Justin kom upp och ställde sig i dörren med armarna i kors, precis som han alltid brukade göra när vi var osams, så jag fick en skum känsla i magen. ”Varför sov du nere?” Han satte sig ned på sängkanten, så långt ifrån mig som det gick. ”Jag vill inte vara för på dig, jag vill ge dig din tid. Den du förtjänar.” Jag satte mig upp i sängen lutad mot sänggaveln, men med täcket runt mig. ”Du är inte för på mig, sluta med det där tramset. Jag vill ha dig så nära mig jag bara får. Jag vill kunna bygga upp samma starka känslor som jag hade för dig förut, för jag älskar dig, och det vet du. Vill du göra det svårare för mig?” ”Nej, nej. Det vill jag inte göra. Men jag visste inte att du ville ha mig nära, men nu gör jag det.” Täcket föll av mig när jag skulle krypa över till honom, då han satt på andra sidan sängen. Hela tiden kollade han intensivt på mig, och våra läppar möttes för andra gången under denna månad. Samma känsla kröp i min kropp igen, den som gör mig knäsvag och bara älskar honom ännu mer.

Han låg bakom mig i sängen och tillsammans låg vi och kollade på Adriana som sov, men fortfarande gjorde massa rörelser med händerna som vi kunde skratta lite åt. Liam kom in och kröp ned framför mig, så vi låg alla 4 i sängen. Riktigt mysigt, och precis som en hel familj, fast vi var allt annat än det. Ingen pappa till Liam, jag och Justin som inte är tillsammans. Men det var härligt ändå, att få släppa allt på utsidan och bara fokusera på mina två underbara barn. Liam somnade, och började snarka lite tyst. ”Du vet att jag hörde dig inatt, när du la ned Adriana i sin säng?” Han spände sig bakom mig, jag kände det på hans arm han hade runt mig. ”Nej, det visste jag inte, jag trodde du sov.” Jag vände mig smidigt om och lutade mitt huvud på min arm så att jag kunde se honom i ögonen. ”Tro mig, jag försöker se förbi allt du har gjort mot mig, vi har ändå en dotter tillsammans, och jag vill att hon ska växa upp med både en mamma och en pappa.” Han strök undan en hårslinga som låg i mitt ansikte och pussade mig på kinden.

”Mamma, du vet om att jag gissade rätt på Ryan och Alessas bebis? Så du ska köpa en leksak till mig.” Liam hade kommit ihåg det, fast det var en månad sedan. ”Ska vi åka och handla den på en gång eller?” Han var ute i hallen innan jag ens hade sagt klart meningen. Det var tidig eftermiddag och vi valde att åka till gallerian. ”Vill du följa med?” Justin satt vid TV:n och höll på med mobilen när jag kom in i vardagsrummet. ”Självklart, ska vi åka nu?”Jag nickade och gick ut i hallen. Jag hade redan klätt på Adriana, så det var bara att spänna fast henne i bilbarnstolen och lägga en filt över henne.

När vi hade kollat i varje leksaksaffär gick vi in i den sista och Liam hade fortfarande inte hittat något han ville ha. Justin bar på stolen som Adriana satt i, efter att ha tagit över den från mig. Det blev lite tungt för min arm. Med den fria handen tog han min hand och flätade samman våra fingrar. Även om tidningarna har spekulerat länge nog nu om vi hade gjort slut så fick dem tro vad dem ville om detta. Båda två vet att vi inte är tillsammans, men på god väg. Jag är bara fruktansvärt rädd att berätta det för min mamma, hon jag alltid har kunnat säga allt till har helt plötsligt blivit den jag säger det sist till. ”Den här vill jag ha.” Skrek Liam över hela affären och höll i en stor lastbil fylld med mindre bilar på ett flak. Prislappen var inte att leka med, men lovat är lovat.

Vi valde att äta ute idag, så det blev ett snabbmatställe, vilket varken Justin eller Liam hade något emot. Liam hade ketchup runt hela munnen när han var klar och Justin började skratta åt honom. ”Hur lyckas man Liam?” Sa han innan han gick och hämtade servetter. Liam torkade sig själv runt munnen, och det är kul för när han var liten så skrek han direkt man kom med ett papper i närheten av honom. ”Ska vi åka hem till din pappa och hälsa på? Det var ett tag sedan.” Justin tittade upp på mig från där han höll på med mobilen. ”Ja, det skulle vi kunna göra.”Vi lämnade stället tillsammans med påsar och barn.

