Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 33.

Precis innan jag skulle öppna dörren på min bil så såg jag hur Sarah lämnade byggnaden i tårar, vilket fick mig att le. När jag hade satt mig till rätta i bilen kollade jag på Justin, som log och pressade sina läppar mot mina. ”Hur har din dag varit?” Jag ville vara säker på att Michael inte hade varit elak mot honom, man vet aldrig. ”Den har varit bra. Jag och din bror har lirat xbox, plus att han har ställt typ hundra frågor till mig. Men som du ser så överlevde jag.” Han fattade taget om min hand och började köra iväg. ”Och hur har din dag varit?” Han pussade baksidan på min hand samtidigt som han svängde ut på stora vägen. ”Den har varit.. annorlunda.” Jag kom på att innan jag åkte imorse så sa ju faktiskt Justin att han älskade mig. Men jag visste inte om det var rätt tillfälle att ta upp det på, men jag kunde inte låta bli. ”Förlåt för i morse. Att jag bara stängde dörren när du sa något så viktigt som jag älskar dig, jag blev helt ställd.” Han tittade på mig, men jag kunde inte skymta det där leendet som alltid fanns på hans läppar.


 

Han sa ingenting under hela resan till Alcatraz, och det gjorde mig sjukt nervös. Jag har aldrig varit nervös i hans närvaro, inte ens första gången jag träffade honom kände jag den känslan jag hade i kroppen när han parkerade bilen och klev ur bilen. Jag visste inte om jag skulle följa efter eller vad jag skulle göra, men innan jag hann besluta mig om att kliva ur hade han öppnat dörren åt mig. Han sträckte sig sin hand och jag tog den, helt utan att veta att vi egentligen befann oss på en offentlig plats, där vem som helst hade kunnat fotografera oss. När han hade stänkt dörren bakom mig drog han in mig i sin famn. ”Jag har aldrig känt såhär för en tjej tidigare.” Undertiden som han pratade borrade jag in mitt ansikte i hans bröst. Det var precis som att han läst mina tankar, från då jag satt i bilen. ”Jag blir nervös i din närvaro, rädd att göra eller säga fel, så att du ska lämna mig. Jag trivs med dig i mina armar, och framför allt tänker jag behålla dig så länge som du tillåter det.” Jag blev generad av hur han pratade, lugnet i hans röst och känslan när han smekte mig över ryggen. ”Därför kan jag med säkerhet säga att jag älskar dig.” Där, han sa det igen. Han sa dem där tre orden jag är livrädd för, dem tre orden som kan göra så att hela min värld rasar samman.

 

Vi gick från det kanske inte perfekta, men ändå acceptabla förhållandet till det där lekfulla vi alltid drar över oss då vi är ute bland folk. Jag hängde på hans rygg samtidigt som vi gick den guidade rundturen inne på Alcatraz. Egentligen var jag inte ett dugg intresserad av att lyssna på vad guiden babblade om längst fram bland alla människorna, jag ville bara ta med mig Justin ut därifrån och åka till något ställe där det inte fanns en enda människa som kunde höra mig när jag skrek ut min lycka. Jag hade fortfarande inte sagt samma sak till honom som han sa till mig, och jag visste inte om jag skulle klara av det heller. När Nike sa det till mig första gången bröt jag ihop, dem orden är så starka, nästan så att jag hellre tar ett frieri än dem. Jag kände ändå något helt annat mellan mig och Justin, än jag någonsin känt mellan mig och Nike. Justin fick mig att känna mig levande, på en helt annan nivå. Jag mår bra bara genom att veta att han åkte från sin familj för att vara med mig, men samtidigt får det mig att känna mig elak. Han träffar sällan dem, och så gör han så.

 

När vi hade gått halva biten hade jag hoppat ned från hans rygg, så nu gick vi och knuffade lite löst på varandra istället. ”Nu är det min tur att sitta på din rygg.” Han log ett lekfullt leende och gjorde en ansats till att hoppa upp på min rygg. Jag stannade upp och kollade på honom. ”Okej, hoppa upp då.” Han försökte protestera, men jag insisterade på att han skulle göra det. Han var faktiskt inte så tung som jag trodde, men det tog ett tag för mig att hitta balansen. Folket som gick med oss kollade hela tiden konstigt på oss. Vissa försökte även få oss tysta, men det lyckades dem inte med. Det var en liten tjej med som under hela tiden hade kastat blickar mot oss, och jag såg på henne att hon ville fråga Justin om autograf eller foto, men hon gjorde det aldrig. Alla andra människor var gamla och gråa, och troligtvis inte från San Francisco, för dem var verkligen intresserade av dem sa, så det måste ha varit första gången dem besökte Alcatraz.

 

”Har du några läxor du måste göra idag?” Jag skakade bara på huvudet, och fick syn på flickan som gick i vår grupp. Hon kollade fortfarande på Justin, så jag vek av och gick mot henne. Hon kan inte ha varit mer än 10 år eller något i den stilen. Hon tittade ned i marken när jag kom närmare henne. ”Vill du ha hans autograf?” Hon nickade blygt, och jag sträckte mig efter hennes hand som hon fattade och jag vinkade mot Justin som stod och tittade med häpen blick på mig. När han kom fram till oss böjde han sig ned till hennes nivå och hon gav honom ett block och en penna. Han skrev glatt ned sitt namn och hon blev jätte glad, vilket var underbart att se. Utan att säga något sträckte hon fram en kamera till mig, så jag förstod att jag skulle ta ett kort på dem. Utan förvarning pussade Justin henne på kinden och hon rodnade, personligen älskade jag bilden jag fick på dem två. Jag gav tillbaka kameran till henne och hon vände sig mot hennes föräldrar och sprang tillbaka. ”Varför undra du om mina läxor?” Han la sin hand runt min midja och rufsade till mig i håret. ”För jag vill spendera dagen med dig, och inte dig och dina böcker.” Vi var fortfarande ute bland folk, så han viskade hela tiden då han pratade, så att folk inte skulle kunna höra.

 

Istället för att köra hem efter vistelsen på Alcatraz Island styrde han bilen mot havet. Klockan var inte så mycket som jag trodde att den var, och det var bara en dag kvar i skolan, sedan var det helg. Vi hade inga planer på vad vi skulle göra, mer än att Justin skulle åka tidigt på söndagens morgon. Vilket kändes tråkigt, men jag tänkte ändå ta vara på tiden vi hade tillsammans. När vi var framme och Justin parkerade bilen hann jag inte ens tänka innan han öppnade dörren åt mig. ”Välkommen ut min sköna.” Han skrattade samtidigt som han sträckte fram sin hand. Stranden var full i folk men det verkade inte störa Justin alls, han höll mig fortfarande i ett fast grepp och vi gick med våra skor i handen och i vattenbrynet. ”Jag tycker om stunderna, precis som denna, med dig. Du får mig att känna mig som vilken människa som helst. En helt vanlig 17 årig, som går här med sin flickvän.” Jag blev riktigt rörd av hans fina ord till mig, även om jag inte har sagt att jag älskar honom.

 

När vi kom hem några timmar senare stod maten på bordet. ”Precis i tid ungdomar. Maten är klar.” Mamma kom ut i hallen med förklädet i handen. Hon använder alltid sådant då befinner sig i köket, hon är så klantig, så det slutar alltid med att hon har all mat över sig i stället för i kastrullerna. Det luktade pizza, så jag antog att mamma hade gjort en egen då hon väldigt sällan köper från en pizzeria. Jag och Justin slog oss ned vid bordet och högg in på en varsin bit, då dem andra redan hade tagit. Middagen åt vi under stillsam tystnad, och jag kunde flera gånger känna hur Justin drog sin hans på mitt lår, men absolut inte på ett sexuellt vis utan mer bara för att. När vi hade ätit upp dukade vi av och gick upp på mitt rum. ”Hur länge blir du i LA?” Justin satt lutad mot sänggaveln och jag stod framför spegeln och försökte kamma ut mitt hår som hade fått en hel del tovor sedan besöket på stranden. ”Minst en månad, vadå då?” Jag vände mig mot honom och skakade på huvudet. ”Nej, jag bara undra.”

 

”Kommer du till mig under tiden då?” Vi satt på altanen ute och kollade på solen som var på väg ned bakom träden. Han hade sin arm runt mig i ett betryggande grepp. ”Det ska jag nog kunna ordna, jag får väl höstlov under tiden som du är där. Så då kan jag komma i en vecka.” Han pussade mig i pannan, och smekte undan mitt hår som var i ansiktet på mig. ”Jag tänkte ni ville ha lite att dricka.” Mamma kom ut med varm choklad, marshmallow och grädde i. ”Tack mamma.” Hon lämnade oss själva igen, och vi tog varsin klunk. Jag började skratta så Justin tittade på mig. ”Vad är det?” Jag pussade honom på näsan, och vidare ned mot munnen. ”Du hade grädde på nosen.” Han log, och ögonen tindrade på honom. ”Vad söt du är.” Han tittade häpet på mig. ”Det är du som är söt i vårt förhållande.” Han nöp mig i kinderna precis som mormor brukar göra. Vilket är väldigt irriterande.

 

Vi sa god natt till både mamma och pappa, Michael var tydligen ute fortfarande. Vi borstade tänderna och bäddade ned oss. Han la sig tätt bakom mig och blåste lätta vindar i nacken på mig så att min kropp ryste till gång på gång. ”Jag vet att du gillar detta.” Han fortsatte med sina beröringar och viskade lätt i mitt öra. Detta var det enda sättet jag för all framtid ville gå och lägga mig, sida vid sida med Justin. ”Jag gillar allt du gör med mig.” ”Det här också eller?” Frågade han och drog med sina fingrar längs troskanten. Ännu en rysning gick igenom min kropp, och till och med håret i nacken reste sig. Ett lätt stön lämnade mina läppar och jag kunde inte hindra det. Han kysste mig i nacken, riktiga blöta underbara kyssar lämnade han efter sig.


Tidsinställt inlägg. Det kommer inget mer ikväll. Måste agera flyttfirma åt en vän, så det kommer nog ett nytt imorgon istället. :)




Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 32.

Vi satte oss ned vid bordet och Michael lämnade oss ensamma. Det var faktiskt vår första ensamma frukost hemma hos mig. Vilket var skönt, och mysigt. ”Kan du lova mig en sak?” Han tittade på mig, och bad med bara sina ögon. ”Beror helt på vad.” Han tittade snett på mig, och tog en tugga av sin macka. ”Att du inte lägger ned nå mer tid på Sarah.” Jag skakade bara på huvudet. ”Nej, det kan jag inte. Jag tänker bryta ned henne, precis som hon har försökt bryta ned mig.” Han suckade bara och fortsatte äta, likaså gjorde jag. Precis när vi hade plockat undan allt, och borstat tänderna tutade det utanför. Så jag antog direkt att det var Kendall. Jag plockade med mig alla mina böcker från mitt rum, och stoppade ned dem i min väska. Justin följde mig till dörren. Av misstag öppnade jag den när Justin kysste mig, och jag hörde hur Kendall återigen tutade. ”Dags för min tjej att bli smart.” Jag kysste honom en sista gång, och precis när jag skulle stänga dörren hejdade Justin mig. ”Jag älskar dig.” Jag blev helt stum, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, så jag stängde dörren och hoppade in i bilen.


”När kom han?” Var det första Steffi sa när jag satte mig i bilen. Jag kunde inget annat än skratta åt henne. ”Han kom igår, han var hemma hos mig när jag klev in.” Kendall blinkade åt mig i backspegeln. Resten av bilresan var tyst, och det var ovanligt. Vi brukar alltid ha massor att prata om. När vi kom fram till skolan parkerade hon bilen och vi gick tillsammans in till våra skåp. Sarah stod lutad mot mitt, så när jag var nära nog knuffade jag bara iväg henne. Jag tittade inte ens åt hennes håll där hon låg på golvet med böcker runt sig. ”Vad håller du på med?” Skrek hon, så att alla som var runt oss skulle kolla. Hon är sådan, gillar att alla ser och hör henne. ”Du stod i vägen, se till att du vet din plats tills nästa gång.” Folk som en gång i tiden har sett upp till henne, har börjat ändra uppfattning. När hon kommer i korridoren flyttar dem inte längre på sig, utan nästan ställer sig i vägen istället, så att hon är tvungen att gå runt, vilket jag är överlycklig för. Men det har sina nackdelar, då folk istället har börjat göra allt dem gjorde för henne, för mig istället.

 

Första lektionen var matte, och vi skulle ha ett litet mini prov. Jag hade tänkt plugga till det när jag kom hem dagen före, men det blev ändrade planer. Miss Callen kom in i klassrummet strax efter att alla i klassen hade satt sig ned på sina platser, och återigen hade jag, Kendall och Steffi skjutit ihop tre bänkar, även om vi inte fick, men ingen lärare orkade säga åt oss mer. Hon delade ut våra prov och vi fick börja på en gång då vi fick dem. Jag hade faktiskt ganska höga betyg i skolan, även om det inte såg så ut om man kollade på hur jag betedde mig, men jag hade rätt mycket tid på kvarsittningarna som jag kunde plugga på. Provet var inte så svårt som jag trodde, och sedan var det bara ett sådant där vår fröken skulle se hur mycket vi kom ihåg och hur mycket vi hade glömt från förra året. Så egentligen räknades inte det som ett prov.

 

Jag var en av dem som var klar först, och då fick man lämna salen. När jag satt utanför klassrummet för att vänta på Kendall och Steffi kom först Alec ut, en av dem få pluggisarna som finns i klassen, men han är ändå inte en nörd på det sättet. Han satte sig ned bredvid mig. ”Så du och Bieber, lyckat.” Han kollade inte på mig, men jag förstod på en gång att det faktiskt var mig han pratade med. ”Ja, skulle det inte kunna vara så eller?” Jag blev lite stött av uttrycket han använde, precis som att han var för fin för mig. Eller att jag egentligen inte förtjänade honom. ”Det är ju lite konstigt. Han kan få vem han vill, och han väljer en tjej som dig.” Jag kastade ned mina böcker på golvet och visade honom att antingen gick han frivilligt eller så kastade jag iväg honom, och jag tror ni förstår vad han valde. Jag är så trött på folk som inte kan förstå att ingen bestämmer över ens känslor. Att Justin föll för mig, kan varken jag eller han göra något åt. Men visst fanns det saker i det han sa. Varför höll sig Justin kvar vid mig, när han hade en tjej som Selena bredvid sig?

 

Kendall och Steffi kom ut tillsammans och satte sig ned bredvid mig. ”Vi har håltimme fram till efter lunch, för att vår fysik lärare var hemma med magsjuka.” Leendet som Kendall hade när hon kom ut, blev betydligt större när Steffi öppnade munnen. ”Jaha, och vad gör vi fram till dess då?” Kendall viftade med sin kamera, och jag förstod ingenting. ”Märkte inte ni att jag försvann från idrotten igår?” Både jag och Steffi kollade skeptiskt på varandra, och skakade på huvudena. Kendall plockade fram sin lilla bärbara dator från väskan och pluggade i sin kamera, och på skärmen visades en halvnaken Sarah. Bilderna var tagna i omklädningsrummet igår efter idrottslektionen. ”Någon som vill ge igen? Hon inkräktade på ditt privatliv, så nu har du chansen att ge igen.”

 

Det fanns en dator på hela skolan som både hade skrivare, och som stod avskiljt. Vi gick dit och satte oss, hon hade tagit 10 olika bilder, men vi valde att bara använda 5 av dem, men vi skrev ut 10 stycken av varje. Steffi satte en tejpbit på varje, så när vi var klara började vi sätta upp dem lite här och där, men vi såg hela tiden till att ingen var i närheten när vi gjorde det, så att vi skulle kunna få ut för det. Dörren till matsalen var den sista som fick två bilder på sig, sedan gick vi in och tog mat. När folk stormade in i matsalen efter oss skrattade dem så mycket dem orkade, och lite senare kom även Sarah springandes med en hel bunt med bilder i handen. Hon skrek och var helt hysterisk, medan alla skrattade åt henne. När hon fick syn på mig gick hon med bestämda steg mot mitt håll, men precis när hon skulle säga något reste sig Kendall upp framför mig och hejdade henne. ”Var det något speciellt du ville?” Sarah tvärstannade och stirrade på Kendall. ”Ja.. eller nej.” Sa hon och vände om och gick.

 

Vi fortsatte skratta hela lunchen, och vi såg vissa bilder som hon helt och hållet hade glömt bort. Det hon inte visste var nog att killarnas toaletter hade lite bilder också, men eftersom att hon inte brukade vara där inne skulle hon inte få reda på det. Om ingen sa det åt henne då. Precis innan vi skulle gå in på kemi lektionen kom Sarah emot mig, så jag stannade kvar utanför och sa åt Kendall och Steffi att dem kunde gå in. Hon tittade på mig, men sa inget. ”Var det något du ville eller?” Hon stannade precis framför mig, så att jag till och med kunde känna hennes hemska andedräkt från cigaretterna hon röker. ”Kriget är inte över mellan oss.” Jag skrattade bara åt henne och la en hand på hennes axel. ”Om du inte har fattat det än så var det inte jag som satt upp bilderna, så du lägger energin på fel person. Dock önskar jag att jag kunde ta åt mig av personens kreativa förmåga att göra en skoldag mycket roligare.” Hon fnös bara åt mig, och vände på klackarna och gick.

 

När klockan äntligen ringde ut för sista gången slog jag igen min bok och hällde ut den flytande vätskan vi hade i provrören för att sedan lämna klassrummet med Kendall och Steffi efter mig. ”Jag behöver inte ha någon skjuts hem. Justin kommer och hämtar mig.” Båda två gav varandra en mystisk blick och tittade sedan på mig. ”Jasså, vad ska ni ha för er då?” Jag kastade bara in mina böcker i skåpet och vände mig återigen mot dem, då vi har skåpen mitt emot varandra. ”Vi ska besöka Alcatraz. Han vill väl spärra in mig eller något.” Väskan kastade jag över axeln, samtidigt som Steffi kollade på mig. ”Eller så vill han prova på att ha sex någon annanstans.” Jag blev helt stum av hennes plötsliga utlåtande, samtidigt som Kendall tittade på henne och brast ut i skratt. Jag kunde egentligen inte göra annat än haka på henne, vi skrattade tillsammans alla tre då vi lämnade skolan bakom oss. ”Vi syns imorgon då.” Dem vinkade åt mig, och gjorde massa konstiga ljud, som jag tror skulle likna stön i olika ljudtoner.

 

Precis innan jag skulle öppna dörren på min bil så såg jag hur Sarah lämnade byggnaden i tårar, vilket fick mig att le. När jag hade satt mig till rätta i bilen kollade jag på Justin, som log och pressade sina läppar mot mina. ”Hur har din dag varit?” Jag ville vara säker på att Michael inte hade varit elak mot honom, man vet aldrig. ”Den har varit bra. Jag och din bror har lirat xbox, plus att han har ställt typ hundra frågor till mig. Men som du ser så överlevde jag.” Han fattade taget om min hand och började köra iväg. ”Och hur har din dag varit?” Han pussade baksidan på min hand samtidigt som han svängde ut på stora vägen. ”Den har varit.. annorlunda.” Jag kom på att innan jag åkte imorse så sa ju faktiskt Justin att han älskade mig. Men jag visste inte om det var rätt tillfälle att ta upp det på, men jag kunde inte låta bli. ”Förlåt för i morse. Att jag bara stängde dörren när du sa något så viktigt som jag älskar dig, jag blev helt ställd.” Han tittade på mig, men jag kunde inte skymta det där leendet som alltid fanns på hans läppar.


Kom igen, ge mig förslag på vad som kan hända. :) Jag har ingen aning, =/

 


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 31.

När vi kom hem var mamma och pappa hemma, och dem blev precis som jag väldigt överraskad av att Justin var här. ”Välkommen tillbaka.” Pappa ska vara så dramatisk jämt, förstår inte hur han orkar. Han kommer få säga den meningen många gånger, om han inte börjar betrakta Justin som min pojkvän, och att han kommer och går lite som han vill. ”Maten är snart klar.” Mamma stod i köket och höll på med kött och potatisgratäng. En av mina favoriter, speciellt mammas. Hon gör det på sitt speciella vis. ”Ropa när det är klart, vi går upp på mitt rum så länge.” Jag drog med mig Justin upp, innan någon han säga emot. Jag kastade mig på mage i sängen, och kände hur jag plötsligt fick svårt att andas, och troligtvis var det för att Justin la sig över, men ändå inte med all sin vikt. ”Baby, du gör mig galen.” Han kysste mig i nacken och jag kunde verkligen slappna av.

 


 

 

”Mamma, får jag vara hemma från skolan imorgon?” Maten var kanon god och det tyckte vi nog alla, med tanke på att det inte fanns något kvar, på varken tallrikarna eller någon annan stans. ”Nej, det får du inte, och det är ingen idé du tjatar för då får du utegångsförbud och Justin får åka hem.” Jag visste att det som mamma sa, det gällde, så det var ingen idé att tjata. ”Okej, det var värt att fråga i alla fall.” Vi ställde undan tallrikarna och tackade för maten. ”Det var jätte gott Miss. Stone.” Justin är så formell av sig att man ibland trillar baklänges. Han är inte så mot mig, speciellt inte i sängen. Han är två personer, och jag gillar han mest när han är med bara mig. ”Snälla, säg Ellen.” Justin nickade åt henne och gick ut ur köket efter mig.

 

Jag tog min dator och satte mig i sängen, twitter var det första jag kollade och det var inte så farligt som jag hade förväntat mig. Visst finns det människor som lägger ned tid på att hata, men jag lägger inte ned tid på att försvara mig själv. Dem som känner mig, vet vem jag är och hur jag är som person. Justin la sig bredvid mig och kollade vad folk hade skrivit. Han suckade bara och la huvudet under en kudde. ”Snälla bry dig inte, för det gör inte jag.” Jag slog igen datorn och la mig så att mitt huvud vilade på hans bröst. ”Hur kan du inte ta åt dig?” Kudden försvann från hans ansikte. ”För att jag aldrig har varit en sådan person som låter andra trycka ned mig, så varför börja nu?” Han smekte mig över håret och drog sin andra hand över min rygg.

 

Klockan började närma sig 10 på kvällen, och vi hade inte gjort något speciellt på hela dagen. Förutom stunden på stranden, men ändå var jag helt slut i kroppen. Det berodde nog på fotbollen på idrotten. Under tiden jag borstade mina tänder kunde jag inte låta bli att fundera över hur Sarah och hennes stukade hand mådde. Jag skulle säkert få massa skit av henne i skolan dagen efter, men det var inget jag tänkte låta min kväll bli förstört av, hon förtjänar egentligen inte ens mina tankar. Justin blev klar före mig med sina tänder, så när jag kom ut ur badrummet låg han redan nerbäddad, med täcket bara över benen. Hela hans kropp är underbar, men vissa delar kan man dö över. Jag kröp ned bredvid honom och lät mitt huvud vila på hans bröst.

 

”Jag hämtar dig efter skolan imorgon.” Jag la mig på mage så att jag lättare kunde se på honom när han pratade. ”Varför det? Någon speciell anledning?” Jag drog med mina fingrar över hans mage samtidigt som jag kollade honom i ögonen, och jag kunde se att han fick svårt att fortsätta prata. Han svalde hårt. ”Tänkte vi kunde besöka Alcatraz.” Jag fortsatte smeka honom, men vidare ned mot kalsongkanten. ”Okej, det kan vi väl.” När jag hade gett honom ett svar snurrade han runt oss så att jag hamnade på rygg, och han över mig. Han närmade sig mina läppar men gjorde inget för att kyssa dem. ”Vet du hur galen du gör mig?” Han viskade mot dem istället. Och det var allt annat än obehagligt. ”Nej, berätta.” Min andning blev allt svårare att kontrollera, och allt jag ville var att han skulle kyssa mig, men varje gång jag närmade mig hans läppar backade han undan lite. ”Du får mitt hjärta att slå dubbla slag, ibland glömmer jag bort att jag måste andas när jag ser dig. och framför allt, du gör mig knäsvag, och det är jobbigt att gå då.”

 

Han fortsatte plåga mig genom att försiktigt ge mig sina andetag i nacken, samt nafsa mig lite försiktigt i öronsnibben. Han rörde ingen annan kroppsdel på mig, vilket var frustrerande till max. Jag fick nog så jag la båda mina ben runt hans midja och slog runt oss, så att han hamnade underst. Jag kysste honom på halsen, och jag kände direkt hur han slutade andas, och såg hur han blundade. Precis som att jag verkligen plågade honom. Hans händer gick från min korsrygg till min bh och han knäppte försiktigt upp och tog av den. Mina bröstvårtor styvnade av hans lätta beröring, och jag fortsatte kyssa honom ned på bröstet och vidare ned till kalsongerna. Hans andning gick från ingen alls, till hysterisk. Vilket var lite ironiskt, med tanke på att det var han som började med detta. Jag smekte honom med min hand och han blev hård på en gång. När han tyckte att det räckte knuffade han åter igen ned mig på rygg och bokstavligen slet av mig mina trosor, hans händer utforskade hela min kropp, och missade inte en enda liten bit.

 

När han trängde in i mig ville jag bara skrika rakt ut av njutning, men jag gjorde allt för att jag skulle vara tyst. Min bror befann sig säkert i sitt rum, och så skulle det förbli. Jag har helt ärligt, aldrig i hela mitt liv haft så bra sex som jag hade med Justin. Han visste exakt vad han gjorde, och såg alltid till att jag njöt till max, vilket jag utan problem gjorde. Han smekte mina bröst samtidigt, samt kysste mig flera gånger vilket gjorde allt mycket bättre. Det är faktiskt bara han och Nike jag har gjort detta med. Dem andra som jag har legat med har inte fått kyssa mig, det är att ta saker och ting till en annan nivå. Det kändes precis som att Justin saktade ned allt, så jag tog tillfället i akt att ha ned honom på rygg, och gränsla honom. Automatiskt förde han sina händer till mina bröst, och jag såg på honom att även han hade lite problem med att vara tyst. Jag hatar det, då jag inte får chansen att njuta fullt ut, att få skrika ut sin njutning är en del av allt. Sängen ska slå i väggen, då vet man att allt har gått rätt till. Det gjorde den allt när vi bodde på hotellet, men det är något som aldrig kommer hända här.

 

Vi låg sked, det var så vi avslutade det hela. ”Åh, det där var underbart.” Justin skrattade bara bakom mig, och jag kunde inget annat än fortsätta njuta, men av helt andra saker. Hans underbara skratt. Jag orkade inte gå upp och duscha, så jag planerade att göra det på morgonen innan skolan istället. ”Det var det verkligen.” Han drog mig, om det ens gick ännu närmare sig, kysste mig i nacken. ”Jag tycker så sjukt mycket om dig.” Jag vände mig mot honom, så att jag kunde se hans ansikte när jag sa det. Han pussade mig på näsan och gav mig en intensiv kyss. ”Det hoppas jag, för jag tycker om dig.” Han log, och bara hans leende kan få mig att smälta. Jag tror till och med att leendet han ger mig får mig att rodna. Det känns så om inte annat.

 

På morgonen när jag vaknade var det sjukt varmt i rummet och jag hade inga kläder på mig. Det finns inge underbarare än att sova naken. Jag kravlade mig försiktigt ut ur sängen och hoppade direkt in i duschen. Jag tvättade både min kropp och mitt hår noga, och tog sedan en handduk som jag lindade in håret med och en som jag drog runt kroppen. Jag sminkade mig klar i badrummet när jag ändå var där. När jag var på väg in i min WIC såg jag hur Justin rörde på sig i sängen, men han vaknade inte. Jag valde kläder och det fick bli ett par enkla jeans och ett linne, samt en kofta över. Precis när jag skulle lämna mitt rum hörde jag en harkling bakom mig. ”Det är kallt, varför lämnade du mig ensam i sängen?” Det såg nästan ut som att han sträckte sig efter mig i sängen, så jag kunde inte hindra leendet som växte på mina läppar. ”Jag har skola att sköta, så du får klara dig utan mig i några timmar. Men om du duschar fort hinner du äta frukost med mig.” Han var inne i duschen innan jag ens hade sagt hela meningen.

 

Michael satt i köket när jag kom ned. ”Är du ledig idag?” Han nickade utan att lyfta huvudet från tidningen, så jag antog att han läste något viktigt, och då är det ingen idé att störa honom. Några minuter efter tittade han upp på mig. ”Varför undrade du det?” Jag ställde ned brödet på bordet, och började plocka fram olika pålägg. ”Ja, tänkte om du kunde hålla Justin sällskap, eftersom att jag ska till skolan.” precis då kom Justin in i köket, så han måste verkligen ha skyndat sig. ”Jag behöver ingen barnvakt.” Han la sina armar om mig, och pussade mig på kinden. ”Det var inte så jag menade, jag vill bara inte att du ska vara själv. Och ni kan behöva spendera lite tid med varandra, så att min kära bror kan acceptera att jag har en pojkvän.” Michael kollade, och spände ögonen i mig, samtidigt som mitt leende växte.

 

Vi satte oss ned vid bordet och Michael lämnade oss ensamma. Det var faktiskt vår första ensamma frukost hemma hos mig. Vilket var skönt, och mysigt. ”Kan du lova mig en sak?” Han tittade på mig, och bad med bara sina ögon. ”Beror helt på vad.” Han tittade snett på mig, och tog en tugga av sin macka. ”Att du inte lägger ned nå mer tid på Sarah.” Jag skakade bara på huvudet. ”Nej, det kan jag inte. Jag tänker bryta ned henne, precis som hon har försökt bryta ned mig.” Han suckade bara och fortsatte äta, likaså gjorde jag. Precis när vi hade plockat undan allt, och borstat tänderna tutade det utanför. Så jag antog direkt att det var Kendall. Jag plockade med mig alla mina böcker från mitt rum, och stoppade ned dem i min väska. Justin följde mig till dörren. Av misstag öppnade jag den när Justin kysste mig, och jag hörde hur Kendall återigen tutade. ”Dags för min tjej att bli smart.” Jag kysste honom en sista gång, och precis när jag skulle stänga dörren hejdade Justin mig. ”Jag älskar dig.” Jag blev helt stum, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, så jag stängde dörren och hoppade in i bilen.

 


 

 

JA, DET ÄR FÖRSTA GÅNGEN HAN SÄGER "JAG ÄLSKAR DIG" TILL HENNE :)

Sista för idag, jag måste skriva ikapp lite. Jag som gillar att ha kapitel klara för er, och nu ligger jag efter. Så det kommer fler imorgon. :)


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 30.

Kendall och Alfredo hängde stadigt, och så fort han fick en ledig stund flög han till San Francisco för att vara med henne. Det kallar jag kärlek, synd bara att hon knappt fick tid till varken mig eller Steffi, mer än i skolan. Vi som alltid brukade göra massa efter skolan, men det gick inte när han låg hemma och väntade på henne. Michael kom in och satte sig på kanten av min säng. ”Hur mår du syrran?” Jag satte mig upp och lutade mig mot sänggaveln. ”Jag mår bra, varför undrar du?” ”Mamma kom ned och sa att du hade gråtit.” Jag suckade, och spände ögonen i honom. ”Det har jag inget minne av, måste ha gjort det i sömnen. Så jag vet inte pt vad.” ”Om han gör dig illa kommer jag vrida nacken av honom.”


 

Tre dagar kvar till Justin kommer och inte ett enda ljud av Sarah, men jag hade på känn att något stort skulle hända från hennes sida, och jag hade rätt. När vi kom till skolan på morgonen satt det olika lappar överallt, med olika bilder på mig och Justin. Bara bilder där man verkligen såg att det var jag, samt hemska texter runt, precis sådant jag försökt undvika. Kendall började slita ned alla hon kom åt, likaså gjorde Steffi. Dem reagerade nog inte ens på att jag försvann. När jag kom till mitt skåp satt det ännu en lapp där, men den bilden var större och bilden föreställde mig och Justin när vi för första gången kysste varandra så att andra kunde se. Man såg inte att det var jag, men med tanke på alla andra bilder över skolan kunde nog folk lista ut det.

 

Sarah syntes inte till någon gång under förmiddagen, så jag skötte lektionerna bra och hade ingen som helst plan på att få kvarsittning igen. Jag försökte även ignorera henne när jag såg henne i matsalen. Jag kunde höra hur hon skrattade tillsammans med sina två knähundar, Kensi och Abby. Kendall ville spöa henne, det såg jag på henne, men hon gjorde lika som jag, bet sig i läppen och försökte behärska sig. Denna gång tänkte jag ta henne efter skolan, så att jag inte kunde bli straffad med kvarsittning, eller något annat trams. På eftermiddagen hade vi bara en lektion och det var idrott. Som vi alltid hade med parallell klassen, precis den som Sarah gick i. Vi skulle spela fotboll, så vi blev indelade i två lag när vi kom och jag hamnade inte i samma som henne.

 

Vi fick välja ut våra målvakter själva i lagen, och det andra laget valde Sarah, för hon är värdelös att spela ute. Så varje gång jag fick chansen och kom upp mot mål så försökte jag skjuta bollen på henne, jag hade ingen som helst vilja att göra mål, utan jag skulle skada henne, fysiskt. Jag lyckades, hon stukade handen, för mitt tryck i bollen var inget hon räknade med. ”Hon försöker ju skada mig. Varför är det ingen av er som ser det?” Vår idrottslärare Mr. Caplin suckade bara åt henne. ”Gå till syster och få handen omlindad.” Hon försökte protestera, men han gick inte med på det. Jag satt ned på golvet och skrattade. Kendall och Steffi satt bredvid mig, och vi njöt när hon fick lämna hallen.

 

”Det där fixade du bra.” Kendall gav mig en femma, och la armen på min axel. ”Ja, jag tänker gå över till att skada henne fysiskt nu. Hon gör ju det med mig.” Vi gick tillsammans mot bilen och alla hoppade in, det är alltid Kendall som kör till skolan, för hon är den som bor längst bort, så hon hämtar Steffi och sedan mig. Då kan ni ju lista ut vem som hoppar av först också. ”Samma tid imorgon, tjejer.” Jag slog igen dörren och gick in. Michael var redan hemma, vilket är ovanligt, men det har hänt ofta nu sedan vi började skolan igen. ”Går inte du i skola eller?” Han kollade upp från böckerna han hade framför sig. ”Jo, det gör jag. Det är inte lika långa dagar som förra året, vilket är skönt.” Jag satte mig ned mitt emot honom och pustade ut. ”Sarah går mig på nerverna. Hon hade tapetsera hela skolan med bilder på mig och Justin. Så jag såg till att hon skadade sig idag.” Han skrattade bara åt mig. ”Jag har väntat på den dagen. Föresten, du har besök.”

 

Jag tog min väska och gick upp på mitt rum för att mötas av den största överraskningen någonsin. ”Vad gör du här?” Justin låg i min säng och läste en gammal skvallertidning. ”Jag saknade dig, så jag åkte från Kanada tidigare.” Han hoppade upp och ställde sig framför mig med sina händer på mina höfter. ”Gud vad jag har saknat dig.” När jag hade återfått fattningen la jag mina armar om hans nacke och kramade honom. Det var underbart att vara tillbaka i hans armar, i hans makt. Han pressade sina läppar mot mina, och verkade inte alls vara intresserad av att släppa taget, vilket jag absolut inte hade något emot. Ett lyckorus spred sig i kroppen när jag fick känna hans personliga doft, och sättet han rörde mig. Jag var fortfarande nykär, och den känslan fanns kvar i kroppen. Speciellt fjärilarna, dem levde sitt egna liv i min mage.

 

Jag ville inte släppa honom, rädd för att det skulle vara en dröm, och att han skulle försvinna. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och drog in hans doft, han smekte mig över ryggen. ”Vad hörde jag om att någon hade tapetsera skolan?” Han hade verkligen hört mig och Michael, med tanke på att det var tyst i hela huset, och dörren in till mitt rum var öppen, så han kunde gott och väl höra det. ”Hmm, inget.” Han backade bak och fattade ett tag om mina kinder för att kunna se mig i ögonen. ”Berätta för mig.” Han satte sig ned i min säng och drog ned mig i sitt knä. ”Vi måste kunna diskutera detta med varandra.” Jag knuffade ned honom i sängen och la mig bredvid honom. Jag började berätta allt Sarah sa till mig innan jag fick tyst på henne, och sedan hur hon hade agerat idag. ”Tänk att det finns folk som lägger ned så mycket tid och energi på andra.” Jag tystade hans prat med en kyss, som han på en gång besvarade.

 

Brorsan hade sedan en tid lämnat huset, så vi fick vara själva hemma, vilket inte gjorde mig speciellt mycket. ”Kan inte vi gå ut? Bara strosa omkring.” Han kollade skeptiskt på mig, men mjuknade av i ett litet leende. ”Det kan vi väl, men som vänner. Kom ihåg det.” Jag hatar det, men det är jag själv som har bestämt det. Enda anledningen till det är för att jag inte orkar med allt viskande och skit i skolan. Det som står i tidningarna och på nätet lägger jag inte så mycket energi på, men det jag möts av i skolan är mer personligt. ”Då måste jag få en kyss, så jag klarar mig där ute i den vida världen.” Han skrattade och kysste mig.

 

Man märkte på dagarna att det började bli kallare i luften, men det var inget som egentligen störde mig. Vi gick ned till stranden och strosade omkring. Det var så konstigt mellan oss, att direkt vi var ensamma, eller med folk vi kunde lita på så var vi så kärleksfulla, men direkt vi kom ut bland folk betedde vi oss som små barn. Vi knuffades och hade sjukt roligt tillsammans, vi retades och betedde oss allmänt barnsligt. Vi köpte varsin mjukglass, och satte oss ned på stranden där det inte var nå folk. Precis när jag skulle äta av min glass fick jag hela Justins i ansikte. ”Vad gör du?” Han skrattade så mycket att han var tvungen att lägga sig ned och försöka andas. Jag fick chansen att sätta mig gränsle över honom, så innan han visste om det hade jag tryckt upp min glass i ansiktet på honom. ”Nu är vi kvitt.”

 

Vi tvättade av oss i det inte så varma vattnet, och begav oss hemåt. ”Folk har varit ovanligt lugna idag, vad har hänt, är du inte känd längre?” Han knuffade till mig i sidan, så jag tappade balansen och föll rakt ned i sanden. Jag började skratta men Justin var fort med att få upp mig på fötterna. ”Förlåt älskning. Gjorde du illa dig?” Jag skrattade, samtidigt som jag försökte få fram en liten mening. ”Jag är okej.” När han la armarna om mig, drog jag ned honom i sanden, tog hans händer i ett fast grepp över huvudet, och pressade mina läppar mot hans. Han blev chockad, jag märkte det. Men tillslut besvarade han kyssen. ”Det finns ingen i närheten, du behöver inte oroa dig.” Jag reste mig upp och drog med honom på en gång. ”Det är inte det jag är rädd över, eller jo. Men det är mer ditt liv jag är rädd om.” Vi gick hemåt igen, och stötte på en hel del tjejer, bara för att jag tyckte det var så skönt utan dem. Och som vanligt höll jag mig i bakgrunden.

 

När vi kom hem var mamma och pappa hemma, och dem blev precis som jag väldigt överraskad av att Justin var här. ”Välkommen tillbaka.” Pappa ska vara så dramatisk jämt, förstår inte hur han orkar. Han kommer få säga den meningen många gånger, om han inte börjar betrakta Justin som min pojkvän, och att han kommer och går lite som han vill. ”Maten är snart klar.” Mamma stod i köket och höll på med kött och potatisgratäng. En av mina favoriter, speciellt mammas. Hon gör det på sitt speciella vis. ”Ropa när det är klart, vi går upp på mitt rum så länge.” Jag drog med mig Justin upp, innan någon han säga emot. Jag kastade mig på mage i sängen, och kände hur jag plötsligt fick svårt att andas, och troligtvis var det för att Justin la sig över, men ändå inte med all sin vikt. ”Baby, du gör mig galen.” Han kysste mig i nacken och jag kunde verkligen slappna av.


Ett till kapitel kommer senare ikväll...

 


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle blir ledsen...

Detta är sista gången jag säger detta! Det kommer inte komma ett enda kapitel till förrän kommentarerna stiger. Jag lägger inte ned tid på saker som ingen uppskattar. För det är så det känns när över 230 st läser, och man får typ 11 kommentarer. Jag menar, vem tror inte då att den resterande 219 inte gillar det man skriver.

Det är helt upp till er nu om ni vill ha fler kapitel, det märks en dag om jag inte är nöjd, då kommer det inga fler!


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle vill tacka...

Tjejen som gjorde min header är värd en länk, jag hade aldrig lyckats med det där själv. Jag har varken program eller tålamod för att hålla på med sådant. :) haha ^ Så jag är glad att det finns folk som har det, annars hade min blogg inte varit så fin som den är nu. 

http://hennyeriksen.blogg.se/ - Det är tjejen som hjälptemig. Tack så mycket!! =)


Chapter 29 under detta. :)

Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 29.

När mamma och pappa kom hem lagade dem tacos och vi åt tillsammans, precis det där jag alltid drömt om. Och vi hade hur kul och trevligt som helst. Dem frågade om min resa till Stratford, och jag gav dem, kanske inte så detaljerad, men information. När vi hade ätit hjälptes vi åt och plocka undan. ”Kan vi inte spela något spel?” Det var min pappa som kom med idén, så jag trodde jag drömde. Han har aldrig varit personen som spelar spel, inte ens kort. Michael sprang och hämtade TP, så det fick bli det. Det kändes som att detta år skulle bli ett bra år, med skola och med allt. Michael hade blivit bättre, även om utbrott hade skett, och jag tänker inte lägga energi på vad Sarah än har att komma med i skolan. ”Är ni redo på att förlora, ungar.” Det var längesedan jag hörde pappa hade den ironin i rösten, han var verkligen laddad till tusen för att spela.


 

Det finns väl ingen som ser fram emot att börja skolan i min ålder, men nu var det dags. Jag vaknade redan klockan 7 på morgonen och jag började inte fören 10, bara just för att det var första dagen och vi inte skulle göra annat än gå igenom massa saker, få böcker och skåp. Kendall och Steffi skulle komma hit då dem var klara, vi har alltid gjort så. Duschen stod som nummer ett på listan, på att göra saker. Precis när jag kom ut därifrån ringde det på dörren, så jag fick öppna i handduk. ”Wow, varför har du aldrig öppnat dörren sådär förut, sexi.” Kendall ska alltid skoja till allt. Jag sprang upp på mitt rum, rafsade åt mig underkläder och drog på mig dem innan tjejerna hann upp. Jag drog en borste igenom håret och sminkade mig, lite lätt. Eftersom att Justin har fått mig att inte använda så mycket så blir det bara ovant med det.

 

”Är ni redo för en dag i plugget?” Jag gick i mitten på väg mot skolans dörrar, och la båda mina armar om Kendall och Steffi. Båda två skakade på huvudet hysteriskt. Visst vi tre är nog dem mest skoltrötta på denna skola, men ändå går vi hit varje dag, om vi inte är sjuka. Vi kanske inte stannar hela dagen, men vi släpar våra fötter dit i alla fall. Vi skulle samlas i skolans aula, för att rektorn skulle hålla något välkommen tillbaka tal, som han tycker är lika nödvändigt varje år. Ingen av eleverna lyssnar på det han har att säga, men han förstår inte det. Jag tror till och med att folk har somnat under hans tal. Jag vet inte vad lärarna tänkte med när dem satte mig, Kendall och Steffi i samma klass, men det gjorde dem. Vi har våra platser i klassrummet, och ingen vågar ta dem av oss. Längst bak skjuter vi alltid ihop tre bänkar, egentligen får vi inte det, men lärarna har slutat säga åt oss, för vi lyssnar ändå inte.

 

När vi tillslut hade fått våra skåp och alla böcker som vi skulle behöva den närmsta tiden kunde vi ta lunch, och det är väl det sista man har längtat efter. Skolans äckliga mat, om det ens går att kalla den det. Jag såg på avstånd hur Sarah och hennes två efterföljare kom emot oss, hon hade inte förändrats ett dugg. Hon gick i mitten av korridoren och alla som stod i vägen flyttade på sig. När hon var tillräckligt nära mig kunde jag höra hur hon drog igång med sitt snack om att jag bara var med Justin för att få uppmärksamhet, och för att han hade pengar, osv. Jag fick nog, redan första dagen och hon hade redan tröttat ut mig. Jag gick emot henne och såg till så att det inte fanns en enda lärare eller person som skulle öppna munnen om det jag precis tänkte göra. När jag kom tillräckligt nära henne tog jag tag i hennes tröja och tryckte upp henne mot skåpet. ”Öppnar du munnen en enda gång till under detta skolår, så kan jag lova dig att det var för sista gången. Du vet inte ett skit om mitt förhållande med Justin, så jag tycker du ska skaffa dig en egen pojkvän att lägga ned tiden på. Uppfattat?” Hon stod som förstelnad och sa inte ett enda ord, jag tror inte ens att hon andades under tiden jag höll fast henne. Hon nickade lite tafatt, men jag såg det.

 

Kendall och Steffi stod utanför matsalen och väntade på mig, när jag kom dit. ”Vart har du varit?” Kendall kollade misstänksamt på mig. ”Jag var tvungen att ta hand om Sarah, en gång för alla.” Hon stannade upp och tog tag i min axel. ”Jahapp, så du har kvarsittning hela året ut nu eller?” ”Nej, det har jag inte. Jag gjorde klart för henne att öppnar hon munnen en gång till, så var det sista gången. Jag tror hon fattade att jag menade allvar.” Vi gick och plockade på lite mat, som inte såg speciellt gott ut, men jag var hungrig, så jag var tvungen. Efter maten hade vi bara en genomgång kvar, och sedan slutade vi. Vilket kändes underbart. Dagen hade gått hur fort som helst, och det var det bästa. Vi gick tillsammans alla till matte salen, även där skulle vi få lite böcker.

 

När jag väl kom hem efter skolan la jag mig ned i sängen och stirrade i taket. Allt som hade hänt under sommaren kändes så overkligt på något sätt. Precis som att alla mina minnen började blekna och försvinna, och det var något jag absolut inte ville skulle hända. För att försäkra mig om att dem inte skulle försvinna plockade jag upp mobilen och skrev ett sms till Justin. ”Hej babe! Första dagen i skolan avklarad, och jag kan få en aning mycket problem där, pga. vårt förhållande. Jag gör det bästa av situationen. Jag saknar dig sjukt mycket. Jag vill att du ska vara här och hålla om mig. Puss.” Jag vet själv att det var lågt av mig att skriva så till honom, men det är så jag känner, och jag tycker han har rätt att få veta det. Jag vet inte hur länge jag låg i sängen, men ett tag blev det i alla fall innan mobilen plingade till. ”Snuttan, jag vill inte ge dig problem, vi kanske ska fortsätta att vara vänner. Tro mig, jag vill inget annat än att vara hos dig. Jag kanske kan komma förbi en dag eller något innan jag åker vidare till LA? Puss <3” Vadå vänner? Skulle vi bara vara vänner, jag fattade ingenting av hans sms. Jag la mig bara ned med huvudet under kudden, tror till och med att jag somnade.

 

När klockan var runt 5 på eftermiddagen kom mamma in och väckte mig. ”Gumman, du kan inte sova nu, då får du ingen sömn inatt.” Hon satte sig ned på sängkanten och strök mig över ryggen, precis som en mamma ska göra. När jag plockade bort kudden från ansiktet och tittade upp på mamma såg hon chockad ut. ”Vad har hänt gumman?” Jag förstod ingenting, och mamma måste ha sett det för hon sträckte sig efter min lilla spegel som låg på skrivbordet och gav mig den. Jag såg inte klok ut, allt mitt smink hade runnit längs med mina kinder, så jag måste ha gråtit. Jag kom och tänka på sms:et från Justin, så kanske var därifrån det kom. ”Äh, inget speciellt har hänt.” Mamma gav sig och gick ut. Mobilen låg bredvid mig, och jag hade tre sms och två missade samtal. Den var på ljudlöst, annars hade jag hört den på en gång.

 

”Baby, varför svara du inte?” – ”Du missuppfattade säkert mitt sms och är jätte arg/ledsen just nu. Jag menade inte att vi skulle vara vänner så, utan offentligt. Förlåt, det var inte meningen att skrämma dig så. Svara snälla.” Att jag inte tänkte på det innan jag ignorerade honom, han måste ha fruktansvärt dåligt samvete just nu. Han brukar få det, då han har gjort något dumt. ”Jag somnade, och ärligt talat blev jag rädd. Men jag förstår nu vad du menar, och du får gärna säga att vi är vänner, och inget mer. Och en sak till, du är alltid välkommen hit, det vet du. Puss” Jag låg där i sängen och funderade på vad han kunde göra. Han kanske var hemma hos Ryan, och dem spelade tv-spel, eller så var han hos sin pappa.

 

Dagarna över huvud taget gick sakta utan Justin. Direkt han var vid min sida så rusade tiden fram, så jag vet inte vad jag gillade mest, långa dagar utan honom, eller korta dagar med honom. Vi gjorde inte så mycket vi heller då vi umgicks, men det var betydligt mysigare med honom vid min sida, då skulle jag kunna ligga i sängen hela dagen, utan att ha dåligt samvete. När jag träffade Nike första gången blev jag förtrollad av hans kroppsspråk, han pratade inte bara via munnen utan också med armarna och resten av kroppen. Han var någon jag aldrig trodde skulle falla för mig. Men när jag träffade Justin, eller till och med såg honom första gången. Så sa han rakt ut till Alfredo att han tyckte jag var snygg. Bara det, självförtroende. Det är sexigt som sjutton. Sedan när jag lärde känna honom så hade han inget negativt, jag kan inte komma på något i alla fall.

 

Kendall och Alfredo hängde stadigt, och så fort han fick en ledig stund flög han till San Francisco för att vara med henne. Det kallar jag kärlek, synd bara att hon knappt fick tid till varken mig eller Steffi, mer än i skolan. Vi som alltid brukade göra massa efter skolan, men det gick inte när han låg hemma och väntade på henne. Michael kom in och satte sig på kanten av min säng. ”Hur mår du syrran?” Jag satte mig upp och lutade mig mot sänggaveln. ”Jag mår bra, varför undrar du?” ”Mamma kom ned och sa att du hade gråtit.” Jag suckade, och spände ögonen i honom. ”Det har jag inget minne av, måste ha gjort det i sömnen. Så jag vet inte pt vad.” ”Om han gör dig illa kommer jag vrida nacken av honom.”


Jag vet inte hur det ser ut med kapitel för idag, det märks. :)

 


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 28.

Efter flera timmar med tv-spel och skoj hemma hos Ryan valde jag och Justin att dra oss tillbaka hem till hans mormor, men vi skulle träffas alla imorgon igen plus några fler av Justins vänner och lira basket. Jag har aldrig gjort det innan, så det kan bli kul. ”Ungdomar, har ni haft en trevlig dag?” Hans mormor stod i hallen när vi kom tillbaka. Klockan var inte så mycket, och jag var inte alls lika trött som dagen innan då vi hade lekt med hans syskon. ”Den har varit bra.” Svarade jag och Justin nickade instämmande. Vi käkade lite rester från deras middag, och klockan började närma sig nio. ”Ska vi gå och sova?” Jag såg på honom att han syftade på annat, men innan jag hann svara lyfte han upp mig och bar mig upp till rummet. ”Snälla, gör inte såhär mot mig.” Han kysste mig på halsen och lirkade av mig min tröja, sedan var jag fast. Jag hörde hur han vred om nyckeln i dörren och kände hur han försiktigt knäppte upp min bh. Han bar mig till sängen och la mig ned försiktigt. När han skulle resa sig upp drog jag tag i hans tröja och lirkade av honom den. Jag ville ha honom, och jag kunde inte hejda mig själv. Även om jag visste att det skulle bli kaos när vi vaknade dagen efter, men just i den situationen brydde jag mig inte.


 

Dagen är här då jag och Steffi ska flyga hem, vilket suger stort och hårt. Det är lördag och skolan börjar på måndag. Men det är lika bra att komma hem och få landa, samt komma i tid i säng. Vilket jag inte är den bästa på. Ryan och Steffi ska hämta upp mig och Justin om 2 timmar, så vi har ett tag på oss att säga hejdå till varandra, vilket också suger, men det måste ske. Jag tror att det kommer gå mycket bättre än vad han tror. Han går runt som en sur citron, och det irriterar bara mig. Varför inte spendera tiden med mig istället för att sura över det? På morgonen när vi vaknade efter att vi låg med varandra var inte rolig. Pattie kollade knappt på mig under dagen, och Diane hade ett snack med Justin, och under den tiden gick jag ut. Jag ville inte höra, för att skämmas ännu mer än jag redan gjorde. På kvällen pratade Pattie med mig igen, men hon var fortfarande inte glad över det som hände. Men vad, vi är tonåringar, och tillsammans. Vad tror hon att vi gör? Spelar kort eller? Då har hon själv aldrig vart tonåring, för jag tror att dem var värre på hennes tid, än vi är nu.

 

”Kom, vi går och lägger oss ett tag. Jag har packat klart.” Justin satt och surade i soffan men jag försökte få med honom upp på hans rum. Han följde faktiskt med utan en enda suck eller något. Han la sig först, och jag kröp ned framför honom. ”Jag kommer sakna dig.” Han smekte mig över magen och viskade när han pratade, det var harmoniskt att känna hans lätta beröring i nacken av hans ord. ”Jag kommer sakna dig med, men när du är i LA kan jag komma till dig på helgerna. Jag har skola att sköta, det visste vi om.” Han kysste mig i nacken, men jag vände mig om så att vi låg med ansiktena mot varandra. ”Jag ska faktiskt dit, om..” Han tänkte ett tag. ”Om 2 veckor. Tror jag det är. Jag ska spela in en ny skiva.” Allt låter så overkligt när han säger sådana saker, eftersom att jag inte tänker på att han faktiskt är Justin Bieber. ”Jag ska på intervju till Ellen också.” Den mesta tiden vi låg där kysstes vi bara, vi sa inget. Och det var riktigt mysigt. Det knackade på dörren men här väntar man inte tills någon säger kom in, utan här klampar man bara in. Det var Diane. ”När åker du?” Jag kollade på klockan. ”Om en timme. Vadå då?” ”Maten är klar, tänkte om du hann äta med oss.” Vi gick ned tillsammans och han höll ett stadigt tag i min hand, precis som att jag skulle försvinna om han släppte mig.

 

Jag och Justin gick ut på framsidan av huset och väntade på att Ryan och Steffi skulle dyka upp vilket dem gjorde strax efter. Justin bar in min väska i bilen och jag hoppade in i baksätet vilket han gjorde efter mig. Jag la mig ned så att mitt huvud låg i hans knä, flera gånger under resan till flygplatsen böjde han sig ned och masserade mina läppar. Han har aldrig varit så romantisk som han var då, han smekte mig över kinden och viskade kärleksfulla ord i örat på mig. När vi var framme fick varken jag eller Steffi ta våra väskor. Vi checkade in dem och gick mot gaten, men grabbarna kom inge längre än till säkerhetskontrollen, så det var där vi var tvungna att säga hejdå till varandra. Steffi och Ryan gav varandra en kram, som såg allt annat än bekväm ut. Jag antog att dem inte hade pratat om Ryans känslor än. Jag kände mig bara elak mot Ryan när jag efter deras kram kysste Justin. Han ville säkert göra så med Steffi. Justin ville inte släppa mig, och det gjorde mig inget att han fortsatte kyssa mig, jag ville ha så mycket av honom som möjligt att leva på under dessa två veckor. ”Jag ringer dig när jag är hemma, okej?” Han nickade bara och pressade återigen sina läppar mot mina. Ingen av oss verkade bry sig av att vi faktiskt befann oss på en flygplats med hur mycket folk runt oss som helst. Det var jag som hade något mot det, men då tänkte jag inte på det.

 

När jag och Steffi hade satt oss ned i stolen på planet tog jag av mig skorna och satte mig bekvämt, vilket sällan gå, men eftersom att Justin inte ville att jag skulle flyga ekonomiklass, så hamnade jag i 1:a klass, och där var stolarna lite bredare och skönare, och utrymmet vid fötterna lite större. Jag ska komma ihåg att tacka honom för det. ”Pratade du aldrig med Ryan om det där?” Steffi kollade på mig med vädjande ögon, precis som att hon ville släppa ämnet, men jag gav mig inte. ”Nej, och det ska inte du och jag heller.” Jag gav mig, även om jag inte ville. Jag slumrade till några gånger men vaknade till när flygvärdinnorna rullade förbi vagnen och frågade alla andra om dem ville ha något att äta eller dricka. Steffi hon hade sedan länge pluggat i sin iPod och lyssnade nog på musik samtidigt som hon sov, det brukar vara så hon sover. Flygresan gick faktiskt fortare än jag hade förväntat mig, förra gången jag flög var ju Justin med, och då hade vi uppmärksamheten på varandra.

 

Jag hatar trängseln som uppstår då alla ska av planet samtidigt, därför sitter jag alltid kvar i sätet tills det har lugnat ned sig lite, vilket jag även gjorde denna gång. Gamla gubbar och deras portföljer försvann illa kvick från planet. Vi hämtade våra väskor och gick mot utgången där Michael skulle stå och vänta på oss, vilket han också gjorde. ”Hej syster, haft trevligt?” Jag kramade om honom, och han gav även Steffi en kram. ”Jodå, det har varit en händelserik vecka.” Bilresan hem var tyst, och vi släppte av Steffi hemma hos henne. ”Vi syns på måndag i skolan.” Vi kramades och sa hejdå. När jag kom hem släpade jag återigen upp min väska på rummet, det känns som att det har hänt några gånger under den senaste månaden. Den här gången var den dock inte lika full som dem andra två, så det var lätt att plocka ur den. Det var bara smutskläder i väskan så egentligen hade det varit smartare att ta ned den till tvättstugan på en gång, men så smart var jag inte. När jag hade packat ur allt, och alla kläder låg framför dörren la jag mig ned i sängen och sträckte ut ryggen en aning.

 

”Hej baby, vad gör du?” Justin svarade snabbt i mobilen, precis som att han hade suttit och väntat på att jag skulle ringa. ”Inte mycket, jag har precis plockat ur min väska. Så nu ligger jag i sängen. Vad gör du?” Det var underbart att få höra hans röst igen, även om den senaste gången var för mindre än några timmar sedan. ”Ligger i sängen, och stirrar i taket. Drömmer mig bort till drömmarna då du är med mig.” Jag hörde leendet han hade på läpparna. ”Naw, söt du är då.” Jag skrattade lite löst. ”Jag hoppas att min familj inte skrämt iväg dig, och att du hade kul när du var här.” Jag skakade på huvudet, men kom på att han inte kunde se mig. ”Nejdå, dem skrämde mig inte. Och jag har haft sjukt roligt. Jag saknar dock dina syskon.” Vi fortsatte prata ett tag tills hans mamma ropade på honom och han var tvungen att lägga på. ”Vi ses snart, puss.”

 

Jag tryckte in så mycket som möjligt i tvättmaskinen och startade den. Michael satt framför tv när jag kom upp, och kollade på idol. Vilket han aldrig brukar göra, så jag blev riktigt chockad. ”Varför kollar du på detta?” Han hoppade till i soffan, så han hörde mig antagligen inte när jag kom in. ”Gud vad du skräms. Jag tittar på det för att hon är så sjukt snygg.” Han pekade på tv:n. Hon var rätt söt faktiskt, men inget jag skulle kunna se min bror med. Han har alltid gillat brunetter eller svarthåriga, och den där tjejen på tv:n var verkligen blond, nästan vit hårig. Jag satte mig ned bredvid honom och kollade klart på det. Mamma och pappa skulle faktiskt vara hemma ikväll, om ingen av dem åkte på ett akutfall, vilket var ganska ovanligt att dem gjorde, men det skulle väl vara min vanliga lycka om dem gjorde det just ikväll. När tvättmaskinen var klar hängde jag den och stoppade i nästa. Jag hade visserligen bara två maskiner, men det är jobbigt nog.

 

När mamma och pappa kom hem lagade dem tacos och vi åt tillsammans, precis det där jag alltid drömt om. Och vi hade hur kul och trevligt som helst. Dem frågade om min resa till Stratford, och jag gav dem, kanske inte så detaljerad, men information. När vi hade ätit hjälptes vi åt och plocka undan. ”Kan vi inte spela något spel?” Det var min pappa som kom med idén, så jag trodde jag drömde. Han har aldrig varit personen som spelar spel, inte ens kort. Michael sprang och hämtade TP, så det fick bli det. Det kändes som att detta år skulle bli ett bra år, med skola och med allt. Michael hade blivit bättre, även om utbrott hade skett, och jag tänker inte lägga energi på vad Sarah än har att komma med i skolan. ”Är ni redo på att förlora, ungar.” Det var längesedan jag hörde pappa hade den ironin i rösten, han var verkligen laddad till tusen för att spela.

