Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter one hundred-fifteen.

 


 

Adriana hade vaknat så det blev inget mys. Clar laddade upp med kuddar i sängen för att kunna amma henne i rätt ställning. ”Jag kilar bort till mamma i två sekunder. Kommer snart.” Jag gav henne en kyss och gick. Hon hann inte hindra mig, för jag skulle fixa denna kväll. Jag skulle få henne på samma nivå som jag älskar henne mest. Dörren till mammas rum stod lite öppen, så antingen var hon på väg ut eller så var det som vanligt då hon glömmer stänga den. ”Mamma, kan du ta Liam och Adriana inatt också?” Jag bad på mina bara knän, kanske inte ordagrant, men nästan. Hon tittade skeptiskt på mig. ”Inga fler barnbarn tack.” Jag skrattade till och kliade mig i huvudet. ”Nej, men jag vill ha lite egen tid med Clar, det känns som att det var längesedan något sådant hände, och det lär inte komma så många andra tillfällen.” Hon log fånigt mot mig, och det gjorde bara situationen ännu värre. ”Okej, men sedan får ni ta dem. Okej?” Jag kastade mig runt halsen på henne, precis som att jag hade fått en present jag alltid velat ha. ”Tack, du är bäst.”

 

Jag skickade ett sms till Clar om att hon skulle packa nattsaker till båda barnen och komma till mamma. Hon skrev såklart tillbaka och frågade varför, men jag svarade inte. ”När Clar kommer, säg åt henne att stanna här då, jag ska fixa lite saker.” ”Okej, det är lugnt.” Jag lämnade mammas rum för att gå ned och beställa upp saker på rummet. När det var klart så gick jag upp på vår våning igen och såg precis Clar lämna vårt rum tillsammans med en trotsig Liam och en sovande Adriana. När hon hade gott in till mamma gick jag in till oss. Strax efter att jag hade kommit in knackade det på dörren och jag antog att det var det jag hade beställt upp.

 

”Justin, varför har du gjort allt detta?” Jag skickade ett sms till Clar om att hon kunde komma tillbaka, så där stod hon i dörren och blickade ut över rummet som var fyllt med tända ljus. ”Känner du igen detta?” Jag gick fram till henne där hon stod vid dörren, fortfarande chockad. ”Baby, paris, fast mycket större. Klart jag minns.” Hon tittade på mig, och hennes ögon tindrade vackert i alla ljusen. ”Jag trodde du hade glömt det.” Jag närmade mig henne och jag märkte hur hennes andetag tappade rytmen. När jag stod nära nog kände jag hennes hjärtslag, och dem var hårda och jämna, men snabba. Hon backade mot dörren, och jag följde automatiskt efter henne, jag pressade mina läppar mot hennes och hon placerade sina händer runt min hals och drog löst med sina naglar i nacken på mig.

 

Jag la ned henne i sängen efter att ha burit in henne i sovrummet och hon tittade intensivt på mig. Jag drog lugnt och försiktigt ned hennes dragkedja på hennes munktröja och hon fortsatte andas häftigt. Samtidigt som jag tog av den, drog jag av hennes linne också. Jag la mig ned över henne, och kysste hennes läppar passionerat. ”Fan, du gör mig galen. Vet du hur länge jag har väntat på detta?” Hennes röst var darrig och hon flackade med blicken.”Du har inte väntat lika länge som jag.” Jag kysste henne på halsen och ned mot hennes bröst. Hon satte sina ben runt mina höfter och drog ned mig på rygg. Min tröja var av innan jag ens hann blinka, och hon gav mig samma behandling, hon kysste mig på halsen och nu kunde känna att min andning inte var den bästa.

 

Båda två låg nakna inlindande i täcket och triggade varandra till gränsen, det var ingen av oss som ville visa sig svagare än den andra. Hon kysste mig överallt, och drog sina naglar över min rygg, vissa gånger var jag nära gränsen, men jag kunde hålla mig. Jag la ned henne på rygg och smekte hela hennes kropp. Hon kved och vred sig under mina armar. Hon fick komma en gång under mina fingrars makt, men efter det var det tillbaka till att reta henne till max, hon skulle be mig. Jag nafsade henne på örsnibben, och bet henne löst i på halsen, inte så att det lämnade några märken. ”Snälla Justin, jag klarar inge mer.” Hon tryckte in sina naglar i min rygg, för att visa att hon menade allvar. Jag vann, och det var huvudsaken.

