Skrivet:
Kategori: Shortcut Novels.√ 4. HITRISA - Part 2

I Wish I Could Help.


 

Edwina och jag bor tillsammans i en jätte fin trea precis i centrum. Pappa köpte den åt oss, då både han och mamma tyckte synd om oss som fick bo i den där lilla stugan på gården. Även om det var en fin stuga så saknar jag den inte, ibland kan jag sakna mina syskon som ständigt kom och störde, men ändå inte. Jag är på väg att bilda en egen familj, som jag måste ta hand om. Det är bara 2 veckor kvar tills vår lilla dotter är beräknad att komma till världen. Mamma och pappa hjälpte oss att renovera hela lägenheten precis så som vi ville ha det, och jag älskar det. Det är högt i tak, och stora fönster som gör att det kommer in mycket ljus i alla rum. Barnrummet är klart, och det tillhör verkligen en tjej. Adriana är nog mer överlycklig än någon annan i familjen, vilket gör allt mycket lättare, hon hinner växa till sig lite och sedan har vi en barnvakt som mer än gärna ställer upp.

 

”Liam, jag behöver din hjälp.” Att Edwina behövde hjälp var absolut inget undantag, speciellt inte under dem senaste månaderna. ”Kommer.” Hon stod i badrummet och försökte plocka upp tvätten som låg på golvet, vilket inte gick speciellt bra. Hennes mage är verkligen enorm, och jag är lite rädd att vi ska få tvillingar. Det var en sak vi frågade barnmorskan, för det är något vi verkligen vill veta, med tanke på att det är något som kan gå i familjen, men vi hade fått det svart på vitt att vi inte skulle få det. Men oron fanns fortfarande i kroppen. ”Kan du hjälpa mig att plocka in i tvättmaskinen.” Hon satte sig ned på toastolen och pustade ut i en lång suck. ”Gå och lägg dig, så kommer jag snart.” Hon gjorde som jag sa och gick ut från badrummet. När jag hade gjort klart allt gick jag ut i köket och tog med mig juiceförpackningen och två glas till sovrummet.

 

”Orkar du verkligen åka hem till mamma och pappa ikväll?” Edwina hade redan efter att vi berättat för hennes mormor och morfar att hon var gravid packat sina ägodelar och flyttat in till mig i stugan, dem blev helt knäckta och började prata om att dem inte hade uppfostrat henne ordentligt. Och att hon var helt värdelös, det tog hårt på henne. Varje dag kämpade jag med att hon skulle känna sig trygg i min närhet. ”Ja, jag vill inte missa din pappas underbara mat.” Det var absolut ingen hemlighet, att hon gillade pappas mat, vem gjorde inte egentligen? Vi låg kvar i sängen ett tag och bara höll om varandra. Jag älskar att ha henne i min famn, och jag älskar att smeka henne lugnt och försiktigt över magen. Det fick både henne och flickan i hennes mage lugn. Jag tror till och med att hon somnade, och vad jag förstår får hon inte speciellt mycket sömn på nätterna så jag lät henne sova, och krånglade mig ur sängen för att hoppa in i duschen, och plocka upp tvättmaskinen.

 

 

”Mamma, pappa vi är här.” Den första som kom ut i hallen och välkomnade oss var Adriana. Hon kastade sig i min famn och höll om mig så hårt hon kunde. ”Min älskade lillasyster.” Hon skrattade till, och det skrattet har man hårt i några år, då det absolut inte har ändrat sig. ”Hej Edwina.” Min syster är alltid lika trevlig, och välkomnar alltid Edwina när hon kommer. ”Hej Adriana, får man ingen kram?” Även om hennes mage var stor, och olyckligtvis i vägen så hindrar det inte henne från att kramas. Båda två slog armarna om varandra, men Adriana gjorde något jag inte sett tidigare. Hon pussade Edwina på magen. ”Kom ut nu lillevän, faster längtar efter dig.” Edwina sprack upp i ett brett leende och man såg på en gång att hennes ögon vattnades. Adriana lät oss ta av oss skona och hänga upp våra jackor i fred. ”Jag älskar din familj, dem är så underbara mot mig.” Hon kunde inte hålla tillbaka tårarna, utan lät dem rinna. ”Gumman, du är en del av denna familj nu.”

 

Pappa stod i köket när vi kom in och han släppte allt han höll i och kramade om oss båda. ”Vad kul att ni ville komma.” Han kramade Edwina extra länge samtidigt som hon log. ”Det är alltid kul att komma hem till Liams familj.” Mamma kom inrusandes i köket med både Jana och Juni efter sig. Båda trollen hoppade på mig, och såg riktigt glada ut. ”Kom.” Juni drog med mig upp till hennes rum, som hon delar tillsammans med Jana. Hon visade mig sitt nya skrivbord som hon hade fått av mamma och pappa. Min gamla stuga hade dem gjort om till ett ställe för Adriana, dit hon kunde ta sina kompisar. En stor soffa och en TV. Ett riktigt ställe dem kunde hänga på. ”Har du saknat mig?” Jag lyfte upp Juni och var på väg ned för trappen med henne. ”Ja, det har jag. Det var ett tag sedan du var hemma.” Mina småsyskon säger fortfarande att detta är mitt hem, och till en viss del kan jag väl hålla med dem, men samtidigt har jag snart en egen familj.