”Vad kul att se er två tillsammans utan att den ena slår ihjäl den andra.” Jeremy kramade om oss alla tre, och plockade sedan upp Adriana ur stolen. ”Eller hur.” Svarade Justin och slog till Jeremy på axeln. Liam hade redan sprungit in till Jazmyn, han visste exakt vart han skulle någonstans. Jaxon låg och sov i sitt rum, så det var ingen chans att han vaknade. ”Vill ni ha kaffe?” Det var faktiskt längesedan som jag drack det, så jag tackade ja, medan Justin inte ville ha. Vi satt i vardagsrummet och Adriana låg på en sådan fårpläd på golvet och rörde sig lite smått. Jazmyn kom ut och satte sig bredvid henne och pussade henne på kinden. Justin tittade stolt på henne. ”Hur mår min favorit syster?” Hon kröp upp och satte sig i hans knä. ”Jag mår bra, hur mår mitt pucko till bror?” Han kittlade henne i sidan så hon började skratta. ”Så får man väl inte säga till mig, jag är ju din favorit.” Hon skrattade så mycket att hon inte kunde prata.

Efter ett tag gick jag ut i köket för att fylla på kaffe, och Jeremy kom efter. Jag förstod att han ville prata utan att Justin skulle höra. ”Så hur är det mellan er? Ska jag ge honom utegångsförbud igen?” Jag skrattade till och skakade på huvudet. ”Nej, det behöver du inte. Vi tar en dag i taget, så det går faktiskt bra.” Han gav mig en kram. ”Det gör mig glad.” Jag log fånigt mot honom och gick tillbaka till Justin, som direkt jag satte mig ned kysste mig på kinden så jag började rodna. ”Bab..” Han avbröt sig själv, men båda två förstod att han skulle säga baby, och det var längesedan jag hörde det, så jag rodnade ännu mer, men för att han inte skulle se det så gosade jag in mig i hans bröst. Adriana vaknade till och var säkert hungrig, med tanke på att hon inte hade ätit på några timmar. Så jag gick iväg för att mata henne.

”Ni trivs verkligen med varandra, och det är så kul att se dig le på ett helt annat sätt nu. Sumpar du det här en gång till är utegångsförbud det lindriga i ditt straff. Uppfattat?” Pappa tittade strängt på mig, och jag förstod allvaret i det hela. ”Jag ska inte, jag tänker aldrig mer titta på en annan tjej.” Han tittade chockat på mig nu istället. ”Var inte löjlig, men var snäll mot henne. Hon är ju helt upp över öronen kär i dig, du har krossat henne för många gånger.” Jag nickade bara för jag ville att pappa skulle släppa det ämnet. Det gjorde ont i mig varje gång någon drog upp alla gånger jag har vart dum mot henne, det är något jag helst glömmer. Jag vill visa henne att jag är en bättre människa, att det bara är hon jag vill dela mitt liv med.

När hon kom tillbaka satte hon sig ned mellan mina ben i soffan och med Adriana i famnen. Jag lutade mitt huvud på hennes axel och vi tittade tillsammans på henne. ”Jag kan inte slita blicken från henne, hon är så liten och så oskyldig. Och så sjukt lik dig, är jag ens mamma till henne?” Clar hade rätt i det hon sa, ett så litet barn skulle aldrig kunna göra någon skada. Men att hon inte var mamma var bara skitsnack. ”Haha, ge dig. Hon har dina ögon, dem vackraste i världen, och dem som fick mig på fall.” Hon pussade mig på handen som jag hade framför hennes ansikte. ”Hon kommer få så sjukt många killar efter sig. Precis som sin pappa har tjejer.” Jag hörde hur Clar log när hon sa det, för hon vet hur mycket jag hatar den tanken. ”Tur hon har Liam som bror, han kommer bli en hejare på att spöa elaka grabbar.” Nu skrattade hon högt och tittade på mig. ”Du skojar?” Jag skakade på huvudet. ”Vem ska skydda henne annars?”

När vi senare på kvällen kom hem till Clar igen så var Liam näst intill i koma, han vinglade fram till trappen och hade nog utan problem kunnat somna stående, så den natten fick han tillåtelse att gå och lägga sig utan att borsta tänderna, annars hade han somnat med den i munnen. Jag bar upp honom, och hjälpte han i säng. Det känns skönt att äntligen få vara tillbaka i Liams liv, och få göra saker med honom. Strax efter att jag hade lagt honom kom Clar upp tillsammans med Adriana som också sov. Hon la ned henne i sin säng och drog med mig in på toan, vi borstade tänderna och gick till sängen för att lägga oss. När jag hade lagt mig ned la hon sig på mig och vi kysstes, länge och intensivt.

Vart har alla kommentarer tagit vägen, jag saknar er! :) Detta blir garanterat det sista kapitlet för idag. Nu ska jag skriva klart 114, sedan ska jag sova. Och imorgon vet jag inte hur det ser ut, har tänkt att jag ska skriva lite mer, samt leta upp bilder till allt jag redan skrivit!