Sista för idag! Och tack för alla fina kommentarer. Jag blir verkligen rörd av dem, och tar åt mig varenda litet ord. Jag har svårt för att ta bra kritik, är bättre på att ta emot dålig. Men ni ger mig ju ingen sådan, så då finns det bara bra att ta av :)

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle talar...

Jag har skrivit två till kapitel, men som det ser ut nu finns det inte många som är intresserade av dem, eftersom att det är endast 5 st som har kommenterat Chapter 27. Jag lägger nog ut dessa kapitel imorgon istället, och då hinner jag skriva fler kapitel. :)

För er som inte har läst Chapter 27, det finns under detta inlägg!

Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 27.

Han gjorde som jag sa, men jag kunde lista ut med lillfingret att Diane skulle säga åt honom att klä på sig. Han gick bakom mig ned för trappen, och jag kunde hela tiden känna hur han tittade på mig, men det var liksom inget han inte hade sett tidigare, så jag förstod inte vitsen med det. Innan vi klev in i köket tryckte han upp mig mot väggen och kysste mig, hett och passionerat, vilket jag absolut inte var med på så det blev lite tafatt i början, men sedan besvarade jag den ordentligt. När vi kom in i köket och Diane fick syn på Justin pekade hon bara upp mot hans rum. ”Men hon har ju min tröja.” Han försökte i alla fall sätta en bra fight emot, men det var inget hon gick på. ”Du har hur mycket kläder som helst. Sluta nu.” Han gick upp, precis som ett litet barn, han stampade fötterna hårt i trappen. Jag kunde inget annat än skratta åt situationen.

 


 

 

 

Dagen skulle vi spendera med Ryan, Steffi och Chaz. Det skulle bli första gången jag träffade Chaz, så det skulle bli intressant och få se vad han var för en typ. Jag tror han tyckte lika om mig. Jag hoppade in i duschen först för jag tog alltid längst tid på mig att klä på mig efteråt, så vi kanske skulle bli klara samtidigt om jag duschade först. Vilket inte var helt omöjligt. Vi hade planerat att vi skulle fika tillsammans med dem andra och sedan dra hem till Ryan, Justin ville träffa hans familj när han ändå är här, och självklart. Jag tänker inte styra och ställa, jag hänger bara med. Allt blir så mycket roligare då. När jag hade klätt på mig satt Justin redan klar på sängen så planen gick inte som jag hade tänkt den. ”Du behöver inte sminka dig, du är fin ändå.” Justin ställde sig bakom och kollade på mig i spegeln. ”Okej, då skiter jag i det.” Han kollade chockat på mig, så jag började skratta. ”Vad?” ”Jag har aldrig varit med om att en tjej gett sig så lätt.”

 

När vi klev in på caféet som vi skulle mötas på hoppade det fram en grabb och kastade sig runt halsen på Justin, så jag antog att det var Chaz, och mycket riktigt. ”Chaz" "Rebecka" Vi hälsade på varandra. "Äntligen får man träffa tjejen som stulit min vän.” Vi gick och satte oss vid samma bord som Ryan och Steffi redan satt vid. Justin gick och beställde åt oss, och jag orkade inte ens tjafsa med honom om betalningen. När vi hade suttit där ett tag så reste sig Steffi på sig och gick mot toan, så jag smet efter henne. Hon såg inte ut att vara i tipp topp form, så jag ville veta om något hade hänt. När hon kom ut från toan och mötte mig drog jag med henne in igen. ”Vad är det? Du ser ledsen ut.” Hon kollade sig i spegeln och bättrade på sitt smink. Visst, hon har aldrig varit tjejen som har pratat, men nu är hon med folk hon känner. ”Ryan berättade för mig igår att han har känslor för mig. Och jag vet inte vad jag ska göra, jag vill inte förlora honom.” Jag tappade hakan, det var något man absolut inte kunde lista ut med lillfingret. ”Ojdå. Du känner inte lika för honom?” Hon skakade på huvudet och låste upp dörren, för att sedan lämna mig kvar där.

 

Snacka om att hamna i en konstig sits. Jag vet ju att hon tycker jätte mycket om Ryan, men bara som kompis. Vad gör man i en sådan sits? Jag har faktiskt ingen aning, jag har aldrig hamnat i en, så jag kan tyvärr inte hjälpa henne, vilket är tråkigt. Det som är ännu värre är att vi om bara några dagar ska åka hem igen. När jag kom tillbaka till bordet kollade Justin fundersamt på mig, men det var inget jag tänkte berätta för honom, och absolut inte framför alla andra. Han fattade min hand under bordet, vilket var den första offentliga beröringen på länge, och jag gillade den. Bara sådana små chester gör mig riktigt glad. När vi hade fikat klart styrde vi bilen mot Ryans hus, vilket inte låg så långt bort från Justins mormor. Det måste ha varit bra för dem när dem var små, så dem kunde springa mellan varandra lite hur dem ville.

 

”Är det okej om vi lirar lite tv-spel?” Jag stod i köket med Steffi och märkte inte att Justin hade kommit in fören jag kände två händer runt min midja och hur någon kysste mig på halsen. Nu var vi där igen, varför frågar han mig sådana saker? ”Det är väl klart. Gör mig en tjänst, sluta fråga mig om du får. Jag bestämmer inte.” Han kollade häpet på mig, och förstod nog inte att jag menade väl. ”Förlåt att jag frågade då.” Han vände och var på väg ut. ”Stanna.” Han vände sig om mot mig. ”Jag menade väl, men du frågar mig så mycket, och jag bestämmer inte över dig, och vill inte göra det heller. Vi är här för att du ska träffa dina vänner och din familj. Förlåt om jag lät spydig.” Han drog in mig i sin famn och kysste mig. När han hade gått ut köket var det åter igen bara jag och Steffi kvar där inne.

 

”Du måste prata med Ryan. Ni kan inte undvika varandra, du vill ha honom i ditt liv.” Hon pillade på sitt glas som stod på köksbordet. Men innan hon hann svara så kom det in en äldre man, och han tittade på mig. ”Hej, Ryans pappa, Martin.” Han hälsade artigt. ”Rebecka, vän med Justin.” Steffi började skratta, så Martin kollade på henne. ”Dem är tillsammans.” Jag himlade bara med ögonen och Martin skakade på huvudet och gick ut igen. Jag orkade inte bry mig i att vi inte pratade vidare om det där med Ryan, hon verkade ändå inte vara i behov av hjälp, så då får hon klara det utan mig. Jag vet ändå inte vad jag ska göra. Jag kan inte styra vad han känner, och definitivt inte vad hon känner. Vi gick ut till vardagsrummet där alla grabbarna satt, dem var helt hysteriska. Chaz satt på golvet, troligast för att han flaxade och for med både armar och ben. Jag satte mig ned på armstödet bredvid Justin, men han märkte det nog inte ens.

 

Min mobil pep till och det var ett sms från Michael. ”Är han snäll mot dig?” Bara en sådan fråga, jag trodde dem två hade blivit vänner, men tydligen hade jag fel. Eller så var han bara orolig, jag vet inte. ”Ja, det är han. Sluta var sådär.” Jag la ned mobilen igen, och hade inga planer på att plocka upp den, jag kände att jag ville retas lite med Justin, så jag satte mig ned i soffan mellan han och Ryan. Steffi hon hade sedan länge satt sig i fåtöljen. Jag var tvungen att klättra över ryggstödet, för hade jag gått förbi grabbarna hade jag troligen blivit ett huvud kortare, och det hade jag ingen lust med. När jag satt ned och insåg att ingen hade märkt att jag ens befann mig i rummet la jag min hand på Justins lår, jag ville se hur länge han stod ut innan han troligtvis skulle skrika rakt ut. Jag flyttade handen högre upp, och Steffi såg allt från ett betryggande avstånd, och hon höll på att skratta ihjäl sig, hon såg ju Justins ansikte från ett annat håll än jag. Handen flyttades högre upp och jag var inte långt ifrån det känsliga stället, men han hade fortfarande inte sagt ifrån.

 

”Jag vaaaaaann, det var på tiden att jag spöade er i NBA.” Justin la ifrån sig sin kontroll när Ryan reste på sig och skrek för att lyfta över mig i hans knä så jag satt gränsle över honom. ”Det var ditt fel att vi förlorade, du får åtgärda felet när vi kommer hem.” Han viskade mot mina läppar bara för att ingen annan skulle höra. ”Glöm det, du vet vad jag har sagt om det där.” Han pressade sina läppar mot mina i en passionerad kyss. Det enda jag kunde höra var suckar som fladdrade i rummet. ”Jag vet att du vill minst lika mycket som jag.” Han log, ett hånfullt leende. Visst hade han rätt, men vi sov hemma hos hans mormor, så det kunde inte bli något. Jag ville inte skämma ut mig, och absolut inte när hans mamma sagt att det är händerna på täcket som gäller. ”Nej, det vill jag inte.” Han placerade sina händer på båda mina lår och lät dem vandra högre och högre upp, vilket fick mig ur balans och det såg han. ”Ha, vad var det jag sa?” För att inte ställa till en scen klev jag av honom och satte mig bredvid Steffi i fåtöljen.

 

Efter flera timmar med tv-spel och skoj hemma hos Ryan valde jag och Justin att dra oss tillbaka hem till hans mormor, men vi skulle träffas alla imorgon igen plus några fler av Justins vänner och lira basket. Jag har aldrig gjort det innan, så det kan bli kul. ”Ungdomar, har ni haft en trevlig dag?” Hans mormor stod i hallen när vi kom tillbaka. Klockan var inte så mycket, och jag var inte alls lika trött som dagen innan då vi hade lekt med hans syskon. ”Den har varit bra.” Svarade jag och Justin nickade instämmande. Vi käkade lite rester från deras middag, och klockan började närma sig nio. ”Ska vi gå och sova?” Jag såg på honom att han syftade på annat, men innan jag hann svara lyfte han upp mig och bar mig upp till rummet. ”Snälla, gör inte såhär mot mig.” Han kysste mig på halsen och lirkade av mig min tröja, sedan var jag fast. Jag hörde hur han vred om nyckeln i dörren och kände hur han försiktigt knäppte upp min bh. Han bar mig till sängen och la mig ned försiktigt. När han skulle resa sig upp drog jag tag i hans tröja och lirkade av honom den. Jag ville ha honom, och jag kunde inte hejda mig själv. Även om jag visste att det skulle bli kaos när vi vaknade dagen efter, men just i den situationen brydde jag mig inte.

 


 

Detta var det sista som var färdig skrivet, så jag vet inte när nästa kommer, det är massa jag måste ta tag i idag. =/ Hoppas jag iallafall hinner klart med ett till ikväll, om inte annat så ber jag om ursäkt! =/

 


Skrivet:
Kategori: Bloggtips ♥

Marielle ger er...

Dem få som kommenterade inlägget om att dem ville ha lite publicitet kommer här. :)

Jag kommer aldrig glömma den gången jag fick över 100 unika, jag tror jag till och med gjorde en volt i mitt rum (A) och nu har jag över 200 unika, kanske dags för volten igen :P haha ^


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle vill tipsa...

Har ni en nystartad blogg som behöver lite läsare eller vill ni bara att nytt folk ska hitta till eran blogg, se hit. Jag tänkte att jag skulle vara snäll och dela med mig av alla som vill bli länkade. :) Kommentera detta inlägg med din bloggadress så fixar jag det. :)

BTW, chapter 26, under detta inlägg! :)

Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 26.

”Men,.. Vad gör du här?” Minen på Justins pappa när han öppnade dörren var obeskrivlig. Han blev verkligen chockad, och hade nog inte en enda aning om att han skulle komma och hälsa på, eller att han ens befann sig i Kanada. ”Tänkte hälsa på min pappa och mina syskon.” Svara Justin sarkastiskt. ”Vem är denna bedårande tjej då?” Han tittade på mig, och sedan på Justin igen som la sin hand om min midja och pussade mig på kinden. Jag blev riktigt generad, och det märkte Justin för han tog uppmärksamheten från mig en sekund. ”Detta är min flickvän, Rebecka.” Återigen fick jag höra att jag var hans flickvän, och jag glömde genast bort att jag rodnade. ”Trevligt att få träffa dig, jag heter Jeremy.” Vi hälsade på varandra och gick tillsammans in i köket.

 

En liten flicka kom springandes och hoppade direkt upp i Justins famn, det måste ha varit hans lillasyster. ”Gud vad jag har saknat dig.” Dem kramades och Justin överöste henne mes pussar, inte långt efter flickans entré kom även om liten pojke in i köket och Justin plockade även upp honom i sin famn och lika där, överöste honom med pussar. Tjejen tittade på mig, och vidare på Justin. ”Vem är hon?” Barn är inte disktreta, så hon pekade med hela armen på mig. Hon verkade lite blyg, men det kunde man kanske förstå. ”Det är Rebecka, min tjej. Fast du kommer ju alltid vara min nummer ett.” Efter ett tag i Justins famn sträckte hon sig efter mig och jag tog motvilligt emot henne, och satte mig ned med henne i mitt knä. ”Vad heter du då?” Hon pillade på mitt halsband som jag hade på mig. ”Jazmyn.” Hon var nog fortfarande lite blyg, men det försvann sakta men säkert. ”Och den här lilla krabaten heter Jaxon.” Svarade Justin och kittlade honom i sidan, så han började skratta. Han hade verkligen underbara småsyskon, och framför allt en underbar pappa.

 

”Hur länge stannar du här då?” Vi satt ned vid matbordet och skulle precis hugga in på Jeremys hemgjorda lasagne. Det luktade gudomligt, och smakade säkert minst lika gott. ”Jag vet inte riktigt, en vecka mint. Rebecka börjar skolan sedan, så jag blir nog kanske kvar längre. Har inte bestämt mig.” Jeremy nickade som svar och började äta. Maten var sjukt god, och jag önskade faktiskt att min familj också kunde äta oftare tillsammans, det är så mysigt om man sitter en hel familj. ”Jag tänkte gå till lekparken med Jazzy och Jaxon, vill ni följa med?” Justin tittade på mig, precis som att jag skulle bestämma, men jag höjde bara på ögonbrynet. Klart han skulle få spendera så mycket tid som möjligt med sin familj, och jag var bara glad om jag fick vara med på ett hörn. ”Kan vi göra. Men offentligt är vi bara vänner.” Jeremy tittade på Justin och ryckte på axlarna. ”Hur står du ut?” Den frågan har jag ställt mig många gånger, men aldrig så att Justin har hört det. ”Jag gör inte det, jag gör det för Rebeckas skull.” Dem två senaste dagarna har han börjat säga Rebecka, det har han aldrig gjort innan, men för första gången så gillar jag mitt namn.

 

”Håll i dig nu, så att du inte ramlar av.” Jag stod och puttade på fart på Jazmyn är hon gungade, ingen annan fick tydligen göra det. Justin lekte med Jaxon i sandlådan och Jeremy var på väg mot mig. ”Hur träffades ni då?” Han ställde sig och lutade sig på en stolpe till gungorna och tittade på mig med ett leende på läpparna. ”Vi bodde på samma hotell i Miami. Mina två bästa vänner fick jätte bra kontakt med både Ryan och Alfredo.” ”Och du plockade hem stor vinsten.” Jag visste inte om jag skulle ta det som ett skämt, eller om han var allvarlig. ”Jag ser honom inte så, han är precis som vilken vanlig kille som helst.” Han nickade instämmande och blickade bort mot Justin som hade byggt ett sjukt högt sandslott åt Jaxon. Vi hade aldrig varit ute på det här sättet innan, det kändes verkligen att inte få ta i honom på det sättet jag var van vid, eller bara göra något spontant som att kyssa honom. Men han sa att det var för mitt eget bästa, och jag litar på honom.

 

När kvällen började närma sig sa vi hejdå till Justins småsyskon och Jeremy och begav oss mot hans mormor och morfar igen. Dagen hade varit helt underbar, och att få se Justin med sina småsyskon hade varit precis som jag tänkt mig. Jag var helt slut i kroppen när jag satte mig bredvid Justin i bilen. Jag var inte van att leka så med barn, men det hade varit hur kul som helst. ”Gumman, är du trött?” Han skrattade lite, samtidigt som jag pustade ut. ”Mhm, om jag är.” Jag orkade knappt hålla mina ögon öppna, men jag gjorde allt för att inte somna, jag ville inte att Justin skulle behöva hålla sig vaken själv. Jag vet hur det är när man kör och alla andra sover, det händer ofta. När vi tillslut var framme längtade jag så sjukt mycket efter en säng att jag såg sådana vart jag än tittade. Justin skrattade bara åt mig, han var van att hålla igång 24/7, tillskillnad från mig. Jag har aldrig gjort så här mycket under en dag.

 

Pattie och Diane satt i köket när vi kom in i huset men jag gick bara förbi, eller ja, jag hälsade lite snabbt och sa god natt. Jag hörde hur Justin gick in till dem i köket och gav dem förklaringen. ”Hon har lekt med Jaxon och Jazzy, så hon är helt färdig.” Pattie började skratta, och man kunde på en gång höra vem Justin fått sitt underbara skratt från. Jag gick raka vägen till badrummet och borstade mina tänder, det gick fort för en gångs skull. När jag hade bäddat ned mig tog det inte lång tid fören jag somnade, och föll i en djup sömn. Jag vaknade till när Justin kröp ned bakom mig, men jag sa inget, var för trött för det. Han pussade mig på kinden och la sin arm om mig.

 

På morgonen när jag vaknade sov Justin fortfarande och jag ville inte väcka honom så jag smög upp ur sängen och drog på mig en av hans t-shirtar och ett par shorts. När jag kom in i köket satt Diane och läste tidningen men vek genast ihop den då hon såg mig. ”God morgon gumman, sovit gott?” Jag satte mig mitt emot henne med ett vattenglas framför mig. ”Det har jag verkligen, utvilad är jag också.” Hon log och började plocka fram frukost på bordet. Hemma äter vi inte ens frukost tillsammans, så att få uppleva både middagen och frukosten tillsammans med två härliga familjer var stort för mig. ”Du kan gå upp och väcka Justin. När han är här får han inte sova så länge som han vill.” Jag nickade och gick upp till hans rum, han låg verkligen över hela sängen och jag började genast fundera över hur vi båda kunde få plats i den.

 

”Baby, dags att vakna.” Jag pussade honom på kinden och mötte tillslut hans läppar då jag kände att han log. Han drog ned mig i sängen över honom, och fortsatte kyssa mig. Jag kunde känna genom täcket att han hade morgonstånd. ”Du kanske ska göra något ät detta, innan din mormor ser det.” Jag la handen över, och visade vad det var jag snackade om. Han skrattade bara åt mig och drog täcket över oss båda. ”Jag vill inte kliva upp, jag vill ligga här med dig hela livet.” Jag gav honom en puss i pannan och klev ur sängen. ”Om du inte går upp, då kommer din mormor, och vi vet båda vad hon kommer se då.” Han reste sig illa kvickt ur sängen och drog på sig ett par mjukisar. ”Hey, varför har du min tröja på dig. Vad ska jag ha nu då?” Jag vände mig i dörren och tittade på honom. ”Du kan väl gå sådär.” Svarade jag och gick fram till honom, för att sedan dra mina naglar på hans mage.

 

Han gjorde som jag sa, men jag kunde lista ut med lillfingret att Diane skulle säga åt honom att klä på sig. Han gick bakom mig ned för trappen, och jag kunde hela tiden känna hur han tittade på mig, men det var liksom inget han inte hade sett tidigare, så jag förstod inte vitsen med det. Innan vi klev in i köket tryckte han upp mig mot väggen och kysste mig, hett och passionerat, vilket jag absolut inte var med på så det blev lite tafatt i början, men sedan besvarade jag den ordentligt. När vi kom in i köket och Diane fick syn på Justin pekade hon bara upp mot hans rum. ”Men hon har ju min tröja.” Han försökte i alla fall sätta en bra fight emot, men det var inget hon gick på. ”Du har hur mycket kläder som helst. Sluta nu.” Han gick upp, precis som ett litet barn, han stampade fötterna hårt i trappen. Jag kunde inget annat än skratta åt situationen.


Sorry att ni fick vänta längre, det är så när man får köra på fulla människor. Så idag skyller jag på dem. ^

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Nytt kapitel...

Inom loppet av typ 30 minuter, skulle jag tro. :)


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 25.

Mamma fick ett utbrott när hon fick tag i sin mobil efter att jag hade skickat till henne om att jag var gravid. Innan hon ens hälsade i telefonen skällde hon ut mig, men jag kunde lugnt och fint ta emot hennes utskällning för att sedan bara tala om för henne att det var en del av ett spel, hon blev inte gladare av det, men gav sig. Hon skrattade åt det tillslut. Hon sa något i stil med att jag var modig som vågade göra det, för att jag visste redan innan hur mamma skulle reagera. Hon var tidigt på mig om att man ska skydda sig, så i början var det till och med hon som köpte kondomer åt mig, vilket var en aning pinsamt. Tillslut skaffade jag p-piller, och efter det har jag inte haft problem med något. Det är väl egentligen bara mamma jag kan prata med sådant om, och jag är glad att hon finns.

 

Helgen kom fortare än jag tänkt mig. Michael och Justin hade blivit grymt bra vänner, jag vet inte vad Justin gjorde med honom, men något hade hänt, då jag aldrig har sett Michael så, eller att han ens har gillat grabbarna jag umgåtts med. ”Baby, jag tänkte åka hem till Kanada. Vill du följa med och träffa resten av min familj?” Jag blev verkligen chockad, vad skulle hans familj tycka om mig. Skulle dem tro att jag bara utnyttjade honom? ”Jag vet inte, tänk om dem inte gillar mig.” Vi satt ute på altanen och åt glass, tillsammans med Michael. Jag vet, det kändes konstigt att han var med, att han var så nära inpå mig tillsammans med Justin, inget sådant har hänt tidigare. ”Vem kan inte tycka om dig?” Det var Michael som svarade innan Justin, vilket gjorde mig ännu mer chockad. Vems sida stod han på? ”Lyssna på din bror. Alla i min familj kommer tycka om dig, precis som jag gör.” Jag funderade ett tag. ”Okej, jag följer med. Men åker hem tillsammans med Steffi, för hon är väl kvar med Ryan?” Han nickade på huvudet, och tog en tugga av min glass.

 

Vi började packa, speciellt Justins väska, men han vek ihop en t-shirt och la den under min kudde, så att jag inte skulle glömma bort honom, plus att han hängde en av sina kepsar på min vägg. ”Har du med dig allt nu?” Jag var klar före honom, för han var tvungen att vika om allt i väskan, annars hade han inte fått igen den. ”Japp, så länge du är med mig klarar jag mig utan väskan.” Så söt han är, ibland kastar han ur sig massa komplimanger, och jag har inget att svara på den. Jag blir alltid lika stum, han framhäver saker hos mig som jag aldrig trodde var möjligt, och att visa honom det är som att kasta pinnar på den redan brinnande brasan. Vi ringde en taxi som skulle köra oss till flygplatsen. Michael bar ut min väska, vilket jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. ”Ha så kul nu syster.” Han kramade om mig och pussade mig i pannan. ”Klart jag ska ha, men jag är hemma om en vecka eller något.” Han vinkade av oss.

 

När vi landade i Kanada kom Ryan och Steffi och hämtade oss, för ingen i hans familj visste att vi skulle komma, vilket gjorde mig ännu mer nervös. Innan vi tog oss ut från flygplatsen hade Justin säkerligen skrivit hundra autografer och tagit minst lika många kort, och varje gång höll jag mig i bakgrunden. Vi var fortfarande bara vänner för omgivningen, och vi skulle vara det ett bra tag till, men spekulationer hade börjat i tidningen, och på nätet. Steffi kom springandes mot oss och hon hoppade upp i min famn. ”Fan så jag har saknat dig.” Vi kramades länge, samtidigt som Justin och Ryan gav varandra en kram, men absolut inte på samma sätt som vi gjorde. Bilresan mot Justins morföräldrar kändes lång, men egentligen var den inte det. Det tog kanske en timme, men det var väl alla djur i magen som spökade omkring. Vi satt i baksätet och höll varandra i handen samtidigt som jag satt lutad mot honom. Det var mysigt, riktigt mysigt faktiskt.

 

Ryan körde upp på en liten uppfart till ett fruktansvärt sött litet hus i tegel. Det var precis som jag hade föreställt mig, i fönstret stod det en äldre kvinna och tittade ut mot bilen, och av hennes blick att döma kunde hon förstå att det var Justin som kom, för hon sken upp och innan jag hann fundera mer över det var Justin ur bilen och i hennes famn. Jag och Ryan klev ur bilen och plockade ur min och Justins resväska, jag sa hejdå till dem, och gick lugnt och försiktigt fram till både Justin och kvinnan jag inte visste namnet på. Hon tittade på mig och i hennes ansikte bildades ett lugnt leende. Justin la sin arm runt min midja och presenterade oss. ”Rebecka, detta är min mormor, Diane.” Vi hälsade på varandra och verkade, precis som Justins mamma, vara en väldigt rar människa. När vi kom in i huset kom även, vad jag tror var Justins morfar, och dem kramades länge. Jag kunde verkligen se att allt som sades i filmen om Justin, var sant. Han älskar sin morfar, och lika där, han presenterade mig för honom. ”Detta är min morfar, Bruce, och detta är Rebecka, min flickvän.” Jag stelnade till, av hur han presenterade mig, jag hade inte hört det tidigare. Det gjorde så mitt hjärta slog hårda slag, och tillskillnad från Diane så drog Bruce in mig i en kram som jag besvarade lätt.

 

”Vet din pappa om att du är här?” Vi satt och fikade vid köksbordet och jag hade redan genomlidit alla hundra frågor om vad jag var för en människa. Jag tror jag klarade mig ganska bra, för dem verkade båda två acceptera vårt förhållande. ”Nej, jag tänkte att vi skulle åka dit en vända imorgon och överraska honom. Jag saknar mina syskon så mycket.” Jag visste att Justin hade två småsyskon som han mer eller mindre alltid pratade om, och varje gång dem kom på tal så såg man hur stolt han var över dem. ”Det tycker jag låter som en bra idé, din bil står i garaget.” Att han hade en bil här förvånade mig inte då detta är hans fasta punkt i livet. Vi bar upp väskorna till Justins rum och han började visa mig runt. ”Det kanske inte är som du föreställt dig..” Jag avbröt honom. ”Jag har tak över huvudet, och dig vid min sida. Jag klarar mig, herregud. Lugn.” Han skrattade till och kysste mig lätt.

 

På kvällen kom även Pattie dit, och henne hade jag väl inte direkt haft tid att prata med då första gången jag träffade henne kanske inte riktigt var som jag hade hoppats på, så jag blev mer nervös när jag hörde hennes röst i köket. När jag kom in strax efter Justin gav hon honom en kram och fick syn på mig. ”Kanske ska presentera mig denna gång.” Hon skrattade och det var skönt, jag trodde verkligen att hon inte tyckte om mig. ”Pattie.” Sa hon och sträckte fram handen. ”Rebecka.” Svarade jag, men hon såg ut att redan veta det. ”Jag vet, Justin pratade oavbrutet om dig när vi var i LA.” Jag kunde inte undgå att ge henne ett leende, det var sådant man ville höra. Jag blir glad när jag hör att Justin har pratat om mig. Vi fick order om att lämna köket då dem tydligen skulle börja med maten, så vi satte oss ned i soffan och sappade mellan alla kanaler. ”Dem gillar dig.” Jag hörde leendet på hans läppar, men jag såg det inte då jag låg mot hans bröst. ”Vad hade du gjort om dem inte hade gjort det?” Han strök mig över huvudet. ”Fått dem till det.” Precis ett svar man ville höra, jag är lyckligt lottad.

 

”Maten är klar.” Pattie ropade från köket och vi reste på oss. Doften slog emot mig när jag kom ut i hallen och jag kände att det var kött, och det är det godaste jag vet. Kött, potatis och sås stod på bordet, redo att bli uppätet. ”Hoppas det smakar.” Diane var verkligen trevlig, och jag förstår varför Justin är som han är, han har blivit väluppfostrad. Det var gästerna först, och han gjorde lika som hemma hos mig, han drog ut stolen och hjälpte mig in med den. ”Det tvivlar jag inte en sekund på att det gör.” Jag plockade på, på min tallrik och väntade tills alla hade tagit. Pattie bad en bordsbön, och sedan började vi äta. Först under tystnad. ”Tar ni det lugnt med ert förhållande offentligt, eller vet alla redan om det?” Pattie verkar inte läsa tidningarna, och det förstår jag, jag skulle nog inte heller klara av att läsa allt skit om min son. ”Vi är inte tillsammans offentligt, så vi håller det på vår nivå.” Justin gav henne ett svar, ett svar hon verkade tycka var bra, för hon log och nickade.

 

Innan vi gick och la oss fick vi höra att det var händerna på täcket som gällde och att vi skulle sova och inget annat. Det var inte bara Pattie som sa det, Diane var helt på hennes sida, och jag kan väl kanske förstå dem. Jag hade då inga planer på att göra något annat än sova, speciellt inte med dem under samma tak och bara en tunn vägg ifrån. Justin kröp ned bakom mig och höll mig i ett stadigt tag. Sängen var liten och söt, precis så vi fick plats. Vi låg så nära varandra vi kunde, och bara det var mysigt. ”Jag är så glad att jag har träffat dig.” Han pussade mig på kinden innan han la sig till rätta. ”Och jag mår bra med dig i min närvaro.” Vi var alltid så harmoniska mot varandra precis innan vi skulle somna. Jag har alltid varit den människan som hatar att gå och lägga mig osams med personer jag tycker mycket om, så jag ser alltid till att dem vet hur mycket dem betyder för mig.


Jag har inte hunnit skriva mer än ett till efter det, så jag vet inte om jag sparar det till imorgon eller inte, vi får se. Jag ska iväg hem till en polare på fest senare, så vi får se hur det bli. Men oavsett så älskar jag er. :)

 


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 24.

”Ta en ring, och så åker vi den där.” Justin pekade på den största vattenrutschkanan och trodde seriöst att jag skulle åka den. ”Glöm det, vill du se mig drunkna eller?” Justin simmade fram till mig och tog mig runt midjan. ”Jag är bra på mun mot mun metoden om det skulle hända dig något.” Hans självsäkerhet växte inom honom för varje minut som gick, och jag såg det på honom. Dem där tre tjejerna som var inne i omklädningsrummet när vi gick ut såg jag flera gånger under tiden som vi lekte i vattnet, men dem såg aldrig att det faktiskt var Justin dem bara hade några meter ifrån sig. Det var bara ett fåtal som faktiskt såg honom, och frågade om ett kort, och underbar som han är ställde han upp på det. ”Det tror jag säkert att du är, men du får allt släpa upp mig om jag ska åka.” Det där skulle jag aldrig ha sagt, med tanke på att han simmade med mig till kanten och drog upp med. Han bar mig och en ring upp för alla trappor. Jag satt i hans knä och vi åkte ned, det var faktiskt inte så farligt som jag trodde.

 

Alfredo och Kendall höll på att tävla vem som kunde stå på händer längst och grejer, dem såg verkligen ut att ha kul tillsammans vilket gjorde mig glad. Att hon äntligen hade hittat någon hon kunde dela alla underbara stunder tillsammans med. Även om hon och jag gjorde mycket tillsammans, så fanns det saker vi inte kunde göra och som hon bara kunde dela med en grabb. ”Visst är dem söta tillsammans?” Jag och Justin höll oss lite på sidan av alla människor bara just för att inte det skulle bli kaos i poolen. ”Dem är söta, men vi är sötare.” Hans leende växte och jag hade på känn att han tänkte jävlas med mig. Sekunderna senare skrattade jag så mycket jag orkade på grund av att han kittlade mig. När han hade lugnat bort sig simmade vi bort till vattenfallet som hade röda lampor runt sig. Jag ställde mig precis under och kände hur trycket på axlarna ökade för varje minut jag stod där. Justin ställde sig bakom mig och pussade mig i nacken och fram på halsen.

 

Efter flera timmar av vattenlek och försök till gymnastik i vattnet tröttnade vi på att bada, så vi valde att kliva upp och gå in och duscha. Jag och Kendall stod länge i duschen och sedan bastade vi en sväng. Vi satt ensamma och tysta i bastun tills hon valde att bryta den. ”Hur känns det att vara tillsammans med någon alla vill ha?” Hon la fram frågan på ett konstigt sätt, men jag förstod vad hon menade. ”Jag är livrädd, jag vet inte hur jag ska bete mig.” Hon gav mig en kram, och vi gick ut ur bastun för att duscha av oss och sedan klä på oss. När vi kom ut stod redan Justin och Alfredo och väntade på oss, men dem var dock inte ensamma, båda två hade minst 10 tjejer runt sig, och jag började skratta. Justins blick gick över alla tjejerna tills han fick syn på mig och Kendall som båda stod lutade mot väggen och kollade på dem. Justin sa något till Alfredo så han också kollade upp och mötte våra blickar, sedan försökte dem ta sig ut ur ringen tjejerna hade skapat runt dem.

 

”Nu är det inte någon hemlighet att du är här mer, det kommer sprida sig som en löpeld över hela San Francisco.” Justin knuffade till mig så jag nästan tappade balansen, så jag lipade mot honom och gick bredvid Alfredo istället. Dem hade parkerat sin bil en bit ifrån oss, men vi skulle mötas hemma hos mig. Jag skulle muta mina föräldrar ur huset och min bror. När jag svängde upp på uppfarten till huset fick jag syn på Nike som satt på trappen, Justin var ur bilen innan jag ens hade parkerat den. Och strax efter kom Kendall och Alfredo, men jag hade inte tid med dem, jag var tvungen att hindra en fight som skulle uppstå om inte någon stoppade Justin. ”Ge dig nu, låt mig prata med honom.” Justin kollade skeptiskt på mig, men istället för att stanna upp bredvid Nike gick han raka vägen in i huset, Kendall och Alfredo följde efter honom. Och jag kunde höra hur arg Justin var, men det fick han vara.

 

”Vad är det du vill?” Jag satte mig ned på trappen bredvid honom, och väntade på att han skulle börja prata, för antagligen ville han mig något. ”Jag vill veta vad det var jag gjorde fel. Varför var du otrogen?” Jag sparkade iväg en sten som låg vid mina fötter och slog ihop mina händer. ”Du gjorde inget fel, okej. Jag började umgås med Justin och jag fattade tycke för honom. Det kan hända vem som helst…” ”När han sa att ni hade kysst varandra, ljög du för mig då? Hade ni gjort det?” Åter igen ställde han mig mot väggen, men det var lika bra att vara ärlig. ”Ja, det hade vi.” Han reste på sig och var på väg att gå, men hejdade sig själv och vände sig om. ”Tack för två underbara år med dig.” Sedan gick han, och jag blev helt ställd över det han hade sagt. Jag gick in med ett ansikte som inte gav folket runt mig en glimt av vad vi hade pratat om. Jag var helt tom i skallen. Justin kom fram och la sina armar om mig samt pussade mig i pannan.

 

Det var ingen av dem som frågade mig om vad Nike ville, och det var skönt. Jag ville inte tänka på honom nu när jag var med dem som betydde mest. Han var ute ur mitt liv, men jag kunde ändå känna ett sting av saknad. Vilket kanske var förståeligt, med tanke på att vi ändå var tillsammans i två år. Det var han jag delade alla mina bra och dåliga stunder med, han var inte bara min pojkvän utan även min bästa vän. ”Om nästan två veckor börjar vi skolan.” Man kunde verkligen höra hur negativ Kendall var av att behöva gå tillbaka till skolan. ”Ja, denna bubbla av lycka har varit för bra för att vara sann. Dags att återgå till verklighet snart.” Jag lät inte heller så glad om jag tänkte efter, men det var möjligtvis för att jag inte skulle få träffa Justin lika mycket. ”Öppnar Sarah munnen detta år kommer jag inte tveka att vrida nacken av henne. Jag vill inte att du ska få kvarsittning detta år.” Justin tittade på Kendall när hon sa det, men mötte min blick sedan. Jag log lite fult, precis som att jag inte förstod vad hon menade, men jag såg på honom att jag inte skulle komma undan, han skulle fråga.

 

När vi hade ätit och plockat undan allt från bordet, samt städat upp i köket så kastade vi oss ned raklånga i soffan alla fyra. Det kändes som att skinnet på min mage skulle spricka vilken sekund som helst, så mätt var jag. Jag var nog inte ensam om det heller, för jag hörde Alfredo pusta ut några gånger. Justin låg och drog sina fingrar genom mitt hår några gånger, och jag tror att jag måste ha somnat till, för när jag slog upp mina ögon senare var jag själv i vardagsrummet. ”Justin?” Jag ropade för att se om folket överhuvudtaget var kvar. Han kom in till mig och satte sig ned på kanten av soffan. ”Du somnade, och jag ville inte väcka dig.” Han smekte bort en hårslinga som befann sig i mitt ansikte, och pussade mig i pannan. ”Vi sitter i köket, ska vi spela något spel?” Jag kom på det perfekta spelet och sprang upp på mitt rum.

 

”Sanningen eller konsekvens, men får man en konsekvens gör man det bara på sin respektive. Okej?” Dem alla gillade idén, och gick med på det. Jag la ut korten precis som i finns i sjöng och Kendall började ropa i högen. Hon fick upp ett rött kort, sanning. ”Vilka är dem tre bästa egenskaperna hos dig själv?” Hon läste högt, och började sedan tänka. ”Ärlig, snygg och erfaren.” Alfredo kollade på henne. ”Om du är.” Jag ville inte ens veta vad det var han höll med om. Justins tur. Han fick upp ett svart kort, konsekvens. ”Tjejen till höger om dig, ser ut att behöva en redig kyss, u know what to do.” Jag kände hur alla kollade på mig, och jag kunde se hur Justin närmade sig mitt ansikte med ett underbart leende på läpparna. Han vred mitt huvud och pressade våra läppar samman, han kysste mig som ingen tidigare gjort, och jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst.

 

Vi fortsatte spela ett tag, och det kom allt värre saker hela tiden. Men det var inget vi brydde oss om, utan gjorde. Det var ingen som bangade, så tillslut satt jag i underkläder och hade skickat ett sms till mamma om att jag var gravid. Vi skrattade bara åt det, men det skulle troligtvis inte min mamma göra när hon fick tag i sin mobil senare. Kendall och Alfredo lämnade oss när klockan började närma sig ett på natten. Jag och Justin städade upp allt som vi hade ställt till med, och jag orkade inte ens klä på mig, så jag sprang omkring i underkläder och retade gallfeber på honom. ”Snälla, klä på dig. Jag kan inte behärska mig snart.” Han lät lidande, precis som att någon hade tagit hans klubba och han var 4 år. ”Tänk om jag inte vill att du ska behärska dig då?” Jag stod på andra sidan soffan, det var enda gången jag vågade säga det, då det fanns något mellan oss. Han kunde inte bara hoppa på mig, utan var tvungen att gå runt. Vi spelade musik i vardagsrummet och Chris Medina’s låt kom igång. En av dem bästa låtarna som någonsin har skrivits. Justin kom emot mig, och la sina händer på mina höfter, vi började dansa där på golvet. Det skulle se bra kul ut om någon kom in, eller såg in genom fönstret, han fullt påklädd och jag i underkläder.


Det kommer komma upp fler kapitel under dagen :)

 


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle här...

Ge mig massor av kommentarer, så ska ni få några kapitel ikväll. Eller på eftermiddagen, för jag ska iväg om en stund. Hinner inte lägga upp något innan jag drar. :(


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 23.

När vi kom ned i köket senare på kvällen satt Michael ensam vid köksbordet, så jag antog att Nike hade gått hem. ”Du Justin.” Jag blev rädd, trodde nästan det skulle bli ännu en fight mellan dem. Justin stannade upp och kollade på honom. ”Ja.” Bror ställde sig upp så dem stod mitt emot varandra. ”Jag vill be om ursäkt, jag ser att Becki verkligen tycker om dig.” Dem skakade hand på något konstigt sätt, och jag skakade bara på huvudet. Jag plockade fram massa mat, då jag var skit hungrig. Vi lagade korvstroganoff och ris, och när Michael hade gått ut från köket lyfte Justin upp mig på bänken och kysste mig. Jag var inte beredd på det, så det tog ett tag för mig att besvara kyssen han gav mig, men det jag absolut inte var beredd på var att någon skulle slita bort Justin från mig och dra ned honom på golvet. Nike stod över honom, och där var jag mycket snabbare att reagera.

 

”Michael, HJÄLP mig.” Nike skulle precis rätta ut armen men jag hann stoppa honom genom att knuffa ned honom på golvet. Jag satte mig gränsle över honom och försökte hålla fast honom, men han var för stark för mig. Michael kom springandes och lyfte bort mig från Nike, och drog med sig honom ut ur köket. Justin stod lutad över diskbänken och hyperventilerade. ”Baby, hur gick det?” Han vände sig om och la sina armar om mig. ”Det gick bra.” Maten på spisen hade jag sedan länge glömt bort och jag kände bara ilska inom mig. När Justin släppte mig stormade jag mot Michaels rum dit jag visste han hade tagit med Nike. Justin försökte stoppa mig några gånger men kunde inte.

 

”Är du helt från vettet eller? Vad fan har du för rätt att hoppa på Justin?” Han ryggade tillbaka när jag klev in i rummet. Han gav mig inte något svar heller. Michael såg hur min ilska växte och försökte inte ens stoppa mig. ”Svara mig. Varför?” Nike kollade upp på mig och mötte min blick för första gången. ”Jag vill inte se er två tillsammans. That´s it.” Jag gav honom en flata och såg på honom hur han drog med sin hand över kinden. ”Då tycker jag att du kan gå härifrån, för det är jag som bor här. Och jag vill inte se dig mer, så gå.” Michael kollade bara på mig. ”Snälla Becki. Lämna detta nu.” Bror mig var inte som han brukade, han tog det lugnt. ”Glöm det, han hoppade på Justin, helt utan anledning, och det accepterar jag inte. Så går här ifrån, jag vill inte att Justin ska bli ihjälslagen.” Nike reste på sig och gick ut, och jag följde med honom ned, så att han inte gick in i köket där Justin befann sig.

 

Justin hade gjort klart maten och den stod serverad på bordet när jag kom tillbaka. ”Vad fint du har gjort. Och förlåt för det där innan, problemet är återgärdat.” Han tystade mig genom att lägga ett finger över mina läppar. ”Det var inte ditt fel, så sluta be om ursäkt.” Vi satte oss ned vid bordet och började äta. Michael kom in i köket och kollade skamset på oss. ”Det var fel av mig att tro att han kunde hantera detta. Eller i alla fall behärska sig.” Justin kollade på honom. ”Det är lugnt, jag förstår varför ni alla vill skydda henne, men jag vill inget annat jag heller.” Bror satte sig ned och åt mat med oss, även fast klockan redan var vid 9 på kvällen, men vi hade nästan inte ätit något under dagen. Vi satt där ganska länge, och grabbarna pratade med varandra, och det var skönt att se dem komma överens.

 

”Tänk på att jag sover på samma våning.” Det var det sista Michael sa innan han stängde sin dörr, och jag såg i ögonvrån hur Justin log. Vi gick in i mitt rum och stängde dörren efter oss. ”Vad ska vi hitta på i morgon?” ”Jag vet inte, allt är ju så begränsat när man är med dig. Jag vill inte att vi skapar kaos någonstans.” Han drog in mig i sin famn och lyfte upp med, samt gick till badrummet så vi kunde borsta våra tänder. ”Men tänk inte på mig så, vad vill du göra?” Tandborsten gick hejvilt i min mun, och alla tänder blev rena. ”Jag vill åka till äventyrsbadet. Men flera tjejer kommer drunkna om du kommer där.” Jag skrattade till när jag sa det, även om det var en elak tanke. ”Då gör vi det. Bara du lovar mig att ha en ordentlig bikini på dig.” Jag hörde leendet i hans ord. ”Vadå?” ”Den du hade i Miami täckte ju knappt något.” Jag var klar med tänderna så jag gick ut och in i min WIC, för att plocka fram mina badkläder, och snäll som jag är tog jag inte den bikinin, utan en helt annan, som är mycket bättre.

 

När vi hade bäddat ned oss i sängen kände jag hur han började kyssa mig på axeln och vidare mot min hals, hans arm runt mig vandrade på min mage och ned över mitt lår. Jag vände mig om så att jag nådde hans läppar med mina, och kysste honom hårt och passionerat. Han drog upp mig över honom och lät sina händer vila på min korsrygg. ”Jag är så sjukt kär i dig, och vill vara med dig. Ska vi ta steget upp på pojkvän och flickvän nivån?” Han lät så lycklig när han sa det, och jag kunde inget annat än le och nicka. Han pressade sina läppar återigen mot mina. Natten var het och vild, och jag ville inte ha det på något annat sätt. När jag vaknade på morgonen låg Justin bredvid mig och sov djupt, det kunde jag höra på hans andetag. Jag lirkade mig ur hans grepp och drog på mig min morgonrock och gick ned till köket.

 

”Hur var det där med att jag sov på samma våning?” Michael kom in i köket strax efter mig och flinade med hela ansiktet. Jag vände mig inte om bara just för att jag kände hur mina kinder blossade upp i en varm röd ton. Juicen jag hade hällt upp i glaset svepte jag i ett drag. ”Sorry.” Han skrattade bara och gick ut. Jag gick tillbaka upp på mitt rum och såg hur Justin började röra på sig, tillslut slog han upp sina underbara ögon och tittade på mig. ”Sovit gott?” Han nickade från sängen och sträckte ut sina armar, men jag skakade bara på huvudet. ”Jag ska duscha.” Jag gick in på badrummet och lät morgonrocken falla till golvet samtidigt som jag klev in i duschen. Det varma vattnet som rann längs min kropp gjorde mig på sjukt bra humör. Strax efter att jag hade sköljt ur mitt shampoo kände jag två armar om min kropp och massa pussar på halsen. ”Min vackra flickvän.” När han sa det, blev glädjen om det ens gick, ännu större inom mig. ”Min sjukt sexiga pojkvän.” Leendet på hans läppar växte, och sträckte sig till ögonen, som genast började tindra.

 

Eftersom att vi hade kommit överens om att åkta till äventyrsbadet så ringde vi och frågade om Kendall och Alfredo ville följa med, så vi skulle möta dem utanför. ”Är du klar eller?” Justin var den som var segast av oss två, vilket jag inte förstår. ”Kommer.” Vi hoppade in i min bil, som förövrigt varit på lagning, tillsammans med Michaels. Min fick inte lika mycket skador som hans, men det räckte för att pappa skulle laga den. När vi kom fram och hade parkerat bilen såg vi hur Kendall och Alfredo stod utanför, men dem såg inte oss, då dem hade fullt upp med varandra. Jag och Justin gick faktiskt hand i hand från bilen, och det kändes bra. Riktigt bra faktiskt, så jag vet inte vad det var som hände med mig den där gången. ”Nämen, är det inte turturduvorna.” Kendall vände sig hastigt om och mötte min blick, men hon släppte den och lät den vandra ned till våra sammanflätade händer. ”Är ni.. tillsammans?” Hon ville skrika rakt ut, men gjorde det inte som tur var. Både jag och Justin nickade. Hon kastade sig runt mig och gav mig en kram. Alfredo slog till Justin på axeln. ”Det var väl på tiden.” Hörde jag hur han sa.

 

Vi delade på oss utanför omklädningsrummen, jag och Kendall gick in på tjejernas och grabbarna in till deras. När vi hade bytt om, och precis skulle kliva ut till äventyrsbadet, hörde jag hur några tjejer började diskutera Justin. Jag skrattade för mig själv och drog tag i Kendall. ”Lyssna på dem där tre tjejerna.” Kendall gick närmare dem och ställde sig med ryggen mot. Själv stod jag och småskrattade åt hela situationen vid dörren. ”Jag hörde att Justin befann sig i San Francisco nu, undra vad han gör här.” Den ena tjejen lät verkligen överlycklig av att han var här, i denna stad. Undra bara hur hon skulle reagera om hon såg att han stod på andra sidan dörren. Kenny btw, skulle döda Justin om han fick veta att han var här utan skydd. När Kendall hade lyssnat klart på allt vad dem hade att säga om Justin kom hon till mig och vi gick tillsammans ut genom dörren för att mötas av våra underbara pojkvänner.


Ohoh, vad hände där egentligen, mellan Justin och Nike? Dramat kommer absolut inte bli som i HITRISA. :)

 

 


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle frågar er...

En tjej skrev till mog och frågade om jag kunde lägga ut slutet på HITRISA del 1 när jag börjar med del 2, så att ni ska komma ihåg hur allt slutade, det låter väl som en bra idé?  =)




Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 22.

En vecka med Justin gick sjukt fort, men han hade inga planer på att åka än. Enligt honom, men man vet aldrig när hans maneger Scooter ringer och ber honom flyga över hela världen. Jag satt vid Justins dator när han var ned och lämnade in sin tvätt som skulle tvättas. Vi skulle senare idag åka hem till mig, och för att kanske till och med sova där. Jag saknade faktiskt mamma, pappa och Michael, men jag kunde inte riktigt släppa det han hade gjort mot mig. Han hade satt in pengar på mitt konto i alla fall, men det skedde inte dagen efter som jag bad honom, och jag svarade inte heller på hans sms som han skickade. Jag visste att twitter var det sista stället jag skulle besöka, men jag kunde ändå inte hålla mig borta. Jag hade hur många nya följare som helst, och folk som hade skrivit både elaka och snälla saker. Jag gjorde allt för att inte ta åt mig av allt elakt som folk skrev om mig, så jag läste allt det snälla flera gånger. Folk var verkligen gulliga, allt från att jag hade vackert hår till att jag var den perfekta flickvännen för Justin.

 

”Babe, vart är du?” Jag hade sedan ett tag flyttat mig från soffan till balkongen, men fortfarande med datorn i knä. Jag svarade faktiskt på en hel del underbara tweets, och vissa av dem var inne så vi började prata med varandra. Att få göra en tjej glad genom att svara på få saker, det var underbart. För hon verkligen skrev på sin vägg att jag hade svarat henne, och hur glad hon var. ”Jag sitter på balkongen. Kom hit och kolla.” När han såg att jag satt med datorn i knä ändrade han min, hans ögon speglade rädsla, så han måste ha missat min glada ton när jag ropade på honom. Han satte sig ned på golvet bredvid mig, och jag vred skärmen mot honom så han kunde se hur underbara tjejer det faktiskt fanns där ute i den vida världen. Jag såg hur han läste den ena tweeten efter den andra. Han la sin arm runt mig och drog mig till sig. ”Det finns folk som älskar dig. Glöm inte det.” Han gav mig en romantisk puss på kinden, och jag kände lyckoruset i kroppen.

 

På eftermiddagen när vi klev innanför dörren hemma hos mig så kom mamma till hallen och kramade om oss båda. ”Förlåt för förra gången du var här, jag vet inte vad som flög i varken min man eller min son.” Jag kollade stolt på mamma som faktiskt bad om ursäkt, men jag tyckte inte att det var hon som skulle göra det på varken pappa eller Michaels räkning, så det skulle dem två allt få göra själva. ”Jag förstår faktiskt att dem två är rädda om henne, men jag ska inte såra henne. Jag gillar verkligen er dotter.” Jag log för mig själv. Justin har alltid varit så snäll mot mig, och vill mig inget illa. Jag känner det på mig. ”Jag är faktiskt glad att hon har hittat någon som tar bra hand om henne.” Vi gick tillsammans in i köket och satte oss ned vid bordet, varken pappa eller bror var hemma då pappa jobbade och Michael var ute med Nike tydligen. Vi fikade och pratade med mamma. ”Om det är okej, så kommer vi båda hit och sover här.” Mammas ansikte sprack upp i ett leende. ”Men självklart gumman, det känns som att du har flyttat.” Justin tog min hand under bordet och tog en tugga av sin kaka, jag kramade om den hårt och såg hur mamma gillade det hon såg framför sig.

 

”Ungdomar, jag måste åka till jobbet. Klarar ni er?” Jag och Justin hade varit tillbaka till hotellet för att plocka ihop alla våra saker och hämta hans tvätt, samt checkat ut. Så nu låg vi i soffan, och sappade mellan kanalerna. Inget intressant fanns det heller. ”Jag måste städa mitt rum, lust att göra mig sällskap?” Hade jag kunnat filma hans ansiktsuttryck hade jag gjort det, han ville egentligen bara sjunka genom soffan, men utan att hans svarade drog jag upp honom ur soffan och släpade med honom upp till mitt rum. Han kastade sig raklång i min säng och bäddade åt sig så att han låg riktigt bekvämt medan jag kastade kläder åt alla håll. Mot dörren, där var det tvätt, och det jag kastade mot garderoben skulle hängas upp, eller vikas in. ”Jag gillar att se dig arbeta.” Man kunde höra hur road han var av situationen, och det fick han väl vara om han ville. Jag var glad bara han var det.

 

Min mobil som låg på sängen började ringa och Justin började skratta, vilket han alltid gör. Han svarade och började prata med personen, medan jag inte fattade ett skit. ”Vänta, hon kommer här.” Han sträckte luren till mig och log. Innan jag svarade kollade jag vem det var, och det var Kendall. ”Hej gumman. Vad gör ni?” Hon lät helt överlycklig, men jag hade ingen aning vad som hänt. ”Inte mycket. Justin ligger i sängen och kollar när jag städar, visst är han snäll?” Jag lipade mot Justin som bara skrattade, samtidigt som han drog ned mig i sängen och la sig över mig. Han började närma sig min hals med sina läppar, så att lyssna på Kendall var omöjligt. ”Hallå, vad sysslar du med, lyssnar du på mig eller?” Jag kom tillbaka till verkligheten och puttade bort Justin. ”Han anföll mig med sina läppar..” ”Okej, tack vill inte veta mer.” Jag började skratta åt hennes tonfall. ”Tänkte höra om ni hade lust att hitta på något senare.” Jag funderade ett tag. ”Jag tänkte att vi skulle ge min familj en ny chans, spårar det ur ringer jag dig. Okej?” Hon förstår mig, så det var inga problem med henne. ”Jag älskar dig.”

 

Den enda som egentligen skulle komma hem var min bror, och jag visste inte hur han skulle reagera. Både mamma och pappa skulle jobba natt, då pappa hade ett dygn pass. Ibland förstår jag inte hur dem två orkar jobba, och sedan komma hem till två ungar som nästan slår ihjäl varandra. När min städning var klar la jag mig på Justin och åter igen bara lyssnade på hans hjärtslag, dem fick mig lugna på något vis, och jag trivdes med den. Dörren till mitt rum slogs upp och Michael kom in. Jag blev rädd, av hans plötsliga närvaro, men det som gjorde mig mer orolig var att Nike stod bakom honom. Hur dum får min bror vara? Det är inte mig han sårar när han tar med sig Nike, utan det är faktiskt han som blir mest sårad. ”Jaha, vad gör ni?” Justin la en betryggande arm om mig. ”Jag har nyss städat min garderob och mitt rum, så nu gör vi inget. Vad gör ni?” Nike skruvade på sig, och tyckte nog säkert att hela situationen var obekväm. Han visste vem Justin var, men inte tvärt om. Min bror verkade läsa mina tankar. ”Föresten, detta är Nike, Becki’s X.” Han pekade på Nike, och Justin sträckte fram sin lediga hand i en gest om att hälsa, och Nike tog den tveksamt.

 

Jag ville sjunka genom jorden innan Michael fattade att han skulle kliva ut ur mitt rum. Jag rullade av Justin och la mig bredvid honom istället. ”Det där var pinsamt.” Pustade jag ut, och jag såg på Justin att han hade samma känsla som Nike, han gillade inte situationen. ”Jag vill inte verka elak, men jag gillar faktiskt inte sättet Nike tittar på dig.” Han var verkligen allvarlig när han sa det, och det skrämde mig en aning. ”Hur? Han tittade på mig, som vilken annan människa som helst.” Han skakade på huvudet. ”Han kollade på dig, precis som jag ser på dig, och vi är inte bara vännen. Vi är inte tillsammans, men vi är mer åt det hållet än vänner.” Att höra honom säga att vi är mer än vänner var underbart. Jag vill vara så mycket mer med honom än vänner, men han får ta dem stegen om han nu vill det. ”Sluta nu, hela jordens befolkning får kolla på mig på det sättet, även om det aldrig skulle hända, huvudsaken är att jag bara kollar tillbaka på en av dem, på det sättet.”

Vi låg kvar i min säng ett tag och fortsatte prata om det där. ”Vi måste kunna lita på varandra, och jag litar på dig fullt ut. Jag förstår däremot om du har problem med att lita på mig.” Han kollade förvånat på mig. ”Varför skulle jag inte kunna lita på dig?” Jag satte mig upp bredvid honom samtidigt som jag pillade på hans tröjkant. ”För att jag var otrogen mot Nike med dig, flera gånger. Så jag förstår om du tror att det ska hända dig också.” Han reste sig upp och satte sig mitt emot mig, och tog mina händer. ”Jag litar på dig.” Han närmade sig mig, och skulle precis pressa sina läppar mot mina men jag la mig ned i sängen istället. Jag skrattade, men han gav sig inte. Mina händer var i ett fast grepp av hans händer, och han la sig över mig. Känslan precis innan hans läppar nådde mina skrek längtan.


Luktar det drama mellan Nike och Becki? Eller är det bara jag som känner doften? :P

 


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 21.

Jag kunde skymta hur han blev ledsen, men han gjorde säkert allt för att inte visa mig det. ”Du kunde ha sagt något från början.” Han visade sin arga sida, och reste sig upp ur soffan och gick in i sovrummet. Jag hörde hur han svor för sig själv, och jag kunde bara gissa att han höll på att packa. Jag ville inte att han skulle åka, så jag gick efter honom och fick rätt på min gissning, han kastade ned allt i sin väska. ”Ge dig, snälla. Jag trodde du skulle förstå mig.” Han stannade upp och vände sig mot mig. ”Jodå, jag förstår allt. Du lekte med mina känslor precis som du alltid har gjort.” Jag blev helt paff när jag hörde vad han sa. ”Det gjorde jag inte alls, jag tycker om dig jätte mycket. SLUTA packa nu, och lyssna på mig.” Jag knuffade ned honom i sängen och satte mig gränsle över hans ben. ”Kliv av mig.” ”Nej, inte fören du lyssnar på mig.” Han la sina händer för sitt ansikte, och suckade högt och tydligt. ”Jag tycker om dig, jätte mycket. Jag vill vara med dig, men jag är inte van vid allt som händer runt om dig. Du måste hjälpa mig igenom det, jag vill inte att alla dina fans ska hata mig.” Efter ett tag tog han bort sina händer och reste sig halvt upp, han kollade hela tiden på mig när jag pratade. ”Vi visar det inte offentligt, men är jag på en intervju, och dem frågar, tänker jag vara ärlig. Okej?” Det lät väl som en bra plan, så jag nickade och han fick ett leende på läpparna.

 

Bredvid hotellet fanns en av San Franciscos största godisaffärer, och både jag och Justin var sjukt sugna på det. ”Kan du inte sluta plocka i choklad i påsen, allt det goda försvinner ju.” Han gnällde över allt jag tog, men med ett leende på läpparna. ”Men sluta, jag vill ha choklad, okej.” Han suckade bara åt mig, samtidigt som han öste i massa sura godisar, det jag verkligen hatar. Vi retade varandra hela tiden. Hon som jobbade där inne måste ha haft riktigt roligt åt oss, för inte betedde vi oss som man borde göra i en affär i alla fall. ”Kan vi inte hyra en film också?” Han bad med sina ögon, mer behövde han inte göra. ”Får inte jag välja så tar vi två.” Jag förstod att han hade en plan för detta, så det slutade med att jag fick välja en, och han en. Självklart fortsatte jag på spåret av att reta gallfeber på honom, så jag tog hans film, Never Say Never. ”Skojar du med mig eller?” Han höll på att skratta ihjäl sig när jag la fram den på disken, och tjejen som stod där kollade förvånat på Justin. ”Det är inte jag som ska se den.” Han försvarade sig lite fint, undertiden som jag stod bredvid och skrattade. Han hade valt en skräckfilm, eller en psykfilm, Panorama Activity.

