Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 60 - The End

Pattie hade kört Justins bil till arenan, så han skulle köra den tillbaka hem, och Kenny skulle köra oss. Jag vet inte varför, men det blev så efter att vi hade tjafsat ett tag.

- Varför kan jag inte åka med dig? frågade jag
- Det är säkrare om du åker med Kenny. Vi syns ju hemma. Glöm inte att jag älskar dig. Sa han och kysste mig
- Jag älskar dig också!

Det gick inte att övertala honom på något sätt. Så jag gick till den andra bilen och satte mig fram med Kenny, Pattie ville titta på Lemony när hon sov, så dom två satt bak. Justin körde bilen framför oss. Så vi låg ganska nära honom. Undertiden satt jag och Kenny och pratade med varandra. Han är verkligen en härlig människa. Och jag är glad att han och Lemony kommer så bra överens.

Under hela bilfärden hade jag ögonen på bilen framför oss, i den satt min blivande man. Men helt plötsligt hände något som inte fick hända. Vi kom till en korsning och vi hade grönt, så han åkte, men hans bil blev påkörd på vänster sidan av en lastbil. Den kunde inte stanna fören 30 meter bort. Kenny fick stopp på våran bil innan vi körde in i lastbilen. Men det enda jag tänkte på var Justin.

Jag hoppade ur bilen och sprang fram till hans bil, jag skulle inte ha gjort det. Men då var det redan försent. Kenny slöt upp bredvid mig, och hade han inte gjort det hade jag ramlat ner i marken, för jag svimmade efter det.



Melrose perspektiv - Dagboks anteckningar

"Jag vet inte ens vart jag ska börja. Har inte skrivit i den här boken sen ett halvår tillbaka, då mitt liv förändrades helt och hållet. Jag vet inte ens om mina känslor går att beskriva i ord. Och jag vet inte om jag kan skriva detta utan att fälla tårar. Men vi gör ett försök.

När jag satt i bilen tillsammans med Kenny, Pattie och Lemony, och såg hur lastbilen mosade ihop våran bil. Den känslan kan ingen förstå, och jag kan inte förklara den heller. Pattie hade satt sig bakom ratten i den bilen vi åkte i och kört hem Lemony. Det hade vart ett smart val av henne, då jag inte ville att Lemony skulle se olyckan om hon vaknade.

Det enda jag minns av just det där var smällen som uppstod då lastbilen körde rakt in i bilen som Justin satt i, sen hur bilen såg ut. Sen svimmade jag. Kenny hade stått bakom mig och tagit emot mig, samt försöka hålla alla människor borta. Han hade det tufft då. Folk som kände igen honom och mig, måste ha förstått att det hade med Justin att göra.

När jag vaknade låg jag i en sjukhussäng och hade dropp i armen, allt hade blivit för mycket för mig. Men jag mådde hyfsat bra ända tills en sköterska hade kommit in i rummet och berättat att Justin hade opererats i 3 timmar, och dom höll fortfarande på. Kenny kom in till mig och jag såg direkt att inget var som det skulle.

Han berättade för mig att Justin hade skadat sig så pass mycket att dom inte visste om han någonsin skulle öppna sina hassel runa ögon igen. Dom få orden fick mig att bryta ihop, hade jag inte legat i sängen har jag nog ramlat ihop. Han satt kvar inne hos mig i flera timmar, och försökte få mig på andra tankar. Vi pratade massa minnen vi hade tillsammans, och vi har alltid kommit bra överens. Jag minns den där gången då Pattie hade sagt att jag
utnyttjade Justin, och Kenny hade kommit till stranden för att tala om att Justin tyckte om mig.

Känslorna som vandrade i min kropp då var ilska och rädsla. Ilska kände jag för han som kört lastbilen och rädslan kom från alla frågetecken. Hur skulle jag klara mig utan honom, om han aldrig vaknade upp igen. Men jag försökte vara så stark som möjligt för Lemony´s skull. Hon skulle inte få förlora båda sina föräldrar.

När jag vart utskriven från sjukhuset gick jag till rummet där Justin låg. Han hade maskiner och slangar överallt, och allt höll honom vid liv, utan dom skulle han inte leva. Men han hade även bandage överallt. Han såg så fridfull ut där han låg, och jag vågade inte sluta hoppas. Bakom allt det där såg den där fina människan som jag föll för, han som fick hela mitt liv att vändas upp och ner. 

Doktorn berättade för mig att hela operationen hade tagit nästan 5 timmar och att dom hade lyckats stabilisera honom så mycket dom kunde. Han hade förlorat mycket blod och revbenen hade punkterat ena lungan. Han hade en svårt skallskada. Det såg näst intill ut som att han blivit sprängd i småbitar. Bortsett från att alla kroppsdelar satt där dom skulle.

När jag satte mig ned bredvid honom tog jag han i handen och började prata. Jag berättade hur mycket både jag och Lemony älskar honom och hur mycket han måste komma tillbaka till oss. Men han rörde sig inte. Det var som dom gångerna vi bråkat, och han ignorerat mig. Det kändes förjävligt. Jag försökte prata så mycket som möjligt med honom. Jag berättade hur Lemony mådde och vad hon gjorde om dagarna. Hans hand var så len i min, och jag lekte och flätade våra fingrar. Men jag fick ingen respons.

Just den gången grät jag inte, jag vet inte varför. Men jag var väl i chock. Men när jag kom hem till vårt hus bröt jag ihop på uppfarten. Kenny fick bära in mig, och när vi kom in satt Pattie i soffan och grät. Jag gick fram och gav henne en varm kram, en sån Justin alltid gett mig. Vi grät båda två, helt hysteriskt. Kenny gick upp och satte sig bredvid Lemony, hon sov men han satt där ändå. Bara helt lugnt och stilla, och tittade på henne.

Kenny visade sig stark hela tiden, jag sa åt honom att det var okej att bryta ihop, men han höll sig hela tiden. Hela tiden gick jag och funderade hur mycket han skulle kunna ta egentligen, innan helvetet bröt ut. Han höll sig till Lemony hela dagarna, han försökte nog hålla sig lugn, och då var hon en bra människa att ha runt sig.

Flera dagar gick och ingenting hände. Varje gång jag hälsade på var han lika vacker, om man bortser från alla slangar och maskiner runt om honom, och alla sår. Lemony fick inte följa med, för jag ville inte att hon skulle se honom så.

Hon frågade efter sin pappa dagligen, och i början ljög jag för henne. Bara för att inte göra henne orolig, men tillslut gick det inte. Hon såg på mig att något var fel, så jag berättade sanningen. Hon grät och grät, samtidigt som hon ville träffa honom. Men jag sa blankt nej, jag ville inte att hennes sista minne av honom skulle bli det där, om han inte överlevde.

Tanken fanns hos mig hela tiden, vad gör jag om han dör? Han var ju mitt liv, vi skulle gifta oss. Han skulle bli gudfar, han har världens underbaraste fans. Hur skulle dom ta det? Skulle allt vara mitt fel, enligt dom? Det fanns många frågor men inte lika många svar.

Tidningarna skrev om det dagligen, dom fick mycket information från oss alla som twittrade om det. Jag kan förstå att det var en stor nyhet men samtidigt tyckte jag att dom kunde visa oss respekt. Men det ordet kan väl inte ens dom stava till.

En vecka efter olyckan!
Det kom en dag då jag fick ett samtal från sjukhuset, dom berättade att han hade vaknat. Jag viste inte hur fort jag skulle ta mig dit, allt kunde vända på en gång. Pattie lät mig åka själv, så hon kunde ta Lemony. Hon skulle hälsa på honom senare. Jag förstår inte hur hon kunde göra så, men det var hennes val.

När jag kom dit låg han i sängen med öppna ögon, och jag kunde inte förstå det. Han log mot mig, men leendet sjönk genast ned. Han måste ha haft ont. Jag gick fram till honom och gav honom en lös kram, och jag fick en tillbaka. Bara den känslan, att få känna hans armar runt min kropp. Rysningarna bara steg över ryggen. Det var så fruktansvärt skönt att se honom, att få se hans ögon.

Han flyttade åt sig i sängen och visade med handen att han ville att jag skulle lägga mig bredvid honom, och i det ögonblicket tackar man inte nej till något sådant. När jag hade lagt mig ned till rätta pussade han mig i pannan, och lät dom små orden flyta ur hans mun, ”jag älskar dig”. Jag kunde inge annat än le tillbaka, han var allt jag någonsin önskat mig, sen om han var känd och hela världen viste vem han var, fick jag med på köpet, men det hade jag inte behövt. Jag älskade honom, och han mig, det var allt som behövdes.”

Lemony kom springandes ned för trappen, och hade något med sig. Hon satte sig ned i mitt knä och jag la undan min dagbok. Hon tittade på mig med ledsna ögon, och torkade bort mina tårar med hennes små lena händer.

- Gråt inte mamma. Jag blir ju ledsen då. Sa hon och gav mig en varm kram
- Lilla gumman. Jag är glad att jag har dig. Svarade jag och pussade henne

Hon tog upp det hon hade med sig och visade det för mig. Det var en bild på mig, Lemony och Justin när vi hade varit på äventyr en hel dag. Bara vi tre. Den dagen var underbar, det var som att ingenting annat existerade. Vi hade så roligt tillsammans och att få se Lemony le var värt allt.

- Kan vi åka till pappa? Frågade hon och tittade på mig
- Klart att vi kan. Svarade jag och reste mig upp ur soffan med henne på armen

Älskad av familj och vänner! Du saknas oss. Justin Drew Bieber 1994-03-01 - 2017-11-06

- Hej älskling! Sa jag när vi kom fram

Lemony tittade skräckslaget på mig, hon var livrädd att jag skulle börja gråta. Men den här gången tänker jag hålla mig stark. Jag vill egentligen inte att hon ska se mig helt krossad, men ibland går det inte att hindra sig själv.

- Pappa! Jag saknar dig. Sa Lemony och la ner en stor nalle med ett hjärta som satt fast mellan tassarna, vid alla rosor som låg ned framför den fina stenen

Det gjorde så ont i mig att veta att han var borta, jag skulle aldrig mer få se honom, ta på honom eller få höra han sjunga. Hans underbara röst som klingade så fint i mina öron. Hans extremt sexiga läppar hårt pressade mot mina.

- Jag kan inte sluta hoppas att jag ska vakna ur denna extremt hemska mardröm. Jag vill bara vakna! Du är mitt liv, och kommer alltid vara det. Jag kommer aldrig älska någon som jag älskar dig. Att gå vidare ligger inte högst på min "att göra" lista. Om jag ens har någon sådan. Jag vet att jag sa att jag inte ville ha fler barn, men jag viste inte om han som låg i min mage då. Och du kommer aldrig få veta det heller, men jag behöll honom, så Lemony ska få ett syskon. Din son föder jag snart.

- Pappa, mamma saknar dig jätte mkt. Hon gråter när hon går och lägger sig. Det hör jag genom väggen, när hon tror att jag sover. Självklart saknar jag dig också, men du kommer inte tillbaka. Du finns i mitt hjärta. Farmor är också ledsen. Alla gråter när jag kommer. Mamma säger att det är för att jag liknar dig. Jag älskar dig!

Min dotter kunde var klok ibland och just nu var hon klokare än mig. Jag förstår inte hur hon kunde komma på allt. Eller vart hon fick det ifrån. Jag älskar henne, och precis som hon nyss sa så är hon fruktansvärt lik Justin. När jag ser henne kommer jag alltid att se honom. Men hon är en egen individ så självklart är hon min dotter. Men hennes pappa lever med henne.

Innan vi åkte la jag ner en stor bukett med röda rosor bredvid alla andra blommor. Här var det ett ställe som var fullt, många av hans fans hade lagt massa utanför våran dörr som dom ville att jag skulle ta med och självklart hade jag gjort det. Jag förstår ju att dom också har tappat en del i sitt liv.

Vi åkte hem till Pattie en vända och när vi kom dit var Alfredo konstigt nog där. Så när han fick syn på mig gav han mig en varm kram och log medlidande mot mig. Några tårar rann ner för min kind men jag torkade snabbt bort dom. Han skulle inte få se mig nere.

- Hur är det? Frågade han när han släppt mig
- Har mått bättre, men har vart och pratat lite med honom så känner mig lite bättre. Men sorgen tar snart över igen. Hur ska jag kunna överleva detta?

Han tittade på mig och spärrade upp ögonen, tror han blev chockad. Men han la en hand på min mage och vände på huvudet och tittade mot Lemony och Pattie.

- Du har två anledning. Sa han

Han har ju helt rätt. absolut. Men jag vill ha tillbaka Justin i livet. Jag skulle kunna göra vad som helst. Men samtidigt ska jag skydda mina barn för allt vad jag är värd. Ingenting ska få hända dom om jag kan hindra det, jag vet att Justin hade gjort eller sagt samma sak.

5 månader senare
Nu har jag fött Justins andra barn, och precis som Lemony ser han ut som sin pappa. Drew Jeremy Bieber, fick bli hans namn. Nu hade Justin varit stolt om han sett mig, jag klarar mig genom vardagarna tillsammans med mina underbara familjer. Det är i och för sig bara mamma jag har kvar, men sen har vi hela Justins familj att tacka också. Dom ställer upp så mycket på mig, så jag vet inte hur jag ska göra för att tacka dom nog.

Folk frågar mig om jag måste bo kvar i det stora huset, och ja. Det är här jag har alla mina minnen med Justin kvar, jag flyttade hit tillsammans med honom, och jag tänker bo här tills jag lämnar jorden. Det är perfekt för både Drew och Lemony, stor gräsmatta på baksidan, med pool och lekpark. Kenny har byggt en lekstuga åt dom, hur söt är han inte då?

På tal om Kenny, han är här minst en gång om dagen, och kommer han inte så ringer han och säger det. Han älskar Drew lika mycket som han älskar Lemony, och han busar med dom hela tiden. Jag har nog börjat förstå att han inte kommer för att hälsa på mig, utan för att hälsa på dom. Men det är väl sånt man får ta, dom är ju sötare än mig. Alfredo brukar också komma och leka lite med dom.

Candy och Ryan är här rätt ofta dom med, men dom är just nu i Kanada. Vet inte hur länge dom skulle bli borta. Dom har hjälpt mig igenom detta ganska bra. Candy hjälpte mig att sortera bort lite saker som var Justins, hon tyckte jag skulle lämna och gå vidare. Så jag försöker, men glömma det kommer jag aldrig att göra. Han lever med mig hela dagarna.

Pattie kom förbi en vända och frågade om det var okej om hon tog med sig både Lemony och Drew till stora lekparken, Jeremy och Jazzy var också med, så jag blev kvar hemma själv. Men bestämde ganska fort efter att dom hade åkt att jag skulle ta en vända och hälsa på Justin.

När jag kom fram till graven satt det en liten tjej där med ryggen emot mig, så jag såg inte om jag kände igen henne eller inte. Men jag hörde att hon pratade.

- Jag har sett Rose flera gånger på stan, men har aldrig vågat gå fram och hälsa. Hon har sett helt förstörd ut, jag tycker så synd om henne. Klart vi andrar saknar dig också, men hon måste ha haft det tufft. Det är nu första gången jag hälsar på dig, och troligen den sista. Men glöm aldrig att jag kommer alltid älska dig och din musik.

När den lilla tjejen reste sig upp och jag fick syn på dom gyllen bruna ögonen såg jag direkt vem det var, och hon torkade sina tårar på en gång, troligen för att jag inte skulle se att hon var ledsen. Hon tittade på mig och log lite halvt, men sen kastade hon sig i min famn.

- Lily älskade lilla flicka, vad gör du här själv? frågade jag och strök henne över ryggen
- Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Hoppas jag inte trängde mig på. Sa hon och tittade upp
- Nej nej, absolut inte, snarare jag som tränger mig på ju. Du var ju här först.

Vi satte oss ned på gräset framför graven och pratade massa gamla minnen, om dom få gångerna som vi har träffats ute och på alla roliga ställen. Hon var verkligen en söt tjej, och Justin hade tyckt det vart så roligt att få träffa henne. Alla gånger som jag har överraskat honom med henne. 

Innan hon gick så sa jag åt henne att det var bara att ringa eller komma förbi om hon ville prata, hon fick mitt nummer.

Jag satt kvar på gräset och verkligen psykade graven, jag ville fortfarande inte tro på det som stod där. Att det verkligen var min blivande man som låg där. Jag förstår det inte än, och det är flera månader sen det hände. Det är sjukt.

När jag kom hem så hade jag en lapp på bordet.

”Jag har kidnappat dina barn, dom ville sova hos farmor. Så då fick dom väl det, jag hoppas att det är helt okej? Annars vet du vart dom är. Kram Pattie”

Ja happ, då var man själv. Jag fixade i ordning mig lite och gick och la mig. Genast började tårarna rinna, jag saknar honom så mycket. Hans varma händer som höll om mig när jag ska sova.  



Ni får inte hata mig för slutet, men det finns allt för många som slutar med att dom får barn, gifter sig, och så lever dom lyckliga i alla sina dagar. Jag har inte riktigt bestämt mig om jag ska börja med en ny eller inte. Det kommer mer information isf. :) men håll utkik iallafall.


Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 59 - The Worst Day Of My Life

Jag orkade inte visa att jag var vaken, så hon trodde nog att jag sov. Hon strök mig över magen och en rysning gick igenom min kropp. Hennes beröring var magisk.

- Jag vet att du älskar mig, och jag älskar dig också. Sättet som du tittar på mig bara lyser kärlek, och jag är så glad att jag har dig. Jag vill be om ursäkt för att jag beter mig så illa mot någon som inte gör mig något ont. Jag vet att du blir ledsen när jag beter mig som jag gör, och jag vet inte vad jag ska göra för att gottgöra dig. Jag älskar dig så himla mycket, jag är så rädd att förlora dig. Du kan så enkelt bara lämna mig och hitta någon ny. Det är det som skrämmer mig. Jag vill inte sitta här med flera ungar och sen drar du. Jag skulle seriöst dö då. Du är allt för mig. Har alltid vart och kommer alltid vara. Jag går in i vårt sovrum nu, så du får vakna själv. Glöm inte att jag älskar dig.

När hon sa det där rann det tårar på min kind, men jag visade inte att jag var vaken. Egentligen ville jag inget annat än krama om henne, och tala om att jag aldrig kommer lämna henne. Men istället lät jag henne gå tillbaka, ovetandes om att jag faktiskt hörde varje ord av vad hon sa. Den natten somnade jag gråtandes för första gången sedan hon lämnade mig.


Justins perspektiv – Fortsättning

När jag vaknade på morgonen, eller ska jag säga eftermiddagen så hörde jag hur Rose höll på nere i köket och hur Lemony satt och sjöng. Det lät som att dom var på bra humör, i alla fall Lemony. Jag viste ju inte hur Rose mådde. Men skulle nog snart få reda på det. När jag kom ut ur rummet kände jag doften av pannkakor. Det var länge sedan hon gjorde sådana. Det brukar alltid vara jag som gör dom.

Istället för att visa att jag var vaken gick jag in i vårat sovrum och tog rena kläder och vidare in i duschen. Det kändes som att jag inte hade duschat på länge när jag lät vattnet rinna ner över min kropp. När jag stod där inne i mina egna tankar hörde jag hur någon kom in.

- Oj, förlåt! Det var Rose, och hon gick ut igen

Hon trodde säkert att jag var sur på henne. Fan, vad har jag gjort. Jag kanske skulle ha visat att jag var vaken igår. Undra om det hade vart bättre. Men att hon vänder och går ut, bara för att jag står i duschen, det är ju löjligt. Hon har sett mig hundra gånger. Varför gör hon så här?

- Rooose, sluta. Kom tillbaka. Ropade jag

Hon kom tillbaka in. Men sa inget, utan hon började borsta sitt hår och sminka sig. Men sa fortfarande inget. Varför ska vi bete oss så här mot varandra? Jag blir att må dåligt när vi inte är som vi brukar mot varandra.

- Varför säger du inget? Frågade jag
- Jag vet inte vad jag ska säga. Svarade hon

Jag sköljde av min kropp, och drog åt mig en handduk och virrade den runt höften och gick ur duschen. Hon stod med ryggen mot mig, men vände sig om när hon såg att jag klev ur. Hennes sätt att visa att hon gillar det hon ser är genom att bita sig löst i läppen, precis som jag. Jag började gå mot henne sakta och jag såg att hennes blick slet av mig handduken. Men hon själv gjorde inget. När jag stod tillräckligt nära henne för att kunna känna hennes hjärtslag och hennes andning kunde jag inte hindra mig själv längre.

Jag lyfte upp henne på handfatet och kysste henne. Mina händer placerade jag på hennes hals, och höll ett stadigt grepp om henne. Hon kysste mig tillbaka och lät sin tunga glida in i min mun. Fan vad jag älskar smaken av den tjejen, och sättet hon för sig på. Hon är inte en sån som är osäker, hon tar för sig. Hon drog sina naglar löst över min rygg, tills hon kom till kanten på handduken. Då slutade hon.

- Varför slutade du? Frågade jag henne
- För att Lemony står i dörren. Svarade hon med ett leende på läpparna
- Okej, mamma och pappa. Men jag finns också här, glöm inte det. Sa hon och sprang till våran säng och började hoppa i den

När jag hade klätt på mig så gick vi ned och åt dom nygräddade pannkakorna. Idag var det tydligen Lemony som hade valt mat, och hon såg verkligen ut att njuta av dom, för hon hade sylt och grädde i hela ansiktet. Jag förstår inte hur hon lyckas. När vi hon ska äta är vi tvungna att sätta upp hennes långa bruna hår i en tofs, annars är det också fullt av mat. Och det är inte det roligaste. Hon tycker säkert det är roligt, men inte vi som måste ta hand om det sen.

Precis när vi hade ätit klart ringde min mobil och såg på skärmen att det var Usher. Det var bra länge sedan jag pratade med honom, och fick genast dåligt samvete, utan honom hade jag inte vart där jag är idag. Så jag kanske ska ta och ändra mitt beteende.

- Hej bro. Svarade jag
- Hej lillgrabben. Hur är läget med dig?
- Bara bra med mig, hur är det med dig?
- Hur bra som helst. Vi har en liten konsert idag, gamla godingar. Är du med?
- Låter hur nice som helst. Klart jag är med. När, och var?
- I Atlanta, ikväll klockan 8. Kenny hämtar upp er.

Samtalet avslutades, och jag gick tillbaka in till Rose som stod och plockade in all disk i diskmaskinen. Lemony stod och tvättade sitt ansikte i diskhon. Så söt hon är, det var vatten överallt när hon var klar. Men hon tackade för maten och gick upp på sitt rum. Rose var nästan klar, så jag ville inte trängas med henne runt diskmaskinen, så jag torkade av bordet istället. Och hela golvet där Lemony hade setat.

- Jag har en konsert ikväll. Här i ATL, tillsammans med Usher, klockan 8 ikväll. Du följer med va?
- Ja, klart jag gör. Lemony följer också med.
- Du kanske vill sjunga Overboard med mig?
- Om du inte har någon annan som gör det, så kan jag göra det.

Jag kysste henne som svar, och hon släppte allt hon höll i och placerade sina händer på min rygg. Hon avslutade kyssen och lutade sitt huvud mot mitt bröst, jag kände hur hon log.

- MAMMAAAAAA, PAAAAPPAAAA!!!!! Skrek Lemony

vi sprang dit så fort vi kunde och fick syn på henne i soffan, helt normal. Men hon pekade med hela armen på tv:n. För första gången har hon bytt kanal från tecknat, till något annat. Det var E News, eller det skulle börja. Och det enda jag hann se var en liten bild på mig. Vad har dom nu att säga då?

- Hann du höra vad dom sa för något? Frågade jag Lemony och satte mig bredvid henne
- Någonting om ett bröllop. Svarade hon

Både jag och Rose tittade på varandra och suckade. Fan att dom aldrig kan låta mig vara. Eller min familj, dom är lika mycket efter Rose, som mig. Jag vet inte varför, men det är fruktansvärt störande.


Melrose perspektiv

Vi satte oss ned i soffan på varsin sida om Lemony och väntade på att E News skulle börja igen, och dom få minuterarna som det var reklam kändes som flera timmar. Tillslut började det igen, och både jag och Justin satt som på nålar. Jag ville verkligen veta vad dom hade hittat på nu.

”Mitt namn är Robert Dinera och detta är E News. Igår sågs Justin Bieber och hans tjej Melrose Black på supermarket, och ett vittne fångade hennes hand på bild. Här har ni beviset, är det kanske så att allas vår Justin ska gifta sig. Det ser inte ut som en ring man bara köper för att, i mina ögon skriker det förlovning. Det väntas att se. Här på E News kommer allt ut först.”

Skojar dom med mig eller? Jag dolde min hand hela tiden. Hur fan kan dom ha fått den där bilden, jag börjar bli trött på att höra om mig själv på tv, läsa om mig i tidningar. Men det är ingenting jag kommer tala om för Justin, han skulle gå i taket. Och jag var fullt medveten om vad jag gick in i då vi vart tillsammans. Så jag får skylla mig själv.

- Jaha, vad gör vi nu? Frågade jag och tittade på Justin som fortfarande satt och stirrade på tv:n
- Jag vet inte. Men oavsett om världen vet eller inte, så förändras inte mina känslor för dig.

Jag tittade bara på honom och log. Allt jag sa till honom inatt kommer jag stå för, och jag har mina aningar om att han var vaken när jag sa det. Och det gör mig faktiskt inget, han är snart min man och vi ska kunna vara ärliga mot varandra. Vi har haft för mycket emot oss sen vi blev tillsammans, någon gång måste det ändras.

Lemony satt och tittade på oss. Hon såg lite skärrad ut, men ett leende lyste lite igenom. Men jag vet inte. Så länge hon inte säger något så vet vi aldrig vad hon tänker.

- Älskar ni varandra? Sa hon sen

Både jag och Justin tittade på henne med stora ögon, vart kom den där frågan ifrån. Jag lyfte upp henne i mitt knä och flyttade mig så att mitt huvud vilade mot hans axel. Lemony såg ut att börja gråta. Men det skulle jag snabbt se till att hon inte gjorde.

- Klart vi älskar varandra. Vad fick du den frågan ifrån? Frågade jag
- Jag hörde när pappa skrek igår. Jag somnade inte på en gång. Sa hon och tittade ned på sina händer
- Jag var inte arg när jag skrek, gumman. Och det var absolut inte meningen att du skulle höra det. Sa Justin och pussade henne i pannan

Vi pratade lite om det, sen berättade vi för henne att Justin skulle ha konsert ikväll, och att hon skulle få följa med. Hon blev så glad att hon sprang upp på sitt rum, men kom tillbaka på en gång med en tröja med Justin på. Både jag och han började skratta åt henne. Hon har fått massa sådana saker av alla i Justins crew. En hel hylla i hennes rum är full av sådana saker. Det är lite roligt faktiskt, dom tycker att hon ska ha en väska med Justin på när hon börjar skolan. Men det gillar varken jag eller han.

Hon drog på sig sin tröja, och plockade upp ett par lila solglasögon, sen sprang hon omkring och sjöng på Love Me. Är hon inte för härlig den där tösen? Jag och Justin satt kvar i soffan, och han strök mig över kinden.

- Du vet om att jag var vaken igår när du var in till mig va? Sa han
- Jag hade mina aningar, men allt jag sa till dig är så jag känner.
- Jag skulle aldrig lämna dig för någon annan, du får inte tro det. Det är dig, och bara dig jag vill ha.

- Love me, love me, say that u love me. Sjöng hon vidare inne i köket

- Nej, jag ska sluta tänka så! Okej. Svarade jag och kysste honom

När vi hörde henne från köket kunde vi inget annat än skratta. Jag vet inte varför, men hon gör så tokiga saker ibland. Varken jag eller Justin var så när vi var små, så hon har väl fått det från någon. Skulle inte förvåna mig om Ryan Good har hjälpt henne med tokigheter.

Konsert dags.
Jag stod bakom scenen med Justins armar om mig, och kollade ut över den stora publiken och hur Usher tog för sig av alla skrikande fans. Det var en härlig känsla att få uppleva massa gamla minnen, låtar som jag lyssnade på när jag var yngre. Usher var min stora idol, innan jag träffade Justin. Så med honom fick jag träffa personen som jag dyrkade, och som sjöng ut i mina högtalare hemma. Jag stod och nynnade med i hans låtar och rörde på höfterna.

Ingen i publiken viste att Justin skulle vara med, så det kom som en överraskning då låten Somebody to love började spelas, och han hoppade ut på scen. Att få se och höra alla tjejerna skrika hade en rysande effekt på mig. Jag vet hur jag var själv när jag hängde på Usher´s konserter, jag hade ingen röst när jag kom hem. Och känslan i min kropp efter att ha upplevt det fanns kvar i flera veckor.

När Justin och Usher slutade sjunga i mitten av låten hörde man hela publiken hur dom fortsatte. Det var magiskt, jag tycker att alla människor någon gång ska få uppleva det. Det fanns något magiskt över att se Lemony bakom scen, tillsammans med alla andra. Hur hon tittade på sin pappa, det lyste stolthet om henne.

Låten innan Overboard gick jag iväg för att bli sminkad och byta kläder, jag hade bett om så lite smink som möjligt för att inte se överdriven ut, och för att visa att jag faktiskt är en mamma. När min klänning var på, mötte jag Justin bakom scenen och han såg ut att klä av mig med blicken. Men jag gick bara förbi honom med ett leende på läpparna.

Jag började sjunga på låten när jag kom ut på scen och hela publiken tog ifrån tårna. Vilken känsla, jag förstår varför Justin älskar att göra detta. När han kom ut på scenen och började sjunga på andra versen så höjde publiken sin gemensamma röst ännu ett hack. Jag rös av hur kul och fantastiskt det var att stå där uppe på scenen.

Jag vet att man det är skit svårt att urskilja ett ansikte ur en publik på flera tusen, men jag tror att jag lyckades. Jag såg en tjej jag kände igen, även om det var över 5 år sedan jag såg henne sist. Jag hoppas bara att hon står kvar när jag kommer av scenen.

Justin kom emot mig och drog in mig i hans varma famn, och sjöng vidare. Medans jag försökte kontrollera mig, jag kunde knappt stå upp, men när det var min tur att sjunga igen så drog jag mig ur hans famn, och åmade mig runt honom istället. För att reta upp honom lite. Hans publik är äldre och förstår mer, då kan man göra så en gång.

När låten var klar kysste jag Justin innan jag sprang ner bakom scenen igen. Jag lämnade mikrofonen till tjejen som stod med stora hörlurar på sig, och sprang för att leta reda på Kenny, han skulle vara där någonstans. När jag hittade honom stod han med Lemony och dansade. Dom två, det är nog av honom hon har fått sin knäpphet.

- Kan du göra mig en tjänst? Frågade jag honom när jag kom fram
- Följ med mig ut framför scenen, jag tyckte jag kände igen en tjej. Måste se om det var hon.

Han nickade som svar och vi sprang ut, och där stod hon. Mycket längre, och mycket äldre. Jag skyndade mig fram till henne innan alla andra tjejer fick syn på att jag var där nere och sprang. Jag hade Kenny med mig, men bakom mig, så jag skulle kunna ta mig därifrån om det hände något. När jag kom fram till den där tjejen så log hon med hela ansiktet.

- Vist är du Lily? Frågade jag henne

Hon trodde nog att det inte var någon idé att svara, så hon nickade med hela ansiktet. Vi pratade lite, men jag tyckte det var onödigt att stå där, då man knappt hörde något, så jag bad Kenny lyfta över henne, och hennes två kompisar. Dom två förstod nog inte riktigt vad det var som hände, men jag var ganska säker på att Lily förstod att hon skulle få träffa sin stora idol igen.

Jag tog med dom backstage och gick i Justins loge. Vi satte oss ned i den stora soffan som fanns där inne och väntade på att Justin skulle kliva av scenen och komma in. Jag hämtade lite dricka åt oss, jag var ganska torr i munnen av att ha sjungit en låt, så man kan ju fundera över hur törstig Justin är efter en hel konsert.

- Hur kunde du känna igen mig, Rose? Frågade Lily när jag kom tillbaka med läsk
- Jag vet inte, mina ögon bara fastnade på dig. Och jag förstod på en gång att det var du. Så jag tyckte det skulle vara kul att träffa dig igen. Du har växt lite sedan sist. Sa jag och gav henne en kram
- Detta är föresten, Sandy och Caroline.
- Hej på er, Melrose heter jag. Och träffade den lilla tös på flygplatsen för nästan 6 år sedan.

Vi satt och pratade lite om vad som hänt under dom senaste åren, och Lily ville jätte gärna träffa Lemony, så jag gick ut för att leta efter henne. Precis som jag trodde stod hon och skojade med Kenny.

- Lemony, det finns några jag vill att du ska träffa. Ropade jag

Hon tittade upp på mig och sprang emot mig med all fart hon hade. Sedan hoppade hon upp i min famn och jag gick tillbaka till logen. När vi kom in sken Lily upp, och Lemony gömde sitt ansikte vid min hals. Så har hon aldrig gjort förut, hon har aldrig varit blyg förut, så vad som hände den gången har jag ingen aning om.

- Lemony, det här är Lily och henne träffade jag första gången då hon var nästan lika liten som du är nu. Och hon ville träffa dig. sa jag och satte mig ned bredvid tjejerna i soffan igen

Efter 20 minuter av mycket skratt och gamla minnen så hörde jag Justin utanför, och jag förstod att det skulle bli ett liv utan dess like när han öppnade dörren, så jag viskade att Lemony skulle hålla för öronen. Och mycket riktigt, Lily hade ställt sig vid dörren för hon ville skrämma Justin, och hon lyckades.

- Lily, vad kul att se dig. sa han och kramade om henne
- Så du minns mig? Frågade hon chockat
- Vem gör inte? Ditt ansikte glömmer jag inte i första taget.

Jag och Lemony satt och kollade på dom två som stod och pratade ett tag, Sandy och Caroline satt chockade i soffan. Även om Lily har berättat om hennes möten med oss så tror inte jag att dom har trott henne, så det blev kanske lite för mycket då jag bekräftade det. Men det var kul att se Lily och Justin återförenas. Att hon än en gång fick träffa honom. Glädjen i hennes ögon var stor, och det gjorde mig glad.

Jag tog en bild på dom två tillsammans och Justin loggade in på twitter och laddade upp den. Det är inte alla som får dessa chanser att träffa oss flera gånger och blir ihågkommen. Min anledning till att jag kommer ihåg henne måste vara från den gången på restaurangen. Hon var så söt då hon sprang fram till Justin och kramade om honom. Under bilden skrev han.

"Nice to see Lily again, after almost 6 years. She has grown up and become sweeter.”

Vi spenderade nästan två timmar med dom tre tjejerna, och det var riktigt roligt. Lily ringde sin mamma och sa att hon fick komma hit, så hon var med oss den sista timmen. Trevligt att träffa Johanna igen. Hon var så snäll den där gången då hon bjöd över oss. Tillslut var vi tvungna att dra oss hemåt, så att Lemony fick komma i säng, hon var dödstrött. Det förstår jag då klockan hade blivit närmare 12, och hon hade hållit på och busat med Kenny sedan vi kom hit.

När vi kom ut utanför arenan så hade folket lugnat ned sig lite, och det var bara ett fåtal paparazzi kvar, och nästan inga fans. Vi sa hejdå till dom utanför och hade kramkalas. Det var verkligen kul att få träffa henne igen.

Pattie hade kört Justins bil till arenan, så han skulle köra den tillbaka hem, och Kenny skulle köra oss. Jag vet inte varför, men det blev så efter att vi hade tjafsat ett tag.

- Varför kan jag inte åka med dig? frågade jag
- Det är säkrare om du åker med Kenny. Vi syns ju hemma. Glöm inte att jag älskar dig. Sa han och kysste mig
- Jag älskar dig också!

Det gick inte att övertala honom på något sätt. Så jag gick till den andra bilen och satte mig fram med Kenny, Pattie ville titta på Lemony när hon sov, så dom två satt bak. Justin körde bilen framför oss. Så vi låg ganska nära honom. Undertiden satt jag och Kenny och pratade med varandra. Han är verkligen en härlig människa. Och jag är glad att han och Lemony kommer så bra överens.

Under hela bilfärden hade jag ögonen på bilen framför oss, i den satt min blivande man. Men helt plötsligt hände något som inte fick hända. Vi kom till en korsning och vi hade grönt, så han åkte, men hans bil blev påkörd på vänster sidan av en lastbil. Den kunde inte stanna fören 30 meter bort. Kenny fick stopp på våran bil innan vi körde in i lastbilen. Men det enda jag tänkte på var Justin.

Jag hoppade ur bilen och sprang fram till hans bil, jag skulle inte ha gjort det. Men då var det redan försent. Kenny slöt upp bredvid mig, och hade han inte gjort det hade jag ramlat ner i marken, för jag svimmade efter det.


Nu är det ett enda kapitel kvar av denna novell, och jag ska försöka göra det så långt som möjligt! Men jag vet inte när ni får det, det visar sig. Jag jobbar hela veckan, går av på fredag. Så det kanske kommer en ny novell, känner mig inte riktigt motiverad, då jag ber er om hjälp, men får ingen!


Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 58 - Jimmy Kimmel - del 2

- Kan inte vi ta en promenad? Frågade jag och tittade på Candy

Hon tittade förvånat på mig men nickade som svar och gick tillbaka ut i hallen och satte på sig skorna. Jag gick upp till Justin och sa att Ryan var nere, och att jag och Candy skulle ta en promenad, så jag lämnade Lemony hemma.

- Mammas gull, du får vara hemma med pappa lite. Mamma kommer snart. Ropade jag från hallen

Inget svar fick man, hon var säkert inne i något av alla barnprogram hpn följer på tv, då hon satt i vardagsrummet och kommer framkalla fyrkantiga ögon.


Justins perspektiv

När Candy och Rose gick ut så bar jag och Ryan upp våra väskor till garderoben och började plocka upp. All smutstvätt kastade vi i en hög och hängde in allt annat. Sen var det bara att starta tvätt maskinen.

Lemony satt fortfarande vid tv:n och kollade på något tecknat. Så jag och Ryan började med maten, han fick äran att sköta grillen. Det var länge sen jag åt grillat.

- Har ni planerat nå datum för bröllopet? Frågade Ryan
- Nej, men det blir inte på en gång. Om någon månad. Svarade jag med ett leende på läpparna
- Om jag ska vara ärlig trodde jag att ni var helt över när du kysste Julia. Varför gjorde du ens det?
- Jag med, jag var rädd att hon aldrig skulle förlåta mig igen. Och antagligen hade hon inte gjort det om vi inte fått veta att hon var gravid. Jadu, hon kysste mig i nacken först, och av någon konstig anledning gillade jag hennes läppar. Så jag kysste dom, och det var det Rose såg.

Jag hade aldrig berättat det för Ryan, utan jag hade bara sagt att vi kysstes. Så nu fick han veta att hon kysst mig i nacken först. Han vart riktigt chockad, men sa inget.

- Pappa, kan jag få en glass? Frågade Lemony
- Efter maten. Svarade jag

Hon suckade bara, hon blir aldrig sur eller arg när man säger nej. Men det kommer väl när hon blir äldre. Då kan jag nästan lova att hon kommer bli värre. Men jag kommer alltid att älska henne, man måste få säga nej utan att det ska bli ett herrans liv.

Efter en och en halv timme kom tjejerna tillbaka, jag såg på Rose att hon hade gråtit. Men jag ville inte ta upp det nu. Så vi satte oss alla och åt, fläskfilé, klyftpotatis och beasås, samt en god sallad. Jag verkligen njöt av den maten, det var länge sedan vi grillade. Det är ju alltid en speciell smak på grillat.

När vi hade dukat av allt och satt oss i soffan började vi prata bröllop.

- Hur känns det Rose, att få byta efternamn från Black till Bieber? Frågade Ryan 
- Det känns bra, just nu tillhör jag ju inte riktigt denna familj. Jag är utanför. Sa hon och hängde läpp
- Jag älskar dig lika mycket oavsett vad du heter i efternamn. Sa jag och drog in henne i min famn
- Vilken tur, för jag älskar dig! svarade hon

Vi satt där ett tag med massa tidningar och skit framför oss. Egentligen skulle jag vilja lägga över allt detta på Rose. Men det känns så elakt, jag är sällan hemma, och när jag är det ska vi göra saker tillsammans. Om jag inte misstar mig så har Ryan säkert planerat in någon slags svensexa, och nå sånt orkar jag inte med. Allt jag gör hamnar i tidningarna, och känner jag dom rätt kommer den kvällen förstöra mitt förhållande med Rose. Det tänker jag inte gå med på, så är det bara.

Rose har sagt ifrån sig allt som heter möhippa, hon vill hellre ha en hemmakväll med massa tjejer och sånt, så dom kan rå om varandra. Jag förstår henne, jag kanske ska ge grabbarna det i förslag, en kväll med massa tv-spel, pizza, och öl. Hur fint hade inte det vart? Det kör vi på.

Helt plötsligt sprang Rose iväg på toa och stängde dörren illa kvickt, jag kunde inte undgå att höra vad hon gjorde då jag vart rädd att något hänt och följt efter henne. Undra om hon verkligen hade magsjuka, eller om det var ett sätt att dölja sin dåliga vana. Jag vet inte om jag vågar ta upp det igen, får se hur jag gör.

När hon kom tillbaka satte hon sig i mitt knä och höll om mig, jag förstod på en gång att något var fel. Men jag ville inte ta det med henne nu när Ryan och Candy var här. Hon började snyfta, men tror inte att det var så pass högt att dom andra hörde. När hon hade slappnat av så satte hon sig ned bredvid mig, och lutade sitt huvud mot min axel. 

