(Varning för grov bild!!)

Jag kände hur han drog ned min dragkedja på klänningen riktigt sakta, men jag gjorde inget för att hindra honom, då jag ville lika mycket som han ville. Första gången tillsammans med honom spelades som en film i mitt bakhuvud och jag såg fram emot det som var på väg att hända. Fjärilarna i magen vaknade till liv och det kittlade till i underlivet på mig. Hela kroppen reagerade på bara hans beröring. Hans fjäderlätta händer som vandrade över min bara rygg gav mig gåshud, håret i nacken reste sig. Han la ned mig på rygg i sängen och kysste mig på halsen och vidare ned mellan mina bröst. Jag visste lika mycket som han att hela hans familj var samlade en våning ned, och att dörren till hans rum inte var låst, men det var inget som fick mig att tveka.

Jag krånglade mig ur klänningen och kastade ned den på golvet. Eftersom att det fanns kupor i den hade jag inte haft någon bh på mig, vilket uppskattades av Justin då han fick se mig ligga där endast i trosor. Han satt på knä mellan mina ben och tittade på mig, precis som att han inte sett mig så tidigare. Plötsligt böjde han sig framåt och kysste mina läppar snabbt för att sedan sätta sig tillrätta igen och dra sitt pekfinger från min hals ned mellan mina bröst och vidare över magen, för att slutligen nå min troskant. Av den lätta beröringen styvnade mina bröstvårtor och ett leende spred sig över hans läppar. Även om Auroras sms hela tiden fanns i mitt bakhuvud, och jag var livrädd att han skulle såra mig så kunde jag inte motstå lusten av att vilja ha honom.

Han tog själv av sig sin skjorta, men när det kom till byxorna var jag snabbare än honom. Jag satte mig upp med benen på varje sida om honom och knäppte sakta upp hans byxor. Jag såg hur frustrerad han var då jag inte gjorde det speciellt snabbt, men jag ville ha det lugnt och försiktigt, precis som att det var något som kunde gå sönder om vi skyndade det. Det han och jag hade mellan oss var något vackert, något jag aldrig skulle få uppleva tillsammans med någon annan än just, Justin. Och jag ville inte förstöra det, riskera att allt skulle rasa som ett korthus. När jag hade fått upp dem och dragit ned dem en bit, trixade han av sig dem själv. Båda två hade ett plagg var på sig och situationen blev mer upphetsande.

Jag hade fått ned honom på rygg och satt gränsle över hans ben. Ingen hade sagt ett ord på väldigt länge och jag hade inga planer på att bryta den underbara tystnaden. Jag böjde mig ned så att våra läppar kunde sluta upp tillsammans och hans händer vandrade över min rygg för att slutligen hamna på min rumpa och glida lätt innanför mina trosor. Jag kysste honom ned över halsen och vidare över hans bröstkorg, tills jag kom till kalsongkanten. Hela han stelnade till när jag med hjälp av mina tänder drog ned dem en bit, och tog sedan hjälp av mina händer för att dra ned dem helt. Han var redan hård, men absolut inte fullt ut, han kunde allt bli lite hårdare. Han började stöna, vilket fick mig att rygga tillbaka en aning då jag visste att alla andra kunde höra honom. Jag greppade honom med min hand och började smeka honom, hans stön blev högre och jag blev mer nervös.

Att ligga på rygg var inget jag hade något emot då jag hade Justin över mig. Han slickade mig på halsen och bet mig löst i örsnibben och det fick mig att ofrivilligt stoppa naglarna i ryggen på honom. ”Baby…” Jag vet inte hur högt det ordet kom ut, men det var precis som att jag inte brydde mig, då han fortsatte att kyssa mig ned över magen så att han tillslut nådde mina trosor. Jag kände mig redan naken innan dem åkte av, men det var inget mot efter. Han kollade mig i ögonen och jag såg hur hans längtan och njutning steg, i samma veva som han la sig ned mellan mina ben. Direkt när jag kände hur han slickade sig upp över min ena ljumske ville jag inget annat än känna honom i mig. Jag hade aldrig någonsin haft den längtan i min kropp så det var underbart att äntligen få känna på den. Han började bearbeta mig med både tunga och fingrar, vilket gjorde det fruktansvärt svårt för mig att vara tyst.

Vi provade samma ställning som första gången och det gick en aning bättre, även om det fortfarande gjorde ont, men jag hade sagt åt honom att han inte fick sluta, oavsett hur ont han såg att jag fick. Jag såg på honom att han led, vilket bara berodde på att jag gjorde det, och bara det gjorde ondare. När han tillslut hade trängt in i mig stannade han kvar där och lät mig formas efter honom, han töjde mig. Han kysste mig med mycket tunga och smekte samtidigt mina bröst. När jag började slappna av kände jag hur Justin lugnt och försiktigt började stöta in i mig, och för varje stöt kom han längre in. Allt kändes så präktigt vilket jag egentligen inte ville vara i sängen, jag ville vara allt annat än det jag var utanför den. Jag kände mig som en fin flicka även där, och det var fel. Jag ville att han skulle ta i mig hårt och verkligen visa att han var man, att han i stort sett kunde göra vad han ville med mig.

Jag tog ett fast tag om hans nacke så att jag fick ned det till min nivå, men istället för att kyssa honom viskade jag i hans öra. ”Ta mig baby. Hårt och underbart.” Jag blev rädd för mig själv när jag sa det, men det var precis så jag kände. Han fick en ny glans i sina ögon, en ny längtan och åtrå än jag tidigare sett. Han drog sig ur mig och såg till så att jag hamnade på alla fyra framför honom, han styrde sig in i mig på en gång och jag hann inte ens fundera på vad det var som hände. Han drog upp min kropp mot hans men var fortfarande kvar i mig, och han stötte in och ut i mig, så otroligt skönt. Jag bet mig själv i läppen för att inte skrika rakt ut, vilket jag hade gjort annars. Jag var tvungen att hålla mig mot väggen för att kunna hålla mig uppe på knäna. Jag svankade så mycket jag kunde för att han skulle komma så långt in i mig som möjligt.

Jag kände hur vi båda nådde klimax då han spände sig under mig. Min tredje orgasm var inte alls långt borta och jag var verkligen förvånad över att han hade hållit sig så länge med tanke på att jag verkligen var trång. Hans händer hade ett fast tag om mina bröst och jag såg på honom hur han ville skrika rakt ut, men jag gjorde det första jag kom på för att hindra honom, jag böjde mig ned och kvävde hans stön med mina läppar. Vi kysstes genom båda orgasmerna, och fortsatte ett bra tag efter. ”Du fattar inte hur lycklig jag är med dig.” Han kysste mig på halsen då vi låg sked med varandra. Mitt under allt mys sköljde en obehaglig känsla över mig, en känsla som handlade om Auroras sms. Utnyttjade han mig bara, eller älskade han mig precis som han hade sagt? Jag vände mig mot honom och pressade mina läppar mot hans. Jag ville inte tänka det jag tidigare tänkt, så jag gjorde allt för att skjuta det åt sidan och njuta av tiden jag hade med honom.

Då hände det igen. ^^ Vad tycker ni? 

När Justin sa att han älskade mig, stannade mitt hjärta. Jag ville säga det tillbaka till honom, men jag kunde inte, jag ville inte att det skulle vara bara för att han sa det. Jag ville verkligen mena det, och jag kunde inte, inte då i alla fall. När alla hade öppnat sina paket och tagit in den underbara julstämningen blev den bara bättre. Jazzy lekte sig trött med alla sina dockor. Hon fick en målarbok av Jeremy med tillhörande pennor. ”Kan inte du måla en bild till mig?” Som tur var, var det en bok med redan färdigtryckta bilder i, annars vette sjutton om hon hade sett vad jag målat åt henne, men självklart började jag fylla i en bild på Snövit och dem sju dvärgarna. Hon satt bredvid mig hela tiden och tittade på vad jag gjorde, hon stirrade sig verkligen trött då hon helt plötsligt började gäspa. Justin kom och satte sig bakom mig och placerade båda sina händer runt min midja och drog mig intill sig. Jazzy tittade irriterat på Justin och utbrast. ”Hey, hon målar faktiskt. Du får vänta tills hon är klar.” Justin släppte mig motvilligt. ”Sorry.” Det gjorde Jazzy nöjd.

Jag målade klart bilden och satte mig sedan tätt bredvid Justin i soffan och tittade ut på allt papper som låg över hela golvet, och jag kände ren panik i fingrarna. Så jag reste på mig, och tog en av dem svarta sopsäckarna som Diane redan hade plockat fram, och började kasta ned allt papper. ”Men gumman, inte ska du behöva städa.” Pattie var den första som hann reagera över det för att sedan låta Diane flika in. ”Du är gäst här, sätt dig ner igen.” Men jag skakade bara på huvudet. ”Det är lugnt, det är fixat på två sekunder.” Och jag hade ganska rätt, allt papper var borta från golvet innan dem ens hunnit lugna ned sig. När jag var tillbaka i famnen på Justin höll han mig så hårt, vilket fick mig att tro att han inte skulle släppa mig det första han gjorde.

Jazzy somnade i soffan och hon var garanterat den sötaste sovande varelse jag någonsin sett. Hon mumlade till lite då och då, samtidigt som hon rörde på sig. Både jag och Justin stod i dörröppningen och kollade på henne. Han smet förbi mig och la sig ned bakom henne och pussade henne på kinden. ”Jag älskar dig.” Hörde jag honom mumla mot hennes öra, för att sedan höra hur hon svarade honom. ”Jag älskar dig också.” Jag ville gråta då jag såg dem två tillsammans, men jag höll mig, då jag hade fällt allt för många tårar under dagen ändå. Jeremy kom och ställde sig bakom mig, med ett brett leende på läpparna. Han såg verkligen stolt ut, och det förstår jag, då vem som helst hade varit stolt över att ha två sådana barn. ”Skulle jag kunna få prata lite med dig?” Han lät fullt allvarlig, men jag visste att jag inte hade gjort något så jag behövde inte vara nervös.

Jag och Jeremy hamnade inne i köket medan dem andra var i sällskapsrummet och förberedde för massa godis och sällskapsspel. Vi satte oss ned vid varsin sida om bordet. ”Det som står i tidningarna stämmer inte. Jag känner min son, och han skulle aldrig.” Det Jeremy inte visste var att Justin varit med Aurora en natt, så det fanns inget som tydde på att han inte skulle ha kunnat vara med den där Mariah också. Men jag förstod vart han ville komma, han ville inte att sin son skulle vara så. ”Han är verkligen kär i dig, och han skulle aldrig ljuga om en sådan sak. Jag hoppas i alla fall att ni kan prata igenom det här, för jag gillar dig och vill inte att du ska försvinna från familjen.” Jag blev rörd över vad han sa, och började genast rodna. Det är något med den där Bieber familjen, jag tror alla har lyckats få mig att bli rosig och kinderna förutom Jaxon, som inte säger så mycket.

♥

”Baby, kommer du?” Jag tror bestämt att Justin somnade bakom Jazzy i soffan, men jag ville att han skulle vara med och spela spel med resten av gänget. Han fladdrade till med ögonen och log mot mig, för att sedan ta sig upp försiktigt utan att väcka henne. Jaxon hade också somnat men han låg i den andra soffan bredvid. Han kom och ställde sig mitt emot mig. Hans ögon tindrade vackert i ljuset av alla stearinljus som var tända i vardagsrummet, och jag kunde inget annat än le. Mina läppar suktade efter hans och jag tror att han märkte det då han flyttade sig lite närmare hela tiden. Tillslut pressade han hela sin kropp mot min för att slutligen förenas med mina läppar. Han placerade båda händerna bredvid huvudet på mig så han kunde luta sig mot väggen och pressa mig mot den. Han bet mig löst i läppen för att sedan kyssa mig ned över käkbenet mot halsen. Riktigt blöta underbara kyssar lämnade han efter sig. ”Justin, Pearl, kommer ni?” Pattie avbröt oss genom att ropa på oss.

”Vad ska vi spela?” Både jag och Justin hade satt oss ned vid det stora runda bordet i trä. Det tog inte långa stunden fören Justin placerade sin hand på mitt lår och började smeka det upp och ned. Egentligen var det inget som störde mig, utan det var väl mer att hans familj fanns runt om oss och kunde se vad som hände. Bruce kastade upp ett brädspel på bordet och vi alla började skratta. ”Fia med knuff.” Justin jublade rakt ut, så vi alla började skratta ännu mer. ”Jag vinner alltid.” Jag skulle allt ge honom en match han sent skulle glömma. Pattie var den som började och hon fick genast ut en gubbe på spelplanen. Justin slog efter henne men fick inte ut någon, och det grubblade han på i säkert 30 minuter. Kul grabb det där, livsfarlig när det har med spel att göra.

Det slutade med att både jag och Pattie klev i mål före Justin. Jeremy, Diane och Bruce gick in efter honom, men det satte sig hårt hos Justin att både jag och hans mamma vann över honom. Han kunde inte för sitt liv förstå hur det gick till, så han började analysera spelplanen och dem dragen vi hade gjort. Både jag och Pattie satt kvar och tittade på honom då han satt och grubblade. Tillslut tackade hon för sig och reste på sig. ”Kom nu.” Jag försökte få honom att släppa händelsen, men det gick inte, så jag fick distrahera honom istället. Jag ställde mig bakom honom så jag kunde både lägga armarna om honom och kyssa hans hals. Han började, kanske inte frivilligt men i alla fall, lämna små lätta ljud. Han slappnade av i kroppen och vred sitt huvud så jag kom åt bättre, plus att han la sina armar på mina. Han reste på sig och pressade sina läppar mot mina.

♥

”Ska vi gå och sova?” Jag hade slumrat till flera gånger då vi suttit i soffan och pratat, så jag nickade bara lite löst. Han lyfte upp mig i sin famn och sa god natt till alla andra. När vi kom upp på hans rum piggnade jag till en aning och satte mig ned på golvet vid min väska. Jag visste att jag hade lagt ned Justin julklapp där någonstans, men kunde inte hitta den, vilket gjorde mig en aning frustrerad. ”Baby, vad letar du efter?” I ren förtvivlan vände jag upp och ned på min väska så alla mina kläder åkte ut på golvet. Överst i högen låg paketet. Jag log för mig själv, trodde jag, tills jag tittade upp och mötte Justins vackra leende. Jag hade inte ens märkt att han försvunnit och kommit tillbaka med ett paket. Jag satte mig ned bredvid honom i sängen efter att ha kastat ned allt i resväskan igen. Han såg sådär lurig ut, som bara han kan. ”Det är inget stort, men det betyder.” Jag räckte honom mitt paket, och han tog villig emot det.

”B-baby?” Han satt med papperet i ena handen och asken i den andra, men han hade inte öppnat den innan han kollade skeptiskt på mig. ”Öppna den bara.” Han öppnade asken försiktigt och plockade sedan upp ett armband i guld. Han höll på att tappa hakan, och han skulle nog svimma om han fick veta att armbandet hade kostat närmare 20 tusen, då jag även hade graverat in datumet då vi blev tillsammans. ”Gillar du det?” Han gav det till mig och sträckte fram sin högra arm som i en gest att jag skulle sätta på det på honom. ”Jag älskar det, precis som jag älskar dig.” Ännu en gång sa han det där, det som jag inte riktigt vågar. Jag vill, men är rädd för att det kommer förstöra allt, om vi båda börjar älska varandra, vad har vi då kvar att uppnå? Han kysste mina läppar när jag hade låst armbandet, och gav mig en nästan identisk ask.

Jag satt länge och bara tittade på den, men tog mig mod till att i alla fall ta bort papperet. Asken för honom var svart, och min var lätt röd. När jag öppnade asken fick jag se ett par av dem vackraste diamantörhängena jag någonsin sett. Dem var formade som en blomma med hjälp av alla stenar. Jag la ned asken bredvid mig för att sedan pressa ned Justin på rygg i sängen och kyssa honom passionerat. Han förstod mitt sätt att säga tack då han besvarade kyssen med lust och kärlek. Även om jag visste att morgondagen hade massa prat att komma med, så sköt jag det och sidan och levde i nuet. Hans kyss fick mig kär på nytt, och jag ångrade absolut inte att jag föll för honom. Att jag lät honom ta mig till nya höjder. ”Tack så hemskt mycket.” Jag kunde bara mumla mot hans läppar då han inte gav mig tillräckligt med utrymme för att prata ordentligt. Han log och kysste mig sedan på kinden, men placerade sina händer på min korsrygg så jag inte kunde smita.

Var det fina julklappar till varandra, eller var det alldelens för mycket? ^^ 

Det kommer komma ett till senare idag. :) Håll utkik. När ni läser detta sitter jag kanske och äter, jag vet inte riktigt om jag har lunch då eller inte. :P 

Pearl hade ursäktat sig från bordet och försvunnit in i vardagsrummet, men det tog en timme innan någon reagerade. Mamma tittade undrandes på mig innan hon sa något. ”Vart tog Pearl vägen?” Det var nästan som att hon gav mig tillåtelse att gå från bordet innan alla andra hade ätit klart. Jag lämnade köket med massa blickar i nacken och hittade Pearl i vardagsrummet sittandes med ansiktet i händerna. Hon tittade upp på mig, hennes blick gav mig en heldel skuldkänslor. Jag visste redan från början att hon inte gillade publiciteten som kom med mig, och kunde därför förstå henne då det stod saker om mig, som förövrigt inte var sanna. Jag visste bara inte hur jag skulle få henne att förstå det. Hon var svår att övertala när hon väl hade bestämt sig. ”Gumman, vad är det?” Jag satte mig ned bredvid henne, men hon flyttade sig bara bort från mig.

Hon hade sagt att vi skulle ta hand om skiten dagen efter, men det var ändå hon som satt där, helt tyst. Vilket faktiskt skrämde mig en aning. Jag ville veta vad det var som var fel, men eftersom att hon inte sa något kunde jag inte få veta det heller. Hon satt och stirrade, antingen i väggen eller ned på sin mobil. Jag visste att jag hade svaret i hennes mobil, men jag ville inte snoka. Jag ville inte förlora den lilla tillit hon hade till mig efter vad hon fått veta under dagen. Helt utan förvarning reste hon på sig, utan att ens ge mig så lite som en blick, och gick ut från vardagsrummet. Det kändes som att någon vred om mina organ i magen, och sparkade mig i huvudet. Hon såg helt förstörd ut, precis som att någon hade dött eller liknande.

Mamma kom ut och satte sig bredvid mig i soffan. Med en lidande blick kollade hon på mig och la armen om mig. ”Om hon är den rätta för dig kommer hon att komma över detta. Jag ser på dig att du verkligen tycker om henne. Och det finns ingen under detta tak som inte tycker om henne. Hon måste bara få smälta detta.” Jag visste att mamma hade rätt, då Pearl inte hade ställt in sig på sådana saker. ”Jag tycker inte om henne mamma, jag älskar den tjejen. Jag vet bara inte vad jag ska göra för att nå till henne nu, hon har stängt in sig i sig själv.” Hon skakade drastiskt på huvudet och satte sig på huk framför mig. ”Hon är rädd att förlora dig, att det som står i tidningarna är sant. Kanske till och med att du ska skada henne, och sedan försvinna.”

•

När mormor hade diskat och städat klart i köket satte sig alla utom Pearl i vardagsrummet, då hon fortfarande låg kvar i min säng och stirrade i väggen. Det kändes verkligen som att hon önskade att hon var hemma, att hon inte ville vara kvar. När jag satte mig ned i sängen både såg och kände jag hur hon ryckte till, då hon troligen inte hade hört att jag kom in i rummet. Jag sneglade över henne så jag kunde se hennes ansikte, och det gjorde verkligen ont inom mig. Hennes ögon var alldelens svällda och hennes kinder alldelens torra. Som tur var hade hon inte sminkat sig innan, och därför hållit sig ifrån allt svart som hade hamnat runt hennes ögon. ”Gumman, kom.” Jag drog upp henne i min famn, men hon stretade emot en del i början, men jag visade henne att jag inte tänkte ge mig.

”Kan du berätta för mig vad det är som har hänt? Vad var det som fick dig så tillbaka dragen?” Hon stelnade till i min famn, men det fanns något inom mig som sa att jag inte skulle ge mig, att jag inte skulle låta henne försvinna från mig. Jag höll henne hårdare mot mig för att visa henne att jag alltid skulle finnas vid hennes sida. ”Jag kan inte.” Var allt hon svarade, men det var i alla fall något. Hon pratade och det gjorde mig överlycklig, med tanke på att hon inte gjort det på någon timme. ”Jag hade inte tänkt säga detta till dig fören senare..” Hon tittade upp på mig, och fick mig att stanna mitt i en mening. Jag vet inte om hon antog det värsta, eller vad det var, men jag såg hur hennes ögon vattnades. ”Jag älskar dig.” Hon hade fortfarande kvar blicken i min och jag såg att hennes ansikte slappnade av en aning. Utan att jag hann reagera pressade hon sina läppar mot mina, och jag kunde till och med känna hur hennes tårar nådde min hud. Kyssen var den mest betydelsefulla någonsin, den var så passionerad att hon verkligen tog kraften ur mig. Jag behövde inte ens höra det tillbaka för att förstå att jag gjort rätt val.

Jag fick med mig henne ned till resten av familjen, och det var ingen som frågade eller kastade någon kommentar då det hade varit en jobbig dag för oss alla ändå. Mormor hade införskaffat sig en sackosäck som låg bredvid soffan, det var där jag satte mig ned och såg till så att Pearl satte sig i mitt knä. Hon borrade, utan egentlig anledning, ned sitt ansikte mot bröstet på mig, vilket gav mig rysningar över hela kroppen. ”Är det dags för att dela ut lite julklappar eller?” Jazmyn var den första att reagera på mammas fråga då hon blev överlycklig. Ett brett leende satte sig på mina läppar när jag såg min lillasyster så fruktansvärt glad. Pearl satte sig upp ordentligt och tittade på samma sak som mig, min glada lillasyster. ”Vad lik hon är dig.” Hon viskade mot min hals och gav mig rysningar igen.

Jazmyn satt med mest julklappar, men Jaxon var inte långt efter då han knappt syntes bakom sin hög. Han var dock lite mindre än Jazmyn så det kan ha berott på det också. Jag hade också fått en hel del, även om jag sagt att jag inte ville ha några. Pearl däremot var det ingen som visste skulle komma, så hon hade inte fått några, förutom att jag hade en som väntade på henne, men hon såg ut att trivas ändå. Hon satt tillsammans med Jazzy på golvet och var med henne och öppnade alla sina paket, då det var en hel del. Hon blev lika glad för varje, men när hon öppnade ett paket från mig, med en av hundra olika barbie dockor skrek hon av glädje. Vi alla andra började skratta, medan Pearl ryckte till och höll sig för örat. Jag var verkligen den lyckligaste på jorden.

Vad tycker ni? Är hon för hård mot Justin, eller förstår han henne inte som han borde? 

Jag jobbar imorgon, så jag vet inte när det blir något mer kapitel, plus att jag inte har mer än 2 på lagret, så kan inte lägga ut dem heller. =/ Aja, vi får se. :) Ska försöka skriva lite mer ikväll, då jag kan sova en timme längre imorgon. :) Börjar inte fören 9. 

Känslan jag hade i min kropp gick inte att beskriva. Om Justin hade en son tillsammans med den där tjejen ville jag inte vara en del av hans liv. Varför var det här tvunget att hända mitt på julafton, den dagen om året man ska vara tillsammans med sin familj och ha det mysigt? Han såg uppriktigt ledsen ut, men jag kunde inte göra något åt det. Jag ville hem, hem till min mamma och pappa, och bara glömma vad jag fått uppleva under dagen. ”Justin, din pappa är här.” Pattie stod i början av trappen och ropade på honom, jag såg hur glad han blev men han dolde det så mycket han kunde. ”Snälla, följ med mig ner. Jag vill att du ska träffa min lillasyster.” Tanken var lockande, men jag ville inte att hans pappa skulle se mig såhär, och egentligen ville jag inte bråka med Justin heller. ”Gå du, jag kommer snart.” Han tittade skeptiskt på mig, men lämnade sedan rummet.

Jag satt kvar i sängen ett tag, med ryggen tryckt mot väggen och knäna hårt uppdragna mot bröstet. Min mobil låg på sängen bredvid mig, och den var på ljudlöst, men jag kunde ändå se hur mamma ringde mig. Motvilligt svarade jag. ”Gumman, hur mår du?” Jag kunde höra på hennes röst hur hon egentligen redan visste svaret, hur hon visste vad som hade hänt. Hon om någon brukar aldrig läsa skvaller och skit i tidningar, och allra minst på nätet. ”Beror på hur man ser det.” Hon suckade djupt och tog en paus. ”Vad säger Justin?” Ja, vad säger han? Precis det vem som helst skulle säga. ”Han hävdar sin oskuld. Han säger att han inte vet vem det är, och att han aldrig träffat henne förut.” Om jag bara kunde läsa min mammas tankar, så hade jag utan tvekan gjort det. ”Jag tycker du ska prata med honom. Men gör det imorgon, fira julafton precis som inget har hänt. Han skulle inte ljuga för dig. Han är inte sådan.” Mammas fina ord satte sig rakt i hjärtat på mig. Hur kunde hon vara så klok?

♥

Efter en skön dusch och nya kläder, varav en röd mysig julklänning, valde jag att gå ned till dem andra. I trappen ned kunde jag höra hur Justin hade ett samtal med en annan man, en jag inte kände igen röste på, men fick strax bekräftat vem det var. ”Pappa, jag vet inte vad jag ska göra.” Jag stannade till då jag ville höra vad hans pappa hade att svara honom på det. ”Berätta för henne hur mycket hon betyder, och att du aldrig skulle göra något sådant.” Efter att han hade sagt det fick han syn på mig, och det såg nästan ut som att han slutade andas. Justin tittade på honom för att sedan låta hans blick följa sin pappas. Där stod jag i trappen, ganska rosig om kinderna och ville inget annat än att Justin skulle hålla om mig. Han kom emot mig, och stannade precis framför mig, då jag i alla fall hade tagit mig ned från trappen. Han synade mig från topp till tå, för att slutligen i en prövande gest lägga armarna om mig. ”Vad vacker du är.” En rodnad placerade sig på mina kinder, ännu en gång.

Jag vet inte hur länge vi stod där i trappen och bara höll om varandra, men det kändes som en evighet. Jag mådde så bra med hans armar om mig, det kändes som att jag inte behövde mer. Han släppte greppet om mig, men stod fortfarande lika nära, och när han såg mig rakt i ögonen var det precis som att han såg rakt igenom mig. ”Jag skulle aldrig ljuga för dig. Du är för viktig, för mig.” En liten del av mig ville verkligen bara glömma allt, medan en annan hela tiden påminde mig om att han hade haft ett liv före mig, ett liv med massa tjejer. ”Kan vi ta detta imorgon?” Till och med jag hörde att jag var hård mot honom, men jag ville verkligen bara glömma det för en dag, och ha en mysig jul tillsammans med honom och hans familj, även om det var den sista. ”Justin, vem är hon?” En liten flicka stod och drog Justin i sina byxor, och hon var en mini kopia av honom. Han böjde sig ned till hennes nivå, och lyfte upp henne i sin famn. ”Det är min flickvän.” Jag såg leendet han hade på läpparna när han sa det. Jag förstod på en gång att det var Jazzy, och hon tittade på mig. ”Wow, vad vacker hon är. Hon ser ut som en prinsessa.”

Hon var verkligen söt, och till och med hon fick mig att rodna, precis som sin storebror. Det var som att hon visste vad hon skulle säga för att göra mig glad. Justin såg min rodnad och såg till så att jag böjde upp huvudet mot dem båda. ”Vad söt du är.” Jag smekte henne över kinden, vilket fick henne att borra in sitt ansikte i axeln på Justin. Han skrattade till och tog mig prövande i handen, han visste nog fortfarande inte om jag ville att han skulle ta i mig. ”Finns fler jag vill att du ska träffa.” Tillsammans gick vi in i vardagsrummet där alla satt samlade. När vi klev in slutade alla prata och vände blickarna mot oss istället. Pattie log milt mot mig, och nickade lite löst med huvudet. ”Pappa, det här är min flickvän. Pearl.” Den mannen jag tidigare sett Justin med reste på sig, med en liten grabb i famnen. ”Hej, trevligt att äntligen få träffa dig. Jag heter Jeremy.” Vi skakade hand. ”Och det här är den yngsta Bieber, Jaxon.” Jeremy fortsatte att presentera den lilla grabben.

Diane klev upp ur soffan och gick ut i köket med Pattie och Bruce i följd. Hon behövde inte säga något till dem, då dem följde med ändå. Ibland funderar jag vad den familjen har för makt, då jag i stort sett gör lika med Justin. Det är inte ofta han behöver säga åt mig att göra något. Vi slog oss ned i soffan och Jazmyn hoppade över till mitt knä samtidigt som jag placerade mitt huvud på hans axel. Matdoften nådde min näsa och jag blev genast hungrig. Nästan som att Diane kunde läsa mina tankar ropade hon på oss. ”Maten är klar.” Jazzy hoppade ned från mitt knä, Jeremy tog med sig Jaxon och gick mot köket. Justin satt kvar, precis som att han inte hade hört när hans mormor ropade. Jag satte mig i hans knä och la mina armar om hans nacke. ”Är du inte hungrig?” Han skakade lite på huvudet och placerade sina händer på mina lår. Hade jag kunnat läsa tankar, hade jag gjort det på honom då. Jag ville veta vad han tänkte på, och om jag kunde göra något. ”Kom nu baby.”

Under middagen hörde jag hur min mobil började låta, så jag ursäktade mig och gick mot ljudet. Mobilen låg i vardagsrummet och lyste av ett inkommet sms. Namnet på displayen gav mig gåshud, och en oroande känsla i magen uppstod. ”Hej Pearl! God Jul kanske man skulle ta och skriva först. Fast jag vet inte om det är sådan godjul för dig, då du troligen har läst tidningarna. Din pojkvän påstås vara pappa till Mariah Yeaters son, hur känns det? Både du och jag vet att det mycket riktigt kan vara så, då han verkar vara en hejare på att bara knulla sina brudar. Undra hur många fler det finns där ute som bär hans barn, eller har burit. Jag hoppas du förstår att han kommer göra likadant med dig.” Behöver jag säga mer än att sms:et kom från Aurora? Och att min matlust hade försvunnit redan vid första ordet. Jag mådde illa, och ville inget annat än försvinna.

Mer drama, det känns som att det kommer gå åt helvete för dem. Vad tror ni? hur kommer Pearl att tackla detta, och kommer hon göra det? ^ 

Jag jobbar idag med, börjar halv 12, slutar halv 8. Så vi får se om det kanske kommer ett till. ^^ Imorgon gör jag min sista praktik dag, sen jobbar jag på Lördag. Sen är jag leedig. =P 

På morgonen när jag vaknade låg Pearl fortfarande och sov, så jag väckte henne aldrig, utan krånglade mig ur sängen och gick in på badrummet. Jag kände hur någon höll på i köket med massa förberedelser, det luktade verkligen jul i huset. Precis när jag tog på mig en tröja hörde jag hur Pearl började röra på sig i sängen, och strax efter insåg hon nog att jag inte låg bredvid henne längre så hon vände sig om i all hast och stirrade på mig. ”God morgon.” Hon satte sig upp med täcket om kroppen för att sedan klia sig i ögonen och dra fingrarna genom håret. ”Har du sovit gott?” Hon nickade, men sa fortfarande inget. Jag gav henne en stor tröja, och ett av mina par mjukisbyxor, så gick vi tillsammans ned till köket där mormor och mamma var i full gång. Det var då jag såg att klockan var över elva på förmiddagen.

Pearl var fortfarande blyg när det kom till min familj, men det fanns ingen anledning för henne att vara det då dem verkligen gillade henne. ”God morgon ungdomar, har ni sovit gott?” Mormor började genast plocka fram en liten lätt frukost när vi kom in i köket. ”Jag har sovit gott i alla fall. Riktigt bra. Du då?” Pearl tittade på mig och kysste mig på kinden, framför min mormor, ett stort steg för henne. ”Jag har sovit som en prinsessa.” Mitt svar fick både mormor och Pearl att skratta, vilket var lite mening. Vi satte oss ned vid köksbordet, båda två på samma sida, och med fingrarna sammanflätade. Det blev lite krångligt att bra mackan, men det funkade då jag inte ville släppa henne.

•

Pearl frågade mormor flera gånger om hon fick vara med och hjälpa henne i köket, men mormor svarade hela tiden att hon var gäst och inte skulle lyfta ett finger, men tillslut fick Pearl som hon ville. Så dem stod tillsammans och stekte både köttbullar och marinerade revbensspjäll. Själv satt jag bara vid bordet och betraktade min vackra flickvän, som verkligen gjorde sig vacker i mina kläder. Jag skulle nog utan tvekan kunna sitta och titta på henne tills jag somnade, och aldrig tröttna. Jag märkte inte ens att hon försvann från min syn och dök upp bakom mig, hon kysste mig på kinden och la armarna om mig. ”När kommer din pappa?” Hon lät sådär nyfiken som bara hon kan låta, och log med hela ansiktet. ”Han kommer, men jag tänkte att vi skulle ta en liten promenad innan. Så du får se området jag växte upp i.” Hon nickade och försvann upp på mitt rum, så jag sprang efter henne.

Tillsammans gick vi, dock inte hand i hand, då vi faktiskt var ute bland folk, men ändå ganska nära varandra. Snön var alldelens vit och Pearl hade en söt mössa på huvudet. Jag hade inte sett henne i sådana kläder innan, då vi bara varit på ställen där solen varit framme och det hade varit över 20 grader. Vi gick förbi en av våra mataffärer som inte låg speciellt långt bort från mormors hus. Pearl tvärstannade och kollade mot alla löpsedlar, och min första tanke var att det var en bild på henne och mig, men så var inte fallet. Jag gick närmare för att se att jag verkligen såg rätt då det var en bild på mig, och en tjej jag aldrig tidigare sett i hela mitt liv, men det var inte det värsta utan det var att hon anklagade mig för att vara far till hennes barn. ”Är det där sant?” Det såg bokstavligen ut som att Pearl skulle svimma, och börja gråta vilken sekund som helst, men hon gick ändå in och köpte tidningen.

Istället för att fortsätta visa henne runt tog jag med henne tillbaka hem. Mobilen gick varv då Scooter ringde, på julafton, och tro mig, det var inte för att hälsa godjul. Mamma tittade skräckslaget på oss när vi kom tillbaka. ”Vad gör ni redan hemma?” Vi hade inte varit borta mer än 20 minuter, så jag förstår hennes tanke. ”Läs här.” Jag tog tidningen av Pearl och gav den till mamma. Hon hade fortfarande inte sagt något till mig, vilket faktiskt skrämde mig en aning. Inget av det som stod i tidningen var sant, men hon kollade osäkert på mig. ”Baby, det är inte sant. Tro inte på allt som står i tidningarna.” Hon ryggade tillbaka när jag var på väg att lägga armarna om henne. Hon trodde uppenbarligen på det hon precis läst. Mamma satt och lusläste varenda litet ord som stod under nästan fyra sidor i tidningen.

Min mobil ringde oavbrutet från både det ena och det andra hållet, Scooters samtal var det enda jag svarade på. ”Hej, vad är det jag läser om i tidningarna?” Han lät förvirrad, och om han kunde se mig så skulle han allt förstå att jag var den som var mest chockad. ”Jag vet inte, har inte läst det själv, bara sett löpet.” Jag såg hur Pearl försvann upp till övervåningen, och hur mamma slog ihop tidningen med en riktigt förbannad blick. ”Vi får ta tag i detta efter julhelgen. Försök att inte tänka på det här.” Det var lättare för honom att säga, än för mig att göra. ”Det kommer bli svårt, med tanke på att Pearl såg det.” Han suckade och mamma la armen om mig, det var hårt, men jag var tvungen att ta tag i det. ”Vi tar det här sen, pappa kommer snart hit. Jag är tillbaka i LA snart igen.” Samtalet avslutades, och mamma drog in mig i en kram. ”Vi kommer lösa detta.”

Pearl satt i sängen när jag kom upp, med mobilen i handen. Hon ignorerade verkligen mig, hon varken tittade eller sa något, även om hon hörde att jag var där inne. ”Snälla, du måste tro mig. Jag har aldrig sett den tjejen förut…” Hon tittade upp och spände blicken i mig, vilket fick mig tyst på en gång. ”Hur fan ska jag kunna veta det? Enligt henne har du en son, och jag har ingen aning om vad jag ska tro.” Hennes röst bar henne genom hela meningen, men det var inte mer än det. Hon tittade på mig, och jag såg hur en tår lämnade hennes ena öga och banade en väg ned över hennes kind. ”Jag vet inte vad jag ska behöva säga till dig för att du ska tro mig.” Hon skakade bara på huvudet. ”Bespara mig dina lögner tack.”

Nu händer det grejer. ^ Men jag måste säga att jag är besviken på mig själv. Detta blev inte så bra som jag hade hoppats på. Jag hade velat göra bättre ifrån mig, men jag försökte verkligen. =/ 

Ge mig era åsikter. =) 

Pattie och jag pratade en hel del under bilresan till Stratford. Det blev inte pinsam tystnad en enda gång, men blev det tyst, tog det inte lång tid innan vi började prata igen. Jag gillar henne, hon är inte en sådan person som förväntar sig att jag ska vara på ett speciellt sätt, utan hon tar mig som jag är. ”Ser du det där huset där?” Pattie pekade bort mot något som inte såg ut att tillhöra resten av husen, det såg lite finare ut. Jag nickade och kollade ut genom sidorutan. ”Det var där Justin började sin karriär. På den trappan satt han som liten, spelade gitarr och sjöng.” Jag kunde se på henne hur stolt hon var över sin son. Hon log med hela ansiktet men koncentrerade sig fortfarande på körningen. Det var nästan som att hon tänkte tillbaka på tiden då Justin var liten.

”Är du nervös?” Jag märkte att hon började bromsa in då vi hade åkt förbi en hel del hus, sedan svängde hon upp på uppfarten till ett tegelhus. Jag satt kvar ett tag i bilen och fick syn på Justin i ett av fönstren, men han kan inte ha sett att det var jag för han reagerade inte. När jag hade klivit ur bilen hjälpte jag Pattie med min väska. Två killar kom ut ur huset, men jag kände inte igen någon av dem så jag vände bort kroppen och la uppmärksamheten på min väska istället. Helt plötsligt slogs ytterdörren upp, bokstavligen, och Justin kom ut springandes i bara t-shirt, mitt i vintern. Han slog sina varma armar om mig, vi stod bara så, och jag drog in hans underbara doft. ”Vad gör du här?” Jag vände upp ansiktet mot honom och log samt kysste honom på kinden. Jag var så lycklig där vi stod tillsammans. ”Jag ville fira jul med dig, och din familj.”

”Kanske ska presentera dig för mina två bästa vänner.” Han tittade på mig för att sedan vända huvudet mot två grabbar som stod med öppna munnar och ögon stora som tefat. Jag log lite smått samtidigt som den där pinsamheten sköljde över mig, och det märkte Justin då han tog min hand och höll den i ett stadigt grepp, och gick mot grabbarna som lät stänga sina munnar och slappna av i ansiktet. ”Detta är Ryan, och detta är Chaz.” Han gestikulerade över dem två som stod framför mig för att sedan vända sig mot mig. ”Och detta är min flickvän, Pearl.” Både Ryan och Chaz drog in mig i en kram. ”Välkommen till familjen.” Justin drog in mig i sin famn och jag tvekade inte innan jag borrade in mitt ansikte i hans bröst. Allt var så pinsamt, och jag ville bara gå in då jag verkligen inte var van vid kylan. ”Nej, nu lämnar vi kärleksparet, Chaz.” Båda två skrattade och gav sen Justin en kram och lämnade oss.

När vi kom in i hallen rös jag till över hela kroppen då värmen slog emot mig. Det var varmt och skönt och en doft av nybakade pepparkakor nådde min näsa. Det luktade verkligen jul, och så har det inte luktat hemma på flera år. Jag tog av mig skorna och ställde dem prydligt på mattan, så att dem inte var i vägen om någon skulle komma in. Justin tog min hand och flätade samman våra fingrar för att sedan föra mig mot rummet som den underbara doften kom från, köket. En äldre kvinna stod vid spisen med ett förkläde på sig, och Justin harklade sig en aning så hon vände sig om. ”Åh, vad roligt, välkommen Pearl.” Justin tittade chockat på henne, och sedan på mig. ”Hur kan du veta att det är hon?” Hon rufsade till Justin i håret och log. ”Din mamma berättade för mig att hon skulle komma. Så jag antog att du inte har två flickvänner.” jag rodnade även om det inte var något farligt. Hon sträckte fram sin hand och hälsade. ”Diane, mormor till den här gossen.” Återigen rufsade hon hans hår.

