Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-eleven.

 

Det har gått en vecka sedan begravningen och jag är på väg till LA för intervjuer. Clar var livrädd att släppa iväg mig, och jag förstår henne fullt ut. Oavsett om jag lovar henne något, kommer hon aldrig att lita på mig, men Kenny lovade att inte släppa mig ur siktet, och jag vet att allt kommer att gå bra. ”Hur känns det att lämna henne?” Kenny satt bredvid mig på planet, men jag hade verkligen ingen lust att prata om det. ”Det gör ont att veta att hon inte kan lita på mig, och ännu ondare när jag såg rädslan i hennes ögon.” Jag satt och kollade ut genom fönstret och en skymt av LA syntes. Kenny förstod att det inte var ett ämne jag ville prata om, så han la ned det på en gång, och spände fast sitt bälte för vi var på väg att landa.

 

På flygplatsen var det fullt med både fans och papps, och jag hade tyvärr inte tid att stanna. Jag vet att vissa av mina fans har stått där i flera timmar för att kanske få en glimt av mig, men det är inte alla gånger jag hinner med sådant, och det är jag grymt ledsen över. ”Du hinner till hotellet och byta om, sedan är det direkt till Ryan Seacrets som gäller.” Mamma satt bredvid mig i bilen, och det är skönt att ha med henne på sådant, jag vet inte vad jag hade gjort utan henne. Även fast jag är 18 har jag valt att ha med min mamma ändå, hon har hjälpt mig hit, så varför inte fortsätta jag kan fortfarande inte ta egna och bra beslut.

 

Jag har valt att besvara alla frågor som Ryan har, jag vill att alla mina fans ska veta hur allt egentligen ligger till, och dem ska få höra det från mig direkt, och inte läsa det i någon tidning där dem ändå inte skriver det jag säger. När vi kom fram till hotellet tog jag min väska och Scooter hade redan fixat mitt rumskort, så jag kunde gå upp direkt. Jag bytte ut min blåa outfit till en svart, sedan var jag redo att åka. Under bilresan till studion ringde jag upp Clar. Jag hade lovat henne att höra av mig när jag hade landat. ”Sötnos. Vad gör du?” Det var det första hon svarade när jag ringde. ”Jag sitter i bilen på väg till Ryan, allt var så stressigt när jag landade så jag kunde inte ringa då. Vad gör du?” Hon skrattade, ett härligt klingande. ”Så du är back on track? Inte mycket, försöker andas, Adriana har vart lite som en dryg tonåring, men nu sover hon.” Mamma mimade att vi snart var framme. ”Hon saknar väl sin pappa. Men jag måste dra nu, för vi är framme. Glöm inte att jag saknar och älskar dig.” Jag kunde nästan höra hur hon log. ”Jag saknar och älskar dig också.”

 

”Dagens gäst är ingen mindre än Justin Bieber.” Ryan viftade till med armarna precis som han alltid gör när han presenterar mig, även om ingen annan kan se det mer än dem som befinner sig inne i rummet. ”Hej, hur är läget?” ”Bara bra med mig, hur är det med dig?” Jag lovade mig själv att vara ärlig. ”Jodå, bättre nu, har vart hårda tider.” Jag sneglade på mamma för att se om det var okej, och hon nickade och log stolt mot mig. ”Precis som jag har hört, du har gått igenom en hel del på mindre än 2 månader. Lust att dela med dig?” Han lät osäker när han frågade, för det finns nog inte många i min sits som hade öppnat sig helt. ”Jag förlorade min bättre halva, som även under den tiden väntade mina barn. Vi skulle ha tvillingar.” Jag tog en paus, för jag märkte själv att min röst inte skulle hålla speciellt länge. ”Vi tar en liten paus, vi är snart tillbaka.”

 

Mamma kom in i studion och la sina armar om mig. ”Du är stark, och du gör rätt val genom att dela med dig av vad du har gått igenom.” Vid sådana tillfällen älskar jag att ha min mamma med mig, hon ger mig extra energi, för att klara av allt som är jobbigt, och detta var ett sådant tillfälle. Allt var jobbigt, och även om Ryan är en journalist och ska ha fram allt som är smaskigt att veta, så var han ändå den som stoppade intervjun och drog på en låt för alla radio lyssnare. ”Klarar du av resten, eller ska vi byta ämne?” Han kom med en flaska vatten åt mig, och mamma lämnade rummet. ”Jag klarar mig, jag måste.” Ryan drog igång radion igen.

