Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-seventeen - Last.

 

Om någon hade sagt till mig för ett och ett halvt år sedan att jag en vacker dag skulle dela ett barn med Justin Bieber, hade jag utan tvekan slagit personen i huvudet och frågat om den var normal. För det är bara något som händer på film, har jag trott. Han tog mig med storm första gången jag träffade honom, och jag kommer aldrig glömma den kvällen hemma hos Ryan. Speciellt inte när han stod framför mig, och bokstavligen masserade mina läppar med sina, hantog andan ur mig. Jag ångrar inget, möjligtvis att jag undanhöll Liam för honom i början. Det är något som är gjort, och inget jag kan gå tillbaka och ändra på. Tillsammans med min mamma har jag nu packat ihop sakerna från mitt rum som jag ska ha med mig, det är inte mycket, men det finns en heldel minnen som jag inte är redo att släppa taget om. ”Jag kommer sakna dig gumman.” Mamma kramade om mig sjukt hårt och jag förstod verkligen hur jobbigt hon tyckte att det var, för jag kände samma sak. Min mamma, och min bästa vän. ”Jag kommer sakna dig med.” Taxin stod utanför och tutade, så det var bara att bege sig mot flygplatsen, för att få flyga hem. Liam befann sig redan där, tillsammans med Justin, Pattie och Jeremy.

 

När jag landade i ATL stod Justin med båda mina änglar och armarna utsträckta. ”Välkommen hem älskling.” Han kysste mig och gav mig en varm kram. ”Hem kommer alltid vara där ni tre befinner er.” Vi åkte tillsammans hem till vårt gemensamma hus, och det känns så förbannat underbart. Känslan jag hade i kroppen då vi stod utanför huset var obeskrivlig. ”Vill du ha en nyckel hem?” Justin hade fått i uppdrag att hämta ut nycklarna under tiden som jag hade vart i Stratford och packat det sista. ”Om jag vill.” Han gav mig en nyckel och känslan steg. Jag ägde ett hus, Clarissa Melissa Jones, en husägare, tillsammans med Justin Drew Bieber. Hör ni hur det låter? Det är som ett klingade ljud, och det passar så sjukt bra.

 

Justin hade fixat allt i hela huset under en veckas tid, och han hade gjort det bra. När jag kom in stod Pattie och Jeremy i köket och pratade med varandra, men när dem fick syn på mig så stannade dem upp och kom emot mig båda två, jag fick en kram av dem båda samtidigt. ”Mamma, kom och titta på mitt rum.” Liam skrek från ett rum, som jag inte visste vart det låg. Jag kollade mig bara förvirrat omkring, och det såg Justin. ”Kom.” Han tog min hand och drog med mig till Liams rum. ”Trivs du här? Vad fint du har fått.” Hans bilsäng hade han såklart med sig från Stratford. ”Ja, jag trivs.” Att få se sin 4 åriga son lycklig och glad, gör mig stolt som mamma. Då vet man att man har gjort rätt val i livet.

 

På kvällen grillade vi, eller ja Jeremy drog igång grillen och agerade grillmästare, vilket han lyckades med. Vi satt ute och åt, det var skönt att vi inte var så många, men samtidigt tomt, för det har alltid varit mycket folk runt om mig, och helt plötsligt är det inte det. Justin gick in och drog på sig badbyxor, så när han kom ut lyfte han upp mig och gick mot poolen, jag förstod på en gång vad det var som skulle hända, så jag gjorde mig redo. Justin hoppade i poolen med mig i sin famn. ”Vad var det där bra för?” Jag hängde runt hans nacke, och tittade på honom, hur några enstaka vattendroppar droppade ned från hans hår. Mina ben satte jag runt hans höfter och drog mina naglar över hans mage. ”Jag älskar dig, och det är den enda anledningen jag har till att göra saker.” Han pussade mig på näsan och skvätte sedan vatten på mig, vilket resulterade i ett vattenkrig. Liam hoppade i poolen med armpuffar som Pattie hade hjälpt honom med.

 


 

Att få se sin son växa från en liten bebis, till en yngre man är underbart, men att få se honom växa med en tjej vid sin sida är ännu bättre. Han älskar henne verkligen, och det finns inga tvivel om att hon inte skulle älska honom. När dem två är själva leker dem hela tiden med varandra och det är mysigt att se, dem jävlas och har sig. Men direkt Adriana eller Liam kommer så kliver dem in i mamma och pappa rollen. Vilket är fascinerande att få vara med och uppleva, jag är farfar till den sötaste tjejen någonsin. ”Adriana vaknade, ska jag ta henne, eller kommer du upp Clar?” Hon tittade chockat på mig. ”Varför just jag? Hon har en pappa också.” Hon skrattade och tittade på Justin som simmade mot stegen. ”Jag skojade älskling, jag tar henne jag, så kan du leka med Liam.”När hon kom upp rann det vatten av hennes kläder, och hon såg ut att frysa. ”Jag tar henne, så byter du kläder.”

 

När både Justin och Liam hade kommit upp ur vattnet så satt vi alla återigen ute på altanen, men denna gång med torra kläder. ”Mamma, jag är trött.” Liam kliade sig i ögonen och drog med Clar in. Pattie hade redan lämnat oss, eftersom att hon har ett stort hus ett stenkast här ifrån kunde hon sova där, och jag skulle sova kvar. ”Trivs du med ditt liv nu?” Justin satt mittemot mig med Adriana i famnen, hon log och lekte med sina fötter. ”Jag älskar det här, jag kunde inte önska mig något annat. Tack pappa, för att du har hjälpt mig genom livet. Du och mamma har gjort mig till den jag är.” Han tittade på Adriana och det lyste stolthet om honom, vilket gjorde mig stolt.

Vi gick och la oss direkt då Clar kom från Liam. Han ville tydligen inte somna fast han var så trött, men tillslut lyckade hon med det. Sängen vi hade här var min från mamma, Clar ville inte ha någon annan för hon tyckte tydligen att den var den skönaste hon hade sovit i. Vad gör man inte för sin prinsessa? Vi har börjat lägga Adriana i ett eget rum med en sådan barnvakt apparat. Det funkar hur bra som helst, jag är den som har haft henne nu i en vecka, och jag tycker att det går bra, får se nu hur Clar tycker att det är. När många par flyttar ihop skaffar dem en sida var i sängen, men inte vi två. Vi sover i mitten och så tätt det bara går, hon kan inte sova annars säger hon. ”Vet du hur mycket jag älskar dig?” Jag visste att hon inte sov, för hon låg och smekte mig på armen, och jag smekte henne över magen. ”Nej, hur mycket?” Jag vände hennes huvud mot mig, och kysste hennes läppar passionerat. Hon hämtade andan direkt vi släppte varandra. ”Wow, det var en del.” Skrattade hon fram.

 

Hon vände sig tillslut om och tittade på mig, hon sa inget men det behövdes inte. Hennes blick sa allt hon egentligen ville säga högt. Hon slöt sina ögon, och jag kunde skymta en liten tår på hennes kind, men jag kunde inte förstå varför. Jag torkade bort den på en gång, för det finns inget värre än att se henne gråta. Jag pussade henne i pannan, och vidare ned på näsan. Ett litet leende drog sig på hennes läppar och hon öppnade återigen sina ögon, ännu fler tårar rann. ”Vad är det gumman?” Jag torkade bort dem också, men det spelade ingen roll, för det kom hela tiden nya. ”You are the reason I´m still alive. Glöm aldrig det.”

 



 

Nu är denna resa slut, och jag kan inte vara mer ledsen än jag är. Jag har haft sjukt kul när jag skrivit denna, och jag kommer aldrig att nå upp till denna novells-nivå. Jag älskar er alla som har stöttar och kommenterat denna novell. Hoppas att ni har älskat denna lika mycket som jag, för jag tycker verkligen inte om att avsluta denna, det har vart som min egna lilla bäbis som jag tagit hand om. :)

 

Jag har absolut ingen fantasi om vad nästa novell ska handla om, så om ni vill får ni gärna hjälpa mig. Vad vill ni läsa om? Jag tar öppet emot alla förslag, och jag kommer läsa allt.

 


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-sixteen.

 

Jag, Justin, Liam och Adriana landade tillsammans i Atlanta efter nästan en vecka i LA. Det var bara vi fyra, och det var underbart. Det enda jag inte gillade var att det var fullt med fans på flygplatsen, och det gör mig inget om dem finns i närheten när Liam är med, han är större, men när Adriana är det då finns hökmorsan inom mig. ”Ta det lugnt gumman. Dem gör inget.” Jag tittade på Justin som höll i Adriana, själv höll jag Liam i handen. ”Hur kan du vara så lugn?” Han stannade upp och tittade på mig. ”För att jag har min familj med mig, därför kan jag vara lugn.”

 

Väl innanför dörrarna hemma hos Justin så släppte jag alla väskor jag höll i, och pustade ut. Justin bar in Adriana och la henne ned i soffan och bullade upp med kuddar runt om så att hon inte skulle trillar ur. Liam stod kvar vid dörren och bara stirrade, hans haka låg på golvet, och hans blick gick från golv till tak. ”Är det där ett släktdrag eller?” Justin kom upp bakom mig och kollade på Liam han med. ”Vad menar du med det?” Jag vred huvudet så jag kunde se honom. ”Du såg ut sådär när du kom hit första gången.” Liam kunde tillslut röra sig, så han kom fram till oss. Justin tog honom i handen och gick med honom mot ett rum, som inte Justin visade mig förra gången. ”Om du vill får du leka här inne.” Justin öppnade dörren och jag som stod lite längre bak kunde bara skymta lite smått, ett rum fyllt av leksaker för pojkar, det fanns allt. Jag himlade med ögonen för mig själv och gick ut i köket.

 

”Kan du ta både Liam och Adriana imorgon? Jag ska uträtta lite ärenden.” Vi satt tillsammans och åt, Justin hade beställt hem chinamat. ”Vad har du att uträtta i en stad du besöker för andra gången?” Han var nyfiken, det sa både hans röst och hans ögon, men det skulle han allt inte få veta fören imorgon. ”Det du, nej men kan du det? I alla fall Liam.” Han nickade med munnen full av mat. ”Okej, det kan jag väl.” Efter maten hoppade jag in i duschen, och för första gången på länge kunde jag duscha längre än 3 minuter, så det blev en ganska lång dusch. När jag var klar hoppade jag ut i bara handduk och gick ned till min väska som fortfarande stod innanför dörren.”Kan jag låna din tvättmaskin? Jag har inga rena kläder.” Han satt med Liam inne i sitt grabbrum, och dem spelade tv-spel tillsammans. ”Klart du får, lust att tvätta åt mig med?” Han log sitt sexiga leende och det kunde man inte säga nej till.

 

Senare på kvällen satt fortfarande grabbarna kvar i det där rummet och jag satt framför TV:n, MTV hade jag på och komiskt nog visade dem Top 10 at 10. ”Baby, du är på TV:n.” Jag höjde volymen för att han skulle reagera, det gör han direkt han hör sina egna låtar, och nu spelades U Smile. Han kom springandes och ställde sig framför mig så att jag inte skulle kunna se. ”Ge dig, flytta på dig.” Han vägrade, så jag blev irriterad. ”Gör du inte det då slår jag på alla apparater i hela huset, och du har ju en hel del.” ”Jag tycker inte du ska se det här.” Han vände sig om så han kollade på mig. ”Men sluta, jag vet att tjejer åmar sig för dig, och att ni gullar. Men kom igen, vem är här med mig nu? Och vems ring bär jag. Det är skådespel.” Han kollade chockat på mig. ”Varför hittade jag inte dig för längesedan?” ”Justin, kom tillbaka nu. Jag ska spöa dig i spel.” Liam skrek från rummet och Justin kollade på mig. ”Älskar dig.”

 

Liam ville inte sova tillsammans med oss, så han fick gästrummet bredvid Justins sovrum, Adriana sov med oss. Vi borstade tänderna alla tillsammans, och Liam är extremt duktig när det kommer till det, men han har en tendens till att skvätta vatten över hela badrummet. Både jag och Justin låg vakna länge och tittade på henne. ”Vi skyddade oss aldrig när vi var med varandra i LA.” Jag kom på det bara genom att se henne. Justin pussade mig på axeln. ”Det gör inget, händer det så händer det.” Han lät lugn, det var inte alls som förra gången, så han bara gick utan att prata med mig. ”Känner du verkligen så?” Han kramade om mig, och fortsatte pussa mig på axeln och upp över halsen. ”Ja, det gör jag. Jag skulle kunna skaffa fler barn med dig.” Vi pratade om det där ett tag, och han lät verkligen säker på sin sak, men inga barn än på ett tag.

 

När jag vaknade på morgonen så sov både Liam och Justin, och jag lät dem göra det, Adriana däremot sov väl också, men henne skulle jag ha med mig, så var tvungen att lyfta upp henne. Jag matade henne innan jag gjorde mig klar, så att hon kanske skulle somna om innan jag skulle åka. Jag klädde på mig och fixade mitt hår, sedan tog jag en macka och åkte från Justins hus. Jag skulle in på en mäklarfirma, för att få se en visning på ett hus. Jag vet vad ni tänker, ett hus till tre personer. Kan vara lite väl mycket, men jag vill bo nära honom, och det ligger ett kvarter från honom. Han vet inget, så ska bli intressant att se hur han tar det.

 

”Miss. Jones?” En man mötte upp mig utanför mäklarfirman. ”Ja, då måste du vara Mr. Bennet?” Han skrattade, ett ganska hemskt skratt, men jag hakade på för att inte verka oförskämd. ”Helt rätt, ska vi åka?” Vi åkte åt samma håll som jag kom ifrån och men istället för att svänga höger och komma till Justin, svängde vi vänster och in på ett säkrat område. Alla husen var extremt vackra, och låg hur fint som helst. Vi parkerade på uppfarten till nummer 4. Huset var stort och med underbart stora fönster, jag gillade precis allt som jag såg från bilen. Jag plockade ur Adriana ur bilen och gick med Mr. Bennet in i huset. Jag tackar gud att Justin hade visat mig sitt hus innan detta, annars hade jag nog betett mig konstigt när jag klev in, men jag behöll lugnet.

 

”Här inne har du köket, stort och med en köksö.” Jag gick runt och kollade lite för mig själv, han sprang mest omkring tyckte jag, och jag gillar att gå i min egen takt. Hela huset från insidan var fantastiskt, och jag älskade det redan. ”Ska vi kolla in utsidan, och gården?” Vi stod i vardagsrummet och kollade ut mot bakgården, han öppnade altandörren och så gick vi ut. Detta skulle Liam se, tänkte jag för mig själv, en stor pool och massa stolar runt om. Här skulle jag kunna leva mitt liv. När vi hade kollat igenom hela huset så stod vi återigen i köket. ”Ska vi skriva papper?” Jag kollade på papperet jag hade framför mig. ”Jag ska ringa min pojkvän, och höra om han kan komma hit, om du har tid?” Han nickade och jag gick iväg för att ringa Justin.

 

”Baby, varför är vi här?” Jag tog Justins hand medan Liam kollade sig omkring. ”Jag vill fråga dig en sak.” Han tittade konstigt på mig. ”Varför just här?” Han blev förbluffad då jag bara gick in i huset och han började kolla sig omkring. ”Vill du flytta in med mig?” Han vände sig om i chock och stirrade på mig. Liam sprang omkring i huset och kollade in alla rum. Justin fattade min hand och kom emot mig, jag la mina armar om honom och kollade honom intensivt i ögonen. Jag sökte efter svar i hans bruna underbara, djupa ögon, men jag kunde inte hitta något. Hans ögon gav mig inte en ledtråd om vad han tänkte. Jag fick hansvett av hans extrema långsamhet, och jag började känna mig dum, att jag ens hade frågat honom. Han la sina händer på mina höfter, och kysste mig. ”Klart jag vill. Har du köpt detta hus?” En sten försvann från mitt bröst, och jag kunde andas normalt. ”Gör aldrig sådär mot mig igen. Förstår du det, jag trodde du hade ångrat dig om vårt förhållande.” Han kysste mig igen, och det kändes precis som att mina fötter lämnade golvet för en kort sekund. ”Aldrig, det är dig jag älskar glöm inte det.” En tår rann ned på hans kind och han log.

 

”Så, Mr. Bennet, Ska vi skriva papper?” Jag tog med mig Justin ut i köket där jag visste att han befann sig. Han kollade upp från sina papper, och gav mig en penna. Eftersom att jag redan hade läst igenom alla papper så skrev jag bara under det, jag är 18 år och får göra vad jag vill. Min mamma vet inget, men hon kan inget säga heller. ”Hur kan jag låta dig göra detta? Hur kan jag låta dig köpa ett hus?” Han la sin arm runt min midja och Liam kom in i köket. ”Mamma, vad gör vi här?” Jag lyfte upp och satte ned honom på köksön. ”Detta min vän, är vårt nya hem, tillsammans med Justin.” Det såg ut som att Liam skulle svimma vilken sekund som helst. ”Har du sett poolen ute eller?” Han skrek rakt ut. Mr. Bennet bara skrattade åt honom, och det kan jag förstå, Liam är inte normal, men vem är?


Näst sista kapitlet, och jag börjar nästan gråta. Sista kapitlet kommer kl. 00.01 inatt. :) Så dem som orkar vara uppe får läsa det, och ni som sover får läsa det imorgon. (A)

 


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-fifteen.

 


 

Adriana hade vaknat så det blev inget mys. Clar laddade upp med kuddar i sängen för att kunna amma henne i rätt ställning. ”Jag kilar bort till mamma i två sekunder. Kommer snart.” Jag gav henne en kyss och gick. Hon hann inte hindra mig, för jag skulle fixa denna kväll. Jag skulle få henne på samma nivå som jag älskar henne mest. Dörren till mammas rum stod lite öppen, så antingen var hon på väg ut eller så var det som vanligt då hon glömmer stänga den. ”Mamma, kan du ta Liam och Adriana inatt också?” Jag bad på mina bara knän, kanske inte ordagrant, men nästan. Hon tittade skeptiskt på mig. ”Inga fler barnbarn tack.” Jag skrattade till och kliade mig i huvudet. ”Nej, men jag vill ha lite egen tid med Clar, det känns som att det var längesedan något sådant hände, och det lär inte komma så många andra tillfällen.” Hon log fånigt mot mig, och det gjorde bara situationen ännu värre. ”Okej, men sedan får ni ta dem. Okej?” Jag kastade mig runt halsen på henne, precis som att jag hade fått en present jag alltid velat ha. ”Tack, du är bäst.”

 

Jag skickade ett sms till Clar om att hon skulle packa nattsaker till båda barnen och komma till mamma. Hon skrev såklart tillbaka och frågade varför, men jag svarade inte. ”När Clar kommer, säg åt henne att stanna här då, jag ska fixa lite saker.” ”Okej, det är lugnt.” Jag lämnade mammas rum för att gå ned och beställa upp saker på rummet. När det var klart så gick jag upp på vår våning igen och såg precis Clar lämna vårt rum tillsammans med en trotsig Liam och en sovande Adriana. När hon hade gott in till mamma gick jag in till oss. Strax efter att jag hade kommit in knackade det på dörren och jag antog att det var det jag hade beställt upp.

 

”Justin, varför har du gjort allt detta?” Jag skickade ett sms till Clar om att hon kunde komma tillbaka, så där stod hon i dörren och blickade ut över rummet som var fyllt med tända ljus. ”Känner du igen detta?” Jag gick fram till henne där hon stod vid dörren, fortfarande chockad. ”Baby, paris, fast mycket större. Klart jag minns.” Hon tittade på mig, och hennes ögon tindrade vackert i alla ljusen. ”Jag trodde du hade glömt det.” Jag närmade mig henne och jag märkte hur hennes andetag tappade rytmen. När jag stod nära nog kände jag hennes hjärtslag, och dem var hårda och jämna, men snabba. Hon backade mot dörren, och jag följde automatiskt efter henne, jag pressade mina läppar mot hennes och hon placerade sina händer runt min hals och drog löst med sina naglar i nacken på mig.

 

Jag la ned henne i sängen efter att ha burit in henne i sovrummet och hon tittade intensivt på mig. Jag drog lugnt och försiktigt ned hennes dragkedja på hennes munktröja och hon fortsatte andas häftigt. Samtidigt som jag tog av den, drog jag av hennes linne också. Jag la mig ned över henne, och kysste hennes läppar passionerat. ”Fan, du gör mig galen. Vet du hur länge jag har väntat på detta?” Hennes röst var darrig och hon flackade med blicken.”Du har inte väntat lika länge som jag.” Jag kysste henne på halsen och ned mot hennes bröst. Hon satte sina ben runt mina höfter och drog ned mig på rygg. Min tröja var av innan jag ens hann blinka, och hon gav mig samma behandling, hon kysste mig på halsen och nu kunde känna att min andning inte var den bästa.

 

Båda två låg nakna inlindande i täcket och triggade varandra till gränsen, det var ingen av oss som ville visa sig svagare än den andra. Hon kysste mig överallt, och drog sina naglar över min rygg, vissa gånger var jag nära gränsen, men jag kunde hålla mig. Jag la ned henne på rygg och smekte hela hennes kropp. Hon kved och vred sig under mina armar. Hon fick komma en gång under mina fingrars makt, men efter det var det tillbaka till att reta henne till max, hon skulle be mig. Jag nafsade henne på örsnibben, och bet henne löst i på halsen, inte så att det lämnade några märken. ”Snälla Justin, jag klarar inge mer.” Hon tryckte in sina naglar i min rygg, för att visa att hon menade allvar. Jag vann, och det var huvudsaken.