Det kändes skönt att man var så pass välkommen som man faktiskt var under detta tak. Den enda jag inte hunnit hälsa på var Bruce, Justins morfar, som var ute och gick med Sammie, Justins hund. Pattie satt i soffan i vardagsrummet så jag och Justin gjorde henne sällskap, bara det att när jag skulle sätta mig ned trodde jag att jag skulle få sitta i soffan, men det fick jag inte då jag hamnade i knä på Justin. Han var inte villig att släppa taget om mig, vilket jag inte hade något emot. Han kysste mig i nacken och strök sina fingrar över min mage. ”Du anar inte hur glad jag är över att du är här.” Han viskade, men Pattie hörde något som gjorde att hon vände huvudet mot oss. ”Tack mamma, bästa julklappen.” Pattie log mot oss, och jag kunde inget annat än le tillbaka. Jag mådde så bra då jag kände Justins hjärtslag mot min rygg.

♥

”Morfar, kan du komma hit så ska du få hälsa på någon.” Jag hörde hur glad Justin lät, och det är inte varje dag han låter just så exalterad. Bruce gjorde sig synlig i dörren till vardagsrummet och Sammie kom springandes och hoppade upp i soffan för att sedan lägga sig i mitt knä, troligen för att jag luktar hund. ”Wow, hur ofta händer det där?” Bruce tittade på Sammie precis som att han var knäpp, men Justin var snabb med att förklara. ”Han hälsar sällan på nya människor då han inte gillar dem. Men ah, du förstår nog.” Jag vände mig upp mor Bruce för att sedan hälsa artigt på honom. ”Mitt namn är Pearl.” Han nickade och log. ”Jag vet, Justin kan aldrig vara tyst.” Jag skrattade till och Bruce lämnade vardagsrummet som vi hade fått helt för oss själva. Justin la sig ned i soffan och drog med mig, så jag hamnade framför honom och han fick chansen att lägga armarna om mig.

Klockan hade blivit en hel del på kvällen och jag kände hur jag höll på att somna där jag satt med huvudet mot Justins axel. Alla hade samlats i vardagsrummet så därför hade båda två satt sig upp. Jag kunde skymta hur Pattie nickade en aning diskret mot mitt håll då hon satt och pratade med Justin, men det var inget jag orkade lägga någon större energi på då jag hade fullt upp med att försöka hålla mig vaken. ”Gumman, ska vi gå och sova?” Jag nickade bara lite löst mot honom och reste mig sedan upp, som den sanna gentlemannen han är lyfte han upp mig och bar mig hela vägen upp till sovrummet som jag med tillåtelse av Pattie skulle få dela med Justin. När han la ned mig i sängen sprang han ned igen för att tillslut komma upp med min resväska. Med tandborste och tandkräm i handen stapplade jag mot toaletten och gjorde ett gott försök att borsta mina tänder.

Eftersom att både min och Justins säng i LA var nästan dubbelt så stor än den vi skulle dela på, fick vi sova ganska tätt intill varandra, men helt ärligt gjorde det mig inget. Det var fruktansvärt underbart att ha honom pressad mot min kropp, hur han sen då och då kysste mig på kinden gjorde allt bara ännu bättre. ”Hur kommer det sig att din mamma tillåter oss att sova i samma säng?” Jag hörde hur min röst ville lägga av, men det kändes ändå som att jag inte ville sova bort tiden tillsammans med Justin. ”Hon litar på oss.” Han pressade sina läppar mot mina och la mig ned på rygg för att sedan lägga sig halvt över mig, och smeka min mage. Fjärilarna började vakna till liv, och jag kände mig helt plötsligt inte speciellt trött mer. ”Det kanske hon inte skulle ha gjort?” Med en frågande blick tittade jag på Justin och log, för att sedan återförenas med hans läppar.

Jag jobbar mellan halv 12 och halv 8 ikväll, så vi får se om det kommer något kapitel senare, eller om detta är det enda. ^ Jobbar lika tid imorgon också, så blir kanske inte så mycket skrivande heller. =/ Försöker knapra ihop kapitel 62 just nu. Så jag ligger lite före er iallafall.. ♥ 

Att sova i sängen som jag en gång i tiden såg som min säng var skönt. Jag var tillbaka hemma, och kunde inte klaga, förutom att sängen var lite för kort för mina långa ben, men jag gjorde det bästa av situationen, så det gick bra. Pappa, Jazzy och Jaxon hade åkt hem kvällen före, för att sedan komma tillbaka på julafton. Så under dagen hade jag tid att spendera tillsammans med min mamma, mormor och morfar, och där ibland två personer som jag verkligen saknat och hållit kärt hela mitt liv. Mamma träffar jag ofta men älskar henne ändå, men mormor och morfar, dem är saknade så fort jag åker från dem. ”God morgon gubben. Sovit gott?” Mormor var den enda som var vaken när jag kom upp, så jag satte mig ned vid köksbordet och började bläddra lite i tidningen som låg där. ”Jodå, det har jag. Har du?” Hon vände sig mot mig efter att hon satt på kaffe. ”Sover alltid bra när du är hemma, då vet jag du mår bra.”

När både mamma och morfar hade klivit upp ur sängen satt vi alla tillsammans och åt frukost. Om jag ska vara helt ärligt så kommer jag alltid uppskatta tiden jag har tillsammans med just dem tre människorna, därför gör det mig inget att vi sitter vid frukostbordet i flera timmar. Mamma däremot verkade ha en hel del saker att göra under dagen, då hon inte hann mer än bre mackan så reste hon på sig och gick mot badrummet. ”Vad gör du?” Hon såg stressad ut då hon hela tiden kollade på klockan. ”Jag har lite saker att göra. Så jag måste låna din bil som du har här.” Hon hade hemligheter för mig, och det gillade jag inte. Men om jag skulle tjata så skulle hon bara bli arg, och det hade jag ingen lust med dagen innan julafton.

Mamma lämnade oss i all hast och åkte bort från huset då hon var klar och hade tagit med sig sin handväska ut. Mormor tittade på mig där jag stod i köksfönstret och kollade ut på alla barn som lekte i snön utanför. Jag minns när jag var liten hur uppspelt man var kvällen innan julafton. Jag såg mer fram emot att träffa min pappa än att öppna julklapparna då jag inte såg honom så ofta. ”Jag går och tar mig en dusch.” Hon nickade bara mot mig, och hällde upp kaffe i en kopp och gick in i vardagsrummet där granen lyste så vackert av alla ljus. Mormor hade klätt den dagen innan jag kom, bara för att jag skulle få känna på julstämningen direkt jag kom. När jag kom upp till mitt rum med Toronto tapeter gick jag fram till min väska och plockade fram rena kläder.

•

”Justin, du har besök.” Det lät som att det var fyra elefanter i trappen och innan jag hann lämna rummet kastade sig både Ryan och Chaz över mig, med en hård smäll slog vi i golvet och började skratta likt tre små barn. ”Hey bro.” Ryan satte sig upp, så att både jag och Chaz fick chansen att göra detsamma då det var Ryan som låg överst. ”Hur mår du?” Han dunkade till mig på axeln en gång, vilket fick mig att skratta ännu mer. Dem där två knäppgökarna är inte riktigt kloka, men det är en av anledningarna till att jag gillar dem. ”Jag mår bra, nu när jag är hemma. Ni då? Det var ju ett tag sedan.” Båda nickade och vi reste på oss, för att sedan gå ut. Egentligen gillar inte mamma att jag är ute och springer utan Kenny, men hon själv drog så hon vet inget. ”Vi mår kanon.”

När vi hade varit ute i över en timme, höll jag på att förfrysa tårna vilket inte var så smart gjort av mig, men jag gör vad som helst för att få umgås med mina vänner. Det finns inget som kan stoppa mig, inte ens kylan. ”Hur går det med hon, vad hon nu hette?” Jag drog handen i en snöhög och fick med mig en hel del snö som jag sedan knådade till en hård snöboll och kastade precis i nacken på Chaz. ”Pearl. Det går bra, vi är tillsammans.” Jag kände själv hur fånigt jag log, men vad skulle jag göra? Det gjorde jag alltid då jag pratade om eller med henne, och det var ingen skillnad bara för att Chaz och Ryan var med. ”Fan vad nice att höra. När får man träffa henne då?” Direkt han frågade det insåg jag hur mycket jag saknade henne, och hur mycket jag verkligen ville fira min jul tillsammans med henne, men jag kunde inte slita henne från hennes familj bara för att jag skulle bli nöjd, så därför frågade jag inte ens om hon ville följa med. ”Jag vet inte, vi får se.”

•

Mamma hade fortfarande inte återvänt när mormor serverade middagen, men Ryan och Chaz stannade och då finns det ingen risk att det blir några rester kvar till mamma, så hon fick helt klart skylla sig själv. ”Varsågoda grabbar.” Mormor ställde ned en kastrull med hemgjort mos, och sedan en stekpanna med hemrullade köttbullar. Det finns ingen godare mat än mormors egna, den hon gjort från i stort sett grunden. Det blir lite skillnad från när man är ute på vägarna och åker då man stannar på varje snabbmatsställe, till mormors. ”Tack Diane.” Ryan och Chaz är alltid vänlig mot både mormor och morfar, även om vi busade en hel del med morfar när vi var yngre. Maten var hur god som helst, men jag gjorde det misstaget då jag verkligen kastade i mig maten, istället för att verkligen njuta av den.

Både Ryan och Chaz var på väg ut i hallen för att sätta på sig skorna då dem skulle dra sig hemåt, när mamma körde upp på uppfarten. Hon var inte själv i bilen, men jag kunde inte se vem den andra personen var, så jag la mer energi på att säga hejdå till mina knäppskallar till vänner. Precis innan Ryan skulle stänga dörren hörde jag honom och Chaz prata med varandra. ”Kolla in den där pinglan. Undra vem hon är!” Jag slet upp dörren och fick se Pearl stå bredvid mamma som sedan plockade ut en stor resväska ur bilen. Jag hann inte ens reagera själv innan jag drog på mig ett par skor och sprang igenom Ryan och Chaz för att sedan kasta mina armar om Pearl. Jag kunde höra hur hon tog ett djupt andetag och log mot min hals. ”Vad gör du här?” Hon log mot mig och kysste mig på kinden. ”Jag ville fira jul med dig, och din familj.” Ryan och Chaz stod och tittade på oss som två grabbar med ufon till ögon.

Fan vad fort tiden går. Redan på chapter 57, det känns som att det var igår jag började med denna novell. ^ Vad tycker ni? Kommer julen vara så underbar som dom båda hoppas på? =) 

”PEARL, din mobil ringer.” Jag satt på altanen med en filt kring min kropp och lyssnade på grannens barn som lekte på gräsmattan bredvid oss. Det lät som att dem verkligen hade roligt, vilket jag absolut inte tvekade en sekund på då dem ofta är ute och leker tillsammans. Det var mamma som ropade och störde mig och mina tankar. ”Kommer.” Jag sprang in i huset och såg mamma stå med min mobil tryckt mot örat. ”Hon kommer här.” Hon gav mig luren och log. ”Hallå?” Jag kollade inte ens vem det var som var i luren, men det behövdes inte, jag förstod på en gång då jag hörde ett enkelt skratt. ”Hey babe.” Det var inte bara hans röst jag hörde, utan jag hörde även en liten flicka som försökte få hans uppmärksamhet. ”Hey baby. Vad gör du?” Jag satte mig ned i soffan och gjorde mig riktigt bekväm då jag antog att telefonsamtalet skulle vara ett tag. ”Inte mycket. Kollar när Jazzy lägger puzzel. Vad gör du?” Jag log åt bara tanken av att han äntligen var tillbaka med sin familj, där han hörde hemma. ”Inte mycket, pratar med dig.”

”Jazzy, snälla. Kan jag få avsluta samtalet, sen ska jag lägga all uppmärksamhet på dig.” Att höra Justin sätta henne i andra hand gjorde mig illa till mods, men precis som han sa så var vi på väg att avsluta samtalet. ”Förlåt baby, vad sa du?” Han vände tillbaka uppmärksamheten på mig. ”Det var inget, lek med Jazzy istället. Hon har saknat dig nog.” Jag sa det med ett leende på läpparna, men ändå inte. ”Okej, men glöm inte bort att jag tycker sjukt mycket om dig. Och jag vill inget annat än att du ska vara här.” Jag rodnade när han sa det, så det var tur jag inte hade honom framför mig, för då hade han sett det. ”Jag tycker om dig med, och kunde jag kyssa dig nu, hade jag gjort det.” Han skrattade till och vi avslutade samtalet, med massa pussar. Det kändes konstigt, att sitta och pussa mot mobilen, men vad skulle jag göra då min pojkvän inte ens befann sig i samma land?

♥

På morgonen när jag vaknade var jag helt utvilad, vilket jag sällan varit, inte ens dem gångerna jag och Justin sovit tillsammans. Just den natten fick jag väl sova tungt och skönt. Jag log för mig själv och insåg att det endast var en dag kvar till julafton, och med ett skutt hoppade jag upp ur sängen och vidare in på badrummet för att ta mig en skön dusch. Det kändes inte som att jag stod där inne speciellt länge, men när jag klev ut var det imma i hela badrummet och klockan på väggen stod på strax före 10, vilket bevisade att jag hade stått där inne i över en timme. Jag borstade ut håret och fick syn på min parfymflaska längst in i skåpet, den har faktiskt aldrig stått så långt in, men jag vågade inte visa Justin att jag faktiskt använde hans parfym, men det som var mer konstigt var att han inte märkt det. Det var i och för sig ett tag sedan jag använde den, just för att jag var feg, men nu fick jag chansen, så jag sprutade på mig två sprut, ett alldelens i nacken, och ett bakom örat.

”Gumman, kom ned ett tag. Jag och pappa har något vi vill berätta för dig.” Mamma brukade aldrig säga något sådant på just det sättet. Hon lät exalterad, samtidigt som hon hade någon överraskning eller något för mig. Jag drog på mig min bruna kofta och gick ned till dem i köket. Både mamma och pappa satt på samma sida och båda gestikulerade att jag skulle sätta mig mitt emot. Det kändes nästan som att jag satt i ett förhörsrum på polisstationen. Även om jag aldrig varit där, så kunde jag se framför mig hur dem skulle börja förhöra mig. Mamma harklade sig en gång så jag kollade på henne. ”Jag såg igår hur ledsen du var när Justin åkte härifrån. Så därför har pappa och jag…” Hon tog en paus och kollade på honom, precis som att få en bekräftelse på att dem gjort rätt val. ”Bestämt oss för att du ska få flyga till honom, och fira jul tillsammans med hans familj. Jag har redan pratat med Pattie om allt, så hon är med på noterna.” Jag visste inte hur jag skulle reagera, eller ens om jag skulle. Allt var så overkligt.

Efter att jag hade smällt allt så gick jag upp på mitt rum och började packa, då flyget skulle gå redan på vid två på eftermiddagen. Mamma gick förbi mitt rum så jag passade på att ropa på henne. ”Hur kan du veta vem hans mamma är?” Hon stannade i dörröppningen och kollade på mig då jag sprang fram och tillbaka mellan väskan och min garderob. ”Det finns något jag inte har berättat för dig. Du vet Carin, min vän?” Hon väntade på att jag skulle svara henne, så jag nickade bara i förbifarten. ”Hon är tillsammans med Justins manager, så jag träffade Pattie på en fika med Carin.” Som att inte en överraskning hade räckt för dagen, vad skulle komma härnäst? Att Michael Jackson var min gudfar? ”Varför har du inte sagt något? Tycker du inte jag hade rätten att få veta det?” Hon satte sig på sängen medan jag fortfarande sprang omkring i rummet. ”Jo, egentligen har du väl det. Förlåt”

♥

Det var både mamma och pappa som körde mig till LAX, flygplatsen jag skulle lyfta ifrån. Mamma babblade på om massa osammanhängande saker, så jag orkade inte lyssna på henne. Pappa försökte nog hänga med så mycket han kunde, men det såg ut som att hjärnan snurrade mer på honom än på mamma. ”Hur hade ni tänkt att jag skulle klara mig själv på flygplatsen? Jag har flugit två gånger i mitt liv, och då vare inte jag som gjorde något.” Mamma vände sig bak och kollade på mig. ”Du måste lära dig, om du ska vara tillsammans med en superstjärna.” Sedan blinkade hon bara med ena ögat. Visst hade tanten humor, men ibland ville jag helst slippa den. Istället för att ge någon spydig kommentar tillbaka så pluggade jag igen mina öron och satte på musik. Justins låt, Boyfriend, som skulle vara med på hans kommande platta spelades flitigt av mig, då jag verkligen älskade den låten.

”Kom ihåg att höra av dig till oss när du landar.” Mamma kramade om mig, precis som att jag skulle vara borta resten av mitt liv. ”Jaja, släpp mig nu, annars kommer jag inte hinna med flyget.” Dem hade uppehållit mig ett bra tag, så jag fick verkligen springa till gaten för att hinna med. Första klass var kanske inte så mycket mot privatplanet jag åkt med Justin gången före, men jag klagade inte då jag enbart pluggade igen mina öron och lutade tillbaka huvudet mot sätet och somnade till. Drömmen jag drömde handlade om Justin, hur han förklarade hur mycket han tyckte om mig, och hur han sedan avslutade med att säga att han älskade mig. Dem orden är väl en flickas högsta dröm att höra från grabben som du själv håller kär?

Jag blev hemma från jobbet idag, mådde absolut inte bra imorse när jag vaknade. Får se hur jag mår imorgon, men nu ska jag iallafall spendera tiden framför datorn, och skriva massor. Plus att jag ska dricka vatten, så jag renar kroppen. ILLA KVICKT. Med tanke på att jag HATAR att vara sjukt. Jag har hellre magsjuka än är förkyld. =/ 

För första gången på länge flög jag och mamma förstaklass, men det gjorde mig inget. Det var rätt skönt att ha folk man inte kände runt om sig, lite liv och rörelser, annars hade nog min hjärna hackat omkring på Pearl hela flygresan. Framför mig satt det två tjejer som var i min ålder, jag kunde höra hur dem viskade om mig, men gjorde sig aldrig något närmande, i alla fall inte under dem första 2 timmarna. Jag satt med musik i lurarna och lutade mig till och med tillbaka, jag kunde inte slappna av helt, men till en viss del, och jag visste att så fort jag skulle få se mina småsyskon skulle jag kunna slappna av helt. Mamma pickade mig på axeln när maten rullade in, så jag plockade ur mina hörlurar och riktade min uppmärksamhet mot den riktigt fräscha flygplansmaten.

En av tjejerna framför mig reste sig upp och gick mot toaletten, och hon tittade på mig och log med i stort sett hela ansiktet. Jag kunde inte göra annat än le tillbaka. Tjejen som fortfarande satt kvar reste sig upp, och satte sig på knä i sätet för att titta på mig. ”Kan inte jag få din autograf?” Mamma tittade på mig och log, precis som att hon ville tala om att folk inte hade glömt bort mig. Att jag fortfarande fanns på radarn som kändis. ”Självklart. Vad heter du?” Hon räckte fram ett block och en penna till mig. ”Sarah.” En lätt hälsning och min autograf kladdade jag ned på pappeter. Hon vände sig om och satte sig ned igen, vilket gav mig möjligheten att plugga igen mina öron en gång till och luta mig tillbaka.

•

”JAZZY!!!!” Hon och pappa var dem två personerna som mötte upp oss på flygplatsen, och det var så fruktansvärt skönt att se henne. Hur hon log när jag kom emot henne. Hon kastade sina armar om mig när jag satt på huk för att ta emot henne. Den glädjen jag hade i kroppen när jag kände hennes små armar runt min hals, ingen människa skulle någonsin kunna ge mig den, förutom hon. ”Justin. Jag saknar dig.” Hennes röst, hela hon, min älskade lillasyster. Jag lyfte upp henne i min famn och började gå mot både mamma och pappa. Med precis samma leende som min lillasyster hade när hon kom springandes hade min pappa när han drog in mig i en kram. ”Välkommen hem min son.” Tillsammans lämnade vi flygplatsen och satte oss i pappas bil.

Resan hem gick bra, jag satt i baksätet med min lillasyster och spelade massa spel. Det var längesedan jag hade så kul med henne, då den senaste tiden bara blivit massa små korta vistelser. Nu skulle jag ägna så mycket tid jag bara kunde tillsammans med henne. När vi hade nästan en mil kvar till Stratford kom jag och tänka på att jag kanske skulle höra av mig till Pearl, så att hon visste att allt hade gått bra. När jag plockade upp min mobil ur fick tog Jazzy den från mig. ”Vem är hon?” Hon pekade på min bakgrundsbild och tittade på mig, bilden föreställde Pearl och mig tillsammans den där gången då vi campade. ”Det är min flickvän.” Pappa tittade leendes på mig genom backspegeln. ”Vad fin hon är.” Det är sådana saker man vill höra från sin lillasyster.

”Hej älskling! Flygresan gick bra, och jag är snart hemma igen. Jag saknar dig, och jag har någon här som verkligen vill träffa dig. Min lillasyster frågar massor om dig. Ringer dig ikväll. Puss ♥” Det tog inte ens fem minuter innan hon svarade tillbaka, och min första tanke var att hon hade suttit med mobilen framför sig hela tiden. ”Baby. Vad skönt att höra! Jag saknar dig med, fruktansvärt mycket. Naaw, lilla snuttan då. Jag kan inte vänta tills jag får träffa tjejen som du håller så kär. Hälsa henne från mig. Hörs ikväll! Puss ♥” Jag log när jag läste det, hon bryr sig verkligen, och det är det jag älskar med henne. Egentligen har jag ingen aning om hur det känns att älska en annan tjej, jag har aldrig gjort det, men med mina fjärilar i magen börjar jag fundera.

•

Mormor och morfar stod på uppfarten till deras hem. Deras lilla tegelstens hus, som jag under så många år spenderade varje dag i. I mormors famn fanns även min lillebror, Jaxon. Jag hoppade ur bilen innan pappa han stanna den vilket gjorde att han fick ett milt raseri utbrott. ”Du vet vad jag har sagt åt dig, du får inte hoppa ur innan jag stannat. Hur svårt ska det vara? Jag vet att du saknar alla, men det är inte något att bli skadad över.” Jag kollade ned på mina skor då jag verkligen hörde att han var arg. ”Förlåt.” Han släppte min arm som han tidigare hållit i, så jag fick chansen att fortsätta gå mot mormor och morfar.

”Älskade lilla vännen vad vi har saknat dig.” Både mormor och morfar drog in mig i sin famn, samtidigt. Så jag passade även på att krama om Jaxon, samt pussa på honom. Jazzy höll om mina ben, och var absolut inte villig att släppa dem, så jag höll nästan på att ramla baklänges. Mamma rullade in våra väskor, och jag krånglade mig ur Jazzys järngrepp, och lyfte upp henne. ”När kommer jag få träffa hon, den där, Pearl?” Att Jazzy inte kunde sluta prata om henne, det hade jag redan förstått från början, då hon är den ungen som är mest nyfiken. ”Jag vet inte. Jag önska att hon var med mig nu. Så mina favoriter fick träffas.” Hon log och borrade in sitt ansikte i mitt bröst. Den tjejen kan verkligen få mig att göra vad som helst för henne. Jag älskar henne så mycket att jag skulle kunna göra vad som helst för henne, allt för att hon ska må bra.

Nu har jag något tråkigt att berätta för er. Jag har gått och blivit sjuk IGEN. Skjut mig, snälla. ^ Så jag vet inte hur mycket jag orkar skriva efter jobbet, har nyss sovit i nästan 3 timmar. Och vill fortfarande bara lägga mig ner. 

Men men, visa mig er uppskattningen nu. :) 

”Har du packat klart?” Mamma kom in i mitt rum där jag satt på golvet och drog igen dragkedjan på min resväska. Dagen hade kommit då jag skulle flyga från LA till Toronto, för att sedan åka bil i någon timme tills jag tillslut hamnade i Stratford, mitt hem. ”Japp, nu är allt klart. Men jag åker till Pearl och säger hejdå till henne.” Mamma tittade lidande på mig, och det var det sista jag behövde, det räckte gott och väl med att Pearl troligen skulle bli ledsen. Minst lika ledsen som mig. ”Gör så, Kenny hämtar upp dig.” Jag ringde en taxi som hämtade upp mig hemma, och körde mig raka vägen till Pearls hus, resan tog inte mer än 20 minuter, men det var dem längsta i hela mitt liv. Väl framme gick jag med självsäkra steg mot dörren och knackade på. Debbie var den som öppnade dörren, och hon sken som en sol och var lika trevlig. ”Hej Justin. Kom in.” Jag såg direkt vem Pearl hade fått sitt underbara leende från, det var helt klart Debbie.

”Gumman?” Klockan var elva på förmiddagen men hon låg fortfarande nerbäddad i sängen, vilket faktiskt oroade mig en aning. Var det såhär hon skulle spendera sitt lov då jag hade åkt? Hon kollade på mig, och jag kunde tydligt se att hon faktiskt hade gråtit en aning, vilket skrämde mig. ”Vad har hänt?” Jag satte mig ned på sängen och drog in henne i min famn. Hon placerade sina armar runt min kropp, och pressade sig närmare mig, precis som att hon inte ville att jag skulle släppa henne, och tro mig, det ville jag inte heller. ”Jag kommer sakna dig, sjukt mycket.” Jag hörde på henne att hon var på väg att börja gråta, men hon höll det ända in i det sista. ”Gumman då. Tror du inte att jag kommer sakna dig eller?” Hon tittade upp på mig och log, ett leende som verkligen hade fastnat på min näthinna. ”Jag hoppas det i alla fall.”

Vi åt frukost tillsammans med hennes mamma, efter att Pearl hade duschat och klätt på sig. Vilket faktiskt var ganska trevligt, Debbie brydde sig inte ens om Pearls p-piller, eller hon spelade i alla fall ganska bra. ”Så hur länge blir du i Stratford, Justin?” Pearl tog en tugga av sin macka och tittade på mig, med sina söta små hundögon. Jag ville säga att jag inte skulle åka, jag ville se hennes leende på läpparna, men det var inte så det gick till. ”Jag blir borta till två dagar efter nyår, den andra januari, är jag tillbaka.” Jag tog Pearls hand i min och strök hennes handrygg, jag ville inte att hon skulle må dåligt, det var verkligen det sista jag ville. ”Jag ska bara gå och ringa ett samtal.” Debbie tog med sig sin kaffekopp och lämnade köket. Hon betedde sig konstigt, eller så var det bara jag som försökte läsa av henne för mycket.

Tillsammans satt vi ute på deras altan och bara blickade ut mot deras stora tomt. Hon satt i min famn med sin rygg lutad mot mitt bröst. Det var mysigt att sitta så tillsammans med henne, utan att säga något, vi bara satt där. Hon andades lugnt och jag kunde känna genom hennes rygg hur hennes hjärta slog hårt mot mitt bröst. Det var precis som att jag hade två, då jag kände hennes som det vore mitt. ”Vilka ska du fira jul med?” Hon vände sig om och satte sig gränsle över mina ben, för att komma så nära mig det bara gick. Hennes ögon glittrade då hon såg på mig, och ett leende nådde hennes läppar. ”Pappa, mina syskon, mamma, mormor och morfar. Det är så vår jul ser ut, och jag vill inget annat. Förutom ha med dig.” Det kändes elakt att säga det till henne, även om jag visste att hon förstod det, men jag kunde inte låta bli.

•

”Justin, Kenny är här.” Debbie stod i hallen och hade precis öppnat dörren för min trogne vän. Tiden var inne och dags att säga hejdå till Pearl. Vi båda reste på oss från soffan vi satt i och gick mot hallen hand i hand. Kenny stod och pratade med Debbie, och till och med dem två verkade komma bra överens. ”Kom nu lillskit, så ska vi åka.” Jag drog in Pearl i en varm och underbar kram. Det var där jag insåg att jag verkligen skulle sakna henne, det hade bara varit ord tidigare, men just i det ögonblicket insåg jag att det var så jag kände. Att det var mina känslor, hon betydde mycket mer för mig än jag någonsin vågade tro på. Jag kände hur hon började skaka lite smått, och jag kunde inte undgå tårarna som bildades i mina egna ögon. Debbie sa hejdå till Kenny och lämnade hallen, av ren respekt gjorde även Kenny så.

Hon tittade upp på mig, och det kändes nästan som att hon kunde se rakt igenom mig. Hon såg säkert hur mycket jag led, utan att egentligen visa det för henne. Hon pressade sina läppar mot mina i den mest betydelsefulla kyss hon och jag någonsin utformat tillsammans. Jag kände hennes tårar rinna, och dem hamnade även på mina kinder. Det gjorde ont i mig, det var nästan som att någon vred om mitt hjärta, och bokstavligen ville skada mig. Jag skulle vara borta från henne mer än en hel vecka, och det var det som gjorde ont. Även om jag när som helst på dygnet ville höra hennes röst och kunde ringa henne, så var det ändå inte samma sak. Jag kunde inte ta i henne. ”Allt kommer att gå bra. Snälla gråt inte, jag ber dig.” Jag hörde själv hur jag led, men jag var tvungen att få henne att sluta gråta.

•

Jag måste säga att det där var det jobbigaste jag någonsin gjort i hela mitt liv, att lämna henne gråtandes för att jag inte skulle missa mitt flyg till Canada. Mamma stod på flygplatsen och väntade på mig med våra väskor. När hon såg mig och mina förkrossade ögon sprang hon emot mig, och drog in mig i en varm kram samt strök mig över ryggen. Kenny kom gåendes bakom oss men stannade ändå en bit ifrån. ”Gubben. Ni kommer fixa det här.” Egentligen handlade det inte om det, jag visste att vi skulle klara det så, det var mer att jag inte ville se henne förstörd. ”Hade du sett henne när jag åkte, mamma. Hade du förstått mig nu. Det såg ut som att hon skulle bryta ihop vilken sekund som helst.” Vi släppte ämnet och gick mot incheckningen, för att sedan börja gå mot vårt plan. Kenny hade återvänt hem till sin familj, så det var bara jag och mamma.

Ja, då var vi framme vid julen. ^ Vad tror ni kan hända då? 

Kommentera nu va. Jag vet ju att ni kan. 

Efter en hel dag i massa affärer tillsammans med både Justin och Kenny var jag helt slut. Tjejer i alla åldrar hade under dagen kommit fram till Justin och han var alltid lika trevlig, som ställde upp på både bild och autograf. Vi hade det hur trevligt som helst, och jag gillade Kenny, han var precis som en av oss, kanske inte riktigt, men ändå. Han gick varken 5 meter framför eller bakom då jag ville ha honom med oss, och med i vårt samtal. Jag tyckte synd om honom som gick bakom. Justin försökte flera gånger under dagen att ta min hand, men jag höll mig hela tiden på betryggande avstånd, då jag inte ville att fler skulle börja misstänka saker än vad dem redan gjorde. Paparazzi åt upp mig inifrån, då dem hela tiden förföljde oss, och jag visste att dagen efter skulle både jag och Justin vara på framsidan av varenda skvallertidning i hela landet. Jag gillade inte tanken, men det var nog något jag var tvungen att stå ut med, om jag ville fortsätta mitt förhållande med Justin.

Eftersom att Kenny var med var det även han som fick köra då Justin absolut skulle sitta bak tillsammans med mig. Tror ni att jag fick sitta ensam på min sida, nej, nej. Inte det inte. Vi satt tätt omslingrade och det var inte många sekunder Justins läppar inte var hårt pressade mot mina. Jag klagade inte, men tyckte lite synd om Kenny, även om det var hans jobb att vara med Justin hela tiden. Både jag och Justin blev klara med alla julklappar, vilket var fruktansvärt skönt, jag orkar inte mer än en dag i alla affärer för att leta saker till andra. Det var så kul att se honom bland alla leksaker, då han letade till både Jazmyn och Jaxon. Av allt han berättar om dem två, vill jag bara träffa dem mer och mer. Vilket jag hoppas att jag en dag får. Jag vet att Justin har bett mig följa med till Canada, men jag vet inte.

♥

Väl hemma på min uppfart fick Kenny syn på bilarna som stod där, och jag tror knappt han hann stanna bilen innan han rusade fram till min bil. När jag såg honom göra det, såg jag även Justin framför mig, hur han förta gången han såg den hade gjort samma sak. Jag började skratta samtidigt som jag plockade ur alla mina påsar, eller ja, dem jag fick med mig. ”Gillar du den?” Kenny kollade storögt på mig, precis som att jag vore dum i huvudet. Justin skakade bara på sitt och hjälpte mig med påsarna. ”Det är min bil, bara så du vet.” Han kollade frågande på Justin, troligen så trodde han att jag ljög. ”Det är sant, det är hennes bil.” Det var så kul att se honom reagera på det där sättet, då jag aldrig annars gör det, med tanke på att jag knappt använder bilen. När vi kom upp till dörren insåg jag att den var låst, och att det bara var min bil som stod där. Jag hade inte lagt märkte till det innan, då Kenny var mer och var mer intressant.

”Jag går och dricker något, får du med dig kassarna upp?” Justin vek av och in i köket då jag fortsatte upp på mitt rum. Alla kassar åkte in i garderoben, då jag inte ville ha dem framme. Allt som tar plats åker ut från mitt rum, eller in i garderoben, för där är det ändå ingen annan än jag som får vara. Jag satte mig ned på sängen och kände hur mina ben började komma till liv när jag hörde hur Justin började skratta från köket. Att springa i trappen vi har i huset är för mig inga problem då jag gjort det i snart 18 år. Han stod med en ask i handen och kollade förvånat på mig. På bordet låg det en lapp som min mamma hade skrivit. ”Ta ett piller varje dag, så behöver du inte oroa dig.” Justin hade troligen redan läst på förpackningen och förstått att det var p-piller han höll i. Snacka om att skämmas, min mamma kan det där med att vara diskret. ”Hur kan hon veta?” Jag ryckte asken ut handen på honom och stoppade den i min ficka, så att han inte skulle komma åt den igen. ”Jag vet inte. Hon fråga mig massa frågor när du var hem och hämtade kläder igår.” Han skrattade bara och kysste mig snabbt.

Justin hade åkt hem och jag låg ensam i sängen när det plötsligt knackade på dörren. Personen stod kvar och väntade på mitt klartecken, vilket jag tyckte var bra gjort av min mamma som sedan öppnade när jag gav tillåtelse. ”Såg du asken jag lagt på köksbordet?” Jag satte mig upp ordentligt och tittade irriterat på henne. ”Ja, och Justin. Varför kunde du inte gett mig den istället?” Hon kliade sig på armen och såg lite skamsen ut. ”Förlåt.” Visst, jag kanske var lite hård mot henne, men jag tyckte det var pinsamt. Jag ville inte att Justin skulle veta sådana saker om mig, och då är det mitt beslut om han ska få det eller inte. Mamma stod kvar i dörren och kollade lite besvärat på mig. ”Men är det inte bra att han vet att ni skyddar er?” Jag ville inte och tänkte inte ha den diskussionen med henne, hon hade gjort bort mig så det räckte. ”Snälla, bara gå.” Hon gjorde som jag sa, men stängde dörren med en suck.

♥

När jag stod och borstade mina tänder hörde jag från mitt rum att mobilen började ringa. Jag sprang och var snabb på gröna luren, jag hann inte ens se vem det var som ringde vilket fick mig att börja skratta då jag svarade med tandkräm i hela munnen. Jag mumlade i stort sett fram ett hallå. ”Babe?” Jag kunde höra Justin frågandes på andra sidan luren och det fick mig att skratta ännu mer. ”Hej. Vänta två sekunder, ska borsta klart tänderna.” Han skrattade till och jag kunde nästan se hur han log lite. Jag la ned mobilen på bänken bredvid och borstade klart mina tänder. När jag var klar plockade jag upp mobilen, gick och la mig i sängen. ”Nu är jag klar.” Han skrattade till. ”Jag saknar dig.” Jag kunde verkligen höra hur ärlig han var, hur det kom från hans hjärta. ”Jag saknar dig med, men vi ses imorgon?” Jag gosade ned mig under täcket och insåg att jag verkligen saknade hans trygga armar om mig, speciellt då jag låg där. ”Klart vi gör.”

”Angående det där som din mamma gav dig…” ”Snälla ta inte upp det.” Ännu en gång lämnade ett milt skratt hans läppar, och jag kunde inget annat än le. Det var udda att höra honom i telefonen, då han alltid hade funnits bredvid mig, men det var något jag fick ta då vi inte kunde spendera varje liten minut tillsammans. Då vi troligen skulle tröttna på varandra. ”Jag måste. Jag vill veta om du tänker ta dem eller inte?” Han lät osäker, precis som att han inte visste vart han hade mig. En oroväckande klump började bildas i min hals, och jag försökte hela tiden svälja den så att jag kunde berätta för honom, hur jag kände. Tillslut gick det. ”Jag tänker ta dem. Vi är båda för unga för att bli föräldrar. Jag vill ha barn i framtiden, men den är inte än. Om några år, när jag avslutat skolan och har ett tryggt liv.” 

Det kommer lite sent, men det har hänt massa saker under dagen. =/ Vissa tråkiga andra inte, men det är så livet är, allt kan inte gå rakt. Man måsta ha motgångar också. Hoppas iallafall att ni gillar denna del. :) 

Ända sedan jag berättade för mamma om Justin så har hon börjat trotsa mina regler, jag har inte många, men en av dem viktigaste är att mitt rum är min fristad. Vill jag inte släppa in någon så ska jag inte behöva det heller, vilket hon alltid har respekterat, tills nu. När jag hörde hur hon bara gick in, ville jag kasta mig ur badkaret och över dörren för att låsa den, men jag hann inte. ”Öppnar du dörren kommer du och jag vara osams resten av ditt liv.” Justin spärrade upp ögonen och kollade på mig, jag såg hur han verkligen höll sig för skratt, men samtidigt såg han förvånad ut. ”Vad gör du?” Mamma hade inte gett sig, men hon öppnade inte dörren, och det var huvudsaken. ”Jag badar, och vill helst inte att du ska vara här inne då.” Hon suckade högt, det var nästan som att jag kunde se henne himla med ögonen framför mig. ”Vi har väl inga hemligheter.” ”Inte du och jag kanske, men jag vill inte att du ska se mig pojkvän.” Hon sa inte ett ljud, jag tror faktiskt hon försvann ganska fort ut ur mitt rum, och hädan efter kommer jag alltid att låsa, oavsett om jag bara kollar på film själv, eller om jag sitter vid datorn tillsammans med Justin. Mamma har inkräktat på mitt revir, och det tolererar jag inte. ”Varför sa du sådär?” Jag skrattade till, la mig över honom och kysste hans underbara läppar. ”Sant.”

Även om mamma hade varit in och förstört den mysiga stämningen jag och Justin hade tillsammans lyckades vi ändå få tillbaka den. Det var ingen av oss som ville gå upp, och absolut inte för att mamma varit in, utan för att vi trivdes tillsammans i badkaret. Varje dag med honom var ny för mig, jag fick alltid uppleva nya saker. Jag hade aldrig badat med någon på det sättet, så bara det var en ny sak. Allt tillsammans med honom kändes så rätt, visst kände jag mig obekväm vissa gånger, men ändå, det var något jag kunde leva med, bara jag hade honom vid min sida. ”Vad tänker du på?” Han väckte mig ur mina egna dialoger, vilket fick mig att le. ”Dig. Och vad jag får uppleva tillsammans med dig.” Han log mot mig innan han pressade sina läppar mot min panna och strök mig över armen. Det kändes som den mest naturliga saken, att ligga där tillsammans med honom, låta honom både se och känna på min kropp. Hans kyssar letade sig ned över min kind och vidare till mina läppar, så jag la mig över honom och tillsammans låg vi där, i badkaret och kysste varandra.

”Ska vi gå upp?” Jag tror bestämt att vi legat ned i över två och en halv timme, utan att egentligen ha pratat speciellt mycket med varandra. Både jag och Justin såg ut som två russin och vattnet hade blivit kallt, riktigt kallt, bubblorna var bort för längesedan. Så det var inte alls lika mysigt längre. ”Ja, det kan vi göra.” Båda två ställde sig upp och tog duschslangen och sköljde av oss. Jag klev ur först så jag fick hämta en handduk till honom, en lila, vilket tydligen gjorde honom glad. Jag virrade handduken kring min kropp innan jag gick fram till byrån som stod i mitt rum och letade reda på rena underkläder. ”Stopp, jag vill välja.” Han knuffade undan mig så jag hamnade i sängen, och jag började skratta av hur ivrig han lät. Han stod där en bra stund, och jag kunde ibland höra hur han pustade och stönade. ”Baby, vi måste köpa nya åt dig.” Han vände sig om med ett par röda spets string i handen, vilket fick mig att vidga mina ögon en aning. Jag hade helt och hållet glömt bort att jag hade dem, och var kanske inte meningen hans kulle se dem. Jag skrattade och ryckte dem ur handen på en leende Justin. jag drog på mig dem och lät handduken falla till golvet för att sedan knuffa undan honom och leta reda på den matchande Bh:n som jag visste fanns i lådan, någon stans.