 

”Hur mår du egentligen? Du ser helt slut ut.” Jag stannade utanför köket när jag hörde mamma prata med Edwina. ”Jag har konstant ont i mina fötter, och allt är bara jobbigt. Liam hjälper mig med allt, men det känns som att jag bara är elak emot honom när jag ber honom om saker.” Jag var tvungen att avbryta henne, så jag gick in och kramade om henne bakifrån, samt kysste henne på halsen. ”Jag hjälper dig med allt, jag kan till och med bära in dig på BB, om det skulle vara så.” Hon skrattade till en vända, för att sedan vända sitt huvud mot mig, och möta mina läppar. Både mamma och pappa aww:ade bakom oss, vilket fick oss att börja skratta. ”Vad flinar ni åt?” Pappa vände sig mot spisen igen, och mamma låtsades inte höra. ”Hey, jag fråga er en fråga? Jag kan nästan sätta pengar på att ni var värre när ni var i vår ålder.” Både mamma och pappa frös till is på plats, vilket fick mig att flina stort samt skratta. ”Haha, jag fick er. Ska fråga både mormor och farmor sen, hur det egentligen låg till.” Mamma tittade på mig, med osäkerhet i blicken. ”Gör inte det är du snäll.”

 

”Ungar, det är mat.” Att mamma inte behövde skrika högre var konstigt, med tanke på att både tv och stereon stod på högsta i vardagsrummet. Alla barnen kom springandes tillsammans in i köket, och som ni kanske vet är vi inte några syskon. Adriana kom in med Jamie i släptåg, och sedan Jana och Juni. Maten som serverades var pappas egen gryta, han vägrar tala om vad han har i den, mer än fläskfilé. Men jag äter med glädje, för den är sjukt god. Alla hade satt sig ned vid bordet och som vanligt i vår familj tar vi varandras händer och ber en bordsbön, någonting jag absolut inte har något emot. Edwina är van vid det, och verkar inte heller tycka illa om det. ”Varsågoda.” Mamma sträckte sig efter salladen och la upp det på alla mina syskons tallrikar, och den enda som protesterar över det är Juni, hon hatar det, enligt henne. ”Det luktar jätte gott, Justin.” Edwina fick min pappa att le, ett brett leende man ofta ser på hans läppar. ”Hoppas det smakar lika bra.” Vi alla började äta under tystnad, en tystnad som sällan finns under detta tak. Det var behagligt att veta att alla faktiskt njöt av maten. ”Det var jätte gott pappa.”

 

Efter maten sprang alla mina små troll iväg, antingen till sina rum eller till vardagsrummet. Jag älskar att min mamma och pappa har skaffat så många barn, och jag känner mig absolut inte utanför just för att Justin egentligen inte är min riktiga pappa, det är han som har funnits där för mig, och det är allt som räknas. Edwina satt kvar i köket och höll mamma sällskap när hon plockade undan allt, både jag och pappa frågade om hon ville ha hjälp, men hon tackade nej. Och då tänker jag inte tjata. Jag gick med pappa in till hans spelrum där vi slog oss ned i soffan och la upp fötterna på bordet. Hade mamma sett oss hade hon blivit helt galen, så därför passar vi på när hon inte ser. ”Du får en öl om du inte skvallrar till Clar.” Han viftade med en flaska, och jag nickade. Ibland kan han och jag ta oss en öl tillsammans, och mamma vet fortfarande inget. ”Hur känns allt nu då? Du ska bli pappa.” Han slog mig löst på axeln och log. ”Det känns.. konstigt om jag ska vara ärlig. Hur reagerade du när mamma berättade att hon väntade Adriana?” Det såg ut som att jag ställde honom mot väggen, och det var absolut inte meningen, jag ville bara veta hur han kände sig då. ”Jag blev ställd. Jag betedde mig illa mot Clar då, mitt beteende ändrade sig och jag var nästan elak mot henne. Men jag ångrar absolut inte att vi behöll henne, absolut inte.” Jag tror att det satt långt inne i honom, då han vred och vände på sig i soffan. ”Jag älskar dig pappa.” Jag bytte ämne, vilket gav honom ett leende på läpparna. ”Jag älskar dig min son.”

 

 

Veckor hade passerat och tiden för vår flickas födsel hade gått ut med två dagar. Edwina hade fått sammandragningar under dagen, men vattnet hade inte gått. Vilket gjorde henne frustrerad, hon hade ont och vankade fram och tillbaka runt sängen så gott hon kunde. ”Baby, ska vi gå och lägga oss, eller ska vi föda barn?” Hon tittade frustrerande på mig, och suckade. ”Du förstår inte hur ont jag har.” Klockan hade sedan länge passerat midnatt och jag började oroa mig så det räckte. ”Vi lägger oss och sover.” Hon la sig ned under täcket och jag placerade mig bakom för att sedan lägga armen om henne. Det hann inte gå mer än 5 minuter fören hon reste sig käpprätt upp i sängen. ”Jag ångrar mig, vi ska föda barn. Vattnet gick.” Allt var redan färdig packat så det var bara att klä på sig och greppa skötväskan. Jag fick hjälpa henne ut till bilen, vilket gick ganska smidigt. Bilresan till sjukhuset var inte så farligt, hon andades lugnt och stilla, och försökte hela tiden koncentrera sig på just andningen. ”Allt kommer gå bra, jag är med dig hela tiden.” Mamma har berättat om sina förlossningar, inte för Edwina, men för mig. Så jag förstår lite bättre om vad det är en kvinna går igenom. Även om jag aldrig kommer förstå det helt.