- Nej, vi kanske ska ta och röra oss hemåt, baby. Sa Ryan och tittade på Candy
- Det låter som en bra plan, vi måste tvätta. Svarade hon
- Tack för det, nu kom jag på att jag började ju tvätta för ett tag sedan. Den maskinen lär jag kasta i turktumlaren.
- Jag tar den älskling. Svarade Rose

Vi följde med dom till dörren och gav dom en varsin kram, Lemony kom springandes och kastade sig runt benen på Ryan, så han lyfte upp henne, och gav henne en kram.

- Du vet om att du är min favorit tjej va? Sa han och pussade henne på kinden

Candy bara tittade på honom och log, vad skulle hon annars göra? Känna sig hotad av en 5 åring, då är det illa.

Rose gick till tvättstugan när vi hade sagt hejdå, och jag följde efter henne. Jag ville veta vad det var som fick henne att börja gråta. Men jag viste inte hur jag skulle börja. Men jag gjorde ett försök.

- Älskling, varför vart du ledsen förut?
- Jag vet inte om det är för tidigt att säga det, men jag tror inte att jag hade magsjuka.
- Nehe, vad var det då? Säg inte att du fått tillbaka dina dåliga matvanor?
- Nej, men jag tror att jag är gravid. Och jag vill inte gå igenom det en gång till.

Jag blev chockad över hur hon sa det. Vadå ville inte? Ville hon inte ha fler barn, eller var det rädslan att något skulle hända som tog över. Jag vet inte, det enda jag viste då var att hon behövde trygghet. Jag gick och ställde mig bakom henne och la mina armar om henne. Jag vill ha fler barn, och jag vill ha dom med henne. Men jag tänker inte tvinga henne igenom något som hon inte vill. Det enda jag kan göra är att ge henne mitt stöd, och det är något jag alltid kommer, oavsett vad som händer.

- Du vet att jag älskar dig, och vill leva mitt liv med dig. Men vill inte du ha fler barn, så ska jag inte tvinga dig igenom det heller.
- Du vill ha fler eller hur? Svarade hon mig
- Ja, det vill jag. Men tänk inte på det nu.
- Men då sviker ju jag dig, och dina drömmar.
- Tänk inte mer på det, vi tar reda på om du är gravid först, innan vi börjar diskutera något sånt.

När vi kom tillbaka från tvättstugan satt Lemony i soffan med en stor glass i handen, och jag kunde inte bli arg på henne, jag lovade ju att hon skulle få en efter maten. Hon har ett minne som jag vet inte vad, hon minns allt. Så man ska akta sig för att säga något till henne. Hon tittade upp på oss.

- Du lovade mig en glass efter maten pappa. Sa hon med ett leende
- Jadå, du får äta upp den. Men sen ska du borsta tänderna och sen är det dags för sängen. Svarade jag

Hon vände huvudet tillbaka mot tv:n och fortsatte kolla. Jag gick upp på hennes rum och drog ner rullgardinen, bäddade upp hennes säng och la fram en ny ren Hello Kitty pyjamas. Hon kom gåendes mot rummet med glass runt hela munnen, så jag stoppade henne och tog henne till badrummet, så hon fick tvätta av sig och borsta tänderna. Sen gick hon in och la sig själv, det är skönt. Hon har inga problem med att sova på kvällarna.

När jag gick förbi vårat sovrum såg jag att Rose redan hade bäddat ned sig, och klockan var inte ens 9. Något spökar i hennes huvud, hon kan inte vara trött, vi sov ju när vi kom hem från New York. Jag gick in och satte mig i sängen, och då hörde jag att hon grät. Det är hjärtskärande för mig att höra den man älskar gråta. Jag vet inte vad jag ska göra för att få henne att må bra, jag vill att hon ska vara glad och lycklig. Men det är tydligen inte det hon är.

Hon tittade på mig med bedjande ögon, precis som att hon ville att jag skulle förstå något, eller att hon önskade jag kunde läsa tankar, så hon slapp berätta. Men så duktig är jag tyvärr inte. Så hon måste prata med mig om hon vill att jag ska förstå.

- Vad är det? Varför är du ledsen? Sa jag och strök bort hår ur hennes ansikte
- Jag är rädd. Svarade hon snyftandes
- För vad?
- För att du ska lämna mig om jag inte vill ha fler barn. Sa hon och vände ansiktet från mig

Nu får hon ta och ge sig, jag har en dotter, jag älskar henne. Skulle det vara så att jag inte får fler barn, men då är det så. Men jag tänker inte lämna henne för det. Vi är två om att ta det beslutet.

- Jag har dig, och jag har Lemony. Jag behöver inget mer. Jag kommer aldrig lämna dig, förstår du inte det. Jag älskar dig, jag klarar mig inte utan dig. Du är anledningen till att jag är den jag är idag. Och du förstår inte hur glad jag är över att du en gång förlåtit mig för alla idiotiska saker jag har gjort mot dig. Ett liv utan dig finns inte i min värld, när ska du förstå det? Kärleken mellan oss kan ingen bryta, du och jag föralltid? Svarade jag henne och vände hennes ansikte så jag kunde se henne
- Jag vill inte vara den som förstör dina drömmar om en stor familj. Jag avbröt henne där
- Sluta nu, förstår du inte att det är dig jag vill leva med. Vad ska jag behöva säga för att du ska förstå det? JAG ÄLSKAR DIG. Jag vill inte ha någon annan. Tvivlar du på min kärlek till dig, tycker jag du kan ta och titta på ringen du har på ditt finger, och fundera. Jag sover i gästrummet inatt. God natt!

Jag gick ut därifrån, och hörde hur hon bröt ihop. Men ibland känner jag bara att jag vill vara själv, jag älskar den tjejen över allt annat. Och ändå ska hon hålla på som hon gör. Även jag har mina gränser, och nu var dom nådda. Jag bäddade ned mig och slog på tv:n. Fanns inget att kolla på så jag slog av den lika fort, och la mig ner till rätta och blundade.

Dörren sköts upp och jag orkade inte ens titta vem det var. Men jag förstod ganska på en gång att det var Rose. Hon kröp ned bakom mig och la armen om mig.

- Förlåt. Viskade hon

Jag orkade inte visa att jag var vaken, så hon trodde nog att jag sov. Hon strök mig över magen och en rysning gick igenom min kropp. Hennes beröring var magisk.

- Jag vet att du älskar mig, och jag älskar dig också. Sättet som du tittar på mig bara lyser kärlek, och jag är så glad att jag har dig. Jag vill be om ursäkt för att jag beter mig så illa mot någon som inte gör mig något ont. Jag vet att du blir ledsen när jag beter mig som jag gör, och jag vet inte vad jag ska göra för att gottgöra dig. Jag älskar dig så himla mycket, jag är så rädd att förlora dig. Du kan så enkelt bara lämna mig och hitta någon ny. Det är det som skrämmer mig. Jag vill inte sitta här med flera ungar och sen drar du. Jag skulle seriöst dö då. Du är allt för mig. Har alltid vart och kommer alltid vara. Jag går in i vårt sovrum nu, så du får vakna själv. Glöm inte att jag älskar dig.

När hon sa det där rann det tårar på min kind, men jag visade inte att jag var vaken. Egentligen ville jag inget annat än krama om henne, och tala om att jag aldrig kommer lämna henne. Men istället lät jag henne gå tillbaka, ovetandes om att jag faktiskt hörde varje ord av vad hon sa. Den natten somnade jag gråtandes för första gången sedan hon lämnade mig.


Inte lika långt som det förra, men jag ska börja skriva på kapitel 59 på en gång. Och har jag tid blir även kapitel 60, och det sista skrivet ikväll. Vi får se hur mycket jag orkar. Har fruktansvärt ont i ryggen, så kan egentligen inte sitta så länge. Men jag ska försöka skriva så mycket som möjligt, och sen skriver jag på mobilen. Ge mig minst 15 kommentarer! :)

BTW.. Kommentera mycket på det inlägget som är under KAPITEL 58, DEL ETT!


Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 58 - Jimmy Kimmel - del 1

- Du vet att jag älskar dig över allt på denna jord, jag skulle kunna göra vad som helst för att du ska må bra, och vara lycklig.

Hon tittade på mig med skräckslagen min och tog ett djupt andetag.

- Så därför undrar jag om du Melrose Lolly Black, vill gifta dig med mig? Fortsatte jag nervöst och öppnade asken med ringen i

Hennes skräckslagna blick övergick fort, och då menar jag fort till förvånad och glädje. Hon kastade sig över mig, och kysste mig. När vi släppte varandra tittade hon mig i ögonen och tog ett djupt andetag.

- Ja. Jag vill gifta mig med dig. svarade hon


Melrose perspektiv
- Dagboks anteckningar

"Just ny sitter jag på ett hotellrum i New York och har magsjuka, hur kul är det? Min pojkvän och dotter är ute tillsammans med alla andra i Justins crew. Dom skulle besöka massa ställen plus att han skulle iväg på en intervju hos Jimmy Kimmel. Lemony skulle för första gången vara med, och det skulle sändas live. Så det ska jag se på tv istället för att vara med bakom.

Vi har rest omkring i USA nu i två veckor. Detta är sista dagen innan vi ska flyga hem igen, det känns skönt men samtidigt kommer jag sakna att åka runt. Det är alltid en magisk känsla över att få byta hotell stup i kvarten och se nya ställen och träffa nya underbara människor. Det finns inget jag skulle vilja byta detta med. Jag mår hur bra som helst då jag får se Justin göra det han älskar, och framför allt se alla överlyckliga tjejer. Det är också en känsla man aldrig glömmer. Dom stör mig inte längre, jag vet att han är min.  

När Justin frågade om jag ville gifta mig med honom, fick jag en chock, var absolut inte beredd på det. Men vi älskar varandra, och jag har svårt att tänk mig ett liv utan honom. Så när vi kommer hem ska vi planera vårar bröllop. Jag har dock redan köpt min klänning. Den finns hemma hos Candy och jag är stolt över den.

Än så länge har det inte kommit ut i tidningen att vi ska gifta oss, jag har gjort allt för att dölja mitt finger, men det har dock inte alltid varit lätt. Inga spekulationer heller. Jag skäms absolut inte, men vill inte att det ska hamna i tidningen. Justin förstår mig, och han tycker det är skönt att vi ligger på samma nivå när det gäller sånt. Ingen av oss vill vara i tidningarna, om det inte är något vi själva har ställt upp på.

Nu när Lemony är med oss så sover hon hur bra som helst, när vi sover i bussen. Hon sover hela nätterna och det är skönt. Jag tror vi måste flytta med den sängen till hennes rum, så hon ligger kvar där och inte kommer in till oss när vi är hemma. Haha..."

Det knackade till på dörren och jag la ner boken på bordet, för att gå och öppna.

- Pattie, vad gör du här? Ska inte du vara med i studion? Frågade jag chockat
- Jag tycker synd om dig som får sitta här själv, så jag köpte med mig lite smått och gott. Även om du inte kan äta så mycket. Hur mår du föresten? Frågade hon och kramade mig
- Jodå, var ett tag sen jag spydde sist. Men mår väl inte bra direkt. Men skönt att få lite sällskap. Svarade jag efter kramen

Vi satt och pratade lite om allt möjligt. Hon berättade hur stolt hon var över både mig och Justin, hur vi hade klarat allt så bra. Hon berättade även att Lemony var hennes nya favorit, tillslut vart vi uppslukade av tv:n.

- Dagens gäst behöver ingen närmare presentation, Justin Bieber! Sa Jimmy

Min blivande man kom ut och skakade hand med Jimmy och satte sig ned i en fåtölj. Tjejerna i publiken var som galna, och jag förstår dom. Han är snygg, har tallang, och är upptagen. Vem vill inte ha något man inte kan få?

Jag och Pattie satt där och kollade på programmet, i väntan på att Justin skulle ta ut Lemony. Men det förstod jag att han skulle göra i slutet av programmet.

- Hur känns det att gifta sig snart då? Frågade Pattie under en reklam
- Det känns faktiskt bra. Jag älskar honom, och skulle kunna dö för han. Varför inte byta efternamn också då?

Hon skrattade åt mig, och gav mig en kram. Precis när hon släppte mig hörde vi att programmet fortsatte, så jag satte mig till rätta igen och kollade ivrigt efter Lemony.

- Så Justin, du har med dig en mycket speciell person idag. Ska vi ta in henne? Frågade Jimmy

Jag kunde slå vad om att alla tjejer i publiken trodde det var jag, men dom skulle snart få ett slag på fingrarna. När jag såg att Lemony gick ut på scenen, SJÄLV, så blev jag överlycklig.

Att se henne på det sättet, så stor och stolt. Den känslan går inte att förklara. Hon sprang den sista biten och kastade sig i Justins öppna armar. Han bar upp henne i en stor kram och pussade henne i pannan.

- Så vem är denna ur gulliga tjej? Frågade Jimmy
- Detta är ett resultat av mig, min dotter, Lemony! Svarade han stolt

Att bara höra honom säga dom få orden fick mig att le, jag önska att han kunde se mig, för jag var så stolt över dom båda. Jag hade kunnat göra allt för att få vara med dom, att få uppleva första gången som Lemony var med om något sådant. Men istället fick jag ligga i soffan med Pattie och vara en stolt mor därifrån.

- Vart är din tjej då? Jag såg inte henne backstage.
- Hon är på hotellet, och är sjuk. Svarade Justin lite ledset
- Jag älskar dig mamma! Sa Lemony helt plötsligt

Där fällde jag några tårar omedvetet. Jag märkte det inte fören Pattie märkte det och la en arm om mig. Alla i publiken "aww:ade" och Justin log mot kameran. Hur kunde mitt lilla charmtroll vara så söt? Hur gör hon? Det är verkligen en sak som hon har lärt sig av sin far, hon vet precis hur man gör för att charma någon.

När intervjun var slut, så gick Pattie in till sig och jag gick och la mig i sängen. Även om jag inte hade spytt på ett tag så var min kropp inte fullt återställd än. så sängen kändes lockande, tills jag hörde hur någon låste upp dörren och klev in.

- Mammaaaa! Ropade Lemony
- Här är jag. Svarade jag och satte mig upp i sängen

Hon kom in i full fart och lastade sig upp i sängen och över mig. Hon ville inte släppa taget, så jag var tvungen att krångla mig ur hennes grepp. Hon var fruktansvärt stark för sin ålder.

- Var det roligt på intervjun? Och föresten, jag älskar dig också. Sa jag och pussade henne i pannan
- Det var jätte roligt.

Jag hörde att Justin höll på med något, men hade ingen aning om vad så jag valde att gå upp ur sängen och ut till honom. Han stod med ryggen mot mig, så jag smög och la mina armar om honom och smekte hans mage utanpå tröjan han hade. Jag kunde inte se att han log, men jag förstod att han gjorde det.

Han vände på sig och kollade mig i ögonen, hans ögon är som taget ur en serietidning, ibland väntar jag bara på att han ska kunna skjuta blixtrar ur dom. Dom ger mig kraft, dom är kärleksfulla och dom hypnotiserar mig. Undra om han vet om det? Tittar jag i dom för länge så försvinner allt runt om. Ibland är det kul, men inte jämt. Jag tappar verklighetsuppfattningen.

Jag la armarna om honom och kramade han, samt gav honom en kyss på halsen, som jag vet att han älskar. Men han fick ingen på sina perfekta läppar.

- Jag vill inte riskera att smitta ned dit. Så du blir utan puss idag! Sa jag med ett leende

Men det struntade han fullkomligt i och tryckte sina läppar mot mina. Kyssen var laddad, precis som att vi inte hade träffats på ett tag. När han släppte taget, eftersom att det var han som styrde kyssen så fick jag äntligen luft. Jag andades in häftigt, och han bara log mot mig och strök mig över ryggen.

- Jag har saknat dig idag. Sa han och höll om mig

Att bara få vara i hans armar och inte behöva känna mig tvingad till något annat, även om jag aldrig känner mig det. Men att bara få vara, är det bästa som finns. Få känna hans händer som stryker mig över ryggen, att få andas in hans goda doft eller bara få känna hans hjärtslag mot mitt bröst får mig lugn.

I början när vi var tillsammans kändes det som att han bara hade mig för att ha något, men med tiden blev det mer speciellt. Han visade verkligen att han älskade mig.

Vi stod där länge och bara höll om varandra, tills Lemony kom och höll om våra ben då hon är så liten, men Justin lyfte upp henne så vi stod alla tre.

- Jag kommer alltid älska er, glöm aldrig det. Sa hon och strök oss över kinderna

Vad får min dotter allt ifrån? Ibland blir man så rörd att det kommer tårar. Och det gjorde det nu, på både mig och Justin.

- Varför gråter ni? Sa hon chockat
- För att du är det bästa som finns. Sa vi i kör

Vi gick in i sovrummet och la ner henne i sängen, och började kittla henne. Hon skrek så mycket hon orkade och skrattade. Vi skrattade lika mycket, jag av en anledning som att hon har Justins skratt. Vi gav oss efter ett tag.

När klockan hade blivit 8 la vi henne i sängen så att hon fick sova, då vi skulle upp redan 6 på morgonen, för att ta flyget hem till Atlanta.

Jag och Justin stannade uppe lite längre, vi satt i soffan och bara höll om varandra. Vi sa inget, men det behövdes inte. Just då ville jag bara känna hans närhet. Vi gick och la oss på varsin sida om Lemony, men vi höll varandra i händerna när vi somnade.

Hemma i ATL!
När vi kom innanför dörren försvann Lemony upp på sitt rum, hon är fruktansvärt bra på att roa sig själv. Det är skönt, men ibland kan jag bara gå in och sätta mig ner på golvet för att titta på henne. Hon är så vacker min dotter.

Jag och Justin gick in i köket och började plocka in alla matvaror som vi handlat hem. Det ar ganska tomt efter att ha vart borta i två veckor. Men det fyllde vi lätt på. Nu blir det inga mer resor på ett tag, om det inte kommer upp några intervjuer som han måste iväg på. Men jag stannar hemma.

Justins mobil började ringa från min väska i hallen och han sprang dit, för han hörde på signalen att det snart skulle sluta ringa.

Jag har lärt mig efter många svartsjuka samtal att inte lyssna på honom när han pratar i telefon. Men nu kunde jag inte undvika att höra att det var Ryan.

- Hej bro! Ja, vi kom nyss hem, bara komma hit.

Han kom tillbaka in i köket och berättade att Candy och Ryan skulle komma om en timme. Jag gick upp och hoppade in i duschen, det var skönt att vara hemma, att få stå i sin egen dusch och kunna springa omkring lite halvnaken, utan att behöva vara rädd att en paparazzi klättrat upp på väggen eller något liknande.

När jag kom ut ur duschen i bara handduk låg Justin på sängen med datorn i knä. Den sista tiden har han lagt väldigt mycket av sin lediga tid på att skriva med sina fans på twitter, han är duktig på att uppdatera och följa flickor tillbaka. Ibland flirtar han med dom, men det är inget jag orkar lägga energi på, för jag vet att det är mig han lägger sig bredvid på kvällen, och håller om.

Jag la mig bredvid honom och lät handduken glida ned lite, för att se om han reagerade eller inte. Och det tog inte lång tid innan han la ner datorn och drog mig över sig. Han kysste mig passionerat och smekte mig ned över ryggen tills han nådde min rumpa där han lät sina händer vila. Han slutade kyssa mig och kollade bara på mig.

- Vi hinner inte nu. Vi får snart besök. Sa jag och klev ur sängen

Jag hörde bara hur han suckade, och såg hur han himlade med ögonen. Precis som han gör då han tycker att jag retas med honom. Och nu gjorde jag det, det kan jag erkänna.

Lemony har någon konstig sak till ringklockor, för varje gång hon hör en så ska hon öppna, spelar ingen roll vart hon är någonstans. Får hon inte öppna dörren så blir hon sur, så vi behöver aldrig oroa oss för att glömma bort våra vänner eller familjer. Hon släpper in alla. Lika denna gång, Candy och Ryan satt i köket när jag kom ner ombytt och klar.

- Hej bästa vän. Sa jag när jag fick syn på Candy
- Hej gudmor till mitt barn. Svarade hon och log

Vi hade inte diskuterat det, så det kom som en chock. Skulle jag vara gudmor till hennes barn? Hon var ju det åt mitt, så varför inte. Hennes liv är mitt liv, och jag älskar henne. Hon är min bästa och äldsta vän, och jag tänker ta vara på tiden som vi spenderar tillsammans. Jag ska se till så att Lemony och hennes bebis blir som syskon, dom kommer få spendera så mycket tid med varandra.

Pattie har sagt till Ryan att om dom behöver barnvakt någon gång är det bara att ringa henne, då dom inte har någon släkt i Atlanta, och det tycker jag är hur snällt som helst. När jag berättade det för mamma var hon inte heller sen med att säga samma sak till Candy. Min mamma kan verkligen vara den bästa ibland, men även den sämsta.

På tal om sämst, hon har inte haft något att göra med pappa sedan mitt lilla utbrott jag fick. Pappas nya tjej gillade inte att han var hemma hos oss, så hon bad honom välja, och eftersom att varken jag eller Lemony inte ville ha något med honom att göra så var valet lätt för honom. Han valde den nya familjen.

- Kan inte vi ta en promenad? Frågade jag och tittade på Candy

Hon tittade förvånat på mig men nickade som svar och gick tillbaka ut i hallen och satte på sig skorna. Jag gick upp till Justin och sa att Ryan var nere, och att jag och Candy skulle ta en promenad, så jag lämnade Lemony hemma.

- Mammas gull, du får vara hemma med pappa lite. Mamma kommer snart. Ropade jag från hallen

Inget svar fick man, hon var säkert inne i något av alla barnprogram hpn följer på tv, då hon satt i vardagsrummet och kommer framkalla fyrkantiga ögon.


Jag är riktigt trött, så jag lämnar er nu i några timmar. Imorgon när jag vaknar får ni del 2 som jag måste skriva klart. Och sen kommer kapitel 59. Jag tycker ni ska ta och kommentera inlägget under detta kapitel, så att jag får fler idéer. Annars blir det nog ingen ny novell. Vi får se hur jag gör! :) Ge mig minst 15 kommentarer! :)


Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 57 - Five Years Later

Och jag måste säga att även om det bar en vägg som var omgjord i rummet så vart det sån stor skillnad, och texten över hennes säng. Jag hoppas verkligen att Lemony lever upp till det. Hon ska vara den hon själv vill vara.

- Vad fint du har gjort. Sa jag och kysste henne
- Candy hjälpte mig med texten och det lila.
- Det vart riktigt bra. Ryan, kan du ta med Lemony och komma upp? Ropade jag ner

Efter bara en halv minut kom dom alla tre och vi släppte ner henne på golvet, så hon fick krypa omkring lite. Hon fick syn på väggen och kröp dit. Vi stod och pratade med ryggen emot henne.

- Kolla på henne. Säger Candy och vi andra vänder oss om

Där står Lemony lutas mot väggen och har ställt sig upp. Är detta möjligt ens. Men det var ju ingen annan där, så det måste väl vara det. Min prinsessa!


Melrose perspektiv
- Dagboks anteckningar

"Fem år har gått. Lemony växer för varje dag, och blir mer och mer lik Justin. Hon har precis fyllt fem och hon kan inte sitta still, precis som sin pappa. Hon har så mycket energi som hon inte vet vart hon ska göra av. Men det är kul att se henne växa, varje dag är en ny dag och nya saker att upptäcka.

Just i detta nu är Justin på andra sidan jorden och gör ytterligare ett gäng tjejer nöjda. Jag kan inte förstå att han bara blir större och större. Vi har lärt oss att leva så här nu, men det var svårt i början då Lemony inte kände igen honom när han kom hem. Man såg att han blev ledsen varje gång. Han ville lägga sin karriär på is bara för det, men jag övertalade honom att fortsatta. Nu när hon är så pass stor att hon kan kommunicera så har vi alltid skype igång hemma så hon kan prata med honom över det, samt se honom.

När han hade vart i LA förra året så satt dom och prata med varandra, och så visade han att han hade gjort en ny tatuering. Lemony skrek rakt ut så jag sprang dit och frågade vad det var, då sa hon bara " pappa har mitt namn på kroppen. Går det bort när man duschar?" både jag och Justin började skratta och han sa att det skulle sitta där jämt.

Sådana minnen finns det galet många av, och jag är glad varje gång jag får vara med och uppleva dom.

Candy och Ryan bor kvar i deras extremt fina lägenhet högst upp i en av dom högsta byggnaderna här i ATL. Dom väntar faktiskt sitt första barn, och jag är så fruktansvärt glad för deras skull. Candy tyckte inte speciellt synd om mig på slutet då jag var som rundast, hon skrattade bara. Så nu får hon igen, då hon är rundare än mig nu, och har bara gått lite över halva tiden. Synden straffar sig själv.

Jag la av med mina dumma matvanor då Justin kom hem helt från turnén. Efter vårt lilla bråk vi hade. Jag lyssnade noga på allt han hade att säga och jag tyckte det lät vettigt. Så jag gjorde mitt bästa, visa dagar gick det inte. Men nu är jag helt frisk igen, och tänker jag tillbaka på den tiden funderar jag själv vilken idiot jag var.

Imorgon kommer älsklingen hem igen. Efter 6 månader på rymmen. Haha, det ska bli så skönt att ha honom hemma. Jag är livrädd att det ska hända honom något, och att jag sen ska få ett telefonsamtal som talar om att han är på något sjukhus eller värre."

- Mamma, vad skriver du? Frågade Lemony när hon krupit upp i mitt knä

Jag slog ihop min bok och la den på bordet samt la armarna om henne.

- En dagbok. Där jag kan skriva allt som händer oss. Du får läsa den när du blir äldre. Svarade jag och pussade henne i pannan

Hon tittade på mig med ledsna ögon och lutade ned sitt huvud mot mitt bröst. Jag kände att hon började gråta.

- Men gumman, vad är det?
- Jag vill att pappa ska komma hem. Sa hon och torkade sig under ögonen med baksidan på handen
- Han kommer imorgon. Men vi kan ringa honom om du vill?

Hon nickade bara som svar, så jag la ned henne bredvid mig i soffan och gick för att hämta mobilen som låg i köket. Jag slog in hans nummer och tryckte på grön lur.

- Hej lover! Svarade han
- Hej älskling. Har du tid, finns någon som saknar dig lite.
- Åh, är det så illa? Klart jag har tid.

Jag gick tillbaka in i vardagsrummet och satte mig ned bredvid henne igen, och hon satte sig i mitt knä. Vi satte på högtalaren.

- Hej pappa!
- Hej sötnosen. Hur mår du?
- Jag saknar dig, vill att du kommer hem nu. Sa hon och grät
- Men lilla vännen, gråt inte. Då blir ju jag också ledsen.

Samtalet fortsatte så en stund, tills han var tvungen att gå. Men han lovade henne att han hade med sig något hem till henne och att han är hemma när hon vaknar. Så med andra ord kommer han ikväll eller under natten. Hur fint som helst, då får vi lite egen tid tillsammans. Vilket inte skadar.

- Ska vi åka och hälsa på Candy och Ryan? Frågade jag Lemony
- Ja-aa! Det gör vi. Sa hon och sprang ut till hallen

När vi kom dit så vart det fullt ös på både Ryan och Lemony. Dom busar med varandra hela tiden. Det är allt från måla till kurragömma, det känns bra att hon får leka och vara barn tillsammans med alla, eftersom att hon inte går på dagis. Men hon ska börja skolan om 2 år. Jag och Candy satt på balkongen och pratade. Hon och Ryan har inte kollat vad det är för kön på den lilla bebisen och det är väl ganska kul, det blir en överraskning. Men vi satt och bollade lite namn.

- Ryymaan, veet du veem som kommer hem imorgon? Hörde jag Lemony ropa
- Nej, vem? Frågade han, men jag viste att han viste vem
- Paaappaa!! Skrek hon överlyckligt tillbaka

Han bara skrattade åt henne och frågade om det skulle bli kul. Hon svarade genom att göra kullebyttor i soffan, jag såg det från där jag stod och kollade på dom två. Efter flera timmar av lek och bus med Ryan kom Lemony och kastade sig i mitt knä.

- Mamma, jag är trött.

Först då kollade jag på klockan och insåg att den redan var halv 9. Timmarna med dessa två människor går alltid fort, och hon borde sova vid den här tiden.

- Vi ska åka hem nu. Så du får sova. Svarade jag och bar upp henne

Vi gick till hallen alla och vi satt på oss skorna, samt kramade om candy och Ryan.

- Jag hör av mig imorgon. Sa jag innan vi stängde dörren

När vi nästan var hemma hörde jag hur hon sov i baksätet, hon snarkar så gulligt. Så när vi kom hem fick jag bära in henne tyst, och försöka få av henne kläderna utan att hon vaknade. Och det gick hur bra som helst, så jag bäddade ner henne.

Jag kom på att jag hade glömt mobilen hemma, så jag letade på den och såg att jag hade 3 sms. Alla från Justin.

"Jag saknar dig. Snart sätter jag mig på planet och är hemma om några timmar. Ska jag väcka dig när jag kommer hem, eller inte? Puss älskar dig" det var skickat för 6 timmar sedan

"Hallå, baby! Varför svarar du inte?"

"Har det hänt något? :O Måste gå på planet nu!"


Jag fick lite panik där, jag vet själv hur det känns när han inte svarar mig. Så jag skrev tillbaka på en gång, även om han inte kan se det nu, men han får det när han landat och satt på sin mobil.

"Hej älskling! Förlåt, vi var hemma hos Ryan och Candy. Glömde mobilen hemma. Väck mig om jag sover, men tror jag är vaken. Saknar dig så min kropp gör ont."

Jag gjorde mig i ordning för natten och bäddade ner mig i sängen men slog på tv:n. Dom hade CSI maraton och det är det bästa jag vet. Så jag låg där och kollade på det, även om jag sett dom flesta innan.

Jag hörde att dörren öppnades och stängdes där nere men var för trött i kroppen för att orka resa mig och springa ned, men strax efter så sköts dörren upp, och jag för första gången på flera månader fick se Justin irl.

- Heeej baby! Fan vad jag har saknat dig. Sa han och kysste mig

Att få se han, ta på hans kropp och att få känna hans läppar mot mina var det bästa med allt. Vi kysstes länge och intensivt. Hans händer vandrade efter min kropp, och han smekte mig ömt och försiktigt.

- Jag har saknat dig mer. Min kropp har skrikit efter din flera gånger. Svarade jag och log sött
- Det får vi väl ändra på då.

Han la mig ner på rygg och kysste mig på halsen samt lät hans händer ta av mig kläderna jag hade på mig. Jag lät mina händer smeka hans rygg under tröjan och drog av honom den. I det ögonblicket hade jag kunnat äta upp honom, så mycket ville jag ha han.

Vi somnade inte förrän klockan var runt fem på morgonen vilket kändes när Lemony hoppade upp i våran säng och skrek morgonen efter.

- Pappaaaa! Ahh, jag har saknat dig.

Han drog ner henne i sängen och kramade om henne jätte länge. Han pussade henne i hela ansiktet och hon skrattade. Det var så fruktansvärt fint att se kärlek mellan far och dotter. Det finns ingen som kan komma emellan dom.

- Jag har saknat dig också, pappas prinsessa. Svarade han
- Jag älskar dig! Sa hon och pussade honom på näsan
- Och jag dig. Jag har en sak till dig, den står i hallen. En rosa stor sak. Sa han och Lemony lämnade rummet fort

Justin tittade på mig med sina gyllenbruna ögon och smekte mig på magen. Han böjde sig framåt och masserade mina läppar med sina, ömt och försiktigt. Jag älskar när han tar det lugnt, allt blir så mycket mysigare då.

- Godmorgon sötnos. Sa han efter kyssen
- Godmorgon snygging! Svarade jag och log

Vi låg kvar i sängen tills vi hörde en smäll i trappen då både jag och Justin flög upp och ut ur sovrummet. Väl i trappen såg vi att Lemony hade försökt lyfta upp sin nya resväska för trappen. Den var dock lite tung. Hon märkte inte att vi stod där så hon fortsatte kämpa med den.

- Gumman, vill du ha hjälp? Frågade jag
- Hur länge har ni stått där? Frågade hon tillbaka och försökte låta arg

Både jag och Justin började skratta och gick ned till henne. Vi kunde lika gärna öppna den nere. Jag var den till vardagsrummet. Vi satt oss i soffan och kollade när hon öppnade den. Hennes ögon formade sig som golfbollar när hon väl fick upp den. I den låg det leksaker, godis, filmer, och hur mkt kläder som helst.

Justins perspektiv

Det var så fruktansvärt skönt att få komma hem till min familj, den jag har skapat. Min dotter som är 5 år och hur söt som helst. Min flickvän som är det bästa som hänt mig. Utan henne hade jag aldrig haft det jag har idag, bortsett från min karriär. Men allt blev så mycket bättre när jag fann henne, och hon ville dela allt med mig, samt förlåta mig för alla misstag jag gjort. Jag tänker aldrig mer göra något dumt, jag har allt jag behöver, och mer därtill.

- Tack pappa! Jag älskar dig. Sa Lemony och kastade sig över mig
- Varsågod gumman. Tyckte att du skulle behöva en väska, eftersom att ni ska följa med mig nästa gång.

Jag kollade på Rose när jag sa det sista och hon spärrade ögonen i mig, men dom ändrades till glada på en gång. Hon vet dock inte om att det redan sker om 2 veckor. Så därför tyckte jag att det var en bra idé med att ta upp det genom att ge Lemony en väska. Hon gillade den starkt. Allt som låg i den, låg nu utanför och huller om buller. Hon är precis som sin mamma, tar i en sak och släpper den på golvet.

- Man ser ju vem hon har fått det där ifrån. Sa jag till Rose och pekade på alla saker som låg på golvet
- Haha, jätte kul. Svarade hon och slog mig löst på axeln

Vi satt kvar där i soffan och mös tillsammans under en filt, och kollade på Lemony som granskade alla sina saker. Hon fastnade för en barbie-docka som hade hur mycket kläder och sånt som helst. Så den satt hon och lekte med.

- Vill du veta en sak? Frågade jag och kollade på Rose
- Klart jag vill det. Svarade hon och kysste mig
- Ni två är dom enda jag någonsin har önskat mig. Att jag sen råkar vara en offentlig person, rör mig inte i ryggen när jag har er två. Ni gör min dag. Jag älskar er över allt.

Hon tittade på mig och man såg att en tår rann ner för hennes kind, och den torkade jag bort illa kvickt, tycker inte om att se henne ledsen. Även om jag vet att det inte var för att jag hade sagt något dumt. Hon blev rörd, men tårar som tårar. 

- Jag älskar er två också. Jag tycker bara att det är synd att du inte är med oss jämt. Jag saknar dig hela tiden, och önska att jag kunde ligga här med dig hela mitt liv, och kolla in i dina vackra ögon som även våran dotter har fått. Föresten, förstår du hur mycket grabbar hon kommer ha efter sig? Hon kommer bli som dig, fast med grabbar efter sig.
- Jag saknar också att vara med er hela tiden. Det är hemskt att vara borta. Hon har ju ditt utseende också, så det är ju klart hon kommer ha grabbar efter sig, men det är ingenting jag vill tänka på nu, jag har fullt upp så det räcker. Men det blir inga grabbar i detta hus i alla fall, det kan jag lova. Svarade jag med ett leende på läpparna

Vi gjorde frukost tillsammans alla, och satte oss ned vid bordet. Lemony hon vill aldrig ha smörgås på morgonen, utan det ska vara yoghurt med jordgubbar. Hon är lite speciell, men hon äter i alla fall, och det är huvudsaken.

- Vad ska vi göra idag? Frågade Rose 
- Jag vill gärna träffa din mamma. Så vi kan väl åka dit? Svarade jag
- Min mamma? Din då? Frågade hon
- Vi tar det sen. Okej?
- Jag vill också träffa mormor. Sa Lemony med ett leende på läpparna och yoghurt runt hela munnen

Både jag och Rose började skratta, men sen torkade jag bort det. När vi hade ätit klart plockade vi undan allt, och Rose gick och duschade. Jag tog hand om Lemony och såg till så att hon blev ren, och satte på henne rena kläder. Hon skulle ha Hello Kitty kläderna jag hade köpt åt henne, annars ville hon inte ha något. Så dom fick det bli. När Rose kom ner igen hade hon på sig en somrig klänning och sidfläta i håret. Hon var verkligen fin.

Hemma hos Stephanie

När vi kom dit fick jag en stor kram och ett välkommen hem. Det var verkligen skönt att veta att man var välkommen, och att man var saknad. Vore man inte det, skulle det inte vara lika kul att komma hem. Men nu vet jag att alla saknar mig.

- Skulle jag kunna få prata med dig? frågade jag och kollade på Stephanie

Hon såg ut att vara osäker på vad jag hade att säga henne som inte Rose fick höra. Men hon gick med på det, och vi gick ut på altanen och stängde dörren efter oss. Medans Rose gick in i köket och började med fikat.

- Jag älskar din dotter, hon har gett mig ett liv jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Så därför frågar jag dig om det är okej, att jag friar till henne? Det sista sa jag lite tystare, och med varsam ton, jag viste inte hur hon skulle reagera
- Jag vet att du älskar henne, och jag vet att du tar väl hand om både henne och mitt barnbarn, så varför ens fundera? Klart det är helt okej. Ni kommer hålla tills döden skiljer er åt. Svarade hon och gav mig en stor kram

Ring och allt var redan fixat, så nu var det bara att köra Lemony till mamma, för pappa var där, och ville träffa henne, sen skulle jag ta med mig Rose ut på en överraskning. Vi fick sova hemma hos mamma sen efteråt, så vi var där när Lemony vaknade, så slapp mamma ta henne då med. Men nu är frågan, hur jag ska göra detta. Allt med överraskningen var klart, men jag viste inte hur jag skulle få med mig Rose från mamma utan att hon misstänkte något.

- Vad ni ser hemlighetsfulla ut då. Vad har hänt? Frågade Rose när vi kom in 
- Absolut ingenting. Svarade jag och log, men hon känner mig för väl. Men konstigt nog frågade hon inget mer

Vi satt hemma hos Stephanie och fikade, och pratade massor. Hon frågade mig hur det hade vart på turnén och massa om det. Även om mina fans har växt upp från att ha vart 15-16 så är dom fortfarande lika galna, jag förstår inte. Dom tog mitt förhållande med Rose hårt i början, men nu frågar alla mig om henne. Hur hon mår och hur Lemony mår. Det är faktiskt ganska roligt att föra en normal konversation med ett fan. Dom vill veta så mycket mer saker än förut, då var det vara skrik och tjo.

När vi kom hem till mamma på kvällen var pappa redan där, han var precis som Stephanie. Kramade om mig och sa att han saknade mig och grejer.

- Farfar. Saknat mig? Frågade Lemony och vi andra började skratta
- Det vet du att jag har. Jag saknar dig varje dag, precis som jag saknar min son. Men du är ju lite bättre. Svarade han och kramade om henne
- Vart är Jazzy? Frågade jag
- Hon är på baksidan.

Utan att jag ens la märke till det så sprang Lemony förbi mig och ut till henne. Det skiljer några år på dom, men dom trivs så bra ihop. Det är helt sjukt vilken familj jag har, jag älskar alla. Jaxon var inte med nu, han var kvar hemma i Kanada.

- Jazzy, vart är du? Sa jag med mörkare röst
- Bieber is back. Skrek hon
- Sluta kalla mig Bieber, du heter ju också så. Svarade jag och lyfte upp och pussade henne på kinden
- Haha, du kommer alltid heta så. Bror, jag älskar dig.
- Aw, älskar dig med sis.

Hon och Lemony lekte helt galet ute på gården, men jag var alltid lika rädd att Lemony skulle trilla i pollen eller något. Så vi satt alltid ute på altan så jag och Rose kunde hålla ett åga på henne. Undertiden som Rose var iväg på toa berättade jag min plan för mamma, hon vart lika glad som Stephanie, och pappa bara skakade på huvudet och sa

- Det var på tiden grabben.

Vilken rolig pappa man har då. Jag är 23 år liksom, inte typ 30. Men han är ju som han är, det är ju bara att acceptera att farmor tappade honom i golvet när han var nyfödd.

Mamma övertalade Rose att Lemony skulle stanna kvar så att hon och jag kunde få spendera lite tid själva. Jag hade absolut inte haft något emot att vara med Rose, men ett tillfälle som detta kommer inte ofta. Så lika bra att göra det på en gång, så kan jag kramas och gosas med henne sen.

Vi åkte till stranden och hon frågade hela tiden vart vi skulle och vad vi skulle göra, men jag bytte ämne hela tiden och låtsades inte höra vad hon sa. Tillslut vart hon lite sur tror jag, men det skulle snabbt gå över. När jag parkerade bilen var vi framme, och jag hade bett Kenny fixa allt åt mig. Vilket han med glädje hade gjort, även om han bara är med livvakt just nu. Förut gjorde han allt åt mig, knöt mina skor och jag inte orkade. Men nu brukar jag respektera hans privatliv också.

Jag tog Rose i handen och vi gick på stranden med våra skor i handen och pratade om allt som hade hänt under tiden som jag hade vart borta. Även om vi har skypat och pratat i telefon varje dag så är det kul att veta detaljer som man inte hinner ta då.

På stranden längre bort låg det en filt och runt den stod det flera levande ljus. Jag viste även att det fanns champagne och choklad doppade jordgubbar, undra om hon skulle få en flashback från Hawaii, det var det som var meningen i alla fall.