 

Jag trängde in i henne och bådas lustar vart fullbordade. Hon skrek, av ren njutning, och jag var livrädd att hela hotellet skulle vakna. Jag hade aldrig sett henne i det tillståndet, det var som att det var en helt annan människa som låg under mig, en som vågade ta för sig och visa mig sin lust. Precis innan hon skulle komma drog jag ur den, hon tittade storögt på mig. ”Varför gör du såhär mot mig?” Det lät precis som att hon skulle börja gråta. Jag flinade bara mot henne, men innan leendet hade lagt sig så låg jag på rygg och var i henne igen, hon hade gränslat mig, för att hon lättare skulle kunna bestämma. Hon satte återigen naglarna i mig men över bröstet, hon kysste mig på halsen och upp till mina läppar.

 

”Ingen kommer förstå hur mycket jag älskar dig.” Hon låg på mitt bröst, precis lika utslagen som jag. Jag sneglade på klockan som stod på sängbordet och jag kunde inte tro mina ögon, 02.09. Vi hade legat med varandra i mer än fem timmar, med tanke på det kunde jag förstå att vi båda två var trötta. Strax efter somnade vi omslingrade med varandra. På morgonen när jag vaknade kunde jag knappt röra mig, jag var helt slut i kroppen, plus att det till och med gjorde ont att röra vissa kroppsdelar. Clar låg fortfarande på mitt bröst, precis som hon hade gjort när vi somnade, hon var väl för trött för att röra sig i sömnen. Samtidigt som jag försökte komma på ett sätt att ta mig ur sängen utan att väcka henne, började hon röra på sig. ”Tack för inatt.” Hon var den första som sa något, och jag kunde inte släppa kvällen innan. ”Tack själv, vi tog det till en helt ny nivå.”

 

Vi låg kvar i sängen tills klockan började närma sig 12, vi hade inte sagt något till varandra, det enda som lät var våra andetag och när det blev knäpptyst kunde man även höra hur våra hjärtan slog ikapp. ”Jag har en sak till dig, jag har burit den med mig sedan vi var i Paris, och jag har väntat på det bästa tillfället, och det känns som att det har kommit. Vi har börjat om från början, vi har en underbar dotter tillsammans. Men du får lova mig att inte freaka ut.” Jag såg på henne att hon blev nervös, och visst kan jag förstå henne, men hon får inte bli hysterisk. Det är ingen big deal för mig egentligen. Jag reste mig upp och gick fram till min väska och plockade fram en liten ask, sedan gick jag tillbaka till sängen och la mig ned bredvid henne, och höll upp asken.

 


 

När han höll fram asken så visste jag inte vart jag skulle ta vägen, men det kändes inte som att det skulle vara en förlovningsring. Jag fick den känslan att hade det vart ett frieri skulle vi inte ligga i sängen, han hade gjort något riktigt stort av det, för det är sådan han är. Jag öppnade asken och fick syn på en ring, och jag tappade andan.”Vad är det här?” Justin iakttog mig hela tiden, troligen för att han ville se min reaktion. ”Det är en ring som har gått i arv i vår familj. Min farfar gav den till farmor, och pappa gav den, dock inte till mamma, men till Erin. När det tog slut fick han tillbaka ringen, och gav den till mig, så nu ger jag den till dig. Det är inget bevis på att du och jag hör ihop, för det visar vår dotter, men det är ett bevis på att jag älskar dig.” Jag kände att mina ögon började vattnas, men jag tittade ändå på honom. Han var snabbt fram och strök undan dem. ”Gråt inte gumman.” Jag kysste honom, länge och passionerat. ”Jag älskar dig.”

 

Vi gjorde oss klara och gick över till Pattie som satt i soffan med Adriana i famnen. När hon fick syn på oss log hon. ”Få se nu då.” Var det första hon sa när hon kom fram till oss, och jag fattade ingenting. ”Va?” Jag kollade på Justin som stod bredvid mig och log. ”Ringen.” Nu log jag också, fast med hela ansiktet. Jag visade min hand och hon tittade. ”Den har aldrig setat bättre på ett finger.” Jag tog Adriana från henne och pussade henne på näsan.”Mammas lilla ängel.” Liam kom springandes så jag gav Adriana till Justin, och tog emot Liam med öppna armar.”Åh, vad jag har saknat dig, men ta det lugnt, mamma har ont i kroppen.” Jag sneglade på Pattie när jag sa det, och hon blängde surt på Justin. ”Vad mamma? Tror du man kan spendera en kväll ensam med denna tjej utan att..” ”Tack, jag vill inte höra.”

 
Hur känns det för er att det bara är två kapitel kvar? Kom igen nu, ge mig alla era synpunkter om dessa som är kvar nu. Jag älskar er alla. Men jag tror att ni får två kapitel imorgon, så att jag drar ut på spänningen lite ;P haha ^
 

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-fourteen.

 

På morgonen när vi vaknade var klockan vid 11, och ingen hade väkt oss. Ibland är Pattie helt galen på morgonen när Justin ska iväg och jobba, men idag lät hon oss sova, vilket var sjukt skönt, en hel natt utan att jag har behövt gå upp och ge Adriana mat, men jag får inte vänja mig för mycket, då är det kört igen när jag kommer hem. Jag var den som vaknade först, och att få ligga och titta på den vackraste människan är helt fantastiskt. Nackdelen är att han alltid vaknar på en gång då man psykar honom, vilket inte är så kul. ”God morgon sötnos. Har du varit vaken länge?” Jag skakade på huvudet och la en kudde över ansiktet. ”Åh, den där rösten.” Justin bara skrattade.

 

”Har allt gått bra?” Vi hade gjort oss klara och gått över till Pattie, som stod med Adriana i famnen. ”Det har gått hur bra som helst. Liam var konstigt nog hur lugn som helst, han fick lite godis och så kollade vi på film. Och vet du vad det bästa av allt var?” Vi satt ned i soffan och Justin lekte med Liam på golvet. ”Nej, vadå?” Hon kollade ned på båda två, och log stolt. ”Han sa farmor till mig.” Hon fick en betryggande känsla i rösten, och det lät som att hon verkligen gillade det. ”Är det okej för dig?” Hon nickade stolt. ”Absolut, jag älskar den grabben, så han får mer än gärna kalla mig farmor.”

 

”Vill du följa med till studion idag, eller vill du göra något annat?” Justin satt bredvid mig i soffan, och vi var fortfarande kvar inne på Patties rum. ”Jag vill följa med, om jag får.” Jag kollade inte på honom när jag sa det, och det störde honom lite. För han la sin hand på min kind och vred mitt huvud. ”Får? Klart du får, jag vill mer än gärna ha min familj med.” Han la sina armar runt mig och drog mig intill sig. Jag älskar att befinna mig i hans famn, varm och trygg. Ingen kan skada mig, mer än han. ”Liam, vill du följa med Justin till studion?” Han satt vid bordet och åt frukost, Jag och Justin skulle ta något på väg till studion. ”Ja, ja, ja. Det vill jag.” Jag satte mig ned bredvid honom. ”Då ska jag tala om en del regler för dig. 1. Du härjar inte omkring. 2. Du låter ALLA knappar vara. 3. Du beter dig, annars åker vi raka vägen hem.” Han tittade på mig. ”Hem, hem till Stratford?” Jag nickade instämmande. ”Japp, hem.”

 

När vi kom fram till studion stod Usher lutad mot dörren, och han var väl kanske en av dem som inte visste att jag var här, eller att jag och Justin återigen var tillsammans. ”Hej Clar, längesedan man såg dig. Hur är det?” Han kramade om mig, och fick en stadig kram tillbaka, eller så gott jag kunde, med tanke på att jag hade Adriana på armen. ”Det är hur bra som helst med mig.” Han såg nog mitt leende på läpparna, och märkte av mitt humör. ”Oh my god. Ni är tillsammans igen.” Justin tittade på honom och sedan på mig, han stod längre in i rummet och pratade med Scooter. Jag log bara som svar mot Usher, han förstod ju ändå.

 

Jag satt på en stol med Liam på ena knä och Adriana på armen, samtidigt som Justin spelade in. Hans röst har blivit hundra gånger bättre, och mörkare vilket är bra. Jag älskar hans röst, tydligen Adriana också, med tanke på att hon somnar varje gång hon hör honom sjunga. Scooter tog med sig Liam till ett annat rum, som dem hade massa vuxna leksaker i. Jag tror att dem skulle spela biljard, och det kan väl vara kul för Liam. Justin kom tillbaka ut och skulle lyssna på resultatet, men jag tror inte att han var så intresserad av det för han satte sig ned bredvid mig, och pussade på både mig och Adriana. Usher tittade på mig och skakade på huvudet. ”Justin, lyssnar du eller?” Han tittade upp och mötte Ushers blick. ”Jag kan göra flera saker samtidigt.”

 

Två låtar klara och några timmar senare valde vi att ta en vända på staden. Justin och Liam gick omkring och fjantade sig med Kenny, och jag höll mig till Pattie. Hon var den enda normala i mitt sällskap. ”När ni är ”hemma” vart tillbringar ni mesta delen, bortsett från Stratford?” Pattie kollade undrandes på mig. ”Varför undrar du?” Hur skulle jag ta mig ur detta nu då? ”För att jag funderar på att flytta. Jag kan ändå inte läsa klart skolan med två barn, och ett jobb behöver jag inte skaffa mig, jag har pengar så det räcker. Jag vill leva med din son.” Nu undrade hon inget mer, men hon såg bra chockad ut. ”Den enda nackdelen är ju att jag blir ensam när han åker på turné.” ”Nej, nej. Det blir du inte alls. Flyttar ni ihop, då kommer han ta med dig, jag är 100 på det.”

 

Vi pratade vidare om det och kom fram till att jag skulle kolla på någon lägenhet i Atlanta, så när vi ska flyga hem egentligen så ska jag ta med mig Justin dit. Flera meter framför oss stod Kenny och fotograferade Justin när han höll på att strypa spindelmannen, och när han stod bredvid en av mupparna. Liam hoppade mest omkring och drygade sig, så honom gick det inte ens att ta kort på för det hade bara blivit suddigt. ”Vi går in där.” Liam pekade på den största leksaksaffären han någonsin hade sett. Den hade tre våningar, och både jag och Justin kollade på varandra. ”Har ni stora väskor med er, eller?” Han skrattade och la armen runt min midja. ”Nej, inte speciellt. Men jag tror inte att Liam har så stor plånbok heller.” Nu var det min tur att skratta. ”Nej, men jag har.” Och så var det roliga slut. ”Ge dig. Du vet vad jag tycker om det där.”

 

Efter en dag på staden så var Liam lugn när vi kom tillbaka till hotellet, det enda han hade fått med sig från leksaksaffären var några filmer och några bilar, snälla mamma betalade väl. ”Kan jag få se den här?” Liam höll upp Lejonkungen. Utan att jag hann svara hade Justin redan satt i den i dvd:n och startat tv, samt gett honom en godispåse. Jag gick in och la mig i sängen, tillsammans med Adriana, som fortfarande sov, men skulle inom kort vakna och vara hungrig. ”Vad söta mina prinsessor är.” Justin stod i dörren och tittade på oss. ”Kom och gör mig sällskap.” Han la sig ned bakom, och höll om mig. ”Kan du förstå att vi har skapat denna lilla söta tjej?” Han strök mig på magen och fick tag i min dragkedja på tröjan och började dra ned den. ”Vi kan skapa henne några syskon till.” Jag skrattade till. ”Det där var den sämsta raggningsrepliken jag någonsin har hört.”

 

Vi gick ut till Liam när vi hade bytt om till mjukiskläder och satte oss på varsin sida om honom, men han var helt inne i filmen för att ens märka oss. Justin la sin hand på ryggstödet på soffan och drog med sina fingrar i nacken på mig, rysning efter rysning gick igenom min kropp, och han märkte det säkert för han slutade inte. Både jag och Justin grävde i Liams godispåse, så tillslut knöt han ihop den. ”Sluta ät upp mitt godis. Skaffa eget, och det gäller er båda två.” Jag började skratta, och kom på att det fanns chokladdoppade jordgubbar i kylen. Jag satte mig i fåtöljen och öppnade förpackningen. ”Dela med dig.” Justin lät arg, men jag såg ett leende. ”Om du vill ha den får du ta den.” Svarade jag och satte en mellan mina tänder. Han kom emot mig och jag såg hur han log, han var nära nog för att ta den, men plågade mig istället. Tillslut bet han av den och vi kysstes. ”Ey, tänk på att det finns barn här.” Liam tittade äcklat på oss, så vi började skratta. ”Okej om vi går någon annanstans då?” Han nickade överlyckligt, så jag tog med mig asken och gick in i sovrummet.

 


 

Jag hoppas ni gillar det. :) Vi får se om sista kapitel kommer upp idag eller inte, för jag har lite att stå i, och jag måste skriva om det. Jag är inte nöjd med det, och eftersom att det är sista så vill jag att det ska vara perfekt.

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-thirteen.

 

När jag stoppade ned nyckeln och öppnade dörren möttes jag av dem underbaraste ögonen på hela jorden. Justin satt i soffan och det såg ut som att han hade sett ett UFO. Han reste sig sakta upp, och kom emot mig. ”Vad.. gör du här?” Han var osäker, precis som att han såg i syne. ”Jag ville vara med han jag älskar.” Min röst bar mig inte långt, för jag var verkligen glad att se honom, och jag hade längtat som sjutton efter att bara få se honom. Mina väskor släppte jag ned, stolen som jag hade Adriana ställde jag ned försiktigt, och han drog in mig i en kram. Liam hade redan dragit med Pattie till Kenny, för han orkade inte med det han kallade pusskalas. Kul grabb det där. ”Fan vad jag har saknat dig.” Utan att han hann reagera pressade jag mina läppar mot hans, jag tror att den kyssen tog andan ur oss båda.

 

”Fan snygging, har du klippt dig, och inte sagt något till mig?” Jag rufsade till honom i håret. Han hatar när jag gör så, och det är därför jag gör det. ”Jag ville ju att det skulle bli en överraskning när jag kom hem, men du hann överraska mig först. Och jag är så sjukt glad att du är här, du anar inte.” Vi stod och höll om varandra, jag hade fortfarande inte kommit in, dörren stod öppen. Det var precis som att vi inte hade sett varandra på flera månader. När vi tillslut släppte varandra tog han mina väskor och jag stängde dörren. Musiken spelades fortfarande på högsta volymen, men han sänkte på en gång då vi kom till rätta.

 

Jag tog ur Adriana ur stolen och la henne i sängen, hon hade sovit bra länge nu, och det var skönt. Då kunde jag börja med att spendera tiden med Justin. Han låg i soffan med mobilen i handen när jag kom ut från sovrummet, men han la ned den på en gång då han såg mig, och sträckte ut sina armar mot mig. Jag la mig ned på honom och han höll om mig. ”Det finns en anledning för varför jag är här.” Jag lutade mitt huvud på min arm, och kollade på honom. Han såg nyfiken ut, riktigt, och jag såg ett leende på hans läppar. ”Vad är det då?” Han strök mig på ryggen och pussade mig i pannan. ”Jag vill att vi blir en familj, jag vill inte leva utan dig, eller jag kan inte.” Hans ansikte gick från förvånad till glad, på mindre än 1 hundradel. Han kysste mig, och jag behövde inte ens höra hans svar på det jag sa.

 

Adriana vaknade till och Justin puttade av mig för att springa in i sovrummet. ”Titta vem som är vaken, den sötaste varelsen på jorden.” Jag hörde honom från sovrummet hur han pratade med henne, och själv låg jag på golvet och skrattade åt att han puttade ned mig. Han kom ut med henne i sin famn, och hon var hur lugn som helst, annars brukar hon alltid bli ledsen då hon vaknar. ”Hon har saknat sin pappa, det märks.” Jag hade rest mig upp och satt mig i soffan. ”Ska du ge henne mat?” Jag låssade mitt bh band och tog emot henne för att se om hon ville ha mat, eller om hon bara vaknade. Lite hungrig var hon i alla fall, så det var skönt att få det avklarat. ”Ska vi gå bort till mamma och dem andra?” Jag tog med mig skötväskan och Justin tog Adriana, sen gick vi hand i hand.

 

När vi kom in i hotellrummet som alla andra befann sig i så blev det knäpptyst, och troligtvis var det för att vi kom in hand i hand. Scooter kom fram och gav mig en kram. ”Välkommen, nu kanske han kan ta och konsentera sig lite bättre. Hur är det med lilltjejen då?” Han skrattade när han sa det första men blev genast allvarlig när han frågade hur det var med Adriana. ”Det är bra med henne, hon kanske hade ångest för att hon saknade sin pappa.”Även om det var en hemsk upplevelse kunde jag skoja till det, för jag visste att alla i rummet egentligen visste hur jag kände över det där. Jag känner mig trygg tillsammans med dem, så jag kan säga sådant. ”Det är skönt att höra. Men vadå? Vänta här nu.” Sa han och pekade på våra händer som var flätade tillsammans med varandra.”Är ni tillsammans igen?” Jag kunde se i ögonvrån hur Justin log, och hur lycklig han såg ut. ”Det är vi. Men sumpar han detta då kan jag lova att det inte bara är ett rum jag slår sönder, då kan ni hälsa hejdå till honom.”Justin tittade skrämt på mig. Han letade säkert efter sarkasm i min blick, men det fanns ingen sådan. ”Jag tänker inte sumpa detta. Då behöver inte du slå ihjäl mig, för då har jag redan tagit livet av mig.” Kul att han förstod allvaret i det hela.

 

Vi spenderade hela dagen tillsammans med alla andra och vi spelade massa kort och konstigt nog vann jag flera gånger, men absolut inte lika många gånger som Justin och Alfredo gjorde. Kenny satt och höll i Adriana och han gullade med henne, och återigen kunde man skymta ett leende på hennes läppar. Hon är i så sjukt goda händer, så jag behöver inte vara den överbeskyddande mamman, alla tar hand om henne. Vi gick ned till restaurangen på kvällen för att vi skulle äta, och när vi klev ur hissen kom det två tjejer emot oss, och jag förstod på en gång att det var fans till Justin, så jag släppte hans hand och lät honom göra det han skulle. Jag vill inte stå i vägen, och det vet han, så han ifrågasätter inte ens det. Jag stod en bit bakom honom och kollade hur han var helt underbar mot tjejerna, och dem var helt lyriska.

 

”Är Clar med dig här?” Den ena tjejen frågade efter mig, så jag gick fram till dem, med Adriana i famnen. Båda tjejerna kollade storögt på mig, möjligen för att ingen annan någonsin har fått se Adriana på närahåll, när det kommer till Justins fans. ”Gud vad söt hon är. Jag får väl säga grattis till er båda.” Den ena tjejen sa inte så mycket, utan lät den andra prata, men hon höll med lite då och då, och dem var inte alls närgångna, det är det jag är rädd för. Jag vet inte hur långt vissa kan gå, för att få en glimt av Adriana. När vi hade sagt hejdå till dem så gick vi in till resten av gänget som redan hade satt sig ned vid bordet, och det fanns ingen plats åt oss, så vi satte oss bakom dem, vid ett eget bord. ”Vad vill min älskling ha att äta?” Justin satt med menyn framför ansiktet, Adriana satt på golvet i stolen som jag hade med åt henne, men hon sov.

 

Justin beställde in maten till mig och han valde kött med potatisklyftor och beasås. Det var faktiskt riktigt gott, till sig själv tog han som vanligt spagetti och köttfärssås. ”Blir du aldrig trött på den där maten?” Jag pekade med min gaffel på hans. ”Nej, vem kan bli trött på pasta?” Sällan ställer han en motfråga på en fråga jag ställt honom, men när det kommer till maten så gör han det. ”Inte du tydligen.” När vi nästan var klara kom Pattie och satte sig vid vårt bord. ”Skulle jag kunna få låna vilddjuret och den sovande prinsessan inatt?” Jag tittade på henne, och lät blicken vandra vidare till Justin, jag ville se om han hade något med detta att göra. ”Någon speciell anledning?”Hon tittade ned på Adriana som fortfarande sov. ”Behöver man en sådan för att ta hand om dem finaste barnbarnen?” Att hon räknar Liam som ett barnbarn är det bästa som har hänt. ”Jag tänkte att du och Justin skulle få lite egen tid tillsammans, och du kanske behöver lite avlastning.” hon hade helt rätt, jag behövde verkligen det. Men var jag redo? Kunde jag verkligen slappna av om hon tog henne, Liam skulle det inte vara några problem med, för han har sovit borta förut. ”Okej, men händer det något måste du höra av dig på en gång. Lova det.” Hon lovade och svor att hon skulle göra det, så jag tyckte väl att det skulle vara skönt att få vara barnledig.

 

När vi kom tillbaka in på hotellrummet så plockade Pattie med sig allt som Adriana och Liam skulle behöva.”Mamma älskar dig.” Jag pussade Adriana i pannan och la ned henne i stolen, så Pattie kunde ta med sig alla saker ut. Precis i sekunden som hon stängde dörren hoppade Justin på mig. ”Älskling.” Var det enda han sa och tittade intensivt på mig. ”Vad är det?” Jag var nervös över vad han hade planerat. Han kysste mig, länge och passionerat. Hans händer vandrade upp efter sidan på mig och det var underbart att återigen få känna hans händer på min kropp, det har gått för lång tid. ”Jag älskar dig.” Viskade han mot mina läppar, innan han kysste mig igen, och lyfte upp mig för att bära mig in i sovrummet.

