När kvällen började närma sig så frågade jag mamma och det var okej att Justin sov över, och konstigt nog fick han det.

- Ibland förstår jag mig inte på mamma, sa jag när jag kom in i mitt rum och stängde dörren
- Vadådå? frågade han och kollade på mig
- Men efter det som hände imorse, så låter hon dig ändå sova här.

Vi borstade våra tänder och gick och la oss, jag orkade inte bekymra mig om pyjamas då han ändå har sett mig helt. Så jag sov i bara trosor.


Justins perspektiv

När jag vaknade på morgonen var det inte lika varmt i sängen som det brukar vara, så jag kände med min hand efter Melrose, men hon låg inte där, och jag hörde inte duschen på heller, så jag funderade på vart hon var.

Jag klev upp ur sängen, klädde på mig och gick ner. Men i trappen så stannade jag upp då jag hörde Melrose och hennes mamma bråka med varandra. Jag fick en klump i magen när jag hörde vad Stephanie sa.

- Du vet att detta inte kommer vara för evigt va? Han har så mycket tjejer runt om sig, så vem har sagt att han kommer vara dig trogen?
- Mamma, är du dum i huvudet eller? Jag älskar och kommer alltid att kämpa för honom. Vad som än händer.
- Men är du säker på att han älskar dig, så att han inte bara har dig som tidsfördriv, och något bekvämt att falla tillbaka på.
- Hur fan kan du sitta och säga så till din egen dotter, du kan dra åt helvete. Jag fick lite av en chock när hon skrek så till sin mamma.

Jag hann inte ens reagera fören hon sprang rakt in i mig. Det syndes på henne att hon ville försvinna.

- Vi snackar sen, jag ska packa mina saker, men har ingen aning om vart jag ska ta vägen. sa hon medans hon sprang upp på sitt rum

När jag kom upp var hon i full fart, hon sprang fram och tillbaka.

- Jag ska döda kärringen! skrek hon samtidigt som tårarna rullade på henne

Jag viste inte vad jag skulle göra eller säga, så jag satte mig ner i hennes säng. Men efter ett tag när jag såg att hon nästan var klar, så packade jag ihop mina saker. När hon var klar tog hon mig i handen och gick ner.

- Mamma, jag kommer tillbaka och hämtar resten av sakerna och lämnar nyckeln sen. sa hon

Jag vart helt chockad men lät henne lugna ner sig innan jag började ställa massa frågor. Vi satte oss i bilen och började åka.

- Kan vi inte stanna och käka någonstans, jag är jätte hungrig. sa hon och kollade vädjande på mih
- Klart vi kan, hjärtat. svarade jag och tog hennes hand och kysste den

Jag körde till en liten resturang en bit utanför stan. Där brukar det sällan vara mycket folk, och det var likadant denna gång. Dom som jobbade där viste att jag när som helst kunde kliva in där, så det blev sällan något stort av det. Det var skönt just idag, då jag viste att Rose inte mådde bra. Vi satte oss lång in i resturangen så att vi fick vara själv.

När vi hade beställt vad vi ville ha så satt hon helt tyst och tittade ut genom fönstret. Jag led verkligen med henne, det var svårt för mig att se henne ledsen.

Hon satt med sina händer på bordet och jag kunde inte låta bli att ta dom i mina. Men hon drog dom till sig. Jag viste inte vad jag skulle säga eller göra, och jag såg på henne att hon tyckte det var jobbigt.

- Lämna mig, men gör det nu! Då slipper vi dra ut på det. bröt hon tystnaden med, men tittade fortfarande ut genom fönstret.
- Vad är det du sitter och säger, varför skulle jag ens fundera på att lämna dig? svarade jag chockat
- För det mamma sa, jag vet att du stod i trappen och lyssnade.
- Jag skulle aldrig, och då menar jag aldrig lämna dig för något som våra föräldrar har sagt. Det hon sa får hon stå för. Jag har inte dig som något bekvämt att falla tillbaka på. Jag älskar dig.

Vi vart avbrutna av att maten kom in, båda två hade tagit spagetti och köttfärssås. Vi åt under tystnad och det var skönt. Men jag ville absolut inte att hon skulle tro på vad hennes mamma sa till henne. För det var så långt ifrån sant, förutom att jag har mycket tjejer runt mig. Men det är bara Rose som betyder riktigt mycket.

När vi hade ätit upp och betalat så gick vi ut till bilen. Hon pratade inte speciellt mycket så jag kände mig tvingad till att säga något.

- Vi ska hämta Ryan och Chaz på flygplatsen nu. Dom ska bo hos mig i en vecka.
- Okej, jag kan följa med, men sen kan du släppa av mig vid pappa. sa hon
- Vid din pappa? Vad ska du göra där? frågade jag förvånat
- Ja, vart ska jag annars bo?
- Men lilla gumman. Min säng och mitt hus är stort nog för oss båda. Klart du ska bo hos mig älskling. sa jag och tittade på henne

Hon svarade mig inte men hon lutade sig mot mig och kysste mig på halsen. Det tog jag som att hon gillade min idé.

När vi kom till flygplatsen kunde vi inte kliva ur bilen, för jag hade glömt bort att ringa Kenny. Jag kan inte gå ut på sånna offentliga ställen utan honom, jag kommer aldrig där ifrån. Så Ryan och Chaz fick komma ut till oss.

Det var lika tyst i bilen som på resturangen men min mobil avbröt den tystnaden.

- Heey!! vrålade jag när jag såg att det var Ryan som ringde
- Ey, vart fan är du?
- Vi sitter i min bil utanför. Kenny är inte med, så jag vågade inte gå in och möta er.
- Okej, vi kommer. Vilka vi föresten? frågade han sen
- Det får ni se när ni kommer. sa jag och vi la på

Jag kom på när vi hade lagt på att jag inte har berättat för mina bästa vänner att jag har en flickvän. Men det fick väl bli en överraskning då.

Efter ett tag såg jag att dom där nötterna kom ut genom dörrarna, så jag klev ur bilen för att gå och hälsa på dom.


Melrose perspektiv

Jag satt kvar i bilen när han klev ur för att hälsa på sina vänner. Det syntes verkligen att dom saknat varandra. När skuffen öppnades hörde jag att dom snackade med varandra.

- Så vem är bruden i framsätet? frågade en av dom, vet ju inte vem som är vem
- Det är min flickvän, så håll tassarna borta. svarade Justin och skrattade, och jag kunde inget annat än le

Dom hoppade in i bilen och vi började åka. Jag vände mig bak och hälsade på grabbarna. Ryan såg rätt bra ut. Men sånna tankar ska jag aldrig mer tänka, jag har den finaste pojkvännen.

Jag såg på Justin att han satt och kollade bak i backspegeln sen log han med hela ansiktet och sa.

- Ey Ryan, hon är min, okej?
- Haha, ta det lugnt, jag kollar ju bara. svarade Ryan och skrattade

Och så där fortsatte det hela vägen hem till Justin. När vi kom fram tog vi ur våra väskor, och jag hade nog flest, så Justin hjälpte mig.

- Bor inte du heller här? frågade Chaz när han såg alla väskor
- Jo, men jag har det lite jobbigt hemma. Så den närmsta tiden bor jag här.

Han frågade inget mer, jag tror han fattade ganska fort att jag inte ville prata om det.

När grabbarna hade kommit till rätta bestämde vi oss för att vi inte skulle göra annat än ligga vid poolen och bara ta det lugnt, och det hade jag absolut inget emot . Var inte på något speciellt bra humör eller lust att vara social. Men kände ändå att jag ville ha lite normalt sällskap, då grabbarna var helt galna. Så jag ringde Caitlin, och hon tackade inte nej till att komma. Jag berättade inte för varken grabbarna eller Caitlin att hon skulle komma, eller att dom var här. Det fick bli en överraskning. Plus att hon skulle ta med sig Christian också.

När jag hade lagt på luren la jag ifrån mig den, men precis då fick jag ett SMS så jag tog upp den igen och såg att det var från mamma. Jag tvekade lite innan jag öppnade det.

"Hej Gumman! Först och främst vill jag be om ursäkt för allt som jag sa, jag vill bara ditt bästa. Sen vill jag att du kommer hem, så vi kan prata om detta."

Jag vart så irriterad, men jag svarade

"Jag älskar Justin, och han älskar mig! jag sover hos honom i några dagar, får se när jag kommer hem"

Sen la jag åter igen ner moblen ihopp om att slippa ta upp den igen. Jag drog ner mina solglasögon och la mig till rätta i stolen. Men fick inte ligga speciellt länge då jag kände en arm under mina ben och en bakom ryggen, sen låg jag i poolen. När jag kom upp till ytan kunde jag bara se två stycker sitta och asgarva vid stolarna, så jag antog att det var Ryan och Chaz, och det var det. För Justin stod vid poolkanten.

- Jag sover med dom andra nötterna inatt. sa jag och simmade till andra sidan
- Så kan du inte göra, då kan ju inte jag sova. svarade Justin med en ledsen min
- Hoppa i och gåttgör mig då.

Inte många sekunder senare kände jag ett par bekanta händer vandra över min kropp, så jag vände mig och möttes av ett par ögon jag lätt kunde drunkna i. Han tröck upp mig mot poolkanten och kysste mig.

Jag kunde höra att grabbarna satt på land och suckade. Men det var inget jag tänkte låta hindra mig från att kyssa min extremt snygga pojkvän. Jag kände hans händer på lite opassande ställen med tanke på att vi inte var ensamma.

- Inte här. viskade jag fram mellan kyssarna, samtidigt som jag flyttade hans händer
- Ikväll då? frågade han och la sina händer på mina bröst

Han vet att jag inte kan motstå honom, så vem försöker jag egentligen lura? Jag nickade och kysste honom.

- Hallå, vi är fler här. Kan ni göra det där någon annanstans eller vänta tills ni är själva? det var Chaz som lät lite arg
- Du får säga åt Justin att sluta vara så oemotståndig. sa jag och blinkade med ögat mot honom

Chaz suckade bara, skakade på huvudet och sa han skulle gå in och hämta vatten.

- Kolla vad jag hittade. Två förvirrade nötter. vrålade Chaz

Ryan kastade sig upp och över Christian, att dömma av reaktionen hade dom inte heller setts på ett tag.

Hon la sig ner över mig och kysste mig samtidigt som hon drog sina underbara naglar över min mage, och hon vet att jag älskar när hon gör så.

- Jag vill ha dig. viskade hon mot mina läppar


Justins perspektiv - fortsätter

När jag vaknade på morgonen vart jag lite rädd innan jag kom på att jag var hemma hos Melrose. När jag kollade runt mig såg jag henne ligga där på min vänstra sida. Jag skulle kunna ligga och kolla på denna vackra varelse hela dagarna.

Jag övervägde om jag skulle låta henne sova, eller om jag skulle kyssa henne så hon vakna. Men mina läppar ville känna hennes, dom fick inte nog inatt. Så jag kysste henne, och jag kände direkt att jag fick respons. Och när hon slog upp sina ögon så kysste jag henne igen.

- Tack för inatt, sa jag och log

Jag såg att hon rodnade och drog täcket över huvudet.

- Sötnos, inte behöver du gömma dig för att du blev generad. Du är fin då.

Hon tittade upp men la sin hand i min nacke och förde mitt huvud närmare hennes, så hon kunde kyssa mig. Troligtvis bara för att jag inte skulle se hennes rosiga kinder.

- Tack själv, viskade hon mot mina läppar

När vi hade legat i sängen ett tag och bara hållt om varandra under tystnad, reste hon på sig, tog det andra täcket och virrade in sig i det och gick mot badrummet.

- Vill du duscha med mig, frågade hon och lät täcket falla till golvet

Jag reste mig upp och gick efter henne, jag sa ingenting till henne. Det behövdes riktigt inte.

När jag kom in i duschen stod hon med ryggen mot mig, och jag fastnade med blicken på hennes fantastiska kropp. Jag smög upp bakom och la armarna om henne. Jag kunde känna att hon rös till. Detta ögonblick ville jag aldrig skulle försvinna. Hon vände på sig och tittade mig i ögonen men jag kunde se att det var jobbigt för henne då det rann massa vatten i ansiktet på henne, så hon blundade och kysste mig.


Melrose perspektiv

Justin gick före mig ut ur duschen, för jag var tvungen att skölja av mig att lödder. När jag kom ut såg jag att mina kläder låg på sängen, men det var inte jag som hade lagt dom där, så jag antog att Justin hade valt kläder åt mig idag. Det enda jag drog på mig var mina trosor, för jag tycker inte om att klä på mig på en gång efter en dusch. När jag kollade upp från högen med kläder möttes jag av att han stod i bar överkropp, och det kan för honom vara farligt, då jag inte kan kontrollera mig.

Jag såg att hans läppar rörde sig, men jag uppfattade inte vad han sa. När jag gick emot honom så log han bara. Jag puttade ner honom i sängen och satte mig gränsle över honom så att han inte kom upp. Sen lät jag handduken falla, jag såg på honom att det var svårt att kolla mig i ögonen.

Dörren slets upp och in klev mamma, men hon gick ut lika fort.

- MELROSE, du klär på dig och kommer ner till köket, NU!!! skrek hon utanför
- Tänk att det ska vara så jävla svårt att knacka i denna familj. sa jag tyst för mig själv och klev av Justin

Under tiden som jag klädde på mig så skrattade han bara. Och det störde mig verkligen.

- Sluta skratta, sa jag åt honom
- Nu ska du ha samma snack med din mamma som jag haft med min. svarade han och log hånfullt

Jag svarade inte utan gick bara ut. När jag kom ner i köket hann jag knappt sätta mig vid bordet innan mamma började gorma och skrika. Hon skrek om allt från att jag var för liten för en sån relation till att jag skulle skydda mig. Det hon inte verkade veta var att jag käkade p-piller eller att det var Justin som låg under mig, för sen sa hon

- Det är ju bra att du har gått vidare i alla fall. Skönt att du inte sitter inne hela dagarna, och tänker på Justin.
- Mamma, jag ska presentera min pojkvän för dig. Vänta lite, sa jag och sprang upp på mitt rum och hämtade Justin

Han protisterade lite innan han gick med på det, man såg att han inte gillade detta. Men det skulle bli kul att se mammas min, när hon såg att det var han jag hade med mig. När vi kom ner igen stod hon med ryggen mot oss vid diskbänken.

- Mamma, detta är min pojkvän. sa jag, och hon vände sig om

Hennes min var obetalbar och jag skrattade innombords. Till en början stod hon bara och kollade på oss, men sen sa hon.

- Vad kul att ni har hittat tillbaka till varandra. Men ni är fortfarande för små för att ha..
- sex. Det är lite sent att säga det nu. För jag har precis haft den bästa natten i mitt liv. avbröt jag henne med, och tog Justin i handen.

Jag tittade på mamma och gav henne en blick som hon fattade direkt. Hon blev tyst och vände sig om. Vi gick tillbaka upp på mitt rum, och när jag stängde dörren så tröck Justin upp mig mot den.

- Kan inte förstå att du just sa så till din mamma. Men vadå, bästa natten? Menar du det? sa han lugnt
- Klart jag menar det. Du är äntligen min på alla sätt nu. Och lämnar du mig igen bryter jag ihop. svarade jag och kysste honom så han inte skulle kunna säga nå mer.

Efter kyssen gick han och la sig i min säng med blicken fäst i taket. Jag tittade bara på honom och log sen satte jag mig vid datorn. Det hade blivit något tvång kändes det som att logga in på twitter det första jag gjorde. Det som stod högst upp fick mig att skina som solen, jag kunde inge annat än le.

"Now I´m looking at the most beautiful girl in the world"

Det var skrivet för bara 1 minut sen av Justin. jag vände mig om och kollade på honom, men han märkte inget. Så jag reste mig upp och var på väg till honom, när han kollade upp och sträckte ut sina armar och visade att jag skulle lägga mig där.

När vi hade legat så ett tag lyfte jag mitt huvud och kollade på honom, tills han mötte min blick.

- Jag älskar dig, sa jag och släppte inte blicken från honom.

Han tittade bara på mig och reste sig upp. Jag förstod att någonting var fel, men inte vad.

- Sa jag något fel? frågade jag samtidigt som jag lutade mitt huvud mot hans axel

Han tittade på mig, och jag kunde inte tyda hans blick.