 

Två sekunder efter att Justin hade stängt dörren till hotellrummet låg jag på golvet med honom över mig, jag hann inte ens reagera. ”Varför gjorde du så?” Jag började skratta, jag visste inte vad jag skulle göra annars. ”För att du skämde ut mig. Varför tog du min film?” Han log hela tiden, så jag förstod att jag inte hade gjort den skadan han påstod att jag hade orsakat. ”För att jag aldrig har sett den, och för att jag gillar han som filmen handlar om.” Han skrattade ännu mer, men gav sig då jag kysste honom. Han avslutade den, vilket fick mig ledsen, jag som ville ha mer. ”Jag gillar inte att se mig själv på det sättet, men jag gör det för din skull.” Han pussade mig på näsan och reste sig upp, för att sedan hjälpa mig upp. Vi bytte båda två om till mjukisar och drog med oss täcket från sängen och bäddade ned oss i soffan med godis och dricka. Jag låg på hans bröst och kunde känna hur hans hjärta slog, hårt och regelbundet. Han strök mig över ryggen samtidigt som förtexten på filmen rullade.

 

Flera gånger under filmen rann några få tårar ned för min kind, och jag blev riktigt rörd av den. Men jag torkade bort dem illa kvickt, då jag inte ville att han skulle se dem, men sådan tur hade man inte. Han sa inget, men jag kände hur han pressade mig närmare sig, och hur han strök mig på ryggen, samt pussade mig på hjässan flera gånger. Jag fick en helt annan uppfattning om honom efter filmen, jag vet inte hur, men jag hade inte träffat den där superstjärnan Justin Bieber, men nu fick jag se hur han var som honom. Kanske inte på samma sätt som jag hade fått göra på riktigt. Jag gillade filmen, och man kunde inget annat än att känna sig lite stolt. Helt klart vart jag en Beliber efter att ha sett den. ”Gillade du den?” Jag hade helt glömt bort att han faktiskt låg bredvid mig, jag var helt inne i mina egna dialoger. ”Jag älskade den, är helt klart din största fan efter att ha sett den där.” Han skrattade till och la armarna om mig. ”Jag måste få fråga dig en sak.” Jag kollade upp på honom och såg en nyfiken blick. ”Självklart.” ”Varför har du Baby som ringsignal?” Jag skrattade till. ”Det började med att jag hade en mobil med värdelöst ljud på, så jag valde den, för den är hysterisk, och jag kunde höra den. Sen när jag bytte mobil hade jag vant mig vid den.”

”Jag startar den andra filmen, kom nu.” Jag var iväg till köket och hämtade mer dricka, samt passade på att pissa. Justin hade verkligen valt den enda filmen jag hade lovat mig själv att aldrig se. Jag tog med Redbull åt Justin och en Fanta till mig själv. När jag kom tillbaka in i vardagsrummet låg han och lyfte täcket så att jag kunde krypa ned framför honom. ”Jag vill inte se denna film, jag kommer aldrig mer kunna sova.” Han pussade mig på axeln och la sin hand om mig, precis som att han förstod vad jag menade svarade han. ”Jag kommer inte gå någonstans.” Han tryckte på play, och filmen började rulla. Egentligen såg jag inte så mycket av filmen då jag halv blundande. Dem få gångerna jag kollade upp med båda ögonen hände det något, och jag hoppade till. Justin låg och små skrattade åt mig, men han sa inget, och det var bara tur för honom. När filmen äntligen var över, hade vi båda ätit för mycket godis och druckit för mycket dricka.

 

Justin hade rest sig upp ur soffan och kilat iväg på toa, då jag märkte att hans mobil hade glidit ur hans ficka. Jag ville veta vad klockan var så jag tryckte på en knapp så belysningen tändes på mobilen och fick se en bild på mig själv när jag sov. Den bilden var tagen den sista natten i Miami. Jag vet inte hur jag kunde veta det, men jag hade det på känn. Längst ned på bilden stod det även en text, ”vacker.” Kunde han bli mer underbar eller? ”Justin, varför har du en bild på mig på din mobil? Och varför just när jag sover?” Han kom tassandes från badrummet och la sig över mig. ”Varför kollar du på min mobil?” Jag gav honom den, och kunde ärligt svara. ”Jag skulle kolla vad klockan var.” han låste upp mobilen framför mig, och visade mig bakgrunden han hade där, och det var en helt annan bild på mig. ”Varför har du bilder på mig?” Han öppnade även sitt galleri och visade att han hade hur många som helst. ”För att jag inte ville glömma bort dig.” Han blev lite generad av det han själv sa, men jag sa inget om det utan kysste han istället.

 

När klockan började närma sig ett på natten var vi båda ute slutkörda, vi hade verkligen hållit igång hela dagen, och jag orkade knappt borsta mina tänder. ”Är du trött?” Justin kollade på mig genom spegeln, och jag orkade inte ens svara honom, så jag nickade bara. När jag hade borstat klart så gick jag direkt till sängen, inte ens täcket låg där längre, så han fick hämta det innan han kom och la sig. ”Sovgott, min ängel.” Han viskade det, men jag hörde honom, och kände hur han pressade sina läppar mot min svala hud på halsen. ”Sovgott.” Jag vred mitt huvud så att jag kunde nå hans läppar, och han förstod min vink och gjorde det lättare för mig att hitta dem.

 

På morgonen när jag vaknade var det tomt i sängen och kallt. Han var så varmblodig, och stod för värmen när det gällde oss två, så han tog även med sig den när han gick upp tidigare än mig. Jag hörde hur duschen var igång, så jag smög in i badrummet och upp bakom honom. Han hoppade till, troligtvis för att han absolut inte var med på att jag var vaken eller att jag skulle smyga in till honom. ”God morgon sötnos.” Han vände sig om och vattnet rann över oss båda. ”God morgon.” Jag kysste honom och han drog med sina fingertoppar på min rygg, så att jag blev att rysa. ”Jag. Tycker. Om. Dig.” Han pussade mig mellan varje ord, vilket fick mig att le tillslut. Han gör mig glad, på ett sätt jag aldrig känt tidigare. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst, och fick återigen både höra och känna hur hans hjärta slog. Jag pussade honom på halsen och han rös till.


God morgon mina underbara läsare. :)


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 20.

När jag vaknade dagen efter den hemska middagen hade jag ett sms från min bror. ”Syster, jag ber verkligen om ursäkt. Det är inte förens nu som jag inser hur jag har betett mig. Din utskällning, eller om jag ens kan kalla det, det. Du sa bara sanningen. Jag älskar dig, och är så sjukt rädd att något ska hända dig. jag lovar att aldrig mer lägga mig i ditt liv, du får göra dina misstag själv och dina framsteg. Du kommer lära dig, jag vet det. Hälsa Justin att jag ber om ursäkt för mitt beteende.” Jag orkade egentligen inte läsa om det för att tro att det var sant. Jag kände i alla fall hur Justins arm låg runt mig, och hur han låg nära mig. Hans andetag i min nacke gjorde så att jag kvicknade till. Han började röra på sig, och jag vände mig om för att möta hans underbara ögon. ”God morgon.” Den bästa tiden på dygnet att bli kysst var just på morgonen, och han gjorde det inte dåligt heller.

 

”Kan vi inte göra något kul idag?” Efter duschen torkade jag håret och stod nu framför spegeln i bara underkläder. Justin låg kvar i sängen och kollade på mig. ”Vad vill du göra?” Jag fortsatte att borsta ut alla tovor ur håret. ”Du får bestämma, något du sällan gör.” Jag såg på honom att han började fundera, och det tog ett tag innan han lyste upp. ”Umgås med tjejen jag tycker om.” Leendet jag hade på läpparna tog jag bort och ersatte det med en ledsen min. ”Oj, när kommer hon då? Så jag vet när jag ska gå.” Han kollade fundersamt på mig och klev ur sängen, för att komma fram till mig. Han la sina händer runt min midja och vilade sitt huvud på min axel, samt kollade på oss i spegeln. ”Det är dig jag gillar, ingen annan. Kan vi inte fråga Kendall och Alfredo om dem ska med och bowla?” Jag nickade mot honom i spegeln och han gick bort till sin mobil.

 

”Vi kommer krossa er.” Vi spelade tjejerna mot killarna och Alfredo var lite väl stor i truten. Han stod med sitt extremt rosa bowlingklot i handen, och såg nöjd ut. Justin tittade bara på honom och såg allmänt förvirrad ut. ”Älskling, ni kommer få spö av oss.” Kendall och Alfredo var så söta mot varandra, eller inte. Vi var inte ensamma i bowlinghallen, men dem få som var där la inte så mycket energi på att det var Justin, och det var skönt. Han hade försökt få mig att gå med på att han skulle hyra hela hallen, men det hade jag sagt nej till på en gång. Grabbarna började och det var Alfredo som rullade iväg sitt klot, och slog inte ned mer än 4 käglor. Både jag och Kendall bet oss i läppen för att inte bryta ut i ett skrattanfall. Vi lyckades behärska oss, och det var sedan hennes tur. Hon slog en strike, och vi båda jublade högt och länge, vi var dem två som drog åt oss uppmärksamheten.

 

Vi tog en liten paus när vi hade spelat halva spelet och vi ledde, med över 15 poäng. Jag och Kendall satt ned vid bordet vi hade och väntade på Justin och Alfredo som skulle komma med dricka till oss. Jag märkte inte att dem kom fören Justin pussade mig på kinden. Han ställde ned en Fanta åt mig på bordet. Han lyfte upp mig, och satte sig ned med mig i knä. När jag kollade på honom så log han bara och skulle precis kyssa mig, men jag vek undan huvudet så han kysste mig på kinden istället. ”Varför gjorde du så?” Han lät uppriktigt ledsen. ”För att jag inte beblandar mig med motståndarlaget.” Kendall skrattade, samtidigt som jag kände hur Justins armar om mig hårdnade och han började kittla mig. ”Snälla, sluta.” ”Om jag får en puss.” Jag visste att han skulle säga så, så precis när han hade sagt klart meningen så pressade jag mina läppar mot hans.

 

När vi nästan hade spelat klart kom det in ett tjejgäng, som också skulle bowla. När dem stod och valde klot fick den ena tjejen syn på Justin, och hon började genast viska massa saker till sina kompisar. ”Du ligger illa till om mindre än några sekunder, bara så du vet.” Jag stod bredvid Justin, men kollade inte på honom när jag sa det, utan kollade på Alfredo som kastade iväg sitt klot, och fick en strike. Han skrek, precis som Kendall gjorde första gången. Dem där tjejerna kom fram, sakta och försiktigt. Både jag och Kendall backade undan och satte oss ned vid bordet och kollade på dem. Tjejerna fick varsin autograf och en bild med dem båda två, så dem lugnade ned sig efter ett tag, och lät oss vara.

 

”Yes, vi vann.” Alfredo skrek rakt ut när vi kom ut från hallen. ”Hur fan gick det till? Vi som ledde så stort i början?” Kendall var hysterisk, och Alfredo spelade på det ganska länge. Justin gick bredvid mig och hade sin hand över mina axlar. ”Tack för en god match, men du kommer aldrig slå mig i något.” Han drog mig närmare sig, och pussade mig på huvudet. ”Jag tar väl igen matchen ikväll.” Jag kollade upp på honom och log, samt vandrade vidare med både Alfredo och Kendall framför oss. Vi valde att gå till en glassbar och ta en glass, och Justin gick helt öppet på gatan, och folk vred nästan nacken av sig när dem gick förbi oss. Jag var inte speciellt bekväm i hela situationen då jag faktiskt gick bredvid världens mest eftertraktade grabb, och för varje steg jag tog gick jag närmare emot flera miljoner av tjejer som ville vara i mina skor. Och jag var nog inte beredd på att offra mitt liv för en grabb. Jag tog bort hans arm från min axel och gick en bit ifrån honom, jag såg på honom att han ville fråga något, men han var tyst.

 

Jag betalade min egen glass efter många om och men från Justins sida. Kendall märkte att det var något som störde mig, men hon sa inget, det räckte med blickarna hon gav mig hela tiden. Jag skulle prata med Justin när vi kom tillbaka till hotellet och vi blev ensamma, jag ville inte att alla skulle höra vad jag hade att säga. ”Hur länge stannar du här då?” min fråga var riktad mot Alfredo och han svalde sin glass. ”Jag vet inte riktigt, beror på hur länge den här damen vill ha mig här.” Han tittade på Kendall och hon la ned sitt huvud på hans axel. ”Då vill jag aldrig att du åker.” Justin kollade på dem båda och vidgade ögonen en aning. ”Jag har aldrig sett dig kär. Det är lite mystiskt.” Han skrattade, ett skratt jag alltid kommer tycka om. Han lät verkligen glad, och bara tanken av att ta ifrån honom den känslan, vred mina organ åt fel håll.

 

När vi kom in på hotellet hälsade receptionisten vänligt på oss, och vi gick mot hissen. Hela resan upp var tyst, och det var en obehaglig tystnad. Jag visste inte hur jag skulle kunna berätta alla mina tankar jag hade, så att han skulle förstå mig. Jag har aldrig haft lätt för att berätta vad jag känner för andra, men jag kan ju inte direkt skriva ned det och lämna honom med en löjlig lapp. Han förtjänar mer än det, och han har inte gjort något fel. Ingenting av det här är egentligen hans fel, han kan inte rå för att han har alla efter sig. ”Vad tänker du på?” Hissen plingade till och vi klev ur den tillsammans. ”Allt, inget.” Han kollade förundrande på mig, men sa inget. Jag tyckte mig se en orolig blick i hans underbart vackra ögon.

 

”När vi gick tillglassbaren så tog du bort min hand, varför?” Han satte sig ned i soffan, så jag satte mig ned bredvid honom, men på betryggande avstånd. Hur förklarar man för en offentlig person att man inte klarar av den världen, utan att han blir ledsen? ”Jag vet inte hur jag ska säga detta.” Han kollade bara på mig, men tillslut öppnade han munnen. ”Har du träffat någon annan?” Jag blev chockad, riktigt chockad. ”Tror du att jag skulle utsätta dig för min familj, om jag inte hade velat vara med dig?” ”Men vad är det då?” Min kropp stelnade till, och så gör den alltid innan mina tårar är på väg att börja rinna. ”Jag vet inte om jag klarar av vårat, vad vi nu har. Allt blir så offentligt. Ta det inte fel nu, snälla. Jag tycker jätte mycket om dig, men jag är livrädd för alla dina fans. Och jag kommer aldrig erkänna att jag har sagt det.”


 


Vad kommer hända? =) Jag älskar er alla, och jag hade aldrig fortsatt efter första novellen om jag inte hade haft er underbara läsare. :)


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Sugen?

Är det någon som är sugen på ett kapitel till ikväll? :P

Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 19.

Tre dagar har jag spenderat med Justin, och vi har gjort allt. En dag var vi och handlade tillsammans med Alfredo och Kendall. Vi hade det riktigt kul, skojade omkring med varandra i gallerian. Alfredo sprang omkring och gjorde volter där han kunde, och där det inte var så mycket folk, vilket drog åt sig uppmärksamheten, och det slutade med att Justin stod i mitten av ett gäng tjejer och skrev autografer och tog kort. Han var helt slut när han kom från dem, det var dock ingen som såg Alfredo, så han slapp hålla på med allt det där. Han höll ett stadigt tag i Kendalls hand, så ingen skulle kunna slita iväg honom. Alla ville ju ha honom, som han själv uttryckte det. Kendall och jag bara skrattade åt både Justin och Alfredo, men mest deras beteende.

 

”Vi går in här.” Utan att jag hann se vad det var för affär så drog Justin tag i mig, när jag fick en stabil blick insåg jag att det var Victoria Secret, och jag hade bara underkläder framför ögonen. ”Justin, nej. Kom nu.” Han var envis, han skulle minsann kolla efter något snyggt. ”Sluta själv. Klart min älskling ska ha något snyggt.” Jag tvärstannade. ”Köper du något åt mig får du inte träffa min familj.” Han gick ut ur affären med huvudet ned, Alfredo bara skrattade åt honom. ”Vad fick dig att komma ut, utan en påse?” Justin pekade bara på mig, och fattade min hand, men jag var allt envis. Inget hålla handen här inte. ”Varför?” ”Det finns folk runt oss, vi är inte tillsammans, och jag vill inte hamna i tidningen som din nya tjej en gång till. Det räcker med kyssen dem fick med.”

 

Den var i alla fall här då han skulle få träffa min familj, tänk att jag inte ens kan sätta ordet underbara, framför familj. Det är långt ifrån vad dem är, men Justin ska allt få se det också, att jag inte ljuger. Pappa hade varit skeptiskt mot att möta honom, men han gick tillslut med på det. Michael hotade jag med Kendall, då gav han med sig. Tänk att man till och med ska behöva hota sin familj till att träffa en vän, då är det illa. Justin stod i duschen, och jag kollade omkring i väskan efter något hyfsat, eftersom att jag hade sprungit omkring i mjukisar och en urtvättad tröja hela dagen. När han kom ur duschen hade han bara en handduk runt höften så min blick sökte sig ned mot hans mage och hans höftbens former. ”Mitt ansikte. Här.” Han lät som en tjej, och sa precis något som jag skulle kunna ha sagt.

 

När taxin började närma sig mitt hus kände jag hur hans tag om min hand hårdnade, och jag kunde förstå att han var nervös, så jag behövde inte ens fråga honom. Jag lutade ned mitt huvud på hans axel. ”Andas älskling, vi går om dem blir otrevliga.” Han andades ut, och pussade mig på huvudet. Jag öppnade dörren och klev in, med Justin strax efter mig. Han ville att jag skulle gå först, och möta odjuren, som han kallade dem. Men han sa det med en glad röst, så jag visste att han bara skojade. ”Mamma, pappa, vi är här.” Det kändes som att jag hade flyttat hemifrån, vilket jag inte hade, men allt, jag kom dit och ropade att jag var där. Inte att jag var hemma. Mamma kom ut och mötte oss i hallen då jag höll på med mina skor, dragkedjan hade fastnat på skon. ”Hej, Ellen heter jag.” Hon sträckte fram handen till Justin, som fattade den på en gång. ”Justin, trevligt att träffas.” Mamma verkade faktiskt gilla honom, men det fanns två kvar som absolut skulle vara svåra att övertala. Michael skulle jag behöva misshandla lite innan han skulle gilla idén av mig och Justin.

 

Vi gick in med mamma i köket och jag höll hela tiden Justin i handen, så att han skulle känna min närvaro. Jag ville inte lämna honom ensam någonstans. Det luktade jätte gott i köket, så jag antog att mamma verkligen hade kockat hela dagen för detta. Pappa kom in i köket och harklade sig bakom mig. ”Hej pappa. Detta är Justin. Justin, detta är min pappa Jamie.” Likadant där, pappa sträckte fram handen och Justin fattade den. Det såg faktiskt ut som att pappa gav med sig lite, jag vet inte, men jag kunde faktiskt se ett leende på hans läppar. ”Michael är inte hemma än, men han kommer om 20 minuter.” Mamma kom fram till oss. Skönt, lite ensam tid med Justin och mina föräldrar. ”Ska jag visa dig runt?” Jag sträckte ut handen till Justin som fattade den på en gång, pappa kollade skeptiskt på mig, men jag brydde mig inte.

 

”Och detta är mitt rum, men jag tänker inte öppna fören du lovar att inte tappa hakan över hur stökigt det är, okej?” Han log sitt mysiga leende och kom emot mig, han gav mig en kyss samtidigt som han öppnade dörren och vi båda flög in i mitt rum, eftersom att jag stod mot dörren. ”Wow, vilken entré. Den borde jag köra på galorna.” Vi båda började skratta samtidigt som han hjälpte mig upp. Han gick omkring och kollade på småsaker och massa minnen jag sparat genom åren. Han sa inget utan lät blicken glida genom hela rummet. ”Vad är detta?” Han satte handen på min WIC, jag hann inte svara innan han öppnade och han stängde det lika fort. ”Haha, jag fattar.” Precis när jag satte mig ned på sängen hörde jag hur ytterdörren stängdes. ”Okej, nu är tigern hemma, och kom ihåg. Jag kastar dig inte mot honom. Han kommer ställa dig mot väggen inom, 3, 2, 1.”

 

Dörren till mitt rum slogs upp, och jag tittade på Justin som kollade på mig. Jag antar att han funderade över hur jag kunde veta det där, men har man varit med några gånger så vet man. ”Jasså, det är du som tror att du ska få tillbringa tid med min syster?” Han var på väg mot Justin, men jag ställde mig för. ”Ge dig, och det är nu.” Han puttade undan mig, och jag suckade högt. ”Vad är det du inte fattar, gå ut.” Jag puttade ut honom från mitt rum, men han gav sig inte. Han ställde sig utanför dörren och pratade med mig, men jag slutade lyssna när Justins brännheta blick sved mot min kropp. Han kom emot mig, och kysste mig. Ganska upphetsande att veta att grabben på andra sidan dörren ville döda han som kysste mig, bara för att han var min vän.

 

Maten min mamma serverade var fläskfilé gryta med ris, och precis när vi skulle sätta oss ned kom Justin och drog ut min stol, samt hjälpte mig in med den. Han visade verkligen sin bästa sida, och det fanns inget bättre tillfälle än detta till att göra det. ”Tack.” Jag mimade, för att slippa att alla skulle stirra ännu mer än vad dem redan gjorde. Michael snäste av någon dålig kommentar, och ingen brydde sig. Jag led verkligen med Justin, jag vet inte om jag någonsin kommer träffa den rätta med idioten till bror i röven. Jag blir så trött på honom. Jag hoppas för allt att Justin inte tar åt sig, och att han verkligen stannar med mig. ”Vad får dig att tro att du får vara med min syster?” Justin hade bett mig, när vi satt på mitt rum, att låta honom svara på frågorna, så visst fick han det. ”Jag tycker verkligen om henne, och jag hoppas verkligen att hon tycker om mig lika mycket. Annars har jag inget bra svar.” Michael tittade förvånat på Justin. ”Varför skulle du vilja vara med henne?” Jag visste att Justin hatade sådana frågor, för han ansåg sig själv som vilken som helst. ”Vadå? Är hon inte fin nog för mig, eller är inte jag fin nog för henne?” Mamma och pappa bara satt och kollade på varandra under tiden som Michael terroriserade Justin.

 

”Ge dig nu, det räcker. Varför kan du inte se att Justin gör mig glad? Varför? Kan inte du bara hitta en egen tjej att lägga all din tråkiga tid på? Eller vänta, det finns ingen tjej som är så desperat.” Jag fick nog, min bror ska inte få förstöra detta. Så han fick sig en utskällning. Men utan att någon hann reagera på pausen jag tog så vände jag mig till mamma och pappa ”Tack för att vi fick komma, men ni två kan ju höra av er när han har flyttat hemifrån, så kanske man kan komma tillbaka. Plus att ni kan be min ”underbara” bror att sätta in typ 4000 kr på mitt konto för mobilen han kastade i väggen.” Dem vände blickarna från mig och tittade på honom. Justin stod tätt bakom mig med sina armar om mig, som jag hade lagt dit. ”Varför gjorde du det?” Michael spände ögonen i mig. ”Jag varnade dig, om du ställde till det en gång till så skulle du få betala, och det är det du kommer få göra nu. Men jag tyckte det var billigt, så vi säger väl typ 15000 kr istället. På mitt konto, IMORGON.” Justin blev som sten, han visste nog inte vart han skulle ta vägen, men detta var typ, välkommen till min familj.

 

Mamma följde med oss ut i hallen medan pappa hade ett allvarligt snack med Michael, och det var på tiden att någon såg vad det var han gjorde mot mig. Jag blev brutalt psykiskt misshandlad av honom, och ingen såg det. ”Förlåt gumman.” Hon skulle precis krama mig. ”Det är lite sent nu, tyvärr. Min såkallade bror har redan förstört allt.” Mamma blev ledsen, och det var inte meningen att vara arg på henne, jag var bara arg på hela situationen. ”Du försvinner väl ingenstans?” Hon lät rädd, precis som att jag skulle flyga från Kalifornien. ”Nej, jag ska bara spendera tiden jag har med Justin, och tack vare ert fina beteende för ikväll blir det kanske inte så länge som jag hoppats på.” Även om Justin stod bakom mig och hörde allt så var jag ärlig mot mamma. Det jag absolut inte trodde skulle hända, hände. Han la armarna om mig och pussade mig på kinden. ”Jag ska ingenstans.”



Var det någon av er som hade räknat med det där? BTW, vart har alla mina underbara kommentarer tagit vägen? Det beror säkert på att denna novell egentligen suger, eller? Jag tappar skrivlusten totalt, och det tar längre tid för er att få del 2 på HITRISA.. =/



Skrivet:
Kategori: Bloggtips ♥

Länk till en annan novell...

Varje dag får jag förfrågan om jag skulle kunna länka andra bloggar, och oftast läser jag den kommentaren på mobilen, så att jag inte kan göra något åt den på en gång, och så glömmer jag bort den. Men nu har jag fått två stycken, som jag faktiskt har läst på en gång. Så jag tycker att mina underbara läsare kan gå in och titta på dessa två :) 

Http://justindbieberstories.webblogg.se - Alma's blogg. ^ (Nu ska den funka.) 

http://bieberisbeautiful.blogg.se/ - Josefin's blogg. ^


BTW, Kapitel 18 under, och glöm inte kommentera det. :)

Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 18.

Justin hade skrivit på sin twitter att han skulle hem till Kanada i några dagar för att umgås med familjen, men det var bara för att ingen skulle veta om att han skulle vara med mig, vilket jag kan tycka vara väldigt skönt. Jag vill kunna umgås med honom utan alla tjejer och paparazzi. Tanken att bara få visa honom alla mina betydelsefulla platser utan att ha massa folk hängandes i buskarna. Om 3 timmar skulle hans plan landa, och jag hoppas verkligen att han inte är trött och vill sova, men det är han säkert, med tanke på att han har arbetat nu i några dagar. Han och Kenny, hans livvakt tydligen, är dem enda två som kommer, men så fort Justin är säker så lämnar han oss. Jag har inta packat min väska, jag vet inte ens hur länge han blir här. Hur kul är inte det, jag vet inte hur länge en person som kommer för att hälsa på mig, blir här.

 

Under tiden som jag packade började mobilen ringa och det var Steffi. ”Hej gumman, det var ett tag sedan. Hur är det?” Hon började skratta för mitt långa tal när jag svarade. ”Jo, men jag hörde att du hade lite problem hemma, ville inte tränga mig på. Bara bra, själv då?” Hon är underbar min vän, och hon vet exakt när jag själv måste kontakta folk, om jag vill ha deras hjälp, jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. ”Det är bara bra med mig. Justin kommer idag. Vad gör du?” Jag lät lite väl glad för att en vän skulle komma. Men hon förstod mig nog. ”Vad kul. Jag sitter på flygplatsen, ska flyga till Ryan. Blir där tills skolan börjar.” Woho, där ser man. ”Gud vad kul, du får hälsa honom så mycket från mig.” Vi snackade ett tag, men hon var tvungen att lägga på för hon skulle kliva på planet.

 

Jag såg direkt när han kom gåendes på flygplatsen, ingen kunde egentligen inte se honom, även om han hade luva och solglasögon så lyste det om honom. Självsäkerhet, glädje, allt en människa kan bära på. Han utstrålade så mycket känsla att jag nästan svimmade. Kenny gick bredvid honom, och det var första gången jag fick träffa honom, han var inte med i Miami, vilket jag kunde tycka var konstigt. Justin såg inte mig, så jag låtsades vara någon helt annan som gick rakt in i honom, när han fick syn på mig ville han inget annat än kasta sig över mig, men jag såg hur han slogs med sina känslor. ”Hej. Dramatisk träff, men du såg mig inte.” Jag skrattade, men han kollade bara på mig genom sina glasögon. Jag saknade hans ögon, jag ville se dem, men ville inte förstöra hans täckmantel. Vi kramades samtidigt som han viskade i mitt öra. ”Jag har saknat dig sjukt mycket, du anar inte hur skönt det är att ha dig i sin famn igen.” När vi släppte varandra presenterade han mig för Kenny.

 

Vi satt i taxin på väg mot hotellet, han höll mig i handen och jag hade mitt huvud på hans axel. Kenny sneglade på oss ibland och log. ”Äntligen slipper man höra hans tjat om den där tjejen han mötte som vände upp och ned på allt i hans värld.” Det var Kenny som sa det, och tittade på mig, men jagkände hur Justin började röra på sig. ”Jasså, du har pratat om mig? Eller är det någon annan som vänt upp och ned på allt?” Han mötte min blick och för första gången på över 3 veckor tryckte han sina läppar mot mina, ruset som for igenom min kropp var lyckorus. Jag kunde inte be om mer, det gick bara inte. ”Det är du som gjort allt. Du vände upp och ned, redan första dagen jag såg dig.” Kenny skrattade där han satt i framsätet och det kan man väl kanske förstå att han gjorde, för Justin lät så poetisk. Jag gillade det, han fick mig att må bra, och framförallt glömma alla problem, som var en hel del.

 

Min bror hade inte berättat ett dugg för pappa utan han sa att allt det han hade berättat var sant. Pappa låste nästan in mig på rummet, men jag lyckades i sista stund sticka hemifrån, jag sov hemma hos Kendall den natten. Men det är något jag aldrig kommer göra igen, Alfredo var där, så ni kan ju tänka er vad jag fick lyssna på hela natten. Dagen före innan Justin skulle komma visste jag att både mamma och pappa skulle jobba natt, så då kunde jag sova hemma, och packa innan jag skulle åka. Jag vet helt ärligt inte varför min bror gör såhär mot mig, han kanske borde träffa Justin innan han börjar bete sig såhär. Som det ser ut nu, kommer jag aldrig låta dem två träffa varandra, jag är för rädd om Justin för att kasta honom till tigrarna.

 

”Babe, vad tänker du på?” Justin ruskade lite på mig och pussade mig på hjässan. ”Min bror.” Var det enda jag svarade, och han frågade inte mer, men jag visste att han skulle göra det sedan när vi var ensamma. Att btw får höra Justin kalla mig Baby gjorde min dag, han använde en sådan len röst när han sa det, nästan som att jag skulle gå sönder om han sa det på något annat sätt. När vi var framme vid hotellet, som förövrigt såg ut att kosta skjortan att hyra det billigaste rummet, så hjälpte Kenny oss in med väskorna även fast jag sa att jag kunde ta min egen, men han insisterade på att få ta den, så jag gav upp. Hotellet var väl det enda i hela San Francisco som jag inte hade sett. Justin hämtade ut vår nyckel och sedan åkte vi upp till, såklart, den högsta våningen och till sviten. Han är otrolig, vi är två personer och vi behöver inte 23 rum och ett stort kök, + 59 badrum. Men han förstår inte det.

 

När Kenny hade lämnat oss var jag på väg att hämta min väska vid dörren, men jag kom bara dit innan Justin tryckte upp mig mot väggen och pressade sina läppar mot mina. Han tog bokstavligttalat andan ur mig, och jag var inte alls med på att han skulle göra så. Kyssen övergick ganska fort till hångel, vilket jag absolut inte hade något mot. ”Gosh, vad jag har saknat det där.” Vi båda var tvungna att hämta andan men jag var den första att säga något. Han log bara mot mig, och kysste mig igen. Hans händer hade sedan länge lämnat sidan av honom, och funnit mina höfter, han lyfte upp mig och la mina ben runt hans midja, och jag var inte alls med på att han skulle vara så vild. Jag blev verkligen tagen av vinden.

 

Vi avslutade allt i soffan, innan det gick för långt. Vi låg båda två i bara underkläder, och han kysste mig på axeln flera gånger. ”Hur ska jag få dig att förstå hur mycket jag har saknat dig?” Hans viskning i nacken på mig gav mig automatiskt gåshud över hela kroppen. ”Det gör du, tro mig. Kolla bara på det här rummet, varför lägga ut så mycket pengar?” Han strök mig över låret och vidare upp mot höften samt för att stanna med sin hand över min mage. ”Jag gillar att bo såhär, och det är ett plus att du är med.” Rysningarna gick genom min kropp om och om igen. ”Märker du vilken effekt du har på mig?” Jag skrattade samtidigt som en rysning återigen gick genom kroppen. ”Ja, och jag har nog aldrig haft en sådan, på någon människa innan.” Han pussade mig i nacken och reste sig upp, för att dra på sig ett par mjukisar, men inget på överkroppen.

 

”Även om inte du gillar idén av det jag kommer säga nu, så bli inte arg. Men jag måste få träffa din familj.” Vinet jag precis hade svalt ned höll på att hamna i fel strupe, men jag klarade mig. Vi satt på balkongen och blickade ut över solnedgången som gick ned i horisonten bortanför havet. ”Varför?” Han fattade min hand och lekte lite med mina fingrar. ”För att jag vill få dem att ändra uppfattning om mig. Jag tycker verkligen om dig, så det vore ju en fördel att dem gillar mig.” Att Justin sa att han gillade mig fick mig på andra tankar, vi skulle aldrig kunna bygga på något om min familj inte gillade honom. Så nog skulle jag väl försöka planera in en dag då dem skulle vara hemma alla. ”Okej, men spårar det ur, då går vi på en gång. Okej?” Han kysste min baksida på handen och log mot mig. ”Absolut, det gör vi. Jag följer prinsessan vart hon än går.”



Ohoh, hur kommer mötet med päronen gå? ;P Och hur kommer Michael bete sig?



Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 17.

5 dagar kvar tills Justin kommer. För säkerhetsskull har jag berättat för honom om samtalet jag hade med Michael, eller ja. När jag pratade med honom och han log mot mig. Under dessa veckor som jag har varit hemma har jag inte gjort speciellt mycket. Jag stötte på Sarah när jag var och skulle köpa en ny mobil, och självklart skulle hon kommentera bilden på mig och Justin i tidningen. Jag minns inte riktigt vad hon sa, men det var något spydigt, som hon ofta kläcker ur sig. Jag ville slå henne, men Kendall hindrade mig, vilket var mer tur för Sarah, än för mig. Hon kommer vara mer jävlig när vi kommer tillbaka till skolan, än hon var innan sommarlovet, jag känner det på mig.

 

”Michael berättade att du och Nike hade gjort slut, är det därför han inte har varit här så mycket sedan du kom hem?” Pappa satt vid tv:n när jag satte mig där, och som vanligt ska han lägga sig i mitt liv. ”Så är det.” Han kollade skeptiskt på mig. ”Då måste det betyda att Justin är din nya, som du tror att du ska få spendera ensam på ett hotell med.” Hur fan kunde pappa veta om det, fast i och för sig, så hade väl Michael berättat det också. ”Ja, det ska jag, och varken du eller mamma kan hindra mig.” Han tittade på mig, och han såg inte glad ut. ”Klart vi kan, vi är dina föräldrar. Och du träffar inte honom om inte vi får se vad han är för människa först.” För att få slut på diskussionen sa jag något jag skulle få ångra. ”Gå in på Google, och så söker du på Justin Bieber.” Han blev chockad, och det kunde jag kanske förstå. Inte varje dag man kan söka på en person på Google och få upp över miljoner träffar.

 

Morgonen efter blev jag väckt, och det var absolut inte med blommor och choklad, utan en pappa som stormade in och var hysterisk. ”Du träffar ingen Justin Bieber. Glöm det.” Det var det enda han sa, sen försvann han ut från rummet igen. Jag fattade inget, allt bara snurrade i mitt huvud. Vad var det frågan om? Jag tog på mig min morgonrock och gick ned. ”Varför får jag inte det?” Mamma kollade upp i chock på mig, och förstod inte mycket av vad det var jag gormade om. Alla satt i köket, och Michael med ett leende på läpparna, pappa vågade dock inte möta min blick. ”SVARA.” Han reste sig upp bredvid mig. ”Du skriker inte åt mig unga dam. Du får bara inte, så är det.” Jag skrek rakt ut, så mycket jag orkade och pappa försökte hindra mig, men det gick inte så bra, den sista och högsta tonen gav jag Michael rakt i örat. ”Jag hoppas du är nöjd nu, när du har fått din syster att hata dig tills den dagen du dör.”

 

”Jag varnade dig.” När jag kom ur duschen satt Michael på min säng med det där äckliga leendet på läpparna. ”Och jag varnade dig, kommer du ihåg?” Han kollade skeptiskt på mig samtidigt som jag närmade mig honom, han fick en flata av mig, han smekte sin kind med sin ena hand samtidigt som han kollade upp på mig med svarta ögon. ”Rör du mig är du död.” Jag gick vidare in i min WIC och drog på mig kläder. Han satt fortfarande på min säng när jag kom ut. ”Antingen så berättar du för pappa EXAKT vad Kendall sa till dig, eller så ringer jag henne och hon får ta hand om dig.” Leendet han hade på läpparna försvann när jag nämnde hennes namn, och han mjuknade lite. ”Du kan inte göra så mot mig.” ”Nej, det är ditt val.” Jag kammade igenom håret, tog med mig min mobil och gick ut.

 

Min bil stod inparkerad av Michaels så jag satte mig i den och backade rakt på hans, bara för att han skulle få känna hur det kändes att få något krossat. Han kom ut rusandes när han hörde smällen, och han skrek rakt ut. ”Herregud, det var ju bara din bil. Vänta tills jag krossar ditt hjärta.” Jag gick hem till Kendall, vi bodde bara ett kvarter ifrån varandra så det var absolut inge långt. Jag kunde gott och väl vänta mig ett samtal från min pappa om att jag låg risigt till när jag kom hem. ”Vad gör du här nu?” Hon öppnade helt yrvaken då hennes föräldrar befann sig på andra sidan jorden på semester. ”Jag orkar inte med min familj, dem är dumma i huvudet allihopa. Jag krockade nyss Michaels bil med min egen, så mycket hatar jag dem.” Hon började skratta, men lugnade ned sig efter ett tag. ”Du gjorde vad?”

 

Jag berättade för henne om vad dem hade gjort och hur dem hade betett sig dem senaste veckorna, bara över en sådan liten grej som att jag ska träffa Justin. När jag berättade för henne om hur jag hotade honom med att hon skulle komma och ta hand om honom, började hon skratta ännu mer. ”Jag ska hjälpa dig med din bror. Du ska få träffa Justin, utan att det blir problem. Vi har bara några dagar på oss.” Det såg precis ut som att hon höll på att tänka ut en plan, och så vitt jag kunde avläsa henne ansikte så hade hon kommit på en. Jag visste inte om jag skulle gilla det hon kom fram till, eller om jag bara skulle vara med på ett litet hörn. Mobilen vrålade till och jag började skratta, då jag satte in samma ringsignal på denna som jag hade på den andra.

 

REBECKA, du kommer hem och det är nu.” Pappas fina stämma när han är arg och skriker kan få en på bra humör, eller inte. Det skar verkligen i huvudet, för han lät som en tjej. ”Nej, glöm det. Han fick skylla sig själv. Fattar inte du att allt detta är Michaels fel, hade jag gjort något sådant mot honom hade du stått på hans sida ändå.” Kendall höll med mig, men hon sa inget, hon nickade bara. ”Hör nu vad jag säger, du kommer hem.” ”Nej, du får allt hitta mig om jag ska komma hem.” Han suckade bara och la på luren, jag visste lika mycket som alla andra som känner min familj att han inte kommer röra en fena för att få tag på mig. Han hade ingen aning om vart han skulle leta heller.

 

När jag kom hem senare på kvällen var alla lampor släckta men Michael satt i mitt rum och troligtvis väntade på mig. ”Vad fan vill du?” Han kollade upp och var inte alls beredd på att jag hade kommit hem. ”Jag vill inte bråka..” ”Det skulle du ha tänk på innan du försökte styra mitt liv. Undra vad pappa skulle säga om jag berättade att du pajade min mobil, jag vågar ju i alla fall stå för att jag backade in i din bil. Du försöker förstöra mitt liv. När jag väl är lycklig och glad, så ska du krossa mig. Känslorna jag fick för Justin under en månad, fick jag inte ens för Nike under ett år. Och du vill ta allt från mig.” Han reste sig upp från min säng och kom emot mig. Jag visste inte om jag skulle vara rädd, eller om det var lugnt. ”Jag vill be om ursäkt. Jag berättar allt för pappa imorgon.” Jag stoppade honom innan han hann lämna mitt rum. ”Jag tror dig inte, och jag lovar dig att jag kommer krossa dig oavsett om du gör det eller inte. Och en sak till, jag packar min väska imorgon, och så drar jag. Lycka till att hitta mig, du vet min nya pojkvän flyger en hel del.”

 

Han gick ut ifrån mitt rum med huvudet nedåt, han såg riktigt ledsen ut, men jag köpte det inte. Jag skulle allt se att han verkligen talade om för pappa hur allt låg till, att det var han själv som hade vridit på historien om den hemske Justin Bieber, han hade aldrig gjort mig något ont. Förutom den gången då han kysste Selena framför ögonen på mig, men vad har jag att vara arg för, det är så jag har gjort mot Nike, utan att han egentligen vet om det. Jag gick och la mig, och tro mig. Jag somnade utan att jag behövde slå en stekpanna i huvudet på mig. På morgonen när jag vaknade visste jag att både mamma och pappa skulle vara på jobbet. Det är oftast där dem befinner sig, så att dem över huvud taget har varit hemma dessa dagar är sjukt. Det var längesedan vi var hela familjen hemma, och när vi väl är det så bråkar dem bara med mig. Och att min egen mamma bara går när både pappa och Michael är på mig, är bara ett bevis på att hon inte har något att säga till om, och det stör mig.

 

Jag kollade vad klockan var på min mobil och den visade 10.23 och att jag hade fått ett sms, från ingen mindre än Justin. Och ju närmare jag kom dagen då han skulle komma blev jag mer rädd att han skulle skriva att han inte kunde, för det var sådant han lätt skulle kunna ställa in om jobbet kom i vägen, och det förstår jag. Det kan inte vara lätt att dejta honom, vilket jag inte gör. Men hoppas en dag få göra. ”God morgon gumman. Jag befinner mig i LA nu, och det betyder att det inte alls är lång tid tills jag får träffa dig. Alfredo befinner sig nog redan hemma hos Kendall, vilket gör mig lite avundsjuk. Jag vill vara hos dig, men snart. =) Hoppas att allt är bra med dig, och att din bror inte har varit allt för elak. Pussar.”



Kom igen nu, kommentera! :)



Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Kommentarer.

Om ni ger mig många kommentarer tills imorgon när jag vaknar vid 7-8 någon gång, får ni minst 3 kapitel imorgon. :)

Hoppas jag har mycket att läsa imorgon! Godnatt. :)


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 16.

Michael kastade mobilen i väggen och reste sig upp för att gå in till mig i garderoben. ”Du träffar inte honom mer, förstår du det?” Jag blev rädd för honom, för första gången i hela mitt liv. Han hävdade sig större än vad han egentligen var, vilket var första gången. Jag kände hur mina ögon drog ihop sig och jag ville börja gråta, men jag vågade inte. ”Hör du mig? Du träffar inte han igen.” Jag kunde inte svara honom, så han fick en liten tafatt nickning, som jag hoppades att han skulle uppfatta och lämna mig ifred. Han kramade om mig även om jag stod som en sten, helt still. Jag vågade inte röra på mig. ”Jag vill bara ditt bästa syrran.” Egentligen ville jag räta ut armen och ge honom ett blåöga, men jag gjorde det inte, för att jag antagligen hade fått ett tillbaka. Det kändes som det i alla fall. Han lämnade mig ensam i min garderob och mitt rum, jag hörde hur min dörr slogs igen.

 

Mobilen låg på golvet i flera delar vilket gjorde mig frustrerad. Hur skulle jag nu kunna få tag på Justin, eller skulle jag följa min brors fina hotelse. Skulle jag inte höra av mig mer till honom? Jag klev ur mitt rum efter en timme och insåg att jag var hemma själv, ingen lapp eller något som berättade vart resten av familjen var någonstans. Jag tog med mig vår trådlösa telefon upp till mitt rum för att kunna ringa Kendall, hon var tvungen att få höra vad Michael hade gjort mot mig. Jag satte mig ned på golvet bredvid sängen och drog upp mina fötter mot bröstet samtidigt som jag slog numret till Kendall. Hennes nummer kunde jag i huvudet, tillsammans med Steffi’s. ”Hej snygging, vad har du på hjärtat?” När jag hörde hennes röst släppte allt, och tårarna kom. Jag kunde inte få fram ett ord. ”Jag kommer hem till dig nu, gå ingenstans.” Hon hörde på mig att jag bröt ihop och hon förstod vad jag behövde,

 

Jag satt på samma ställe när hon klev in genom min dörr som jag gjorde när jag pratade med henne i telefonen, och utan att säga något satte hon sig ned och höll om mig. Jag bröt ihop igen och tårarna bara kom, jag har aldrig i hela mitt liv betett mig såhär liten. Jag minns inte när jag kände mig såhär sårad senast, och det var min egen bror som hade sett till det. Justin gjorde mig glad, och han fick mig att må bra. Hans egenskaper gav mig så mycket mer än vad Nike gett mig. ”Gumman, vad har hänt? Varför ligger din mobil i delar på golvet?” Jag sneglade bort mot väggen mittemot sängen, och sedan ned på golvet för att se mobilen och skärmen som var sprucken. Jag lugnade ned mig lite för jag visste att hon inte skulle lämna mig. ”Michael.” Var det enda jag behövde säga, hon skulle förstå och hon kramade om mig ännu mer samt smekte mig över ryggen.

 

Vi satt på golvet i något som kändes som flera timmar. Jag älskar henne, och har ingen aning om vart jag hade varit om jag inte hade haft henne i mitt liv. ”Jag ska prata med din bror när han kommer hem, och du kan inte hindra mig. Han såg inte hur lycklig du var med Justin, vilket är synd. För då hade han förstått hur jävla bra han är för dig.” Jag kollade på henne med vädjan i ögonen, men hon bara skakade på huvudet. Jag visste innerst inne att jag inte kunde stoppa henne, hon skulle göra det hon hade tänkt, det är så hon är som person. Dörren nere i hallen slogs igen, och både hon och jag kunde höra Michaels röst. Hon reste sig från golvet och gick med raska steg ned för trappen.

 

”Vad fan är ditt problem?” Jag kunde bara höra hur hon skrek på honom, men jag kunde inte hur han reagerade eller hur hon betedde sig. ”Jag gör det för hennes skull, han kommer inte vilja vara med henne speciellt länge, och vem kommer hon krypa tillbaka till då? Jo mig!” Jag kunde på långa vägar se hur Kendall höjde handen mot honom, men slog den ned i bordet istället. ”Vad är det du sitter och säger? Du låter inte din syster göra sina egna misstag, för att du inte vill ta hand om henne efteråt. Vad fan är du för bror egentlige?” Jag hade smugit ned till halva trappen då jag kunde se in i köket hur dem bråkade med varandra. Michael har stor respekt för Kendall, och det älskar jag. Att se honom lika liten som han gör mig. ”Jag vill inte att hon gör några misstag.” Vattnet som Kendall hade kvar i sitt glas kastade hon i ansiktet på honom. ”Man växer som människa om man får göra misstag, hon vet vad hon inte ska ge sig in på efter att ha upplevt något dåligt. Och hade du sett hur Justin behandlade henne i Miami hade du kysst hans fötter för att han tog hand om din syster. Du kommer förlora henne om du fortsätter bete dig på det här viset, men det är din förlust, hon behöver inte en skitstövel som dig i sitt liv.” Hon lämnade köket och gick mot trappen. Då hon fick syn på mig brast vi båda ut i ett skratt, och Michael gick förbi oss.

 

Kendall spenderade resten av dagen hemma hos mig, och vi bestämde att hon skulle sova kvar. För att dagen efter kunna åka och köpa en ny mobil åt mig. Justin måste ha trott att jag inte ville svara honom mer, men så var inte fallet. Jag ville inget mer än att han skulle vara hos mig, hålla om mig, och slå ihjäl min bror. Det sistnämnda var väl något man bara kunde hoppas på, synd nog. Michael hade sedan länge lämnat huset. Mamma och pappa hade återvänt från deras lilla shopping runda dem tydligen hade tagit. Jag och Kendall poppade massa påsar popcorn och slog oss ned i min säng för att kolla på film. Hennes mobil började ringa och hon hade inte numret, men svarade i alla fall. ”Kendall?” Jag la inte så mycket energi på vad hon sa utan fortsatte kolla på filmen. ”Det är till dig.” Hon räckte mig luren och log. Jag hade ingen aning om vem det var.

 

”Becki?” Jag svarade lika frågandes som Kendall. ”Varför svara du mig inte, blev du arg?” Rösten, Justins underbara röst, som inte bara lät bra när han sjöng, utan också när han var orolig och pratade. ”Lugn, min bror fick ett psykfall, han kastade in den i väggen och sa åt mig att jag inte fick prata med dig mer. Han läste ditt sista sms högt här hemma, sen small det bara.” Jag hörde det djupa andetaget han tog, så jag visste att det skulle komma en seriös fråga. ”Gjorde han dig illa?” ”Nej, det gjorde han inte. Du behöver inte oroa dig, jag klarar mig.” Kendall kollade på mig och log lite. ”Kan vi träffas om tre veckor, eller vill du inte?” Han lät ledsen, och så har jag inte hört honom innan. ”Klart vi kan, men det där hotellet lockar mer just nu, än att behöva spendera tiden i detta dårhus.”

Vi pratade lite väl länge för Kendall började få myror i brallorna, och kunde inte sitta still. Hon försökte även kommunicera med mig samtidigt som jag pratade med honom, vilket inte gick så bra, för det slutade med att hon bröt ihop. ”Kan ni två turturduvor sluta prata nu? Du får en ny mobil imorgon, då lovar jag att inte störa.” Justin skrattade bara åt henne, medan jag verkligen fick se hur hon gestikulerade med händerna och visade sina tänder. ”Okej, lugn.” Jag pratade med Justin i 5 minuter till, sedan bröt vi samtalet med massa pussar. Kendall fick tillbaka sin mobil. ”Du pratade verkligen slut på mitt batteri nästan.” Jag kastade en laddare på henne. ”Gör något åt det då.” Hon skrattade bara åt mig och pluggade i laddaren.

 

På morgonen när jag vaknade gick jag ned i köket. Kendall är alltid duktig på att sova länge, vilket hon jämt gör. I köket satt Michael, och jag tittade inte ens på honom under tiden jag gick till kylskåpet och tog ut juice. Han satt med ryggen mot mig och läste tidningen. Han harklade sig flera gånger, jag trodde nästan att han skulle säga något, men han var tyst. Så jag valde att bryta den hemska tystnaden. ”Bara så du vet så kommer Justin komma om tre veckor, och gör du det minsta för att hindra det, så slår jag ihjäl dig.” Han kollade upp på mig, med det hemskaste flinet på läpparna någonsin.


Jag håller på och skriver massa kapitel nu, så att ni får iaf tv imorgon, därför vet jag inte om det kommer något mer idag. Jag ska iväg med mamma på massa skit, så jag ska lägga upp några tidsinställda åt er. =)

Ge mig massa kommentarer nu, det har varit lite snålt med det ^


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 15.


 

Att få landa hemma i San Francisco var fantastiskt, men saknade efter Justin var stor. Under en månad hade jag blivit mer kär i honom än vad jag vart i Nike under två år. Det måste faktiskt betyda något, eller? Mamma och pappa mötte upp mig på flygplatsen, lika så för Steffi och Kendall. Alla våra föräldrar stod med öppna armar, precis som vanligt, det hade inte heller ändrats på alla år som vi har åkt. Jag tror att detta var det 4 året vi åkte, och fler kommer det bli. Jag ångrar inget jag har gjort, och kommer troligtvis inte göra det heller. Jag bara önskade att Justin kunde vara med och dela alla stunder med mig. ”Gud vad jag har saknat dig. Det har varit så tyst utan dig hemma.” Mamma kramade om mig, lite för hårt, då jag nästan inte fick någon luft.

 

När vi satt i bilen hem var det tyst mellan oss, även om vi inte hade sets under en månad hade vi inte mycket att säga varandra, för dem vet att det som händer i Miami har inte dem någonting med att göra. ”Michael är hemma med Nike, bara så du vet.” Klumpen jag hade i halsen över att en dag få se Nike igen blev betydligt större när pappa berättade att han befann sig hemma hos mig. Vad gjorde han där, när han visste att jag skulle komma hem? Bilen svängde upp på vår uppfart och stannade, men jag tog mig inte för att kliva ur. ”Gumman, vi är hemma.” Mamma vände sig om och tittade på mig, men det var som att jag inte hörde henne. ”Jag trodde du hade saknat Nike nu när du varit borta så länge?” Jag svarade henne inte utan klev ur bilen och gick med tunga steg mot dörren.

 

Michael kom och mötte mig i hallen, han såg inte glad ut, men han besparade mamma och pappa tramset han skulle dra igång med. Dem vet inte om hur bror min beter sig mot mig, och när det kommer till mina killar. Eller ja, inte bara pojkvänner utan mina vänner som är av det motsatta könet. ”Vi ska prata sedan, du och jag.” Han släppte mig och jag fick syn på Nike bakom honom, jag stelnade till, lika så gjorde han. Hans ögon speglade sorg, och jag kan förstå honom, vi behövde nog kanske prata, men det får han säga till mig i så fall. Han kom emot mig och gav mig en tafatt kram, den betydde inget, det var väl kanske för att mamma och pappa inte skulle förstå något.

 

Väl uppe på mitt rum kastade jag mig i sängen och plockade fram min mobil, den hade varit avstängd sedan flygresan då jag inte orkade eller hade tid att plocka fram och starta den. Det pep till i den några gånger men jag la ned huvudet på kudden och pustade ut. Jag sneglade lite mot dörren och såg väskan stå där som var full i smutstvätt och sådant som skulle in i garderoben. Frågan var bara när jag skulle orka ta tag i den där väskan, det stod inte högst upp på min lista, men det var ju tvunget att hända, så var det bara. Mobilen vibrerade och skärmen lyste Kendall. Vi hade nyss skiljts och hon ringde redan, det kallar jag vänner.

 

”Hej gumman. Vad gör du?” Hennes röst klingade för mycket, hon borde vara trött. ”Jag håller mig på mitt rum, Nike är här.” Hon började skratta, men avbröts sig. ”Vad gör han där?” Hon lät allvarlig, precis som att hon skulle stövla in genom dörren om två sekunder och kasta ut honom med huvudet före. ”Jag vet inte, är väl med min bror eller något.” Jag kunde se framför mig hur hon himlade med ögonen, det var bara så hon var. ”Han är ju knäpp, fattar han inte att Nike och du är över?” Kudden som låg framför mig åkte ned på golvet och jag skulle sträcka mig efter den men åkte ned själv. En riktig smäll i golvet blev det. ”Uppenbarligen inte.” Vi fortsatte prata lite, men hon skulle riva upp sin väska och ta reda på den, så vi avslutade samtalet och sa att vi skulle höras senare.

 

Jag hade 2 sms från Justin när jag la på med Kendall, så jag öppnade det jag fick först. ”Hej sötnosen. Hoppas att flygresan gick bra, och att du överlevde din bror. Jag saknar dig, men om det är okej för dig så kommer jag gärna och hälsar på om 3 veckor. Jag ska till LA, så kan komma till dig efteråt. Om du vill. Puss” Jag fick tillbaka det där pirret i magen när jag läste att han ville träffa mig igen. Innan jag svarade på det där så öppnade jag det andra. ”BTW, vill du inte att din bror ska veta något kan vi bo på hotell, jag bara måste få träffa dig.” Vad var det med honom? Ville han träffa mig så mycket, han ska inte betala något mer för mig, han har redan lagt ut nog med sådana på mig, så inget mer. ”Hej babe. Allt gick bra, men jag fick mig en överraskning när jag kom hem, Nike är här. Men inte med mig, utan med min bror. Självklart vill jag träffa dig, men nej inget hotell, du har redan gett mig så mycket. Du kan bo hemma hos mig, stör min bror oss så slår jag ihjäl han, vilket jag borde ha gjort för längesedan. Puss”

 

Väskan som fortfarande låg på golvet bar jag upp i sängen och öppnade. Kläderna som jag sist hade tryckt ned ramlade ur och jag började sortera vad som skulle tvättas och vad som skulle in i garderoben. Min WIC var liten, men den dög åt mig, men som läget såg ut just nu var det nog dags för en rensning då det var proppfullt där inne. Jag har en tendens att köpa saker jag egentligen inte behöver och då blir det lätt fullt. Jag hade fortfarande inte fått något svar av Justin vilket förvånade mig, jag vet inte om det hade att göra med att jag skrev att Nike var här, eller om det var för att han inte hade tid. Men så vitt jag uppfattade det hela skulle inte han åka från Miami fören imorgon, så han borde väl inte göra något viktigt att han inte hade tid att svara mig.

 

”Gumman, maten är klar.” Mammas underbara röst klingade fint i mina öron, och jag hade saknat den. ”Jag kommer.” Ropade jag från röran jag hade ställt till med, men jag släppte det jag hade i händerna och gick ned till köket där jag möttes av min underbara familj. Det jag inte visste var att Nike var kvar, för han kom bakom mig. Jag ryggade tillbaka när han kom emot mig, och gick och satte mig på min plats. Mamma satte sig bredvid mig, pappa på hörnet och Nike samt min bror mitt emot mig. När alla hade tagit mat och det var tyst runt bordet öppnade pappa munnen. ”Så hur var det i Miami?” Utan att titta upp från tallriken kunde jag känna hur Michael och Nike kollade på mig. Jag blev lite irriterad över deras blickar. ”Helt underbart.” Nike började hosta då han hörde mitt svar, och jag kunde inte undgå att njuta av det. Jag vet inte varför, men det kändes bra. Det var lite konstigt att inte mamma och pappa upptäckte den hemska stämningen som låg i luften, men samtidigt var det bra, för jag orkade inte med fler fågor.

 

Middagen tillsammans med alla var hemsk, mamma och pappa frågade massa frågor medan min bror blängde surt på mig. Jag förstod att han skulle besöka mitt rum på en gång då Nike hade gått hem och jag hade inte fel. ”Kan vi prata?” Han kom in i mitt rum och satte sig ned på min säng samtidigt som jag kastade kläder mot garderoben eller dörren. ”Helst inte om du är här för att skälla ut mig och tala om för mig att jag gör fel.” Han spände ögonen i mig och suckade. ”Jag gör det för din skull, varför förstår du inte det?” Jag fortsatte sortera mina kläder under tiden han skulle hålla sitt lilla tal för mig om hur Justin bara hade mig för något kul, och att han inte alls brydde sig i mig. ”Hur kunde du göra så mot Nike?” Tonen i hans fråga sjöng dömande av mina handlingar. ”Det tog dig för i helvete nästan ett år att acceptera honom, och nu tar du hans sida mot din egen syster, ditt kött och blod. Hur fan tänker du?”

 

Han satt tyst ett bra tag, så jag trodde nästan att jag hade fått honom att inse att jag bestämmer över mitt liv och mina val, men ack så fel jag hade. ”Du var otrogen mot honom, och det hamnade i tidningen..” ”Det var väl för fan inte mitt fel att det skulle hamna där, kan jag rå för att jag fick känslor för någon som råkade vara Justin Bieber?” Jag skakade bara på huvudet och klev in i min WIC redo för att vika och hänga in alla kläderna. ”Nej, det är inte ditt fel. Men du kommer ångra dig den dagen han inte hör av sig något mer, eller ni inte ses.” Precis när han sa det plingade min mobil till och Michael fick tag i den, han öppnade sms:et och lästa det högt. ”Hoppas du överlever Nike’s närvaro. Jag önska jag var där och roade dig istället. Klart vi tar ett hotell gumman. Vi kan ha mycket roligare där än hemma hos dig, ingen som kan störa oss. Jag ringer dig ikväll. Puss"



Sorry för ingen kapitel i morse, ni brukar ju alltid få det. Men när jag vaknade var det bara på med kläderna och dra ut. :) Men bättre sent än aldrig, eller?


Vad tycker ni om Michaels beteende?



Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 14.


 

Att få spendera hennes sista dag med bara henne var hur underbart som helst. Hennes sällskap kunde man inte få för mycket av, och jag trivdes med henne, men jag kunde ändå inte sluta fundera över hur det skulle bli då hon åkt från Miami. Visst bodde hon i San Francisco, så jag kunde hälsa på henne då jag var i LA, men det skulle ändå inte bli samma sak. Nu var vi så nära varandra men ändå långt borta, och imorgon skulle vi bara vara långt borta. Det kändes, absolut, men vi var bara vänner. Även om jag kanske hoppades på mer, men jag vågade inte säga det till henne, för jag visste inte hur hon kände. Eller, hon hade ju sagt att hon tyckte om mig, men vi hade inte diskuterat förhållande, och jag vågade inte föra det på tal heller.