♥

Klockan var inte mer än lite efter 2 när vi hade klätt på oss och klivit ut ur mitt rum. ”Kan vi inte beställa pizza?” Min mage kurrade till och jag blev extremt sugen på något flott. Tanken av att få äta med händerna och bara vräka i sig gjorde så magen slog volter. ”Kan vi göra, ska vi dela på en familjepizza?” Han kom upp bakom mig och la sina armar kring min midja för att sedan luta sitt huvud mot min axel. Jag stod framför en av lådorna vi har i köket, där vi bevarar alla olika lappar för hemkörning, även om det är sällan vi äter har vi en hel del lappar. ”Vad vill du ha då?” När jag frågade honom kom jag på att jag inte hade en aning om vad han gillade för pizza, då vi aldrig hade ätit det innan. Han tittade på mig precis som att jag vore knäpp, men ansiktsuttrycket försvann då han troligen kom på sig själv. ”Hawaii, såklart.” han kysste mig på pannan och satte sig ned vid matbordet för att sedan dra ned mig i hans knä. ”Då tar vi en sådan.” Jag slog numret och det gick inte alls många signaler innan någon svarade. Samtalet var avslutat på mindre än tre minuter, och det skulle ta en kvart för dem att leverera den.

Under tiden vi satt på golvet i mitt rum och mumsade i oss massvis med pizzabitar kom jag och tänka på hans andra liv, hur allt skulle bli när vi båda hade gått ur skolan. Han levde ett helt annat liv än vad jag någonsin var kapabel till att göra, och det var något jag inte ville berätta för honom. Jag ville vara med honom, men jag ville inte att folk skulle tycka illa om mig, att hans fans skulle döma ut mig innan dem ens sett mig eller något. Jag ville inte bli sedd som den tjejen, som skulle utnyttja honom, för det var verkligen det sista jag skulle göra. Skulle mina känslor för honom på något sätt försvinna skulle jag säga det till honom, och inte låta honom tro annat just för att han var Justin Bieber. ”Pearl, hör du mig?” Justin vinkade med handen framför mitt ansikte, och jag ryckte till. ”Va, vad sa du?” Han fick en undrande blick i ansiktet och den vanliga rynkan uppstod i pannan på honom, då han såg förvirrat på mig. ”Jo, jag frågade om vi skulle kolla omkring i affärer imorgon, inför jul.” Det lät verkligen som en bra idé, så jag nickade mot honom och tog en tugga på min pizzabit.

”Sover du här inatt?” Egentligen hade jag ingen som helst rätt i att ställa honom den frågan, då han knappt hunnit träffa sin mamma under lovet, men å andra sidan skulle han åka till Canada med henne, och lämna mig hemma i LA. Han satt med min dator i knä och kollade sin twitter. Jag säger bara en sak, jag kommer aldrig skaffa mig en twitter efter att ha sett hans. Det gick inte ens en sekund innan flera tusen hade twittrat till honom, och ville han skulle lägga märke till dem. Han vände blicken från datorn mot mig, och strök mig på kinden med baksidan av sin hand. ”Hur skulle jag kunna säga nej till den frågan?” En lätt rodnad spred sig över mina kinder och jag kollade ned i sängen. ”Men jag måste hem och hämta massa saker i så fall.” ”Okej.” Jag visste inte om han ville ha med mig, så jag tog inte det förgivet heller. Han fortsatte koncentrera sig på datorn, och jag gav honom den tiden han ville ha. Jag ansåg att det var viktigt för honom att hålla kontakten med sina fans, även om han inte åkte jorden runt och gav dem spelningar. Varje liten tid han fick tillsammans med dem, om det så var öga mot öga eller genom datorn, var viktigt.

Justin hade åkt hem, och skulle sedan komma tillbaka, men under tiden gick jag ned till mamma som satt framför tv:n och kollade på någon av alla sina serier. Jag satte mig ned i fåtöljen med Sandy i knä och slog ögonen mot tv:n, men hann inte se speciellt mycket innan hon började prata med mig. ”Jag vill säga förlåt för att jag bara klev in i ditt rum tidigare idag. Jag vet att jag inte har någon rätt att göra det.” Jag nickade bara, då jag inte visste vad jag skulle svara. Hon visste att hon hade gjort fel, vilket var bra, för jag ville inte att det skulle upprepas. ”Så du och Justin?” Jag förstod på en gång vart mamma var på väg att ta det samtalet, och jag hade ingen lust att diskutera det med henne, jag var vuxen nog och förstod innebörden med det hela om något hände och vad som kunde hända. ”Nej, snälla.” Hon log moderligt mot mig och himlade med ögonen. ”Jag måste fråga. Skyddar ni er?” Jag vände hastigt huvudet mot mamma och spände blicken i henne, vilket fick henne att börja skratta. Hon gav mig en tankeställare, det gjorde vi inte. Och det var jag tvungen att fixa illa kvickt. Frågan var bara hur mamma ens kunde veta att vi hade gjort det. Eller så var det bara något hon antog, jag vet inte, och var inte speciellt intresserad på att börja fråga henne. ”Herregud, gör ni inte?” Hon antog nog att eftersom att jag inte svarade så var svaret nej. Jag skakade lite försiktigt på huvudet, men kollade inte på henne, då jag inte ville möta hennes blick. ”Det måste vi fixa på en gång.”

Jag vet inte hur det kommer se ut med kapitel idag. Har inga klara, och ni ska bara veta hur det känns för mig. =/ Har aldrig hänt. ^ Men jag sitter med datorn på en camping, (nya camping-livet.) och ska väl snart dra mig hemåt eller nått sånt, jag vet inte.. ^^ 

Hoppas att ni får en trevlig dag, med god mat och trevligt folk. :) 

Solen var på väg ned bakom horisonten, och jag hade fått uppleva både soluppgången och solnedgången tillsammans med tjejen jag höll kär. Jag hade mina armar kring henne där vi satt, vi sa inget, men det var inget som behövdes. Det fanns inget ord som kunde beskriva känslorna jag hade i kroppen just då. Fjärilarna vägrade lugna ned sig, och leende ville inte försvinna från mina läppar. Pulsen stod på max, och hjärtat slog dubbla slag. Allt det där bara för att jag hade henne i min famn, och för vad jag under dagen hade fått uppleva tillsammans med henne. Hon rös till om sina armar då det kom en vindpust, hon satt bara i t-shirt så det kunde jag förstå. ”Vänta två sekunder ska jag hämta en tröja åt dig.” Hon tittade på mig då jag reste mig upp, men gjorde ingen ansats till att resa på sig själv. Jag gick till tältet och den enda tröjan jag hittade just då var min egen, så jag tog med mig den, och trädde den över hennes huvud. ”Tack.” Varje gång hon tackar för något eller liknande hör jag hur det verkligen kommer från hjärtat, oavsett om det är något stort, eller som då, en tröja jag hämtade åt henne.

”Vi har inte ätit något mer än frukost. Är du hungrig?” Precis när jag frågade henne det kunde jag höra hur hennes mage kurrade till lite. ”Tror du fick ditt svar där.” Jag reste på mig, och drog upp henne utan att hon hann reagera. Tillsammans gick vi till bilen och plockade ut en annan kylväska än den jag hade haft framme på morgonen. ”Vad sägs som grillat?” Det såg ut som att hon gillade min idé, annars hade jag suttit i klistret en aning. Jag tände grillen jag hade i skuffen och lät Pearl marinera köttet och göra i ordning allt det. Känslan jag fick var att vi var uppdelade i kvinnorgöra och mansgöra, vilket fick mig att börja skratta. Hon tittade på mig och såg ut som ett frågetäcke, men jag skakade bara på huvudet. Även om klockan nästan var midnatt kunde jag inte bry mig mindre, ville vi grilla då, ja, då gjorde vi det. Svårare än så var det inte. Det var dock lite mörkt ute, men vi lyckades i alla fall.

•

”Gud vad gott det var.” Pearl la sig ned raklång på gräsmattan och pustade ut. Jag tror bestämt att hon hade ätit lite för mycket, det är då hon brukar göra sådär. Jag ställde ned min tallrik på backen och kröp över till henne så jag hamnade över henne. Hon började skratta när hon insåg att jag var så pass nära henne, som jag faktiskt var. ”Hey, beautiful.” Hon flyttade upp sitt huvud mot mig, och kysste mig lätt i mungipan, och slog sina ben kring mina. Jag var fast i hennes grepp, och hade inga planer på att rymma från det heller. Hon kliade mig löst i nacken och pressade samman våra läppar. ”Hej.” Hennes leende fick mig att må bra, det fick mitt hjärta att slå hårdare, och pulsen att öka. Vi låg där i gräset och hånglade med varandra, precis som att det inte fanns någon morgondag. Att detta var det sista vi skulle göra tillsammans. Vi hade rest oss upp och stod nu tätt tillsammans, jag kunde känna hur himmelen öppnade sig, regnet hade kommit, och det var ett bra tag sedan det regnade, så det gjorde mig absolut inget. Pearl reagerade och backade undan för att säga något, men jag lät henne inte, utan pressade våra läppar samman igen. Jag har alltid velat kyssa min flickvän ute i regnet, äntligen fick jag göra det då himmelen öppnade sig och vi blev dyngsura på bara några minuter. Vi stod dock kvar, lekte med varandras läppar samtidigt som vi blev blötare och blötare för varje sekund som gick.

Jag bar in henne i tältet även om vi båda var lika blöta, som att vi precis hade badat med kläderna på. Tro mig när jag säger att det var krångligt att få in henne i tältet, eller ja, oss båda då jag vägrade släppa ned henne, men jag lyckades tillslut. Vi krånglade oss av med kläderna, hon var till och med blöt in på både Bh:n och trosorna, så hon tog av sig dem också och drog på sig torra. Det hade man aldrig trott att hon skulle göra för en vecka sedan, men med tanke på vad som skett under dagen hade hon nog inget att dölja. Hon gjorde det utan att bli generad, vilket jag uppskattade. Då visste jag att hon kunde lita på mig, att hon trivdes i min närhet. När hon fick på sig ett par trosor la hon sig ned på sovsäcken, och under täcket. När jag hade lagt mig ned drog jag hennes lilla kropp närmare min och kysste henne på axeln. Tillsammans låg vi där och lyssnade på regnet som smattrade mot tältduken. Det lät helt underbart, speciellt då jag hade henne bredvid mig. Regnets ljud tillsammans med hennes lätta andetag var ljuv musik för mig att lyssna på.

•

På morgonen när jag vaknade lyste solen och det var nästan obehagligt varmt i tältet, även om ingen av oss hade speciellt mycket kläder på oss. Det var nästan som att tältduken låg klistrad i ansiktet, och luften hade tagit slut. Jag reste mig lugnt upp för att inte väcka Pearl, som konstigt nog fortfarande kunde sova i den värmen. Väl utanför tältet drog jag in den friska luften och sträckte på mig, för att sedan leta på min mobil och kolla klockan. Kvart över tolv visade den, och vi hade sovit några timmar i alla fall, jag visste inte vad klockan var när vi hade gått och lagt oss, men efter 2 hade den varit i alla fall. Jag drog på mig ett par mjukisbyxor och satte mig ned precis i öppningen till tältet som jag dessutom hade knutit upp, så jag slapp ha den så kallade dörren hängandes i ansiktet. Pearl började röra på sig en aning, men hon ville tydligen inte vakna ordentligt. Jag började kittla henne lite smått under ena foten vilket sedan resulterade i att hon sprakade till mig i ren panik och satte sig upp. Jag vet att det kanske inte var det mest romantiska sättet att väcka sin flickvän på, men det finns två sidor hos mig, en som kan överösa henne med kyssar tills jag somnar, och en som är lekfull och älskar att dryga sig med folk, det var olyckligtvis den, hon fick stöta på den morgonen. ”Gud vad dryg du är.” Hon la sig ned igen och drog täcket över huvudet.

Vi åt frukost och började sedan packa ihop allt för att sedan bege oss hemåt. Alla kläder från kvällen före hade blivit dyngsura la Pearl i en kasse och kastade in den i bilen. ”Jag hoppas du är bättre på att plocka ned ett tält än vad du var på att sätta upp det.” Hon lät lite sådär sexigt kaxig då hon stod på avstånd och log mot mig. jag försökte ignorera henne, men lyckades inte då hon kastade en liten töntig sten på mig. ”Hey, vill du bada igen eller?” Hon skakade hysteriskt på huvudet då hon såg att jag var på väg mot henne, men hon flyttade sig inte, utan stod fortfarande kvar. ”Var snäll mot mig Justin. Jag skojade med dig.” Istället för att svara henne placerade jag mina båda händer kring hennes midja och drog henne intill mig, för att sedan pressa mina läppar mot hennes. Jag glömde helt bort att vi höll på att plocka ihop våra saker, så vi blev ståendes där ett tag.

Väl hemma på uppfarten till Pearls hus hjälpte jag henne att få med sig sina saker in. När hon kastade i sina blöta kläder i tvättmaskinen kastade hon även med mina. Jag sa att hon inte behövde, men det gick tydligen inte att övertala henne, hon hade bestämt sig. ”Vill du ta en dusch, med mig?” Hon tittade på mig men jag kunde inte se om hon var seriös, eller om det bara var ett av hennes inte så roliga skämt. Jag såg dock ingen sarkasm i hennes ansikte, och hörde ingen heller. Hon tog mig i handen och drog med mig upp till sitt rum för att slutligen tillsammans gå in i badrummet. Istället för att kliva in i duschen satte hon på vattnet som såg till så att badkaret fylldes. Hon lät sina kläder falla, precis som att jag inte fanns i samma rum som henne, men hon fick mig att göra samma sak. Tillsammans låg vi i badkaret och bara höll om varandra, hon hade haft i massa skum så vi hade lödder överallt. Mitt i allt det lugna kunde vi höra hur hennes sovrumsdörr öppnades, och hur hennes mamma klev in. ”Pearl, är du hemma?” Jag ville inget annat än drunkna just den sekunden dörren till badrummet var på väg att öppnas.

Sorry för bildlöst, men hittade ingen som passade in riktigt. Då jag vill lägga ner mer tid på kapitel än på leta bilder. :) Jag vet inte hur det kommer bli med kapitel nu denna helg, då jag bara har ett på lagret. =/ Det är sjukt, har aldrig varit så illa, men det blir lätt det när jag jobbar och uppdaterar ändå. =) 

Justin släppte min hand och placerade istället båda händerna, på mina höfter och kysste mig på axeln. Stegen fram till tältet kändes som en evighet, men tillslut var vi framme. Jag var den första som kröp in, och när jag hade kommit in helt la jag ut två handdukar över madrassen. Vi var fortfarande blöta efter badet, och jag ville inte att vi skulle blöta ner alla sängkläder som vi sedan skulle sova i. Justin kröp in bakom mig, men han såg ändå till så han hamnade framför. Vi stod på knäna mot varandra, sa inget, men luften mellan oss var så intensiv att jag till och med kände samma pirr i magen jag känt dagen innan. Utan ett ord la han sina händer under mina armar och bak på min rygg, troligen för att komma åt min bikini överdel. Med lätta handtag drog han i ett av snörena, och jag kände hur den lossnade. Hela tiden med blicken fäst vid min rörde han sig, allt han gjorde triggade min kropp ännu mer. Tillslut klarade jag inte av hans försiktighet, utan pressade mina läppar mot hans. Mina bara bröst pressades hårt mot hans, men jag kunde ändå känna hur bröstvårtorna styvnade. Mina händer letade sig ned mot hans badbyxor, dem skakade, men jag gav mig inte. Jag ville, även om allt var nytt och pinsamt. Jag gjorde precis som han hade gjort med min överdel, drog i ett snöre, sedan knöt jag upp knuten helt.

Han tog i mig, precis som att jag var gjord av glas och kunde gå sönder vilken sekund som helst. Inte ens hans läppar kysste mig som innan, utan nu var det fjäderlätta beröringar från hans sida, men jag hade ingenting att klaga på, jag gillade det precis som det var. Jag hade knyten på bikinitrosorna också vilket han tyckte var ganska bra, då han bara behövde dra i ett snöre på varje sida för att dem skulle ramla av. Återigen var jag helt naken framför honom, vilket just då kändes ganska orättvist. Han badbyxor satt fortfarande på plats, men det ändrade jag på snabbt. Han satte sig ned och krånglade sig ur byxorna, för att sedan pressa ned mig på rygg, och lägga sig halvt över mig. Han hade redan gjort massa saker för mig, så nu var det min tur. Det var jag som skulle ta för mig, och visa att jag faktiskt ville ha honom. En styrka jag inte trodde att jag hade steg i min kropp och jag knuffade ned honom på rygg för att sedan sätta mig gränsle över hans lår. Jag kände hur han växte mot mitt lår, vilket faktiskt inte skrämde mig så mycket som jag hade trott från början.

Han satte sig upp, men fortfarande med mig i knä. Tofsen jag hade i håret drog han försiktigt ut, och av ren reflex böjde jag mig bakåt och skakade ner allt hår på ryggen. I samma veva som jag gjorde det, tog han ett fast tag om både mina bröst, och kysste mig mellan dem. Lätta stön lämnade min mun, och min hand letade sig ned efter hans bröst för att slutligen fatta ett tag kring hans heligaste. Jag har aldrig någonsin sett Justin på det sättet som när min hand rörde honom, det var nästan som att han ögon rullade in i skallen, och tillbaka. Han la sig återigen ned på rygg, men lät fortfarande sina händer massera mina bröst. Han växte i min hand, och jag hade stora problem med att förstå hur han skulle kunna ta sig in i mig. Jag hann inte ens tänka innan han kastade ned mig på rygg igen, och smekte med sin hand ned över min mage tills han tillslut nådde mina ljumskar. Jag visste vad jag hade att vänta mig, han kysste mina läppar samtidigt som han smekte mig, och lät två fingrar slinka in i mig. Mellan alla kyssar var jag tvungen att släppa ut några stön, jag kunde inte hålla dem inom mig längre. Han var för mycket, men den tanken slogs bort på en gång jag kände den välbekanta ilningen genom min kropp.

”Är du verkligen säker på detta? Vill du gå hela vägen?” Han stannade upp i allt han gjorde, men hade fortfarande kvar fingrarna i mig, ibland kunde jag känna hur han rörde på fingertopparna, och varje gång han gjorde det kom samma känsla tillbaka, en känsla jag aldrig ville skulle försvinna. ”Ja, jag vill. Bara du lovar att ta det lugnt.” Han tittade på mig med samma intensiva blick som han haft dem senaste 30 minuterna. En blick av längtan och passion, som strax skulle vara borta. ”Jag lovar, säg till om jag gör dig illa.” Han placerade sig på knä mellan mina ben, hela tiden med blicken i mitt ansikte. Jag kände när han placerade sig, redo för att, för första gången komma in i mig. Det tog emot lite, och det gjorde ont, men jag undvek att visa det med mitt ansikte, då jag inte ville att han skulle sluta när vi hade kommit så pass långt. Jag bet mig i läppen och placerade min ena hand i nacken på honom, då jag ville ha hans läppar pressade mot mina, för att han inte skulle se hur ont det egentligen gjorde. Jag märkte på honom att han slutade stöta in i mig, och han släppte mina läppar. ”Baby, varför säger du inte att jag gör illa dig?” Han drog ut det han hade fått in, men satt fortfarande kvar. ”Gör det bara. Snälla.”

Efter ett tag lyckades jag övertala honom, och vi provade en annan ställning. Han la sig ned på rygg och ville att jag skulle gränsla honom, på så vis kunde jag bestämma själv, takt och sedan kunde jag stanna om det gjorde ont. Jag tog honom i min hand och styrde honom till öppningen, som fortfarande ömmade lite, men jag antog att det skulle vara värre dagen efter. För att göra det lättare för honom att glida in i mig spottade jag i min hand och smorde in hans, precis som glidmedel. Han gled mycket lättare in i mig i den ställningen, och jag placerade mina båda händer på hans bröstkorg. Jag lutade mig framåt så att jag fick chansen att kyssa honom, samtidigt som jag rörde mig upp och ned över honom. Känslan när han placerade sina båda händer på mina höfter och pressade ned mig över honom, det finns nog inget som kommer kunna ge mig den känslan en gång till. Han satte sig upp fortfarande med mig gränsle över honom, han kysste mina läppar hungrigt samtidigt som han drog sina händer från axlarna ned över korsryggen, för att slutligen stanna på min rumpa. Han la ned mig försiktigt på rygg, och satte sig precis som vi hade börjat, mellan mina ben, han gled aldrig ur mig utan han kunde bara fortsätta stöta. ”Gör det fortfarande ont?” Jag skakade på huvudet och drog naglarna över hans bröstkorg.

Allt det onda hade försvunnit och övergått till en fruktansvärt underbar njutning. Eftersom att vi befann oss i ett tält, mitt ute bland inga mänskliga varelser kunde jag släppa ut min njutning. Varje gång Justin stötte in i mig stönade jag, han gjorde det varken snabbt eller hårt, vilket var underbart. Vi älskade verkligen med varandra. Mina ben hade jag sedan ett tag placerat runt hans höfter och korsat. ”Kyss mig.” Det var mer en order än en fråga, och han gjorde verkligen som jag sa. Han tog verkligen luften ur mig. Jag vet inte hur många gånger han hade låtit mig komma, och det var då jag kom på att vi inte hade någon kondom, sådant kan man nog lätt glömma i stundens hetta. Jag var inte så orolig, som jag kanske skulle ha varit. Jag märkte på en gång då han var på väg att komma, han stötte några gånger, lite fortare än innan, och jag både såg och hörde på honom att han var nära. ”Dra dig ur innan.” Han nickade bara mot mig samtidigt som han kysste mina läppar och drog sig ur, han kom över min mage.

Efter ett tag, när luften hade kommit tillbaka till mig och jag kunde andas ordentligt valde vi att klä på oss och sätta oss ute vid brasan igen. Jag var garanterat den lyckligaste tjejen på jorden, jag hade pojken bredvid mig, han jag höll kär, riktigt kär. Han hade tagit mig med storm, både en och två gånger. Han satte sig ned på filten först, och sträckte sedan ut sina armar mot mig, så jag kunde sätta mig ned mellan hans ben och luta mig mot hans bröstkorg. Han la armarna om mig, och drog, om det ens gick, mig ännu närmare sig. ”Gör det ont?” Han var så fruktansvärt omtänksam att jag ibland funderade om han ens var mänsklig. Jag log för mig själv och kände efter, visst var jag öm, men det var något jag var beredd på att leva med. Allt jag hoppades på var att det inte skulle behöva göra lika ont varje gång. ”Nej, öm bara. Men jag mår bra.” Han kysste mig på kinden och placerade sin haka på min axel. ”Bra att du mår bra. Och förlåt om jag gjorde dig illa…” ”Sluta, du gjorde mig inte illa. Det blev skönt, och det kan vara något jag vill göra ofta.” Han log busigt mot mig och kysste mina läppar. ”Jag med.”

Hoppas verkligen att det var något av detta slag som ni hade förväntat er, om inte, tänkt på att hon var oskuld innan. Jag ville få det så verkligt som möjligt. Inte bara skynda på allt. ^ Men ah, hoppas ni blev nöjda. 

Kom igen nu, ge mig era kommentarer om detta. Jag vet att ni har längtat ihjäl er. ^^

Ibland kunde jag faktiskt förstå att Pearls osäkerhet tittade fram, men andra gånger fanns det ingen anledning. Allt jag önskade var att hon kunde se sig själv genom mina ögon. Hon skulle på en gång förstå att hon verkligen var vacker, och att hon hade ett hjärta av guld. Ett hjärta många skulle kunna döda för. ”Visst är hon vacker, men jag känner någon som är vackrare. Och det är min flickvän.” Att se henne rodna är så roligt, även om jag inte skrattar. ”Jag sitter här tillsammans med dig, för att jag är riktigt kär i dig.” Hon borrade in sig i min famn och slöt sina ögon. Jag vet inte vad hon tänkte på, om hon över huvud taget tänkte på något. Ibland kan hon bara försvinna in i drömmarnas värld, och det har jag absolut inget emot. Det är just sådana saker som gör henne speciell. Hon vände sig om och satte sig med varsitt ben på sidan om min kropp för att komma så nära som möjligt. ”Vad ser du hos mig egentligen?” Hon har alltid varit den som kollat ned när det kommer till allvarliga saker att diskutera, men inte den gången, hon såg mig rakt i ögonen. ”Jag ser två underbara ögon, som kan få mig att tappa kontrollen på två sekunder. En näsa, som rynkar sig ibland när du sover. Och ett par läppar som får mig att sväva på moln varje gång jag gör så här.” Jag pressade samman våra läppar vilket resulterade i att vi satt där och hånglade.

När vi båda hade ätit klart frukosten så hjälptes vi åt att packa undan, samt stoppade ned alla kylvaror i kylväskan. Ännu en gång tände vi elden tillsammans och satte oss framför den. Det bästa med LA var att även om det var jul så lyste solen och det var minst 24 grader varmt. Snö fanns inte ens på kartan här, så därför var det ganska skönt att få återvända hem till Canada. Kasta sig i snön med Jazmyn och göra söta små snöänglar, men detta år skulle bli annorlunda. Jag ville inte lämna LA, i så fall ville jag ha med mig Pearl. Jag reste mig upp och gick mot bilen, för att plocka ur min gitarr. Hon satt och sneglade mot mitt håll hela tiden, precis som att hon var rädd att jag skulle försvinna. Jag satte mig ned på hennes högra sida, så att gitarren inte skulle vara i vägen. Hon lutade sitt huvud mot min axel och slöt sina ögon. Det var faktiskt inte ofta jag använde mig av min talang, men när jag väl gjorde det, betydde det allt. Jag började spela lite löst på en halv skriven låt, jag hade ännu inte satt melodi på den, så att försöka få till den var inte det lättaste.

”Vad var det där du spelade?” Hon öppnade sina ögon, och satte sig rak i ryggen bredvid mig. ”Den är inte klar än, och jag vet inte riktigt hur jag ska få dit melodin. Och jag vet inte ens vad den heter.” Hon skrattade till och kysste mig på kinden. Hennes leende tog över hennes läppar, och hon viskade att jag skulle spela den igen. Efter flera olika melodier stelnade hon till och tittade på mig. Det såg ut som att hon gillade det hon hörde, så jag fortsatte spela på den, och sjöng med samtidigt så att hon skulle få en helhet. ”Across the ocean, across the sea. Startin’ to forgett the way you look at me now. Over the mountains, across the sky. Need to see your face and need to look in your eyes. Through the storm and, througt the clouds. Bumps on the road and upside down now. I know it’s hard baby, to sleep at night. Don’t you worry. Cause everything’s gonna be alright, ai-ai-ai-aight, be alright, ai-ai-ai-aight.”Hon hade stängt sina ögon ingen, och lutade sitt huvud mot min axel, hon verkade faktiskt gilla det hon hörde, vilket jag verkligen hoppas. ”De där var bra. Jag har ett namn åt dig. Be Alright.”

Att hon var min nya inspiration hade jag ingen aning om, men det blev bevisat då hon gav mig ett namn på låten, samt bestämde vilken melodi jag skulle ha. Hon reste sig upp och sträckte ut sin hand efter min, som jag genast fattade tag om. Vi stod bara och höll om varandra, helt i tystnad. Jag kunde känna hennes hjärtslag mot min bröstkorg, en behaglig takt, som ändå visade att hon levde. ”Du fattar inte hur glad jag är som har träffat dig.” Jag hörde på henne hur hon svalde, hur hon gjorde allt för att undvika tårarna. Jag strök henne över ryggen, och drog in hennes underbara doft. Jag vet att jag kände igen doften, men kan fortfarande inte placera den, och jag har heller inte vågat fråga henne. Jag flyttade mitt huvud bort från henne, så att jag kunde se hennes vackra ansikte. Hon log mot mig för att sedan pressa sina läppar mot mina. Hon kysste mig bara, men lät sedan sin tunga glida in i min mun, och tvärt om.

”Kan vi inte bada?” Jag hann inte ens svara innan hon sprang tillbaka till tältet för att sedan byta om, hon kom ut i bara bikini, vilket fick mig att tappa fattningen totalt. Allt jag ville var att ha henne, ha hennes kropp så nära mig det bara gick. Jag bet mig löst i läppen och gick mot henne. Hon stod och satte upp sitt hår i en bulle, och placerade sina händer ut efter kroppen. Jag var helt stum, jag visste inte hur jag skulle göra för att få fram allt jag ville säga till henne. Vi stod ett tag och bara tittade varandra i ögonen, men tillslut slet jag mig och gick till tältet för att sätta på mig ett par badbyxor. När jag kom tillbaka ut ur tältet stod hon nere i vattenbrynet med fötterna, hon hade ryggen mot mig, men bara den på henne var vacker. Jag gick så tyst jag kunde fram till henne, och hon märkte det inte ens. Jag drog med mina fingrar efter ryggen på henne, precis som en fjäder, vilket fick hela henne att rysa till. Mina läppar letade sig snabbt till hennes axel och vidare mot hennes hals, jag märkte direkt att hon hade fått mer smak för det jag gjorde mot henne, då hon till och med böjde sitt huvud så jag kom åt mer. Små lätta stön lämnade hennes läppar när mina händer fann hennes mage.

Tillsammans gick vi ut i vattnet hand i hand, men hon stannade när vattnet hade nått hennes knän, hon sa inget, utan stannade bara. Ett leende spred sig på hennes läppar innan hon ställde sig framför mig och la sina armar om min nacke. Hon kysste mina läppar, men det tog ett tag för mig att uppfatta vad som hände då det kom så plötsligt, men tillslut gjorde jag det, och kysste henne tillbaka. Hennes kropp var så pass pressad mot min att jag kunde känna allt som hade med henne att göra. Jag lyfte upp hennes ben så dem hamnade kring min midja, och fortsatte kyssa henne, samtidigt som jag gick längre ut i vattnet. Ett lätt skratt nådde hennes läppar när jag kände hur mina händer blev blöta, vilket betydde att vattnet hade nått hennes rumpa. ”Det är fan iskallt.” Det var hennes idé att vi skulle bada och så är det hon som inser att det är iskallt. ”Det var din plan.” Hon svarade aldrig utan kysste mig istället, det var då jag tog tillfället i akt och kastade i henne i vattnet. Hon skrek när hon kom upp över ytan, vilket fick mig att skratta. Jag stod nästan dubbelvikt, men slutade då hon genast kastade sig över mig, och fick ned oss båda i vattnet. ”Okej, nu är vi kvitt.” Jag hostade, då jag fick vatten i lungorna. Jag satt ned på botten med vatten lite högre upp än midjan. Så hon satte sig gränsle över mina ben.

Mina händer placerade jag på hennes lår, och lät tummarna smeka hennes ljumskar. Det fanns nog ingen kroppsdel som inte var sugen på henne. Ett nytt skimmer tog över hennes ögon, hon har aldrig någonsin haft den blicken tidigare. Hon pressade ned mig på rygg, även om jag stödde mig på ambågarna, plus att hon la sig över mig. Våra läppar var som sammanlänkade och våra kroppar formades efter varandra. Hon fortsatte kyssa mig ned över halsen och vidare till nyckelbenet. ”Jag vill.. öhm.. ha dig.” Även hon om hade pressat sina läppar mot min hud, kunde jag höra vad hon sa, nästan som att hon skrek i mitt öra. Jag kunde samtidigt höra hur osäker hon lät, men jag hade lovat henne, att inte göra något hon inte vill. Hon vägrade möta min blick efter att hon sagt det, så jag vek upp hennes ansikte mot mitt. Hon var rosig om kinderna, och flackade med blicken. Jag visste inte vad jag skulle säga till henne, så jag pressade mina läppar mot hennes istället. Hon reste sig upp och sträckte ut sin hand. ”Kom.” Var allt hon sa innan hon drog upp mig och började gå mot tältet.

Vad tror ni händer? (A) 

Jag har ingen aning om hur allt ser ut nu, men jag hoppas att ni ska kunna läsa det, och att storleken är bättre på detta kapitel, än vad den var på förra. ^ 

Tror ni att jag var trött när jag blev väckt av min klocka kvart över tre på natten, eller morgonen beroende på hur man ser det. Jag tog mig i alla fall upp ur sängen, med nöd och näppe. Det enda jag orkade göra var att borsta mina tänder och dra kammen genom håret. Kläderna låg redan framme, dem jag hade valt att ha på mig. Med min handväska på armen och den andra väskan i handen tassade jag ned till köket för att skriva en lapp till mamma. ”God morgon. Jag och Justin har redan åkt när du läser detta. Jag hör av mig under dagen och berättar vart vi är. Puss, älskar dig.” Jag la pennan bredvid lappen och tassade vidare ut i hallen för att dra på mig mina skor. Justin hade inte kört upp på uppfarten utan stod nere vid vägen för att inte väcka allt för många runt om. Jag la in min väska i baksätet innan jag hoppade in fram. Dörren hann inte ens gå igen fören Justin pressade sina läppar mot mina. ”God morgon.” Han tog min hand och flätade samman våra fingrar. Bara hans beröring fick mig att tänka tillbaka på dagen före.

Under bilfärden sneglade jag bak i baksätet på bilen, där Justin hade lagt massa saker, bland annat ett tält, och det fick mig överlycklig. ”Baby, ska vi tälta?” Han kunde nog höra på min röst hur exalterad jag verkligen var. Han kollade mot mig men sa inget. Han rörde inte ens blicken. ”Men snälla säääg.” Han fortsatte psyka mig en aning, utan att röra blicken. ”Jag kanske kan få dig att ändra dig.” Jag flyttade mig närmare honom och kysste honom på halsen. Efter vad som hände dagen före kände jag mig plötsligt mer vågad. Jag vet att det var fel av mig att göra så mot honom då han körde, men jag kunde inte behärska mig. ”Babe, snälla. Gör inte så här mot mig.” Han lät lidande, och det kunde han allt få vara ett tag, då jag till och med placerade min hand på hans lår. Han la sin över min och flätade samman våra fingrar den vägen, men han flyttade inte händerna.

♥

Efter en halv timme i bilen kände jag hur mina ben höll på att domna bort, men strax efter det svängde han av den stora vägen och ner på en liten grusväg. Hade jag inte litat på honom fullt ut, hade det varit som taget ur en skräckfilm. När han stannade bilen var vi framme vid en liten, liten strand, där havet gick in som i en vik. Det om något var som taget ur en saga. På andra sidan såg man hur solen var på väg upp. ”Tänkte vi skulle tillbringa dagen och sedan natten här. Om du vill, alltså?” Jag stod med ryggen mot honom, men jag hörde ändå hur osäker han lät i rösten. Då han inte hade sagt något om detta till mig innan, så han hade ingen aning om vad jag tyckte om det hela. Han stod lutad mot bilen när jag vände mig om efter att ha dragit in den friska luften i mina lungor. ”Jag vill vara här med dig. Bara dig och den vackra naturen.” Han drog in mig i sin famn och höll om mig, inget mer, vilket inte gjorde mig något.

”Snälla lilla vännen. Ser inte du att pinnarna inte ska sitta sådär eller?” Jag vet inte hur många gånger jag och han hade fäktats med pinnarna som tillhörde tältet just för att han inte gjorde som ritningarna sa. Han tittade surt på mig, för att sedan försöka rätta till en av alla 20 pinnar som var fel. Jag skrattade bara åt honom och satte mig ned i sanden med knäna tryckta mot bröstet. Jag kunde inte sluta skratta, så jag var tvungen att bita mig hårt i läppen. ”Baby, vi kan sova i bilen. Det är inga problem.” Tillslut reste jag på mig och gick fram till honom för att sedan lägga mina armar kring hans mage. Han var mycket längre än mig, så jag såg inte så mycket över axeln på honom, som jag ville. ”Nej, vi har inte åkt hit för att sova i bilen, vi ska tälta.” Han lät riktigt frustrerad, och kastade iväg pinnen han hade i handen. Den som skulle ha suttit någonstans, om resten hade varit uppsatt ordentligt. ”Kan inte du gå och fixa pinnar till en brasa, så ska jag fixa tältet?” Han tittade surt på mig, men gjorde ändå som jag bad honom. Jag fixade tältet innan Justin var tillbaka ute från skogen, vilket var imponerande från min sida, då jag aldrig har tältat i hela mitt liv. Öppningen på tältet var ut mot havet, och det fanns inget att klaga över.

Det enda som kanske inte var så hederligt var väl att Justin hade en eldriven pump med sig, till madrassen, man kopplade bara in den i cigarettuttaget i bilen, och så kunde man pumpa upp den. Vilket jag tyckte var hur smidigt som helst. Det var en sådan stor madrass, så vi fick plats båda två, plus att han hade med sig en stor sovsäck, och två täcken. När jag såg all packning han hade trodde jag vi skulle bo i tältet i en vecka. Precis när jag hade gjort klart i tältet kom Justin ut från skogen med en hel del pinnar och vedbitar. Han hade till och med massa barr i håret, vilket jag inte sa till honom, för då har han väl gått i taket. När han hade fått fart på brasan satte vi oss ned bredvid varandra med ett täcke runt oss och tittade på solen som var på väg upp. ”Vet du hur glad jag är att vi är här tillsammans?” Han lutade sig mot mig, och viskade i mitt öra. ”Nej, det vet jag inte. Men jag vet hur glad jag är att vara med dig här.” Hans leende, det fanns ingen människa som hade vackrare leende än vad han hade.

När vi hade sett soluppgången gick vi in i tältet och la oss ned på madrassen, för att slutligen dra täckena över oss. Jag kände mig så sjukt trött, men ändå inte, vilket var lite irriterande. Jag ville egentligen inte sova bort tiden jag hade tillsammans med Justin, men samtidigt kunde jag inte hålla mina ögon öppna. ”Sov en stund, har klockan på ringning, så vi inte sover bort hela dagen.” Han kysste mig på kinden, och sedan på halsen några gången. Det var det sista jag kom ihåg innan ögonen gav upp helt och jag sjönk in i en djup sömn. Jag vaknade någon timme senare av att jag höll på att svettas ihjäl då jag lagt mig med kläderna på. Justin fanns inte i tältet vilket gjorde mig orolig. ”Justin, vart är du?” Jag hann ta ett steg utanför tältet för att se honom sitta på en filt bredvid tältet med frukost uppdukat. ”Här, kom hit med dig, så äter vi.” Jag satte mig ned i hans famn och tog mig en smörgås med ost och gurka på. Han höll om mig, och istället för att äta på sin macka, så snosade han mig i nacken.

Jag vet inte vad som fick mig att börja tänka på Aurora, men något skedde, och hela min kropp stelnade till. Det var absolut inte meningen att det skulle skena iväg på det sättet, eller att Justin skulle upptäcka det, men såklart gjorde han det. ”Vad tänker du på?” Han strök undan mitt hår och la det på ena sidan, för att placera sitt huvud på min axel. Jag kände mig trygg i hans famn, men direkt han inte fanns kring mig kände jag mig tom, och det är inte en bra reaktion om man precis har klivit in i ett förhållande. ”Aurora.” Det slank bara ur mig. Jag har ingen aning om vad det är som har fått mig att vara så ärlig helt plötsligt då jag inte gjort annat i mina dagar än vara blyg och inte vågat tagit plats. Han stelnade också till, men fortsatte dra sina fingrar på min mage. ”Hon kommer inte emellan oss.” Hans ord lät så trovärdiga, men jag visste att risken fanns. Hon hade något på gång, jag kunde känna det. ”Försöker hon, kommer hon lyckas. Jag har inte styrkan att stå emot henne, och hennes skönhet. För hon är verkligen vacker.”

Nu har jag också fått den nya blogg.se .. som jag har längtat. :) haha ^^
Härdan efter kommer jag att svara på era frågor vid just din kommentar. Så håll utkik där, :) 

Vi kysstes mer än vi åt av vår frukost, vilket resulterade i att brödet blev mjukt och jag blev inte sugen mer. Hans läppar var mer inbjudande än tallriken jag hade framför mig. Jag reste på mig utan att släppa hans läppar för att sedan sätta mig gränsle över hans ben. Vi kysstes intensivt, och det hade inte mig emot. Det enda jag hade på mig var en stor t-shirt som egentligen tillhörde Justin, och ett par trosor. Hans händer smekte mig över ryggen samtidigt som han bet mig försiktigt i läppen. I samma veva kunde jag höra hur ytterdörren slogs igen, och med tanke på att Pattie inte sa något måste hon ha sett oss. Att något växte mot mitt lår ansåg jag vara fullt normalt, men eftersom att jag inte kände mig redo att gå längre var det elakt mot Justin att låta honom tro annat. Jag särade på våra läppar och reste mig upp. ”Hey, vart ska du.” Jag sneglade ned på mina fötter och kände mig skamsen, att jag fått honom tro massa. Det hade absolut inte varit min mening. ”Jag vill inte få dig att tro något. Förlåt.” Jag lämnade köket och sprang upp till Justins rum. Jag kunde höra honom bakom mig, men jag stannade inte. ”Gumman. Det är ingen fara. Vem skulle inte reagera på dig, och att jag gör det är väl inte mer än mänskligt?” Jag stod med ryggen mot honom, men jag kunde ändå känna hur han tog sig närmare och närmare för varje litet ord.