- Älskling, vad har du gjort? Sa hon när vi kom fram och hade satt oss ned
- Allt för dig, och det vet du. Svarade jag och tog hennes hand

Hon tittade på mig med en allvarlig blick, jag tror hon förstod vad allt detta handlade om. Men tror inte hon vågade gissa, i fall att hon skulle ha fel. Jag vet att det är fel att man sitter ned när man friar, men det kändes så dumt att be henne ställa sig upp och att jag skulle ställa mig på knä. Så jag flyttade mig närmare henne och höll henne fortfarande i handen.

- Du vet att jag älskar dig över allt på denna jord, jag skulle kunna göra vad som helst för att du ska må bra, och vara lycklig.

Hon tittade på mig med skräckslagen min och tog ett djupt andetag.

- Så därför undrar jag om du Melrose Lolly Black, vill gifta dig med mig? Fortsatte jag nervöst och öppnade asken med ringen i

Hennes skräckslagna blick övergick fort, och då menar jag fort till förvånad och glädje. Hon kastade sig över mig, och kysste mig. När vi släppte varandra tittade hon mig i ögonen och tog ett djupt andetag.

- Ja. Jag vill gifta mig med dig. svarade hon


Sorry att ni har fått vänta, men jag har vart på jobbet idag och var inte klar med detta kapitel. Men här har ni det iaf. Jag är glad för alla kommentarer, ni är änglar allihopa. Jag älskar er! =) Jag har nu planer på att avsluta denna novell på kapitel 60. Men jag är rädd att jag inte kommer ha tid att skriva dom resterande tre förrän i helgen. Men jag ska försöka, jag skriver på mina raster på jobbet och jag gör allt för att ni ska få det avslut ni vill. Men minst 20 kommentarer, tack. :)

Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 56 - Why?

Efter en timme framför tv:n valde jag att gå in och lägga mig. Rose låg redan och sov, men på min kudde låg det en lapp. Säkert något som hon har skrivit och glömt lagt undan. Men jag valde att borsta mina tänder och sånt innan jag bäddade ned mig. När jag kom tillbaka till sängen tog jag upp lappen och läste på den.

”Älskling, jag HATAR att bråka med dig. Det gör ont i mig när du är arg, det gör ont när du skriker. Det känns som att du hela tiden letar fel på mig. Varför kan inte du inte bara göra slut, eller acceptera att jag inte tycker om mig själv. Jag har inte samma självförtroende som när vi träffades. Lemony förstörde min kropp som jag alltid älskade. Imorgon tar jag flyget hem, jag vill inte vara kvar här mer. Du bara skriker på mig. Väck mig inte är du snäll, jag behöver verkligen sova. Älskar du mig, låter du mig gå! För jag älskar dig, och det gör ont att lämna dig. Men det är nog det enda rätta just nu, vi syns när du kommer hem. Du får välja, ska jag ta med mig Lemony eller vill du ha henne?

Din Rose!”


Justins perspektiv – Fortsättning

Jag la mig ned bredvid Rose och somnade på en gång, jag orkade nog inte ens fundera på vad det var hon menade med lappen. Men jag vet i alla fall att när jag vaknade på morgonen så låg inte Rose bredvid mig. Så jag sprang direkt ut till Kenny som satt vid köksbordet med Lemony och matade henne. Han såg upp på mig med en besviken blick, och jag förstod att hon hade lämnat mig.

- Vart är hon? Sa jag och satte mig ned
- Säkert hemma i erat hus just nu. Svarade han utan att möta mina ögon

Jag tittade på Lemony som såg så glad och ovetandes ut, jag önska att jag också var så här liten i sådana situationer. Jag vet inte varför, men små barn vet och förstår mer än vad man tror. Men dom kan inte visa det på samma sätt som vi äldre kan.

Sängen kändes lockande så jag gick tillbaka dit efter att ha gett Lemony en puss på kinden och fått en kladdig sådan tillbaka. Hon är väl för söt, och allt för lik Rose. När jag la ned huvudet på kudden så låg jag och stirrade i taket. Varför ska allt dåligt hända mig? Eller nej, allt jag har är inte negativt, men det känns som att jag och Rose är ett kapitel som redan är läst. Men jag vill inte att det ska vara slut, jag vill inte att Lemony ska behöva fraktas mellan en mamma som har båda fötterna på jorden och en pappa som aldrig kan vara på samma ställe mer än högst en vecka. Jag vill att hon ska ha ett stabilt liv. Men det kommer hon aldrig få om hon ska vara hos mig.

Under tiden som jag låg där så tog jag upp min mobil och skrev ett sms till Rose, men jag skickade det aldrig, utan jag raderade det och skrev om det säkert 30 gånger, innan jag blev nöjd och tryckte på skicka.


Melrose perspektiv
- Dagboks anteckningar

"Nu sitter jag hemma! Det känns förjävligt att ha åkt från Justin, innan han vaknade. Jag pussade han på kinden innan jag åkte, och han log i sömnen, det var hemskt att se det, men det var något jag var tvungen att göra. Jag lämnade Lemony hos honom. Han älskar henne. Det gör jag också, men han älskar henne mer än han älskar mig. Så det var ett lätt beslut.

Jag vet att han kommer göra något för att försöka få mig tillbaka innan han slutar med sin turné. Men det kommer inte funka, vi bråkar bara. Jag hatar det, jag älskar honom så fruktansvärt mycket och det sårar mig. Han och Lemony är allt för mig.

Jag vet inte hur jag ska klara mig, det är i och för sig bara en månad kvar sen står han utanför våran dörr, med min prinsessa i famnen."

Jag blev avbruten av att jag fick ett sms, och jag såg att skärmen lyste upp älsklingen. Jag har inte ändrat Justins namn och kommer inte göra det heller, han kommer alltid vara min älskling.

"Varför gör du såhär mot mig? Jag trodde du älskade mig, precis lika mycket som jag älskar dig. Hur kan du lämna mig när jag behöver dig som mest. Jag älskar dig över allt!! Varje gång jag ser på Lemony ser jag dig. Hur ska jag kunna leva med det. HUR FAN KAN DU BARA LÄMNA HENNE? Ska hon klara sig utan sin mamma i en månad hade du tänkt?"

Jag fick ont i magen och fruktansvärt dåligt samvete för det jag hade gjort. Hur kunde jag? Jag trodde att jag gjorde rätt. Men tydligen inte, han skällde på mig ändå. Även fast jag inte ens var där. Vad ska jag göra för att han ska sluta vara elak? Jag förstår inte vad jag för fel. Jag skrev tillbaka.

"Varför skäller du på mig för allt jag gör. Är jag där skäller du, och är jag här skäller du. Vad ska jag göra för att du ska bli nöjd? Jag älskar dig, och det vet du. Du och Lemony är mitt liv. Pussa min älskling från mig och säg att jag älskar henne."

Mamma hade frågat mig varför jag hade kommit hem och varför jag inte hade Lemony med mig. Jag berättade precis som det var, och hon tyckte jag hade gjort ett bra val. Även om hon förstod att det var ett jobbigt beslut jag tog. Kenny hade hjälpt mig tillsammans med Pattie. Hon hade tagit Lemony medans Kenny körd mig till flygplatsen. Innan jag hade åkt berättade jag för Pattie hur allt låg till, och att Justin absolut inte hade något med mitt beslut så att göra. Vist, hade vi inte bråkat med varandra, hade jag aldrig åkt. Men det var inte han som ville att jag skulle lämna honom, utan det var helt mitt beslut. Och hon förstod mig, och hon var glad att jag lämnade kvar Lemony. Jag vet att hon är i goda händer och att ingen skulle skada henne.

Jag satt hemma i vårt hus, det var tyst. Lite för tyst, men jag klaga inte. Tystnaden gör mig lugn. Jag hade en filt lindad runt mina ben och min dagbok i knä, men jag hade skrivit klart. Jag hade ett glas vin på bordet som jag inte hade rört. Jag vet inte varför jag hade hällt upp det. Levande ljus stod det på bordet, som ibland bara flammade upp. Mina tankar hamnade direkt på Mel, det var säkert hon som var där, och visade att hon alltid fanns med mig.

Jag satt och funderade om jag skulle ta och göra om i Lemony´s rum. Hon har bara vita tråkiga väggar och möbler. Lite färg i hennes rum skulle inte skada. Men vart avbruten i mina tankar av mobilen igen.

"Jag älskar dig och vill inte förlora dig. Du vet att jag inte vill dig illa, jag menar inte att skälla på dig. Snälla kom tillbaka. Lemony är orolig, det märker jag på henne. Hon saknar sin mamma, precis som jag saknar min tjej. Jag saknar dina kyssar, dina händer som smeker min kropp, och allt annat som har med dig att göra. Jag ber dig, men det är ditt val. Du vet iallafall att jag älskar dig."

Vad svarar man på det där? Jag vill inte åka tillbaka, men säger jag det så blir han ledsen. Och det vill jag inte, det är det sista jag vill. Men jag saknar dom, så det för ont. Denna natt kommer bli hård. Att sova själv, det var längesen! Men kan vara något som jag behöver.

Jag struntade i att svara, jag la bara ner mobilen på bordet, och startade tv:n. Jag sappade genom kanalerna men hittade inget som var intressant. Så jag startade dvd:n och filmen som satt i var never say never. Varför? Var det ödet som talade med mig. Jag saknade honom, och nu kom han upp på tv:n.

Jag slog av allt som hade med el att göra på nedervåningen och gick upp och la mig. Låg nog säkert vaken i alla fall i 2 timmar, innan jag kunde slappna av och somna.

På morgonen när jag vaknade lyste solen in genom fönstret. Det kändes som att det skulle bli en härlig dag. Och jag hade bestämt mig, jag skulle göra om i Lemony´s rum. Hon skulle få en fondvägg i rosa, med lila mönster i. Jag skulle måla det själv, samt sätta en text på väggen ovanför sängen.

Jag hoppade in i duschen och gjorde mig klar, gick ut till bilen och åkte förbi Starbucks och beställde en kaffe och åkte vidare till en färgaffär. När jag kom in i affären så kollade alla konstigt på mig, och jag kunde inte förstå varför. Vist, alla vet att jag är Justins tjej, men varför måste dom kolla på mig som att dom är förvånade att se mig. Jag är en vanlig människa precis som alla andra. Det kom fram en som jobbade där och frågar om jag ville ha hjälp och det tackade jag inte nej till.

När jag hade hittat allt jag skulle ha åkte jag vidare till en mataffär. Det fanns ingenting hemma då vi skulle ha vart borta längre. Så jag köpte hem lite smått och gått. Även om jag kanske inte skulle äta det, men att det ändå skulle se ut som att jag gjorde det om någon kom förbi.

Väl hemma gick jag upp med alla kassar utom maten, till Lemony´s rum. Men jag orkade inte börja med det på en gång, så jag gick ut och satte mig på altan och ringde upp Candy. Henne hade jag inte pratat med på bra länge. Precis när jag skulle trycka på grön lur så ringde hon mig.

- Tankeläsare? Hade precis tänkt ringa dig. Svarade jag
- Vad gör du? Frågade hon stressat
- Inget, kom precis hem. Själv då?
- Vad gör du hemma, du ska bara med Justin i Japan just nu. Jag läste tidningen.
- Vad står det i den?
- ”Justin Bieber´s tjej lämnar turnén, har dom gjort slut?” Läste hon upp
- Nej, vi har inte gjort slut. Men jag behöver en paus ifrån honom, han bara skäller på mig.

Jag berättade allt som hade hänt och hon vart förvånad över det där med maten, och även hon började tala om för mig vad jag får och inte får göra. Jag är så trött på sådana människor. Kan inte alla bara låta mig vara? Jag gör vad jag vill med mitt liv och min kropp. Svårare än så är det inte.

- Förstår inte du att du inte bara har dig själv att tänka på längre? Du har Lemony. Du kan inte bara skita i allt. Tänk om det skulle hända dig något, det är inte bara Justin som kommer må dåligt, utan Lemony också. Även om hon inte kan säga att hon är rädd eller så, så har hon fortfarande känslor. Hon vet om att du inte är hos henne just nu. Och jag tror inte att hon mår bra av det.

Jag fick återigen en liten tankeställare då Candy sa det där. Jag orkade inte fundera så mycket när Justin höjde rösten åt mig, och hade sagt nästan samma sak. Men det var lugnet i Candy´s röst som gjorde att jag lyssnade. Men jag visade det inte för henne, och jag svarade inte när hon sa det heller. Utan bytte ämne, jag frågade om hon inte kunde ta nästan flyg ner till mig, och vara här tills dom skulle flytta in i lägenheten. Och det kunde hon göra, hon skulle bara försöka packa ner så mycket som möjligt.

När jag hade börjat måla i Lemony´s rum, ena lagret var klart. Så plingade min mobil till, och jag vart riktigt rädd. För jag satt i mina egna tankar och förstod nog inte riktigt vad det var som lät. Men kom på sen att mobilen låg precis bakom mig där jag satt på golvet med målarfärg upp över öronen.

”Jag älskar dig mamma <3 / Lemony”

Vill han ge mig mer dåligt samvete än jag redan har? Eller vad är det han håller på med. Han kanske tror att jag inte älskar eller saknar henne. Men där har han helt fel, varje sekund som går är det henne jag tänker på.

När jag satt där på golvet och funderade på om jag skulle svara eller inte ringde det på dörren, så jag la ner mobilen på golvet igen och gick ner. Candy hade kommit, hon stod utanför dörren med en stor resväska, och sen hade hon en stor rosbukett i handen.

- Den här stod utanför dörren. Sa hon och gav mig rosorna
- Men va fan, kan han ge sig någon gång. Suckade jag och tog dom
- Vadå? Är dom från Justin?
- Han håller på och trackaserar mig, mobilen går varv! Det är dom säkert, ska kolla kortet.

På kortet så stod det bara ”jag älskar dig /J”. Så jag antog att dom var från honom, nu får han ge sig. Jag ska ta ett snack med honom ikväll, ska be han ringa mig när han kan, och är själv. För han ska få sig en avhyvling via telefon. Jag tycker inte om att han håller på så här. Jag vet inte varför. Men det känns inte bra.

Jag och Candy tog oss en varsin kopp kaffe och gick ut och satte oss. Bara genom att ha henne här och veta att hon snart ska flytta hit är fruktansvärt skönt. Min bästa vän, och kommer alltid att vara.

-  Vill du göra slut med Justin? frågade Candy efter att det hade vart tyst ett tag
- Jag vet inte! Vi får se hur allt blir när han kommer hem. Men jag älskar honom oavsett vad. Svarade jag och tog en klunk kaffe

Efter en timme av goda skratt och massa minnen, som i vilket fall fick mig att glömma bort allt elände så gick vi upp till Lemony´s rum och fortsatte måla. Jag hann nästan klart med den rosa färgen som ska vara grunden, så det var bara fortsätta där jag slutade.

Jag kan inte förstå att jag bor i detta hus tillsammans med en av världens mest kända människor, och våran dotter. Ibland när jag går här inne så känns det som att jag skulle jobba här, men så är det ju inte. Jag bor här.

Vi tog ett varsitt glas vin och fortsatte med den lila färgen, och jag måste säga att resultatet vart riktigt snyggt. Nu var det bara texten kvar som skulle upp ovanför sängen. Och jag vet exakt vad det ska stå, för jag har köpt färdiga bokstäver, men eftersom att Candy är här nu behöver jag dom inte. Hon är nämligen hur bra som helst på att skriva och rita. Så jag ska ge henne en pensel och svart färg.

”Never sacrifice who u are just because someone has a problem with it.” Blev texten på hennes vägg.

Vi grillade senare på kvällen och Ryan kom hit också. Skönt att ha mina vänner här. Jag ringde över Cait och Chris också. Vi hade riktigt trevligt. Var bara tvungen att ta ett kort på oss alla och lägga upp på twitter, med texten "i love u" under.

När jag var inloggad på twitter så såg jag även att Justin hade lagt in en bild på sig och Lemony samt skrivit att dom saknade mig. men den var inlagd tidigare på dagen! Jag RT den och skrev att jag saknade dom också.

Alla sov över hos mig. Vi har ju gått om plats. Jag vaknade på morgonen av att jag kände något som rörde sig i sängen, och jag kunde inte förstå vad det var förening jag såg lemonys ansikte. Jag vart så rädd att jag flög ur sängen. Hon tittade på mig och log. När mitt hjärta började slå riktiga slag igen gick jag fram och tog upp henne.

- Mammas lilla hjärtegull! Vad jag har saknat dig. Sa jag och pussade henne flera gånger
- Mig då? Hörde jag den ljuva stämman säga bakom mig

Jag vände mig om och möttes av ett par bruna ögon som jag alltid har sett innan jag somnat dom senaste månaderna. Av ren reflex kastade jag min lediga arm om honom och pussade han.

- Vad gör du hemma? Frågade jag
- Jag kan inte vara utan dig.
- Säg inte att du har ställt in konserten. Sa jag besviket
- Nej, men funderade ett tag på att göra det. Men nu har jag några dagar ledigt. Så jag ville komma hem så att vi fick prata med varandra.

Jag gick satte mig i sängen igen, med Lemony i knä. Jag ville bara skrika ut alla mina känslor, men jag behärskade mig för att Lemony var med. Annars hade Justin fått höra ett och annat. Vi gick tillsammans ner alla och Candy hade gjort frukost. Hon vart lika förvånad av att se Justin som jag vart. Ryan däremot förstod nog inte varför och kastad sig upp från stolen och över Justin. Det märks verkligen att dom är bästa vänner. Cait och Chris hade redan dragit hem, för dom skulle iväg med sina föräldrar, så det var bara Candy och Ryan kvar.

- Kan du ta med Lemony ut eller något? Jag vill prata med Justin utan att någon kanske ser att jag dödar honom. Sa jag till Candy, och Justin harklade sig bakom mig
- Självklart kan jag det. Tar med mig det andra barnet också. Svarade hon och drog med sig Ryan ut

Jag och Justin var dom enda kvar i köket nu, men jag tänkte inte börja prata förrän jag hörde att dörren slogs igen. Så det vart tyst ett tag, inte ens Justin sa något. Jag tror han var riktigt nervös över vad jag hade att säga honom. Och det kunde han gott och väl vara.

När dörren väl slogs igen hörde jag att han tog ett djupt andetag och var på väg att säga något, men ångrade sig i sista sekund.

- Vad ville du säga? Frågade jag och kollade upp på honom
- Vill du göra slut? Frågade han med tårar i ögonen

Jag satt tyst ett tag och funderade på vad jag skulle svara. Jag ville inte, men jag ville samtidigt att han skulle acceptera mig för den jag var. Alla människor förändras, och jag är inte samma Melrose som han träffade för över ett är sedan.

Innan jag hann svara honom reste han sig upp och sprang upp på övervåningen. Jag var bara tvungen att springa efter för att se vad han höll på med. När jag kom in i vårar sovrum så flög det kläder hejvilt där inne, hans kläder.

- Vad gör du? Skrek jag
- Jag packar, så du slipper se mig igen.
- Men sluta. Jag ska inte göra slut. Jag vill få dig att förstå att människor förändras. Kanske inte alltid till det bättre. Men fan Justin. Ge dig nu!

Han stannade upp i sitt utbrott och bara kolla på mig. Han gick emot mig, och jag såg inte avsikten i hans ögon för dom var inte längre gyllenbruna, utan kolsvarta. Jag backade, men hamnade fort mot väggen med han framför mig. Han slog in handen i väggen precis bredvid mitt huvud och kysste min hals.

- Förstår du att jag älskar dig mer än allt annat på hela den här planeten. Jag skulle aldrig skada dig medvetet. Om jag kunde så skulle jag skruva tillbaka tiden och förbi den där kyssen jag utförde med Julia. Jag skulle ha puttat bort henne, jag skulle kunna göra allt för dig! Det är dig jag vill dela mitt liv med, det är dig jag vill se när jag somnar, och när jag vaknar. Jag är ingenting utan dig.

Jag tittade inte på honom när han sa allt det där, jag blundade för att uppfatta alla ord som kom ur hans mun. Och jag tror jag förstod att han älskade mig, och inte ville mig något illa. Jag älskar han också. Kanske dags för honom att få veta det.

- Jag vill att du ska veta en sak. Jag har aldrig varit rädd för sig, men jag har respekterat din styrka. Men när du gjorde det du nyss gjorde. Sa jag och kollade på märket i väggen bredvid mitt huvud
- Så blev jag rädd! Jag älskar dig, och har inte planerat att lämna dig. Det gjorde så ont i mig när jag lämnade dig och Lemony i förrgår att jag trodde jag skulle bryta ihop. Du måste förstå att det inte var meningen att göra som jag gjorde, men jag var tvungen att göra det för jag orkade inte med att du skällde på mig hela tiden.

Han tittade bara på mig från där han stod med båda sina händer på varsin sida av mitt huvud. han visade inga känslor i ansiktet, jag har faktiskt aldrig sett honom så här förut. Det skrämde mig lite. Men rädslan försvann strax efter den tanken då han med full kraft kysste mig.

Han lyfte upp mig mot väggen och fortsatte kyssa mig, men smekte mig även över hela kroppen. Kyssen var så laddad att det kändes som att jag fick en elektriskchock. Jag har aldrig känt det förut. Han bar mig bort till sängen och våra kläder var snabbt av.

Det fanns inte en enda kroppsdelar som inte fick känna på hans läppar, han var noga med att inte glömma någon del. Hans händer smekte mig, och hans fingrar gav mig flera orgasmer.

När vi båda hade kommit en sista gång, kan jag lova att jag aldrig upplevt det som just hände eller att jag någonsin vart så utmattad. Jag låg och stirrade rakt upp i taket under tiden som Justin kysste mig på halsen och vidare nedåt.

- Vad fan hände nyss? Frågade jag
- Vi låg med varandra, och jag vill igen. Sa han och kysste mitt ena bröst
- Duscha? Frågade jag och log

Utan att ens svara var han redan uppe på bena. Men när jag fick syn på hans rygg var det inte en sån bra ide kanske. Den såg värre ut än någonsin, och det var jag som hade gjort det, han blödde till och med på vissa ställen.

- Baby, kolla in din rygg innan du ställer dig i duschen. Sa jag och kysste honom över skuldran

Hans min när han kollade sig själv över axeln går inte att beskriva.


Justins perspektiv

Jag viste att hon var som en vildkatt i sängen, ingen tvekan. Men detta, shit. Det såg ut som att någon hade rappat mig över hela ryggen. Men antar att det är detta man får tillbaka när man ger sin flickvän njutning.

- Det är lugnt baby. Det känns inte ens. Sa jag och pussade henne i pannan

Vi duschade tillsammans och gjorde oss klara för att ringa hem ryan, Candy och lemony igen. Vi städade upp i garderoben och sovrummet. Strax efter mitt samtal till Ryan kom dom in genom dörren. Båda två såg chockade ut, typ som att jag egentligen inte borde stå där.

- Vad? Sa jag
- Lever du? Frågade Ryan
- Jag tror det. Svarade jag och drog upp min tröja för att visa min rygg

Jag hörde båda bakom ryggen på mig hur dom drog ett djupt andetag. Jag bara skrattade åt dom och gick in i köket. Rose höll på med något inne i Lemony´s rum. Så hon skulle komma ner sen. Jag fick tydligen inte se, av någon anledning.

- Ey bro! Är dom där märkena på din rygg från Rose? Sa han chockat
- Ja, det är dom. Svarade jag och log
- Shit, vilken brud.
- Ey Ryan. Jag hörde det där. Skrek Rose

Både jag och Ryan började skratta åt hennes vrål. Vi gick ut på altanen tillsammans och snackade. Enligt han hade inte Rose berättat vad som hänt så jag gjorde det jag. Han vart riktigt besviken av att jag hade betett mig så illa mot henne. Men han vart inte arg. Jag berättade även att vi nyss hade legat med varandra och hur kasst allt hade vart. Det kanske är bra om man inte alltid är sams och aldrig får uppleva det vi nyss upplevt.

- Älskliiiing, koom! Ropade Rose från trappen
- Gud vilken röst du har. Men ah, kommer. Svarade jag skrattandes

När jag kom upp mötte hon mig i en kyss och höll för mina ögon, hon förde mig till ett rum och bad mig öppna dörren framför mig. När vi stannade kysste hon mig i nacken och tog bort sina händer. 

- Nu får du titta. Sa hon

Och jag måste säga att även om det bar en vägg som var omgjord i rummet så vart det sån stor skillnad, och texten över hennes säng. Jag hoppas verkligen att Lemony lever upp till det. Hon ska vara den hon själv vill vara.

- Vad fint du har gjort. Sa jag och kysste henne
- Candy hjälpte mig med texten och det lila.
- Det vart riktigt bra. Ryan, kan du ta med Lemony och komma upp? Ropade jag ner

Efter bara en halv minut kom dom alla tre och vi släppte ner henne på golvet, så hon fick krypa omkring lite. Hon fick syn på väggen och kröp dit. Vi stod och pratade med ryggen emot henne.

- Kolla på henne. Säger Candy och vi andra vänder oss om

Där står Lemony lutas mot väggen och har ställt sig upp. Är detta möjligt ens. Men det var ju ingen annan där, så det måste väl vara det. Min prinsessa!


Slutet är närmare. Nu kanske det är tre kapitel kvar. Har inte rikitgt bestämt mig än. Men tror inte att det blir fler iallafall.. och på detta kapitel vill jag ha minst 15 kommentarer för en fortsättning. Så ge mig det och ni får ett nytt kapitel fortare. :)

Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 55 - Leaving.

När allt var klart och jag kom ner bakom scen kom Rose springandes emot mig, och kastade sig runt min hals. Jag var absolut inte beredd på det, men fångade upp henne och kramade om henne. Hon grät något hysteriskt, så jag bar bort henne till min loge och stängde samt låste dörren. Hon släppte mig och tittade mig djupt i ögonen.

- Du kan inte hela tiden behandla mig som en prinsessa, och vara världens bästa pojkvän. Jag har absolut inget jag kan ge tillbaka till dig. sa hon och lät blicken falla i golvet
- Vet du en sak? Bara genom att du andas och finns hos mig, så ger du mig allt jag behöver. Du och Lemony är allt för mig, jag skulle kunna offra hela mitt liv för eran skull. Så säg inte att du inte kan ge något till mig, du gör det varje dag genom att andas. Sa jag och tog henne under hakan och kysste henne


Melrose perspektivDagboks anteckningar

”Flera veckor har gått och jag har sett mer av världen än vad jag någonsin trodde att jag skulle få se, tillsammans med mitt hjärta. Utan honom hade detta aldrig hänt, jag hade nog setat hemma i vårat hus och vart som vilken annan tjej som helst, om jag aldrig hade träffat honom. Tänk om jag hade sagt nej den där gången då Cait frågade om jag ville med till stranden, vilket jag tänkte göra först. Men jag tackar gud att jag inte gjorde det.

Tillsammans under dessa månader har vi gått igenom mycket, saker jag inte trodde skulle hända mig fören jag vart äldre. Men allt hände så fort, jag hittade kärleken och vi gick skilda vägar, TVÅ gånger. Men vi lyckades bygga upp den igen, och nu är kärleken mellan oss starkare än någonsin, med hjälp av våran dotter Lemony. När hon tittar på Justin och ler så ser jag en helt ny glädje i hans ögon, och det finns inge vackrare.

Det är helt otroligt hur bra överens jag kommer med alla som arbetar med Justin, dom är hur snälla som helst, och jag trivs verkligen i deras sällskap. Även om man någon gång då och då råkar ut för deras prank, det är dock mindre kul. Men det är väl antagligen sånt jag får leva med. Alfredo är ju värst tillsammans med Justin, dom vet liksom inte när man ska ge sig och inte. Så det brukar alltid sluta med att Pattie får ryka in, och då blir det lugnt på bara några sekunder. Det är skönt att veta att Justin verkligen respekterar sin mamma, utan henne hade han aldrig vart där han är idag, tillsammans med alla fans.

Dagen idag har väl kanske inte så mycket att erbjuda, mer än att jag har en stor överraskning åt Justin på hans konsert. Vi är tillbaka i New York, och ikväll är det dags för MSG. Jag är så nervös att jag håller på och kryper ur skinnet, men har försökt med allt för att han inte ska märka något.”

Undertiden som jag skrev av mig lite stod Justin i duschen och sjöng. Men jag har ingen aning om vad det var han sjöng, för det var något nytt som han jobbade på. Så det ska bli kul och höra sen när den skivan kommer ut. Lemony är hos våran nya barnvakt, som stavas Kenny. Jag vet vad ni tänker, men dom kommer bra överens. Så han brukar vilja ta med henne ut ibland, då Justin ändå tänkt stanna inne, och just idag tänkte vi ta det lugnt på hotellet tills vi skulle iväg på soundcheck.

När han kom ut ur badrummet hade han bara en handduk runt höften och varje gång jag ser det är det som att någon slår andan ur mig. Det fanns inget annat runt om, bara han. Han log med hela ansiktet när han såg min min. Han vet att jag blir helt till mig och det finns bara vissa tillfällen som han gör så. Jag satt i soffan när han kom närmare mig, och innan jag viste så hade han lyft upp mig och var på väg till sängen.

Jag låg där i sängen med honom över mig, men han stödde sig på sina armbågar så att inte hela hans vikt skulle vara på mig. Han kysste mig passionerat och smekte mig efter sidan, lugnt och försiktigt. Jag drog mina fingrar genom hans blöta hår. Han tog av mig mitt linne och började knäppa upp mina jeansshorts, samt dra av dom. Han kysste mig mjukt upp över hela kroppen, jag rös till varje gång hans läppar nuddade min bara hud. Jag klarade inte av mer så jag rullade runt oss så att han hamnade på rygg och satte mig gränsle över honom och böjde mig fram för att nafsa honom på halsen.

Istället för att fortsätta så satte jag mig rak i ryggen och bara kollade på honom, drog mina naglar löst på hans bröstkorg. Han började knäppa upp min bh och tog av den, kupade sina händer över mina bröst och började massera dom. Jag la mig ner över hans bröst och kysste honom, våra tungor möttes och kyssen övergick till hångel. Jag började lirka av honom handduken och jag kände att han redan var hård, men jag smekte honom lite i alla fall.

Jag märkte att han började andas oftare och tyngre så jag slutade och kysste honom istället, samt klev av honom och gick in på badrummet. Det tog nog ett tag för honom att förstå vad det var som hände. Jag skrattade medans jag gick in i duschen, och även denna gång var det ingen idé att låsa dörren, då hade han nog slagit sönder den.

- HUR KAN DU GÖRA SÅ HÄR MOT MIG? Skrek han från sängen
- Vadå? Jag har väl inte gjort något. Svarade jag tillbaka

Utan att han svarade mig kände jag två händer runt min kropp medans jag stod i duschen, så jag antog att han var ute efter att få det han ville ha från första början. Men nog tänkte jag allt retas lite mer med honom. Jag vände mig om så att vi stod mot varandra, han tryckte sin kropp så pass nära mig att jag backade bak, men tänkte inte på att det var en vägg där. Så jag stod med ryggen tryckt mot väggen, och han kysste, och smekte mig över hela kroppen. Allt för att jag inte skulle kunna sluta sen. Jag la mina armar runt hans nacke och hoppade upp så jag hade ett ben på varje sida om hans höfter.

Vi kysste varandra och jag ville inge annat än känna honom, men jag ville samtidigt inte ge mig så lätt. Jag gled ned från hans kropp och ställde mig tryckt mot väggen igen, våra läppar lämnade inte varandra, men han trängde in i mig. Just den känslan, den skapades då vi låg med varandra första gången. Den sitter fortfarande i, och jag kommer aldrig att tröttna på honom. Vattnet rann ner över våra bara kroppar och tillsammans njöt vi fullt ut.

När vi hade kläpp på oss och packat våra väskor, eftersom att vi skulle resa vidare redan efter konserten, så gick vi ner till dom andra i lobbyn. Justin gick med ett stort flin i hela ansiktet och det störde mig lite, alla behöver inte veta vad vi har gjort. Men det får dom reda på bara genom att titta på Justin. Kenny stod där med Lemony i famnen och gosade med henne. Det är så vackert att se att alla älskar henne, hon har världens bästa människor runt om sig.

Efter soundchecken så stack vi alla och käkade, och som vanligt är det Justin som bestämmer vart, så det blev McDonalds, jag är inte förvånad. Men han kan ju äta sån mat, han rör på sig hela tiden, så det sätter sig aldrig på hans kropp. Jag tog bara en sallad, kände inte alls för att äta just då. Eller någon gång. När vi kom tillbaka till arenan gick jag iväg på toa. Jag kunde inte förstå hur det kunde bli såhär. Men jag kunde inte ha kvar maten i magen, så jag stoppade fingrarna i halsen. Jag försäkrade mig om att jag hade fått upp allt, innan jag plockade fram en tandborste ur väskan och borstade tänderna. Jag tvättade av mig allt smink eftersom att jag snart skulle bli sminkad.

När jag kom ut från toan möttes jag av en bekymrad blick, det var Justin som stod där. Och han såg inte glad ut. Hade han hört mig, eller var det något annat? Det skulle jag väl snart få veta då han säkert skulle börja predika för mig. Jag är stor nog till att ta vara på mig själv, så jag förstår inte varför han bryr sig.

- Vad? Sa jag och kollade på honom
- Vad gjorde du där inne? Frågade han
- Ja, vad brukar man göra på toa.
- Ljug inte för mig. Jag hörde dig.
- Varför frågade du då? Sa jag och gick ifrån honom, men hann inte långt
- För att jag älskar dig, och vill inte se när du förstör din kropp. Snälla..

Jag orkade inte lyssna på honom, så jag lirkade mig ur hans grepp han hade om min handled och gick därifrån. När jag kom in i samlingsrummet satt Pattie med Lemony i knät. Det var bara hon där inne, och hon vet om mina dåliga vanor. Hon har också hört mig en gång, men lovade mig att inte säga något till Justin. Jag tror faktiskt inte att det var hon som sa något, utan jag tror att han av en ren slump hörde mig.

Pattie vet även om att jag har vart hos Mama Jan varje dag hela denna resa, och flera veckor innan, för att träna upp min röst. Jag ska nämligen överraska Justin och sjunga Overboard med honom. Han har ingen aning. Han tror att varje gång jag har dragit i någon timme, att jag har vart ute med hans mamma eller något annat. Så det känns ganska bra att få göra detta. Men jag är grymt nervös, har aldrig gjort något sånt innan. Justin tror att den låten är struken från listan för att Jessica inte kunde sjunga den tillsammans med honom just idag, men så är inte fallet.

- Har det hänt något, gumman? Frågade Pattie och kramade om mig
- Kan man ju säga, jag och Justin rök ihop nyss.
- Om?
- Mina matvanor, han hörde mig nyss. Sa jag och suckade högt

Hon tittade bara på mig, med ett bekymrat ansikte, men sa inget, och det tyckte jag var skönt. Jag kunde se smärtan i hennes ansikte, men samtidigt, det var min kropp. Varken Justin eller hans mamma har något med den att göra. Jag är 1,70 lång och väger nästan 60 kg. Jag är glad över det, så varför kan inte alla andra också vara det? Jag trivs med mig själv.

Vi alla stod samlade i en ring och tillsammans, och med Ryan så bad vi alla en bön innan Justin skulle ut på scen. Min nervositet hade lagt sig lite under just dom få minuterarna, men när Justin äntrade scenen steg den igen då jag hörde alla tjejerna skrika. Undra vad dom kommer tycka om att jag kommer ut och sjunger, och undra hur Justin kommer reagera.

Jag satt och gosade med Lemony medans sötnosen var ute och gjorde resten av tjejerna glada, och jag är glad att han får göra det. Han har så mycket energi i kroppen, så han måste göra sig av med det på något sätt, och det kan ju inte vara bättre än att få göra det man älskar.

- Är du nervös? Hörde jag Mama Jan säga när hon kom in i Justins loge
- Ja, det är jag. Nerverna är på väg ur kroppen. Svarade jag och kollade på henne
- Det kommer att gå bra. Din röst har fått en annan tonart än innan.

Jag gillade henne, hon är ärlig, och säger verkligen vad hon tycker. När jag först kom till henne och hade denna idé, så trodde jag seriöst att hon skulle svimma. Hon sa att det var omöjligt att få min röst att låta bra, det gjorde ont när hon sa det för jag ville så gärna överraska honom, men jag gav mig inte. Jag tjatade hål i huvudet på henne att hon skulle hjälpa mig. Så resultatet blev bra tillslut. Men vi har inte sett hur slutprovet går än.

När det var min tur att göra entré så tog Pattie Lemony och gick till sidan av scenen där vi alla andra annars brukar stå. Jag stod precis bakom dörrarna till scenen, och väntade på att dom skulle börja spela låten. Egentligen hade jag velat se Justins min när jag börjar, men jag tar dom första tonerna bakom scen, så att han ska få fundera lite på vad det är som händer. Egentligen ska han gå av scenen när Jessica ska komma ut och börja sjunga, men han trodde ju som sagt att det inte skulle bli den låten så han stod kvar.


Justins perspektiv

Publiken var lika taggad som vanligt, och det kändes skönt efter mitt och Rose´s lilla tjafs där innan. Jag blir så trött på att hon ska förstöra och skada sin kropp, hon är hur fin som helst, hon behöver inte hålla på med sånt. Det sårar mig, djupt. Men det verkar hon inte bry sig i. Jag tror att jag måste prata med mamma.

När halva akten hade gått på konserten skulle jag meddela publiken att det inte vart någon Overboard för att Jessica inte kunde medverka. Men något stod inte rätt till, bandet började spela introt till den låten. Var dom inte medvetna om att den inte skulle vara med? Helt plötsligt hörde jag en röst jag inte kunde komma på vem dem tillhörde.

"It feels like we’ve been out at sea
So back and forth that’s how its seems
Whoa and when I want to talk
You say to meThat if its meant to be, it will be"


Dörrarna öppnades till scenen och Rose kom ut med en mikrofon mot hakan, och sjunger. Sist jag hörde henne sjunga lät det inte bra, men detta. Vad har hänt, hur har hon kunnat träna upp sin röst. Jag har ju varit med henne hela tiden. Jag hann inte fundera så mycket utan mötte henne och direkt det fanns en liten lucka i låten så kysste jag henne.

Hon log med hela ansiktet, och när jag tog henne i handen kände jag hur hon skakade, hon måste vara fruktansvärt nervös. Hon tyckte det var jobbigt att gå ut på scen med Lemony i famnen, och så gör hon något sånt här, i ett full satt Madison Square Garden. Jag är stolt över henne, riktigt stolt. Alla andra gånger jag har sjungit den här duetten har det var med antingen Jessica eller Jasmine, och då har jag aldrig kunnat visa mina känslor som jag har till den här låten. Men nu fick jag verkligen chansen. Flera gånger under låten drog jag Rose till mig och smekte henne på ryggen och nedåt. Hela arenan höll på att lyfta och Rose log mot mig. Alla tjejerna i publiken var galna, dom skrek.

När låten tog slut kysste jag henne en gång och hon gick av scenen igen. Vilken känsla att få sjunga den med den man älskar. Det var något nytt, och det var absolut inte sista gången. Konserten fortsatte och alla var som galna. Det var ett sånt tryck resten av låtarna så jag trodde seriöst att taket skulle lyfta. Jag tackade alla mina underbara fans och gick av scen.

Jag möttes av en söt liten flicka som kom krypandes mot mig när jag kom ner från rampen, jag lyfte upp Lemony i famnen och pussade henne i pannan. Jag är 18 år, mitt jobb är att sjunga, och på min ”fritid” är jag pappa. Hur sjukt är det inte? Allt går framåt och jag bara älskar det. Jag älskar Rose som ger mig halva mitt liv. Hon kom fram och gav mig en varm kram, och tittade mig i ögonen.

- Jag älskar dig. sa hon och kysste mig

Jag besvarade kyssen och hörde alla andra runt om hur dom busvisslade och klappade händerna. Jag förstod att dom visste om hela den här överraskningen, men hur hade hon kunnat gömma den för mig? Jag förstår inte det, jag har ju varit med henne hela tiden.

- Vilken röst du har älskling. Hur har du fått den? Sa jag och tittade henne djupt i ögonen
- Mama Jan hjälpte mig, hon ville inte först. Men sen övertalade jag henne. Svarade hon och log

När vi kom tillbaka till bussarna så valde mamma att sova i en annan buss, så det var bara Rose, jag, Lemony och Kenny på våran. Ganska skönt faktiskt, att bara få slappna av, och bete oss som barn, för det är ju det vi är, eller ja, ungdomar. Kenny lovade att ta hand om Lemony. Han är så fruktansvärt go med henne, det finns inte. Ibland funderar jag om hon ens känner igen mig efter att ha spenderat en hel dag med honom. Men dom har roligt tillsammans, och det är det som är huvudsaken.

Vi satt och åt tillsammans, pizza som vi hade beställt och tagit med oss. Eller ja, Rose åt inte så mycket, kanske två tuggor. Sen gnällde hon att hon var mätt. Jag förstår inte vad det är hon håller på med, märker hon inte att hennes kropp börjar tyna bort. Varje gång jag tar i henne är jag rädd att hon ska gå av.

- Snälla Rose. Du måste äta. Sluta upp med det du håller på med. Sa jag
- Jag gör vad jag vill med min kropp. Så sluta skäll på mig. Okej?
- Nej, det är inte okej. Jag vill inte att du ska tyna bort. Fan, är det så svårt för dig att förstå det eller?
- Sluta skrik åt mig.
- Nej, det tänker jag inte fören du förstår att du skrämmer mig. Förstår inte du att jag är rädd om dig, jag vill inte att något ska hända dig. Och det är precis de det kan om du fortsätter som du gör. Snälla.. För min skull. Jag älskar dig.