- Nej, det gjorde du inte. Jag vart bara chockad för jag vet hur mycket dom där orden betyder för dig.
- Men av dom orden att dömma borde du ju då förstå hur mycket du betyder för mig.

Han tittade på mig med samma blick sen sprack hans ansikte upp i ett stort leende. Han la mig ner i sängen och halv låg över mig och kysste mig på halsen.

- Jag älskar dig också, viskade han i mitt öra mellan kyssarna

Då kunde jag inte hålla mig längre, så jag slet av honom tröjan och kysste honom, samtidigt som jag fick ner honom på rygg. Där låg jag över grabben jag älskade och kunde inte få nog av honom, och det förstod han. Han för han var snabb med att få av mig både mitt linne och BH:n.

Det jag kom och tänka på var att kommer min syster in nu, då har alla stört oss som kan göra det. Men den tanken slog jag bort när jag kände Justins händer vandra över min kropp ner mot mina byxor. Dom åkte av lika fort som linnet.

När jag hade fått av honom byxorna var han inte sen med att tränga in i mig. Då jag vart av med oskulden natten före gjorde det fortfarande ont, men övergick till ren njutning strax efter. Han behandlade mig som om jag vore något som kunde gå sönder. Det var det jag älskade med honom, han var så rädd om mig samtidigt som han fick mig att uppleva njutning till max.

När jag kände att hela min kropp spände sig kunde jag inte hålla stönen inne, och samtidigt kände jag att han kom.

Vi låg kvar så ett tag, och han var fortfarande i mig. I just det ögonblicket var vi inte två längre, vi var en. Och det var här han fick mig att må som bäst.

Vi hoppade in i duschen tillsammans, men denna gång duschade vi fort. Så att mamma slapp misstänka något. Eftersom att vi duschade imorse också. Men ändå skulle Justin försöka sig till en andra gång.

- Inte nu, vi måste skynda oss. sa jag och tog bort hans händer från min kropp
- Men din mamma vet redan att vi ligger med varandra, det var ju du som sa det. Remember? sa han och log sitt sötaste leende

jag skakade bara på huvudet och tog min handduk, och jag förstod att han kom efter mig. När vi kom ut ur badrummet låg det en lapp på min säng. Så jag tog upp den och läste.

"Next time, get a room or be quiet. / The girl next door"

Jag började skratta och Justin kollade på mig med en förvirrad blick, så jag sträckte över lappen till honom. Min syster kunde verkligen ha humor ibland, även om vi inte riktigt hade snackat ut om det som hände, så var hon ändå min syster.

Vi klädde på oss och la oss ner i sängen igen och kollade på film. När filmen var slut så hörde jag någon utanför dörren, så jag gick dit. Min syster var påväg in till sig, jag gick efter. Var tvungen att prata med henne.

- Mel, hörde du mycket av oss? frågade jag henne
- Nej, egentligen inte. Men förstod vad ni gjorde och ville bara retas lite. Så det är lugnt.
- Är det säkert? Spring inte till mamma bara, har redan haft den diskutionen med henne idag. sa jag
- Haha, har du? Hur var det då? frågade hon med största leendet på läpparna
- Ja, det lär du märka när mamma tar det med dig också. svarade jag och gick ut

När jag kom tillbaka till mitt rum så låg Justin på samma ställe, men han hade plockat upp sin mobil. Jag la mig bredvid honom, och la huvudet på hans bröst och höll om honom.

- Vad gör du? frågade jag
- Skriver med Ryan, bästa vännen från Kanada. Han och Chaz kommer kanske imorgon, om jag får som jag vill.
- Vad roligt för dig, måste ha varit ett tag sen ni träffades. svarade jag
- Jo, det är det. Och det ska bli skit kul. sa han och pussade mig i håret

Vi funderade på vad vi skulle göra resten av dagen. Men ingen av oss ville egentligen göra något ansträngande, så vi stannade i sängen och kollade på filmer med massa godis och myste.

När kvällen började närma sig så frågade jag mamma och det var okej att Justin sov över, och konstigt nog fick han det.

- Ibland förstår jag mig inte på mamma, sa jag när jag kom in i mitt rum och stängde dörren
- Vadådå? frågade han och kollade på mig
- Men efter det som hände imorse, så låter hon dig ändå sova här.

Vi borstade våra tänder och gick och la oss, jag orkade inte bekymra mig om pyjamas då han ändå har sett mig helt. Så jag sov i bara trosor.

Jag kunde inte annat än lyssna på vad hon sa, och ta in det. Jag kunde inte säga att jag förstod henne, för det gjorde jag inte. Men jag försökte verkligen sätta mig in i hennes situation.

- Mamma, sa jag och kastade mig i hennes famn.
- Du måste lova mig att du pratar med henne när vi kommer hem.
- Jag älskar henne, men jag har inte sagt det till henne, för jag vet hur mycket dom tre orden betyder för henne.
- Säg dom inte heller om du inte menar det. Ni kommer lösa det, hon sa att hon skulle ge dig en ärlig chans till att förklara dig.


Melrose perspektiv - Dagbok antekningar

"Nu har det gått flera veckor sen jag hörde något från Justin, eller ja, hans mamma. Jag vet att jag lovade henne att ge hennes son en chans till att förklara sig. Men frågan är varför jag gjorde det. Han har ju inte visat några täcken på att han ville ha, eller ens prata med mig igen. Och imorgon kommer han hem. Nog om honom.

Mamma och pappa har gått ifrån varandra. Jag har länge haft det på känn, då pappa inte har vart hemma speciellt mycket, vilket kan bero på att han har träffat en ny. Som han nu bor hos. Hon har tydligen en dotter som är lika gammal som mig. Kan det bli bättre eller? Jag vill inte ha fler syskon, det räcker med hon som fick mitt liv krossat. Jag pratar inte med henne mer än nödvändigt. Vilket inte blir speciellt mycket.

Pappa försöker få mig att komma till honom varannan helg, men det kan han glömma. Jag tänker bo hos mamma tills jag flyttar hemifrån. Hon bor kvar i huset som vi flyttade till, och jag är stolt över henne. Som klarar av all ekonomi och står ut med mig och min syster."

Och som vanligt ska man bli avbruten av att det knackar på dörren. Men nu spelar det längre ingen roll om man inte ropar kom in, för folk kliver bara in i alla fall.

- Vad vill du? fråga jag när jag fick syn på Mel i dörröppningen
- Vi behöver verkligen prata med varandra. svarade hon och satte sig ner
- Jag har ingenting att säga dig.
- Vad bra, då kan du lyssna och jag prata.
- Snacka då, så kan du dra sen.

Jag såg på henne att hon funderade och tog sen ett djupt andetag.

- Jag vet att du tror att jag är ute efter att ta Jus..
- Säg inte hans namn. avbröt jag henne
- Men låt mig prata till punkt så slipper du mig sen.

Jag kunde inte annat än nicka och hålla med henne, jag ville verkligen att hon skulle dra.

- Jag vet att du tror att jag är ute efter att ta Honom ifrån dig. Men så är inte fallet. Han kommer hem idag, om han inte redan har gjort det.

Det enda jag gjorde var att stirra på henne, vadå idag? Han skulle ju komma hem imon. Jag vet inte vad jag ska säga till honom, om han ens vill prata med mig igen.

Jag vart avbruten av att hon fortsatte prata om honom.

- Jag vill bara att du ska veta att jag inte vill såra dig, blod är tjockare än vatten.

Den här gången var det inte jag som vart avbruten utan det var Mel, av att det ringde på dörren. Men jag brydde mig inte utan kollade bara på klockan, 22.35. Vem fan kommer den här tiden? tänkte jag för mig själv. Jag orkade inte resa på mig så syrran gick ner, och jag hörde hur hon pratade med någon men inte med vem.

Jag la mig ner i sängen och kollade i en gammal tidning jag hade liggandes, och jag måste ha missat ett uppslag. Det var massa bilder på Honom tillsammans med en tjej.

Precis när jag hade läst klart artiken om hur han dejtade denna tjej, så knackade det på dörren. Men det kunde inte vara Mel eller mamma, för personen gick inte in.

- Kom in, ropade jag utan att lyfta huvudet från tidningen

Jag kände hur sängen sjönk ner vid mina fötter men personen hade fortfarande inte sagt något, jag vart lite irriterad, så jag kollade upp.

Drömde jag eller satt han verkligen i min säng. Han som var min för några månader sen, men stack utan att ens ge mig ett riktigt hejdå, och som sen inte har hört av sig.

Jag stod inte ut med tystnaden så jag var tvungen att bryta den.

- Vad gör du här? frågade jag samtidigt som jag tog av mig täcket och satte mig upp
- Jag har saknat dig. var det enda han svarade
- Men vad är det för anledning att dyka upp efter flera månader av tystnad. Du har inte brytt dig överhuvudtaget under all denna tid. Du gav mig en kram dagen efter vi nästan hade legat med varandra, och sen stack du. Snacka om att känna sig utnytjad. mer kunde jag inte säga för min röst svek mig och mina tårar började rinna

Han svarade inte utan flyttade sig närmare migoch la sina armar om mig, snacka om att jag saknat detta. Jag kunde inte ens ta bort dom, för en del i mig ville inget annat än att han skulle ta i mig. Medans den andra skrek att det var fel.

- Förlåt mig, sa han mot min axel

Tårarna bara rann på mig, jag var lika arg som jag var ledsen. Jag ville verkligen förlåta honom.

- Var allt bara en lek från din sida? frågade jag samtidigt som jag reste mig upp, och klädde på mig

Han tittade upp på mig med ledsna ögon och sa

- Nej, det var det inte. Jag förstår att du tror det. Men jag tyckte verkligen om dig, eller jag gör det fortfarande.
- Varför lämnade du mig sådär för då? frågade jag och satte mig i datastolen
- Jag tyckte att det var ett bra sätt då. För jag trodde att du skulle gå vidare och glömma mig. Jag vet inte vad jag tänkte med, men nu vet jag att det var fel. Jag är en idiot, som ens trodde jag skulle klara av att leva utan dig. Jag vill inge annat än att du ska vara min.
- Okej, men jag måste fråga dig en sak. sa jag samtidigt som jag tog upp tidningen jag nyss läst och slog upp sidan med honom och tjejen på.
- Vad är detta, du ser ut att ha kommit över mig rätt bra, är du här nu för att riva upp mina sår eller?


Justins perspektiv

När hon frågade om jag var där för att riva upp hennes sår så förstod jag verkligen hur mycket jag hade sårat henne. Det kändes verkligen, personen jag älskade var ledsen åga mig.

- Nej, jag är inte här för att såra dig mer, utan för att kanske rätta till det jag en gång förstörde. Och angående bilderna har jag ingen bra förklaring. Det var första och enda gången jag träffade henne, jag trodde att jag skulle bli att må bättre, och just det ögonblicket lyckades tydligen en paparazzi fånga på bild. Det är dig jag vill ha, och jag tänker aldrig ge upp.

Jag kollade upp på henne och insåg att det kanske var lite för mycket för henne att ta in på en gång, så jag reste mig och började gå mot dörren. Men vart stoppad av att hon tog tag i min arm och drog mig intill sig. Hon kollade mig i ögonen och sa

- Ska du lämna mig igen?
- Nej, jag tänkte ge...

Mer hann jag inte säga innan jag kände hennes läppar mot mina. Shit, vad jag har saknat dom. Hon kysste mig som hon aldrig gjort tidigare. Hon drog sina fingrar genom mitt hår, och då fattade jag. Mina händer vandrade på hennes rygg och vidare ner till rumpan där dom stannade.

Jag kände att hon började trycka sig emot mig, men jag backade till sängen, våra läppar släppte dock inte varandra. Av ren chock slutade hon kyssa mig och drog av mig min tröja. Hon granskade mig från topp till tå och bet sig själv i läppen. Sen puttade hon ner mig i sängen, och stod kvar själv. hon kollade fortfarande på mig, sen hände det, hon tog av sig sina kläder. Eller ja, allt utom underkläderna. Sen satte hon sig gränsle över mina lår och började fiffla med mitt skärp, sen drog hon av mig mina byxor.

Hon la sig ner över mig och kysste mig samtidigt som hon drog sina underbara naglar över min mage, och hon vet att jag älskar när hon gör så.

- Jag vill ha dig. viskade hon mot mina läppar

- Säg för guds skull att det inte var din mamma som kom in. sa hon efter kyssen
- Tyvärr måste jag göra dig besviken.
- Hon kommer hata mig innan denna resa är över, sa hon och la sitt huvud mot mitt bröst
- Klart hon inte kommer, hon kommer bara få se lite för mycket av min vackra flickvän. Och vad menar du med över?
- Haha, sluta genera mig. Men ja, när jag blir gammal och dör, för jag tänker aldrig lämna dig. svarade hon och drog sina naglar på min mage. och jag fick gåshud över hela kroppen.

Vi låg halva natten och retades med varandra, men vi hade inte sex. Båda två vill vänta på det rätta tillfället.

Innan jag somnade tänktejag, den här tjejen ska bli min på alla sätt.



Melrose perspektiv - Dagboks antekningar

"Jag saknar honom nå så fruktansvärt mycket. Varför kunde han inte bara berätta för mig att hans turné började nästan en månad tidigare? På morgonen efter våran mysiga natt så berättade han att han skulle åka samma dag. Hur kunde han, betydde jag inte mer för honom? Jag har inte hört någonting från honom sen den dagen. Det gör ont som fan. Men jag ska ta mig igenom detta, behöver bara lite tid.

Tur att vi inte gick ut med vårat förhållande offentligt, mer än till våra nära. Inte våra vänner, men dom andra som finns för oss."

Jag vart avbruten i mitt skrivande av att mamma knackade på dörren. Hon kom in och satte sig bredvid mig i sängen. Hon satt helt tyst, och det var då det brast för mig. Jag började gråta, och hon sa fortfarande ingenting. Men hon höll om mig, precis som en mamma ska göra. Och tillslut bröt hon tystnaden.

- Du kan inte sitta här inne mer, du måste komma ut och få lite luft och energi. Han kommer tillbaka och då kan ni prata ut med varandra.

Jag hade bett alla under detta tak att inte nämna hans namn.

Jag började ana att syrran hade kontakt med honom och det gjorde mig mer ledsen. Jag hade sett att det stod Justin på hennes mobil, men jag kunde inte veta att det var han till 100% och jag ville inte fråga henne, ifall det var han.

Jag och mamma satt kvar i min säng men jag svarade inte henne, utan satt bara där med hennes armar runt mig. Men efter 20 minuter tog jag mig i kragen, och skickade iväg ett sms till Caitlin och frågade om hon ville följa med på en shoppingtur med mig. Bara några minuter senare fick jag svar.

"Skönt att du äntligen behagar höra av dig, och att du lever! Började bli riktigt orolig där. Och såklart jag vill följa med dig ut, det var ett tag sen, och vi har nog mycket att prata om. Ses utanför dig om en timme."

Jag skrev bara tillbaka ett okej, tänkte jag skulle ta allt annat med henne sen. Jag har inte ljugit utan jag har bara undanhållt allt om Justin för henne. Men jag hade tänkt att jag skulle släppa bomben nu. Antlingen accepterar hon det, eller så blir hon arg.

Jag hoppade in i duschen efter att jag hade svarat henne. När jag kom ut kändes det som att jag var en helt ny människa, och som att jag inte har duschat på länge. Idag fick det bli sköna kläder, ett par svarta leggings, ett turkost linne och mina lila converse.

När jag kom ut såg jag att Cait kom gåendes på vägen, så jag gick mot min bil och mötte upp henne. Gav henne en kram och vi båda hoppade in i bilen och drog mot centrum.

Efter att vi hade sprungit in och ut i vad det kändes som alla affärer så beslöt vi oss att sätta oss på ett mysigt café. Nu hade jag chansen att berätta allt om mig och Justin, och jag tog den.

När jag hade berättat klart allt så tittade hon på mig med en besviken blick, men hon log samtidigt.

- Tror du inte att jag har märkt något? frågade hon
- Nej, faktiskt inte. Trodde vi hade vart smartare än så. svarade jag chockat
- Kom ihåg att han är en av mina äldsta vänner, och även mitt ex. Så jag känner honom, och ser när något förändrar honom. Och det såg jag på en gång.
- Okej. Men du är inte arg va, för att jag inte har sagt något? frågade jag
- Nej, lite besviken kanske. Men det är lugnt.