Hans läppar smakade på mina, för att sedan vandra över min kind, vidare till mitt käkben och ned på halsen där han lämnade små bitmärken. Visserligen skulle dem försvinna på en timme eller så, men det var ändå upphetsande. Han lyfte upp mina ben så att dem hamnade kring hans höfter och fortsatte kyssa mina läppar. Pirret i min mage tog fart igen och jag visste inte vart jag skulle ta vägen, fjärilarna krigade för fullt och jag mådde underbart. Han la ned mig försiktigt i sängen och satte sig på knä mellan mina ben. Ett tag satt han bara där och tittade på mig, precis som att han skådade varje liten detalj på min kropp. När hans fingrar nådde kanten på t-shirten förstod jag att han var på väg att ta av mig den. Jag satte mig upp och höjde mina händer så att han fick det lättare. Ett leende nådde hans läppar när han såg min gest och han drog av mig t-shirten. Det enda jag hade på kroppen var ett par små trosor, och dem dolde knappast det jag under alla mina andra år har dolt för personer i min omgivning. Återigen la jag mig ned på rygg men använde mina händer för att kyla undan mina bröst. Utan att säga något, men ändå förmedla känslor med hjälp av sina ögon placerade han sina händer på mina, och lyfte försiktigt bort dem. Jag kände inget obehag, det var precis som att vi gjort det tidigare.

”Snälla, täcket.” Utan att protestera drog Justin upp täcket över oss, och placerade sig återigen bredvid mig, han kysste mig på halsen och smekte hela tiden mitt högra bröst med sin ena hand. Bröstvårtorna hade styvnat och pirret i magen hade ökat. Hans läppar mot min hud fick mig att rysa. ”Vill du att jag fortsätter?” Han viskade och nafsade mig i örsnibben, vilket fick min kropp att reagera på ett helt annat sätt än tidigare. Jag kunde inte tala, det var knappt att jag kunde röra mig, men en nickning fick jag tillslut fram, han log bara mot mig för att sedan fortsätta kyssa mig ned över nyckelbenet, och vidare till mitt ena bröst. Han stannade där ett tag och bearbetade det fullt ut. Ett lätt stön lämnade mina läppar och jag kände själv hur jag började åma mig i sängen. Han fortsatte kyssa mig ned över magen, riktigt blöta kyssar som lämnade spår efter sig. När han nådde troskanten med sina läppar satte jag upp benen och svankade automatiskt med min kropp. Jag har aldrig någonsin upplevt det, och vet inte vart det kom ifrån heller. Hela tiden tittade han mig i ögonen, troligen för att se hur jag reagerade.

Saken var den att han fortfarande hade sina mjukisbyxor på sig, vilket fick mig att verkligen känna mig utlämnad. Hans såg hela mig, varenda liten del av min kropp fanns precis framför ögonen på honom. När mina trosor åkte av och hamnade på golvet placerade han sig halvt på mig och pressade samman våra läppar, samtidigt som han lät sin ena tumme smeka mig försiktigt på insidan av låret. När han närmade sig ljumsken fick mina armar äntligen liv, jag placerade båda i nacken på honom och drog mina fingrar genom hans hår. Hans hand flyttades hela tiden högre upp men stannade precis intill min känsligaste del. Han slutade kyssa mig och tittade mig istället i ögonen. ”Du vet att vi inte behöver göra något du inte vill, eller hur?” Jag harklade mig, då jag var helt torr i munnen. Jag visste inte om jag var redo för sex, men hur säger man det till sin pojkvän som precis har fått tillåtelse att klä av en? Jag kände en rodnad som spred sig över mina kinder, och egentligen ville jag inget annat än sjunka genom sängen. ”Gumman. Hey, titta på mig.” Hans röst var lugn, och han viskade, samtidigt som han kysste mig på kinden. Hans hand var fortfarande kvar, men så länge jag inte hade gett honom klartecken på att det var okej, så rörde han den inte. Jag kunde dock fortfarande känna hur hans hand låg precis över mitt heligaste.

”Jag är inte redo för sex, men allt annat är väl lugnt?” Jag visste inte vad jag skulle svara då jag tyckte hela situationen var pinsam. Jag vet inte varför, egentligen borde väl ett sådant samtalsämne tillsammans med sin pojkvän vara fullt normalt, men det kändes allt annat än normalt. ”Så att jag gör såhär är okej?” Han smekte mig försiktigt med ett finger, vilket fick min kropp återigen att reagera på ett underbart sätt. Jag slöt mina ögon och lät honom fortsätta genom att ge honom en nickning. Han kysste mig hela vägen från halsen ned till ljumsken. Helt ärligt visste jag inte vart jag skulle ta vägen, allt var så nytt och så spännande, men samtidigt visste jag inte hur man skulle bete sig. Han lät sin tunga vidröra vid min klitoris, och jag trodde att han hade tagit mig till himmelriket, men hade jag vetat att allt skulle bli bättre och skönare ju längre tiden gick hade jag nog aldrig klarat av det. Allt kom som en överraskning för mig, speciellt då han valde att pressa in två fingrar i mig. En ilande känsla tog över i min kropp, och jag gjorde allt för att inte spänna mig. Jag försökte hela tiden fokusera på det han gjorde, och det jag fick uppleva, men det gick inte, mina tankar var blanka. Jag fick uppleva min första orgasm, för det var det jag antog att det var, när mina ben inte klarade av att vara så pass särade som dem var, och hela min kropp skakade. Händerna hade ett krampaktigt tag om lakandet i sängen och min kropp gick upp i brygga.

♥

Jag kände mig som en ny människa, precis som att jag hade växt till mig en aning, men jag kände mig fortfarande en aning skamsen. Vad hade egentligen skett? Ja la mig på sidan med ryggen mot honom, efter att jag hade fått på mig kläder. Han la sig med armen om mig och drog min kropp närmare sin. ”Gjorde jag något du inte ville?” Jag tyckte det var pinsamt att han ens tog upp vad som hade hänt, men samtidigt var det en av dem bästa sakerna som hänt i mitt liv. ”Nej, det gjorde du inte. Det var.. skönt.” Tro mig, jag blev överraskad själv av vad jag sa, men det var inget jag kunde göra något åt, då det redan var sagt. Han kysste mig på kinden och reste sig upp ur sängen. ”Jag vill ta dig med dig någonstans. Är du intresserad?” Jag vände mig om och kollade på honom medan han plockade fram en liten resväska, såg ut som en sådan man har då man ska vara borta över dagen. ”Självklart. Vart ska vi?” Han skakade bara på huvudet, men log mot mig. ”Det får du se, vi åker halv 4 inatt. Så vi hinner se soluppgången.”

Han förklarade lite om vad jag skulle ha med mig, så efter det åkte jag hem för att packa och sova några timmar. Jag vet inte vad som fick hela dagen att dra förbi oss i en väldans fart, men det var precis det den hade gjort. När jag klev innanför dörren kom mamma genast ut i hallen. Hon tittade på mig precis som att jag hade gjort något man inte får, och tro mig, det gjorde mig en aning nervös. ”Vad du ser ut att stråla då. Vad har ni hittat på?” Jag pustade ut, men hon såg fortfarande frågande ut. ”Inte mycket, han har bjudit med mig någonstans. Men han vägrar säga vart.” Mamma log bara mot mig, och gick sedan sin väg. Själv sprang jag upp på rummet och plockade fram min lilla väska och började packa ned lite kläder. När det var klart gick jag och la mig så att jag skulle få sova en stund, plus att jag ställde klockan på kvart över tre.

Hoppas verkligen att jag inte gjorde er besvikna på denna del, det kommer mer BTW.. :P Men jag tänkte bara på att jag inte skrev som i HITRISA.. ^^ 

Fy fan vad ni äger på att kommentera. :P Tänk om ni kunde vara lika duktiga på varje kapitel. :)

Antar att det beror på att ni väntat på detta kapitel .. ^^ haha (A)

Såg föresten att det var många av er som skulle prova frukosten jag skrev om i förra, gör det. Det är verkligen gott. :) Ni kommer inte ångra er, men folk som inte provat det kan tycka ni är lite knäppa.. Det får ni dock leva med. ^^ haha

Svar; Jag har inte hans album i handen än, men jag har faktiskt beställt det. Lyssnar på Spotify, och jag tänker inte ljuga och säga att jag älskar alla låtar, för det gör jag absolut inte. Men jag har massa favoriter bl.a , 

Maria - Den låten spelas på väg till jobbet, på höögsta volymen. Jag älskar låten, den är så jäävla bra. ^
Believe - Den här låten kan man inte tycka illa om, inte om man är en Belieber.. (A) 
As Long As You Love Me - Riktigt bra, och jag älskar sådana låtar. :) 
All Around The World - Den kan man poppa högt, till och med på krogen. ^ 
She Don't Like The Light - Den är bara bra. :D haha ^^ 

BTW
Chapter 46 under detta. Kommentera, så kommer nästa upp. ;)

”Mamma?” När vi klev innanför dörren ropade jag på mamma och vägrade släppa Pearls hand, även om jag kunde känna hur hon ville dra sig undan, eller i alla fall inte hålla mig i handen. Jag vände mig mot henne och bländade av ett leende. ”Ni har ju träffats förut, kom nu.” Jag drog in henne i min famn och kysste henne på kinden. ”Här inne, gubben.” Jag hörde att mamma satt i vardagsrummet, just för att det var där ifrån hennes röst, samt ljudet från tv:n kom. Mycket riktigt, hon satt till och med, med fötterna på bordet, och det får jag aldrig göra. Jag ligger illa till varje gång jag ens är på väg att lägga upp dem. ”Hej.” Hon reste sig upp när vi kom in och kramade om mig, för att sedan ge Pearl en kram. Jag såg hur liten Pearl kände sig strax innan, men det försvann på en gång då mamma la armarna om henne. ”Välkommen till familjen.” Min mamma kan aldrig behärska sig, eller se om man kanske ska ta det lite lugnt. Det är något hon verkligen måste lära sig. Pearl nickade bara lite smått mot mamma samtidigt som hon la sitt huvud mot min axel, jag kunde se på henne hur hon rodnade och ville nog inget annat än försvinna från mamma och hennes breda leende.

Mamma tog hand om min väska och kastade alla mina kläder i tvätten så att jag fick ta med mig Pearl upp på mitt rum, som egentligen inte ser ut som en tonårings rum, det enda jag har där inne är en stor dubbelsäng och två sängbord samt en tv. Jag tycker om när det är stilrent, men ibland hamnar alla mina kläder på golvet och då är det inte så stilrent mer. Pearl kastade sig i min säng och pustade ut, vilket fick mig att börja skratta. ”Kom hit med dig.” Hon lutade sig på armbågarna med låg fortfarande raklång i sängen. Ett busigt leende nådde hennes läppar och hon flirtade med ögat. Vem kan dissa en sådan inbjudan? Jag vet att mamma hatar när jag umgås ensam med tjejer för hon tror alltid att det värsta ska hända. Jag tror dock hon skulle ändra sig om hon visste hur Pearl var i min närhet, hon är inte som alla andra tjejer, och framför allt inte som Aurora som lyckades få mig i säng på bara några minuter. Pearl försöker inte ens med det, och hon vet att jag kommer ta allt i hennes takt. Jag kröp upp över henne och placerade, inte hela min kroppsvikt på henne, men en del, och pressade samman våra läppar i en av dem mest passionerade kyssar hon och jag har haft tillsammans. Jag hade inget att klaga över då jag hade tjejen som jag tyckte mest om under mig.

•

Vi hade kommit överens om att bara ta det lugnt och vara inne resten av dagen, så vi hade båda bytt om till mjukiskläder och gottat ned oss tillsammans i sängen. Mamma hade handlat hem massa godsaker som jag och Pearl hade smugit upp med på mitt rum. Vi låg tätt intill varandra och kollade på film, Alvin och gänget. Jag älskar dem filmerna, och kan inte vänta på att trean ska komma ut, så jag får se den med. Mitt under filmen kunde jag känna hur Pearl andetag blev tyngre och jag förstod på en gång att hon hade somnat. Att sluta skolan brukar väl göra så att man kan andas ut och slappna av, så det var väl det som gjorde henne trött. Jag hade absolut inga planer på att väcka henne, utan lät henne sova med huvudet på mitt bröst, medan jag kollade klart på filmen. Ibland kunde jag höra hur hon mumlade något ohörbart, det lät så fruktansvärt gulligt att jag inte kunde hålla mig för skratt. Jag försökte hela tiden att inte skratta så att hon vaknade, och jag verkade lyckas då hon inte ens rörde på sig. Hennes hår låg i hennes ansikte, så jag flyttade undan det och låg och tittade på henne.

Jag försökte somna jag med då hon ändå låg och sov men jag kunde inte så länge jag var pissnödig. Att krångla sig ur hennes grepp var inte det lättaste, men jag lyckades, trodde jag. ”Kom tillbaka.” Att höra hennes nyvakna röst fick mig svag i knäna, och hur mycket jag än ville lyssna på henne kunde jag inte då jag verkligen var tvungen att besöka toaletten. ”Jag kommer.” Det var det enda jag hann svara innan jag bokstavligen sprang in på toa. Jag gjorde det jag var tvungen att göra, tvättade händerna och klev ut ur badrummet. Även om klockan inte var mycket så hade hon ändå krånglat sig ur sina kläder samt lagt sig under täcket, på vadå? Mindre än två minuter. Hon var så fruktansvärt söt där hon låg med täcket långt upp över halsen. Det var lika bra att prata med mamma innan jag också gick och la mig, så slapp hon få en chock sedan när hon hade insett att Pearl sovit över. Jag lämnade rummet efter att ha kysst hennes kind, och förberedde mig på mammas fina tal hon skulle hålla för mig.

”Du vet vad jag tycker om att du har tjejer hemma…” ”Vad tycker du jag ska göra då? Kasta ut min flickvän?” Till och med jag reagerade när jag sa flickvän, det lät så, hmm, fint. Mamma skakade på huvudet, och kollade medlidande på mig. ”Nej, det var inte så jag menade. Klart hon får sova kvar. Men kom ihåg att jag är för ung för..” ”Barnbarn, jaja. Jag vet. Du behöver inte oroa dig.” Jag vinkade lite smått över axeln när jag lämnade henne i vardagsrummet och gick tillbaka upp till Pearl. Hon låg fortfarande och sov, så hon måste verkligen ha varit trött. Jag borstade mina tänder och drog av mig kläderna för att sedan krypa ned bredvid henne, och jag tror hon kände mig då hon utan att krångla la sitt huvud på mitt bröst samt armen om mig. Jag trivdes med henne så nära, men det fanns en viss frustation som vaknade inom mig. Jag ville ha henne på så många andra sätt, men jag hade lovat henne, och man bryter inte ett löfte, och absolut inte ett så stort.

På morgonen när jag vaknade var jag ensam i sängen, och kunde heller inte höra om någon var i badrummet. Jag kastade lugnt av mig täcket och drog på mig mina mjukisbyxor som låg på golvet bredvid sängen. I trappen ned kunde jag höra hur både Pearl och mamma satt i köket, och skrattade tillsammans. Jag blev genast nervös, då Pearl bara dagen innan nästan varig blyg för mamma, och nu satt dem tillsammans i käket, och verkade ha väldigt roligt. När jag kom in i köket kollade dem båda upp på mig, från att troligen har suttit med ansiktet i ett gammalt, fotoalbum med bilder på mig som liten i. ”Mamma, sluta. Ta bort det där.” Hon blockerade mig, precis som att jag inte fanns med dem i köket, då hon bläddrade vidare i albumet och fortsatte berätta för Pearl vad bilden föreställde, eller vad jag gjorde på den. ”God morgon beautiful.” Jag kysste Pearl på halsen och jag kunde känna hur hon började le, så jag placerade mina armar om henne och lutade min haka mot hennes huvud. ”God morgon.” Mamma satt fortfarande kvar bredvid, men jag brydde mig inte. Det var så underbart att få hålla om henne framför mamma, veta att hon var min.

”Jag ska låta er ungdomar äta frukost ifred, jag har redan gjort det. Carin och jag ska ta en vändra på staden, så finns på mobilen om du vill något.” Mamma lämnade köket och jag hörde hur hon gick in i sitt rum och stängde dörren. ”Vad vill min sköna ha till frukost?” Både hon och jag gick till kylskåpet, och det var nästan så att det ramlade ur mat när jag öppnade det. Proppfullt var det rätta ordet. Pearl började kolla bland alla olika sakerna för att slutligen plocka fram mjölk och sylt, jag funderade hela tiden vad hon skulle göra tills hon plockade fram knäckebröd. ”Vad i hela friden ska du äta?” Jag skrattade samtidigt som jag iakttog henne. ”Frukost, du kommer älska detta.” Hon hällde i mjölk i en djup tallrik och bröt sedan ned massa bitar av knäckebröd i det, och hade sedan på sylt. Jag har aldrig i hela mitt liv sett något liknande, men jag skull ge det en chans. Hon satte sig ned vid bordet, och började äta precis som att det inte alls vore konstigt. Jag satte mig ned mitt emot henne och tog min sked för att sedan smaka litegrann. Jag blev faktiskt förvånad, det var mycket godare än det såg ut. ”Nå, vad tyckte du?” Hon log sött mot mig, så jag sträckte mig över bordet och kysste henne. Hennes läppar smakade jordgubbssylt och mjölk.

Om ni kommenterar flitigt kommer nästa kapitel upp redan ikväll. Vi alla vet ju att det kapitlet innehåller lite intima saker. :P haha ^^

Jag glömmer aldrig den kvällen då jag tog mig mod för att fråga Justin vart vi stod någonstans. Den där gången i poolen, då han sa att han ville vara min pojkvän, jag tog det dock inte så seriöst, som jag kanske borde ha gjort, men fjärilarna i magen fanns alltid där. Han svarade mig inte, utan pressade sina läppar hårt mot mina i en kyss jag aldrig tidigare upplevt, han tog alla mina upplevelser till en helt annan nivå, bara genom att finnas runt mig. ”Jag är din på alla sätt.” Det var det enda han svarade mig för att sedan ge mig tillåtelse att drunkna i hans underbara ögon. Det har nu gått en månad sedan vi blev tillsammans, inte officiellt, men för vår familj. Mamma och pappa tog det hur bra som helst, trots att dem vet han egentligen är, och vad han får utstå. Jag tror att dem litar på mig, och låter mig prova mina egna vingar, fungerar det inte, så är det så, men det får man inte reda på fören man provat. När han berättade det för sin mamma hade hon i stort sett svarat honom med, ”Det var väl på tiden.” Hon om någon hade sett oss tillsammans och förstått att vi båda tyckte väldigt mycket om varandra. Jag var så glad att jag hade Justin, han gjorde mina dagar mycket lättare att gå igenom.

Det var en dag kvar i skolan, som jag hade tagit mig tillbaka till, och den sista lektionen var musik. Vilket betydde att vi skulle redovisa låten vi hade skrivit. Eftersom att jag inte hade varit med på musiken speciellt mycket, så hade jag överlåtit allt till Justin, och han hade skrivit klart den, samt melodin. Jag fick inte höra låten innan den skulle spelas för resten av klassen, då det hade varit en låt till mig. Han hade skrivit den till mig, och bara det gjorde saken ännu mer pirrigt. Vi satt på samma gamla stolar i musiksalen och alla andra klasskamrater hade spelat upp sin låt, det var dock bara vi kvar, eller ja, Justin. Jag visste att han hade gjort det professionellt tillsammans med sitt team, i en riktig studio, tillskillnad från dem andra eleverna. På tal om dem andra eleverna, Aurora har hållit sig undan mig, men jag vet att jag har något att vänta från henne, hon är inte den som ger upp i första taget. Vilket ibland kan vara ganska oroväckande. ”Så, Justin. Är du redo?” Mr. Milner satt tillbaka lutan i sin stol med händerna bakom huvudet och log mot Justin. Han gav tillbaka en lätt nickning och satte i skivan i spelaren.

Varje litet ljud som kom ut ur högtalarna tog och in och verkligen lyssnade på. Vad det var han hade att säga till mig. ”If I was your boyfriend, I´d never let you go. I can take you places you ain´t never been before. Baby take a chance or you´ll never ever know. I got money in my hands that I´d really like to blow. Swag swag swag, on you.” Under hela låten log jag, ett riktigt fånigt leende om jag får säga det själv. Jag vet inte varför, men han fick mig att känna mig värdefull, att jag var värd något i hans ögon. Ingen annan i rummet visste att låten var skriven till mig, vilket gjorde saken ännu bättre. När låten drogs mot sitt slut applåderade alla, och Mr. Milner stängde av stereon. ”Det kommer bli min första singen på den nya plattan. Jag håller på för fullt, och ni är dem första som får höra den.” Jag kände mig stolt då jag satt bredvid Justin, men allt jag ville var att kyssa hans perfekta läppar där och då. Dock kunde jag inte göra det, då vi inte hade gått ut med vårt förhållande offentligt, och jag ville inte göra det heller. Jag hade absolut inget emot av att synas tillsammans med honom, men det skulle bli så mycket om vi hade ett förhållande öppet. Han var lite sne på mig för det, men det var så jag ville ha det.

•

”Du kommer aldrig någonsin förstå hur mycket jag tycker om dig, verkligen.” Jag kastade mig över Justin när vi kom in i mitt rum. Han skrattade till och pressade sin kropp mot min, för att slutligen förenas med mina läppar. ”Var låten bra?” Det lät på honom precis som att han var rädd för min åsikt, vilket han absolut inte skulle vara. Egentligen skulle han inte lyssna på mig, utan på alla sina vänner ute i den stora världen. Han visste mycket väl att dem skulle älska hans nya sätt att förmedla den underbara musiken på. ”Bra? Skojar du med mig? Du kommer slå större än du tidigare gjort, om det ens går.” Han log och kysste mig på näsan. ”Du är kul du.” Sedan satte han sig ned i min säng och plockade fram min stora väska som låg under den. Ännu en gång skulle jag packa ned allt mitt, vilket inte denna gång var lika mycket som förra. Men eftersom att man inte får bo på skolan under jullovet var jag tvungen att återvända hem. Detta år skulle vi fira julen hemma, vi har alltid åkt till farmor och farfar, men dem skulle komma till oss. Jag har tyvärr ingen mormor och morfar då båda två har gått bort. Mormor dog innan jag föddes, men morfar fanns med ett tag, men gick sedan bort i cancer.

”När åker du till Canada?” Jag visste att han hatade det ämnet, men jag var så illa tvungen att fråga honom. Jag ville se hur många dagar jag hade kvar med honom innan han lämnade landet. Han suckade bara och kollade sedan ledsamt på mig, tro mig, jag kände hans smärta. ”Om en vecka.” Var allt han svarade. Vi hade en vecka tillsammans kvar att göra vad vi ville, i stort sett. ”Då kanske du vill handla julklappar tillsammans med mig någon dag?” Han satte sig upp tvärt i sängen och stirrade på mig, precis som att jag sagt något dumt. ”Kanske? Jag kommer inte lämna din sida en enda gång. Möjligen när jag ska besöka toaletten.” Jag har aldrig hört honom så allvarlig, någonsin. Jag satte mig gränsle över hans lår och kysste honom, mina läppar skulle få det kämpigt när han inte fanns tillgänglig längre, men det var ändå något vi behövde prova på. Han skulle behöva vara borta en längre tid då han tillslut skulle åka på turné. Vi släppte varandra, men jag satt fortfarande kvar med mina armar kring hans hals, och han med sina på min korsrygg.

När vi båda två hade packat klart bestämde vi oss för att åka hem till mig för att bara lämna min väska. I taxin hem satt vi tätt omslingrandes, men sa inget till varandra. Han höll om mig samtidigt som hans fingrar lekte med mina. Han hade ett milt leende på läpparna, och man kunde se att han verkligen var glad. När man kunde se mitt hus började jag plocka upp mina nycklar samt lägga ned min mobil i väskan. Justin klev ur bilen först och betalade, vilket jag inte kunde säga emot då han var ganska sträng när det kom till sådant. ”Vi tar min bil här ifrån sedan. Om du vill?” Jag kollade på Justin samtidigt som jag drog min väska upp mot huset, och han drog sin. ”Det kan vi göra, vilken är din?” Det var då jag kom på att Justin inte hade någon aning om jag ens hade någon bil. Eftersom att pappa inte var hemma, så stod där bara en vit SUV, och min röda Ferrari. Jag såg att Justin var på väg mot den vita, vilket fick mig att skratta lite. ”Fel bil, du kan ställa den vid den röda.” Hade jag kunnat filma hans ansikte hade jag gjort det, men jag hann inte ens plocka upp mobilen innan han vände sig mot mig och lyfte chockat på ögonbrynen. ”Du skojar?” Jag skakade bara på huvudet och fortsatte mina steg mot huset.

Mamma satt i ett viktigt telefonsamtal, så jag hann bara säga hej till henne innan jag och Justin hoppade i min bil och styrde den mot hans hem. Hela vägen fick han guida mig, då jag aldrig hade kört dit själv, så jag visste vägen. ”Ta höger här.” Vi var på en av dem större vägarna i LA och det var massa bilar ute, men det fanns inget som hindrade mig och mina hästkrafter under huven, vilket Justin verkade gilla. Jag gjorde som han sa, och började genast känna igen mig. Under hela färden hem till honom hade han sin hand placerad på mitt lår, vilket fick mig i obalans ibland, men jag ansträngde mig. När jag tillslut körde upp på hans uppfart kunde jag slappna av, och veta att jag inte skulle köra av vägen om han fortsatte som han gjorde, genom att stryka sin hand upp och ned. Han kysste mig på kinden och klev ur bilen, för att sedan plocka med sig sin väska. Han kom upp på min sida och fångade min hand i sin, och flätade samman våra fingrar. Även om jag hade träffat Pattie innan så var det ändå pinsamt, eller en aning nervöst. Det var nu vi var tillsammans och jag skulle träffa henne som Justins flickvän för första gången.

Hur tror ni mötet med Pattie går? :P

Ni är sjukt bra på att kommentera. Ska vi se om ni kan lika bra på detta kapitel också? :P

Det hade varit en intressant kväll tillsammans med Pearls mamma och pappa. Dem var verkligen helt insatta i idol, och Freds favorit fick stanna, så han kunde pusta ut och gå och lägga sig. Vi delade många härliga skratt, och det fanns inget som var pinsamt eller något liknande. När Pearl gäspade till en gång insåg jag att klockan hade dragit sig mot halv 11, och jag blev trött av det. ”Vi går och lägger oss. God natt.” Pearl kramade om sin mamma och pappa, medan jag gick mot trappen. ”Han sover på soffan, eller hur?” Debbie sneglade mot mig när hon sa det till Pearl, men jag såg ett leende på hennes läppar och hoppades att hon skojade. ”Ge dig.” Hon slog till din dotter löst på armen och skrattade. ”Sovgott ungdomar.” Pearl stannade när hon stod på första trappsteget och la sina armar kring min hals. ”Jag tycker om dig så mycket.” Hon gav mig ingen chans att svara då hon pressade sina läppar mot mina. Jag lyfte upp henne med varsitt ben om mina höfter och så gick jag upp för trappen. Vi släppte inte varandras läppar och kyssen övergick till hångel. När vi kom in i hennes rum la jag ned henne försiktigt på sängen och släppte hennes läppar, men hon var snabb med att placera en hand i nacken på mig och dra ned mig igen mot henne. ”Kom hit med dig.” Jag kände hur leendet växte då hennes läppar var alldelens intill mina.

När vi hade borstat klart våra tänder och krupit ned i sängen la vi oss så tätt vi bara kunde. Jag älskade hennes kroppsvärme, så jag behövde aldrig vara rädd att frysa om nätterna om jag skulle spendera mina nätter med henne. ”God natt sötnos.” Hon gosade in sig riktigt mycket i min famn då jag hade handen kring hennes midja. ”God natt snygging.” Jag var verkligen glad att jag hade henne, hon fick min tid i skolan att gå mycket fortare än vad jag någonsin vågat tro. Allt jag hoppades på var att hon skulle komma tillbaka, att hon skulle strunta totalt i Aurora och Elena. Dem hade förstört tillräckligt, och skulle inte få göra det mer. Hennes andetag blev tyngre och tyngre så jag antog att hon hade sjunkit in i en skön sömn. Hon var en av dem vackraste när hon sov, det var då hennes ansikte och kropp var som vackrast, hon var helt fri från alla problem, och hon grät inte. När jag låg där och skådade henne insåg jag att jag ville ta med henne hem, hem till Canada och Stratford för att presentera henne för mormor och pappa. Jazmyn skulle älska henne, det fanns inga tvivel om den saken.

•

På morgonen när jag vaknade låg jag ensam i sängen. Det var svalt och jag mådde riktigt bra. Jag låg kvar ett tag och sträckte på mig, för att sedan höra hur det spolades på toaletten. Ut från badrummet kom Pearl iklädd endast trosor, med händerna för hennes bröst. Jag trodde att jag skulle svimma, hon var definitivt den vackraste jag någonsin sett. Jag öppnade täcket och hon kröp ned bredvid mig, för att sedan lägga sitt huvud på min ena arm och sedan tråckla in sina ben mellan mina. Vi sa inget till varandra, och jag kunde inte känna någon spänd känsla mellan oss, även om hon är blyg. Det var precis som att hon alltid visade sig så för mig. Jag låg och strök henne efter sidan och kände hur hon rös till av min beröring, hon log mot mig, och kysste mig på bröstet. Det var inte bara jag som fick henne att rysa, då hon lyckades med samma sak mot mig. När jag nådde hennes troskant reagerade hennes kropp på ett sätt jag inte trodde, hon rös, men hon tog inte bort min hand utan pressade sin kropp närmare min. Ett finger slank in innanför, men jag gjorde inget mer, mer än att jag drog det lite fram och tillbaka, samt kysste henne på huvudet. Hon verkade inte nöja sig med det då hon vek sitt ansikte mot mig, och utan att jag hann reagera pressade hon sina läppar mot mina. Hon kysste mig intensivt, och jag förstod att hennes kropp hade reagerat.

”Du anar inte vilka fjärilar i magen du väcker hos mig.” Hon låg fortfarande på mitt bröst, men hade för ett tag sedan lagt sin hand på min mage. Även om jag låg och blundade kunde jag känna hur nyfiken hon var, hur hennes fingrar sakta letade sig ned till kalsongkanten. Visst retade hon mig till fullo, men hon var ny, och jag fick stå ut med det. Jag ville inte bara hoppa på henne, utan ge henne den tiden hon ville ha på sig, för att känna sig bekväm i situationen. Jag ville att hon skulle möta min blick, jag ville se hur hon reagerade själv. Eftersom det var hennes fjärilar jag väckte. ”Kom ihåg en sak bara, att vi tar det i din takt. Jag vill inte att du ska känna dig obekväm.” Hennes leende växte och hon satte sig upp. ”Ska vi gå upp?” jag sneglade på hennes klocka på sidan om sängen och såg att den strax var elva. Vi hade verkligen legat still i nästan två timmar. ”Jag vill inte gå upp.” Hon tittade på mig precis som jag var galen, men hon reste på sig ändå, hon hade bestämt sig att gå upp, då fanns det ingen som kunde stoppa henne. ”Kom nu Bieber.” Hon gick in på toaletten och jag hörde hur duschen slogs igång.

När jag ändå låg där i min ensamhet kollade jag runt lite bland hennes saker som var i närheten. I hennes låda bredvid sängen fanns det en oöppnad dagbok, så jag passade på att öppna den ur förpackningen och plockade fram en penna. Efter många funderingar och en nästan söndertuggad blyertspenna lyckades jag äntligen få ner en del på den första sidan. Innan jag började skriva hade jag suttit och ritat små hjärtan på sidorna, troligen för jag var alldelens dödskär i tjejen som stod i duschen. Jag började med dagens datum, samt klockslag. När jag hade skrivit under med mitt namn hörde jag hur duschen slogs av, så jag förstod att hon var klar. Strax efter öppnades dörren och ett stort moln av ånga kom ut från badrummet, men ingen Pearl, tror hon bara ville släppa in lite friskluft. Efter ett tag klev jag upp och drog på mig mina mjukisbyxor, vi hade inget planerat under dagen så jag behövde inte sätta på mig något speciellt. Tröjan hittade jag inte på golvet, så jag gick i bar överkropp mot badrummet. Hon märkte inte att jag stod i dörren och tittade på henne, fören jag nös, då hoppade hon till och tittade skrämt på mig. ”Gud, gör inte så igen.” Hon fortsatte kamma sitt hår, men tittade fortfarande på mig. Hon log busigt mot mig samtidigt som hon kom emot mig. ”Förlåt baby, det var inte meningen att skrämma dig.” Hon klev in i min famn och la armarna kring min hals.

•

”Justin, kom hit nu.” Pearl och jag stod i köket och skulle laga dagens middag för både mig och Pearl, samt hennes föräldrar. Jag vet inte varför vi hade tagit på oss det ansvaret, då det inte verkade fungera fullt ut. Hon började med att kasta en gurkbit på mig, och då kastade jag tillbaka ett salladsblad, och sedan var kriget fullt utöst. Jag sprang ut ur köket men hörde sedan hur hon ropade på mig. ”Om du är snäll.” Jag kunde höra hur hon skrattade till och sedan hur det började fräsa i stekpannan. ”Jag är snäll, kom nu.” Jag smög in i käket och kollade mig noga omkring för att se så hon inte hade lagt ut några fällor åt mig. Jag ville verkligen vara med att laga mat, inte kriga med henne. Hon såg verkligen koncentrerad ut där hon stod med stekspaden i den ena handen, så jag smög upp bakom henne och placerade mina armar kring hennes midja samt kysste henne på kinden. Ett lätt leende spred sig över hennes läppar och även om jag bara såg det från sidan så var det vackert, riktigt vackert. ”Vad fin du är gumman.” Jag vet att hon älskar att höra mig säga det, och jag säger det så ofta jag kan, hon är verkligen fin, oavsett om det är direkt på morgonen eller när hon är ordning gjord. En rodnad spred sig över hennes kinder, men jag brydde mig in, för det var sanning, och jag kysste hennes kind en gång till.

”Mamma och pappa, maten är klar.” Både Debbie och Fred kom in i köket där vi hade dukat och ställt fram all mat på bordet. Jag kunde se hur dem log mot varandra och satte sig sedan mitt emot mig och Pearl. ”Vad gott det ser ut.” Debbie var den första att hugga in på salladen för att sedan skicka den vidare till Fred som också lassade på en del på sin tallrik. På bordet fanns det stekt fläskfilé med hemgjord potatisgratäng, och jag var riktigt nöjd över mitt och Pearls arbete, även om det var hon som skötte det mesta. ”Hoppas det smakar lika gott som det både luktar och ser ut.” Vi satt alla under tystnad och åt maten, vilket var ganska skön även om jag vill ha lite samtal, men alla verkade njuta av maten, så det var ingen idé att störa. Jag blev väl omhändertagen av familjen, och jag var glad att jag hade träffat Pearl, utan henne hade skolan verkligen varit tråkig, och jag hade aldrig blivit kär. Hon sneglade mot mig ibland för att blända av ett vacker vitt leende.

Nå, vad tycker ni? =)

”PAPPA….!!!!!” Det var ett tag sedan jag sett pappa då han har varit i New York dem dagarna jag varit hemma. Han stod med ryggen mot mig när jag släppte Justins hand och sprang fram till honom, för att sedan kasta mig i hans armar. ”Min prinsessa.” Han drog in mig i en varm kram och strök mig över ryggen. Jag vet inte hur länge vi stod där, men mamma harklade sig bakom oss och jag kom tillbaka till verkligheten. ”Oh, det här är Justin.” Jag presenterade pappa för min pojke, han kanske inte var min ordagrant, men nog var han allt min för tillfället. ”Fred.” Pappa sträckte fram handen och Justin tog den. Jag var så glad att min pappa inte var som alla andras pappor när det kommer till pojkar, han brydde sig nästan inte. Det var mer mamma som fick ta snacket med mig, om det ens behövdes. ”Trevligt att träffa dig, sir.” Justin och sin formalitet, ibland vill man bara slå honom på knäskålarna, men det kan man ju inte säga högt. Tillsammans satte vi oss vid bordet och högg in på mammas goda makaronilåda.

”Så du har en paus, och egentligen ska du inte ens behöva gå i skolan?” Justin hade förklarat för både mamma och pappa vem han egentligen är, vem den riktigt Justin Bieber är bakom skolfasaden. Det var lite kul att dem inte regerade som jag trodde, genom att fråga massa frågor angående det, utan dem frågade om hans skola och familj istället. ”Jag har lovat mamma att gå klart sista året i skolan. Men jag trivs, mycket bättre än vad jag trodde från början.” Jag var inte alls beredd på att Justin skulle titta på mig när han sa det sista, men det gjorde han, och placerade sin högra hand på mitt lår. Mamma log mot mig när hon såg att Justin tittade på det sista, själv tror jag att jag rodnade en aning, och det var absolut inget ovanligt när man hade han bredvid sig. Vi smaskade och åt i flera timmar kändes det som, men det hade bara gått två då jag kollade på klockan, och så länge hade aldrig vi i min familj suttit vid ett och samma bord, om det inte var på någon middag, då vi bjudit in folk, eller vi blivit bortbjudna.

”Tack så hemskt mycket för maten, det var super gott.” Justin ställde bort sin tallrik även om både mamma och jag sa åt honom att strunta i det. ”Tack, det var så lite så.” Mamma med sin artiga stämma kunde göra mig nervös ibland. ”Jag ska visa Justin runt i detta stora hus, jag ropar om vi är vilse.” Jag tyckte att vi tre och Sandy bodde i ett alldelens för stort hus, vi var tre personer, men jag vet inte hur många gånger jag har varit på väg in i ett annat rum än det jag skulle in i. Ibland önskade jag att jag hade en karta. ”Sluta upp med det där, jag vet att du tycker det är stort för oss, men nu bor vi här.” Pappa höjde inte rösten åt mig, men han sa till mig. Vilket han alltid gör när det har med huset att göra. ”Jaja.” jag tog Justin i handen och började gå mot det stora vardagsrummet. För att sedan gå ut på baksidan till vår altan och pool. ”Kan vi inte bada?” Justin stod bakom mig med armarna om min kropp. Hans närhet fick mig att smälta, men det var inget nytt. ”Har du med badbyxor?” Jag vände mig om och kollade chockat på honom, och han gav mig en lätt nickning med ett busigt leende.

♥

”Sluta skvätt vatten på mig, annars dränker jag dig.” Justin stod upp i poolen och verkligen öste vatten över mitt huvud, som sedan resulterade i att det rann ned i mina ögon. Det irriterade mig en aning, för att det sedan började klia riktigt ordentligt. ”Vad ska du göra åt saken?” Svarade han kaxigt och öste ännu en gång vatten över mig. Jag suckade bara och simmade bort till den andra kanten för att sedan ta tag i den med ansiktet vänt mot honom, sedan började jag sprattla med benen så att han fick hur mycket vatten över sig som helst. När jag hade slutat simmade han fram till mig och ställde sig så pass nära att jag kunde känna hans andetag, och hur hans hjärta slog. Han placerade sina händer på varsin sida om mitt huvud på kanten. ”Jag vill inte ha det såhär mellan oss.” Jag blev helt chockad, tunghäfta. Jag fick inte fram ett enda ord och det gjorde mig rädd. Jag har aldrig någonsin haft problem med talet, men fick det då. ”Vad menar du?” Det var den lilla meningen jag fick fram. Han såg mig djupt i ögonen och började sedan snurra en hårslinga av mitt hår mellan sina fingrar. ”Jag vill vara din, din pojkvän.” En rodnad jag aldrig tidigare sett tog över hans ansikte. Han ville vara min, på ett sätt jag aldrig vågat drömma om. Jag svarade honom inte, jag hade inget bra svar på det egentligen, men jag pressade mina läppar hårt mot hans och placerade mina armar kring hans nacke och mina ben kring hans midja. Han placerade sina händer på min rumpa, och jag såg inget illa i det. Jag älskade stunder som dessa tillsammans med honom.

”Mamma, kan du komma med två Coca Cola?” Vi låg fortfarande i vattnet även fast vi båda såg ut som två russin, dock inte bruna, men lika skrynkliga. Det hade inte gått en enda sekund sedan Justin hade sagt att han ville vara min, där vi inte rört varandra. Jag hängde så ofta jag kunde runt halsen på honom med mina läppar pressade mot hans. Mamma kom ut med två burkar i händerna och ställde ned dem på kanten till poolen, hon sa inte ett ljud, då jag troligen inte ens hade hört henne eftersom jag var helt uppslukad av Justins händer på min kropp. ”Kan vi gå upp?” Jag bad verkligen så sött jag kunde, och fick tillslut min vilja igenom. Jag gick till vårt skåp där vi bevarade handdukar man använde efter att man hade badat i poolen, och tog med mig en lila och en blå. ”Jag vill ha den lila.” Han putade med underläppen och såg riktigt ledsen ut, så jag kunde inte neka honom den önskan. Det lät nästan på honom som att det var den sista i hans liv. ”Självklart baby.” Han log med hela ansiktet, när jag kallade honom det. Det var faktiskt första gången jag sa det, och det kändes, rätt.