Hon tittade bara på mig med tårar i ögonen, sen reste hon på sig och gick in i vårat sovrum. När sånt här händer brukar hon alltid ta med sig Lemony, men inte den här gången. Jag vill egentligen inte bråka med Rose framför henne, men ibland blir jag bara så irriterad på sättet som Rose resonerar. Kenny satt bara och tittade på mig, men han sa inget.

Efter en timme framför tv:n valde jag att gå in och lägga mig. Rose låg redan och sov, men på min kudde låg det en lapp. Säkert något som hon har skrivit och glömt lagt undan. Men jag valde att borsta mina tänder och sånt innan jag bäddade ned mig. När jag kom tillbaka till sängen tog jag upp lappen och läste på den.

”Älskling, jag HATAR att bråka med dig. Det gör ont i mig när du är arg, det gör ont när du skriker. Det känns som att du hela tiden letar fel på mig. Varför kan inte du inte bara göra slut, eller acceptera att jag inte tycker om mig själv. Jag har inte samma självförtroende som när vi träffades. Lemony förstörde min kropp som jag alltid älskade. Imorgon tar jag flyget hem, jag vill inte vara kvar här mer. Du bara skriker på mig. Väck mig inte är du snäll, jag behöver verkligen sova. Älskar du mig, låter du mig gå! För jag älskar dig, och det gör ont att lämna dig. Men det är nog det enda rätta just nu, vi syns när du kommer hem. Du får välja, ska jag ta med mig Lemony eller vill du ha henne?

Din Rose!”



Novellen börjar leda mot sitt slut, så nu är det dags att ni kommenterar.. Minst 15 st! :) Det fixar ni.

Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 54 - Spanien

Jag satt kvar på samma plats och i samma ställning, men jag måste ha somnat till i några minuter för när jag öppnade ögonen satt Justin framför mig. Han tittade bara på mig och log. Tänk att jag har pojken hela världen skriker för.

- Varför sitter du här? Frågade han
- Jag saknar Lemony. Svarade jag

Han förstod mig, jag tror att han saknar henne minst lika mycket men visar det inte på samma sätt som jag. Jag kröp fram till honom och satte mig nästan i hans knä, la mina armar runt hans nacke och kysste honom. Hans händer vandrade över min bara rygg.

- Ni är väl roliga. Smyger iväg på det där sättet. Sa Candy bakom ryggen på mig
- Nej, det gjorde vi inte. Jag gick, för jag saknar Lemony.

Vi vart avbrutna av att min mobil lät, jag fick ett sms av Pattie, och jag öppnade det.


Melrose perspektiv - fortsättning

”Hej Gumman! Jag förstår precis hur du känner, men du behöver inte oroa dig. Hon sover så sött, hon gör ju inga väsen ifrån sig. Skulle det inte vara så att hon är fruktansvärt lik Justin till utseendet skulle jag inte tro att Lemony var hans, han var inte så här lugn. Så jag antar att det kommer från dig. =) Ha så kul du bara kan nu, så syns vi imorgon. Kram”

Jag visade Justin sms:et som jag hade skickat till Pattie och vad jag hade fått för svar, men han bara skakade på huvudet och log lite sött. Candy hade redan gått ut ur rummet för att lämna oss själva. Men egentligen ville jag vara helt själv, men jag ville inte köra ut Justin heller.

Efter en halv timme gick vi tillbaka ner till alla andra, och jag blandade mig en grogg. Jag skulle försöka slappna av så mycket som möjligt, och bara tänka positivt. Men det var inte det lättaste, även om jag försökte. Justin han dansade vidare med alla andra, och jag gick för att leta reda på Candy. Men såg henne ingen stans, så istället gick jag ut för att ta luft. Men möttes av något jag inte riktigt hade räknat med. Candy satt gränsle över Ryan på en av våra solstolar vid poolen.

- Haha, och du säger till mig att jag smyger iväg. Vad gör du då? Sa jag och skrattade medans Candy kastade på sig en tröja fort, och lirkade sig ur Ryans grepp han hade om henne
- Hmm, det är nog inte riktigt som det ser ut. Svarade hon och man såg att hon vart generad
- Nehe, som att inte jag känner igen en sexakt som är på väg att ske eller?

Nu kunde jag inte hålla mig för skratt längre, jag vek mig dubbelt och höll mig för magen. Candy tittade bara på mig, och försökte nog med telepati. Men jag förstod inte ett dugg av vad hennes blick ville säga. Ryan försvann in fort och ville nog inte visa sig igen under kvällen, i alla fall inte för mig.

Jag gick och satte mig bredvid Candy då hon hade satt sig ner på samma stol och bara tittade ut över havet. Vi bodde i ett hus som låg lite högre upp än alla andra i detta kvarter så vi hade i stort sett den finaste utsikten, och det var ingenting att klaga över.

- Hörru, ta det lugnt. Så farligt var det väl inte? Frågade jag henne
- Nej, kanske inte. Men fan, du skulle inte se det där. Svarade hon och log mot mig
- Var glad att det var jag, så att det inte var Justin. Han hade mobbat sönder er två.
- Jo, det kanske är sant. Men det beror ju på om du säger något till honom eller inte.

Vi fortsatte diskutera det som just hade hänt, och gled in på ämnet skydd. Nu var det ju min tur att fråga om dom skyddar sig eller inte. Hon behöver inte ens fråga mig det nå mer. Tror hon förstår svaret ganska bra ändå.

- Jo, det gör vi! Vi använder kondom, till skillnad från vissa andra. Svarade Candy och kastade ett öga på mig
- Jag vet att det är dumt att vi inte gör det, men vad spelar det för roll nu? Lemony är född, och det kan jag inte ändra på. Jag älskar henne och jag är glad att hon finns. Sen om det händer igen att jag blir gravid så är det så, det är en sak man får ta då. Sen orkar jag inte med de där med att kondomen ska på mitt under allt, då vill man ju bara njuta, inte hålla koll på saker.
- Jag ser på dig att du älskar Lemony, mer än allt annat. Du är mycket gladare nu än du någonsin vart, även om det ändrades då du och Justin blev tillsammans. Men det har stigit ännu mer nu. Du har två stycken i ditt liv som gör att du mår bra. Och du förstår inte hur glad jag är för din skull.

Vi satt kvar där ute i 20 minuter till, sen valde vi att gå in till alla andra. När jag kom in såg jag att Caitlin och Christian hade kommit. Det var verkligen inte igår jag såg dom, jag vet inte. Men allt har bara vart för mycket dom senaste veckorna. Hon har ju dock varit och hälsat på oss, men vi har aldrig gjort något, som att ta en fika eller shoppat. Det var bra länge sedan. Får ta en sån dag bara hon och jag, innan jag och Lemony åker med Justin jorden runt.

Jag gick fram och gav henne en kram samt Christian, men han försvann fort efter den, han skulle säkert leta reda på Ryan, Chaz och Justin som var där inne någonstans.

När alla hade gått.
Jag och Justin försökte plocka bort så mycket som möjligt innan vi gick och la oss, även om han var mer som en boll i ett flipperspel gick det ganska bra. Men det var mycket jag inte orkade ta reda på. Många hade spillt ut massa öl på golvet och grejer, och jag vet att man ska ta upp det på en gång, men jag orkade inte. Jag fick leda Justin upp för trappen och in i sovrummet, samt hjälpa honom av med kläderna och bädda ner honom.

När jag hade tagit av mig mina kläder och borstat tänderna gick jag också och la mig, jag trodde att han hade somnat, men det fick jag ganska på en gång reda på att han inte hade. Han la armen om mig och smekte mig på magen, sen började han kyssa mig i nacken. Jag förstod inte hur han var kapabel till det, eftersom att han nyss inte ens kunde gå själv.

- Nej, Justin! sa jag och tog bort hans hand som nu var på mina bröst
- Varför inte? Älskar du inte mig mer? Frågade han förvånat
- Det där var det dummaste jag hört. Sa jag och reste på mig och gick och la mig i gästrummet

Det tog inte lång tid innan jag somnade. Det finns inget jag hatar mer än att gå och lägga mig osams med honom, även om det inte var det vi var. Men hans kommentar var onödig, och det skulle han få veta när jag vaknade.

På morgonen när jag fick upp mina blå hörde jag dammsugaren nere, och funderade på en gång vem eller vad det var som hade dragit fram den. Det första som slog mig var att vi glömt och låsa och att Pattie kommit tidigare än vi hade sagt. Det skulle inte förvåna mig. Men när jag kom ner och insåg att det var Justin höll jag på att ramla baklänges, varför gjorde han det där? Klockan var i och för sig redan 1 på eftermiddagen. Hur kunde jag ha sovit så länge?

- Vad gör du? Frågade jag
- Vad ser det ut som? Svarade han spydigt tillbaka
- Är det någon som ska vara sur är det ju jag. Ge dig nu, stäng av den där!
- Varför ska du vara det? Har jag gjort dig något? Jag vaknade imorse och du låg inte bredvid mig.
- Ja, du ställde en sån korkad fråga till mig igår, så jag fick nog. Tror inte du att jag älskar dig mer?
- Va? Vad är det du säger, klart jag vet att du gör det. Sa han och kom närmare mig
- Varför frågade du det igår då? Bara för att jag inte ville ligga med dig.

Jag såg på honom att han skämdes, och det är inte en kul syn att se. Men han ska sluta tro massa saker. Han är allt för mig, tillsammans med våran dotter. Ibland går han bara över gränsen och man är tvungen att dra ner honom på jorden igen. Nu stod han framför mig, men kunde inte titta mig i ögonen, och det störde mig lite. Så jag tog min hand och la den under hans haka för att lyfta upp hans ansikte.

- Förlåt. Viskade han och kysste mig

Han vet att jag inte kan motstå hans läppar, så han vet exakt hur han ska göra för att jag ska släppa och gå vidare. Jag hatar det, men jag kan inte göra något åt det. Kyssen var laddad, precis som den där gången då han inte hade hört av sig på flera månader och tänkte gå ut ur mitt rum, då jag tog tag i honom och kysste han. Han la nu sina händer på mina höfter och smekte mig vidare upp över ryggen, tills han kom till halsen, då han tog bort mitt hår och släppte mina läppar för att kyssa min hals. Jag tror inte ens att han är medveten om att han gör mig knäsvag.
Någon harklade sig bakom oss, och vi tittade genast upp och fick syn på Pattie. Undra hur länge hon hade stått där då? Hon är i alla fall van vid detta, så det är ingenting nytt för henne. Men det är fortfarande pinsamt, jag tycker det i alla fall, vet inte hur det är med Justin.

- Sorry att jag störde, men eftersom att ni inte verkar höra dörrklockan, så gick jag bara in. Sa hon och log
- Det är lugnt mamma. Svarade Justin och gick fram och kramade henne, samt tog Lemony
- Hej pappas älskling. Sa han och pussade Lemony i pannan

Hon ler, kanske omedvetet kanske inte, varje gång Justin säger något till henne. Det är ett av dom finaste leenden som jag har skådat, hon blir extremt lik Justin när hon gör så, och det glädjer mig, att hon är så lik honom. För varje gång jag saknar han, kan jag titta på henne.

En månad senare
Jag satt på Justins turnébuss tillsammans med han, Lemony, Pattie, Jeremy och Jazzy. Vi var på väg till Spanien, vi hade lämnat Frankriket dagen innan. Vi valde buss denna gång för att han har några dagars ledigt, och ville spendera dom med mig och Lemony, och lättaste sättet är att göra det på en buss, då det inte finns någon som kan störa oss, så att vi blir irriterade. Jazzy är fruktansvärt söt när det kommer till att leka med Lemony.

Jag låg ner i våran säng och bara stirrade i taket, under tiden som dom andra satt och åt. Jag var inte hungrig, så jag struntade i det. Jag hade en konstig känsla i kroppen, precis som när jag väntade Lemony. Men jag viste att jag inte var med barn, eller? När man inte äter som man ska och slarvar med p-pillerna, så kanske det kan bli så. Jag vet inte, får ta och diskutera det med Justin. Om jag vågar, jag vet inte hur han kommer reagera. Jag vet att han älskar våran dotter över allt, men en till unge i hans sist kanske inte vore så smart.

Under tiden jag låg där märkte jag inte ens att Justin hade kommit och gjort mig sällskap fören han smekte mig på magen. Så jag vände mitt huvud mot honom och log. Han kysste mig och drog sina fingrar genom mitt hår.


Justins perspektiv

Vi låg där en bra stund och bara höll om varandra. Det var sådana här situationer som jag verkligen saknat då jag vart borta utan henne, att bara kunna ligga och hålla om den jag har närmast hjärtat. Jag älskar henne över allt på hela jorden, och skulle någon skada henne så skulle jag göra allt för att få tag i den. Ingen rör mina två flickor ostraffat.

Dom få dagarna vi sover i bussen så har mamma lovat att ta Lemony, vilket känns fruktansvärt skönt, så att jag kan få slappna av, samt tillbringa lite ensam tid med Rose. Vi ligger absolut inte med varandra när vi sover i bussen, det skulle aldrig gå. Hon låter allt för mycket. Nej men, bara känslan av att få ligga och titta på henne, kyssa henne, eller bara hålla om henne utan att Lemony kanske vaknar till och vill ha mat. Det gör mig inget, jag älskar henne. Men ibland behöver man avlastning. Och min mamma ställer mer än gärna upp, och jag är glad för det.

Jag låg där och höll om henne samtidigt som jag drog mina fingrar löst på hennes mage. Ingen sa någonting till varandra, det var en skön tystnad. Vi behöver egentligen inte säga något till varandra för att kommunicera, vi gör det via vårt kroppsspråk. Vi är som gjorda för varandra.

Framme i Spanien.
Vi var framme i Madrid tidigt på morgonen, och när vi skulle gå in på hotellet var det kaos utanför. Det stod säkert 200 personer utanför och alla skrek mitt namn. Vi bokar alltid upp flera hotell för att ingen ska veta vilket jag väljer, men det kommer konstigt nog ut i alla fall. Vi fick hjälp med att ta oss igenom folkmassan, med tanke på att Rose hade barnvagnen med sig så vart det ännu mer kaos. Det är ingen som har sett Lemony i verkligheten, utan bara på en bild på twitter.

När vi äntligen kom upp på hotellrummet som jag delade tillsammans med Rose och Lemony kastade jag bara in väskorna, och kastade mig själv i sängen. Drog en djup suck och slöt mina ögon. Låg kanske still i 5 minuter innan jag kände något som landade på min mage. Så jag tittade upp.

- Hej gumman. Sa jag och gosade till det med Lemony som Rose satt på min mage

Hon log, hon hade verkligen mitt leende. Jag känner på mig att hon kommer bli fruktansvärt charmig när hon blir äldre, precis som mig.

- Baby, vad ska jag ha på mig ikväll. Hörde jag Rose ropa från vardagsrummet
- Du är fin i allt, och det vet du. Spelar ingen roll vad du har på dig, det är bara dig jag har ögonen för ändå.
- Du var ju till stor hjälp. Suckade hon tillbaka

Jag lyfte upp Lemony och så gick vi ut till Rose. Hon stod och hade vänt upp och ner på sin resväska. Kan man bli mer rolig eller? Jag satte mig ner i soffan och skådade henne. Det stod verkligen ut som att hon hade panik och det glädje mig verkligen, hon är fruktansvärt sexig då.

Mamma kom in till oss och frågade om vi ville följa med och käka innan showen, men vi valde att ringa roomservic, och mysa tillsammans med Lemony. Inte varje gång vi planerar att göra det då hon är vaken. Hon lyckas alltid somna precis.

När vi hade fått upp maten på rummet satte vi oss i sängen och började äta, eftersom att Lemony inte kan äta vanlig mat så fick hon i alla fall en jordgubbe att försöka få i sig, plus att hon precis innan hade tryckt i sig en flaska med mjölkersättning.

- Vet du hur mycket jag älskar dig? frågade jag och kollade på Rose
- Nej, kan du inte säga det? Frågade hon och log

Istället för att svara henne böjde jag mig fram så att våra läppar möttes. Vi kysstes ett tag tills hon avbröt, och bad om att få hämta andan. Då fortsatte jag att kyssa henne på halsen, samtidigt som jag drog mina fingrar efter hennes rygg, och jag kände direkt att hon rös till. Det är alltid den responsen man vill ha när man gör något sånt, man vill veta att hon gillar det.

Konsert time.
Vi satt alla i min loge och inväntade startsignalen. Jag kände mig extra nervös inför denna, men jag har ingen aning om varför. Kanske hade det att göra med att jag planerade att ta upp Lemony på scen eller så hade det att göra med min överraskning till Rose.

- Hur mår du gubben? Frågade mamma och gav mig en kram
- Jag är mer nervös än vanligt, men annars mår jag hur bra som helst. Svarade jag och besvarade kramen

Vi gick alla ut och ställde oss i korridoren för att samlar i en ring och be våran bön, samt dra våran ramsa. Under tiden som jag var på väg till min startpunk så hördes introt till Love me, och allt hade börjat. Ingen inne på arenan viste att dom bara inom några minuter skulle få se Lemony. Rose gillade egentligen inte tanken, men jag övertalade henne. Hon tyckte att dom egentligen inte hade något med vårat privat liv att göra.

När första låten var avklarad försökte jag göra allt i min makt för att få alla tysta, men det var inte det lättaste måste jag säga. Tjejerna där inne viste verkligen hur man gjorde när man skrek. Efter någon minut var det knäpp tyst där inne, och jag tänkte ge dom alla det dom hade väntat på.

- Jag har en liten överraskning åt er alla. Sa jag och kollade bak för att se om Rose stod där redo

Alla skrek till, men jag fick snabbt ner ljudnivån. Jag viste att dom absolut inte kunde vara tysta när Lemony kom ut, så Rose hade satt på henne söta små rosa hörselskydd. Min lilla söta ängel.

- Älskling, kom ut! Sa jag och sträckte ut handen mot Rose

Hon kom gåendes med Lemony i famnen och hela arenan höll på att lyfta, trycket som skapades av att alla fick se min lilla tjej var helt obeskrivligt. Jag vet inte varför alla vart helt galna, men det glädje mig. Alla var där för min skull, och tack vare dom var jag där jag var. Så varför inte ge tillbaka något som dom verkligen inte skulle glömma.

- Detta är första och sista gången jag tar med henne ut på scen. Jag ville visa er alla hur fantastiska ni är, tack vare er har jag det livet jag har idag, och tack vare er har jag träffat denna fantastiska människa, och vi har tillsammans bildat en familj. Jag älskar er alla, och det vet ni. Sa jag och alla skrek mer och högre än innan

Efter 5 minuter tog Rose med sig snuttan av scen och gick och ställde sig bredvid mamma nedanför. Genom alla mina låtar såg jag att Rose stod och antingen mimade eller sjöng med, och på tal om det. Jag har aldrig hört henne sjunga, undra varför?

När låten som jag hade tänkt mig skulle bli Rose överraskning kom så stannade bandet och lät mig säga några saker innan.

- Alla här inne vet nog redan om det, men för några månader sen förlorade vi en nära familjemedlem, närmare bestämt Rose´s syster. Och hon var ett stort fan av mig tills den dagen jag och Rose blev tillsammans, då blev vi vänner och jag älskade henne. Så ikväll vill jag att hela stället sjunger med mig. Denna låt är för henne, och för att hon alltid kommer finnas i våra böner. I LOVE U MEL! Sa jag och hela arenan drog ett djupt andetag

Jag tittade ned på Rose för att få en reaktion, och det fick jag. Hon stod och gröt, med min mamma som kramade om henne. Pappa höll i Lemony, och Rose tittade upp på mig. Formade ett hjärta med sina händer och mimade, i love u. Hon gillade det, och det var huvudsaken. Att hon grät det förstår jag. Jag sjöng låten, och inte fören jag var klar märkte jag att jag också grät.

När allt var klart och jag kom ner bakom scen kom Rose springandes emot mig, och kastade sig runt min hals. Jag var absolut inte beredd på det, men fångade upp henne och kramade om henne. Hon grät något hysteriskt, så jag bar bort henne till min loge och stängde samt låste dörren. Hon släppte mig och tittade mig djupt i ögonen.

- Du kan inte hela tiden behandla mig som en prinsessa, och vara världens bästa pojkvän. Jag har absolut inget jag kan ge tillbaka till dig. sa hon och lät blicken falla i golvet
- Vet du en sak? Bara genom att du andas och finns hos mig, så ger du mig allt jag behöver. Du och Lemony är allt för mig, jag skulle kunna offra hela mitt liv för eran skull. Så säg inte att du inte kan ge något till mig, du gör det varje dag genom att andas. Sa jag och tog henne under hakan och kysste henne



Nu får ett kapitel även fast ni inte nådde upp till 20. Så för att jag ens ska börja skriva på nästa så är det bara försöka igen. Så vill ni ha fler så kommenterat ni! Thats it!


Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 53 - First Night Without Lemony

Jag hörde när Rose kom ner men jag brydde mig inte om hon skulle säga något eller inte. Det är min dotter också och hon har rätt att få träffa sin mormor. Jag ställde mig i köksdörren så jag skulle kunna höra om dom började prata med varandra.

- Förlåt mamma. Jag vet inte vad det var som flög i mig. Sa Rose
- Det är lugnt gumman, jag blev bara så chockad när du sa det. Vi glömmer det nu, och jag lovar dig att det du säger angående Lemony det håller jag.

Skönt för dom att dom inte behövde säga mer till varandra än det där lilla. Det i stort sett minsta ordet, FÖRLÅT. Det kan betyda så mycket för en annan människa.


Justins perspektiv – fortsättning

Under tiden som Rose och hennes mamma pratade igenom allt så tog jag med mig Lemony ut. Jag la ner en filt på gräsmattan och hade med massa leksaker som låter, av någon anledning gillar ju barn sådana. Jag förstår inte det där, det låter ju bara illa. Men eftersom att hon gillar det så får hon ha dom. Jag har en känsla om att hon kommer få allt hon pekar på hela livet, det kanske inte är så bra. Men det är min dotter, och jag ska skämma bort henne till max.

Jag märkte inte att Rose hade kommit ut fören jag hörde hur hon fnissade bakom mig, så jag vände mig om och såg att hon stod med en kamera i handen, och knäppte massa kort. Undra hur mycket kort vi har knäppt under dessa nästan 6 månader. Om vi skulle framkalla alla bilder så skulle det lätt bli mellan 15-20 album. Rose släpper inte kameran i första taget.

- Älskling kom hit. sa jag och sträckte ut armarna mot henne

Hon kom emot mig med ett leende på läpparna, och satte sig ned bredvid mig, men la sitt huvud i mitt knä. Vi låg båda två och bara kollade på Lemony när hon låg där på rygg och lekte, samtidigt som hon utforskade sina händer och fötter.

- När du träffade mig första gången, vad tyckte du om mig då? Frågade jag henne

Det är något vi aldrig har pratat om, och att döma av hennes reaktion vart hon förvånad över min plötsliga fråga. Men det kan ju vara kul att veta hennes första intryck av mig. Jag minns inte dagen sådär jätte bra, men lite minns jag.

- Jag vart chockad av att det var du. Men jag gillade dig. Jag trodde absolut inte att det skulle vara så lätt att umgås med dig, som det var. Du fångade mitt intresse på en gång. Dina läppar kändes lockande redan då. Jag kan fortsätta hela dagen, men du ska inte få mer självförtroende. Du då? Vad tyckte du om mig? Svarade hon och log sitt sexiga leende mot mig

Egentligen vet hon redan en liten del av det jag tyckte om henne från början, det skrev jag i Sms:et jag skickade till henne samma dag hon berättade att hon var gravid. Men det fanns fler tankar kring just henne än det jag skrev. Men jag vet inte om jag borde berätta dom, med tanke på att hon kommer gotta ner sig i det.

- Du vet vad jag tyckte om dig. Jag tyckte du var fruktansvärt snygg, och sexig. Men vet du vad? Det är du fortfarande, om inte mer. Du har mer att älska nu, du har kurvor och det älskar jag. Jag vet att du inte tycker om dom, men jag älskar dom och jag älskar dig. På tal om det där, när åt du sist? Frågade jag och tittade på henne
- Jag åt innan jag åkte till dig och tittade på huset. Svarade hon för fort, för att jag skulle tro på henne
- Stephanie, ropade jag
- Ja, Justin. Vad är det? Svarade hon
- Åt Rose något innan hon åkte?
- Nej, det gjorde hon inte.

Jag tittade ned på Rose som fortfarande låg kvar i mitt knä. Men nu hade hon stänkt ögonen och vägrade titta på mig. Jag strök henne över huvudet och tog bort lite hår som låg i hennes vackra ansikte. Hon måste förstå att jag gör det här för hennes skull. Jag vill inte att hon ska bli sjuk pga. av detta.

- Älskade lilla vän. Du måste äta, Rose.
- Sluta kolla när jag äter eller inte. Det har inte du med att göra.
- Jo, det har jag. För jag vill att du ska må bra. Varför kan inte du älska din kropp, när jag gör det.
- För att jag älskade min förra kropp. Den var mycket snyggare än det här.

Jag svarade inte på hennes sista uttalande, utan lät det vara. Jag vet inte vad jag ska göra för att få henne att förstå att hon inte kan fortsätta svälta sig själv och tro att allt ska försvinna. Hennes mamma funderade inte ens varför jag frågade. Hon kanske också har försökt så hon förstod vad det var det handlade om, jag vet inte. Det känns som att det absolut inte spelar någon roll om vad jag säger.

- Kommer du ihåg den där gången när vi somnade i soffan hemma hos dig, och din mamma kom hem. Då hon inte tyckte speciellt bra om mig? Frågade plötsligt Rose
- Klart jag gör, det var ju där du kysste mig första gången. Klart jag inte kan glömma det. Vadådå?
- Jag vill be om ursäkt för att jag lämnade dig, att jag bara stack utan att låta dig förklara eller ens låta dig säga något. Det var dumt av mig att skicka ett sms, jag hade faktiskt kunna tagit det med dig öga mot öga.
- Men lilla gumman. Inte behöver du be om ursäkt för det. Jag förtjänade det nog, om du tänker efter på vad jag har gjort mot dig. Jag hörde inte av mig på två veckor, jag stack och lämnade dig i flera månader. Hade inte du förlåtit mig då jag kom hem från min turné hade vi nog inte setat här idag, tillsammans med VÅR dotter.

Hon tittade på Lemony och sedan på mig, hon log med hela ansiktet och la sin ena hand bakom min nacke och drog ned mitt huvud mot hennes, och våra läppar möttes. Ibland när hon gör så får jag tillbaka den första känslan jag fick i kroppen då hon kysste mig. Den var så oskyldig, men samtidigt så laddad. Jag minns det som det vore igår. Känslan jag får i kroppen då hon kysser mig och samtidigt ler mot mina läppar är också obeskrivlig. Hon gör mig verkligen lycklig.

Jag ville inte släppa hennes läppar, och jag tror att hon märkte det, för hon höll kvar mitt huvud i ett järngrepp. Jag var kanske inte ensam om att inte vilja släppa. Jag flyttade mig så att jag hamnade över henne, och kysste henne på halsen och vidare ner. Smekte henne samtidigt på benet och vidare uppåt. Men hon avbröt mig genom att flytta min hand.

- Inte här. Inte nu. Viskade hon mot mina läppar
- Du är väl en glädjedödare. Sa jag och skrattade

Jag rullade av henne och la mig bredvid, så att jag låg på sidan och stödde mig på ena armen. Samtidigt som jag smekte henne på magen. I det ögonblicket kom jag och tänka på att jag skulle på turné om en månad, och bara bort från mina guldkorn i 3 månader. Hur ska jag klara mig då? Det kommer ju aldrig att gå, jag kommer vara tvungen att övertala dom att följa med.

- Nu är det jag som är glädjedödaren. Om en månad åker jag. Sa jag och kollade hur hon skulle reagera
- Jag vet baby. Det skrämmer mig fruktansvärt mycket. Sa hon utan att ens kolla på mig
- Om du vill, kan ni följa med? Eller i alla fall ett tag, inte hela kanske. Men.. ah, du fattar.
- Vill du verkligen ha med oss? Det är ju ändå din egen tid, från oss som försvinner då.
- Klart jag vill ha med er. Varför säger du då?

Hon tittade på mig och kysste mig. Hon svarade inte, men hon viskade mot mina läppar att hon jätte gärna ville följa med. Jag vet att mamma kommer säga emot, men den här gången kan hon inte säga något. Jag är 18 år och pappa, jag kan inte bara skita i dom, och dra i tre månader. Nej, det får lilla mamsen finna sig i. Undra hur alla fans kommer att reagera, när dom ser mig komma med en barnvagn. Nu under halvåret som har gått, så har vi nästan aldrig varit ute med Lemony, bara för att paparazzis inte ska få en bild på henne. Varför ska dom tjäna pengar på mitt barn?

Lemony hade somnat där hon låg med fötterna rätt upp i luften, hon är så rolig. Hon kan somna på dom mest konstiga ställena, och på konstiga sätt. Det märks att hon är Rose´s dotter, hon är lika konstig som sin mor. Jag lyfte upp och bar in henne, så hon slapp sova ute. Hon fick ligga i soffan nere, Stephanie satt ändå där. Och ville hålla ett öga på henne. Rose låg kvar ute på filten, så jag gick ut och lyfte upp henne också.

- Justiiiin, vad gör du? Skrek hon
- Jag ska bära dig upp till sängen. Sa jag och log

Hon la sina armar runt min hals och kysste mina läppar, min hals och slutligen min nacke. Hon vet verkligen hur man ska göra för att få igång mig, men samtidigt när jag gick höll jag på att snubbla för att hon gjorde som hon gjorde. När vi kom upp i hennes rum la jag henne ner på sängen och kysste henne passionerat och länge.

När jag avslutade kyssen reste jag på mig, och hon tittade besviket på mig. Men jag log bara och tog av mig min tröja, samt la mig ner över henne igen och smekte hennes mage och ner över hennes lår. Hon drog sina fingrar genom mitt hår och kysste mina läppar hungrigt. Hon knuffade av mig och satte sig gränsle över mig, och tog av sig sitt linne. Hennes kropp dödar mig, så jävla vacker.

Jag kupade mina händer över hennes bröst utanpå bh:n, hon log och knäppte upp den, men tog inte av sig den, utan det lämnade hon till mig. Jag älskar att retas med henne, så jag gjorde det sakta. Då vet jag att hon sliter av sig den själv. När den var av började hon knäppa upp mina byxor, och drog sakta av dom. Men lämnade kvar mina kalsonger. Jag tog tag om hennes höfter och la henne ner försiktigt bredvid mig, och drog av henne hennes byxor, nu låg vi bara i underkläder.

Vi fortsatte kyssa varandra och utforska varandras kroppar med både händer och läppar. Hon gav ifrån sig tysta men betydelsefulla stön när jag närmade mig troskanten med munnen. Jag drog ned dom försiktigt, för att inte förstöra den magiska stämningen mellan oss. Ingenting ska hända snabbt. Jag kysste hennes ljumske varsamt, och vidare upp över hennes mage tills jag slutligen nådde hennes äckligt sköna läppar.

Hon gav ifrån sig sådana stön att jag trodde grannarna skulle höra oss. Om inte annat hennes mamma en våning ned, men i sådana stunder så tänker man inte på det. Hon avslutade kyssen och knuffade återigen ner mig på rygg, och kysste min mage ner till kalsongerna, och drog försiktigt av mig dom. Hon kysste mina läppar samtidigt som hon bearbetade mitt stånd med sin hand. Den här bruden vet verkligen hur man tar för sig.

Efter säkert 40 minuter av kyssar och smek gränslade hon mig äntligen, jag placerade mina händer på hennes höfter och smekte henne över magen och brösten. Hon placerade sina händer över bröstet på mig, för att få bättre balans, samtidigt som hon drog naglarna ganska hårt över nyckelbenen på mig.

Jag la mina händer på hennes höfter igen och la ner henne på rygg, utan att glida ur henne. Mina händer drog sig automatiskt till hennes bröst, och jag lutade mig ner mot henne för att nå hennes läppar med mina. Jag kysste henne, och bet henne löst i underläppen.

- Jag älskar dig. viskade jag mot hennes läppar

Hon log milt mot mig och stönade. Hennes händer hade hon placerat på min rygg. Hennes tankar var säkert på att få min rygg att se ut som ett krigsfält, för hon drog sina naglar mot den skapligt mycket, och hårt. Jag har absolut inget emot det. Med tanke på att dom flesta förstår hur Lemony blev till, och förstår nog ändå att det inte var första och sista gången vi låg med varandra.

Efter säkert 2 timmar av skönt sex, kom vi båda två samtidigt för en sista gång. Hon har ju kommit flera gånger, men jag försöker hålla ut så länge det går. Vi låg kvar och kysste varandra och hämtade andan.

- Vet du hur bra du är i sängen? Frågade hon
- Ganska, med tanke på att du njuter en hel del. Svarade jag och log


Melrose perspektiv

1 vecka senare
Vi fick flytta in i huset tidigare än väntat och det var ganska skönt med tanke på att vi hade planer på att ha inflyttningsfest samma helg som vi annars hade flyttat, nu slipper vi flyttkartonger överallt. Vi har kommit i ordning med allt, jag fick inreda hur jag ville i alla rum som vi använder, utom ett. Det Justin kallar hans pojkrum. Han är ingen liten grabb mer, men han fick ett rum där han satt in massa sköna fåtöljer och en stor bioduk, så han och grabbarna kan lira sitt jävla xbox. För det ska då inte stå i vardagsrummet i alla fall.

Det är fredag idag och vi ska ha fest ikväll. Pattie hade lovat att passa Lemony, hon har inte haft henne lika mycket som mamma har, plus att hon ändå skulle flyga till New York ikväll. Men jag vet att Pattie tar hand om henne, även om det kommer kännas konstigt att lämna bort henne, första gången. Det är väl alltid den gången som är jobbigast. Och det förstår jag, nu kommer jag inte kunna slappna av alls. Fast det är det jag egentligen ska göra.

- Justiiiin??? Skrek jag så att han skulle höra mig, för jag viste inte vart han var
- Vad skriker du för? Svarade han och stod bakom mig
- Haha, jag viste inte vart du var. Men har du sett min vita korta klänning? Den hängde på sängen igår.
- Ja, det har jag. Den hänger på din sida i garderoben. Trodde du hade glömt bort att hänga in den.

Jag suckade bara åt honom, han har aldrig vart såhär innan. Att han går och plockar efter mig. Det har blivit nu, dom senaste dagarna. Då han inser att hans mamma eller jag inte plockar efter honom. Det var därför mitt rum såg ut som, jag vet inte vad. Han kastade alltid sina kläder på golvet och trodde dom skulle bli tvättade.

När jag hade duschat och plockat undan alla leksaker och skit som låg över hela golvet i vardagsrummet ringde det på dörren, men jag hann inte öppna fören Justin hade sprungit igenom hela huset och kastat sig på dörren. Jag trodde att det var Pattie som var här för att hämta Lemony, men så fel jag hade.

- Ryaaan. Skrek Justin rakt ut
- Ey, mannen. Lugna ner dig. Jag står här. Skrattade Ryan fram

Jag smög upp bakom Justin och la mina armar om honom, då jag fick syn på Candy och släppte taget om honom och kastade mig över henne istället.

- Fan vad jag har saknat dig. Bästa vän. Det får inte gå så här lång tid mellan gångerna som vi ses.
- Jag har saknat dig också, och min söta lilla Lemony. Vart är hon? Sa hon och kramade om mig
- Hon ligger på golvet i vardagsrummet och vänder sig fram och tillbaka. Fråga mig inte varför. Sa jag och log

Jag hälsade på Ryan och gav honom en kram. Men Justin hann inte få tag i Candy innan hon hade sprungit in i vardagsrummet. Hon kom med Lemony i famnen och pussade henne hundra gånger. Candy brukar alltid säga att det är lika bra att man ger henne så många pussar, för hon vet inte när hon får träffa henne igen.

- Vi har en sak vi vill berätta innan det strömmar in folk här. Sa Ryan plötsligt

Tankarna flög igenom min skalle, och jag viste inte om jag skulle tro att Candy var med barn, eller om dom hade förlovat sig, eller ännu värre, gift sig. Jag försökte kolla efter en ring lite smått, men kunde inte se någon. Justin såg lika fundersam ut som jag.

- Vi ska flytta ihop. Sa candy
- Grattiiiiis. Sa både jag och Justin i kör
- Lugn, jag är inte klar än. Ni vet dom nybyggda husen här. Lägenheten högst upp är våran.
- SKA NI FLYTTA TILL ATLANTA? Sa jag chockat
- Japp, det ska vi. Eftersom att ni två har slagit rot här, lär ju vi också göra det. Vi saknar er. Sa Ryan

Jag kände en skuldkänsla rinna över mig. Jag hade inte alls visat Candy den uppmärksamhet hon förtjänar för att alltid har stått vid min sida. Alltid har hjälpt mig dom gångerna jag kommit hem till henne mitt i nätterna, när något har vart svårt. Jag skämdes. Hon är min bästa vän, och kommer alltid att vara det. Jag har alltid levt efter mottot att vänner går före killar. Men något hände när Justin kom in i mitt liv, jag blev tagen av stormen. Han var som gjord för mig, och jag glömde bort min bästa vän.

- Candy, kom. Jag vill prata med dig. Sa jag och drog med henne in i Justins pojkrum
- Vad är det? Frågade hon förvirrat
- Jag vill be om ursäkt för hur jag har betett mig. Jag vet att jag har vart usel på att höra av mig. Jag skäms, du har alltid ställt upp för mig. Och jag har bara skitit i dig, känns det som. Förlåter du mig? Frågade jag och en tår föll från mina ögon
- Klart jag gör. Du är min bästa vän. Och jag kan inte leva utan dig, eller Ryan. Men en till behöver mig nu, när hon har två knäppskallar till föräldrar.

Vi kramades och torkade våra tårar eftersom att Candy också fällde några. Inget allvarligt kanske, men det kändes skönt att ha pratat om det, och lagt det bakom oss. Precis när vi kom ut från rummet ringde det på dörren, och nu var det min tur att springa mot dörren. Jag hann precis innan Justin kom, och Candy började skratta medans jag öppnade dörren.

- Hej. Sa Pattie
- Heej. Svarade jag och gav henne en kram

Candy stod fortfarande och skrattade. Pattie tittade kostigt på mig, men jag bara skakade på huvudet och mimade ”fråga inte ens” åt henne, och hon log tillbaka. Hon förstod nog att hon inte skulle förstå även om jag förklarade.

Vi gick in, och jag tog Lemony från Candy och bytte på henne samt bytte kläder. Sen packade jag ned allt hon skulle behöva under natten och morgondagen i en väska. Samt drog ihop vagnen. Det kändes verkligen hårt när Pattie tog henne och var på väg ut. Både jag och Justin pussade henne i pannan.

- Glöm inte att mamma och pappa älskar dig. sa vi båda i kör

Några timmar senare
Festen var i full gång, och huset hade fyllts med alla olika människor, jag däremot kände inte ens hälften, medans Justin kunde namnen på alla. Ibland kommer han inte ens ihåg om han har satt på sig brallor eller inte, och nu sitter typ 50-70 namn i skallen. Han är kul den killen.

Jag hade för första gången på bra länge tagit mig en cider, och det var en sån 7,0. Så jag kände av den på en gång, men jag hade bestämt mig redan från början att jag inte skulle dricka mig dyngrak. Jag har haft nog med sådana i mitt liv. Sist jag gjorde det slutade det ju inte så bra.

Scooter kom fram och grattade till det nya huset. Han tyckte att vi hade gjort ett riktigt bra köp, men jag var tvungen att förklara för honom att det var Justin som vanligt hade dragit fram plånboken. Och han såg på mig att det störde mig.

- Har du berättat för honom att du inte gillar att han köper allt? Frågade han
- Om jag har, men han lyssnar inte. Så jag får väl stå ut med det.
- Ibland vill han inte lyssna. Det är ju sådan han är.

Jag nickade bara som svar och tog en klunk cider. Oron började växa i mig, tänk om något hade hänt med Lemony. Fan, jag ville kunna slappna av. Men det gick inte. Jag såg att Justin stod på dansgolvet och dansade med massa människor, varför kunde inte jag göra som honom. Jag funderade flera minuter på om jag skulle ringa eller i alla fall skicka ett sms till Pattie och fråga om allt gick bra.

Min mobil låg uppe i vårat sovrum, så jag gick upp för trappen och in i rummet. Jag orkade inte ens säga till någon att jag försvann. Dom märker väl om jag är borta, om någon där nere nu gör det. Jag plockade upp mobilen och satte mig mot sänggaveln och drog upp mina knän mot bröstet och började skriva ett sms.

”Hej bästa ”svärmoder”. =) Jag kan inte slappna av ordentligt. Det är inte alls kul här, och jag saknar Lemony. Går allt bra med henne? Det var svårare än vad jag trodde att vara ifrån henne. Kram” – SKICKA

Jag satt kvar på samma plats och i samma ställning, men jag måste ha somnat till i några minuter för när jag öppnade ögonen satt Justin framför mig. Han tittade bara på mig och log. Tänk att jag har pojken hela världen skriker för.

- Varför sitter du här? Frågade han
- Jag saknar Lemony. Svarade jag

Han förstod mig, jag tror att han saknar henne minst lika mycket men visar det inte på samma sätt som jag. Jag kröp fram till honom och satte mig nästan i hans knä, la mina armar runt hans nacke och kysste honom. Hans händer vandrade över min bara rygg.

- Ni är väl roliga. Smyger iväg på det där sättet. Sa Candy bakom ryggen på mig
- Nej, det gjorde vi inte. Jag gick, för jag saknar Lemony.

Vi vart avbrutna av att min mobil lät, jag fick ett sms av Pattie, och jag öppnade det.