 

Jag trängde in i henne och bådas lustar vart fullbordade. Hon skrek, av ren njutning, och jag var livrädd att hela hotellet skulle vakna. Jag hade aldrig sett henne i det tillståndet, det var som att det var en helt annan människa som låg under mig, en som vågade ta för sig och visa mig sin lust. Precis innan hon skulle komma drog jag ur den, hon tittade storögt på mig. ”Varför gör du såhär mot mig?” Det lät precis som att hon skulle börja gråta. Jag flinade bara mot henne, men innan leendet hade lagt sig så låg jag på rygg och var i henne igen, hon hade gränslat mig, för att hon lättare skulle kunna bestämma. Hon satte återigen naglarna i mig men över bröstet, hon kysste mig på halsen och upp till mina läppar.

 

”Ingen kommer förstå hur mycket jag älskar dig.” Hon låg på mitt bröst, precis lika utslagen som jag. Jag sneglade på klockan som stod på sängbordet och jag kunde inte tro mina ögon, 02.09. Vi hade legat med varandra i mer än fem timmar, med tanke på det kunde jag förstå att vi båda två var trötta. Strax efter somnade vi omslingrade med varandra. På morgonen när jag vaknade kunde jag knappt röra mig, jag var helt slut i kroppen, plus att det till och med gjorde ont att röra vissa kroppsdelar. Clar låg fortfarande på mitt bröst, precis som hon hade gjort när vi somnade, hon var väl för trött för att röra sig i sömnen. Samtidigt som jag försökte komma på ett sätt att ta mig ur sängen utan att väcka henne, började hon röra på sig. ”Tack för inatt.” Hon var den första som sa något, och jag kunde inte släppa kvällen innan. ”Tack själv, vi tog det till en helt ny nivå.”

 

Vi låg kvar i sängen tills klockan började närma sig 12, vi hade inte sagt något till varandra, det enda som lät var våra andetag och när det blev knäpptyst kunde man även höra hur våra hjärtan slog ikapp. ”Jag har en sak till dig, jag har burit den med mig sedan vi var i Paris, och jag har väntat på det bästa tillfället, och det känns som att det har kommit. Vi har börjat om från början, vi har en underbar dotter tillsammans. Men du får lova mig att inte freaka ut.” Jag såg på henne att hon blev nervös, och visst kan jag förstå henne, men hon får inte bli hysterisk. Det är ingen big deal för mig egentligen. Jag reste mig upp och gick fram till min väska och plockade fram en liten ask, sedan gick jag tillbaka till sängen och la mig ned bredvid henne, och höll upp asken.

 


 

När han höll fram asken så visste jag inte vart jag skulle ta vägen, men det kändes inte som att det skulle vara en förlovningsring. Jag fick den känslan att hade det vart ett frieri skulle vi inte ligga i sängen, han hade gjort något riktigt stort av det, för det är sådan han är. Jag öppnade asken och fick syn på en ring, och jag tappade andan.”Vad är det här?” Justin iakttog mig hela tiden, troligen för att han ville se min reaktion. ”Det är en ring som har gått i arv i vår familj. Min farfar gav den till farmor, och pappa gav den, dock inte till mamma, men till Erin. När det tog slut fick han tillbaka ringen, och gav den till mig, så nu ger jag den till dig. Det är inget bevis på att du och jag hör ihop, för det visar vår dotter, men det är ett bevis på att jag älskar dig.” Jag kände att mina ögon började vattnas, men jag tittade ändå på honom. Han var snabbt fram och strök undan dem. ”Gråt inte gumman.” Jag kysste honom, länge och passionerat. ”Jag älskar dig.”

 

Vi gjorde oss klara och gick över till Pattie som satt i soffan med Adriana i famnen. När hon fick syn på oss log hon. ”Få se nu då.” Var det första hon sa när hon kom fram till oss, och jag fattade ingenting. ”Va?” Jag kollade på Justin som stod bredvid mig och log. ”Ringen.” Nu log jag också, fast med hela ansiktet. Jag visade min hand och hon tittade. ”Den har aldrig setat bättre på ett finger.” Jag tog Adriana från henne och pussade henne på näsan.”Mammas lilla ängel.” Liam kom springandes så jag gav Adriana till Justin, och tog emot Liam med öppna armar.”Åh, vad jag har saknat dig, men ta det lugnt, mamma har ont i kroppen.” Jag sneglade på Pattie när jag sa det, och hon blängde surt på Justin. ”Vad mamma? Tror du man kan spendera en kväll ensam med denna tjej utan att..” ”Tack, jag vill inte höra.”

 
Hur känns det för er att det bara är två kapitel kvar? Kom igen nu, ge mig alla era synpunkter om dessa som är kvar nu. Jag älskar er alla. Men jag tror att ni får två kapitel imorgon, så att jag drar ut på spänningen lite ;P haha ^
 
Trackback