 

Vi smekte lugnt och försiktigt av varandra kläderna, men vi stannade då jag låg i trosor och han i kalsonger. Det var en härlig känsla som sköljde över mig, och samtidigt var jag stolt att vi inte gick längre, även om min kropp vill ha honom sjukt mycket. Men det måste kännas rätt. Jag vill inte att vi rusar in i detta en gång till, det kanske är därför det har blivit som det blev. Justin kysste min mage ned mot troskanten, men stannade upp då han såg mitt ärr från kejsarsnittet. ”Det ser inte så farligt ut, mår du dåligt över det?” Han la sig bredvid mig, och ritade runda ringar på min mage med sina fingrar. ”Nej, det påminner mig bara om att jag hade kunnat dö, men att du räddade mitt liv. Och att jag har en underbar dotter.” Han log mot mig, och det där leendet kommer aldrig att försvinna från min näthinna. ”Jag gjorde det som var rätt, jag var inte redo att förlora dig.”


 

Här kommer sista för ikväll. Och jag vet att jag skrev att novellen tar slut någon gång nästa vecka, tyvärr att göra er besvikna, men den tar nog kanske slut imorgon, eller på söndag. Jag vet inte riktigt.

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-twelve.

 

Tillslut när mamma hade fått henne lugn kunde hon prata så att man hörde och förstod vad det var hon sa.”Adriana slutade andas när vi var hemma, så jag befinner mig på sjukhuset.” Mitt hjärta stannade, och jag fick inte fram ett enda ord. Hade jag inte haft min mamma där hade jag antagligen gått hem till Kanada på direkten.”Hur mår hon nu då? Är allt bra?” Clar tog ett djupt andetag. ”Dr. Cooper tog emot oss när vi kom in, och sedan dess har jag inte sett varken honom eller henne.” Jag satt helt tyst i soffan och lyssnade på Clar och mammas samtal. Vad gör jag om Adriana dör? Då finns det inga band kvar mellan mig och Clar, och jag blir av med en dotter också.

 

Tillslut hade Dr. Cooper kommit och sagt att läget var stabilt, men att dem ville behålla henne under natten. Han sa inget om vad det var som var fel, och det kanske inte var så irrelevant. ”Vill du att jag kommer hem?” Jag hade tagit över telefonen, och stängt av högtalaren, så att mamma inte skulle kunna höra resten av samtalet.”Nej, du har ett jobb att sköta. Det var inte meningen att ringa och vara helt hysterisk. Förlåt.” Jag log för mig själv för att hon var så omtänksam. ”Jag är glad att du ringer, kom ihåg vad jag lovade dig. Även om jag inte finns där, så är jag bara ett samtal bort.” Jag hörde på henne att hon andades ut, jag vet inte om det var det hon ville höra, men något fick henne att slappna av i alla fall.

 

Det blev inte många timmars sömn under den natten, men det var det minsta bekymret, jag gillade inte tanken av att Clar skulle behöva gå igenom detta själv. ”Är du redo för en dag… Men vad har hänt?” Scooter kom in på mitt rum, och verkade glad, tills han såg mig. Jag hade troligtvis påsar under ögonen och dem var säkert lika röda som jultomten. ”Clar ringde igår och sa att Adriana slutade andas. Blev inte så mycket sömn inatt.” Han satte sig ned bredvid mig där jag satt och åt frukost. ”Hur är det nu då?” Han tog sig själv en macka. ”Jag vet inte, hon skulle höra av sig när den fick åka hem. Men vi åker till studion, och gör ett grymt arbete.” Han tittade stolt på mig, för jag tror att det var det han ville höra. ”Så ska det låta.”

 

”Ta om den sista meningen en gång till, och med mer inlevelse.” Jag höll på att spela in den mest känslomässiga låten enligt mig på min nya julskiva, All I Want Is You, och den var så väl skriven till Clar, hon vet inte om det. Så det ska bli intressant att se hur hon reagerar. ”I´ve changed my ways, Keep running back and forth again, i´m here to stay.” Musiken slutade spelas i mina lurar och alla som stod utanför tittade på mig genom fönstret som fanns. ”Grymt jobbat, kom ut hit och lyssna.” Jag satte mig på den lediga stolen vid mixbordet och väntade spänt på att få höra resultatet. Jag ville att denna låt skulle bli riktigt bra, så jag var extra petig. När låten började tona ut på slutet var jag riktigt stolt, den var grym.

 

”Är du hungrig?” Klockan på väggen visade klart och tydligt att det var för många timmar sedan som jag åt. ”Ja, nu när du säger det, så är jag faktiskt riktigt hungrig.” Precis mitt i mat tänkande ringde min mobil, och det var Clar. ”Hur mår hon?” Jag kunde inte svara på något annat sätt, för det var egentligen det enda jag ville veta. Hon skrattade till, och då förstod jag att allt var bra. ”Hon mår bra, vi har fått åka hem nu.” Hon lät som en annan människa mot vad hon gjorde igår. ”Och hur mår du?” ”Jag mår hur bra som helst, och vad jag hör av alla i bakgrunden så stör jag dig.” Jag kollade runt mig, och dem pratade inte ens med mig. ”Nej, det gör du inte. Du stör aldrig, kom ihåg det.” Hennes skratt klingade i mina öron, och det var underbart att höra det. ”Vad du är envis. Jag saknar dig.” Jag hörde hur Adriana gjorde lite ljud för sig i bakgrunden, och jag kunde inte annat än le.”Jag saknar dig också, sjukt mycket. Pussa Adriana från mig.”

 

När vi var klara i studion för dagen så hade jag spelat in två låtar, och på god väg till en grymt bra skiva, som jag vet alla mina fans kommer älska. Även om jag kanske är 18 år och alltid har gnällt om att få ett eget hotellrum, så valde jag att spendera natten hos mamma. Jag behövde henne grymt mycket mer än vad jag själv vågade erkänna. ”Hur gick det i studion?” Hon hade inte varit med mig där, utan valde att träffa några vänner istället, och jag klandrar henne inte. ”Det gick bra, två låtar. Bland annat den till Clar blev klara.” Mamma tittade stolt på mig.”Hon kommer älska, och förstå hur mycket du är villig att kämpa för henne.”

 


 

Jag har aldrig i hela mitt liv varit så rädd som när Adriana slutade andas, jag vet inte hur jag kom på det, men något sa åt mig att kolla till henne, och då upptäckte jag det. Nu är vi i alla fall tillbaka hemma, och hon mår bra. Det är allt som betyder något. Hon ligger på golvet framför TV:n tillsammans med Liam, och han leker lite med henne, med sådant gossedjur som låter, och hon försöker sträcka sig efter det. Dem är så söta tillsammans, och jag önska faktiskt helt klart att Justin kunde vara här och dela dem stunderna med mig. Då jag inte behöver göra annat än iaktta. Mamma satt bredvid mig och vi drack varm choklad med marshmallows i, precis som Justin har lärt mig.

 

”Du älskar honom verkligen?” Jag förstod på en gång vem det var mamma syftade på, så jag behövde inte ens tänka efter. ”Ja, det gör jag.” Det såg ut som att hon började tänka på något, och jag hade ingen aning om vad det var. ”Vad säger du om jag fixar ett privatplan åt dig, så kan du överraska honom? Ta med dig Liam och Adriana på en liten semester. Ni behöver tänka på annat, framför allt du.” Jag hade inget att säga, jag tappade alla bokstäver som fanns i ett alfabet. Koppen jag hade i handen ställde jag ned på bordet och kramade om henne. ”Menar du det?” Jag kände hur hon nickade mot min axel. ”Jag ser att du inte mår bra när han inte är med dig.”

 

När vi gick och la oss på kvällen hade mamma fixat allt, och vi hade packat tillsammans, och det var fruktansvärt mycket mer att packa nu när man hade en till liten bebis. Liam fick en egen resväska, som han kunde ha sina kläder och leksaker i. Redan klockan 4 skulle jag åka, så det var lika bra att gå och lägga sig tidigt. Liam skulle sova bredvid mig. ”Vem saknar du mest av dem?” Liam tänkte så det knakade i skallen på honom. ”Kenny, eller Justin. Det är bara dem två som orkar med mig.” Han skrattade till och med åt det han själv sa. ”Haha, det har du helt rätt i. Så ska det bli kul att träffa dem igen?” Han nickade, och somnade.

 

Flygresan gick hur bra som helst, förutom att Adriana blev ledsen när vi lyfte och landade, och det kan jag förstå med tanke på att man får lock i öronen, och hon kan inget göra åt det, men allt annat gick hur bra som helst. Liam fick ett Nintendo DS från taxfree så att han skulle ha något att göra, och han släppte inte det spelet på hela resan. Kenny var den enda som visste att vi skulle komma, och han ville egentligen hämta oss på LAX, men jag sa nej till det för då skulle Justin börja fundera varför han åkte. Han lovade i alla fall att hålla honom på hotellet, eftersom han hade en ledig dag.

 

När jag kom in på hotellet blev jag varmt välkommen, och det kändes skönt, det var till och med en som hjälpte mig upp med mina väskor, Liam var inte mycket till hjälp. Han kastade hejvilt med sin, då han fortfarande höll på med sitt spel. Så det var mer än underbart att någon hjälpte mig. När jag stod utanför hans dörr hörde jag hur han spelade musik inifrån, så det fanns inte en chans att han skulle höra mig. Men precis när jag skulle göra ett försök, kom Pattie ut från sitt rum, men jag visade att hon skulle vara tyst. Så hon sprang fram till mig och kramade om mig. ”Vad gör du här?” Hon kramade om Liam också, men han var inte så trevlig tillbaka, så jag plockade spelet av honom. ”Överraska grabben. Har du nyckel?” Jag hoppades verkligen att hon skulle säga ja, och ta upp den. ”Klart jag har.”


 
 
 
Var det vad ni trodde? Och helt ärligt vet jag inte hur jag ska avsluta denna novell. :P haha ^

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-eleven.

 

Det har gått en vecka sedan begravningen och jag är på väg till LA för intervjuer. Clar var livrädd att släppa iväg mig, och jag förstår henne fullt ut. Oavsett om jag lovar henne något, kommer hon aldrig att lita på mig, men Kenny lovade att inte släppa mig ur siktet, och jag vet att allt kommer att gå bra. ”Hur känns det att lämna henne?” Kenny satt bredvid mig på planet, men jag hade verkligen ingen lust att prata om det. ”Det gör ont att veta att hon inte kan lita på mig, och ännu ondare när jag såg rädslan i hennes ögon.” Jag satt och kollade ut genom fönstret och en skymt av LA syntes. Kenny förstod att det inte var ett ämne jag ville prata om, så han la ned det på en gång, och spände fast sitt bälte för vi var på väg att landa.

 

På flygplatsen var det fullt med både fans och papps, och jag hade tyvärr inte tid att stanna. Jag vet att vissa av mina fans har stått där i flera timmar för att kanske få en glimt av mig, men det är inte alla gånger jag hinner med sådant, och det är jag grymt ledsen över. ”Du hinner till hotellet och byta om, sedan är det direkt till Ryan Seacrets som gäller.” Mamma satt bredvid mig i bilen, och det är skönt att ha med henne på sådant, jag vet inte vad jag hade gjort utan henne. Även fast jag är 18 har jag valt att ha med min mamma ändå, hon har hjälpt mig hit, så varför inte fortsätta jag kan fortfarande inte ta egna och bra beslut.

 

Jag har valt att besvara alla frågor som Ryan har, jag vill att alla mina fans ska veta hur allt egentligen ligger till, och dem ska få höra det från mig direkt, och inte läsa det i någon tidning där dem ändå inte skriver det jag säger. När vi kom fram till hotellet tog jag min väska och Scooter hade redan fixat mitt rumskort, så jag kunde gå upp direkt. Jag bytte ut min blåa outfit till en svart, sedan var jag redo att åka. Under bilresan till studion ringde jag upp Clar. Jag hade lovat henne att höra av mig när jag hade landat. ”Sötnos. Vad gör du?” Det var det första hon svarade när jag ringde. ”Jag sitter i bilen på väg till Ryan, allt var så stressigt när jag landade så jag kunde inte ringa då. Vad gör du?” Hon skrattade, ett härligt klingande. ”Så du är back on track? Inte mycket, försöker andas, Adriana har vart lite som en dryg tonåring, men nu sover hon.” Mamma mimade att vi snart var framme. ”Hon saknar väl sin pappa. Men jag måste dra nu, för vi är framme. Glöm inte att jag saknar och älskar dig.” Jag kunde nästan höra hur hon log. ”Jag saknar och älskar dig också.”

 

”Dagens gäst är ingen mindre än Justin Bieber.” Ryan viftade till med armarna precis som han alltid gör när han presenterar mig, även om ingen annan kan se det mer än dem som befinner sig inne i rummet. ”Hej, hur är läget?” ”Bara bra med mig, hur är det med dig?” Jag lovade mig själv att vara ärlig. ”Jodå, bättre nu, har vart hårda tider.” Jag sneglade på mamma för att se om det var okej, och hon nickade och log stolt mot mig. ”Precis som jag har hört, du har gått igenom en hel del på mindre än 2 månader. Lust att dela med dig?” Han lät osäker när han frågade, för det finns nog inte många i min sits som hade öppnat sig helt. ”Jag förlorade min bättre halva, som även under den tiden väntade mina barn. Vi skulle ha tvillingar.” Jag tog en paus, för jag märkte själv att min röst inte skulle hålla speciellt länge. ”Vi tar en liten paus, vi är snart tillbaka.”

 

Mamma kom in i studion och la sina armar om mig. ”Du är stark, och du gör rätt val genom att dela med dig av vad du har gått igenom.” Vid sådana tillfällen älskar jag att ha min mamma med mig, hon ger mig extra energi, för att klara av allt som är jobbigt, och detta var ett sådant tillfälle. Allt var jobbigt, och även om Ryan är en journalist och ska ha fram allt som är smaskigt att veta, så var han ändå den som stoppade intervjun och drog på en låt för alla radio lyssnare. ”Klarar du av resten, eller ska vi byta ämne?” Han kom med en flaska vatten åt mig, och mamma lämnade rummet. ”Jag klarar mig, jag måste.” Ryan drog igång radion igen.

 

”Vi är tillbaka i Kiss FM studion tillsammans med Justin Bieber, och han ska få fortsätta sin historia, precis där vi slutade innan.” Han lämnade återigen över ordet till mig. ”Ja, som jag sa, vi skulle få tvillingar. Och samma dag som min bästa vän Ryan blev pappa föll Clarissa ihop med kramper, och var tvungen att genomgå ett kejsarsnitt.” Ryan avbröt mig. ”Varför fick hon kramper?” ”För att ett av våra barn hade redan dött, så hennes kropp ville stöta ifrån sig det. Så för en vecka sedan fick jag begrava min son Theo.” Ryan tittade bara på mig, precis som att han inte hade något att säga, och det måste väl vara första gången. ”Du är 18 år, och har redan gått igenom mycket. Jag måste säga att du är fruktansvärt stark. Hur är allt mellan dig och Clarissa nu då, är ni vänner, tillsammans eller pratar ni inte med varandra?” ”Vi är väl någonstans mellan vänner och förhållande, men ändå mer mot vänner. Jag är glad att hon över huvud taget pratar med mig, efter allt jag gjort mot henne.” ”Vad har du gjort mot henne?” ”Ja, vad har jag inte gjort? Nej, men min hjärna tappade all kapacitet under ett besök här för inte allt för längesedan, och jag mötte upp Selena. Vi kysstes, och jag var ärlig mot Clarissa, men det hjälpte inte.” ”Jag hoppas att allt löser sig, för du har kämpat hårt så vitt jag vet. Och så får jag tacka dig för att du delade med dig av detta.”

 

Det var skönt att ha det avklarat och bara kunna fokusera på framtiden, som jag en dag ska bygga upp tillsammans med Clarissa. Jag tänker inte ge upp när det gäller henne, jag vill inte att min dotter ska växa upp och inte veta vem jag är. ”Bra jobb, riktigt bra.” Scooter kom fram och la sin hand på min axel när vi var på väg ut från studion. När vi kom ut på gatan väntade ett fåtal fans på mig där, inte alls så många som det brukar vara, men alla kanske inte hade tid, eller hittade hit. ”Justin Bieber.” Alla skrek, och jag kan inte förstå hur jag fortfarande kan ha min hörsel kvar, för det är en ljudnivå utan dess like när dem drar igång. Jag skrev autografer och tog bilder med alla innan jag hoppade in i bilen. Det känns skönt att även om jag har en flickvän så älskar dem mig. I början kan jag väl inte säga att dem var speciellt glada över att jag träffade Clar, men nu har allt lugnat ned sig, och folk skriver till och med och frågar mig om hon har twitter eller något annat, men jag måste göra dem besvikna där. För hon vägrar skaffa sådana saker.

 

Vi åkte och käkade efter intervjun, och det var underbart att få något i magen. Det var längesedan kändes det som. ”Ska vi börja spela in din julskiva snart eller? Det börjar ju liksom bli dags för det. Du vill ha den ute före jul, och det är inte många månader kvar. Vi är inne i oktober nu.” Scooter pratade med vad det lät som, en hel hamburgare i munnen, så vi andra började skratta. ”Ja, hur länge ska jag vara här i LA?” Det såg ut som att han funderade ett tag. ”Jag vet inte vad vi sa, en vecka? Jag förstår att det är tufft att vara från Adriana, men du har ett jobb att sköta också.” Vi bestämde att vi skulle börja spela in skivan dagen efter.

 

På kvällen när jag skulle gå och lägga mig ringde min mobil och det lyste Baby <3 på hela skärmen, jag har döpt Clar till det för hon kommer alltid vara min. ”Hej gumman.” Hon grät hysterisk i andra ändan, och jag kunde inte höra ett smack av det hon sa. ”Snälla, lugna ned dig. Vad är det som har hänt?” Hon försökte lugna ned sig, men det gick inte. Jag sprang bort till mammas rum i bara mjukisar och bar överkropp. Jag satte på högtalaren, för att mamma skulle kunna höra. ”Clar gumman, lugna ned dig. Jag hör inte vad du säger.” Mamma försökte lugna ned henne, och jag började vanka fram och tillbaka i rummet. Vad hade hänt som gjorde henne hysterisk?


 
 
 
Vad är det som gör Clar hysterisk? :P Ge mig era gissningar nu... (A)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-ten.

 

Justin kom upp och ställde sig i dörren med armarna i kors, precis som han alltid brukade göra när vi var osams, så jag fick en skum känsla i magen. ”Varför sov du nere?” Han satte sig ned på sängkanten, så långt ifrån mig som det gick. ”Jag vill inte vara för på dig, jag vill ge dig din tid. Den du förtjänar.” Jag satte mig upp i sängen lutad mot sänggaveln, men med täcket runt mig. ”Du är inte för på mig, sluta med det där tramset. Jag vill ha dig så nära mig jag bara får. Jag vill kunna bygga upp samma starka känslor som jag hade för dig förut, för jag älskar dig, och det vet du. Vill du göra det svårare för mig?” ”Nej, nej. Det vill jag inte göra. Men jag visste inte att du ville ha mig nära, men nu gör jag det.” Täcket föll av mig när jag skulle krypa över till honom, då han satt på andra sidan sängen. Hela tiden kollade han intensivt på mig, och våra läppar möttes för andra gången under denna månad. Samma känsla kröp i min kropp igen, den som gör mig knäsvag och bara älskar honom ännu mer.

 

Han låg bakom mig i sängen och tillsammans låg vi och kollade på Adriana som sov, men fortfarande gjorde massa rörelser med händerna som vi kunde skratta lite åt. Liam kom in och kröp ned framför mig, så vi låg alla 4 i sängen. Riktigt mysigt, och precis som en hel familj, fast vi var allt annat än det. Ingen pappa till Liam, jag och Justin som inte är tillsammans. Men det var härligt ändå, att få släppa allt på utsidan och bara fokusera på mina två underbara barn. Liam somnade, och började snarka lite tyst. ”Du vet att jag hörde dig inatt, när du la ned Adriana i sin säng?” Han spände sig bakom mig, jag kände det på hans arm han hade runt mig. ”Nej, det visste jag inte, jag trodde du sov.” Jag vände mig smidigt om och lutade mitt huvud på min arm så att jag kunde se honom i ögonen. ”Tro mig, jag försöker se förbi allt du har gjort mot mig, vi har ändå en dotter tillsammans, och jag vill att hon ska växa upp med både en mamma och en pappa.” Han strök undan en hårslinga som låg i mitt ansikte och pussade mig på kinden.

 

”Mamma, du vet om att jag gissade rätt på Ryan och Alessas bebis? Så du ska köpa en leksak till mig.” Liam hade kommit ihåg det, fast det var en månad sedan. ”Ska vi åka och handla den på en gång eller?” Han var ute i hallen innan jag ens hade sagt klart meningen. Det var tidig eftermiddag och vi valde att åka till gallerian. ”Vill du följa med?” Justin satt vid TV:n och höll på med mobilen när jag kom in i vardagsrummet. ”Självklart, ska vi åka nu?”Jag nickade och gick ut i hallen. Jag hade redan klätt på Adriana, så det var bara att spänna fast henne i bilbarnstolen och lägga en filt över henne.

 

När vi hade kollat i varje leksaksaffär gick vi in i den sista och Liam hade fortfarande inte hittat något han ville ha. Justin bar på stolen som Adriana satt i, efter att ha tagit över den från mig. Det blev lite tungt för min arm. Med den fria handen tog han min hand och flätade samman våra fingrar. Även om tidningarna har spekulerat länge nog nu om vi hade gjort slut så fick dem tro vad dem ville om detta. Båda två vet att vi inte är tillsammans, men på god väg. Jag är bara fruktansvärt rädd att berätta det för min mamma, hon jag alltid har kunnat säga allt till har helt plötsligt blivit den jag säger det sist till. ”Den här vill jag ha.” Skrek Liam över hela affären och höll i en stor lastbil fylld med mindre bilar på ett flak. Prislappen var inte att leka med, men lovat är lovat.