Är det bra nog eller? Ni är dåliga på att kommentera.. Så man kanske skulle ta och lägga ner detta, jag gör det ju enbart för er. Jag vet ju redan hur jag har tänkt att denna novell ska sluta. =/

Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 52 - Fight Between Mother And Daughter

Han gav mig ett leende, just det leendet jag alltid har älskat. Jag sträckte fram mitt huvud så att våra läppar nuddade varandra, samtidigt som jag viskade, jag älskar dig. Han log och tryckte sina läppar mot mina, gav mig en kyss jag sent kommer glömma.

- Jag har aldrig i hela mitt liv varit så rädd som denna vecka, jag vet helt ärligt inte vad jag hade gjort om du inte hade vaknat igen. sa han och höll om mig
- Jag lämnar dig aldrig, promies!

Den natten såg jag när den underbaraste låg och sov i sängen bredvid mig, han hade tagit sig en dusch innan han gick och la sig. Hans mamma tvingade honom till det, då han tydligen hade vägrat hela veckan, lortunge! Lemony låg i en sån barnsäng, som dom hamnar i efter födseln, bredvid mig. Jag fick dock inte gör något om hon vaknade, för att mina muskler inte hade vant sig än. Så jag skulle väcka Justin om det var något.


Melrose perspektiv –
Dagboks anteckningar

”Nu när jag öppnade min dagbok för att skriva om händelsen som ägde rum för ungefär ett halv år sedan, så ramlade det ur en lapp. Jag har inte skrivit i min dagbok sen den gången före innan jag ramlade och hamnade i koma. Lappen var från Justin, och den fick mig att fälla tårar.

I would catch a grenade for you - Throw my hand on a blade for you – I would jump in front of a train for - You know I'd do anything for you - I'd go through all this pain - Take a bullet straight through my brain

Undra när han skrev det där egentligen? Spelar väl kanske inte sån stor roll med tanke på att han finns vid min sida, och han vet att jag skulle göra allt för honom, utan att tveka.

Nu till saken jag egentligen skulle skriva om, efter att jag vaknade ur koman så har jag sett allt från en helt annan synvinkel. Det känns konstigt, men jag uppskattar livet på en helt annan nivå. Jag är tacksam att jag får uppleva allt som finns att erbjuda mig idag. Vi bor fortfarande hemma hos mamma och allt går hur bra som helst. Lemony sover nästan hela tiden, då hon inte är hungrig och vill ha mat.

Just nu är Justin ute med sin mamma och kollar på massa hus som vi är intresserade av, jag har dock bara sett dom på bild, men finns det något som han vill att vi ska lägga ett bud på ska jag följa med och titta på det. Just nu orkar jag inte riktigt med sådant. Håller fortfarande på och smälter tanken av att jag är mamma, och min dotter just nu ligger bredvid mig och sover.

Dom första dagarna då vi kom hem och skulle gå och lägga oss, var jag livrädd att jag på något sätt skulle skada Lemony när jag sover. Men det är väl som mamma alltid har sagt, så länge man har barn blundar man bara, eller sover med ett öra öppet. Det gör jag verkligen, så fort hon gör ifrån sig ett ljud blir jag livrädd att något är fel. Justin brukar säga åt mig att jag ska lugna ner mig, annars kommer jag dö i en hjärtinfarkt.

Mamma hjälper till så mycket hon får, oftast är det bara då jag behöver duscha eller om jag verkligen skulle behöv vila mig lite. Det märks att Lemony tycker om henne, det är inge gnäll eller nått när mamma lyfter upp henne. Det är väldigt skönt.

Pappa har försökt kontakta mig, men jag har vägrat. Aldrig att jag tänker prata med honom igen, och jag har gjort klart för mamma en gång till vad som gäller. Och det verkade som att hon förstod att det var allvar.

Ända sen vi kom hem så har jag tittat mig själv i spegeln och verkligen granskat mitt utseende, ingenting är fint med det längre. Förut hade jag perfekta lår, perfekt rumpa och mage. Nu finns inget sådant kvar. Varje gång jag står vid en spegel så hör jag Justin sucka, sen kommer det ”Kan du sluta psyka dig själv, anledningen till att du ser ut sådär är för att du har fött världens finaste dotter. Snälla, du skrämmer mig!” Jag förstår varför han reagerar som han gör, därför tycker jag att han ska förstå mig. Men det gör han inte, och kommer aldrig att göra.

Lemony Lolly Bieber född den 1 september 2012. ♥ ”

- Mamma, kan du ta Lemony en vända. Jag måste duscha. Ropade jag så hon skulle kunna höra mig
- Självklart gumman, kommer om två sekunder.

Mamma kom in i mitt rum och plockade upp henne från sängen och tog med henne ner medans jag snubblade in i duschen, då det ligger massa saker över hela mitt golv.

Känslan jag fick varje gång jag stod i duschen går inte att förklara, det är som att det bara är jag och vattnet. Inga andra bekymmer, utan bara jag. Jag älskar Lemony, absolut inga tvivel om den saken, men hon tar mycket av min kraft, och då kan det vara skönt att få lite ensam tid, och i duschen är det nog det enda stället. Men ändå duschar jag inte länge, utan det är typ in och ut.

När jag kom ut ur badrummet och hade satt på mig kläder, började min mobil ringa.

- Melrose. Svarade jag
- Älskling, såg du inte att det var jag som ringde?
- Nej, jag hann aldrig kolla, darling!
- Jag har i alla fall hittat ett hus åt oss. Det kommer bli perfekt.
- Jasså, vart?
- Samma kvarter som mamma, men ändå en bit ifrån. Kan du komma och kolla?
- Jag kommer, ska fråga mamma om hon kan ta Lemony.
- Okej, ses snart. Älskar dig.
- Älskar dig med..

Jag drog borsten genom håret och satte upp det i en knut på huvudet. Smink fanns inte ens på kartan, sånt orkade jag inte med just då. Det vart ändå ingen skillnad, och Justin tycker om mig för den jag är, det är det enda som betyder något.

Innan jag gick ner till mamma bäddade jag sängen och plockade undan lite saker från golvet, men alla kläder som låg där skulle tvättas, så jag lät dom ligga kvar. När jag kom ner satt mamma framför tv:n med Lemony i knä, och hon sov, som vanligt. Mamma hade haft henne ganska mycket den senaste tiden, så jag viste inte hur hon skulle reagera nu när jag frågade. Men å andra sidan så var det väl inte hela världen om hon följde med, tänkte mer på att jag bara skulle fram och tillbaka.

- Kan du ha Lemony en vända, jag ska iväg och möta Justin, vi ska kolla på ett hus? Frågade jag lugnt
- Men det vet du gumman, jag tar henne mer än gärna. Okej, vart ligger det då?
- Samma kvarter som Pattie, så det är inte så långt härifrån.

Hon log mot mig och sa att det var lugnt att jag åkte. Snäll min mamma, när hon vill. Jag gick ut i hallen och plockade ner alla saker i min väska, sen gick jag ut till min bil. Det var ett tag sedan jag använde den, då det alltid är Justins vi använder. Min håller väl på och rostar fast.

När jag kom fram till adressen som Justin hade gett mig höll jag på och trilla ur bilen, vilket hus, eller ska jag säga mini slott. Ska vi bo i detta behöver vi verkligen ha telefonerna med oss för att hitta varandra. Det var stort och hade panorama fönster i nästan alla rum åt det hållet jag såg det ifrån. Justin kom ut från huset tillsammans med sin mamma och antagligen en mäklare.

- Hej älskling. Sa han och kysste mig

Jag besvarade kyssen men kunde inte få fram ett ord, jag var i chocktillstånd av hur huset såg ut, det var typ lika stort som mammas och Pattie´s tillsammans. Tillslut så knäppte Justin med fingrarna framför mina ögon och skrattade.

- Lever du? Frågade han med ett leende på läpparna
- Jag tror jag drömmer. Vi kan inte köpa ett slott. Utbrast jag
- Klart vi kan. Och vi ska, jag har nämligen köpt det.
- Du sa att du hade gjort vad? Lovade inte du mig att jag skulle få vara med och betala eller? Sa jag irriterat
- Jo, jag lovade. Men du kan få inreda det hur du vill. Okej?
- Huset är stort nog för typ 5 familjer, vi är TRE personer.
- Men fler ska vi bli.

När han sa det sista rök hans mamma in med en harkling, och jag förstår henne. Jag har inte tänkt skaffa fler barn än på ett tag. Och det är Justin väl medveten om, men han tjatar att han vill ha en pojke också. Jag tittade mot Pattie där hon stod en bit ifrån oss och pratade med mäklaren.

Justin tog mig i handen och drog med mig in i hallen, det var ingen liten skrubb kan man ju säga. Det var högt i tak och portaler in i varje rum nästan, en stor marmortrappa upp till övervåningen.

- Du har inte sett det bästa än. Sa han och drog med mig upp och in i ett rum

Jag kunde inte tro mina ögon när jag klev in i rummet, det var stort och på väggen där fönstret ska sitta var det bara ett fönster, med skjutdörrar och en balkong. Från det rummet var det utsikt över havet, och precis där solen gick ner på kvällarna. I rummet fanns det även två dörrar, den ena ledde till en stor garderob, där vi mycket väl kunde få plats med både mina och Justins kläder. Den andra dörren var till ett stort och rymligt badrum med både dusch och ett stort badkar.

Okej, jag erkänner. Jag vart tagen av vinden. Jag ville bo i det här huset tillsammans med mina två hjärtan. Men jag vet inte om jag gillar tanken att vara själv här, när Justin är på turné. Jag får väl kanske be mamma eller någon komma och bo hos oss.

När vi hade kollat igenom hela rummet gick vi ut i köket och skrev på massa papper, eftersom att jag tillslut efter många om och men fick bli delägare i huset. Jag förstod inte varför han käftade emot, han lovade mig. Jag vill inte leva på honom, jag har egna pengar. Huset var ju inte billigt, och vad som helst kan hända med Justins röst så att han är tvungen att lägga av, lika bra han försöker spara sina pengar.

Han fick köra hem, jag var helt slut. Jag åt ingen frukost, som mamma tror att jag gjorde. Men jag kan inte, jag måste få bort alla kilon som fortfarande sitter där efter Lemony. Sen har jag ett ganska fult ärr på magen som jag fick då dom plockade ur henne. Det stör mig också. Men det kommer jag få leva med, det är bara att gilla läget.

När vi kom hem stod det en bil på uppfarten som jag inte kände igen, tänker nog att det var en jobbarkompis till mamma. Men när jag kom in fick jag mig en större chock än när jag såg huset. Min pappa satt med Lemony i knä.
- Det är helt otroligt, man kan fan inte lita på dig mamma. Sa jag och tog henne från han
- Älskling lugna ner dig. hörde jag Justin säga
- Aldrig, jag hade gjort klart för henne att pappa inte fick träffa Lemony, och hon LOVADE!
- Melrose …

Det var det enda jag hörde innan jag drog igen dörren till mitt rum. Jag la ner Lemony på sängen och började byta blöja på henne. Hon log mot mig, och jag såg vem hon hade fått leendet från, det var helt och hållet Justin. Det är lite roligt då hans mamma tvivlade på att hon var hans. Hon är så fruktansvärt lik honom, och blir det mer och mer för varje dag.

Jag låg bredvid henne och tittade på henne, hon sträckte sig efter sina fötter, och hade konstiga läten för sig. Jag kan fortfarande inte förstå att hon är min, och att han som jag delar henne med är en av världens mest kända. Det är sjukt, och hur ska man förklara det för henne sen när hon blir äldre? Det kommer då. Jag kunde ligga och titta på henne hela dagen om jag så ville. Men det fanns massa annat att göra också.

- Mamma älskar dig! sa jag och pussade henne i pannan

Jag reste mig upp ur sängen och gick till dörren för att ropa på Justin som fortfarande var kvar nere av någon anledning. Han kom upp efter bara några minuter då jag var i full gång och sortera tvätten, han förstod på en gång vad han skulle göra och hjälpte mig.

När vi var klara tog jag min dator och la mig bredvid henne i sängen igen. Loggade in på twitter och kollade om något hade hänt. Men det var lika dött där inne som vanligt, men en kul sak var att Justins fans hade skapat en trend. #wewillcLemony

- Justin, har du sett detta? Frågade jag och visade honom
- Nej, det har jag inte. Ska vi ta en bild på oss tre och lägga ut?

Utan att ens svara honom så startade jag min cam på datorn och sa åt honom att komma och lägga sig bredvid. Vi pussade henne båda två och tog en bild. Jag laddade upp den, och skrev en ny tweet.

”My two hearts. ♥”

Precis när jag hade laddat upp det så knackade det på dörren och mamma kom in. Jag ville inte se henne mer idag, hon hade gjort sitt, så jag ignorerade henne bara. Men hon kom och satte sig på sängkanten. Justin reste på sig och tog Lemony med sig, dom gick nog antagligen ner.

- Snälla. Prata med mig! Sa hon tillslut
- Finns ingenting jag vill säga till dig. Du har förstört allt. Förstår du att det jag säger om Lemony, det gäller. Det är inte din dotter, det är MIN. Vad är det som är så svårt att förstå? Vill du inte träffa henne mer?
- Klart jag vill det. Men..
- Nej, inga men. Jag sa åt dig att lät du pappa träffa henne hade du sett henne för sista gången. Var det något i den meningen som var oklart?
- Nej, det var det inte. Förlåt, det var dumt av mig.
- Ja, det var det verkligen. Med tanke på att du själv satt dig i den här sitsen. Vi flyttar om en vecka, så du behöver inte oroa dig mer, efter det vill jag inte se dig mer!

Hon tittade bara på mig med en förvirrad blick, men jag la mig tillrätta i sängen och höll på med datorn igen. Hon svarade inte ens på det jag sa, utan gick bara ut. Jag hörde att hon började gråta. Men just då sket jag i det, det var hon själv som hade sett till det här. Så jag tänker inte ha dåligt samvete


Justins perspektiv

När Stephanie kom in i rummet så valde jag att ta med mig Lemony och gå ner. Rose fick ta det med sin mamma själv, jag ville inte lägga mig i.

I vardagsrummet satt fortfarande hennes pappa, men jag gick och satte mig i fåtöljen bredvid. Han sa ingenting till mig, och jag tyckte det var lite pinsamt. Men samtidigt så var det skönt, för Rose får ta problemen i hennes familj, vist jag har vart med från början, men samtidigt så vill jag inte lägga mig i.

Lemony somnade i min famn, hon var så fin. Så liten och oskyldig, ett sådant litet barn kan inte göra någon skada. Men förbannat mycket nytta, hon ger både mig och Rose ett leende på läpparna. Sättet hon ser på mig gör mig knäsvag, hon är ett resultat av mig. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva denna känsla, pga. vem jag är.

Efter ett tag hörde jag hur dörren öppnades på övervåningen, så jag förstod att Stephanie var på väg ner. Så jag började gå uppåt och jag mötte henne i trappen gråtandes, och jag kunde inte förstå vad det var som hade hänt. Men jag kände att jag var tvungen att ta reda på det.

När jag kom tillbaka in i rummet så låg Rose med sin dator i knä, och hon såg helt oberörd ut. Jag la ner Lemony i hennes säng och la mig bredvid Rose, på mage. Jag tittade bara på henne, hon var minst lika vacker som vanligt, men hon hade en bekymrad blick, fick jag se när jag kom närmare.

- Vad är det som har hänt? Frågade jag

Hon tittade inte ens på mig när jag pratade med henne, och allra minst svarade. Jag hade inte gjort henne något, och den diskussionen har vi haft förut, om att vi inte ska låta våran ilska gå ut över varandra, om det inte är den andra vi är sura på.

- Hallå, jag pratar med dig! sa jag lite irriterat

Hon tittade upp och mötte min blick, jag såg att hon var på väg att börja gråta. Jag viste inte riktigt hur jag skulle agera. Så jag satte mig upp bredvid henne, tog bort datorn och drog henne till mig. Jag strök henne över ryggen, och då kom tårarna. Hon grät helt hysterisk. Jag har aldrig sett henne så här någon gång tidigare. Något måste ju verkligen ha hänt.

- Snälla gumman! Berätta vad det är som har hänt. Sa jag

Hon tog några djupa andetag, så hon skulle lugna ner sig lite. Jag hör sällan vad hon säger när hon gråter, och det vet hon. Plus att denna gång var hon helt galen. Så jag skulle knappast höra vad hon sa då.

- Mamma och jag började bråka om Lemony, jag sa åt henne innan vi åkte att hon inte fick träffa pappa när hon hade Lemony. Hon ska inte behöva ha folk i sitt liv som sen drar när det blir lite jobbigt. Och ja, resten vet du ju redan.

Jag viste inte vad jag skulle säga eller hur jag skulle bete mig. Varför hade inte Stephanie lyssnat? Vad var det som gjorde att hon var tvungen att ta hit honom just idag, hade hon hoppats på att vi inte skulle komma hem mer eller?

Jag vart avbruten i mitt tänkande av att Lemony började gråta. Hon var säkert hungrig, och eftersom att Rose låg i koma den första veckan så kör vi på mjölkersättning, istället för att Rose ska behöva kasta fram brösten. Det är någon gång det händer att hon gör det. Hon är ju tvungen att pumpa ur dom annars, och ibland så orkar hon inte det. Då brukar Lemony ta över.

Jag tog upp henne och gick ner, Rose skulle komma då hon hade tvättat sitt ansikte och lugnat ner sig lite. När jag gick ner hade jag en känsla av att hennes pappa skulle vara kvar, i hopp om att Rose skulle ändra sig. Men det var han inte, det var bara Stephanie som satt i vardagsrummet.

- Kan du hålla Lemony i två sekunder. Så får jag blanda ordning lite mat åt henne? Frågade jag
- Absolut, det kan jag göra. Men Rose skulle nog inte gilla det.
- Bry dig inte i henne just nu, jag behöver din hjälp. Sa jag och gick ut till köket för att värma på maten

Jag hörde när Rose kom ner men jag brydde mig inte om hon skulle säga något eller inte. Det är min dotter också och hon har rätt att få träffa sin mormor. Jag ställde mig i köksdörren så jag skulle kunna höra om dom började prata med varandra.

- Förlåt mamma. Jag vet inte vad det var som flög i mig. Sa Rose
- Det är lugnt gumman, jag blev bara så chockad när du sa det. Vi glömmer det nu, och jag lovar dig att det du säger angående Lemony det håller jag.

Skönt för dom att dom inte behövde säga mer till varandra än det där lilla. Det i stort sett minsta ordet, FÖRLÅT. Det kan betyda så mycket för en annan människa.



15 Kommentarer! Gillar ni det - Eller gillar ni det inte?

Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 51 - Sleeping Beauty

Efter ett tag fick mamma ett samtal så hon ursäktade sig och gick ut, men bara några få minuter efter kom hon tillbaka in.

- Rose har ramlat i trappen hemma. Hon är på väg till sjukhuset i ambulans. Vi måste åka dit, det är allvarligt!

Klumpen jag fick i magen och halsen var så stora att jag inte kunde andas. Jag kunde inte sätta ord på alla tankar som snurrade i mitt huvud just dom få sekunderna mellan mammas meningar.

- Hörde du vad jag sa? Vi måste åka.


Justins perspektivfortsättning

Jag och mamma stack ifrån mötet, dom andra förstod att det var illa då dom hade sett min mammas blick när hon kom tillbaka. Medans jag inte hade förstått något, jag gick bara med henne. Det fick inte vara sant. Om hon eller Lemony kom till skada kommer jag aldrig förlåta mig själv. Jag skulle ha varit med henne, och inte på något korkat möte som jag egentligen inte behövdes på.

När vi kom fram till sjukhuset mötte Stephanie upp oss vid dörren och visade oss upp till väntrummet för avdelningen som Rose skulle komma till.

- Du vet om att hon opereras nu va? Frågade Stephanie
- Varför det? Frågade jag chockat
- För att hon slog sig så mycket att dom var tvungna att få ut bebisen, för att Rose ska ha en chans att överleva.
- Men VA? Lilltösen då? Kommer hon att överleva?
- Det vet dom inte än. Dom kommer och meddelar oss så snart dom kan, och har stabiliserat Rose.

Jag vart helt stum, tänk om jag förlorar dom båda två. Jag hörde flera gånger att mamma försökte prata med mig, men jag orkade inte svara. Jag orkade inte med någon just nu, men jag satt kvar på stolen helt tyst och bara stirrade rakt fram.

Folk som gick förbi oss där vi satt viskade och pratade med varandra om mig, inte ens då orkade jag reagera. Dom var snälla nog att inte komma fram, även om jag älskar mina fans så var det där det sämsta tillfället att komma fram och fråga om en autograf eller något. Jag drog luvan över huvudet och tittade neråt, så att inga fler skulle känna igen mig.

Mamma kom fram till mig med en flaska vatten och sa åt mig att dricka den, så jag gjorde snällt som hon sa. Men jag sa inget, jag bara stirrade. Det kändes som att vi hade setat där i bara några minuter, men det hade vist gått en timme.

Jag plockade fram min mobil även fast jag vet att man inte ska ha den på, på ett sjukhus. Men jag loggade in på twitter och skrev en snabb tweet.

”pray for my girls. ♥”

Jag viste att det skulle bli en trend så fort någon hade sett den, och med hjälp av alla mina fans kanske dom skulle få nog av böner. Jag hoppas det om inte annat.

Mamma och Stephanie satt och pratade med varandra. Om allt mellan himmel och jord. Men jag orkade inte lyssna på deras kall prat bara för att få tiden att gå, så jag gick iväg på toa. När jag hade tvättat mina händer kollade jag mig själv i spegeln och insåg att jag såg ut som ett vrak, så jag spolade kallt vatten och sköljde sedan ansiktet riktigt ordentligt.

När jag kom tillbaka kom det en läkare gåendes, mot oss. Jag kunde inte tyda hans blick, men det var något inom mig som sa att allt hade gått bra. Eller var det bara vad jag hoppades? Det kanske inte alls var så, han kanske skulle meddela att ingen hade klarat sig. Jag satte mig i alla fall ned och väntade på att han skulle säga något.

- Hej, jag är Dr. Winston. Antar att du är Justin. Sa han och sträckte fram sin hand
- Ja, det är jag! Svarade jag och skakade den
- Jag har både bra och dåliga nyheter.
- Ge mig dom dåliga först.
- Melrose ligger i koma, men läget är stabilt.

När han sa dom 4 bokstäverna tog jag ett djupt andetag. Koma, vadå? Hur har hon kunna hamnat där. Hon slog väl sig inte så mycket. Eller hade jag missat en hel förklaring. Jag tittade upp på Stephanie som såg ganska oberörd ut för att just ha fått reda på att hennes dotter låg i koma.

- Och den bra? Frågade jag
- Det är att du min vän har precis blivit pappa åt en söt liten tös. Hon är dock inte så stor, och ligger i kuvös. Men hon lever och mår bra.

Jag tittade på mamma när han sa det, och hon log med hela ansiktet. Hade jag blivit pappa, en månad tidigare? Nu var det bara för Rose att vakna, så vi kunde bli en hel familj. Hon kunde inte lämna mig nu i alla fall. Jag klarar mig inte utan henne.

- Får jag träffa henne? Frågade jag nervöst
- Så klart du får. Följ med här. Sa han och började gå

Han hade långa ben, så jag var tvungen att ta många fler steg än han, och han gick fort. Så det var nästan så att jag sprang bakom honom. När vi kom fram till ett rum öppnade han dörren och sa åt mig att gå in. När jag väl kom in och såg kuvösen gick jag sakta fram till den och såg en liten tjej ligga där och sova. Hon hade lite slangar runt sig, men det hjälpte henne bara. Men det var hemskt att se.

Jag kunde inte riktigt ta in att det var mitt barn. På sidan av den fanns det två stora hål, som man kunde stoppa in händerna i om man ville känna. Så jag tvättade mina händer och satte mig på en stol precis bredvid henne. Jag tvekade en sekund innan jag stoppade in mina händer. Hon var så len, och så gosig. Egentligen ville jag ta upp och hålla henne mot bröstet. Men jag fick allt vänta med det ett tag.

Det rann massa tårar efter mina kinder, den ena sidan var nog för att Rose inte var med mig just nu, och den andra var för att jag hade världens sötaste dotter. Det knackade till på dörren och mamma och Stephanie kom in.

- Är det okej om vi kommer in en sväng? Frågade mamma
- Självklart, farmor och mormor. Svarade jag med ett leende
- Du vet vad vi har sagt om det där. Svarade mamma

Vi började skratta, och dom smög fram till mig. Jag såg på mamma att hon var stolt. Men hon kunde inte bli stoltare än mig, så var det vara.

- Grattis pappa! Sa Stephanie och tog mig på axeln
- Tack mormor. Svarade jag och log

Vi satt där inne ett tag, och om jag inte mins helt fel så var det första gången dom fick veta vad hon skulle heta. När jag berättade det för dom, såg jag att Stephanie började gråta. Och jag förstod varför, men det gjorde nog inte mamma.

- Anledningen till att hon gråter är för att Lemony var Mel´s mellannamn. Sa jag

Mamma tittade bara på mig och nickade, samt strök Stephanie över ryggen.

När vi hade setat där inne en timme kom läkaren tillbaka och sa att vi var tvungna att lämna rummet för att dom skulle ta lite prover och sånt, så jag frågade om jag fick besöka Rose undertiden, han talade om vilket rum hon låg i, och jag gick dit. Men själv, mamma och Stephanie skulle gå till caféet. Hon är nog mycket väl medveten om att jag tar hans om hennes dotter.

Väl framme vid rummet tvekade jag lite, jag vart nervös över hur jag skulle reagera när jag såg henne. Anledningen till att hon låg så här var tydligen för att hon hade förlorat mycket blod under operationen, och att hon hade slagit i huvudet rejält i fallet.

Jag tryckte ned handtaget och sköt upp dörren. Det såg ut som att hon sov, bortsett från alla slangar och skit hon hade på sig. Hon var lika vacker som vanligt. Läkaren hade även sagt att hon kunde vakna när som helst, hon kanske behövde höra något som hjärnan reagerade på.

- Snälla Rose, du får inte ligga såhär speciellt länge till. Lemony behöver sin mamma, precis som jag behöver min tjej. Vi ska bli en familj, vi tre. Glöm inte bort att vi ska flytta ihop. Lemony är föresten fruktansvärt lik dig, hon har tydligen min näsa. Men resten var en kopia av dig enligt våra mammor. Jag vill höra din röst, mer än någonsin.

Jag tog hennes hand och kramade om den, pussade på den. På något sätt inom mig hoppades jag verkligen på att hon hörde mig. Den kemin som fanns mellan oss då hon andades själv kunde inte bara rinna ut i sanden, vi hörde ihop. Så var det bara.

1 vecka senare
Lemony mådde tydligen konstigt nog hur bra som helst och fick komma ur kuvösen, och följa med mig hem. Fast vi åkte aldrig hem, dom hade ställt in en extra säng till mig hos Rose. Så jag sov hos henne, tillsammans med vår dotter. Jag pratade hela dagarna med Rose, och berättade vad Lemony gjorde. Hur hon var, om hon sov eller åt.

Jag satt och pratade med Rose då det plötsligt knackade på dörren.

- Kom in.
- Hej Justin. Hur mår ni? Det var en kvinnlig sköterska som kom in
- Vi mår hur bra som helst, men Rose vet jag inte.
- Okej, ska höra med doktorn om han kan svara på det. Jag tänkte låna Lemony en vända så jag får ta lite prover på henne. Och se om hon gör några framsteg. Går det bra?
- Det går hur bra som helst.

När hon tog med sig henne ut, blev det genast mycket tänkande från min sida. Jag har inte haft tid med det då jag haft henne i knä hela tiden. Jag gick och satte mig bredvid Rose igen, och började prata.

- Vart var vi? Jo, jag berättade för dig hur mycket jag älskar dig. Fast det vet du ju redan. Men jag får aldrig nog av att berätta det för dig. Du betyder allt för mig, så jag tycker att du kan vakna nu. Om inte annat gör det för Lemony, hon behöver dig mer.


Melrose perspektiv


Även om Justin inte trodde det vissa gånger så kunde jag faktiskt höra honom. Allt han berättade om vår dotter, hur söt hon var och hur lik hon var mig. Jag förstår inte varför jag inte vaknar upp. Jag hör ju allt som händer runt omkring, men jag känner inte mina kroppsdelar. Jag har försökt flera gånger att koncentrera mig på en viss del för att få den att röra på sig, men det funkar inte.

Jag hörde att det kom in någon i rummet och jag hörde även att Justin sa att han skulle komma tillbaka senare. Undra vem det var som kom nu då.

- Gumman, snälla.

Jag hörde att det var mammas röst innan hon bröt ihop. Jag ville så gärna torka hennes tårar och säga att allt skulle bli bra igen, men min kropp och hjärna ville inte samarbeta som jag ville. Så det blev inte så.

- Kom tillbaka till mig. Snälla, jag vill inte förlora den enda och sista dottern jag har kvar i livet. Tänk på att du har blivit mamma, det du gick och släpade på i 8 månader har äntligen kommit till världen. Och vi ska inte prata om hur Justin mår. Han ser ut som ett vrak, rent ut sagt. Han har inte vart hem en enda gång denna vecka. Han sitter med Lemony i knä hela dagarna, om han inte pratar med dig.

Nu fick jag reda på hur länge jag hade legat här, en vecka. Min dotter är en vecka och jag har inte fått hållit eller sett henne. Hädanefter tänker jag lägga ner all kraft jag har på att bevisa att jag lever, och att jag hör dom.

- Jag ska kila hem nu gumman. Men jag älskar dig och väntar på er där hemma. Justin kommer tillbaka om några minuter.

Jag hörde bara hur dörren slogs igen efter det.

- Älskling, Lemony mår bra. Dom tog nyss prover på henne, och det var snabba resultat. Så hon är fullt frisk, även om hon är för tidigt född. Tänk om jag hade vart hemma när allt detta hände, då kanske du inte hade legat här. Vi kanske hade legat hemma nu och kollat på en film, eller något annat. Allt detta är mitt fel, det är jag som borde ligga här och inte du.

Där fick jag nog på att höra honom säga sådana saker, han ska inte ligga någonstans förutom i mina armar när jag vaknar. Hur kan han ens säga så? Känseln i kroppen började komma tillbaka, och jag kände att Justin låg på min arm, i alla fall med sitt huvud. När jag tillslut fick upp mina ögon såg jag att Justin blundade. Så jag skulle spela honom ett litet spratt.

- Kyss mig så törnrosa vaknar! Harklade jag fram

Justin tittade upp på mig men gjorde ingen reaktion i ansiktet utan kastade sig över något och gick där ifrån. Efter bara några sekunder kom det in massa läkare och kollade till en maskin bredvid mig.

- Hur mår du? Jag är Dr. Winston. Frågade en läkare
- Torr i halsen bara, annars mår jag nog ganska bra.

Han gav mig ett vattenglas med ett sugrör i, och jag tog 3 rejäla klunkar. Sen gav jag honom det.

- Vart tog Justin vägen? Frågade jag
- Jag tror att han gick ut för att ringa din mamma. Jag är inte säker, men jag tror det.
- Okej, hur länge blir jag kvar här nu då?

Han tittade konstigt på mig, precis som att jag hade glömt något. Det var då jag kom på det.

- Men herregud, får jag träffa min dotter?
- Jag trodde faktiskt att du skulle fråga tidigare. Jag vet inte om det är så smart att du håller i henne, eftersom att dina muskler inte har kommit tillbaka ordentligt, men jag hämtar henne.
- Behövs inte, jag har henne med mig. Sa Justin när han kom in i rummet

Han kom fram till mig och hade hon i sitt famn, han pussade mig en snabbis, och satte sig bredvid mig. Jag hissade upp ryggstödet på sängen så att jag satt halvt. Hon var så fruktansvärt liten, och så söt. Var hon verkligen min?

Jag lyfte min arm försiktigt och märkte på en gång att den inte var lika stark som den brukade vara, men jag försökte i alla fall. Jag förde fram den så att jag nådde Lemony´s huvud, och strök henne försiktigt över pannan. Hon såg så skör ut, så jag vågare inte röra henne mer. Jag tror att Justin märkte det.

- Vad är det? Frågade han och kollade på mig
- Är det där verkligen vår dotter?
- Klart det är, vems skulle det annars vara? Svarade han chockat
- Hon ser så liten och så skör ut, hur ska jag klara av att ta hand om henne?
- Du kommer bli den bästa mamman någonsin. Och jag finns vid din sida hela tiden. Jag trodde inte heller att jag skulle klara av det, men jag har haft henne i 3 dagar, och det har gått hur bra som helst. Hon är en ängel, precis som sin mamma.

Han gav mig ett leende, just det leendet jag alltid har älskat. Jag sträckte fram mitt huvud så att våra läppar nuddade varandra, samtidigt som jag viskade, jag älskar dig. Han log och tryckte sina läppar mot mina, gav mig en kyss jag sent kommer glömma.

- Jag har aldrig i hela mitt liv varit så rädd som denna vecka, jag vet helt ärligt inte vad jag hade gjort om du inte hade vaknat igen. sa han och höll om mig
- Jag lämnar dig aldrig, promies!

Den natten såg jag när den underbaraste låg och sov i sängen bredvid mig, han hade tagit sig en dusch innan han gick och la sig. Hans mamma tvingade honom till det, då han tydligen hade vägrat hela veckan, lortunge! Lemony låg i en sån barnsäng, som dom hamnar i efter födseln, bredvid mig. Jag fick dock inte gör något om hon vaknade, för att mina muskler inte hade vant sig än. Så jag skulle väcka Justin om det var något.



Inte lika långt som det före, men det kom ut ett iaf! :) Jag har lite små funderingar om vad som ska hända, men dom är inte många. Så jag behöver lite mer förslag! ^^ Minnst 20 kommentarer.

Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 50 - Something Went Wrong

Det är väl drygt 2 månader kvar till beräknad födsel och jag lider verkligen när jag ser Rose och hennes mage. Allt ser ut att vara 100 gånger så jobbigt. Men snart är det över, och jag får ta över. Jag längtar verkligen.

När klockan hade blivit runt 11 på kvällen var vi klara med allt och hade precis ätit. Vi gick och borstade våra tänder och sen bäddade vi ner oss.

- God natt min prins. Sa hon och kysste mig
- Sovgott prinsessan! Svarade jag och la armen om henne

Just i det ögonblicket var jag så lycklig man kunde vara, trodde jag. Jag somnade i alla fall med ett leende på läpparna.


Melrose perspektiv – Dagboks anteckningar

”Drygt en månad kvar tills vi får träffa den lilla tösen. Jag är riktigt nervös över allt med förlossningen, men allt kommer att gå bra. Hoppas jag. Eller det SKA gå bra. Efter att man har sett alla förlossningsprogram och sånt så är man ju lite rädd, det ska ju liksom ut en hel unge genom min.. ja! :P Det är obegripligt, men sant.  

Nu bor vi hemma hos mamma och hon släpper mig inte med blicken, hon säger att det kan hända när som helst. Jag trodde inte att en människa kunde gå mig på nerverna så mycket, men hon gör det. Vist, hon vill mitt bästa. Men att hon säger åt mig att jag inte får springa i trappor, det har jag ju gjort hela mitt liv.

Tanken av att Mel är borta har väl inte lagt sig riktigt, det känns konstigt att besöka en sten med hennes namn på, och prata med den precis som att hon satt framför mig. Men jag besöker henne nästan varje dag, med eller utan Justin. Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta, och jag kan inte förstå hur en människa kan köra på en annan och sen smita från platsen, hade han/hon ringt på hjälp på en gång hade Mel kanske setat bredvid mig just nu.

På tal om han, vi ses knappt på dagarna längre, han har så mycket att göra. Dom planerar hans kommande turné, som blir av nästa sommar, då han inte hade någon i år. Men han befinner sig fortfarande i ATL då min mamma har sagt att han inte får lämna staden ifall det skulle hända något. Men vi sover så ofta vi kan tillsammans. Och det är ändå skönt, att han springer omkring på dagarna men att han kommer till mig på kvällarna. Han vet att jag knappt kan sova utan honom. Så det är skönt. ”

Jag vart avbruten i mitt skrivande av att mamma ropade och sa att maten var klar. Det luktade grillat så jag antog att hon satt ute, och mycket riktigt. När jag kom ut satt hon vid bordet, det var dukat för tre. Och så vitt jag viste skulle inte Justin komma hem än på ett tag.

- Vem mer ska äta? Frågade jag och satte mig ned
- Bli inte arg nu. Men din pappa är också här. Svarade hon med lugn röst
- Jag har ingen pappa. Men vist får väl den människan äta här om han känner för det. Svarade jag och reste mig från bordet

Mamma ropade flera gånger på mig att jag skulle komma ner och äta efter att jag hade gått upp på mitt rum. Men jag vägrade sitta där och låtsas som att inget hade hänt. Kommer aldrig på frågan. Jag hade inte sett honom en enda gång sen den dagen han lämnade min mamma, mig och min syster. Fören han kom och ringde på samma dag som Mel´s begravning, så beter man sig inte om man vill ha respekten från andra.

Jag låg på min säng och läste lite gamla tidningar, sådana jag egentligen redan läst 100 gånger. Men det fanns inget annat att göra. Jag hade fönstret öppet och hörde hur dom två satt och skrattade nedanför. Det var så pinsamt att min mamma kunde köpa hans lögner och allt han vräkte ur sig. Men det får stå för henne, han ska inte få träffa mitt barn.

Efter ett tag med tidningen i handen orkade jag inge mer, så jag letade på min mobil och skrev ett sms till Justin.

”Hej älskling! Jag saknar dig så det gör ont. Dina andetag tillsammans med mina skapar en vacker melodi, och nu är den inte vacker mer. Jag hoppas att jag får träffa dig snart, känna dina armar runt mig. Och höra dig viska fina saker i mitt öra. Allt är bara förjävligt nu, hon som ska vara min mamma sitter nere och skrattar tillsammans med han som har gett mig mitt DNA. Åhh, miss u boo! Älskar dig gör jag också!”Skicka

Jag viste att han inte hade ljud på mobilen när han satt och pratade med Scooter och gänget, men jag hoppades att han skulle känna att det vibrerade, och svara. Jag satte mig ned vid datorn och kollade runt på lite olika skvaller sidor, men inget av intresse fanns det där heller. Så jag loggade in på twitter och kollade runt där. Justin hade skrivit en ny för 1 timme sedan.

”I miss my two girls back home. I love you.”

Är han inte för söt eller? Jag vet att han kommer bli den bästa pappan någonsin, och det gör så att jag kan slappna av. Det är så fruktansvärt skönt att veta att man kan lita på honom igen, efter allt som har hänt. Han tjatar hela tiden på att Lemony ska komma, och jag vill inget hellre.

Innan jag loggade ut från twitter så kollade jag runt lite där också, och massa fans till Justin stöttade oss verkligen. BiebsBabyILY var en trend på twitter, och det är ju lite roligt. Vad gör dom inte för honom egentligen? Jag uppdaterade min egen, som jag inte hade gjort på ett tag.

”I miss my boy, and i love him. Biebs” 

Jag la mig i sängen igen och tog fram min mobil för att ringa Candy, henne hade jag inte pratat med på länge. Just nu vet jag i alla fall att hon är i Kanada med Ryan, men jag måste verkligen prata med henne. Det tog ett tag för henne att svara.

- Heeeeej, har hon kommit? Svarade hon
- Haha, nej inte än. Men jag önska att fallet var så.
- Kan tro det, är det jobbigt för dig?
- Det kan man säga att det är. Men det var inte därför jag ringde. Sa jag med en nedstämd röst
- Nehe, har det hänt något?
- Nej, eller jo. Mamma sitter nere och har bjudit min pappa på middag.
- Skojar du med mig? Vad tänker hon med?
- Ja, det var det jag hoppades att du skulle kunna förklara för mig.

Vi fortsatte prata om pappa. Men ingen av oss kom fram till något vettigt om honom. Hon har alltid hemma hos mig när jag bodde i New York, så hon vet mycket väl hur min pappa kan vara. Inte vet jag om allt detta kom då min mamma fick ett högre jobb och vi var tvungna att flytta, och han fortfarande bara var hemma. Varken jag eller Mel har någonsin vart riktigt jobbiga. Dom gångerna som Mel var det var det alltid jag som tog diskussionen med henne, pappa la sig aldrig i det.

När jag och Candy hade pratat i en timme hörde jag hur det pep till i min mobil. Men jag orkade inte kolla, antog att det var ett sms jag fick. Men det fick vänta tills vi hade pratat klart. Vi bestämde att hon skulle komma om två veckor, och vara här tills jag hade fött. Ryan skulle komma på en gång då han fick besked om att Lemony var född. Vi sa hejdå och la på.

”Sööötnoooos, älskling, gumman, osv. Du är allt för mig! Jag saknar dig också, och det syns på mig. Mitt leende glömde jag hos dig, så jag hoppas att du använder det åt mig. Jag ska försöka komma hem ikväll när vi är klara, det är inte så mycket kvar nu. Och när allt detta är över är det du och jag dygnet runt. Du blir inte av med mig i första taget. Jag hoppas verkligen att du inte tröttnar på mig, när allt är så här. Och angående din mamma, bry dig inte i henne. Hon vill sig säkert väl, men du behöver inte fler människor i ditt liv som bara drar sen. Du vet att jag älskar dig, och kommer alltid göra det.”

Jag märkte inte fören jag la ner mobilen att det rann tårar från mina blå, men det var glädjetårar. Han får mig alltid att falla sådana då han säger så fina saker till mig, och påminner mig hela tiden om hur mycket han älskar mig. Han gör mig lycklig. Jag mår bra av att ha han runt mig, så det är lite jobbigt när vi är på två olika ställen. Men bara tanken av att jag får se honom ikväll gör mig den lyckligaste.