 

”Vi är tillbaka i Kiss FM studion tillsammans med Justin Bieber, och han ska få fortsätta sin historia, precis där vi slutade innan.” Han lämnade återigen över ordet till mig. ”Ja, som jag sa, vi skulle få tvillingar. Och samma dag som min bästa vän Ryan blev pappa föll Clarissa ihop med kramper, och var tvungen att genomgå ett kejsarsnitt.” Ryan avbröt mig. ”Varför fick hon kramper?” ”För att ett av våra barn hade redan dött, så hennes kropp ville stöta ifrån sig det. Så för en vecka sedan fick jag begrava min son Theo.” Ryan tittade bara på mig, precis som att han inte hade något att säga, och det måste väl vara första gången. ”Du är 18 år, och har redan gått igenom mycket. Jag måste säga att du är fruktansvärt stark. Hur är allt mellan dig och Clarissa nu då, är ni vänner, tillsammans eller pratar ni inte med varandra?” ”Vi är väl någonstans mellan vänner och förhållande, men ändå mer mot vänner. Jag är glad att hon över huvud taget pratar med mig, efter allt jag gjort mot henne.” ”Vad har du gjort mot henne?” ”Ja, vad har jag inte gjort? Nej, men min hjärna tappade all kapacitet under ett besök här för inte allt för längesedan, och jag mötte upp Selena. Vi kysstes, och jag var ärlig mot Clarissa, men det hjälpte inte.” ”Jag hoppas att allt löser sig, för du har kämpat hårt så vitt jag vet. Och så får jag tacka dig för att du delade med dig av detta.”

 

Det var skönt att ha det avklarat och bara kunna fokusera på framtiden, som jag en dag ska bygga upp tillsammans med Clarissa. Jag tänker inte ge upp när det gäller henne, jag vill inte att min dotter ska växa upp och inte veta vem jag är. ”Bra jobb, riktigt bra.” Scooter kom fram och la sin hand på min axel när vi var på väg ut från studion. När vi kom ut på gatan väntade ett fåtal fans på mig där, inte alls så många som det brukar vara, men alla kanske inte hade tid, eller hittade hit. ”Justin Bieber.” Alla skrek, och jag kan inte förstå hur jag fortfarande kan ha min hörsel kvar, för det är en ljudnivå utan dess like när dem drar igång. Jag skrev autografer och tog bilder med alla innan jag hoppade in i bilen. Det känns skönt att även om jag har en flickvän så älskar dem mig. I början kan jag väl inte säga att dem var speciellt glada över att jag träffade Clar, men nu har allt lugnat ned sig, och folk skriver till och med och frågar mig om hon har twitter eller något annat, men jag måste göra dem besvikna där. För hon vägrar skaffa sådana saker.

 

Vi åkte och käkade efter intervjun, och det var underbart att få något i magen. Det var längesedan kändes det som. ”Ska vi börja spela in din julskiva snart eller? Det börjar ju liksom bli dags för det. Du vill ha den ute före jul, och det är inte många månader kvar. Vi är inne i oktober nu.” Scooter pratade med vad det lät som, en hel hamburgare i munnen, så vi andra började skratta. ”Ja, hur länge ska jag vara här i LA?” Det såg ut som att han funderade ett tag. ”Jag vet inte vad vi sa, en vecka? Jag förstår att det är tufft att vara från Adriana, men du har ett jobb att sköta också.” Vi bestämde att vi skulle börja spela in skivan dagen efter.

 

På kvällen när jag skulle gå och lägga mig ringde min mobil och det lyste Baby <3 på hela skärmen, jag har döpt Clar till det för hon kommer alltid vara min. ”Hej gumman.” Hon grät hysterisk i andra ändan, och jag kunde inte höra ett smack av det hon sa. ”Snälla, lugna ned dig. Vad är det som har hänt?” Hon försökte lugna ned sig, men det gick inte. Jag sprang bort till mammas rum i bara mjukisar och bar överkropp. Jag satte på högtalaren, för att mamma skulle kunna höra. ”Clar gumman, lugna ned dig. Jag hör inte vad du säger.” Mamma försökte lugna ned henne, och jag började vanka fram och tillbaka i rummet. Vad hade hänt som gjorde henne hysterisk?


 
 
 
Vad är det som gör Clar hysterisk? :P Ge mig era gissningar nu... (A)
Trackback