 

När vi kom in på BB tog barnmorskan emot oss och visade oss till vårt rum. Hon kopplade in någonting kring magen på Edwina, för att kolla hennes sammandragningar, då hon inte hade öppnat sig mer än 5 cm. Jag satt på en stol bredvid henne samtidigt som hon pustade och stönade, samt vred och vände på sig så mycket det bara gick. ”Jag klarar inte det här.” Jag strök henne över pannan och kysste henne på kinden. ”Jag finns här, kom ihåg och andas.” Jag plockade upp min mobil och skickade ett sms till pappa. ”Hej, vi befinner oss på BB, så ni kan nog räkna med att bli farmor och farfar inom en snar framtid. Hör av mig senare.” Jag vet att klockan var mitt i natten, men dem ville veta så därför skickade jag ett sms, och inte ringde så jag väckte alla. Konstigt nog fick jag ett svar strax efter. ”Gud vad roligt, hälsa Edwina från oss att allt kommer gå bra. Lycka till. Och vi kan inte vänta på att få se henne.”

 

Flera timmar gick, och det kändes som att inget hände, mer än att Edwina ville ge upp allt. Hon ville inte föda barnet mer, allt gjorde ont och om jag ska vara ärlig gjorde det ont att se henne. Jag ville göra så mycket, men kunde inte, jag visste inte vad. Allt jag gjorde var att sitta på stolen bredvid henne, med våra fingrar sammanflätade, samt strök hennes handrygg med min tumme. Det knackade till på dörren och in kom Emelie, vår barnmorska. ”Hur går det?” Hon strök Edwina över pannan och kollade på maskinen som stod bredvid. ”Det är jobbigt som fan, det gör ont.” Emelie kollade hur mycket hon hade öppnat sig, och sprang sedan ut därifrån, men kom tillbaka med några fler människor strax efter. ”Du har öppnat dig helt, vi ska göra dig klar för att krysta när sammandragningarna kommer.” Jag såg hur skräckslagen Edwina såg ut. Visst skrämde det mig med, men jag kunde inte sluta längta efter att jag hade lilltjejen i min famn. Emelie gav Edwina en epidralspruta, som skulle hjälpa henne under förlossningen.

 

”Halva huvudet är ute nu, om du tar i nästa sammandragning ska det nog vara ute helt, och då är det klart.” Edwina var helt svettig och skrek över smärtan, men hon tog sig några djupa andetag för att välkomna nästa sammandragning, och krystade på för livet. Ett bäbisskrik ekade i hela rummet och jag kände hur Edwina släppte greppet om min hand. ”Vi klarade det, jag älskar dig.” Jag kysste henne i pannan och på läpparna. Emelie la den lilla tjejen på Edwinas bröst, och jag kunde se hur tårar rann ned för hennes ögon, vilket gjorde att jag också började gråta. Hon hade helt klart fått Edwinas hår, mörkt och mycket. Klockan var närmare 8 på morgonen, så det hade tagit nästan 7 timmar från det att vi kom in, till att hon kom ut.

 

 

Mamma, pappa och Adriana kom när klockan var runt 10, då vi hade fått sovit i en timme typ, efter att alla prover och sådant var gjort. Alla andra mina syskon var i skolan, men Adriana hade tjatat sig till att få följa med, så tillslut hade mamma gett sig. Både jag och Edwina satt upp i sängen med lillflickan i famnen. Jag har aldrig upplevt mamma och dotter kärlek på så nära håll, eller att det berörde mig så mycket. ”Jag älskar er så mycket.” Edwina kysste mig intensivt, och bara den kyssen kunde beskriva hur mycket hon älskade mig. ”Kan du ta henne, jag måste gå på toa.” Hon gav mig min egen dotter, och jag satte mig i fåtöljen bredvid sängen, för att bara kolla på henne. Det knackade på dörren och min familj kom in. ”Grattis min lilla pojke.” Mamma kramade om mig för att sedan låta pappa göra likadant. ”Tackar.” Mammas tårar är inget jag inte sett förut, men när dem kom nu såg man att det var av glädje. Adriana var snabbt framme vid mig.

 

”Vad ska hon heta?” Pappa var den första att fråga, och helt ärligt har ingen frågat det tidigare. Vilket har gett både mig och Edwina rum för att diskutera det själva. ”Esmeralda Adriana Bieber.” Adriana tittade på mig med ett brett leende på läpparna. ”Ska hon heta som jag?” Edwina nickade mot henne och dem kramade om varandra. ”Vilket fint namn.” Mamma satt bredvid pappa i soffan som fanns i rummet och tittade ned på Esmeralda. Jag såg hur glada dem var, och det såg nästan ut som att båda två saknade en bebis, vilket jag absolut inte hoppas, då jag inte känner för fler syskon. Adriana plockade fram en nalle, som var minst lika stor som Esmeralda, och la den bredvid henne. ”Den är till dig, ditt lilla troll.” Hon pussade henne på pannan och smekte henne över kinden. ”Faster älskar dig.” Min lillasyster är liten, men hon är så gammal i huvudet, hon vet hur man beter sig, och hon gör det.

 

Efter någon timme på sjukhuset fick vi äntligen lämna det och åka hem, till vår fasta boning. Det kändes så skönt att kliva in innanför dörren hemma, tillsammans med en liten flicka som så lugnt låg och sov i bilbarnstolen. ”Home sweet home.” Edwina kastade sig raklång i soffan i vardagsrummet, och jag gjorde henne sällskap strax efter. ”Vet du hur stolt jag är över dig?” Hon tittade på mig precis som att jag vore galen. ”Nej, varför?” Jag vände blicken mot Esmeralda, som fortfarande sov djupt. ”Tror du att jag hade klarat det där utan dig, tror du helt fel.” Hon kysste mina läppar och drog sina naglar löst i nacken på mig, så att håret reste sig. ”Jag älskar dig, så sjukt mycket.”