 

Vi valde att äta ute idag, så det blev ett snabbmatställe, vilket varken Justin eller Liam hade något emot. Liam hade ketchup runt hela munnen när han var klar och Justin började skratta åt honom. ”Hur lyckas man Liam?” Sa han innan han gick och hämtade servetter. Liam torkade sig själv runt munnen, och det är kul för när han var liten så skrek han direkt man kom med ett papper i närheten av honom. ”Ska vi åka hem till din pappa och hälsa på? Det var ett tag sedan.” Justin tittade upp på mig från där han höll på med mobilen. ”Ja, det skulle vi kunna göra.”Vi lämnade stället tillsammans med påsar och barn.

 

”Vad kul att se er två tillsammans utan att den ena slår ihjäl den andra.” Jeremy kramade om oss alla tre, och plockade sedan upp Adriana ur stolen. ”Eller hur.” Svarade Justin och slog till Jeremy på axeln. Liam hade redan sprungit in till Jazmyn, han visste exakt vart han skulle någonstans. Jaxon låg och sov i sitt rum, så det var ingen chans att han vaknade. ”Vill ni ha kaffe?” Det var faktiskt längesedan som jag drack det, så jag tackade ja, medan Justin inte ville ha. Vi satt i vardagsrummet och Adriana låg på en sådan fårpläd på golvet och rörde sig lite smått. Jazmyn kom ut och satte sig bredvid henne och pussade henne på kinden. Justin tittade stolt på henne. ”Hur mår min favorit syster?” Hon kröp upp och satte sig i hans knä. ”Jag mår bra, hur mår mitt pucko till bror?” Han kittlade henne i sidan så hon började skratta. ”Så får man väl inte säga till mig, jag är ju din favorit.” Hon skrattade så mycket att hon inte kunde prata.

 

Efter ett tag gick jag ut i köket för att fylla på kaffe, och Jeremy kom efter. Jag förstod att han ville prata utan att Justin skulle höra. ”Så hur är det mellan er? Ska jag ge honom utegångsförbud igen?” Jag skrattade till och skakade på huvudet. ”Nej, det behöver du inte. Vi tar en dag i taget, så det går faktiskt bra.” Han gav mig en kram. ”Det gör mig glad.” Jag log fånigt mot honom och gick tillbaka till Justin, som direkt jag satte mig ned kysste mig på kinden så jag började rodna. ”Bab..” Han avbröt sig själv, men båda två förstod att han skulle säga baby, och det var längesedan jag hörde det, så jag rodnade ännu mer, men för att han inte skulle se det så gosade jag in mig i hans bröst. Adriana vaknade till och var säkert hungrig, med tanke på att hon inte hade ätit på några timmar. Så jag gick iväg för att mata henne.

 


 

”Ni trivs verkligen med varandra, och det är så kul att se dig le på ett helt annat sätt nu. Sumpar du det här en gång till är utegångsförbud det lindriga i ditt straff. Uppfattat?” Pappa tittade strängt på mig, och jag förstod allvaret i det hela. ”Jag ska inte, jag tänker aldrig mer titta på en annan tjej.” Han tittade chockat på mig nu istället. ”Var inte löjlig, men var snäll mot henne. Hon är ju helt upp över öronen kär i dig, du har krossat henne för många gånger.” Jag nickade bara för jag ville att pappa skulle släppa det ämnet. Det gjorde ont i mig varje gång någon drog upp alla gånger jag har vart dum mot henne, det är något jag helst glömmer. Jag vill visa henne att jag är en bättre människa, att det bara är hon jag vill dela mitt liv med.

 

När hon kom tillbaka satte hon sig ned mellan mina ben i soffan och med Adriana i famnen. Jag lutade mitt huvud på hennes axel och vi tittade tillsammans på henne. ”Jag kan inte slita blicken från henne, hon är så liten och så oskyldig. Och så sjukt lik dig, är jag ens mamma till henne?” Clar hade rätt i det hon sa, ett så litet barn skulle aldrig kunna göra någon skada. Men att hon inte var mamma var bara skitsnack. ”Haha, ge dig. Hon har dina ögon, dem vackraste i världen, och dem som fick mig på fall.” Hon pussade mig på handen som jag hade framför hennes ansikte. ”Hon kommer få så sjukt många killar efter sig. Precis som sin pappa har tjejer.” Jag hörde hur Clar log när hon sa det, för hon vet hur mycket jag hatar den tanken. ”Tur hon har Liam som bror, han kommer bli en hejare på att spöa elaka grabbar.” Nu skrattade hon högt och tittade på mig. ”Du skojar?” Jag skakade på huvudet. ”Vem ska skydda henne annars?”

 

När vi senare på kvällen kom hem till Clar igen så var Liam näst intill i koma, han vinglade fram till trappen och hade nog utan problem kunnat somna stående, så den natten fick han tillåtelse att gå och lägga sig utan att borsta tänderna, annars hade han somnat med den i munnen. Jag bar upp honom, och hjälpte han i säng. Det känns skönt att äntligen få vara tillbaka i Liams liv, och få göra saker med honom. Strax efter att jag hade lagt honom kom Clar upp tillsammans med Adriana som också sov. Hon la ned henne i sin säng och drog med mig in på toan, vi borstade tänderna och gick till sängen för att lägga oss. När jag hade lagt mig ned la hon sig på mig och vi kysstes, länge och intensivt.


 

 

Vart har alla kommentarer tagit vägen, jag saknar er! :) Detta blir garanterat det sista kapitlet för idag. Nu ska jag skriva klart 114, sedan ska jag sova. Och imorgon vet jag inte hur det ser ut, har tänkt att jag ska skriva lite mer, samt leta upp bilder till allt jag redan skrivit!


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-nine

 

Två veckor har gått sedan jag förklarade allt för Justin, och han blev chockad, men han förstod mig. Vi har inte haft tid att bygga på vårt förhållande under dessa två veckor då vi har varit fullt upptagna med att planera begravning, och det har vart allt annat än lätt. Att välja kista till någon som inte ens fått se solens ljus är det värsta, och jag vill aldrig mer gå igenom det igen. Det känns rent ut sagt förjävligt, även om jag aldrig se eller lära känna honom så var det ändå en del av mig. Samtidigt kan jag se det ljusa i det hela, och det är att jag lever, och att Adriana överlevde. Hade hon också dött då har jag nog inte klarat mig igenom dagarna, på samma sätt som jag gjort nu.

 

Om en vecka ska vi döpa Adriana, så det känns väl kanske skönt att få ett avslut på detta med kyrka hit och dit. Även om det kan vara för en bra anledning man befinner sig i en, så är det ändå inte helt fridfullt. Jag tycker inte om sådana ställen. ”Är du klar gumman?” Mamma stod klar i hallen med Adriana i famnen, och var redo på att stoppa ned henne i barnstolen. ”Kan man bli redo för något sådant?” Hon tittade upp på mig, och man kunde skymta en helt annan mamma i hennes ansikte. För första gången såg hon medlidande ut, begravningen är inte det enda som gör mig ledsen, Justin finns med i mina tankar också, jag vill verkligen ha honom.

 

Justin, hans familj och vänner stod utanför kyrkan och väntade på mig. Mamma tog med sig Adriana ur bilen, och jag tog Liam i handen, tillsammans gick vi upp mot kyrkan. Han stod med öppna armar och tog emot mig, Liam sprang iväg till Kenny som faktiskt var kvar i Stratford. Jag tror att Kenny försökte göra allt för att Liam inte skulle förstå vad vi egentligen gjorde där, jag såg på honom att hans leende inte nådde ändå till ögonen, men han gjorde ett gott försök. Justins kram var inte som den brukade vara, han kändes stel, precis som att han var obekväm i situationen, men jag kanske har förståelse för det. Man ska inte behöva begrava sitt eget barn.

 

”Vad fin du är.” Han hade på sig en skjorta med en väst över, samt ett par svarta jeans, och såklart sina nördbrillor. Jag älskar när han har dem på sig. Alla gästerna gick in först i kyrkan, jag och Justin gick in sist hand i hand. ”Du är vacker idag.” Viskade han när vi nästan var framme vid våra platser, och att återigen få se kistan, den där lilla kistan, gjorde ont. Prästen började prata och jag bröt ihop, Justin kramade min hand hårdare och drog in mig i hans famn. Jag klarade inte av att vara kvar där inne något mer, så jag gick ut. Jag kunde känna allas blickar i ryggen, speciellt Justins.

 

Jag gick aldrig från kyrkogården, utan satte mig vid ett träd och bara tittade ut på alla gravar som ingen skött om. Så ska inte min sons grav se ut, han ska ha ljus tända varje dag. Han är lika mycket älskad som mina andra två barn. Det är en konstig känsla, jag är 18 år och mamma till två i livet och en inte. Hur gick allt detta till? Jag fick mycket tid att tänka på det då jag satt där. Efter 40 minuter hörde jag hur någon kom emot mig. Jag vände mig om och fick se Justin komma med händerna i byxfickorna. Jag reste mig bara upp och kastade mina armar om honom, och han tog emot mig. ”Gumman, gråt inte. Jag hatar att se dig ledsen.” Han strök mig över ryggen och pussade mig på hjässan flera gånger. Jag kunde inte sluta gråta, allt bara släppte när jag såg honom komma.

 

Vi åkte hem till oss innan alla andra hade lämnat kyrkan och begravningen var klar. Det fanns så mycket hemma som var tvunget att vara klart innan alla gästerna kom. Vi skulle bjuda på fika, så jag började plocka fram allt. Justin satt bara på köksstolen och tittade på mig, han iakttog varje rörelse jag gjorde. ”Kan du sätta dig ned i två sekunder.” Han stod helt plötsligt bakom, och höll om mig. ”Nej, jag har inte tid med det.” Han lyfte bort mig från diskbänken och bar ut mig i vardagsrummet. ”Snälla, sitt. Jag hjälper dig sedan, men sitt här med mig nu.” Han satt bakom mig i soffan och höll om mig, när jag tillslut slappnade av kom tårarna och all min maskara började rinna. Just då, i det tillfället orkade jag inte bry mig, det finns inget hos mig han inte redan har sett.

 

”Gumman, hur mår du?” Alla gästerna hade kommit och Pattie kom fram till mig. Jag satt själv i ett hörn på golvet, jag ville egentligen bara att alla skulle gå, så att jag fick spendera tid med min dotter och Liam, men jag kunde inte vara så elak. ”Jag försöker hålla huvudet högt, speciellt för Liam.” Hon satte sig ned bredvid mig på golvet, och räckte mig ett glas med Cola. ”Du är stark, fruktansvärt stark.” Hon kramade om mig så gott hon kunde. Scooter kom emot oss med Adriana i famnen, och han kollade faktiskt på henne, precis som att han vore stolt. Ett litet leende växte på mina läppar, det var så skönt att alla älskade henne, jag menar, vem kunde inte göra det?”Vad söt hon är, även fast hon är lik Justin.” Inget faderskapstest där inte, det behövdes inte. Alla drag kom från honom, men hon fick min ögonfärg.

 

”Tack för att ni kunde komma.” Det var sista personen jag sa det till, och när dörren gick igen var det precis som att någon tog bort en sten ifrån mitt bröst. Alessa och Ryan kunde tyvärr inte medverka då dem var och hälsade på någon släkting till Alessa i USA. Justin kom från köket med Adriana i famnen. ”Gå upp och lägg dig. Jag fixar här med din mamma, och så lägger jag Adriana sedan.” Jag fick nog inte ens protestera, så det var ingen idé jag gjorde ett försök till det. ”Varför är du så söt mot mig, vad har jag gjort för att förtjäna dig i mitt liv.” Han la ett finger över mina läppar. ”Det är jag som ska ställa dig den frågan.” Jag kramade om både honom och henne innan jag pussade henne i pannan och gick upp för trappen.

 

Min kropp var som sten, så innan jag kom i säng släpade jag mina ben efter mig. Väl på kudden slocknade ögonen på en gång, men jag vaknade till när Justin la ned Adriana. ”Du och din mamma är det bästa som finns i mitt liv. Jag önska bara att din mamma kunde se genom alla mina brister och fel.” Jag förstod att det var Adriana han pratade med, och han trodde säkert att jag sov, så jag fortsatte med det. Dörren gick igen, och jag var åter igen ensam med min dotter. När klockan var 3 på natten vaknade hon till, och hade massa ljud för sig. Så jag tog upp henne och gav henne lite mat, efter det somnade hon igen, och jag orkade inte lägga ned henne i sin säng, så hon fick sova bredvid mig.

 

På morgonen hörde jag hur Liam kom in, för han smyger på ett speciellt sätt, så jag tittade upp med ena ögat och möttes av honom. ”Vad gör du vaken nu?” Jag försökte viska så att han skulle förstå att han också skulle göra det, och det gick bättre än jag trott. ”Tänkte fråga varför Justin sover på soffan nere.” Jag reste mig lite för hastigt upp, så jag la mig ned igen. ”Jag vet inte, sover han än, eller är han vaken?” ”Han är vaken.” Precis innan han skulle gå ut så pussade han Adriana i pannan, ”Jag älskar dig lillasyster.” Jag har inte sett eller hört honom säga eller göra så innan, så jag blev verkligen rörd. ”Kan du säga åt honom att komma upp då?” Liam nickade och gick ut.


 

Jag ger er ett kapitel till, även om jag inte mår bra. Men jag ska börja skriva på 112 nu. :)


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-eight.

 

Sekunderna innan hon öppnade dörren blev jag nervös, jag har väl aldrig i hela mitt liv varit nervös och speciellt inte för att träffa henne. ”Jag trodde du hade glömt bort mig.” Var det första hon sa när hon öppnade dörren.”Aldrig, tiden gick lite fortare än vad jag förväntat mig bara.” Hon släppte in mig och gav mig en kram. Tillsammans gick vi upp på hennes rum. Liam hade hon redan lagt, och jag är glad att det är hon som är mamma till mitt barn, hon är stark. Två barn själv. I spjälsängen bredvid Clarissas säng låg hon, den vackraste varelsen på jorden. Hon sov så sött, jag smekte henne på kinden, och pussade henne i pannan. ”Hon har sovit ett bra tag nu, så hon vaknar säkert snart och vill ha mat.” Vi satt tillsammans i sängen, och hon la sitt huvud på min axel.

 

Mycket riktigt, 40 minuter senare vaknade Adriana och skrek, det var faktiskt skönt att höra henne skriva, för det är ett bevis på att barnen mår bra. Clar tog upp henne och satte sig ned bredvid mig igen, och började mata henne. Det var fint att se mor och dotter så nära varandra, och speciellt när Adriana sträckte på sin hand och spretade med sina små fingrar. När hon hade ammat klart så hade hon somnat om igen. Det är väl ett fint liv dem lever, dem små, dem äter och sover. ”Jag hoppar in i duschen, det går fort.” Jag satt lutad mot sänggaveln med Adriana i famnen, jag kunde inte släppa henne med blicken, det gick inte även om jag ville.

 

Clar kom ut från badrummet i bara en handduk, och inte ens det reagerade jag på. Det är något jag har sett så många gånger, men visst var det längesedan, och något jag saknat. Hon försvann in i sin WIC, och jag la åter igen min koncentration på Adriana. Clar satte sig ned i sängen bredvid mig, och lutade sitt huvud på min axel. ”Det känns så overkligt. Att sitta här tillsammans med dig, och vår dotter.” Det lät på henne, precis som att hon trodde det var en dröm. ”Det som känns overkligt för mig, är att du sitter bredvid mig, och faktiskt pratar med mig.” Våra blickar möttes och hon log.

 

”Jag ska väl börja röra mig hemåt.” Jag reste på mig från sängen som vi hade setat i, i nästan 4 timmar. Klockan hade börjat närma sig 2 på natten, och mina ögon orkade inte hålla sig uppe mer. ”Stanna? Du kan sova här.” Jag vände mig om för att se om hon skojade eller inte, och jag kunde inte se någon sarkasm i hennes blick hon gav mig. ”Säkert?” Hon nickade, och gick in i badrummet. ”Då sover jag på soffan.” Hon kollade ut från badrummet med en chockad blick, och tandborsten i munnen. ”Var inte löjlig.” Jag skakade bara på huvudet och fattade inte ett dugg av det som hände. Jag stod och titta på henne i spegeln när hon borstade färdigt sina tänder, och log mot mig. ”Här.” Hon gav mig min tandborste, hade hon verkligen kvar den?

 

Vi bäddade ned oss och hon la sig på mitt bröst och precis när vi båda hade slappnat av vaknade Adriana igen. Clar gick upp och tog henne. Vi satt och pratade under tiden som hon ammade. ”Kommer du någonsin förlåta mig?” Jag var tvungen att få veta om allt jag gjorde för henne var i onödan, eller om det fanns en chans. ”Kan vi inte ta en dag i taget?” Det lät inte negativt, så visst kunde vi allt göra det. När vi väl gick och la oss igen somnade båda två på en gång. Det var underbart att få lägga armarna om henne, och bara vara.

 

På morgonen vaknade jag av att Adriana gjorde massa ljud ifrån sig i sängen, så jag drog på mig mina kläder och tog med mig henne ned, så att Clar skulle få sova ut lite. Hon har haft det tufft den senaste tiden, så jag tyckte hon kunde behöva all sömn hon kunde få. När jag kom ned i köket satt Erica där och läste tidningen. ”Har du sovit här inatt?” Hennes ton sa inte vad hon kände, men jag hade mina aningar. ”Ja, det har jag.” Var det enda jag svarade. Adriana var fortfarande vaken, så jag gick och satte mig i soffan och la ned henne i mitt knä. Liam kom inrusandes i vardagsrummet och satte sig ned bredvid mig. ”Vill du hålla henne?” Liam tittade storögt på mig. ”Får jag?” ”Klart du får, men du måste sitta still och hålla upp hennes huvud.” Jag la ned Adriana i Liams famn, och genast vart han att se mycket stoltare ut.

 

Clar kom ned två timmar senare iklädd enbart en t-shirt och trosor. Hon satte sig ned i mitt knä och pussade mig på kinden. Jag kollade frågande på henne, och hon mimade ”Jag älskar dig.” Jag placerade mina händer på hennes bara lår och hon rös till. Vi satt och tittade på Liam och Adriana som gosade med varandra, eller ja, det var väl mest Liam som gosade med henne, men i alla fall. Ren syskon kärlek, och jag älskar att se Liam så stolt.”Du kommer bli den bästa storebrodern någonsin.” Han tittade upp på mig och nickade samtidigt som han log med hela ansiktet. Erica kom in i vardagsrummet där vi satt. ”Liam, kan du gå upp på ditt rum, jag vill prata med mamma och Justin själv.” Clar kollade frågande på henne, och sträckte sig efter Adriana och Liam gjorde som hon sa.

 

”Är ni två tillsammans igen?” Den frågan var mer riktad till Clar än till mig, så jag väntade på att hon skulle svara.”Nej, det är vi inte, vadå då?” Erica sträckte sig efter Adriana, men Clar vägrade ge bort henne. ”Det ser så ut.” ”Om det nu skulle vara så, stör det dig? Stör det dig att pappan till mitt barn finns i mitt liv, och att jag älskar honom sjukt mycket?” Clar pratade precis som att jag inte vore där, men jag satt helt stilla och tyst. ”Jag vill bara inte att du glömmer vad han har gjort mot dig.” Där gick min gräns, jag gick upp på Clarissas rum och hämtade mina saker, och lämnade huset, utan att säga ett enda ord.

 


 

”Tack, mamma.” Mer hade jag inte att säga till henne. En kväll och natt som var helt underbar förstörde hon på mindre än 5 minuter. Allt för att hon inte kan hålla käften. Varför kan inte jag få leva mitt egna liv, varför ska hon lägga sig i. Justin räddade mitt liv, genom att riskera Adriana, bara för att jag skulle överleva. Kan inte hon se den goda människa han egentligen är? Varför är det bara jag som ser det. Jag gick från vardagsrummet och hon försökte inte ens stoppa mig, eller be om ursäkt. Ibland funderar jag om jag är adopterad, med tanke på att jag har ett sådant stort hjärta och förlåter folk för fort och lätt, medan hon skrämmer iväg alla. Jag gick in och satte mig på golvet vid Liam, han hade byggt en koja och lagt in sin barbaskön och massa täcken.

 

”Varför säger mormor sådant?” Han måste ha hört när mamma pratade med mig och Justin, och det brukar aldrig Liam göra. Han var troligtvis rädd att Justin skulle försvinna igen, och det har han bara sin mormor att tacka för.”Jag vet inte gubben. Hon tycker väl inte om Justin.” ”Det gör jag visst, jag vill bara inte att han sårar dig igen. Ni har en dotter tillsammans, och jag vill att hon ska veta vem båda sina föräldrar är.” Mamma stod i dörren, så hon hade hört mig nu, och det var ganska bra. För egentligen tänkte hon bara på Adriana denna gång. ”Men varför kan du som är min mamma inte se hur mycket jag älskar honom, och hur mycket han älskar mig? Han tillbringade sina lediga dagar med mig på ett ruttet sjukhus, han kom med blommor och choklad, och det gör man inte om man inte älskar personen. Han tar hand om mig, om inte annat så älskar han sin egen dotter. Han lät mig sova tills jag vaknade imorse. Förstår du vad jag säger? Jag älskar Justin, kommer troligtvis aldrig sluta göra det heller, det gör ont som fan att inte få kalla honom min. Han kan hur lätt som helst bara hitta en ny, men han stannar hos mig i alla fall.” Mamma stod helt tyst i dörren, hon rörde sig inte ens. Liam satt lika tyst han också. ”Förlåt gumman.”