Klockan började närma sig 9 på kvällen, och på torsdagar är det idol hemma hos oss som gäller. Det finns inget som skulle kunna få oss att ändra på den traditionen, till och med pappa är med oss vilket jag tycker är hur kul som helst. Mamma dukar alltid upp med lösgodis, chips och massa dricka. Torsdagar är som andras lördagar, helt onyttig. Jag och Justin hade tagit en varsin dusch efter att vi badat och dragit på oss liknande mjukiskläder, helt ovetandes om att den andra hade lika. ”Haha, snygging.” Han drog in mig i en kram och kysste mig i pannan. Jag hade inte förvarnat Justin om hur vi beter oss på torsdagar, det var något han skulle få uppleva helt på egen hand. När vi kom ned till vardagsrummet höll han bokstavligen på att tappa hakan. ”Se inte så förvånad ut, det här är min familj. Kom nu.” Jag knuffade till honom lite i sidan så han återkom till verkligheten. Mamma och pappa satt i vår stora soffa, så jag och Justin satte oss ned i en av dem stora fåtöljerna, så nära inpå varandra det bara gick. Han kysste min kind och drog mig ännu mer intill sig. ”Jag tycker om dig.” Han viskade i mitt öra och en rysning gick genom min kropp.

Kvällen var magisk, att sitta i Justins knä med hans armar om mig, bara det var underbart. Ibland kunde jag känna hur han drog in ett djupt andetag när han hade borrat in sitt huvud i mitt hår, och ibland kysste han mig på kinden. Mamma och pappa hade varit helt inne i tv:n, precis som alla andra torsdagskvällar, medan jag hade varit helt inne i vart Justins händer befann sig. När idol började röra sig mot sitt slut satt pappa spänd som sjutton då hans favorit hängde löst tillsammans med en annan. Man kunde riktigt se på honom hur han nästan bet av sig fingrarna istället för naglarna. ”Är det alltid så här när det kommer till idol?” Justin viskade så att varken mamma eller pappa kunde höra honom. Jag vände mig om mot honom och log samt nickade på huvudet. Han kysste mina läppar och placerade mitt hår bakom mina öron, samt lät händerna befinna sig på mina kinder. Kyssen var intensiv och hungrig, jag var nyfiken på hans kropp, jag ville ha den, men jag vågade inte visa honom det. Jag visste inte hur han skulle reagera, och jag var rädd han inte skulle vilja ha mig.

they are togheter. yeeyh. -.-

Jahapp, ni som följer mig på twitter vet att jag har skrivit på ett sex-kapitel idag. Är snart klar med det, och jag hoppas verkligen att jag har fått med det jag ville ha med. BTW, min mamma är med på instagram nu, så jag kan inte lägga ut vad jag vill. Vilket stör mig till MAX. =/

Jag vaknade på morgonen av att jag fick ett sms, så jag slog ut med armen för att få tag i mobilen som låg på sängbordet, innan den skulle väcka Justin. Det var först efter att jag stängt av ljudet som jag insåg att han inte låg bredvid mig längre, det låg istället en liten lapp på hans kudde. ”God morgon hjärtat. Jag ville inte väcka dig när jag gick på lektion, men jag hoppas du är kvar när jag kommer tillbaka. Duschen vet du vart den finns, och du kan låna kläder av mig. Puss ”God morgon hjärtat. Jag ville inte väcka dig när jag gick på lektion, men jag hoppas du är kvar när jag kommer tillbaka. Duschen vet du vart den finns, och du kan låna kläder av mig. Puss ♥” Jag sneglade på klockan och såg att dem skulle servera frukost i en och en halv timme till, så jag hoppade in i duschen och tro det eller ej, men det var så skönt. Jag lät varmvattnet rinna över min kropp en bra stund, innan jag insåg att jag hade lite brottom om jag skulle hinna äta. Justins mjukisbyxor låg på golvet bredvid väskan, dem åkte troligen ut då han grävde omkring i den kvällen före. Han hade lämnat sin nyckel på bordet så jag tog den och mobilen, för att sedan styra stegen mot matsalen. Hela tiden kollade jag så att jag inte stötte på Aurora eller Elena. Ingen av dem två skulle få min energi igen, jag skulle inte låta någon trampa på mig.

Sms:et jag fick på morgonen kom lägligt till hands där jag satt i matsalen nästan helt ensam, på andra sidan rummet befann sig en liten kille med runda glasögon och lockigt hår. Jag hade en tallrik med fil och flingor framför mig, och en ostsmörgås. ”Gumman! Man måste prova sina vingar, och jag hoppas verkligen du gjorde det. Man måste våga göra misstag, och kanske få sitt hjärta krossat, annars vet man inte om man valt rätt i livet. Sättet som Justin tittade på dig, jag har aldrig tidigare sett den kärleken han förmedlade genom sina ögon, hoppas bara att du också ser det. Jag såg att du inte kom hem under natten, så jag hoppas verkligen att du sov hos Justin. Hör av dig, mamma blir orolig.” Det var från mamma, och jag älskar henne över allt. ”Tack mamma för dina betryggande ord. Jag sov hos Justin, så jag är på skolan. Du behöver inte oroa dig. ♥” När jag hade ätit klart började jag styra mina steg tillbaka till Justins rum, men fick plötsligt kasta mig bakom en stor blomma som stod intill mig då Elena och Aurora kom gåendes med massa matte böcker i händerna. ”Såg du hur Justin sken precis som en sol imorse?” Aurora lät inte glad, och jag kunde bara gissa mig till att hans skinande hade med mig att göra. ”Ja, det gjorde jag. Han måste ha kommit över det faktum om att Pearl inte längre är något att ha. Nu kan du lägga in en stöt på honom.” Elena knuffade till Aurora lite löst i sidan, och log lite finurligt mot henne. Jag ville inget annat än visa mig för dem båda, men jag kunde ju inte bara kliva fram från blomman och låta dem få reda på att jag lyssnat på dem.

♥

Vid lunch tid öppnades dörren då jag satt i Justins säng med tv dosan i handen, och det kunde bara betyda att det var Tony då Justin lämnat sin nyckel till mig. ”Åh hej, är du här?” En sådan uppenbar fråga kläckte han ur sig, precis som att han skulle se i syne. ”Ja, det ser så ut.” Han rotade omkring bland sina saker tills han hittade det han sökte, en bok. ”Vi kanske ses senare när vi slutar, är du kvar då?” Han var på väg mot dörren, troligen lite försenad till lektionen då han var lite stressad. ”Ja, det är jag.” Han drog igen dörren och jag kunde falla tillbaka i sängen och fortsätta kolla på MTV och 16 and pregnant. Ibland kan jag inte förstå mig på dessa tjejer som är med i det där programmet, vad vill dem förmedla till dem andra tonåringarna ute i världen? Att man kan använda mamma och pappa som barnvakt, och vara ute och festa eller träffa nya grabbar dagligen. 30 minuter innan sista lektionen slutade fick jag ett sms från Justin. ”Sötnooos, jag saknar dig. Är du kvar? Puss” Jag kom på mig själv med att sitta och le fånigt samt läsa sms:et om och om igen, istället för att svara på det. Jag började skratta och skakade på huvudet. ”Jag saknar dig mer, koooom tillbaka nu, skit i skolan. Jag ligger här i din säng. Puss” Jag hade ingen aning om vad sms:et skulle ha för effekt på honom, och hade därför inte trott att han tre minuter senare skulle banka i ren panik på dörren. ”Pearl baby, öppna.” Jag började skratta för mig själv när jag gick mot dörren. Jag hann knappt öppna den innan han pressade sina läppar mot mina.

Vi låg båda två i sängen, och under täcket. Han låg bakom mig och höll om min lilla kropp. I hans armar kände jag mig som väldigt liten, men jag trivdes, för jag visste att där kunde ingen skada mig. Han strök mig lugna och försiktigt under tröjan, på min mage. Vi sa inget till varandra, vi njöt bara av varandras närhet, och han var alltid så varm i kroppen, så jag frös aldrig i hans närhet. ”Vad ska du göra imorgon?” Han viskade, precis vid mitt öra, men jag kunde höra honom. Jag vände mig om så jag låg med ansiktet mot honom. Hans ögon glittrade till flera gånger. ”Jag vet inte, vara hemma i alla fall. Du då?” Han strök bort en hårslinga från mitt ansikte och kysste mig på nästippen. Ett litet leende nådde mina läppar. ”Jag ska umgås med dig, vi är lediga.” Att han tog förgivet att vi skulle umgås var det gulligaste med honom. Han frågade sällan, utan dök bara upp. ”Vill du sova hos mig inatt då, och kanske resten av helgen?” Han ställde sig upp på alla fyra bredvid mig, och kysste mina läppar hårt och intensivt. Jag fick chansen att knuffa ned honom på rygg och sätta mig gränsle över hans lår, men kyssen bröt vi inte. ”Jag tar det som ett ja.” Han log och nickade för att slutligen återförenas med mina läppar.

♥

”Mamma, vi är hemma.” Jag höll Justin i handen samtidigt som vi gick in i hallen och sparkade av oss skorna och hängde upp våra jackor. Han ställde ned sin väska på golvet och placerade sina båda armar om mig så dem låg på min mage. Mamma kom ut från köket och mötte oss i hallen precis innan vi skulle gå upp för trappen, till mitt rum. ”Hej. Åh, hej Justin.” Dem hälsade på varandra genom att skaka hand, Justin kan vara lite formell ibland, och det är så sött. ”Hej Mrs. Shine.” Mamma vidgade sina ögon och tittade på mig, som bara skakade på huvudet och ryckte på axlarna. ”Säg Debbie istället.” Dem log mot varandra och vi gick med mamma in i köket. Justin satte sig ned vid köksbordet och jag skulle precis sätta mig ned bredvid honom då han drog ned mig i sitt knä. ”Jag släpper dig inte.” Mamma tittade på oss med kärlek i blicken och jag kunde inte motstå att le ett underbart leende mot henne. Jag tror att hon önskat så många gånger att jag ska vara lycklig, och äntligen var jag det. Jag är verkligen glad tillsammans med Justin. Han borrade in sitt huvud i min nacke och blåste lätta vindar. Leendet på mina läppar växte och jag kände hur pulsen ökade.

”Äter du med oss idag?” Mamma hade en liten snutta ironi i rösten, men jag hörde även att hon verkligen frågade honom. ”Idag vill jag gärna göra det.” Jag hörde hur Justin log, och såg även hur mamma besvarade honom. Jag reste mig upp från Justins knä och tog honom i handen för att sedan lämna köket och gå upp på mitt rum, jag planerade att visa han runt efter maten som strax skulle vara klar. När vi kom upp till mitt rum kastade jag mig på rygg i sängen, och var inte alls med på att han skulle lägga sig uppe på mig, och pressa sina läppar mot mina. Det tog ett tag innan jag besvarade kyssen, men tillslut låg vi där och hånglade. Jag knuffade ned honom på rygg och pressade återigen mina läppar mot hans. Det knackade på dörren, och jag flög av Justin, vilket resulterade i att jag åkte ned på golvet. Mamma öppnade dörren innan jag hann be henne komma in. ”Vad händer?” Justin låg i sängen och skrattade medan jag satt på golvet och strök mig själv över ryggen, för att jag landade på en av mina skor som låg där. ”Jag åkte ned på golvet.” Mamma tittade på oss båda för att sedan skaka på huvudet och lämna rummet. ”Maten är klar i alla fall.”

Vad tycker ni om Pearls mamma? Verkar hon vara en vettig kvinna? =)

Sorry för bildlöst, men jag ansåg att det var viktigare för er att få något att läsa än att jag skulle leta bilder. :) Hoppas ni anser samma sak, annars får jag be så hemskt mycket om ursäkt.

Ska iväg en sväng nu, men när jag är hemma igen kommerjag fortsätta skriva, på massa kapitel. :D Hoppas ni gillar detta iallafall.

Det var ett tag sedan jag körde min Ferrari, den min pappa köpte till mig på min 16 års dag. Det var ingen på den skolan jag gick på då, som hade en sådan bil, då dem flesta tjejerna körde riktigt tjej bilar. Jag valde bilen efter färgen och hästkrafterna under huven. Jag gillade den, och det var många som trodde att det var min pappas bil, men tji fick dem. Bilen var min, och jag skulle aldrig göra mig av med den. Skolan började komma fram lite längre ned på gatan, och jag åkte in och parkerade på skolans besöksparkering. Det var inte många elever som hade med sig sina bilar till skolan, men det fanns en del som bodde en bit utanför LA, och då tyckte dem det var praktiskt att ha med sig bilen. Det satt massa elever på gräsmattan utanför, en del med skolböcker och andra med sina vänner. När jag kom innanför dörren fick jag syn på Elena och Tony som hade fullt upp med varandra, och jag smög förbi dem illa kvickt. Jag hade ingen lust att låta dem se mig, eller prata med dem. Jag knackade lätt på dörren till Justins rum och var livrädd för att han skulle ha tagit med sig Aurora till rummet, och att hon skulle öppna. Jag kunde pusta ut då han öppnade dörren, men när jag fick se hans tårar tog jag ett djupt andetag. ”Ta en promenad med mig?” Jag kände hur jag själv var på väg att börja gråta, men jag gjorde allt för att inte göra det då jag ville vara stark. Han vände sig om och tog sin jacka.

Tillsammans gick vi på strandpromenaden, men ingen sa något. Jag kände på mig att det var mitt ansvar att bryta den pinsamma tystnaden, eftersom att det var jag som bad honom följa med mig ut. På vår vänstra sida stod det en kiosk som fortfarande var öppen även om det var ganska sen på kvällen. ”Ska vi köpa en kaffe och sätta oss ned?” Han nickade lite svagt och styrde sina steg mot luckan där det stod en ung tjej. Hon såg direkt att det var Justin som kom gåendes mot henne, och hon log med hela ansiktet. ”Två kaffe, tack. Ena med mjölk.” Han visste precis hur jag ville ha mitt kaffe, och bara en sådan sak. Han fick mig att falla mer och mer för varje minut som gick tillsammans med honom. Hon tog betalt och precis när han skulle ta båda muggarna stoppade hon honom. ”Skulle jag kunna få din autograf?” Hon log lite smått och en rosa nyans tog fart i hennes ansikte, men Justin var inte den som sa nej till ett fan. Han gav henne sin autograf och sedan tog dem ett kort tillsammans med hennes mobil. Jag stod en bit bakom dem, men jag kunde fortfarande se leendet Justin hade på sina läppar då han hade ett fan bredvid sig. Han var glad och lycklig tillsammans med dem.

”Varför är vi här?” Vi satt på samma sida på bänken och kollade ut över det nästan svarta havet då solen hade gått ned för längesedan. Justin drack ur sitt kaffe men det första han gjorde var att bränna sig på läppen och en hel svordomsramsa lämnade hans mun. Det lät inte vackert när det kom från honom, men det fanns nog ändå inget som kunde få mig att inte gilla honom. ”Jag vill berätta för dig vad som hänt. Du förtjänar att höra det. Men bara för att jag kommer berätta det, finns det inget som kommer få mig att ändra mitt beslut angående skolan.” Han ställde ned sin mugg på bordet och vred sin kropp en aning mot mig. Jag tog ett djupt andetag innan jag började berätta om tiden i tvättstugan tillsammans med Aurora. Han avbröt mig inte en enda gång, även om jag såg på honom att han så gärna ville göra det. Han bet sig själv i läppen några gånger, troligen för att hindra sig själv från att få ett raseri utbrott. ”Det är anledningen till mina fina märken på halsen.” Efter att jag hade berättat klart allt hörde jag själv hur illa det lät, hur elak jag fick Aurora att framstå och jag fick genast ont i magen. Jag ville egentligen inte berätta för honom hur det låg till, men nu var skadan redan skedd. ”Varför har du inte sagt något? Förstår du hur jag känner mig, jag tycker om dig. Jag är döds kär i dig, och du skickar ett löjligt sms till mig där det står att du inte vill se mig mer.” Han tog en paus och ett djupt andetag, men fortsatte sedan. ”Hon ska inte få skada dig igen, och hon ska absolut inte få komma mellan dig och mig. Jag är villig att kämpa för att dig. Jag vill vara med dig. Jag hade verkligen hoppats på att du ville vara med mig också…” ”Det vill jag. Tro inget annat.”

♥

Känslan jag hade i min mage på väg tillbaka till skolan går inte att förklara. Jag var så kär, jag hade för första gången i hela mitt liv fått känna på hur det kändes att vara riktigt kär. Jag var inte bara kär i kärleken, jag var kär i grabben vars hand fanns i min. Han kysste min handrygg flera gånger, precis som att han inte fick nog. Vi gick där tillsammans och gungade med våra sammanlänkade händer, han hade ett brett leende på sina läppar, men mitt var större. Skolan hade insett att det inte var någon idé att låsa portarna klockan elva på kvällen då sällan eleverna fanns innanför innan. Så att jag och Justin klev innanför lite före ett på natten var inga problem. ”Du, jag har inga saker kvar i mitt rum, så jag måste åka hem och sova.” Jag skulle precis vända mig om när han tog ett stadigt tag om min handled. ”Tror du att jag släpper dig när jag precis har fått dig?” Jag kunde inte undgå att känna det där leende växa tillbaka på mina läppar, och jag kollade honom djupt i ögonen. ”Kanske inte. Men jag har fortfarande ingen stans att sova…” Han pressade sina läppar mot mina, vilket mer eller mindre betydde att han ville att jag skulle vara tyst. Hans båda händer sökte sig ned till min korsrygg och blev kvar där genom hela kyssen, som i mina ögon aldrig verkade ta slut, och tro mig, jag klagade inte. ”Du sover med mig.” Det var ord och inga visor, så tillsammans gick vi till hans rum. Innerligt hoppades jag på att Tony skulle vara hos Elena, eller i alla fall inte i sin egen säng, och min dröm verkade ha gått i uppfyllelse då sängen var tom.

”Vill du ha en stor tröja att sova i?” Han kom ut från toaletten och jag satt på hans säng, med händerna mellan mina lår, precis som att det var första gången vi träffades, och allt var pinsamt. Jag nickade lite löst men han uppfattade det då han böjde sig ned i sin väska och började rota omkring. ”Eller nej, jag klarar mig.” Jag ställde mig upp och drog min t-shirt över huvudet. Hans ögon vidgades en aning, vilket i stort sett var hela grejen. Tillslut tittade han mig i ögonen istället för det som fanns nedanför. ”Fan vad du är vacker.” Det slank ur honom som en viskning, men jag hörde den klart och tydligt, och det som vanligt, resulterade i att jag rodnade. Jag tog av mig mina jeans och lät dem falla till golvet, innan jag satte mig ned i sängen och drog täcket över mig, för att slutligen kunna ta av mig min BH. ”Kommer du?” Han vaknade ur sin trans och släckte taklampan och tog av sig kläderna. Jag kände när han kröp ned i sängen och han drog min lilla kropp mot sig och la sin arm kring min midja. Jag rös över kroppen när han rörde mig, men det var för att jag var lite frysen, och han var alldelens varm i kroppen.

”Säg att du kommer tillbaka till skolan, snälla.” Jag kunde höra hur Justin verkligen bad att jag skulle komma tillbaka, men sanningen var den att jag inte ville se Aurora igen. Jag var verkligen rädd för vad hon skulle vara kapabel till att göra mot mig. Samtidigt som jag ville umgås med Justin så mycket som möjligt, men jag vet inte vad som vägde mest just då. ”Jag kommer inte komma tillbaka denna vecka, men vi får se hur det blir nästa. Kanske, jag lovar inget.” Jag kunde känna hur mitt svar gav honom hopp. Ett hopp han aldrig skulle släppa, om jag kände honom rätt. ”Jag hoppas verklige.” Vi låg en stund och pratade om massa saker, bland annat vad jag missat i skolan dem senaste dagarna, vilket tydligen inte var speciellt mycket. An hade skrivit en bit på låten som vi arbetade med på musiken, men jag skulle inte få se den fören den var klar, då skulle jag få sätta melodi på den, och det såg jag verkligen fram emot. Jag vände mig mot honom och pressade mina läppar mot hans i en passionerad kyss, en jag aldrig upplevt förut, men tillsammans med Justin får jag uppleva nya saker hela tiden. ”God natt min ängel.” Han viskade i mitt öra vilket resulterade i rysningar över min kropp ännu en gång.

Jag har aldrig legat så här illa till med kapitel, har bara tre på lagret nu. Och hade faktiskt planer på att låta er vänta tills imon, men jag kunde inte. Ni är helt underbara på att kommentera, så ni får ett nytt idag. :) Imorgon ska jag nog skriva lite mer tror jag. Har sådan otur att jag blir yr i huvudet om jag sitter vid datorn för länge. =/

Hon såg så chockad ut när jag klev in, jag trodde att hon skulle ramla ur sängen vilken sekund som helst. Jag stod där länge och bara tittade på henne, jag glömde helt och hållet bort att jag var där för att prata med henne. Hon ställde ifrån sig datorn och kastade av sig täcket för att sedan hasa sig ut mot kanten på sängen. ”Vad gör du här? Uppfattade du inte mitt senaste sms eller?” På henne lät det precis som att vi hade sets en gång, inte att vi hade haft något på gång, och det gjorde mig en aning ledsen. ”Jag vill prata med dig. Snälla, jag vill veta vad jag har gjort. Och för guds skull, säg inte att det inte är jag, utan att det är du. Det är en gammal klyscha, som inte fungerar på mig.” Hon drog sina fingrar genom håret och blundade samtidigt som hon tog ett djupt andetag, det kändes som att jag träffade en rätt öm punkt när jag sa det. Precis som att hon skulle dra den gamla klyschan för mig. ”Jag vill inte prata med dig, och jag vill inte se dig. Så om du kan göra mig en tjänst, och lämna mitt hem.” Hennes röst var fortfarande helt overklig, det lät på henne precis som att hon inte brydde sig. Det fanns dock en annan bild i hennes ögon, en blick som sa att jag inte skulle lyssna på hennes röst utan se i hennes ögon vad hon egentligen ville. ”Jag tänker inte gå.” Jag satte mig ned bredvid henne i sängen och drog in henne i en kram som hon kämpade emot några sekunder, men gav upp när hon insåg att jag inte tänkte göra det.

Jag vet inte hur det kom sig men jag satt lutad mot hennes sänggavel, med henne lutandes mot min axel. Hennes tårar började falla då jag kramade om henne, men hon tog kontroll över sin kropp efter ett tag, och torkade dem sista. ”Berätta för mig vad som fick dig att lämna skolan.” Hon skakade hysteriskt på huvudet, och satte sig upp ordentligt. Hon hade inte sett mig i ögonen på ett tag, och det gjorde mig lite rädd. Jag såg på henne att det fanns massor med saker som hon dolde för mig, och jag gillade det inte, men fick ta det. Hon fick själv bestämma om hon ville berätta det eller inte, men jag luskade lite för att se om hon kunde släppa på trådarna lite. ”Jag vill inte. Förstå det.” Hon reste på sig och gick in i sin garderob. Jag kunde höra henne muttra där inne, men inte direkt vad hon sa. Om hon ens sa något, eller bara mumlade. När hon kom tillbaka från sin garderob hade hon satt upp håret i en hög hästsvans. Hon framhävde alltid sina vackra kindben när hon hade håret på det sättet, och det fick mig på fall ännu mer. Jag är svag för småsaker, saker som andra sällan lägger märke till.

Det knackade till på hennes dörr och jag satt fortfarande i sängen, medan hon höll på att plocka ihop alla sina kläder som låg över hela golvet. Min fråga till henne var egentligen hur hon hade hunnit använda alla kläder på dem få dagarna som hon varit hemma. ”Kom in.” Jag relationen som Pearl hade till sin familj, att dem gav henne det utrymmet hon behövde och klampade inte in i hennes rum utan tillåtelse. Hennes mamma tittade in med ett brett leende på läpparna. ”Äter du med oss, Justin?” Frågan var direkt riktad mot mig, men jag kollade ändå på Pearl för att se hennes reaktion av Debbies fråga. ”Nej tack. Jag ska ta och röra mig tillbaka till skolan.” Hon nickade lite löst och stängde dörren. Man kunde klart och tydligt höra klackarna från hennes skor som lämnade övervåningen. Precis när jag var på väg att resa mig upp satte Pearl en hand på min axel och tryckte tillbaka mig i sängen. Hennes ansikte avspeglade en nervös blick, och jag förstod inte varför. ”Anledningen till att jag inte kommer tillbaka till skolan är för att jag inte klarar av att se dig, utan att få röra dig.”

Den meningen slank bara ur mig, jag hann inte stoppa mig själv fören jag hade sagt hela. Hans blick mot mig bara lyste massa frågetecken. Han hade ingen aning om vad jag svamlade om, men han skulle troligtvis fråga. Han reste sig upp och hamnade precis framför mig, jag kunde känna hur hans lätta andetag fladdrade precis framför mitt ansikte, och doften av honom gjorde mig svag, mint. Han tuggar alltid sina minttuggummin, och jag bara älskar det. ”Varför?” Mitt hjärta slog så hårt i bröstet att jag trodde det skulle slå sönder mina revben vilken sekund som helst. Det gjorde ont, och min puls ökade, bara för att han stod så nära mig. ”Bara därför.” Osäkerheten inom mig lyste rakt igenom, och han hade absolut inga problem med att se den. Han hade gjort det redan från början. ”Titta mig i ögonen och säg att detta inte har något att göra med en tredje person.” Han hade läst mig precis som en öppen bok, skulle nog till och med kunna säga att jag är som en barn bok, med typ tre meningar på varje sida och en stor bild. Jag skakade bara på huvudet och tittade precis förbi honom in i väggen. Jag tog ett steg bakåt så att vi inte stod så nära varandra, vilket jag inte skulle ha gjort. ”Vad har du gjort på halsen?” Jag hade helt och hållet glömt bort dem svaga märkena som fortfarande gjorde sig synliga på halsen. Dem hade absolut inte samma färg som dem hade haft två dagar tidigare då dem vart helt rödblåa, och just den dagen gjorde dem riktigt ont.

Att inte svara på hans fråga var nog mitt störta misstag då jag såg på honom att han blev arg, kanske inte just för att jag inte svarade, utan för att någon hade gjort mig illa. Jag kunde inte ens säga att jag hade ramlat, då jag hade fyra märken på den vänstra sidan, och ett på den högra. Jag backade från honom då hans annars så gyllenbruna ögon gick från just den färgen till en mer mörkare variant. ”Jag ska inte skada dig. Jag skulle aldrig kunna göra illa dig. Men någon annan har uppenbarligen redan gjort det. Vem?” Med sammanbitna tänder fick han fram tre hela meningar, men jag såg på honom att det var svårt. Jag kunde inte säga att Aurora hade skadat mig, eller att hon hade fått mig att lämna skolan. Hon hade vunnit, det var bara Justin som skulle inse att han passade bättre ihop med henne, än vad han och jag gjorde. ”Jag kan inte. Snälla, gå bara.” Hans mörka ögon återgick till hans gyllenbruna och jag kunde skymta en tår, men innan den hann lämna hans öga torkade han bort den och gick mot dörren. Det gjorde ont att se honom så, jag gillade honom med ett brett leende på läpparna, inte med gråten i halsen.

”Jag går, om du lovar att komma tillbaka till skolan. Det är inte värt att hoppa av den. Jag lovar att hålla mig borta från dig.” Jag hann inte ens svara innan han lämnade mitt rum, med dörren öppen. Jag kunde höra hur han sa hejdå till mamma och hur ytterdörren slogs igen. När man får som man vill brukar det lätta en sten från hjärtat, men inte denna gång, nu kändes det precis som att någon la dit en. Jag fick svårt att andas, så jag sjönk ned med ryggen mot sängen, och drog knäna intill mig. Allt kändes bara förjävligt. Jag ville egentligen inte att han skulle gå, men jag kunde inte förmå mig att hindra honom. Allt skulle bli så mycket bättre om vi två bara glömde varandra och att det sedan fick förbli så. ”Gumman, maten är klar.” Jag kunde höra hur min mamma stod nere i trappen och ropade på mig, men jag orkade inte resa mig upp, och plötsligt kände jag mig inte speciellt hungrig längre. Jag hade låtit pojken i mina drömmar ännu en gång slinka mellan fingrarna på mig. Jag ville inte att han skulle hata Aurora, för det hon gjort mot mig, så därför valde jag att inte säga något till honom. Jag kanske bryr mig för mycket om henne, men ändå. ”Gumman, vad har hänt?” Mamma hade troligen kommit upp för att jag inte kom ned eller svarade henne då hon ropade.

”Jag vet inte vad jag ska ta mig till.” Mamma vet om allt som hänt, då jag inte kunde hålla det från henne speciellt länge. Hon hade efter bara några timmar sett mina märken på halsen, och tvingat mig att berätta för henne vad som hänt. Det hade tagit emot till en början, men när jag väl hade kommit till punk hade det vart som att stenen försvann. Men den kom som ni redan vet, tillbaka då Justin gick. ”Berätta för honom vad som hänt. Han förtjänar att veta vad det är som stoppar dig, och hur du känner.” Jag vet att min mamma hade rätt, men jag skulle aldrig klara av det. Justin förtjäna så mycket mer än mig. ”Kom igen gumman. Alla har sina motgångar i livet, och du har precis stött på din. Låt inte Aurora sätta sig på dig.” Jag visste redan från början att min mamma var en klok kvinna, men att hon kunde få mig att ändra på mig så fort hade jag ingen aning om. ”Jag åker till skolan. Får se om jag kommer tillbaka eller om jag sover kvar hos Justin.” Mamma log milt mot mig innan hon gav mig en moderlig puss i pannan. ”Se till att vinn hans hjärta nu.” Jag rodnade lätt, och lämnade mitt rum.

Vad tror ni kommer hända? Kommer dem att lösa allt eller har Justin tröttnat? :P

Kom igen nu, ge mig massa kommentarer. :)

Det kändes som att någon näst intill högg mig med en kniv, inte i hjärtat kanske, men i magen. Vad hade gjort henne så, att hon inte ens ville prata med mig? Jag hade verkligen, precis som jag skrev i sms:et till henne, letat i hela skolan. Vi hade kommit överens om att jag skulle komma till henne när jag var klar, men när jag väl gjorde det, var hon inte där. Jag gick ned i spelhallen efter att jag fått hennes svar, det var där jag trodde att jag skulle kunna rensa mina tankar, men ack så fel jag hade. Hela hallen var full av ungdomar som skrattade och hade roligt, så jag valde att gå därifrån och tillbaka till mitt rum. Just vid sådana tillfällen ville jag ha ett eget, jag ville inte bli störd, och hade därför ingen lust att bo tillsammans med Tony. Fast å andra sidan var han borta just då, han och Elena gjorde väl något. Där i min ensamhet med taklampan släckt satt jag, tillsammans med mitt skrivblock och en liten läslampa på bredvid sängen. Jag skissade på musikprojektet som Pearl egentligen skulle vara med på. Eftersom att hon hade hoppat av, så var jag tvungen att avsluta den själv.

När jag kollade på klockan nästa gång var den strax efter 5 på morgonen. Jag hade tillsammans med blocket och pennan använt suddet mer än något annat. Det kändes bara som att det blev fel, jag fick inte fram det jag egentligen ville förmedla genom just den låten. Jag var egentligen inte ens trött, även om jag precis insett att jag hade varit vaken bra mycket längre än andra kvällar. Att jag egentligen satt där med penna och papper förstår jag inte, då allt jag hade i mitt huvud var Pearl. Hur hon bara genom ett fånigt sms hade lämnat mig, även om vi inte hade varit tillsammans. Att bädda ned sig själv i sängen efter att ha tillbringat nätterna tillsammans med henne var inget jag kunde rekommendera. Jag låg och vände och vred på mig i flera timmar, så tillslut var det inte ens nödvändigt att sova. Istället klev jag upp och tog mig en varm och skön dusch, för att sedan få se att klockan var strax före 9 på morgonen. Jag kände mig inte fräsch efter duschen, men det fick duga.

•

Dagarna i skolan gick sakta och jag saknade Pearl mer och mer för varje dag som gick. Det var onsdag och det hade gått en halv vecka sedan vi hade kommit tillbaka från Hawaii. Varje gång jag såg Aurora vände jag om, eller gick en omväg, jag vet inte varför, men jag har på känn att anledningen till att Pearl försvann från skolan, måste vara på grund av Aurora. Jag hade lovat mig själv att jag skulle konfrontera henne, men det hade aldrig blivit av. Feg, ja, det var jag. Men jag vet inte varför. Jag hade egentligen inget mer att förlora än det jag redan hade. Precis när jag hade stängt mitt skåp fick jag syn på Aurora, då hon stod helt ensam vid sitt eget. ”Varför var du tvungen att berätta för Pearl?” Hon hoppade till då hon stod med ryggen mot mig och såg inte att jag kom mot henne. Hon vände sig om i ren panik och tog sig för hjärtat. Hon ska överdriva så mycket jämt, en riktigt dramaqueen är vad hon är. ”Tyckte hon skulle få veta. Det är väl inte mer än rätt?” Jag skakade bara på huvudet för att sedan ta mig ett djupt andetag. ”Jag och hon var inte ens tillsammans. Så vad hade hon med det att göra?” Hon stängde sitt skåp och drog med mig till en bänk där det nästan inte var några människor runt om. ”Förstå att jag tycker om dig. I krig och kärlek är allt tillåtet.” Jag blev att må illa av hennes sätt att prata. ”Du är en elak människa. Och jag har pratat med dig för sista gången.” Jag kunde se på henne hur hennes ögon vattnades, och hur hon tog ett djupt andetag. När hon gjorde det, passade jag på att resa mig upp och gå.

Tony satt på balkongen när jag kom tillbaka till rummet efter att ha avslutat skoldagen och min såkallade relation med Aurora. Jag ville inte veta av henne mer då hon mer eller mindre äcklade mig. ”Kan du komma hit ett tag, jag har något viktigt att berätta för dig.” Det lät på Tony som att han hade grubblat länge på om han skulle berätta det eller inte. En klump i magen växte, men jag gick ut till honom och satte mig ned på den andra lediga stolen. ”Vad är det som har hänt?” Han satt med fötterna på balkongräcket, och höll på med sin mobil. Jag la upp mina fötter på stolen mitt emot mig, och lutade mig tillbaka ordentligt. ”Jag hörde Aurora prata med Elena idag.” Jag tittade på honom som att han var knäpp. ”Jag bryr mig inte. Jag vill inte veta vad dem två gör.” Jag var precis på väg att resa mig upp och gå in, men Tony hann stoppa mig. ”Det handlade om Pearl, och så vitt jag förstår tycker du om henne. Jag gillar dig, så jag tycker du förtjänar att veta.” Ännu en gång växte klumpen i magen. Vad hade Aurora gjort mot Pearl, varför visste jag redan, men kunde ändå inte förstå det. ”Aurora pratade med Pearl i tvättstugan i lördags, och det är anledningen till att Pearl åkte från skolan.” Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga, men jag visste vad jag skulle göra. Jag skulle ta reda på vart hon bodde och åka dit.

•

”Snälla, varför ska det vara så svårt för dig att ge mig hennes adress?” Jag vet inte hur länge jag hade stått och försökt få receptionisten att ge mig Pearls hemadress, men hon vägrade. ”För att vi har en policy på den här skolan, och det är att man inte får lämna ut personuppgifter om folk.” Den äldre damen med glasögonen på näsan gick mig på nerverna. Hon förstod inte vilken situation jag satt i, men gjorde hon det skulle hon kunna hjälpa mig. ”Jag ber dig, det handlar om att göra rätt. Jag har gjort fel, och måste få ställa det till rätta.” Hon började knappa på datorn, för att sedan skriva på en liten post-it lapp. Innan hon gav mig lappen tittade hon omkring sig, precis som för att se om någon såg henne. ”Du har inte fått denna från mig.” Jag skakade bara på huvudet. ”Vadå?” Ett leende kom fram på hennes läppar och hon bad mig gå. Jag sprang tillbaka till mitt rum och hämtade min jacka, samt min mobil. När jag kom utanför skolan visslade jag in en taxi och gav honom lappen med Pearls adress på. Min plan var att inte gå från henne fören hon talat om för mig vad som hänt, och vad som fått henne till att hoppa av skolan. Det är ett stort val man gör i livet, och något så allvarligt hade hon gjort.

När taxin stannade blickade jag upp mot huset, och fick mig en liten chock. Det var verkligen stort och det syntes att dem hade pengar. Pearl var inte den personen som skröt om sådant, och hade absolut inte dem nyaste märkeskläderna. Hon var jordnära och lät folk tro att hon var en medelklass, medan huset speglade en annan bild över henne. Det stod tre bilar på uppfarten, en vit SUV, en svart Range Rover och en röd Ferrari. Hon hade aldrig sagt något om hon själv hade körkort och bil, men det var det jag uppfattade då jag såg bilarna. Jag knackade på dörren och en kvinnlig gestalt uppstod i fönstret på dörren. ”Hej. Är Pearl hemma?” Hon inspekterade mig, det syntes på henne, men jag sträckte fram handen åt henne, och pressenterade mig. ”Mitt namn är Justin.” Hon tog artigt min hand. ”Debbie heter jag. Välkommen in. Hon finns på sitt rum, en trappa upp och direkt till vänster.” Hon visade mig till trappen, och jag gick upp själv. Hon hade en stor dubbeldörr in till sitt rum och jag knackade löst två gånger. ”Kom in.” Det var första gången på flera dagar som jag hörde hennes röst, och den lät mer sårbar än dem andra gångerna. Jag öppnade dörren lugnt, och uppenbarade mig själv i dörröppningen. Hennes ansiktsuttryck speglade en känsla jag inte sett tidigare.

Nå, vad kommer hända? =)

Efter regn kommer solsken, och det var så jag upplevde veckan tillsammans med Justin och hans stora familj. Dem är en familj, oavsett vad andra säger. Jag kände att jag kom närmare Justin för varje litet fotsteg vi tog tillsammans och jag blev att må bättre. Jag behövde komma bort en vecka från skolan och allt vad det hette, men direkt när jag klev in innanför skolans stora träportar fick jag se Aurora, och minnena kom tillbaka från då jag fick sms:et. Utan att ge henne en enda liten blick drog jag min väska förbi henne och Elena samt Tony, för att gå mot mitt rum. Justin hade släppt av mig och åkt vidare till sitt hem för att hämta upp sin väska, med rena kläder den här gången. Han hade tur att någon skötte det åt honom. Vi kom tillbaka till LA på lördagen, så det var en ledig dag till innan skolan började. Det bästa med allt var att det bara var två veckor kvar tills jullovet började. Då jag skulle spendera tid tillsammans med min mamma, min pappa och vår älskade hund Sandy.

När jag väl hade stängt min dörr kunde jag pusta ut, just för att Aurora inte hade slängt ur sig någon löjlig kommentar som skulle få mig att må ännu sämre, än det jag redan gjorde över allt som hade med henne att göra. Min mobil avbröt mig och mina tankar, så jag plockade upp den och såg att mammas bild lyste upp allt. ”Hej mamma.” Hon skrattade till en aning, troligen för att jag lät så fruktansvärt glad. ”Hej, hur har du haft det?” Jag tänkte tillbaka på stunden tillsammans med Justin precis innan vi skulle lämna hotellrummet och bege oss mot flygplatsen. Han hade kastat ned mig i sängen och kittlat mig så mycket att jag började gråta. ”Jag har haft jätte roligt, Justins familj är underbara.” Än en gång skrattade hon till. Ett riktigt moderligt skratt. ”Gud vad det är kul att höra min enda dotter så kär.” Jag kunde se min mamma framför mig, hur hon himlade med ögonen, och sedan höra hur hon suckade till. Dock inte på ett negativt sätt. ”Mamma, sluta.” Jag satte mig ute på balkongen och såg bort mot havet som vågade en hel del. Jag kunde se hur Justin hoppade ur en taxi och började gå mot skolans ingång. Jag log fånigt för mig själv, men hörde sedan hur mamma sa mitt namn, precis som att hon gjort det flera gånger. ”Ja?” ”Du tänker på honom, eller hur?” ”Ja, han kom tillbaka till skolan nu.” Mamma frågade mig tonvis med frågor angående vår lilla semester vi hade.

”Du skyddar dig väl?” Jag trodde jag skulle svimma, min mamma pratar inte om sådana saker. Så är det bara, och hon ska inte börja göra det heller. ”Lägg av, annars lägger jag på.” Hon skrattade till. ”Jaja, du vet annars vad som händer.” Hon bytte ämne, konstigt nog. Men tillslut la vi på, och jag insåg att vi hade pratat i över en timme. Min väska stod fortfarande kvar precis innanför dörren och den längtade nog efter att få bli upplockad. När jag hade vänt upp och ned på min väska tog jag med mig tvätten i en stor påse och gick ned en våning, så att jag hamnade i tvättstugan. Den var absolut inte lika liten som i dem flesta hyreshus för medelklassen, utan denna var stor, riktigt stor. Tror det fanns upp mot en 50 tvättmaskiner, jag hade orkat räkna dem, men många var det. Jag satte mig på en av tvättmaskinerna som inte var igång, då våra bara tog cirka en kvart, och det kunde jag gott och väl vänta på. Sedan fick man antingen hänga tvätten i sitt rum, eller hänga in dem i torkskåpet, men jag valde alltid att ta med den tillbaka till mitt rum. Då jag var livrädd att någon skulle ta mina kläder. Löjligt egentligen, då ingen skulle vilja ha mina kläder.

