När jag stoppade ned nyckeln och öppnade dörren möttes jag av dem underbaraste ögonen på hela jorden. Justin satt i soffan och det såg ut som att han hade sett ett UFO. Han reste sig sakta upp, och kom emot mig. ”Vad.. gör du här?” Han var osäker, precis som att han såg i syne. ”Jag ville vara med han jag älskar.” Min röst bar mig inte långt, för jag var verkligen glad att se honom, och jag hade längtat som sjutton efter att bara få se honom. Mina väskor släppte jag ned, stolen som jag hade Adriana ställde jag ned försiktigt, och han drog in mig i en kram. Liam hade redan dragit med Pattie till Kenny, för han orkade inte med det han kallade pusskalas. Kul grabb det där. ”Fan vad jag har saknat dig.” Utan att han hann reagera pressade jag mina läppar mot hans, jag tror att den kyssen tog andan ur oss båda.

”Fan snygging, har du klippt dig, och inte sagt något till mig?” Jag rufsade till honom i håret. Han hatar när jag gör så, och det är därför jag gör det. ”Jag ville ju att det skulle bli en överraskning när jag kom hem, men du hann överraska mig först. Och jag är så sjukt glad att du är här, du anar inte.” Vi stod och höll om varandra, jag hade fortfarande inte kommit in, dörren stod öppen. Det var precis som att vi inte hade sett varandra på flera månader. När vi tillslut släppte varandra tog han mina väskor och jag stängde dörren. Musiken spelades fortfarande på högsta volymen, men han sänkte på en gång då vi kom till rätta.

Jag tog ur Adriana ur stolen och la henne i sängen, hon hade sovit bra länge nu, och det var skönt. Då kunde jag börja med att spendera tiden med Justin. Han låg i soffan med mobilen i handen när jag kom ut från sovrummet, men han la ned den på en gång då han såg mig, och sträckte ut sina armar mot mig. Jag la mig ned på honom och han höll om mig. ”Det finns en anledning för varför jag är här.” Jag lutade mitt huvud på min arm, och kollade på honom. Han såg nyfiken ut, riktigt, och jag såg ett leende på hans läppar. ”Vad är det då?” Han strök mig på ryggen och pussade mig i pannan. ”Jag vill att vi blir en familj, jag vill inte leva utan dig, eller jag kan inte.” Hans ansikte gick från förvånad till glad, på mindre än 1 hundradel. Han kysste mig, och jag behövde inte ens höra hans svar på det jag sa.

Adriana vaknade till och Justin puttade av mig för att springa in i sovrummet. ”Titta vem som är vaken, den sötaste varelsen på jorden.” Jag hörde honom från sovrummet hur han pratade med henne, och själv låg jag på golvet och skrattade åt att han puttade ned mig. Han kom ut med henne i sin famn, och hon var hur lugn som helst, annars brukar hon alltid bli ledsen då hon vaknar. ”Hon har saknat sin pappa, det märks.” Jag hade rest mig upp och satt mig i soffan. ”Ska du ge henne mat?” Jag låssade mitt bh band och tog emot henne för att se om hon ville ha mat, eller om hon bara vaknade. Lite hungrig var hon i alla fall, så det var skönt att få det avklarat. ”Ska vi gå bort till mamma och dem andra?” Jag tog med mig skötväskan och Justin tog Adriana, sen gick vi hand i hand.

När vi kom in i hotellrummet som alla andra befann sig i så blev det knäpptyst, och troligtvis var det för att vi kom in hand i hand. Scooter kom fram och gav mig en kram. ”Välkommen, nu kanske han kan ta och konsentera sig lite bättre. Hur är det med lilltjejen då?” Han skrattade när han sa det första men blev genast allvarlig när han frågade hur det var med Adriana. ”Det är bra med henne, hon kanske hade ångest för att hon saknade sin pappa.”Även om det var en hemsk upplevelse kunde jag skoja till det, för jag visste att alla i rummet egentligen visste hur jag kände över det där. Jag känner mig trygg tillsammans med dem, så jag kan säga sådant. ”Det är skönt att höra. Men vadå? Vänta här nu.” Sa han och pekade på våra händer som var flätade tillsammans med varandra.”Är ni tillsammans igen?” Jag kunde se i ögonvrån hur Justin log, och hur lycklig han såg ut. ”Det är vi. Men sumpar han detta då kan jag lova att det inte bara är ett rum jag slår sönder, då kan ni hälsa hejdå till honom.”Justin tittade skrämt på mig. Han letade säkert efter sarkasm i min blick, men det fanns ingen sådan. ”Jag tänker inte sumpa detta. Då behöver inte du slå ihjäl mig, för då har jag redan tagit livet av mig.” Kul att han förstod allvaret i det hela.

