Kendall och Alfredo hängde stadigt, och så fort han fick en ledig stund flög han till San Francisco för att vara med henne. Det kallar jag kärlek, synd bara att hon knappt fick tid till varken mig eller Steffi, mer än i skolan. Vi som alltid brukade göra massa efter skolan, men det gick inte när han låg hemma och väntade på henne. Michael kom in och satte sig på kanten av min säng. ”Hur mår du syrran?” Jag satte mig upp och lutade mig mot sänggaveln. ”Jag mår bra, varför undrar du?” ”Mamma kom ned och sa att du hade gråtit.” Jag suckade, och spände ögonen i honom. ”Det har jag inget minne av, måste ha gjort det i sömnen. Så jag vet inte pt vad.” ”Om han gör dig illa kommer jag vrida nacken av honom.”

Tre dagar kvar till Justin kommer och inte ett enda ljud av Sarah, men jag hade på känn att något stort skulle hända från hennes sida, och jag hade rätt. När vi kom till skolan på morgonen satt det olika lappar överallt, med olika bilder på mig och Justin. Bara bilder där man verkligen såg att det var jag, samt hemska texter runt, precis sådant jag försökt undvika. Kendall började slita ned alla hon kom åt, likaså gjorde Steffi. Dem reagerade nog inte ens på att jag försvann. När jag kom till mitt skåp satt det ännu en lapp där, men den bilden var större och bilden föreställde mig och Justin när vi för första gången kysste varandra så att andra kunde se. Man såg inte att det var jag, men med tanke på alla andra bilder över skolan kunde nog folk lista ut det.

Sarah syntes inte till någon gång under förmiddagen, så jag skötte lektionerna bra och hade ingen som helst plan på att få kvarsittning igen. Jag försökte även ignorera henne när jag såg henne i matsalen. Jag kunde höra hur hon skrattade tillsammans med sina två knähundar, Kensi och Abby. Kendall ville spöa henne, det såg jag på henne, men hon gjorde lika som jag, bet sig i läppen och försökte behärska sig. Denna gång tänkte jag ta henne efter skolan, så att jag inte kunde bli straffad med kvarsittning, eller något annat trams. På eftermiddagen hade vi bara en lektion och det var idrott. Som vi alltid hade med parallell klassen, precis den som Sarah gick i. Vi skulle spela fotboll, så vi blev indelade i två lag när vi kom och jag hamnade inte i samma som henne.

Vi fick välja ut våra målvakter själva i lagen, och det andra laget valde Sarah, för hon är värdelös att spela ute. Så varje gång jag fick chansen och kom upp mot mål så försökte jag skjuta bollen på henne, jag hade ingen som helst vilja att göra mål, utan jag skulle skada henne, fysiskt. Jag lyckades, hon stukade handen, för mitt tryck i bollen var inget hon räknade med. ”Hon försöker ju skada mig. Varför är det ingen av er som ser det?” Vår idrottslärare Mr. Caplin suckade bara åt henne. ”Gå till syster och få handen omlindad.” Hon försökte protestera, men han gick inte med på det. Jag satt ned på golvet och skrattade. Kendall och Steffi satt bredvid mig, och vi njöt när hon fick lämna hallen.

”Det där fixade du bra.” Kendall gav mig en femma, och la armen på min axel. ”Ja, jag tänker gå över till att skada henne fysiskt nu. Hon gör ju det med mig.” Vi gick tillsammans mot bilen och alla hoppade in, det är alltid Kendall som kör till skolan, för hon är den som bor längst bort, så hon hämtar Steffi och sedan mig. Då kan ni ju lista ut vem som hoppar av först också. ”Samma tid imorgon, tjejer.” Jag slog igen dörren och gick in. Michael var redan hemma, vilket är ovanligt, men det har hänt ofta nu sedan vi började skolan igen. ”Går inte du i skola eller?” Han kollade upp från böckerna han hade framför sig. ”Jo, det gör jag. Det är inte lika långa dagar som förra året, vilket är skönt.” Jag satte mig ned mitt emot honom och pustade ut. ”Sarah går mig på nerverna. Hon hade tapetsera hela skolan med bilder på mig och Justin. Så jag såg till att hon skadade sig idag.” Han skrattade bara åt mig. ”Jag har väntat på den dagen. Föresten, du har besök.”

Jag tog min väska och gick upp på mitt rum för att mötas av den största överraskningen någonsin. ”Vad gör du här?” Justin låg i min säng och läste en gammal skvallertidning. ”Jag saknade dig, så jag åkte från Kanada tidigare.” Han hoppade upp och ställde sig framför mig med sina händer på mina höfter. ”Gud vad jag har saknat dig.” När jag hade återfått fattningen la jag mina armar om hans nacke och kramade honom. Det var underbart att vara tillbaka i hans armar, i hans makt. Han pressade sina läppar mot mina, och verkade inte alls vara intresserad av att släppa taget, vilket jag absolut inte hade något emot. Ett lyckorus spred sig i kroppen när jag fick känna hans personliga doft, och sättet han rörde mig. Jag var fortfarande nykär, och den känslan fanns kvar i kroppen. Speciellt fjärilarna, dem levde sitt egna liv i min mage.