 

Edwina valde att inte amma Esmeralda, så hon fick tabletter på BB som gjorde att hon inte skulle behöva pumpa ur sina bröst på all mjölk, och vi gav henne matersättning istället. Det var mycket för att båda två skulle kunna gå upp med henne på natten och inte bara Edwina. Vilket jag tror är ganska bra, just för Edwina, då hon inte hade fått sovit speciellt mycket under graviditeten. Vi flyttade in oss i sängen och la ned Esmeralda på överkastet, tillsammans satt vi tätt omslingrade och bara tittade på henne. Hon rörde sig lite i sömnen, vilket fick oss båda att le. Om jag ska vara ärlig, hade jag kunnat ligga där i timmar och kollat på henne. Hur hennes kinder var formade, precis som mina när jag var liten, eller Edwinas ögon, mörka och kärleksfulla. Hon hade även fått Edwinas läppar, precis lika i formen, och dem kommer troligen bli lika fylliga.

 

”Jag är så glad att du har din familj, att dem finns bakom dig.” Jag kunde höra på henne att hon var ledsen, och jag tror att det har mycket att göra med att hon inte har någon mamma eller pappa. ”Hur många gånger ska jag behöva säga att det är din familj också?” Hon tittade på mig, med glittrande ögon, och en tår som lämnade det ena och gled ned över kinden. ”Jag saknar min mamma och pappa så fruktansvärt mycket. Även om jag aldrig fick chansen att träffa min mamma. Du ska vara glad som har dina.” En lätt suck slank ur min mun och jag kysste henne på hjässan. ”Jag kommer alltid finnas här, jag lämnar dig aldrig. Titta vad vi har gjort tillsammans. Hon är vår, vi har en egen familj, och jag kommer aldrig någonsin lämna den, mot något.” Hon torkade sina tårar och pressade samman våra läppar. Esmeralda vaknade till och gnydde lite, samt började spreta med fingrarna. ”Hon är nog hungrig.”

 

 

”Vart är det lilla underverket någonstans?” Hela min familj stormade in genom dörren, och inte bara mamma, pappa och mina syskon, utan mormor, farmor, och pappas farmor och farfar. Hela lyan blev full i folk, och dem hade med sig en stor tårta samt massa olika paket. ”Hon sover.” Svarade jag till mormor, som var helt hyper. Edwina stod i duschen när alla kom, så hon fick en smärre chock när hon kom ut, och såg alla samlade i vardagsrummet. ”Min lilla plutt, du har blivit pappa.” Mamma kramade om mig, och jag kände mig som liten igen. Pappa hade med sig en tidning åt mig, som jag genast slog upp. Egentligen hatar jag precis lika mycket som han att vara med i tidningen, men jag kunde inte undgå att läsa vad dem hade skrivit om oss denna gång.

 

”Justin Bieber har gått och blivit farfar. Hans son Liam, har tillsammans med sin vackra flickvän fått en dotter, ännu oklart vad hon ska heta. Det känns lite konstigt, jag menar, det var ju typ igår Justin stod på scenen för första gången och gjorde ett framträdande till One Time. Nu är han farfar, jag tror han kommer klara det jobbet lika bra som han klarar allt annat. Men nog om honom, vi ska fokusera oss på Liam. Han är 17 år, och fick sin dotter igår. Han och Edwina såg verkligen lyckliga ut när dem tillsammans hand i hand lämnade sjukhuset, med en bilbarnstol i handen. Vi kan inget annat än gratulera dem, och jag tvivlar absolut inte på att han kommer bli en minst sagt lika bra pappa som Justin har varit åt både honom, Adriana 13, Jamie 7, Juni och Jana 5 år. Bieber familjen växer, och vi kan väl bara hoppats att någon av barnen har samma talang som Justin himself.”


 

Suprise, hoppas ni gillade denna lilla novell. Det var många av er som ville veta hur allt blev mellan Liam och Edwina, samt deras barn, så här har ni en liten kort novell om deras lilla liv tillsammans. :) ♥ Jag vet att jag har varit frånvarande, men har noll inspiration.

 

Det var ingen som var intresserad av förslaget jag kom med igår, om ni har missat det, så är det inlägget under detta. :) 


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

HITRISA 2 - EPILOG - Del 3


 

 

 

Både Liam och Justin har betett sig konstigt mot mig. Eller inte mot mig specifikt, men överhuvudtaget, och det stör mig en aning. Dem utbyter blickar med varandra som jag inte kan tyda, jag är inte så säker på att jag vill heller. Men jag vill gärna veta vad som händer under mitt tak. Jag tror inte att det är någon annan runt oss som ser eller märker någon skillnad, men det är min son vi pratar om. ”Mamma, kan du fläta mitt hår, det är lite svårt att göra det själv.” Adriana kom in i badrummet där jag stod och plattade håret. ”Självklart gumman.” Att hon kunde växa så mycket under en natt är omöjligt, då jag inte är en dag äldre än 25. Det var ungefär så min mamma alltid sa när jag var i Adrianas ålder. Man blir inte äldre än vad man gör sig till. ”Vill du ha en eller två flätor?” Hon skakade på huvudet och satte sig på pallen. ”Jag vill ha en sån du gjorde förut. Den som var så svår.” Det kunde man ju ge sig sjutton på att hon ville. ”Ska bli.”