 

Jag och mamma pratade ett tag, och hon verkade förstå hur jag kände så hon lät mig göra mina egna beslut, och det är jag glad över. Att jag äntligen fick min mamma att förstå hur mycket han betyder för mig. När jag hade klätt på mig och gjort mig i ordning så åkte jag och Liam hem till Justin, jag visste att han åkte till Diane och Bruce. Jag var tvungen att prata med honom, och Bruce älskar Liam, och Diane älskar Adriana, så vilka är bättre barnvakter än dem? ”Kan vi prata?” Han satt inne på sitt rum med en keps över ansiktet så jag kunde inte se honom i ögonen. ”Är du här för att säga att din mamma har rätt, kan du gå.” Det var först då jag hörde att han grät, så jag satte mig ned bredvid honom och tog han i handen. ”Nej, jag är här för att tala om att jag älskar dig, men att jag vill ta en dag i taget. En vacker dag vill jag leva med dig, men jag är inte redo just nu.”

 

 



 

Detta kan vara det sista för idag, jag vet inte. Jag har sånna spänningar i huvudet och nacken så nu ska jag lägga mig ned och vila ett tag, får se hur jag mår mot kvällen. :) Men glöm för all del inte bort att jag älskar er iaf :)
 
 
Och snälla, har ni frågor ställ dem antingen i min lilla chatt ruta, eller i bloggsvar. :)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-seven.

 

Att vara på sjukhus i en vecka är ingenting jag rekommenderar, men nu kan jag gå helt själv och jag får röra mig fritt mellan mitt rum och Adriana. Hon blir bättre och bättre för varje dag, och det är som att någon tar bort medelstora stenar från mitt bröst varje gång doktorn kommer med dem glada nyheterna. Snittet på min mage läker fint, så förhoppningsvis kommer det inte finnas kvar ett sådant stort ärr, och det är jag glad över. Jag har nästan inga bristningar heller, och det är jag ännu gladare för. Allt går framåt, förutom kärleken. Jag tror att jag håller på och blir tokig. Varför ska det vara så svårt när två personen älskar varandra obeskrivligt mycket? Varje dag som Justin kommer och hälsar på mig har han med sig en ros och en chokladask.

 

Bara känslan att få sätta på sig sina kläder och slippa kläderna som sjukhuset ger en är ju underbart, även om det bara är mjukiskläder jag springer omkring i så är det skönt. Liam har sovit med mig inatt så nu vet han hur det är att äta sjukhusmat till frukost och lunch, det var inget han ville uppleva igen. ”Aldrig mer att jag äter det där, kommer Justin snart så jag får riktig mat?” Jag tittade på honom där han satt och pillade i maten. ”Jag vet inte, han kanske inte ens kommer idag.” Liam spände ögonen i mig. ”Mamma, han har varit här varje dag, med blommor och choklad till dig. Så varför skulle han inte komma idag?” Min son är smart, FÖR smart. Han ska inte veta sådant, och absolut inte märka att det är varje dag han vart här. ”Det är för att han vill träffa din syster.” Jag försökte i alla fall dra en vit lögn. ”Eller hur.”

 

Dr. Cooper hade ställt in en fåtölj i Adrianas rum, jag och Justin spenderade all vår tid tillsammans där inne. Jag satt alltid i hans knä, med hans armar om mig, det får mig på något konstigt sätt att må bra. Vi fick alltid vara själva, och det var det bästa. Liam hade tröttnat på sjukhuset och speciellt maten så han ville åka hem till Jeremy, så mamma körde dit honom, och blev kvar en stund hon med. ”Kan jag få se på ditt blivande ärr på magen?” Jag reste mig upp och drog försiktigt upp min tröja, ned mina byxor en liten bit och visade honom det. Han la sina händer på mina höfter och pussade mig på magen. Jag rös till av hans lätta beröring och en fri känsla spred sig i magen. Han drog själv ned min tröja, och drog ned mig i hans knä igen. Våra blickar ville inte släppa varandra och helt omedvetet närmade vi oss varandra, hans läppar mötte försiktigt mina, och vi kysstes.

 

Känslan fanns kvar i min kropp efter den kyssen, varken jag eller Justin sa något. Vi vände bara våra blickar från varandra och tittade på Adriana, hon låg där och för första gången var det som att ett leende spred sig på hennes läppar, men hon är väl för liten för det? Det såg i alla fall ut som att hon log. Justins grepp hon min hand blev hårdare, precis som att han var livrädd att jag skulle försvinna, men mig gjorde det inget, för jag ville inte att han skulle hålla i mig på något annat sätt. Hans hand var precis där den skulle, i min. Mina tankar blev avbrutna av att det knackade på dörren. ”Kom in.” Dörren öppnades och in kom Dr. Cooper. ”Jag förstod väl att det var här jag skulle hitta dig.” Han skrattade, ett ganska härligt skratt faktiskt, som jag har börjat vänja mig med.

 

Han skulle återigen kolla till mig, så att jag fortfarande mådde bra, eller var på bättringsvägar. ”Allt ser bra ut, och det är lika för Adriana, hon får nog komma hem om en vecka skulle jag tro.” Både jag och Justin tittade på varandra och log. Det ska bli så skönt att få ta med henne hem. Jag tänker inte gå ut med henne då heller, då ska jag tillbringa min tid i sängen och bara ligga och kolla på henne. ”Gud vad skönt att höra. Kan inte jag få en säng här inne, så slipper vi ta upp två rum?” Han skrev ned något i sina papper han hade med sig. ”Jag ska höra, men det är väl inte omöjligt. Vill pappa Justin också ha en säng eller?” Han log när han sa det, så jag visste inte hur jag skulle ta det. ”Han sover med mig.” Jag märkte på en gång att Justin spände sig bakom mig.

 

När vi återigen blev ensamma satt vi och tittade på vår dotter, folk kanske tror att det var uttråkande, men inte det minsta. Hon var så vacker, så jag hade svårt och tro att hon var vår. ”Hur mår du?” Justin bröt tystnaden, och pussade mig på axeln. ”Jag mår faktiskt bra.” ”Bra.” Efter ett tag satt vi på golvet och spelade kort med varandra, och för första gången någonsin vann jag. ”Yes, det där var du inte beredd på va?” Han kollade ned på alla korten som låg på golvet och sedan på mig. ”Du måste ha fuskat, för det där har aldrig hänt förut.” Han tog upp några kort och kastade dem på mig. Jag skrattade bara åt hur rolig han såg ut, och kom och tänka på att jag troligtvis sett likadan ut alla gånger jag har kastat kort omkring mig. ”Jag har inte fuskat, jag vann Justin. Yeah, Clar is the best”

 


 

En vecka har gått och Clar ska få åka hem med Adriana. ”Har du allt med dig?” Hon kollade en sista gång i rummet och gick mot dörren för att ta bilbarnstolen. ”Det har jag.” Hon tog min hand och jag kunde inte bli gladare, även om jag inte visade det öppet. Allt kan vända på en sekund. När vi kom ut stod Kenny utanför sjukhuset och hjälpte oss förbi alla papps. Hon klämde min hand hårdare, troligtvis bara för att jag inte skulle släppa henne, och det skulle jag aldrig göra. Hon satte in stolen i bilen och satte sig bredvid, jag fram och Kenny körde. ”Kenny, jag har saknat dig.” Jag såg hur Kenny log, för jag vet att han har saknat både Clar och Liam. ”Jag har saknat dig med.”

 

När vi kom hem till Clar så plockade hon ur alla sina saker ur bilen och började gå mot huset, men hon vände sig om. ”Kommer du till mig ikväll?” Jag hade vevat ned rutan bara för att kunna säga hejdå, men hon hann före. ”Ja, men bara om du vill.” Hon tittade ned på Adriana. ”Jag vill att du ska få spendera så mycket tid med din dotter, det bara går.” Hon log mot mig. ”Då kommer jag.” Vi sa hejdå och vi åkte därifrån. ”Så, vad händer mellan er?”Kenny satt och trummade på ratten i väntan på att det skulle slå om från rött till grönt. ”Inget.” Jag kan ha varit för snabb på svaret för att han skulle tro mig. ”Ljug inte.” Jag suckade. ”Okej, vi har kyssts en gång. Det är allt.”Han slog mig på axeln och log. ”Det kommer gå bra.” Han har ofta rätt, när han säger sådana saker, så jag kan väl bara hoppas på att han har det nu med.

 

Mormor stod på trappen med öppna armar när jag kom, det kan jag förstå då hon inte har sett så mycket av mig den senaste veckan. ”Hej gubben, hur är allt?” Henne är det ingen idé man ljuger för, då får man en uppläxning om att det är fult att ljuga. ”Det är bra, jag mår faktiskt bra nu.” Morfar mötte oss i hallen och han gav mig en stor kram, och det är alltid lika härligt att vara tillbaka i deras armar, det är som när jag var liten. ”Är du hungrig?” Jag nickade och gick efter mormor ut till köket. Mamma var ute med Erica och Liam, så det var bara jag och mina morföräldrar plus Kenny hemma. Mormor stekte hamburgare åt mig. Det var gott med hennes mat för första gången på länge, kändes det som.

 

”Clarissa ringde och frågade om du kunde komma till henne.” Jag hade helt och hållet glömt bort tiden, klockan på väggen i köket visade strax efter 10, så jag kan förstå att hon var orolig. Jag menar, jag gör allt för att hon ska ta mig tillbaka, men jag dyker inte upp när hon ber mig. ”Jag åker till henne på en gång.” Kenny kom ut i köket. ”Är det okej om jag tar din säng eller? Du blir väl kvar där inatt.” Jag skrattade bara åt honom och slog han på axeln.”Ta den du, kommer jag hem lägger jag mig på soffan.” Bilresan till henne kändes som en evighet, jag vet inte varför, jag menar, jag har åkt den vägen miljoner gånger, och just denna gång var den lång.

 


 

Jag hann lägga in ett på morgonen åt er, jag skulle inte åka förev vid 9, trodde inte jag skulle vakna så tidigt. Men allt för er =) Hoppas ni gillar det (A)

 

Vad tror ni kommer hända??? =)


Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-six.

 

Jag vaknade av att jag hörde folk prata inne i mitt rum, och för första gången på två dagar fick jag se små solstrålar som sökte sig in genom persiennen i fönstret, men jag hade inte styrkan i kroppen för att vända mig om och se vilket det var som befann sig i mitt rum. Mamma och Patties röster var dem enda jag kände igen, det var en man med också. ”Gumman är du vaken?” Mamma satte sig på kanten bredvid mig, så jag nickade lite på huvudet. ”Hej, mitt namn är Dr. Cooper. Hur mår du idag?” Jag vände mig om försiktigt så att jag mötte folket som befann sig i mitt rum. Jag mimade vatten till mamma, och hon var snabb framme med ett glas åt mig. ”Jodå, ont i magen. Annars tror jag nog att jag mår bra.” Doktorn kom emot mig och satte sig på en stol. ”Är det okej om jag kollar på din mage?” Jag nickade och tog bort täcket. Han lyfte upp min tröja lite, och jag ville absolut inte se vad det var han gjorde, så jag stirrade i taket. ”Allt ser bra ut, du kommer få ett ärr, men sköts det bra blir det inte så synligt.” Jag nickade bara åt honom, och drog ned min tröja igen.

 

Mamma hade åkt för att hämta Liam, så det var bara Pattie kvar. Hon lovade mamma att hon skulle ta hand om mig, jag är glad att hon finns i mitt liv. ”Varför gick Justin här ifrån igår?” Hon la ned en tidning hon satt och läste och tittade på mig. ”Sa han inget?” Jag skakade bara på huvudet. ”Han kunde inte vara i samma rum som dig, han älskar dig för mycket för att se dig sårad av honom. Det var vad han sa till mig igår innan han stormade ut från sjukhuset.” En tår rann ned för mig kind, men jag tog bort den fort. Fan att allt skulle bli såhär, allt är hans fel. Ingen av oss mår bra av detta heller, men om han någon gång kunde hålla fan på sig, så skulle det aldrig behöva vara såhär. Hon kramade om mig, en riktigt moderlig kram.

 

”Mamma, hur mår du?” Liam kom in genom dörren och var hur glad som helst. ”Jag mår bra, du är ju här.” Vi kramades ett tag tills han tyckte att det blev för mycket. ”Kommer du komma hem idag?” Jag såg hur han blev ledsen när jag inte svarade på en gång. ”Nej lilla gubben, det kommer jag tyvärr inte. Jag vet inte när jag får komma hem.” Liam sitt i mitt knä i sängen och var hur lugn som helst. ”Jag hörde att Justin hade tagit hand om dig, var han snäll?” Liam vände sig om och kollade på mig. ”Han är bäst. Snälla mamma, kan ni inte bli tillsammans igen, jag saknar honom jätte mycket.” Hur tror ni att det känns när ens 4 åriga son säger en sådan sak? ”Det är inte så lätt gubben.”

 

”Finns det någon chans att jag skulle kunna få komma ut och ta luft, och kolla min mobil lite?” Doktorn var tillbaka inne i mitt rum och tog lite prover på mig. Han kollade skeptiskt på mig, men jag tog fram mina hundögon som ingen, och då menar jag ingen kan säga nej till. ”Bara du har med dig någon, i fall att något händer. Jag hämtar en rullstol åt dig.” Pattie måste ha prickat in det bra, för hon kom in genom dörren när han gick ut. ”Har du lust att hjälpa mig ut på en balkong?” Cooper rullade in en rullstol åt mig, och så lyfte han över mig till den, och Pattie körde iväg med mig. Mobilen hade jag plockat med mig. När vi kom ut och jag kunde andas in frisk luft för första gången på några dagar blev jag genast piggare, och jag startade min mobil. Pattie tittade på mig när det flög in sms efter sms. Ett stack ut, lite väl mycket. Selena, vad fan vill hon?

 

”Hej, jag vet inte om du kommer läsa detta sms från mig, men jag hoppas verkligen det. För jag vill att du ska veta hur ledsen jag är över det jag har gjort. Jag ångrar det nå så fruktansvärt mycket, och kunde jag göra något hade jag tagit tillbaka det omgående. Jag förstod nog inte i stunden hur mycket jag egentligen sabbade, men nu gör jag det, och det är försent. Det var inte meningen, någonting flög i mig, och jag vet inte vad. Justin älskar dig fruktansvärt mycket. Jag har samlat mod till att skicka dig detta sms, jag skulle aldrig våga ringa eller besöka dig, jag vet att du är mycket starkare mentalt än mig. Det kanske har tagit lite lång tid, för lång tid, men jag vill att du ska veta att jag verkligen är ledsen över det som hände. Och att Justin var stark nog att berätta för dig vad som hänt, gör honom stor i mina ögon, då jag själv inte vågade. Fan, förlåt Clarissa.”

 

Jag läste sms:et om och om igen, för att verkligen förstå vad det stod i det. Pattie kollade på mig med stora ögon. Jag visade henne min mobil, och lät henne läsa vad jag hade fått från Selena. Även om jag hatar henne över allt, så kan jag ändå vara tacksam att hon skickade mig det där sms:et. Saker och ting kan bli lättare att komma över, jag vet inte hur, men jag vet att det kommer vara det. ”Oj.” Var det enda Pattie kunde säga, och så fick jag tillbaka mobilen. Jag hade fått flera sms från Alessa, som det stod att jag skulle höra av mig så fort jag mådde bättre, och det gjorde jag inte nu, så jag hörde inte av mig. Allt jag hade i mitt huvud var Selena, hon har spökat i mitt bakhuvud nu i över en månad, men nu var hon framme i hela huvudet. ”Kan du ringa Justin, och säga att han ska komma hit?” Pattie var fort upp med mobilen och slog in hans nummer, jag har inte hans nya och har inga planer på att lägga in det än på ett tag.

 

”Kan jag få besöka min dotter när vi ändå är ute?” Nu var mamma och Liam med oss också, och alla tre kollade skeptiskt på mig. ”Snälla?” jag försökte med allt, och tillslut åkte vi förbi mitt rum till ett rum längre ned. ”Jag klarar mig härifrån, jag vill vara själv.” Dem gjorde som jag sa och gick iväg. Jag rullade in i rummet och fram till kuvösen som stod längre in. En liten tjej, och då menar jag liten, låg i den med en rosa söt liten mössa. Hon var så söt där hon låg, men alla slangar ville jag ta bort, men dem var till för att hjälpa henne. Allt jag ville var att hålla i henne, jag ville kunna pussa henne och säga hur mycket jag älskar henne. För det gör jag, även om jag inte har sett henne tidigare så är hon en del av mig, och jag kommer ge henne allt i livet.

 

Justin hade kommit och jag satt fortfarande och tittade på henne, jag kunde inte slita mig. Alla värden på henne började se bättre ut än när hon föddes, och det är ett gott tecken. ”Du ville att jag skulle komma.” Han satte sig ned på stolen bredvid mig, och tittade på samma sak som jag, ett resultat av oss. ”Jag vill att du ska veta att jag älskar dig. Jag gör det Justin, du måste förstå det. Men jag vet inte hur jag någonsin ska kunna våga släppa in dig i mitt liv igen, jag vill inget annat, men jag måste våga ta steget.” Han tittade på mig med chockade ögon, precis som att det kom som en överraskning för honom. ”Älskar du mig?” Han stammade lite, men inget märkvärdigt. Jag tittade honom i ögonen. ”Ja, det gör jag. Konstigt nog.” Jag vek ned blicken och tittade in i kuvösen igen. ”Vad säg som att döpa henne till Adriana?” Han la sin hand på min. ”Bara om du vill.”

 

Även om doktorn sa åt mig att sitta still i rullstolen så är jag envis, jag klev upp ur den och satte mig ned i Justins knä. Jag trivs med honom, även om det är konstigt, men vi delar faktiskt ett barn tillsammans. Han höll mig runt magen och varje gång han kom ned på mitt sår gjorde jag en min, men jag sa inget. Jag ville inte att han skulle tro att han skadade mig, för det gjorde han inte, inte på det sättet. ”Jag vill inte förstöra denna underbara stund, men vi måste planera begravningen.” Jag hade helt och hållet glömt bort att det egentligen skulle ha varit två, så jag fick verkligen en smäll i ryggen när han sa så. ”Har du sett honom?” Han nickade, men sa inget. Ingen av oss ville nog prata om det.

 

Justin körde tillbaka mig i rullstolen till mitt rum, och lyfte upp mig för att lägga mig ned i sängen igen, det hade faktiskt vart en bra dag, frisk luft, och fått se min dotter. Jag längtar verkligen tills jag får hålla henne i mina armar. Mamma och Liam kom in när jag precis hade lagt mig igen, och Justin var på väg att gå ut, igen. ”Vart ska du?” Han vände sig om i dörren, precis som att det inte var han jag pratade med. ”Stanna, snälla?” Han gjorde som jag sa, och mamma tittade förundrat på mig. Hon får tycka precis vad hon vill, jag kan ju uppenbarligen inte släppa honom, så varför ska jag ens försöka, och därmed plåga mig själv? Liam satte sig i Justins knä. ”Kan jag få spela på din telefon?” Jag kollade på dem undertiden som Justin lärde Liam något nytt spel han hade laddat ned. Jag älskar att se Liam glad med Justin.


 
 
Bara för att jag älskar er och för att jag ska bort imorgon så får ni ett till kapitel idag. :) Jag är dock inte borta hela dagen, men måste försöka skriva lite också, så att jag bara helt plötsligt kan ge er ett kapitel. Det kommer absolut några imorgon också, men på förmiddagen är jag borta.

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-five.

 

Jag tog med mig Erica bort till sofforna som vi suttit i hela natten. Pappa gick iväg och hämtade vatten åt henne, så att hon skulle kunna prata. Tillslut lugnade hon ned sig. ”Clar lever, men är svag.” Lever hon, måste hon bli bättre, så är det bara. ”Du har en dotter Justin, din son klarade sig tyvärr inte.” Tankarna for runt i mitt huvud, och jag kunde inte få in allt hon sa. Men hon fortsatte. ”Anledningen till att hon fått kramperna är för att hon har burit på ett dött barn. Jag är så ledsen Justin.” Liam vaknade till i mammas knä, så jag gick och satte mig bredvid honom. ”Har mamma vaknat? Hur mår hon?” Han satte sig ned i mitt knä. ”Hon har inte vaknat, men hon lever.”

 

När Dr. Cooper kom ut och sa att det var okej om man ville besöka Clar så valde jag att besöka min dotter istället. Han sa att Clar skulle ha lugn och ro runt sig, och det skulle det aldrig bli om jag kom in där, så jag valde att göra det som var bäst för henne. Även om jag ville träffa henne, så ville jag även träffa vår dotter. Alla gick in till Clar och Dr. Cooper visade mig till min dotter, som tyvärr inte har något namn än, eller i alla fall inget som jag vet om. Honlåg i en kuvös, och var fruktansvärt liten. Innan Cooper gick ut ur rummet så stoppade jag honom.”Kan jag få se min son?” Han tittade skeptiskt på mig. ”Klarar du verkligen av det.” Jag nickade och lät min blick gå vidare till den sötaste tjejen i världen. ”Okej, följ med mig.”

 

Han visade in mig i ett kylrum, och han öppnade ett skåp med numret 19 på, och ut rullade han som en bår, med ett skynke över. Under där låg min son. ”Du får själv ta bort skynket när du känner dig redo.” Även om jag egentligen inte var det, så ville jag ta ett avsked. Det var hårt, men jag gjorde det. Jag sa hejdå till honom, och sedan gick jag därifrån, tillbaka upp till min dotter, som ska få all min uppmärksamhet från och med nu. Jag satt bredvid och såg hur en maskin hjälpte henne att andas, och det förstår jag, med tanke på att hon är en månad för tidigt född. Hon behöver all hjälp och kärlek hon kan få.