 

”Jag ska bara byta om, så går vi ned till dig.” Hon kollade fundersamt på mig, för hon hade ingen aning om att jag hade en överraskning till henne. Jag gick in i mitt rum och kom ut i badbyxor och en t-shirt, hon fortsatte psyka mig. ”Vart ska du?” Jag tog bara henne i handen och drog med henne ur rummet. ”Jag ska ingenstans, utan dig. Så du ska byta om till badkläder.” När vi var nere vid hennes rum gick hon in och plockade fram sin bikini som hon redan hade packat ned. Jag sa inget till henne då hon höll på att packa, men som tur var la hon den högt upp i väskan. När hon kom ut ur rummet hade hon bikini, ett linne och en kjol. Vi gick hand i hand ned mot spa avdelningen, men hon hade fortfarande inte en aning om vad vi egentligen skulle göra.

 

Dörrarna till avdelningen öppnades när vi kom dit och vi blev mottagna med öppna armar, en tjej tog emot Becka och gick iväg med henne, samtidigt som en karl visade mig till omklädningsrummet. När jag kom ut igen stod Becki där i bikini. ”Titta inte på mig sådär.” Hon vände sig om och skrattade åt mig. ”Var inte så sexig då.” Vi blev hänvisade till ett rum med två massagebänkar, och vi la oss på varsin, med ansiktena mot varandra. Vi fick massage samtidigt, och det var det skönaste på länge. ”Varför gör du det här mot mig?” Vi höll varandra i händerna, då sängarna inte var långt ifrån varandra. ”För att jag tycker om dig, och för att vi bara har några timmar kvar med varandra.” Hon log sitt söta leende mot mig och pussade i luften. Hela hon var söt där hon låg.

 

När vi var klara och det kändes som att någon hade kört över mig med en traktor gick vi tillsammans upp till henne först så att hon fick byta om, och sedan till mig, där vi även skulle stannade för resten av kvällen. ”Du betalade någon för att få mig mörbultad.” Hon kastade sig i min säng och pustade ut. ”Du kommer må som en ny människa imorgon.” Jag la mig ned bredvid henne. Det kändes faktiskt konstigt att det var sista dagen med henne, och att den snart var slut. En månad hade verkligen gått fort, och jag vet inte vad det beror på, men det har vart en av dem bästa i mitt liv. Jag ångrar inte för en sekund att jag tog med mig Alfredo och flög till Miami, och jag är glad att min mamma gick med på det.

 

”Får jag sova hos dig inatt?” Hon låg på mitt bröst och lekte med mina fingrar. Jag hörde på henne att hon inte ville åka, men det var något vi var tvungna att gå igenom. ”Klart du får.” Hon pussade mig snabbt på munnen och sprang ned till sig för att hämta tandborste och för att prata med Kendall och Steffi. Deras plan skulle gå vid 8 på morgonen så dem var tvungna att åka senast klockan 6, så det var lika bra för henne att tala om att dem skulle mötas i receptionen. Under tiden som hon var iväg passade jag på att kasta ned alla mina lortiga kläder i en av mina två resväskor. Det låg nämligen kläder överallt, och det är sådant man får stå ut med, om man ska vara med mig.

 

När hon kom tillbaka hade hon mjukiskläder på sig, tandborsten i handen, och tofsar i håret. Själv låg jag raklång i soffan, men det skulle jag inte ha gjort för hon la sig över mig. ”Vad är klockan?” Trodde hon att jag skulle kunna ta reda på det när hon låg över mig? Jag gjorde det ett försök, till att fiska upp min mobil från fickan, vilket inte var det lättaste, men jag lyckades tillslut. ”Den är halv 12. Är du trött eller?” Hon nickade bara, så jag förstod att hon var näst intill medvetslös. När vi hade legat där ett tag, och jag strykigt min hand över hennes rygg märkte jag hur hon hade somnat. Jag försökte resa på mig utan att väcka henne, vilket funkade ganska bra, hon rörde på sig några gånger men sov fortfarande. Att bära in henne till sängen var däremot inga problem, jag la ned henne i sängen och tog av henne byxorna, hon fick sova i linne, annars hade hon väl trott jag var något pervo.

 

”Baby, vart är du?” Jag stod inne och borstade mina tänder under tiden som hon vaknade. Jag visade mig i dörren istället för att börja spotta tandkräm överallt. ”Hur har jag kunnat komma hit?” Hon tänkte tydligen inte ge upp med sina frågor, så det var lika bra att borsta klart så man kunde svara på alla. ”Jag bar dit dig, du somnade.” Hon satte sig upp i sängen, och lirkade av sig sitt linne. ”Jag vill inte sova bort den sista natten med dig.” Hon höll upp sitt täcke i en gest av att jag skulle lägga mig ned, så jag tog av mig kläderna och kröp ned bredvid henne. ”Du kommer somna oavsett om du vill eller inte, med tanke på att du är hur trött som helst.” Jag flinade lite mot henne, vilket gjorde henne irriterad för hon knuffade till mig på axeln och lipade åt mig. I stället för att lipa tillbaka så kysste jag henne, vilket hon uppenbarligen inte var med på, men efter ett tag hajade hon till och besvarade den. Hon drog sina naglar längs nacken på mig, vilket fick mig att rysa till över hela kroppen.

 

Vi låg faktiskt vakna ett tag och pratade om allt, precis som att vi hade känt varandra hela livet. Det fanns inget som hette pinsam tystnad mellan oss, utan tappade vi ett ämne plockade vi genast upp ett nytt att prata om, och jag fick aldrig nog av att veta saker om henne och hennes liv. Jag beundrade verkligen henne, hur hon stod ut med sin brorsa. Visst förstår jag att hon älskar honom över allt, men att han hela tiden ska kontrollera vilka hon träffar och inte verkar vara en aning störande. Det är ju bara vänta och se hur han reagerar över oss, och vad han då kommer göra med mig. Jag längtar faktiskt redan tills jag får träffa henne igen, och hon har inte ens åkt från mig än. När hon somnade låg jag vaken ett tag till och tittade på henne, hur hennes bröst gick upp och ned under varje andetag hon tog, och hur hon ibland slickade sig runt munnen, vilket jag aldrig har varit med om att någon har gjort i sömnen, vilket gjorde henne ännu mer unik.

 

När hennes klocka på mobilen började pipa kändes det som att jag hade sovit en kvart, vilket jag inte hade, men min kropp bad om mer sömn, vilket den om ett tag skulle få. Jag skulle följa med henne till hennes rum, och hjälpa henne ned med väskorna hon hade, och se till så att dem kom iväg ordentligt, vilket jag säkert inte var ensam om med tanke på att Ryan och Alfredo också skulle säga hejdå. När vi kom ned till receptionen så stod Kendall med tårar i ögonen och kramade Alfredo, medan Steffi och Ryan stod och låtsas slog på varandra. Jag vet inte det var deras sätt att säga hejdå på, men det var så dem betedde sig. Jag ställde ned Beckis väska på golvet och drog in henne i en varm kram. Hon placerade sina händer runt min hals och lutade sig mot mitt bröst. Jag blickade ut mot vägen och såg att en taxi körde upp vid ingången. ”Taxin är här nu.” Hon drog mig närmare sig. ”Jag kommer sakna dig. Ses vi snart?” Hon kollade på mig och jag såg att hennes ögon hade vattnats, men att hon gjorde allt för att undvika att dem skulle rinna. ”Snarare än du tror.” Jag pressade mina läppar mot hennes, och vi kysste varandra i en passionerad kyss.


Nu är det dags för Kär och Galen. :P Läs gärna inlägget under!... :)

 


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle ropar på hjälp... ^

Nu är jag sådär tråkig igen, men jag vill verkligen ha en ny design och jag bokstavligt talat suger på att koda om en, eller ens försöka mig på ett bildredigerings program ^ Så finns det någon snäll själv ute bland er UNDERBARA läsare, som fixar, och har tålamod? :P

Mejla mig isf på PinkGirlPMS@hotmail.com - =)


BTW, ingen aning om det blir något kapitel, hann inte skriva klart det innan morsan kom hem och tjata om julen, (hon är inte klok, ni ska se vårat köksfönster.) Så nu har jag smitit iväg, men hon upptäcker snart att jag är borta, och då får jag väl en tomte i huvudet. :O haha ^

Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 13.

”Jag har ingen aning om vad det är jag har gett mig in på, och jag vet inte om man kanske ska veta om det innan man gör det. Men jag var nyfiken på dig, jag ville lära känna dig. Känslorna för dig, finns inom mig, och jag kan inte ta bort dem.” Han satt mitt emot mig i soffan och tittade på mig, medan jag pratade, nickade några gånger och följde mina rörelser. ”Jag förstår vad du menar, du är rädd över vad som kan hända dig. Det är jag också, jag vill inte förlora dig.” Jag himlade till med ögonen, sa han just det där till mig? ”Jag vill inte förlora dig heller.” Efter några timmar i soffan låg jag ned i hans knä och han drog sina fingrar genom mitt hår, han böjde sig fram några gånger för att kunna kyssa mig, vilket jag inte hade något emot.

 

Vi satt på balkongen med en varsin filt runt oss och en kopp med varm choklad. Det var riktigt mysigt, och hans utsikt var bättre än min, troligast för att han bodde högre upp i mig och hade sikten åt två håll. Den ena över havet, och den andra över bergen. Jag satt lutad mot hans mage, mellan hans ben och kände hur han allt oftare smekte mig över antingen armarna eller amgen. ”Din beröring är magisk, vad gör du?” Han skrattade åt mig, vilket jag tyckte förstörde stämningen lite, men hans skratt är ett av det vackraste jag hört, så det gick tillbaka till mysigt. ”Jag vet inte, jag använder mina händer. Vet du något mer som är magiskt?” Jag vände huvudet mot honom för att se hans min, men jag hann inte se så mycket innan han pressade sina läppar mot mina och kysste mig hårt och länge. ”Du har rätt, det där var magiskt. En till?” Jag log så sött jag kunde. Det kändes som att jag inte behövde göra det, för han kysste mig nog mer än gärna.

 

En vecka gick fort, kan ju bero på att jag hade hur kul som helst med Justin, vi fjantade oss var och varannan timme, samtidigt som vi var fullt allvarliga den andra. Ryan och Steffi hade sedan länge tröttnat på vårt löjliga beteende, vilket var förståeligt. Vi hade en dag tillsammans, eftersom att jag skulle flyga hem tidigt morgonen efter. Det sög, inte bara för att jag skulle åka från Justin, utan mer att jag var tvungen att möta verkligheten som stavades Nike och Michael. Min bror kommer slå en stekpanna i skallen på mig, och den kommer inte vara av plast. Jag har vart med Justin i tidningen flera gånger under denna vecka, så det är inte så konstigt om min bror vill döda mig, eller Justin.

 

”Vad vill du göra idag babe?” Justin hade kommit in i mitt rum för att väcka mig, och han gjorde det på det mest romantiska sättet, frukost på sängen och en kyss. Nu är han älskad hos mig. ”Varför detta?” Jag svarade inte ens på hans fråga utan kollade på frukosten, och den lilla blomman som låg på brickan. ”För att jag vill att du ska minnas denna vecka, och mig. Så varför inte låta den sluta bra?” Han var så söt där han satt på sängkanten. Jag öppnade täcket åt honom. ”Kryp ned med mig.” Han funderade inte ens över det, utan la sig ned bredvid mig och höll om mig. ”Det kommer bli tufft utan dig. Lova att vi gör allt för att hålla kontakten?” Att känna hans underbara andetag mot min hals och nacke var som ett beroende. Hur kunde jag låta mig själv kära ned mig i honom? Den mest eftertraktade grabben i världen, det var ju löjligt. Mitt hjärta kommer bli krossat hundra gånger om, och jag vet inte om jag kan hejda det. Det har redan gått för långt. ”Jag lovar.”

 

Jag, Rebecka Stone har väl aldrig betett mig såhär? Jag var inte ens så här kär i Nike när jag träffade honom, eller under tiden som vi var tillsammans. Man brukar känna den där känslan då händerna svettas och man blir lycklig i personens närvaro, inte ens det går att gemföra med hur jag känner för Justin. Han vet dock inte om det, och jag vet inte om jag är redo att låta honom veta det heller, han känner kanske samma sak för mig också, men det är inget vi har pratat om, och jag vet inte om vi skulle passa bäst som vänner, med tanke på att vi inte kommer kunna träffas så ofta. Det är väl egentligen bara att vänta och se efter, saker och ting kan hända.

 

När vi klev ur sängen efter två timmar av mys, genom kyssar och kel så hoppade jag in i duschen, och klev ut lika fort, det fick bli en snabb dusch så att jag kunde spendera mer tid med Justin. När jag hade klätt på mig, la jag även fram kläder sköna nog att flyga i. Justin kom tillbaka till mitt rum och kastade sig ned i sängen. ”Vad söt du är med handduken på huvudet.” Han följde varje rörelse jag gjorde, och när han sa det där så vände jag mig om för jag började rodna. Väskan som låg under sängen plockade jag fram och började vika ned alla mina kläder, det var lika bra att göra det riktigt på en gång annars skulle jag aldrig få plats med allt. Jag hade handlat lite för mycket här om dagen, men det insåg jag inte fören jag var tillbaka på hotellet. Väskan var full när jag åkte ned, så frågan är allt hur jag ska få med mig allt hem. ”Du kommer få betala sjukt mycket i övervikt, plus att du aldrig kommer få igen väskan.” Justin låg i sängen och skrattade åt mig, han kunde verkligen vara en glädjedödare ibland, men det var bara en av alla hans egenskaper som jag älskar med honom. ”Du ska allt få se.” Jag kastade en tom vattenflaska på honom, och började packa.

 

En timme senare och en väska som var så full att dragkedjan skulle spricka vilken sekund som helst la jag mig bredvid Justin på sängen, där han hade legat och kollat in mig när jag sprang fram och tillbaka mellan alla rummen för att se om jag hade glömt något. ”Vad var det jag sa? Jag fick ned allt.” Jag kollade stolt på Justin som verkligen var djupt nedsjunken i sina egna tankar. Jag knäppte med fingrarna framför ögonen på honom så att han skulle komma tillbaka till verkligheten. ”Vad tänker du på?” Han vände på huvudet och kollade på mig samtidigt som han log. ”Dig.” Att ett enda ord kan få mig att rodna, det är ju löjligt. Jag vek undan huvudet fort för att han inte skulle se mina rosiga kinder. ”Vänd inte bort ditt söta ansikte. Låt mig se hur jag påverkar dig.” Han lät lugn, inte så att han var självgod, utan han ville verkligen se hans påverkan på mig. Jag log lite smått och vände på huvudet mot honom. När han såg mitt ansikte la han en hand på min kind och pussade mig på näsan. ”Sötnosen då.”

 

Vi bytte rum, från mitt till hans, för då visste vi att vi skulle få vara ensamma, vilket var skönt. Jag orkade inte med någon annan än honom. Han beställde upp massa ost och kex och så hade vi picknick på golvet, vilket var sjukt mysigt. Vi låg med ansiktena mot varandra och åt av allt, egentligen var jag inte hungrig, men det var sjukt gott. ”Vad kommer du sakna mest med mig?” Hans plötsliga fråga fick mig att sätta en vindruva i halsen, så jag började hosta. ”Jag vet inte, det mesta. Men ditt skratt, det är så förbannat sexigt.” Jag fick han att rodna, förstår ni hur det känns, det var som att bestiga det högsta berget utan hjälp. Sjukt skönt. ”Kommer du sakna något hos mig?” När han behagade kolla på mig igen ställde jag samma fråga tillbaka, fast på ett annat sätt. ”Klart jag kommer. Detta.” Svarade han och lutade sig fram för att möta mina läppar. Kyssen var lugn och försiktig, troligen för att ingen ville att den skulle ta slut vilket den gjorde allt för fort. ”Det är inte bara det jag kommer sakna, det finns så mycket hos dig. Dina ögon är verkligen vackra, ditt leende. Äh, löjligt att sitta och räkna upp massa saker när jag lika gärna kan säga allt.” Jag skrattade till. ”Söt du är då, klart jag kommer sakna hela dig med.”

 

Picknicken slutade med att vi kastade vindrovorna på varandra och kunde se vem som kunde pricka den andras mun flest gånger, såklart vann Justin då han verkar vara bäst på allt. Jag låg på rygg och kollade upp i taket, det var först då jag insåg att jag var proppmätt, enligt min mage skulle jag inte behöva äta på flera veckor. När jag låg där sjönk jag in i mina egna tankar så jag var absolut inte beredd på att Justin skulle sätta sig gränsle över mina ben och börja kittla mig. Jag skrek rakt ut då han satte sina fingrar i sidan på mig, det var det värsta jag visste. Det var obehagligt, och hemskt, men han verkade gilla att jag skrek, så han fortsatte. ”Snälla. Justin. Sluta.” Jag fick knappt fram min mening, men jag tror han uppfattade paniken i rösten för han slutade. Dock la han sig halvt över mig och kysste mig på halsen och upp mot mina läppar.


Jag vet inte hur det kommer se ut med kapitel under dagen, för jag har lite att stå i. Min mamma har tvingat mig att stryka julgardiner. :O haha ^ Men jag ska väl se till så att det kommer iaf ett till. Det är dock inte färdigt skrivet, men jag ska försöka hinna skriva klart det.

 


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 12.

En och en halv vecka kvar av Miami resan, och ingenting har hänt mellan mig och Justin. Vi har faktiskt inte umgåtts så mycket som jag hade hoppas att vi skulle göra. Visst har vi spenderat tid ensamma och sådant, men oftast när vi vart har även dem andra varit med. Vilket jag absolut inte har något emot, men lite ensam tid med honom skulle inte skada. ”Vart är Kendall?” Steffi satt i soffan när jag kom upp på morgonen, men ingen Kendall syntes inte till. ”Hon sov hos Alfredo, skulle jag tro. Dem kilar nog ganska stadigt just nu.” Hon log sitt söta leende samtidigt som hon bytte kanal på tv:n. ”Det tror jag också att dem gör. Jag hoppar in i duschen, och så går vi ned och äter.” En snabb dusch blev det och jag hoppade i en enkel outfit.

 

Justins mamma var bara här i några dagar, sedan återvände hon hem igen. Dem hade tydligen lite scheman att gå igenom inför året, sådant en vanlig människa som en annan aldrig skulle förstå sig på. Kendall satt mitt emot Alfredo vid ett bord när vi kom ned, och några bord bakom satt Justin och Ryan, så jag antog att det var romantik på G. ”Fick inte ni vara med eller?” Frågade jag när jag kom fram till Justin, samtidigt som jag kastade en nickning mot Alfredo och Kendall. Båda två skakade på huvudet, och skrattade. ”Så ni får gärna slå er ned här, så vi också kan få en underbar frukost.” Jag satte mig ned bredvid Justin och var inte alls beredd på att han skulle ge mig en kyss, så jag blev lite överraskad, men besvarade den med passion. Ryan och Steffi tittade på oss och log. Det var underbart att han kunde och ville visa det så öppet, även om vi inte var tillsammans. ”Vad ni två är söta.” Ryan med tjejröst är inget jag rekommenderar, men visst var det skönt att höra det.

 

”Vill du ta en tur på staden med mig?” När jag var och hämtade frukt kom Justin upp bakom mig och la sina händer runt min midja samt lutade sitt huvud på min axel. Han fick min kropp att rysa varje gång han rörde mig, vilket var en ganska mysig känsla. Jag visste inte att folk kunde ha den effekten på andra, men tydligen. ”Hade du tänkt dig något speciellt?” Jag vände mig om med fortfarande med hans armar om mig. ”Jag vill spendera tid med bara dig.” Han log sitt sockersöta leende, som det inte finns en enda levande varelse som kan säga nej till. ”Ja, visst kan vi väl göra det.” Vi bestämde att vi skulle mötas om 40 minuter i lobbyn, han skulle kila upp på rummet för han hade inte duschat. Vilket jag tur nog gjorde innan vi gick ned till frukosten.

 

Jag var den som fick vänta på Justin, första gången jag någonsin kommer vänta på en grabb, det ska vara tvärt om. Han kom ut från hissen och det såg verkligen ut som att han hade stressat. ”Scooter ringde innan jag hann in i duschen, och han verkade inte vilja lägga på. Förlåt att jag är sen.” Hans ursäkt var godtagen, han kan faktiskt inte styra över sitt jobb. Vi kramades, och han pussade mig på kinden. ”Sjukt gott du luktar då grabben. Ska vi verkligen gå ut?” Han log och tittade på mig. ”Vadå då?” Jag tog han i handen och så gick vi ut. ”För att tjejerna kommer bli galna, men sedan kom jag på att det spelar ju ingen roll. Du är ju Justin Bieber.” Han skrattade åt mig, och drog in mig i sin famn, även fast vi stod mitt ute på gatan. ”Och han är bara intresserad av dig.”

 

Paparazzi var efter oss, men jag orkade inte bry mig för jag visste inte hur jag skulle bete mig, men Justin höll mig i handen och hade hela tiden sten koll på vart vi skulle. Vi gick igenom affär efter affär, den ena dyrare än den andra, och jag hade ändå kassar i ena handen. Även om Justin flera gånger ville betala sa jag starkt nej, så tillslut orkade han inte ens tjafsa med mig. Jag är inte med honom för hans pengar, jag är med honom för att jag gillar han. ”Kan vi inte gå in här?” Justin fick syn på en stor affär med massa skor och kläder i hans stil. Utan att svara drog jag med mig honom in. Han gick direkt till skona och hittade flera par. ”Vilken färg?” Han kom med tre stycken likadana, men det ena paret var svarta, det andra lila med svarta detaljer, och dem sista hade alla olika färgerna. ”Lila, grymt snygga.” Han kollade ned på alla han hade i händerna och gick iväg, helt ärligt tror jag att han struntade i mitt råd. ”Jag tar alla.” Han gick för att betala och i kassan stod det en ganska ung tjej, som nästan höll på att svimma när hon fick syn på Justin. Jag höll mig på betryggande avstånd, men kunde ändå se hur hon frågade honom om en autograf och en bild.

 

”Ska vi fika, eller äta lunch?” Vi satt på en bänk med alla våra kassar, jag var helt slut i benen, för jag valde, dum som jag är, höga klackar att gå i. ”Lunch, jag är hungrig.” Han tog mina kassar och reste på sig, samt satte sin arm så att jag skulle kroka i min. ”Då vet jag ett perfekt ställe.” Vi gick tillsammans ut från gallerian och massa folk stannade oss, egentligen förstår jag inte hur jag kunde gå med på detta. Efter många tjejer, många bilder och autografer så kom vi äntligen iväg och tog en taxi. Justin sa ett namn, eller ett ställe till honom som körde, men jag har ingen aning om vart det låg. När taxin tillslut stannade och jag släppte Justins läppar såg jag att vi befann oss vid stranden.

 

”Detta ser ut som en restaurang för superstjärnor, och sist jag kollade mig i spegeln tillhörde jag inte den kategorin.” Han flinade bara mot mig och tog mig i handen. ”Sluta fjanta. Jag bjuder och du njuter.” Efter lite tjafs så fick jag ge mig, jag hade inte en chans mot hans argument. Vi blev visade till ett bord långt in och precis vid fönstret så man kunde blicka ut över vattnet och alla som badade på stranden längre bort, det var riktigt mysigt, speciellt med honom som sällskap. ”Vill ni beställa?” Både jag och Justin satt med menyn i ansiktet och försökte hitta något att äta, allt lät gott så det var ett svårt val.

 

När maten kom in och vi började äta blev det tyst mellan oss. Precis som att vi var så hungriga att ingen orkade säga något. Ibland möttes våra blickar och vi log mot varandra, men inget mer. Han tog min hand på bordet och höll den, och den där djuren i min mage flög omkring, jag gillade känslan av att ha honom med mig. ”Tack så hemskt mycket, du hade inte behövt.” När vi satt i taxin på väg tillbaka till hotellet var jag så mätt, magen stod säkert ut flera meter, eller det kändes som det i alla fall. ”Det var ju en hemlig dejt.” Jag kollade upp på honom från där jag låg med huvudet på hans axel. ”Okej, och jag gillade den, och dig.”

 

När vi var framme vid hotellet var det fullt med tjejer utanför, och jag gillade inte tanken av att dem skulle få se mig tillsammans med honom. Jag vill inte att folk tror att jag är med honom bara för att han är känd, och har pengar. Så istället för att låta Justin ta mig i handen så gick jag före honom in, men jag väntade på honom. Han såg verkligen chockad ut när jag gjorde så, och det kan jag förstå. Men jag ska ge honom en förklaring. Jag stod lutad mot väggen vid hissen, så jag varken hörde eller såg när Justin kom. ”Varför gick du bara?” Han lät förvirrad, precis som att han hade gjort något fel. ”För att jag inte vill stå i vägen, jag vill inte att dem ska tro att jag utnyttjar dig. För det gör jag verkligen inte, jag har sett vad dina fans har gjort mot tjejer som har varit i din närhet.” Hans ögon speglade sorg, och jag kunde inte ta bort den, för jag sa sanningen. ”Jag har helt ärligt inte vant mig vid allt detta, jag tänker faktiskt inte på att det är just Justin Bieber jag faktiskt är med, jag ser dig inte så. Men när vi kommer ut bland folk så blir jag påmind så många gånger.”

 

Vi skiljdes i hissen, jag skulle i och för sig bara lämna mina kassar inne på rummet och sedan tillbaka upp till Justin, vi hade fortfarande inte pratat klart med varandra. Skorna jag hade på mig, dem åkte av innan jag ens kom fram till mitt rum, och fy satan vad skönt det var att komma ned på jorden igen. När jag kom in på rummet kastade jag allt på sängen och bytte om, mjukisbyxor och ett linne, kvällarna var lite kyliga, men inte så att man frös. Justin öppnade dörren i bar överkropp, vilket jag inte var van att se. Ärligt har jag inte sett hans mage i ljus, har bara känt den, så automatiskt gled min blick över den, och Justin harklade till och log mot mig. ”Det är ju första gången jag ser dig så, klart jag måste titta.” Jag log tillbaka mot honom, och han släppte in mig.


Klart mina älsklingar att kapitel 12 kommer. :) Har jag någon gång gjort er besvikna? ;P Läs och njut, och läs det en gång till (A)

 


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Skriver på 12..

Jag vill ändå passa på att tacka alla mina underbara läsare, spelar ingen roll om ni har varit med från början eller om ni hittade denna blogg för 10 minuter sedan. Jag älskar er alla.

När jag startade denna blogg i april trodde jag inte att det skulle vara såhär många som läste, eller ens ville ha mer av det jag skrivit. Idag har jag över 200 unika besökare varje dag, och varje en av er är unik, på sitt vis. 

När det kommer till att skriva kapitel finns det inget som stoppar mig, men när jag ska skriva sånt här, då är det plötsligt som att jag inte kan det svenska språket. Haha ^


Whatever, i love u ! and Chapter 11 under this. :P

Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 11.

Han tittade skärrat på mig, precis som att han inte visste vad han skulle säga. Han kunde nog inte se smärtan jag hade i mina ögon, men jag tror att han ville att jag skulle visa den, så att han förstod hur ont det gjorde. ”För att du fick se mig och Selena. Jag ångrar inte att jag kysste dig, det är det bästa som har hänt på länge. Jag och Selena är inte tillsammans mer.” Vi gick in och satte oss i soffan, men vi höll ett betryggande avstånd. Jag ville inte falla för honom, det var inget jag hade planerat, men som han själv sa så var det inget man kunde bestämma själv över. ”Jag hade precis innan hon kom berättat för dig hur jag kände. Jag sov inte på hela natten, jag satt på samma ställe som när du lämnade mig.” Jag hann inte fortsätta fören han avbröt mig. ”Satt du kvar ute?” Jag nickade och svalde hårt, han skulle minsann få känna på samma smärta. ”Du slet ur mitt hjärta och trampade på det. Så ont gjorde det att se er två.” Jag grät, men det var inget jag tänkte lägga någon större tyngd på. ”Förlåt. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är sjukt kär i dig, och jag vill inget annat än lära känna dig ännu mer.”

 

Vi satt fortfarande i soffan när klockan började närma sig 12 på natten, jag hade flyttat mig närmare honom och satt och smekte hans hand med ett av mina fingrar. Men det var även den enda delen på kroppen som rörde hans. Vi satt tysta och tittade på varandra. Egentligen hade jag inget att säga honom, inte efter det som hade hänt. ”Jag är ledsen, men jag kan inte göra detta.” Jag kände mig så fruktansvärt elak, det var tredje gången på denna korta tid tillsammans som jag sa det, och gick. Han hann dock före mig till dörren, och ställde sig för. ”Jag vet att jag är den sista människa på jorden som ska reagera över något sådant. Jag själv har varit otrogen, vilket är värre än det du gjort. Men jag tycker verkligen om dig..” Han kysste mig, hårt och passionerat. Utan att lämna mina läppar snurrade han runt oss så att jag stod tryckt mot dörren.

 

”Varför gör vi det här?” Jag låg bredvid Justin i sängen, utan kläder och inlindad i samma täcke som honom. Han låg bakom mig med armen om min midja. ”För att vi vill?” Han kysste mig på halsen och drog med sin hand över min mage. Rysningarna gick från nacken och ned till fötterna, vilket fick mig att le samtidigt som jag huttrade till. ”Fryser du?” Jag vände mig om så vi låg med ansiktena mot varandra. ”Nej, du fick mig att rysa bara.” Han fick inte svara, för att jag kysste honom istället. Han besvarade den lugnt och försiktigt, samtidigt som han drog upp mig, så att jag låg på honom.

 

På morgonen när jag vaknade låg jag själv i sängen och klockan på bordet bredvid sängen lyste 13.23. Jag har aldrig varit en människa som sovit länge, så jag antar att nattens aktivitet tog ut sin rätt, plus att jag inte sov speciellt mycket på morgonen då jag gick upp från poolen. Jag lindade in mig i täcket och gick ut från sovrummet, vilket jag absolut inte skulle ha gjort då jag möttes av en äldre kvinna och man. Jag tvär vände och slet ihop alla mina kläder och låste in mig på badrummet. Jag har ingen aning om vilka dem där två var, och jag är inte så säker på att jag vill veta heller.

 

Efter vad som kändes som minst en timme knackade det på badrumsdörren, och jag vaknade till liv från alla mina tankar och funderingar. ”Becki, kom ut.” Det var Justin som stod där, och jag hörde hur han skrattade löst. Han förstod säkert att jag hade suttit där sedan jag hade stött på dem där två ute i vardagsrummet. Jag öppnade dörren och möttes av en leende Justin. ”Du blev rädd för min mamma och Scooter, hörde jag?” Han fortsatte skratta, så jag slog till honom på axeln och log lite smått. ”Var det din mamma?” Hon kommer hata mig, om hon inte redan gör det. ”Japp, och hon var inte glad att det kom ut en främmande tjej i ett täcke från sin sons sovrum.” Jag såg på honom att han ville skratta, men försökte hålla sig. ”Okej, då ska jag nog gå.” Jag var på väg ut från sovrummet men Justin drog in mig i hans famn och la sina händer runt min midja och kysste mig på halsen.

 

Justins mamma som tydligen hette Pattie hade lämnat hans rum tillsammans med Scooter under tiden som jag satt inne i badrummet, men Justin hade lovat henne att hon skulle få träffa mig under middagen vi alla skulle äta tillsammans i restaurangen, vilket jag inte kände mig bekväm över, och det sa jag till honom, men han ville inte lyssna. När jag berättade om händelsen för Kendall och Steffi så skrattade dem bara åt mig. ”Hur kan ni skratta? Det är inte kul för fem öre, jag har gjort bort mig, och ni skrattar.” Dem hade klätt på sig och var klara att gå, medan jag inte ens hade duschat. Så dem fick sitta ned och vänta på mig. ”Skynda dig istället för att tyck synd om dig själv.” Kendall fortsatte flina åt mig medan jag gick in i duschen.

 

När vi kom ned till restaurangen satt alla redan ned vid bordet men Justin reste sig upp när vi kom och lika så gjorde Ryan och Alfredo. ”Hej sötnos.” Han kramade om mig och tog min hand, precis som att vi vore tillsammans, vilket vi inte var. Han drog ut min stol och hjälpte mig in med den. En riktig gentleman, det finns inte många av dem i livet, men han var definitivt en av dem. Han satt mellan mig och sin mamma, så jag fick inte chansen att hälsa riktigt på henne, men det skulle nog komma fler tillfällen. Vi presenterade i alla fall oss för varandra. ”Det var inte meningen att bara försvinna. Det var pinsamt nog. Sorry.” Hon skrattade bara åt mig, och log. ”Det är lugnt, jag blev lite chockad jag med.” Justin sneglade på mig under hela middagen, och vi skratta alla tillsammans, det var ett underbart gäng. Scooter höll låda för oss alla några gånger.

 

Jag hade fortfarande inte svarat när min bror försökte få tag i mig, så han hade tillslut gett upp, men började efter det terrorisera Kendall istället. Han har alltid haft något för henne, så hennes nummer hade han allt. Hon ville inte lägga sig i, och det sa hon till honom, men han fortsatte, så tillslut stängde hon av telefonen och la ned den i resväskan. ”Be din bror sluta ringa mig.” Hon kom ut från sitt rum och var hysterisk. ”Nej, jag vill inte prata med honom. Han kommer gå i taket.” Justin satt bredvid mig i soffan och höll ena armen om mig. ”Varför vill du inte prata med din bror?” Han kysste mig på halsen samtidigt som han viskade i mitt öra. ”För att han är så överbeskyddande, att det inte kommer sluta väl för varken dig eller mig.” Han kollade skeptiskt på mig och tog bort sin hand. ”Låter du din bror styra ditt liv, och dina val?” Han hade någon konstig ton i rösten, precis som att han inte litade på mig. Jag förstår i så fall att han inte gör det, jag kommer få kämpa ögonen ur mig för att få Justin. ”Nej, men det tog honom ett halvår att lita på Nike. Så nu när han vet att jag vart otrogen mot honom kommer han göra livet surt för mig. Han kommer göra allt för att skrämma iväg dig.” Han drog in mig i sin famn och pussade mig på huvudet. ”Han kan försöka, men kommer aldrig lyckas.”

 

Vi myste i soffan tills Justin skulle gå och lägga sig. ”God natt. Vi ses imorgon.” Han gav mig en puss i pannan, och vi skildes åt i dörren. Det kändes bra, men ändå inte. Var detta något som vi gjorde för att det var kul, eller skulle det hålla om vi väl blev tillsammans? Det är ju det man inte vet fören man har gett sig in i det. Det är Justin som får bestämma sig, jag vet redan vad jag vill. Han har lite mer än bara sig själv att tänka på, så han får göra valet. Jag vet att oavsett vad han väljer kommer jag alltid ha honom i mitt liv. Blir vi inte tillsammans så vill jag ändå vara vän med honom.


4 kommentarer på förra kapitlet, det var lite snålt. Kan ni bättre?

 


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle fixar...

För er som har undrat hur man gör för att komma till första kapitlet på mina tidigare novellet. Nu är lösningen här, klicka på vilken novell du vill läsa, och längst ned på sidan finns nu äntligen knappen, "Tidigare inlägg" :) Så nu ska allt vara löst, förutom min design. Den har jag ingen aning om vart den är, så ni får stå ut med denna hemska ett tag till. :P haha ^^


Kapitel 10 under detta inlägg! :)

Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 10.

”Sluta skrik.” Hans ord var hårda men ändå mjuka på ett sätt. Han ville kanske inte att hela hotellet skulle kolla ut på oss, och det kan jag väl kanske förstå. ”Varför går du inte bara tillbaka till Selena? Låt mig vara.” Jag försökte hela tiden se förbi mina tårar som rann, men ingenting gick som jag ville. ”Om det är det du vill att jag gör så visst.” ”Vadå vad jag vill? Jag kan inte bestämma över dig.” Utan att jag hann reagera så kysste han mig, visst har han gjort det innan, men ingen av dem gångerna var så magisk som denna. Han släppte greppet han hade runt min handled och flätade samman våra fingrar, med den fria handen smekte han min hals. Fjärilarna, ni vet dem där små djuren som vaknar till liv i magen när man känner en speciell känsla. Dem hade vaknat, och jag har aldrig varit med om att dem har varit så många. När vi avslutade kyssen kollade vi varandra i ögonen.

 

Jag hade ingen aning om vad jag hade gett mig in på. Att kyssa Justin öppet på ett hotell där vem som helst hade kunnat ta en bild och säkerligen tjänat stora summor pengar på, var väl kanske inte den smartaste handlingen jag hade gjort i mitt liv. Det hade säkerligen varit något jag ångrat om jag inte gjort det. Den lilla bubblan som jag befann mig i small när Selena kom ut, Justin släppte mina händer och kollade med en avvikande blick på mig, och mötte sedan hennes. Hon var så fruktansvärt vacker, hennes utseende förändrades där hon gick i det sista ljuset solen hade att ge för dagen, hon såg ut som någon gudinna. Jag vet inte om hon kysste honom, eller om det var tvärtom, men just då sket jag i hur det låg till. Det gjorde lika ont i alla fall. Jag hade inte förmågan att röra mig, så jag satt som förstenad på stolen. ”Ska vi gå och sova?” Hon log mot honom och han besvarade hennes leende tafatt, men det fanns en lidande känsla i hans ögon. Han tittade inte ens på mig innan han gick, hand i hand med henne.

 

Tro det eller ej, men jag spenderade hela natten ute vid poolen. Jag hade släppt fram mina känslor för Justin, och så mitt framför ögonen på mig kysser han en annan. Jag grät inget mer under natten, jag var nog i chock. Jag låg och kollade in mot hotelldörren, den som skiljde mig från alla andra hotellgäster. Jag såg Ryan på andra sidan glaset, och jag gjorde allt för att han inte skulle se mig, men det var försent då våra blickar redan hade möts. ”Vad gör du uppe nu?” Eftersom att jag inte hade någon klocka visste jag absolut inte vad klockan var. ”Jag har inte gått och lagt mig än.” Svarade jag ärligt. Jag visste att ämnet skulle glida in på Justin, så jag förberedde mig på det. ”Har du sovit här ute?” Han kollade chockat på mig, samtidigt som jag skakade lite löst på huvudet.

 

Jag förstår varför Steffi har fastnat för denna grabb, han är en god lyssnare. Kanske precis vad jag behövde, för jag började genast må mycket bättre efter att jag hade berättat allt för honom om hur jag och Justin hade först tjafsat och sedan kysst varandra, och slutligen hur Selena kom och avbröt allt. Han dömde inte heller mitt sätt att leva. ”Det är ditt eget val. Men vill du mer med Justin se då till att det bara är han.” Så hade han sagt, men vad skulle kunna hända mellan mig och honom? Han hade Selena, och inte en chans han skulle sumpa henne över en tjej som mig. Precis innan han skulle gå så vände han sig om mot mig. ”Det löser sig, jag ska prata med honom.” Jag hann inte protestera innan han försvann in på hotellet igen.

 

Klockan hade blivit 8 på morgonen och jag valde att gå in. I lobbyn mötte jag Justin, men jag vek ned blicken och gick förbi honom bara. Den enda tanken jag hade i huvudet var att jag inte skulle börja gråta. Precis innan jag skulle runda hörnet till hissen kom Selena, henne log jag i alla fall mot. Hon har inte gjort mig något illa, så jag kan inte tycka illa om henne. Hon är säkert helt ovetande om att hennes pojkvän har kysst och legat med en annan. När dörren till rummet slog igen bakom mig kom Kendall från ena rummet och Steffi från andra, båda två såg ut som att dem ville ha alla smaskiga detaljer, men jag hade inga att ge dem. ”Han kysste mig, sen kom Selena då kysste han henne.” Det var det enda jag sa till dem, sedan gick jag in och la mig i sängen. Den var mjukare än jag mindes, kanske berodde på att jag legat på en stol hela natten.

 

Jag måste ha somnat till för jag vaknade av att Kendall skrek i mitt öra. ”Har du läst tidningen?” Min första tanke var att rulla ihop tidningen och trycka ned den i halsen på henne, men jag skakade lite löst på huvudet i hopp om att hon skulle gå ut sedan. ”Då tycker jag du ska göra det, du är på framsidan och kysser Bieber.” Jag reste mig hastigt upp, men ångrade mig på en gång då jag kände hur hela huvudet höll på att lossna. Hon la tidningen i mitt knä, och jag räknade till tre innan jag öppnade ögonen för att se bilden. Och mycket riktigt så befann sig både jag och Justin på tidningsomslaget. Min tanke gick till Selena, undra hur hon skulle ta det, eller tog det. Hon kanske redan hade sett det. Tankarna åkte vidare till Nike, han vet säkert också om det.

 

Mobilen låg bredvid mig, med ljudlöst. Jag visste inte om jag skulle våga kolla på den, men jag lär möta verkligheten någon gång så det var lika bra att göra det på en gång. Jag hade 4 sms och 9 missade samtal, och från ingen mindra än min bror Michael och Nike. Bror skällde på mig via sms, och var inte speciellt glad, vilket jag har full förståelse för. Nike däremot ville ha en förklaring till varför jag kysst Justin, och var på framsidan av tidningen. Jag tog tjuren i hornen och ringde upp Nike. ”Jaha, så nu behagar du svara?” Han lät besviken, och det skar i mitt hjärta. Jag visste väl att min lilla bubbla en dag skulle gå sönder och att han skulle få reda på det, men trodde aldrig det skulle hända så här. ”Förlåt.” Jag visste inte vad jag skulle säga, så det enda jag kom på var att be om ursäkt. ”Är du kär i honom?” Jag hörde på honom att han var nära till tårar, vilket inte har hänt många gånger under den tiden jag känt honom. ”Ja.” Hans snyftningar gjorde mig liten. Vi pratade ett tag, eller ja. Han skällde på mig, men det slutade med att han gjorde slut med mig, över telefon. Det kanske var något jag förtjänade, jag vet inte.

 

Middagen åt jag tillsammans med Kendall, hon ville inte lämna mig ur siktet då hon var rädd att jag skulle bryta ihop. Steffi var med Ryan på bio, vilket jag tyckte var kul för hennes skull. ”Selena åkte från hotellet innan jag väckte dig. Hon och Justin gjorde slut, och hon var inte arg på honom, inte dig heller för den delen. Hon förstod varför Justin hade fallit för dig.” Jag försökte ta in allt som Kendall hade sagt, men det var svårt. Varför skulle Selena tycka att det var helt okej att hennes pojkvän kysst en annan tjej? ”Vadå? Varför förstod hon det?” Kendall tog en tugga av sin pastasallad och svalde ned det med vinet hon hade i glaset. ”Hon tyckte att du var vacker, så hon kunde inte förstå varför han inte föll för dig.” Jag satte min Cola i halsen, och Kendall skrattade till. Vi fortsatte prata under maten och jag skrattade faktiskt, trots att jag bara någon timme innan blivit dumpad av min pojkvän över telefon.

 

Jag kände att jag var tvungen att prata med Justin, även fast han brutalt dissade mig dagen innan. Jag tog på mig ett par korta shorts och ett linne, och gick barfota till hans rum. Knacka behövde jag inte göra då Steffi och Ryan kom ut precis när jag kom. ”Är Justin inne?” Steffi gav mig en kram och nickade. ”Han sitter på balkongen. Han saknar dig.” Jag kollade på Ryan som plötsligt sa något sådant. Jag stängde dörren lugnt efter mig, så att han inte skulle höra mig. Han satt precis som Ryan sagt, ute på balkongen med gitarren i handen, och han spelade, men sjöng inte. När jag kom nära nog kunde jag se att det rann en tår på hans kind. ”Justin.” Det var det enda jag behövde säga, han flög upp ur stolen och la ned gitarren på golvet samt drog in mig i en kram. ”Förlåt” Jag besvarade kramen lite löst. ”Vad ber du om ursäkt för? Att du kysste mig, eller att du kysste Selena framför ögonen på mig, efter att jag hade sagt hur kände?”



Ohoh, det luktar mer drama. :P Vad tror ni?



Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 9.

Vi satt tysta och tittade på varandra, för första gången la jag märke till hans vackra händer, hur hans kindben var markerade och hur hans ögon nästan brann. ”Har jag gjort något fel?” Han vek undan blicken och lät den falla på vattnet i poolen som låg helt stilla. ”Nej, det har du inte. Varför undrar du?” Jag lutade mig tillbaka i stolen och kollade upp mot himmelen. Det blir aldrig riktigt mörkt här, och det är synd, för jag vill kunna se stjärnorna. ”För du undviker mig.” Hans röst var hård, och han kollade mig i ögonen, men det kändes som att han såg rakt igenom mig och in i min själ. Vilket var lite läskigt. ”Låt mig ställa dig en fråga, tycker du om mig?” Han spärrade upp sina ögon och vek ned blicken igen. ”Nej, eller va?”

 

Justin erkände tillslut att han hade fått känslor för mig, och jag förklarade för honom varför jag hade undvikit honom. Han förstod inte hur jag tänkte och blev arg. ”Jag frågade dig, om vi var på samma nivå. Varför gör du så här?” Han reste sig upp från stolen han hade suttit på i nästan 2 timmar. ”Det är väl ingenting jag kan styra över, men du verkar vara van att leka med folks känslor. Så fortsätt med det, men mina kommer du inte åt mer.” Jag hann inte ens reagera innan han försvann in på hotellet igen, och försvann från mina ögon. Jag satt kvar på stolen ett tag och tänkte över det jag precis hade gjort. Inte hade jag väl detta i tanken när jag åkte hemifrån, att någon kändis skulle gå och kära ned sig i mig, och ge mig en hel del att fundera över. Men så var det, och det gick inte att göra något åt.

 

När jag kom tillbaka in i mitt rum låste jag in mig i mitt sovrum och kastade mig ned på sängen. När allt hade lagt sig så kände jag långt inne att jag var på väg att börja gråta, även fast det var jag som hade gjort fel. För det första hade jag en pojkvän, och för det andra kanske jag inte skulle ha varit med Justin eftersom att jag visste hur han kände egentligen. Jag såg det på länga vägar, och kände det i kyssarna han gav mig innan. Tårarna rann och jag fick skylla mig själv att jag mådde såhär.

 

Jag stannade inne i mitt sovrum i två dagar, jag hade ett badrum i anslutning till det så jag kunde gå på toa, men jag åt inget. Helt ärligt har jag inte ens mått såhär dåligt dem få gångerna som jag och Nike har haft ett bråk, så jag vet inte vad det var med mig. Steffi och Kendall har försökt få kontakt med mig. Alfredo har faktiskt också varit och knackat på min dörr, men jag öppnade inte som vanligt. När den tredje dagen kom var jag så hungrig så jag kunde inte hålla mig instängd mer. Kendall och Steffi satt i soffan när jag kom ut, och dem kastade sig över mig. ”Gör inte så här något mer. Vi har varit hur oroliga som helst.” Jag kramade dem tillbaka. ”Nej, jag ska inte. Ska ta mig i kragen nu. Fan, jag åkte hit för att slippa kärlek, och så händer detta.”

 

Jag duschade och så gick vi ned till frukosten, där jag fick ett stort slag rakt i ansiktet. Justin satt och åt frukost precis som vanligt med Alfredo och Ryan, men även Selena. Jag svalde allt jag hade och gick med huvudet högt för att lassa på mat på min talrik, eller ja frukost. Kendall kollade skeptiskt på mig och mitt beteende tror jag, men vad skulle jag göra? Bryta ihop så folk skulle tro att jag var någon patient på ett mentalsjukhus. Nej, jag spelade stark. Jag var egentligen det i vanliga fall, men Justin fick mig att känna mig så liten, bara genom att vara i samma rum som mig.

 

Kendall gick fram till Alfredo, men jag vägrade, så jag bad nästan på mina bara knän att Steffi skulle stanna med mig. Jag satt med ryggen mot dem, men jag kunde höra hur dem skrattade och grejer. Jag åt min frukost så fort jag kunde så jag kunde komma där ifrån. ”Vad ska vi hitta på idag då?” Steffi försökte starta någon form av konversation, men jag vet inte om det gick så bra. ”Jag vet inte.” När jag var klar så reste jag mig upp och gick förbi bordet där alla satt, det som mina ögon fastnade på var dem två händer som var sammanflätade på bordet, den ena tillhörde Justin, och den andra Selena. Justin mötte min blick efter att jag hade släppt händerna. Jag kände några tårar som rann, men jag tog inte bort dem, och Justin var precis på väg och antingen resa på sig eller säga något när jag sprang allt vad jag hade ut från restaurangen och upp på rummet.

 

Jag kunde känna blickarna som brände i ryggen men jag struntade i dem. Min säng kändes inte som en fiende just nu, så jag kastade mig i den när jag kom upp på rummet. Jag plockade upp min mobil och ringde Nike. ”Baby, hur är det?” Han hörde att jag var ledsen och jag kunde ju precis inte säga att jag är kär i någon annan så jag ljög. ”Jag saknar dig, jätte mycket.” Jag kunde se hans leende framför mig, ett leende som fram till att jag träffade Justin hade vart det vackraste. ”Det är bara lite mer än två veckor kvar, så är du hemma igen, och jag väntar på dig.” Han menade verkligen det han sa, och det gjorde mig mer ledsen. Jag har aldrig haft dåligt samvete över något jag gjort, men nu fick jag det. Om han bara visste vad jag gjort, han skulle aldrig mer titta på mig.

 

Efter en timme med Nike i telefonen så sa vi hejdå och jag la mig återigen i sängen, men hann inte mer än lägga mig ned fören det knackade på dörren, och jag kunde mycket väl gissa att det var Justin, så jag orkade inte resa på mig. Personen i fråga gav inte upp, så jag kravlade mig ur sängen och öppnade. ”Ryan, vad gör du här?” Han klev in utan att jag släppte in honom, så det var väl bara att stänga dörren och gå efter. ”Justin är min bästa vän, och jag vet inte vad ni två håller på med. Men hur du sprang från restaurangen, det drog verkligen uppmärksamhet till sig. Prata med honom, snälla?” Jag såg hur han verkligen bad med sina ögon, och jag kunde inte säga nej till det. ”Mhm, kanske det.” Ryan lämnade mig efter samtalet vi hade, med han lämnade några få ord efter sig. ”Han är kär i dig.”

 

Kendall och Steffi kom tillbaka efter några timmar och dem hade med sig massa spa grejer, för dem tyckte att vi skulle ha tjejtid tillsammans, vilket jag kanske behövde. Vi satt i badrummet med varsin ansiktsmask och skrattade, för vi såg inte kloka ut. ”Tänker du prata med Justin?” Steffi skvätte vatten på mig och kollade med en kall blick. ”Ja, det var fan vad alla tjatar. Tycker ni att jag ska göra det nu eller? När han är med Selena?” Båda två kollade på varandra och dem vart chockade över mitt tonfall. Jag började bli irriterad över att alla talade om för mig vad jag skulle och inte skulle göra. ”Nej, kanske inte.” Svarade Kendall ganska tyst, men jag hörde henne, och det räckte.

 

På kvällen tog jag på mig en varm kofta över linnet och gick ned till poolen, den hade stängts för flera timmar sedan, men man fick fortfarande vara runt den, bara man inte badade. Jag låg på en stol och kollade upp på den blåa himmelen, även om solen inte hade gått ned riktigt ordentligt så var det ändå få stjärnor. Ljudet från baren var högre, jag kunde inte ens höra mina egna andetag, men helt plötsligt blev det ännu högre ljud, så jag förstod att någon hade öppnat dörren ut. Blicken gick mot personens gestalt som kom emot mig, och jag skulle nog kunna känna igen honom även om det var kolsvart ute.

 

”Snälla Becki. Förklara för mig vad som hände imorse.” Han satte sig ned, men inte som alla gånger förut då han tog en ledig stol, han satte sig på min. Min blick gick från honom och upp i himmelen igen. ”Jag vet inte.” Jag visste inte vad jag skulle svara. Så det var lika bra att låssas som att jag inte visste själv. Han smekte bort en hårslinga från mitt ansikte, det var en härlig beröring. Jag satte mig upp och drunknade nästan i hans ögon, jag ville inte blinka, rädd av att han skulle försvinna. Tillslut kom jag på mig själv. ”Jag kan inte Justin.” Precis som förra gången reste jag mig och skulle gå, men han stoppade mig genom att ta tag i min arm. ”Gå inte ifrån mig igen, prata med mig.” Jag vände ansiktet från honom för att jag var rädd att han skulle se mina tårar, men vände det tillbaka lika snabbt och skrek åt honom. ”FÖRSTÅR DU INTE. JAG HAR POJKVÄN, OCH GÖR SÅHÄR MOT HONOM. VAD SKULLE JAG INTE KUNNA GÖRA MOT DIG DÅ?”


Vad tycker ni? Vad kommer Justin svara, göra, tycka? :)

Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 8.

En vecka rullade på fort och jag hade träffat Nate flera gånger, men det blev slut på det då hans flickvän kom på oss. Vi hade gått tillsammans från krogen hem till honom, och han sa att hon inte skulle komma hem fören på eftermiddagen, men så var inte fallet för hon kom hem tidigt på morgonen. Hon var inte speciellt glad, vilket jag kunde förstå, men jag hade inte gjort något fel. Jag ville ha honom, och han gav sig till mig. Jag hann ut innan hon exploderade, så Nate fick ta allt. Jag log för mig själv hela vägen till hotellet, åt hur komiskt allt var. Jag hade kanske krossat ett förhållande.

 

Kendall och Alfredo hade vart på en dejt, och dem fattade tycket för varandra allt mer. Jag undvek Justin så mycket jag kunde, men jag visste att det skulle komma en tid då jag inte skulle kunna göra det mer. Steffi och Ryan hängde en hel del, men bara som vänner. Jag tyckte det var bra, hon har aldrig varit tjejen som umgåtts med killar, på varken det ena eller det andra sättet, men nackdelen var väl att han inte ens bodde i samma land som henne. Jag hoppas bara att dem får en fin kontakt, och att dem håller den vid liv.

 

När jag kom tillbaka till hotellet var det raka vägen in i duschen som gällde, och eftersom att jag inte hade några underkläder på mig, för att Nate i all hast kvällen innan hade slitit dem i stycken så kände jag mig mer äcklig. Nike har ringt mig en gång om dagen, och för att inte tala om min bror, Nike berättade väl för honom om vad Justin hade sagt i telefonen. Han hotade med att flyga ned till mig och ta med mig hem, men jag lugnade ned honom lika fort. ”Jag ska se till så att du har utegångsförbud när du kommer hem.” Det var det sista min bror sa innan han kastade luren i örat på mig.

 

Efter duschen kände jag mig genast mycket renare och vart att må bättre också. Ingen av tjejerna syntes till så jag valde att gå ned till poolen och lägga mig. Bikinin åkte på och iPoden fick följa med, sedan var jag redo för sol. Eftersom att klockan inte var så mycket så hade jag hela dagen på mig att sola. Jag gick förbi den lilla kiosken som fanns på hotellet innan och köpte mig en tidning, så jag hade något att läsa. Frukosten hoppade jag över, för hade jag stoppat en enda grej i min mun då har jag vart tvungen att besöka en hink eller liknande, bakis som jag var. Jag vet att man inte ska vara i solen då, men jag kunde inte ligga på rummet hela dagen, plus att jag mådde som jag förtjänade.

 

Jag kände hur solen försvann från mitt ansikte och en liten del av överkroppen, så jag funderade om den hade gått i moln, men när jag kollade upp möttes jag av ett par vackert bruna ögon. Jag plockade ur mina hörlurar ur öronen, men jag slöt åter igen mina ögon. ”Hej, vart har du varit?” Han lät precis som en svartsjuk pojkvän, och det har jag en så det räcker. ”Vadå?” Han satte sig ned på stolen bredvid mig, men jag höll fortfarande ögonen stängda, för jag ville inte möta hans blick, och bli fast i den. ”Ja, jag var till dig igår, men du var inte där. Och imorse, så jag antar att du har vart ute hela natten.” Jag satte mig halvt upp, och tittade på honom. ”Om du så gärna vill veta så var jag på krogen igår, och så gick jag med Nate hem.” Jag såg på honom att han inte gillade mitt svar, men han ville veta. Han reste på sig och gick, utan ett enda ord.

 

Timmarna gick och det blev eftermiddag som innebar att vi skulle käka. Jag mådde fortfarande inte tillräkligt bra för att kunna vräka i mig någon köttbit eller liknande, men jag följde med. Det kanske fanns något lätt, man kunde stoppa i en mage som inte riktigt ville fungera. Kendall och Steffi lämnade kvar grabbarna på hotellet, men jag vet inte varför. Deras ansikten var livlösa, precis som att jorden skulle gå under om en kvart. ”Kan ni tala om för mig varför ni beter er så här?” Maten hade precis kommit in, och ingen hade sagt något tills jag avbröt tystnaden. Dem tittade på varandra och kommunicerade med ögonen. Kendall vek blicken mot mitt håll. ”Vad är det som har hänt mellan dig och Justin, seriöst?” Jag blev helt chockad av hennes plötsliga påhopp. ”Va? Har det hänt något?”

 

Kendall förklarade för mig att Justin inte hade vart densamma efter att vi sov tillsammans, och att han inte hade samma energi i kroppen längre. Steffi nickade instämmande till allt Kendall sa, och jag fattade ingenting. ”Du undviker honom.” Jag tog en tugga av min sallad och förstod att det var för dem jag kunde berätta allt, men skulle jag verkligen göra det? ”Du tycker om honom, eller hur?” Kendall skar i sin sega köttbit och doppade den i beasås. ”Nej, jag kan inte tycka om honom. Och anledningen till att jag undviker honom är för att jag inte vill börja tycka om honom. Jag vet att det var fel av mig att ligga med honom, för jag vet att han vill så mycket mer än vad jag vill.” Steffi la en hand på min arm och kollade medlidande på mig.

 

Kendall bytte kläder när vi kom till hotellet, för hon skulle ut med Alfredo, som vanligt. Det fattar bara att Steffi drar till Ryan, så blir jag ensam igen. Vilket jag absolut inte har något emot, med tanke på att denna resa absolut inte blev som jag hade tänkt mig. Då kan den lika gärna få spåra ur totalt. ”Ska vi glo på film, du och jag ikväll?” Steffi kom in och satte sig på sidan om min säng, där jag låg på mage med huvudet i kudden. ”Det skulle vi väl kunna göra.” Jag orkade inte ens lyfta huvudet så det kom kanske inte en tydlig mening ur min mun, men hon hörde mig. ”Bra, då fixar jag filmer, och du det goda.”

 

Kendall var riktigt vacker när hon gick, har aldrig sett henne i sådana kläder, det har alltid varit kort kjol och tight linne, men nu hade hon en halvlång somrig klänning på sig. Det märktes att hon var kär, och jag var glad för hennes skull. Steffi hade sedan länge kilat ut och fixat filmer, så det var väl bara för mig att fixa godis och dricka. Utanför hotellet låg det en ganska stor godisaffär, så jag vandrade dit och plockade lösgodis. Det blev lite mycket, men vad gör det, man behöver ju inte äta upp allt. ”Hur många kilon handlade du?” Steffi slog sig ned i soffan och kollade på skålen som stod på bordet. ”Det blev visst lite över 4 kilo.” Jag skrattade för mig själv.

 

Första filmen vi kollade på var Dear John, jag har sett den några gånger, så jag kunde låta mina tankar skena iväg, vilket dem gjorde oavsett om jag ville eller inte. Justin var den första som kom upp, och bara det var ju fel. Egentligen skulle Nike ha kommit upp, det är han jag borde bry mig i, men jag gör inte det. Jag älskar honom, absolut. Men det finns så mycket i livet man missar om man håller sig fast vid en människa. Tankarna om Justin gick för långt, så jag slog till mig själv i huvudet. ”Vad gör du?” Jag hade helt glömt bort att Steffi var med mig också. ”Tänker, och det gick för långt.” Filmen började dra mot sitt slut och det knackade på dörren.

 

Steffi hade stått vid dörren ett tag, men jag varken hörde eller såg vem det var hon pratade med. Hon kom tillbaka till mig och nickade mot dörren. Jag suckade på en gång då jag förstod att det var Justin som hade kommit. ”Hej. Kan vi prata?” Han stod med händerna i byxfickorna och kollade nedåt, han mötte inte ens min blick. ”Vad vill du prata om?” Han sneglade på mig, men vek ned blicken på en gång. ”Bara prata.” Jag gick tillbaka in till Steffi och frågade om det var okej, och hon var nog minst lika glad som Justin att jag gått med på det, så hon gick med oss till hissen och vek av till Ryan. Jag och Justin fortsatte ut till den folktomma poolen och satte oss ned på varsin solstol mitt emot varandra.


Ge mig förslag på vad som ska hända. :)

 


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 7.

Mobilen flög iväg då Justin slog i golvet och jag kastade mig över den. ”Han har inte alls gjort det. Lyssna inte på honom, han snackar massa skit.” Nike sa inget, och jag visste att han inte hade lagt på. ”Snälla prata med mig.”Han suckade högljutt. ”Okej, jag tror dig. Men jag gillar inte tanken av att du är med honom.” Jag avbröt honom.”Jag är inte själv med honom, hans vän Ryan är med och Steffi är här.” Jag hörde hur han andades ut, precis som att han vart lättad över något. Vi pratade i säkert en halv timme innan vi bröt samtalet.

