Precis innan jag skulle öppna dörren på min bil så såg jag hur Sarah lämnade byggnaden i tårar, vilket fick mig att le. När jag hade satt mig till rätta i bilen kollade jag på Justin, som log och pressade sina läppar mot mina. ”Hur har din dag varit?” Jag ville vara säker på att Michael inte hade varit elak mot honom, man vet aldrig. ”Den har varit bra. Jag och din bror har lirat xbox, plus att han har ställt typ hundra frågor till mig. Men som du ser så överlevde jag.” Han fattade taget om min hand och började köra iväg. ”Och hur har din dag varit?” Han pussade baksidan på min hand samtidigt som han svängde ut på stora vägen. ”Den har varit.. annorlunda.” Jag kom på att innan jag åkte imorse så sa ju faktiskt Justin att han älskade mig. Men jag visste inte om det var rätt tillfälle att ta upp det på, men jag kunde inte låta bli. ”Förlåt för i morse. Att jag bara stängde dörren när du sa något så viktigt som jag älskar dig, jag blev helt ställd.” Han tittade på mig, men jag kunde inte skymta det där leendet som alltid fanns på hans läppar.

Han sa ingenting under hela resan till Alcatraz, och det gjorde mig sjukt nervös. Jag har aldrig varit nervös i hans närvaro, inte ens första gången jag träffade honom kände jag den känslan jag hade i kroppen när han parkerade bilen och klev ur bilen. Jag visste inte om jag skulle följa efter eller vad jag skulle göra, men innan jag hann besluta mig om att kliva ur hade han öppnat dörren åt mig. Han sträckte sig sin hand och jag tog den, helt utan att veta att vi egentligen befann oss på en offentlig plats, där vem som helst hade kunnat fotografera oss. När han hade stänkt dörren bakom mig drog han in mig i sin famn. ”Jag har aldrig känt såhär för en tjej tidigare.” Undertiden som han pratade borrade jag in mitt ansikte i hans bröst. Det var precis som att han läst mina tankar, från då jag satt i bilen. ”Jag blir nervös i din närvaro, rädd att göra eller säga fel, så att du ska lämna mig. Jag trivs med dig i mina armar, och framför allt tänker jag behålla dig så länge som du tillåter det.” Jag blev generad av hur han pratade, lugnet i hans röst och känslan när han smekte mig över ryggen. ”Därför kan jag med säkerhet säga att jag älskar dig.” Där, han sa det igen. Han sa dem där tre orden jag är livrädd för, dem tre orden som kan göra så att hela min värld rasar samman.

Vi gick från det kanske inte perfekta, men ändå acceptabla förhållandet till det där lekfulla vi alltid drar över oss då vi är ute bland folk. Jag hängde på hans rygg samtidigt som vi gick den guidade rundturen inne på Alcatraz. Egentligen var jag inte ett dugg intresserad av att lyssna på vad guiden babblade om längst fram bland alla människorna, jag ville bara ta med mig Justin ut därifrån och åka till något ställe där det inte fanns en enda människa som kunde höra mig när jag skrek ut min lycka. Jag hade fortfarande inte sagt samma sak till honom som han sa till mig, och jag visste inte om jag skulle klara av det heller. När Nike sa det till mig första gången bröt jag ihop, dem orden är så starka, nästan så att jag hellre tar ett frieri än dem. Jag kände ändå något helt annat mellan mig och Justin, än jag någonsin känt mellan mig och Nike. Justin fick mig att känna mig levande, på en helt annan nivå. Jag mår bra bara genom att veta att han åkte från sin familj för att vara med mig, men samtidigt får det mig att känna mig elak. Han träffar sällan dem, och så gör han så.

När vi hade gått halva biten hade jag hoppat ned från hans rygg, så nu gick vi och knuffade lite löst på varandra istället. ”Nu är det min tur att sitta på din rygg.” Han log ett lekfullt leende och gjorde en ansats till att hoppa upp på min rygg. Jag stannade upp och kollade på honom. ”Okej, hoppa upp då.” Han försökte protestera, men jag insisterade på att han skulle göra det. Han var faktiskt inte så tung som jag trodde, men det tog ett tag för mig att hitta balansen. Folket som gick med oss kollade hela tiden konstigt på oss. Vissa försökte även få oss tysta, men det lyckades dem inte med. Det var en liten tjej med som under hela tiden hade kastat blickar mot oss, och jag såg på henne att hon ville fråga Justin om autograf eller foto, men hon gjorde det aldrig. Alla andra människor var gamla och gråa, och troligtvis inte från San Francisco, för dem var verkligen intresserade av dem sa, så det måste ha varit första gången dem besökte Alcatraz.