Istället för att ligga inne på mitt rum resten av dagen tog jag tjuren i hornen och gick ner till dom två som ska vara mina föräldrar. Dom satt fortfarande ute och pratade, men istället för att gå ut på en gång så gick jag in i köket och blandade ordning ett glas saft. Så jag hade något att göra undertiden som dom skulle predika för mig, eller i alla fall mamma.

När jag kom ut sken mamma upp som en sol, medans pappa bara tittade på mig. Han kollade på min mage och fick stora ögon, egentligen vet han nog inte om att jag och Justin ska ha barn. Om inte mamma har sagt något, vilket jag inte tror, med tanke på hur han reagerade. Och då han kom hit och trodde han fick komma in, hann han nog inte se mig.

- Ska du ha barn? Frågade han, och jag fick svar på mina inre tankar
- Japp, det ser så ut. Svarade jag och satte mig ned
- Vem är pappan, och när ska du ha?
- Justin, vi är tillsammans igen. Och jag ska ha om en månad ungefär. Allt detta hade du vetat om du hade valt att stanna kvar i mitt liv. Men du valde bort oss mot en ny familj. Hur gammal är din yngsta föresten?

Pappa tittade bara på mig, efter sättet jag hade svarat honom. Mamma blängde på mig, men det sket jag i. För jag tänker inte sitta där och låtsas vara trevlig fast jag egentligen bara vill skälla ut honom, så jag kompromissar lite, halva - halva.

- Han fyllde 1 i augusti.
- Det måste kännas förjävligt att vara så gammal och ha en son som är 1. svarade jag spydigt
- MELROSE. Ge dig nu! Sa mamma
- Nej, han lämnade oss. Kommer du ihåg det? Minns du att han hittade en ny familj, och har nu en son också, som ska vara min halv bror. Minns du att min syster dog, och att han inte hörde av sig. MINNS DU DET!? Skrek jag så tårarna rann

Mamma tittade bara på mig, hon hade nog inte mage till att skrika tillbaka. Pappa ursäktade sig och gick. Jag vet inte vart han tog vägen, och just då brydde jag mig inte heller. Hur kan man som människa inte bry sig?

- Han ska aldrig få träffa Lemony. Hör du det? Det enda han kommer få se av henne är alla bilder på henne i tidningen. Tar du dit henne då var det sista gången du såg henne också.
- Varför är du så här? Han försöker ju.
- Med vad? Melanie är död, vad finns det att rätta till?
- Jag vill inte förlora dig också. Det var pappa som hade anslutit sig till oss igen

Jag orkade inte höra mer, på varken mamma eller pappa. Så jag gick tillbaka upp på mitt rum. Jag lovade mitt inre att försöka, men jag klarade inte av det. Jag vill inte att Lemony ska lära känna honom, och enda sättet är att inte själv ha honom i mitt liv.

När kvällen började närma sig, och pappa hade lämnat oss, genom att ropa ett hejdå. Han kom inte ens upp, så mycket försökte han. Jag gick in på badrummet och tvättade av mig sminket och borstade tänderna. Sen gick jag fram till sängen och började klä av mig, helt plötsligt kände jag två händer som smekte mig fram på magen. Jag blev rädd då jag inte hade hört någon komma in.

- Blev du rädd? Frågade Justin
- Ja, det blev jag, jag hörde inte att du kom in. Jag har saknat dig idag. Sa jag och kysste honom
- Jag har saknat dig också. Mer än du kan ana. Sa han och började knäppa upp min bh

Han gick iväg in på toa och borstade sina tänder och kom ut till mig igen, klädde av sig och hoppade ner under mitt täcke. Han var jätte trött och det syntes på honom, men han försökte hålla sig vaken. Varje gång han tittade på mig så log jag.

- Åh vad jag är glad att du är här. Sa jag och drog mina fingrar genom hans hår
- Jag har verkligen saknat att få hålla om dig när jag sover. Eller vakna av att du sparkar mig eller snarkar. Ska jag berätta en hemlighet för dig?
- Ja, det tycker jag du ska göra. Sa jag och lät riktigt nyfiken
- Dom gångerna du somnar före mig, ligger jag vaken och tittar på dig ända tills mina ögon inte orkar mer. Du är så vacker när du sover. Du ser ut som en ängel, och jag kan inte förstå att du är min. Om jag smeker dig på magen eller bort en hårslinga från ditt ansikte så ler du i sömnen, vet du hur fint det är?
- Sluta, du gör mig generad! Sa jag och la händerna för ansiktet

Han skrattade bara åt mig, och tog bort dom så han kunde kyssa mig. Stötarna som går genom min kropp när han tar i mig måste vara fyllda med 1000 volt. Jag måste ha ett bo i min mage med fjärilar, för dom flyger omkring precis som att man vore nykär. Det är en härlig känsla, och jag vill att den aldrig ska försvinna. 


Justins perspektiv

Precis som alla andra nätter låg jag vaken och tittade på henne. Det finaste i min värld ligger bredvid mig. Och jag får hålla om henne. Bara det gör så att jag mår bra. Jag behöver inte se henne varje dag, eller hela tiden. Allt jag behöver är att hon säger att hon älskar mig, och det sa hon precis innan hon somnade. Vi har pratat mycket med varandra om känslorna som vi har inom oss, det om att hon har fjärilfest i magen när jag tar i henne. Jag ska inte ljuga, det känns som att jag är nykär när jag ser henne. Precis som att man har frågat chans på varandra, den känslan. Då man är nyfiken och aldrig innan vågat prata med en tjej. Allt är nytt och man vet inte om man vågar för att man är rädd att göra fel.

På morgonen vaknade jag av att Rose slog ut sin arm rakt över bröstet på mig, så att jag hostade till. Hon är bra kul i sängen, hon sover aldrig helt still. Alltid ska det vara något, jag vet inte hur många gånger hon har puttat ur mig, och det är ju inte skönt att landa på golvet när man sover. Men det gör mig egentligen inget, jag får ju sova bredvid henne.

Jag valde att inte väcka henne, för hon såg ut att sova ganska skönt där hon låg som ett kors i sängen. Armar och ben åt olika håll. Jag gick in och tog mig en dusch, sen klädde jag på mig och gick ner till köket. Stephanie satt där vid bordet och läste tidningen. Men hon hade inte tagit undan frukosten.

- God morgon. Sovit gott? Frågade hon när jag började bre några mackor
- God morgon. Absolut, det har jag gjort! Men din dotter slog mig så jag vaknade.
- Haha, Ja. Hon har nog aldrig sovit lugnt.
- Nej, inte så länge jag har känt henne i alla fall. Och för det får hon frukost på sängen av mig.
- Du är väl för söt. Skäm inte bort henne för mycket bara, då får jag det jobbigt när du inte är här. Sa hon och skrattade

Jag skrattade jag också och sa att jag inte kunde lova något. När jag var klar med mackorna tog jag fram juice och hällde upp det i två glas. Sen tog jag en bricka och la allt på, och gick upp till Rose igen. Hon låg fortfarande och sov, med den där stora magen i vädret. Det ser lite kul ut på täcket. Värsta kullen.

- Älskling, vakna. Sa jag

Jag ställde ner brickan på sängbordet och böjde mig över henne så jag kunde kyssa hon. Jag kände direkt att hon log och besvarade kyssen. Hon tog tag i min tröja och drog ner mig bredvid henne, hon fortsatte kyssa mig och smekte mig över ryggen.

- Jag har gjort frukost åt dig. Kan du äta den?
- Men vi som hade det så mysigt. Sa hon och putade med underläppen
- Haha, men det kan vi ha när som helst. Äter du inte kanske du tynar bort.
- Nu var ju du rolig, titta hur jag ser ut. Rund överallt.
- Du är inte runt, du är fin. Sa jag och pussade henne i pannan och tog en smörgås

Vi satt i hennes säng och åt samtidigt som vi pratade om dagen, vad vi skulle göra, men på olika håll igen. Jag skulle som vanligt iväg på möte med mitt crew, det kan inte vara många fler möten som behövs för att få klart allt. Rose hade bestämt sig för att ta sig en vända till stan och kolla om hon kunde hitta nå mer som vi behövde. Och töntig som jag är, men jag gör det bara av en anledning, och det är för att jag är rädd om henne. Jag ringde Kenny och frågade om han hade tid att vara med henne, även om Rose protesterade så gav jag mig inte.

- Men baby, jag klarar mig! Sa hon och tittade lidande på mig
- Det gör du säkert, men jag vill inte att något händer dig! svarade jag och drog henne till mig

Hon gick in i duschen och jag plockade undan all disk och gick ned med den. Stephanie satt fortfarande kvar men nu läste hon en annan tidning. Jag ställde in alla tallrikar och glas i diskmaskinen, jag älskar den som uppfann den. Man behöver inte diska, och det är bra.

När jag kom upp på Rose´s rum igen såg jag att hennes dagbok låg på sängbordet så jag tog upp den och rev ur sidan längst bak och tog en penna för att skriva ett litet brev till henne. Det blev inte så långt, men jag vet att hon kommer läsa det och le. Innan hon kom ut ur badrummet stoppade jag tillbaka papperet där hon kommer börja skriva nästa gång. Så hon får syn på det då.

Hon kom ut ur badrummet i bara underkläder och en turban på huvudet av en handduk. Någonting jag saknar ganska mycket är att få trycka hela min kropp emot hennes, men det går inte med den där magen i vägen, så nu får lilla Lemony komma ut. Hon gick in i garderoben och kollade efter kläder.

- Faaan den här magen gör så att jag inte kan ha något på mig. Hörde jag henne säga
- Det är snart över, gumman!
- Ska jag gå naken till dess eller? Frågade hon och skrattade
- Haha, nej. Helst inte, för då har du andra grabbar efter dig!

Vi började skratta båda två och hon kom ut i en klänning som inte satt åt runt henne. Hon vart och se riktigt söt ut. Eftersom att klockan var 10 och vårat möte började halv 11 så var jag tvungen att dra.

- Jag måste åka nu. Men jag kommer tillbaka när vi är klara för idag. Sa jag och kysste henne
- Okej, jag saknar dig redan. Sa hon och kramade om mig

Jag gick ner och sa hejdå till Stephanie.

När jag kom fram till kontoret som vi hade här i ATL, satt alla och väntade på mig. Inte kunde jag väl vara sen heller? Jag gick in och satte mig bredvid mamma och Scooter, med ett leende på mina läppar.

- Varför ler du så där? Frågade Usher
- För att jag är den lyckligaste i världen, så det så. Svarade jag och lipade mot honom

Alla började skratta åt mig, men jag var inte sen med att skratta jag också. Jag tror att Usher tror att jag log åt något helt annat, han om någon vet att jag och Rose inte har legat med varandra på ett tag. Så han trodde säkert att vi ”äntligen” hade gjort det. Men så var inte fallet.

Under hela dagen som vi höll på att diskutera alla saker fram och tillbaka, och komma på lösningar om planen inte funkade fullt ut så fick jag en liten rast. Jag var tvungen att sträcka på benen och få luft. Som tur var fanns det en balkong som jag kunde gå ut på, än att gå ner och troligtvis aldrig komma där ifrån.

Jag satte mig ned på en stol som stod är ute, och det var skönt med frisk luft. Jag tog fram min mobil och såg att Rose hade skrivit ett sms.

”Snygging! Du är min ♥”

Varje gång jag såg hennes namn började jag le, och det där meddelandet var ju inte bara gulligt, det var ju roligt också. Precis som att jag inte viste att jag var hennes. Hon är min, så det vore ju konstigt annars. Men jag skrev tillbaka.

”Söötnoos! Ni är mina ♥”

När jag ändå hade telefonen uppe kunde jag lika gärna logga in på twitter och spendera lite tid med mina fans, känns som att jag inte har gjort det på länge. Tänk att det är över 11 miljoner som följer mig, den som har mer följare än mig är Lady Gaga. Men fortsätter det så här, har jag väl gått om henne snart.

Jag kollade igenom vad folk hade skrivit till mig och jag hittade massa olika videor som tjejer hade gjort, satt ihop massa olika filmklipp på massa som satt och sjöng, så det vart hela låtar. Vissa RT jag tillbaka och sa att dom var bra, jag kan inte göra det med alla. Det skulle aldrig ta slut, men vissa får sin #neversaynever upplevelse.

Innan jag loggade ut följde jag lite fans tillbaka, och skrev en ny tweet.

”sitting in a meeting with the crew about the upcoming tour”

Bara av dom där få bokstäverna kommer folk bli galna. Jag skulle vilja vara med någon gång då biljetterna släpps, och se hur fort det går. Men det kan ju vara helt annorlunda nästa år, ingen kanske gillar mig längre. Det är sånt som visar sig med tiden.

När jag insåg att jag hade suttit där ute i 20 minuter gick jag in igen. Dom andra var redan i full gång och planerade in dom sista länderna på kartan, och just det orkade jag inte lyssna på speciellt mycket. För oavsett vart jag åker någonstans får jag inte den privata tiden jag vill ha mellan konserterna, men det är sånt man får tåla om man ska vara i mina skor.

När klockan började närma sig 6 på kvällen kände jag att min mobil vibrerade till men jag orkade inte ta upp och se vem det var som ringde just då, utan gjorde det då jag kände att det slutade. Det var ett nummer jag inte hade. Så jag la inte ner så mycket energi på det, utan ändrade så att jag inte kände vibraton.

Efter ett tag fick mamma ett samtal så hon ursäktade sig och gick ut, men bara några få minuter efter kom hon tillbaka in.

- Rose har ramlat i trappen hemma. Hon är på väg till sjukhuset i ambulans. Vi måste åka dit, det är allvarligt! 

Klumpen jag fick i magen och halsen var så stora att jag inte kunde andas. Jag kunde inte sätta ord på alla tankar som snurrade i mitt huvud just dom få sekunderna mellan mammas meningar.

- Hörde du vad jag sa? Vi måste åka.



Vad kommer hända nu då? Jag är själv jävligt nöjd med detta inlägg och jag hoppas att ni också är det, lämna gärna en kommentar då och skriv vad som var bra, och vad som var dåligt! :)

Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 49 - Funeral

Eftersom att Mel aldrig gillade svart tänkte jag inte bära det på hennes begravning heller. Jag tog en vit kort klänning, och ett par solglasögon. Justin hade på sig ett par lila jeans och en vit kavaj. När vi var klara för att åka till begravningen gick vi ut till limousinen, det var jag, Justin, Mamma, Pattie och Jeremy. Jazzy och Jaxon fick vara hos Justins mormor och morfar. Det var tyst hela vägen, men när vi kom fram och alla hade gått ur bilen drog Justin mig till sig och sa.

- Jag älskar dig, och finns alltid vid din sida. Var stark, för det var så Mel såg dig, som den starkaste. sen kysste han mig.


Justins perspektiv

- Jag älskar dig också. Utan dig hade jag aldrig klarat detta. svarade hon mig efter kyssen

Vi gick ur limousinen tillsammans och möttes av paparazzi, det blixtrade från alla håll och kanter, men varken jag eller Rose brydde oss i dom. Från flera olika håll hörde jag hur dom ställde frågor som dom egentligen inte hade något med att göra. Jag la min hand i svanken på Rose och gick rakt igenom hela klungan. Hon bar svarta solglasögon, och det förstod jag, för hennes ögon var röda som tomater.

När vi kom in i kyrkan var det tyst, och längst där inne stod den vita fina kistan. Om man nu kan tycka att en kista är fin. Vi gick tysta båda två tills vi kom till dom två tomma stolarna längst fram, då det knakade lite i dom när vi satte oss ned. Bredvid Rose satt Candy, tråkigt att man ska behöva ses på under sånna här omständigheter. Jag höll Rose i den ena handen och Candy höll henne i den andra. När prästen började prata såg jag att det rann tårar på både Rose´s och Candys kinder.

Det var jobbigt som fan att sitta där inne, speciellt att se Rose gråta. Under hela tiden som vi satt där höll jag henne i handen, och vissa stunder kramade hon om den riktigt hårt.

När jag släppte låter Pray och Mel hade hört den, hade hon tydligen skrikigt rakt ut att det var den bästa låten hon någonsin hört. Hon hade även sagt men troligast på skoj att hon ville ha den på sin begravning, så Rose frågade mig för en vecka sedan om jag ville spela och sjunga den i kyrkan. Och det kunde jag inte säga nej till.

Efter att prästen hade pratat klart signalerade han åt mig att det var min tur. Så jag reste på mig och gick fram till pianot, tittade upp mot taket och sa.

- Den här är för dig Melanie Lemony Black!

När jag hade spelat och sjungit klart rann även tårarna på mina kinder, det lät kanske inte så bra på slutet, men hon fick sin önskan uppfylld. Jag kommer sakna henne, och alla hyss hon hade för sig. Hon var älskad och kommer alltid att vara.

Efter begravningen
Vi satt alla hemma hos Rose, deras hus var stort nu när det saknades två familjemedlemmar. Jag tyckte att det var konstigt att hennes pappa inte hade hört av sig, eller visat sig. Mina tankar vart avbrutna av att det ringde på dörren. Rose tittade på mig med en kan-du-vara-snäll-och-öppna blick, och det gjorde jag.

Mannen som stod utanför var iklädd en svart kostym och hade blommor i handen, jag kände igen honom så väl, det var Rose´s pappa.

- Vad gör du här? Frågade jag med en arg ton
- Det är min dotter om du inte viste det?
- Klart jag vet, men det har du inte visat hittills. Är inte så säker på att någon vill ha dig här.

- Älskling, vem är… VAD FAN GÖR DU HÄR?? Skrek Rose när hon fick syn på honom

Han hann nog inte ens reagera innan hon slog igen dörren i ansiktet på honom. Det var det minsta han förtjänade, hur kan man dyka upp och låtsas som att inget hade hänt? Rose sprang upp på sitt rum med mig efter sig. Hon satte sig i sängen, nästan lutad mot sänggaveln, så jag klämde ner mig bakom henne, med benen på varsin sida.

- Älskade tjej! Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Känns som att jag bara är i vägen. Sa jag och höll om henne
- Du är inte i vägen. Du hjälper mig genom dagarna bara genom att finnas. Jag älskar dig.

Resten av dagen satt vi där inne under tystnad och bara höll om varandra, hennes tårar slutade inte rinna. När folket började ge sig av kom dom in och sa hejdå och beklagade. Jag tyckte dock inte att hon behövde höra det hela tiden. När Candy kom in i rummet och satte sig bredvid oss lät jag dom två vara själva, så jag lämnade dom ensamma.

- Hur mår du grabben? Frågade pappa och la en värmande hand på min axel
- Åt helvete, det är jobbigt som fan att se Rose så här. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra.
- Det räcker med att du håller om henne eller bara finns där. Hon älskar dig oavsett vad.

Jag kramade om pappa och sa att jag älskar honom. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom i sådana situationer. Han hjälper mig mycket mer än vad han tror.

1 vecka senare
Dagen var här då tidningen skulle komma ut i butiken, men jag skulle få den hemskickad. Jag har vart nyfiken sen vi tog bilderna, men just då var jag mer nervös. Dom kan ha vinklat allt åt helt fel håll, och sen viste jag inte hur alla fans skulle reagera när det blev bekräftat.


Melrose perspektiv

På morgonen en vecka efter min systers begravning vaknade jag hemma hos Justin och av att han kysste mina nyckelben. Jag log åt honom med stängda ögon och smekte hans mage med en hand.

- God morgon älskling. Sa jag när jag hade fått upp ögonen
- God morgon min sköna. Svarade han och kysste mina läppar

Kunde dagen börja bättre? Vi låg kvar i sängen och bara tittade varandra djupt i ögonen, jag hade nästan glömt bort att man kunde drunkna i hans. Men det blev jag snabbt påmind av.

Vi slutade kolla på varandra då dörren öppnades och vi fick en tidning på oss. Jag var först med att få tag i den. Framsidan på tidningen blev jag chockad över, det var bilden på mig i den dyra Bh:n och Justin bakom mig, som formade sina fingrar som ett hjärta på magen. Den var fruktansvärt vacker, och jag vart stolt över den. Rubriken på framsidan löd.

Bieber bekräftar graviditetsryckterna

- Den bilden vart ju hur bra som helst, du är väldigt vacker där och jag är stolt över dig. sa han och höll om mig

Utan att svara honom öppnade jag tidningen och slog upp sidan som det började på. Alla bilder på oss var riktigt fina även om jag inte gillade mitt utseende just då, magen hade förstört min kropp.

Den lite fetare texten högst upp på sidan sa väl egentligen allt.

”Popsensationen Justin Bieber ska bli pappa, och den lyckliga mamman är ingen mindre än Melrose Black. Mellan fototagningarna på hotellrummet fick vi uppleva ren kärlek mellan dom två, som också syns på bilderna. Han är verkligen lycklig med henne. Sättet han tittar på henne bara lyser kärlek. Hur båda dom två har lyckats klara sig utan varandra i 2 månader, det tror jag ingen kan förstå! Men nu är dom tillsammans igen och vi som älskar Justin är glada för hans skull.

Vi fick tyvärr inget namn på den lilla tjejen, men känner vi Bieber rätt, finns det på twitter minuterna efter att hon kommit till världen.”


Texten fortsatte över två uppslag med många bilder. Jag hade absolut inget emot det dom hade skrivit, och jag tror inte att Justin hade det heller.

Veckan efter att vi sagt hejdå till min syster för sista gången var tufft, men jag höll humöret uppe, det var mest jobbigt på kvällarna då det bara var jag och Justin. Han viste redan hur jag mådde, så för honom behövde jag inte dölja några känslor. Jag grät mig till sömns med hans armar om mig och hans ord som var som melodier i mina öron.

Efter allt som hänt den sista tiden valde vi att ta en shopping dag, tom. Justin ville följa med, så vi riktade in oss på bebis grejer. Det kunde bli riktigt kul, med tanke på att vi inte tyckte lika.

- Baby, ska vi gå upp så vi kommer iväg? Sa han och pussade mig på halsen och ner på nyckelbenet
- Ja, det tycker jag vi gör. Sa jag och slog av mig täcket och gick upp

Jag vände mig om och såg att han vart besviken. Men sen kom det ett leende krypandes, och jag förstod att jag skulle få springa om jag inte ville ha med honom in i duschen.

- Haha, öppna! Sa han och slog lite löst på dörren
- Nej, jag ska duscha. Svarade jag och log
- Men jag har ju sett dig förr.
- Bra, lev på dom minnena, för nu får du inte.

Jag kunde höra hur han suckade utanför, men jag hoppade in i duschen och när jag var klar torkade jag mig och gick ut.


Justins perspektiv

Hon kom ut i bara handduk och egentligen ville jag bara slita av henne den och ta henne där och då, men jag behärskade mig och spelade oberörd.

När jag hade duschat och vi båda var klara kom Kenny och hämtade oss. Först valde vi att åka till IKEA, har alltid velat se hur det ser ut och vad det är.

Vi hade bestämt att vi inte skulle leta efter ett hus fören Lemony var född, så under tiden skulle vi först bo hemma hos mig, sen skulle vi flytta hem till henne, eftersom att mamma fortfarande inte hade accepterat detta riktigt.

Så nu skulle vi bara hitta sådana nödvändiga saker, inga stora möbler. När vi kom fram till första stoppet så var det inte en enda paparazzi utanför vilket var skönt. Vi gick där inne i lugn och ro, ibland kom det fram några tjejer som grattade oss och ville ta en bild med både mig och Rose och självklart ställde vi upp.

Efter nästan 2 timmar var jag helt slut i benen och vi var klara där inne. När vi kom ut var det däremot fullt med stora män med kameror.

”Hur mår du efter din systers död Rose?”
”Hur känns det att bli pappa Justin”


Frågorna bara vällde ur deras respektlösa munnar, och jag blev riktigt arg på att dom tog upp Mel. Kenny hjälpte oss därifrån fort. Det är så skönt att ha med honom, han vet precis när han ska hjälpa till, och han vet när han ska hålla sig i bakgrunden.

- Hur mår du? Frågade jag henne och drog henne intill mig i bilen
- Det är lugnt. Tänk inte på det.

Kenny tittade på mig i backspegeln med en lidande blick, men jag vände mig mot Rose och pussade henne på huvudet och strök henne över magen, och precis då kände jag att det sparkade till. Rose tittade upp på mig och log, sen sträckte hon på sig och våra läppar möttes.

- Jag vill inget annat än träffa lilltjejen. Sa jag och log
- Tro mig, det vill jag också. Det börjar bli jobbigt.

Vi var nu framme vid den största gallerian i ATL, och vi var redo för att shoppa kläder men inte till oss denna gång utan till Lemony. Varje affär vi gick in i gick vi även ut ur, fast med kassar och hur mycket kläder som helst, i alla storlekar.

När vi kom hem den dagen var klockan 6 på kvällen och jag var medvetslös, så jag kan bara tänka mig hur Rose kände sig.

- Mamma, vill du se vad vi har handlat? Ropade jag, då hon var i köket och vi på väg upp på mitt rum
- Jag kommer. Ropade hon tillbaka

Mamma kom upp på mitt rum och såg alla kläder som vi hade hällt ut på min säng. Hon stannade till i dörren och jag såg att hon fick tårar i ögonen, men jag kunde inte förstå varför.

- Kan ni någonsin förlåta mig, fur hur jag har betett mig? Frågade hon

Jag tittade på Rose som låg i sängen bland alla kläder och försökta få en reaktion av henne, men jag tror att hon vart lika chockad som jag. Egentligen var det väl inget att fundera över, hon är trotts allt min mamma.

- Det är klart vi kan. Du är min mamma, och jag älskar dig, men samtidigt älskar jag dom där två också. Sa jag och pekade på Rose, samt gav mamma en kram
- Så jag ska alltså bli farmor? Men snälla säg det inte högt, det får mig att låta gammal. Sa hon och log

Rose reste sig upp och skrattade tillsammans med mig. Hon gick till mamma och gav henne en kram som hon fick besvarad.

Resten av kvällen satt vi alla tre och gick igenom allt vi hade köpt, och det tog ett tag. Men vi hade riktigt roligt, det var längesen mamma var med. Men det kändes bra. Jag hade verkligen saknat det.

Det är väl drygt 2 månader kvar till beräknad födsel och jag lider verkligen när jag ser Rose och hennes mage. Allt ser ut att vara 100 gånger så jobbigt. Men snart är det över, och jag får ta över. Jag längtar verkligen.

När klockan hade blivit runt 11 på kvällen var vi klara med allt och hade precis ätit. Vi gick och borstade våra tänder och sen bäddade vi ner oss.

- God natt min prins. Sa hon och kysste mig
- Sovgott prinsessan! Svarade jag och la armen om henne

Just i det ögonblicket var jag så lycklig man kunde vara, trodde jag. Jag somnade i alla fall med ett leende på läpparna.



Här får ni ett kapitel till, för att ni är världens bästa läsare och jag älskar er! :) Besökarna bara ögar, och jag bara älskar det. Jag vill skriva hela dagarna, men jag jobbar 7-16 och är ganska trött när jag kommer hem, men jag försöker, så gott jag kan! :) Kan vi slå kommentars rekord på detta kapitel då? Kan ni slå 16 kommentarer, klart ni kan, ni är ju bäst. Kom igen nu!! :) :) Me Love U


Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 48 - Car Accident

När jag var klar sminkad gick jag ut till Justin som hade fått på sig ett par sjukt snygga jeans och ett vanligt vitt linne, fick jag en söt klänning kastad på mig, så det var bara att byta om.

Det var i sovrummet och sängen vi skulle hålla till i, och bilderna skulle utstråla den kemin två nyförälskade människor känner när dom ser på varandra, och det var inga problem för varken mig eller Justin. Varje gång jag ser honom får jag känslan i kroppen då våra läppar möttes första gången. Så den känslan finns kvar i mig hela tiden, även om det är ett år sedan allt det hände.

När dom bilderna var klara skulle vi byta om och då kom chocken, jag skulle bara ha Bh och trosor, och Justin skulle ha bar överkropp och men med samma byxor till.


Justins perspektiv

Jag såg hur Rose reagerade när Paul sa att hon bara skulle vara i underkläder, inte ens jag får ju se henne så längre. Så tanken att hela världen skulle se henne måste ha vart jobbig.

- Jag är med dig hela tiden, och tjejen i dig. Glöm inte det, jag släpper dig aldrig. viskade jag i hennes öra, samtidigt som jag höll om henne
- Okej. var det enda hon svarade

Hon fick en VS påse i handen och gick in på toan för att byta om, samtidigt som jag gjorde mig redo. När hon kom ut fick jag en chock, jag såg direkt att det var den dyraste Bh:n från VS, den för 1 miljon dollar. Och trosorna hörde till, så dom var väl minst lika dyra. Hon var verkligen vacker.

- Så här värdefull har jag aldrig känt mig tidigare. sa hon och skrattade

Tillsammans gick vi upp i sängen igen. Men denna gång stod vi på knä, hon framför mig, så att jag kunde lägga mina händer på hennes mage och forma ett hjärta med hjälp av mina fingrar.

När vi var klara med fotograferingen kom det en en kvinna i rummet som presenterade sig som Jessica. Hon var riktigt trevlig men samtidigt rak på sak i sina frågor. Vi fick svara båda två, då jag inte kommer ihåg så mycket små detaljer.

Precis när vi skulle gå fick vi veta att det var i nästa nummer det skulle komma ut, dvs. om 3 veckor. Kan man vänta så länge? Jag vill veta redan nu hur dom har vinklat det.

När vi kom hem till mig igen var vi helt slut, och jag förstår om Rose var det, då hon inte hade rört sig så där mycket på flera veckor. Men vi hann inte mer än innanför dörren fören Jazmyn kom springandes mot oss med en stor badring i handen.

- Kan inte vi bada? Pappa orkar inte. Snälla? sa hon och gjorde ett försök till att se lidande ut

Både jag och Rose började skratta så tillslut gjorde även Jazmyn det. Men hon fortsatte tjata.

- Ja, jag kommer, ska bara byta om, så säg till pappa att han hjälper dig med det, så kommer jag.

Hon svarade inte utan sprang direkt ut till pappa. Jag och Rose gick upp på mitt eller ska jag säga vårat rum, då Rose har spridit ut sig ganska bra. När jag hade bytt om kom hon fram till mig och drog sina naglar på min mage, som hon vet att jag älskar, och kysste mig passionerat, i det läget kan man inget annat än besvara den.

- Vad var det där? frågade jag när vi släppt varandra
- Jag älskar dig. svarade hon

Rose valde att stanna kvar på rummet medans jag gick ner och badade med Jazzy. När jag kom ut till poolen satt pappa på kanten med fötterna i, och Jazzy låg i och plaskade för fullt. Hon var så söt med sina luftkuddar på armarna, jag har för djup pool så hon får inte vara i den utan dom, då hon inte riktigt kan simma.

- Hur gick fotograferingen? frågade pappa
- Bra, det kommer bli grymt. Om 3 veckor får vi se resultatet.

Medans jag hoppade i poolen pratade vi vidare om det och jag berättade om att Rose tyckte det var obehagligt. Men det förstår jag. Men samtidigt så kanske hon gjorde det för att inte göra mig besviken, jag vet inte.

Efter flera timmar i vattnet såg både jag och Jazzy ut som två russin. Och Rose hade kommit ut, hon satt och pratade med pappa när jag smög upp bakom henne.

- Jag skulle inte byta ut honom för något i världen, han är det bästa som har hänt mig. svarade hon på något som pappa hade sagt
- Åh, skulle inte byta ut dig heller. Jag älskar er. sa jag och pussade henne på huvudet, samtidigt som jag la mina händer på hennes mage

Pappa bara skrattade åt oss och gick bort till Jazzy och försökte få upp henne ur poolen, men det var inte det lättaste. Hon ville bada mer. Jag hade gått upp för längesen om det inte var för hon, det vart iskallt i vattnet redan en halv timme efter att jag hade hoppat i.

Jag gick in och hoppade in i duschen, men det bara en snabbis. När jag kom ut tog jag på mig mjukiskläder. Rose låg i min säng med en skål med jordgubbar i på magen, och läste en skvallertidning. Jag la mig bredvid henne och kollade vad det var hon läste.

"Är Biebers flickvän gravid med en annans barn?"

Jag blir så förbannad, varför kan dom inte bara låta mig vara. Det är mitt barn, men bara för att jag vägrar svara på deras frågor så ska dom försöka förstöra mitt liv. Jag förstår inte hur Rose kunde läsa hela artikeln utan att ens visa en min, det är ju oftast hon som brukar bli förbannad. Jag förstod när hon hade läst klart, för hon slog ihop tidningen och la ner den på golvet, suckade och vände sig mot mig. Hon smekte mig över armen som låg efter min sida, och jag rös till. Hennes läppar såg frestande ut men jag behärskade mig.

Vi låg kvar i sängen och pratade om bebisen. Vi kom fram till att vi skulle ta en dag och åka till en affär för att inhandla allt vi behöver, även om vi kommer få en hel del, så kan det vara skönt och veta att man själv har handlat något också.

- Vill du flytta ihop med mig? frågade jag och drog min hand på hennes lår
- Är du seriös? Du och jag? frågade hon chackat tillbaka
- Ja, jag vill leva med dig. Vi köper ett hus och gör det till vårat eget.
- Klart jag vill, på ett villkor.
- Vad?
- Att jag får vara med och betala.
- Är det ditt enda krav, så vist!

Hon kysste mig passionerat och smekte av mig min tröja. Hennes linne var inte på så speciellt länge heller. Hennes bröst har växt och blivit mycket större, men det har jag ingenting emot. Vi fortsatte kyssa varandra samtidigt som jag knäppte upp hennes Bh och drog ned hennes byxor. Varje gång jag rörde henne stönade hon till. Hon slog runt oss så att jag hamnade under och slet av mig byxorna och kalsongerna. Hon runkade mig lite, sen gränslade hon mig! Det var längesen jag fick uppleva den känslan.


Melrose perspektiv - Dagboks anteckningar

"Under tiden som jag skriver detta ligger mannen i mitt liv på min axel, och kollar vad jag skriver.

Det vi två nyss gjorde var längesen sist, och jag måste säga att han är duktig på många saker. Han vet hur jag vill ha mina ägg stekta, och framförallt hur jag vill ha det i sängen. Sepciellt nu när jag är gravid, vi kan inte ligga lika hårt som vi har gjort innan. Vilket jag saknar. Förut bestod hans rygg av rivmärken, vilket hans mamma inte gillade. Men jag gjorde. :)

Ni ligger han och skrattar åt mig, eller åt det jag skriver. Han fattar nog inte att man kan skriva vad som helst i en dagbok. Han borde prova, då kan man kolla tillbaka på det och kolla hur korkad man var. :P

Jag älskar Justin Drew Bieber över allt, och nu ska vi köpa hus tillsammans och bilda en riktig familj."


Jag la boken på sängbordet och tog av mig täcket för att resa mig upp. Men blev stoppad av att Justin tog tag i min arm och drog ned mig på honom igen, så jag kysste honom och gjorde ett nytt försök.

Efter att vi hade duschat och klätt på oss gick vi ned till köket, där den goda doften kom ifrån. Kyckling, ris och currysås, den senaste tiden har jag ätit för två vuxna så man kan ju fundera hur stor tjej som kommer komma ut.

- Mamma, vi ska köpa ett hus tillsammans och flytta ihop. sa Justin när vi hade ätit klart
- Tycker ni att det är en smart idé? sa hon
- Ja, det tycker vi. Vi vill klara oss själva.

Pattie gav upp diskutionen, och skönt var väl det. Orkade inte bråka med henne mer. Hon ska bli mitt barns farmor, och jag vill ha bra kontakt med henne. Jeremy tyckte det var en bra idé, och han sa att han tänkte stötta oss i alla våra beslut.

När klockan vart 10 på kvällen valde jag att gå och lägga mig, men Justin ville vara kvar uppe och spendera lite tid med Jeremy, vilket jag förstår.

Någongång under natten stormade Justin in i rummet och pratade i telefon. Men jag uppfattade inte vad det var han sa eller vem han pratade med. Jag sträckte mig efter min mobil för att kolla vad klockan var, men möttes av 17 missade samtal från min mamma.

- Vem är det, och vad har hänt? frågade jag
- Din mamma, din syster har vart med i en bilolycka, och ligger på sjukhuset.
- Och när hade du tänkt berätta det? skrek jag och kastade mig upp

Han la på när jag hade fått på mig kläder och var på väg ut, men han stoppade mig och sa att det inte var någon idé att åka dit.

- Hon opereras nu, det kommer ta ett tag innan du får träffa henne.

Mina tårar bara rann efter mina kinder. Justin höll om mig så gott han kunde, jag kände att han också grät. Han vaggade mig fram och tillbaka, och sa hela tiden att allt skulle bli bra igen. Min älskade syster låg inför döden, och jag viste inte vad jag skulle göra.

Det ringde på dörren och vi gick ner, det var mamma som kom.

- Älskade lilla flicka, tänkl på livet du bär på. Ta det lugnt. sa hon när jag kastade mig i hennes famn

Efter flera timmar av gråt och prat åkte vi till sjukhuset. Vi fick gå in, men jag sa att jag ville gå in själv först. Hon låg i koma och hade massa sladdar och slangar som hjälpte henne att andas. Hon var även gipsad på ett ben och en arm, sen hade hon skrapsår i hela ansiktet.

- Lillasyster, det är dags att vakna nu, du ska ju bli moster. Hur ska jag kunna förklara för min dotter vart hennes moster är om du inte vaknar igen? sa jag och höll henne i handen

Jag satt där bredvid henne och såg när maskinen hjälpte henne att andas, det var så fel. Hon skulle ju andas själv. Det var svårt, men jag försökte hålla mig stark. När jag satt där i mina egna tankar kände jag en hand på min axel och det var Justin. Jag reste mig upp och kramade om honom. Efter att vi hade hållt om varandra ett tag hörde jag ett ljud som irriterade mina öron, det var maskinen som skulle visa att hon levde. Helt plötsligt kom det in flera läkare och en skickade ut oss.

Hela mitt liv stannade upp och jag började hyperventilera. Justin ledde mig till en stol och hämtade vatten åt mig.

- Snälla älskning, du måste försöka andas ordentligt. sa han och tog mina händer
- Jag kommer inte klara mig om hon försvinner. svarade jag
- Klart du kommer, lev för henne i så fall. Men nu vet vi inte vad som händer.

Minuterna senare kom det ut en läkare och jag såg på honom att det han skulle säga var inga glada nyheter.

- Vi gjorde allt vi kunde. Jag beklagar. sa han

Mamma bröt ihop helt hysteriskt, men hon hade Pattie bredvid sig, som höll om och tröstade henne så gott det gick. Jag kände inget, förutom när det blev blött på min hand och jag tittade på Justin som grät. Det var först då jag såg honom som jag också började gråta.

Min älskade lillasyster är borta, men hon kommer alltid leva med mig. Mitt barn ska få hennes namn. Lemony, Mel hette så i mellannamn.

- Vad sägs som att döpa lilltjejen till Lemony Lolly Bieber? sa jag och tittade på Justin mellan mina tårar
- Det blir bra, är det Mel´s namn?
- Ja, Lemony är hennes och Lolly är mitt, men det vet du ju redan.

2 veckor senare
Dagen var här, då vi skulle begrava min älskade lillasyster. Hon hade inte ens påbörjat sitt liv då det hände. Under dessa två veckor har jag gjort allt för att hjälpa mamma komma igenom detta. Pappa har inte ens hört av sig. Justin har varit till stor hjälp plus alla han jobbar med och hans familj. Scooter har tagit hand om att fixa begravningen, jag tvivlar inte ett dugg på att det kommer bli bra.

Den senaste veckan har jag och Justin sovit i två olika rum, jag i Mel´s och Justin i mitt. Jag ville spendera så mycket tid där inne som möjligt innan mamma städar undan allt.

Eftersom att Mel aldrig gillade svart tänkte jag inte bära det på hennes begravning heller. Jag tog en vit kort klänning, och ett par solglasögon. Justin hade på sig ett par lila jeans och en vit kavaj. När vi var klara för att åka till begravningen gick vi ut till limousinen, det var jag, Justin, Mamma, Pattie och Jeremy. Jazzy och Jaxon fick vara hos Justins mormor och morfar. Det var tyst hela vägen, men när vi kom fram och alla hade gått ur bilen drog Justin mig till sig och sa.

- Jag älskar dig, och finns alltid vid din sida. Var stark, för det var så Mel såg dig, som den starkaste. sen kysste han mig.


Novellen är absolut inte slut än på ett tag! :) Så det gäller att ni kommenterar för att få veta slutet! ;P

Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 47 - Jazmyn Is So Cute.

Middagen var under pinsam tystnad. Det var ingen som sa något, det enda man kunde höra var när folk tuggade eller andades. Jag förstår inte vad som flugit i dom alla, annars brukar det aldrig vara tyst. Ska man bli hörd måste man i andra fall skrika, men inte denna gång. Tillslut stod jag inte ut längre så jag bröt tystnaden.

- Jag har en sak jag vill berätta för er alla sen, men vi tar det på mitt rum.

Väl upp på mitt rum satt alla tysta och förväntansfulla. Mamma såg dock inte ut att gilla denna situation, tror hon mycket ävl förstod vad det var jag skulle berätta. Men hon fick faktiskt acceptera läget, hon kommer bli farmor oavsätt vad hon tycker eller tänker.