Vi satt på cafét i flera timmar och mumsade på våra bakelser och drack vårat kaffe.

När vi åkte hem så släppte jag av Caitlin och lovade att jag aldrig mer skulle undanhålla något för henne.

Efter att jag parkerat bilen på uppfarten till vårat hus så tog jag mina 10 påsar och gick in. Men det jag mötter av inne var inget jag ville uppleva. Mamma stod och skrek på pappa, och han sa inget tillbaka som vanligt. Dom hörde nog inte mig, för mamma slutade inte.

Jag var på väg upp till mitt rum när jag hörde syrran säga mitt namn. Så jag stannade utanför, i hopp om att förstå vem det var hon pratade med.

- Hon saknar dig verkligen. Hon gråter hela dagarna, och hon tror seriöst att du inte brydde dig i henne. Jag har läst hennes dagbok, därför vet jag det sist nämnda.

Efter att jag hörde henne säga det sista fick jag nog, jag släppte mina påsar och slog upp hennes dörr. Och av hennes ryck att dömma vart hon rädd. Jag gick fram och slet luren ur handen på henne. Innan jag kastade den i väggen kollade jag vem hon pratade med. Justin♥ stod det på displayen, och det räckte för mig, jag gav henne en örfil sen gick jag ut, tog mina påsar och gick in på mitt rum.

Nu hade båda två gått för långt. Om han så gärna vill veta hur jag mår så kan han ringa mig och fråga det själv.

Jag var så arg när jag kom in i mitt rum så jag slog igång datorn och loggade in på twitter.

"U left me for my sister, u can go to hell" skrev jag som en ny tweet.

Men innan jag loggade ut så var jag tvungen att kolla om Justin hade uppdaterat sin. Men där fanns det inget intressant, så jag stängde av datorn och gick in på badrummet för att borsta mina tänder och tvätta bort mitt smink. När jag var klar bäddade jag ner mig i sängen, och då kunde jag inte hålla tårarna inne längre, så jag lät dom rulla.

Jag vart lite smått rädd när min mobil ringde. Det var ett nummer jag inte hade, så jag tvekade lite innan jag svarade.

- Hallå, det är Melrose. svarade jag


Justins perspektiv

När jag inte var distraherad av saker så kommer tankarna tillbaka på Melrose, sista och enda natten vi hade tillsammans. Hur kunde jag vara så dum att lämna henne utan att ens säga att jag alltid kommer vara hennes. Jag stack efter att jag hade gett henne en kram, en KRAM! Vad fan tänkte jag med?

Det knackade på dörren och mamma klev in.

- Du måste gå upp och göra dig klar nu. Soundcheck om en timme.
- Jajaja, fan vad ni alla ska tjata. röt jag i åt henne

Hon tittade bara på mig och gick ut.

Jag gick in i duschen och lät vattnet rinna över min kropp. Efter en halv timme klev jag ut ur badrummet med en handduk virrad runt höften.

Att rota omkring i en väska efter kläder var något jag var van vid, efter alla månader jag varit ute på turné i mitt liv. Så det jag hittade först satt jag på mig. Svarta jeans, lila t-shirt, en munktröja och mina lila supras. Får inte glömma min blåa kepa.

Jag tog min mobil och kollade om jag hade fått nått nytt, men inget hade hänt. Allt jag önskade vat att Melrose skulle höra av sig. När jag ändå höll på med mobilen kunde jag lika gärna kasta in en ny twwet också.

"Tonight we go all in at the O2 in London"

När jag kom ner till lobbyn väntade alla andra på mig, som vanligt. Så direkt jag när jag kom ner hoppade vi in i bilarna som skulle ta oss till arenan. Det var snart dax för första konserten här i England. När vi kom fram så snackade jag lite med alla från mitt crew. Sen var det dax att inta scenen och även om det var långt ifrån fullsatt så hördes det att publiken var taggade.

Efter att jag dragit igenom några få låtar så lät jag publiken ställa massa frågor. Och det var allt från hur jag mådde till hur det var att ha gått från en vanlig grabb i Stratford till en superkändis på så kort tid. Men när frågan kom om jag hade någon flickvän, viste jag inte vad jag skulle svara. Jag vet ju inte ens svaret själv.

När jag kom av scenen tog jag upp min mobil och gick iväg till ett lugnare ställe. Jag ville ringa till Rose, men innerst inne viste jag att hon inte skulle svara. Så istället letade jag upp hennes syster Melanies nummer och ringde.

Vi pratade om allt möjligt, men egentligen var jag bara intresserad av hur Melrose mådde.

- Hon saknar dig verkligen. Hon gråter hela dagarna, och hon tror seriöst att du inte brydde dig i henne. Jag har läst hennes dagbok, därför vet jag det sist nämnda.

Sen hörde jag bara en smäll, tror det var en dörr. Men hann aldrig fråga henne innan samtalet bröts. Jag provade att ringa henne igen, men kom bara till röstbrevlådan. Undra vad det var som hände.

När jag kom tillbaka till dom andra så kollade mamma på mig, nickade och gick. Så det var bara att gå efter henne.

- Vad är det gubben? frågade hon och kramade mig

Och jag berättade vad det var som hade hänt.

Hon tittade på mig med ledsna ögon och sa.

- Jag ska ringa och prata med henne. Bara du ger mig hennes nummer.

Jag tog upp min mobil och bläddrade ner till Sötnooosen♥ och gav mamma min mobil, så hon kunde skriva av hennes nummer. Mamma log når hon såg vad Rose hette på min mobil, och jag kände att jag blev lite generad.

Innan jag gick upp på scenen såg jag att mamma gick iväg med telefonen mot örat. Jag förstod direkt att hon ringde till Rose, och det kändes lite jobbigt. Men jag släppte alla tankar när jag klev upp på scenen och hörde alla mina fantastiska fans. Dom var verkligen taggade och det fick mig att må 100 gånger bättre. Ingen hade bättre fans än jag, dom fanns alltid där för mig, så jag försökte ge så mycket som möjligt tillbaka till dom. Men det kommer aldrig bli tillräckligt.

Hela konserten gick hur bra som helst. När jag kom av scenen så gick jag direkt in i mitt rum, satte mig ner och tog en flaska vatten. Efter bara några minuter kom hela gänget in och klappade händer, det kändes skönt att veta att man har gjort något bra.

När alla hade lugnat ner sig lite och gått iväg var det bara jag och mamma kvar i rummet. Hon kollade på mig med ledsna ögon. Hon bröt tystnaden mellan oss och sa.

- Jag pratade med Melrose när du var på scenen.
- Jo, jag såg att du gick iväg.
- Varför berättade inte du för mig att du bara gav henne en kram innan du åkte och att hon känt sig hotad av sin syster pga dig tidigare? En kram, jag trodde hon var din tjej. Jag tror inte hon kände sig som det när du stack. Hon kollade på mig med en konstig blick när hon sa det.
- Jag trodde vi hade strykt ett streck över det där med hennes syster. Och det andra kan jag tyvärr inte försvara mig om.
- Men hur kan du vara så dum och ringa Melanie och inte Melrose? Vad tänker du med?
- Mamma, du ska stå på min sida. Men okej, det var förbannat dumt. Kan du berätta för mig vad hon sa när du pratade med henne?

Hon tittade på mig, och jag såg att hon funderade.

- Jag är inte så säker på att du vill veta, sa hon tillslut.
- Klart jag vill veta, sluta nu!

Hon berättade vad Rose hade gjort mot Mel, men jag kunde inte bli arg. Jag förstod henne, och varför hon hade reagerat som hon gjorde.

- Det jag kommer säga till dig nu är inget du tar upp med henne. Okej?
- Ja, det är lugnt.

Mamma såg helt förstörd ut. Men hon fortsatte ändå.

- När jag pratade med henne grät hon. Och det spelade ingen roll vad jag sa, hon lugnade inte ner sig. Hon saknar dig verkligen, och klarar inte av tanken av att du kanske inte tycker om henne lika mycket som hon tycker om dig. Men samtidigt begär hon inte att du ska släppa ditt liv för hennes skull, men hon tyckte att du kunde ha visat att hon betydde mer än en kram innan du åkte. Och jag kan förstå henne. Gör du det?

Jag kunde inte annat än lyssna på vad hon sa, och ta in det. Jag kunde inte säga att jag förstod henne, för det gjorde jag inte. Men jag försökte verkligen sätta mig in i hennes situation.

- Mamma, sa jag och kastade mig i hennes famn.
- Du måste lova mig att du pratar med henne när vi kommer hem.
- Jag älskar henne, men jag har inte sagt det till henne, för jag vet hur mycket dom tre orden betyder för henne.
- Säg dom inte heller om du inte menar det. Ni kommer lösa det, hon sa att hon skulle ge dig en ärlig chans till att förklara dig.

Jag tröck igång hissen igen och vi åkte upp en våning. När vi kom in igenom dörren så tog hon min hand och hon höll den hårt. Vi gick in till dom andra.

- Där är du ju, sa Scooter när vi kom in. Men hans ansiktsuttryck ändrades ganska häftigt då han såg våra händer.

Och på tal om det, hennes mamma höll på att svimma!


Melrose perspektiv

Jag såg hur mamma reagerade och jag förstod henne, vad har jag ställt till med. Skulle jag verkligen klara av detta? Men samtidigt så fanns det bara ett sätt att ta reda på det.

Jag vart avbruten i mina tankar.

- Menar ni två att ni är tillsammans. Frågade Scooter
- Ja, det menar vi. Svarade Justin
- Hur länge har det pågått och vet din mamma om det? frågade han och kollade på Justin
- Egentligen har jag gillat den här tjejen sen första gången jag såg henne. Men tillsammans har vi vart sen det dök upp bilder på mig och tjej, hon står nämnligen bredvid mig. Svarade Justin och kollade på mig.
- Och av din mammas ansiktsuttryck att dömma så kan hon inte heller ha vetat om detta, eller hur Rose?
- Nej, vi sa att vi inte skulle säga något fören vi var helt säkra på att det var det här vi ville. Svarade jag.
- Vi får prata mer om det här sen, Justin! Sa Scooter med en hård röst.
- Vad finns det att prata om? Jag tycker om henne.

Jag kunde inte annat än bara lyssna på dom. Det var som att jag inte ens var i rummet, dom pratade bara över huvudet på mig. Och det tyckte jag var lite jobbigt, men jag sa inget om det. Tyckte det bara var onördigt att kanske ställa till en scen till.


Senare på kvällen.

Nu har jag vart hemma några timmar efter ett tag i studion, och tro mig, jag behövde verkligen vila. Av allt gråtande och ståhej där så var jag helt slut. Jag har bara legat i min säng och glott i taket, och kollat på film. Det kan vara skönt att göra saker själv ibland.

Nu satt jag vid datorn och kollade runt på lite sidor, då min mobil ringde. Det stod Bieberboy <3 på displayen.

- Hej Snygging, svarade jag med ett leende.
- Sötnooooos, kan du komma hit nu? frågade han
- Klart jag kan. Har det hänt något?
- Nejdå, mamma ville prata med oss bara. Sa han helt lugnt
- Okej, jo men jag kommer om 10 minuter.
- Ta med dig lite saker, så kan du sova hos mig med.
- Då lär jag packa så vi säger 15 minuter.

När vi hade lagt på kom jag på att det var första gången jag skulle träffa Justins mamma som hans flickvän. Av det fick jag en klump i magen.

När jag kom ner satt mamma i köket.

- Jag drar till Justin, och jag sover nog där. Hans mamma ville prata med oss.
- Okej, så när har ni tänkt att prata med mig då? Svarade hon utan att kolla på mig
- Vi kommer imorgon när vi har vaknat.
- Okej!

Jag svängde in på hans uppfart och när jag parkerade bilen så blev den där klumpen i magen större. Tänk om hon inte accepterade oss.

Efter att jag knackat på hörde jag någon innanför dörren och så öppnade Pattie.

- Hej Gumman, sa hon och log
- Hej, svarade jag

Hon fick en kram och så gick vi in. I vardagsrummet satt Justin och kollade på TV:n. Han reste sig upp och gav mig en kyss. Den var inte som dom vanliga han brukar ge mig, den var av längtan.

- Kan ni komma in i köket? ropade Pattie
- Vi kommer, svarade Justin

Vi gick ut till köket där hon satt med massa olika tidningar. Och jag började genast fundera över vad hon hade i kikaren. Men vi satte oss vid bordet.

- Innan jag visar dig detta vill jag att du ska veta att jag absolut inte gör det för att såra dig, utan jag gör det för din egen skull. sa hon och tittade på mig

- Visa mig vad? svarade jag

Hon öppnade tidning efter tidning och sköt dom över bordet så att jag skulle se dom. Allt jag såg var bilder på Justin, men på vissa bilder var han inte själv. Det var tjejer med honom, endel kände jag igen, men andra hade jag aldrig sett tidigare. Och det var ingen idé att börja bråka över detta, det var inte därför vi gjorde detta.

Jag såg på Justin att han inte gillade detta.

- Varför gör du det här mamma? frågade han
- För att jag vill att hon verkligen ska förstå vad det är hon ger sig in på. Det är inte bara att dra sig ur när man känner för det. Går ni ut med att vara tillsammans idag, kan ni imorgon inte bara ta tillbaka det. svarade hon samtidigt som hon kollade på oss båda.
- Jag vet det, svarade jag innan Justin ens hann reagera på vad hon sa
- Jag har absolut inget emot dig Melrose, tvärtom. Jag ser att du gör min son glad, och jag ser helst inte honom med någon annan. Men varför måste ni gå ut med att ni är ett par?

Ingen svarade men jag kände att Justin tog min hand och jag kollade på honom, allt jag kunde se var hans ledsna ögon.

- Är det okej om vi går upp på mitt rum, frågade han Pattie
- Men självklart, jag hindrar er inte till något. svarade hon

Jag tittade på Justin.

- Du kan gå upp, jag kommer. Ska bara ta ett glas vatten. sa jag till honom

Jag gick till diskbänken och började spola vattnet. Tog ett glas och drack.

- Du, Pattie! sa jag och vände mig mot henne
- Ja! svarade hon och kollade upp på mig
- Jag vill bara att du ska veta att Justin gör mig glad. Jag tycker verkligen om honom. Så detta är absolut inget jag gör för att det kanske är kul att dejta en kändis. Jag ser honom inte som de. För mig är han som vilken 16 årig grabb som helst.
- Jag ser det på dig. Du blir glad bara han visar sig. Det är lika för honom, han är en helt annan människa nu, och det är kul att se honom så. Men tänk dig för, jag vill inte att ditt liv ska hamna i alla tidningar. Fast det är inte det är inte det värsta. Justin har fått läsa så mycket konstigt om sig själv, en gång var han död enligt en tidning. Jag vill bara ditt bästa gumman. sa hon och kramade mig

Jag kramade henne tillbaka och gick upp till Justin


Justins perspektiv

Jag stannade kvar i trappen när jag hörde att Melrose började prata med mamma. Jag vet att man inte ska lyssna på andra, men jag var så nyfiken på vad hon hade att säga till min mamma som inte jag fick höra. När jag tillslut hörde vad Rose sa så vart jag så glad att jag inte ens behövde höra vad mamma svarade.

När jag kom upp i mitt rum la jag mig ner i sängen med mobilen i handen och loggade in på twitter. Jag RT lite fans och följde dom sedan. Men jag var tvungen att uppdatera min egen också.

"I´m the happiest on earth"

Precis när jag hade lagt ner mobilen kom Rose in. Hon såg väldigt glad ut, och jag hoppades att det berodde på mig.

- Kom hit snygging, sa jag och visade med handen att hon skulle lägga sig bredvid mig

Hon kom emot mig med en busig blick och kröp mot mig i sängen, satte sig gränsle över mina lår och kysste mig.

- Bieberboy, I really like you. viskade hon i mitt öra och kysste mig på halsen

Hon vet att jag är svag för kyssar på halsen, så det var väl därför hon gjorde så.

- I like you to, my Rose. svarade jag och kysste henne

Jag kunde inte låta bli att smeka hennes rygg under tröjan. Hon gjorde inget för att hindra det, så jag förde dom upp mot BH:n, och innan hon hann reagera knäppte jag upp den och drog av henne tröjan och BH:n.