 


 

”Min älskade lilla dotter, hur kunde det bli så här? Liam behöver sin mamma.” Jag hörde hur mamma satt bredvid mig och pratade, jag var precis på väg att vakna. Kroppen kändes helt utmattad och jag hade ont i huvudet. Den första jag fick syn på var Liam när jag slog upp mina ögon, han tittade storögt på mig. ”MAMMA..” När han sa det kollade både mamma, Pattie och Jeremy på mig. Jag kollade runt i rummet efter Justin, men hittade honom inte. Mamma såg på mig att jag letade efter något. ”Gumman, du är på sjukhuset. Allt har gått bra.” Liam kröp upp bredvid mig. ”Skulle jag kunna få lite vatten?” Min mun var som igenmurad, det dammade nästan ur den. Mamma kom med ett vattenglas med ett sugrör i, så jag skrattade till lite, då insåg jag att jag hade fruktansvärt ont i magen.

 

Allt började klarna upp lite bättre ju mer klockan tickade. ”Är inte Justin här?” Jag viskade mest för mig själv, så jag tror ingen annan hörde mig. Min röst bar mig inte så länge, men jag försökte. Jag kom allt ihåg allt han hade gjort mot mig, men så mycket han har sagt att han älskar mig borde han väl finnas vid min sida, eller? ”Varför har jag så ont i magen mamma?” Hon satt och pratade med Pattie i en soffa som stod mot väggen på andra sidan. Jeremy och Liam hade gått ut en vända. ”För att Justin räddade ditt liv. Dem har gjort ett kejsarsnitt på dig. Och jag har något väldigt tråkigt att berätta.” Det kändes som att någon la en sten på mitt bröst, för jag kunde inte andas, och det såg mamma. ”Ta det lugnt, du får inte brusa upp.” Hon tog mig i handen och strök mig över kinden. Hon berättade allt vad som hade hänt efter att jag hade svimmat, och jag kan inte tacka Justin nog. Hade inte han gjort det snabba valet kanske jag inte hade legat här nu.

 

”Hur mår min lilla tjej då?” Pattie kom fram och satte sig på sängkanten. ”Hon mår bra, hon ligger i kuvös, och lär nog göra det ett tag, men du kommer få träffa henne tids nog.” Jag vände mig om så att mamma inte skulle se mina tårar, men självklart förstår hon sådant ändå. Hon behöver inte ens se. Hur säger man till sin mamma att man vill träffa pojken man älskar mest i hela världen, men som även sårat en mest. ”Vart är Justin, jag trodde han skulle vara här.” Innan mamma hann svara så gjorde Pattie det. ”Åh gumman. Han är den som vart här längst, han har vart den som tagit hand om Liam och den som har hållit sig samman. Han sitter nog inne vid er dotter.” Jag satte mig upp lite försiktigt i sängen. ”Kan du hämta honom?” Det kom som en viskning ur min mun, men hon hörde mig nog för hon gick ut ur rummet.

 

Jag var nervös, jag visste inte hur jag skulle reagera när jag såg honom igen. Även om det inte var första gången jag skulle möta hans underbara ögon, och jag visste inte heller hur dem skulle tala. Säger han inget brukar han alltid prata genom sina ögon, som jag ganska lätt läser av, men nu vet jag inte. Dörren öppnades och mitt hjärta stannade, men det var bara Pattie som kom in. ”Han skulle bara dricka vatten, så kommer han.” Hon gick fram till mamma och la en hand på hennes axel. ”Ska vi lämna dem ifred?” Mamma reste på sig, pussade mig i pannan och gick mot dörren. ”Jag älskar dig.” Sedan vände hon och gick ut. När dörren slog igen var det som att det bara var jag kvar på hela jorden, allt var så tyst. En liten fläkt i mitt rum var det enda som surrade.

 

Jag satt fortfarande i upp i sängen när det knackade på dörren. Jag ropade kom in, så mycket jag kunde med tanke på att min röst inte var tillbaka helt. Justin kom in, och jag kände faktiskt en lättnad. Även om han har sårat mig sjukt mycket så är det ändå han som har stulit mitt hjärta. ”Hej.” Han gick ut löst, även fast det var jag som ville att han skulle komma. Han satte sig ned i soffan. ”Kom och sätt dig här.” Sa jag och slog med min hand på platsen bredvid mig, jag ville ha honom så nära mig utan att det gjorde ont. Han tvekade ett tag innan han gjorde det, men när han satte sig ned la jag armarna om honom. ”Du fattar inte vad jag har saknat dig. Du kommer aldrig förstå hur ont det gör.” Jag grät, han grät, men vi höll om varandra. Hans underbara lukt, jag drog in så mycket jag kunde för jag visste inte när jag skulle få chansen igen.

 

Han låg bredvid mig i sängen och jag låg på hans bröst, jag kände hur hans hjärta slog och kände hur han andades, regelbundet. Ibland drog han sina fingrar genom mitt hår, och ibland lät han sin hand smeka mig över ryggen. Det var precis som att jag hade glömt allt han gjort mot mig. Det var en skön känsla, det var något magiskt över det. ”Varför gjorde du det?” Jag var tvungen att få veta, det kanske inte var rätt tillfälle, men jag ville så gärna veta vad det var jag inte hade, som Selena hade. Hans hjärta ändrade rytm, och han andades oregelbundet. Jag kollade upp på honom och han grät, han sa inget men mötte min blick, samtidigt som jag såg ett fåtal tårar lämna hans ögon. ”Helt ärligt… Jag vet inte. Men det är något jag kommer få leva med resten av mitt liv.” Han lät verkligen ledsen, precis som att han skulle kunna hugga av sin ena arm för att få det ogjort. ”Vad har hon som jag inte har?” Återigen märkte jag hur han ville krypa ur skinnet. Han tyckte inte om situationen jag satte honom i. ”Inget, du har så mycket mer än hon.”

 

”Jag älskar dig, och kommer alltid göra det, Alltid.” Han reste sig upp ur sängen och gick ut, jag vet inte varför eller vad det var som hände, men han lämnade mig själv där. Jag la mig ned med ryggen mot dörren och försökte sova en stund, jag hade fortfarande fruktansvärt ont i kroppen, speciellt magen. Jag vill inte ens se hur den ser ut, jag är inte så säker på att jag vill se min dotter heller. ”Jag älskar dig också.” viskade jag för mig själv medan jag drog in doften som Justin hade lämnat efter sig. Jag låg och blunda samtidigt som jag lyssnade på fläktens surrande och mina egna andetag, det lät som att jag ansträngde mig när jag andades, men det gjorde jag inte.


 
 
Detta är sista kapitlet för idag. Håller på för fullt och skriver på 109, så jag ligger lite före er som vanligt. :P

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-four.

 

En doktor kom och bar bort henne från mig. Liam skrek och grät så mycket han orkade, och jag visste inte vad jag skulle göra. ”Liam, lugna ned dig. Schyyy.” Även om jag var livrädd att någon allvarligt hade hänt med Clar så gjorde jag allt för att Liam skulle lugna ned sig. Han är 4 år och har fått uppleva mer än man egentligen behöver i den åldern. ”Kommer mamma bli bra?” Han satt i mitt knä utanför rummet som Clar befann sig i. ”Det hoppas jag.” Det var kanske inte det smartaste man kunde säga, men jag kunde inte tänka klart. Erica var på väg hit, jag ringde henne och berättade vad det var som hade hänt. Mamma och pappa skulle också komma på en gång. ”Allt kommer gå bra.” Det sprang folk ut och in ur hennes rum, men ingen kunde tala om för mig vad det var som hade hänt.

 

”Är du hennes pojkvän?” En doktor kom ut, och tittade förskräckt på mig. ”Nej, men hon bär på mina barn.” Han satte sig ned bredvid mig, det var bara jag kvar av alla. ”Jag kan inte säga hur tillståndet är, men det jag kan berätta för dig är att det finns en stor risk till att hon dör om hon föder barnen. Så det vi kan göra nu är ett kejsarsnitt, då är det större chans att alla tre överlever.” Jag tänkte inte ens innan jag svarade. ”Gör det.” En halv timme efter att jag hade gett honom klartecken kom alla tillbaka, och Liam såg helt förstörd ut. Han kröp upp och satte sig i mitt knä. ”Har du hört något?” Jag såg på Erica att hon inte gillade att prata med mig, men hon var så illa tvungen. ”Ja, men jag vet inte om det är någonting för små öron.” Mamma reste sig upp och tog med sig Liam till leksakerna som fanns en liten bit ifrån oss. Jag berättade för Erica och pappa vad doktorn hade sagt, och vad jag hade svarat. ”Tack, med ditt kloka val kanske min dotter överlever. Även om det riskerar barnen.” Hon grät, och det fick mig ledsen. Mamma kom tillbaka och höll om mig. Jag sa nyss att Liam var för liten, men jag var inte heller så gammal för detta.

 

Dem tog Clar till en operationssal, men sa inget till oss när dem lämnade rummet hon hade vart i tidigare. När dem rullade ut sängen fick såklart Liam syn på det, och blev helt hysterisk. Han försökte springa efter dem, men jag hann stoppa honom. ”Liam, Liam. Lugna ned dig. Mamma kommer bli bra igen, dem ska hjälpa henne nu.”Efter många om och men lyckades han lugna ned sig en aning. Han satt i mitt knä och spelade på min mobil. Jag fixade en ny en vecka efter att jag hade slängt den andra över berget, men med ett nytt nummer. Ryan kom ut till oss en vända, både Alessa och Drew hade somnat. ”Hur mår hon?” Jag tittade på Erica. ”Kan du ta Liam, jag måste ha frisk luft.” Jag lyfte över Liam till hennes knä, och tog med mig Ryan ut. Självklart var det fullt med papps utanför, så vi gick runt på baksidan och dit fick dem inte komma, av någon konstig anledning, som jag är tacksam för.

 

”Så hur mår hon?” Jag och Ryan satt mot väggen. ”Jag vet inte, det enda jag vet är att föder hon barnen kan hon dö, så jag sa att dem skulle göra ett kejsarsnitt.” Han kollade på mig, säkert rädd att jag skulle bryta ihop, vilket det inte var långt ifrån att jag gjorde. ”Hey, hey, hon kommer klara sig. Hon är stark, kom ihåg det.” Han kramade om mig. Under hela tiden vi satt där höll jag mig för att börja gråta, jag vet inte varför, när det egentligen är lättare att bara släppa allt. ”Ska vi gå tillbaka in, ingenting blir bättre av att vi sitter här.” Vi reste på oss och började gå mot ingången, och återigen vart vi omringade av massa papps.

 

Lim sprang fram till mig när jag kom tillbaka till dem alla som fortfarande satt och väntade på besked från läkaren. Ryan valde att gå tillbaka till Alessa, och det kan jag förstå. ”Hört något?” Alla skakade på sina huvud och tittade på mig. ”Titta Justin, jag har slagit rekord.” Liam viftade med min mobil och det verkade för en sekund att han faktiskt inte visste vad vi gjorde på sjukhuset. ”Vad du är duktig. Börjar du bli hungrig?” Han tittade upp på mig och nickade. ”Jag tar med mig Liam ned till fiket och äter något.” Erica tittade på mig och reste sig upp. ”Kan jag få prata med dig?” Liam gick lite i förväg så att vi kom själva.

 

”Min dotter älskar verkligen dig, och jag vet inte vad det är du har gjort den här gången för att krossa hennes hjärta” Jag skulle precis avbryta henne, men hon stoppade mig. ”Och jag vill inte veta heller. MEN du tar hand om Liam, precis som att han vore din. Även om det låter konstigt så är jag glad att Clarissa träffade dig, du har sett till så att jag kommer få två underbara barnbarn till.” Hon kramade om mig under tiden som mina tårar rann, hennes betryggande hand som strök sig upp och ned på min rygg fick mig att må ytterst bättre. ”Jag vet inte vad jag ska säga. Jag älskar Clar, och jag älskar Liam.” Vi stod kvar där ett tag tills Liam började ropa på mig, och det var lika bra att gå, så han kunde få något i magen.

 

”Vad vill du ha att äta då?” Liam tittade på alla bilder som fanns framme vid kassan. När han hade kollat klart pekade han på hamburgaren. Jag beställde till honom, och en kaffe till mig. Hon i kassan kollade länge på mig, och jag tror att hon flera gånger ville fråga efter en autograf, men hon gjorde det aldrig. Innan jag gick därifrån skrev jag ned mitt namn på en flyers som låg där, och gav den till henne. ”Tack.” Hon log mot mig, och jag försökte ge henne ett så äkta leende jag bara kunde. ”Vad det gott?” Liam kastade i sig så mycket han bara kunde av maten, medan jag smuttade på mitt kaffe. ”Det var det.” Han hade inte ens tid att titta på mig, så hungrig var han.

 

Flera timmar gick och vi alla blev riktigt trött, men ingen ville åka hem. Liam hade sedan länge somnat i mitt knä, men det gjorde mig inget. Fortfarande hade ingen doktor kommit ut, och det började göra mig riktigt nervös. Om hon dör vet jag inte vart jag tar vägen, hon är mitt allt. Överlever hon kommer jag kämpa för mitt liv, jag tänker aldrig ge upp hoppet om att få henne tillbaka. ”Mamma och pappa, ni kan åka hem om ni vill.” Dem kollade båda på mig precis som att jag vore galen, och det kanske var det jag var. ”Aldrig, vi stannar. Du behöver oss, om inte annat så behöver Clar oss när hon vaknar och mår bra.” Mamma tog Ericas hand och höll den. ”Tack för att ni är här.” Erica höll tillbaka tårarna, precis som vi andra. Det var ingen som ville gråta inför Liam. Så vi alla satt och höll in tårarna, även om han sov, men han kunde vakna när som helst.

 

Smärtan som fanns i mitt bröst när Clar kastade ut mig ur hennes hus efter att jag hade berättat för henne att jag kysste Selena, är inget mot den smärtan som kryper under mitt skinn just nu. En smärta jag inte kan göra något åt, den enda som kan ta bort just denna smärta är Clarissa själv. Vaknar hon och mår bra, försvinner den. Det är allt jag vill, att hon ska vakna och må bra. Jag vill se henne skratta igen, jag skulle kunna göra vad som helst för att få se henne gråta också, för det är ett bevis på att hon lever. ”Erica Jones, kan du följa med mig?” Äntligen kom det en doktor och ville något. Hon följde med honom bort en bit från oss andra, och jag kunde inte spetsa mina öron mer för att höra vad dem sa.

 

Jag behövde inte ens titta på Erica för att förstå vad det var som hade hänt. Hon skrek rakt ut och föll ihop. Jag tror att mitt hjärta stannade upp, för jag kände inget, inga känslor ingenting. Doktorn som tidigare presenterade sig som Dr. Cooper försökte göra allt för att hålla henne uppe på benen. Mamma tog Liam ur mitt knä så lugnt hon kunde för att inte väcka honom, och jag gick bort till dem två. När hon fick se att jag kom försökte hon själv hålla sig upp och kastade sina armar om mig. Hon grät, och det gjorde så att mina tårar började rinna. Jag har alltid velat veta hur mycket en människa kan gråta, men det svaret kommer jag aldrig att få. ”Vad är det som har hänt?” Dr. Cooper tittade på mig, sedan på Erica. ”Det får du ta med henne när hon har lugnat ned sig. Jag får tyvärr inte berätta något.” Han vände på klacken och gick.


 
 
Gillar ni det? =)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-three.


 

Vad ska man säga, en månad har gått sedan jag såg eller hörde något från Justin sist. Liam får inte sova inne vid mig mer för jag gråter mig till sömns på kvällarna, jag vill inte att han ska se mig så. Mamma fick reda på av Pattie att det inte längre fanns ett förhållande mellan mig och Justin, hon blev inte direkt glad. Hon ville att jag skulle berätta för henne, men jag visste inte hur jag skulle kunna göra det. Hon försöker trösta mig så mycket hon kan, men jag vet inte vad som skulle kunna läka mina sår. Det är tredje gången som Selena såg till detta, antingen ärr hon väldigt skicklig eller så är Justin för dum i huvudet. ”Mamma, hur mår du?” Liam satt bredvid mig i soffan och kollade på tv:n som var avstängd. ”Jag mår bra.” Den lögnen har jag dragit för länge, så jag tror att han kommer se igenom min fasad snart. Han kramade om mig. Han är nog den enda jag har kvar nu, och jag älskar honom över allt.

 

Alessa ska ha barn om bara några dagar vilket jag verkligen ser fram emot. Hon kommer bli en toppen mamma, precis som Ryan kommer bli en toppen pappa. Det enda jag inte gillar med detta är väl egentligen att jag och Justin kommer bli gudföräldrar. ”Ska vi åka och hälsa på Alessa?” Liam satt i sitt rum och höll på med sina leksaker, och jag satt lutad mot väggen och kollade på honom, han mår inte heller bra över allt som hänt. Han saknat Justin, jag ser det på honom, men han säger inget. Jag vet att jag har sagt att oavsett om jag och Justin bråkar eller inte så ska Liam få träffa honom, men jag kan inte låta honom göra det nu. ”Ja, har bebisen kommit?”Han lät överlycklig, och ett leende spred sig över hans läppar. ”Nej, inte än. Det kan hända när som helst.” Han var glad i alla fall.

 

När vi parkerade bilen på Ryans uppfart kom dem ut i 200. ”Vattnet har gått, så vi lär åka. Ni får följa med om ni vill.” Hela familjen var på väg ut. ”Nej, då blir vi bara i vägen.” Jag skulle precis säga hejdå när Alessa stannade upp. ”Jag vill ha dig där. Så du har inget val.” Jag och Liam satte oss i vår bil och åkte efter Ryan. När vi kom fram till BB vankade Alessa fram och tillbaka i rummet, egentligen skulle hon ligga still men hon kunde inte för hon hade så ont. När det kom in en barnmorska i rummet tog jag med mig Liam och gick till caféet. ”Vad vill du ha?”Han kollade vad dem hade att erbjuda. ”Den där.” Sa han och pekade på den största bakelsen, vad annars. ”Och sedan vill jag ha en Cola.” Det är inte ofta han får dricka det, men han kan väl få känna hur det känns att fira något riktigt trevligt. Jag tog en kladdkaka och en festis. Vi satt kvar där i säkert en timme. Liam kunde inte sitta still, så det tog ett tag för honom att få i sig sin bakelse.

 

Vi gick tillbaka till väntrummet som var precis utanför salen som Alessa befann sig i, och Ryans pappa satt där. ”Hur går det för henne?” Han vek ned tidningen och kollade på mig. ”Det går nog bra, jag gick ut precis när hon började krysta, jag klarar inte av sådant. Det var för nästan 40 minuter sedan, så går allt som det ska så lär det väl vara över snart.” Jag tänkte tillbaka på när Liam föddes, det tog mig nästan 3 timmar, och då är man ganska slut i kroppen efter det. När det är min tur ska jag ha ur mig två stycken, men dem är sällan lika stora som en.”Vad tror du att det blir Liam? Du får en leksak om du har rätt.” Han log, och det syntes på honom att han funderade. ”Jag tror det blir en pojke. Får jag välja vad jag vill då, om jag har rätt?” Jag nickade, och han ställde sig upp och gjorde någon form av segerdans. Han är inte riktigt normal, tur var väl att vi var ensamma i rummet tillsammans med Ryans pappa.

 

”Ni är välkomna in, allt har gått hur bra som helst.” Barnmorskan kom ut och öppnade dörren åt oss. Liam var först in, och han stod som fastfrusen precis innanför dörren och tittade på Alessa som låg i sängen med en liten bebis i famnen. ”Vad blev det?” Han var illa kvick med att fråga det innan han rörde sig en millimeter. ”En pojke, Drew.” Liam gjorde sin segerdans igen, Martin och jag började skratta medan Ryan och Alessa bara kollade på honom. ”Han vann, han fick gissa vad det skulle bli och gissade han rätt skulle han få välja en leksak.” Dem log mot Liam, som fortfarande inte hade lugnat ned sig. Mina tårar kom rinnandes, dem var så fruktansvärt fina alla tre, speciellt tillsammans. ”Får man hålla honom?” Alessa började röra på sig i sängen och jag kom emot henne, för att ta emot honom. ”Gud vad lik Ryan han är.” Alessas mamma och pappa kom inrusandes, dem hade vart i Toronto och var på väg hem när dem hade fått höra nyheten. Jag satte mig ned i stolen i hörnet och tittade på den lilla. Liam stod bredvid mig och tittade på honom. ”Mamma, varför är han så liten?” Han ställer ibland så roliga frågor. ”Du var lika liten när du föddes. Man är det, annars får man inte plats i magen.” Liam drog försiktigt med sin hand i pannan på Drew.

 

När jag hade hållit honom ett tag tog Haley, Alessas mamma över. Det är väl det enda som är bra när man har fött en unge, man behöver sällan dem första timmarna vara orolig, alla andra tar hand om honom. Ryan kysste Alessa i pannan flera gånger och jag kunde höra honom viska att han älskade henne. ”Justiiiiin…” Jag hörde bara Liams röst, och jag fattade direkt vad det var som hände. Jag kollade upp från där jag satt och jag fick direkt ögonkontakt med Justin. Alessa tittade på mig då jag vek blicken mot hennes håll. Justin och Liam kramades ett tag, och det gjorde ont att se. Jag gick fram och kramade om Alessa. ”Ingen scen, jag lovar. Idag är det er dag.”Hon pustade ut och kramade om mig. ”Grattis till er båda.” Ryan fick också en kram.

 

”Jag ska väl ta med mig Liam och åka hem. Hör av dig direkt när ni är hemma, så jag får komma och skämma bort lilleman lite.” Vi kramades en sista gång. Justin satt med Drew i sin famn och Liam stod vid honom. ”Liam kom nu, vi ska åka hem.” Han tittade på mig och spände ögonen i mig. ”Snälla, börja inte bråka.” Han suckade men kom emot mig. När vi lämnade rummet bakom oss kunde jag pusta ut. Justin försökte inte ens prata med mig, och det var skönt. Jag tror att han förstår nu att det är allvar. Vi hann gå några meter, sen kom en sjuk smärta i min mage, och något rann till efter mina ben. Liam tittade på mig och sedan på golvet. ”Mamma, du blöder.” Sen svartnade det för ögonen på mig.