Vi spenderade hela dagen tillsammans med alla andra och vi spelade massa kort och konstigt nog vann jag flera gånger, men absolut inte lika många gånger som Justin och Alfredo gjorde. Kenny satt och höll i Adriana och han gullade med henne, och återigen kunde man skymta ett leende på hennes läppar. Hon är i så sjukt goda händer, så jag behöver inte vara den överbeskyddande mamman, alla tar hand om henne. Vi gick ned till restaurangen på kvällen för att vi skulle äta, och när vi klev ur hissen kom det två tjejer emot oss, och jag förstod på en gång att det var fans till Justin, så jag släppte hans hand och lät honom göra det han skulle. Jag vill inte stå i vägen, och det vet han, så han ifrågasätter inte ens det. Jag stod en bit bakom honom och kollade hur han var helt underbar mot tjejerna, och dem var helt lyriska.

”Är Clar med dig här?” Den ena tjejen frågade efter mig, så jag gick fram till dem, med Adriana i famnen. Båda tjejerna kollade storögt på mig, möjligen för att ingen annan någonsin har fått se Adriana på närahåll, när det kommer till Justins fans. ”Gud vad söt hon är. Jag får väl säga grattis till er båda.” Den ena tjejen sa inte så mycket, utan lät den andra prata, men hon höll med lite då och då, och dem var inte alls närgångna, det är det jag är rädd för. Jag vet inte hur långt vissa kan gå, för att få en glimt av Adriana. När vi hade sagt hejdå till dem så gick vi in till resten av gänget som redan hade satt sig ned vid bordet, och det fanns ingen plats åt oss, så vi satte oss bakom dem, vid ett eget bord. ”Vad vill min älskling ha att äta?” Justin satt med menyn framför ansiktet, Adriana satt på golvet i stolen som jag hade med åt henne, men hon sov.

Justin beställde in maten till mig och han valde kött med potatisklyftor och beasås. Det var faktiskt riktigt gott, till sig själv tog han som vanligt spagetti och köttfärssås. ”Blir du aldrig trött på den där maten?” Jag pekade med min gaffel på hans. ”Nej, vem kan bli trött på pasta?” Sällan ställer han en motfråga på en fråga jag ställt honom, men när det kommer till maten så gör han det. ”Inte du tydligen.” När vi nästan var klara kom Pattie och satte sig vid vårt bord. ”Skulle jag kunna få låna vilddjuret och den sovande prinsessan inatt?” Jag tittade på henne, och lät blicken vandra vidare till Justin, jag ville se om han hade något med detta att göra. ”Någon speciell anledning?”Hon tittade ned på Adriana som fortfarande sov. ”Behöver man en sådan för att ta hand om dem finaste barnbarnen?” Att hon räknar Liam som ett barnbarn är det bästa som har hänt. ”Jag tänkte att du och Justin skulle få lite egen tid tillsammans, och du kanske behöver lite avlastning.” hon hade helt rätt, jag behövde verkligen det. Men var jag redo? Kunde jag verkligen slappna av om hon tog henne, Liam skulle det inte vara några problem med, för han har sovit borta förut. ”Okej, men händer det något måste du höra av dig på en gång. Lova det.” Hon lovade och svor att hon skulle göra det, så jag tyckte väl att det skulle vara skönt att få vara barnledig.

När vi kom tillbaka in på hotellrummet så plockade Pattie med sig allt som Adriana och Liam skulle behöva.”Mamma älskar dig.” Jag pussade Adriana i pannan och la ned henne i stolen, så Pattie kunde ta med sig alla saker ut. Precis i sekunden som hon stängde dörren hoppade Justin på mig. ”Älskling.” Var det enda han sa och tittade intensivt på mig. ”Vad är det?” Jag var nervös över vad han hade planerat. Han kysste mig, länge och passionerat. Hans händer vandrade upp efter sidan på mig och det var underbart att återigen få känna hans händer på min kropp, det har gått för lång tid. ”Jag älskar dig.” Viskade han mot mina läppar, innan han kysste mig igen, och lyfte upp mig för att bära mig in i sovrummet.

Vi smekte lugnt och försiktigt av varandra kläderna, men vi stannade då jag låg i trosor och han i kalsonger. Det var en härlig känsla som sköljde över mig, och samtidigt var jag stolt att vi inte gick längre, även om min kropp vill ha honom sjukt mycket. Men det måste kännas rätt. Jag vill inte att vi rusar in i detta en gång till, det kanske är därför det har blivit som det blev. Justin kysste min mage ned mot troskanten, men stannade upp då han såg mitt ärr från kejsarsnittet. ”Det ser inte så farligt ut, mår du dåligt över det?” Han la sig bredvid mig, och ritade runda ringar på min mage med sina fingrar. ”Nej, det påminner mig bara om att jag hade kunnat dö, men att du räddade mitt liv. Och att jag har en underbar dotter.” Han log mot mig, och det där leendet kommer aldrig att försvinna från min näthinna. ”Jag gjorde det som var rätt, jag var inte redo att förlora dig.”