Hon brydde sig inte i det heller utan fortsatte kyssa mig. Samtidigt som jag vart riktigt förvånad.

Jag la ner henne bredvid mig och rullade över på henne, men våra läppar lämnade aldrig varandra, fören hon drog av mig min tröja, och började dra ner mina shorts.

Vi var för upptagna för att höra att det knackade på dörren, men vi hörde allt när den stängdes med en smäll.

När jag hörde smällen av dörren så flög jag av Rose. Vem var det och hur mycket hann den se?

Jag tittade på henne när hon kröp ner under täcket, och jag kunde inte låta bli att börja skratta. Hon tittade då upp på mig med stora ögon.

- Vad skrattar du åt? sa hon
- Dig. Det såg ut som att du ville sjunka genom sängen. skrattade jag fram
- Det ville jag också, svarade hon och drog ner täcket till midjan för att visa att hon inte hade några kläder på sig.

Och för att inte riskera att någon kom in igen och såg min snygga flickvän ligga där helt naken så la jag mina händer över hennes bröst och kysste henne.

Jag reste mig upp ur sängen och tog på mig min tröja och gick mot dörren, men hann aldrig öppna den.

- Baby, kom tillbaka fort. sa hon och kastade sina shorts på mig.

Jag kunde inte svara utan log bara mot henne och gick ut.

När jag gick ner för trappen såg jag att mamma satt i soffan i vardagsrummet och hon såg helt förstörd ut.

- Mamma, sa jag och satte mig bredvid henne

Hon tittade upp på mig med ledsna ögon.

- Snälla, säg att ni inte hade sex med varandra. sa hon
- Nej, vi hade inte det, och hade inte tänkt ha det heller. Men vi är tillsammans så det är något som kommer hända.
- En sak vill jag att du ska veta, jag är inte redo att bli farmor.
- Du kommer inte bli en farmor på bra länge. Hon käkar p-piller. Och nej, hon började inte med det när vi träffades, hon har gjort det i ett år. Och jag litar på henne så det borde du också göra. Men när jag väl skaffar barn kommer du bli den bästa farmorn i världen. svarade jag och kramade henne
- Jag hoppas att ni är försiktiga och att ni inte gör något ni inte vill.

Jag nickade bara som svar och gick upp mot mitt rum, där jag viste att världens vackraste tjej låg och väntade på just mig.

När jag kom in i mitt rum såg jag att hon redan hade somnat. Så jag drog av mig kläderna och la mig ner bredvid henne, men till min förvåning så vände hon på sig och kysste mig.

- Säg för guds skull att det inte var din mamma som kom in. sa hon efter kyssen
- Tyvärr måste jag göra dig besviken.
- Hon kommer hata mig innan denna resa är över, sa hon och la sitt huvud mot mitt bröst
- Klart hon inte kommer, hon kommer bara få se lite för mycket av min vackra flickvän. Och vad menar du med över?
- Haha, sluta genera mig. Men ja, när jag blir gammal och dör, för jag tänker aldrig lämna dig. svarade hon och drog sina naglar på min mage. och jag fick gåshud över hela kroppen.

Vi låg halva natten och retades med varandra, men vi hade inte sex. Båda två vill vänta på det rätta tillfället.

Innan jag somnade tänktejag, den här tjejen ska bli min på alla sätt.

Jag nickade bara till svar och gick upp på mitt rum, jag startade datorn och gick in och borstade mina tänder. När jag kom ut igen bäddade jag ner mig och loggade in på twitter, och uppdaterade den med en ny tweet.

"Why did I left her alone this time?"


Melrose perspektiv

När jag kom hem så mötte min syster mig i dörren. Men jag sa inget åt henne om det som just hade hänt, jag gick bara raka vägen upp på mitt rum, orkade inte ens borsta mina tänder utan gick direkt och la mig. När jag hade bäddat ner mig så knackade det på dörren.

- Kom in
- Hej, tänkte bara höra vad det är som har hänt mellan dig och Justin.
- Vadå? svarade jag
- Ja, han har nyss twittrat om att han lämnade någon ensam, så jag antog att det var dig han menade.
- Ja, vi började bråka och så gick han bara. Men orkar inte prata om det.
- Okej, men du ska veta att jag finns här om du vill prata. svarade hon och gick ut.

Jag låg vaken i vad som kändes som flera timmaroch funderade på vad det var som hade hänt, och varför det hände. Skulle jag höra av mig, eller skulle jag låta det vi hade rinna ut i sanden, innan det gick för långt?

Nästa morgon när jag vaknade så var det ingen annan hemma. Men det låg en lapp på köksbordet.

"Godmorgon Gumman! Jag tog med mig din syster till studion, och pappa är ute och kollar på en ny bil eller något. Det finns mat i kylen om du blir hungrig. Och ring om det är något. I♥U / Mamma"

Jag suckade för mig själv och började plocka fram lite frukost, sen satte jag mig ner vid köksbordet och bläddrade i morgontidningen. Men jag hann inte mer än att slå upp den innan jag fastnade på en rubrik, och en bild.

"Justin Bieber twittrade igår kväll om att han lämnade någon själv. Kan det vara denna tjej? "
Och så var det en bild från stranden, men jag döljde även mitt ansikte på denna bild, så ingen kunde känna igen mig.

När jag hade ätit klart gick jag upp på mitt rum och vidare in på badrummet för att ta mig en dusch. Jag stod där inne i säkert en och en halv timme, så när jag kom ut såg att min mobil lyste upp, då jag hade den på ljudlöst. Det var mamma som ringde.

- Hallå, svarade jag
- Hej gumman. Kan du komma med min dator till studion, jag glömde den hemma?
- Ja, det kan jag väl, men jag kom nyss ur duschen, så det tar ett tag. Men jag dyker upp så fort som möjligt.
- Tack, du är bäst. svarade mamma

När vi hade lagt på så gick jag in i min walk-in closet och letade reda på kläder jag kunde ha på mig idag. Det var ju sol ute, och det tänkte jag verkligen utnytja. Så det fick bli lila matchande underkläder, en vit magtröja, ett par jeansshorts och ett par lila Converse.

Jag gick ner till dörren och plockade ner allt jag skulle ha med mig i väskan, jag satte på mig mina stora solglasögon och tog i handtaget på dörren, då jag kom på att jag glömt datorn. Den jag verkligen skulle ha med mig, så det var bara att springa upp till mammas arbetsrum och ta den.

När jag kom ner till dörren igen så kollade jag en sista gång så jag hade allt med mig, och det hade jag. Då var det bara bilresan kvar.

Det tog ett tag att ta sig till studion och när jag väl var inärheten så fanns det knappt nå parkeringsplatser lediga, men tillslut hittade jag en, så jag parkerade och började sen gå mot ingången på byggnaden, men vart stoppad i dörren.

- Inga privatpersoner kommer in här, sa vakten
- Skojar du med mig eller, min mamma jobbar ju där inne. Svarade jag irriterat tillbaka
- Det brukar låta så, sa han

Jag blev så irriterad att jag tog upp min mobil och ringde till mamma.

- Mamma, vakten vill inte släppa in mig, sa jag samtidigt som jag spände ögonen i honom.
- Jag ringer ner till honom, svarade hon

Efter att vi lagt på fick han ett telefonsamtal, och han ursäktade sig och släppte in mig.

Jag tog hissen upp till 17:de våningen, det var det enda jag viste om stället. men som tur var kom det en tjej gåendes förbi precis när jag klev ur hissen, så jag frågade henne. Hon pekade mot en dörr och jag gick dit. Dörren var av glas, så man såg rakt igenom den, och det jag såg gjorde mig inte glad. Hur dålig kunde en dag bli?


Justins perspektiv

Mamma väckte mig på morgonen genom att tala om att jag hade en timme på mig att göra mig klar och ta mig till studion. Så jag hoppade direkt in i duschen och det gick fort för redan 10 minuter efter var jag ute. Drog på mig första bästa kläderna vilket vart ett par surfshorts, en vit t-shirt och ett par lila supra. Får inte glömma min svarta kepa.

Nu var det bara ner i köket och kasta i sig lite frukost, sen drog jag vidare till studion.

Väl inne i studion fick jag mig en liten chock. Varför var Mel där? Men när jag såg Stephanie så slog det mig att det var ju hennes dotter.

- Hejdär, sa jag samtidigt som jag la handen på hennes axel
- Hej, svarade hon och log
- Vad gör du här?
- Jag hade inget för mig, så mamma frågade om jag ville följa med.
- Okej, svarade jag och gick bort till Scooter

Han stod och pratade med Stephanie, så jag hälsade på henne för första gången i arbetssyfte.

- Ska vi kolla lite låtar? frågade Scooter
- Ja, det kan vi. Ska bara hämta min dator, svarade hon och gick mot sina saker

Men när hon kom tillbaka hade hon inte den med sig.
- Jag glömde den hemma, men jag har ringt efter en som kommer hit med den om 20 minuter. Sa hon och suckade
- Det är lugnt, då hinner jag vakna till lite mer, svarade jag och skrattade

Jag gick iväg på toa och sen hamnade jag framför spegeln lite för länge. Men var ju tvungen att kolla så håret låg som det skulle. Men det kanske var dax att gå ut, så dom inte trodde jag hade försvunnit.

- Justin, jag vill bara tacka för en trevlig kväll igår. Det var Mel som sa det
- Jo, den var trevlig. Men den hade ju kunnat sluta bättre. Svarade jag, men det sista sa jag tyst, trodde jag.
- Jag läste på din twitter igår, vad var det som hände? frågade hon och gav mig en kram

Precis när jag skulle svara så tittade jag mot dörren och fick se den sista personen jag hade väntat mig här idag. Utanför dörren stod Rose och hon såg inte glad ut, och det kan jag förstå. Man kanske inte ska hälla vatten på den redan rinnande kvarnen.

Jag släppte greppet runt Mels midja av kramen och började gå mot dörren. Men när jag kom nära nog för att kunna prata med Rose så tittade hon inte ens på mig, utan gick bara förbi mig och in i rummet där hennes mamma var. Men jag kunde inte låta henne gå, så jag gick med.

- Mamma, här är din dator. sa hon och la den på bordet, och började gå mot dörren igen
- Tack gumman. Vill du inte stanna ett tag då? frågade hennes mamma
- Nejtack, jag umgås inte med slödder. Svarade hon och slängde ett öga mot mig.

Jag var verkligen tvungen att prata med henne efter vad som hände igår, och det hon just fick se.

När hon vände på sig och därifrån så ursäktade jag mig och sprang efter henne.

- Snälla Rose jag måste få prata med dig. Jag vet att jag sa att du skulle höra av dig igår, men efter det du nyss såg så vet jag att du inte kommer göra det. Så detta är min enda chans.

Hon tittade inte ens på mig, men svarade.

- Jag vill inte höra dina dåliga ursäkter. Du tror att du kan behandla mig hur du vill bara för att du är någon sorts superstjärna. Du vet att jag skiter i det, jag tyckte om dig för den du var. Men nu vet jag inte vem du är längre.

Hon stod och väntade på hissen medans hon sa det där och tillslut kom den. Hon klev in i den och jag kunde inte låta henne försvinna igen. Så jag klev också in i den.

När hissen började röra på sig så tröck jag på stop och ställde mig för knapparna.

- Du kan inte ignorera mig för alltid. Snälla prata med mig. va det enda jag fick fram
- Det kan jag vist! Och eftersom att du vill hålla mig här inne, så tänker jag nu vara tyst, eftersom att syret kommer ta slut.
- Snälla Rose, jag ber dig. Jag vill verkligen veta vad som är fel.

Hon tittade på mig och tog ett djupt andetag.

- VAD SOM ÄR FEL? Är du från vettet eller? Du tror säkert det är okej för mig att du står och kladdar på min syster när jag inte är där. Men det är det absolut inte. Fast iofs så dumpade ju du mig igår, så du får väl göra vad du vill. Men att gå på min syster bara några timmar efter är lågt som fan.

Jag viste inte vad jag skulle svara även om jag viste att allt hon sa var sant.

Efter att hon hade sagt det där så satte hon sig på golvet, och jag satte mig ner framför henne och tog hennes händer i mina. Och konstigt nog tog hon inte bort dom. Men hon tittade upp på mig, och jag såg att hon grät.

Vad fan har jag gjort, tänkte jag.

- Det är dig jag vill vara med, jag vet inte vad mer jag ska göra för att du ska förstå det. Samtidigt som du måste förstå att det är nytt för mig. Jag har aldrig haft en pojkvän, och när jag väl har det så är han en av världens mest kända. Det är skrämande, vem som hellst kan liksom ta dig ifrån mig.
- Då tycker jag att vi delar det med världen. Så vi slipper smyga med det, jag tror att det är det de handlar om. Jag är villig att göra vad som helst för att få vara med dig. Är du villig att låta ditt normala liv gå över till att aldrig få vara ifred och till att alla känner igen dig vart du än är?
- Jag är villig att lämna mitt liv i dina händer. Svarade hon och kysste mig

Jag besvarade kyssen och vi reste oss upp från golvet utan att släppa varandra.

- Jag berättade det för Scooter nu, och din mamma är här. Så det är nog lika bra du följer med tillbaka. Men bara om du vill. Jag tänker inte tvinga dig till något. Men jag vill att du tänker igenom det en sista gång, ditt liv kommer aldrig mer bli som det vart innan.
- Jag följer med dig vart du än går, glöm inte det. Plus att det är lika bra att ta detta med mamma på en gång, annars kommer hon bara skälla på mig sen.

Jag tröck igång hissen igen och vi åkte upp en våning. När vi kom in igenom dörren så tog hon min hand och hon höll den hårt. Vi gick in till dom andra.

- Där är du ju, sa Scooter när vi kom in. Men hans ansiktsuttryck ändrades ganska häftigt då han såg våra händer.

Och på tal om det, hennes mamma höll på att svimma!

Hon låg i sängen och bara tittade på mig, så jag la mig bredvid och höll om henne.

- Vad tittar du på, frågade jag
- Dig, du är så fruktansvärt perfekt, och jag kan inte förstå att du vill vara med en sån som mig


Melrose perspektiv

Han tittade mig i ögonen och log sitt underbara leende när jag sa så till honom.

- Hur kan du säga något sånt? frågade han
- Vadå, att jag inte kan förstå att en sån som du vill vara med en sån som mig?
- Ja, det är ju tvärt om. Sa han och jag hörde att han lät osäker på rösten
- Varför? Vad är det? frågade jag samtidigt som jag satte mig upp i hans knä

Jag släppte inte blicken ifrån honom, men jag la mina händer på hans kinder och frågade än en gång vad det var han menade.

- Jag tycker verkligen om dig. Dom här veckorna har varit helt fantastiska, och jag skulle göra vad som hellst för att stanna tiden, så att jag aldrig lämnar dig igen. Men både du och jag vet att jag måste, min turné börjar om en månad, och eftersom att jag inte kan ställa in den, så hoppas jag verkligen att du någon gång kan komma och hälsa på mig under tiden jag är ute i den vida världen.

Jag kände att tårarna började rinna längs mina kinder, men jag torkade inte bort dom. Utan jag vände mitt huvud ifrån honom, så att han inte skulle se dom. Men jag borde lärt mig att jag inte kan dölja något för honom, så han såg dom, och han tog sina händer och höll dom runt mitt huvud och vände det mot honom, han strök bort dom med sina tummar.

- Gråt inte gumman. Det kommer att lösa sig.
- Hur ska det kunna göra det, du tänker ju lämna mig igen. Och jag vet inte om jag, eller ska jag säga vi, klarar av det igen.
- Vi ska inte vara negativa, för då kommer vi aldrig att klara det.

Han sa det med en sån lugn röst att jag nästan började tro på honom. Jag lät mina tårar rinna, men det hindrade mig inte från att böja mig framåt och kyssa honom. Han besvarade kyssen, och la sig ner på rygg, med mig ovanför. Jag kände att hans händer började vandra efter sidan på min kropp, dom stannade på min rumpa, och jag lät det vara. För jag ville inte förstöra denna perfekta stund.

Helt plötsligt kanacka det på min dörr och in kliver min idiot till lillasyster.