 

När jag fick reda på att jag var gravid igen, med tvillingar dessutom, blev jag rädd. Livrädd, faktiskt. Justin fanns vid min sida hela tiden, han kunde ligga på kvällarna och sjunga för mig, även om han själv var jätte trött. Han strök mig över magen så ofta han fick chansen, och han drog alltid fingrarna igenom mitt hår innan han kysste mina läppar ömt. Den graviditeten är faktiskt den lättaste jag har gått igenom, även om dem var två stycken. Jag födde på vanlig väg, och dem var friska som nötkärnor när dem kom ut. ”Gumman. Vad tänker du på?” Justin hade smugit sig upp bakom mig där jag fortfarande stod framför spegeln, men sminkade mig. ”Tillbakablickar bara.” Han drog sina fingrar genom sitt hår, på det där sexiga sättet, bara han kan. ”Vi behöver prata, med Liam. Så jag kör alla barn till pappa, förutom Adriana som ville till Ryan och Alessa.” Med dem orden kysste han mig på kinden och lämnade badrummet.

 

 

”Jag hittade dagboken för inte så längesedan, det är över 7 år sedan som jag skrev i den sist. Jag har aldrig riktigt behövt den på samma sätt som när jag var mindre, just för att jag alltid ventilerar mig med Justin, oavsett om det handlar om honom. Han är min man, och han har rätt att veta mina innersta tankar om honom. Vi har faktiskt inte bråkat en enda gång på dessa 7 år, och det finns ingen människa som kommer förstå hur sjukt jävla skönt det är. Vi är nog klara med det, för alltid, hoppas jag. Varje gång jag ser honom får jag fjärilar i magen, och dem är vilda. Så ni kan ju själva räkna ut hur lugnt det är i min mage, med tanke på att jag bor med honom.

 

Egentligen skulle jag inte skriva i boken, utan jag skulle läsa mitt gamla, men jag kände för att skriva några få rader. Justin drog precis igen dörren, då han ska köra dem till Jeremy. Det fanns tydligen saker vi skulle prata med Liam om, eller om det var tvärt om. Frågan är ju bara vad han har gjort nu då. Justin lät faktiskt ganska allvarlig när han sa det, även om det inte var meningen. Jag vet inte, jag ska inte säga något egentligen. För jag vet inte vad som är på gång mellan dem två, jag får snart veta det.”


 

 

”Mamma, vart är alla?” Liam stod i dörren till vårt sovrum. Jag slog med handen bredvid mig, och han förstod att han skulle sätta sig ned. ”Justin kör dina syskon till Jeremy.” Han stelnade till när jag sa Jeremys namn, vilket jag kan förstå, så säkert alla tankar kom upp om Jazzy. ”Får jag fråga dig en sak?” Han tittade på mig och nickade lite smått. ”Vad hände egentligen mellan dig och Jazzy?” Han la sig raklång bakåt i sängen med händerna för ansiktet, och suckade högt. ”Ni var ju bästa vänner, och ni pratar ni knappt med varandra.” Han svarade inte, så jag fortsatte lite smått. ”Jag trodde vi skulle bli mer än bästa vänner. Men hon slutade höra av sig, och blev tillsammans med han, Mike. Eller vad han heter.” Han lät ledsen, precis som att han önska annat. ”Du har en fin tjej du med. Jag gillar henne.” Ett leende spred sig över hans läppar, och han gav mig en kram. ”Hon gillar dig med.”

 

 

”Mamma och pappa, kan ni komma?” Både jag och Justin stod i köket och höll på med kaffe när Liam ropade på oss. Av det jag såg på Justin, så visste han redan om vad det var som skulle hände. ”Kommer.” Vi tog med oss varsin kaffekopp och gick ut till både Liam och Edwina som satt i soffan. Liam tittade på Justin som nickade lite diskret åt honom. ”Kan du lova mig att inte bli arg mamma, snälla.” Liams röst lät osäker, och Edwina ville inte titta upp och möta varken min eller Justins röst. ”Beror på vad det är som har hänt.” Jag drack några klunkar av mitt kaffe, och ställde sedan ned koppen på bordet, och lutade mig tillbaka i fåtöljen jag satt i. Liam satt framåt lutade i soffan med knäppta händer i knä. ”Edwina är med barn, men lugna ned dig, vi vet inte vad vi ska göra.” Hela meningen var egentligen utan punkter, och han sa den så fort, troligen för att jag inte skulle hinna reagera innan han fick allt sagt. Hela jag stelnade till. Jag förstod inte hur Justin kunde sitta helt stilla, även om han visste om det. Nog för att jag var 15 när jag fick Liam, men ändå. Var det verkligen det här jag ville mitt 17 åriga barn? Var det på detta sätt jag hade uppfostrat honom. Utan att ens säga något reste jag mig upp och gick ut på altanen.

 

Jag vet inte hur länge jag satt där ute, men jag fick mig en tanke ställare när jag själv tänkte tillbaka på tiden då jag fick Liam. Jag kan faktiskt sätta mig in i Edwinas situation, jag kan förstå alla tankar som strömmar sig igenom hennes huvud, och alla obesvarade frågor som hennes hjärnspöken som bråkar med varandra om vad som är rätt och fel. Jag gick in tillbaka till dem där Liam satt med armarna om Edwina som grät. ”Förlåt att jag gick. Jag vet inte vad som flög i mig.” Liam tittade argt på mig, och det fick han göra. Jag hade gjort fel. ”Kan ni två gå ut.” Jag kollade på både Liam och Justin, och utan att fråga varför, reste dem på sig, men Liam kysste Edwina innan dem lämnade vardagsrummet. Jag satte mig ned bredvid henne, och drog in henne i min famn. Hon fortsatte gråta en skvätt, tills hon lugnade ned sig och satte sig upp. ”Mormor och morfar kan inte få veta något. Jag vet inte vad jag ska göra, eller vi.” Jag hade inget svar på det där, jag hade min mamma som stöttade mig genom allt. ”Jag kommer finnas här. Vill ni ha kvar barnet, kommer jag bli farmor, och jag kommer älska det barnet, precis som att det vore mitt eget.” Hon la sina armar om mig, och kramade mig hårt. ”Tack. Verkligen.”