 


 

Det var så längesedan jag såg henne, så när jag kom in och fick se henne sitta med bebisen i sina händer visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Liam kom fram till mig och gav mig en kram, jag hade verkligen saknat honom.”Du vet om att vi döper honom efter dig? Han heter Drew.” Jag kramade om Ryan och han berättade den stora nyheten för mig. Även om inte Alessa hade en speciellt positiv syn på att jag och Clar var i samma rum, så ska jag ändå inte ställa till en scen, det är deras dag idag, och jag ska inte förstöra den. När jag tillslut fick hålla i honom, var det en helt ny upplevelse som kom. Liam stod bredvid mig och tittade på honom. ”Snart har du två så här små hemma hos dig.” Clar satt och pratade med Alessa, så jag passade på att prata med Liam medan jag fick. Han tittade på mig med ledsna ögon. ”Kommer du och mamma bli tillsammans igen?” Hur svarar man på en sådan fråga till en liten grabb som är 4 år? ”Jag vet inte vännen.”

 

När Liam och Clarissa lämnade rummet tittade både ryan och Alessa på mig. Jag reste mig upp och gick med Drew till Alessa. ”Hur känns det?” Ryan la sin hand på min axel. ”Jag vet inte, jag vet inte vad jag ska säga, eller göra. Jag älskar henne, och saknar henne.” Alessa tittade på mig. ”Hon är helt förstörd, hon älskar dig också.”Men vad gör det? Hon vill ju inte prata med mig. Jag kan inte tvinga henne, hon måste komma själv. Även om det är jag som har gjort fel, så borde det vara jag som kryper tillbaka, men jag vill att hon ska få den tiden hon behöver. Dörren flög upp och Liam kom in. ”Mamma blöder.” Var det enda han sa och sprang ut igen. Alla i rummet tittade på mig, så jag sprang ut i korridoren. Det första jag såg var Clar som låg på golvet och det var blod runt henne.


Finns det någon som sitter med ögonen torra? :P Jag vet inte hur många kapitel det blir idag, men det visar väl sig. (A)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-two.


 

Mamma och Liam har kommit hem, och jag har försökt städat upp i rummet så mycket det gick, och köpt nya saker. Allt som jag slog sönder har jag ersatt, och mamma har inte märkt någon skillnad, vilket är skönt. Däremot har hon frågat efter Justin några gånger, precis som Liam, och det är något jag kommer få leva med. ”Ska vi åka till lekparken?” Jag och Liam satt i min säng och myste. ”Ja, kan vi ringa Jazmyn?” Jag plockade upp min mobil och slog Jeremys nummer, ja jag kan det utantill av någon konstig anledning. ”Hej Clar, hur mår du?” Det är alltid trevligt när han svarar och frågar hur det är innan man hinner fråga det man ska, när man ringer. ”Jodå, jag har mått bättre. Men jag tänkte höra om du hade tid att komma till lekparken med Jazzy?” Liam satt bredvid mig, och bad att dem skulle kunna komma. ”Klart vi kommer, men det finns ett problem.” Det var precis det jag inte ville höra. ”Justin måste följa med, jag har nämligen gett honom utegångsförbud.” Han skrattade när han sa det sista, och jag kunde inte göra annat själv. ”Det är okej, jag lär väl möta honom någon gång.” ”Bra, då syns vi om 20 minuter.”

 

”Gud vad längesedan man såg dig. Och vad stor du har blivit.” Jeremy kramade om mig, och när Jazzy fick syn på mig i Justins famn ville hon hoppa ned på en gång. Hon sprang fram till mig och kastade sig i min famn. ”Akta hennes mage Jazzy.” Justin fick ur sig ett par ord, men jag spände ögonen i honom, då gav han upp och gick och satte sig på en bänk. ”Spring och lek ni två nu.” Jeremy hade tagit med sig fika, så vi satte oss vid bänken som Justin satt på. ”Hur mår du?” Jeremy kollade medlidande på mig och tog en kaka. ”Som jag förtjänar antar jag.”Planen var att reta upp Justin till max, och jag visste att jag skulle lyckas. Jag såg hur han vände och vred på sig, jag antar att han ville säga något. ”Varför skulle du förtjäna att må såhär?” Han kollade fundersamt på mig. ”För att den jag älskar.. aldrig älskade mig tillbaka, och jag var dum nog att gå på hans lögner.” Justin reste på sig och skulle precis gå, men Jeremy ryckte ned honom på bänken igen. ”Du går ingenstans, och du vet mycket väl varför.”

 

Liam och Jazmyn gungade och hade det hur kul tillsammans som helst. ”Jag önskar att jag var liten igen, då kärlek var en puss av pappa och det största bekymret man hade var när man ramlade och skrapade upp knä.”Mina tårar började bildas i mina ögon och jag kunde inte hejda dem, utan lät dem bara rinna. Jag snyftade inte, men försökte undvika så att Jeremy och Justin skulle se. Justin gjorde ett nytt försök till att gå. ”Vart tror du att du ska?” Justin stannade upp och tittade på Jeremy samt pekade på mig. ”Tror du att jag tänker sitta här och se på när personen jag älskar mest i hela världen gråter. Jag vet att det är mitt fel, så hon ska inte behöva se mig. Du kan ju hälsa tjejen mitt emot dig att jag älskar henne, och jag är villig att göra vad fan som helst för att hon överhuvudtaget ska prata med mig igen.” Jeremy bara kollade på Justin, som vände och gick därifrån. Jag sprang efter honom och drog tag i honom så han vände sig om, och innan han hann säga något så kysste jag han. ”Jag ville bara se lågan tändas i dina ögon, och slockna efteråt. Nu kanske du kan förstå hur jag känner mig.”

 

Justin gick från lekparken utan att säga ett enda ord, han vart nog troligtvis stum efter det jag gjorde och sa till honom. Jeremy och jag satt kvar på bänken och kollade på Liam och Jazzy som lekte. Dem två är så fruktansvärt söta tillsammans, och jag hoppas verkligen att deras vänskap kommer växa och bli större. Jazmyn kan behöva en vän som är med henne för att personen gillar henne, och inte hennes idiot till bror. ”Hur mår mina barnbarn?”Jeremy tog min uppmärksamhet från Liam. ”Dem mår bra. Jag vill se och hålla dem nu. Tiden går för sakta.” Han log mot mig och fyllde på saft i mitt glas. ”Liam och Jazmyn, ska ni ha fika?” För barn behöver man bara nämna ordet fika, så kommer dem springandes.

 

”När kommer mina syskon?” Det lät som att Liam hade väntat nog, och jag kan väl hålla med om det. ”Dem kommer om fyra månader.” Liam suckade, och Jazmyn kollade på mig. ”Du kommer bli den bästa fastern någonsin, glöm inte det.” Jag rufsade till henne i håret och hon log mot mig. ”Kommer du och Justin bli tillsammans igen?” Jag hörde på rösten hur hon led, om hon ändå kunde förstå hur mycket jag lider. Jeremy räddade mig från den grejen. ”Det visar sig gumman.” Hon tog det som ett svar, och jag var glad över det. Vi fikade ett tag till och sedan sprang dem iväg igen och började leka. ”Hur ska jag kunna förklara för dem där två att jag och Justin aldrig kommer bli tillsammans igen?” Jeremy tittade på mig, och lät blicken vandra vidare till Liam och Jazzy. ”Jag vet inte. Jag kan inte heller sluta hoppas på att ni blir ett par igen. Men det är helt upp till dig. Jag kan inte hjälpa dig där.”

 


 

Den stickande känslan som vandrar i min kropp, från den ena armen till den andra går inte att beskriva. När jag gick från lekplatsen, gick jag bara, hade ingen speciell plats jag gick mot, men det slutade med att jag satt mot ett träd på berget där jag för några dagar sedan hade hämtat Clar. Jag satt där och fingrade på mobilen ett tag, tills jag valde att kasta den över berget, Clarissa skulle ändå aldrig ringa mig igen, så vad skulle jag med den till? Kvällen kom och det började bli mörkare ute. Jag kunde höra att det var en fest nere på stranden, och alla var högljudda och glada. Inte ett enda leende fanns på mina läppar, även om jag var glad över deras lycka. Jag har ingen sådan kvar, allt försvann då jag besvarade Selenas kyss, allt jag någonsin har önskat mig.

 

På natten när jag kom hem satt pappa uppe i köket. ”Förlåt, jag vet att jag har utegångsförbud.” Jag var på väg upp på mitt rum men pappa stoppade mig. ”Kom hit en stund.” Jag satte mig ned mittemot honom, och la ned mitt huvud i mina händer. Jag visste att pappa var besviken på mig, precis som alla andra gånger jag har sårat Clar, men jag tror att besvikelsen på mig själv är störst. ”Varför?” Det var det enda pappa sa till mig. ”Jag älskar Clar, men direkt Selena kommer inte i bilden kan jag inte säga nej.” Han nickade bara. ”Okej, hoppas du tyckte att det var värt det. Gå upp och lägg dig nu, och du har fortfarande utegångsförbud.” Jag orkade inte ens argumentera med pappa så jag gjorde som han sa.

 

Eftersom att jag inte äger en mobil så kunde jag inte slösurfa heller, alla mina andra elektronik saker är hos mormor och morfar, men mamma såg till så att jag inte fick dem. Enda anledningen till att hon lät mig ha mobilen var ifall att Clar skulle höra av sig, men den gjorde jag ju som sagt mig av med. När jag låg i min säng och tittade i taket och för första gången på två dagar slappnade av kom tårarna, det var nog först då som jag verkligen insåg vad det var jag hade förlorat. Tanken om att aldrig mer få krama Clar åt upp mig inifrån, men att aldrig få se mina barn, den tanken dödade mig.


Jag älskar era kommentarer, och hur jag påverkar er! :) Även om det kanske inte är på ett bra sätt, men jag gör det, och det är huvudsaken. Hoppas bara att ni gillar det som komma skall... (A)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-one.

 

Justin kom hem igår, och jag kan inte minnas den dagen då jag var så glad över att se honom, men han var inte alls lika glad. Hans ögon var röda och han började gråta när han såg mig. Jag kommer aldrig glömma händelsen i mitt rum, han satt på min säng och grät. Jag har faktiskt inte sett honom så någon gång tidigare. ”Jag måste berätta en sak.” Det är väl kanske den värsta meningen man kan säga till sin pojk/flickvän. I det här fallet höll jag på att svimma, så jag lutade mig mot väggen för att kunna stå ordentligt. Det spelade ingen roll hur många gånger han torkade bort sina tårar, det kom bara fler hela tiden. ”Selena kysste mig, och jag besvarade den.” Det är en mening jag aldrig kommer glömma, eller att jag kastade ut honom precis efter han hade sagt det. Han fick inte ens chansen att förklara, jag tycker att han har fått sina chanser, och han sumpade den sista han någonsin skulle få.

 

Min mobil har ringt oavbrutet, och har den inte gjort det så har det ramlat in SMS. Eftersom att jag inte svarade på något så kom Ryan och Alessa hem till mig, men jag har låst in mig och bäddat framför dörren. ”Slår du in dörren åker den över mig.” Jag kunde bara höra hur Ryan suckade på andra sidan, men jag brydde mig inte, jag behövde vara själv. Mobilen hade jag sedan länge stängt av och lagt i en låda, jag ville inte se den, eller något annat som gjorde att jag kunde kontakta den andra världen. Presenten jag fick av Justin när jag fyllde år, IPaden den kastade jag allt vad jag orkade i väggen. Hela displayen sprack, och bilden som jag hade på mig och Justin som bakgrund delade sig, precis som oss i verkliga livet.

 

Mamma vet fortfarande inte vad det är som har hänt, och jag har valt att hålla det så. Jag vet fortfarande inte om hon skulle strypa Justin eller inte, och det vore kanske lite synd, inte för just honom men för Jeremy och Pattie. På tal om henne, hon kom förbi lite efter att Ryan och Alessa hade gått, och jag kände att jag kunde släppa in henne.”Gumman, hur du ser ut.” Hon kramade om mig, och jag kunde inte hålla tårarna inne, jag hade gjort det så länge nu. ”Du kan ju tacka din son, att jag ser ut så här.” Fick jag tillslut fram mellan alla snyftningar. Hon höll mig hela tiden i sin famn, och precis som när man är liten och ledsen så vaggade hon mig fram och tillbaka. Jag kände mig trygg i hennes famn, även om jag tidigare sagt att jag vart trygg i Justins famn också, men det var bara en lögn.

 

För första gången på över ett dygn gick jag ut ur mitt rum. Jag och Pattie satt i köket och drack kaffe, jag vet att man inte ska dricka så mycket koffein under en graviditet, men jag har inte druckit mycket hittills. ”Jag kan inte be om ursäkt för hur min son behandlar dig, men jag vill att du ska veta att oavsett vad som händer mellan er två, så kommer jag alltid att finnas för dig.” Jag log mot henne, och försökte hålla tillbaka tårarna, och jag lyckades faktiskt. ”Jag är glad att du finns, verkligen. Men mitt och Justins förhållande är över, jag vill aldrig mer se honom.” ”Jag förstår dig gumman. Det kan vara svårt för dig att förstå hur jag kan sitta och säga så om min egen son, men just nu förtjänar han inte bättre.”

 

Jag kollade ut genom fönstret av en slump, och fick se Justins bil stå på gatan, och jag kände på mig att det var han. Så jag gick ut och blev mött av honom, han klev ur bilen och skulle precis säga något när jag gav honom en örfil. ”Förstår du inte vad jag säger? Jag vill aldrig mer se dig. Förstår du hur det känns för mig, sätt dig i min situation. Tänk dig tanken att jag skulle dra med mig ett X till dig, eller att jag skulle kyssa honom, sova bredvid honom. Eller göra allt annat du har gjort med Selena. Snälla, sätt dig i min sits. Skulle du klara av att leva med tanken att du kanske inte var tillräcklig för mig, för det är precis så jag känner. Att jag inte duger, att jag inte har allt som du vill ha, eller allt som Selena tydligen har. Jag har aldrig älskat en människa på samma sätt som jag älskade dig. Men alla mins känslor jag haft för dig har gått från kärlek till hat, på vadå? Mindre än 36 timmar. Jag hoppas du mår bra över vad du har lyckats med, för det var väl det som var tanken?” Jag lät han inte ens svara utan sprang in igen, och möttes av Pattie i hallen, hon omfamnade mig i en kram, och strök mig över ryggen.

 

När Pattie hade lämnat mig själv hemma gick jag upp och tig mig en dusch, det var fruktansvärt skönt, men allt jag gör påminner mig hela tiden om Justin. Han har varit med mig överallt och jag kan inte sluta tänka på honom. Jag vill verkligen veta varför han gjorde det, och vad det är som jag inte har. Selena är vacker och det är något jag aldrig kommer komma ifrån, men varför var hon tvungen att ta min pojkvän ifrån mig? Och hur fan kunde han tillåta det? Tankarna snurrade, fanns det någon anledning till varför Justin inte älskade mig tillräckligt. Han ville väl bara göra mig på smällen och sedan dra. När jag kom ut duschen drog jag bara en handduk runt mig och la mig ned i sängen. Efter ett tag drog jag på mig en mjukisdress och gick in i barnrummet, det första som åkte ned från väggen var korten på mig och Justin, jag kastade det över rummet och in i väggen. Stolen som stod på sidan av dörren hamnade i mina händer och jag började svinga den över rummet, jag gav upp då allt var trasigt. Mobilen som låg i lådan åkte på och jag struntade i alla sms som ramlade in och tog ett kort på det sönderslagna rummet och skickade det till Justin med en kort text. "Hoppas du är nöjd."

 


 

När mobilen plingade till och jag såg att det var från Clarissa slog hjärtat dubbla slag, men det slutade slå när jag såg vad det var. Utan att tänka satte jag mig i bilen och åkte hem till henne, men hennes bil var borta. Även om jag visste att hon inte var hemma så gick jag upp gör att få se rummet med egna ögon. Jag stannade till utanför hennes rum och fick se att hon hade kastat IPaden i golvet, utan att gå in där gick jag vidare till det andra rummet som såg hundra gånger värre ut. På mitten av golvet låg det ett kort på mig och Clar. Jag stannade inte kvar där länge utan kände hur mitt hjärta skickade ut en obeskrivlig smärta. "Jag måste fixa detta." Sa jag för mig själv medan jag var på väg ut igen. Jag åkte mot berget jag visste att hon befann sig på.

 

Det tar nästan 2 minuter att gå från bilen ut mot klippan, och redan när jag hade slagit av bilen och klivit ur kunde jag höra hur hon grät. Det skar i mitt hjärta när jag hörde henne, jag hörde hennes rop på hjälp, och det var allt på grund av mig. Hade jag aldrig svarat på Selenas sms, hade Clar aldrig setat där. Vi hade gjort något tillsammans, eller så hade vi pratat med varandra i telefon. Jag saknar henne, och det kommer jag alltid göra när hon inte är med mig. När jag kom fram så vände hon sig om, och hon blev chockad när hon såg mig. ”Gå.” Jag tänkte inte lämna henne en gång till. ”Nej, det tänker jag inte.” Hon vände sig om igen och reste sig upp. ”Då går jag, men jag tänker inte gå förbi dig.” Hon tog ett kliv närmare klipp kanten och kollade ned. ”Du skulle bara våga. Hoppar du, hoppar jag efter dig.” Hon grät och skrek osammanhängande ord jag inte kunde tyda. Helt plötsligt vände hon sig om och kom emot mig, hon slog mig i bröstet flera gången och jag lät henne göra det. Jag lät henne ta ut sin aggression på mig, för jag vet att jag förtjänar det och att det är mitt fel. För varje slag hon rättade ut började smärtan försvinna, även om hon är liten så är hon fruktansvärt stark i armarna. Tillslut sjönk hon ihop framför mig. ”Jag älskar dig så det gör ont, men vet du vad som gör ondare? Att du inte älskar mig tillbaka.”

 

Jag visste inte vad jag skulle säga, jag hade inte ord som skulle kunna få henne att förstå att det är hon som är mitt liv. ”Jag älskar dig visst, och det värsta av allt är att jag aldrig kommer få chansen att visa dig hur mycket.”Om ni kunde se hennes ansikte just nu skulle inget öga vara torrt. Det fanns ingen som förstod hur ont det gjorde för mig att se henne så. ”Du har fått så jävla många chanser. Oavsett hur mycket jag älskar dig, kan jag inte ta tillbaka dig. Det gör ondare och ondare för varje gång som du sårar mig.” Vi satt ned mitt emot varandra och hon kastade små stenar på mig hela tiden. ”Kan jag inte få köra hem dig i alla fall?” Hon tittade upp och mötte min blick, det var först då jag såg hur hennes ögon såg ut. ”Hem? Där allt jag ser påminner om dig? Nejtack. Jag måste flytta härifrån.” Hon vände sig om och satte sig med ryggen mot mig.


 
 
 
Vad tror ni ska hända? Vill att ni ska veta att när jag skrev dessa 4 kapitel som kommer så grät jag själv. :P Jag var tvungen att sluta skriva flera gånger för att kunna hämta andan. (A)

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred.

 

Hur i hela helvetet kunde jag vara så jävla dum? Jag lär mig aldrig, Ryan och Alfredo skulle ha slagit mig i huvudet istället. Ryan kommer garanterat se på mig att jag har gjort bort mig för livet, och han kommer tvinga mig berätta det för Clar eller så kommer han göra det. Även om vi är bästa vänner, så tycker han att man ska göra rätt för sig. Jag gick från Selenas hotell, det tog inte mer än 10 minuter, och det var inte länge nog för mig, jag hade behövt flera dagar på mig att fundera vad jag skulle göra. Clar kommer hata mig för resten av livet, hon kommer aldrig mer titta på mig, och absolut inte låta mig träffa mina barn. Även om jag kanske är Justin Bieber och kan få i princip allt jag pekar på, så kommer jag aldrig vinna ett mål mot henne. Jag kände hur mina ögon började vattnas, och jag insåg att tårarna var på väg att komma. Jag kunde inte hindra dem, inte denna gång. Hon är mitt liv, och jag kastade precis iväg det.

 

”Hey buddy, hur var det…” Mer sa inte Ryan innan han såg hur jag såg ut. Innan han hann börja gorma och skrika på mig satte jag upp min hand, och gick raka vägen in på mitt rum. Hade dörren haft ett lås, hade jag låst och slängt bort nyckeln. ”Justin, kommer inte du ut och talar om vad det är som har hänt slår jag in dörren, och du vet att jag gör det.” Jag hörde mycket väl att Ryan var upprörd, och jag känner honom så pass väl att jag vet att han skulle göra det. Även om det tog emot att öppna dörren så var det, det enda jag kunde göra. ”VAD hände?” Han höjde rösten åt mig, och det har han aldrig gjort förut. ”Hon..” Jag avbröt mig själv, jag visste inte hur jag skulle kunna säga det till honom. ”Hon vad?” Jag hörde hur hotelldörren slog igen, så jag antar att Alfredo lämnade oss.”Hon kysste mig, och jag mitt as besvarade kyssen.” Jag fick en fet smäll över huvudet av honom, och det var väl kanske det minsta han kunde ha gett mig. ”Du är så jävla körd just nu, och du vet vad jag har sagt. Du berättar, eller så gör jag det. Clar är värd så mycket mer än detta.” Han rusade ut ur rummet och dörren slog igen efter honom.