- Faaan, kan du någon gång lära dig att inte bara gå in? vrålade jag samtidigt som jag kastade mig upp ur sängen

Hon kollade på oss med stora ögon och vände sig om för att gå men jag fick tag i henne innan.

- Jag vet att du är min syster och jag älskar dig över allt annat. Men fan, ibland är du bara så jävla klumpig så man vill strypa dig. Inte ett ljud om det du precis såg, fattar du det?
- Ja-a. Stammade hon fram
- Bra. Så vad var det du ville?
- Jag tänkte höra om du ville med ut på en promenad. Men jag ser att du är upptagen.

Utan att svara henne så vände jag mig om och kollade på Justin med en frågande blick. Han nickade bara åt mig och började gå ner till dörren, men jag stannade och såg till så att syrran också gjorde det. 

- Jag ber dig verkligen att inte berätta för någon om Justin och mig. Jag vet att det kan vara frestande, men det förstör inte bara hans liv, utan mitt också. Så snälla, hur arg du än blir på mig, använd inte detta mot mig. Sa jag så pass tyst att iaf inte Justin skulle höra mig.  
- Nej, jag lovar dig. Jag gör det inte. Men fan det är stort, inser du verkligen vad du gett dig in på? Sa hon med frågande blick.
- Nej, egentligen gör jag det inte. Men jag tycker om honom så mycket att jag låter det komma med tiden.

Hon svarade mig inte utan vi gick istället ner till Justin som redan hade dragit på sig skorna, och stod vid dörren och väntade på oss. Men syrran kollade konstigt på mig.

- Ska vi gå ut eller? frågade Justin
- Ja, kan vi väl. Men kan du verkligen visa dig ute utan att det blir kaos? Frågade Mel tillbaka
- Det hoppas jag att jag kan, svarade han tillbaka och log

När vi hade gått ett tag så hamnade vi i en park och vi satte oss på varsinn gunga. Det var längesen jag satt på en sån, så jag höll på att ramla av flera gånger. Men jag bara skrattade åt det.

Vi satt där och pratade om allt mellan himmel och jord, och det verkade som att Justin och Mel kom bra överrens, mot vad dom gjorde i början. När vi hade setat där ett tag så kändes det som att dom inte brydde sig i mig, då dom bara snackade.

Efter ett tag orkade jag inte med det, så jag gick därifrån och satte mig på gräset en bit bort. Dom reagerade inte ens på att jag försvann och jag sa inget heller.


Justins perspektiv

Jag tyckte att det var ganska skönt att vara ute med Rose och Mel, utan Kenny. Även om det var sent på kvällen, så det var mörkt ute. Ännu bättre, för ingen skulle känna igen mig om vi mötte på någon.

När jag och Mel hade setat och snackat ett tag så insåg jag att Rose va borta, så jag började kolla runt mig med oro. Så jag kollade på Mel.

- Har du sett Rose?
- Nej, det har jag inte, hon satt ju bredvid mig nyss. Svarade hon och kollade runt sig
- Men det gör hon ju inte. Jag måste verkligen hitta henne.
- Okej, men hon är här någonstans, jag känner det på mig.

Jag såg att Mel började kolla omkring sig lite mer noggrant, och hon hittade henne. Så hon pekade, utan att säga något.

- Jag går hem, så du kan snacka med henne. Sa hon
- Okej, vi syns väl. Svarade jag henne och gav henne en kram 

Jag gick bort mot Rose som satt på gräset. 

- Varför sitter du här, det är ju blött i gräset? Frågade jag henne 
- Jag ville inte störa er, så jag gick. Och ni märkte inte ens det, jag har setat här i över en halv timme. svarade hon och jag hörde på henne att hon var ledsen 

Jag satte mig ner bredvid henne, och brydde mig inte alls i om jag vart blöt eller inte. Jag drog henne mot mig, och la armen om henne. 

- Det var din syster jag pratade med, och jag hade hoppats på att du skulle tycka att det var bra att vi kom överrens. 
- Jo, vist är det bra. Men hur tror du det känns när man sitter där och ingen pratar med en? Svarade hon  
- Säg inte att du är svartsjuk på din egen syster. Frågade jag henne med hård röst.
- Om jag är det då? Jag vet inte om jag klarar av detta, jag trodde och hoppades verkligen att jag skulle det.
- Du kan ju höra av dig när du vet. Svarade jag, reste på mig och gick därifrån.

Jag lämnade henne igen. Det jag för bara några timmar sen hade lovat henne att inte göra. Men även jag har min gräns. Om jag inte ens får prata med hennes syster, kommer jag inte få prata med någon utan att hon ska bryta ihop. Och det kanske var som hon sa, hon klarade inte av det. Jag hoppas verkligen att hon hör av sig.

När jag kom hem så kom jag på att jag hade bilen hemma hos Rose. Jag får be Kenny hämta den imon, för jag vill inte visa mig där förren hon har hört av sig.

- Hej gubben, vart har du varit så här sent? frågade mamma
- Jag var ute och gick med Rose, och hennes syster en sväng. Sen glömde jag bort att jag hade tagit bilen till henne, så jag glömde den där. Svarade jag med ett leende.
- Okej, gå och lägg dig nu, du ska upp tidigt imorgon vet du.
- Vad har jag och göra imorgon?
- Du ska till studion och träffa Stephanie.

Jag nickade bara till svar och gick upp på mitt rum, jag startade datorn och gick in och borstade mina tänder. När jag kom ut igen bäddade jag ner mig och loggade in på twitter, och uppdaterade den med en ny tweet. 

"Why did I left her alone this time?"

Jag vände mig om och ställde mig på knäna mitt emot henne, och la armarna om henne. När jag såg henne så log jag bara, hon var så vacker. Vi stod så ett tag, men började bli trött i benen, så jag la mig ner på rygg, och drog med mig henne ner, så hon la sig på mig. Hon vilade sitt huvud mot mitt bröst.

- Jag känner mig trygg i din famn. Viskade hon fram
- Tur det då, för du lär inte bli av med mig, svarade jag och pussade henne på huvudet

Melrose perspektiv

Dagarna gick och jag hängde väldigt mycket hemma hos Justin, men bara som vänner framför hans mamma. Hon skulle inte få tro att jag bara hade sagt sådär till henne för att få henne lugn, det var lika bra att låta allt hända med tiden.

Det kom ut massa bilder i tidningen på både mig och Justin, men ingen mer än vi viste att tjejen på bilden var jag, och så skulle det förbli. Hans mamma hade frågat honom flera gånger om vem det var, men han undvek frågan varje gång.

Jag låg kvar i sängen och sträckte på mig i flera timmar efter att jag hade vaknat, jag ville verkligen inte gå upp. Det regnade ute och det fick mig på dåligt humör, jag hatar verkligen regnet. Speciellt när jag är själv.
Men när jag hade legat ett tag i sängen så kom jag på att Justin skulle komma hit vid 1, och jag kollade på klockan och insåg att den snart var 12. Så jag hoppade in i duschen. Det blev ett tag i duschen, då jag var tvungen att raka benen, och allt annat som vi tjejer gör.

När jag var klar så virrade jag in mig i en handduk och gick in i min garderob för att hitta nå kläder. Och där inne såg det ut som ett krig hade gått av stapel, men det orkade jag inte bry mig i. Jag var klar med allt lagom till att han skulle komma, och mycket riktigt. Precis när jag hade hängt in min handduk på badrummet så hörde jag att det ringde på dörren. Men lat som man är, så får någon av dom som är nere öppna.

Efter bara några sekunder så knackade det på min dörr, även fast jag sagt åt honom att han bara kan gå in.

- Hej snygging, sa han när han kom in
- Hej sötnos, svarade jag och gav honom en kram

Ingen i min familj viste om oss, och absolut inte min syster, och det var lika bra det. För man vet aldrig hur dom skulle reagera, även om Mel har blivit bättre runt honom så kan det lätt vända till att bli något dåligt.

- Vad vill du hitta på idag? Frågade han mig när jag kramade han
- jag vet inte, svarade jag och kollade ut
- Tänk inte ens tanken, jag tänker inte gå ut. Svarade han och log
- Nej nej, inte jag heller. Jag vill egentligen bara ligga i sängen hela dagen.
- Jag kan gå om du vill? Sa han och kollade på mig med en ledsen blick
- Men det är väl klart jag inte vill att du ska, jag vill ju ha dig med mig i sängen förstår du väl. Sa jag och bet mig i läppten
- Jasså du, svarade han med ett flin på läpparna.
- Inte så. Sa jag och slog han lätt på armen
- Nehe, svarade han med en ledsen blick och lyffte upp mig och bar mig till sängen.

När han väl hade lagt ner mig, så la han sig över mig och kysste mig. Det var som en dröm, han kunde inte vara sann. Hans läppar mot mina var som två pusselpitar, dom passade perfekt.

Vi vart avbrutna av att min mobil pep till, och för att jag inte vill dölja något för honom så bad jag honom kolla vem det var ifrån.

- Det är ifrån någon Joey, svarade han
- Du får läsa det, jag har inget att dölja för dig.

Han tryckte på massa knappar på min mobil, och jag kunde se att hans ögon ändrade form. Dom gick från förväntansfulla till oroliga på bara några sekunder.

Jag stod inte ut med att inte veta vad det stod i sms:et, så jag tog mobilen ur handen på honom och började läsa det.

"Hej snygging! Jag har verkligen saknat dig, dagen på stranden var helt underbar. Trodde inte att det fanns tjejer som dig. Jag hoppas verkligen att jag får träffa dig igen. Vi kanske kan ta en fika eller bara glo på en film bågon dag. Hör av dig, puss Joey"

När jag hade läst klart det så kollade jag upp på Justin, som inte hade ändrat sin min på hela tiden. Jag viste inte vad jag skulle säga, men var tvungen att klämma fram något.

- Jag tänker inte försvara mig, absolut inte. För jag har inte gjort något fel. För du och jag höll inte på när jag träffade honom, och jag har bara sett honom en gång. Och det var på stranden, då vi bytte nummer med varandra. Anledningen till att du fick läsa de där, var för att jag ville visa dig att det är dig jag vill vara med, jag vill inte undan hålla massa saker för dig. Du vet att jag är ärlig, och det är det viktigaste. 

Han svarade mig inte, utan kollade bara på mig med ledsna ögon. Jag stod inte ut att se honom så. När jag vet att varje gång han är med mig, så riskerar han att det hamnar i massa tidningar. 

- Snälla Justin, säg något. Jag står inte ut med att du inte pratar med mig. 
- Jag vet inte vad jag ska säga, svarade han 
- Men säg att du litar på mig, du får radera hans nummer och sms:en från honom. Snälla, jag ber dig. Det är dig jag vill vara med. Jag ska inte träffa honom nå mer. 


Justins perspektiv

När hon sa dom orden, att det var mig hon ville vara med. Så behövde jag inte radera dom, jag viste att jag kunde lita på henne. Hon var verkligen min drömtjej. Jag kunde vara som vilken 17 åring som helst runt henne, hon brydde sig inte att jag var en stor kändis, som alla kände igen. Det var det jag gillade med henne.

- Jag behöver inte radera det där, jag litar på dig ändå. Sa jag tillslut
- Bra, svarade hon och gav mig en kram

Men jag ville inte ha en kram, jag ville känna hennes läppar mot mina, men jag lät det vara. Vi kanske inte skulle gå så fort fram.

När hon släppte greppet om mig, så la hon sig ner i mitt knä. Jag kunde känna hur hon andades ut tungt en gång, och jag förstod att det var för att hon hade vart så nervös över vad jag skulle säga. men jag förstår henne, undra om hon skulle ta det lika bra om hon såg ett sånt sms på min mobil. Jag la armarna om henne, så hon kunde känna sig trygg igen.

Vi låg i hennes säng ett bra tag, tills det knackade på dörren, och konstigt nog låg hon kvar, fast vi sagt att vi inte skulle berätta för någon om oss.

- Kom in, ropade hon

Och in kliver hennes mamma, och hennes ansiktsuttryck ändras ganska häftigt när hon ser att hennes dotter ligger i mitt knä.

- Maten är klar om ni vill ha. Sa hon bara
- Okej, vad blir det? frågade Rose
- Spagetti och köttfärssås, svarade hon

Hon tittade upp på mig med en frågande blick, och jag nickade bara som svar. Så vi gick ner till hennes pappa och syster som redan satt vid bordet. Hennes mamma hade redan dukat för mig, så hon hade nog hoppats på att jag skulle säga ja.

Det var alldelens tyst vid bordet tills hennes mamma bröt den.

- Är det någonting mellan er? Frågade hon och tittade på både mig och Rose
- Nej, det är det inte mamma. Vi är bara vänner. Svarade Rose lite för fort för att dom skulle köpa den lögnen
- Okej. Men det såg inte så ut.
- Men herregud, lever du på stenåldern eller? Kan två vänner inte ligga och hålla om varandra eller?
- Jo, det är klart dom kan. Men det är nog inte så vanligt.

Jag förstod att Rose inte skulle acceptera henne mammas påhopp, så hon tog sin tallrik och gick därifrån, och lämnade mig ensam med resten av hennes familj.

men jag åt upp, tackade för maten och gick.

- Varför gick du bara, och lämnade mig själv? frågade jag när jag kom upp på hennes rum
- Förlåt för att jag lämnade dig, men jag blir bara så trött på dom. Jag skulle lätt kunna skrika så hela världen hör att vi dejtar, för det är dig jag vill vara med.
- Jag känner likadant, men jag gör det inte av en anledning. Och det är för att jag vill skydda dig så länge jag kan.

Hon låg i sängen och bara tittade på mig, så jag la mig bredvid och höll om henne.

- Vad tittar du på, frågade jag
- Dig, du är så fruktansvärt perfekt, och jag kan inte förstå att du vill vara med en sån som mig

Jag tog mina saker och började gå mot bilen. Men kom alddrig ända fram fören någon tog mig på axeln.


Melrose perspektiv

Jag stod och snackade lite med Joey när han helt plötsligt kastade upp mig över axeln och börjar gå ner mot vattnet. Jag anade onda tankar.

- Joey, släpp ner mig. Och absolut inte i vattnet är du snäll.
- Haha, nu ska du allt bli blöt. Sa han under tiden han gick längre ut

Helt plötsligt kände jag bara hur han släppte ner mig, och jag fick en chock. När jag väl kom upp hade jag i tanken att jag skulle kasta mig över honom, men fick syn på Justin som började gå därifrån.

- Jag måste dra, sa jag bara och sprang därifrån

Jag kände Joeys blickat i ryggen under tiden som jag sprang därifrån, men jag var tvungen. Jag ville inte att Justin skulle lämna mig igen, jag ville att han skulle kämpa lite.

När jag kom upp bakom honomm så tog jag han på axeln, och när han vände sig om så kysste jag honom. han stötte bort mig och kollade förvirrat på mig.

- Varför gjorde du så? Frågade han
- För att det är det jag vill göra, jag vill ha dig runt mig jämt. Jag vill kunna kalla dig för min, och det sa jag till dig för två veckor sen, men efter det ignorerade du mig. Svarade jag och tittade ner generat  

Han svarade inte på det, utan tog mina händer och sa.

- Jag vill be om ursäkt för att jag har betett mig som jag har gjort, och inte hört av mig. När jag såg dig med han där borta så kändes det så fel.
- Vadå fel? Får jag inte ha vänner eller? Frågade jag drygt tillbaka
- Jo, det är klart att du får det. Men det såg ut som att det var mer än vänskap, men jag kan ha fel.
- Men det är det inte, inte från min sida iaf. Jag har ju sagt att det är dig jag tycker om.

Han svarade inte som vanligt efter att jag sagt någonting sådant, utan tittar bara på mig och ler.

- Snälla, kan du svara istället. Du tittar bara på mig efter att jag sagt något sånt.
- Vad vill du att jag ska säga? Svarade han
- Vad tror du? Här har jag stått och sagt att jag verkligen tycker om dig, och du undrar vad jag vill att du ska säga tillbaka.
- Ja, jag tycker om dig också, varför tror du att jag bara gick när jag såg dig med honom?

Den här gången var det jag som inte svarade, jag gick bara emot honom för att komma så nära som möjligt. Våra läppar var bara några millimeter ifrån varandra. Jag kände hur hans hjärta slog hårt.