 

Hon lämnade rummet och Justin kom tillbaka och satte sig bredvid, och drog in mig i sin famn. ”Vad sa du till henne?” Han viskade precis vid halsen på mig, innan han tryckte sina läppar mot min hud, och kysste mig i nacken. ”Att jag kommer stå bakom deras beslut. Jag har själv varit där.” Han höll om mig med båda sina armar och tryckte mig, om det ens var möjligt ännu närmare sig. ”Sa du något till Liam?” Jag kände hur han nickade bakom mig. ”Precis samma sak som du.” Vi satt länge där, och bara höll om varandra. Liam och Edwina befann sig i köket, och jag har ingen aning om vad dem pratade om. Hur dem resonerade, eller hur dem tänkte. När Liam kom tillbaka in i vardagsrummet hade han ett milt leende på läpparna, men jag vet inte varför. Om dem hade kommit fram till något, eller vad nu det där leendet kom ifrån. Han satte sig ned där jag tidigare hade suttit. ”Jag hoppas ni ställer upp på oss, för allvarligt, vi kommer inte klara oss utan er hjälp. Vi vill ha kvar barnet, men ah. Hjälper ni oss?” Det är sällan jag ser min son med tårar i ögonen, men där och då, var ett av tillfällena. Edwina kom ut till oss igen, och satte sig i knä på Liam. ”Självklart, vi hjälper er.” ”Tack, farmor och farfar.”


 

Nu är denna resa över. :'( Och nu helt ärligt sitter jag med tårar i ögonen, det känns jobbigt, hårt. Jag har inga barn, men jag tror det är såhär det känns att lämna bort sitt barn. =/


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

HITRISA 2 - EPILOG - Del 2



 

Jag förstår att min mamma redan som 17 åring kunde veta att hon ville leva med Justin livet ut. Jag känner samma sak när jag ser på Edwina. Det var en fördel med att få sin egen stuga på gården, varken mamma eller pappa behövde veta att jag sällan tillbringade nätterna ensam. Det var det dem var rädda för från början, och att jag ändå skulle smyga in på kvällen. Den andra fördelen var att få ha något eget och komma undan från alla syskon. Jag älskar dem över allt annat, men ibland kan jag behöva komma ifrån. Även om inte Justin är min riktiga pappa, har jag aldrig känt mig tvungen att leta efter honom, Alexander. Min mamma har uppfostrat mig riktigt bra på egen hand, tills hon träffade Justin, då han blev en del av mitt liv. Och tack vare honom har jag ett helt fotbollslag till syskon. Det är i alla fall så det känns när alla skriker och gnäller på varandra, samtidigt.  Visst var det jobbigt precis när jag flyttade in i den, jag var inte tillsammans med Edwina då, men allt löste sig med tiden. Hon kom in i mitt liv, och vände bokstavligen upp och ned på det. Hon tog mig med storm, precis som pappa har berättat att mamma gjorde med honom.

 

Edwina flyttade hit från Spanien, för att bo tillsammans med sina morföräldrar. Hennes mamma kom från Stratford, och hon träffade Edwinas pappa på en semester i Madrid. Tråkigt nog dog hennes mamma när hon födde henne, så hon tvingades bo med sin pappa, tills han en dag dödsförklarades, då han hade varit med i en bilolycka. Hon är halv spanjor, med grymt mörka vackra ögon inramade av mörka ögonfransar. Hon har nästan kolsvart, lockigt långt hår. Hon fick garanterat sin pappas utseende, och jag älskar det. Att vakna upp bredvid henne varje morgon är något jag aldrig kommer vänja mig av. Värmen som strömmar ut från hennes bara hud, ibland kan det bli för mycket, men jag kommer aldrig tröttna. ”Baby, är du vaken?” Hon vände sig om så jag kunde se hennes vackra ögon. ”Ja, men vaknade kanske för 10 minuter sedan.” Jag sover som bäst när hon sover bredvid mig. Hennes mormor och morfar vet om att hon sover hos mig, men jag har inte riktigt vågat fråga mamma eller pappa, då jag vet vart det skulle leda.

 

Vi låg i sängen ett tag, tills hon plötsligt rusade upp ur sängen och in på toaletten. Jag kunde höra hur hon spydde, vilket fick mig att kvickna till en aning. Jag gick in till henne, men hon avvisade mig. ”Gå Liam. Du behöver inte se det här.” Istället för att lyssna på henne, lyfte jag upp hennes hår, och strök henne över ryggen. ”Vad åt jag igår som inte du åt?” Jag började tänka tillbaka på gårdagen. ”Vi åt pizza. Men du tog en med fläskfilé, det gjorde inte jag.” Hon satte sig ned på golvet när hon hade tömt magen riktigt ordentligt. Jag gav henne ett vattenglas, som hon smuttade lite löst på. ”Troligen den som spökar, eller så har jag åkt på magsjuka. Barnen har det på dagiset som jag praktiserar på.” Varje gång hon blir sjuk, blir hon verkligen det. Jag förstår inte hur hon klarar av allt, hur hon överlever. Hon är rätt smal, och man blir inte direkt större av att ha magsjuka.