 

”Hur dum i huvudet kan man bli?” Jag slog Justin i bakhuvudet där han satt i soffan med Steffi och Ryan, alla tre kollade på mig, och Justin reste sig upp för att gå emot mig. ”För att det var sanningen.” Steffi spände ögonen i mig. ”Vad sa du just?” Hon ställde sig upp och gick emot mig. ”Kysstes ni när jag kom in?” Justin vände blicken mot henne och nickade. Ryan satt i soffan och log för sig själv, jag har ingen aning om vad han tänkte på. Steffi tog Ryan i handen och lämnade hotellrummet. Jag hann inte ens reagera över det som just hände. Återigen var jag ensam med Justin, vilket jag inte ville.

 

När Justin var för nära mig flyttade jag mig motvilligt åt antingen sidan eller bakåt. ”Kan du sluta försöka undvika mig?” Han började bli lite smått irriterad, vilket han kunde få bli hur mycket han ville. Jag ville inte detta, men jag kunde inte motstå honom om han kom för nära. ”Jag undviker inte dig, jag vill bara inte ha dig för nära. Jag kan inte lita på mig själv.” Han log, ett hånfullt leende mot mig, vilket gjorde mig irriterad. ”Så du menar att du känner något?” Jag vände hastigt huvudet mot honom. ”Men det är väl självklart att jag gör det, vad fan tror du?” Han stod bredvid mig vid köksbänken medan jag blandade en grogg åt mig. ”Bra att veta att man kanske har en chans.” Trodde han ja. Jag tänker inte låta mig sjunka så lågt att jag till och med river min egen mur. Jag ska bygga den starkare.

 

Jag svepte den första groggen upp och ned så jag var tvungen att blanda en ny. ”Snälla, drick inge mer.” Han sa det med en vädjande röst och jag kunde inte låta bli att skratta. ”Du bestämmer inte över mig. Så det är ingen idé du försöker med det heller.” Groggen var klar och jag smuttade lite på den, känslan som hamnar i mina fötter då alkoholen tar över är underbar. Runda fötter, det är så jag trivs bäst. ”Kan vi inte leka en liten lek?” Han satte sig i fåtöljen mitt emot mig, vilket förvånade mig. ”Visst, vad hade du tänk dig?” Han log lite mot mig, och det var på ett sexigt leende. ”Vi ställer varandra en fråga, och varannan gång? Man måste vara ärlig.” Jag var den som flyttade mig närmare honom, så jag satte mig i soffan. ”Okej, börja du. Och inga följdfrågor, man tar svaret som det kommer.”

 

”Varför ljög du för din pojkvän?” Förstå frågan, och han gick ut hårt. ”För att jag inte vill att detta händer mellan oss. Jag kommer förneka det in i det sista. Så, varför gör du detta mot mig?” Han satte sig upp och lutade sina armar på sina ben, samt la ansiktet i sina händer. ”Känslan jag har i kroppen när du är i närheten gör mig lycklig. Det pirrar i magen precis som att man vore nykär. Jag är inte kär i dig, men känslan är som det, och jag ville se efter om det kunde bli något.” Han kollade upp och mötte min blick. Han såg generad ut, så antagligen var det han sa sant. Vi fortsatte faktiskt fråga varandra saker efter den pinsamma tystnaden som uppstod efter hans uttalande. Jag fick reda på att han inte var oskuld, utan att han hade legat med Selena. Jag drack bara två groggar, sedan la jag ned det. Mobilen vibrerade till på bordet, och ett sms från Steffi inkom.

 

”Hej gumman. Jag vet att du kommer döda mig nu, men jag sover hos Ryan inatt. Och han har låst ut Justin, så du får ta hand om honom hela natten. ;) Jag tror att Ryan själv skriver till Justin just nu, så han läser väl nästan samma sak som du just nu. Skratta er lyckliga, vi hjälpte er på traven.”

 

Jag har verkligen ställt till det nu. Jag kommer inte kunna hålla mig ifrån Justin. Och jag vill inte ha något seriöst, jag har mitt seriösa hemma i San Francisco. Vill jag åt det, då åker jag hem. Nu är jag här för att ha kul, och göra saker som min pojkvän aldrig kommer få reda på. Det är liksom den stora anledningen till att jag överhuvudtaget är här, plus att komma iväg från Sarah, som även hon stör mina sommarlov, vilket verkligen suger. Vad ska jag göra? Justin satt precis som jag och läste ett sms, han ändrade inte ens minen han hade. Han varken log eller såg förbannad ut, så jag funderade ett tag på om det verkligen var från Ryan.

 

”Ser ut som att jag är tvungen att sova här inatt?” Han viftade med sin mobil och smålog lite. Men det såg inte ut som att han gillade tanken, och jag har ingen aning om varför, med tanke på att han har spenderat i stort sett hela dagen åt att psyka och försökt kyssa mig. ”Jo, och det får du väl.” ”Jag sover på soffan, det är uppenbart att du inte vill ha mig här egentligen.” Jag suckade och ställde mig hastigt upp. ”Vad?” Var det enda han sa, medan jag gick mot köket med mitt glas. ”INGET.” Rösten lät hård och elak, och det var inte meningen, men jag tänkte inte be om ursäkt för det. Han kom efter mig, och jag stod lutad mot diskbänken. ”Don´t u get it? Jag vill inte ha ett seriöst förhållande, jag vill ha kul. Och du är fel människa att ha det med.” Han kysste mig, och lyfte upp mig på diskbänken.

 

Han slet av mig mitt linne och kysste mig på halsen, samtidigt som hans händer vandrade över min kropp. Jag blev helt tagen av vinden och förstod inte alls vad som skulle hända. Jag släppte alla hämningar jag hade och hans t-shirt åkte av. Han lyfte upp mig och utan att våra läppar släppte varandra bar han mig mot sovrummet. När våra kläder var av kysste han mig över hela kroppen och hans händer gick efter läpparna. ”Detta är bara en kul grej, du är med på det?” I all hast var jag tvungen att veta att vi var på samma nivå. Han stannade upp i sitt kyssande och tittade på mig. ”En kul grej.” Han pressade återigen sina läppar mot mina, och inte långt efter trängde han in i mig.

 

Det kanske inte skulle bli en sådan dålig månad här ändå, om han bara kunde hålla sina såkallade känslor för sig själv. Jag vill inte veta av dem, jag vill ha kul. Så ligger jag med någon annan än honom ska han inte bli sur, för då är detta inte en rolig grej längre. När jag vaknade på morgonen så var det bara jag i rummet, vilket fick mig att inse att han kanske inte alls tyckte om mig. Hans kläder var borta och det var tomt i hela hotellrummet. Strax efter att jag hade fått på mig kläderna så kom Kendall in. Jag sneglade på klockan och insåg att den redan var runt 12 på dagen, och jag har ingen aning om vad den var då vi gick och la oss, eller ja, somnade. ”Haft en bra natt med Alfredo?” Hon kastade sig raklång på rygg i soffan. ”Om jag har.” Okej, jag fattade, mer än så skulle jag inte få veta. Och eftersom att hon troligtvis inte visste att Justin var tvungen att sova här inatt så skulle jag inte säga något heller.

 

Steffi anslöt sig till vårt rum strax efter att Kendall kom, och hon sa inget till mig om sms:et eller om att Justin faktiskt sov här. Så jag var också tyst om det. ”Ska vi gå ned och äta, jag är vrålhungrig.” Min mage kurrade till och båda två kollade på mig, och vi brast ut i skratt. När vi kom ned till restaurangen så var den första jag såg Alfredo, han log mot oss eller om det bara var Kendall, och hon rodnade till stort. Steffi kollade på henne och slog henne löst på axeln och gick in, för att börja plocka mat. Alfredo gick och satte sig med Ryan och Justin, och jag undvek Justins blick. ”Vad hände mellan dig och Justin igår egentligen?” Steffi stod bakom mig och viskade, så att folket runt om inte skulle höra. Jag varken kollade eller svarade henne. OMG, ni låg med varandra.” Hennes röst hade höjts en aning, och även Justin hade hört henne för han mötte min blick och log.

 


 

Jag såg att det var många av er som längtade till Part 2 av HITRISA. :) Det är bra, då har ni något att längta till.. Men nu lägger vi den bakom oss och fokuserar oss på Twinkling Eyes. Jag har mejlat hon som ska göra min design, men har inte fått något svar. Så jag vet inte. =/



Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Sneak peak.

Jag tänkte ni skulle få något att längta efter. Så ni får en liten sneak peak på hur HITRISA - Part 2 kommer se ut. Vill ni inte se, läs då inte vidare utan tryck på krysset uppe i högra hörnet. ;P

Ni undrar säkert varför vi bara är tre som bor här, och tro mig, det gör jag också. Justin bor inte med oss mer, han lever ett helt annat liv, tillsammans med ingen mindre än Selena. I början var det jobbigt, men jag har börjat komma över det riktigt bra faktiskt. Han träffar Adriana så ofta han hinner, och hon har fått följa med honom på många olika resor, vilket jag kan tycka vara bra, jag vill att hon ska få chansen att lära känna sin pappa. Det enda som stör mig är att Selena är med och försöker leka någon extra mamma, vilket hon absolut inte är, och det har jag tagit upp med Justin, men han vill inte lyssna på mig. Vi har kanske inte den bästa kontakten man ska ha när man har ett barn tillsammans, men jag gör så gott jag kan.



Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 6.

På morgonen när jag vaknade låg jag inlindad i ett lakan och kände absolut inte igen mig. Jag kollade mig omkring i rummet och insåg att det var fruktansvärt fint, förutom alla kläder som låg över hela golvet. Det var bland annat mina, men även Nates. Jag kände hur någon rörde sig på sidan om mig och sedan kom det en arm om mig. ”Vaken?” Jag hörde på en gång att det var Nate, men jag hade inte hört hans röst på morgonen tidigare, med tanke på att han försvann förra gången. ”Ja. Det är jag.” Han kysste mig på axeln och drog mig närmare till sig. Vi låg kvar i sängen säkert en timme utan att säga något, men han smekte mig över hela kroppen, och kysste mig.

 

Efter en ännu en gång av hett sex stod jag upp och försökte hitta mina kläder, vilket inte var det lättaste då dem låg från ytterdörren till sovrummet. När jag tillslut hade hittat allt och var på väg därifrån så kom Nate fram till dörren. ”Hoppas vi kan ses igen.” Han kysste mig på halsen innan jag gick ut från lägenheten. Väl ute på gatan ropade jag in en taxi då jag absolut inte orkade gå, även om det bara var typ 4 kvarter, men det var långa sådana.

 

När jag kom in på hotellet såg jag att alla mina vänner satt och åt frukost, så jag gick upp på rummet, och hoppade in i duschen. Den var välbehövlig och jag stod länge. Att duscha länge har aldrig varit något jag gjort, men denna gång var det något som behövdes, dels för att försökta tvätta bort mina bekymmer över Justin, och för att tvätta bort alla spår Nate lämnade efter sig. Även om det ena bara var det jag kunde tvätta bort. Efter en timme i badrummet gick jag ut och möttes av det ena problemet, Justin. ”Varför stack du bara igår?” Jag blev som fastfrusen i golvet, och det var inget han egentligen skulle se. ”Jag var tvungen. That´s it.” Jag gick förbi honom in i mitt rum för att klä på mig. ”Vadå? Det som händer mellan oss två då? Betyder det inget?” Jag kunde inte se hur hans ögon talade, men hans röst sa en hel del han inte uttryckte i ord. ”Nej, det gör det inte.” Jag hörde hur steg kom närmare mig men jag la inte så mycket vikt på det, fören jag kände Justins armar om mig och hur han kysste mig på axeln. ”Säg då att du inte känner samma sak som jag.” Han kysste mig vidare upp på halsen, och skulle jag säga nej till det där så ljög jag för mig själv.

 

”Sluta. Det finns inget mellan oss, kommer aldrig att göra det heller.” Han suckade bara och fortsatte psyka mig. Kläderna hade jag fått på mig, även om Justin försökte hindra mig några gånger genom att kyssa mig, men jag backade undan varje gång. ”Varför försöker du intala dig själv att vi inte har något? Du skadar ju bara dig själv.” Hans röst, som varje gång han pratat med mig, vart så underbar gjorde inget annat än skar i mina öron när han försökte krossa min mur. Han skulle inte få lyckas. ”Ge dig nu. Inse, det finns inget.” Han tog tag i mina armar och tryckte sina läppar mot mina, jag gjorde allt för att kämpa emot men han höll mig för hårt, så tillslut när jag började njuta av hela situationen så slappnade jag av och han släppte mig, mina händer gick automatiskt upp till hans nacke och jag drog mina fingrar genom hans hår. Kyssen övergick till hångel och jag kände en hunger inom mig som inte gick att stoppa.

 

”Varför gör du såhär mot mig?” Jag stod fortfarande kvar precis framför honom, men ingen höll om den andra eller något sådant. ”Du har liksom hur många tjejer som helst runt dig, varför inte bara ta någon som inte kämpar emot?” Hans läppar närmade sig mina och jag kunde lätt känna hans andetag. ”För att jag är intresserad av dig. Visar jag det så dåligt?” Jag skakade lite lätt på huvudet i hopp om att slippa svara och visa att min röst inte skulle bära mig. Mitt hjärta slog i 200 och inte ens min pojkvän har fått mig att känna såhär innan. Justin rörde inte ens mig, det fanns fortfarande några cm mellan oss, och han gav mig denna känsla. Hans andetag som lätt rörde vid mina läppar fick mig att bara vilja ha honom mer, han väckte inga kärleks känslor i mig, utan ett behov av att känna honom så nära mig en människa kan vara.

 

Precis när han skulle kyssa mig igen kom Steffi in i rummet och jag backade motvilligt några steg ifrån Justin. ”Oj, stör jag.” Justin skulle nog precis se till så att hon skulle gå, men jag hann före. ”Nej, kom in. Vart är Kendall?” Steffi kastade sig ned i soffan och slog på tv:n. ”Hon gick med Alfredo och Ryan, tror dem skulle ut en vända, och kolla affärer.” Hon lät helt ointresserad egentligen. ”Varför följde inte du med?” Justin gick och ställde sig i fönstret, troligtvis för att visa att han inte ville lyssna på oss, eller att han inte var intresserad över vad vi hade att säga varandra. ”Jag orkade inte, men jag försökte få Ryan att stanna med mig, men han ville inte, så då drog jag.” Jag blev helt paff över vad hon just hade sagt. Hade hon bett en grabb umgås med henne? Den blyga Steffi börjar försvinna, så man kan väl hoppas att hon aldrig mer kommer tillbaka heller, jag gillar när hon tar för sig. ”Det är hans förslut som han inte vill vara med dig, glöm aldrig det.”

 

Två timmar gick och dem andra kom tillbaka. Kendall med en hel del påsar som hon hade införskaffat sig, vilket inte är ovanligt när hon är i farten. Hon drog med mig och Steffi in i hennes sovrum och vände upp och ned på alla kassarna. Allt från underkläder till halsband hade hon hittat. Det var riktigt snygga saker också. ”Jag sover inne hos Alfredo inatt.” Bara sådär slängde hon ur sig det där. ”Jasså, använd kondom.” Steffi gav mig en femma och jag började skratta. Kendall kollade bara på oss, och skakade på huvudet. ”Ni är inte kloka.” Hon packade sin minsta väska med lite saker, även om väskan inte var så liten så lyckades hon fylla den, för en natt i ett annat rum.

 

Det blev bara jag, Justin, Steffi och Ryan kvar i vårt rum vilket gjorde mig irriterad. Jag ville inte vara i närheten av Justin, för han försökte hela tiden väcka massa känslor inom mig, vilket jag inte tyckte om, för han visste precis vad han gjorde. Därför valde jag att hela tiden se till att jag antingen hade Ryan eller Steffi vid min sida, så att han inte skulle kunna komma mig nära. Tv:n stod på i vardagsrummet och jag kunde inte undgå att höra kändisnyheterna från köket där vi stod, alla blev tysta då vi hörde Justins namn. Dem pratade om att han hade ett uppehåll och att han befann sig i Miami tillsammans med sina vänner, och att han hade träffat nya. Vilket jag tror var oss. Jag sprang ut och kollade på tv:n, vilket jag inte skulle ha gjort, en stor bild på mig och Justin i poolen dagen innan.

 

Jag visste långt inom mig att Nike skulle få reda på detta, så jag hade redan förberett mig på att han skulle höra av sig inom en snar framtid, för ingenting på tv såg ut att vara två vänner, just bilden dem hade visat upp var när han stod sådär nära mig och vi bara stirrade på varandra innan jag valde att trycka ned honom under vattnet. Steffi la en hand på min axel, en mycket stor gest för mig, för jag vet att den betydde att hon alltid skulle finnas vid min sida. Båda hoppade till då min mobil började ringa och jag fick se Nikes namn på displayen. Justin kom ut i vardagsrummet och kollade på mig med stora ögon, troligtvis för att min mobil spelade hans låt Baby. Jag kommer aldrig byta, även om han så skulle be på sina bara knän.

 

”Hej älskling.” Jag försökte gör allt för att förhindra att han skulle höra min osäkerhet i rösten. ”Kan du förklara varför tjejen på tv:n precis drog en historia om Justin Bieber och en tjej, som är VÄLDIGT lik dig?” Han hade inte samma lugn i rösten som han brukade ha. Han var riktigt förbannad, det kunde jag höra på långa vägar. ”Han bor här på hotellet och vi umgås. Men det är INGET mellan oss. Det är dig jag älskar.” Jag hörde hur han skrattade, ett glädjelöst skratt. ”Tror du mig inte? Du kan få prata med honom om du vill?” Justin kollade på mig med en förvånad blick, men skakade även hysteriskt på huvudet. ”Är du med honom nu? Hur tror du att jag känner mig när min flickvän umgås med tjejmagneten Justin?” Hans röst gick över till lugn, och det gjorde mig trygg på något sätt. ”Jag vet inte vad jag ska säga, för att du ska tro mig. Du får prata med honom.” Jag gav luren till Justin som motvilligt tog emot den, och hälsade artigt på Nike. Antagligen pratade Nike eftersom att Justin var helt tyst. ”Jag har kysst din flickvän, och hon besvarade den.” Jag spärrade upp mina ögon och kastade mig över Justin så att vi båda slog i golvet.



Sista kapitlet för idag, ska skriva lite på HITRISA. Sedan är det dags att göra staden. :)

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Kapitel 6 klart.

Ge mig massa kommentarer på 5:e så kommer 6:e redan ikväll.. :)

Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 5.

När vi kom tillbaka på hotellet kände jag för att kasta på mig mjukiskläder, vi skulle ändå inte gå ut och göra något, i alla fall inte jag. Lämnade dem andra hotellet så skulle jag stanna kvar. Kendall fick ett sms, och jag antog att det var från Alfredo, eftersom att hon log sitt fåniga leende. ”Vi skulle komma upp till Justins rum. Varför har du bytt om?” Skräckslagen, det var, var hennes min sa när hon såg mig i min mjukisdress. ”Jag tänker inte gå ut, så vad spelar det för roll vad jag har för kläder på mig?” Hon nästan slet sig i håret, medan Steffi bara kollade på oss och skakade på huvudet. ”Vi ska till Justin Bieber.” Hon sa det precis som att han vore kungen, och så vitt jag visste så var han långt ifrån det. ”Och? Jag ska kunna gå naken dit. Skit i vad jag har på mig, nu går vi.”

 

Alfredo öppnade dörren och gav Kendall en kram, men det varade inte länge för han kramade om oss alla. Justin satt i soffan när jag kom in, och hans vän Ryan satt bredvid. Justin reste sig upp och gav mig en kram. ”Detta är Becki, och detta är Ryan.” Han presenterade oss för varandra, och han såg riktigt bra ut. För att vara artig så presenterade jag Kendall och Steffi för honom också. Jag la mig ned på golvet och stirrade på takfläkten som snurrade, jag kände blickarna som Justin gav mig, men det var inget jag orkade bry mig i. Jag vet att jag ser bra ut, men jag vill inte att folk ska tycka om mig för att jag har ett utseende.

 

”Vad ska vi göra?” Alfredo bröt tystnade mellan oss alla, och då var vi ändå sex personer, och ingen hade sagt något. Jag satte mig upp och kollade på dem alla som satt och låg i soffan och fåtöljerna. Jag lyfte bara på axlarna och la mig ned igen. ”Kom igen, något måste det ju finnas att göra. Kan vi inte gå ned och bada i poolen då?” Kendall och Steffi var snabbt upp på benen. ”Okej, vi går ned till oss och byter om.” Den släpade bokstavligtalat ut mig ur rummet och mot hissen. ”Okej, jag har inget val tydligen.” Väl klara så gick vi tillsammans ned till poolen, där grabbarna redan var i full gång med att skvätta vatten på varandra och i stort sett försöka dränka den andra.

 

Jag hoppade aldrig i poolen på en gång utan la mig ned på en stol istället. Vilket jag inte skulle ha gjort då jag kände hur någon tog tag i mig och kastade i mig. ”Jag kan sätta hundra spänn på att Justin står vid kanten och skrattar.” Jag stod med ryggen mot kanten där jag vart i kastad ifrån, och jag vände mig om och fick se Justin med ett underbart flin på läpparna. ”Och det där var bra för?” Han hoppade i och simmade fram till mig. ”Du såg så torr ut där du låg på land.” Jag kände mellanrummet mellan oss under vattnet, och det var inte mycket. Eftersom att han inte hade fötterna i botten så gjorde jag det första jag kom att tänka på, jag tryckte ned honom under vattnet, och simmade iväg. Vi hade riktigt kul vaktiskt, vi alla tävlade om vem som kunde hålla andan längt och stå på händer längst. Vi kastade boll med varandra, och det var allmänt mysigt bara. Precis som det ska vara mellan vänner.

 

”Ska vi se film eller?” Egentligen har inte jag åkt hit för att slappa, men okej. Kendall kan vara rolig ibland, och jag förstod hennes mening fullt ut. Hon satt nämligen i knä på Alfredo med hans armar runt sig. Både jag och Steffi kollade på varandra och brast ut i skratt. Grabbarna kollade på oss precis som att vi inte var kloka, och det kanske vi inte var heller, men bra kul att se Kendall kär, för det var precis det hon var. Jag har aldrig sett henne så innan. ”Får man byta om till torra kläder innan eller?” Justin kom upp bakom mig och la huvudet på min axel. ”Bara du har lika lite kläder på dig som nu, när du kommer till mitt rum.” Jag stelnade till, och kände en rysning genom kroppen. ”Kul grabben. Du har humor, jag gillar det.” Han drog sina fingertoppar över min rygg, så ingen annan såg det som höll på att hända. ”Vi går nu, kom.” Jag tog tag i både Kendall och Steffi, och jag kunde höra hur Justin skrattade bakom oss.

 

När vi kom tillbaka upp till Justins rum hade jag på mig mina rosa mjukisbyxor och ett tight linne. Kendall hade klätt upp sig lite väl mycket, men det är hennes sätt att vara så det går inte att göra något åt. Kort kjol och en magtröja, skulle nog få Alfredo på fall. Steffi körde som jag, mjukiskläder. Hon som innan vi badade nästan var lika galen som Kendall över min klädsel. Ryan öppnade dörren och kollade på oss alla precis som att vi inte hade träffats innan. Sedan log han och släppte in oss. Justin kom precis ur duschen när vi kom in i vardagsrummet och det enda han hade på sig var såklart en handduk. Jag gjorde allt för att inte titta på honom, men det spelade ingen roll hur mycket jag kämpade emot, blicken drogs mot honom i alla fall.

 

Filmen som Ryan hade slagit igång var såklart en av alla skräckfilmer som finns i världen, jag gillar inte sådana, och absolut inte att visa att jag är rädd. Det är en svaghet jag har, som inte ska visas för folk som kan dra nytta av den. Jag satt mellan Justin och Ryan, vi satt varannan tjej. ”Rädd?” Justin satt så nära mig att jag inte kunde röra mig, och det var mysigt. Men jag är inte ens en sådan människa. Inget ska vara mysigt, eller gulligt. Jag vill ha hett och passion. ”Inte speciellt.” Han la armen över mina axlar och drog mig närmare honom. Även om jag inte ville att detta skulle hända, så kände jag ändå en dragning till honom. Förstår ni? En dragning till superstjärnan Justin Bieber, inget kommer sluta på rätt sätt om vi drar igång på något.

 

Filmen bärjade närma sig mot sitt slut, och jag kunde inte låta bli att snegla bort mot mina vänner. Kendall och Alfredo grovhånglade med varandra medan Steffi och Ryan satt precis som jag och Justin. Vilket kunde betyda mycket, eller inget alls. Problemen jag var på väg att skapa skulle hålla mig uppe om nätterna och det är inget bra. Jag vet det själv, men är ändå på väg att skapa dem. Justin smekte bort mitt hår från ena sidan av axeln och kysste mig på halsen. Dragningen till honom blev svårare att stå emot, och jag kunde känna hans händer vandra över min kropp. När jag skulle ta bort dem, så fanns det inga där. Jag börjar till och med inbilla mig massa saker. Nu är det illa. Han fortsatte kyssa mig upp över kinden, och innan han hann reagera kysste jag hans läppar. Det var den bästa kyss jag någonsin upplevt, och då har jag kysst en hel del grabbar i mitt liv. Aldrig trodde jag att den som skulle kunna vara bäst på detta var Justin Bieber, eller att jag ens skulle få chansen att kyssa honom. Varken Kendall eller Steffi såg vad som pågick mellan mig och Justin, och det var jag fruktansvärt glad över, med tanke på att det var fel.

 

Min pojkvän hemma skulle inte gilla detta, och det får inte fortsätta. ”Jag kan inte.” Var det enda jag fick ur mig och sprang sedan från hans rum, ned till mitt. Jag bytte om fort till ett par korta jeans shorts, linnet behöll jag på och drog en lätt sminkning. Mobilen fiskade jag upp ur fickan samtidigt som jag lämnade hotellet. Ett sms till Steffi där jag förklarade att jag behövde tid för mig själv. I all hast skickade jag även iväg ett sms till Nate, där jag frågade om han hade lust att ta en öl. Han svarade att han skulle hämta upp mig och vi drog till en bar, inte så långt från hotellet.

 

”Så vad får dig att höra av dig till mig?” Vi satt vid bardisken och vi var inne på vår andra öl var. ”Jag ville uppleva det jag fick uppleva här om dagen.” Jag flirtade till det mot honom, och han besvarade det omgående. ”Min flickvän är borta, ska vi gå?” Jag drog i mig det sista som fanns i glaset och hoppade ned från stolen för att följa honom ut. Han bodde bara några kvarter från baren, och under den lilla promenaden hann vi båda göra varandra väldigt upphetsade.



Det kom ett kapitel i alla fall, jag kanske inte är så hopplös som jag själv tror. Jag får bara ta och lägga HITRISA på hyllan ett tag, så ska nog denna novell funka! :)

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Nytt kapitel på G.

Håller på och skriver på kapitel 5 nu, så det ska väl snart vara klart, eller i alla fall någon gång under dagen. :P haha ^ Jag såg att jag hade gjort en tabbe i denna novell, Miami ligger i florida. Så nu bor hon i San Francisco, och jag har ändrat på alla ställen.
Helt ärligt måste jag har vart riktigt dum i huvudet som trodde att jag skulle kunna skriva en ny novell. Men ja, jag gör mitt bästa. Men det går inge bra.

Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 4.

”Tack än en gång. Vi ses väl kanske.” Han gav mig en kram innan jag lämnade hans rum. Jag mötte på Alfredo i gången, och han log mot mig, ett brett leende. När jag kom ned till vårt rum så låste jag upp den och möttes av 4 fruktansvärt nyfikna ögon. ”Varför står ni där som två ugglor?” ”Vart har du sovit?” Egentligen kände jag inte för att berätta, men jag kunde nog lista ut med lillfingret att Alfredo redan varit här för jag tror han och Kendall fick en bra kontakt dagen före. Så dem visste nog redan om det. ”Ja, hos Justin tydligen, mer vet jag inte. Jag tror att jag blev drogad och han hittade mig vid hissen inatt.” Båda två kollade på mig med förvånade ögon. ”Jag trodde Alfredo skojade när han kom hit och sa att du sov där, men tydligen inte.” Kendall log stort mot mig. ”Gör inte sådan stor grej av det, det kommer då inte jag göra i alla fall.”

 

Efter en skön dusch, lite frukost och en vända på staden för att skaffa en ny bikini åt Steffi var vi äntligen på stranden. Handdukarna låg på stolarna och vi befann oss i vattnet. ”Hände något mellan dig och Alfredo igår eller?” Kendall tittade besvärat på mig, men sa inget. ”Ja, det gjorde det. Du höll på hela kvällen.” Steffi var snäll och gav mig informationen. ”Vad fan, ska jag dränka dig eller?” Kendall hoppade på henne och dem började brottas i vattnet, men Kendall hade inte en chans mot Steffi. ”Ge er nu, va fan. Är väl bara bra om du får till det med honom.” Dem gav upp och kollade på mig. ”Varför skulle det vara så bra?” Jag kliade mig på armen och log. ”För att han verkar vara en bra kille.” ”Som dessutom reser jorden runt med Bieber. Jätte kul.” Hon surade till och gick upp på land. Både jag och Steffi kollade på varandra.

 

När vi hade legat på våra stolar ett bra tag utan att ens titta på varandra så tröttnade jag. ”Är det meningen att du ska vara sur nu eller?” Kendall kollade inte ens på mig, även om hon fattade att det var henne jag pratade med. ”Okej, jag går upp på rummet.” Jag orkade inte med hennes sura sida, så jag drog ifrån dem. När jag kom in på hotellet så satt både Alfredo och Justin i varsin fåtölj och kollade på mig. Men jag visade inte att jag hade sett dem, jag orkade inte med någon just nu. Precis när hissdörrarna öppnades och jag gick in, kände jag en hand på min axel. ”Vart är Kendall?” Det var Alfredo som stod där. ”Hon ligger på stranden och surar, vadå då?” Han kollade skumt på mig. ”Varför gör hon det?” Ni kan tycka att jag kommer vara elak, men nej. ”För att jag frågade om något hände mellan er igår, och då ballade hon ur totalt, hon vägrar prata med mig.” Han skrattade till, precis som att han inte visste vad han skulle göra. ”O-okej.” Stammade han fram, och gick tillbaka till Justin som psykade mig.

 

Jag hoppade in i duschen en gång till samma dag, men mest för att få bort allt saltvatten och kanske några bekymmer. När jag var klar drog jag bara en handduk runt kroppen och gick ut på balkongen. Där satt jag ett tag och funderade på allt som hänt. Jag har varit otrogen mot Nike, med Nate. Han kommer döda mig flera gånger om, även om det inte är första gången som jag är det. Förra året när vi var här så låg jag med tre grabbar på en månad, och det vet inte Nike om, och ska heller inget veta. Det är elakt som fan, jag vet, men vad ska jag göra? Jag älskar Nike, även om det är svårt att förstå det. Det knackade på dörren, så det kunde inte vara någon av tjejerna, för båda två tog med sig sina kort. Jag orkade inte klä på mig, så jag gick och öppnade i handduk, vilket jag inte skulle ha gjort. ”Justin, vad får dig hit?” Han kollade på mig och log, men hans blick gick över hela mig. ”Tänkte höra hur det var med dig.” Jag släppte in honom. ”Jag ska bara klä på mig, ta dig något att dricka.” Han gick mot köket. ”Du behöver inte klä på dig.” Jag hörde leendet han hade på sina läppar.

 

 

Vi satt på balkongen och pratade lite smått. Det kändes fruktansvärt konstigt att ha honom i sitt rum och att han faktiskt pratar med mig, jag trodde absolut inte att han var en sådan person, men ack så fel jag hade. ”Så vad gör du i Miami?” Han mötte min blick och log med ögonen. ”Har semester för första gången på väldigt länge. Du då?” Skrattade han fram. ”Samma, fast jag har kanske inte lika mycket att göra som du har, så detta är väl egentligen bara något jag och mina två vänner gör varje år. Drar från San Francisco och alla problem i en månad, soft.” Jag gillade att umgås med honom. Att bara vara i hans närhet fick mig på något vis att må bra. En annorlunda känsla spred sig i kroppen. "Är du singel, eller är ni tillsammans, du och Selena?" Han vände blicken mot mig, och från utsikten över Miami beach. "Jag vet inte vad vi är om jag ska vara ärlig. Jag gillar henne, men inte hennes värderingar." Han är ärlig mot en person han har träffat typ två gånger, varav den ena gången var jag så full att jag inte minns det. "Löste det sig med din pojkvän eller?" Att han orkade bry sig i det, när jag själv inte ens gör det. Jag nickade och log. Vi satt tysta ett tag och det var skönt. Pinsamt nog ringde min mobil, och jag hade inte ljudlöst på. Alla vet ju vad jag har för ringsignal. Justin kollade på mig och skrattade, medan jag reste mig upp och sprang in för att svara. "Ja?" Jag kände mig stressad utan anledning. Kendalls klingande skratt hördes i andra änden. "Förlåt för mitt utbrott tidigare, var inte meningen. Vad gör du?" jag kollade ut mot balkongen som Justin stod på. "Inte mycket, Justin är här." När han hörde sitt namn vände han sig om och log. "Jasså, då ska jag inte störa..." Hon tänkte fortsätta men jag avbröt henne. "Du stör inte." "Då kommer vi tillbaka." Det var det sista hon sa innan hon klickade mig.
 
 
 
"Jag ska snart dra, ska till flygplatsen och hämta en polare." Precis när Kendall och Steffi kom in så gick Justin. "Okej, tack för hjälpen igår, jag får väl göra dig en tjänst om vi ses något mer?!" Han kramade om mig. "Vi kanske kan hitta på något alla 6 ikväll?" Jag nickade och han gick. Kendall försvann in i duschen och Steffi slog sig ned i soffan, och jag satte mig i fåtöljen. "Är det något på g mellan er?" Hon såg riktigt nyfiken ut, men jag bara skakade på huvudet. "Jag känner inte honom." "Men du kan lära känna honom." Jag bara skrattade åt henne. Kendall kom ut med en handduk runt kroppen och gick in i sitt rum, samtidigt som Steffi försvann mot badrummet. Min mage kurrade till. ”Ska vi käka något eller?” Kendall kollade ut från rummet och nickade. ”Jag är vrålhungrig.” Svarade hon och gick tillbaka till att antagligen välja kläder.

 

 

”Kendall, din mobil ringer.” Hon hade fortfarande inte hittat kläderna hon skulle ha på sig, och vi skulle bara ut och äta och sedan tillbaka till hotellet igen, för att umgås med grabbarna. Vilket jag egentligen inte ville. Jag visste att jag var svag för Justin, och han skulle inte få mig på fall. Så var bara fallet, jag har min Nike, som jag trivs med. Jag vill ha något att falla tillbaka på när jag behöver det, inte någon som miljoner tjejer skulle gå över lik på för att få, eller som reser jorden runt 4 gånger i veckan. Kendall kom ut från sitt rum och tog mobilen, hon svarade men jag uppfattade aldrig vem det var. Så jag la det på hyllan och gick in i mitt rum för att byta kläder.

 

”Jag är sugen på pizza.” Steffi smaskade med munnen precis som att hon aldrig sett en pizza innan. ”Då blir det de.” Kendall var duktig när det kom till sina vänner, men var det någon hon inte gillade så sa hon det rakt ut, och ibland kan det vara skrämmande. Vi gick in på närmsta pizzeria och beställde varsin. ”Vi ska vara tillbaka på hotellet om en timme, grabbarnas order.” Kendall tog en bit av sin pizza. ”Kul för mig och sitta och kolla på er två när ni har en varsin grabb på er.” Steffi lät inte speciellt glad över det. ”Justin har med sig en vän, han kan säkert ta hand om dig också, eller så kan du ta Justin och jag kan vara utan. Inga problem för mig.” Båda två tittade på mig. ”Du kommer aldrig klara dig, och Justin kommer nog aldrig ge upp. Han tittar på dig precis som att du vore något man äter, och det är inte okej.” Kendall kunde vara en poet ibland, men nu satte hon den inte där den skulle sitta.


 
Denna novell tror jag kommer bli bildlös efter detta. Jag orkar inte leta bilder, och det är det som tar tid. jag vill helre kunna ge er kapitel, så inga bilder. Hoppas ni inte bryter ihop.

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Helt ärligt nu, människor!

Vad tycker ni om den nya novellen? Jag saknar HITRISA för mkt för att orka lägga ner tid på den nya. Jag har till och med börjat skriva på andra delen till den, medan jag sitter fast i den nya. Det var nog en dålig ide att börja på en ny.

Berätta för mig nu vad bi tycker. Ni få som är kvar.

BTW, kapitel 3 under detta!


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 3.

 

Vi låg i soffan och kollade på film, när jag plötsligt vart sugen på chips, och vi hade ingen, men jag visste att den lilla kiosken på hotellet hade det. ”Jag går ned och köper chips, är det något ni vill ha?” Kendall och Steffi kollade på varandra, men skakade sedan det i takt. Ute i korridoren var det lika lugnt och skönt som på en kyrkogård. Jag tryckte på knappen på hissen, men den kom aldrig. Jag var för lat för att ta trapporna, så jag väntade otåligt. När den tillslut kom stod ingen mindre än Justin i den. Jag log bara mot honom, innan jag vände han ryggen, och stirrade in i hissdörren. Jag kunde känna hur hans blick brände min kropp. Båda två gick av på samma våning och skulle tydligen till samma kiosk. Hela situationen kändes konstig, men det var precis som att han vore vilken som helst.

 

När jag kom tillbaka upp på rummet hade Steffi snott min plats i soffan, så jag satte mig i fåtöljen där hon hade suttit. Jag satt i min egna lilla fantasi så jag märkte inte ens att Kendall hade ropat på mig fören hon skrek rakt ut. ”BECKI, varför lyssnar du inte?” Jag ryckte till, och kollade på henne. ”Vad?” Hon spände ögonen i mig. ”Vad har hänt?” Jag skakade bara på huvudet och tänkte tillbaka på alla blickar Bieber hade gett mig på mindre än 10 minuter. ”Justin.” Svarade jag i en viskning, som jag hade hoppats på att hon inte hörde, men vad fel jag hade. ”Justin, som i Justin Bieber?” Hon flyttade sig närmare mig, och kollade mystiskt på mig. ”Mhm. Han stod i hissen när jag skulle ned, och så gav han mig massa konstiga blickar jag inte kunde läsa. Jag brukar vara duktig på det.”

 

”Imorgon drar vi till stranden, och arbetar på solbrännan lite.” Steffi stod med sin bikini i handen och kollade på den. ”Jag måste ha en ny, denna är så ful.” Själv tyckte jag att den var skitsnygg, men det är ju såklart hon som ska trivas i den. ”Vi får fixa det innan vi drar till stranden imorgon då?” Jag kollade på henne i spegeln där hon stod med bikinin framför kroppen, precis som alla tjejer gör med alla kläder. Hon nickade instämmande på huvudet. Själv älskar jag min bikini, och kommer aldrig byta ut den, badar hellre utan än med en ny.

 

”Jag är hungrig, ska vi gå ned och käka och sätta oss i baren sedan?” Kendall lät lidande, så det var väl kanske lika bra att gå och äta. Vi går alltid ut lugnt när vi kommer ned hit, känner av stället och alla människor runt om, så man vet vad man kan göra och inte. Därför skulle vi sätta oss i baren och inte dra till en krog. ”Ska vi äta här eller?” Av någon anledning hörde jag själv hur glad jag lät av den där frågan, men det var absolut inte meningen. ”Någon speciell anledning eller?” Steffi tittade på mig, och gav mig en undrande blick. ”Nej, vadå då?” Jag kunde inte undgå att ge henne ett löjligt leende. Både hon och Kendall skakade bara på huvuden innan vi drog på oss varsina klänningar. Min var dock lite kortare än deras, jag gillar att visa upp mina slanka långa ben, finns många tjejer som skulle vilja ha dem.

 

När vi kom ned till restaurangen var det fullt med folk, plus massa vakter. Vi var tvungna att kunna bevisa att vi bodde på hotellet, och det gjorde vi lätt genom att visa dem kortet till rummet. Jag förstod inte först varför, men när jag kom in och fick se Justin sitta där med alla från hans crew så förstod jag på en gång att det var på grund av honom det var så. Det enda bordet som var ledigt var ett längst ned, och vi var tvungna att gå förbi deras bord, men det gjorde inte mig något. Hela vägen kände jag hur Kendall kollade på mig, om hon skulle få någon reaktion, men jag gick med huvudet högt förbi, utan att visa att jag ens sett honom.

 

Vi beställde in olika rätter alla tre, bara för att vi skulle kunna smaka av varandra, så gör vi alltid. Vi kan vara väldigt barnsliga vid matbordet, men till en viss gräns. Maten kom in, och alla högg in under tystnad, en besvärlig. Jag gillar inte att vara tyst, och nu var jag det av någon anledning. ”Känner du blickarna i nacken?” Steffi satt framför mig och viskade, och Kendall på min vänstra sida, så Steffi hade full syn över resten av restaurangen. ”Nej, borde jag det eller?” Jag visste att jag inte skulle vända mig om för att se efter vad hon menade, så hon fick förklara. ”Du har någon vid namn Justin Bieber som kollar in dig.” Jag skrattade till. ”Du skojar?” Hon skakade på huvudet.

 

Maten var uppäten och vi valde att betala för att flytta oss till baren. Både Steffi och Kendall tog en Frozen Summer Time, och jag tog en öl. Jag gillar inte drinkar så mycket, mer cider eller öl. Vi satt där och pratade om vad vi skulle göra under vår lilla semester, men kom inte fram till något vettigt. ”Han du mötte i hissen, vad hette han?” Jag kollade på Kendall som såg drömmande ut. ”Alfredo, vadå då?” Hon drog med sitt finger på kanten av glaset och bet sig i läppen, jag kunde inte hålla mig från att börja skratta. ”Han var ju skit snygg, kolla bara på honom.” Hon vände sig om och kollade mot bordet där både han och Justin satt. När hon vände sig tillbaka mot baren sneglade jag mot deras bord och fick se att Alfredo var på väg mot oss. ”Kendall, han kommer hit.” Hon fick panik. ”Ser jag bra ut?” Både jag och Steffi kollade på henne och skrattade.

 

Steffi satt i mitten av oss och på min andra sida var det upptaget, så han ställde sig självklart bredvid Kendall, hon höll dock på att svimma. ”Hej tjejer. Läget?” Eftersom att Kendall verkade ha fått tunghäfta fick väl jag sköta snacket. ”Fint. Själv då?” Han log och beställde en öl. Jag kände mig tvingad till att presentera dem för varandra. ”Detta är Kendall och Steffi.” Sa jag och visade med handen vem som var vem. Dem hälsade på varandra, men Kendall fastnade i ögonen på honom, så jag började skratta. ”Varför gör hon alltid så?” Steffi lutade sig mot mig och viskade. ”Hon gillar det hon ser, hon förtrollar dem. Lär dig av henne.” Hon skakade bara på huvudet och skrattade.

 

Efter flera timmar av skratt och många öl i baren tillsammans med Alfredo kände jag hur alkoholen började ta fart i mitt huvud. "Vart är Bieber då?" Hade jag vart nykter hade jag aldrig vågat fråga. Alfredo kollade på mig och log. "Han gick upp till sitt rum." Helt utan att jag tänkte på det gav jag honom en ledsen min. "Du vet om att han tycker du ser bra ut va?" Jag nickade och log inombords. "Jag kände blickarna han gav mig i hissen tidigare idag." Han kollade chockat på mig. "Har ni också en hiss-historia?" "Japp, inte bara du och jag." Kendall satt och kollade in varje liten rörelse Alfredo gjorde, har aldrig sett henne så lyrisk. Tillslut vände dem uppmärksamheten mot varandra och började prata. Steffi kollade runt i baren och hennes blick fastnade på en kille längre bort, även han kollade på henne och log. "Får jag bjuda på något?" Steffi hade fått napp, så nu var jag den ensamma.

 

Bartendern bjöd mig på den sista groggen som jag drack, och efter den började jag känna mig konstig. Precis som att han hade lagt något i den, det är inte direkt första gången det händer mig, och garanterat inte den sista. Det enda jag minns är att jag gick mot hissen och tryckte på knappen, efter det är allt svart. Tills jag vaknade på morgonen och insåg att jag inte befann mig i mitt rum, långt ifrån närheten till mitt rum. Jag låg i en stor dubbelsäng, i ett stort rum, som absolut inte tillhörde mig och mina pengar. ”Tog du med henne hit?” Den där rösten kände jag igen, det var Alfredo. Men vart kunde jag vara där även han kunde? ”Ja, vad skulle jag göra? Hon var helt borta och jag hade ingen aning om vart hon bodde. Mamma kommer bli vansinnig, men det får jag ta då.” Jag hörde Alfredos klingande skratt, och förstod nu att jag befann mig i Justins rum. Vad i hela helvetet gjorde jag här? Alla kläder satt på rätt ställe, och min väska låg bredvid sängen.

 

Jag vågade inte gå ut och visa att jag var vaken, jag visste inte om det bara var dem två där ute, eller om det befann sig fler, och då skulle det bli lite pinsamt och Justin skulle hamna i en hemsk knipa. Min mobil började ringa, och jag kunde inte låta bli att skratta när jag hörde låten jag hade. Det var Nike. ”Hej babe. Hur mår du?” Han lät hur glad som helst. ”Jag vet inte riktigt, har nyss vaknat. Något konstigt hände igår, men jag kan inte ta det nu. Kan vi höras senare?” Precis när jag sa det sista kom Justin in. ”Hej, är du vaken?” Nike kunde inte undgå att höra att det var en grabb i min närhet. ”Vem var han? Jag visste att det skulle bli såhär om du åkte, hur fan kunde du?” Jag hann inte ens tänka innan jag fick en utskällning. ”Nej, nej. Det är inte så. Snälla Nike.” Justin tittade på mig med stora ögon, och mimade, ”Förlåt.”

 

Det tog ett tag för Nike att förstå vad det var som hade hänt, men tillslut bad han om ursäkt över sitt utbrott och vi blev sams. ”Jag saknar och älskar dig, glöm inte det.” Jag hörde hur han blev lugn av mina ord, och det var huvudsaken. ”Och jag dig.” Vi la på, och jag kunde pusta ut. Jag hörde inget ljud från rummet bredvid, så jag ropade lite lugnt. ”Justin, kom hit.” Jag satt upp i sängen när han öppnade dörren. ”Förlåt för det tidigare. Jag antar att det var din pojkvän i luren.” Jag kollade lugnt på honom. ”Bry dig inte i det. Det enda jag vill veta är, vad gör jag i ditt rum, i din säng?” Han log mot mig, och satte sig ned i sängen. ”Jag hittade dig igår vid hissen, du kunde varken prata eller gå. Så jag hjälpte dig. Jag har inte sovit bredvid dig, oroa dig inte.” Jag log lite smått mot honom. ”Okej, tack. Eller något. Jag tror att bartendern stoppade något i min sista grogg.”


 
Ge mig era åsikter. :) Vad tycker ni? + läs inlägget under detta kapitel är ni snälla! :)

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Angående alla frågor jag får!

Har ni frågor angående novellen, mig eller något annat så vill jag att ni ställer dem i antingen chatt-delen till vänster eller i frågelådan. Om du inte har en egen blogg som jag kan svara i, är lite jobbigt att svara på frågor i nya inlägg för det kommer hela tiden nya. :)

Nytt kapitel kommer idag, ska bara leta bilder. :)


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 2.


 

”Sexy, lust att ses? ;)” Jag log för mig själv, det är detta jag kallar frihet. Jag kan göra vad jag vill, samtidigt som jag vet att det finns en hemma som älskar mig. Bad girl, dem säger det, dem som vet. ”Hottie, alltid. Baren på mitt hotell om en timme? ;)” Han svarade fort efter med ett enkelt, ”Kommer.” Jag skrev vilket hotell jag bodde på. Jag hade nu en timme på mig att göra mig klar. Precis när jag la ned mobilen blev duschen ledig och Steffi kom ut. Jag drog igen dörren och låste. ”Men vad fan, det var ju min tur att duscha.” Hörde jag Kendall skrika från vardagsrummet. ”Glöm det, jag ska ha kul om en timme.” Svarade jag och hoppade in i duschen. Det tog ett tag att få ur allt salt jag hade i håret från havet, men tillslut var jag klar.

 

Jag stod framför spegeln och kollade in kläderna jag hade valt. Ett linne som gick precis nedanför rumpan, och ett par höga klackar. Riktigt snyggt, om jag får säga det själv. ”Wow, han kommer äta dig med blicken.” Steffi stod i dörren och kollade på mig, Kendall kom upp bakom henne och tappade hakan. ”Someone’s gonna get laid tonight.” Både jag och Steffi tittade på henne och brast ut i skratt. ”Vi ska ses i baren här nere, och ta en öl tillsammans.” Hon himlade med ögonen. ”Yeah, u think so.” Jag bara viftade med handen mot henne, plockade fram min väska och la ned kortet, mobilen och plånboken. ”Ses senare brudar.” Båda två lyfte ögonbrynen mot mig och log.

 

När jag kom ned till baren satt han redan där, och det var tur. Jag gillar inte att komma först, grabbarna ska alltid få vänta. ”Hey beautiful.” Han log när han såg att jag kom emot honom, och reste sig upp för att ge mig en kram. Han var betydligt längre än mig, även fast jag hade höga klackar på mig. Vi satte oss i baren och beställde in varsin öl. ”Så vart kommer du ifrån då? För du bor väl inte här i Miami.” Helt rätt grabben, du är inte så dum ändå kanske. ”Nej, bor i San Francisco. Men åker hit en gång om året. Du då?” Jag tog några klunkar och insåg att friheten var framför mig, jag kan göra vad jag vill. ”Jag bor här.” Han hade nog egentligen inte så mycket att säga, han gjorde precis som Kendall sa, han åt mig med blicken, och jag kunde se hur mycket han ville ha mig. Jag kände en hand på mitt lår och jag log mot honom.

 

Hans hand hade flyttat sig längre upp ju fler timmar, och mer dricka han hade fått i sig. Inget mig emot, jag gillade känslan av att han ville ha mig. Han var riktigt trevlig faktiskt, det var inte så mycket tyst tid man spenderade med honom, tappade vi tråden plockade han upp den, det fanns alltid något att prata om. Vilket var konstigt, är en grabb snygg brukar han oftast vara blåst. ”Ska vi fortsätta i mitt rum?” Han nickade och drog i sig det sista av sin öl. Han gick bakom mig med händerna placerade på mina höfter. När vi kom upp på rummet var varken Kendall eller Steffi vakna, vilket var skönt. För annars vet jag att Kendall inte hade hållit käften. Vi gick in i mitt sovrum, då vi alla hade ett varsitt.

 

På morgonen när jag vaknade var jag ensam kvar i sängen och helt naken. Tankarna flög tillbaka på natten och hur bra han hade vart i sängen. Det var tredje gången på två år som jag legat med någon annan än Nike, och jag ångrar det inte. Bredvid mig på kudden låg det en lapp, så jag antar att det var från Nate. ”Tack för inatt, det var det bästa sexet på länge. Min flickvän ringde och var hysterisk, därför var jag tvungen att dra, men hoppas jag får träffa dig igen.” Jag log för mig själv, och inte brydde jag mig om att han hade flickvän, i så fall skulle jag vara tvungen att bry mig om min pojkvän, vilket jag inte heller gjorde. Jag gick upp och drog på mig en stor t-shirt och ett par hotpants.

 

”Hade du det mysigt inatt?” Steffi satt vid köksbordet och jag såg hur balkongdörren var öppen, så det var nog där Kendall befann sig. ”Om jag hade, vilken jävla kropp och han visste hur han skulle använda den.” ”Kom ut på balkongen och berätta ALLT.” Både jag och Steffi tittade på varandra och började röra oss ut. Jag berättade allt i minsta detalj och tjejerna bara gapade. Min mobil började ringa så jag sprang in och hämtade den. Nike, vem annars? ”Hej babe. Hur är det?” När jag hörde hans röst insåg jag att bakfyllan var på väg att komma. ”Hej älskling, hur bra som helst. Men har du tänk att ringa varje dag eller? Jag är på semester, från allt.” Jag hörde hur han vart irriterad. För han suckade, och det gör han inte annars. ”Från mig med?” Jag skrattade till. ”Ja, från dig med.” Han kastade luren i örat på mig, men jag visste att han skulle ringa upp och be om ursäkt innan dagen var slut, för det är så han alltid gör.

 

När vi kom ned till frukosten så plockade vi våra tallrikar fulla och gick och satte oss. ”Vad ska vi göra idag då?” Vädret var lite mulet för första gången, över alla gånger vi har vart här. ”Jag vet inte, ska vi känna på hur det känns att slappa i Miami?” Steffi kom med ett bra förslag, med tanke på min bakfylla, som kom närmare och närmare verkligheten. ”Det kan vi.” Var Kendall snabb med att svara. När vi hade suttit där ett tag så ändrades Kendalls ansiktsuttryck, hon kollade förbi mig då jag satt med ryggen mot alla andra människor och ingången, så jag var tvungen att vända mig om för att se. ”Vad ser du?” Hon sparkade till mig på benet under bordet, men jag bara skakade på huvudet och vände mig om igen. ”Såg du inte?” ”Nej, vad?” Steffi satt och åt i lugn och ro, hon var för hungrig för att ens bry sig i vårt samtal. ”Det var ju din ringsignal som gick där.” Jag vände mig om igen för att försäkra mig om att Kendall inte hade blivit galen, men mycket riktigt så gick han där, tillsammans med den där snubben jag stannade hissen åt dagen före.

 

”Han är så jävla snygg.” Jag drack det sista ur min kaffekopp, men insåg att jag inte skulle ha gjort det, det var nämligen kallt. ”Du har pojkvän, ge dig nu.” Steffi, den duktiga av oss öppnade munnen igen. ”Ja, det hade jag igår med, men fan så skönt jag hade det.” Kendall log med hela ansiktet. ”Så ska det låta. Men vadå, Bieber. Kom igen, har inte han flickvän? Hon Selena.” Jag funderade ett tag. ”So what? Får man inte ha kul?” När vi satt där och snackade hörde jag hur han kom närmare oss, för han pratade med den där han hade med sig. Jag kollade bakom mig och mötte hans blick. ”Är det inte du som är hiss-tjejen. Har du kanske ett namn så man slipper kalla dig det?” Jag skrattade till. ”Jo, det är jag, och klart jag har. Rebecka, men kalla mig Becki. Du då?” Kendall gav mig en blick som betydde ganska precis, du-berättar-allt-sen. ”Alfredo.” Justin såg lika chockad ut som Kendall, och det kan dem väl få vara.

 

Vi satt kvar där ett tag, och jag kunde höra över min axel hur Justin frågade Alfredo vart han hade träffat mig. ”Ska vi röra oss upp på rummet eller?” Steffi hade äntligen ätit klart, vilket jag och Kendall hade gjort för länge sedan. Precis när jag reste mig upp så hörde jag Justin. ”Hon var ju skit snygg.” Jag log för mig själv, och precis när jag gick förbi deras bord kollade jag på honom och blinkade till med ögat. Jag kastade mig i soffan när vi kom upp, och inte långt efter kastade sig Kendall över mig. ”Berätta.” Historien var egentligen inget speciellt, men jag berättade om hissen. ”Hörde du föresten vad Justin sa innan vi gick?” Jag nickade bara åt henne, och gick och hämtade en flaska vatten.


Jag mår fortfarande inte riktigt bra, men det är något jag kan stå ut med, jag skriver små snuttar om dagen för att kunna vila. Men jag tycker synd om er, så jag gör mitt bästa. :)

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

I'm so sorry!

Jag är verkligen ledsen! Jag mår sjukt dåligt, och varje gång jag sätter mig vid datorn snurrar mitt huvud, plus att jag tänker på er hela dagarna. Jag förstår att folk slutar läsa denna blogg, uppdateringen suger och statistiken sjunker. Jag är verkligen ledsen.

Plus att jag inte vet när designen kommer, det gör mig lite frustrerad.

BTW, jag hoppas ni förstår mig. Min hälsa går före, men det verkar inte bli bättre. :'(


Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Chapter 1.

 

Jag vaknade på morgonen av att mobilen spelade upp min ringsignal, Justin Bieber – Baby. Egentligen har jag den bara för att den är sjukt irriterande och att man hör den, även om mobilen ligger längst ned i väskan. ”Mhhm.” Jag hörde på andra sidan luren hur Kendall skrattade. ”Sover du? Bara för att du har blivit avstängd, ska du upp samma tid som oss.” Hon fortsatte skratta. ”Vad vill du?” Jag sneglade på klockan bredvid sängen, halv 8. Är hon seriös? ”Nej, jag ville egentligen bara väcka dig, och säga att vi kommer hem till dig på lunchen.” Hon visste att mamma och pappa jobbade, så då kunde dem komma. Annars är det bara Nike som får vara här när jag har utegångsförbud. ”Det är bara att gå in, jag låser upp dörren när jag har klivit upp.”

 

Väl nere i köket iklädd morgonrock plockade jag fram flingor och mjölk, egentligen hatar jag att äta frukost, men gör jag inte det träder mitt värsta humör fram, och det är det ingen som vill riskera. Så enda anledningen till att jag äter är väl för mina nära och kära. Jag bläddrade lite i morgontidningen, samtidigt som jag såg hur mammas bil gled upp på uppfarten. Hon såg inte speciellt pigg ut när hon klev ur, så jag antar att det hade vart en jobbig natt. Hon släppte allt i hallen när hon kom in. ”Vad gör du uppe nu?” Hon tittade förvånat in i köket, och mötte min blick. ”Jag blev väckt.” Hon flinade. ”Låt mig gissa, av Kendall?” Då slog det mig att dem inte kunde komma på lunchen om mamma skulle vara hemma. Jag nickade som svar och fortsatte läsa tidningen. ”Jag går upp och lägger mig, ska tillbaka och jobba till lunch, men bara några timmar.” Då kunde jag pusta ut. ”Okej.”

 

Mamma hade åkt för 10 minuter sedan och jag hörde hur ytterdörren öppnades och smälldes igen strax efter. ”Becki, sover du kommer jag döda dig?” Hörde jag hur Kendall skrek från nedervåningen. ”Nej, jag är på mitt rum, kommer ned nu.” Och i samma veva åkte jag på räcket ned för trappen, vilket mamma alltid skriker om att jag inte får. ”Och hon gör en stilig entré som vanligt. Hur har du det här hemma innanför dessa väggar?” Frågade Steffi och slog ut med armarna. Båda två fick en kram, och jag drog med dem in i vardagsrummet. ”Jag har det hur bra som helst, ett fängelse fast lite bättre.” Sarkasm är det bästa jag vet. ”Vill ni ha kaffe?” Båda två nickade och jag gick ut i köket.

 

”Har ni packat än? Eller är det bara jag som har haft tråkigt?” Dem båda tittade chockat på mig. ”Skojar du med mig? Är du klar?” Jag nickade och skrattade. ”Jag har inte ens funderat vad jag ska ha med mig.” Kendall är alltid ute i sista sekunden, och det är alltid henne vi får vänta på. Steffi är den blyga av oss, men ändå är hon inte det, det är bara jag och Kendall som tar fruktansvärt mycket plats. ”Plocka med dig dina sexiga små kläder du, det är väl det enda du behöver ha med dig.” Steffi flinade mot henne, och fick omedelbart en smäll på axeln tillbaka. ”Kallar du mig hora?” Hon lät allvarlig, men ett leende lekte på hennes läppar. ”Nej, nej. Att ligga runt är ju en hobby.” Svaret kom chockat från min egen mun. ”Du har Nike, tänk inte ens tanken.” ”Den tanken har jag tänkt många gånger, och utfört.” Svarade jag undvikande, men båda två tittade storögt på mig.

 

En vecka gick fort även om jag hade utegångsförbud. Det brukar den aldrig göra, och speciellt inte när jag har något att se fram emot. Nike har spenderat nästan all sin lediga tid med mig, och jag är faktiskt glad att ha honom i mitt liv. Min packning var klar för längesedan, det var bara Kendall som hade problem med att välja vad hon skulle ha med sig och inte. Mamma och pappa verkade lite oroliga, men jag kunde förstå varför, det är ju inte direkt första gången jag åker utan dem.