 


 

Eftersom att jag visste vilket hotell Justin hade gått av vid, så sprang jag dit. Selena ska få veta att hon lever efter detta. Hon lovade att hålla sig borta från Justin. Att han ens tänkte tanken, och gjorde det. Han har något för Selena som jag inte kan förklara, men hade han inte kunnat kontrollera sina känslor från början skulle han inte ha dragit in Clarissa. Hon förtjänar så mycket mer än en idiot till pojkvän. ”Selena Gomez?” Receptionisten kollade konstigt på mig. ”Okej, jag vet att ni inte säger vilket rum hon bor i, men ring upp henne och säg att Ryan Butler vill träffa henne, så kommer hon släppa in mig.” Hon tittade fortfarande skeptiskt på mig, men lyfte luren och jag kunde höra Selena svara. Efter några minuter kallade hon på mig. ”Rum 347.” Jag tackade och gick mot hissen hon pekade mot.

 

”Vad i helvete tänker du med?” Hon drog in mig på sitt hotellrum även fast jag skrek på henne, det första jag gjorde, eller så kanske det var därför hon gjorde det. ”Vad håller du på med? Jag bor inte ensam på detta hotell.”Hon satte sig ned i soffan och tittade på mig. ”Varför gjorde du det?” Hon himlade med ögonen och slog på platsen bredvid mig, som i en gest att jag skulle sätta mig ned. ”Han besvarade kyssen…” ”Det kanske han gjorde, men fattar inte du att han alltid kommer ha något för dig, han har flickvän, och hon väntar hans barn. Vill du förstöra allt det?” Jag såg på henne att hon var på väg att börja gråta, men det är ingenting som tar på mig, hon kan få gråta hur mycket hon vill. Hon har ställt till det. ”Jag hoppas du mår bra, när Clar dumpar Justin och han faller ihop, han kommer aldrig mer bli normal efter det.” Med dem orden lämnade jag henne där i tårar.

 


 

När Ryan gick ringde min telefon och jag såg på displayen att det lyste Baby <3 men jag tryckte bort det. Jag ville inte att hon skulle börja fråga massa saker, som jag var tvungen att förklara för henne över telefon, det är fel. Jag ska se henne i ögonen när jag berättar det för henne, för det är det jag har tänkt mig. Jag låg på mage i sängen och bara andades, det var det enda som verkligen fungerade just nu. Mobilen fortsatte att ringa så tillslut satt jag den på ljudlöst, bara för att jag inte orkade med den mer. Precis innan jag la ned den fick jag ett sms, och det var från Selena. Egentligen ville jag inte ha med henne att göra, men jag ville ändå se vad hon hade att komma med.

 

”Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Det var inte meningen, jag skulle aldrig ha kysst dig, men du däremot skulle aldrig ha besvarat den. Du har en familj att tänka på, och jag vill absolut inte vara en del av den som ser till så att allt rasar samman. Jag kanske hade haft en chans på dig om du aldrig hade träffat din andra hälft, men det lär vi aldrig få veta. Jag kommer alltid tycka om dig, men vi måste gå skilda vägar. Jag vill inte krossa det Clar har byggt upp, men jag har en känsla av att hon kommer vara den som antingen hälsar på mig eller ringer och ger mig en utskällning. Din vän Ryan var här nyss, och jag säger bara en sak, ta vara på honom, det finns inte många som skulle ställa upp som han. Ha det bra, och förlåt.”

 

 

”Hur ska jag kunna berätta detta för Clar? Hon kommer hata mig, hon kommer nog till och med slå ihjäl mig.”Ryan hade kommit tillbaka, men jag frågade honom aldrig om vart han hade varit. ”Det vet inte jag, det är bara du själv som vet det. Men du ska göra det.” Han lät bestämd, och det kanske är bra att han är det. För jag vill att hon ska få höra det av mig, och inte av honom. Klockan började närma sig 2 på natten och det var dags att gå och lägga sig. Även om jag inte kunde somna så låg jag i alla fall under täcket. Alla tankar flög på Clarissa, hur jag hade varit orolig när hon inte svarade, så gjorde jag samma sak mot henne. Jag vet fortfarande inte om hon kan lita på mig från dem andra gångerna jag har gjort något liknande, eller bara vart ett as.

 


 

Jag tänkte ringa och säga god natt till Justin men han tryckte bort mig och sedan vägrade han svara. Något måste ha hänt, men jag kan inte förstå vad. Han har aldrig gjort så här mot min innan, så jag kan väl bara hoppas att det inte är något illa, eller att det har hänt honom något, men då kan man väl hoppas på att någon annan hade meddelat mig det. Jag la mig ned i sängen, men kunde ändå inte somna. Jag var själv hemma då mamma var med Liam i Toronto. Jag satte mig upp i sängen och tände lampan på bordet bredvid, samt plockade fram den sista Twilight boken. När jag tillslut la ihop den kollade jag på klockan och såg att den var 6 på morgonen, så det var ingen idé att försöka sova, för då skulle hela dagen försvinna.


Vad kommer hända?

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter ninety-nine.

 

Dagarna blev till veckor och veckor gick över till att bli två månader. Magen har växt och blivit lite större, inte något som stör mig speciellt mycket just nu, den kommer bli större, precis som allt annat. Brösten har börjat växa och ingen BH passar mig längre, så jag är tvungen ut på jakt efter nya, samt mamma tröjor, och byxor, som jag vet att jag en dag kommer behöva. Justin befinner sig just nu i Los Angeles med Ryan och har varit där i en vecka, dem kommer hem om 2 dagar. Det har vart tufft, men vi har hållit kontakten med massa sms och telefonsamtal. Jag är faktiskt glad att vi har lyckats, visst saknar jag honom, men det kan vara en bra sak ibland, för då vet man vad man har. Tankarna drog iväg i en väldans fart under tiden som jag stod i min WIC och valde kläder att ha på mig. Jag och Alessa skulle ut på staden och kolla lite nya kläder, plus att hon skulle kolla massa baby kläder.

 

”Hej bästa vän, redo för en shopping dag?” Jag mötte Alessa utanför den stora gallerian och hon såg inte speciellt glad ut. ”Jodå, det är jag allt, men det är jobbigt med denna mage.” Jag la en hand runt hennes axel och drog med mig henne in. ”Vi gör det i din takt, säg till om du vill vila.” Vi började inne på Forever 21, det fanns mycket fint som jag skulle kunna ha köpt, men det blev enbart Bh:ar. ”Vad säger Justin om dem där melonerna som du kommer få?” Alessa satt på en stol utanför provhytten, hon hittade inget i denna affär. ”Han gillar dem, men vadå? Han är grabb, varför skulle han inte?” Jag skrattade åt mig själv och drog på min mina kläder. Jag betalade och vi fortsatte shoppingen.

 

”En fika?” Jag hade så mycket kassar i mina händer så jag viste inte vart jag skulle ta vägen. Alessa hade en hel del hon också, men jag var snäll och tog hälften av dem. ”Det låter som en bra idé.” Vi gick mot Starbucks, och slog oss ned vid ett tomt bord, hon pustade ut när hon fick vila benen och ryggen, och det kan jag förstå, för hon är inte liten. ”Vad vill du ha, jag bjuder?” Hon funderade ett tag. ”Ta en latte och en bulle.” Jag gick fram till kassan och det stod en ganska ung tjej där. Precis innan jag skulle gå stoppade hon mig. ”Skulle man kunna få din autograf?” Självklart ställde jag upp på det, och ännu en gång efter att jag försökte gå så stoppade hon mig. ”Sen måste jag få säga grattis.” Hon pekade på min mage och log, sen hjälpte hon kunderna bakom mig.

 

”Varför tog den sådan tid?” Jag ställde ned allt jag hade med mig på bordet och satte mig ned. ”För att jag blev igenkänd, hon i kassan grattade mig.” Vi började diskutera kring deras barn, och vad dem har kommit fram till för namn. ”Om det blir en pojke blir namnet Drew, och blir det en flicka blir det Melissa.” Jag kollade på henne och nickade. ”Men vänta, va?” Hon skrattade och tog en klunk av sin latte. ”Ja, vi vill att bebisen ska få ditt eller Justins namn.” Jag blev riktigt rörd av det jag hörde henne säga. ”Är du seriös? Vet Justin om det?” ”Ingen aning, men jag antar att Ryan berättar det för honom.”

 

När jag kom hem på eftermiddagen plockade jag fram min mobil och insåg att den var på ljudlöst, och Justin hade gått löst. Jag hatar att göra honom orolig, och det var absolut inte meningen, så jag ringde upp honom. ”Baby, varför har du inte svarat, jag har vart sjukt orolig.” Jag log lite för mig själv. ”Förlåt, jag måste ha kommit åt knappen. Inte meningen. Vad hade du på hjärtat gullet?” Det var så underbart att få höra honom skratta. ”Gullet, ha? Det där lät inte sexigt och farligt, mer löjligt. Jag ville bara höra din röst, jag saknar dig.” Nu var det min tur att skratta. Jag la mig ned i min säng och slappnade av, först då insåg jag att jag hade sjukt ont i dem. ”Du är löjlig, min tönt. Nejdå, sjukt sexig, men inte farlig. Jag saknar dig också, sjukt mycket. Vi ses ju snart, och då ska jag pussa sönder dig.” Vi pratade ett litet tag till, tills jag hörde både Ryan och Alfredo bråka med Justin om att han var en toffel.

 


 

Det var underbart att få höra hennes röst igen, men påminn mig att jag ska prata med henne när jag är själv, inte när jag har två idioter runt mig som aldrig kan vara tysta. ”Jag är ingen toffel, okej.” Både Alfredo och Ryan stannade upp med sitt tv spelande. ”Inte? Därför du bryter ihop direkt hon inte svarar efter första signalen.”Alfredo gav Ryan en femma och dem skrattade. Jag bara skakade på huvudet och satte mig mellan dem. Dem lirade lite xbox, medan jag satt med datorn, och kikade omkring på twitter. En tjej hade länkat till en skvallersida, så jag tryckte upp den och fick se en bild på både Clar och Alessa och det var inte lite kassar dem hade med sig.”Ryan, kolla här. När katterna är borta dansar råttorna på bordet.” Ryan släppte kontrollen och tog datorn av mig.”Haha, vad i helvete. Finns det några saker kvar i Stratford som dem inte har handlat?”

 

Jag blev inte direkt förvånad över att Clar hade handlat så mycket, hon har gnällt på alla sina kläder ett bra tag nu, hon tog väl bara tag i saken antar jag. Kenny kom in och hämtade oss, för det var dags att åka. Alla radio stationer vill ha en intervju med mig nu när det är ute att jag och Clar väntar tvillingar. Jag kan väl förstå dem, även om jag gör allt för att inte prata om mitt privatliv. Det går inte alltid så bra, men det funkar. När vi kom ut från hotellet ställde vi oss mot väggen alla tre. Alfredo i mitten biffade upp sig lite, egentligen spelar det ingen roll om han gör det eller inte, jag ser rätt liten ut bredvid honom ändå.

 

När vi lämnade byggnaden och radiointervjun bakom oss var det fullt med papps utanför, så det var bara gilla läget och försökta ta sig till bilen. När vi tillslut hade kommit in i bilen och var på väg där ifrån så plingade min mobil till, och jag var hundra på att det var Clarissa, men när jag hade låst upp mobilen och fick se att det stod Selena på skärmen vart jag riktigt chockad, det var ett bra tag sedan vi hade pratat med varandra, och jag har ingen aning om vad hon vill mig. Även om jag älskar Clar så kommer det alltid att finnas känslor för Selena, och det vet Clar om, och jag gör allt för att hålla mig ifrån Sel så att det inte ska bli några problem.

 

”Hej, hörde att du befann dig i LA, lust att ses?”

 

Hon var rak på sak och det är en av dem sakerna som jag gillar med henne. Klart jag vill träffa henne, men jag vet inte om jag borde. Jag vill inte sumpa mitt liv med Clar, och jag är livrädd att jag gör det om jag träffar Sel. Utan att jag tänkte mig för svarade jag ja på hennes fråga, och frågade sedan om vart vi skulle ses. Hennes svar kom fortare än planerat och hon sa att jag kunde komma till henne hotell. ”Kenny, kan du stanna vid hotellet som ligger före vårat?” Han kollade på mig i backspegeln och såg fundersam ut. ”Vad ska du dit och göra?” ”Träffa Sel.” Både Ryan och Alfredo slog till mig på armen, precis samtidigt. ”Dude, varför?” Dem lät oroliga och det kan dem få vara.

 

”Gud vad det var längesedan jag såg dig. Jag har saknat dig.” Hon kramade om och släppte in mig. ”Jag har saknat dig också.” Vi satte oss ned i soffan och pratade på precis som två gamla vänner gör. Jag vet att det var fel av mig att göra detta bakom ryggen på Clar, men hon kommer aldrig få reda på det, så hon tar ingen skada av det. ”Så du ska bli pappa?” Jag nickade stolt. ”Japp, till två. Vi ska ha tvillingar.” Hon kollade chockat på mig, precis som att hon inte hade läst tidningarna. Fast jag kan förstå om hon inte gör det, det står så mycket skit i dem. ”Grattis, får man väl säga då.” Efter mycket skratt och mycket prat om gamla minnen, valde jag att dra mig tillbaka. Men något hände precis innan jag skulle gå, hon kysste mig, och jag hade inte ens mage att knuffa undan henne, utan jag besvarade den.


 
Drama, och det kommer komma mer. Håll i er, för nu kör vi! ^^

Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter ninety-eight.


 

När Alessa hade slutat skolan då hon valde att stanna kvar så hörde hon av sig och vi bestämde att vi skulle mötas utanför det vanliga fiket som vi alltid brukar gå på. När jag och Justin kom dit stod dem utanför. ”Hur mår du?” Alessa kom fram och gav mig en kram. Jag kollade på henne, och hon kunde läsa min blick. ”Okej, vi pratar inte om det.” Justin och Ryan hade redan gått in, så vi gjorde detsamma. Dem hade redan beställt till dem och till oss. ”Tack älskling.” Jag satte mig ned bredvid Justin och lutade mig mot honom. Han la armarna om mig, och strök mig på magen. ”Jag hörde du åkte på stryk igår på xbox, Ryan.” Han mötte min blick, och han hade mord i tankarna, så jag började skratta. ”Justin, man berättar inte sådant.” Nu skrattade inte bara jag, utan både Justin och Alessa också. ”Ta det inte så allvarligt, det är ett spel.”

 

”Hur lång tid har du kvar med att gå med den där magen då?” Alessa såg ut att fundera, men Ryan hann före.”Ungefär 4.” Jag nickade och tog en klunk av min läsk. ”Jag hörde att ni skulle ha tvillingar, grattis. Lite elakt att du inte berättade det för mig.” Jag satte mig upp ordentligt och rättade till min tröja. ”Jo, jag vet. Men hade lite annat att tänka på imorse som du kanske märkte. Förlåt.” Justin la en betryggande hand på min korsrygg, under min tröja, och jag rös till. ”Det är lugnt, jag är glad för er skull.” Vi satt kvar på fiket i någon timme, och Jan kom in tillsammans med sina knähundar. Hon kollade på mig och sa något till tjejerna som svansar efter henne, sedan skrattade dem. Justin såg allt det där, och drog mig intill sig, samt kysste mig. Det kunde inte komma mer lägligt, för Jen blev tyst och lämnade caféet.

 

Jag och Justin valde att ta en promenad efter att vi hade fikat. Vi gick hand i hand precis som vilket annat par som helst. Det var ingen som kom fram till honom och bad om en autograf eller ett kort, och det var riktigt skönt.”Innan vi träffades, tänkte du någon gång på att dejta ett fan? Även om jag var ett fan precis, men du förstår vad jag menar.” Han klämde min hand hårdare och tittade på mig. ”Tanken fanns, men Usher har alltid sagt åt mig att inte göra det, för att jag aldrig skulle veta om det var mig eller min karriär dem var te efter.” Jag stannade upp utan att jag själv förstod det, och bara tittade framför mig. ”Men det är inte så med dig, jag vet att du aldrig skulle utnyttja mig.” ”Du har alldelens rätt. Jag älskar dig, och ska dela mitt liv med dig, tills döden skiljer oss åt.”

 

”Kolla dem har öppnat ett nytt ställe, och kolla vad det heter.” Justin började skratta och sprang fram till ett nytt litet café som låg en bra bit ifrån staden. Han hängde sig i skylten och bad mig ta ett kort. ”Jag ska skicka detta till Alfredo.” Vi skrattade och vände för att börja gå tillbaka. ”Shit, jag trodde inte vi hade gått så här långt.” Jag började bli helt trött i benen, men vi hade redan gått den längsta biten. Jag såg bilen så det var inte så långt kvar.”Jag kan bära dig.” Och innan jag hann protestera hade han lyft upp mig. ”Du kommer skada din rygg om du ska fortsätta bära omkring på mig.” Jag pussade honom på kinden och fick honom att le. ”Då vet jag en som är bra på massage.”

 

Eftersom att mamma inte är hemma så åkte vi hem till mig, och valde att sova där inatt. ”Kan vi inte göra en kycklingsallad?” Jag vart extremt sugen på kyckling, och det är alltid gott med en sallad. ”Klart vi kan.” Vi gick in i köket och jag plockade fram allt som vi skulle ha, och Justin började steka kycklingen. Jag satte mig ned vid köksbordet och började skiva upp alla grönsakerna som vi skulle ha i. Han såg riktigt sexig ut, där han stod vid spisen, det var bara ett blommigt förkläde som saknades.

 

”Justin, hur ska vi kunna fixa det här. Vi bor inte ens i samma land ju.” En tanke som bara slog mig, men jag var tvungen att ta upp den. ”Vi fixar det. Varje gång jag är ledig så finns det inget annat ställe jag kommer vara på än där du är. När jag har en dag eller bara några timmars ledigt under en turné kommer jag hem, och funkar inte det så flyger du till mig. Glöm inte att du aldrig kommer behöva vara ensam. Finns inte din mamma när du behöver hjälp och jag är borta, så finns mina morföräldrar eller pappa.” Han kysste mig lugnt, och strök bort dem tårar som han lyckats få fram, men absolut inte för att han gjorde mig ledsen, utan för att han är så söt. ”Gråt inte gumman, vi kommer fixa det. Jag känner ingen annan som är så stark som du är. Så helt ärligt skulle du fixa detta utan min hjälp. Men nu behöver du inte fundera över det, för jag finns här, och ska ingenstans.”

 

Tillsammans satt vi i soffan med fötterna på bordet, kollade på Jersey shore och åt vår kycklingsallad. Vi sneglade på varandra ibland och log, men ingen sa något. När vi var klara tog jag med mig våra tallrikar och gick ut i köket för att städa upp vår röra som vi hade lyckats med. Eftersom att det ändå inte fanns så mycket att göra valde jag att diska för hand. ”Varför gör du alltid sådär?” Justin stod i dörröppningen. ”För att jag har tråkigt, så det tar lite längre tid.” Händerna han hade haft i kors på bröstet hade förflyttat sig, precis som han hade, dem låg runt min midja och han pussade mig på halsen. ”Så du vill inte spendera tid med mig?” Jag släppte allt jag hade i mina händer och vände mig om för att kunna placera dem på hans axlar. ”Om jag vill, men jag vill inte sitta i en soffa och titta på TV. Jag vill göra något roligare.”

 

Han bar upp mig på mitt rum, och la mig ned försiktigt i sängen. ”Får du aldrig nog?” Han log sitt sexiga leende medan han stod och kollade på mig. ”Det har inget med att göra att jag vill ha sex, det är dig jag inte får nog av.”Han la sig bredvid och kysste mig, hans händer vandra från min midja upp till mina bröst och tog ett fast grepp. Jag rullade över honom och han började knäppa upp min bh, samt lirkade av mig min tröja. Han satte sig upp och lät mig dra av honom hans tröja, jag drog mina naglar lugnt över hans bröst, och jag såg reaktionen av det, han rös över hela kroppen och hans ögon bara lyste. Han la mig ned på rygg igen, och knäppte lugnt och försiktigt upp mina jeans, han tog god tid på sig, för han vet hur mycket jag hatar det, och han älskar att retas. Jag kunde utan problem se hur hans ögon log mot mig samtidigt som han plågade mig till max.

 

Egentligen behövde jag bara känna hans nakna kropp mot min för att nå klimax, men när han kysste min hals och smekte min kropp kunde jag inte dölja det faktum att jag faktiskt ville känna honom i mig. Samtidigt som han trängde in, kysste han mig, en ilning gick igenom min kropp och jag ville ha mer. ”Baby, förstår du vad du gör med mig?” Jag försökte framföra dem få orden på ett bra sätt, men det gick inte det enda som kom var stön, men jag tror att han uppfattade det riktigt bra. ”Jag ser hur din kropp reagerar, och bara det gör mig upphetsad.” Vi rullade runt bland täcken och kuddar ett bra tag. Han lät mig komma flera gånger, och höll själv ut tills han höll på att spricka. När vi kom tillsammans, sjönk jag ned över honom och kysste han på bröstet, hans händer vandrade över min rygg och stannade på min rumpa. Vi låg där tillsammans och försökte hämta andan.

 

När jag kom ut från toaletten satt Justin lutad mot sänggaveln med täcket till midjan och keps på huvudet, hans blick sa så mycket och jag kunde inte sluta titta på honom. Jag kröp upp och la mig bredvid honom och han hasade sig ned till min nivå. ”Du gav mig en ny mening med livet.” Det kom bara ur mig, men det var sanning, jag låg och drog mitt pekfinger på hans konturer av den lilla tatueringen han har. ”Det är du och jag mot världen, tillsammans med våra barn.”

 



Ännu ett kapitel. Vad tycker ni?


<< EARLIER POSTS