 

”Lägg dig ned, så kommer jag med frukost åt dig.” Hon hann precis ta tag i min arm innan jag kom utom räckhåll för henne. ”Stanna med mig, jag är inte hungrig.” Hennes mörkbruna ögon glimmade till en kort sekund innan hon släppte min arm. ”Okej.” Jag slog på TV:n och kröp ned bakom henne i sängen. På lördagar går allt veckans American Idol avsnitt, och det är hennes favorit program, så jag lät det vara på. Tillsammans låg vi där och skrattade åt alla som verkligen gjorde bort sig på den första audition. Det är det enda jag tycker är bra när det kommer till dessa program, sedan blir det bara tråkigt. Efter ett tag kunde jag höra hur hon somnade då hennes andetag blev tyngre och jämnare. Eftersom att jag inte hade några planer på att somna om hoppade jag in i duschen. Det sköna med sommarlov är att slippa skolan, och få umgås med nära och kära hela dagarna, och ännu bättre, jag har bara haft sommarlov i en vecka.

 

 

Jag vaknade morgonen därpå av att Edwina hoppade upp ur sängen och samma visa utspelades. Hon sprang in på toaletten, men nu hann jag inte reagera innan hon kom ut och såg skräckslagen ut. Precis som att hon hade sett ett spöke. Hon kastade sig över sin väska som låg precis innanför dörren och slet upp både ett och två olika paket. Hon satte sig ned med ryggen mot mig i sängen, men hon sa fortfarande inte något. ”Kan du berätta för mig vad det är som har hänt?” Hon satte upp pekfingret mot mig, och det såg precis ut som att hon räknade. Allt snurrade i mitt huvud, och jag hade absolut ingen aning om vad hon höll på med. Hon vände sig om mot mig, men sa fortfarande inget. ”Wina, vad är det?” Jag strök henne över kinden. ”Min mens är sen.” Hon sa det knappt hörbart, men sedan hände något. ”Jag äter mina jävla p-piller, samma klockslag varje jävla dag. Har till och med mobilen som påminnelse.” Hon höjde rösten och flaxade med armarna. ”Till vilken jävla nytta liksom?” Hon bröt ihop på golvet, vilket fick mig att reagera. ”Gumman, allt kommer bli bra. Lugna ned dig lite nu.” Hon grät, och försökte hela tiden knuffa bort mig, men tillslut gav hon upp, och jag fick dra in henne i min famn.

 

”Vi måste göra ett test…” Hon spände ögonen i mig. ”Vi? Det är i mig som ett barn växer, inte i dig.” Jag förstod att hon reagerade som hon gjorde. Varje gång hon har behövt hjälp i livet, eller något har hänt henne, har alla vänt henne ryggen, så hon trodde nog att jag skulle göra samma sak. ”Jag finns vid din sida, hela tiden. Vi måste göra det, så vi vet. Och sedan bestämma utifrån det.” Tillslut insåg hon att jag verkligen menade allvar, att jag skulle finnas vid hennes sida. Det tog lång tid, men jag lyckades övertala henne. ”Älskar du mig?” Vi satt i min säng, jag med armarna om henne, och lutade mitt huvud mot hennes. Hennes plötsliga fråga fick mig att stelna till, och när jag gjorde det vände hon sig om och såg på mig. ”Gör du det?” Det var nästan en vädjan om att jag skulle säga ja, hon ville inte höra något annat. ”Ja, det gör jag. Oavsett om du vill behålla barnet eller inte.” Hon slappnade av och la sig ned igen.

 

”Hur tror du att din mamma kommer reagera?” Vi satt i min säng och spelade kort, klockan var inte speciellt mycket på kvällen och maten skulle inte serveras fören om en timme. ”Jag vet faktiskt inte. Det återstår och se.” ”Vad ska mamma reagera över?” Den plötsliga frågan kom inte från Wina, utan från min syster, Adriana. ”Skit i det. Vad gör du ens här inne?” Precis när jag skulle resa mig upp och kasta ut henne, stoppade Wina mig. ”Kom, gumman.” Adriana satte sig i sängen bredvid henne, och hon började fläta Adrianas hår. Dem två har verkligen fattat tycke för varandra, och det är bra att hon kommer överens med resten av min familj. Mamma älskar henne, likaså pappa, men frågan är vad dem kommer tycka om faktumet, om att dem ska bli farföräldrar.


 

Blev ni förvånade?Jag tyckte att ni förtjänade ett kapitel från Liam's POV. Så då gav jag er det.Vad tycker ni?Och självklart kommer Clar's senare idag, OM ni kommenterar flitigt!! =)


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

HITRISA 2 - EPILOG - Del 1



 

7 år har gått, och jag är lyckligare än jag varit på länge. När jag var liten önskade jag att jag hittade mig en tjej jag kunde leva livet ut med, och som skulle föda mina barn. Jag har en son, Liam 17 år, förstår ni att han är lika gammal nu som jag var när jag först träffade Clarissa, antingen är det han som växer som ogräs, eller så är det jag som börjar bli gammal, jag vet inte. Adriana, min underbara prinsessa är 13 år, hon växer också ifrån mig. Även om hon och jag har våra speciella band mellan oss. Det är alltid mig hon kommer till om det är något som har hänt, eller om hon behöver prata. Jamie, som nu är 7 år är med vild än tam, om folk tyckte att Liam hade mycket energi som liten, ska dem se Jamie en dag då han är som värst. Han är högt och lågt, och jag antar att han fått det från mig, för vad jag hört av Erica var inte Clarissa det minsta vild som liten. Nu till det ni inte vet om, jag har två tvillingdöttrar, Juni och Jana, dem är 5 år. Jag har min stora familj, och jag mår bra.