 

”Plocka ur din väska ur taxin nu då.” Vi stod utanför flygplatsen, och Kendall var sist ur taxin. Steffi hade redan dragit med sin väska mot ingången, men jag stod kvar. För jag visste att Kendall ville röka innan vi skulle gå in. Jag rökte när jag var yngre, men valde att sluta. Kommer inte ihåg anledningen, men nu i efterhand är jag tacksam, för man blir inte att lukta gott. ”Vad menade du med det där om att du både tänkt tanken och utfört den? Vi pratade om det hemma hos dig för några dagar sedan.” Hon lutade sig mot handtaget på sin väska och drog in ännu ett bloss i lungorna. ”När vi var iväg förra året så hände det ju massa saker, jag trodde jag hade berättat det för er.” Hon såg chockad ut, men släppte det samtidigt som min mobil pep till. ”Ha så trevligt nu älskling, och sakna mig varje dag. Jag älskar dig. /Nike” Han är så rolig, han skriver alltid under med sitt namn, precis som att jag inte kunde hans nummer, eller hade det i mobilen. Jag svarade lite snabbt.

 

När vi väl landade i Miami och klev av planet slog den varma luften oss rakt i ansiktet och jag såg en underbar månad framför mig. Den här gången skulle jag verkligen ta vara på tiden här, och göra den till ett minne, väl värt att komma ihåg. Ingen skulle kunna stoppa mig, inte ens min pojkvän, som jag älskar över allt. ”Wellcome to Miami.” Skrek Kendall rakt ut så att alla människor runt om oss vände på sina huvuden. Jag bara skrattade och fortsatte gå mot stället där man hämtar väskorna. Både jag och Steffi hade fått våra när bandet plötsligt slutade rulla, vi kollade på Kendall och började skratta, medan hennes ansiktsfärg ändrades till röd och hon blev förbannad. ”Är det någon som skojar med mig eller? Vart fan är min väska?” Det var inte bara hon som inte hade fått sin, det stod närmare 10 till och muttrade runt om oss. Precis när jag satte mig ned på golvet började bandet rulla igen, och den första väskan som kom var Kendalls, så vi alla kunde pusta ut. För vi vet vilket liv det hade blivit annars.

 

Alla tre kastade in sina väskor och bytte fort om till badkläder, vi skulle nämligen kolla in utbudet av grabbar på stranden. Ingen var mer taggad än jag, och jag vet att jag är elak, men jag behöver detta. Det är inte det att jag inte älskar Nike, för det gör jag verkligen. Men det kan vara bra att få se lite nytt. ”Är ni klara, flickor?” Steffi stod redo vid dörren i sin extremt snygga bikini, och ett par minimala jeansshorts. Själv hade jag på mig den som min bror inte tyckte att jag skulle ta med mig överhuvudtaget, då den inte täcker speciellt mycket, och en kort kjol. Har man något snyggt ska man visa upp det också, och inte dölja det. ”Yes, nu drar vi.” Alla tre drog ned sina solglasögon när vi kom ut från hotellet, det var sjukt varmt och helt underbart.

 

Handdukarna låg på sin plats i sanden och vi spenderade mer tid i vattnet än på land, nästan. Kendall är mer en badkruka, men jag och Steffi låg allt i och plaskade. ”Har du sett något snyggt?” Jag kollade på Steffi som låg och flöt. Hon hade en kropp att dö för, och det är inget jag skäms över att tycka, hon vet om det, men vågar inte riktigt använda sig av den. ”Dem där grabbarna som ligger näst intill Kendall på stranden. Den ena såg riktigt bra ut.” Vi började gå upp ur vattnet, för att lägga oss på våra handdukar. Eftersom att vi landade rätt tidigt på morgonen så hade vi en hel dag att spendera på stranden. Vi låg alla tre på mage och solade, och jag kände hur grabbarna en bit bort slängde blickar mot oss. Jag kunde inget annat än le inombords.

 

Kendall satte sig upp och drack lite vatten, samtidigt som en av grabbarna kom fram till oss. ”Vi har länge suttit och diskuterat vem av oss som skulle gå fram till er, så här är jag. Lust att vara med på volleyboll?” Jag vände på mig och sneglade på grabben som stod framför mig. Som vanligt är det Kendall som kastar ur sig massa saker. ”Vi är med.” Hon reste sig upp och presenterade oss, samtidigt som han berättade att hette Nate. Grabbarna hade en tjej med sig, så jag hamnade i samma lag som henne och tre killar, bland annat Nate. Vi var lika många i båda lagen, och det gick hyfsat bra. Ibland kändes det som att Nate var precis bakom mig, men jag vågade inte vända mig bak och titta i fall att jag bara inbillade mig. Jag fick svar på mina inre tankar då han kysste mig på halsen. Jag vände mig om och fick se ett brett leende. ”Du ska ju inte distrahera mig, utan det andra laget. Eller vill du att vi förlorar.” Han log utan att svara, så vi fortsatte spela.

 

När molnen började ta över den klarblåa himmelen valde vi att dra oss tillbaka till hotellet. Nate och jag bytte nummer, Kendall bytte med André, och Steffi fick sig ett nummer av Seth. Vi skrattade oss upp på vårt rum, aldrig kunde jag tro att den första dagen skulle börja så bra som den gjorde. ”Vilka jävla kroppar dem där grabbarna hade.” Kendall kastade sig i soffan och suckade tungt, precis som att någon hade tagit andan ur henne. Jag och Steffi tittade på varandra och började skratta. ”Du tänker bara på sådant.” Hon reste sig hastigt i soffan. ”Såg ni inte Andrés 8-pack eller? Innan denna vecka är över ska jag ha spelat schack på den.” Hon flirtade med ögat och la sig ned igen. Jag drog på mig ett linne, kjolen behöll jag på mig. ”Jag går ned till receptionen och ber om två nycklar till, ifall att vi tappar bort varandra.” Båda två nickade mot mig.

 

Tjejen i receptionen var trevlig och fixade mig två nycklar till. Precis när jag klev in i hissen så hörde jag hur någon skrek att jag skulle hålla den, så jag var snäll och gjorde det. En grabb, lite äldre än mig, med en filmkamera i handen, hoppade in och tryckte på 8:an, själv bodde vi på 6:an. Vi pratade inget, men han tackade för att jag hade hållit hissen åt honom. ”Hejdå.” Log jag och lämnade honom i hissen när den kom till min våning. När jag kom in i vårt rum hörde jag hur duschen var igång, och såg hur Kendall satt på balkongen och rökte, så jag antog att det var Steffi som duschade. Jag gick ut och satte mig bredvid henne. ”Du har nog fått ett sms. Det plingade i alla fall till i din mobil, och jag antar att du har den där Baby-sångaren som ringsignal fortfarande.” Hon skrattade då hon sa det sista. Jag gick in efter min mobil. ”Ja, det är den enda jag har.” Meddelandet var från Nate.


Jag är fortfarnade sjuk, men jag ser att ni är många som kollar in ihopp om att jag ska ha lagt upp ett nytt kapitel, så jag är snäll. Tycker så synd om er. Nu vill jag veta vad ni tycker om denna, verkar den bra. Eller ska jag sumpa den på en gång? :P
Jag har sett att ni är många som frågat om Justin kommer komma in i denna novell, svaret är SJÄLVKLART ja. :) Det är ju en Bieber novell. Sen har jag även fått lite frågon angående en HITRISA, det kommer komma en fortsättning på den, men dock efter denna. :)

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle är sjuk...

Tänkte bara berätta en dålig nyhet. Även om designen är klar i morgon kommer jag inte kunna uppdatera. Jag kan varken sitta eller stå upp, allt snurrar och det är inte lite.

Jag tror att det beror på att jag sitter vid datorn för mkt, och anstränger mina ögon för mycket. :( tråkigt men sant.


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle frågar...

Vad Är era personliga åsikter om den här Mariah som påstår sig ha barn med Justin? Finns det någon av er som kan känna lite lycka, med tanke på att vi alla vet att det aldrig har hänt och hon då blir förödmjukad in public?

Jag såg del två av en intervju med henne och det var så illa att jag tyckte synd om henne. Hon gjorde bort sig så mycket att jag skämdes. :P

Så, vad tycker ni? :)


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle talar...

Jag ser att det är många av er som saknar HITRISA, och jag kan inte mer än hålla med er. Men på sättet som den slutade kan jag väl kanske meddela er om att det kommer en tvåa, därför kom det ingen epolig på den. Jag sitter och funderar ut en story till tvåan, vad som ska hända mellan Clar och Justin, som inte redan har hänt. Därför gör jag denna som en liten mellan novell. Jag har ingen aning om hur lång den kommer bli, men ska försöka att göra den lite kortare än dem andra. :P
Självklart kommer Justin komma in i den nya novellen. Det tar inte lång tid innan han gör det, men dem kommer kanske inte gifta sig på en gång ;P haha ^ Så ni behöver inte oroa er. Jag ska göra mitt bästa med denna novell.
Jag sitter och skriver på kapitel 3 just nu. Men ni får allt vänta på första tills nya designen har kommit upp, och jag har skrivit till personen idag som gör den och frågat hur långt hon har kommit, men har inte fått något svar. :P
BTW.. Tack för besöksrekordet, 260 st :)
/Marielle

Skrivet:
Kategori: √ 3. Twinkling Eyes

Twinkling Eyes - Prolog


 

Dåtid.

 

 

”SARAH, för i helvete. Vad var det där bra för?” Jag skulle precis lämna min bricka i matsalen när hon satt fram sitt ben så att både jag och brickan försvann mot golvet. Jag låg där och tittade upp på henne där hon stod med armarna i kors och såg förvånad ut. ”Jag har inte gjort något.” Precis när jag tänkte ta upp mitt glas och kasta det på henne hörde jag en harkling bakom mig. ”Du tänkte väl ändå inte kasta glaset, miss Stone?” Det var vår historielärare Mr. Degroot. ”Jag behöver inte ens ha ett svar på det där, lika bra du besöker rektor på en gång.” Det var inte första gången det hände, och garanterat inte sista. Sarah har gått långt över gränsen nu genom att ta till fysiska medel, i vårt lilla bråk som aldrig kommer att ta slut.

 

”Jaha, miss Stone. Det är inte första gången den här veckan. Vad ska jag behöva göra för att du ska sluta vara elak mot Sarah? Ni har två år tillsammans, du är bara 15 år och det är redan såhär.” Jag fnös inom mig, det var alltid hon som började, och jag som försökte avsluta det. Hon har garanterat mutat alla våra lärare, och rektorn. Som svar ryckte jag på axlarna, enda sättet att få detta att sluta på är att få henne förflyttad, men det skulle väl aldrig ske. ”Jag ska skärpa mig.” Det var lika bra att vara trevlig mot honom, annars kunde man aldrig veta vad han hittade på som straff mot mig. ”Jag tror inte det hjälper, du är avstängd från skolan tills på måndag.” Idag var det tisdag, så jag hade en lång helg framför mig.

 

När jag rusade ut från hans kontor stötte jag ihop med en grabb jag aldrig sett förut. Det var jag hundra på, med tanke på att man hade kommit ihåg en sådan skönhet. ”Se dig för, för i helvete.” Alla mina böcker låg över hela golvet, så det var bara krypa omkring och leta reda på alla. ”Är du ny här?” Jag var ju tvungen att få det bekräftat. Även om jag var elak innan. ”Ja, syns det så tydligt?” Han pratade med en lugn ton, och jag plockade upp sista boken. ”Nej, men du ser inte ut som personen som gör något illa nog för att besöka rektorn.” Han skrattade, och det var något med honom som jag gillade. ”Nike.” Sa han och sträckte fram sin hand. ”Rebecka, men du kan kalla mig Becki, om vi ses igen.” Jag slängde ett öga över axeln innan jag gick ut och mot mitt skåp.

 

”Hemma.” Ropade jag och dörren smällde igen bakom mig. Ingen svarade så jag antog att mamma och pappa var på jobbet, som vanligt. Dem jobbar båda två som överläkare, och är i stort sett aldrig hemma. Michael var nog troligtvis i skolan, eftersom att jag var hemma för tidigt, om jag inte hade blivit avstängd. Det var inte första gången det hände, så mamma och pappa kommer gå i taket när dem får höra det. Min bror är ett år äldre än mig, och spelar basket, när han inte gör det så beskyddar han mig, från allt annat än Sarah. Vilket är lite jobbigt, han kan väl plocka ned henne på jorden istället för att spika fast mig.

 

Jag låg i min säng när klockan började närma sig tiden då alla mina klasskamrater slutade skolan. Jag kunde på något sätt inte sluta tänka på Nike. Han hade något speciellt som jag fastnade för, och det var en snabb titt jag fick på honom. Jag hoppas verkligen att vi skulle få några lektioner tillsammans, så att jag får chansen att lära känna honom. Mobilen ringde från andra sidan rummet och Kendalls namn lyste upp displayen. ”Vart tog du vägen?” Hon skrek nästan åt mig. ”Jag är avstängd, IGEN.” Hon suckade och skrattade åt mig. Hon är min bästa vän, och kommer alltid att vara det, hon och Steffi. Vi har alltid hängt ihop.

 

Nutid – Två år senare.

 

”Varför kan du inte bara ignorera Sarah? Hon vinner ju varje gång du ger dig på henne.” Pappa satt vid frukostbordet och skulle säkert vidare till jobbet. ”För att hon måste sättas på plats. Hon är uppkäftig, och sådana människor gillar jag inte.” Han tittade upp från tidningen och spände ögonen i mig. ”Ja, du har i alla fall utegångsförbud, tills du ska åka.” Jag suckade bara och klampade upp på övervåningen, varje steg jag tog i trappen slog jag ned foten hårdare. När jag kom upp på mitt rum som förövrigt är väldigt stort och luftigt, så kastade jag mig i sängen och suckade högt och tydligt. Michael knackade på dörren och kom in, han satte sig ned bredvid mig i sängen. ”När åker du?” Jag satte mig upp bredvid honom. ”Om en vecka, och försök inte ens hindra mig. Det kommer inte funka.”

 

Han satt fortfarande kvar på min säng under tiden som jag drog fram min stora resväska. ”Ska du ha med dig allt du äger eller?” Han pekade på väskan och skrattade. ”Ja, jag ska vara borta en månad, då måste jag ha med mig kläder för det också.” Alla kläder som jag hittade från min garderob kastade jag ut på golvet. ”Den här bikinin täcker ju ingenting, ska du verkligen ha med den?” Han satt med den i sin hand och vände på den åt alla håll för att kunna förstå hur den skulle sitta. ”Ja, klart jag ska. Kanske finns nå grabbar som vill se något mumsigt.” Han fnös åt mig och gick ut. ”Du har pojkvän, glöm inte det.” Skrek han innan dörren slogs igen.

 

Jag älskar min bror, men han lägger näsan i blöt allt för många gånger under en dag, och det gör mig sjukt irriterad. Ibland kan den irritationen gå ut över Nike, och det är inte meningen, han vet om det och förstår det. ”Älskling.” Även om jag har utegångsförbud så får alltid min pojkvän komma hem till mig, annars vet dem att det blir liv i luckan. ”På mitt rum.” Ropade jag tillbaka, utan att inse att han stod bakom mig. ”Hej babe.” Han kysste mig och placerade sina händer på mina höfter. ”Hej snygging.” Han satte sig ned på min säng och kollade när jag packade ned det sista i väskan, även om det är en vecka kvar så är det skönt att ha det gjort. För då kan jag spendera resten av dagarna med Nike efter att han har slutat skolan.

 

”Måste du åka?” Vi satt tillsammans i soffan och bara höll om varandra. ”Ja, det måste jag. Det är en tradition, och det vet du.” Han suckade och pussade mig på hjässan. Det blev tyst mellan oss ett tag, men han avbröt den. ”Minns du hur vi träffades?” Jag skrattade till och kollade upp på honom. ”Klart jag minns.” Minnet kom tillbaka i mitt huvud. Jag åkte in till rektorn för ännu en fight med Sarah. Ja, det har pågått i några år, och Nike kom ny till skolan. Trevligt första möte. ”Jag kommer aldrig glömma hur du kom ut från rektorn och var fly förbannad.” Han skrattade till och drog sina fingrar genom mitt hår. ”Jag hade ett värre humör på den tiden.” Jag tittade upp på honom och mötte hans underbara ögon. ”Ja, det hade du allt. Men du är mycket snyggare nu.”
 

 
Nu vill jag veta vad ni tycker. För jag själv är inte säker. Det är bara för att jag mäter mig med HITRISA. =/ Jag tycker att den andra novellen var grymt bra skriven, för att vara från mig. Så det kommer aldrig gå att skriva en till. =/

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle ber om ursäkt...

Jag vet att ni förtjänar bättre. Jag har precis kommit hem från IKEA, och jag ska skruva ihop en byrå. Det är bara lådorna kvar, sedan ska jag sätta mig ned med händerna fastlimmade på datorn, så att jag inte kan sluta skriva förren jag har en prolog åt er på nya novellen. Egentligen har jag skrivit den och tre andra kapitel, men jag är inte nöjd för fem öre, och ni ska få något som är bra.
Som sagt, ni förtjänar bättre.. Så ni kan räkna med en prolog idag, men när novellen drar igång på riktigt har jag ingen aning om eftersom jag måste skriva om allt.
Ber än en gång om ursäkt!!

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle undrar...

Hur många är det som är nyfikna på nya novellen? :)

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle svarar...

Hur gammal är du ?

Vem är killen du tar kort på(Liam)K är det din son ?

Kan du lägga ut en bild på dig själv?

 

Svar; Jag är 23 år, född 1988.

Svar; Det är en kompis till mig, hennes son. Hugo heter han, och jag tyckte att han passade utmärkt. Så som jag har beskrivit honom i novellen är han i verkliga livet, näst intill. Han har alltid glimten i ögat, och älskar att busa med folk, tills han tröttar ut oss alla.

Svar; Klart jag kan.

 

Skulle inte du kunna typ ha en tävling om vem som får vara tjejen i novellen, av oss läsare typ asså ? :p

Hur fick du iden till den senaste novellen?

 

Svar; Jag skulle aldrig klara av att göra den tjejen rättvis i en novell, jag skulle inte kunna förklara allt. Tyvärr. Så jag tror inte att det lär hända i denna novell i alla fall, vi får se.

Svar; Oj, jag vet inte. Jag tyckte att det lät som en bra idé i mitt huvud. Jag hade aldrig läst om att tjejen redan innan hade en unge. Så jag satsade på det, och det verkade bli en succé.

 

 

Om du fick säga en mening till Justin öga mot öga, vad skulle det vara?

Vad är det roligaste du vet?

Hur fick du idéen till "He Is The Reason I'm Still Alive"?

 

Svar; Nu fick jag något att bita i. Helt ärligt så vet jag faktiskt inte. Hade antagligen haft fullt upp med att inte bli hysterisk. =P

Svar; Det roligaste jag vet, är nog att göra er glada, och att fotografera. ^

Svar; Jag tyckte att det vore kul med något som inte ens liknade något någon annan har skrivit. Och så vitt jag vet så finns det ingen som skrivit/skriver om en tjej som sedan innan har ett barn, innan hon möter JB.



Hur länge har du hållit på med skrivandet?

Vad fick dig att vilja börja skriva Justin Bieber noveller?


Svar; Jag började då jag startade denna blogg, mest för att jag skulle ha något att göra under sommaren, då jag spenderade mina dagar på jobbet, och mina kvällar hemma. Så jag gav det ett försök, och det blev väl rätt bra.

Svar; Samma svar som ovan. Men just JB noveller vet jag väl inte. Jag gillade idén, plus att jag gillar honom.



Vad var det som fick dig att börja gilla Justin?


Svar; Hans utstrålning, och energi. Och hur han som ung tonåring klarade av pressen, och framför allt hur mycket han älskar alla sina fans. Det finns nog ingen annan i den branschen som ger sina fans så mycket kärlek som han gör. Han är verkligen tacksam.



Om du måste välja en (bara en) Justin låt som du tycker är bäst, vilken väljer du då? och varför? :) älskar din blogg!


Svar; En enda låt? Det är svårt, alla har ju sin glans. Jag måste nog svara Never Say Never, eftersom att jag har det intatuerat på underarmen. :)



Vad är det bästa med att skriva noveller?

Vilken tycker du mest om av First Step Two Forever och He Is The Reason I'm Still Alive?

Tror du att den nya novellen kommer att göra så att du får högre läsare eller mindre?

Är det kul att skriva?


Svar; Det bästa med att skriva är väl att veta att jag gör andra människor glada. Jag skriver inte för mig själv, utan jag gör det för eran skull.

Svar; Jag gillar båda två av två olika anledningar. FSTF, gillar jag för att det var den första jag skrev. Men det finns så mycket brister i den. Slutet på den är det ingen som gillar, mer än jag. Och det är ingen annan som har skrivit att han har dött. Så därför är den speciell. HITRISA, gillar jag för att den vart så mycket bättre än den första, jag ändrade skriv sätt. Och fick med så mycket känslor. Den är helt klart bäst. Men jag gillar dem båda.

Svar; Jag har faktiskt ingen aning. Jag är rädd att den inte alls kommer bli lika bra som HITRISA, men jag kan alltid hoppas att statistiken ökar. Det vore ju bara roligt!

Svar; Så länge man gör det till en rolig grej är det roligt, men när man inte kommer på något och vet att alla väntar på ett nytt kapitel så är det inte så kul när man har pressen på sig. Men än så länge tycker jag att det är roligt. Mina utbrott ibland är det egentligen bara att ignorera.



Vad brukar du lyssna på för musik förutom Justin’s?

Vilken är din favorit färg?

Vad tycker du om Jelena? (<3)


Svar; Oj, det är blandat på min lista. Allt från Eminem till Supernatural. Haha

Svar; Rosa, helt klart. Allt består av den färgen. ^

Svar; Jag älskar dem två. Jag gillar ingen hon gör, varken musik eller filmer. Men dem två tillsammans, det kan inte bli sötare. Jag ler alltid för mig själv när jag ser en ny bild på dem två. Eller hur dem pratar om varandra när den andra inte är med. Det är så sött. ^

 


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Frågestund...

Jag tänkte att vi tar oss en frågestund tills jag har kommit igång med den nya novellen.

Jag har även hittat en som ska fixa min design! Ska prata med henne idag!

Vad mer kan man säga? Grattis JB, du plockade hem det igår.

Fråga på nu!


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle vill ha hjälp...

Jag har precis skrivit klart Prologen till den nya novellen. Men innan jag lägger upp den skulle jag bli ÖVERLYCKLIG om någon kunde hjälpa mig med min design, jag vill ha en ny, eftersom att jag börjar på en ny novell. :)

Finns det någon snäll själ där ute? Mejla mig på PinkGirlPMS@hotmail.com

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle älskar er.

Nu har jag avslutat He Is The Reason I´m Still Alive, och precis som många av er tycker jag att det är tråkigt. Jag älskade verkligen att skriva på den, men man ska avsluta när man är på topp, och det tyckte jag väl att vi var med den. Jag kan inte tacka er nog för hur mycket ni har kommenterat och hur mycket ni har funnits där. Tyckte ni att den slutade bra, eller hade jag kunnat gjort det bättre?

 

Kan det passa mer än att jag hade besöksrekord igår, 209 st. :) Och jag är riktigt glad över det, jag har längtat efter att det skulle gå över 200. Har varit på gränsen flera gånger, men äntligen hände det.

 

Jag sitter nu och försöker komma på en bra story till nästa novell, men jag har noll fantasi. =/ Jag har kommit på ett namn på familjen, det är det enda. Så jag har ingen aning om jag kommer börja på en ny idag eller inte. Jag vill kunna tänka igenom den ordentligt, så att den iaf kan tävla med HITRISA, vilket inte kommer gå sådär jätte bra, men jag ger det ett försök.

 

Jag hoppas verkligen att ni alla kommer stanna kvar, för det kommer komma en novell till, jag vet bara inte när. Jag ska försöka mig på en story så fort som möjligt, jag tänker här hemma så det både knakar och ryker, men det gör ju inte saken bättre. :P haha...

 

Tack ännu en gång! Jag älskar er. ♥ //Marielle


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-seventeen - Last.

 

Om någon hade sagt till mig för ett och ett halvt år sedan att jag en vacker dag skulle dela ett barn med Justin Bieber, hade jag utan tvekan slagit personen i huvudet och frågat om den var normal. För det är bara något som händer på film, har jag trott. Han tog mig med storm första gången jag träffade honom, och jag kommer aldrig glömma den kvällen hemma hos Ryan. Speciellt inte när han stod framför mig, och bokstavligen masserade mina läppar med sina, hantog andan ur mig. Jag ångrar inget, möjligtvis att jag undanhöll Liam för honom i början. Det är något som är gjort, och inget jag kan gå tillbaka och ändra på. Tillsammans med min mamma har jag nu packat ihop sakerna från mitt rum som jag ska ha med mig, det är inte mycket, men det finns en heldel minnen som jag inte är redo att släppa taget om. ”Jag kommer sakna dig gumman.” Mamma kramade om mig sjukt hårt och jag förstod verkligen hur jobbigt hon tyckte att det var, för jag kände samma sak. Min mamma, och min bästa vän. ”Jag kommer sakna dig med.” Taxin stod utanför och tutade, så det var bara att bege sig mot flygplatsen, för att få flyga hem. Liam befann sig redan där, tillsammans med Justin, Pattie och Jeremy.

 

När jag landade i ATL stod Justin med båda mina änglar och armarna utsträckta. ”Välkommen hem älskling.” Han kysste mig och gav mig en varm kram. ”Hem kommer alltid vara där ni tre befinner er.” Vi åkte tillsammans hem till vårt gemensamma hus, och det känns så förbannat underbart. Känslan jag hade i kroppen då vi stod utanför huset var obeskrivlig. ”Vill du ha en nyckel hem?” Justin hade fått i uppdrag att hämta ut nycklarna under tiden som jag hade vart i Stratford och packat det sista. ”Om jag vill.” Han gav mig en nyckel och känslan steg. Jag ägde ett hus, Clarissa Melissa Jones, en husägare, tillsammans med Justin Drew Bieber. Hör ni hur det låter? Det är som ett klingade ljud, och det passar så sjukt bra.

 

Justin hade fixat allt i hela huset under en veckas tid, och han hade gjort det bra. När jag kom in stod Pattie och Jeremy i köket och pratade med varandra, men när dem fick syn på mig så stannade dem upp och kom emot mig båda två, jag fick en kram av dem båda samtidigt. ”Mamma, kom och titta på mitt rum.” Liam skrek från ett rum, som jag inte visste vart det låg. Jag kollade mig bara förvirrat omkring, och det såg Justin. ”Kom.” Han tog min hand och drog med mig till Liams rum. ”Trivs du här? Vad fint du har fått.” Hans bilsäng hade han såklart med sig från Stratford. ”Ja, jag trivs.” Att få se sin 4 åriga son lycklig och glad, gör mig stolt som mamma. Då vet man att man har gjort rätt val i livet.

 

På kvällen grillade vi, eller ja Jeremy drog igång grillen och agerade grillmästare, vilket han lyckades med. Vi satt ute och åt, det var skönt att vi inte var så många, men samtidigt tomt, för det har alltid varit mycket folk runt om mig, och helt plötsligt är det inte det. Justin gick in och drog på sig badbyxor, så när han kom ut lyfte han upp mig och gick mot poolen, jag förstod på en gång vad det var som skulle hända, så jag gjorde mig redo. Justin hoppade i poolen med mig i sin famn. ”Vad var det där bra för?” Jag hängde runt hans nacke, och tittade på honom, hur några enstaka vattendroppar droppade ned från hans hår. Mina ben satte jag runt hans höfter och drog mina naglar över hans mage. ”Jag älskar dig, och det är den enda anledningen jag har till att göra saker.” Han pussade mig på näsan och skvätte sedan vatten på mig, vilket resulterade i ett vattenkrig. Liam hoppade i poolen med armpuffar som Pattie hade hjälpt honom med.

 


 

Att få se sin son växa från en liten bebis, till en yngre man är underbart, men att få se honom växa med en tjej vid sin sida är ännu bättre. Han älskar henne verkligen, och det finns inga tvivel om att hon inte skulle älska honom. När dem två är själva leker dem hela tiden med varandra och det är mysigt att se, dem jävlas och har sig. Men direkt Adriana eller Liam kommer så kliver dem in i mamma och pappa rollen. Vilket är fascinerande att få vara med och uppleva, jag är farfar till den sötaste tjejen någonsin. ”Adriana vaknade, ska jag ta henne, eller kommer du upp Clar?” Hon tittade chockat på mig. ”Varför just jag? Hon har en pappa också.” Hon skrattade och tittade på Justin som simmade mot stegen. ”Jag skojade älskling, jag tar henne jag, så kan du leka med Liam.”När hon kom upp rann det vatten av hennes kläder, och hon såg ut att frysa. ”Jag tar henne, så byter du kläder.”

 

När både Justin och Liam hade kommit upp ur vattnet så satt vi alla återigen ute på altanen, men denna gång med torra kläder. ”Mamma, jag är trött.” Liam kliade sig i ögonen och drog med Clar in. Pattie hade redan lämnat oss, eftersom att hon har ett stort hus ett stenkast här ifrån kunde hon sova där, och jag skulle sova kvar. ”Trivs du med ditt liv nu?” Justin satt mittemot mig med Adriana i famnen, hon log och lekte med sina fötter. ”Jag älskar det här, jag kunde inte önska mig något annat. Tack pappa, för att du har hjälpt mig genom livet. Du och mamma har gjort mig till den jag är.” Han tittade på Adriana och det lyste stolthet om honom, vilket gjorde mig stolt.

Vi gick och la oss direkt då Clar kom från Liam. Han ville tydligen inte somna fast han var så trött, men tillslut lyckade hon med det. Sängen vi hade här var min från mamma, Clar ville inte ha någon annan för hon tyckte tydligen att den var den skönaste hon hade sovit i. Vad gör man inte för sin prinsessa? Vi har börjat lägga Adriana i ett eget rum med en sådan barnvakt apparat. Det funkar hur bra som helst, jag är den som har haft henne nu i en vecka, och jag tycker att det går bra, får se nu hur Clar tycker att det är. När många par flyttar ihop skaffar dem en sida var i sängen, men inte vi två. Vi sover i mitten och så tätt det bara går, hon kan inte sova annars säger hon. ”Vet du hur mycket jag älskar dig?” Jag visste att hon inte sov, för hon låg och smekte mig på armen, och jag smekte henne över magen. ”Nej, hur mycket?” Jag vände hennes huvud mot mig, och kysste hennes läppar passionerat. Hon hämtade andan direkt vi släppte varandra. ”Wow, det var en del.” Skrattade hon fram.

 

Hon vände sig tillslut om och tittade på mig, hon sa inget men det behövdes inte. Hennes blick sa allt hon egentligen ville säga högt. Hon slöt sina ögon, och jag kunde skymta en liten tår på hennes kind, men jag kunde inte förstå varför. Jag torkade bort den på en gång, för det finns inget värre än att se henne gråta. Jag pussade henne i pannan, och vidare ned på näsan. Ett litet leende drog sig på hennes läppar och hon öppnade återigen sina ögon, ännu fler tårar rann. ”Vad är det gumman?” Jag torkade bort dem också, men det spelade ingen roll, för det kom hela tiden nya. ”You are the reason I´m still alive. Glöm aldrig det.”

 



 

Nu är denna resa slut, och jag kan inte vara mer ledsen än jag är. Jag har haft sjukt kul när jag skrivit denna, och jag kommer aldrig att nå upp till denna novells-nivå. Jag älskar er alla som har stöttar och kommenterat denna novell. Hoppas att ni har älskat denna lika mycket som jag, för jag tycker verkligen inte om att avsluta denna, det har vart som min egna lilla bäbis som jag tagit hand om. :)

 

Jag har absolut ingen fantasi om vad nästa novell ska handla om, så om ni vill får ni gärna hjälpa mig. Vad vill ni läsa om? Jag tar öppet emot alla förslag, och jag kommer läsa allt.

 


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle svarar...

Hur man hittar till kapitel ett!
Svar; Du trycker på Augusti, och då kommer kapitel 5 högst upp, men du ignorerar det och rullar ned till Prologen, som ligger under kapitel ett. :) Jag vet inte varför jag inte har en "Tidigare inlägg" på min blogg, jag fattar egentligen inte hur man gör :P haha ^

Men vill man läsa den andra novellen så klickar man bara på den första månaden som finns, så kommer dem kapitlerna där :)


Kapitel 116 finns under detta. :)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-sixteen.

 

Jag, Justin, Liam och Adriana landade tillsammans i Atlanta efter nästan en vecka i LA. Det var bara vi fyra, och det var underbart. Det enda jag inte gillade var att det var fullt med fans på flygplatsen, och det gör mig inget om dem finns i närheten när Liam är med, han är större, men när Adriana är det då finns hökmorsan inom mig. ”Ta det lugnt gumman. Dem gör inget.” Jag tittade på Justin som höll i Adriana, själv höll jag Liam i handen. ”Hur kan du vara så lugn?” Han stannade upp och tittade på mig. ”För att jag har min familj med mig, därför kan jag vara lugn.”

 

Väl innanför dörrarna hemma hos Justin så släppte jag alla väskor jag höll i, och pustade ut. Justin bar in Adriana och la henne ned i soffan och bullade upp med kuddar runt om så att hon inte skulle trillar ur. Liam stod kvar vid dörren och bara stirrade, hans haka låg på golvet, och hans blick gick från golv till tak. ”Är det där ett släktdrag eller?” Justin kom upp bakom mig och kollade på Liam han med. ”Vad menar du med det?” Jag vred huvudet så jag kunde se honom. ”Du såg ut sådär när du kom hit första gången.” Liam kunde tillslut röra sig, så han kom fram till oss. Justin tog honom i handen och gick med honom mot ett rum, som inte Justin visade mig förra gången. ”Om du vill får du leka här inne.” Justin öppnade dörren och jag som stod lite längre bak kunde bara skymta lite smått, ett rum fyllt av leksaker för pojkar, det fanns allt. Jag himlade med ögonen för mig själv och gick ut i köket.

 

”Kan du ta både Liam och Adriana imorgon? Jag ska uträtta lite ärenden.” Vi satt tillsammans och åt, Justin hade beställt hem chinamat. ”Vad har du att uträtta i en stad du besöker för andra gången?” Han var nyfiken, det sa både hans röst och hans ögon, men det skulle han allt inte få veta fören imorgon. ”Det du, nej men kan du det? I alla fall Liam.” Han nickade med munnen full av mat. ”Okej, det kan jag väl.” Efter maten hoppade jag in i duschen, och för första gången på länge kunde jag duscha längre än 3 minuter, så det blev en ganska lång dusch. När jag var klar hoppade jag ut i bara handduk och gick ned till min väska som fortfarande stod innanför dörren.”Kan jag låna din tvättmaskin? Jag har inga rena kläder.” Han satt med Liam inne i sitt grabbrum, och dem spelade tv-spel tillsammans. ”Klart du får, lust att tvätta åt mig med?” Han log sitt sexiga leende och det kunde man inte säga nej till.

 

Senare på kvällen satt fortfarande grabbarna kvar i det där rummet och jag satt framför TV:n, MTV hade jag på och komiskt nog visade dem Top 10 at 10. ”Baby, du är på TV:n.” Jag höjde volymen för att han skulle reagera, det gör han direkt han hör sina egna låtar, och nu spelades U Smile. Han kom springandes och ställde sig framför mig så att jag inte skulle kunna se. ”Ge dig, flytta på dig.” Han vägrade, så jag blev irriterad. ”Gör du inte det då slår jag på alla apparater i hela huset, och du har ju en hel del.” ”Jag tycker inte du ska se det här.” Han vände sig om så han kollade på mig. ”Men sluta, jag vet att tjejer åmar sig för dig, och att ni gullar. Men kom igen, vem är här med mig nu? Och vems ring bär jag. Det är skådespel.” Han kollade chockat på mig. ”Varför hittade jag inte dig för längesedan?” ”Justin, kom tillbaka nu. Jag ska spöa dig i spel.” Liam skrek från rummet och Justin kollade på mig. ”Älskar dig.”

 

Liam ville inte sova tillsammans med oss, så han fick gästrummet bredvid Justins sovrum, Adriana sov med oss. Vi borstade tänderna alla tillsammans, och Liam är extremt duktig när det kommer till det, men han har en tendens till att skvätta vatten över hela badrummet. Både jag och Justin låg vakna länge och tittade på henne. ”Vi skyddade oss aldrig när vi var med varandra i LA.” Jag kom på det bara genom att se henne. Justin pussade mig på axeln. ”Det gör inget, händer det så händer det.” Han lät lugn, det var inte alls som förra gången, så han bara gick utan att prata med mig. ”Känner du verkligen så?” Han kramade om mig, och fortsatte pussa mig på axeln och upp över halsen. ”Ja, det gör jag. Jag skulle kunna skaffa fler barn med dig.” Vi pratade om det där ett tag, och han lät verkligen säker på sin sak, men inga barn än på ett tag.

 

När jag vaknade på morgonen så sov både Liam och Justin, och jag lät dem göra det, Adriana däremot sov väl också, men henne skulle jag ha med mig, så var tvungen att lyfta upp henne. Jag matade henne innan jag gjorde mig klar, så att hon kanske skulle somna om innan jag skulle åka. Jag klädde på mig och fixade mitt hår, sedan tog jag en macka och åkte från Justins hus. Jag skulle in på en mäklarfirma, för att få se en visning på ett hus. Jag vet vad ni tänker, ett hus till tre personer. Kan vara lite väl mycket, men jag vill bo nära honom, och det ligger ett kvarter från honom. Han vet inget, så ska bli intressant att se hur han tar det.

 

”Miss. Jones?” En man mötte upp mig utanför mäklarfirman. ”Ja, då måste du vara Mr. Bennet?” Han skrattade, ett ganska hemskt skratt, men jag hakade på för att inte verka oförskämd. ”Helt rätt, ska vi åka?” Vi åkte åt samma håll som jag kom ifrån och men istället för att svänga höger och komma till Justin, svängde vi vänster och in på ett säkrat område. Alla husen var extremt vackra, och låg hur fint som helst. Vi parkerade på uppfarten till nummer 4. Huset var stort och med underbart stora fönster, jag gillade precis allt som jag såg från bilen. Jag plockade ur Adriana ur bilen och gick med Mr. Bennet in i huset. Jag tackar gud att Justin hade visat mig sitt hus innan detta, annars hade jag nog betett mig konstigt när jag klev in, men jag behöll lugnet.

 

”Här inne har du köket, stort och med en köksö.” Jag gick runt och kollade lite för mig själv, han sprang mest omkring tyckte jag, och jag gillar att gå i min egen takt. Hela huset från insidan var fantastiskt, och jag älskade det redan. ”Ska vi kolla in utsidan, och gården?” Vi stod i vardagsrummet och kollade ut mot bakgården, han öppnade altandörren och så gick vi ut. Detta skulle Liam se, tänkte jag för mig själv, en stor pool och massa stolar runt om. Här skulle jag kunna leva mitt liv. När vi hade kollat igenom hela huset så stod vi återigen i köket. ”Ska vi skriva papper?” Jag kollade på papperet jag hade framför mig. ”Jag ska ringa min pojkvän, och höra om han kan komma hit, om du har tid?” Han nickade och jag gick iväg för att ringa Justin.

 

”Baby, varför är vi här?” Jag tog Justins hand medan Liam kollade sig omkring. ”Jag vill fråga dig en sak.” Han tittade konstigt på mig. ”Varför just här?” Han blev förbluffad då jag bara gick in i huset och han började kolla sig omkring. ”Vill du flytta in med mig?” Han vände sig om i chock och stirrade på mig. Liam sprang omkring i huset och kollade in alla rum. Justin fattade min hand och kom emot mig, jag la mina armar om honom och kollade honom intensivt i ögonen. Jag sökte efter svar i hans bruna underbara, djupa ögon, men jag kunde inte hitta något. Hans ögon gav mig inte en ledtråd om vad han tänkte. Jag fick hansvett av hans extrema långsamhet, och jag började känna mig dum, att jag ens hade frågat honom. Han la sina händer på mina höfter, och kysste mig. ”Klart jag vill. Har du köpt detta hus?” En sten försvann från mitt bröst, och jag kunde andas normalt. ”Gör aldrig sådär mot mig igen. Förstår du det, jag trodde du hade ångrat dig om vårt förhållande.” Han kysste mig igen, och det kändes precis som att mina fötter lämnade golvet för en kort sekund. ”Aldrig, det är dig jag älskar glöm inte det.” En tår rann ned på hans kind och han log.

 

”Så, Mr. Bennet, Ska vi skriva papper?” Jag tog med mig Justin ut i köket där jag visste att han befann sig. Han kollade upp från sina papper, och gav mig en penna. Eftersom att jag redan hade läst igenom alla papper så skrev jag bara under det, jag är 18 år och får göra vad jag vill. Min mamma vet inget, men hon kan inget säga heller. ”Hur kan jag låta dig göra detta? Hur kan jag låta dig köpa ett hus?” Han la sin arm runt min midja och Liam kom in i köket. ”Mamma, vad gör vi här?” Jag lyfte upp och satte ned honom på köksön. ”Detta min vän, är vårt nya hem, tillsammans med Justin.” Det såg ut som att Liam skulle svimma vilken sekund som helst. ”Har du sett poolen ute eller?” Han skrek rakt ut. Mr. Bennet bara skrattade åt honom, och det kan jag förstå, Liam är inte normal, men vem är?


Näst sista kapitlet, och jag börjar nästan gråta. Sista kapitlet kommer kl. 00.01 inatt. :) Så dem som orkar vara uppe får läsa det, och ni som sover får läsa det imorgon. (A)

 


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-fifteen.

 


 

Adriana hade vaknat så det blev inget mys. Clar laddade upp med kuddar i sängen för att kunna amma henne i rätt ställning. ”Jag kilar bort till mamma i två sekunder. Kommer snart.” Jag gav henne en kyss och gick. Hon hann inte hindra mig, för jag skulle fixa denna kväll. Jag skulle få henne på samma nivå som jag älskar henne mest. Dörren till mammas rum stod lite öppen, så antingen var hon på väg ut eller så var det som vanligt då hon glömmer stänga den. ”Mamma, kan du ta Liam och Adriana inatt också?” Jag bad på mina bara knän, kanske inte ordagrant, men nästan. Hon tittade skeptiskt på mig. ”Inga fler barnbarn tack.” Jag skrattade till och kliade mig i huvudet. ”Nej, men jag vill ha lite egen tid med Clar, det känns som att det var längesedan något sådant hände, och det lär inte komma så många andra tillfällen.” Hon log fånigt mot mig, och det gjorde bara situationen ännu värre. ”Okej, men sedan får ni ta dem. Okej?” Jag kastade mig runt halsen på henne, precis som att jag hade fått en present jag alltid velat ha. ”Tack, du är bäst.”

 

Jag skickade ett sms till Clar om att hon skulle packa nattsaker till båda barnen och komma till mamma. Hon skrev såklart tillbaka och frågade varför, men jag svarade inte. ”När Clar kommer, säg åt henne att stanna här då, jag ska fixa lite saker.” ”Okej, det är lugnt.” Jag lämnade mammas rum för att gå ned och beställa upp saker på rummet. När det var klart så gick jag upp på vår våning igen och såg precis Clar lämna vårt rum tillsammans med en trotsig Liam och en sovande Adriana. När hon hade gott in till mamma gick jag in till oss. Strax efter att jag hade kommit in knackade det på dörren och jag antog att det var det jag hade beställt upp.

 

”Justin, varför har du gjort allt detta?” Jag skickade ett sms till Clar om att hon kunde komma tillbaka, så där stod hon i dörren och blickade ut över rummet som var fyllt med tända ljus. ”Känner du igen detta?” Jag gick fram till henne där hon stod vid dörren, fortfarande chockad. ”Baby, paris, fast mycket större. Klart jag minns.” Hon tittade på mig, och hennes ögon tindrade vackert i alla ljusen. ”Jag trodde du hade glömt det.” Jag närmade mig henne och jag märkte hur hennes andetag tappade rytmen. När jag stod nära nog kände jag hennes hjärtslag, och dem var hårda och jämna, men snabba. Hon backade mot dörren, och jag följde automatiskt efter henne, jag pressade mina läppar mot hennes och hon placerade sina händer runt min hals och drog löst med sina naglar i nacken på mig.

 

Jag la ned henne i sängen efter att ha burit in henne i sovrummet och hon tittade intensivt på mig. Jag drog lugnt och försiktigt ned hennes dragkedja på hennes munktröja och hon fortsatte andas häftigt. Samtidigt som jag tog av den, drog jag av hennes linne också. Jag la mig ned över henne, och kysste hennes läppar passionerat. ”Fan, du gör mig galen. Vet du hur länge jag har väntat på detta?” Hennes röst var darrig och hon flackade med blicken.”Du har inte väntat lika länge som jag.” Jag kysste henne på halsen och ned mot hennes bröst. Hon satte sina ben runt mina höfter och drog ned mig på rygg. Min tröja var av innan jag ens hann blinka, och hon gav mig samma behandling, hon kysste mig på halsen och nu kunde känna att min andning inte var den bästa.

 

Båda två låg nakna inlindande i täcket och triggade varandra till gränsen, det var ingen av oss som ville visa sig svagare än den andra. Hon kysste mig överallt, och drog sina naglar över min rygg, vissa gånger var jag nära gränsen, men jag kunde hålla mig. Jag la ned henne på rygg och smekte hela hennes kropp. Hon kved och vred sig under mina armar. Hon fick komma en gång under mina fingrars makt, men efter det var det tillbaka till att reta henne till max, hon skulle be mig. Jag nafsade henne på örsnibben, och bet henne löst i på halsen, inte så att det lämnade några märken. ”Snälla Justin, jag klarar inge mer.” Hon tryckte in sina naglar i min rygg, för att visa att hon menade allvar. Jag vann, och det var huvudsaken.

 

Jag trängde in i henne och bådas lustar vart fullbordade. Hon skrek, av ren njutning, och jag var livrädd att hela hotellet skulle vakna. Jag hade aldrig sett henne i det tillståndet, det var som att det var en helt annan människa som låg under mig, en som vågade ta för sig och visa mig sin lust. Precis innan hon skulle komma drog jag ur den, hon tittade storögt på mig. ”Varför gör du såhär mot mig?” Det lät precis som att hon skulle börja gråta. Jag flinade bara mot henne, men innan leendet hade lagt sig så låg jag på rygg och var i henne igen, hon hade gränslat mig, för att hon lättare skulle kunna bestämma. Hon satte återigen naglarna i mig men över bröstet, hon kysste mig på halsen och upp till mina läppar.

 

”Ingen kommer förstå hur mycket jag älskar dig.” Hon låg på mitt bröst, precis lika utslagen som jag. Jag sneglade på klockan som stod på sängbordet och jag kunde inte tro mina ögon, 02.09. Vi hade legat med varandra i mer än fem timmar, med tanke på det kunde jag förstå att vi båda två var trötta. Strax efter somnade vi omslingrade med varandra. På morgonen när jag vaknade kunde jag knappt röra mig, jag var helt slut i kroppen, plus att det till och med gjorde ont att röra vissa kroppsdelar. Clar låg fortfarande på mitt bröst, precis som hon hade gjort när vi somnade, hon var väl för trött för att röra sig i sömnen. Samtidigt som jag försökte komma på ett sätt att ta mig ur sängen utan att väcka henne, började hon röra på sig. ”Tack för inatt.” Hon var den första som sa något, och jag kunde inte släppa kvällen innan. ”Tack själv, vi tog det till en helt ny nivå.”

 

Vi låg kvar i sängen tills klockan började närma sig 12, vi hade inte sagt något till varandra, det enda som lät var våra andetag och när det blev knäpptyst kunde man även höra hur våra hjärtan slog ikapp. ”Jag har en sak till dig, jag har burit den med mig sedan vi var i Paris, och jag har väntat på det bästa tillfället, och det känns som att det har kommit. Vi har börjat om från början, vi har en underbar dotter tillsammans. Men du får lova mig att inte freaka ut.” Jag såg på henne att hon blev nervös, och visst kan jag förstå henne, men hon får inte bli hysterisk. Det är ingen big deal för mig egentligen. Jag reste mig upp och gick fram till min väska och plockade fram en liten ask, sedan gick jag tillbaka till sängen och la mig ned bredvid henne, och höll upp asken.

 


 

När han höll fram asken så visste jag inte vart jag skulle ta vägen, men det kändes inte som att det skulle vara en förlovningsring. Jag fick den känslan att hade det vart ett frieri skulle vi inte ligga i sängen, han hade gjort något riktigt stort av det, för det är sådan han är. Jag öppnade asken och fick syn på en ring, och jag tappade andan.”Vad är det här?” Justin iakttog mig hela tiden, troligen för att han ville se min reaktion. ”Det är en ring som har gått i arv i vår familj. Min farfar gav den till farmor, och pappa gav den, dock inte till mamma, men till Erin. När det tog slut fick han tillbaka ringen, och gav den till mig, så nu ger jag den till dig. Det är inget bevis på att du och jag hör ihop, för det visar vår dotter, men det är ett bevis på att jag älskar dig.” Jag kände att mina ögon började vattnas, men jag tittade ändå på honom. Han var snabbt fram och strök undan dem. ”Gråt inte gumman.” Jag kysste honom, länge och passionerat. ”Jag älskar dig.”

 

Vi gjorde oss klara och gick över till Pattie som satt i soffan med Adriana i famnen. När hon fick syn på oss log hon. ”Få se nu då.” Var det första hon sa när hon kom fram till oss, och jag fattade ingenting. ”Va?” Jag kollade på Justin som stod bredvid mig och log. ”Ringen.” Nu log jag också, fast med hela ansiktet. Jag visade min hand och hon tittade. ”Den har aldrig setat bättre på ett finger.” Jag tog Adriana från henne och pussade henne på näsan.”Mammas lilla ängel.” Liam kom springandes så jag gav Adriana till Justin, och tog emot Liam med öppna armar.”Åh, vad jag har saknat dig, men ta det lugnt, mamma har ont i kroppen.” Jag sneglade på Pattie när jag sa det, och hon blängde surt på Justin. ”Vad mamma? Tror du man kan spendera en kväll ensam med denna tjej utan att..” ”Tack, jag vill inte höra.”

 
Hur känns det för er att det bara är två kapitel kvar? Kom igen nu, ge mig alla era synpunkter om dessa som är kvar nu. Jag älskar er alla. Men jag tror att ni får två kapitel imorgon, så att jag drar ut på spänningen lite ;P haha ^
 

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-fourteen.

 

På morgonen när vi vaknade var klockan vid 11, och ingen hade väkt oss. Ibland är Pattie helt galen på morgonen när Justin ska iväg och jobba, men idag lät hon oss sova, vilket var sjukt skönt, en hel natt utan att jag har behövt gå upp och ge Adriana mat, men jag får inte vänja mig för mycket, då är det kört igen när jag kommer hem. Jag var den som vaknade först, och att få ligga och titta på den vackraste människan är helt fantastiskt. Nackdelen är att han alltid vaknar på en gång då man psykar honom, vilket inte är så kul. ”God morgon sötnos. Har du varit vaken länge?” Jag skakade på huvudet och la en kudde över ansiktet. ”Åh, den där rösten.” Justin bara skrattade.

 

”Har allt gått bra?” Vi hade gjort oss klara och gått över till Pattie, som stod med Adriana i famnen. ”Det har gått hur bra som helst. Liam var konstigt nog hur lugn som helst, han fick lite godis och så kollade vi på film. Och vet du vad det bästa av allt var?” Vi satt ned i soffan och Justin lekte med Liam på golvet. ”Nej, vadå?” Hon kollade ned på båda två, och log stolt. ”Han sa farmor till mig.” Hon fick en betryggande känsla i rösten, och det lät som att hon verkligen gillade det. ”Är det okej för dig?” Hon nickade stolt. ”Absolut, jag älskar den grabben, så han får mer än gärna kalla mig farmor.”

 

”Vill du följa med till studion idag, eller vill du göra något annat?” Justin satt bredvid mig i soffan, och vi var fortfarande kvar inne på Patties rum. ”Jag vill följa med, om jag får.” Jag kollade inte på honom när jag sa det, och det störde honom lite. För han la sin hand på min kind och vred mitt huvud. ”Får? Klart du får, jag vill mer än gärna ha min familj med.” Han la sina armar runt mig och drog mig intill sig. Jag älskar att befinna mig i hans famn, varm och trygg. Ingen kan skada mig, mer än han. ”Liam, vill du följa med Justin till studion?” Han satt vid bordet och åt frukost, Jag och Justin skulle ta något på väg till studion. ”Ja, ja, ja. Det vill jag.” Jag satte mig ned bredvid honom. ”Då ska jag tala om en del regler för dig. 1. Du härjar inte omkring. 2. Du låter ALLA knappar vara. 3. Du beter dig, annars åker vi raka vägen hem.” Han tittade på mig. ”Hem, hem till Stratford?” Jag nickade instämmande. ”Japp, hem.”

 

När vi kom fram till studion stod Usher lutad mot dörren, och han var väl kanske en av dem som inte visste att jag var här, eller att jag och Justin återigen var tillsammans. ”Hej Clar, längesedan man såg dig. Hur är det?” Han kramade om mig, och fick en stadig kram tillbaka, eller så gott jag kunde, med tanke på att jag hade Adriana på armen. ”Det är hur bra som helst med mig.” Han såg nog mitt leende på läpparna, och märkte av mitt humör. ”Oh my god. Ni är tillsammans igen.” Justin tittade på honom och sedan på mig, han stod längre in i rummet och pratade med Scooter. Jag log bara som svar mot Usher, han förstod ju ändå.

 

Jag satt på en stol med Liam på ena knä och Adriana på armen, samtidigt som Justin spelade in. Hans röst har blivit hundra gånger bättre, och mörkare vilket är bra. Jag älskar hans röst, tydligen Adriana också, med tanke på att hon somnar varje gång hon hör honom sjunga. Scooter tog med sig Liam till ett annat rum, som dem hade massa vuxna leksaker i. Jag tror att dem skulle spela biljard, och det kan väl vara kul för Liam. Justin kom tillbaka ut och skulle lyssna på resultatet, men jag tror inte att han var så intresserad av det för han satte sig ned bredvid mig, och pussade på både mig och Adriana. Usher tittade på mig och skakade på huvudet. ”Justin, lyssnar du eller?” Han tittade upp och mötte Ushers blick. ”Jag kan göra flera saker samtidigt.”

 

Två låtar klara och några timmar senare valde vi att ta en vända på staden. Justin och Liam gick omkring och fjantade sig med Kenny, och jag höll mig till Pattie. Hon var den enda normala i mitt sällskap. ”När ni är ”hemma” vart tillbringar ni mesta delen, bortsett från Stratford?” Pattie kollade undrandes på mig. ”Varför undrar du?” Hur skulle jag ta mig ur detta nu då? ”För att jag funderar på att flytta. Jag kan ändå inte läsa klart skolan med två barn, och ett jobb behöver jag inte skaffa mig, jag har pengar så det räcker. Jag vill leva med din son.” Nu undrade hon inget mer, men hon såg bra chockad ut. ”Den enda nackdelen är ju att jag blir ensam när han åker på turné.” ”Nej, nej. Det blir du inte alls. Flyttar ni ihop, då kommer han ta med dig, jag är 100 på det.”

 

Vi pratade vidare om det och kom fram till att jag skulle kolla på någon lägenhet i Atlanta, så när vi ska flyga hem egentligen så ska jag ta med mig Justin dit. Flera meter framför oss stod Kenny och fotograferade Justin när han höll på att strypa spindelmannen, och när han stod bredvid en av mupparna. Liam hoppade mest omkring och drygade sig, så honom gick det inte ens att ta kort på för det hade bara blivit suddigt. ”Vi går in där.” Liam pekade på den största leksaksaffären han någonsin hade sett. Den hade tre våningar, och både jag och Justin kollade på varandra. ”Har ni stora väskor med er, eller?” Han skrattade och la armen runt min midja. ”Nej, inte speciellt. Men jag tror inte att Liam har så stor plånbok heller.” Nu var det min tur att skratta. ”Nej, men jag har.” Och så var det roliga slut. ”Ge dig. Du vet vad jag tycker om det där.”

 

Efter en dag på staden så var Liam lugn när vi kom tillbaka till hotellet, det enda han hade fått med sig från leksaksaffären var några filmer och några bilar, snälla mamma betalade väl. ”Kan jag få se den här?” Liam höll upp Lejonkungen. Utan att jag hann svara hade Justin redan satt i den i dvd:n och startat tv, samt gett honom en godispåse. Jag gick in och la mig i sängen, tillsammans med Adriana, som fortfarande sov, men skulle inom kort vakna och vara hungrig. ”Vad söta mina prinsessor är.” Justin stod i dörren och tittade på oss. ”Kom och gör mig sällskap.” Han la sig ned bakom, och höll om mig. ”Kan du förstå att vi har skapat denna lilla söta tjej?” Han strök mig på magen och fick tag i min dragkedja på tröjan och började dra ned den. ”Vi kan skapa henne några syskon till.” Jag skrattade till. ”Det där var den sämsta raggningsrepliken jag någonsin har hört.”

 

Vi gick ut till Liam när vi hade bytt om till mjukiskläder och satte oss på varsin sida om honom, men han var helt inne i filmen för att ens märka oss. Justin la sin hand på ryggstödet på soffan och drog med sina fingrar i nacken på mig, rysning efter rysning gick igenom min kropp, och han märkte det säkert för han slutade inte. Både jag och Justin grävde i Liams godispåse, så tillslut knöt han ihop den. ”Sluta ät upp mitt godis. Skaffa eget, och det gäller er båda två.” Jag började skratta, och kom på att det fanns chokladdoppade jordgubbar i kylen. Jag satte mig i fåtöljen och öppnade förpackningen. ”Dela med dig.” Justin lät arg, men jag såg ett leende. ”Om du vill ha den får du ta den.” Svarade jag och satte en mellan mina tänder. Han kom emot mig och jag såg hur han log, han var nära nog för att ta den, men plågade mig istället. Tillslut bet han av den och vi kysstes. ”Ey, tänk på att det finns barn här.” Liam tittade äcklat på oss, så vi började skratta. ”Okej om vi går någon annanstans då?” Han nickade överlyckligt, så jag tog med mig asken och gick in i sovrummet.

 


 

Jag hoppas ni gillar det. :) Vi får se om sista kapitel kommer upp idag eller inte, för jag har lite att stå i, och jag måste skriva om det. Jag är inte nöjd med det, och eftersom att det är sista så vill jag att det ska vara perfekt.

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle undrar...

Vill ni ha alla kapitel idag, eller två idag och två imorgon?

Ni har typ en timme på er att bestämma, för jag befinner mig i en idrottshall och leker, sedan ska jag hem och duscha! :) efter det vill jag veta!


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-thirteen.

 

När jag stoppade ned nyckeln och öppnade dörren möttes jag av dem underbaraste ögonen på hela jorden. Justin satt i soffan och det såg ut som att han hade sett ett UFO. Han reste sig sakta upp, och kom emot mig. ”Vad.. gör du här?” Han var osäker, precis som att han såg i syne. ”Jag ville vara med han jag älskar.” Min röst bar mig inte långt, för jag var verkligen glad att se honom, och jag hade längtat som sjutton efter att bara få se honom. Mina väskor släppte jag ned, stolen som jag hade Adriana ställde jag ned försiktigt, och han drog in mig i en kram. Liam hade redan dragit med Pattie till Kenny, för han orkade inte med det han kallade pusskalas. Kul grabb det där. ”Fan vad jag har saknat dig.” Utan att han hann reagera pressade jag mina läppar mot hans, jag tror att den kyssen tog andan ur oss båda.

 

”Fan snygging, har du klippt dig, och inte sagt något till mig?” Jag rufsade till honom i håret. Han hatar när jag gör så, och det är därför jag gör det. ”Jag ville ju att det skulle bli en överraskning när jag kom hem, men du hann överraska mig först. Och jag är så sjukt glad att du är här, du anar inte.” Vi stod och höll om varandra, jag hade fortfarande inte kommit in, dörren stod öppen. Det var precis som att vi inte hade sett varandra på flera månader. När vi tillslut släppte varandra tog han mina väskor och jag stängde dörren. Musiken spelades fortfarande på högsta volymen, men han sänkte på en gång då vi kom till rätta.

 

Jag tog ur Adriana ur stolen och la henne i sängen, hon hade sovit bra länge nu, och det var skönt. Då kunde jag börja med att spendera tiden med Justin. Han låg i soffan med mobilen i handen när jag kom ut från sovrummet, men han la ned den på en gång då han såg mig, och sträckte ut sina armar mot mig. Jag la mig ned på honom och han höll om mig. ”Det finns en anledning för varför jag är här.” Jag lutade mitt huvud på min arm, och kollade på honom. Han såg nyfiken ut, riktigt, och jag såg ett leende på hans läppar. ”Vad är det då?” Han strök mig på ryggen och pussade mig i pannan. ”Jag vill att vi blir en familj, jag vill inte leva utan dig, eller jag kan inte.” Hans ansikte gick från förvånad till glad, på mindre än 1 hundradel. Han kysste mig, och jag behövde inte ens höra hans svar på det jag sa.