- Jag tänker inte dra ut på det. Rose och jag ska ha barn! sa jag


Justins perspektiv – fortsätter

Det var ingen som sa något utan alla satt bara och stirrade på mig. Det var lite jobbigt, men nu vet alla det. Även om Usher och mamma redan viste det, och Usher var den som hade grattat mig, medans mamma ignorerade mig. Scooter såg ändå glad ut, men han fick nog en chock, vilket är förstårligt. Han sa åt alla att lämna rummet, och dom gjorde det, en efter en.

- Har ni tänkt igenom detta ordentligt? Frågade han när alla hade gått ut
- Ja det har vi. Jag vill inte missa den här chansen också!
- Vadå? Har hon varit gravid förut också?
- Ja, men då blev hon misshandlad, så hon fick missfall.

Han vart helt mållös, han tittade bara på mig. Vi satt på mitt rum ett tag och pratade om det. För första gången kändes det skönt. Har aldrig pratat om det, inte ens med Rose. Men Scooter lyssnade och försökte förstå så gott han kunde.

När det började bli sent och jag skulle gå och lägga mig tog jag upp min mobil och ringde Rose. Det tog ett tag för henne att svara men tillslut gjorde hon det. Hennes röst var som en melodi, och vi pratade om hur vi skulle göra. Hon ville inte gå tillbaka till ett förhållande, men hon sa att hon fortfarande älskade mig. Men hade svårt att lita på mig, och det kan jag förstå.

Jag berättade att jag skulle komma hem dagen efter så att vi kunde prata mer öga mot öga. Och även berätta för hennes mamma, vilket hon inte hade gjort än.

- Jag älskar dig. sa hon innan hon la på

Dom tre orden kan jag leva på länge. Speciellt när dom kommer från henne. Jag tror inte att hon förstår hur hon får mig att må, hon vänder upp och ned på hela min tillvaro, och det är det bara två som kan göra, hon och min lillasyster.

Efter att jag hade fått in allt som hade hänt idag bäddade jag ned mig och somnade på en gång.


Melrose perspektiv

Det kändes så naturligt att säga till Justin att jag älskar honom, men någon stans fanns det fortfarande en spärr. Jag måste försöka få bort den, för jag vill kunna skryta för världen att vi ska bli en familj, men det kan jag inte med spärren.

När jag vaknade på morgonen var klockan 10 och Justin skulle komma runt 1. Undra om mamma kommer reagera som Pattie? Det återstår att se.

Jag låg kvar och drog mig i en timme, orkade inte gå upp. Men runt 11 hoppade jag in i duschen, och gjorde en rejäl skrubbning och det var fruktansvärt skönt. Väl inne i min walk-in claset valde jag kläder som var sköna, dagen hade ändå inget speciellt att erbjuda. Ett par shorts och en stor t-shirt. Håret satte jag upp i en knut på mitt på huvudet. Smink var det inte ens tal om, då det var fruktansvärt varmt ute.

När jag var klar med allt startade jag datorn och gick in på twitter. Den första jag såg som hade uppdaterat var Justin, bara några minuter innan.

”Today I´m gona meet the most beautiful girl in the world. @MelroseBlack♥”


Han är så söt. Varför är det så svårt för mig att ta tillbaka honom? Jag älskar honom, så egentligen borde det inte vara några problem. Innan jag stängde av datorn skrev jag en ny tweet.

”Soon I will have the most beautiful boy right in front of me. @JustinBieber♥”

Och bara sekunderna senare var det massor av folk som hade kommenterat om bl.a. att jag skulle låta honom vara, att jag skulle dö. Vi är inte ens tillsammans och det vet hans fans. Men det dom inte vet är att jag när och hur lätt som helst kan ta tillbaka honom.

Efter några minuter ringde det på dörren å jag slog igen datorn och sprang ner, slet upp dörren och kastade mig i armarna på Justin.

- Har du saknat mig lika mycket som jag saknat dig? frågade jag som att det var 100 dagar sen vi sågs
- Mer! Svarade han och tittade mig djupt i ögonen för att sedan pressa sina läppar mot mina

Vi vart avbrutna av att mamma harklade sig bakom ryggen på mig, hur förklarar jag detta?

- Är ni tillsammans igen? frågade hon
- Nej, det är vi inte. Men att kyssa honom är som att blinka, naturligt. Vi skulle föresten vilja prata med dig. sa jag samtidigt som Justin klev in

Hon tittade bara på oss med en fundersam blick, och gick in i köket. Egentligen ville jag att hon skulle sitta i soffan om hon skulle svimma, skulle hon i alla fall landa skönt. Jag tog Justins hand, flätade våra fingrar och gick in till mamma. Jag såg att hon log när vi kom in i köket.

Vi satte oss ner vid köksbordet bredvid varandra, och jag bad mamma också att sätta sig ned. Det såg ut som att hon skulle svimma redan nu.

- Ni kan inte plåga mig mer, tänk på att jag är gammal. Sa hon och log
- Okej, jag är med barn, och vi ska ha kvar det.

Mamma såg helt förstörd ut, näst intill som att hon sålt smöret och tappat pengarna. Men sen kom en vändning jag inte hade förväntat mig. Hon sprack upp i ett stort leende och kastade sig av stolen och över mig.

- Min lilla tjej börjar bli stor, och jag ska bli mormor. Vet du hur glad jag är? Sa hon och det rann tårar på hennes kinder

Jag tittade på Justin för att se om han vart lika förvånad som jag, och det kan man ju lugnt säga att han vart.

- Att döma av din reaktion måste du vara väldigt glad. Sa jag och torkade hennes tårar
- Detta är stort, och tveka aldrig att fråga efter hjälp om ni behöver, jag ställer alltid upp.

När mamma hade lugnat ned sig och vi hade berättat allt vi för tillfället viste så gick vi upp på mitt rum. Han la sig ned i min säng och tog upp en tidning, själv gick jag in på toa. När jag kom ut gick jag och la mig bredvid honom i sängen, och han la all uppmärksamhet på mig.

Vi tittade på varandra och jag märkte att han kom närmare hela tiden, och innan jag hann protestera hade han tryckt sina läppar mot mina, och hans hand smekte min mage. Hans beröring, Oh My God! Han slutade kyssa mig och drog upp min tröja för att sedan kunna pussa min mage. Hur gullig får man bli? Nu när jag tänker efter har jag fått lite mer mage, synd att man var så smal innan, då syns det mer.

- Ser du mycket på mig att jag är gravid? Frågade jag och han tittade upp på mig
- Nej, inte så värst.
- Hur gör vi när jag har en kula på magen då? För mig är du bara Justin, men i detta fall får vi inte glömma att du är superstjärna. Det kommer vara i varenda tidning, och jag vet inte om jag klarar pressen.
- Du ska inte glömma bort att du inte är själv. Jag lämnar dig aldrig. Vi tar oss igenom detta tillsammans.

Det var skönt att höra honom säga det där. Jag vet inte varför men det betyder lite mer när han gör det än när någon annan gör det. Jag svarade honom inte, men jag log.

Vi låg i min säng flera timmar, han lutade huvudet på min mage och jag låg och lekte med hans hår, och jag kunde känna att han rös till ibland. Men vi vart avbrutna av att det knackade på dörren.

- Kom in. Ropade jag och mamma klev in
- Maten är klar om ni vill ha. Men vänta, rör er inte. Sa hon och försvann, men kom tillbaka med en kamera i handen
- Mamma! Sa jag och blängde på henne
- Snälla, en bild. Det finns inga privata bilder på er, bara massa bilder från tidningar. Hon skrattade när hon sa det och tog ett kort

Jag tog kameran av henne och kopplade in den i datorn för att få se den i helhet, och den vart riktigt bra. Jag loggade in på twitter och laddade upp den samt skrev under.

”Real Love, @JustinBieber♥”

Han såg när jag gjorde det, så han plockade upp sin mobil och loggade in på den för att RT bilden. Folk kommer gå i taket, men dom ska fan skita i om vi är tillsammans eller inte. Bara sekunder senare kom det spekulationer på om vi var tillsammans igen.

Vi åt under tystnad, men det var en behaglig sådan. Precis när vi hade ätit klart, och plockat undan kom Mel in genom dörren, och jag kände direkt att hon luktade rök. Det enda jag gjorde var att blänga på henne, tror hon förstod för hon kollade ner i golvet och gick upp på hennes rum.

- Vad var det med henne? Frågade Justin
- Hon luktade rök, och hon vet vad jag tycker om det. Viskade jag

Eftersom att Mel var den enda som inte viste att jag och Justin skulle ha barn, bortsett från min pappa som jag skiter fan i, och Justins pappa, som vi ska åka till om en vecka, så tyckte vi att vi kunde berätta det för henne nu.

Vi gick upp på övervåningen och knackade på.

- Kom in! Ropade hon
- Är det okej om vi kommer in? Frågade jag och sköt upp dörren
- Vi? Jaha, Justin är här också. Det var länge sen.
- Vi vill berätta en sak för dig, som du absolut inte får säga till någon.
- Oh, det låter allvarligt. Men jag lovar!
- Okej, du ska bli moster.

Hennes ögon höll på att flyga ur skallen på henne. När hon hade förstått vad det var jag sa sprack hennes ansikte upp i världens största leende och hon kastade sig runt halsen på mig.

- Jag ska lära den allt jag kan. Sa hon och log
- Oh NO. Sa både jag och Justin i kör
- Klart jag ska. Sa hon och gick till sin väska, plockade upp ciggpaketet, bröt av dom och kastade dom i soporna

Jag vet att hon kommer bli den grymmaste mostern en unge kan få, bara hon håller sig på banan, och jag vet även att Justins syskon kommer bli den bästa fastern och farbrodern.


Justins perspektiv


Det har nu gått 3 månader och Rose har blivit stor och rund om magen, eller ja hela hon är rund. Men det finns ju en anledning, och den är ju för att hon bär på vårat barn, den garanterat sötaste tjejen någonsin, om hon får sin mammas utseende. Hon är i månad 6+7 och trycker i sig minst 5 l jordgubbar om dagen.

Under den här tiden tillsammans med henne på ett icke förhållande sätt, förutom att vi någon gång då och då har legat med varandra, har jag fått lära känna hen helt ny Rose. Vi har haft så mycket tid till att fått ha prata med varandra på en helt annan nivå, och jag är glad att jag har henne i mitt liv.

Vi låg hemma i min säng och kollade på film. Min pappa skulle koma med Jazmyn och Jaxon idag, och bli kvar här i några dagar. Sist jag träffade honom var då vi berättade att vi skulle ha barn, och han reagerade precis som Stephanie. Mamma har tagit in att det är så här jag vill ha det, så det var bara för henne att acceptera det, och hon kommer bra överens med Rose igen. Skönt att allt ordnade upp sig.

Filmens eftertext rullade och Rose reste på sig för att gå och kissa, jag gick ner och såg att pappa redan hade kommit. Jazmyn fick syn på mig när jag kom ner och hon sprang mot mig i full fart och kastade sina armar runt mig och jag lyfte upp henne.

- Vad stor du har blivit. Sa jag
- Klart, jag växer ju. Svarade hon och log

Jag tog med mig henne och gick och satte mig i soffan bredvid pappa.

- Vart har du gjort av Rose då? Trodde ni satt ihop. Sa pappa och knuffade till mig lätt
- Hon är på toa, och kommer nog snart.

Och mycket riktigt, strax efter att jag sa det kom hon ner. Pappa tittade på henne med stora ögon, och Jazmyn hoppade ner från mitt knä och sprang mot Rose. Varje gång jag såg på henne fick jag mer och mer känslor för henne. Det är första tjejen jag med handen på hjärtat kan säga att jag är riktigt kär i. Hon vänder upp och ned på hela mitt liv, bara genom att se på mig, och vi är inte ens tillsammans. Jag får inte ta i henne när jag vill, och får inte kyssa henne god natt. Det är jobbigt, men det ska bli ändring på det.

- Vilken kula du har fått. Hur känns det? Frågade pappa Rose när hon satte sig i soffan
- Det är din sons fel, men det känns underbart. Svarade hon och log
- Ey, vi var två om det. Svarade jag och puttade lätt på henne

Pappa bara skrattade åt oss och suckade.

Tidigare under dagen hade Rose vart ut och handlat och orolig som jag är skickade jag med Kenny, eftersom att jag inte fick följa med. Hade inte fått veta vad hon hade handlat heller.

- Justin, kan du vara snäll och hämta påsen från leksaksaffären och den stora plasten jag köpte idag?

Utan att ens blinka reste jag mig upp och gick ut i hallen där det låg efter väggen. Plasten vecklade jag ut och la på golvet och påsen gav jag till Rose.

- Jazzy, vill du måla en teckning till bebisen? Frågade Rose
- Vart ska jag måla den? Frågade Jazmyn tillbaka
- På min mage.

Både jag och pappa skådade dom två, Rose som låg på golvet i Bh och shorts, och Jazmyn som började kladda hejvilt med alla färger. Efter ett tag när Jazmyn hade målat lite vart jag också sugen.

- Jazzy, får ja rita en sak? Frågade jag

Hon nickade och sträckte mig en pensel, jag viste precis vad jag skulle rita, eller rättare sagt skriva.


Melrose perspektiv

Jag kollade på Justin under tiden han målade på min mage, och han såg riktigt koncentrerad ut. Jag kände att han var närmast shortskanten. Jazmyn höll på att rita lite här och där, så det ska bli kul att se vad det är hon har ritat. När hon var klar skulle jag ställa mig upp och så skulle vi ta en bild på mästerverket.

Efter en timme av klet och kladd, och färg överallt var hon klar, och det var tur för jag började få ont i ryggen av att ligga på golvet. Vi tog ett kort på det och jag gick för att duscha av mig det. Men innan var jag tvungen att kolla hur det såg ut, och se vad Justin hade gjort.

Han hade skrivit, och det var t.o.m. skrivet så att jag kunde läsa det rätt i spegeln. Hur söt är han inte? I alla fall så stod det, Vill du bli min, så att vi kan bli en hel familj? Utan att svara på en gång som han säkert förväntade sig gick jag in i duschen och tvättade av mig all färg.

När jag var klar gick jag ner igen och Justin stod med ryggen mot mig så jag smög fram och kysste honom i nacken. Han vände sig om och log sitt Bieber-smile, jag kunde inte motstå honom så jag kysste hans läppar för första gången på flera månader.

Jazmyn hoppade runt i rummet och skrek av ren lycka. Kom Jeremy ut och funderade vad det var som hade hänt, han såg oss inte från början fören hon pekade och sa.

- Titta pappa, kärlek!

Vi började skratta tillsammans med Jeremy. Hon var för söt den där lilla flickan. Precis när Justin skulle kyssa mig igen kände jag någonting som sparkade i min mage, så jag tog hans hand och la den där det kom ifrån. Hans ansiktsuttryck gick till ett brett leende och sen föll det tårar. Han är min igen, och släpper han aldrig.

Egentligen har vi inte gått ut med att vi ska ha barn, men det syns på mig. Så alla tidningar har redan skrivit om det, men inte fått det bekräftat av oss. Men imorgon ska vi på plåtning för Rolling Stones tidning samt att dom ska intervjua oss. Det ska bli intressant.

När vi vaknade på morgonen var klockan vid 9, och jag vaknade av att Justin hostade till, så jag vände mig om och såg att Jazmyn hoppade på honom. Vi hade sagt åt henne att hon absolut inte fick göra så på mig och då hade hon svarat, ”Jag vet, då får bebisen ont i huvudet” – Hur söt är man inte då?

Under tiden som dom två låg kvar och busade i sängen gick jag in i duschen, och den senaste månaden fick inte Justin följa med då jag inte ville visa min extremt osexiga kropp för honom. Fast han envisades med att säga att jag var mycket finare nu.

När vi var klara med allt sa Jeremy att han kunde köra oss till hotellet som vi skulle plåtas på. Istället för att vi skulle behöva flyga till LA, kom dom till Atlanta. Snälla människor, eller så har det att göra med att dom vill vara först med storyn. Vad vet jag? När vi kom fram var det en stor karl som tog emot oss och visade vilket hotellrum vi skulle till.

Väl där inne möttes vi av Paul, han som skulle fotografera oss, samt Angelica, hon som skulle sminka och fixa mitt hår. Justin hade träffat Paul en gång tidigare så dom pratade på. Angelica och jag pratade lite smått, och hon beundrade min mage.

När jag var klar sminkad gick jag ut till Justin som hade fått på sig ett par sjukt snygga jeans och ett vanligt vitt linne, fick jag en söt klänning kastad på mig, så det var bara att byta om.

Det var i sovrummet och sängen vi skulle hålla till i, och bilderna skulle utstråla den kemin två nyförälskade människor känner när dom ser på varandra, och det var inga problem för varken mig eller Justin. Varje gång jag ser honom får jag känslan i kroppen då våra läppar möttes första gången. Så den känslan finns kvar i mig hela tiden, även om det är ett år sedan allt det hände.

När dom bilderna var klara skulle vi byta om och då kom chocken, jag skulle bara ha Bh och trosor, och Justin skulle ha bar överkropp och men med samma byxor till.



Ge detta kapitel rikligt med kommentarer så blir jag glad. Ni får kommentera hur mkt ni vill från samma IP nummer. :) Jag är hur snäll som helst nu, med tanke på att jag har 3 kapitel färdigskrivna. =)

Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 46 - The Baby Is Fine.

Rose tittade på mig och jag såg att hon vart nervös, men jag la min arm om henne, för att visa att hon var trygg. Vi gick och satte oss i soffan mot mamma och väntade på att hon skulle säga något.

- Är du gravid? frågade hon och kollade på Rose
- Ja, det är hon. svarade jag innan Rose hann
- Är du säker på att det är ditt? nu kollade hon på mig
- Första gången jag träffade dig, och du snackade bakom min rygg om att jag umgicks med Justin bara för att han var känd, hade du helt fel. Men jag lät det vara, jag lämnade honom ifred. Men nu tänker jag inte ta att du är elak mer, så klart att det är hans. Jag har inte legat med någon annan än honom. Men vist, är det ett faderskapstest du vill ha, så ska du få det. svarade Rose, men tittade inte på mamma, utan på mig


Melrose perspektiv

Jag är så trött på att Pattie ska prata över huvudet på mig, och att hon ena stunden är snäll och trevlig för att andra stunden ska vara otrevlig. Hon vart helt stum, och det kändes skönt. Att för en gångs skull få tyst på henne. Efter att jag hade sagt det sista kollade jag på Justin, men han verkade inte vilja svara.

- Okej, så mycket litade du på mig. sa jag och reste mig och gick

Innan jag hann ut ur hotellrummet hörde jag hur Justin började skälla på sin mamma om att hon inte skulle lägga sig i massa. Det accepterade jag inte, för han svarade inte när jag frågade om han ville göra ett faderskapstest. Så jag gick tillbaka in till dom.

- Sluta Justin! Jag förstår att din mamma frågar om det är ditt barn, men att du av alla ifrågasätter det. Jag trodde att du kände mig så pass väl. Det tog mig flera månader för att säga att jag älskade dig, och du tror jag hoppar i säng med vem som helst. Du behöver inte oroa dig, och du behöver inte träffa barnet. Kan ju inte vara så svårt för en hora som mig att hitta en ny pappa.

Han stod bara där utan att ens blinka, lika Pattie. Hon behövde kankse inte höra det jag just sa, men ändå behöver dom båda någon som väcker dom ur deras lilla bubbla som dom lever i. Jag orkade inte med Justins stirrande mer, så jag gjorde ett nytt försök till att gå därifrån. Och till min förvåning gick jag gå utan att han stoppade mig.

Jag tog en taxi hem till Candy och hoppades på att dom inte hade gått och lagt sig, får då var det kört för mig. Fanns ingen annanstans jag kunde sova. Hennes mamma och pappa jobbar ständig natt båda två som överläkare, så behövde inte oroa mig för att väcka dom. Det tog ett tag för någon av dom att komma och öppna, men tillslut kom Ryan.

- Hej, skulle inte du sova hos Justin? frågade han
- Hej, har jag någongång sagt att han och hans mamma är hjärndöda? svarade jag

Han tittade chockat på mig medans jag gick in. Jag kollade mig omkring för att se vart Candy var och jag tror Ryan fattade det, för han berättade sen att hon hade gått och lagt sig. Jag gick in i köket och bredde mig en macka, och satte mig ner vid köksbordet, och Ryan kom och gjorde mig sällskap.

- Vill du prata om det? frågade han

Jag berättade för honom vad som hade hänt när vi kom fram till hotellet, hur Pattie hade reagerat och vad hon hade sagt. Samt mitt lilla utbrott. Även om Ryan bara satt och tittade på mig viste jag att han brydde sig och att han lyssnade.

När jag slutade prata tog han upp sin mobil och började knappa. Så jag reste mig och upp och tog ett glas mjölk, sen ställde jag in glaset i diskmaskinen. Precis när jag var på väg ut från köket för att gå upp och lägga mig stoppade Ryan mig i dörren och höll fram sin mobil.

- Är det okej om jag skickar detta till honom? frågade han och jag började läsa

"Hej Buddy! Vill bara höra vad det är som har flugit i dig? Har inte jag under dessa månader som det inte vart du och Rose berättat för dig att hon inte har velat göra speciellt mycket? Hon har ju bara vart med antingen Caitlin eller sin syster, och du tror att barnet inte är ditt? Ibland funderar jag om du ens tänker!"

Jag nickade till honom att det var okej om han skickade det, sen gick jag upp och la mig. Men innan jag somnade plingade det till i min mobil. Och jag hoppades på att det var Justin, men icke, det var Ryan.

"Detta fick jag till svar: Det var mamma som tog upp det och sen fick hon en utskällning av Rose, det var det som gjorde mig stum. Jag tvivlar inte på att det är mitt barn, jag förstod att det skulle hända då vi aldrig använt kondom. Det väntas väl att se om hon vill prata med mig igen. Hälsa iallafall henne att jag älskar henne."

Jag log lite åt svaret som Ryan hade fått, för att Justin diskuterar vårat sexliv. Och det är inget att skämmas över, vi alla vet ju hur barn blir till, och med tanke på att jag har ett i magen, så förstår nog dom även att vi legat med varandra. Men det som hände idag ska ingen annan veta, för det var en engångsföretelse.

På morgonen vaknade jag av att jag kände mig iaktagen, och mycket riktigt. Jag trodde att det var Candy, men när jag fick upp mina ögon ordentligt och såg såg jag att det var Justin. Jag varken orkade eller ville se honom just nu, så jag vände och drog täcket över huvudet på mig och försökte somna om.

Efter 20 minuter reste jag mig upp ur sängen och höll för mina bröst då jag bara sov i trosor. Även om han har sett mig förr var det obehagligt då vi inte var tillsammans längre. Jag letade i min väska efter rena underkläder, och när jag hittade det gick jag in på badrummet men låste inte, för kände jag han rätt skulle han snart komma in. Och då vill man inte springa och låsa upp.

När jag stått i duschen i 10 minuter hörde jag att dörren öppnades, men det var ingen som sa något, så jag tänkte inte ens bry mig om att vända mig för att se efter heller.

- Vill inte du ha mig i ditt liv mer, var du seriös med att hitta en ny pappa? frågade han tillslut

Och för att inte avslöja att jag fick läsa vad han och Ryan skrev till varandra igår tänkte jag inte ta upp det heller. Och en sån där dum fråga kräver ett dumt svar, vad trodde han själv. Mitt barn ska ha sin pappa eller ingen alls.

- Var du seriös med att tro att jag legat med någon annan? frågade jag tillbaka

Jag vände mig mot honom så att jag kunde se han, och för första gången någonsin såg jag på honom att det inte alls var svårt att se mig i ögonen. Vilket förvånade mig, men det var samtidigt skönt att han inte stirrade på min kropp.

- Kan du ge mig min handduk. frågade jag innan han hann svara på min förra fråga. Han gav mig den
- Jag tror inte att du legat med någon annan. Eller jag vet att du inte har det. sa han tillslut
- Hur kan du veta det?
- Jag känner dig. Du är inte en sån tjej.
- Har du legat med någon annan?
- Ja, det har jag. En gång, och jag ångrar det som fan. Den enda jag vill ha är dig.

Jag blev varken arg eller ledsen, vi var inte tillsammans när det hände. Så det fanns inget jag kunde göra åt det. Det skulle inte göra någon nytta om jag brusade upp. Jag vart lite glad, för jag vet hur han fungerar. Får han inte sitt blir han lite grinig. Men jag valde att inte svara på det. Utan klädde på mig mina underkläder istället. Sen ställde jag mig framför spegeln och började blåsa mitt hår. När jag stod där i mina egna tankar kände jag två händer på min mage och jag log.

- Du kommer bli den bästa pappan ett barn kan få. sa jag och kollade på honom genom spegeln
- Och du kommer bli den bästa mamman. svarade han och log

När kvällen kom berättade jag för alla att jag under dagen hade bokat tid hos en barnmorska hemma i Atlanta, så jag var tvungen att flyga hem på kvällen då jag skulle träffa henne dagen efter. Dom vart ledsna över att jag inte hade berättat något tidigare, Justin grät för han ville vara med. Men han hade någon intervju så han kunde inte.

Dom följde med mig till flygplatsen och sa hejdå. Candy och Ryan gav mig båda två en varm kram var och när det kom till Justin var jag tvungen att krama honom då han bara stod som en stel pinne. Men efter att jag hade lagt armarna om honom mjuknade han upp lite, och kysste mig.


Justins perspektiv

Kanslan jag får i kroppen när hon lägger armarna runt mig går inte att beskriva, men den tar mig till en helt annan värld. Jag ville kyssa henne, men viste inte hur hon skulle reagera. Fast å andra sidan så måste man prova för att få reda på det, så jag tröck mina läppar mot hennes, hon knuffade inte bort mig utan lät mig avsluta den. Hon log mot mig.

- Hör av dig imorgon när du har varit där så jag får höra hur allt har gått. viskade jag mot hennes läppar och gav henne en snabb puss

Jag såg henne gå igenom säkerhetskontrollen och det gjorde ont i mig. Jag ville så gärna följa med, men istället gick jag, Candy och Ryan ut den vanliga vägen. Och jag tackar gud att det inte var så mycket folk på flygplatsen med tanke på kyssen.

Candy och Ryan släppte jag av hemma hos henne och jag åkte vidare till hotellet. Somnade direkt jag la mig ner i sängen gjorde jag också. Även fast vi inte hade gjort något speciellt under dagen var jag ändå hur trött som helst.

På morgonen vaknade jag av att mamma kastade en kudde på mig. När jag fick upp ögona såg jag att klockan var 2 på eftermiddagen, så jag förstår att hon väckte mig så brutalt.

- Du har 30 minuter på dig att göra dig klar. sa hon och gick ut

Jag kastade mig in i duschen och kastade mig ut lika fort. Rafsade på mig lite kläder, brydde mig inte speciellt mycket, bara det matchade. Gick ner till lobbyn, där stod alla och väntade på mig.

- Du ska till David Letterman. sa Scooter och la armen om mig

Hos David
- Kvällens gäst finns det nog ingen som inte känner igen och han är här idag för att klara upp lite frågetecken, välkommen in JUSTIN BIIEBEER!!

Jag gick in och alla stod upp och klappade. Vilken känsla. Jag hälsade på David och vi satte oss ner.

- Tack för att du ville komma hit. sa han
- Tack för att jag fick. svarade jag
- Det finns lite frågor som ingen annan än du kan svaren till, är du beredd?
- Absolut. Fråga på, så ska jag svara så gott jag kan.

Jag hade på känn redan innan jag åkte hit att mer än hälften av frågorna skulle handla om mitt och Rose förhållande. Men det tänker jag inte svara på, antingen så ljuger jag. Eller så pratar jag bort det.

- Är du singel? Det är många tjejer som undrar det. sa han och log
- Ja, det är jag. Men jag försöker lösa allt mellan mig och mitt ex.
- Är det Melrose du pratar om då?
- Ja, det är det.
- På tal om henne, är hon gravid?
- Nej, det är hon inte. Och angående bilderna på henne i tidningen, så köper hon ett graviditetstest till en vän.

När intervjun var slut och vi alla var tillbaka på hotellet, flög mina tankar runt på Rose, hon hade inte hört av sig än och jag hoppades att hon inte hade något emot att jag inte sa sanningen på intervjun. Jag orkade inte vänta på att hon skulle höra av sig, så jag plockade fram min mobil och började skriva ett sms till henne.

"Hej sötnos! Tänkte bara höra hur det var med dig, och hur det hade gått hos barnmorskan. Glöm inte att jag tänker på er båda. Puss" - SKICKA

Efter att jag hade skickat det la jag mig ner i sängen och stirrade i taket. Mamma hade inte sagt något till mig på hela dagen, mer än nödvändigt. Det stör mig lite, tänker hon bete sig så här när jag kommer med hennes barnbarn i famnen? Mina tankar skenade iväg, men jag vart avbruten av att mobilen pep till.

"Hej snygging! :) Vi mår bra, jag och din dotter. Jag är i månad 3, så det betyder att jag redan var gravid då vi låg med varandra den gången då vi hade gjort slut. Jag vill att du kommer hem till Atlanta så vi kan prata om hur vi ska göra med allt. Vi tänker på dig också. Massor av pussar. P.S ring när du går och lägger dig."

Jag var tvungen att läsa det hon hade skrivit flera gånger för att förstå att världens vackraste tjej väntade mitt barn, min dotter. Glödjen kunde inte vara större än detta. Vilken känsla. Jag, Justin 18 år, ska bli pappa. Det är sjukt, men samtidigt så häftigt.

Vi alla hade planerat att vi skulle äta nere i resturangen här på hotellet klockan 7, så det var lika bra att gå ner till dom andra då dom fått vänta på mig i 10 minuter. Scooter kom gåendes i korridoren precis när jag kom ut och drog igen dörren efter mig.

- Vart har du varit, vi väntar ju på dig? frågade han
- Vi tar det efter middagen. sa jag bara och gick förbi honom

Middagen var under pinsam tystnad. Det var ingen som sa något, det enda man kunde höra var när folk tuggade eller andades. Jag förstår inte vad som flugit i dom alla, annars brukar det aldrig vara tyst. Ska man bli hörd måste man i andra fall skrika, men inte denna gång. Tillslut stod jag inte ut längre så jag bröt tystnaden.

- Jag har en sak jag vill berätta för er alla sen, men vi tar det på mitt rum.

Väl upp på mitt rum satt alla tysta och förväntansfulla. Mamma såg dock inte ut att gilla denna situation, tror hon mycket ävl förstod vad det var jag skulle berätta. Men hon fick faktiskt acceptera läget, hon kommer bli farmor oavsätt vad hon tycker eller tänker.

- Jag tänker inte dra ut på det. Rose och jag ska ha barn! sa jag


Hur kommer alla att reagera? Vad kommer hända, kommer Justin åka hem till Atlanta för att prata med Rose? Många frågor! :P Minst 10 kommentarer från olika IP nummer. så kommer nästa kapitel..


Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 45 - Madison Square Garden.

När klockan blev 9 på kvällen ringde jag Kenny, eftersom att mamma vill att jag sover ut ordentligt då jag har konsert dagen efter. MSG står på listan för att gå i taket. Det ska bli kul att få komma tillbaka till den arenan. Rose lovade även att komma och kolla tillsammans med Ryan och Candy. Mamma skulle älska att träffa henne igen, hon har verkligen saknat henne.


Melrose perspektiv

Efter att Justin hade gått gick Ryan och la sig medans jag och Candy satt vakna och snackade om allt som vi missat, bl.a om henne och Ryan. Dom verkar verkligen trivas tillsammans. Det enda negativa med dom två är ju att dom bor i två olika länder. Min mobil avbröt oss, så jag tog upp den och såg att jag hade fått ett nytt sms.

"När jag såg dig första gången på stranden stannade mitt hjärta, du var det snyggaste jag sett. När du sa dina första ord till mig smälte jag, du hade den vackraste rösten. Första gången du du kysste mig i min soffa hemma (remember?), viste jag att jag skulle älska dig någongång i framtiden, och den har nu kommit, och du väntar mitt barn. Alla gånger som jag har svikit eller sårat dig skulle jag kunna ta en kula för. Du förtjänar någon bättre, som behandlar dig som du förtjänar. Jag kommer alltid älska dig. //Justin♥"

Utan att jag själv hade märkt det så hade mina tårar börjat rinna och Candy frågade vad det var, så jag läste sms:et för henne.

- Han älskar dig verkligen, du vet det va? Han har fortfarande bilden på dig och honom när ni kysser varandra som bakrundsbild på mobilen.
- Jag älskar honom också, men det gör inte saker ogjort. Han betyder allt för mig. Men nu bryr jag mig inte lika mycket, för snart har jag en annan som fyller hans tomrum. svarade jag och tog mig på magen

Eftersom att vi hade en lång dag framför oss så gick vi och la oss. Jag somnade inte på en gång, men det dröjde inte länge. På morgonen när jag vaknade var klockan strax efter 9 och jag hörde någon i köket så jag drog på mig en lång tröja och gick ner.

- Heeej Miranda! sa jag när jag kom in i köket och möttes av Candys mamma
- Nämen heej. Det var inte igår. svarade hon och gav mig en kram

Vi satt och pratade ett tag, tills Ryan kom ner och sa att det var en timme kvar tills Kenny skulle hämta oss. Jag sprang upp till rummet jag hade sovit i och tog rena underkläder och en handduk och gick in i duschen. Efter en 30 minuter i duschen var jag klar. Av någon anledning hade Caitlin lagt ner en Bieber tröja, så det blev den, eftersom det var konsert vi skulle på, och till den blev det ett par korta jenas shorts. Tröjan knöt jag i sidan så att det blev en magtröja. Det gäller ju att visa den så länge man kan. 

På MSG.  
Vi gick med Kenny in och folket utanför kände såklart igen mig, och började genast ställa massa frågor om vi var tillsammans igen, varför det hade tagit slut. Men jag valde att inte svara. Som vanligt, men det är privat.

När vi kom in, kom Pattie springandes mot mig och hon gav mig en kram och sa att hon hade saknat mig, och jag erkände att jag hade saknat henne också. Efter kramkalaset gick vi jag, Ryan och Candy in i samlingsrummet och alla var verkligen glada att se mig. Fick kramar av alla, men Justin var inte där. Precis innan jag skulle gå ut för att leta efter honom såg jag att Carin, Scooters fru tog upp en skvallertidning med mig på, då jag köpte graviditetstestet igår. Jag var lite elak då jag röck tidningen ur handen på henne och sprang ut för att leta reda på Justin. Kenny kom gåendes så jag frågade honom. Han var snäll och visade mig hans rum.

Jag knackade och han ropade "kom in". När jag stängt dörren och låst den, kastade jag tidningen på honom, och skönk ner mot dörren med knäna mot bröstet. Tårarna började rinna, men jag visade inte det då jag döljde mitt ansikte mot mina knän.

- Ojdå, kanske borde prata med mamma.
- Hon kommer hata mig. sa jag mellan snyftningarna

Han kom mot mig och lyfte upp mig mot dörren. I det läget gick jag tillbaka minnen från första gången jag var på hans konsert och jag kysste honom, för att få reda på vad jag kände för han.

- Hon kommer inte hata dig, sluta nu. han var så nära mig att hans andetag kändes mot mina läppar

För att visa vad han gjorde med mig tog jag hans hand och la den över mitt hjärta. Det slog så hårt att det kändes som att jag flyttades för varje slag. Han log bara mot mig och tröck resten av sin kropp mot mig. Det var fel, men en liten kyss kunde väl inte skada?

- Kyss mig. sa jag mellan andetagen

Det gick inte ens en 100dels sekund innan jag kände hans läppar pressade mot mina. Han lyfte upp mig mot dörren så jag hade mina ben runt hans midja, han smekte mitt ena lår på utsidan samtidigt som han kysste mig. Han bar bort mig till soffan och näst intill slet av mig mina kläder och sina egna. Han började kyssa mig igen och trängde in i mig.

När vi var klara och hade klätt på oss fick jag panik, vad hade vi gjort? Vist han är den jag vill leva med, men han kysste min "bästa" vän.

- Justin, du har tröjan bak och fram. 

Precis när jag hade sagt det hörde vi en nyckel i dörren och sen öppnades dörren av Usher, men han stängde dörren lika fort igen.

- Säg till när ni är klara. ropade han
- Kom in nu, stå inte där ute och skrik. sa Justin och slet in han

Usher kom fram till mig och gav mig en riktigt stor kram.

- Det var inte igår man såg dig. Det har varit lite tråkigt utan dig. sa han med ett leende

Innan jag hann svara fick han syn på tidningen som låg på bordet med en stor rubrik, "Ska Bieber bli pappa?". Men för att försöka rädda det pinsamma så sa jag.

- Ser ut som att ni inte blir av med mig, än på ett tag iallafall.
- Är du..
- Gravid? Ja, det är jag.
- Grattis. Vet din mamma om det? sa han och vände sig mot Justin
- Nej, men jag ska ta det med henne efter framträdandet.

Usher log med hela ansiktet, han såg ut att gilla det. Men egentligen har jag ingen aning om vad han tänkte. Det är det bara han som vet. Men jag vet att jag gillar tanken av att bli mamma. Nu är det bara min mamma och Justins kvar, som ska få sina utbrott. Men att Usher log, betyder nog mycket för Justin, med tanke på att han betyder mycket.


Justins perspektiv

Det var 10 minuter kvar till showtime, och vi alla samlades i en ring. Usher bad bönen och vi alla stod tysta och stilla. Allt han sa var så sant, och det fick mig att tänka att detta med att vi ska bli föräldrar kanske inte var en sån bra idé. Men jag tänker inte svika Rose, jag vet hur mycket hon vill ha det här barnet, och hur mycket jag vill ha henne.

Innan jag gick för att ställa mig under golvet där jag åker upp i silverkulan gick jag mot Rose, och gav henne en kram.

- Det beytyder mycket för mig att du är här, och jag hoppas du är kvar sen, tror vi behöver prata med min mamma. viskade jag i hennes öra
- Jag är kvar. svarade hon och pussade mig på kinden, och mimade Lycka till.

Känslan som fanns i min kropp när musiken startade och jag hörde alla mina fans skrika sig hesa innan jag ens har kommit upp på scenen är obeskrivlig. Detta är min dröm, och jag lever den varje dag, även om jag vissa dagar har svårt att tro det.

Första delen av konserten gick fint och smidigt. Så jag sprang in i mitt rum för att byta kläder, och möttes av att Rose satt där inne.

- Varför sitter du här? frågade jag samtidigt som jag började klä av mig 
- Om din mamma frågar är det för att jag har huvudverk. sa hon
- Och om jag frågar? sa jag fundersamt
- Då är det för att jag vart illamående av trycket. Men det är ingen fara, jag kommer snart tillbaka. sa hon

Jag var tvungen att skynda mig, så det fick bli ett snabbt hejdå. När jag kom tillbaka ut på scenen var publiken mer taggade. Introt till One Less Lonley Girl speldes och jag fick genast dåligt samvete, men det var bara att köra vidare.

När tjejen kom ut på scenen såg hon så glad och nervös ut. Dom är så söta alla mina fans, och detta kommer nog just denna tjej leva länge på. Efter att jag hade gett henne rosorna såg jag att det rann några tårar på hennes kinder, men hon log och var inte lika hysterisk som alla andra som fått möjligheten. När låten var slut gick vi tillsammans ut och hon fick ta en bild med mig.

När hela konserten var slut och jag hade lugnat ner mig lite kom mamma fram till mig och gav mig en kram.

- Vi två ska prata sen! sa hon och gick iväg

Jag hann inte ens reagera på det hon hade sagt fören Rose kom gåendes med ett brett leende på läpparna. Det hade jag verkligen saknat, att se henne le med hela ansiktet. Undra vad hon hade i kikaren nu då.

- Jag är verkligen stolt över dig. sa hon och gav mig en kram
- Det glädjer mig att det är du som säger det.
- Jag har en överraskning åt dig i ditt rum. sa hon och log sitt sexiga leende
- Vad?
- Det är ju ingen överraskning om jag berättar vad det är.

Jag sprang bort till mitt rum, men innan jag öppnade dörren kollade jag bak för att se om Rose följde med mig, men hon stod kvar och log.

- Gå in du, jag kommer snart. sa hon

Utan att fundera varför hon sa så öppnade jag dörren, och det var verkligen en överraskning. jag trodde aldrig att jag skulle få träffa personerna som satt där inne igen. Men det fick jag, tack vare Rose. Det var en trevlig överrasknign måste jag säga.

- Lily, vad kul att se dig, och du har växt lite. sa jag när hon kom springandes mot mig
- Mamma, han kommer ihåg mig. sa hon och både jag och Johanna började skratta
- Såklart han gör, det gjorde ju Rose också. Vart är hon föresten? frågade Johanna
- Hon är utanför, hon kommer nog in senare. Vi är inte tillsammans längre.
- Det var verkligen tråkigt att höra, ni som var så fruktansvärt söta tillsammans.

Lily tittade på mig och log med hela sitt söta ansikte.

- Ska vi göra den här dagen oförglömlig? frågade jag och tittade på Lily
- Jaa, vad ska vi göra?
- Kom. sa jag och gick ut ur rummet med både Lily och Johanna efter mig

Rose kom fram till oss och gick med oss ut på scenen. Lily tittade sig omkring, det var verkligen stort när det var tomt. Jag, Rose och Johanna gick ner och satte oss i stolarna nedanför scenen medans Lily hoppade omkring och sjöng. En riktig teaterapa.

Helt plötsligt kom hela mitt team ut med massa skyltar och plakat som det stod Lily på i olika storlekar och färger. Jag tittade på Rose som log med hela ansiktet, och så satt hon med en filmkamera i handen. När chocken hade lagt sig för Lily fortsatte hon att showa omkring. Detta skulle hon sent glömma.