Men jag stod inte ut med att ha han så nära utan att få känna hans perfekta läppar mot mina, så jag kysste honom, samtidigt som jag drog fingrarna genom hans hår, och strök han vidare ner på ryggen. Samtidigt kände jag hans händer som vandrade över min kropp. Jag stod dock bara i bikini, men i just det ögonblicket så var mina tankar någon helt annan stans. Så det fick vara.


Justins perspektiv

Efter vad som kändes som en evighet i hennes armar så hörde jag ljud som jag så väl kände igen. Jag släppte henne och kollade upp. Och jag kunde inte bli mer irriterad över det jag såg. Massa paparazzi stod runt om oss, och jag viste inte hur fort vi skulle ta oss där ifrån.

Jag tog henne i handen och började springa mot min bil. Jag såg på henne att hon kände sig obekväm i situationen och hon höll för sitt ansikte. När vi kom till bilen så satte hon sig i baksätet vilket jag kan tycka vara bra, för där var det tonat.

- Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det där, hörde helt plötsligt henne säga. 

Jag kollade bak på henne i bilen där hon satt och såg livrädd ut. 

- Det är inte ditt fel att dom inte vill lämna mig ifred. Jag tycker mer synd om dig, för hamnar du i alla dessa tidningar kommer ditt liv förändras, och alla kommer veta vem du är. Jag vill inte förstöra ditt liv. 

- Du förstör inte mitt liv, tvärtom. Sa hon och jag hörde att hon började gråta 

Jag kunde inge annat än titta på henne i backspegeln, och hon såg verkligen ut att lida. 

- Gråt inte vännen, va det enda jag fick fram 

När vi kom hem till mig så gick vi upp på mitt rum. Även om jag viste att jag var hemma själv, men ville inte hamna i samma situation med min mamma igen, om hon skulle komma hem. 

- Jag glömde alla mina saker på stranden. Sa hon och satte sig i min säng
- Äh, tänk inte på dom. Jag skrev till Caitlin att hon skulle ta med dom hem till sig.
- Tack, svarade hon tyst

Jag såg att hon frös, då hon bara hade bikini på sig fortfarande. Så jag gick in i min garderob och plockade fram ett par mjukisar och en stor t-shirt, som jag kastade mot henne, så hon skulle förstå att hon skulle sätta på sig det.

Hon drog på sig kläderna sen gick hon iväg in på badrummet och jag satte mig där hon hade setat. Men jag hörde inte att hon kom ut, utan jag kände bara två armar som vandrade ner på min mage. Hon stod bakom mig och lutade sitt huvud på mitt.

- Ska vi göra något, eller vill du att jag kör hem dig? Frågade jag henne
- Jag vill inte lämna dig igen, då kanske jag inte får se dig på två veckor. Svarade hon och skrattade
- Aldrig att jag lämnar dig igen, jag lovar.

Jag vände mig om och ställde mig på knäna mitt emot henne, och la armarna om henne. När jag såg henne så log jag bara, hon var så vacker. Vi stod så ett tag, men började bli trött i benen, så jag la mig ner på rygg, och drog med mig henne ner, så hon la sig på mig. Hon vilade sitt huvud mot mitt bröst.

- Jag känner mig trygg i din famn. Viskade hon fram
- Tur det då, för du lär inte bli av med mig, svarade jag och pussade henne på huvudet

Men jag var tvungen att så jag vred om låset samtidigt som jag gav henne pussen, hon flyttade sig sen och ställde sig bakom mig när jag öppnade dörren, sen gick vi båda ut. Hela mitt crew stod utanför och väntade på oss. Det var lite pinsamt, men dom viste inte om vi hade pratat eller gjort någonting annat, så dom kunde inte döma oss. och tur var väl det.

Melrose persketiv

Jag hoppas verkligen inte att mamma skrämde iväg henne ännu mer.

När jag kom ner bakom scenen så mötte hon upp mig och frågade om vi kunde snacka ostört.

När jag hörde honom från scenen så var jag bara tvungen att gå ut och kolla. Jag ville se honom på den platsen där han kände sig som mest fri. Och han såg verkligen fridfull ut, han kändes levande på ett helt annat sätt än jag var van att se honom. Och det gjorde mig glad.

När han kom av scenen så gick jag fram till honom.

- Kan vi prata ostört? Frågade jag honom med en bekymrad blick
- Ja vist, sa han och tog min hand och började gå mot ett rum

Vi satte oss i soffan och jag kunde inte slita blicken från hans förtrollande ögon. Jag viste att jag var tvungen att säga något, för att bryta den pinsamma tystnaden. Men jag viste inte hur jag skulle säga det.

- Som du kanske vet, så har jag pratat med din mamma. Började jag
- Jo, ni var inte i korridoren när jag kom ut, så Scooter berättade det.
- Hon bad mig om ursäkt över det som hände, och jag talade om hur det låg till. Men efter att jag gjorde det, så ångrade jag mig verkligen. För det jag berättade för din mamma stämde i just det ögonblicket, men inte nu.
- Och med det menar du, frågade han och kollade mig i ögonen
- Detta är svårt för mig, så döm mig inte nu. Men jag sa till din mamma att ett förhållande mellan oss inte ens fanns på kartan, men när vi kysstes i din soffa innan din mamma kom, tack gode gud för det, så ville jag inte att det skulle ta slut. När jag ser dig får jag fjärilar i magen och du gör mig glad. Och det är ju täcken på något helt annat. Jag gillar dig verkligen.

Han svarade mig inte utan kollade ner på sina händer, samtidigt som han flyttade dom till mina. Och när han la dom i mina så gjorde han som i soffan, han flätade våra fingrar, lyfte upp huvudet och mötte min blick. Jag vart så generad att jag var tvungen att vända bort huvudet.

Jag tänkte för mig själv flera gånger, hur kunde jag vara så dum att jag avslöjade att jag gillade honom, han, Justin Bieber.

Han satte sig på huk nedanför mig, men han höll fortfarande mina händer i sina, samtidigt som han sökte min blick. Och det var jobbigt, men jag gav med mig. Han hade ju fortfarande inte svarat på det sista som jag sa, och det var nog pinsamt.

När vi hade setat så ett tag, och bara tittat på varandra så hörde jag någon utanför. Och sen knackade det på dörren, Justin släppte mina händer och satte sig bredvid mig.

- Kom in, ropade han

Och in kliver hans mamma, med en fundersam blick.

- Justin, du måste äta något nu, och vi funderar alla på att dra till Burger King. Och det är helt okej om du också vill följa med, sa hon och kollade på mig.
- Okej, men jag har min lillasyster där utanför någonstans. Om hon inte har försvunnit, svarade jag med ett leende
- Nejdå, hon är kvar. Hon hänger omkring med Scooter, dom verkar komma bra överens.

Vi reste oss ur soffan och gick ut mot alla dom andra. Justin gick bakom mig, och tog mig i sidan och viskade i mitt öra.

- Vi pratar mer sen, om det du just berättade för mig.

Jag kollade inte ens på honom, för jag kände hur mina kinder blossade upp, dom måste ha sett ut som två tomater. Det fick mig att känna mig obekväm, och jag tror han märkte det för han vände på mig, stannade upp och kollade omkring sig. Sen gjorde han det jag minst trodde han skulle göra, han gav mig en snabb puss på munnen.

Det enda jag kunde göra var att titta på honom med förvirrade ögon. Han log mot mig och sen gick han bara, och där stod jag kvar helt snurrig i huvudet. Vad var det just som hände?

Vi drog iväg och käkade, och som tur var så verkade inte Melanie bry sig så mycket om Justin då hon hängde med Scooter hela tiden. Då det var bra för mig.


Justins perspektiv

När vi kom tillbaka till arenan så gick jag in i mitt rum där jag hade alla mina saker, satte mig ner i soffan och började fundera på vad det var som hände innan. Hade jag verkligen gett henne en puss? Jag log både på in och utsidan. Tills det knackade på dörren.

- Kom in, eller stå kvar mig kvittar det, ropade jag samtidigt som jag skrattade

Dörren öppnades och där stod hon, tjejen som fick min hjärna att snurra och leendet att växa. Hon lutade sig mot dörren när hon hade stängt och låste den. Sen vinkade hon med pekfingret att jag skulle komma till henne. Självklart gjorde jag som hon ville.

När jag kom nära nog, tog hon tag i min tröja och drog mig till sig. Hon kysste mig som jag aldrig hade blivit kysst förut. Efter att jag fattade vad det var som hände så besvarade jag kyssen och den övergick till hångel efter ett litet tag. Men jag misstyckte inte.

Vi släppte varandra samtidigt då vi båda behövde luft.

- Wow, va det enda jag fick fram

Hon tittade på mig generat och släppte mig med blicken, men jag kunde inte acceptera det, så jag tog henne under hakan och lyfte upp hennes huvud och kysste henne igen.

- Du funderar säkert varför jag gjorde som jag gjorde, sa hon efter att jag hade släppt henne
- Ja, lite. Men är samtidigt glad att du gjorde det, för det var den bästa kyss jag vart med om, svarade jag
- Anledningen till varför var för att jag ville se hur du reagerade, och för att jag verkligen ville ta reda på hur jag kände för dig. Och jag tror båda svaren var dom jag hade hoppats på. Jag gillar dig verkligen.

Precis när hon sa det så knackade det på dörren. Men denna gång så brydde jag mig inte i det först utan tittade på henne.

- Jag gillar dig med, sa jag och gav henne en puss

Men jag var ju tvungen att öppna dörren så jag vred om låset samtidigt som jag gav henne pussen, och sen så flyttade hon sig och ställde sig bakom mig, när jag öppnade den och gick ut. Hela mitt crew stod utanför och väntade på oss. Det var lite pinsamt, men dom viste inte om vi hade pratat eller gjort något annat, så dom kunde inte döma oss. Och tur var väl det.

Då kom jag och tänka på att det var ett bra tillfälle för min mamma att be om ursäkt till Melrose. Så jag sprang iväg till henne och snackade med henne. Och under tiden som jag gick in i mitt rum där alla mina saker var, så gick morsan bort till henne.

Melrose perspektiv

När han gick ifrån mig kände jag hur klumpen i magen släppte och jag vände mig med ryggen mot honom så jag slapp se han mer. Egentligen ville jag bara kolla, för han var verkligen fin. Men jag hindrade mig själv från att bli plågad, då jag viste att hans mamma inte gillade mig.

När jag och Mel hade stått och snackat lite med Scooter ett tag kände jag en hand på min axel och jag ryckte till. Jag vände mig om för att se vem det var mer som kände igen mig här, eller som ville mig något.

- Hej, kan jag få prata lite med dig? sa Pattie
- Hej svarade jag tillbaka och gick efter henne

Vi gick in i ett rum och hon låste efter oss, så vi skulle få vara själva. Jag tänkte för mig själv vad hon ville som var så viktigt att ingen annan fick höra oss.

- Först vill jag be om ursäkt att du hörde det jag sa i söndags, men du måste förstå att jag vill min son väl. Han har inte tid för några förhållanden just nu, han är mitt uppe i sitt livs verk. Sa hon under tiden vi satte oss i en soffa som fanns där inne

- Då vill jag bara att du ska veta att jag inte är ute efter att ta något ifrån honom, och absolut inte det han har kämpat för länge. Och vi har bara känt varandra i en vecka ungefär, så ett förhållande finns inte ens med på kartan, svarade jag med lite irriterad ton.

Innan hon hann svara så la jag även till

- Och jag vet inte hur det var på din tid, men två vänner kan faktiskt ligga bredvid och hålla om varandra utan att det ska vara massa känslor inblandade. Jag gillar Justin, men bara som en vän. Ända tills du kom och förstörde det, han fick mig att le. Och jag har precis flyttat hit, så han var i stort sett den enda vännen jag hade. Och du tog honom ifrån mig.

Hon tittade bara på mig med förvånad blick. När jag reste mig för att gå där ifrån, då jag inte orkade höra mer ifrån henne så sa hon

- Jag ber så hemskt mycket om ursäkt Melrose. Men jag kan inte ta tillbaka något som jag har sagt då det ändå inte kommer försvinna. Men jag hoppas i alla fall att jag får se dig igen. För du är verkligen som min son säger, ärlig. Och det är det viktigaste med människor. Att dom vågar säga ifrån.

Jag vände bara ryggen till henne, låste upp dörren och gick ut. Jag mötte upp min syster och Scooter som stod alldelens bakom scenen och kollade när Justin hade soundcheck. Men denna gång var det inte som vanligt, det var inga inne i arenan under tiden utan det var bara han och sitt band.


Justins perspektiv

När jag hade bytt om satte jag mig ner i soffan som jag hade inne på mitt rum och funderade. Jag måste verkligen få henne att komma tillbaka till mig, jag gillar henne inte på det sättet. Men hon var en helt underbar människa, och sådana har jag inte många av i mitt liv.

Jag blev avbruten i mina tankar då det knackade på dörren, och Usher klev in.

- Dags för soundcheck mannen. Ropade han åt mig från dörren
- Jaja, jag kommer, svarade jag irriterat
- Är det någonting som har hänt?
- Nej, eller egentligen är det väl det. Men vi släpper det.

Han gick in, stängde dörren efter sig och satte sig ner bredvid mig.

- Jag antar att det har något med tjejen utanför att göra. Har jag rätt?
- Du känner mig allt för val. Och det är inte alltid bra.

Jag berättade om allt som hade hänt och han kollade bara på mig, utan att säga ett ord. Men jag samlade ihop mina saker och gick ut, innan han hann komma på något att säga.

När jag kom ut från rummet såg jag bara Mel och Scooter.

- Ey, Scooter. Melrose vart är hon? Ropade jag över korridoren
- Hon är med din mamma, svarade han med en förvirrad blick

Hade dom vart borta så här länge kan det inte sluta gott. Mamma har väl skrämt iväg henne ännu mer nu kan jag tänka mig.

Gick vidare, och när jag stod alldelens bakom scenen så stod Kenny med ryggen mot mig, så jag tog sats och hoppade upp på hans rygg och slog han lätt i huvudet. Sen hoppade jag ner och sprang ut på scenen.

När jag kom ut på scenen så tog jag mikrofonen och testade ljudet. Jag drog igenom olika låtar, och när jag precis hade börjat på Favorite Girl så såg jag i ögonvrån hur Melrose stod och tittade på mig. Hon log lite smått, och jag fortsatte.

Bandet slutade spela och Scooter kom ut på scenen, han tittade med förvånad blick på mig.

- Varför har jag aldrig hört dig sjunga den låten med en sån inlevelse förut? Frågade han
- Jag vet inte sa jag och kollade på Melrose.

Han vände sig om och såg vad det var jag kollade på, sen mötte han min blick och log. Slog mig på axeln och gjorde tummen upp.

Jag hoppas verkligen inte att mamma skrämde iväg henne ännu mer.

När jag kom ner bakom scenen så mötte hon upp mig och frågade om vi kunde snacka ostört.

När jag satt nere i köket kom syrran ner, och hon hade ju såklart en av sina 100 Justin Bieber tröjor, ett par leggings och ett par lila solglasögon på sig.

- Ser jag bra ut, frågade hon grimaserade med ansiktet
- Haha, det gör du alltid, du liknar ju mig, svarade jag med ett skratt

När vi var klara hemma med allt var klockan halv 12. Så vi gick ut i bilen och började åka mot arenan.

När vi kom fram till arenan så fick jag en klump i magen. Min syster såg nog på mig att det var lite jobbigt att behöva se honom igen, för hon kollade på mig och sa

- Syster yster, visa honom att du är starkare än så, visa honom att du är värd mycket mer.

Jag kramade om henne och sa

- Ja, jag ska försöka, men jag vet inte hur jag kommer reagera när jag ser honom.
- Tänk bara inte på honom innan vi går in, så kommer det släppa. Tänk på alla andra som kanske är där. Usher, jag vet ju att han är en av dina största idoler. Sa hon och blinkade åt mig

När vi kom fram stod det en vakt där, men vi visade våra biljetter och han släppte förbi oss samtidigt som han ropade på Scooter.

Scooter kom fram och hälsade på oss, och berättade att han var Justins manager. Sen fortsatte han snacka om massa som var helt ointressant, jag ville bara träffa Justin nu. Min syster tyckte det nog var ganska intressant då dom gick bredvid varandra, och skrattade.