Jag ville inte släppa honom, rädd för att det skulle vara en dröm, och att han skulle försvinna. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och drog in hans doft, han smekte mig över ryggen. ”Vad hörde jag om att någon hade tapetsera skolan?” Han hade verkligen hört mig och Michael, med tanke på att det var tyst i hela huset, och dörren in till mitt rum var öppen, så han kunde gott och väl höra det. ”Hmm, inget.” Han backade bak och fattade ett tag om mina kinder för att kunna se mig i ögonen. ”Berätta för mig.” Han satte sig ned i min säng och drog ned mig i sitt knä. ”Vi måste kunna diskutera detta med varandra.” Jag knuffade ned honom i sängen och la mig bredvid honom. Jag började berätta allt Sarah sa till mig innan jag fick tyst på henne, och sedan hur hon hade agerat idag. ”Tänk att det finns folk som lägger ned så mycket tid och energi på andra.” Jag tystade hans prat med en kyss, som han på en gång besvarade.

Brorsan hade sedan en tid lämnat huset, så vi fick vara själva hemma, vilket inte gjorde mig speciellt mycket. ”Kan inte vi gå ut? Bara strosa omkring.” Han kollade skeptiskt på mig, men mjuknade av i ett litet leende. ”Det kan vi väl, men som vänner. Kom ihåg det.” Jag hatar det, men det är jag själv som har bestämt det. Enda anledningen till det är för att jag inte orkar med allt viskande och skit i skolan. Det som står i tidningarna och på nätet lägger jag inte så mycket energi på, men det jag möts av i skolan är mer personligt. ”Då måste jag få en kyss, så jag klarar mig där ute i den vida världen.” Han skrattade och kysste mig.

Man märkte på dagarna att det började bli kallare i luften, men det var inget som egentligen störde mig. Vi gick ned till stranden och strosade omkring. Det var så konstigt mellan oss, att direkt vi var ensamma, eller med folk vi kunde lita på så var vi så kärleksfulla, men direkt vi kom ut bland folk betedde vi oss som små barn. Vi knuffades och hade sjukt roligt tillsammans, vi retades och betedde oss allmänt barnsligt. Vi köpte varsin mjukglass, och satte oss ned på stranden där det inte var nå folk. Precis när jag skulle äta av min glass fick jag hela Justins i ansikte. ”Vad gör du?” Han skrattade så mycket att han var tvungen att lägga sig ned och försöka andas. Jag fick chansen att sätta mig gränsle över honom, så innan han visste om det hade jag tryckt upp min glass i ansiktet på honom. ”Nu är vi kvitt.”

Vi tvättade av oss i det inte så varma vattnet, och begav oss hemåt. ”Folk har varit ovanligt lugna idag, vad har hänt, är du inte känd längre?” Han knuffade till mig i sidan, så jag tappade balansen och föll rakt ned i sanden. Jag började skratta men Justin var fort med att få upp mig på fötterna. ”Förlåt älskning. Gjorde du illa dig?” Jag skrattade, samtidigt som jag försökte få fram en liten mening. ”Jag är okej.” När han la armarna om mig, drog jag ned honom i sanden, tog hans händer i ett fast grepp över huvudet, och pressade mina läppar mot hans. Han blev chockad, jag märkte det. Men tillslut besvarade han kyssen. ”Det finns ingen i närheten, du behöver inte oroa dig.” Jag reste mig upp och drog med honom på en gång. ”Det är inte det jag är rädd över, eller jo. Men det är mer ditt liv jag är rädd om.” Vi gick hemåt igen, och stötte på en hel del tjejer, bara för att jag tyckte det var så skönt utan dem. Och som vanligt höll jag mig i bakgrunden.

När vi kom hem var mamma och pappa hemma, och dem blev precis som jag väldigt överraskad av att Justin var här. ”Välkommen tillbaka.” Pappa ska vara så dramatisk jämt, förstår inte hur han orkar. Han kommer få säga den meningen många gånger, om han inte börjar betrakta Justin som min pojkvän, och att han kommer och går lite som han vill. ”Maten är snart klar.” Mamma stod i köket och höll på med kött och potatisgratäng. En av mina favoriter, speciellt mammas. Hon gör det på sitt speciella vis. ”Ropa när det är klart, vi går upp på mitt rum så länge.” Jag drog med mig Justin upp, innan någon han säga emot. Jag kastade mig på mage i sängen, och kände hur jag plötsligt fick svårt att andas, och troligtvis var det för att Justin la sig över, men ändå inte med all sin vikt. ”Baby, du gör mig galen.” Han kysste mig i nacken och jag kunde verkligen slappna av.

Ett till kapitel kommer senare ikväll...