 

Adriana vaknade till och Justin puttade av mig för att springa in i sovrummet. ”Titta vem som är vaken, den sötaste varelsen på jorden.” Jag hörde honom från sovrummet hur han pratade med henne, och själv låg jag på golvet och skrattade åt att han puttade ned mig. Han kom ut med henne i sin famn, och hon var hur lugn som helst, annars brukar hon alltid bli ledsen då hon vaknar. ”Hon har saknat sin pappa, det märks.” Jag hade rest mig upp och satt mig i soffan. ”Ska du ge henne mat?” Jag låssade mitt bh band och tog emot henne för att se om hon ville ha mat, eller om hon bara vaknade. Lite hungrig var hon i alla fall, så det var skönt att få det avklarat. ”Ska vi gå bort till mamma och dem andra?” Jag tog med mig skötväskan och Justin tog Adriana, sen gick vi hand i hand.

 

När vi kom in i hotellrummet som alla andra befann sig i så blev det knäpptyst, och troligtvis var det för att vi kom in hand i hand. Scooter kom fram och gav mig en kram. ”Välkommen, nu kanske han kan ta och konsentera sig lite bättre. Hur är det med lilltjejen då?” Han skrattade när han sa det första men blev genast allvarlig när han frågade hur det var med Adriana. ”Det är bra med henne, hon kanske hade ångest för att hon saknade sin pappa.”Även om det var en hemsk upplevelse kunde jag skoja till det, för jag visste att alla i rummet egentligen visste hur jag kände över det där. Jag känner mig trygg tillsammans med dem, så jag kan säga sådant. ”Det är skönt att höra. Men vadå? Vänta här nu.” Sa han och pekade på våra händer som var flätade tillsammans med varandra.”Är ni tillsammans igen?” Jag kunde se i ögonvrån hur Justin log, och hur lycklig han såg ut. ”Det är vi. Men sumpar han detta då kan jag lova att det inte bara är ett rum jag slår sönder, då kan ni hälsa hejdå till honom.”Justin tittade skrämt på mig. Han letade säkert efter sarkasm i min blick, men det fanns ingen sådan. ”Jag tänker inte sumpa detta. Då behöver inte du slå ihjäl mig, för då har jag redan tagit livet av mig.” Kul att han förstod allvaret i det hela.

 

Vi spenderade hela dagen tillsammans med alla andra och vi spelade massa kort och konstigt nog vann jag flera gånger, men absolut inte lika många gånger som Justin och Alfredo gjorde. Kenny satt och höll i Adriana och han gullade med henne, och återigen kunde man skymta ett leende på hennes läppar. Hon är i så sjukt goda händer, så jag behöver inte vara den överbeskyddande mamman, alla tar hand om henne. Vi gick ned till restaurangen på kvällen för att vi skulle äta, och när vi klev ur hissen kom det två tjejer emot oss, och jag förstod på en gång att det var fans till Justin, så jag släppte hans hand och lät honom göra det han skulle. Jag vill inte stå i vägen, och det vet han, så han ifrågasätter inte ens det. Jag stod en bit bakom honom och kollade hur han var helt underbar mot tjejerna, och dem var helt lyriska.

 

”Är Clar med dig här?” Den ena tjejen frågade efter mig, så jag gick fram till dem, med Adriana i famnen. Båda tjejerna kollade storögt på mig, möjligen för att ingen annan någonsin har fått se Adriana på närahåll, när det kommer till Justins fans. ”Gud vad söt hon är. Jag får väl säga grattis till er båda.” Den ena tjejen sa inte så mycket, utan lät den andra prata, men hon höll med lite då och då, och dem var inte alls närgångna, det är det jag är rädd för. Jag vet inte hur långt vissa kan gå, för att få en glimt av Adriana. När vi hade sagt hejdå till dem så gick vi in till resten av gänget som redan hade satt sig ned vid bordet, och det fanns ingen plats åt oss, så vi satte oss bakom dem, vid ett eget bord. ”Vad vill min älskling ha att äta?” Justin satt med menyn framför ansiktet, Adriana satt på golvet i stolen som jag hade med åt henne, men hon sov.

 

Justin beställde in maten till mig och han valde kött med potatisklyftor och beasås. Det var faktiskt riktigt gott, till sig själv tog han som vanligt spagetti och köttfärssås. ”Blir du aldrig trött på den där maten?” Jag pekade med min gaffel på hans. ”Nej, vem kan bli trött på pasta?” Sällan ställer han en motfråga på en fråga jag ställt honom, men när det kommer till maten så gör han det. ”Inte du tydligen.” När vi nästan var klara kom Pattie och satte sig vid vårt bord. ”Skulle jag kunna få låna vilddjuret och den sovande prinsessan inatt?” Jag tittade på henne, och lät blicken vandra vidare till Justin, jag ville se om han hade något med detta att göra. ”Någon speciell anledning?”Hon tittade ned på Adriana som fortfarande sov. ”Behöver man en sådan för att ta hand om dem finaste barnbarnen?” Att hon räknar Liam som ett barnbarn är det bästa som har hänt. ”Jag tänkte att du och Justin skulle få lite egen tid tillsammans, och du kanske behöver lite avlastning.” hon hade helt rätt, jag behövde verkligen det. Men var jag redo? Kunde jag verkligen slappna av om hon tog henne, Liam skulle det inte vara några problem med, för han har sovit borta förut. ”Okej, men händer det något måste du höra av dig på en gång. Lova det.” Hon lovade och svor att hon skulle göra det, så jag tyckte väl att det skulle vara skönt att få vara barnledig.

 

När vi kom tillbaka in på hotellrummet så plockade Pattie med sig allt som Adriana och Liam skulle behöva.”Mamma älskar dig.” Jag pussade Adriana i pannan och la ned henne i stolen, så Pattie kunde ta med sig alla saker ut. Precis i sekunden som hon stängde dörren hoppade Justin på mig. ”Älskling.” Var det enda han sa och tittade intensivt på mig. ”Vad är det?” Jag var nervös över vad han hade planerat. Han kysste mig, länge och passionerat. Hans händer vandrade upp efter sidan på mig och det var underbart att återigen få känna hans händer på min kropp, det har gått för lång tid. ”Jag älskar dig.” Viskade han mot mina läppar, innan han kysste mig igen, och lyfte upp mig för att bära mig in i sovrummet.

 

Vi smekte lugnt och försiktigt av varandra kläderna, men vi stannade då jag låg i trosor och han i kalsonger. Det var en härlig känsla som sköljde över mig, och samtidigt var jag stolt att vi inte gick längre, även om min kropp vill ha honom sjukt mycket. Men det måste kännas rätt. Jag vill inte att vi rusar in i detta en gång till, det kanske är därför det har blivit som det blev. Justin kysste min mage ned mot troskanten, men stannade upp då han såg mitt ärr från kejsarsnittet. ”Det ser inte så farligt ut, mår du dåligt över det?” Han la sig bredvid mig, och ritade runda ringar på min mage med sina fingrar. ”Nej, det påminner mig bara om att jag hade kunnat dö, men att du räddade mitt liv. Och att jag har en underbar dotter.” Han log mot mig, och det där leendet kommer aldrig att försvinna från min näthinna. ”Jag gjorde det som var rätt, jag var inte redo att förlora dig.”


 

Här kommer sista för ikväll. Och jag vet att jag skrev att novellen tar slut någon gång nästa vecka, tyvärr att göra er besvikna, men den tar nog kanske slut imorgon, eller på söndag. Jag vet inte riktigt.

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle informerar.

Nu har jag funderat ut ett slut, och det kommer snarare än vad ni många vill. Jag är ledsen, men jag gillar denna novell, och jag vill inte dra ut på slutet mer. Jag kan tyvärr inte säga hur många kapitel det är kvar, men någongång nästa vecka är den slut.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hitta på en bra story till nästa novell, men en till kommer det. Jag tänker så det knakar, och det är inte lite. =P Jag vet inte om jag kommer nå denna novells nivå, och kanske förlora läsare, men jag hoppas inte det, jag hoppas verkligen att ni stannar hos mig. För jag älskar er.

Vill ni ha ett till kapitel ikväll?

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-twelve.

 

Tillslut när mamma hade fått henne lugn kunde hon prata så att man hörde och förstod vad det var hon sa.”Adriana slutade andas när vi var hemma, så jag befinner mig på sjukhuset.” Mitt hjärta stannade, och jag fick inte fram ett enda ord. Hade jag inte haft min mamma där hade jag antagligen gått hem till Kanada på direkten.”Hur mår hon nu då? Är allt bra?” Clar tog ett djupt andetag. ”Dr. Cooper tog emot oss när vi kom in, och sedan dess har jag inte sett varken honom eller henne.” Jag satt helt tyst i soffan och lyssnade på Clar och mammas samtal. Vad gör jag om Adriana dör? Då finns det inga band kvar mellan mig och Clar, och jag blir av med en dotter också.

 

Tillslut hade Dr. Cooper kommit och sagt att läget var stabilt, men att dem ville behålla henne under natten. Han sa inget om vad det var som var fel, och det kanske inte var så irrelevant. ”Vill du att jag kommer hem?” Jag hade tagit över telefonen, och stängt av högtalaren, så att mamma inte skulle kunna höra resten av samtalet.”Nej, du har ett jobb att sköta. Det var inte meningen att ringa och vara helt hysterisk. Förlåt.” Jag log för mig själv för att hon var så omtänksam. ”Jag är glad att du ringer, kom ihåg vad jag lovade dig. Även om jag inte finns där, så är jag bara ett samtal bort.” Jag hörde på henne att hon andades ut, jag vet inte om det var det hon ville höra, men något fick henne att slappna av i alla fall.

 

Det blev inte många timmars sömn under den natten, men det var det minsta bekymret, jag gillade inte tanken av att Clar skulle behöva gå igenom detta själv. ”Är du redo för en dag… Men vad har hänt?” Scooter kom in på mitt rum, och verkade glad, tills han såg mig. Jag hade troligtvis påsar under ögonen och dem var säkert lika röda som jultomten. ”Clar ringde igår och sa att Adriana slutade andas. Blev inte så mycket sömn inatt.” Han satte sig ned bredvid mig där jag satt och åt frukost. ”Hur är det nu då?” Han tog sig själv en macka. ”Jag vet inte, hon skulle höra av sig när den fick åka hem. Men vi åker till studion, och gör ett grymt arbete.” Han tittade stolt på mig, för jag tror att det var det han ville höra. ”Så ska det låta.”

 

”Ta om den sista meningen en gång till, och med mer inlevelse.” Jag höll på att spela in den mest känslomässiga låten enligt mig på min nya julskiva, All I Want Is You, och den var så väl skriven till Clar, hon vet inte om det. Så det ska bli intressant att se hur hon reagerar. ”I´ve changed my ways, Keep running back and forth again, i´m here to stay.” Musiken slutade spelas i mina lurar och alla som stod utanför tittade på mig genom fönstret som fanns. ”Grymt jobbat, kom ut hit och lyssna.” Jag satte mig på den lediga stolen vid mixbordet och väntade spänt på att få höra resultatet. Jag ville att denna låt skulle bli riktigt bra, så jag var extra petig. När låten började tona ut på slutet var jag riktigt stolt, den var grym.

 

”Är du hungrig?” Klockan på väggen visade klart och tydligt att det var för många timmar sedan som jag åt. ”Ja, nu när du säger det, så är jag faktiskt riktigt hungrig.” Precis mitt i mat tänkande ringde min mobil, och det var Clar. ”Hur mår hon?” Jag kunde inte svara på något annat sätt, för det var egentligen det enda jag ville veta. Hon skrattade till, och då förstod jag att allt var bra. ”Hon mår bra, vi har fått åka hem nu.” Hon lät som en annan människa mot vad hon gjorde igår. ”Och hur mår du?” ”Jag mår hur bra som helst, och vad jag hör av alla i bakgrunden så stör jag dig.” Jag kollade runt mig, och dem pratade inte ens med mig. ”Nej, det gör du inte. Du stör aldrig, kom ihåg det.” Hennes skratt klingade i mina öron, och det var underbart att höra det. ”Vad du är envis. Jag saknar dig.” Jag hörde hur Adriana gjorde lite ljud för sig i bakgrunden, och jag kunde inte annat än le.”Jag saknar dig också, sjukt mycket. Pussa Adriana från mig.”

 

När vi var klara i studion för dagen så hade jag spelat in två låtar, och på god väg till en grymt bra skiva, som jag vet alla mina fans kommer älska. Även om jag kanske är 18 år och alltid har gnällt om att få ett eget hotellrum, så valde jag att spendera natten hos mamma. Jag behövde henne grymt mycket mer än vad jag själv vågade erkänna. ”Hur gick det i studion?” Hon hade inte varit med mig där, utan valde att träffa några vänner istället, och jag klandrar henne inte. ”Det gick bra, två låtar. Bland annat den till Clar blev klara.” Mamma tittade stolt på mig.”Hon kommer älska, och förstå hur mycket du är villig att kämpa för henne.”

 


 

Jag har aldrig i hela mitt liv varit så rädd som när Adriana slutade andas, jag vet inte hur jag kom på det, men något sa åt mig att kolla till henne, och då upptäckte jag det. Nu är vi i alla fall tillbaka hemma, och hon mår bra. Det är allt som betyder något. Hon ligger på golvet framför TV:n tillsammans med Liam, och han leker lite med henne, med sådant gossedjur som låter, och hon försöker sträcka sig efter det. Dem är så söta tillsammans, och jag önska faktiskt helt klart att Justin kunde vara här och dela dem stunderna med mig. Då jag inte behöver göra annat än iaktta. Mamma satt bredvid mig och vi drack varm choklad med marshmallows i, precis som Justin har lärt mig.

 

”Du älskar honom verkligen?” Jag förstod på en gång vem det var mamma syftade på, så jag behövde inte ens tänka efter. ”Ja, det gör jag.” Det såg ut som att hon började tänka på något, och jag hade ingen aning om vad det var. ”Vad säger du om jag fixar ett privatplan åt dig, så kan du överraska honom? Ta med dig Liam och Adriana på en liten semester. Ni behöver tänka på annat, framför allt du.” Jag hade inget att säga, jag tappade alla bokstäver som fanns i ett alfabet. Koppen jag hade i handen ställde jag ned på bordet och kramade om henne. ”Menar du det?” Jag kände hur hon nickade mot min axel. ”Jag ser att du inte mår bra när han inte är med dig.”

 

När vi gick och la oss på kvällen hade mamma fixat allt, och vi hade packat tillsammans, och det var fruktansvärt mycket mer att packa nu när man hade en till liten bebis. Liam fick en egen resväska, som han kunde ha sina kläder och leksaker i. Redan klockan 4 skulle jag åka, så det var lika bra att gå och lägga sig tidigt. Liam skulle sova bredvid mig. ”Vem saknar du mest av dem?” Liam tänkte så det knakade i skallen på honom. ”Kenny, eller Justin. Det är bara dem två som orkar med mig.” Han skrattade till och med åt det han själv sa. ”Haha, det har du helt rätt i. Så ska det bli kul att träffa dem igen?” Han nickade, och somnade.

 

Flygresan gick hur bra som helst, förutom att Adriana blev ledsen när vi lyfte och landade, och det kan jag förstå med tanke på att man får lock i öronen, och hon kan inget göra åt det, men allt annat gick hur bra som helst. Liam fick ett Nintendo DS från taxfree så att han skulle ha något att göra, och han släppte inte det spelet på hela resan. Kenny var den enda som visste att vi skulle komma, och han ville egentligen hämta oss på LAX, men jag sa nej till det för då skulle Justin börja fundera varför han åkte. Han lovade i alla fall att hålla honom på hotellet, eftersom han hade en ledig dag.

 

När jag kom in på hotellet blev jag varmt välkommen, och det kändes skönt, det var till och med en som hjälpte mig upp med mina väskor, Liam var inte mycket till hjälp. Han kastade hejvilt med sin, då han fortfarande höll på med sitt spel. Så det var mer än underbart att någon hjälpte mig. När jag stod utanför hans dörr hörde jag hur han spelade musik inifrån, så det fanns inte en chans att han skulle höra mig. Men precis när jag skulle göra ett försök, kom Pattie ut från sitt rum, men jag visade att hon skulle vara tyst. Så hon sprang fram till mig och kramade om mig. ”Vad gör du här?” Hon kramade om Liam också, men han var inte så trevlig tillbaka, så jag plockade spelet av honom. ”Överraska grabben. Har du nyckel?” Jag hoppades verkligen att hon skulle säga ja, och ta upp den. ”Klart jag har.”


 
 
 
Var det vad ni trodde? Och helt ärligt vet jag inte hur jag ska avsluta denna novell. :P haha ^

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-eleven.

 

Det har gått en vecka sedan begravningen och jag är på väg till LA för intervjuer. Clar var livrädd att släppa iväg mig, och jag förstår henne fullt ut. Oavsett om jag lovar henne något, kommer hon aldrig att lita på mig, men Kenny lovade att inte släppa mig ur siktet, och jag vet att allt kommer att gå bra. ”Hur känns det att lämna henne?” Kenny satt bredvid mig på planet, men jag hade verkligen ingen lust att prata om det. ”Det gör ont att veta att hon inte kan lita på mig, och ännu ondare när jag såg rädslan i hennes ögon.” Jag satt och kollade ut genom fönstret och en skymt av LA syntes. Kenny förstod att det inte var ett ämne jag ville prata om, så han la ned det på en gång, och spände fast sitt bälte för vi var på väg att landa.

 

På flygplatsen var det fullt med både fans och papps, och jag hade tyvärr inte tid att stanna. Jag vet att vissa av mina fans har stått där i flera timmar för att kanske få en glimt av mig, men det är inte alla gånger jag hinner med sådant, och det är jag grymt ledsen över. ”Du hinner till hotellet och byta om, sedan är det direkt till Ryan Seacrets som gäller.” Mamma satt bredvid mig i bilen, och det är skönt att ha med henne på sådant, jag vet inte vad jag hade gjort utan henne. Även fast jag är 18 har jag valt att ha med min mamma ändå, hon har hjälpt mig hit, så varför inte fortsätta jag kan fortfarande inte ta egna och bra beslut.

 

Jag har valt att besvara alla frågor som Ryan har, jag vill att alla mina fans ska veta hur allt egentligen ligger till, och dem ska få höra det från mig direkt, och inte läsa det i någon tidning där dem ändå inte skriver det jag säger. När vi kom fram till hotellet tog jag min väska och Scooter hade redan fixat mitt rumskort, så jag kunde gå upp direkt. Jag bytte ut min blåa outfit till en svart, sedan var jag redo att åka. Under bilresan till studion ringde jag upp Clar. Jag hade lovat henne att höra av mig när jag hade landat. ”Sötnos. Vad gör du?” Det var det första hon svarade när jag ringde. ”Jag sitter i bilen på väg till Ryan, allt var så stressigt när jag landade så jag kunde inte ringa då. Vad gör du?” Hon skrattade, ett härligt klingande. ”Så du är back on track? Inte mycket, försöker andas, Adriana har vart lite som en dryg tonåring, men nu sover hon.” Mamma mimade att vi snart var framme. ”Hon saknar väl sin pappa. Men jag måste dra nu, för vi är framme. Glöm inte att jag saknar och älskar dig.” Jag kunde nästan höra hur hon log. ”Jag saknar och älskar dig också.”

 

”Dagens gäst är ingen mindre än Justin Bieber.” Ryan viftade till med armarna precis som han alltid gör när han presenterar mig, även om ingen annan kan se det mer än dem som befinner sig inne i rummet. ”Hej, hur är läget?” ”Bara bra med mig, hur är det med dig?” Jag lovade mig själv att vara ärlig. ”Jodå, bättre nu, har vart hårda tider.” Jag sneglade på mamma för att se om det var okej, och hon nickade och log stolt mot mig. ”Precis som jag har hört, du har gått igenom en hel del på mindre än 2 månader. Lust att dela med dig?” Han lät osäker när han frågade, för det finns nog inte många i min sits som hade öppnat sig helt. ”Jag förlorade min bättre halva, som även under den tiden väntade mina barn. Vi skulle ha tvillingar.” Jag tog en paus, för jag märkte själv att min röst inte skulle hålla speciellt länge. ”Vi tar en liten paus, vi är snart tillbaka.”

 

Mamma kom in i studion och la sina armar om mig. ”Du är stark, och du gör rätt val genom att dela med dig av vad du har gått igenom.” Vid sådana tillfällen älskar jag att ha min mamma med mig, hon ger mig extra energi, för att klara av allt som är jobbigt, och detta var ett sådant tillfälle. Allt var jobbigt, och även om Ryan är en journalist och ska ha fram allt som är smaskigt att veta, så var han ändå den som stoppade intervjun och drog på en låt för alla radio lyssnare. ”Klarar du av resten, eller ska vi byta ämne?” Han kom med en flaska vatten åt mig, och mamma lämnade rummet. ”Jag klarar mig, jag måste.” Ryan drog igång radion igen.

 

”Vi är tillbaka i Kiss FM studion tillsammans med Justin Bieber, och han ska få fortsätta sin historia, precis där vi slutade innan.” Han lämnade återigen över ordet till mig. ”Ja, som jag sa, vi skulle få tvillingar. Och samma dag som min bästa vän Ryan blev pappa föll Clarissa ihop med kramper, och var tvungen att genomgå ett kejsarsnitt.” Ryan avbröt mig. ”Varför fick hon kramper?” ”För att ett av våra barn hade redan dött, så hennes kropp ville stöta ifrån sig det. Så för en vecka sedan fick jag begrava min son Theo.” Ryan tittade bara på mig, precis som att han inte hade något att säga, och det måste väl vara första gången. ”Du är 18 år, och har redan gått igenom mycket. Jag måste säga att du är fruktansvärt stark. Hur är allt mellan dig och Clarissa nu då, är ni vänner, tillsammans eller pratar ni inte med varandra?” ”Vi är väl någonstans mellan vänner och förhållande, men ändå mer mot vänner. Jag är glad att hon över huvud taget pratar med mig, efter allt jag gjort mot henne.” ”Vad har du gjort mot henne?” ”Ja, vad har jag inte gjort? Nej, men min hjärna tappade all kapacitet under ett besök här för inte allt för längesedan, och jag mötte upp Selena. Vi kysstes, och jag var ärlig mot Clarissa, men det hjälpte inte.” ”Jag hoppas att allt löser sig, för du har kämpat hårt så vitt jag vet. Och så får jag tacka dig för att du delade med dig av detta.”

 

Det var skönt att ha det avklarat och bara kunna fokusera på framtiden, som jag en dag ska bygga upp tillsammans med Clarissa. Jag tänker inte ge upp när det gäller henne, jag vill inte att min dotter ska växa upp och inte veta vem jag är. ”Bra jobb, riktigt bra.” Scooter kom fram och la sin hand på min axel när vi var på väg ut från studion. När vi kom ut på gatan väntade ett fåtal fans på mig där, inte alls så många som det brukar vara, men alla kanske inte hade tid, eller hittade hit. ”Justin Bieber.” Alla skrek, och jag kan inte förstå hur jag fortfarande kan ha min hörsel kvar, för det är en ljudnivå utan dess like när dem drar igång. Jag skrev autografer och tog bilder med alla innan jag hoppade in i bilen. Det känns skönt att även om jag har en flickvän så älskar dem mig. I början kan jag väl inte säga att dem var speciellt glada över att jag träffade Clar, men nu har allt lugnat ned sig, och folk skriver till och med och frågar mig om hon har twitter eller något annat, men jag måste göra dem besvikna där. För hon vägrar skaffa sådana saker.

 

Vi åkte och käkade efter intervjun, och det var underbart att få något i magen. Det var längesedan kändes det som. ”Ska vi börja spela in din julskiva snart eller? Det börjar ju liksom bli dags för det. Du vill ha den ute före jul, och det är inte många månader kvar. Vi är inne i oktober nu.” Scooter pratade med vad det lät som, en hel hamburgare i munnen, så vi andra började skratta. ”Ja, hur länge ska jag vara här i LA?” Det såg ut som att han funderade ett tag. ”Jag vet inte vad vi sa, en vecka? Jag förstår att det är tufft att vara från Adriana, men du har ett jobb att sköta också.” Vi bestämde att vi skulle börja spela in skivan dagen efter.

 

På kvällen när jag skulle gå och lägga mig ringde min mobil och det lyste Baby <3 på hela skärmen, jag har döpt Clar till det för hon kommer alltid vara min. ”Hej gumman.” Hon grät hysterisk i andra ändan, och jag kunde inte höra ett smack av det hon sa. ”Snälla, lugna ned dig. Vad är det som har hänt?” Hon försökte lugna ned sig, men det gick inte. Jag sprang bort till mammas rum i bara mjukisar och bar överkropp. Jag satte på högtalaren, för att mamma skulle kunna höra. ”Clar gumman, lugna ned dig. Jag hör inte vad du säger.” Mamma försökte lugna ned henne, och jag började vanka fram och tillbaka i rummet. Vad hade hänt som gjorde henne hysterisk?


 
 
 
Vad är det som gör Clar hysterisk? :P Ge mig era gissningar nu... (A)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-ten.

 

Justin kom upp och ställde sig i dörren med armarna i kors, precis som han alltid brukade göra när vi var osams, så jag fick en skum känsla i magen. ”Varför sov du nere?” Han satte sig ned på sängkanten, så långt ifrån mig som det gick. ”Jag vill inte vara för på dig, jag vill ge dig din tid. Den du förtjänar.” Jag satte mig upp i sängen lutad mot sänggaveln, men med täcket runt mig. ”Du är inte för på mig, sluta med det där tramset. Jag vill ha dig så nära mig jag bara får. Jag vill kunna bygga upp samma starka känslor som jag hade för dig förut, för jag älskar dig, och det vet du. Vill du göra det svårare för mig?” ”Nej, nej. Det vill jag inte göra. Men jag visste inte att du ville ha mig nära, men nu gör jag det.” Täcket föll av mig när jag skulle krypa över till honom, då han satt på andra sidan sängen. Hela tiden kollade han intensivt på mig, och våra läppar möttes för andra gången under denna månad. Samma känsla kröp i min kropp igen, den som gör mig knäsvag och bara älskar honom ännu mer.

 

Han låg bakom mig i sängen och tillsammans låg vi och kollade på Adriana som sov, men fortfarande gjorde massa rörelser med händerna som vi kunde skratta lite åt. Liam kom in och kröp ned framför mig, så vi låg alla 4 i sängen. Riktigt mysigt, och precis som en hel familj, fast vi var allt annat än det. Ingen pappa till Liam, jag och Justin som inte är tillsammans. Men det var härligt ändå, att få släppa allt på utsidan och bara fokusera på mina två underbara barn. Liam somnade, och började snarka lite tyst. ”Du vet att jag hörde dig inatt, när du la ned Adriana i sin säng?” Han spände sig bakom mig, jag kände det på hans arm han hade runt mig. ”Nej, det visste jag inte, jag trodde du sov.” Jag vände mig smidigt om och lutade mitt huvud på min arm så att jag kunde se honom i ögonen. ”Tro mig, jag försöker se förbi allt du har gjort mot mig, vi har ändå en dotter tillsammans, och jag vill att hon ska växa upp med både en mamma och en pappa.” Han strök undan en hårslinga som låg i mitt ansikte och pussade mig på kinden.

 

”Mamma, du vet om att jag gissade rätt på Ryan och Alessas bebis? Så du ska köpa en leksak till mig.” Liam hade kommit ihåg det, fast det var en månad sedan. ”Ska vi åka och handla den på en gång eller?” Han var ute i hallen innan jag ens hade sagt klart meningen. Det var tidig eftermiddag och vi valde att åka till gallerian. ”Vill du följa med?” Justin satt vid TV:n och höll på med mobilen när jag kom in i vardagsrummet. ”Självklart, ska vi åka nu?”Jag nickade och gick ut i hallen. Jag hade redan klätt på Adriana, så det var bara att spänna fast henne i bilbarnstolen och lägga en filt över henne.

 

När vi hade kollat i varje leksaksaffär gick vi in i den sista och Liam hade fortfarande inte hittat något han ville ha. Justin bar på stolen som Adriana satt i, efter att ha tagit över den från mig. Det blev lite tungt för min arm. Med den fria handen tog han min hand och flätade samman våra fingrar. Även om tidningarna har spekulerat länge nog nu om vi hade gjort slut så fick dem tro vad dem ville om detta. Båda två vet att vi inte är tillsammans, men på god väg. Jag är bara fruktansvärt rädd att berätta det för min mamma, hon jag alltid har kunnat säga allt till har helt plötsligt blivit den jag säger det sist till. ”Den här vill jag ha.” Skrek Liam över hela affären och höll i en stor lastbil fylld med mindre bilar på ett flak. Prislappen var inte att leka med, men lovat är lovat.

 

Vi valde att äta ute idag, så det blev ett snabbmatställe, vilket varken Justin eller Liam hade något emot. Liam hade ketchup runt hela munnen när han var klar och Justin började skratta åt honom. ”Hur lyckas man Liam?” Sa han innan han gick och hämtade servetter. Liam torkade sig själv runt munnen, och det är kul för när han var liten så skrek han direkt man kom med ett papper i närheten av honom. ”Ska vi åka hem till din pappa och hälsa på? Det var ett tag sedan.” Justin tittade upp på mig från där han höll på med mobilen. ”Ja, det skulle vi kunna göra.”Vi lämnade stället tillsammans med påsar och barn.

 

”Vad kul att se er två tillsammans utan att den ena slår ihjäl den andra.” Jeremy kramade om oss alla tre, och plockade sedan upp Adriana ur stolen. ”Eller hur.” Svarade Justin och slog till Jeremy på axeln. Liam hade redan sprungit in till Jazmyn, han visste exakt vart han skulle någonstans. Jaxon låg och sov i sitt rum, så det var ingen chans att han vaknade. ”Vill ni ha kaffe?” Det var faktiskt längesedan som jag drack det, så jag tackade ja, medan Justin inte ville ha. Vi satt i vardagsrummet och Adriana låg på en sådan fårpläd på golvet och rörde sig lite smått. Jazmyn kom ut och satte sig bredvid henne och pussade henne på kinden. Justin tittade stolt på henne. ”Hur mår min favorit syster?” Hon kröp upp och satte sig i hans knä. ”Jag mår bra, hur mår mitt pucko till bror?” Han kittlade henne i sidan så hon började skratta. ”Så får man väl inte säga till mig, jag är ju din favorit.” Hon skrattade så mycket att hon inte kunde prata.

 

Efter ett tag gick jag ut i köket för att fylla på kaffe, och Jeremy kom efter. Jag förstod att han ville prata utan att Justin skulle höra. ”Så hur är det mellan er? Ska jag ge honom utegångsförbud igen?” Jag skrattade till och skakade på huvudet. ”Nej, det behöver du inte. Vi tar en dag i taget, så det går faktiskt bra.” Han gav mig en kram. ”Det gör mig glad.” Jag log fånigt mot honom och gick tillbaka till Justin, som direkt jag satte mig ned kysste mig på kinden så jag började rodna. ”Bab..” Han avbröt sig själv, men båda två förstod att han skulle säga baby, och det var längesedan jag hörde det, så jag rodnade ännu mer, men för att han inte skulle se det så gosade jag in mig i hans bröst. Adriana vaknade till och var säkert hungrig, med tanke på att hon inte hade ätit på några timmar. Så jag gick iväg för att mata henne.

 


 

”Ni trivs verkligen med varandra, och det är så kul att se dig le på ett helt annat sätt nu. Sumpar du det här en gång till är utegångsförbud det lindriga i ditt straff. Uppfattat?” Pappa tittade strängt på mig, och jag förstod allvaret i det hela. ”Jag ska inte, jag tänker aldrig mer titta på en annan tjej.” Han tittade chockat på mig nu istället. ”Var inte löjlig, men var snäll mot henne. Hon är ju helt upp över öronen kär i dig, du har krossat henne för många gånger.” Jag nickade bara för jag ville att pappa skulle släppa det ämnet. Det gjorde ont i mig varje gång någon drog upp alla gånger jag har vart dum mot henne, det är något jag helst glömmer. Jag vill visa henne att jag är en bättre människa, att det bara är hon jag vill dela mitt liv med.

 

När hon kom tillbaka satte hon sig ned mellan mina ben i soffan och med Adriana i famnen. Jag lutade mitt huvud på hennes axel och vi tittade tillsammans på henne. ”Jag kan inte slita blicken från henne, hon är så liten och så oskyldig. Och så sjukt lik dig, är jag ens mamma till henne?” Clar hade rätt i det hon sa, ett så litet barn skulle aldrig kunna göra någon skada. Men att hon inte var mamma var bara skitsnack. ”Haha, ge dig. Hon har dina ögon, dem vackraste i världen, och dem som fick mig på fall.” Hon pussade mig på handen som jag hade framför hennes ansikte. ”Hon kommer få så sjukt många killar efter sig. Precis som sin pappa har tjejer.” Jag hörde hur Clar log när hon sa det, för hon vet hur mycket jag hatar den tanken. ”Tur hon har Liam som bror, han kommer bli en hejare på att spöa elaka grabbar.” Nu skrattade hon högt och tittade på mig. ”Du skojar?” Jag skakade på huvudet. ”Vem ska skydda henne annars?”

 

När vi senare på kvällen kom hem till Clar igen så var Liam näst intill i koma, han vinglade fram till trappen och hade nog utan problem kunnat somna stående, så den natten fick han tillåtelse att gå och lägga sig utan att borsta tänderna, annars hade han somnat med den i munnen. Jag bar upp honom, och hjälpte han i säng. Det känns skönt att äntligen få vara tillbaka i Liams liv, och få göra saker med honom. Strax efter att jag hade lagt honom kom Clar upp tillsammans med Adriana som också sov. Hon la ned henne i sin säng och drog med mig in på toan, vi borstade tänderna och gick till sängen för att lägga oss. När jag hade lagt mig ned la hon sig på mig och vi kysstes, länge och intensivt.


 

 

Vart har alla kommentarer tagit vägen, jag saknar er! :) Detta blir garanterat det sista kapitlet för idag. Nu ska jag skriva klart 114, sedan ska jag sova. Och imorgon vet jag inte hur det ser ut, har tänkt att jag ska skriva lite mer, samt leta upp bilder till allt jag redan skrivit!


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-nine

 

Två veckor har gått sedan jag förklarade allt för Justin, och han blev chockad, men han förstod mig. Vi har inte haft tid att bygga på vårt förhållande under dessa två veckor då vi har varit fullt upptagna med att planera begravning, och det har vart allt annat än lätt. Att välja kista till någon som inte ens fått se solens ljus är det värsta, och jag vill aldrig mer gå igenom det igen. Det känns rent ut sagt förjävligt, även om jag aldrig se eller lära känna honom så var det ändå en del av mig. Samtidigt kan jag se det ljusa i det hela, och det är att jag lever, och att Adriana överlevde. Hade hon också dött då har jag nog inte klarat mig igenom dagarna, på samma sätt som jag gjort nu.

 

Om en vecka ska vi döpa Adriana, så det känns väl kanske skönt att få ett avslut på detta med kyrka hit och dit. Även om det kan vara för en bra anledning man befinner sig i en, så är det ändå inte helt fridfullt. Jag tycker inte om sådana ställen. ”Är du klar gumman?” Mamma stod klar i hallen med Adriana i famnen, och var redo på att stoppa ned henne i barnstolen. ”Kan man bli redo för något sådant?” Hon tittade upp på mig, och man kunde skymta en helt annan mamma i hennes ansikte. För första gången såg hon medlidande ut, begravningen är inte det enda som gör mig ledsen, Justin finns med i mina tankar också, jag vill verkligen ha honom.

 

Justin, hans familj och vänner stod utanför kyrkan och väntade på mig. Mamma tog med sig Adriana ur bilen, och jag tog Liam i handen, tillsammans gick vi upp mot kyrkan. Han stod med öppna armar och tog emot mig, Liam sprang iväg till Kenny som faktiskt var kvar i Stratford. Jag tror att Kenny försökte göra allt för att Liam inte skulle förstå vad vi egentligen gjorde där, jag såg på honom att hans leende inte nådde ändå till ögonen, men han gjorde ett gott försök. Justins kram var inte som den brukade vara, han kändes stel, precis som att han var obekväm i situationen, men jag kanske har förståelse för det. Man ska inte behöva begrava sitt eget barn.

 

”Vad fin du är.” Han hade på sig en skjorta med en väst över, samt ett par svarta jeans, och såklart sina nördbrillor. Jag älskar när han har dem på sig. Alla gästerna gick in först i kyrkan, jag och Justin gick in sist hand i hand. ”Du är vacker idag.” Viskade han när vi nästan var framme vid våra platser, och att återigen få se kistan, den där lilla kistan, gjorde ont. Prästen började prata och jag bröt ihop, Justin kramade min hand hårdare och drog in mig i hans famn. Jag klarade inte av att vara kvar där inne något mer, så jag gick ut. Jag kunde känna allas blickar i ryggen, speciellt Justins.

 

Jag gick aldrig från kyrkogården, utan satte mig vid ett träd och bara tittade ut på alla gravar som ingen skött om. Så ska inte min sons grav se ut, han ska ha ljus tända varje dag. Han är lika mycket älskad som mina andra två barn. Det är en konstig känsla, jag är 18 år och mamma till två i livet och en inte. Hur gick allt detta till? Jag fick mycket tid att tänka på det då jag satt där. Efter 40 minuter hörde jag hur någon kom emot mig. Jag vände mig om och fick se Justin komma med händerna i byxfickorna. Jag reste mig bara upp och kastade mina armar om honom, och han tog emot mig. ”Gumman, gråt inte. Jag hatar att se dig ledsen.” Han strök mig över ryggen och pussade mig på hjässan flera gånger. Jag kunde inte sluta gråta, allt bara släppte när jag såg honom komma.

 

Vi åkte hem till oss innan alla andra hade lämnat kyrkan och begravningen var klar. Det fanns så mycket hemma som var tvunget att vara klart innan alla gästerna kom. Vi skulle bjuda på fika, så jag började plocka fram allt. Justin satt bara på köksstolen och tittade på mig, han iakttog varje rörelse jag gjorde. ”Kan du sätta dig ned i två sekunder.” Han stod helt plötsligt bakom, och höll om mig. ”Nej, jag har inte tid med det.” Han lyfte bort mig från diskbänken och bar ut mig i vardagsrummet. ”Snälla, sitt. Jag hjälper dig sedan, men sitt här med mig nu.” Han satt bakom mig i soffan och höll om mig, när jag tillslut slappnade av kom tårarna och all min maskara började rinna. Just då, i det tillfället orkade jag inte bry mig, det finns inget hos mig han inte redan har sett.

 

”Gumman, hur mår du?” Alla gästerna hade kommit och Pattie kom fram till mig. Jag satt själv i ett hörn på golvet, jag ville egentligen bara att alla skulle gå, så att jag fick spendera tid med min dotter och Liam, men jag kunde inte vara så elak. ”Jag försöker hålla huvudet högt, speciellt för Liam.” Hon satte sig ned bredvid mig på golvet, och räckte mig ett glas med Cola. ”Du är stark, fruktansvärt stark.” Hon kramade om mig så gott hon kunde. Scooter kom emot oss med Adriana i famnen, och han kollade faktiskt på henne, precis som att han vore stolt. Ett litet leende växte på mina läppar, det var så skönt att alla älskade henne, jag menar, vem kunde inte göra det?”Vad söt hon är, även fast hon är lik Justin.” Inget faderskapstest där inte, det behövdes inte. Alla drag kom från honom, men hon fick min ögonfärg.

 

”Tack för att ni kunde komma.” Det var sista personen jag sa det till, och när dörren gick igen var det precis som att någon tog bort en sten ifrån mitt bröst. Alessa och Ryan kunde tyvärr inte medverka då dem var och hälsade på någon släkting till Alessa i USA. Justin kom från köket med Adriana i famnen. ”Gå upp och lägg dig. Jag fixar här med din mamma, och så lägger jag Adriana sedan.” Jag fick nog inte ens protestera, så det var ingen idé jag gjorde ett försök till det. ”Varför är du så söt mot mig, vad har jag gjort för att förtjäna dig i mitt liv.” Han la ett finger över mina läppar. ”Det är jag som ska ställa dig den frågan.” Jag kramade om både honom och henne innan jag pussade henne i pannan och gick upp för trappen.

 

Min kropp var som sten, så innan jag kom i säng släpade jag mina ben efter mig. Väl på kudden slocknade ögonen på en gång, men jag vaknade till när Justin la ned Adriana. ”Du och din mamma är det bästa som finns i mitt liv. Jag önska bara att din mamma kunde se genom alla mina brister och fel.” Jag förstod att det var Adriana han pratade med, och han trodde säkert att jag sov, så jag fortsatte med det. Dörren gick igen, och jag var åter igen ensam med min dotter. När klockan var 3 på natten vaknade hon till, och hade massa ljud för sig. Så jag tog upp henne och gav henne lite mat, efter det somnade hon igen, och jag orkade inte lägga ned henne i sin säng, så hon fick sova bredvid mig.

 

På morgonen hörde jag hur Liam kom in, för han smyger på ett speciellt sätt, så jag tittade upp med ena ögat och möttes av honom. ”Vad gör du vaken nu?” Jag försökte viska så att han skulle förstå att han också skulle göra det, och det gick bättre än jag trott. ”Tänkte fråga varför Justin sover på soffan nere.” Jag reste mig lite för hastigt upp, så jag la mig ned igen. ”Jag vet inte, sover han än, eller är han vaken?” ”Han är vaken.” Precis innan han skulle gå ut så pussade han Adriana i pannan, ”Jag älskar dig lillasyster.” Jag har inte sett eller hört honom säga eller göra så innan, så jag blev verkligen rörd. ”Kan du säga åt honom att komma upp då?” Liam nickade och gick ut.


 

Jag ger er ett kapitel till, även om jag inte mår bra. Men jag ska börja skriva på 112 nu. :)


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-eight.

 

Sekunderna innan hon öppnade dörren blev jag nervös, jag har väl aldrig i hela mitt liv varit nervös och speciellt inte för att träffa henne. ”Jag trodde du hade glömt bort mig.” Var det första hon sa när hon öppnade dörren.”Aldrig, tiden gick lite fortare än vad jag förväntat mig bara.” Hon släppte in mig och gav mig en kram. Tillsammans gick vi upp på hennes rum. Liam hade hon redan lagt, och jag är glad att det är hon som är mamma till mitt barn, hon är stark. Två barn själv. I spjälsängen bredvid Clarissas säng låg hon, den vackraste varelsen på jorden. Hon sov så sött, jag smekte henne på kinden, och pussade henne i pannan. ”Hon har sovit ett bra tag nu, så hon vaknar säkert snart och vill ha mat.” Vi satt tillsammans i sängen, och hon la sitt huvud på min axel.

 

Mycket riktigt, 40 minuter senare vaknade Adriana och skrek, det var faktiskt skönt att höra henne skriva, för det är ett bevis på att barnen mår bra. Clar tog upp henne och satte sig ned bredvid mig igen, och började mata henne. Det var fint att se mor och dotter så nära varandra, och speciellt när Adriana sträckte på sin hand och spretade med sina små fingrar. När hon hade ammat klart så hade hon somnat om igen. Det är väl ett fint liv dem lever, dem små, dem äter och sover. ”Jag hoppar in i duschen, det går fort.” Jag satt lutad mot sänggaveln med Adriana i famnen, jag kunde inte släppa henne med blicken, det gick inte även om jag ville.

 

Clar kom ut från badrummet i bara en handduk, och inte ens det reagerade jag på. Det är något jag har sett så många gånger, men visst var det längesedan, och något jag saknat. Hon försvann in i sin WIC, och jag la åter igen min koncentration på Adriana. Clar satte sig ned i sängen bredvid mig, och lutade sitt huvud på min axel. ”Det känns så overkligt. Att sitta här tillsammans med dig, och vår dotter.” Det lät på henne, precis som att hon trodde det var en dröm. ”Det som känns overkligt för mig, är att du sitter bredvid mig, och faktiskt pratar med mig.” Våra blickar möttes och hon log.

 

”Jag ska väl börja röra mig hemåt.” Jag reste på mig från sängen som vi hade setat i, i nästan 4 timmar. Klockan hade börjat närma sig 2 på natten, och mina ögon orkade inte hålla sig uppe mer. ”Stanna? Du kan sova här.” Jag vände mig om för att se om hon skojade eller inte, och jag kunde inte se någon sarkasm i hennes blick hon gav mig. ”Säkert?” Hon nickade, och gick in i badrummet. ”Då sover jag på soffan.” Hon kollade ut från badrummet med en chockad blick, och tandborsten i munnen. ”Var inte löjlig.” Jag skakade bara på huvudet och fattade inte ett dugg av det som hände. Jag stod och titta på henne i spegeln när hon borstade färdigt sina tänder, och log mot mig. ”Här.” Hon gav mig min tandborste, hade hon verkligen kvar den?

 

Vi bäddade ned oss och hon la sig på mitt bröst och precis när vi båda hade slappnat av vaknade Adriana igen. Clar gick upp och tog henne. Vi satt och pratade under tiden som hon ammade. ”Kommer du någonsin förlåta mig?” Jag var tvungen att få veta om allt jag gjorde för henne var i onödan, eller om det fanns en chans. ”Kan vi inte ta en dag i taget?” Det lät inte negativt, så visst kunde vi allt göra det. När vi väl gick och la oss igen somnade båda två på en gång. Det var underbart att få lägga armarna om henne, och bara vara.

 

På morgonen vaknade jag av att Adriana gjorde massa ljud ifrån sig i sängen, så jag drog på mig mina kläder och tog med mig henne ned, så att Clar skulle få sova ut lite. Hon har haft det tufft den senaste tiden, så jag tyckte hon kunde behöva all sömn hon kunde få. När jag kom ned i köket satt Erica där och läste tidningen. ”Har du sovit här inatt?” Hennes ton sa inte vad hon kände, men jag hade mina aningar. ”Ja, det har jag.” Var det enda jag svarade. Adriana var fortfarande vaken, så jag gick och satte mig i soffan och la ned henne i mitt knä. Liam kom inrusandes i vardagsrummet och satte sig ned bredvid mig. ”Vill du hålla henne?” Liam tittade storögt på mig. ”Får jag?” ”Klart du får, men du måste sitta still och hålla upp hennes huvud.” Jag la ned Adriana i Liams famn, och genast vart han att se mycket stoltare ut.

 

Clar kom ned två timmar senare iklädd enbart en t-shirt och trosor. Hon satte sig ned i mitt knä och pussade mig på kinden. Jag kollade frågande på henne, och hon mimade ”Jag älskar dig.” Jag placerade mina händer på hennes bara lår och hon rös till. Vi satt och tittade på Liam och Adriana som gosade med varandra, eller ja, det var väl mest Liam som gosade med henne, men i alla fall. Ren syskon kärlek, och jag älskar att se Liam så stolt.”Du kommer bli den bästa storebrodern någonsin.” Han tittade upp på mig och nickade samtidigt som han log med hela ansiktet. Erica kom in i vardagsrummet där vi satt. ”Liam, kan du gå upp på ditt rum, jag vill prata med mamma och Justin själv.” Clar kollade frågande på henne, och sträckte sig efter Adriana och Liam gjorde som hon sa.

 

”Är ni två tillsammans igen?” Den frågan var mer riktad till Clar än till mig, så jag väntade på att hon skulle svara.”Nej, det är vi inte, vadå då?” Erica sträckte sig efter Adriana, men Clar vägrade ge bort henne. ”Det ser så ut.” ”Om det nu skulle vara så, stör det dig? Stör det dig att pappan till mitt barn finns i mitt liv, och att jag älskar honom sjukt mycket?” Clar pratade precis som att jag inte vore där, men jag satt helt stilla och tyst. ”Jag vill bara inte att du glömmer vad han har gjort mot dig.” Där gick min gräns, jag gick upp på Clarissas rum och hämtade mina saker, och lämnade huset, utan att säga ett enda ord.

 


 

”Tack, mamma.” Mer hade jag inte att säga till henne. En kväll och natt som var helt underbar förstörde hon på mindre än 5 minuter. Allt för att hon inte kan hålla käften. Varför kan inte jag få leva mitt egna liv, varför ska hon lägga sig i. Justin räddade mitt liv, genom att riskera Adriana, bara för att jag skulle överleva. Kan inte hon se den goda människa han egentligen är? Varför är det bara jag som ser det. Jag gick från vardagsrummet och hon försökte inte ens stoppa mig, eller be om ursäkt. Ibland funderar jag om jag är adopterad, med tanke på att jag har ett sådant stort hjärta och förlåter folk för fort och lätt, medan hon skrämmer iväg alla. Jag gick in och satte mig på golvet vid Liam, han hade byggt en koja och lagt in sin barbaskön och massa täcken.

 

”Varför säger mormor sådant?” Han måste ha hört när mamma pratade med mig och Justin, och det brukar aldrig Liam göra. Han var troligtvis rädd att Justin skulle försvinna igen, och det har han bara sin mormor att tacka för.”Jag vet inte gubben. Hon tycker väl inte om Justin.” ”Det gör jag visst, jag vill bara inte att han sårar dig igen. Ni har en dotter tillsammans, och jag vill att hon ska veta vem båda sina föräldrar är.” Mamma stod i dörren, så hon hade hört mig nu, och det var ganska bra. För egentligen tänkte hon bara på Adriana denna gång. ”Men varför kan du som är min mamma inte se hur mycket jag älskar honom, och hur mycket han älskar mig? Han tillbringade sina lediga dagar med mig på ett ruttet sjukhus, han kom med blommor och choklad, och det gör man inte om man inte älskar personen. Han tar hand om mig, om inte annat så älskar han sin egen dotter. Han lät mig sova tills jag vaknade imorse. Förstår du vad jag säger? Jag älskar Justin, kommer troligtvis aldrig sluta göra det heller, det gör ont som fan att inte få kalla honom min. Han kan hur lätt som helst bara hitta en ny, men han stannar hos mig i alla fall.” Mamma stod helt tyst i dörren, hon rörde sig inte ens. Liam satt lika tyst han också. ”Förlåt gumman.”

 

Jag och mamma pratade ett tag, och hon verkade förstå hur jag kände så hon lät mig göra mina egna beslut, och det är jag glad över. Att jag äntligen fick min mamma att förstå hur mycket han betyder för mig. När jag hade klätt på mig och gjort mig i ordning så åkte jag och Liam hem till Justin, jag visste att han åkte till Diane och Bruce. Jag var tvungen att prata med honom, och Bruce älskar Liam, och Diane älskar Adriana, så vilka är bättre barnvakter än dem? ”Kan vi prata?” Han satt inne på sitt rum med en keps över ansiktet så jag kunde inte se honom i ögonen. ”Är du här för att säga att din mamma har rätt, kan du gå.” Det var först då jag hörde att han grät, så jag satte mig ned bredvid honom och tog han i handen. ”Nej, jag är här för att tala om att jag älskar dig, men att jag vill ta en dag i taget. En vacker dag vill jag leva med dig, men jag är inte redo just nu.”

 

 



 

Detta kan vara det sista för idag, jag vet inte. Jag har sånna spänningar i huvudet och nacken så nu ska jag lägga mig ned och vila ett tag, får se hur jag mår mot kvällen. :) Men glöm för all del inte bort att jag älskar er iaf :)
 
 
Och snälla, har ni frågor ställ dem antingen i min lilla chatt ruta, eller i bloggsvar. :)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-seven.

 

Att vara på sjukhus i en vecka är ingenting jag rekommenderar, men nu kan jag gå helt själv och jag får röra mig fritt mellan mitt rum och Adriana. Hon blir bättre och bättre för varje dag, och det är som att någon tar bort medelstora stenar från mitt bröst varje gång doktorn kommer med dem glada nyheterna. Snittet på min mage läker fint, så förhoppningsvis kommer det inte finnas kvar ett sådant stort ärr, och det är jag glad över. Jag har nästan inga bristningar heller, och det är jag ännu gladare för. Allt går framåt, förutom kärleken. Jag tror att jag håller på och blir tokig. Varför ska det vara så svårt när två personen älskar varandra obeskrivligt mycket? Varje dag som Justin kommer och hälsar på mig har han med sig en ros och en chokladask.

 

Bara känslan att få sätta på sig sina kläder och slippa kläderna som sjukhuset ger en är ju underbart, även om det bara är mjukiskläder jag springer omkring i så är det skönt. Liam har sovit med mig inatt så nu vet han hur det är att äta sjukhusmat till frukost och lunch, det var inget han ville uppleva igen. ”Aldrig mer att jag äter det där, kommer Justin snart så jag får riktig mat?” Jag tittade på honom där han satt och pillade i maten. ”Jag vet inte, han kanske inte ens kommer idag.” Liam spände ögonen i mig. ”Mamma, han har varit här varje dag, med blommor och choklad till dig. Så varför skulle han inte komma idag?” Min son är smart, FÖR smart. Han ska inte veta sådant, och absolut inte märka att det är varje dag han vart här. ”Det är för att han vill träffa din syster.” Jag försökte i alla fall dra en vit lögn. ”Eller hur.”

 

Dr. Cooper hade ställt in en fåtölj i Adrianas rum, jag och Justin spenderade all vår tid tillsammans där inne. Jag satt alltid i hans knä, med hans armar om mig, det får mig på något konstigt sätt att må bra. Vi fick alltid vara själva, och det var det bästa. Liam hade tröttnat på sjukhuset och speciellt maten så han ville åka hem till Jeremy, så mamma körde dit honom, och blev kvar en stund hon med. ”Kan jag få se på ditt blivande ärr på magen?” Jag reste mig upp och drog försiktigt upp min tröja, ned mina byxor en liten bit och visade honom det. Han la sina händer på mina höfter och pussade mig på magen. Jag rös till av hans lätta beröring och en fri känsla spred sig i magen. Han drog själv ned min tröja, och drog ned mig i hans knä igen. Våra blickar ville inte släppa varandra och helt omedvetet närmade vi oss varandra, hans läppar mötte försiktigt mina, och vi kysstes.

 

Känslan fanns kvar i min kropp efter den kyssen, varken jag eller Justin sa något. Vi vände bara våra blickar från varandra och tittade på Adriana, hon låg där och för första gången var det som att ett leende spred sig på hennes läppar, men hon är väl för liten för det? Det såg i alla fall ut som att hon log. Justins grepp hon min hand blev hårdare, precis som att han var livrädd att jag skulle försvinna, men mig gjorde det inget, för jag ville inte att han skulle hålla i mig på något annat sätt. Hans hand var precis där den skulle, i min. Mina tankar blev avbrutna av att det knackade på dörren. ”Kom in.” Dörren öppnades och in kom Dr. Cooper. ”Jag förstod väl att det var här jag skulle hitta dig.” Han skrattade, ett ganska härligt skratt faktiskt, som jag har börjat vänja mig med.

 

Han skulle återigen kolla till mig, så att jag fortfarande mådde bra, eller var på bättringsvägar. ”Allt ser bra ut, och det är lika för Adriana, hon får nog komma hem om en vecka skulle jag tro.” Både jag och Justin tittade på varandra och log. Det ska bli så skönt att få ta med henne hem. Jag tänker inte gå ut med henne då heller, då ska jag tillbringa min tid i sängen och bara ligga och kolla på henne. ”Gud vad skönt att höra. Kan inte jag få en säng här inne, så slipper vi ta upp två rum?” Han skrev ned något i sina papper han hade med sig. ”Jag ska höra, men det är väl inte omöjligt. Vill pappa Justin också ha en säng eller?” Han log när han sa det, så jag visste inte hur jag skulle ta det. ”Han sover med mig.” Jag märkte på en gång att Justin spände sig bakom mig.

 

När vi återigen blev ensamma satt vi och tittade på vår dotter, folk kanske tror att det var uttråkande, men inte det minsta. Hon var så vacker, så jag hade svårt och tro att hon var vår. ”Hur mår du?” Justin bröt tystnaden, och pussade mig på axeln. ”Jag mår faktiskt bra.” ”Bra.” Efter ett tag satt vi på golvet och spelade kort med varandra, och för första gången någonsin vann jag. ”Yes, det där var du inte beredd på va?” Han kollade ned på alla korten som låg på golvet och sedan på mig. ”Du måste ha fuskat, för det där har aldrig hänt förut.” Han tog upp några kort och kastade dem på mig. Jag skrattade bara åt hur rolig han såg ut, och kom och tänka på att jag troligtvis sett likadan ut alla gånger jag har kastat kort omkring mig. ”Jag har inte fuskat, jag vann Justin. Yeah, Clar is the best”

 


 

En vecka har gått och Clar ska få åka hem med Adriana. ”Har du allt med dig?” Hon kollade en sista gång i rummet och gick mot dörren för att ta bilbarnstolen. ”Det har jag.” Hon tog min hand och jag kunde inte bli gladare, även om jag inte visade det öppet. Allt kan vända på en sekund. När vi kom ut stod Kenny utanför sjukhuset och hjälpte oss förbi alla papps. Hon klämde min hand hårdare, troligtvis bara för att jag inte skulle släppa henne, och det skulle jag aldrig göra. Hon satte in stolen i bilen och satte sig bredvid, jag fram och Kenny körde. ”Kenny, jag har saknat dig.” Jag såg hur Kenny log, för jag vet att han har saknat både Clar och Liam. ”Jag har saknat dig med.”

 

När vi kom hem till Clar så plockade hon ur alla sina saker ur bilen och började gå mot huset, men hon vände sig om. ”Kommer du till mig ikväll?” Jag hade vevat ned rutan bara för att kunna säga hejdå, men hon hann före. ”Ja, men bara om du vill.” Hon tittade ned på Adriana. ”Jag vill att du ska få spendera så mycket tid med din dotter, det bara går.” Hon log mot mig. ”Då kommer jag.” Vi sa hejdå och vi åkte därifrån. ”Så, vad händer mellan er?”Kenny satt och trummade på ratten i väntan på att det skulle slå om från rött till grönt. ”Inget.” Jag kan ha varit för snabb på svaret för att han skulle tro mig. ”Ljug inte.” Jag suckade. ”Okej, vi har kyssts en gång. Det är allt.”Han slog mig på axeln och log. ”Det kommer gå bra.” Han har ofta rätt, när han säger sådana saker, så jag kan väl bara hoppas på att han har det nu med.

 

Mormor stod på trappen med öppna armar när jag kom, det kan jag förstå då hon inte har sett så mycket av mig den senaste veckan. ”Hej gubben, hur är allt?” Henne är det ingen idé man ljuger för, då får man en uppläxning om att det är fult att ljuga. ”Det är bra, jag mår faktiskt bra nu.” Morfar mötte oss i hallen och han gav mig en stor kram, och det är alltid lika härligt att vara tillbaka i deras armar, det är som när jag var liten. ”Är du hungrig?” Jag nickade och gick efter mormor ut till köket. Mamma var ute med Erica och Liam, så det var bara jag och mina morföräldrar plus Kenny hemma. Mormor stekte hamburgare åt mig. Det var gott med hennes mat för första gången på länge, kändes det som.

 

”Clarissa ringde och frågade om du kunde komma till henne.” Jag hade helt och hållet glömt bort tiden, klockan på väggen i köket visade strax efter 10, så jag kan förstå att hon var orolig. Jag menar, jag gör allt för att hon ska ta mig tillbaka, men jag dyker inte upp när hon ber mig. ”Jag åker till henne på en gång.” Kenny kom ut i köket. ”Är det okej om jag tar din säng eller? Du blir väl kvar där inatt.” Jag skrattade bara åt honom och slog han på axeln.”Ta den du, kommer jag hem lägger jag mig på soffan.” Bilresan till henne kändes som en evighet, jag vet inte varför, jag menar, jag har åkt den vägen miljoner gånger, och just denna gång var den lång.

 


 

Jag hann lägga in ett på morgonen åt er, jag skulle inte åka förev vid 9, trodde inte jag skulle vakna så tidigt. Men allt för er =) Hoppas ni gillar det (A)

 

Vad tror ni kommer hända??? =)


Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle svarar...

rt om Chapter one hundred-six.:

Vad tycker du om ryktet om att Justin är "pappa"? Alltså "pappa" till Mariah Yeaters barn? Själv tycker jag att hon skämmer ut sig och att hon bara vill ha uppmärksamhet. Vill bara smälla till henne -.-



Svar; Fick en intressant fråga av en stammis :) Jag vet inte vad jag ska tycka, det där gjorde min dag iaf. Jag skrattade så jag grät när jag läste det. Det finns ju egentligen ingen som vet om det är sant, hon kan mycket väl vara en psykiskt sjuk människa som vill ha, precis som du säger uppmärksamhet. Eller så har Bieber ett problem på halsen. ;P

Jag tror iaf inte att det är sant, så det är väl bara att se vad tiden har att visa. :P Ska bli intressant, för hon hävdar ju tydligen att ett faderskapstest kommer bevisa att han är pappa. Så antingen bevisar det att han är det, eller att hon är spritt språngande galen ^^


BTW.. Kapitel 106 under detta inlägg! :)





Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-six.