Justins perspektiv

Jag stod uppe på scen och dansade lite. Jag märkte att jag hade haft uppehåll lite för länge då jag nästan glömt bort dansstegen. Suckade för mig själv, och gick ner backstage.

Där mötte jag på Jessica Jarrell, gav henne en kram och pratade ett tag med henne. Tills jag såg att Scooter kom gåendes med två tjejer. Jag tänkte för mig själv att det där måste vara dom som vann den där tävlingen.

Men när dom kom närmare insåg jag att det var två jag kände, eller ja den ena. Jag vart faktiskt glad när jag såg vem det var. Hon fick mig alltid att le, och även nu. Vi har inte pratat sen i söndags, och det slutade inte så bra. Så jag vart väldigt förvånad av att se henne här.

Jag gick emot dom, och precis när Scooter skulle presentera dom så gav jag Melrose en kram. Men fick en chock då hon viskade i mitt öra.

- Jag är inte här för din skull, utan för min systers.

Jag tittade bara på henne, då hon vinkade till med sina biljetter. Jag kollade på dom och insåg att det var hon som hade vunnit. Var det ödet? Tänkte jag för mig själv.

- Hur länge har du vetat om detta, frågade jag henne.
- Sen en vecka tillbaka, svarade hon och kollade mig i ögonen
- Och du har inte sagt något till mig?
- Nej, jag hade tänkt överraska dig, om vi fortfarande hade vart vänner. Men det fick bli en överraskning för min syster istället.

Scooter tittade förvånat på oss

- Vänta här nu, känner ni varandra? Frågade han och kollade på oss båda
- Ja, det gör vi, eller ja gjorde. Hann hon svara innan jag fick upp munnen
- Btw, detta är min lillasyster, om du minns henne. Sa hon och kollade på mig
- Jodå, klart jag minns henne minsann. Vem kan glömma henne. Svarade jag och kollade på Mel med lite irriterad blick
- Oops, kanske är dags att be om ursäkt för sist, sa hon och skämdes lite
- Det är lugnt, jag tror jag hade reagerat lika om jag hade en stor stjärna under mitt tak, svarade jag och log lite mot Melrose

Vi stod ett tag och snackade, sen hörde jag bara hur alla ropade på mig från alla håll. Och det var inge ovanligt med det, var bara det att jag inte ville lämna Melrose, jag ville verkligen prata ut om det som hänt.

Då kom jag och tänka på att det var ett bra tillfälle för min mamma att be om ursäkt till Melrose. Så jag sprang iväg till henne och snackade med henne. Och under tiden som jag gick in i mitt rum där alla mina saker var, så gick morsan bort till henne. 

Jag satte mig i bilen och viste direkt vart jag skulle åka. Det finns ett ställe utanför staden, tar ett tag att åka, men det är dit jag drar när allt är jobbigt och jag behöver vara för mig själv. Ingen vet om det stället heller, och det är skönt, då ingen kan hitta mig när jag är där.

Jag viste att även om jag skulle svara på det där meddelandet så skulle jag ändå aldrig få ett svar tillbaka, och det var det som gjorde ondast. Hon var så stark så hon skulle kunna motstå mig, spelade nog ingen roll vad jag gjorde.

Hon såg inte sådär jätte glad ut.

- Vem är hon, och vad gör hon i mitt hus? Sa hon med en irriterad röst
- Mamma kan du lugna ner dig lite. Vi är bara vänner. Svarade jag
- Jag förstår nog varför hon vill vara din vän, sa hon och spärrade upp ögonen och tittade förbi mig

Jag vände mig om, och där stod Melrose.

Melrose perspektiv

Jag vaknade till lite smått av att Justin reste på sig, men jag orkade inte ge ifrån mig några rörelser eller ljud. Så låg jag kvar. Jag kände Justins doft i näsan fortfarande, och den var verkligen underbar. Men jag vaknade verkligen till liv när jag hörde han prata med någon ute i köket, så jag reste mig upp och började gå dit.

Det måste vara hans mamma han pratar med, eftersom att personen sa ”mitt hus” tänkte jag för mig själv.

Jag stod bakom Justin när hans mamma sa det sista åt honom. Hon kollade på mig och spärrade upp sina ögon. Han vände sig om och kollade på mig.

Mina ögon vart tårfyllda, och jag viste inte hur fort jag skulle ta mig ut därifrån.

Jag gick mot dörren och drog på mig skorna, och slet ner min jacka, och när jag precis skulle öppna dörren kände jag en hand som greppade tag i min arm. Utan att kolla så slet jag mig ur greppet.

- Melrose, snälla. Jag ber dig, stanna hos mig. Det var ju inte jag som sa det där, min mamma kä… var det enda jag hörde honom säga

Jag hoppade in i bilen och startade den för jag skulle där ifrån fort. Jag ville inte vara kvar, och slösa mer av hans tid.

Plockade upp min mobil, kunde inte bara lämna honom där, så jag skrev ett SMS till honom

”Hör inte av dig till mig igen, jag är ledsen att jag slösade din tid. Och det din mamma sa stämmer inte, jag ville inte vara din vän bara för att du är Justin Bieber, utan jag ville vara din vän för att du har ett stort hjärta, och gör mig glad. Detta var en av dom små anledningarna till varför jag inte ville falla för dig, jag ville inte få mitt hjärta krossat. Och om din mamma säger något i stil med ”vad var det jag sa” till dig, så visa henne detta meddelande.” – Skicka

Jag åkte till stranden, där jag träffade Justin för första gången. Satte mig ner i den blöta sanden, och struntade helt i om det spöregnade eller inte. Jag kände att tårarna började rinna men det syntes inte eftersom att det regnade ute. Men jag brydde mig inte, det var ganska skönt att gråta lite, släppa på trycket.


Justins perspektiv (efter att Rose hade åkt)

Jag stängde dörren efter mig och gick tillbaka in i köket.

- Tack mamma för att du precis såg till så att jag förlorade en fruktansvärt bra tjej. Sa jag och kollade argt på henne
- Äh, du har så mycket tjejer i ditt liv, du kan bara välja och vraka. Svarade hon
- Men förstår du inte, hon var en av dom få jag verkligen kunde snacka med, hon var ärlig. Hon var min vän, ända tills du var tvungen att öppna käften. Skrek jag åt henne samtidigt som jag sprang upp på mitt rum

Det plingade till i min mobil, och jag fick en klump i magen när jag såg att det kom ifrån Melrose, samtidigt som jag tryckte på öppna.

När jag hade läst halva meddelandet så började tårarna rinna, jag sprang ner till mamma.

- HÄR, LÄS DET DÄR MEDDELANDET, skrek jag åt henne samtidigt som jag kastade mobilen mot henne

Jag stod kvar och kollade på mamma undertiden hon läste det. Hennes ansiktsuttryck ändrade sig ganska häftigt då hon insåg vad det var hon hade gjort.

- Förlåt gubben, sa hon och försökte ge mig en kram
- Tror du att det hjälper eller? Sa jag samtidigt som jag sprang ut till min bil

Jag satte mig i bilen och viste direkt vart jag skulle åka. Det finns ett ställe utanför staden, tar ett tag att åka, men det är dit jag drar när allt är jobbigt och jag behöver vara för mig själv. Ingen vet om det stället heller, och det är skönt, då ingen kan hitta mig när jag är där.

Jag viste att även om jag skulle svara på det där meddelandet så skulle jag ändå aldrig få ett svar tillbaka, och det var det som gjorde ondast. Hon var så stark så hon skulle kunna motstå mig, spelade nog ingen roll vad jag gjorde.

Hon gick in och tog av sig skorna och hängde upp jackan.

- Gick det bra att hitta hit? frågade jag
- Jo, det var inga problem, var ju bara att leta efter det största huset. Var värre att ta sig in. Vakten trodde jag var ett galet fan, men Kenny åkte precis förbi och såg till så jag kom in, svarade hon och skrattade
- Haha, vadå störta huset. Ligger några slott högre upp på gatan, svarade jag och blinkade med ögat

Hon skrattade, och hennes skratt gick rakt in i mitt hjärta.

- Du kan gå in i vardagsrummet, jag kommer snart, sa jag och pekade vilket håll hon skulle gå

Melrose perspektiv

Jag gjorde som han sa och började gå mot vardagsrummet, när jag kom in där så såg det verkligen ut som ett slott. Så jag funderade för mig själv hur husen högre upp såg ut, om dom var större.

Jag log för mig själv och slog mig ner i soffan, och såg att hans dator var igång. Jag kände genast igen min egen profil på twitter.

- Fan, sa jag tyst för mig själv, trodde jag
- Vad är det nu då? Frågade han

Jag hoppade till och tog mig för hjärtat.

- Shit vad du skrämde mig, vill du ge mig en hjärtinfarkt eller?
- Oj, förlåt. Men vad var det du sa fan för?
- Nej, jag hade tänkt att jag skulle följa dig på twitter utan att du viste om det, men du hittade mig vist. Svarade jag med ett leende på läpparna
- Jag kommer alltid hitta dig, vart du än är, svarade han och pussade mig i pannan

Han fick mig verkligen att må bra. Jag kan inte annat än le i hans sällskap. Han slog sig ner bredvid mig, och började bläddra bland alla kanaler på TV:n, dom var ju inte några direkt. Tillslut stannade han på en kanal där dom bara visar gamla klassiker, och just nu var det Titanic.

Jag skrattade till lite, och lutade mig bakåt i soffan, och han halv låg lite. Men efter ett tag märkte jag att han kollade mer på mig än på filmen. Och det gjorde mig lite nervös. Varför gjorde han så, tänkte jag för mig själv.

- Ska du inte se filmen, frågade jag
- Du är så fin, så jag kan inte slita min blick ifrån dig, sa han och tog min hand
- Äh, sluta. Det är jag inte alls, svarade jag och himlade med ögonen

Han brydde sig inte i det jag svarade utan flätade våra fingrar, och drog mig intill honom. Jag var så nära honom nu att jag kände den där doften.

När jag insåg vad som var på väg att hända reste jag mig upp och satte mig ordentligt i soffan. Han kollade på mig med en ledsen blick.


Justins perspektiv

- Gjorde jag något fel, frågade jag
- Nej, det gjorde du väl egentligen inte. Men fan, jag vill inte falla för dig mer än vad jag redan har. Svarade hon utan att kolla på mig

Va, tyckte hon om mig? Tänkte jag och log för mig själv. Och innan jag hann svara så sa hon  

- För jag vet att du inte känner samma sak för mig, och kommer aldrig göra det heller.
- Jag tycker att du är hur fin som helst, du verkar ha ett stort hjärta och du är ärlig. Kom igen, hur skulle jag inte kunna känna något för dig? svarade jag, och tog henne under hakan för att hon skulle kolla på mig.

Hon kollade bara på mig samtidigt som hon flyttade sitt ansikte närmare mitt. Jag kunde inte släppa blicken från hennes isblåa ögon. Och där, just där, hände det, våra läppar möttes och vi kysstes. Efter vad som kändes en evighet så slutade vi och hon kollade fortfarande på mig, och log lite.

Hon lutade sig ner mot mitt bröst och jag drog min lediga hand genom hennes hår. Vi låg sådär och kollade klart på Titanic, och jag kände att hennes andetag blev tyngre, då förstod jag att hon hade somnat. Och om jag ska vara ärlig skulle jag kunna ligga såhär livet ut.

Jag bläddrade vidare bland alla kanaler och såg att CIS började precis så jag lät det vara på, medans jag kände att mina ögon också ville vila lite. Så jag blundade.

Vaknade 2 timmar senare av att mamma stod och kollade på oss. Shit, tänkte jag för mig själv. Hon pekade att jag skulle komma ut i köket. Så jag försökte resa mig upp utan att väcka Melrose. Jag la ner henne med en kudde under huvudet, och gick ut till mamma.

Hon såg inte sådär jätte glad ut.

- Vem är hon, och vad gör hon i mitt hus? Sa hon med en irriterad röst
- Mamma kan du lugna ner dig lite. Vi är bara vänner. Svarade jag
- Jag förstår nog varför hon vill vara din vän, sa hon och spärrade upp ögonen och tittade förbi mig

Jag vände mig om, och där stod Melrose.

Jag var fruktansvärt trött så jag bädda ner mig, med mobilen i handen. Jag öppnade ett nytt meddelande, och skrev

”Tanken av dina läppar mot mina får mig att le” – skicka.

Melrose perspektiv

Jag läste Justins SMS, och fjärilarna i magen började flyga omkring igen. Hur kunde han få mig att må så bra, bara genom att skicka ett litet sms, på bara några få bokstäver?

Jag viste inte vad jag skulle svara, så jag la ifrån mig mobilen och funderade ett tag. Men jag funderade nog lite för länge då jag somnade, och vaknade morgonen efter.

Jag hade sovit i nästan 14 timmar då jag vaknade runt 12, och var fortfarande trött. Jag gick ner i köket och tänkte bre mig en macka, men min pappa stoppade mig och sa åt mig att jag fick allt vänta till han hade gjort mat. Så jag gick upp tillbaka in på mitt rum och startade datorn, sen gick jag in och tog mig en dusch.

När jag var klar gick jag in i min garderob och klädde på mig efter hur vädret såg ut. Och idag regnade det ute, så jag drog bara på mig ett par mjukisar och en skön t-shirt, det var ju ändå Söndag, tänkte jag för mig själv.  

Jag satte mig ner vid datorn och kollade runt lite, då jag kom på att det kanske var dags att skaffa sig en twitter, eftersom att alla mina vänner hade en sån, och inte jag. Jag var alltid lite efter när det kom till saker på internet, eftersom att jag inte fattade vinken med det.

När jag väl hade registrerat mig med namnet MelroseBlack började jag leta efter mina vänner, och följde dom. Kom även på att jag kanske skulle följa honom som fick mig att le. När jag väl kom in på hans sida, och såg att det var över 9 miljoner som följde honom, så insåg jag att han aldrig skulle märka att jag var en av dom. Och det var ganska bra tyckte jag. Då ingen kunde komma på att det var just jag, tjejen han hade vart hemma hos.

När jag satt där och tänkte på honom kom jag på att jag inte hade svarat på hans SMS. Så jag letade reda på min mobil bland alla mina kuddar i sängen, och tryckte på svara.

”Naaw, va du är söt! Tanken av dig, får mig att le. Och jag hoppas att jag får utforska dina läppar lite närmare nästa gång! ;)” – Skicka


Justins perspektiv

Jag hade vart vaken flera timmar då min mobil vibrerade till, plockade upp den och såg att det var Melrose som hade skickat.

Jag öppnade meddelandet och jag var tvungen att läsa det flera gånger för att förstå att det verkligen va hon som hade skrivit det, och för att jag skulle fatta att hon hade skrivit just det där.

”Det hoppas jag också, ;) Ses idag? Är hemma själv i några timmar, så om du vill så kan du komma hit.” skickade jag tillbaka, och väntade ivrigt på att få ett svar.

”Jag ska bara äta, kan komma efter det. =)” fick jag tillbaka, och jag började le.

Under tiden som jag väntade på att hon skulle komma tog jag med mig min dator ner till vardagsrummet och slog på MTV på tv:n, samtidigt som jag loggade in på twitter. Jag RT ganska många av mina fans, som kom med roliga utlåtanden, och som hade twittrat roligt. Samtidigt som jag såg att jag hade några nya som följde mig. När jag såg vem den nyaste var vart jag väldigt glad. Äntligen hade hon skaffat sig en, sa jag för mig själv och twittrade.

”Wellcome to a world of twitter, @MelroseBlack!”

Jag gick in på hennes profil och kollade lite, och det enda hon hade gjort var att skriva att hon bodde i Atlanta och lagt in en bild på sig själv. Hon var så vacker, jag kunde inte sluta titta på den.

Men vart avbruten av att jag hörde en bil köra upp på uppfarten. Så jag kollade ut genom fönstret och såg hennes vita Range Rover stå där, och precis då ringde det på dörren. Så jag sprang dit och öppnade. Hon var lika fin som vanligt.

- Hej, sa hon och gav mig en kram
- Hej, svarade jag tillbaka och sken som en sol

Hon gick in och tog av sig skorna och hände upp jackan.