”Har du några läxor du måste göra idag?” Jag skakade bara på huvudet, och fick syn på flickan som gick i vår grupp. Hon kollade fortfarande på Justin, så jag vek av och gick mot henne. Hon kan inte ha varit mer än 10 år eller något i den stilen. Hon tittade ned i marken när jag kom närmare henne. ”Vill du ha hans autograf?” Hon nickade blygt, och jag sträckte mig efter hennes hand som hon fattade och jag vinkade mot Justin som stod och tittade med häpen blick på mig. När han kom fram till oss böjde han sig ned till hennes nivå och hon gav honom ett block och en penna. Han skrev glatt ned sitt namn och hon blev jätte glad, vilket var underbart att se. Utan att säga något sträckte hon fram en kamera till mig, så jag förstod att jag skulle ta ett kort på dem. Utan förvarning pussade Justin henne på kinden och hon rodnade, personligen älskade jag bilden jag fick på dem två. Jag gav tillbaka kameran till henne och hon vände sig mot hennes föräldrar och sprang tillbaka. ”Varför undra du om mina läxor?” Han la sin hand runt min midja och rufsade till mig i håret. ”För jag vill spendera dagen med dig, och inte dig och dina böcker.” Vi var fortfarande ute bland folk, så han viskade hela tiden då han pratade, så att folk inte skulle kunna höra.

Istället för att köra hem efter vistelsen på Alcatraz Island styrde han bilen mot havet. Klockan var inte så mycket som jag trodde att den var, och det var bara en dag kvar i skolan, sedan var det helg. Vi hade inga planer på vad vi skulle göra, mer än att Justin skulle åka tidigt på söndagens morgon. Vilket kändes tråkigt, men jag tänkte ändå ta vara på tiden vi hade tillsammans. När vi var framme och Justin parkerade bilen hann jag inte ens tänka innan han öppnade dörren åt mig. ”Välkommen ut min sköna.” Han skrattade samtidigt som han sträckte fram sin hand. Stranden var full i folk men det verkade inte störa Justin alls, han höll mig fortfarande i ett fast grepp och vi gick med våra skor i handen och i vattenbrynet. ”Jag tycker om stunderna, precis som denna, med dig. Du får mig att känna mig som vilken människa som helst. En helt vanlig 17 årig, som går här med sin flickvän.” Jag blev riktigt rörd av hans fina ord till mig, även om jag inte har sagt att jag älskar honom.

När vi kom hem några timmar senare stod maten på bordet. ”Precis i tid ungdomar. Maten är klar.” Mamma kom ut i hallen med förklädet i handen. Hon använder alltid sådant då befinner sig i köket, hon är så klantig, så det slutar alltid med att hon har all mat över sig i stället för i kastrullerna. Det luktade pizza, så jag antog att mamma hade gjort en egen då hon väldigt sällan köper från en pizzeria. Jag och Justin slog oss ned vid bordet och högg in på en varsin bit, då dem andra redan hade tagit. Middagen åt vi under stillsam tystnad, och jag kunde flera gånger känna hur Justin drog sin hans på mitt lår, men absolut inte på ett sexuellt vis utan mer bara för att. När vi hade ätit upp dukade vi av och gick upp på mitt rum. ”Hur länge blir du i LA?” Justin satt lutad mot sänggaveln och jag stod framför spegeln och försökte kamma ut mitt hår som hade fått en hel del tovor sedan besöket på stranden. ”Minst en månad, vadå då?” Jag vände mig mot honom och skakade på huvudet. ”Nej, jag bara undra.”

”Kommer du till mig under tiden då?” Vi satt på altanen ute och kollade på solen som var på väg ned bakom träden. Han hade sin arm runt mig i ett betryggande grepp. ”Det ska jag nog kunna ordna, jag får väl höstlov under tiden som du är där. Så då kan jag komma i en vecka.” Han pussade mig i pannan, och smekte undan mitt hår som var i ansiktet på mig. ”Jag tänkte ni ville ha lite att dricka.” Mamma kom ut med varm choklad, marshmallow och grädde i. ”Tack mamma.” Hon lämnade oss själva igen, och vi tog varsin klunk. Jag började skratta så Justin tittade på mig. ”Vad är det?” Jag pussade honom på näsan, och vidare ned mot munnen. ”Du hade grädde på nosen.” Han log, och ögonen tindrade på honom. ”Vad söt du är.” Han tittade häpet på mig. ”Det är du som är söt i vårt förhållande.” Han nöp mig i kinderna precis som mormor brukar göra. Vilket är väldigt irriterande.