När tvättmaskinen hade snurrat klart och jag klart och tydligt kunde höra hur den knäppte till, hoppade jag ned från den jag satt på och öppnade för att ta ut tvätten som var klar, den andra maskinen hade inte snurrat klart än då jag startade den en stund senare. Dörren till tvättstugan öppnades och in kom Aurora. Hon hade ingen tvätt med sig, vilket jag tyckte var konstigt då man brukar ha det om man är i tvättstugan. ”Jag såg dig när du gick hit. Tänkte du och jag skulle ha ett litet samtal.” Hon lät inte otrevlig, men inte trevlig heller, men jag fortsatte att plocka ur min tvätt. ”Jag har ingenting att säga dig. Så gör mig en tjänst. Låt mig vara.” Hon hånlog samtidigt som hon tog några säkra steg mot mitt håll. En oroande känsla sköljde över mig, och jag var hela tiden på min vakt ifall att hon skulle göra något fysiskt mot mig. ”Jag vill att du lämnar Justin ifred.” Det var inte en vädjan, utan ett hot, jag hörde det på hennes röst. ”Varför?” ”Gör bara som jag säger, så slipper jag skada dig.” Hon hade kommit ännu närmare än innan, och jag kände hur min puls ökade. När den andra maskinen blev klar öppnade jag den och kastade ned all blöt tvätt i samma påse som innan. Jag kände mig liten i hennes sällskap, men jag gjorde en prövning. ”Vad ska du göra?” Innan jag hann reagera satte hon ena handen mot min hals och tryckte till, och jag kunde på en gång känna hur syret började ta slut. ”Jag hoppas du gör som jag säger. Det är allt jag ber dig om.” Hon tryckte till lite hårdare, vilket gjorde att jag nästan domnade bort. Det enda jag tänkte på var att hon inte fick trycka hårdare då jag troligen hade svimmat. Jag nickade svagt mot henne, då det var det enda jag kunde göra. Hon släppte mig och gick, precis som att inget hade hänt.

♥

Med tårar i ögonen, INTE rinnande, sprang jag tillbaka till mitt rum med min tvätt. Att jag ens hade den i tankarna när hon väl hade lämnat tvättstugan. Väl inne i mitt rum packade jag ned allt jag hade i rummet, som var mitt, i en väska, och lämnade skolan. Jag ropade in en taxi vid vägen innan någon hann se mig, och gav taxichauffören min hemadress. Jag klarade inte av att vara kvar där mer, och när jag satt i taxin övertalade jag mig själv att jag aldrig skulle återvända heller. Väl utanför mitt hem betalade jag och klev ur tillsammans med alla mina saker. Mamma stod i fönstret med ett förvånat ansiktsuttryck, men jag såg sedan hur hon sprang mot dörren. ”Gumman, vad gör du här? Och varför i hela friden har du med dig alla saker?” När mamma drog in mig i sin famn kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Jag släppte väskorna jag hade i händerna och kramade om mamma lika hårt som hon kramade om mig. ”Jag vill aldrig mer återvända till skolan.” Hon hjälpte mig in med mina väskor, och hon lät mig gå upp på mitt rum för att hämta mig. Min hals ömmade fortfarande, och det var först då jag insåg att små märken hade börjat bildats på min hals, 5 stycken för att vara exakt.

Att se och uppleva min säng igen var underbart, men det fick mig direkt att tänka tillbaka på sängen jag sovit i förgående natt, och med vem jag hade delat den med. Det gjorde ont inom mig, men något sade mig att jag skulle lyssna på Aurora. Jag ville inte bli skadad för något jag inte kunde rå för. En normal människa kan inte rå för sina känslor för en annan mänsklig varelse, men jag var långt ifrån normal, men kunde ändå inte styra dem. Mamma knackade på min dörr som redan var öppen, hon gör så ändå, för att vara vänlig. ”Gumman, berätta för mig vad det är som har hänt.” Jag satt på min säng, men sa inget, stirrade bara rakt in i väggen där mamma stod. Hon satte sig ned bredvid mig, men sa inget, hon höll bara om mig. Det är det bästa med min mamma, hon bryr sig, och finns. Jag behöver inte ens säga något för att hon ska se att jag mår dåligt. Hon ser sådant ändå. ”Du vet att jag finns när du vill prata.” Jag satt med en stor tröja med hög krage så att hon inte skulle lägga märke till dem röda märkena på min hals.

”Sötnosen, vart är du någonstans? Jag har letat i hela skolan. Puss” Ett sms från Justin lyste upp på min mobil, och smärtan i bröstet blev plötsligt mycket starkare. Jag visste inte nå hur jag skulle svara på det, utan att han skulle blir ledsen, eller rent ut sagt förbannad på mig. Det var dock något jag skulle få leva med, jag ville inte såra honom, men jag ville framförallt inte bli sårad själv, varken fysiskt eller psykiskt. ”Jag har åkt hem. Kommer inte återvända till skolan, eller till dig. Förlåt mig Justin. Men det blir bäst för oss båda.” Det hann inte ens gå 30 sekunder efter att jag hade skickat sms:et till honom fören min mobil började ringa. Jag svarade inte, och såg ingen annan utväg än att sätta mobilen på ljudlöst och utan vibration. Jag la till och med ned mobilen i den översta lådan, bland alla mina underkläder. Jag hade, inte lovat, men ställt in mig på att försöka glömma Justin. Den natten sov jag tillsammans med min älskade hund, Sandy.

Jag bokstavligen sparkade igång datorn. Så vi får la se hur länge den fungerar nu då. ^^ haha..

Tycker ni det går för sakta mellan Pearl och Justin. Jag har sett att det är några som vill ha lite sex mellan dem. :P Och självklart kommer det sådant, jag sviker er aldrig ;) haha ^^

Jag är ledsen att behöva säga detta, men som det ser ut just nu blir det inga mer kapitel. Min dator slutade just att fungera, och jag skriver från mobilen. Jag hade precis börjat på kapitel 44 , och tänker inte skriva om allt.

Får se hur det ser ut imon efter jobbet. Och tro mig, jag är mer ledsen än vad ni kommer bli, med tanke på allt jag hade på dem. :'(

Jag reste mig upp ur soffan och gick försiktigt fram mot henne, jag ville inte skrämma iväg henne, så därför tog jag det lugnt. Jag ville att hon skulle förstå att jag faktiskt tyckte om henne, att jag faktiskt ville ha henne som min flickvän. ”Har vi inte? Känner du ingenting för mig? I så fall kan inte dina känslor ha varit äkta från början, om du har lyckats tappa dem på några timmar. Jag tänker inte vända detta till min fördel, men jag är så jävla kär i dig. Och känner inte du något, är det fan jag som har blivit sårad.” Jag kände ingen ilska mot henne, eller något negativt över huvud taget, då jag var så fruktansvärt kär i henne. Hennes utseende var inget mot hennes inre, hon hade ett sådant stort hjärta att jag för en kort sekund undrade vart det hade tagit vägen. Jag tog hennes hand och la det försiktigt mot mitt bröst. ”Känner du?” Hon nickade lite smått, men sa inget. ”Det är du som får det att slå dubbelt.” Hon rodnade, och bara det tyckte jag var ett bevis nog på att hon faktiskt kände något för mig, annars hade hon aldrig tagit åt sig av det jag sa. ”Självklart känner jag saker för dig. Men jag kan samtidigt inte undgå att känna mig en aning lurad. Du hade sagt att du tyckte om mig före innan du låg med henne. Hur tänkte du?” Att hon och jag kunde föra en normal konversation var ett under, då vi båda var sårade.

Ännu en gång hade vi satt oss i soffan och den gången satte hon sig bredvid mig, eller ja, vi satt mitt emot varandra i soffan med benen som en skräddare. ”Jag tänkte inte, i alla fall inte med det jag skulle ha tänkt med. Jag tänker inte gå in på detaljer, för du förtjänar bättre. Men jag vill att du ska veta att det inte betydde något i jämförelse med vad jag känner för dig.” Hon placerade sina armar runt min nacke och kramade mig. ”Det jag känner för dig, har jag aldrig känt, och jag är så jävla rädd att du ska krossa mig…” ”Shyy, jag ska inte. Jag kommer inte. En dag i taget, remember?” Hon snyftade mot min axel och jag kunde känna hur jag blev alldelens blöt, men det var det minsta bekymret. Jag förstod inte hur hon kunde gråta så mycket, hur kan en sådan liten människa som hon ha så mycket vätska i sin kropp utan att bli uttorkad? Jag förstod inte det. ”Hur gör vi nu då? Din mamma har redan checkat ut mitt rum.” Hon satte sig upp ordentligt och borrade in sin rygg i min famn, så att jag fick lägga mina armar om henne. Hon ryggade inte tillbaka eller visade att hon inte ville att jag skulle göra så med henne. ”Mitt rum finns fortfarande om du vill sova med mig. Annars kan vi alltid fråga mamma om du får dela med henne.” Hon sänkte sitt huvud och började pilla på kanten på sitt linne. ”Jag vill sova med dig.” Det kom ut som en tyst viskning, men eftersom det var knäpptyst runt om oss kunde jag höra henne, precis som att hon sa det högt och tydligt. ”Då gör du det.” Jag kramade om henne ännu en gång, och den gången la hon sina händer på mina armar och kramade så gott hon kunde tillbaka.

Det kändes förjävligt att få reda på att han legat med någon annan, även om vi inte ens var i närheten av att vara tillsammans. Ont gjorde det i alla fall. Även om jag visste att han hade haft andra tjejer före Aurora, så kunde jag inte låta bli att känna mig en aning förödmjukad, hon av alla människor. Hon som var bra på allt, allt hon tog sig an blev det ett bra resultat av. Hon var säkert jätte duktig i sängen också, vilket fick mig att tänka på att jag aldrig skulle uppnå det. Jag var oskuld, och mitt självförtroende sjönk en aning. När jag kom tillbaka till Justins rum med min väska lät jag den stå kvar i hallen, och så gick jag in till Justin som satt i sängen. ”Var hon bra?” Han tittade på mig och höjde på ögonbrynet. ”Va?” Jag hann inte ens reagera fören han stod framför mig, men fortfarande väldigt förvirrad. Jag vägrade titta honom i ögonen, så jag hade hela tiden blicken fäst i väggen på sidan av honom. ”Var Aurora bra i sängen?” Jag kunde höra hur Justin suckade, och se hur han besvärat drog fingrarna genom håret för att slutligen vända om och gå mot fönstret. ”Snälla, ta inte upp det.” ”Var hon det? Ja, eller nej?” Jag gick ut hårt mot honom, men den enda jag skulle skada var mig själv, i den sekunden han skulle svara så skulle jag antingen krossas på nytt eller inte. ”Om du nu vill veta. Ja, hon var bra. Mår du bättre nu?”

Han höjde rösten åt mig, men i samma veva han såg mina tårar sprang han fram till mig och drog in mig i sin famn. Han hyschade mig flera gånger, men jag kunde inte hejda mitt eget snörvlande. ”Jag har lärt mig en sak genom alla år, och det är att man inte ska jämföra tjejer med varandra. Och det gör jag inte heller, men du till skillnad från henne har ett hjärta.” Om han, genom att säga sådär, trodde att jag skulle sluta gråta, trodde han helt fel. Vi stod så ett tag, han med sina armar om mig, men tillslut orkade inte mina ben hålla min kropp uppe, och det märkte han, då han lyfte upp mig och bar mig till sängen. Han la mig ned, och la sig själv bakom mig, för att dra mig intill sig, och dra täcket över oss båda. ”Gumman, gråt inge mer. Du är mycket vackrare med ett leende på läpparna.” Jag kunde inte undgå det lilla leendet som spred sig på mina läppar, och fjärilarna som började leva igen. Dem hade varit lugna nu i flera timmar, så det gjorde mig mycket gladare när jag kände dem igen.

Utan mat i magen klädde jag av mig och la mig ned i Justins säng, han var inne på badrummet och borstade sina tänder då jag drog av mig kläderna. Jag ville att han skulle upptäcka att jag inte hade annat på mig än ett par små trosor, i sängen, under täcket, och i mörkret, där han inte kunde se mig rodna. Jag hade borrat ned mitt ansikte i kudden och dragit täcket tätt kring min kropp, där jag låg i mitten av sängen. Dörren till badrummet öppnade och stängde sig i en smäll, då jag tror Justin råkade putta till den lite för hårt, som vanligt. Jag kunde höra hur han knäppte upp sina jeans och hur dem hamnade på golvet, tillsammans med mina kläder. ”Sötnos, sover du?” Täcket flyttade sig en aning, och han la sig ned i sängen. En ny känsla tog sig fart i min kropp, och jag kunde inte hindra pirret som uppstod i min mage. Han placerade sin arm kring min mage, men stelnade genast till. ”Pearl?!” Han flyttade sin hand lugnt och satte sig halvt upp i sängen. Jag nickade lite smått, men han uppfattade det på en gång. ”Varför?” Han visste lika väl som jag att det krävdes mycket för mig för att han ens skulle få se mig i bh, och där låg jag nästintill naken bredvid honom. ”Jag ville.” Han reste sig upp ur sängen och gick ut ur sovrummet.

”Jag vill inte pressa dig till något, det var inte meningen att ens svara på din fråga angående Aurora. Jag kommer vänta på dig, om jag så ska hinna bli 40. Du ska inte behöva känna dig tvingade till något.” Han stod i dörren, lutad mot dörrkarmen, med enbart kalsonger på sig. Tror ni han var sexig i mina ögon eller? Jag reste mig upp, med båda mina händer över brösten, och gick mot honom, men när jag var så pass nära honom att han inte kunde se mig helt la jag mina armar kring hans nacke och pressade min kropp mot hans. ”Jag är inte redo, och jag försöker inte framstå som det heller. Men du säger att jag är vacker, och jag vill känna mig det också…” Han pressade sina läppar mot mina, så jag hann inte säga klart det jag ville ha sagt. Han kysste mig passionerat, med sina händer på min korsrygg. Han kunde ta andan ut mig, och det var ingen hemlighet. ”Du är vacker, tro inget annat. Jag skulle kunna titta mig mätt på dig, hela dagarna.” Jag vände mig om så att jag stod med ryggen mot honom, och innan jag hann börja gå mot sängen la han sina händer på min mage och kysste mig på halsen. Nackhåret reste sig helt opassande, och jag ryste till över hela kroppen.

Väl tillbaka i sängen låg han bakom mig, med sin hand tryckt placerad runt min midja. Ibland kunde jag känna hur ett av hans fingrar ritade en cirkel kring min navel, och hur han sen kysste mig antingen på halsen eller också på axeln. Det var så jag ville gå och lägga mig resten av mitt liv, men sen om det var med Justin eller inte kunde jag tyvärr inte svara på. Han hade i alla fall fått mig att uppleva något jag inte ens vågade drömma om som mindre. Även om saken han gjorde med mig inte var sexuell så styvnade mina bröstvårtor ändå, och jag kände mig genast generad. Han flyttade sin hand upp över min mage för att slutligen låta sitt ena finger röra sig efter stället som markerade mitt bröst. Min andning blev tyngre och tyngre, och jag hade ingen aning om hur man fortsätter efter något sådant. ”God natt beautiful.” Jag vred mitt huvud mot honom, och han pressade sina läppar mot mina i en hungrig kyss, en kyss jag aldrig tidigare upplevt.

Ni är så underbara så jag ger er ett till kapitel idag. :)

Hoppas ni gillar det. ♥♥♥

Jag fattade inte vad det var som hade hänt med Pearl, hon kunde inom loppet av tio minuter gå från över exalterad till ledsen. Och just den där gången förstod jag inte ett skvatt. Jag var över till henne och knackade på samt bad henne öppna, men hon svarade inte. Egentligen hade hon inte behövt vara där, men jag visste att hon var det, då hon inte bara skulle gå någonstans utan att säga till. Hon var inte sådan som person, så mycket visste jag om henne. Svaret jag fick på hennes sms var både kyligt och kort, det var då jag förstod att något allvarligt hade hänt, att jag hade gjort något. Men jag kunde inte ställa det till rätta eftersom jag inte visste vad det var. Min mobil plingade till och jag var direkt på den då jag hoppades att det skulle vara från Pearl, att hon bad mig komma över, men så fel jag hade. ”I just told Pearl about our night, i think she deserv to know that.” Jag vet inte vad som flög i mig, men min mobil åkte i golvet och det ska mycket till att jag släpper den frivilligt. Mitt hjärta stannade en ynka sekund, men vad hade jag egentligen väntat mig. Det kändes fruktansvärt, det var nästan som att hon stack en kniv i mig, vred om och skrattade. Nu förstod jag varför Pearl var som hon var, jag hade full förståelse över om hon aldrig mer ville se mig, men jag var absolut inte beredd på att släppa henne.

Jag hörde hur dörren på balkongen bredvid mig öppnades, och jag visste att det var på den balkongen min tjej befann sig, den vackraste flickan i världen. Jag samlade mod till mig för att prata med henne, men allt jag gjorde var att titta, riktigt noga ifall det var sista gången jag såg henne. Mina ögon var rödgråtna, då jag lät dem rinna efter sms:et. Det fanns inget annat jag kunde göra egentligen. Pearl reste på sig och gick in, och allt jag gjorde var att se på, samt hosta en gång. Mamma kom in i mitt rum men tvärstannade då hon såg hur jag såg ut. Hon tog sig för kinderna och flämtade till. ”Men lilla gubben, vad är det som har hänt?” Hur berättar man för sin mamma att man legat med fel tjej, utan att hon ska gå i taket och dra upp hela historien om att man ska skydda sig hit och skydda sig dit. Det funkar bara inte. Jag kunde inte se på henne, och veta att hon inom tio minuter skulle vara så besviken på mig. Allt hon någonsin sagt till mig skulle hon tro ha gått in i ena örat och ut i det andra. ”Jag kan inte berätta det för dig, tyvärr. Jag vill inget annat, men jag kan inte.” Hon släppte mig inte med blicken, även om min flackade fram och tillbaka mellan både lampor och tv:n, hon satt så nära mig att hon tillslut tog min hand. ”Jag är din mamma, du kan säga precis vad som helst till mig.” Jag skakade bara på huvudet, jag kunde inte.

”Justin gubben.” Mamma hade vägrat att ge sig, och det var ingen idé att försöka få henne att göra det heller. Hade hon gett sig fan på något, ja, då skedde det. Det var hennes personlighet, hon var sådan, och kommer nog alltid att vara det också. Jag hade sedan ett tag lagt mig ned på soffan med en kudde över huvudet. ”Okej, men skäll inte på mig sen. Jag mår dåligt så det räcker.” Hon spärrade upp sina ögon, men nickade sedan på huvudet. Hon hade lovat, så skulle hon sedan börja skälla på mig, hade jag nog tappat kontrollen. ”Jag har legat med en annan, som inte är Pearl. Och den tjejen har sagt det till henne vägg i vägg här.” Jag vet inte hur fort den meningen kom ur mig, men knappt jag hörde vad jag sa, men jag kunde se att min mamma hade hört vartenda ord, precis som att jag sa dem med 3 sekunders mellanrum. Hon såg inte glad ut, men hon bet sig i läppen då hon hade lovat mig att inte skälla, eller säga något. ”Du måste prata med Pearl.” Jag avbröt henne. ”Vad tror du inte jag har försökt med?” Hon reste sig upp och gick mot dörren, men vände sig sedan. ”Jag ska prata med henne, men jag nämner inget om detta. Det får du göra själv.” Med en hård ton i rösten lämnade hon rummet med en smäll.

Jag ville svara Aurora, jag ville skälla ut henne i hopp om att jag skulle bli att må bättre, men innerst inne visste jag att problemet inte låg hos henne, utan hos mig själv. Hade jag berättat detta för Pearl redan från början hade detta aldrig hänt. Visst kan jag förstå om hon hade blivit arg och besviken då med, men det hade kanske känts bättre om det hade kommit från mig, och inte ett ruttet sms från Aurora. Jag vet inte ens hur hon fick det att framstå. Jag skulle inte ge henne den godbiten att suga på, det hade hon gjort så det räckte, om ni förstår vad jag menar. Hon skulle inte få chansen att gotta sig i Pearl nedgång, det är något jag inte kommer acceptera. Jag ska vinna tillbaka Pearl innan vi åker här ifrån, om jag så ska vara tvungen att ta till drastiska åtgärder. Jag gick ut och satte mig på balkongen för att få lugna ned mina nerver som av någon anledning krupit ut ur skinnet på mig. Jag kunde höra hur Pearl grät från sitt rum, och ni ska bara veta hur det kändes inom mig. Hon var så nära, men så fruktansvärt långt borta.

•

Det kändes som att det hade gått tio minuter sedan mamma lämnade mitt rum, men när jag kollade på klockan såg jag att det hade gått två timmar. Tiden gick fort, men jag vet inte varför. Jag låg i soffan på mitt rum och bara stirrade i taket. Det knackade på dörren, och av ren reflex flög jag upp ur soffan och öppnade. Alfredos ansikte syntes utanför, och jag hade ingen lust att lyssna på hans sarkasm när det kom till mina misstag, men jag hann inte stänga dörren fören han knuffade upp den och klev rakt in. ”Ryck upp dig.” Där kom den första kommentaren, och skulle jag bli tvungen att stå ut med fler, vet jag inte vad jag hade gjort. Han satte sig ned i fåtöljen och la upp sina fötter på bordet. ”Vart är Pearl?” Han hade ingen aning om vad som hade hänt, och jag har ingen aning om vad han trodde, eller hur hans hjärna fungerade över huvud taget. ”Hon vill inte prata med mig, så hon är på sitt rum.” Han satte ned fötterna på golvet i en smäll och lutade sig framåt över bordet. ”Yo bro, vad har du gjort?” Jag vet inte om det bara var jag, eller så var han väldigt anklagande på rösten. ”Jag låg med en annan för ett tag sedan, och nu fick Pearl reda på det.” Han spärrade upp ögonen och bokstavligen glodde på mig. ”Wow, trodde inte du visste vad sex var för något.” Han log med hela ansiktet. Även om jag var ledsen och egentligen inte orkade göra speciellt mycket kunde jag inte undgå att le. ”Haha, kul grabben.”

Kenny gjorde mig och Alfredo sällskap, så vi släppte loss en del framför tv:n och NBA. Det är det enda spelet man kan spela med dem två, då det annars blir krig, och det har jag ingen lust att avstyra. Vi var som tre hysteriska små barn, som ingen kunde stoppa. Jag fick spela i ett ensamt lag då dem tyckte att jag vann för mycket, så dem ville ha övertaget. ”Men passa då, pappskalle.” Alfredo och Kenny blev tillslut osams, så jag fick bollen och satte en trepoängare. ”Kolla vad du gjorde.” Jag satte matchens sista poäng, då jag vann med hjälp av det. ”Om ni kunde hålla sams slapp jag utklassa er varje gång.” Det knackade på dörren och eftersom att Alfredo och Kenny slogs på golvet var jag tvungen att öppna dörren. Jag hade helt och hållet glömt bort att jag och Pearl inte drog jämna linjer, men blev genast påmind då hon stod utanför dörren. Hon såg ut som ett vrak, och allt var mitt fel. När hon hörde att jag hade både Kenny och Alfredo på rummet kollade hon chockat på mig. ”Förlåt att jag störde.” Hon var på väg att vända sig om men jag stoppade henne. ”Du stör inte. Kom.” Jag tog henne i handen och gick in på mitt rum igen. ”Skulle ni två kunna lämna oss i fred?” Jag såg att både Kenny och Alfredo tittade på henne, och jag såg hur hon gömde sitt ansikte i sina händer. Utan att säga något lämnade dem mitt rum och stängde dörren efter sig.

”Är det sant? Låg du med henne?” Vi hade satt oss i soffan och jag hade tagit fram en varsin Coca Cola till oss. Hon satt dock i fåtöljen, så långt från mig som möjligt. Hennes röst, den var så mild och ljuv, jag trodde nästan att jag drömde. Jag ville att hon skulle vara arg, att hon skulle skrika eller något som visade att hon i alla fall brydde sig. Jag var så illa tvungen att vara ärlig, men jag visste inte hur jag skulle visa att hon hade hört rätt. ”Ja, men innan du går, eller säger något, vill jag att du ska veta att det är en sak i världen som jag ångrar.” Hon skakade bara på huvudet och började återigen gråta. ”Jag vill inte höra mer.” Hon reste sig upp och var på väg mot dörren. ”Om du går nu, ger du mig en anledning att ge upp oss.” Hon stannade till och tittade på mig, tårarna som rann ned för hennes kinder var så vackra, men ändå inte. Jag visste att det var mitt fel, och jag ville inget annat än kyssa bort dem, och få henne att känna sig som en prinsessa. För det var precis det hon var i mina ögon. En väldigt vacker flicka, som inte förtjänade tårarna på hennes kind. ”Ge upp oss Justin? Har vi ens något att ge upp?”

En fråga till er, är novellen dålig på något sätt?

Glöm inte bort frågestunden som finns under detta kapitel. Jag kommer härdan efter inte svara på frågor i enskilda inlägg då det tar alldelens för mkt tid, och det är tid jag hellre lägger på att skriva på kapitel. :)

Halva veckan hade redan passerat förbi oss, och jag höll på att packa ned allt i min resväska, Pattie hade äntligen fattat sitt beslut om att jag skulle få flytta in till Justin. Jag såg nästan framför mig hur jag skulle sova den natten, som en prinsessa. Jag log fånigt för mig själv när jag sprang omkring i rummet för att kolla så att jag hade packat ned allt. I badrummet var fortfarande allt kvar, så jag tog min väska som jag hade alla badrumsartiklar i och började lägga ned både shampoo och balsam, samt allt annat som låg där inne. Allt mitt smink låg överallt i badrummet, så jag började fundera vad jag hade gjort där inne dagen före. Jag skrattade för mig själv ännu en gång och insåg att om någon skulle se mig, skulle dem tro jag var galen. Vilket jag kanske var en aning, men det är väl som man brukar säga, det bor en galning i oss alla, det är bara ibland den tittar fram. Väskan var överfull då jag inte orkade vika ned mina kläder utan kastade dem, jag hade brottom att ta mig från det dä rummet då jag inte ville att Pattie skulle ångra sig. Vilket tydligen kunde ske på två sekunder om Justin sagt eller gjort något fel.

Precis innan jag skulle släcka lyset i sovrummet och rulla ut min väska fick jag ett sms på mobilen. Det var längesedan jag fick ett sms, då den enda som messar mig är Justin, och han befinner sig i rummet bredvid, och jag ser ingen anledning till att han skulle skriva. När jag fick upp mobilen var sms:et ifrån någon jag inte hade inlagd, och det gjorde mig ännu mer fundersam. ”I just want u to know that Justin and I slept together that night u told me that u didn’t want him. /Aurora.” Hela min värld rasade samman där jag stod med ena handen på dörrhandtaget och den andra med mobilen i. Den åkte till golvet, och lika så gjorde jag. Väskan stod på sin plats, men jag hamnade med ryggen mot dörren och knäna mot bröstet. Tårarna rann på mig, och jag visste att någon skulle bryta upp dörren om den hörde mig ut, så jag försökte hela tiden att inte gråta hysterisk, men det var svårt. Mobilen låg bredvid mig, och meddelandet var fortfarande öppet. Jag blev att må illa, av bara tanken av dem två tillsammans. Jag visste att hon skulle göra något för att ta min lycka ifrån mig, och hon lyckades.

Jag vet inte hur länge jag satt där, men tillslut var jag tvungen att resa mig upp för att gå på toaletten. Den enda nyckeln som fanns till mitt rum, den hade jag tryggt i min bakficka på mina jeans. Ingen annan människa skulle någonsin få kliva in i mitt rum, då jag hade tänkt tillbringa resten av veckan där inne. Jag kände mig illa till mods, och allt jag ville var att spotta Justin i ansiktet, men inte ens det var han värd. Jag visste att det skulle bli problem när vi alla skulle flyga tillbaka till LA tillsammans. Men jag hade planer på att övertala min mamma att köpa mig en flygbiljett på ett annat plan är Justins privata. Besöket på toan gick fort så jag la mig ned i sängen fortfarande med mobilen i handen. Egentligen ville jag radera det för att ingen annan skulle se det, och sedan lotsas som att inget hänt, men jag kunde inte se genom fingrarna för detta. Det gick bara inte. En knackning på min dörr fick mig ur mitt dagdrömmande, men jag reste mig inte. Jag ville inte se personen utanför dörren, och den skulle inte få se mig som mest sårad. ”Pearl, öppna.” Justins underbara röst skar genom dörren och tog sig till mina öron, men jag gick inte på det. Jag ignorerade honom och stoppade huvudet under kudden.

♥

Jag somnade av ett tag, men vaknade av att mobilen vibrerade i min hand. Utan att se vem det var ifrån öppnade jag det. ”Pearl, vart är du? Jag börjar bli orolig, du skulle ha varit här för länge sedan. Puss.” Ännu en gång kom illamåendet då jag läste ordet puss på slutet. Aldrig mer i hela mitt liv ville jag ha hans pussar, som troligen varit överallt på Aurora. Mitt i allt elände kunde jag inte undgå känslan av att jag skulle sakna honom, jag hade verkligen kärat ned mig i honom, och det var inget jag kunde göra något åt. Ännu en gång hade mitt hjärta krossats. ”Jag stannar här.” Var allt jag skrev tillbaka till honom, han förtjänade inte så många fler ord av mig, då jag hade planer på att inte prata med honom över huvud taget. Signalen på mobilen tjöt högt då det började ringa. Justins vackra ansikte prydde displayen, men jag tryckte aldrig på den gröna luren för att svara, jag lät det ringa vidare. Jag kunde nästan känna hans frustation i kroppen, men jag brydde mig inte. Jag orkade inte lägga min energi på någon som ändå skulle komma att krossa mig ännu mer.

Eftermiddagen kom och jag hade inte fått i mig någonting under dagen. Varken frukost eller lunch hade passerat min strupe, men jag kände mig inte ens hungrig. Lite törstig var jag nog allt, då jag troligen blivit ganska uttorkad på grund av alla tårar jag fällt. Min kudde var så blöt att jag nästan kunde vrida ur den. I kylen fanns det flera vattenflaskor, men jag tog bara fram en, och den bokstavligen hällde jag i mig. Solen utanför stod högt på himmelen och värmen tog sig nästan in igenom balkongdörren, men jag ville ändå känna på den, så jag klev ut på balkongen och satte mig ned i en av stolarna som fanns där. Vissa kanske skulle tycka att jag överreagerade en aning, men det är ingen som kommer förstå hur jag mår på insidan, jag hatar att bli sviken, och framför allt hatar jag när folk leker med mig. Jag och Justin var inte tillsammans när han låg med Aurora, om han nu ens gjorde det. Jag hade inte ens frågat honom om det stämde, jag litade på henne. Helt plötsligt insåg jag vad det var jag hade gjort. Det var dock försent, Justin stod på sin balkong, och såg rakt mot mig. Hans ögon var röda, och jag förstod på en gång att han hade gråtit. Han sa inget, utan tittade bara på mig, men jag klarade inte av det så länge då jag valde att gå in. Jag kunde höra hur han grymtade bakom mig, men han gjorde ingen ansats till att stoppa mig, så det fanns inget jag kunde göra.

Jag visste inte hur bra relation Justin hade tillsammans med sin mamma, men det skulle jag snabbt få reda på, då det knackade på dörren, och jag hörde hennes ljusa stämma. ”Gumman, kom och öppna dörren ska vi prata du och jag.” Jag kunde inte motstå henne, hon lät så lugn, precis som Justin, men mer kvinnlig. Jag kunde för allt i världen förstå att han älskade sin mamma. Hon må vara liten i växten, men ack vilket stort hjärta hon hade. Hon brydde sig om alla, speciellt mig som hon inte ens kände. Jag öppnade dörren försiktigt för att se så inte Justin stod där. Jag hade fortfarande inte svalt allt, men jag visste att dagen då han och jag var tvungna att prata med varandra skulle komma. Jag var bara inte redo just då, och det förstod hon då hon skakade på huvudet. ”Han är inte här.” Hon klev in i mitt rum, och jag hann inte ens stänga dörren innan hon drog in mig i en kram. Lika varm och go som alla andra hon gett mig. ”Prata med mig, vad är det som har hänt?” Hon kunde nog se att jag hade gråtit då mina kinder var helt stela, och mina ögon helt röda. Sen att Justins ögon också var röda, samt att vi inte befann oss med varandra, det sa väl egentligen allt. Dem har inte kunnat separera på oss på hela veckan.

Ganska kort, men ni får nöja er med det. ^

En osäkerhet fanns i hans ögon och jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Jag ville verkligen sova tillsammans med honom då jag tidigare insett att jag sover som bäst med honom bredvid mig. Dem två nätterna som han spenderade i mitt rum är dem bästa nätterna i mitt liv, jag sov så mjukt och skönt, samtidigt som jag visste att jag var i trygga händer. Han pillade på mitt ena axelband på klänningen, men släppte inte mina ögon med blicken. ”Jag vill, verkligen. Men tror min mamma ballar ur.” En besvikelse sköljde över mig, men jag om någon förstår att man ska respektera sin mamma. Även om man ibland kan anse att man själv är vuxen. ”Jag förstår dig.” Även om jag ville framstå som glad, kunde jag inte undgå att höra min egen besvikelse i rösten. ”Sköter jag mig, och lyssnar på henne, får vi dela rum sista delen av veckan. Så jag tänker göra som hon säger. Men jag kan vara hos dig tills du somnar.” Ett litet leende fann sig på mina läppar, och en stor vind kom och tog tag i mitt hår, så att det stod rakt ut. ”Du ska sköta dig, hör du det?” Han skrattade, och det där skrattet kunde få mig att göra vad som helst. ”Jag ska.”

Vi låg kvar ute i säkert två timmar och tittade på alla stjärnor. Han låg så att han hade sitt huvud på min mage. ”Tänker du gå ut skolan med oss andra, eller kommer du hoppa av?” Jag hade länge funderat över det, och samtidigt funderat över vad som skulle hända med oss den dagen han gjorde det. Jag skulle alltid finnas kvar i LA, men skulle jag bli en av hans tjejer som han kom till då han bara var där, eller betydde jag något mer för honom? Det var sådana frågor som cirkulerade i mitt huvud. ”Jag vet inte, men som det ser ut nu kommer jag gå ut med er.” Han vände sig om och la sig på mage och stödde sitt huvud i sina händer. ”Vadådå?” Jag visste att det skulle komma en följdfråga, men jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna förklara för honom vad jag tänkte på. ”Bara undrade.” Han la sig precis som han legat innan, på min mage och pekade upp mot himmelen. ”Såg du stjärnfallet?” Han lät exalterad och slät sina ögon, så jag förstod att han önskade sig något, och det var ingen idé att fråga honom vad, då man aldrig avslöjar något sådant, i alla fall inte jag.

”Klockan är mycket, och jag fryser. Ska vi gå in?” Det var faktiskt Justin som ville gå in, så jag följde vänligt med honom. I hissen på väg ned några våningar tog han mig i handen och avfyrade ett vackert leende, ett leende bara han kunde bära upp fullt ut. ”Vad ska vi göra imorgon?” Om jag kände Justin rätt hade han redan planerat hela veckan, men han såg ut som ett frågetecken när jag frågade honom. ”Jag vet inte. Vi får se.” När hissen stannade gick vi ut och fick se något som gjorde att jag började skratta. Alfredo har åldern inne för att dricka, och tro mig, han tog varje tillfälle att utnyttja det, vilket sedan resulterade i att han pratade med krukväxter i korridoren. ”Behöver du lite vatten?” Det var en mening som kom från Alfredo, och inte Justin. Jag tror inte ens han märkte att vi kom, men det såg jag till att ändra på. ”Det är nog du som behöver vattnet.” Han tittade upp på oss, men jag tror inte han uppfattade att det var vi som stod framför honom. ”Oh är det inte kärleksparet som kommer här. Hur gick det på deeeejteeen?” Han drog ut på dejten så det blev att låta lite lurigt, vilket fick oss att börja skratta. ”Bra. Riktigt bra.” Svarade jag drömmande.

♥

”Dags att kliva upp min sköna.” Rösten var så långt borta, men beröringen från ett par läppar på min kind fick mig att burra ned mig i täcket och känna mig älskad, men tanken slog mig sedan att jag inte hade ett minne av att jag låtit min dörr vara öppen, eller att Justin sovit kvar. Jag slog upp mina ögon och möttes av hans hazzelbruna ögon. Dem tittade vänligt på mig, innan han mjukt fick ett leende på läpparna. ”Hur, hur kom du in?” Jag satte mig upp mot sänggaveln med täcket tätt om min kropp. Jag hade den natten sovit i enbart trosor, och kände att situationen blev en aning obekväm. ”Jag tog med mig din nyckel inatt när jag gick. Jag ville överraska dig med frukost på sängen.” Han gjorde en gest med handen som visade den silvriga kärran bredvid sängen, som var full med frukost. Jag reste mig upp med täcket tätt kring min kropp, och fiskade upp min bh samt mitt linne som låg på golvet för att sedan styra stegen mot badrummet. ”Åh, förlåt. Detta skulle inte hända. Vi skulle ta det lugnt, i din takt. Förlåt.” Jag kunde höra hur min sovrumsdörr slogs igen, och jag förstod att han hade stormat ut. Jag fick faktiskt en känsla av att han menade varje litet ord och att han verkligen inte menade att inkräkta på mitt privatliv.

När jag kom ut ur badrummet och var påklädd såg det likadant ut som när jag gick in, vagnen stod på sin plats, men ingen Justin syntes till. ”Justin?” Jag ropade men fick inget svar. Jag sprang ut i det stora rummet, men han fanns inte där heller. I farten på väg ut från hotellrummet fick jag syn på nyckeln till rummet och en lapp som hade ett enda ord, förlåt, skrivet på sig. Han var verkligen ledsen. Jag gick mot hans hotellrum, men blev stoppad innan jag kom fram, av Pattie. ”Hej gumman. Hur gick det igår?” Hon drog in mig i en kram jag sent kommer glömma. Av hennes sätt att bemöta mig på tror jag att jag hade blivit accepterad. Jag fick en känsla av att hon faktiskt gillade mig, men skenet kan bedra, som man brukar säga. ”Vi hade jätte trevligt. Han är helt underbar.” Jag rodnade, då jag insåg att det var tills han mamma jag faktiskt hade sagt det. ”Om ni två bara kunde se hur den ena kollar på den andra, och tvärtom. Ni är som gjorda för varandra. Och jag hoppas en dag att du kommer tillhöra den här stora familjen.” Jag rodnade om möjligt ännu mer, jag förstår inte vad Justin och hans mamma gör med mig, men jag rodnar direkt det kommer ut ett vänligt ord från deras mun. Det går inte att förklara men det händer. ”Vad snäll du är. Men om du ursäktar, måste prata med Justin, vi hamnade i en konstig sits imorse.” Hon tittade undrandes på mig. ”Hoppas ni löser det.” Sedan gick hon vidare mot hissen.

”Justin, vart är du?” Hans dörr var upplåst, hur nu det kommer sig. ”Här.” Ett enkelt svar från honom, som kom från sovrummet, och jag kunde höra hur nedstämd han var. Jag ställde mig i dörren och såg honom ligga på sängen med en serietidning i handen. Han tittade inte ens upp på mig, och det gav mig svåra smärtor i magen. Var han arg på mig eller var han besviken på sig själv? ”Varför gick du bara?” Han la fortfarande inte ned tidningen och det gjorde mig bara irriterad. Jag ville att han skulle se på mig när jag pratade med honom. ”Titta på mig när jag pratar med dig.” Jag var inte bara irriterad inom mig, utan jag visade det också genom att höja rösten åt honom. Jag hade aldrig gjort det till någon tidigare, så det kändes konstigt, men det gav effekt. ”Förlåt.” Jag suckade och satte mig i fotändan på sängen. ”Om inte du slutar säga förlåt kommer jag aldrig mer kunna höra det ordet, och ta det på allvar. Nå, varför gick du?” Han satte sig upp och la ned tidningen på bordet bredvid sängen. Hans rum var lika stort som mitt, bara det att det var spegelvänt, sängen var lika skön och det enda som fattades i hans rum var mina kläder. Jag ville sova med honom, jag ville dela rum med honom. På så sätt skulle vi komma närmare varandra. ”Jag ville ge dig utrymme. Jag gjorde fel som bara gick in till dig imorse.” Jag skakade på huvudet. ”Det gjorde du inte alls. Jag blev förvånad, och när jag insåg att jag inte hade några kläder på mig blev det bara pinsamt för mig. Jag har inget emot att du ser mig, men när jag aldrig visat mig för någon tidigare känns det nytt, spännande.”