 

Jag vaknade av att jag hörde folk prata inne i mitt rum, och för första gången på två dagar fick jag se små solstrålar som sökte sig in genom persiennen i fönstret, men jag hade inte styrkan i kroppen för att vända mig om och se vilket det var som befann sig i mitt rum. Mamma och Patties röster var dem enda jag kände igen, det var en man med också. ”Gumman är du vaken?” Mamma satte sig på kanten bredvid mig, så jag nickade lite på huvudet. ”Hej, mitt namn är Dr. Cooper. Hur mår du idag?” Jag vände mig om försiktigt så att jag mötte folket som befann sig i mitt rum. Jag mimade vatten till mamma, och hon var snabb framme med ett glas åt mig. ”Jodå, ont i magen. Annars tror jag nog att jag mår bra.” Doktorn kom emot mig och satte sig på en stol. ”Är det okej om jag kollar på din mage?” Jag nickade och tog bort täcket. Han lyfte upp min tröja lite, och jag ville absolut inte se vad det var han gjorde, så jag stirrade i taket. ”Allt ser bra ut, du kommer få ett ärr, men sköts det bra blir det inte så synligt.” Jag nickade bara åt honom, och drog ned min tröja igen.

 

Mamma hade åkt för att hämta Liam, så det var bara Pattie kvar. Hon lovade mamma att hon skulle ta hand om mig, jag är glad att hon finns i mitt liv. ”Varför gick Justin här ifrån igår?” Hon la ned en tidning hon satt och läste och tittade på mig. ”Sa han inget?” Jag skakade bara på huvudet. ”Han kunde inte vara i samma rum som dig, han älskar dig för mycket för att se dig sårad av honom. Det var vad han sa till mig igår innan han stormade ut från sjukhuset.” En tår rann ned för mig kind, men jag tog bort den fort. Fan att allt skulle bli såhär, allt är hans fel. Ingen av oss mår bra av detta heller, men om han någon gång kunde hålla fan på sig, så skulle det aldrig behöva vara såhär. Hon kramade om mig, en riktigt moderlig kram.

 

”Mamma, hur mår du?” Liam kom in genom dörren och var hur glad som helst. ”Jag mår bra, du är ju här.” Vi kramades ett tag tills han tyckte att det blev för mycket. ”Kommer du komma hem idag?” Jag såg hur han blev ledsen när jag inte svarade på en gång. ”Nej lilla gubben, det kommer jag tyvärr inte. Jag vet inte när jag får komma hem.” Liam sitt i mitt knä i sängen och var hur lugn som helst. ”Jag hörde att Justin hade tagit hand om dig, var han snäll?” Liam vände sig om och kollade på mig. ”Han är bäst. Snälla mamma, kan ni inte bli tillsammans igen, jag saknar honom jätte mycket.” Hur tror ni att det känns när ens 4 åriga son säger en sådan sak? ”Det är inte så lätt gubben.”

 

”Finns det någon chans att jag skulle kunna få komma ut och ta luft, och kolla min mobil lite?” Doktorn var tillbaka inne i mitt rum och tog lite prover på mig. Han kollade skeptiskt på mig, men jag tog fram mina hundögon som ingen, och då menar jag ingen kan säga nej till. ”Bara du har med dig någon, i fall att något händer. Jag hämtar en rullstol åt dig.” Pattie måste ha prickat in det bra, för hon kom in genom dörren när han gick ut. ”Har du lust att hjälpa mig ut på en balkong?” Cooper rullade in en rullstol åt mig, och så lyfte han över mig till den, och Pattie körde iväg med mig. Mobilen hade jag plockat med mig. När vi kom ut och jag kunde andas in frisk luft för första gången på några dagar blev jag genast piggare, och jag startade min mobil. Pattie tittade på mig när det flög in sms efter sms. Ett stack ut, lite väl mycket. Selena, vad fan vill hon?

 

”Hej, jag vet inte om du kommer läsa detta sms från mig, men jag hoppas verkligen det. För jag vill att du ska veta hur ledsen jag är över det jag har gjort. Jag ångrar det nå så fruktansvärt mycket, och kunde jag göra något hade jag tagit tillbaka det omgående. Jag förstod nog inte i stunden hur mycket jag egentligen sabbade, men nu gör jag det, och det är försent. Det var inte meningen, någonting flög i mig, och jag vet inte vad. Justin älskar dig fruktansvärt mycket. Jag har samlat mod till att skicka dig detta sms, jag skulle aldrig våga ringa eller besöka dig, jag vet att du är mycket starkare mentalt än mig. Det kanske har tagit lite lång tid, för lång tid, men jag vill att du ska veta att jag verkligen är ledsen över det som hände. Och att Justin var stark nog att berätta för dig vad som hänt, gör honom stor i mina ögon, då jag själv inte vågade. Fan, förlåt Clarissa.”

 

Jag läste sms:et om och om igen, för att verkligen förstå vad det stod i det. Pattie kollade på mig med stora ögon. Jag visade henne min mobil, och lät henne läsa vad jag hade fått från Selena. Även om jag hatar henne över allt, så kan jag ändå vara tacksam att hon skickade mig det där sms:et. Saker och ting kan bli lättare att komma över, jag vet inte hur, men jag vet att det kommer vara det. ”Oj.” Var det enda Pattie kunde säga, och så fick jag tillbaka mobilen. Jag hade fått flera sms från Alessa, som det stod att jag skulle höra av mig så fort jag mådde bättre, och det gjorde jag inte nu, så jag hörde inte av mig. Allt jag hade i mitt huvud var Selena, hon har spökat i mitt bakhuvud nu i över en månad, men nu var hon framme i hela huvudet. ”Kan du ringa Justin, och säga att han ska komma hit?” Pattie var fort upp med mobilen och slog in hans nummer, jag har inte hans nya och har inga planer på att lägga in det än på ett tag.

 

”Kan jag få besöka min dotter när vi ändå är ute?” Nu var mamma och Liam med oss också, och alla tre kollade skeptiskt på mig. ”Snälla?” jag försökte med allt, och tillslut åkte vi förbi mitt rum till ett rum längre ned. ”Jag klarar mig härifrån, jag vill vara själv.” Dem gjorde som jag sa och gick iväg. Jag rullade in i rummet och fram till kuvösen som stod längre in. En liten tjej, och då menar jag liten, låg i den med en rosa söt liten mössa. Hon var så söt där hon låg, men alla slangar ville jag ta bort, men dem var till för att hjälpa henne. Allt jag ville var att hålla i henne, jag ville kunna pussa henne och säga hur mycket jag älskar henne. För det gör jag, även om jag inte har sett henne tidigare så är hon en del av mig, och jag kommer ge henne allt i livet.

 

Justin hade kommit och jag satt fortfarande och tittade på henne, jag kunde inte slita mig. Alla värden på henne började se bättre ut än när hon föddes, och det är ett gott tecken. ”Du ville att jag skulle komma.” Han satte sig ned på stolen bredvid mig, och tittade på samma sak som jag, ett resultat av oss. ”Jag vill att du ska veta att jag älskar dig. Jag gör det Justin, du måste förstå det. Men jag vet inte hur jag någonsin ska kunna våga släppa in dig i mitt liv igen, jag vill inget annat, men jag måste våga ta steget.” Han tittade på mig med chockade ögon, precis som att det kom som en överraskning för honom. ”Älskar du mig?” Han stammade lite, men inget märkvärdigt. Jag tittade honom i ögonen. ”Ja, det gör jag. Konstigt nog.” Jag vek ned blicken och tittade in i kuvösen igen. ”Vad säg som att döpa henne till Adriana?” Han la sin hand på min. ”Bara om du vill.”

 

Även om doktorn sa åt mig att sitta still i rullstolen så är jag envis, jag klev upp ur den och satte mig ned i Justins knä. Jag trivs med honom, även om det är konstigt, men vi delar faktiskt ett barn tillsammans. Han höll mig runt magen och varje gång han kom ned på mitt sår gjorde jag en min, men jag sa inget. Jag ville inte att han skulle tro att han skadade mig, för det gjorde han inte, inte på det sättet. ”Jag vill inte förstöra denna underbara stund, men vi måste planera begravningen.” Jag hade helt och hållet glömt bort att det egentligen skulle ha varit två, så jag fick verkligen en smäll i ryggen när han sa så. ”Har du sett honom?” Han nickade, men sa inget. Ingen av oss ville nog prata om det.

 

Justin körde tillbaka mig i rullstolen till mitt rum, och lyfte upp mig för att lägga mig ned i sängen igen, det hade faktiskt vart en bra dag, frisk luft, och fått se min dotter. Jag längtar verkligen tills jag får hålla henne i mina armar. Mamma och Liam kom in när jag precis hade lagt mig igen, och Justin var på väg att gå ut, igen. ”Vart ska du?” Han vände sig om i dörren, precis som att det inte var han jag pratade med. ”Stanna, snälla?” Han gjorde som jag sa, och mamma tittade förundrat på mig. Hon får tycka precis vad hon vill, jag kan ju uppenbarligen inte släppa honom, så varför ska jag ens försöka, och därmed plåga mig själv? Liam satte sig i Justins knä. ”Kan jag få spela på din telefon?” Jag kollade på dem undertiden som Justin lärde Liam något nytt spel han hade laddat ned. Jag älskar att se Liam glad med Justin.


 
 
Bara för att jag älskar er och för att jag ska bort imorgon så får ni ett till kapitel idag. :) Jag är dock inte borta hela dagen, men måste försöka skriva lite också, så att jag bara helt plötsligt kan ge er ett kapitel. Det kommer absolut några imorgon också, men på förmiddagen är jag borta.

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-five.

 

Jag tog med mig Erica bort till sofforna som vi suttit i hela natten. Pappa gick iväg och hämtade vatten åt henne, så att hon skulle kunna prata. Tillslut lugnade hon ned sig. ”Clar lever, men är svag.” Lever hon, måste hon bli bättre, så är det bara. ”Du har en dotter Justin, din son klarade sig tyvärr inte.” Tankarna for runt i mitt huvud, och jag kunde inte få in allt hon sa. Men hon fortsatte. ”Anledningen till att hon fått kramperna är för att hon har burit på ett dött barn. Jag är så ledsen Justin.” Liam vaknade till i mammas knä, så jag gick och satte mig bredvid honom. ”Har mamma vaknat? Hur mår hon?” Han satte sig ned i mitt knä. ”Hon har inte vaknat, men hon lever.”

 

När Dr. Cooper kom ut och sa att det var okej om man ville besöka Clar så valde jag att besöka min dotter istället. Han sa att Clar skulle ha lugn och ro runt sig, och det skulle det aldrig bli om jag kom in där, så jag valde att göra det som var bäst för henne. Även om jag ville träffa henne, så ville jag även träffa vår dotter. Alla gick in till Clar och Dr. Cooper visade mig till min dotter, som tyvärr inte har något namn än, eller i alla fall inget som jag vet om. Honlåg i en kuvös, och var fruktansvärt liten. Innan Cooper gick ut ur rummet så stoppade jag honom.”Kan jag få se min son?” Han tittade skeptiskt på mig. ”Klarar du verkligen av det.” Jag nickade och lät min blick gå vidare till den sötaste tjejen i världen. ”Okej, följ med mig.”

 

Han visade in mig i ett kylrum, och han öppnade ett skåp med numret 19 på, och ut rullade han som en bår, med ett skynke över. Under där låg min son. ”Du får själv ta bort skynket när du känner dig redo.” Även om jag egentligen inte var det, så ville jag ta ett avsked. Det var hårt, men jag gjorde det. Jag sa hejdå till honom, och sedan gick jag därifrån, tillbaka upp till min dotter, som ska få all min uppmärksamhet från och med nu. Jag satt bredvid och såg hur en maskin hjälpte henne att andas, och det förstår jag, med tanke på att hon är en månad för tidigt född. Hon behöver all hjälp och kärlek hon kan få.

 


 

”Min älskade lilla dotter, hur kunde det bli så här? Liam behöver sin mamma.” Jag hörde hur mamma satt bredvid mig och pratade, jag var precis på väg att vakna. Kroppen kändes helt utmattad och jag hade ont i huvudet. Den första jag fick syn på var Liam när jag slog upp mina ögon, han tittade storögt på mig. ”MAMMA..” När han sa det kollade både mamma, Pattie och Jeremy på mig. Jag kollade runt i rummet efter Justin, men hittade honom inte. Mamma såg på mig att jag letade efter något. ”Gumman, du är på sjukhuset. Allt har gått bra.” Liam kröp upp bredvid mig. ”Skulle jag kunna få lite vatten?” Min mun var som igenmurad, det dammade nästan ur den. Mamma kom med ett vattenglas med ett sugrör i, så jag skrattade till lite, då insåg jag att jag hade fruktansvärt ont i magen.

 

Allt började klarna upp lite bättre ju mer klockan tickade. ”Är inte Justin här?” Jag viskade mest för mig själv, så jag tror ingen annan hörde mig. Min röst bar mig inte så länge, men jag försökte. Jag kom allt ihåg allt han hade gjort mot mig, men så mycket han har sagt att han älskar mig borde han väl finnas vid min sida, eller? ”Varför har jag så ont i magen mamma?” Hon satt och pratade med Pattie i en soffa som stod mot väggen på andra sidan. Jeremy och Liam hade gått ut en vända. ”För att Justin räddade ditt liv. Dem har gjort ett kejsarsnitt på dig. Och jag har något väldigt tråkigt att berätta.” Det kändes som att någon la en sten på mitt bröst, för jag kunde inte andas, och det såg mamma. ”Ta det lugnt, du får inte brusa upp.” Hon tog mig i handen och strök mig över kinden. Hon berättade allt vad som hade hänt efter att jag hade svimmat, och jag kan inte tacka Justin nog. Hade inte han gjort det snabba valet kanske jag inte hade legat här nu.

 

”Hur mår min lilla tjej då?” Pattie kom fram och satte sig på sängkanten. ”Hon mår bra, hon ligger i kuvös, och lär nog göra det ett tag, men du kommer få träffa henne tids nog.” Jag vände mig om så att mamma inte skulle se mina tårar, men självklart förstår hon sådant ändå. Hon behöver inte ens se. Hur säger man till sin mamma att man vill träffa pojken man älskar mest i hela världen, men som även sårat en mest. ”Vart är Justin, jag trodde han skulle vara här.” Innan mamma hann svara så gjorde Pattie det. ”Åh gumman. Han är den som vart här längst, han har vart den som tagit hand om Liam och den som har hållit sig samman. Han sitter nog inne vid er dotter.” Jag satte mig upp lite försiktigt i sängen. ”Kan du hämta honom?” Det kom som en viskning ur min mun, men hon hörde mig nog för hon gick ut ur rummet.

 

Jag var nervös, jag visste inte hur jag skulle reagera när jag såg honom igen. Även om det inte var första gången jag skulle möta hans underbara ögon, och jag visste inte heller hur dem skulle tala. Säger han inget brukar han alltid prata genom sina ögon, som jag ganska lätt läser av, men nu vet jag inte. Dörren öppnades och mitt hjärta stannade, men det var bara Pattie som kom in. ”Han skulle bara dricka vatten, så kommer han.” Hon gick fram till mamma och la en hand på hennes axel. ”Ska vi lämna dem ifred?” Mamma reste på sig, pussade mig i pannan och gick mot dörren. ”Jag älskar dig.” Sedan vände hon och gick ut. När dörren slog igen var det som att det bara var jag kvar på hela jorden, allt var så tyst. En liten fläkt i mitt rum var det enda som surrade.

 

Jag satt fortfarande i upp i sängen när det knackade på dörren. Jag ropade kom in, så mycket jag kunde med tanke på att min röst inte var tillbaka helt. Justin kom in, och jag kände faktiskt en lättnad. Även om han har sårat mig sjukt mycket så är det ändå han som har stulit mitt hjärta. ”Hej.” Han gick ut löst, även fast det var jag som ville att han skulle komma. Han satte sig ned i soffan. ”Kom och sätt dig här.” Sa jag och slog med min hand på platsen bredvid mig, jag ville ha honom så nära mig utan att det gjorde ont. Han tvekade ett tag innan han gjorde det, men när han satte sig ned la jag armarna om honom. ”Du fattar inte vad jag har saknat dig. Du kommer aldrig förstå hur ont det gör.” Jag grät, han grät, men vi höll om varandra. Hans underbara lukt, jag drog in så mycket jag kunde för jag visste inte när jag skulle få chansen igen.

 

Han låg bredvid mig i sängen och jag låg på hans bröst, jag kände hur hans hjärta slog och kände hur han andades, regelbundet. Ibland drog han sina fingrar genom mitt hår, och ibland lät han sin hand smeka mig över ryggen. Det var precis som att jag hade glömt allt han gjort mot mig. Det var en skön känsla, det var något magiskt över det. ”Varför gjorde du det?” Jag var tvungen att få veta, det kanske inte var rätt tillfälle, men jag ville så gärna veta vad det var jag inte hade, som Selena hade. Hans hjärta ändrade rytm, och han andades oregelbundet. Jag kollade upp på honom och han grät, han sa inget men mötte min blick, samtidigt som jag såg ett fåtal tårar lämna hans ögon. ”Helt ärligt… Jag vet inte. Men det är något jag kommer få leva med resten av mitt liv.” Han lät verkligen ledsen, precis som att han skulle kunna hugga av sin ena arm för att få det ogjort. ”Vad har hon som jag inte har?” Återigen märkte jag hur han ville krypa ur skinnet. Han tyckte inte om situationen jag satte honom i. ”Inget, du har så mycket mer än hon.”

 

”Jag älskar dig, och kommer alltid göra det, Alltid.” Han reste sig upp ur sängen och gick ut, jag vet inte varför eller vad det var som hände, men han lämnade mig själv där. Jag la mig ned med ryggen mot dörren och försökte sova en stund, jag hade fortfarande fruktansvärt ont i kroppen, speciellt magen. Jag vill inte ens se hur den ser ut, jag är inte så säker på att jag vill se min dotter heller. ”Jag älskar dig också.” viskade jag för mig själv medan jag drog in doften som Justin hade lämnat efter sig. Jag låg och blunda samtidigt som jag lyssnade på fläktens surrande och mina egna andetag, det lät som att jag ansträngde mig när jag andades, men det gjorde jag inte.


 
 
Detta är sista kapitlet för idag. Håller på för fullt och skriver på 109, så jag ligger lite före er som vanligt. :P

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-four.

 

En doktor kom och bar bort henne från mig. Liam skrek och grät så mycket han orkade, och jag visste inte vad jag skulle göra. ”Liam, lugna ned dig. Schyyy.” Även om jag var livrädd att någon allvarligt hade hänt med Clar så gjorde jag allt för att Liam skulle lugna ned sig. Han är 4 år och har fått uppleva mer än man egentligen behöver i den åldern. ”Kommer mamma bli bra?” Han satt i mitt knä utanför rummet som Clar befann sig i. ”Det hoppas jag.” Det var kanske inte det smartaste man kunde säga, men jag kunde inte tänka klart. Erica var på väg hit, jag ringde henne och berättade vad det var som hade hänt. Mamma och pappa skulle också komma på en gång. ”Allt kommer gå bra.” Det sprang folk ut och in ur hennes rum, men ingen kunde tala om för mig vad det var som hade hänt.

 

”Är du hennes pojkvän?” En doktor kom ut, och tittade förskräckt på mig. ”Nej, men hon bär på mina barn.” Han satte sig ned bredvid mig, det var bara jag kvar av alla. ”Jag kan inte säga hur tillståndet är, men det jag kan berätta för dig är att det finns en stor risk till att hon dör om hon föder barnen. Så det vi kan göra nu är ett kejsarsnitt, då är det större chans att alla tre överlever.” Jag tänkte inte ens innan jag svarade. ”Gör det.” En halv timme efter att jag hade gett honom klartecken kom alla tillbaka, och Liam såg helt förstörd ut. Han kröp upp och satte sig i mitt knä. ”Har du hört något?” Jag såg på Erica att hon inte gillade att prata med mig, men hon var så illa tvungen. ”Ja, men jag vet inte om det är någonting för små öron.” Mamma reste sig upp och tog med sig Liam till leksakerna som fanns en liten bit ifrån oss. Jag berättade för Erica och pappa vad doktorn hade sagt, och vad jag hade svarat. ”Tack, med ditt kloka val kanske min dotter överlever. Även om det riskerar barnen.” Hon grät, och det fick mig ledsen. Mamma kom tillbaka och höll om mig. Jag sa nyss att Liam var för liten, men jag var inte heller så gammal för detta.

 

Dem tog Clar till en operationssal, men sa inget till oss när dem lämnade rummet hon hade vart i tidigare. När dem rullade ut sängen fick såklart Liam syn på det, och blev helt hysterisk. Han försökte springa efter dem, men jag hann stoppa honom. ”Liam, Liam. Lugna ned dig. Mamma kommer bli bra igen, dem ska hjälpa henne nu.”Efter många om och men lyckades han lugna ned sig en aning. Han satt i mitt knä och spelade på min mobil. Jag fixade en ny en vecka efter att jag hade slängt den andra över berget, men med ett nytt nummer. Ryan kom ut till oss en vända, både Alessa och Drew hade somnat. ”Hur mår hon?” Jag tittade på Erica. ”Kan du ta Liam, jag måste ha frisk luft.” Jag lyfte över Liam till hennes knä, och tog med mig Ryan ut. Självklart var det fullt med papps utanför, så vi gick runt på baksidan och dit fick dem inte komma, av någon konstig anledning, som jag är tacksam för.

 

”Så hur mår hon?” Jag och Ryan satt mot väggen. ”Jag vet inte, det enda jag vet är att föder hon barnen kan hon dö, så jag sa att dem skulle göra ett kejsarsnitt.” Han kollade på mig, säkert rädd att jag skulle bryta ihop, vilket det inte var långt ifrån att jag gjorde. ”Hey, hey, hon kommer klara sig. Hon är stark, kom ihåg det.” Han kramade om mig. Under hela tiden vi satt där höll jag mig för att börja gråta, jag vet inte varför, när det egentligen är lättare att bara släppa allt. ”Ska vi gå tillbaka in, ingenting blir bättre av att vi sitter här.” Vi reste på oss och började gå mot ingången, och återigen vart vi omringade av massa papps.

 

Lim sprang fram till mig när jag kom tillbaka till dem alla som fortfarande satt och väntade på besked från läkaren. Ryan valde att gå tillbaka till Alessa, och det kan jag förstå. ”Hört något?” Alla skakade på sina huvud och tittade på mig. ”Titta Justin, jag har slagit rekord.” Liam viftade med min mobil och det verkade för en sekund att han faktiskt inte visste vad vi gjorde på sjukhuset. ”Vad du är duktig. Börjar du bli hungrig?” Han tittade upp på mig och nickade. ”Jag tar med mig Liam ned till fiket och äter något.” Erica tittade på mig och reste sig upp. ”Kan jag få prata med dig?” Liam gick lite i förväg så att vi kom själva.

 

”Min dotter älskar verkligen dig, och jag vet inte vad det är du har gjort den här gången för att krossa hennes hjärta” Jag skulle precis avbryta henne, men hon stoppade mig. ”Och jag vill inte veta heller. MEN du tar hand om Liam, precis som att han vore din. Även om det låter konstigt så är jag glad att Clarissa träffade dig, du har sett till så att jag kommer få två underbara barnbarn till.” Hon kramade om mig under tiden som mina tårar rann, hennes betryggande hand som strök sig upp och ned på min rygg fick mig att må ytterst bättre. ”Jag vet inte vad jag ska säga. Jag älskar Clar, och jag älskar Liam.” Vi stod kvar där ett tag tills Liam började ropa på mig, och det var lika bra att gå, så han kunde få något i magen.

 

”Vad vill du ha att äta då?” Liam tittade på alla bilder som fanns framme vid kassan. När han hade kollat klart pekade han på hamburgaren. Jag beställde till honom, och en kaffe till mig. Hon i kassan kollade länge på mig, och jag tror att hon flera gånger ville fråga efter en autograf, men hon gjorde det aldrig. Innan jag gick därifrån skrev jag ned mitt namn på en flyers som låg där, och gav den till henne. ”Tack.” Hon log mot mig, och jag försökte ge henne ett så äkta leende jag bara kunde. ”Vad det gott?” Liam kastade i sig så mycket han bara kunde av maten, medan jag smuttade på mitt kaffe. ”Det var det.” Han hade inte ens tid att titta på mig, så hungrig var han.

 

Flera timmar gick och vi alla blev riktigt trött, men ingen ville åka hem. Liam hade sedan länge somnat i mitt knä, men det gjorde mig inget. Fortfarande hade ingen doktor kommit ut, och det började göra mig riktigt nervös. Om hon dör vet jag inte vart jag tar vägen, hon är mitt allt. Överlever hon kommer jag kämpa för mitt liv, jag tänker aldrig ge upp hoppet om att få henne tillbaka. ”Mamma och pappa, ni kan åka hem om ni vill.” Dem kollade båda på mig precis som att jag vore galen, och det kanske var det jag var. ”Aldrig, vi stannar. Du behöver oss, om inte annat så behöver Clar oss när hon vaknar och mår bra.” Mamma tog Ericas hand och höll den. ”Tack för att ni är här.” Erica höll tillbaka tårarna, precis som vi andra. Det var ingen som ville gråta inför Liam. Så vi alla satt och höll in tårarna, även om han sov, men han kunde vakna när som helst.

 

Smärtan som fanns i mitt bröst när Clar kastade ut mig ur hennes hus efter att jag hade berättat för henne att jag kysste Selena, är inget mot den smärtan som kryper under mitt skinn just nu. En smärta jag inte kan göra något åt, den enda som kan ta bort just denna smärta är Clarissa själv. Vaknar hon och mår bra, försvinner den. Det är allt jag vill, att hon ska vakna och må bra. Jag vill se henne skratta igen, jag skulle kunna göra vad som helst för att få se henne gråta också, för det är ett bevis på att hon lever. ”Erica Jones, kan du följa med mig?” Äntligen kom det en doktor och ville något. Hon följde med honom bort en bit från oss andra, och jag kunde inte spetsa mina öron mer för att höra vad dem sa.

 

Jag behövde inte ens titta på Erica för att förstå vad det var som hade hänt. Hon skrek rakt ut och föll ihop. Jag tror att mitt hjärta stannade upp, för jag kände inget, inga känslor ingenting. Doktorn som tidigare presenterade sig som Dr. Cooper försökte göra allt för att hålla henne uppe på benen. Mamma tog Liam ur mitt knä så lugnt hon kunde för att inte väcka honom, och jag gick bort till dem två. När hon fick se att jag kom försökte hon själv hålla sig upp och kastade sina armar om mig. Hon grät, och det gjorde så att mina tårar började rinna. Jag har alltid velat veta hur mycket en människa kan gråta, men det svaret kommer jag aldrig att få. ”Vad är det som har hänt?” Dr. Cooper tittade på mig, sedan på Erica. ”Det får du ta med henne när hon har lugnat ned sig. Jag får tyvärr inte berätta något.” Han vände på klacken och gick.


 
 
Gillar ni det? =)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-three.


 

Vad ska man säga, en månad har gått sedan jag såg eller hörde något från Justin sist. Liam får inte sova inne vid mig mer för jag gråter mig till sömns på kvällarna, jag vill inte att han ska se mig så. Mamma fick reda på av Pattie att det inte längre fanns ett förhållande mellan mig och Justin, hon blev inte direkt glad. Hon ville att jag skulle berätta för henne, men jag visste inte hur jag skulle kunna göra det. Hon försöker trösta mig så mycket hon kan, men jag vet inte vad som skulle kunna läka mina sår. Det är tredje gången som Selena såg till detta, antingen ärr hon väldigt skicklig eller så är Justin för dum i huvudet. ”Mamma, hur mår du?” Liam satt bredvid mig i soffan och kollade på tv:n som var avstängd. ”Jag mår bra.” Den lögnen har jag dragit för länge, så jag tror att han kommer se igenom min fasad snart. Han kramade om mig. Han är nog den enda jag har kvar nu, och jag älskar honom över allt.

 

Alessa ska ha barn om bara några dagar vilket jag verkligen ser fram emot. Hon kommer bli en toppen mamma, precis som Ryan kommer bli en toppen pappa. Det enda jag inte gillar med detta är väl egentligen att jag och Justin kommer bli gudföräldrar. ”Ska vi åka och hälsa på Alessa?” Liam satt i sitt rum och höll på med sina leksaker, och jag satt lutad mot väggen och kollade på honom, han mår inte heller bra över allt som hänt. Han saknat Justin, jag ser det på honom, men han säger inget. Jag vet att jag har sagt att oavsett om jag och Justin bråkar eller inte så ska Liam få träffa honom, men jag kan inte låta honom göra det nu. ”Ja, har bebisen kommit?”Han lät överlycklig, och ett leende spred sig över hans läppar. ”Nej, inte än. Det kan hända när som helst.” Han var glad i alla fall.

 

När vi parkerade bilen på Ryans uppfart kom dem ut i 200. ”Vattnet har gått, så vi lär åka. Ni får följa med om ni vill.” Hela familjen var på väg ut. ”Nej, då blir vi bara i vägen.” Jag skulle precis säga hejdå när Alessa stannade upp. ”Jag vill ha dig där. Så du har inget val.” Jag och Liam satte oss i vår bil och åkte efter Ryan. När vi kom fram till BB vankade Alessa fram och tillbaka i rummet, egentligen skulle hon ligga still men hon kunde inte för hon hade så ont. När det kom in en barnmorska i rummet tog jag med mig Liam och gick till caféet. ”Vad vill du ha?”Han kollade vad dem hade att erbjuda. ”Den där.” Sa han och pekade på den största bakelsen, vad annars. ”Och sedan vill jag ha en Cola.” Det är inte ofta han får dricka det, men han kan väl få känna hur det känns att fira något riktigt trevligt. Jag tog en kladdkaka och en festis. Vi satt kvar där i säkert en timme. Liam kunde inte sitta still, så det tog ett tag för honom att få i sig sin bakelse.

 

Vi gick tillbaka till väntrummet som var precis utanför salen som Alessa befann sig i, och Ryans pappa satt där. ”Hur går det för henne?” Han vek ned tidningen och kollade på mig. ”Det går nog bra, jag gick ut precis när hon började krysta, jag klarar inte av sådant. Det var för nästan 40 minuter sedan, så går allt som det ska så lär det väl vara över snart.” Jag tänkte tillbaka på när Liam föddes, det tog mig nästan 3 timmar, och då är man ganska slut i kroppen efter det. När det är min tur ska jag ha ur mig två stycken, men dem är sällan lika stora som en.”Vad tror du att det blir Liam? Du får en leksak om du har rätt.” Han log, och det syntes på honom att han funderade. ”Jag tror det blir en pojke. Får jag välja vad jag vill då, om jag har rätt?” Jag nickade, och han ställde sig upp och gjorde någon form av segerdans. Han är inte riktigt normal, tur var väl att vi var ensamma i rummet tillsammans med Ryans pappa.

 

”Ni är välkomna in, allt har gått hur bra som helst.” Barnmorskan kom ut och öppnade dörren åt oss. Liam var först in, och han stod som fastfrusen precis innanför dörren och tittade på Alessa som låg i sängen med en liten bebis i famnen. ”Vad blev det?” Han var illa kvick med att fråga det innan han rörde sig en millimeter. ”En pojke, Drew.” Liam gjorde sin segerdans igen, Martin och jag började skratta medan Ryan och Alessa bara kollade på honom. ”Han vann, han fick gissa vad det skulle bli och gissade han rätt skulle han få välja en leksak.” Dem log mot Liam, som fortfarande inte hade lugnat ned sig. Mina tårar kom rinnandes, dem var så fruktansvärt fina alla tre, speciellt tillsammans. ”Får man hålla honom?” Alessa började röra på sig i sängen och jag kom emot henne, för att ta emot honom. ”Gud vad lik Ryan han är.” Alessas mamma och pappa kom inrusandes, dem hade vart i Toronto och var på väg hem när dem hade fått höra nyheten. Jag satte mig ned i stolen i hörnet och tittade på den lilla. Liam stod bredvid mig och tittade på honom. ”Mamma, varför är han så liten?” Han ställer ibland så roliga frågor. ”Du var lika liten när du föddes. Man är det, annars får man inte plats i magen.” Liam drog försiktigt med sin hand i pannan på Drew.

 

När jag hade hållit honom ett tag tog Haley, Alessas mamma över. Det är väl det enda som är bra när man har fött en unge, man behöver sällan dem första timmarna vara orolig, alla andra tar hand om honom. Ryan kysste Alessa i pannan flera gånger och jag kunde höra honom viska att han älskade henne. ”Justiiiiin…” Jag hörde bara Liams röst, och jag fattade direkt vad det var som hände. Jag kollade upp från där jag satt och jag fick direkt ögonkontakt med Justin. Alessa tittade på mig då jag vek blicken mot hennes håll. Justin och Liam kramades ett tag, och det gjorde ont att se. Jag gick fram och kramade om Alessa. ”Ingen scen, jag lovar. Idag är det er dag.”Hon pustade ut och kramade om mig. ”Grattis till er båda.” Ryan fick också en kram.

 

”Jag ska väl ta med mig Liam och åka hem. Hör av dig direkt när ni är hemma, så jag får komma och skämma bort lilleman lite.” Vi kramades en sista gång. Justin satt med Drew i sin famn och Liam stod vid honom. ”Liam kom nu, vi ska åka hem.” Han tittade på mig och spände ögonen i mig. ”Snälla, börja inte bråka.” Han suckade men kom emot mig. När vi lämnade rummet bakom oss kunde jag pusta ut. Justin försökte inte ens prata med mig, och det var skönt. Jag tror att han förstår nu att det är allvar. Vi hann gå några meter, sen kom en sjuk smärta i min mage, och något rann till efter mina ben. Liam tittade på mig och sedan på golvet. ”Mamma, du blöder.” Sen svartnade det för ögonen på mig.

 


 

Det var så längesedan jag såg henne, så när jag kom in och fick se henne sitta med bebisen i sina händer visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Liam kom fram till mig och gav mig en kram, jag hade verkligen saknat honom.”Du vet om att vi döper honom efter dig? Han heter Drew.” Jag kramade om Ryan och han berättade den stora nyheten för mig. Även om inte Alessa hade en speciellt positiv syn på att jag och Clar var i samma rum, så ska jag ändå inte ställa till en scen, det är deras dag idag, och jag ska inte förstöra den. När jag tillslut fick hålla i honom, var det en helt ny upplevelse som kom. Liam stod bredvid mig och tittade på honom. ”Snart har du två så här små hemma hos dig.” Clar satt och pratade med Alessa, så jag passade på att prata med Liam medan jag fick. Han tittade på mig med ledsna ögon. ”Kommer du och mamma bli tillsammans igen?” Hur svarar man på en sådan fråga till en liten grabb som är 4 år? ”Jag vet inte vännen.”

 

När Liam och Clarissa lämnade rummet tittade både ryan och Alessa på mig. Jag reste mig upp och gick med Drew till Alessa. ”Hur känns det?” Ryan la sin hand på min axel. ”Jag vet inte, jag vet inte vad jag ska säga, eller göra. Jag älskar henne, och saknar henne.” Alessa tittade på mig. ”Hon är helt förstörd, hon älskar dig också.”Men vad gör det? Hon vill ju inte prata med mig. Jag kan inte tvinga henne, hon måste komma själv. Även om det är jag som har gjort fel, så borde det vara jag som kryper tillbaka, men jag vill att hon ska få den tiden hon behöver. Dörren flög upp och Liam kom in. ”Mamma blöder.” Var det enda han sa och sprang ut igen. Alla i rummet tittade på mig, så jag sprang ut i korridoren. Det första jag såg var Clar som låg på golvet och det var blod runt henne.


Finns det någon som sitter med ögonen torra? :P Jag vet inte hur många kapitel det blir idag, men det visar väl sig. (A)

Skrivet:
Kategori: Marielle vill något...

Marielle frågar...

Skulle ni någongång kunna märka er för livet med en tatuering,
som har någonting med Justin Bieber att göra?

Kapitel 102 under detta inlägg!



Detta är min tatuering, den sitter på underarmen och är ganska stor :)
Är sjukt stolt över den, och skulle aldrig ta bort den.

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-two.


 

Mamma och Liam har kommit hem, och jag har försökt städat upp i rummet så mycket det gick, och köpt nya saker. Allt som jag slog sönder har jag ersatt, och mamma har inte märkt någon skillnad, vilket är skönt. Däremot har hon frågat efter Justin några gånger, precis som Liam, och det är något jag kommer få leva med. ”Ska vi åka till lekparken?” Jag och Liam satt i min säng och myste. ”Ja, kan vi ringa Jazmyn?” Jag plockade upp min mobil och slog Jeremys nummer, ja jag kan det utantill av någon konstig anledning. ”Hej Clar, hur mår du?” Det är alltid trevligt när han svarar och frågar hur det är innan man hinner fråga det man ska, när man ringer. ”Jodå, jag har mått bättre. Men jag tänkte höra om du hade tid att komma till lekparken med Jazzy?” Liam satt bredvid mig, och bad att dem skulle kunna komma. ”Klart vi kommer, men det finns ett problem.” Det var precis det jag inte ville höra. ”Justin måste följa med, jag har nämligen gett honom utegångsförbud.” Han skrattade när han sa det sista, och jag kunde inte göra annat själv. ”Det är okej, jag lär väl möta honom någon gång.” ”Bra, då syns vi om 20 minuter.”

 

”Gud vad längesedan man såg dig. Och vad stor du har blivit.” Jeremy kramade om mig, och när Jazzy fick syn på mig i Justins famn ville hon hoppa ned på en gång. Hon sprang fram till mig och kastade sig i min famn. ”Akta hennes mage Jazzy.” Justin fick ur sig ett par ord, men jag spände ögonen i honom, då gav han upp och gick och satte sig på en bänk. ”Spring och lek ni två nu.” Jeremy hade tagit med sig fika, så vi satte oss vid bänken som Justin satt på. ”Hur mår du?” Jeremy kollade medlidande på mig och tog en kaka. ”Som jag förtjänar antar jag.”Planen var att reta upp Justin till max, och jag visste att jag skulle lyckas. Jag såg hur han vände och vred på sig, jag antar att han ville säga något. ”Varför skulle du förtjäna att må såhär?” Han kollade fundersamt på mig. ”För att den jag älskar.. aldrig älskade mig tillbaka, och jag var dum nog att gå på hans lögner.” Justin reste på sig och skulle precis gå, men Jeremy ryckte ned honom på bänken igen. ”Du går ingenstans, och du vet mycket väl varför.”

 

Liam och Jazmyn gungade och hade det hur kul tillsammans som helst. ”Jag önskar att jag var liten igen, då kärlek var en puss av pappa och det största bekymret man hade var när man ramlade och skrapade upp knä.”Mina tårar började bildas i mina ögon och jag kunde inte hejda dem, utan lät dem bara rinna. Jag snyftade inte, men försökte undvika så att Jeremy och Justin skulle se. Justin gjorde ett nytt försök till att gå. ”Vart tror du att du ska?” Justin stannade upp och tittade på Jeremy samt pekade på mig. ”Tror du att jag tänker sitta här och se på när personen jag älskar mest i hela världen gråter. Jag vet att det är mitt fel, så hon ska inte behöva se mig. Du kan ju hälsa tjejen mitt emot dig att jag älskar henne, och jag är villig att göra vad fan som helst för att hon överhuvudtaget ska prata med mig igen.” Jeremy bara kollade på Justin, som vände och gick därifrån. Jag sprang efter honom och drog tag i honom så han vände sig om, och innan han hann säga något så kysste jag han. ”Jag ville bara se lågan tändas i dina ögon, och slockna efteråt. Nu kanske du kan förstå hur jag känner mig.”

 

Justin gick från lekparken utan att säga ett enda ord, han vart nog troligtvis stum efter det jag gjorde och sa till honom. Jeremy och jag satt kvar på bänken och kollade på Liam och Jazzy som lekte. Dem två är så fruktansvärt söta tillsammans, och jag hoppas verkligen att deras vänskap kommer växa och bli större. Jazmyn kan behöva en vän som är med henne för att personen gillar henne, och inte hennes idiot till bror. ”Hur mår mina barnbarn?”Jeremy tog min uppmärksamhet från Liam. ”Dem mår bra. Jag vill se och hålla dem nu. Tiden går för sakta.” Han log mot mig och fyllde på saft i mitt glas. ”Liam och Jazmyn, ska ni ha fika?” För barn behöver man bara nämna ordet fika, så kommer dem springandes.

 

”När kommer mina syskon?” Det lät som att Liam hade väntat nog, och jag kan väl hålla med om det. ”Dem kommer om fyra månader.” Liam suckade, och Jazmyn kollade på mig. ”Du kommer bli den bästa fastern någonsin, glöm inte det.” Jag rufsade till henne i håret och hon log mot mig. ”Kommer du och Justin bli tillsammans igen?” Jag hörde på rösten hur hon led, om hon ändå kunde förstå hur mycket jag lider. Jeremy räddade mig från den grejen. ”Det visar sig gumman.” Hon tog det som ett svar, och jag var glad över det. Vi fikade ett tag till och sedan sprang dem iväg igen och började leka. ”Hur ska jag kunna förklara för dem där två att jag och Justin aldrig kommer bli tillsammans igen?” Jeremy tittade på mig, och lät blicken vandra vidare till Liam och Jazzy. ”Jag vet inte. Jag kan inte heller sluta hoppas på att ni blir ett par igen. Men det är helt upp till dig. Jag kan inte hjälpa dig där.”

 


 

Den stickande känslan som vandrar i min kropp, från den ena armen till den andra går inte att beskriva. När jag gick från lekplatsen, gick jag bara, hade ingen speciell plats jag gick mot, men det slutade med att jag satt mot ett träd på berget där jag för några dagar sedan hade hämtat Clar. Jag satt där och fingrade på mobilen ett tag, tills jag valde att kasta den över berget, Clarissa skulle ändå aldrig ringa mig igen, så vad skulle jag med den till? Kvällen kom och det började bli mörkare ute. Jag kunde höra att det var en fest nere på stranden, och alla var högljudda och glada. Inte ett enda leende fanns på mina läppar, även om jag var glad över deras lycka. Jag har ingen sådan kvar, allt försvann då jag besvarade Selenas kyss, allt jag någonsin har önskat mig.

 

På natten när jag kom hem satt pappa uppe i köket. ”Förlåt, jag vet att jag har utegångsförbud.” Jag var på väg upp på mitt rum men pappa stoppade mig. ”Kom hit en stund.” Jag satte mig ned mittemot honom, och la ned mitt huvud i mina händer. Jag visste att pappa var besviken på mig, precis som alla andra gånger jag har sårat Clar, men jag tror att besvikelsen på mig själv är störst. ”Varför?” Det var det enda pappa sa till mig. ”Jag älskar Clar, men direkt Selena kommer inte i bilden kan jag inte säga nej.” Han nickade bara. ”Okej, hoppas du tyckte att det var värt det. Gå upp och lägg dig nu, och du har fortfarande utegångsförbud.” Jag orkade inte ens argumentera med pappa så jag gjorde som han sa.

 

Eftersom att jag inte äger en mobil så kunde jag inte slösurfa heller, alla mina andra elektronik saker är hos mormor och morfar, men mamma såg till så att jag inte fick dem. Enda anledningen till att hon lät mig ha mobilen var ifall att Clar skulle höra av sig, men den gjorde jag ju som sagt mig av med. När jag låg i min säng och tittade i taket och för första gången på två dagar slappnade av kom tårarna, det var nog först då som jag verkligen insåg vad det var jag hade förlorat. Tanken om att aldrig mer få krama Clar åt upp mig inifrån, men att aldrig få se mina barn, den tanken dödade mig.


Jag älskar era kommentarer, och hur jag påverkar er! :) Även om det kanske inte är på ett bra sätt, men jag gör det, och det är huvudsaken. Hoppas bara att ni gillar det som komma skall... (A)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-one.

 

Justin kom hem igår, och jag kan inte minnas den dagen då jag var så glad över att se honom, men han var inte alls lika glad. Hans ögon var röda och han började gråta när han såg mig. Jag kommer aldrig glömma händelsen i mitt rum, han satt på min säng och grät. Jag har faktiskt inte sett honom så någon gång tidigare. ”Jag måste berätta en sak.” Det är väl kanske den värsta meningen man kan säga till sin pojk/flickvän. I det här fallet höll jag på att svimma, så jag lutade mig mot väggen för att kunna stå ordentligt. Det spelade ingen roll hur många gånger han torkade bort sina tårar, det kom bara fler hela tiden. ”Selena kysste mig, och jag besvarade den.” Det är en mening jag aldrig kommer glömma, eller att jag kastade ut honom precis efter han hade sagt det. Han fick inte ens chansen att förklara, jag tycker att han har fått sina chanser, och han sumpade den sista han någonsin skulle få.

 

Min mobil har ringt oavbrutet, och har den inte gjort det så har det ramlat in SMS. Eftersom att jag inte svarade på något så kom Ryan och Alessa hem till mig, men jag har låst in mig och bäddat framför dörren. ”Slår du in dörren åker den över mig.” Jag kunde bara höra hur Ryan suckade på andra sidan, men jag brydde mig inte, jag behövde vara själv. Mobilen hade jag sedan länge stängt av och lagt i en låda, jag ville inte se den, eller något annat som gjorde att jag kunde kontakta den andra världen. Presenten jag fick av Justin när jag fyllde år, IPaden den kastade jag allt vad jag orkade i väggen. Hela displayen sprack, och bilden som jag hade på mig och Justin som bakgrund delade sig, precis som oss i verkliga livet.

 

Mamma vet fortfarande inte vad det är som har hänt, och jag har valt att hålla det så. Jag vet fortfarande inte om hon skulle strypa Justin eller inte, och det vore kanske lite synd, inte för just honom men för Jeremy och Pattie. På tal om henne, hon kom förbi lite efter att Ryan och Alessa hade gått, och jag kände att jag kunde släppa in henne.”Gumman, hur du ser ut.” Hon kramade om mig, och jag kunde inte hålla tårarna inne, jag hade gjort det så länge nu. ”Du kan ju tacka din son, att jag ser ut så här.” Fick jag tillslut fram mellan alla snyftningar. Hon höll mig hela tiden i sin famn, och precis som när man är liten och ledsen så vaggade hon mig fram och tillbaka. Jag kände mig trygg i hennes famn, även om jag tidigare sagt att jag vart trygg i Justins famn också, men det var bara en lögn.

 

För första gången på över ett dygn gick jag ut ur mitt rum. Jag och Pattie satt i köket och drack kaffe, jag vet att man inte ska dricka så mycket koffein under en graviditet, men jag har inte druckit mycket hittills. ”Jag kan inte be om ursäkt för hur min son behandlar dig, men jag vill att du ska veta att oavsett vad som händer mellan er två, så kommer jag alltid att finnas för dig.” Jag log mot henne, och försökte hålla tillbaka tårarna, och jag lyckades faktiskt. ”Jag är glad att du finns, verkligen. Men mitt och Justins förhållande är över, jag vill aldrig mer se honom.” ”Jag förstår dig gumman. Det kan vara svårt för dig att förstå hur jag kan sitta och säga så om min egen son, men just nu förtjänar han inte bättre.”

 

Jag kollade ut genom fönstret av en slump, och fick se Justins bil stå på gatan, och jag kände på mig att det var han. Så jag gick ut och blev mött av honom, han klev ur bilen och skulle precis säga något när jag gav honom en örfil. ”Förstår du inte vad jag säger? Jag vill aldrig mer se dig. Förstår du hur det känns för mig, sätt dig i min situation. Tänk dig tanken att jag skulle dra med mig ett X till dig, eller att jag skulle kyssa honom, sova bredvid honom. Eller göra allt annat du har gjort med Selena. Snälla, sätt dig i min sits. Skulle du klara av att leva med tanken att du kanske inte var tillräcklig för mig, för det är precis så jag känner. Att jag inte duger, att jag inte har allt som du vill ha, eller allt som Selena tydligen har. Jag har aldrig älskat en människa på samma sätt som jag älskade dig. Men alla mins känslor jag haft för dig har gått från kärlek till hat, på vadå? Mindre än 36 timmar. Jag hoppas du mår bra över vad du har lyckats med, för det var väl det som var tanken?” Jag lät han inte ens svara utan sprang in igen, och möttes av Pattie i hallen, hon omfamnade mig i en kram, och strök mig över ryggen.

 

När Pattie hade lämnat mig själv hemma gick jag upp och tig mig en dusch, det var fruktansvärt skönt, men allt jag gör påminner mig hela tiden om Justin. Han har varit med mig överallt och jag kan inte sluta tänka på honom. Jag vill verkligen veta varför han gjorde det, och vad det är som jag inte har. Selena är vacker och det är något jag aldrig kommer komma ifrån, men varför var hon tvungen att ta min pojkvän ifrån mig? Och hur fan kunde han tillåta det? Tankarna snurrade, fanns det någon anledning till varför Justin inte älskade mig tillräckligt. Han ville väl bara göra mig på smällen och sedan dra. När jag kom ut duschen drog jag bara en handduk runt mig och la mig ned i sängen. Efter ett tag drog jag på mig en mjukisdress och gick in i barnrummet, det första som åkte ned från väggen var korten på mig och Justin, jag kastade det över rummet och in i väggen. Stolen som stod på sidan av dörren hamnade i mina händer och jag började svinga den över rummet, jag gav upp då allt var trasigt. Mobilen som låg i lådan åkte på och jag struntade i alla sms som ramlade in och tog ett kort på det sönderslagna rummet och skickade det till Justin med en kort text. "Hoppas du är nöjd."

 


 

När mobilen plingade till och jag såg att det var från Clarissa slog hjärtat dubbla slag, men det slutade slå när jag såg vad det var. Utan att tänka satte jag mig i bilen och åkte hem till henne, men hennes bil var borta. Även om jag visste att hon inte var hemma så gick jag upp gör att få se rummet med egna ögon. Jag stannade till utanför hennes rum och fick se att hon hade kastat IPaden i golvet, utan att gå in där gick jag vidare till det andra rummet som såg hundra gånger värre ut. På mitten av golvet låg det ett kort på mig och Clar. Jag stannade inte kvar där länge utan kände hur mitt hjärta skickade ut en obeskrivlig smärta. "Jag måste fixa detta." Sa jag för mig själv medan jag var på väg ut igen. Jag åkte mot berget jag visste att hon befann sig på.

 

Det tar nästan 2 minuter att gå från bilen ut mot klippan, och redan när jag hade slagit av bilen och klivit ur kunde jag höra hur hon grät. Det skar i mitt hjärta när jag hörde henne, jag hörde hennes rop på hjälp, och det var allt på grund av mig. Hade jag aldrig svarat på Selenas sms, hade Clar aldrig setat där. Vi hade gjort något tillsammans, eller så hade vi pratat med varandra i telefon. Jag saknar henne, och det kommer jag alltid göra när hon inte är med mig. När jag kom fram så vände hon sig om, och hon blev chockad när hon såg mig. ”Gå.” Jag tänkte inte lämna henne en gång till. ”Nej, det tänker jag inte.” Hon vände sig om igen och reste sig upp. ”Då går jag, men jag tänker inte gå förbi dig.” Hon tog ett kliv närmare klipp kanten och kollade ned. ”Du skulle bara våga. Hoppar du, hoppar jag efter dig.” Hon grät och skrek osammanhängande ord jag inte kunde tyda. Helt plötsligt vände hon sig om och kom emot mig, hon slog mig i bröstet flera gången och jag lät henne göra det. Jag lät henne ta ut sin aggression på mig, för jag vet att jag förtjänar det och att det är mitt fel. För varje slag hon rättade ut började smärtan försvinna, även om hon är liten så är hon fruktansvärt stark i armarna. Tillslut sjönk hon ihop framför mig. ”Jag älskar dig så det gör ont, men vet du vad som gör ondare? Att du inte älskar mig tillbaka.”

 

Jag visste inte vad jag skulle säga, jag hade inte ord som skulle kunna få henne att förstå att det är hon som är mitt liv. ”Jag älskar dig visst, och det värsta av allt är att jag aldrig kommer få chansen att visa dig hur mycket.”Om ni kunde se hennes ansikte just nu skulle inget öga vara torrt. Det fanns ingen som förstod hur ont det gjorde för mig att se henne så. ”Du har fått så jävla många chanser. Oavsett hur mycket jag älskar dig, kan jag inte ta tillbaka dig. Det gör ondare och ondare för varje gång som du sårar mig.” Vi satt ned mitt emot varandra och hon kastade små stenar på mig hela tiden. ”Kan jag inte få köra hem dig i alla fall?” Hon tittade upp och mötte min blick, det var först då jag såg hur hennes ögon såg ut. ”Hem? Där allt jag ser påminner om dig? Nejtack. Jag måste flytta härifrån.” Hon vände sig om och satte sig med ryggen mot mig.


 
 
 
Vad tror ni ska hända? Vill att ni ska veta att när jag skrev dessa 4 kapitel som kommer så grät jag själv. :P Jag var tvungen att sluta skriva flera gånger för att kunna hämta andan. (A)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred.

 

Hur i hela helvetet kunde jag vara så jävla dum? Jag lär mig aldrig, Ryan och Alfredo skulle ha slagit mig i huvudet istället. Ryan kommer garanterat se på mig att jag har gjort bort mig för livet, och han kommer tvinga mig berätta det för Clar eller så kommer han göra det. Även om vi är bästa vänner, så tycker han att man ska göra rätt för sig. Jag gick från Selenas hotell, det tog inte mer än 10 minuter, och det var inte länge nog för mig, jag hade behövt flera dagar på mig att fundera vad jag skulle göra. Clar kommer hata mig för resten av livet, hon kommer aldrig mer titta på mig, och absolut inte låta mig träffa mina barn. Även om jag kanske är Justin Bieber och kan få i princip allt jag pekar på, så kommer jag aldrig vinna ett mål mot henne. Jag kände hur mina ögon började vattnas, och jag insåg att tårarna var på väg att komma. Jag kunde inte hindra dem, inte denna gång. Hon är mitt liv, och jag kastade precis iväg det.

 

”Hey buddy, hur var det…” Mer sa inte Ryan innan han såg hur jag såg ut. Innan han hann börja gorma och skrika på mig satte jag upp min hand, och gick raka vägen in på mitt rum. Hade dörren haft ett lås, hade jag låst och slängt bort nyckeln. ”Justin, kommer inte du ut och talar om vad det är som har hänt slår jag in dörren, och du vet att jag gör det.” Jag hörde mycket väl att Ryan var upprörd, och jag känner honom så pass väl att jag vet att han skulle göra det. Även om det tog emot att öppna dörren så var det, det enda jag kunde göra. ”VAD hände?” Han höjde rösten åt mig, och det har han aldrig gjort förut. ”Hon..” Jag avbröt mig själv, jag visste inte hur jag skulle kunna säga det till honom. ”Hon vad?” Jag hörde hur hotelldörren slog igen, så jag antar att Alfredo lämnade oss.”Hon kysste mig, och jag mitt as besvarade kyssen.” Jag fick en fet smäll över huvudet av honom, och det var väl kanske det minsta han kunde ha gett mig. ”Du är så jävla körd just nu, och du vet vad jag har sagt. Du berättar, eller så gör jag det. Clar är värd så mycket mer än detta.” Han rusade ut ur rummet och dörren slog igen efter honom.

 


 

Eftersom att jag visste vilket hotell Justin hade gått av vid, så sprang jag dit. Selena ska få veta att hon lever efter detta. Hon lovade att hålla sig borta från Justin. Att han ens tänkte tanken, och gjorde det. Han har något för Selena som jag inte kan förklara, men hade han inte kunnat kontrollera sina känslor från början skulle han inte ha dragit in Clarissa. Hon förtjänar så mycket mer än en idiot till pojkvän. ”Selena Gomez?” Receptionisten kollade konstigt på mig. ”Okej, jag vet att ni inte säger vilket rum hon bor i, men ring upp henne och säg att Ryan Butler vill träffa henne, så kommer hon släppa in mig.” Hon tittade fortfarande skeptiskt på mig, men lyfte luren och jag kunde höra Selena svara. Efter några minuter kallade hon på mig. ”Rum 347.” Jag tackade och gick mot hissen hon pekade mot.

 

”Vad i helvete tänker du med?” Hon drog in mig på sitt hotellrum även fast jag skrek på henne, det första jag gjorde, eller så kanske det var därför hon gjorde det. ”Vad håller du på med? Jag bor inte ensam på detta hotell.”Hon satte sig ned i soffan och tittade på mig. ”Varför gjorde du det?” Hon himlade med ögonen och slog på platsen bredvid mig, som i en gest att jag skulle sätta mig ned. ”Han besvarade kyssen…” ”Det kanske han gjorde, men fattar inte du att han alltid kommer ha något för dig, han har flickvän, och hon väntar hans barn. Vill du förstöra allt det?” Jag såg på henne att hon var på väg att börja gråta, men det är ingenting som tar på mig, hon kan få gråta hur mycket hon vill. Hon har ställt till det. ”Jag hoppas du mår bra, när Clar dumpar Justin och han faller ihop, han kommer aldrig mer bli normal efter det.” Med dem orden lämnade jag henne där i tårar.

 


 

När Ryan gick ringde min telefon och jag såg på displayen att det lyste Baby <3 men jag tryckte bort det. Jag ville inte att hon skulle börja fråga massa saker, som jag var tvungen att förklara för henne över telefon, det är fel. Jag ska se henne i ögonen när jag berättar det för henne, för det är det jag har tänkt mig. Jag låg på mage i sängen och bara andades, det var det enda som verkligen fungerade just nu. Mobilen fortsatte att ringa så tillslut satt jag den på ljudlöst, bara för att jag inte orkade med den mer. Precis innan jag la ned den fick jag ett sms, och det var från Selena. Egentligen ville jag inte ha med henne att göra, men jag ville ändå se vad hon hade att komma med.

 

”Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Det var inte meningen, jag skulle aldrig ha kysst dig, men du däremot skulle aldrig ha besvarat den. Du har en familj att tänka på, och jag vill absolut inte vara en del av den som ser till så att allt rasar samman. Jag kanske hade haft en chans på dig om du aldrig hade träffat din andra hälft, men det lär vi aldrig få veta. Jag kommer alltid tycka om dig, men vi måste gå skilda vägar. Jag vill inte krossa det Clar har byggt upp, men jag har en känsla av att hon kommer vara den som antingen hälsar på mig eller ringer och ger mig en utskällning. Din vän Ryan var här nyss, och jag säger bara en sak, ta vara på honom, det finns inte många som skulle ställa upp som han. Ha det bra, och förlåt.”

 

 

”Hur ska jag kunna berätta detta för Clar? Hon kommer hata mig, hon kommer nog till och med slå ihjäl mig.”Ryan hade kommit tillbaka, men jag frågade honom aldrig om vart han hade varit. ”Det vet inte jag, det är bara du själv som vet det. Men du ska göra det.” Han lät bestämd, och det kanske är bra att han är det. För jag vill att hon ska få höra det av mig, och inte av honom. Klockan började närma sig 2 på natten och det var dags att gå och lägga sig. Även om jag inte kunde somna så låg jag i alla fall under täcket. Alla tankar flög på Clarissa, hur jag hade varit orolig när hon inte svarade, så gjorde jag samma sak mot henne. Jag vet fortfarande inte om hon kan lita på mig från dem andra gångerna jag har gjort något liknande, eller bara vart ett as.

 


 

Jag tänkte ringa och säga god natt till Justin men han tryckte bort mig och sedan vägrade han svara. Något måste ha hänt, men jag kan inte förstå vad. Han har aldrig gjort så här mot min innan, så jag kan väl bara hoppas att det inte är något illa, eller att det har hänt honom något, men då kan man väl hoppas på att någon annan hade meddelat mig det. Jag la mig ned i sängen, men kunde ändå inte somna. Jag var själv hemma då mamma var med Liam i Toronto. Jag satte mig upp i sängen och tände lampan på bordet bredvid, samt plockade fram den sista Twilight boken. När jag tillslut la ihop den kollade jag på klockan och såg att den var 6 på morgonen, så det var ingen idé att försöka sova, för då skulle hela dagen försvinna.


Vad kommer hända?