Efter säkert en halv timme kom Lily ner till oss och hon satte sig i mitt knä, och Rose gav videokameran till Johanna. Men jag tror inte hon förstod varför Rose gjorde det.

- Du får den. sa Rose
- Vad är det där, mamma? frågade Lily
- Det är din dag med Bieber. svarade jag och log

När vi hade sagt hejdå till dom, kröp Rose in i min famn. Jag vilade mitt huvud mot hennes och drog in henens doft ordentligt. Jag viste inte när jag skulle få känna den igen. När det var som mysigast avbröt hon det.

- Vi måste prata om det som hände tidigare.
- Vad finns det att prata om? Ångrar du det? frågade jag
- Ångrar och ångrar, nej egentligen inte. Men fan, det är inte vi längre.

Jag viste att det här snacket skulle komma, då hon skulle säga att det var ett misstag. Men det vägrar jag tro, hon måste ha saknat det lika mycket som jag. Jag tänker kämpa för henne in i det sista. Det ska bli vi igen, hon och jag.

- Ni två är väl söta. Vi tänkte dra hem till Candy nu. Ska ni med? frågade Ryan 
- Nej, jag blir med Justin till hans hotell. svarade Rose
- Okej, sover du där eller?

Rose tittade med en frågande blick mot mig och jag nickade ett ja. Jag kunde skymta ett leende genom hennes ögon.

När jag öppnade hotell rummet satt min mamma i soffan och hon såg inte glad ut.

- Kan ni sätta er ner, vi behöver prata. sa hon
- Om vad? frågade jag
- Detta. sa hon och höll upp en tidning, som jag tidigare idag fick kastad på mig

Rose tittade på mig och jag såg att hon vart nervös, men jag la min arm om henne, för att visa att hon var trygg. Vi gick och satte oss i soffan mot mamma och väntade på att hon skulle säga något.

- Är du gravid? frågade hon och kollade på Rose
- Ja, det är hon. svarade jag innan Rose hann
- Är du säker på att det är ditt? nu kollade hon på mig
- Första gången jag träffade dig, och du snackade bakom min rygg om att jag umgicks med Justin bara för att han var känd, hade du helt fel. Men jag lät det vara, jag lämnade honom ifred. Men nu tänker jag inte ta att du är elak mer, så klart att det är hans. Jag har inte legat med någon annan än honom Men vist, är det ett faderskapstest du vill ha, så ska du få det. svarade Rose, men tittade inte på mamma, utan på mig



Det kanske kommer upp ett inlägg till ikväll, jag vet inte om jag hinner skriva det. Har hur mycket som helst att göra. Men jag ska försöka. Men blir det inte mer än 10 kommentarer kommer jag inte lägga ut ett. Så det är bara dra igång och kommentera. Jag vill ha kritik, bra och dålig! :)


Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 44 - Pregnant Or Not.

Innan jag hann tänka på vad jag skulle svara hörde jag hur Rose skrek och sen hur något flög i golvet. Jag var tvungen att se efter, så jag reste mig upp och gick till rummet dom var i. När jag kom fram till rummet sköt jag upp dörren och såg Julia ligga på golvet och hade händerna i ansiktet medans Rose satt på sängen.

- Vad fan händer? frågade jag och tittade på Rose
- Det jag borde ha gjort för länge sen, så jag slapp lämna den jag älskar mest i hela världen. Den kyssen ni utförde igår var inte bara från henne, jag såg på dig att du njöt. Så nu lämnar jag dig, ringen hittar du någonstans i ditt rum. Men en sak borde du veta, jag kommer alltid älska dig.

Jag vart helt stum, så jag fick inte fram något innan hon försvann. Det gjorde ont att se henne gå, och jag kommer alltid att älska henne. Julia sa inget efter att hon hört vad Rose sagt. Hon packade sin väska och drog. Henne ville jag inte ens stoppa.

Hela den dagen satt jag i mitt rum och kollade på ringen.


Melrose perspektiv - Dagboks anteckningar

"För exakt en månad sen idag fyllde Justin 18 år, och jag har inte pratat med honom sen jag lämnade hans hem för 2 månader sen. Vi träffades en gång efter att jag hade kommit på honom med Julia, vi skulle prata, men det slutade inte riktigt så. Vi gjorde ett misstag, vi låg med varandra igen. Vist jag saknade honom då, och nu, men det fanns ingen anledning till att göra så. Känslorna för honom vart starkare. Det vart svårare för mig att glömma honom. Eller iallafall kunna gå vidare.  

En sak till som orar mig är att min mens inte har kommit. Just i detta nu funderar jag på att åka till stan och köpa ett graviditetstest. Men vet inte om jag borde med tanke på att folk fortfarande följer efter mig och tar kort. Men jag kan inte gå omkring och inte veta, jag måste ha svar.

Jag och Caitlin har kommit närmare varandra, och hon kan inte förstå att Justin har gjort som har gjort mot mig. Det är även skönt att ha någon att prata med öga mot öga, även om Candy ringer mig varje dag för att fråga hur jag mår, och hon har gjort det sen det hände.

Candy var på Justins 18 års fest och hon berättade att han hade sagt att han saknade mig och att han kände sig tom utan min närvaro, och det gör jag utan han också, men det förändrar inget. Candy är verkligen den bästa vännen man kan ha, och jag skulle aldrig be henne välja mellan mig och Justin, men hon kommer aldrig kunna umgås med oss båda samtidigt."


Efter att jag hade skrivit mitt första dagboksinlägg på flera månader kände jag att jag ändligen blev fri. Det var som en brefrielse. Men jag la ner den igen, men synlig denna gång. Men angående om jag är gravid eller inte så kommer Justin få veta det på en gång. Tänker inte vara lika elak en gång till. Jag lärde mig något förra gången.

- Hejdå mamma. Jag drar ut en vända, är tillbaka om en timme.

Hon hann inte svara innan jag dragit igen dörren bakom mig. När jag kom fram till stan parkerade jag bilen och gick mot apoteket. En nervös känsla kröp igenom min kropp men jag var tvungen att få veta. Jag gick in och till hyllorna med testen, precis när jag tog i ett hörde jag en kamera knäppas. Nu var det kört.

När jag kom hem efter att alla paparazzi hade frågat mig om jag var gravid och om det var Justin som var pappan, så ringde jag över Caitlin. Ville inte vara själv när jag gjorde testet. Hon kom på en gång, men det jag inte berättade i telefonen var varför jag ville att hon skulle komma. 

- Du funderar säkert varför jag bad dig komma? frågade jag när vi hade kommit upp på mitt rum 
- Ja, det kan man ju lugnt säga att jag gör. svarade hon 

Utan att svara på det plockade jag upp påsen från apoteket och gav den till henne, och när hon stoppade ner handen i den och fick upp testet vart hon riktigt chockad. Det syndes på henne, även om hon inte sa något. 

- Har du gjort, eller ska du? frågade hon 
- Jag ska, därför jag bad dig komma. 

Jag öppnade förpackningen och läste hur man skulle göra, och sen gick jag in på toa. När jag hade gjort det lät jag det ligga på handfatet, det stod att man skulle vänta i typ 10 minuter. Jag funderade om jag skulle kontakta Justin. 

- Tycker du att jag är elak om jag ringer Justin och ber dig gå? frågade jag skamset
- Nej nej. Kommer han hit då går jag, men är han upptagen stannar jag.

Det var skönt att hon förstod mig, jag ville inte vara elak. Men jag ville samtidigt ta detta med honom själv. Och det tror jag att hon förstod. Jag satt med mobilen i handen och funderade hela tiden på om det var rätt. Tillslut tröck jag på ring, och det gick några signaler.

- Justin. svarade han
- Hej, det är Melrose. Jag har något jag måste berätta för dig. Kan du komma över?
- Jag är inte hemma, är i NY. Vad är det?
- Inget jag tänker ta över telefon. Hör av dig när du är hemma.
- Melrose, sluta.

Mer hann han inte säga, det gjorde ont nog att höra hans röst efter så här lång tid, men att han även var kall mot mig. Det fick räcka, så jag la bara på. Fel av mig, men klarade inte mer. Det var ju han som hade vart dum mot mig, hade han hållt sig i skinnet hade vi kanske vart tillsammans fortfarande.

Caitlin kollade bara på mig där jag satt med mobilen i handen. Mina tårar började rinna när jag insåg vad som hände. Hon reste sig upp och kom och satte sig bredvid mig där jag satt lutad mot väggen, hon la armarna om mig och sa åt mig att inte gråta. Men det var inte det lättaste att sluta.

När vi hade setat så ett tag och jag hade slutat gråta var det vara att ta tag i nästa problem. Testet som låg inne på toan hade ännu ingen kollat på. Egentligen ville jag att Justin skulle vara med och kolla på det, men det verkade inte som att han var speciellt intresserad. Jag reste mig från golvet och gick in på toan, tog testet och gick ut igen.

- Kan du kolla? frågade jag Cait och gav henne det
- Absolut. svarade hon och kollade på det

Tankarna som snurrade i mitt huvud under dom få sekundrarna, som hon satt och tyst kan jag inte sätta ord på. Men när Cait kollade upp på mig med tårar i ögonen viste jag ju inte varför hon grät. Var det av glädje eller sorg?

- Gumman, du är gravid!

När hon sa den där meningen viste jag inte om jag skulle gråta eller skratta. Ännu en gång hade jag en del av Justin i kroppen. Han måste få veta det omgående. Jag letade fram min mobil och ringde upp Candy.

- Hej gumman!! Hur är det? svarade hon
- Hej bästa vän. Det beror på hur man ser det. Är du med Justin?
- Nej, men han och Ryan är på väg hit nu. Vadådå?
- Hur länge stannar dom i NY?
- Dom åker om 3 dagar. Vad är det som har hänt?
- Jag kommer under dagen, se till att han är hemma hos dig när jag kommer. Jag messar när jag har landat.
- Okej, vi ses snart då! Saknar dig.

Jag berättade hur saker stod till för Cait och hon förstod mig, och hon hjälpte mig att packa. Jag valde att inte berätta något för mamma om varken testet eller att jag drog till NY i några dagar. Hon behöver inte oroa sig.

Flygplatsen NY
När jag hade tagit min väska och börjat gå mot utgången tog jag upp min mobil och skrev till Candy.

"Nu har jag landat och ska precis ta en taxi. Var hemma med J om 20 minuter. Saknar och älskar dig." - SKICKA

Efter 10 minuter i taxin började jag få en orolig och nervös känsla i magen. Vad kommer han säga, eller göra när jag berättar det för honom? Taxichauffören och jag hade en liten slapp konversation, men helt okej för mig. Jag ville bara att tiden skulle gå fort så att jag fick kliva ur. När han tillslut stannade på adressen som jag hade gett honom gav jag han pengar och massa dricks.

För första gången ringde jag på och lät henne komma och öppna, jag ville inte bara gå in. Jag vet inte varför, jag har ju alltid gjort det annars, men det kändes som att jag inte riktigt var välkommen egentligen. Konstig känsla, jag vet. Men den fanns där.

- Hej gumman, vill du berätta vad som har hänt. Vad som får dig att flyga runt för att få prata med Justin. frågade Candy, och gav mig en kram


Justins perspektiv

En skön slapp dag i NY och jag har med mig Ryan, så automatiskt blir man ju hemma hos Candy, vilket jag absolut inte har något emot. Hon är en skön brud, som ligger på samma nivå som oss två. Men det finns massa minnen hemma hos henne som gör att jag inte kan koncentrera mig riktigt, allt påminner mig om Rose. Varje gång jag ser sängen inne i gästrummet, vill jag att det ska dofta Rose av den. Hon är fruktansvärt saknad hos mig.

Det är tråkigt att jag aldrig hinner läka såren innan en paparazzi eller någon annan frågar vart hon är. Ibland vill jag bar skrika rakt ut, "ja, inte här iallafall". Men det kan jag inte.

Candy har vart underlig en del av dagen och varken jag eller Ryan har fattat varför, men å andra sidan har vi inte frågat heller. Jag vaknade ur mina funderingar av att det ringde på dörren, och Candy gick för att öppna.

- Väntar hon besök? frågade jag Ryan
- Ingen aning. Vi går väl och kollar vem det är. svarade han och reste sig ur sängen och jag ur soffan

När vi kom nära nog hörde jag att det var Rose hon pratade med, men jag hörde bara vad hon svarade Candy.

- Jag berättar för dig sen, måste prata med Justin först.
- Okej, han är på mitt rum. hörde jag Candy svara
- Nej, jag är här. sa jag och gick fram till dom

Jag tittade på Rose som inte ville möta min blick riktigt, och jag såg att hon hade gråtit. Det var så länge sen jag såg henne, om man bortser från alla bilder på henne i både tidningar och på nätet. Hon var lika fin som vanligt, och det gjorde ont. Hon flög hit för att träffa mig, men varför?

- Vad vill du? frågade jag
- Prata med dig, men ensam.

Candy fattade på en gång att det var allvarligt för hon tog Ryan i handen och drog på sig sina skor, Ryan gjorde lika. När det bara var jag och Rose kvar i hallen tog hon av sig skorna och gick in i köket, jag gick efter och såg att hon la upp en ask på bordet. Men jag kunde inte se vad det var.

- Öppna den där. sa hon och pekade på asken

Hade hon kommit hit för att visa mig det där? Jag gick fram till bordet och satte mig på en stol, då fick jag syn på att det var ett graviditetstest. Innan jag hann öppna det sa hon.

- Jag lovade dig att aldrig mer ljuga eller undanhålla något viktigt för dig. Så här är jag för att berätta att du ska bli pappa.

Jag lyssnade väldigt nog på det hon precis hade sagt, men jag förstod nog inte ens hälften av det egentligen. Jag kunde inte bara sitta där som ett fån längre.

- Vilka mer vet? frågade jag kallt
- Caitlin, hon var med när jag gjorde det.
- Vill du behålla det?
- Det beror helt på dig, jag klarar det inte själv.

Jag såg att hennes ögon blänkte till och att det började rinna tårar på hennes kinder. Va fan har jag ställt till med? Hon vände sig om och stod lutad över diskbänken, och jag kunde höra hennes snyftningar. Jag reste mig från stolen och gick och la mina armar runt henne så dom hamnade på hennes mage.

- Vi ska bli föräldrar! viskade jag i hennes öra samtidigt som jag log
- Vill du ha kvar det? Hela ditt liv kommer förändras. Jag vill inte förstöra saker för dig. sa hon utan att kolla på mig
- Vadå förstöra? Det har du aldrig gjort. Du gav mig hopp om en fin framtid, och jag sumpade den. Jag har aldrig älskat någon som jag älskar dig.

Hon vände sig då jag sa det sista, men utan att möta min blick. Jag såg att hon var helt tom i blicken, men det ändrades då hon fick syn på mitt halsband, på det hängde hennes ring, och den har gjort det sen hon tog av sig den.

- Var du någonsing lycklig med mig? frågade hon och pillade på mitt halsband
- Varje dag! svarade jag och la mina armar om henne, som i en kram

När vi hade stått så ett tag knuffade hon bort mig och suckade.

- Vad är det? frågade jag
- Jag var rädd för det här. sa hon
- För vad?
- För att träffa dig, hur jag skulle känna. När jag såg dig i hallen blev jag som en liten flicka i sin mammas famn. Bara genom att du är i min närhet får du mig att känna mig värdefull.
- Du är värdefull, iallafall för mig. Jag älskar dig, och kommer alltid att göra det.

Vi gick in och satte oss i soffan och fortsatte prata om allt och framförallt om barnet. Vi kom fram till att vi skulle behålla det, men att vi inte skulle berätta för någon annan än Candy och Ryan. Som vi även hade planerat bli gudföräldrar. Vi skulle ta kontakt med en barnmorska för att se hur långt det hade gått och sånt, när jag kommer hem från NY.

När det hade gått flera timmar tog jag upp min mobil och såg till min förvåning att jag hade fått flera sms av Ryan.

"Hur går det?" - "Lever du?" - "Eller har hon slagit ihjäl dig?"

"Nej, jag lever. Och ni kan komma hem nu!" - SKICKA

Strax efter att jag hade skickat det hörde vi hur dörren öppnades och vi hörde både Ryan och Candy. Så vi gick ut och mötte dom.

- Nå, tänker du berätta nu eller? frågade Candy och tittade på Rose. Men hon vände sig om och gick ut i köket, men kom tillbaka lika fort.

Hon gav Candy testet utan att säga något. Hon såg minst lika förvånad ut som jag gjorde då jag fick syn på det, men hennes ansikte sprack upp i ett stort leende sen kastade hon sig över Rose.

- GRATTIS gumman! Eller vänta, ska ni behålla det? frågade hon chockat

Rose tittade på mig och tog min hand, men inte för att hålla den, utan för att lägga den på sin mage.

- Jag skulle inte ta bort det för allt i världen, det är en del av Justin och jag vill alltid ha honom i mitt liv. Jag älskar honom. svarade Rose

Hennes svar på det Candy frågade hade jag inte förväntat mig, men det fick mig att le. Och mitt hopp tändes igen. Det kanske kunde bli vi en dag iallafall. Men nu ska vi ta en dag i taget, jag tänker inte stressa på henne. Ryan sa något för första gången.

- Grattis bror. Hur känns det?
- Konstigt, men vi ska klara det. Med hjälp av er, gudföräldrar.

Både Ryan och Candy tittade på oss med en konstig blick, men log sen. Dom hade nog inte förväntat sig detta. Men man såg på dom att dom blev glada, och barnet kan inte få bättre människor runt om sig. Varken jag eller Rose såg fram emot att berätta det för just min mamma, hon skulle gå i taket och dra historien om hur det var när hon väntade mig.

När klockan blev 9 på kvällen ringde jag Kenny, eftersom att mamma vill att jag sover ut ordentligt då jag har konsert dagen efter. MSG står på listan för att gå i taket. Det ska bli kul att få komma tillbaka till den arenan. Rose lovade även att komma och kolla tillsammans med Ryan och Candy. Mamma skulle älska att träffa henne igen, hon har verkligen saknat henne.


Hoppas kapitlet vart långt nog för er. Tror inte att det kommer komma något imon. Men för hoppningsvis. Och på måndag börjar jag jobba, men jag ska göra allt för att ni ska få läsa. :)

Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 43 - I Will Spit On Your Grave.

Det hon sa var ju bara sanning så jag la inte ner så mycket energi på det. Efter ett litet tag la vi ner det där och Julia ursäktade sig och gick på toa, samtidigt som det ringde på dörren, Justin gick och öppnade.

Vi andra satt och pratade och drack under tiden. Det där med ett glas funkade inte så bra för mig, men jag kände mig säker med folket jag hade runt om mig. Justin hade druckit en hel del, och Ryan och Chaz hade gått och lagt sig.

Helt plötsligt pep det till i min mobil, det var syrran. Undra vad hon ville, hon var ju på väg hit. Men jag öppnade och läste.

"Kom till köket NU, jag är där"


Justins perspektiv

När det ringde på dörren vinglade jag dit och öppnade, det var Mel. Jag viste att hon skulle komma, men hon verkade vara en sån som bara går in hos folk. Men man kan tydligen ha fel om folk.

- Hej, hinner inte ge dig en kram. Vart är toan? sa hon och skrattade
- Där. svarade jag och pekade

Hon är en härlig tjej när hon lägger den sidan till. Men hon kan även vara en dryg liten unge, eller iallafall bete sig som det. När jag såg att hon hade hittat rätt gick jag in i köket för att ta mig lite vatten, då det blivit lite för mycket alkohol för min del.

Jag stod med ryggen mot dörren så jag härde bara att någon kom in men var för inne i mitt vattendrickande att jag inte orkade vända mig om. Stegen kom närmare och sen kände jag hur någon kysste mig i nacken, så jag vände mig om och där stod Julia.

- Vad gör du? frågade jag chockat och knuffade bort henne
- Jag vet att du vill, du har kastat trånande blickar efter mig hela dagen. svarade hon och kom emot mig

Jag viste att det var fel, men hennes läppar mot min nacke var något speciellt. Och jag ville verkligen känna dom mot mina. När hon kom nära nog drog jag henne till mig och kysste henne. Det var verkligen en laddad kyss.


Melrose perspektiv

Efter att ha läst sms:et gick jag in och såg att Mel stod utanför köket och hon la ett finger över munnen som bevisade att jag skulle vara tyst. Jag gick lugnt och försiktigt mot henne, och hon pekade in i köket.

När jag kom fram till dörren stannade jag upp av det jag såg. Justin stod och kysste Julia, där mitt framför mig. Jag kände inget, varken sårad eller ilska. Först funderade jag på att bara gå men istället tog jag upp min mobil, och filmade lite. Som tur var, var det ingen av dom som hörde mig. Så jag kunde lugnt gå därifrån.

Mel stod bara och tittade på mig, hon funderade säkert varför jag inte fick ett utbrott. Men om jag ska vara ärlig så orkar jag inte med ett sånt. Det får komma imorgon isåfall. Både jag och Mel gick ut till dom andra, eftersom att Ryan hade gått och lagt sig så var Chaz den enda som inte träffat min syster.

- Chaz, detta är min syster Melanie. sa jag och höll lugnet efter vad som hänt
- Du kan kalla mig Mel. sa hon och gav honom en kram

Efter 5 minuter kom både Justin och Julia tillbaka, och jag kunde inte bry mig mindre.

Vi satt uppe i flera timmar och spelade kort, och varje gång Justin tittade eller tog på mig kände jag mig äcklad. Men jag lät han hålla på, för att inte ställa till en scen, den kunde han få se själv sen.

- Ska vi gå och sova. sa han helt plötsligt
- Okej. svarade jag och tog min mobil
- Godnatt alla. sa vi i kör

Mel ville inte gå hem mitt i natten så hon skulle sova på soffan, eller där hon hamnade innan dom skulle ge upp. Hon var också rätt full. Jag hade dock slutat dricka efter att jag sett Julia och Justin.

Efter att Justin hade stängt dörren till sitt rum, så kom han mot mig, och var på väg att kyssa mig, men för första gången ryggade jag tillbaka och hamnade mot väggen.

- Vad har jag gjort? Du har vart konstig sen Mel kom.
- Ja, undra varför? svarade jag och visade han min mobil


Justins perspektiv

Jag behövde inte ens trycka på play, stillbilden visade gott och väl vad det var hon hade sett. Men jag gjorde det ändå, och filmen var över 30 sekunder. Har hon stått där så länge, utan att ens gett ifrån sig ett ljud? Under tiden som jag kollade på filmen gick hon in på toa, och jag hörde att vattnet spolades, så jag antog att hon borstade tänderna. Vad skulle jag säga till henne?

Känslan jag hade i kroppen var inte okej. Jag mådde illa av mina egna handlingar. Det var som att hon inte brydde sig, men jag viste att helvetet skulle bryta ut inom en snar framtid.

Jag låg i sängen när hon kom ut, men hon la sig inte under samma täcke som jag, och hon la sig så långt ut på kanten hon kunde utan att ramla ner, och med ryggen mot mig. Jag måste prata med henne, vi kan inte somna osams, det är det värsta jag vet. Men å andra sidan så fick jag skylla mig helt själv.

- Hur arg, besviken, ledsen är du på en skala 1-10? frågade jag henne
- 12, 10, 5. var det enda hon svarade
- Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är ledsen.
- Innan du vaknar imorgon ligger Julia blodig på golvet, så jag hoppas du har bra rengöringsmedel.
- Sluta! var det enda jag hann säga innan hon vände sig mot mig och avbröt mig
- Försvarar du henne slår jag ner dig också.

Det var ingen idé att försöka prata med henne, så jag tog mitt täcke och gick.

- Ska du sova med Julia? frågade hon och kastade något på mig


Melrose perspektiv

Han brydde sig inte ens att jag kastade ringen på honom. Så jag la mig ner och försökte somna. Men jag kunde inte somna, jag ville veta vart Justin hade gått någonstans. Jag ville se så att han inte var med Julia. Jag smög ner, och hörde två röster jag mycket väl kände igen. Rösterna kom från köket, så jag gick dit. Det första jag såg var Justin i bara kallsonger och sen Julia i bara tröja och trosor, jag vart äcklad av den synen. Men ville inte att Julia skulle förstå att jag sett dom.

- Låt inte mig störa. sa jag samtidigt som jag gick in i köket och tog ett glas vatten

Och som jag förstod så förstod inte Julia min mening, men Justin reste sig upp och var på väg att säga något, men innan han fick fram några ord var jag ute ur köket igen.

Jag gick tillbaka upp till Justins rum och la mig, och jag tror att jag somnade ganska på en gång. Men någongång under natten vaknade jag till av att någon la sig bredvid mig. Men det kändes inte som Justin, och jag var för trött för att se vem det var.

På morgonen när jag vaknade såg jag att Mel låg bredvid mig. Hon var också vaken. Men ingen av oss sa något, och för första gången började mina tårar rinna, även fast jag inte var ledsen. Men för Mel kunde jag visa mina känslor, hon var ju med när det hände.

- Gråt inte, älskade syster! sa hon och strök bort mina tårar
- Jag vill inte gråta, han är inte värd det. svarade jag och slutade snyfta
- Har du sagt något till dom?
- Ja, till Justin. På tal om det, Julia ska ut, och det är nu. sa jag och kastade mig ur sängen och klädde på mig

Jag tror att Mel försökte stoppa mig men jag brydde mig inte utan rusade ut ur rummet och in i rummet där Julia skulle ha sovit i, men det var tomt. Så jag gick ner till köket och där satt alla. Candy var den enda som tittade på mig, men det var allt.

- Julia, packa dina saker och stick. sa jag och slet ner henne från stolen
- Vad fan är det med dig? frågade Candy
- Vill du själv berätta eller ska jag? frågade jag och kollade på Julia
- Vadå?

Där fick jag nog, jag tog upp min mobil och gav den till Candy, och röck med mig Julia ut ur köket och upp på hennes rum.

- PACKA DINA SAKER OCH DRA!! skrek jag


Justins perspektiv

Det tog ett tag för Candy att förstå vad hon skulle göra med mobilen, men sen helt plötsligt gick det fort för henne. Hennes ansiktsuttryck ändrade sig häftigt och hon blängde på mig.

- Vad fan har du gjort? nästan skrek Candy åt mig

Innan jag hann tänka på vad jag skulle svara hörde jag hur Rose skrek och sen hur något flög i golvet. Jag var tvungen att se efter, så jag reste mig upp och gick till rummet dom var i. När jag kom fram till rummet sköt jag upp dörren och såg Julia ligga på golvet och hade händerna i ansiktet medans Rose satt på sängen.

- Vad fan händer? frågade jag och tittade på Rose
- Det jag borde ha gjort för länge sen, så jag slapp lämna den jag älskar mest i hela världen. Den kyssen ni utförde igår var inte bara från henne, jag såg på dig att du njöt. Så nu lämnar jag dig, ringen hittar du någonstans i ditt rum. Men en sak borde du veta, jag kommer alltid älska dig.

Jag vart helt stum, så jag fick inte fram något innan hon försvann. Det gjorde ont att se henne gå, och jag kommer alltid att älska henne. Julia sa inget efter att hon hört vad Rose sagt. Hon packade sin väska och drog. Henne ville jag inte ens stoppa.

Hela den dagen satt jag i mitt rum och kollade på ringen.


Nu gör vi något annorlunda, den som kommenterat flest gånger med samma blogg adress innan imorgon klockan 13.00 får en länk på detta ställe fast i nästa kapitel. :)

Skrivet:
Kategori: √ 1. First Step Two Forever

Kapitel 42 - My Sis Is My Angel.

Vi gick mot deras bort och den lilla flickan blev eld och lågor när hon fick syn på Justin. När vi bara var några meter från henne reste hon sog upp och kastade sig i armarna på honom och han lyfte upp henne och gick till bordet där hennes mamma satt med några fler.

- Ursäkta min dotter, men att få träffa dig två gånger på mindre än en vecka är nog mer än en dröm för henne. sa flickans mamma
- Det är inga problem. Jag var påväg hit för jag kände igen henne. Eftersom att vi träffas lite här och där kanske jag kan få veta ditt namn, så jag kan ropa på dig nästa gång jag ser dig. sa han och kollade på den lilla söta flickan
- Lily, heter jag. svarade hon blygt


Justins perspektiv

Vi stod kvar inne på resturangen och pratade med Lily och hennes mamma, hon var riktigt trevlig. Det visade sig att dom hade hyrt ett av husen på samma privata mark område som vi, och dom bjöd över oss nu på kvällen.

Efter att vi hade lämnat dom på resturangen åkte vi hem. Vi bytte kläder till mjukisar och valde att gå över till dom en vända. Det skulle nog troligtvis bli den första och sista gången jag gjorde något sånt här, att besöka ett fan och hennes familj. Men det var nog för att jag hade Rose med mig, som jag gjorde något sånt här. Hon stöttar mig.

När vi kom fram till nummer 3 som dom hade sagt att dom bodde i, knackade jag på och lilla Lily öppnade. Hon såg lika chockad ut som första gången jag såg henne. Jag lyfte upp henne och så gick vi in till Johanna som hennes mamma hette.

- Vill ni ha något att dricka? frågade Johanna
- Det skulle vara gott med kaffe. svarade Rose, och jag vart riktigt chockad. Hon har väl aldrig druckit det innan.
- Jag tar bara ett glas vatten. svarade jag

Johanna reste på sig och gick in i köket, och då passade Lily på att sätta sig i mitt knä, med massa leksaker. Hon var verkligen söt.

- Du är bra med barn. Synd att jag missade så mycket med dina syskon. sa Rose och tittade ledsamt på mig
- Det kommer fler chanser att träffa dom, och då ska vi ta vara på dom. svarade jag och strök henne över ryggen

Lily tittade på oss och log med hela ansiktet, och Johanna kom tillbaka med kaffe och vatten. Vi satt hemma hos dom till klockan vart 10 på kvällen sen valde vi att gå hem. Men innan vi gick tog vi ett kort med Lily, så att hon alltid skulle minnas denna kväll. Den vart verkligen lyckad.

När vi kom hem gick vi in och bortstade tänderna och tog av oss kläderna för att sedan krypa ner i sängen. Tror vi båda somnade ungifär samtidigt. På morgonen vaknade jag av att Rose kysste mig på halsen och smekte mig på magen.

- Godmorgon älskling. sa hon och log
- Vilket fint sätt att vakna på, vore inte helt fel att vakna så varje morgon. svarade jag och kysste henne

Jag drog henne över mig och smekte hennes bara rygg ner mot troskanten, men där stoppade Rose mig.

- Vi hinner inte nu. Vi är redan sena. Klockan är 10 och vi har inte ens packat. sa hon och klev ur sängen och gick in på badrummet

Fan vad hon retas med mig. Varför gör hon så? Hon gör mig upphetsad sen drar hon. Hon ska få igen för alla gånger.

Jag reste mig upp och började packa alla våra saker, det gjorde inte så mycket i vilken väska allt hamnade i, då vi ändå skulle hem till mig båda två. När jag nästan var klar med allt, kom hon ut i bara handduk.

- Du gillar att retas med mig va? frågade jag
- Vadå?
- Först gör du mig upphetsad, och sen kommer du ut i bara handduk.

Hon log bara och kom emot mig med en lekfull blick, men jag backade och hon ändrade min. Hon klädde på sig och underkläder, sen gick hon omkring i dom. Varför gör hon så här mot mig? Fan vad hon retas. Men jag försökte att inte bry mig, även fast det var svårt. Jag hoppade in i duschen efter att jag hade packat klart.

När vi var klara tog vi hyrbilen och åkte till receptione för att checka ut, sen vidare till flygplatsen. Där väntade en hel del fans och som vanligt skriver jag så mycket jag hinner. Vilket inte vart så mycket just denna gång. Att få spendera tid med dom betyder mycket för mig och det vet Rose så hon låter mig göra det.

Flygplatsen Atlanta
När vi hade tagit våra väskor gick vi och kollade på ankomsttavlan och såg att Candy och Julias plan skulle landa om 10 minuter och att Chaz och Ryans plan skulle komma om 30 minuter. För att slippa bli översprungen av massa fans ringde jag Kenny innan vi lyfte och bad honom komma.

Vi gick till starbucks och väntade på Kenny. Rose tog en kaffe, jag måste fråga henne sen varför hon dricker det.

- Hej Justin! det var Kenny som hade smygit upp bakom oss
- Hallo. Skönt att se dig igen. svarade jag och gav honom ett handslag
- Sätt dig ner, vi måste vänta på dom andra 4 som är här om max en kvart. sa Rose

Han slog sig ner och vi började prata om veckan. När Kenny fick syn på Rose sing frågade han om vi hade förlovat oss. Men jag bara skakade på huvudet och sa att det var samma ring som hon fick förut. Han pustade ut och sa.

- Tur för er. För din mamma skulle inte bli glad.
- Men vad mamma tycker och inte, det bryr jag mig inte i. Rose är den jag ska dela mitt liv med. svarade jag och tittade på henne
- Hallå, jag sitter faktiskt här. sa hon och log

Mer hann vi inte prata om innan hon reste sig upp och sprang iväg. Jag kollade över axeln och såg att Candy stod där med en till tjej som måste vara Julia. Både jag och Kenny reste oss upp för att gå och hälsa.

- Gud vad kul att se dig Justin. sa Candy och gav mig en kram
- Detsamma. Och du måste vara Julia. sa jag och sträckte fram min hand och hon tog den och log

Tiden gick fort tills Ryan och Chaz kom. Jag sprang mot dom på en gång och gav dom båda en kram.


Melrose perspektiv

Jag märkte inte att grabbarna hade kommit fören Candy sprang iväg och kastade sig runt halsen på Ryan. Julia och jag stod bara och kollade på dom. Precis när vi skulle gå mot dom kom det fram 3 st tjejer till oss.

- Är det du som är Justin Biebers flickvän? frågade den ena

Just i det ögonblicket fick jag tillbaka alla minnen från förra gången någon frågade mig det, och sen slog ner mig. Jag fick panik och sprang därifrån. När jag kom ut saktade jag ner lite och kände två armar som höll om mig.

- Vad hände baby? det var Justin som hade sprungit efter
- Jag fick tillbaka massa minnen från den gången då jag vart nedslagen. Det kom fram 3 tjejer som frågade om jag var din flickvän nyss, jag blev rädd.

Jag såg i hans ögon att han kände medlidande, och det ville jag inte att han skulle göra. Han pussade mig i pannan och dom andra anslöt sig till oss. Kenny hade konstigt nog låtit Justin springa efter mig själv. Han måste ha förstått lite av vad som hade hänt, annars hade han aldrig gjort det.

Hemma hos Justin
Ryan och Candy hade redan bestämt att dom skulle sova tillsammans, så det var bara Julia och Chaz kvar, och dom fick bestämma själva vart dom ville sova.

Eftersom att mamma och Pattie var på spa så lovade jag att Mel skulle få vara med oss på lördagen, men bara en liten stund. Men känner jag henne rätt kommer hon komma redan 8 på morgonen.

När alla hade kommit till rätta så beställde vi pizza, tog fram monopool och vi spelade parvis annars skulle det ta hur lång tid som helst. När det ringde på dörren sprang både Justin och Ryan dit. Justin tycker inte om att hans vänner ska betala när dom är här, och dom tycker inte om att han skulle betala.

- Jag vann. skrek Ryan när dom kom tillbaka in i vardagsrummet med pizzorna.

Justin satte sig bakom mig på golvet och suckade samtidigt som han böjde sig för att kunna kyssa mig, men jag böjde det så att han inte kunde, men det struntade han i och vred det mot sig, och pressade sina läppar mot mina.

- Euw, killbaciller. Nu kommer jag få utslag. sa jag och log. Dom andra bara skrattade
- Det har du aldrig fått förut, fast jag pussat dig på andra ställen. svarade han och blinkade med ögat mot mig
- Vi vill inte veta vad ni gör. Okej? sa Chaz som redan hade fått nog. Då skrattade vi ännu mer

Jag och Justin förlorade spelet då vi inte hade några pengar kvar. Så vi valde att börja plocka undan pizza kartongerna och allt skräp vi hade kastat omkring. Under tiden som Justin torkade bordet stod jag och lutade mig mot diskbänken och tittade på honom. När han var klar kom han emot mig, la ner disktrasan och lyfte upp mig på diskbänken och började kyssa mig.

Under resten av dagen gjorde vi nästan ingenting. Så när kvällen kom och klockan blev halv 10 gick vi alla och la oss. I rummet som Chaz sov i fanns det två enkelsängar, så han fick med sig Julia dit. Den natten var nog en av alla nätter på min top 10 lista som jag sov skönt och hela natten.

På morgonen vaknade jag av att Justin låg och strök mig lätt på låret med sina fingertoppar. När jag fick upp mina ögon log han smått och pussade mig på näsan.

- Godmorgon sötnos. sa han
- Godmorgon sexy, vad är klockan? frågade jag
- Snart 10, dax att kliva upp. Alla andra är redan uppe.

Istället för att svara kysste jag honom och drog av mig täcket, reste mig och gick mot toan. Jag förstod att han följde mig med blicken så jag vickade extra mycket på rumpan där jag gick i bara trosor. Innerst inne log jag för mig själv, för jag vet hur han tittar. Blicken han gav mig brände mot min kropp.

Dom andra satt och åt frukost när jag kom ner, och ingen såg väl egentligen pigg ut. Jag satte mig längst in vid fönstret och det spöregnade ute. Så vi valde att vara inne idag, om det inte sprack upp på himelen. Eftersom att jag bara hade morgonrock på mig så gick jag upp och drog på mig ett par rosa mjukisar från VS och en Justin tröja, för att visa mitt stöd.

När jag hade klätt på mig och borstat mina tänder kom Justin in, och han log stort då han fick syn på min tröja.

- Vad fin du är. sa han och kom emot mig
- Tack, kan tyvärr inte säga detsamma, för du är inte fin utan sexig.

Han skrattade till och gick mot sängen.

- Du får en kyss om du hjälper mig att bädda sängen. sa han och tittade sött på mig
- Det får jag iallafall. Men kan väl vara snäll för en gångsskull.

Men det fick jag ångra ganaka så precis efter jag trodde vi var klara, allt jag gjorde, gjorde han om. Och det irriterade mig lite, men det fick rinna av mig som vatten på en gås. Vi gick ner till dom andra och hörde med dom om dom hade lust att dra iväg och bowlla, och det var klart dom var på det. Dom ville väl ha revanch sen förra gången. Justin gick iväg och ringde så han kunde boka två banor åt oss.

Jag orkade inte bry mig om vad jag hade för kläder på mig, så jag bytte aldrig om från mina mjukisar. Alla andra gjorde det, så Justin kollade lite konstigt på mig.

- Varför har inte du bytt om? frågade han
- För att jag inte orkar, skäms du över mig om jag går ut så här eller?
- Nej nej, det var inte så jag menade! svarade han och kysste mig

När vi kom fram till bowllinghallen var det inga där. Justin gick fram till disken och satte på lite musik, så jag förstod att han hade hyrt hela hallen. Jag förstår inte varför han gör sånt. Men det får stå för han. Det första Ryan gjorde var att slå en strike. Och det fick ju jag höra, eftersom att jag gav dom en ramsa förra gången. Men resten av spelet var riktigt roligt förutom att vi tjejer förlorade stort. Men det brydde vi oss inte is, tills vi hela resan hem fick höra hur dåliga vi var.

Väl tillbaka hemma hos Justin kom Caitlin och Christian över. Dom hade med sig en överraskning som verkligen behövdes just då. Cait ställde upp 4 vodka flaskor på bordet och sa att festen var igång, men vi kom överrens om att vi skulle äta före. Så vi grillade lite hamburgare, och drog i oss dom.

Efter maten gick jag upp och bytte om, det blev en svart fodralklänning, ganska kort och som satt perfekt över mina kvinliga delar. Ingen kunde motstå mig ikväll, och allra minst min pojkvän. När jag kom ner satt alla ute och hade börjat dricka. Egentligen ville jag inte dricka, men ett glas skulle väl inte skada.

- Ska vi köra Sanning eller Konsekvens? frågade Ryan efter att vi hade setat tysta ett tag
- Ja, varför inte? svarade vi andra i kör

När vi hade börjat "spelet" fick Ryan i uppdrag att kyssa Chaz, och han gjorde det. Sen skulle Candy ge Caitlin ett sugmärke på halsen, det var Chaz som var så barnslig. Men det fick man stå ut med.

- Sanning eller konsekvens, älskling? frågade Justin mig
- Konsekvens.
- Du ska kyssa Chaz, och så fort han besvarar den ska du sluta.

Jag vart riktigt chockad över det han just hade sagt, men det var spelets regler som gällde. Så jag gick över till Chaz och började kyssa honom, det tog faktiskt längre tid än jag trodde innan han besvarade kysse, och som lovat så slutade jag direkt.

- Så, Julia. Din tur, sanning eller konsekvens? frågade jag och log
- Sanning.
- Säg tre bra saker om Justin. sa jag och tittade på honom
- Oj, den var lätt. Trevlig, förbannat het, och grym på att sjunga.

Det hon sa var ju bara sanning så jag la inte ner så mycket energi på det. Efter ett litet tag la vi ner det där och Julia ursäktade sig och gick på toa, samtidigt som det ringde på dörren, Justin gick och öppnade.

Vi andra satt och pratade och drack under tiden. Det där med ett glas funkade inte så bra för mig, men jag kände mig säker med folket jag hade runt om mig. Justin hade druckit en hel del, och Ryan och Chaz hade gått och lagt sig.

Helt plötsligt pep det till i min mobil, det var syrran. Undra vad hon ville, hon var ju på väg hit. Men jag öppnade och läste.

"Kom till köket NU, jag är där"



Minst 5 kommentarer från OLIKA IP-nummer, så kommer nästa.

<< EARLIER POSTS