Efter många om och men släppte han det och drog ned mig i sängen, han insåg att skadan inte var så stor som han hade trott från början, och det var skönt. Jag låg under honom, samtidigt som han pressade sina efterlängtade läppar mot mina. Jag hade saknat dem riktigt mycket. Kyssen övergick till lätt hångel, och det var inget jag hade något emot. Hans fingrar hittade min kant på linnet och han lät ena handen åka in under, för att sedan stryka mig löst och försiktigt på magen. Jag hade sagt att när han gick för långt skulle jag tala om det för honom, men jag tyckte det var mysigt, och han gjorde inget mer. Han kysste mig ned på halsen och ett lätt stön lämnade mina läppar, han var gudomlig, och visste precis vad det var han gjorde. En lust inom mig vaknade till liv, och jag hade aldrig tidigare känt den i min kropp, så jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med den eller vad som fick den att växa. Allt var nytt och intressant tillsammans med honom. Han slutade tvärt att kyssa mig på nyckelbenet innan han tittade upp på mig och log. ”Ska vi gå tillbaka till ditt rum, och äta vår frukost?”

Hur tror ni det kommer gå för Justin och Pearl? =)

Jag kan ge er en hint om nästa kapitel. DRAMA... Sedan får ni bita i resten, tills imon. :) haha ^^ Visst är jag snäll mot er? (A)

Jag hade bett mamma att prata med personalen på hotellet för en överraskning åt Pearl. Hon hade ingen aning om vad vi skulle göra, och var troligen väldigt nervös innan jag knackade på hennes dörr med en stor röd ros i handen. Hon öppnade dörren, vackrare än någonsin, även om hon bara hade fixat sitt hår och satt på sig en klänning. Hon log sött mot mig innan hon klev åt sidan och släppte in mig. ”Gud vad fin du är.” Hon tittade ned på sig själv och sedan på mig. ”Som att jag kan tävla med dig.” Jag hade helt vanliga kläder på mig, så var det någon av oss två som var vacker den kvällen var det helt klart hon. Jag hade inte sett henne i en sådan kort klänning innan, även om den inte var för kort. Jag gav henne rosen, som hon genast förde mot sin näsa och drog in ett djupt andetag av. ”Tack.” Även om det var ett ord på fyra bokstäver kunde jag höra på hennes röst hur hon verkligen menade det, att det kom från hjärtat. ”Är du klar?” En lätt nickning var det enda hon gav mig, och jag fick en känsla av att hon var nervös. Hon såg mig inte ofta i ögonen, och hon sa inte speciellt mycket. Vilket var väldigt olikt henne, i alla fall runt mig.

Vi gick hand i hand tillsammans till hissen som hon trodde skulle ta oss nedåt, men nejdå, jag hade planerat dejten på taket, så vi åkte upp en våning. Hon tittade skräckslaget på mig, men jag drog bara in henne i min famn och strök henne över ryggen. ”Mr. Bieber, vart tar du mig?” Hon lät seriös, nästan lite arg, men jag kunde känna hur hon log mot min axel, vilket var en lättnad. Jag stod fortfarande tyst i hissen men höll henne tätt nära mig, jag kunde mig nästan känna hennes hjärta som hade jämna slag. Hennes puls ökades en aning för varje sekund som gick. Hissen plingade till och vi hade kommit upp på den våningen som sedan skulle ta oss till taket. Tillsammans gick vi mot dörren men när vi var framme höll jag för hennes ögon, och öppnade försiktigt dörren, för att sedan leda henne ut genom den. Hon protesterade en aning, men gav sig tillslut när hon insåg att jag inte skulle göra det.

”Är du beredd?” Jag hade satt ned henne på en stol, och hon lovade att inte titta, fören jag sa att det var okej. Hon nickade till. ”Ja, det är jag.” Jag kunde höra frustationen i hennes röst, och för mig var det bara kul. Jag fick lära mig något nytt om henne varje dag, dock visste jag redan att hon inte gillade överraskningar, men att hon inte hade något tålamod var nytt. ”Du får titta.” Hon blinkade till några gånger innan hennes ögon anpassade sig efter ljuset som fortfarande fanns från solen. Hon tog sig för kinderna och flämtade till. ”Justin, vad har du gjort?” Hon lät så söt, det gjorde nästan ont i mig hur mycket jag ville dra in henne i min famn och bara hålla om henne, hon var så fruktansvärt söt. ”Jag har tagit med dig på en dejt som jag hoppas du tycker om.” Framför henne fanns det ett bord dukat för två, med olika sorters plockmat, och champagne, tro det eller ej. Men min mamma sa det var okej. Hon vet att jag inte dricker mycket, så hon har inget att oroa sig över. Bakom mig fanns det en sådan stor dubbelsolsäng, med nätgardiner hängandes på sidorna, så vi kunde lägga oss där sedan och kolla på stjärnorna tillsammans. ”Jag är helt rörd, du är så snäll mot mig.” Hon tog min hand över bordet och kysste baksidan på den. Vilket fick mig att rysa en aning. Hennes beröring får mitt hjärta att slå i otakt.

•

Maten var fantastisk, och det skulle jag med glädje säga till personalen sedan. Det var längesedan maten smakade så bra, och jag vet inte om det hade att göra med att Pearl var med mig, eller om det faktiskt var så att maten var mycket bättre än på alla andra ställen. Hon hade sagt samma sak som jag, och visat det genom att äta så mycket att hon trodde det skulle rulla vindruvor ur öronen på henne. Hon hade humor den tjejen, och det var bland annat det hos henne som jag gillade, då jag själv var ganska humoristisk. Tillsammans hade vi faktiskt riktigt roligt, och det tyckte jag var en ganska stor del i ett förhållande. ”Är du mätt nu?” Hon tittade på mig som att jag vore galen. ”Jag orkar inget mer. Men du ska bara veta hur gott det har varit.” Hon sköt ut sin stol, och jag blev genast nervös av att hon skulle gå, men hon kom och satte sig i mitt knä, samt la sina armar om min hals. Jag tror att både hon och jag kände av alkoholen, men jag hade inte så mycket i kroppen att jag skulle göra något med henne som hon inte ville. Jag hade inga sådana planer, jag skulle aldrig göra henne illa.

Hon kysste mig passionerat och lät sina naglar försiktigt dras i min nacke, håret över hela kroppen reste sig men hon gav sig inte. Tillsammans reste vi oss upp och gick mot den där stora ute sängen och la oss ned i den. Hon hamnade under mig, men det ändrade hon snabbt på då hon la ned mig på rygg och satte sig gränsle över mina höfter och fortsatte kyssa mina läppar, för att tillslut nå min hals. Mina händer var inte still en enda sekund, då dem gick upp och ned från nacken till hennes rumpa, och upp igen. Hon satte sig upp och stödde sina händer mot mitt bröst, med en intensiv blick på mig satt hon bara så ett tag. Hon bet sig löst i läppen och la sig ned bredvid mig på en av kuddarna. ”Jag måste fråga dig en sak.” Hon lät osäker, eller nervös, jag kunde inte bestämma mig, antingen en av dem, eller så var det båda. Jag satte mig upp bredvid henne, och hon gjorde det samma så vi hamnade mittemot varandra. Hon tog min ena hand och flätade samman våra fingrar. ”Fråga på du.” Jag ville inte att hon skulle höra min osäkerhet, men till och med jag kunde höra den på min darrande röst. ”Igår när du satt hos mig, hörde jag vad du sa till mig. Menade du verkligen det?” Även om alkoholen fanns i kroppen, så förstod jag att det var något hon hade gått och tänkt på hela dagen. Och jag var verkligen ledsen över att jag hade sagt det i hopp om att hon sov, men faktiskt gett henne något fruktansvärt att tänka på, då hon inte visste om det var sant eller inte.

”Jag menade varje ord jag sa till dig. Du är en tjej jag skulle kunna dela mitt liv med, sen om du känner samma sak, det kan jag tyvärr inte svara på.” Vi låg sida vid sida i den där sängen och kollade på varandra. Vi rörde inte varandra för första gången på länge, hon kändes så nära men ändå så långt borta. En enkel tår lämnade hennes ena öga, och det gjorde mig lite nervös. Jag visste inte vad hon skulle svara, eller om hon ens tänkte göra det. Hon tog ett djupt andetag, och det kändes som att det inte var en bra signal. Man brukar bara göra så om man ska komma med dåliga nyheter, men hon förvånade mig. ”Jag tycker så mycket om dig. Du är den första grabben i mitt liv som jag har känt såhär för, du gör mig glad och lycklig på samma gång. Visst kände jag saker för Tony, men i efterhand var allt bara en lek från hans sida, så jag glömde snart bort det och la allt bakom mig.” Jag fick ont i magen när hon tog upp allt med Tony, visst kände jag till det, men jag hade aldrig hört henne själv säga något om det.

”Jag vill inte gå för fort fram, då detta är helt nytt för mig. Jag hoppas du respekterar det? Även om det är okej att vi sover tillsammans då och då, men att du inte förväntar så mycket annat från mig.” Jag såg att det satt långt inne på henne att säga det där. Och jag kunde förstå henne, hon ville utforska kärleken på en ny nivå än den hon var van vid. Alla har vi kärlek i våra liv, även om det kommer från vänner eller familj. ”Lugn gumman. Jag kommer inte be dig göra något du inte vill. Allt kommer ske på dina villkor.” Hon la sig halvt på mitt bröst, så jag fick chansen att lägga mina armar om henne. Även om jag gillade hennes kyssar, så var bara hennes närhet så mycket bättre. Hon gosade in sin i min famn, nästan så att hon gjorde om mig till en kudde hon inte ville släppa, men jag hade absolut inget emot det. ”Varför har jag inte hittat dig tidigare? Eller varför finns det inte fler som du?” Ett leende nådde hennes läppar, och jag kunde inte motstå att kyssa henne. Hon drog sig tillbaka och tittade på mig. ”Sov med mig?” Hennes söta lilla leende fångade mig på en gång.

Först och främst vill jag bara tacka alla som beklagade här om dagen. Igår var det som sagt begravning, och det var jobbigt, riktigt jobbigt. Men nu är det gjort, och han får vila i frid. Han kommer alltid vara älskad och saknad hos mig, men man måste gå vidare.

Det kommer komma ett till kapitel ikväll. :) Jag känner mig på ganska bra humör, och sen har det varit lite krackligt med kapitel dem senaste dagarna. Så jag tycker ni förtjänar minst två idag iaf. :) Hoppas ni gillar deras lilla semester dem är på. (",)

På morgonen när jag vaknade kunde jag med öppna armar välkomna dagen och dess utmaningar. Jag visste att det skulle bli kaos på stranden om Justin visade sig där, men det var något jag var tvungen att leva med om jag ville vara med honom. Jag låg kvar i sängen ett tag och tänkte tillbaka på det jag hade hört Justin säga kvällen innan. Det kändes som en dröm, men jag vet att jag var vaken, och jag kan inte fråga honom om det heller då han trodde att jag sov och inte hörde något. Jag sträckte på mig och tog mig in på badrummet och in i duschen. Det kändes overkligt på något sätt, att jag faktiskt stod i en dusch på Hawaii, och rakade mina ben. Eftersom att vi skulle iväg till stranden på dagen struntade jag i att sminka mig, inte ens mascara, men jag smörjde in min kropp innan jag drog på mig kläder för att sedan kila bort till Justins rum, och se om han var vaken. Jag tog min väska och stoppade ned min plånbok, telefon och slutligen mitt kort till rummet och steg ut. Dörren till Justins rum var öppen så jag var på väg att gå in men jag hörde Pattie där inne så jag stannade kvar. ”Jag såg när du kom ut från hennes rum inatt…” ”Ja, jag stannade tills hon sov, och lite längre. Jag satt och tittade på henne ett tag, hon är så söt när hon sover.” Hon skrattade till ett slag och log mot honom. Själv började jag rodna där jag stod i korridoren.

”Hej sötnos. Är du redan klar?” Han kom mot mig med bar överkropp och mjukisbyxor. Det såg precis ut som att han hade kommit ut från duschen precis, då hans hår var fuktigt. ”Ja, jag vaknade av mig själv dessutom. Så jag är utvilad.” Vi kramades ett tag, inget mer. Sedan drog han på sig sin tröja och tog med sitt kort och tillsammans lämnade vi rummet och gick mot hissen. Vi alla skulle samlas för att äta frukost, vilket jag tyckte var väldigt kul, att vi alla gjorde saker tillsammans. Jag hade liksom växt upp utan syskon och utan vänner så jag hade aldrig haft den gemenskapen runt mig. Vilket faktiskt gjorde att jag fick uppleva något helt nytt tillsammans med dem alla. ”God morgon.” Alla hälsade i mun på varandra, så jag var artig och hälsade tillbaka. ”God morgon.” Jag kände själv hur jag sken som en sol mot dem flesta andra som satt i restaurangen, dem såg trötta och slitna ut, medan jag hade ett brett leende på läpparna och kände mig hur pigg som helst. ”Sovit gott?” Usher var den som fortsatte konversationen, och han var även den som såg piggast ut av dem. Alfredo och Marvin såg däremot helt medvetslösa ut, så man kan ju fråga sig hur länge dem hade varit uppe under natten. ”Som en prinsessa. Skönaste sängen någonsin.” Dem skrattade åt mig, eller med mig då jag också skrattade. ”Bra det.”

Frukosten var underbar, då jag plockade lite av varje på tallriken. Rikligt med frukt blev det, speciellt jordgubbar och melon. Justin åt enbart pannkakor och sirap, och det var väl det enda jag inte åt, då jag inte kan med smaken av sirap på mat. Precis som måltiden på kvällen blev vi sittandes ett tag även vid frukosten. Tillslut hade Justin så mycket myror i brallan att han inte kunde sitta still, så vi gick upp till våra rum, och bytte om till badkläder. Det fick bli min mörkrosa bikini, då det var den enda jag hade med mig. Jag stoppade ned solskyddsfaktor i väskan samt en handduk, och tog på mig mina flippflopp och gick ut. Justin stod lutad mot väggen men tog min väska när jag kom och stoppade ned sin handduk i den. ”Orkar du inte bära själv?” Han tog hela väskan och hängde den på sin arm, vilket fick mig att skratta till en aning. ”Du behöver inte, jag skojade.” Han skakade på huvudet när jag försökte ta tillbaka den, och la ena armen om mig. ”Jag vill.” Vi hade sagt till dem andra att vi gick ned till stranden innan dem, men Kenny hade sagt att han skulle följa med, så att det slapp bli kaos. Jag hade aldrig varit ute med honom under en sådan sak, förutom den gången vi var i Beverly Hills och handlade, men då var det ändå inte hysterisk.

På stranden var det inte alls så mycket folk som jag trodde det skulle vara från början, men nog fanns det just tonårstjejer som skulle bli helt galna om dem såg vem som fanns bara några meter från dem. Vi la ned våra handdukar på varsin solstol som stod bredvid varandra. ”Hey, kan inte du smörja min rygg?” Jag viftade till med flaskan, och han gjorde som jag bad honom. Kenny satt i skuggan bara någon meter från oss, inte vet jag om han inte gillade solen eller vad det var som var fel, men där satt han. ”Självklart min sköna.” Jag la mig ned på mage och Justin satte sig mellan mina ben, med sina ben på varsin sida om stolen. Jag rös till när han hällde på solkrämen på ryggen och började smörja in det i min rygg. ”Tack.” Han la sig ned på sin stol med ansiktet mot mitt håll. Hans ena hand letade efter min, så jag tog fram den och lät honom fläta samman våra fingrar. Jag måste ha somnat till en stund, för när jag slog upp mina ögon var alla samlade och hade dragit massa stolar till oss. Pattie satt upp på sin och pratade med Justin tvärs över mig. ”Du somnade, men jag ville inte väcka dig. Ska vi bada?”

Tillsammans gick vi ned till vattnet dock inte intima, med händerna sammanflätade vilket jag förstod fullt ut. Pattie hade pratat med oss om vår relation, och jag förstår att hon bara vill sin son väl. Jag har absolut inget emot det, tyckte snarare att det var lite skönt och mysigt. Att det han och jag hade tillsammans inte kunde kommas åt av massa fans eller paparazzi, även om dem kommer komma upp med massa anklagelser och påstående angående vår relation. Dem kommer dock aldrig få ett svar på det. Det vi har, är för just oss. Han och mig. Vattnet var svalkande skönt mot fötterna i vattenbrynet, och vi fortsatte ut tills det nådde våra knän. Alfredo och Marvin kom springandes från stranden och det slutade med att både jag och Justin var helt dyngsura. Dem hade på något sätt lyckats skvätta lika mycket vatten precis som att jag hade doppat mig själv. Alfredo skrattade så mycket att han höll sig för magen när han kom upp ur vattnet. ”Va fan va det där bra för?” Justin var inte glad, själv brydde jag mig inte så mycket. ”Lugna ned dig lite. Bara vatten. Kom nu.” Jag drog med mig honom ut på djupare vatten, och vi badade tillsammans ett bra tag innan det började bli kallt, och jag såg ut som ett russin.

♥

”Får jag bjuda dig på en dejt ikväll, bara du och jag?” Jag och Justin hade tillsammans med Kenny på betryggande avstånd valt att gå en bit på stranden bara för att få se vart det var vi var någonstans. Jag tyckte synd om Kenny som inte gick med oss, men Justin hade sagt att han inte ville tränga sig på och att det var han själv som valt att hålla sig bakom oss, ifall något skulle hända. ”Vad söt du är. Självklart får du det.” Hans leende verkligen bländade mig i solens sken och jag ville inget annat än kyssa hans perfekta läppar, jag kämpade med mig själv där vi gick. Jag ville brotta ned honom i sanden och verkligen hångla upp honom, men jag gjorde det aldrig. När vi hade gått en bra bit valde vi att gå tillbaka istället. Jag ville inte att Kenny skulle känna sig utanför så jag drog in min arm i hans, så vi gick armkrok tillbaka. Han skrattade bara åt mig, men tog inte bort sin arm. ”Vilken kul tjej du har hittat Justin.” Båda två skrattade åt mig, men det kunde jag ta. ”Jag tyckte synd om dig. Så va snäll.” Han lyfte upp mig och la mig över axeln, vilket jag absolut inte var beredd på, så jag började tjuta av skratt.

När jag kom tillbaka till mitt hotellrum efter en hel dag på stranden kunde jag känna hur färgen hade tagit på mig, och jag kollade mig i spegeln för att få det bekräftat. Jag hade fina ränder av bikinin så jag var riktigt nöjd. Innan jag hoppade in i duschen valde jag noga ut mina kläder, och jag ångrade då att jag inte hade tagit med mig min lilla svarta klänning. Den man egentligen alltid ska ha med sig, den passar till allt. Istället tog jag min vita, likadana, och matchande vita underkläder. Sedan hoppade jag ännu en gång in i duschen, och skrubbade av mig allt salt från havet samt all sand jag hade på mig. Det var skönt att komma ut ur duschen, och eftersom att jag alltid eftersvettas av en varm dusch satte jag mig en stund på balkongen i bara handduk så att jag skulle få torka och lugna ned mig lite. Jag kom på mig själv med att känna mig en aning nervös över att vi faktiskt skulle på vår första dejt. Han hade bjudit mig, jag kunde inte tro det, och jag vet inte varför jag tyckte det var så konstigt med tanke på vad han hade sagt till mig på kvällen, då han trodde jag sov.

Ni får ett kapitel idag, eftersom att jag inte vet hur det blir imorgon.
Sen ska jag försöka skriva lite fler under kvällen, och under helgen, så att jag kan ge er en hel del nästa vecka. :) Ligger inte alls många före er nu, och det stör mig lite, då jag bara vill ösa över kapitel på er. (A)

Jag vet inte vad som hade tagit åt mig, innan jag träffade Justin var jag till och med rädd för att gå i kjol och linne, just för att folk skulle döma min kropp. Det var bland dem störta rädslorna jag hade, och där låg jag på honom, endast i underkläder. Jag lät honom se mig som ingen annan människa, än min mamma och pappa, har sett mig tidigare. Jag såg alltid till så att jag var den enda kvar efter idrotten i skolan, så att ingen annan kunde se mig när jag duschade och bytte om. Jag kände mig vacker i hans närvaro, han gjorde mig vacker. Han la ned mig försiktigt på rygg och la sig halvt över mig, hans händer fortsatte vandra över min kropp, men han närmade sig inte dem intima delarna utan drog lugnt och försiktigt sina fingertoppar efter sidan på mig. Jag har aldrig varit med en annan grabb på det sättet som jag var med Justin, och hade absolut inte legat med något. Min mamma har alltid sagt till mig att jag ska vänta tills jag möter den rätta. Jag kunde inte säga då att Justin inte var min rätta, men jag kände i min kropp att det var rätt att utforska lite. Vi kysstes, och tungorna lekte tillsammans. Allt kändes rätt, det kändes som att Justin var på väg att ta mig till 7:de himmelen.

Vi låg där ett tag, vet dock inte hur länge, och det var fruktansvärt skönt. Det kändes lite som att det bara var vi på semester, men den känslan försvann illa kvickt då det knackade på dörren. Justin släppte motvilligt mina läppar och satte sig upp. Jag gick in i badrummet och började kamma håret under tiden han gick och öppnade. I spegeln kunde jag se hur mina läppar hade svällt upp en aning, men det klädde mig. Jag visste att det var från Justins underbara kyssar och jag kunde inte klaga. Han visste verkligen vad han gjorde, men jag tror inte han förstod vad han gjorde med mig. Hur min kropp reagerade när han tog i mig, eller hur min mage började bubbla likt sockerdricka varje gång han kollade på mig. ”Sötnos, är du klar? Vi ska gå och äta tillsammans.” Jag hade precis fått på mig en rosa somrig klänning, och var klar med allt annat. Så jag släckte lyset och klev ut från badrummet. ”Japp, det är jag.” Alfredo stod i dörren när jag kom ut, och han tittade på mig och log. ”Kom nu kärleksparet.” Han gick mot hissen och förklarade att alla andra redan hade åkt ned till restaurangen.

Jag fick Justin på min vänstra sida, och Scooter på min högra vid matbordet. Vilket jag absolut inte hade något emot, sedan satt alla andra utspridda runt bordet, Justins mamma Pattie satt mittemot mig. Hon såg ut som en människa som inte ens klivit på en myra, en vänlig själv. Jag var inte van att ha sådana runt mig, inte folk över huvud taget som log mot mig och sa att jag var fin. Det fanns inte i min värld innan Justin klev in och tog mig med storm. ”Så, hur träffades ni?” Scooter tog en klunk av sin öl han hade beställt in, då dem tyckte det var acceptabelt att dricka med måtta, för dem som hade åldern inne, under semestern. Både jag och Justin tittade på varandra, och jag tänkte tillbaka på första gången, då jag stod framför klassen och han sa till läraren att jag skulle få sätta mig ned. ”Vi går i samma klass, i alla fall en del ämnen.” Justin var den som svarade, men jag log och nickade instämmande. Jag vet inte om frågan var riktad mot mig, men jag försökte hänga med så mycket som möjligt. Då det kom frågor efter frågor.

Tiden rusade förbi oss när vi satt och åt, vilket absolut inte gjorde något då vi hade hur trevligt som helst. Det kändes som att jag hamnade med i gruppen ganska på en gång, så jag hoppas att jag skötte mig bra nog. Justins mamma var verkligen en ängel, hon frågade massa frågor om mig och min familj, som jag gladeligen svarade på. Jag hade absolut inget att dölja, varken för henne eller för Justin. Det är inte bra att börja en relation med massa lögner, så jag var ärlig. Vi hade suttit på restaurangen på hotellet runt 5 timmar, och jag gäspade stort och tydligt, vilket fick mig att börja skratta. Justin tittade på mig med förvånad blick, så han måste ha missat det. ”Vad är det?” Jag skakade bara på huvudet och tog hans hand under bordet. ”Jag är fruktansvärt trött. Jag har aldrig skrattat såhär mycket tillsammans med underbara människor tidigare. Så det tar på krafterna.” Han log mot mig, och kysste min hand rygg. ”Vill du gå och sova?” Eftersom att vi hade kommit fram någon gång på eftermiddagen så hade det varit en ansträngande dag. Första gången för mig utomlands, visst hade jag lämnat LA någon gång, men aldrig så långt. Och absolut inte från mina föräldrar, som inte ens visste om att jag var på Hawaii. ”Ja, men sitt kvar du. Jag hittar.” Han spärrade ögonen i mig, och reste sig upp. ”Kommer aldrig på frågan.”

I Hissen upp till vår våning var vi själva, vilket resulterade i att Justin pressade sin kropp mot min och kysste mig som han aldrig gjort tidigare. Han sög musten ur mig, och jag var inte den som klagade. Jag gillade hela situationen, speciellt att stå mellan en vägg och grabben jag gillade. Hela vägen till rummet kysste han mig på halsen eller på kinden, och det såg till så att jag tappade koncentrationen en aning, men tillslut fick jag upp dörren. ”Justin.” Jag försökte mig på en ansträngning, men det kom bara ut som ett lätt stön, och det eggade honom ännu mer då han vände mig om och pressade sina läppar mot mina och lyfte upp mig så att jag hade mina ben kring hans midja. Jag skulle inte kunna sova om han fortsatte, men det visste inte han, och han fick inte ens stanna kvar hos mig. ”Borsta dina tänder nu, och hopp i säng. Jag stannar tills du somnat.” Vart har jag hittat honom? Hur kan han vara så snäll mot mig? Det var många frågor som cirkulerade i min skalle just den tidpunkten. Jag gjorde dock som hon han sa, och gick in i badrummet utan att ens fundera på saken.

Han låg ned i min säng när jag kom ut ur badrummet, men jag hade ännu inte bytt om. Nattlinnet låg ganska högt upp i min väska, så jag behövde aldrig vända upp och ned på den för att hitta det jag sökte. Kläderna åkte av framför Justin då han tidigare under dagen redan sett mig i underkläder, men när jag skulle ta av mig bh:n vände jag mig bara om, och jag kunde höra hur han flämtade till. Jag vet inte varför men jag gillade känslan i kroppen då han suktade efter mig. Jag gillade att han tyckte om mig, det fick mig varm i hela kroppen. Att jag, Pearl Shine funnit någon som tycker jag är vacker, när jag knappt själv gör det. ”Sexy, kom hit med dig.” Jag kunde höra på honom hur svårt det var att behärska sig, men jag tyckte han gjorde det ganska bra, för att vara en grabb och för att veta innebörden med sex. Jag la mig ned i sängen och vi kollade på varandra ett bra tag innan han bröt tystnaden. ”Du ska bara veta hur vacker du är i mina ögon.” Han placerade en hårslinga bakom mitt öra och kysste mig på kinden. ”Om du bara kunde se hur underbar du är i mina ögon.” Jag var bara tvungen att kontra med en av dem störta sakerna i mina ögon. Jag önskade att han kunde se hur han fick mig att må, samt hur jag mådde innan jag träffade honom.

Jag la mig ned ordentligt med ryggen mot honom, i en gest som ville bevisa att jag ville att han skulle lägga sig bakom mig. Vilket han förstod på en gång då han la sig ned och placerade en arm om mig. ”Sov gott gumman. Det blir en dag imorgon också, och då ska vi ligga vid stranden.” Ett leende tog över mina läppar, och jag såg verkligen fram emot att få ligga på en solstol och bara njuta av solen, det var längesedan som jag fick göra det. Och tänkte absolut ta till vara på tillfällen som dessa. Jag hörde Justins andetag en bit ifrån mig, precis som att han hade försvunnit, men jag kunde fortfarande känna hans arm om mig. ”Jag vill bara att du ska veta hur mycket jag tycker om dig. Hur vacker du är i mina ögon, samt hur mycket jag önska att du kunde känna samma sak. För jag vill någon gång i framtiden kalla dig min. Jag vill få köpa en ros och säga att jag älskar dig, även om det är för tidigt nu. Vi börjar med hur mycket jag tycker om dig.” Jag kunde höra hur han pratade, och troligen trodde att jag sov. Älskade lilla vännen.

Självklart får ni ett till kapitel idag. :) Vi får se hur det blir imorgon, då jag jobbar. Men lägger nog kanske in ett på kvällen när jag kommer hem. Fredag blir lite mer kämpig då jag ska på begravning för min kusin som inte ens blev 30, men ah, vi får se. =/

Jag kunde nästan se hur Pearl slappnade av när mamma drog in henne i en kram, även om jag stod några meter ifrån dem. Jag såg hur mamma log mot mig när hon var på väg att släppa Pearl, och jag såg det moderliga leendet som sa så mycket mer än det visade. ”Vad kul att äntligen få träffa dig.” Alla stod och tittade på mamma och Pearl, och jag såg på henne att hon tyckte situationen var jobbig. ”Ska vi röra på oss eller?” Mamma tittade på mig och la armen om min axel, även om hon är lite kortare än mig så funkade det, kan ha sett lite kul ut, men ändå. ”Du tycker verkligen om henne, jag ser det.” Pearl gick tillsammans med Kenny då hon envisats med att dra sin egen väska, och han ville inte släppa, så dem i stort sett tjafsade om vem som skulle göra vad. ”Ja det gör jag. Hoppas kunna berätta hur mycket, för henne under denna vecka.” Hon log bara mot mig, samtidigt som hon knuffade till min löst i sidan. ”Gå till henne.” Jag gjorde som mamma sa, men jag bar upp Pearl så hon var tvungen att släppa väskan. ”Släpp mig Justin.”

På flygplanet hamnade jag och Pearl längst bak, eller hamnade och hamnade, jag bad alla dra, så jag fick sitta där ostört tillsammans med henne. ”Det där gick ju hur bra som helst.” Hon nickade mot mig, och placerade sitt huvud på min axel, samtidigt som hon flätade samman våra fingrar. Hon hade varit riktigt noga med att inte ge mig en kyss framför mamma, vilket ibland var skrattretande då jag försökte och hon vred huvudet. Men då vi alla hade satt oss ned i planet var mamma inte ens i närheten av oss, så jag pressade mina läppar mot hennes, och hon besvarade kyssen omedelbart. ”Vart ska vi? Snälla säääääg.” Hon lät lite som min lillasyster när hon inte får som hon vill. Vilket bara fick mig att skratta. ”Nej.” hon korsade sina armar och hängde läpp. Så söt som hon var just då, finns det ingen annan människa som kommer bli. ”Sötnosen då. Kom här.” Jag drog in henne i min famn och vi halvlåg i den lilla soffan som vi satt i längst bak. Det var faktiskt riktigt mysigt att ha henne så nära, och samtidigt veta att det var folk runt om oss, det var bara ett bevis på att hon känner sig bekväm.

Vi sov nästan hela resan, hon låg på mitt bröst. Så när vi vaknade av att mamma väckte oss kände jag mig ganska mör i kroppen, även om Pearl inte alls är tung, så blir det en annan sak när man sover. Kroppen domnar liksom bort, men det är inget man inte kan ställa till rätta. Hon satte sig upp och sträckte på sig. ”Har jag sovit på dig hela tiden?” Jag nickade mot henne, och satte mig upp. ”Varför väckte du mig inte? Du måste ju vara platt.” Jag förstår inte hur en annan människa kan vara så söt som hon är. När hon tror att hon har gjort något fel kurar hon ihop sig så att hon blir så liten som möjligt, och hon gjorde lika då. Jag svarade henne aldrig, men vi satt och tittade varandra i ögonen hela tiden. Tillslut beslutade hon sig för att böja sig fram och pressa sina läppar mot mina, men vi blev avbrutna ganska på en gång då mamma kom. ”Vi har landat. Oj, förlåt.” Pearl stelnade till och borrade in sitt ansikte i bröstet på mig. Jag hade inte känt att vi hade landat vilket bara kunde bero på att jag hade sovit riktigt skönt, tillsammans med henne. ”Gumman. Hon har gått.” Hon tittade upp på mig med rosiga kinder som verkligen klädde henne. När vi klev ut från flygplanet stod alla redan utanför och Alfredo stoppade oss. ”Stanna, måste ta en bild.” Pearl stod framför mig så jag la armarna om henne, och hon la ena armen på min.

•

”Varför får inte vi sova i samma rum?” Mamma hade gett en nyckel till Pearl och en till mig, ”Justin, det gör inget..” ”Jo, det gör det. Jag vill sova med dig.” Men mamma var inte lätt att övertala, det visste jag. Och jag visste även att jag skulle förlora argumentet, även om jag inte ville ge mig. ”Nu blir det såhär Justin, och du vet mycket väl varför.” Mamma hade fått sitt sagt, och därmed satt punkt på diskussionen. Jag suckade bara och tog Pearl i handen för att sedan gå mot hissen. Vi hade landat på Hawaii och Pearl hade på en gång kommenterat värmen samt att jag inte hade behövt ta med henne dit. Hon ville inte vara i vägen, eller att jag la pengar på henne då det var jag som betalade resan. Kenny hann precis med in i hissen innan dörrarna stängdes. Själv stod jag och blundade samtidigt som jag tryckte Pearls hand hårdare, utan att jag egentligen var med om att jag gjorde det. ”Mår du bra?” När jag öppnade mina ögon stod hon alldelens intill mig, vilket jag inte var beredd på. ”Ja, har klaustrofobi bara.” Hon la huvudet på sned och kysste mig på kinden. ”Det går bra.” Var det hon svarade och la armarna om min nacke. Även om Kenny var med i hissen så brydde hon sig inte, det var framför min mamma hon inte ville vara intim, vilket jag kan förstå, men ändå inte med tanke på att mamma redan vet att vi tycker om varandra.

”Vi ses om en stund. Okej?” Vi stod tillsammans utanför hennes rum, som låg vägg i vägg med mitt, så vi hade inte långt mellan oss. Men mamma skulle oavsett det inte tillåta Pearl att sova hos mig, eller jag hos henne. Vad tror hon liksom att vi ska göra? Vi är inte ens tillsammans. ”Kom till mig när du är klar.” Hon låste upp sin dörr och la ned hennes kort i min ficka. För att sedan gå in till sig. Jag stod länge och kollade på hennes dörr då jag hamnade i någon slags trans. Tillslut kom jag på mig själv med det jag gjorde, och började skratta för att sedan gå in till mig. Kenny, Scooter och Usher delade rum tvärs över gången, mamma hade ett eget och Alfredo och Marvin delade. Förstår ni varför jag ville ha Pearl i mitt rum? Vi tar ju upp hela hotellet, och det känns onödigt. Mitt rum, lika stort som vanligt kändes verkligen tomt då jag visste att tjejen jag ville ha med mig fanns i rummet intill. Det första jag gjorde var att slänga mig raklång i sängen och stirra i taket samt pusta ut. Resväskan öppnade jag bara och plockade fram rena kläder samt duschartiklar så att jag kunde hoppa in i duschen.

Jag klädde på mig fort och drog på kepsen i farten ut. Mamma var precis på väg ut från sitt hotellrum när jag kom ut i korridoren, och hon såg mig på en gång. ”Du är inte arg va?” Jag hatar att bråka med min mamma, det finns inget värre. ”Nej, men jag förstår inte varför du gör en sådan stor sak av det? Det är ju inte direkt första gången vi sover tillsammans.” Hon spärrade upp ögonen och det såg precis ut som att hon försökte med telepati, vilket inte fungerade så bra som hon hoppats på, då jag inte hade den minsta aning om vad hon försökte förmedla. ”Du vet vad jag tycker om det.” Hon lät osäker, och då slog det mig varför hon satte stopp för det. ”Lugn, du kan vara alldelens lugn. Vi är inte tillsammans så vi har inte gått den vägen. Vi har inte rört varandra mer än kyssar, kommer inte göra det på ett bra tag heller.” En tung suck lämnade hennes läppar som mer var som en lättnad. ”Skräm inte din mamma sådär. Vi säger såhär, sköter du dig, kanske jag ändrar mig i mitten av veckan.” Sedan lämnade hon mig i korridoren och gick mot hissarna.

Jag öppnade Pearls dörr och smög in, jag såg henne ingen stans men jag hörde hur duschen var på i badrummet. Så jag la mig ned i hennes säng och tog upp en tidning som låg slängd på golvet. En vanlig skvallerblaska, och jag har sagt åt henne att hon kommer brytas ned om hon fortsätter läsa dem, men hon envisas med att köpa dem, och försöker övertala mig att hon inte läser om oss två. Jag vet själv att hon gör det, så jag förstår inte varför hon inte bara kan erkänna det. Duschen slogs av, och det tog inte lång tid fören hon kom ut i handduk. ”Gud vad du skräms. När kom du?” Hon tog sig för bröstet och höll hårt i handduken. ”Förlåt, inte meningen att skrämma dig. Jag kom nyss.” Hon tog sina underkläder i handen och gick tillbaka in på badrummet. Jag låg kvar i sängen och skummade i tidningen, tills jag hörde att hon öppnade dörren då jag kollade dit, hon stod iklädd endast underkläder och handduken på huvudet. ”Försöker du döda mig?” Hon skrattade till och tittade intensivt på mig, samtidigt som hon gick mot sängen och la sig på mig för att sedan pressa sina underbara läppar mot mina. Kyssen övergick till hångel, och jag visste inte vart jag skulle göra av mina händer, men tillslut hamnade dem på hennes korsrygg, och där låg dem inte direkt stilla.

Sorry för försening, men när jag kom hem från jobbet igår hade jag så ont i min kropp. Jag trodde nästan mitt liv var slut (A) haha ... Men ah, hoppas ni gillar detta iallafall.
Får se om ni kanske får ett till senare ikväll, det är upp till er. :)

Svar; Jag tröttnar aldrig på att läsa hur mycket folk älskar mina noveller. :) Så överös mig bara. (A) Nej, men det betyder mycket, för det är för er jag skriver. Visst skriver jag för mig själv oxå, men det är inte lika kul. :)

Nej, det var jag inte. Jag vet inte varför Die In Your arms inte föll mig i smaken, men det är väl sådant som händer. Alla kan inte gilla allt. =P MEN, jag Ä L S K A R , All Around The World. Jag spelade den om och om igen till jobbet imorse, på högsta volymen i min bil, och fy fan va jag njöt. Folk tittade efter mig, lite mer än vanligt då jag har en stor baslåda i, och den fick arbeta extra mycket imorse. ^^ Haha.

Jag vet inte hur länge jag satt i sängen innan jag hörde låset vridas om i dörren, och innan hon hann ångra sig flög jag upp och drog upp dörren. Hennes ansikte var inte att leka med, men jag brydde mig inte, jag drog in henne i en varm underbar kram innan hon hann reagera. Jag ville inte se henne ledsen mer, jag hade gjort det för många gånger redan. Hon förtjänade så mycket bättre. Jag strök henne över ryggen, och jag kände hur hon skakade mot min kropp. ”Gumman.” Jag visste inte vad jag skulle säga mer. ”Förlåt. Jag gjorde det jag trodde din mamma skulle göra. Jag dömde henne innan jag hann tänka efter.” Det var skönt att höra henne säga det, skönt att hon förstod. ”Det är lugnt, jag förstår dig lite. Jag sa det på fel sätt.” Vi gick och la oss i sängen igen, och den gången höll jag fast henne. Jag drog henne till mig så mycket jag kunde, jag ville känna hennes kropp mot min, så mycket jag fick.

”Vi tar ledigt från skolan och åker någonstans tillsammans med mamma och alla mina andra älskade vänner.” Hon nickade lite och log mot mig. ”Det ska bli kul att träffa henne faktiskt, jag ser fram emot det.” Jag hörde faktiskt på henne att hon var ärlig, hade hon kunnat hade hon gått upp och packat just då, men hon hade ingen chans att försvinna från mig igen. Hon kysste mina läppar och borrade in sitt ansikte i min hals. ”God natt.” Jag hann inte säga det till henne för hon somnade på en gång då hon slappnade av. Jag låg vaken ett tag och tittade på henne, men somnade inte långt efter. Jag har aldrig sovit så bra som jag gjorde den natten, hon fick mig att sova bra, och jag kommer ihåg vad det var jag drömde, men det är något jag tänker behålla för mig själv. Jag vet i alla fall att jag vaknade med ett leende på läpparna.

”Hur kommer det sig att du inte är på lektionen då?” Mrs. Wright satt vid sitt skrivbord på kontoret och kollade med stränga ögon på mig. Jag blev nervös, men jag visste att jag var så illa tvungen att göra det. ”Jag vill ha ledigt i en vecka.” Jag stod på mig, hade huvudet högt även om hon inte lät speciell glad över att jag inte var på lektionen. Hon kollade ned i sina papper där lärarna rapporterar till henne varje fredag om hur eleverna har skött sig. Jag visste att jag låg bra till i alla ämnen, så hade hon inget annat att klaga på kunde hon inte neka mig ledigt. ”Ja, du ligger ju hela 3 kapitel före alla andra i din matteklass. Så jag ser inga hinder från att inte ge dig ledigt.” Hon tittade upp på mig, och slog ihop sin pärm. Jag kunde pusta ut, men sedan såg jag att hon var på väg att säga något mer, och då blev jag genast stel igen. ”Så jag får väl hoppas att du får en trevlig semester, eller vad du nu ska göra.” Justin hade redan fått ledigt, då hans mamma hade ringt skolan och dragit en vit lögn om att han var tvungen att jobba, och han gick faktiskt där frivilligt, han kunde hoppa av när han ville. ”Tack, det hoppas jag med.”