- Gick det bra att hitta hit? frågade jag
- Jo, det var inga problem, var ju bara att leta efter det största huset. Var värre att ta sig in. Vakten trodde jag var ett galet fan, men Kenny åkte precis förbi och såg till så jag kom in, svarade hon och skrattade
- Haha, vadå störta huset. Ligger några slott högre upp på gatan, svarade jag och blinkade med ögat

Hon skrattade, och hennes skratt gick rakt in i mitt hjärta.

- Du kan gå in i vardagsrummet, jag kommer snart, sa jag och pekade vilket håll hon skulle gå

Jag stod fortfarande och höll om henne, och hon svarade inte, utan kollade bara på mig, och gav mig en snabb puss på munnen.

Melroses perspektiv

Efter att jag hade gett honom en snabb puss, kollade jag på honom, för att se om han vart arg, eller hur han reagerade överhuvudtaget. Men han log bara mot mig.

Jag la armarna runt honom, och andades in hans doft, den var verkligen speciell. Han kramade om mig ännu hårdare, och jag tänkte för mig själv att jag inte ville att detta ögonblick skulle försvinna.

Vi vart avbrutna ganska precis när jag hade vant mig vid att han höll om mig, av att det ringde på dörren. Jag kollade först ut genom fönstret, för att se om det var någon med en stor kamera. Men såg en ganska stor karl stå utanför, som jag kände igen lite smått. Jag öppnade dörren och in kliver Kenny.

Han tittar på oss en stund.

- Grabben, är det inte dags att dra sig hemåt nu? Säger han och kollar på Justin
- Jo, om jag kunde lämna stället utan att det hamnar i varenda tidning, så hade jag gjort det nu, eftersom att mamma ville ha hem mig. Svarade han och skrattade

Kenny gick mot dörren och Justin gick fram till mig.

- Jag hoppas jag får se dig igen, sa han och gav mig en lång kram
- Ja, och jag hoppas jag får se dig igen, fast kanske inte i tidningar denna gång utan jag vill ha dig framför mig, svarade jag och log mot honom

Han pussade mig i pannan och gick mot dörren. Det blixtrade och folk verkligen skrek efter honom när han gick mot bilen. Jag tycker lite synd om honom, förstår dom inte att han vill ha lite fritid också. Tänkte jag för mig själv när jag gick upp mot mitt rum. För jag ville inte se hur dom behandlade honom.

När jag kom upp på mitt rum så tog jag undan popcornsskålen och burkarna. Sen la jag mig ner i sängen och började återigen fundera över vad som egentligen hände under dagen. Jag låg med huvudet ner i kuddarna och insåg att den ena hade samma doft som Justin.

Jag tog upp min mobil och ringde min bästa vän Candy, när hon svarade så frågade jag henne om jag hade missat nått där hemma. Det kommer alltid vara mitt hem, medans ATL är något tillfälligt bara.

Efter att vi hade pratat ett bra tag om allt mellan himmel och jord, så berättade jag för henne vad jag hade vart med om under dagen. Hon trodde inte på vad jag sa, utan trodde jag hittade på allt. Och jag förstår henne, jag skulle inte heller tro på det. Men jag sa åt henne att kolla i tidningarna dom kommande dagarna. Sen la vi på.

När klockan började närma sig 22 på kvällen, så hoppade jag in på badrummet och borstade mina tänder. Tog på mig min pyjamas och gick och la mig.

Men innan jag hann somna hörde jag min mobil vibrera lite. Tog upp den och såg att jag fått ett sms av Justin.


Justins perspektiv

Jag ville verkligen inte lämna henne. Jag ville ha henne i min famn jämt. Men det kanske är bra om vi inte går så fort fram, tänkte jag. Så man verkligen hinner känna efter om vi verkligen tycker om varandra. Eftersom att jag nästan aldrig är hemma. Det skulle bara bli jobbigt för oss två.

När jag kom hem så stod mamma i köket och gjorde mat.

- Hej gubben, sa hon när jag kom in i köket
- Hej mamma, svarade jag och gav henne en kram

Hon tittade bara på mig med en fundersam blick, och jag förstod vad hon menade.

- Allt gick bra hemma hos Melrose, men jag ville inte lämna henne där bland alla galna paparazzi.
- Huvudsaken är att du tog dig ut. Utan att något hemskt hände.

Jag ville inte lyssna på henne, så jag gick upp på mitt rum. Jag ville verkligen att min mamma skulle tycka om henne, för det gjorde jag. Men så som hon pratade verkade hon inte bry sig så mycket.

När jag kom upp på rummet så startade jag datorn och gick in på twitter. Jag funderade ett tag om jag verkligen skulle skriva om det som hände idag, eller om jag bara skulle lägga det på hyllan. Så istället så skrev jag.

”I miss you already”

Jag vart sittandes vid datorn i några timmar. Så när jag var klar stängde jag av datorn och gick in på badrummet för att borsta mina tänder.

Jag var fruktansvärt trött så jag bädda ner mig, med mobilen i handen. Jag öppnade ett nytt meddelande, och skrev

”Tanken av dina läppar mot mina får mig att le” – skicka.

Vill ni verkligen ha en fortsättning så kommenterar ni mycket! Annars tänker jag inte ens börja skriva på kapitel 11. :)

När filmen nästan var slut så hörde jag hur någon närmade sig min dörr, men hann inte reagera fören min syster slog upp den. Hon spärrade upp ögonen och skulle precis säga något när jag kastade mig upp ur sängen.

- Kan du gå ut härifrån och lära dig knacka tills nästa gång? Skrek jag nästan åt henne samtidigt som jag stängde dörren bakom mig
- Varför är Justin här, frågade hon och spärrade upp sina ögon
- Ja, vi är väl vänner. Svarade jag irriterat tillbaka

Där satt hon med händerna i ansiktet. Hon varken såg eller hörde mig tror jag.

- Hej, varför sitter du här? Sa jag, och hon röck till.
- Äh, jag vet inte, behövde väl andas tror jag.
- Jag har väl inte gjort något? Frågade jag
- Nej, eller alltså. Jag vill bara veta en sak, varför gjorde du sådär mot mig i poolen? Sa hon och kollade på mig med ledsna ögon

Även om jag gillar honom så skulle jag nog aldrig klara av att inleda ett förhållande med honom. För det första så är han nästan aldrig hemma, för det andra så har han massa andra tjejer runt sig, och jag vill veta att jag är den enda, och det tredje och största hindret är min syster.

Han höll kvar sin hand i min och pussade mig på kinden. Jag sa hejdå och klev ur bilen och gick mot huset utan att vända mig om. När jag kom innanför dörren så lutade jag mig mot den och satte mig ner, han lämnade en lapp i min hand.

- Melrose, kan du komma och hjälpa oss att bära in alla kassa som vi har handlat? Frågade hon

Jag reste mig upp, ursäktade mig för Justin och gick mot henne. Men hann inte gå många steg fören jag såg hur hennes ansiktsuttryck ändrade sig. Jag vände mig om och såg att Justin hade rest sig och gått mot poolen för att hoppa i.

Jag drog med mig Mel och gick in.

- Jag ska presentera er för varandra, men inte nu. Vi ska bära kassar. Sa jag och höll i henne hårt, dels för att hon inte skulle springa ut och kasta sig över honom, och sen för att hon inte skulle svimma.

Vi bar in alla kassar som mamma och pappa inte fick med sig första gången, och sen satte vi oss vid köksbordet. Jag förklarade för henne hur jag kom i kontakt med Justin. Och bad henne lugna ner sig lite.

Jag sa åt henne att ta några djupa andetag och gå upp och sätta på sig bikini, så vi kunde gå ut och bada med dom andra. Hon gjorde som jag sa och det tog inte lång tid innan hon kom ner igen.

Vi gick ut till dom andra, och jag var hela tiden tvungen att hålla kolla på vad min syster va, jag ville inte att hon skulle skrämma iväg honom det första hon gjorde. Men för att få detta överstökat så tog jag henne i armen och gick bort till Justin.

- Detta är min syster, Melanie. Sa jag till Justin

Han sträckte fram handen och hälsade på henne. Hon tittade på honom med stora ögon, och hälsade tillbaka på honom. Jag tittade på dom båda och skrattade till lite.

- Så nu var detta avklarat. Nu kanske du kan behärska dig lite. Kollade jag på syrran och sa

Hon hann inte svara fören jag såg att Justin närmade sig mig, och av ren reflex tog jag tag i hans arm precis när han puttade ner mig i poolen. När jag kom upp över ytan kände jag någon som drog i mina ben, jag kollade under vattnet och såg då han simma på botten.

När vi hade badat i flera timmar, och min syster hade ställt 100 frågor till stackars Justin så tyckte jag att vi skulle byta om till torra kläder och hitta på något annat.

- Är det någon mer än jag som är hungrig? Frågade Mel och tog sig på magen
- Ja, jag är. Svarade Caitlin och Christian i kör
- Justin, what about you? Hörde jag från Mel  

Han kollade upp ur sina tankar och nickade som svar. Så alla vi drog på oss våra skor och gick ut mot hans bil. Caitlin och Christian hoppade in bak, och Caitlin nickade åt mig att jag skulle sätta mig fram. Syrran satt sig bak med dom andra.

- Vad ska vi äta da? Frågade jag allihopa.
- Pizza utbrast Mel med ett skrik

Eftersom att det var Justin som körde så fick han bestämma vart vi skulle käka, och sen handlar det lite om hans säkerhet också. Så vi drog till ett ställe som låg lite utanför Atlanta. Alla klev ur bilen och utanför pizzerian stod det två tjejer i 14 årsåldern. När dom såg att Justin klev ur bilen så började dom gå mot vårat håll, när dom var nära nog såg jag att dom tittade frågande på mig, och fortsatte mot Justin.

- Hej, skulle vi kunna få ta en bild? Hörde jag den ena tjejen fråga
- Det är klart ni kan, svarade han och tog kameran och knäppte bilden själv

Vi andra gick fram till dörren och väntade på honom. Och då passade jag och Caitlin på att byta nummer med varandra. När han kom tillbaka så log han lite smått. Vi gick in och alla beställde olika pizzor och när vi fick dom började vi käka under tystnad.

När vi hade ätit klart och gått ut från pizzerian så kollade jag på klockan.

- Jag måste nog hem nu, klockan är redan halv 11. Sa jag lite ledsamt
- Det är lugnt jag kör hem dig, hörde jag Justin bakom mig

Vi åkte hemåt igen, och Justin stannade utanför Caitlin och Christians hus först, eftersom att det låg före mitt. Jag sa hejdå, och tackade för dagen, och så gav jag dom en varsin kram.

Vi fortsatte bilresan under tystnad och efter bara 1 minut var vi hemma hos mig. Det jag mest var rädd för inträffade. Melanie öppnade käften, och titta på Justin.

- Kan jag få ditt nummer? Sa hon helt allvarligt

Innan han ens hann uppfatta frågan vände jag mig mot Mel och tittade på henne, jag behövde inte ens säga något utan hon fattade vinken direkt. Hon gick ur bilen med bestämda steg och gick in i huset. Jag satt kvar en stund utan att säga något, då han bröt tystnaden.

- Jag hoppas jag får träffa dig igen. Sa han utan att titta på mig
- Tänk att jag tänkte precis den tanken. Är du tankeläsare? Skrattade jag
- Nej, inte vad jag vet. Sa han och tog min hand

Han höll kvar sin hand i min och pussade mig på kinden. Jag sa hejdå och klev ur bilen och gick mot huset utan att vända mig om. När jag kom innanför dörren så lutade jag mig mot den och satte mig ner, han lämnade en lapp i min hand.

Justin petade lite på mig och sa

- Kom vi ska visa dig en sak. Med en busig blick 

 
Jag reste mig upp och tänkte börja packa ihop mina saker när jag hörde någon närma sig bakom mig, och sen gick allt så fort. Jag satt fast i Christians grepp och hörde Caitlin skrika bredvid mig, så jag kollade dit och såg att Justin hade lyft upp henne lika som Christan höll i mig, sen gick dom ner mot vattnet med bestämda steg.

- Släpp ner mig Christian, du skulle bara våga släppa mig i vattnet. Sa jag med arg röst
- Justiiin släpp mig, hörde jag Caitlin ropa allt högre

Men grabbarna bara skrattade åt oss, och fortsatte gå mot djupare vatten. Jag kände hur det kalla vattnet stänkte mot mig. Samtidigt som jag kände att hans grepp blev allt lösare och lösare om mig, sen släppte han mig bara. Jag viste inte hur fort jag skulle ta mig upp ur vattnet. När jag väl kom upp på land så kollade jag ut i vattnet och såg att Caitlin hängde på Justins rygg och försökte få ner honom i vattnet. Jag bara skrattade åt dom och sprang upp till min handduk, och drog den runt mig.

Christian kom efter mig och kollade lite fundersamt på mig

- Fryser du? Sa han
- Ja, det kan du ge dig på att jag gör. Svarade jag och hackade tänder

Han var på väg fram till mig för att ge mig en kram tror jag när jag hörde dom andra bakom mig.

- Vad ska vi göra nu då? Frågade Caitlin medan hon kollade på oss med stora ögon
- Jag vet inte, jag skulle vilja hem och kasta mig i en kokhet dusch. Svarade jag och huttrade, samtidigt som jag skrattade

Justin kollade på Christan och sen på mig. Precis som att dom tänkte samma sak.

- Har inte du en pool på gården med varmvatten i? Frågade Christian
- Jo, det har jag. Ska vi dra dit menar ni?

Dom tre kollade på varandra och sen på mig, för att ge mig ett nickande svar. Så vi började röra oss till Justins bil, även om det inte var så långt att gå så var det onödigt att lämna hans bil där.

När vi kom hem till mig, och hade lagt ner våra saker på våra solstolar som vi hade vid poolen så kastade jag av mig handduken och hoppade i, den var mycket varmare än det jag nyss hade upplevt. Dom andra var inte sena med att hoppa i. Jag simmade fram till Christian och kollade på han innan jag tryckte ner hans huvud under vattnet. Sen simmade jag därifrån fort. Lite för fort, för jag märkte inte att Justin var bakom mig.

- Oj, förlåt. Sa jag och min blick fastnade i hans hasselbruna ögon
- Det är ingen fara. Svarade han och log sitt speciella leende

Han var ju mycket snyggare i verkligheten än i alla dessa tidningar, som jag hade läst.

Efter ett tag i poolen så hörde jag hur en bil parkerade på våran uppfart. Det måste vara resten av min familj, och då kom jag och tänka på min syster. Om hon får syn på Justin i våran pool kommer hon att svimma, och aldrig mer vakna. Vad ska jag göra?

- Du, Justin. Jag måste berätta en sak för dig! Sa jag och såg lite bekymrad ut
- Okej, vadå?

Vi gick upp och satte oss på varsin solstol medans syskonen var kvar och plaskade i poolen.

- Jo, jag tror att min syster kom hem just. Och hon är inte som mig, utan lite mer tvärtom. Sa jag och sökte hans blick, men innan han hann svara så fortsatte jag.

- Du ska se hur hennes rum ser ut, ingen i våran familj skulle inte kunna känna igen dig. Hon har hela väggarna fulla med bilder på dig. Så får hon syn på dig nu, då är det antingen kört för dig eller för mig. Skrattade jag fram

Han svarade inte utan kollade bara på mig. Efter ett litet tag så log han lite och sa

- Det är nog lugnt, jag är rätt van. Men kan ju hoppas att hon lugnar ner sig med tiden. För jag hoppas att jag får träffa dig igen.

Innan jag hann svara så såg jag att Mel kom ut från dörren som går in i vardagsrummet. Och som tur var såg hon inte vem som satt med ryggen emot henne.

- Melrose, kan du komma och hjälpa oss att bära in alla kassa som vi har handlat? Frågade hon

Jag reste mig upp, ursäktade mig för Justin och gick mot henne. Men hann inte gå många steg fören jag såg hur hennes ansiktsuttryck ändrade sig. Jag vände mig om och såg att Justin hade rest sig och gått mot poolen för att hoppa i.

Jag drog med mig Mel och gick in.

- Jag ska presentera er för varandra, men inte nu. Vi ska bära kassar. Sa jag och höll i henne hårt, dels för att hon inte skulle springa ut och kasta sig över honom, och sen för att hon inte skulle svimma.