Justin befann sig redan på mitt rum, i hopp om att jag fick ledigt, men när jag klev in tänkte jag skoja lite med honom, så jag såg ledsen ut. Han kollade på mig med hopp i ögonen, men jag skakade bara lite smått på huvudet och kastade mig på mage i sängen. ”Fick du inte?” jag låg kvar och kände hur han satte sig ned i sängen, samt la en arm på min korsrygg. ”Gumman, det kommer fler chanser.” Jag tyckte lite synd om honom, så jag reste mig upp och drog av ett brett leende. Ett leende som inte gick att misstolka. Han började skratta smått, och kittlade mig sedan. ”Du får inte skoja så, jag trodde jag skulle få spendera en hel vecka utan dig.” Jag kände mig rörd då han praktiskt taget sa att han skulle ha tråkigt utan mig. ”Jag ska inte, hjälper du mig och packar?” Han nickade och drog upp mig ur sängen, och tillsammans började vi vika ned kläder i min resväska. För varje plagg som lades ned kändes det i magen, jag skulle inom loppet av 2 timmar träffa Justins mamma för första gången, och vi var inte ens tillsammans. Allt jag kunde tänka på var, vad hon skulle tycka om mig.

”Är du säker på att du har med dig allt nu? Jag menar sängen eller fåtöljen du har här inne.” Han log mot mig, nästan lite hånfullt. Precis som att jag hade packat för mycket. ”Ja, nu är jag klar.” Han tog min väska och rullade den mot sitt rum, där han hämtade upp två väskor, en med smuts, och en som han skulle ha med sig, dit vi nu skulle. Han vägrade tala om vart. Tillsammans lämnade vi skolan, och alla elever bakom oss. Jag trodde att vi skulle hinna åka innan dem fick rast, men ack så fel jag hade, med tanke på att Elena och Aurora stod utanför och tog luft mellan lektionerna. ”Vart ska ni?” Det lät precis som att Aurora hade med att göra, och det gjorde mig en aning glad när Justin ignorerade henne, jag kände mig värdefull, precis som att jag betydde mer för honom än vad hon gjorde. ”Hallå. Snälla Justin, prata med mig.” Hon gav sig inte utan sprang efter oss, och Justin stannade hastigt upp. ”Vad vill du?” Hon kollade bara på honom, precis som att jag inte fanns vid hans sida. ”Prata ensam med dig.” Han skakade på huvudet. ”Det du ska säga mig, kan du säga framför Pearl.” Aurora snörvlade till och vände på klacken för att gå därifrån.

♥

Vi svängde först förbi huset som Justin har i LA så att han fick lämna sin väska med smutskläder, och för att Kenny skulle hämta upp oss. Han var redan utanför när taxin svängde upp på uppfarten, Justin betalade och vi gick tillsammans ut för att plocka ur våra väskor. Jag gick ned till Kenny medan Justin sprang in. ”Hej, kul att se dig igen. Ska det bli kul att komma iväg lite?” Jag nickade lite svagt mot honom, för även om jag träffat honom tidigare kunde jag inte ljuga för mig själv om att jag var nervös, över att Justins familj och vänner skulle döma mig, innan dem lärde känna mig ordentligt. ”Jo, det ska det. Men jag är nervös..” ”Över vad?” Han såg chockad ut, precis som att jag inte hade något att vara nervös över. Det började blåsa, så jag hade helt plötsligt hela ansiktet fullt i hår, och det blev kaos. ”Jag är nervös över att träffa Justins mamma.” Kenny stelnade till och jag förstod att det var något som hände bakom mig, men jag vågade inte vända mig om för att se vad det var. Det tog dock inte lång tid innan jag kände ett par händer om min mage och en haka som placerades på min högra axel. ”Du behöver inte vara nervös. Min mamma gillar dig redan, då hon la ditt namn på minnet, efter första gången jag sa det. Och det händer bara inte.” En värme for igenom min kropp och jag kunde inte hindra leendet som tog fart på mina läppar.

Bilresan mot flygplatsen var spännande och rolig, både Kenny och Justin sjöng med i låtarna som spelades på radion. Jag älskade att se Justin så taggad och så glad i mitt sällskap. Jag satt bara och tittade på dem två samtidigt som mitt leende nådde max, det gjorde till och med ont i mina mungipor. När bilen saktade in och jag såg flygplatsens entré kände jag igen hur den där konstiga känslan i magen uppstod. Justin var först ur bilen, och det var massa tjejer som la märke till honom på en gång, vilket ställde till det en aning när jag skulle ta mig ur, men Kenny hjälpte mig först, för att sedan gå tillbaka och hämta både Justin och väskorna. Jag stod där själv på en flygplats, som absolut inte var tom. Jag såg hur Justin kämpade utanför dörrarna, han ville nog egentligen inte gå där ifrån, men hade inte så mycket till val, då vi hade ett plan att passa. När han kom in genom dörrarna sprang han förbi mig, så jag vände mig om och fick se honom kasta sig i armarna på en annan grabb. Både jag och Kenny styrde stegen mot dem, då det inte var en som hade stannat hos Justin, det var ett helt gäng.

”Jag vill att du ska träffa alla, kom.” Jag stod en bit utanför den stora klungan av folk, då jag inte ville tränga mig på eller något, men Justin märkte det, så han kom fram till mig och la sina händer på mina höfter. Det fick mig att rysa, att han gjorde en sådan sak så öppen. Det var en annan sak när vi var på skolan då vi var som vilket par som helst. Fast egentligen inte, då vi inte var tillsammans. Jag följde villigt efter Justin, med min hand sammanlänkad med hans. Jag kände hur han diskret strök mig över handryggen med tummen. En underbar gest, som gjorde att jag kunde lugna ned mig en aning. ”Det här är Pearl.” Han ställde sig bakom mig, med armarna om mig en snabbis, men släppte mig sedan så att jag fick chansen att hälsa på alla. ”Alfredo – Scooter – Marvin – Usher” Jag la inte ens märke till att han var den Usher, jag fortsatte bara hälsa på några till. För att sedan komma till en kvinna, som var mycket lik Justin, och jag såg verkligen att hon var hans mamma, även om hon var lite kortare än både honom och mig. ”Hej, mitt namn är Pattie. Jag har hört så mycket om dig.” Hon gjorde inte som dem andra, genom att hälsa med ett handtag, utan hon drog in mig i en varm moderlig kram, och jag kunde inte känna mig gladare.

Hur tror ni att semestern blir? =)

Nu ska jag snart dra till jobbet, första dagen. Håll i er. ^ haha... 
BTW, vad tycker ni om småsakerna som har ändrats i designen? :) I LOVE IT ♥

Att spendera en hel dag med Pearl, och inte göra någonting kändes faktiskt riktigt bra. Vi hade spelat lite fia med knuff och bara drygat oss med varandra. Jag började under den perioden tillsammans med henne glömma bort vem jag egentligen var. Att jag hade en hel värld med tjejer som köpte mina skivor, köade utanför mina konserter med tält och hela köret. Allt började flyta bort, men absolut inte på grund av Pearl, utan för att jag gick i skola och inte tillbringade någon tid med det livet. Hon låg och sov då vi hade kollat på en film, tror inte hon gillade den speciellt mycket då hon somnade innan det ens hade gått 20 minuter, men jag såg klart den och gillade den. Min mobil vibrerade till, men jag hade inte fått något utan den varnade får dåligt batteri. När jag ändå hade den uppe passade jag på att logga in på twitter. ”Hej tjejer!” Fick bli min första tweet, innan jag började på nästa. ”Har ganska mycket i skolan, men på musiken ägnar jag all tid åt er. Ny musik på G. Är ni med?”

Jag fortsatte twittra tillsammans med alla mina fans, och dem uppskattade det till max, då dem svarade på alla frågor jag hade. Jag retweetade och följde massa nya, så jag gjorde säkert deras dagar och dem kunde twittra om det i flera veckor efteråt. Jag är glad om jag kan få någon att le, bara genom att göra en enkel sak som att trycka på en knapp. ”Oj, har jag sovit länge?” Pearl vaknade till och gnuggade sig i ögonen, vilket hon inte skulle ha gjort då hon tidigare hade envisats med att ha mascara på ögonfransarna, och det resulterade i att hon vart lika söt som en tvättbjörn, och jag började skratta. Hon kollade på sina händer och suckade. ”Ser jag förjävlig ut?” Jag skakade bara på huvudet och hasade ned mig till hennes nivå så jag kunde kyssa henne. Vi hade inte pratat om förhållande då jag tyckte det var för tidigt, men det var ingen hemlighet att jag tyckte om henne. I alla fall inte mellan oss två, och det var det jag tyckte var huvudsaken.

Låten vi skulle skriva på musiken hade jag gått med i mitt huvud hela dagen, och varje gång jag kom på en till del skrev jag ned den på mobilen, så att jag bara kunde fortsätta. Än så länge hade jag ingen melodi, för det fick bli Pearls uppgift, jag vet att hon hatar det, men vi var tvungen att dela upp det. Klarade hon inte av det fick jag hjälpa henne med det, men jag skulle låta henne ta på sig äran. Hon låg fortfarande kvar i sängen, men hade ändrat ställning så hon låg på mage, och läste en tidning. Jag satt och kollade på henne, varje liten rörelse hon gjorde var unik, och sättet hon bet sig i läppen på. Ibland ville jag bara sjunka genom golvet för att hon var så vacker. ”Justin!” Hon skrek till vilket fick mig att tappa greppet totalt, mobilen som jag hade i handen flög ned på golvet och jag lättade nog till och med från stolen. ”Herregud, vad är det?” Hon skrattade så mycket att hon la sig i fosterställning, vilket jag tyckte var elakt. Så jag satte mig över hennes ben och började kittla henne. Hon skrek ännu mer och det gjorde mig ännu gladare. ”Nå vad var det du skrek så fruktansvärt över?” Hon slutade skratta då jag slutade kittla henne, sen visade hon mig en bild i tidningen på henne och mig från picknicken. Det stod inte så mycket om det, bara att vi hade spenderat tid tillsammans.

•

Jag hade faktiskt valt att gå över till mitt rum en vända för att kanske snacka lite med Tony om han inte satt fast med Elena fortfarande. Eftersom att det var söndag fanns det inte speciellt mycket att göra runt skolan, och dem spenderade säkert tid tillsammans. När jag väl kom in på rummet var det bara han där, så jag passade på att dra igång en konversation. ”Vi behöver nog snacka med varandra, om detta ska fungera. Vi bor ändå ihop.” Han nickade och satte sig upp i sängen som han låg på. ”Jag ber om ursäkt för det som fick dig arg från början, jag vet att man inte ska leka med andas känslor, men jag var liten och förstod inte bättre.” Även om det Tony sa inte var en bra anledning nog för att få mig mindre arg, så godtog jag den ändå och hoppades på att han skulle ha skärpt till sig. ”Det är lugnt. Sen vill jag fråga dig en sak.” Han kollade lite skumt på mig, precis som att jag skulle fråga något sjukt. ”Aha, vad?” Oro fanns i hans röst, vilket gjorde mig en aning skrattfärdig. ”Vad håller Aurora och Elena på med, mot Pearl?” Han skakade ärligt på huvudet. ”Ingen aning.”

Mobilen ringde vilket påminde mig om att jag var tvungen att ladda den. ”Hej mamma.” Hon skrattade till, vilket var underbart att höra, henne skratta. Det var inte igår, även om det inte var längesedan jag var hemma i Stratford. ”Hur har du det?” Jag kunde höra både Scooter och Usher i bakgrunden, och jag blev genast lite avis på henne, jag ville också vara där. ”Jag har det bra. Hur har du det själv?” Jag klev ut på balkongen så att Tony inte skulle kunna lyssna på samtalet då det är det värsta jag vet. ”Bara bra. Hur går det med hon, Pearl?” Att mamma mindes hennes namn var bara ett stort plus i kanten, och jag önskade innerligt att dem kunde träffa varandra.  ”Det går bra, faktiskt. Jag trivs med henne, och jag tror hon trivs med mig. Jag vill att ni ska träffas.” Även om jag inte kunde se henne, så såg jag ändå framför mig hur hon log, precis som hon alltid brukade göra. ”Ta ledigt på nästa vecka så åker vi någonstans, vi kan ta med hela gänget.” Att min mamma gick så långt att jag till och med skulle vara ledig från skolan, det händer inte ofta om man säger så. ”Ska prata med Pearl.” Vi pratade ett tag men avslutade sedan samtalet.

•

”Pearl, vart är du?” Jag hade tagit med mig nyckeln till hennes rum när jag hade gått just för att jag bara skulle kunna gå in närjag kom tillbaka. Jag hade även tagit med mig lite saker från mitt rum, ifall att jag skulle sova kvar även den natten. Jag hörde hur duschen slogs av. ”Jag kommer.” Vilket hon gjorde ganska på en gång, iklädd handduk. Det droppade vatten från hennes fortfarande fuktiga hår, och dem rann längs hennes perfekta nyckelben och vidare ned, men sögs upp då dem kom på handduken. Jag kunde inte släppa blicken från henne, och det märkte hon ganska på en gång då hon tog några varsamma steg mot mig, tills hon stod så pass nära att jag kunde känna hennes andetag. ”Du gör mig galen.” Hon fnissade till men bröt inte ögonkontakten som vi hade utan placerade sina armar runt min nacke och kysste mig först på kinden och sedan mina läppar. När hon väl hade kommit dit lät jag henne inte gå i första taget. Våra hjärtan slog i takt och pulsen ökade, jag menar, vem kan klandra mig? En halvnaken tjej framför mig, vem hade inte reagerat så?

”Sover du med mig inatt också?” En lätt rodnad tog över hennes kinder och hon kollade ned på sina händer som hon rullade in i täcket. ”Hey, titta på mig. Varför rodnar du? Klart jag sover med dig, om du vill?” Hon tittade upp på mig med ett sött, underbart leende, och nickade lite på huvudet. Hennes leende fick mig nästan hypnotiserad. Jag hoppade över till henne i sängen och fick henne att lägga sig ned på rygg utan att jag ens rörde henne, hon skrattade till lite innan hon saxade sina ben över ryggen på mig och drog ned mitt ansikte mot hennes, men inte tillräkligt så att jag nådde hennes läppar. ”Du kommer aldrig förstå hur du får mig att må.” Det kittlades mot mina läppar, och jag ville bara trycka dem mot hennes. Jag ville ha henne, hela henne, jag ville kalla henne min. ”Hur?” Jag log brett mot henne, men hann inte le länge innan hon kysste mig. Jag kände hur hennes puls skenade iväg och hur hon tog initiativet till att välkomna min tunga i ett mjukt hångel.

”Min mamma vill träffa dig.” Hon stelnade till, precis som att hon slutade andas. Så jag var tvungen att kolla på henne så att hon inte gjorde det, jag ville ju liksom inte att hon skulle svimma av en sådan mening. ”Varför? Ska hon kolla så jag är bra nog för dig, då behöver vi inte ödsla hennes tid, för jag kommer aldrig bli godkänd.” Hon slog av sig täcket och gick in på toaletten. Jag hann inte ens reagera på hennes tal, det var först när hon slog igen dörren som jag vaknade till ur min trans. Var det verkligen det hon trodde min mamma skulle göra, ställa henne mot väggen? ”Kom ut gumman. Min mamma skulle aldrig göra det, hon vill träffa den personen som får hennes son att le.” Jag försökte få ut henne, men inget verkade locka henne nog. Jag kunde höra hur hon grät från insidan, vilket gjorde mig sjukt frustrerad.

På detta sätt avslutar vi helgen. :) Vad tycker ni?

Jag hade varit ute tillsammans med Elena och Tony kvällen före, men jag drack inte, just för att jag visste att jag så lätt kunde tappa kontrollen, och det ville jag inte vara med om en gång till. Klockan var inte alls mycket när vi kom hem, men jag gick ändå och la mig på en gång. Dem skramlade in i Tonys rum ganska fulla, och jag förstod vad dem båda hade för tanke i huvudet. Jag kunde med ett gott skratt resa mig upp ur sängen på morgonen när jag vaknade utan att behöva känna den där hemska bakfyllesmärtan i huvudet, den jag visste att både Tony och Elena skulle ha att göra med ett bra tag in på dagen. Duschen stod på schemat, och en ny fräsch Aurora klev ut med en handduk kring kroppen. Eftersom att min rumskamrat valt att flytta ut från mitt rum kunde jag utan tvekan springa omkring i bara underkläder och verkligen leva livet till en skön låt på morgonen, precis som jag alltid brukar göra.

Justin hade total dissat mig, men jag skulle komma på ett sätt att vinna tillbaka honom. Han kunde inte vara så blind att han valde den där Pearl framför mig, det var något jag absolut inte kunde gå med på. Stunden i hans säng hade varit het och intensiv, och vi hade haft riktigt skönt båda två då det hördes på hans andetag, och märktes på sättet han tog i mig. Jag blev irriterad när jag tänkte tillbaka på det och insåg sedan att han inte vill prata med mig, utan hellre spenderar sin vakna tid tillsammans med någon, som inte är något. Hon är ingen, i allas ögon. Hur kan han inte se det? När jag tillslut hade fått på mig kläder och bäddat sängen satte jag mig på balkongen med en kopp kaffe i handen. Solen lyste och det var riktigt varmt ute, vilket inte var speciellt ovanligt då jag befann mig i LA. Klockan på väggen visade strax efter 12, och jag började bli hungrig, men orkade inte gå ned själv och äta.

Det knackade på dörren och jag hoppade till då jag blev rädd, för att allt runt omkring mig var tyst. ”Elena vad gör du här?” Hon såg riktigt arg ut, och gick bara förbi mig in utan att stanna fören hon hade satt sig ned på min andra stol på balkongen. ”Vet du vem som kom imorse?” Jag hade ingen aning om varför hon var så arg, eller vem det var som hade kommit till dem på morgonen, så jag skakade bara på huvudet och ryckte på axlarna. Jag hade aldrig tidigare sett henne så, eller jo kanske. Men det var inte vanligt. ”Pearl.” Hon behövde bara nämna hennes namn så gick en kall kår genom min kropp. Vad hade hon gjort där på morgonen om inte för att träffa Justin? ”Jaha?” Hon spände blicken i mig, men fortsatte. ”Ja, jag trodde han sov hos dig. För han var inte där när vi vaknade, men han sov tydligen hos Pearl inatt.” Jag fick en ilande smärta i magen, och visste inte vart jag skulle ta vägen. ”Sov. Han. Hos. Henne?” Min röst bar mig inte speciellt långt, men jag gjorde allt för att hålla huvudet högt. Hon nickade bara som svar. ”Och som att inte det var nog, han gick i bara täcke till henne.”

•

Efter att Elena hade berättat klart om händelsen och vad som skett gick vi tillsammans till den närmsta pizzerian. Ingen av oss ville äta i skolans matsal, eller ska man kalla det restaurang kanske? Jag vet inte, men vi ville inte äta där i alla fall. ”Hur mår du gumman?” Elena kände mig väl, och jag behövde sällan säga att något var fel, då hon såg det på mig på en gång. Visst mådde jag dåligt över hela situationen med Justin, men jag trodde att han ville mer då vi faktiskt hade legat med varandra, men jag var bara en engångsgrej tydligen. ”Jag mår bra. Ska bara komma på ett sätt att få Pearl ur bilden.” Elena tog en bit av sin pizza och jag såg att hon satt och funderade ett tag innan det såg ut som att hon fick en idé, och hennes sätt till saker och ting slutar alltid med att man har någon annans blod på händerna, vilket jag kanske inte var villig att få i detta sammanhang. ”Berätta bara för henne att du och Justin låg med varandra. Eller så förför du honom en gång till.” För första gången blev jag förvånad, över hennes sätt att hantera saken. Jag minns fortfarande när vi gick i vår förra skola, då hon slog ned en annan elev så att det sprutade blod.

När vi kom tillbaka till skolan gick jag in till mig och fick mig mitt livs chock. ”Mamma, pappa, vad gör ni här?” Alla föräldrar får nycklar till sina barns rum, ifall att något skulle hända så att dem lätt kan komma in, eller om vi elever behöver något och inte har möjlighet att hämta det. Visst kan det vara bra om det används när det behövs, och inte annars. ”Vi ville hälsa på vår favorit dotter.” Dem satt i varsin fåtölj och psykade mig. Jag var inte alls beredd på att stöta på dem två, och absolut inte inne på mitt rum, där min fristad från dem två skulle vara. ”Kan ju bero på att jag är er enda dotter. Nej, vad gör ni här?” Skulle Justin få se dem tillsammans, skulle han se direkt att det var mina föräldrar, och att dem faktiskt gick bra ihop, plus att dem fortfarande är gifta. Det kommer förstöra allt. ”Vi hade vägarna förbi bara. Det var ett tag sedan, du var aldrig hem på lovet.” Pappa var tydligen den som skötte snacket, vilket absolut inte var någon nyhet, då det alltid varit så.

”Hur går det i skolan, sköter du dig?” Mamma lät anklagande, precis som att det inte vore en självklarhet att jag skulle sköta mig. ”Klart jag gör, vad tror du om mig?” Hon suckade och fortsatte vika mina kläder som hade legat på golvet. Jag måste säga att jag älskar mina föräldrar, men ibland vill jag bara skjuta dem. Att min mamma klev in i mitt hem och började vika min tvätt, samt städa mitt rum, kunde gå mig på nerverna. Det var nästan som att hon letade efter något att klaga över, även om hon redan hade påpekat städningen jag inte hade skött. ”Jag vet hur du var förr. Jag vill bara veta att min prinsessa sköter sig.” Hade pappa varit därinne tillsammans med oss hade jag aldrig vågat mig på det utbrott som kom efter hennes sista lilla mening. Att hon kallade mig prinsessa, det finns inget värre. Jag är inte ett litet barn längre, men varken min mamma eller pappa vill inse det. ”Ge dig nu mamma. Jag är inte ett litet barn mer, jag behöver inte någon som pysslar om mig, och som viker min tvätt. Kan du vara snäll och gå?” Hon tappade byxorna hon hade i handen, i golvet och vände sig hastigt mot mig. Hon såg nästan sårad ut, men då skulle hon bara veta hur jag kände mig. ”Vad sa du för något?” ”Jo, jag sa att du skulle gå.”

•

Dem hade efter många om och men lämnat mitt rum och skolan för att åka hem, hem till huset jag inte längre kände igen. Egentligen kände jag inte igen mig själv heller, jag hade ljugit för Justin om att min pappa hade lämnat mig och min mamma, och tagit allt med sig. Jag skulle aldrig kunna ta mig ur det. När jag kom ut i korridoren och gick förbi Pearls rum kunde jag höra hur både hon och Justin skrattade tillsammans, men jag vet inte vad dem gjorde. Vilket störde mig en aning. Jag styrde stegen mot Elenas rum, men hon öppnade inte, så jag antog att hon var med Tony i hans. Då jag visste att Justin var hos Pearl kunde jag gå dit utan att behöva stöta på någon av dem. Elena öppnade dörren och innan hon hann säga något gjorde jag det. ”Du måste hjälpa mig. Få bort henne ur hans liv, nu!!

Vad tror ni Aurora har i kikaren? Hur kommer hon göra sig av med Pearl, och kommer hon lyckas?

Idag ska jag skriva massa kapitel, så att jag har på lagret. :) Hoppas att jag inte blir avbruten av massa saker jag måste göra, då blire kaos. ^ Haha.

När vi kom in i skolan igen hade kvällen smugit sig på så vi valde att gå åt två olika håll, men först ville jag se till så att hon kom in i sitt rum, utan att stöta på massa problem på vägen, för det är det jag vet hon kommer få om hon syns tillsammans med mig. Vilket faktiskt retar gallfeber på mig. När hennes dörr blev synligt fick jag nästan separationsångest, jag ville inte att hon skulle försvinna. Och jag ville absolut inte gå tillbaka till mitt rum utan henne. Hennes leende kunde få mig att smälta, hon hade ett sådant sagolikt leende, taget ur en saga lika Askungen. ”God natt, sötnosen.” Hon vände sig med ryggen mot dörren och placerade sina armar om min nacke. ”God natt, snygging.” Sedan pressade hon sina läppar mot mina. Jag kommer sakna dem läpparna, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. När hon hade gått in styrde jag mina ben bort mot mitt rum, som jag delade tillsammans med någon som inte ville prata med mig.

Tänderna var borstade och kläderna låg i en hög på golvet, själv låg jag under täcket och försökte sova när det helt plötsligt skramlade in två fulla ungdomar. Den ena Elena och den andra Tony, och dem trodde garanterat att dem var ensamma då dem kastade av sig klädesplagg efter klädesplagg på golvet, innan dem ens hunnit fram till sängen. Jag kände mig ganska mycket i vägen, om ni förstår vad jag menar. Egentligen ville jag inge annat än sjunka genom sängen och golvet, för att sedan försvinna och slippa både höra och se vad det var dem sysslade med. När dem hade kommit ned i sängen, och fortfarande inte märkt av mig, lindade jag in mig i mitt täcke tog min mobil och lämnade rummet, varpå jag kom på att jag hade mitt kort kvar inne på rummet, samt alla mina kläder. Jag styrde stegen mot den enda personen som jag ville ha i min närhet för tillfället.

När dörren till mitt rum stängdes sjönk jag ned med ryggen mot den och suckade kärleksfullt. Han fick mig att må så fruktansvärt bra, att fjärilarna i magen verkligen hade fest. Det till och med bubblade av lycka inom mig, en lycka ingen kunde ta ifrån mig. Jag vet inte hur länge jag satt där och bara tänkte tillbaka på den perfekta dagen tillsammans med den perfekta pojken, men tillslut reste jag mig upp och hoppade in i duschen en snabbis. När jag kom ut virrade jag in håret i en handduk samt drog en kring min kropp. När jag ändå var där inne borstade jag mina tänder och smörjde in min lilla späda kropp. Hela badrummet blev att lukta hallon då jag var klar, vilket för mig var himmelskt. Precis när jag skulle dra på mig mitt sidennattlinne knackade det på dörren, vilket jag reagerade på då klockan var närmare 11 på kvällen. Jag virrade mitt täcke kring min kropp och gick mot dörren.

”Vad i hela friden sysslar du med?” Justin stod utanför dörren med enbart ett täcke runt sig. Vilket gjorde att jag vaknade till liv igen, så jag drog in honom på mitt rum och stängde dörren. Han skrattade till och tog ned täcket från huvudet, så att det bara var från axlarna och nedåt. Hans underbara leende och busighet kunde lätt få mig galen. ”Elena och Tony kom väl in i rummet, och innan dem ens lagt sig i sängen hade dem klätt av sig. Så jag tog mitt täckte och stack.” Han satte sig ned i min ena fåtölj och drog täcket omkring sig då han troligen frös just för att balkongdörren var öppen. ”Får jag sova här? Jag kan sova på golvet, bara du inte kastar ut mig.” Jag viftade till med handen och drog upp honom ur fåtöljen för att sedan knuffa ned honom i sängen. ”Glöm det, du sover med mig.” Hans leende sprack upp och blev större samtidigt som han la sig ned under både sitt och mitt täcke. Ja la mig ned framför honom och kände hur han drog min kropp närmare sin, och placerade sin arm om mig.

♥

”Men vadå? Såg dem inte att du också var i rummet eller?” Justin skrattade till bakom mig, och drog sina fingrar över sidan på mig, vilket gav mig en rysning. Jag kunde inte släppa tanken av att han enbart i kalsonger och täcke hade gått hela vägen till mig, vem som helst hade ju kunnat se honom. ”Jag tror inte att dem märkte något omkring, dem var helt uppslukade av varandra.” Jag vände mig om så att jag låg med ansiktet mot honom, men det gjorde ingen skillnad, jag såg honom inte, men jag visste att han fanns där, precis framför mig. Jag var tvungen att känna efter så att han verkligen låg där, så min hand hamnade i hans ansikte, vilket fick honom att börja skratta. ”Vad gör du?” jag skrattade till jag också. ”Var tvungen att få det bekräftat att du låg bredvid mig.” Jag kunde nästan höra hans leende, om inte annat kände jag när han lyfte upp mig och la mig ned på hans bröst, samt pressade sina läppar mot mina. Dagen kunde inte sluta på ett bättre sätt. ”Jag är kär.” Att känna en annan viska mot ens läppar, kan det finnas något mysigare?

På morgonen när jag vaknade var det precis som att jag var prinsessan i en saga, pojken jag tyckte om kysste mig på axeln och drog min kropp närmare sin. Han var så kärleksfull att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, det var nästan som att han och jag hade vaknat upp bredvid varandra varje morgon i flera månader, inte pinsamt över huvud taget. ”God morgon.” Det var första gången jag fick höra hans morgonröst, vilket jag absolut inte hade något mot då den var mörk, skrovlig och fruktansvärt sexig. Fjärilarna i magen fick mig nästan att flyga ur sängen, men jag höll fast mig så att han inte skulle tro jag var galen. Jag låg fortfarande och blundade, men jag hade visat att jag var vaken. Men jag ville inte få stunden att försvinna då jag trivdes fruktansvärt mycket under samma täcke som honom. ”God morgon.” Han låg på rygg med händerna under huvudet och sneglade i taket, jag såg det eftersom att jag sneglade lite smått på honom, just för att få en glimt av honom. Hans kindben är fruktansvärt vackra och markerande, så jag kunde inte motstå lusten av att kyssa honom på halsen och vidare upp mot just, kindbenen. Jag kände hans reaktion då han försiktigt placerade sina armar om min kropp och strök mig över ryggen, dock under mitt nattlinne.

”Justin, vi måste gå upp.” Vi hade legat i sängen allt för länge och bara hållit om varandra. Ingen hade sagt något fören jag öppnade munnen. Han grymtade något ohörbart mot min rygg, vilket bara kittlades. Han ville inte gå upp, det märktes på långa vägar då han drog mig mot sig och höll fast mig, riktigt mycket. ”Jag har inga kläder här, så du får gå bort till mitt rum och hämta.” Jag hade helt glömt bort att han hade kommit till mig kvällen innan enbart i ett täcke, vilket fick mig att fnissa till. ”Vad?” Han lossade lite på greppet han hade om mig så jag vände mig mot honom. ”Jag kan inte förstå att du kom hit utan kläder.” Han log mot mig, innan han kysste mig lugnt, men alldelens för snabbt. ”Vad gör man inte för att tillbringa en natt med en vacker tjej?” En rodnad sköljde över mig, vilket han såg då han låg framför mig. Han pussade mig lätt på näsan innan jag reste på mig och gick upp. Eftersom att jag bara hade ett sidennattlinne på mig kunde jag känna hur Justin tittade på mig, sen hörde jag även hur han visslade bakom mig.

När jag, efter många om och men hade fått på mig kläder mot Justins vilja kom jag äntligen iväg från rummet och styrde mina steg mot hans rum för att hämta lite kläder åt honom. Dörren gjorde sig synlig framför mina ögon, och jag kunde höra hur Elena och Tony pratade där inne, vilket jag var glad över, så att dem inte gjorde något annat. ”Vad gör du här?” Elena öppnade och kastade genast ur sig en spydig kommentar, så jag knuffade bara undan henne från dörröppningen och gick in. ”Hallå, jag pratar med dig.” Jag hittade Justins väska och började plocka fram ett par mjukisbyxor och en t-shirt, samt rena strumpor och kalsonger. ”Jag hämtar kläder åt Justin. Vad ser det ut som?” Tony kom ut från toaletten men stannade genast då han fick syn på mig, han hade enbart kalsonger på sig, så situationen blev en aning spänd. ”Han sov hos Aurora, vad ska du med dem till?” Jag skrattade till, och vek ihop kläderna för att sedan lämna rummet. ”Nej lilla gumman, han sov hos mig.” Jag flirtade till med ögat innan jag stängde dörren och gick tillbaka till mitt rum.

Hur tycker ni Pearl tacklade attacken från Elena? ;P

Ska på marknad idag, så får se om det kommer nå mer kapitel. Jag måste verkligen skriva sjukt mycket nu, så att ni har kapitel i alla fall en vecka då jag börjar jobba på måndag, och vet inte när jag ska få tid till att skriva. =/ Det känns lite jobbigt, men det ska nog gå. Har ju skrivit och jobbat samtidigt förut. Så hoppas det går lika bra denna gång. :)

Jag hade övertalat Pearl att hon skulle komma på min första match då jag kom med i skolans basketlag. Det hade krävt mycket tjatande, men tillslut hade hon inte kunnat säga nej mot mig. Jag var inte nervös, men allt kunde hända på planen då vi troligen skulle möta ett av dem bästa lagen. Tony pratade inte med mig, då han tyckte att jag hade skött allt med Aurora illa. Ursäkta mig? Jag var trött på att han hela tiden satt mig i konstiga situationer, och nu skulle vi spela tillsammans. Det kunde bara gå på två vis, aningen skulle vi vinna av bra samarbete, eller så skulle vi förlora av hans envishet. Vi hade samma basket tränare som vi hade i idrotten, vilket var ganska skönt då jag gillade Emilio. En skön snubbe, inte alls gammal som alla andra lärare. Jag satt på bänken utanför mitt skåp och kollade på alla andra som satt på exakt samma sätt som jag. Emilio kom in i omklädningsrummet med en pärm i ena handen. ”Jaha grabbar, är ni redo?” Han hade en mer hård röst under basket träningar och matcher, än under idrotten då han såg det som en lek.

Eftersom att vi spelade på hemmaplan var det våra cheerleader som vi fick springa igenom när vi skulle ut på planen. Jag förstår inte hur skolorna orkade engagera sig så pass mycket som dem faktiskt gjorde, då det egentligen bara handlade om en basketmatch. Publiken var som vildar och jag gjorde allt för att få se Pearl, men det var så många som stod och några satt så det var svårt att se alla. Kanske kunde kolla senare när alla satt ner. Elena och sina cheerleader hade tränat in ett nummer som dem skulle framföra innan matchen, och vad jag förstod på publikens jubel var det ett bra sådant. Jag har noll koll på vad sådana gör, så för mig var det ganska kul att se. Matchen började och Tony total ignorerade mig, vilket inte bara störde mig utan även vår tränare Emilio. ”Jag är fri, passa.” Jag vet inte hur många gånger jag uttalade dem orden, men vi ledde, det kanske var det som var huvudsaken i alla fall.

Jag satt längst ned på läktaren, det vill säga närmast planen och jag hade full syn över allt som hände. Egentligen struntade jag i basket men jag hade lovat Justin att kolla på honom, fråga mig inte varför det var så viktigt för honom att ha mig där, men jag hade inget annat för mig, så kunde lika gärna slå ihjäl lite tid där. Justin skulle bjuda mig på middag efter matchen, så jag hade redan klätt upp mig, så att det bara var för oss två att gå, då han var klar. Jag kunde inte reglerna, eller spelsättet, men så mycket fattade jag, att jag såg hur illa Tony behandlade Justin på planen. Bollen åkte utanför planen precis där jag satt, och Tony kom emot mig för att ta den. Jag passade på att säga några få ord till honom. ”Få in Justin i spelet, du är skyldig mig det.” Han tittade på mig, nästan paralyserad, men tillslut gjorde han som jag sagt. Han kastade bollen till Justin och han satt en vad jag tror var en tre poängare.

Matchen blev bättre efter mina få ord, och dem vann. Jag såg glädjen i Justins ögon när slutsignalen tjöt över hela hallen. Dem hade besegrat ett lag, som alltid vunnit över dem innan. Och då kan jag förstå att det var en lättnad. Det första Justin gjorde efter att ha tackat alla, och haft sig på planen, var att komma fram till mig. Han drog upp mig från stolen och kysste mina läppar, men han avslutade den alldelens för snabbt för att jag skulle vara nöjd, men jag visste att jag skulle få mer senare. ”Du är helt svettig, gå och duscha nu.” Han log mot mig, men gjorde som jag sa. Jag kände mig som en liten flicka i hans närvaro, fnissig och nervös. ”Vad ser han i dig?” Jag stod med ryggen mot, men jag kunde ändå höra att rösten tillhörde Aurora, och jag fattade inte hur hon orkade. Jag vände mig om och fick se hennes perfekta kropp i små minimala cheerleader kläder. Dem framhävde verkligen hennes långa slanka ben, och hennes perfekta mage. ”Du får väl fråga honom, eller hur?” Jag vet inte vad självsäkerheten kom ifrån, men den fanns där helt plötsligt. Hon vände sig bara och gick tillbaka till Elena och dem andra.

♥

”Vart tar du mig?” Vi satt i en taxi på väg någonstans, han ville inte tala om vart. Så i protest flyttade jag mig från mittensätet där jag suttit med huvudet lutad mot hans axel och kollat på LA’s höga byggnader, till sätet på andra sidan. Han reagerade på en gång och drog genast mig mot sig igen. ”Hey, försvinn inte från mig. Vi är snart framme.” Han kysste mig på kinden och en lätt rodnad tog över, så jag borrade in mitt ansikte i halsen på honom, vilket resulterade i att han rös. Tänk att vi båda hade en speciell effekt på varandra, han fick min kropp att smälta i närheten av honom, och jag fick han att rysa bara genom att röra honom. Hans ögon tindrade när han såg på mig, vilket alltid fick mig att le. Jag hade sagt till min mamma att jag inte skulle berätta om mina känslor för honom innan jag visste hur han kände, men det löfte bröt jag redan på en gång då jag såg honom. Jag vet inte vad jag har förväntat mig av honom, men jag är villig att ge honom en chans, om han vill ha mig.

”Picknick, skojar du med mig?” Han tittade nästan stressat på mig, då han inte kunde se min reaktion så bra som han troligen hade hoppats på. Vi hade åkt ungefär fem minuter utanför LA och hamnat på ett riktigt vackert ställe där solen gick ned mitt framför ögonen på oss, och havet var alldelens blått. ”Gillar du inte det?” Hans röst var nära på att spricka vilken sekund som helst, så hela jag sprack upp i ett leende och fångade hans hand i min. ”Jag gillar det. Det är mysigt.” Jag både såg och hörde hur han pustade ut, och slappnade av. Tillsammans gick vi till filten som var utbredd över gräset. På filten stod det en typisk picknickkorg, med både det ena och det andra i. Bland annat alkoholfri päroncider, och hemgjorda smörgåsar fyllda med en röra och massa grönsaker. ”Har du gjort allt det här.. för mig?” Han hällde upp cider i båda glasen och gav det ena till mig, för att sedan lägga i en jordgubbe i både mitt och hans. ”Jag ville att vi skulle få en trevlig stund, där ingen kunde störa oss. Och vad är då bättre än picknick på en klippa?” Jag log och flyttade mig en aning närmare honom så jag nådde hans läppar med mina.

”Smakade det bra?” Han var verkligen mån om att jag skulle ha det bra, då han var och varannan minut frågade mig om jag hade det bra, eller liknande. Jag tog min sista tugga på smörgåsen och tuggade den rikligt då det var sjukt gott. Jag nickade bara mot honom då det är ohyfsat att prata med mat i munnen. När jag hade svalt tog jag en klunk av min päroncider och sedan kunde jag prata igen. ”Det var jätte gott. Jag vet vem som ska få göra mina smörgåsar hädan efter.” Han log bara mot mig, och placerade sin hand på mitt lår. Vi satt mitt emot varandra, precis som i kuddrummet, och det var samma beröring då, som nu vilket gav mig fjärilar i magen. ”När du gick från stranden den där lördagen. Så var jag på väg att säga något, innan du gick. Minns du?” Intensiteten som fanns i hans ögon trängde rakt igenom mina. Jag mindes, det gjorde jag. ”Ja-a.” Osäkerheten bara lyste om mig, vilken han såg då han tog min hand och flätade samman våra fingrar. ”Jag tycker om dig.” Jag ville slänga mina armar om honom, men jag gjorde det inte.

Vi satt där tillsammans, jag mellan hans ben med ryggen mot honom, och han med sina armar om mig. Tankarna skenade iväg, men jag lät det inte gå för långt. ”Menade du verkligen det?” Han behövde inte ens fråga vad jag menade, utan han kysste mig på kinden. ”Ja, jag tycker om dig.” En vindpust drog förbi oss båda, så jag gosade in mig riktigt i hans famn och la upp mina fötter så att knäna var mot bröstet. ”Jag tycker om dig också.” En lätt viskning, men som han troligen kunde höra utan problem då det var helt knäpptyst runt om oss. Justin gick iväg en bit för att ringa Kenny som skulle komma och hämta oss. Jag plockade ihop allt lite snyggt och bar iväg korgen mot hans håll. ”Får jag den, inte ska min prinsessa bära heller.” Han tog min andra hand och tillsammans lämnade vi klippan och gick mot vägen.

Vad tycker ni? Är dem inte söta tillsammans?

Nu är jag hemma igen, efter att ha knäppt över 450 bilder. :) Mina fingrar är dock lite stela, så det går inte alls fort att skriva. Ska tina dem, sen börja på Chapter 30 :)