 

Solen stod högt på himmelen och vi hade planerat in en grillkväll. Clarissa var iväg med tvillingarna och handlade tillsammans med Alessa och Drew. Då jag någon gång när jag inte var vid medvetandet, lovade henne att städa. Hon måste ha supit ned mig och fått mig att lova något sådant. Att dammsuga nedervåningen är väl egentligen något som går fort, när man väl har börjat, men det är just det. Jag drar hellre ut på det, än börjar. Ryan satt vid köksbordet och kollade på mig, när jag velade fram och tillbaka. ”Men plocka fram den där jävla dammsugaren någon gång. Clarissa kommer döda dig om hon kommer hem och det ser likadant ut.” Han hade rätt, hon skulle strypa mig långsamt, samtidigt som hon klöste ut mina ögon. Inte riktigt kanske, men hon skulle nog lätt slå mig i magen, och sedan dunka ned mig i golvet. ”Jag ska.” Utan att tveka resta jag på mig och gick till städskrubben, i tvättstugan. Ryan hade plockat upp allt från golvet så det var bara att veva omkring med snabeldraken. Efter 20 minuter var jag klar, och det tog inte många minuter fören Clarissa klev innanför dörren. ”Älskling, jag är hemma.” Det kunde man utan problem höra, det var nämligen inte bara hon som klev innanför dörren, utan även tre ungar, och Alessa.

 

Köttet låg i marinad, och tjejerna befann sig inne i köket för att göra sallad och grejer, vi grabbar fick inte vara där inne för dem. Liam har fått sig en egen stuga på gården då han inte ville bo med oss mer, vilket jag kan förstå då det skiljer en hel del i ålder på honom och sina småsyskon. Han trivs i stugan, och den är stor, hade jag varit i hans ålder hade jag också velat ha det som han. Alla barn var ute på gården, Juni och Jana var dem enda som satt i sandlådan och lekte, då Adriana och Drew hoppade på studsmattan tillsammans med Jamie. Liam däremot, honom var man tvungen att hålla ögonen på, då han hade sin flickvän Edwina över på middag, dem låg på en filt en bit bort tillsammans. Ska jag vara ärlig har jag aldrig sett honom så glad, och så sprallig som i närheten av henne, det var nästan som att se sig själv tillsammans med Clarissa. Det var nog troligen så jag reagerade kring henne, precis som att jag hade myror i byxorna. ”Barnbarn på G eller?” Ryan satt med en öl i handen på altanen och blickade ut mot Liam. Jag skrattade till en aning, med sarkasm i rösten. ”Inte så länge jag lever, det kan jag lova.” Jag slog mig ned mitt emot honom, och tog mig en egen öl. ”Har ni tagit det snacket med honom?” Egentligen tyckte jag inte att det skulle behövas, men nu när han sa det så lät det som att det kanske var på tiden. Jag skakade på huvudet. ”Nej, men jag kanske borde?” Ett leende spred sig över Ryans ansikte.

 

 

Adriana var klar med maten, så hon gick runt bordet och satte sig i mitt knä. ”Får jag ta fram godisskålen som står i skåpet?” Hon viskade i mitt öra, vilket fick mig att skratta till. ”Hur kan du veta om den?” Det var jag som hade köpt det godiset, så att hon visste om det, det var ett under. ”Jag såg när mamma öppnade skåpet. Nå, får jag?” Den flickan har min förmåga att kunna binda folk kring lillfingret med bara en blick. ”Självklart, men får du inte ned den med hjälp av pallen så ropar du på hjälp. Du klättrar inte i skåpen. Du har redan slagit dig en gång.” Hon nickade och sprang in med full fart, och det lät som att hon rev köket när hon flyttade omkring på pallen. ”Vart skulle hon i den där farten?” Clarissa satt bredvid mig, så hon placerade sin hand på mitt lår och lutade sig till mig. ”Hon ville ha godis.” Hon kollade på mig. ”Och det fick hon? När ingen annan ätit upp? Ibland blir jag så trött på att hon kan göra vad som helst för att du ska lyda henne.” Hon sa det inte som en dålig sak, utan med en klingande röst och en glimt i ögat.

 

När kvällen kom och det var dags för Juni och Jana att gå och lägga sig, blev det näst intill tredje världskriget. ”Jag vill inte.” Jana är den som är mest envis av dem två, annats är dem identiska. Det är svårt för andra att se skillnad på dem, och tro mig, det var det för mig också i början, då Clar hade klätt dem likadant. ”Men det är natten, kom nu.” Juni hade redan gått in på badrummet för att borsta sina tänder medan Jana satt kvar på stolen och surade. ”Om du inte du följer med mig nu får inte du bada med oss imorgon.” Det finns en sak man inte ska låta sina barn göra, och det är bestämma, men ibland orkar man inte hålla på hur länge som helst. Det blev fart på henne när jag gav henne ett ultimatum, antingen eller. När dem var klara och hade fått på sig sin pyjamas bäddade jag ned dem, och lät dem lyssna på saga med dörren öppen, så att dem skulle kunna höra oss. ”God natt, pappa älskar er.” Jag pussade dem båda en varsin gång i pannan. ”God natt pappa. Älskar dig med.” Dem har en tendens att säga samma sak samtidigt, ibland är det kul, men ibland blir det lite läskigt, precis som att dem kan läsa varandras tankar.

 

Clarissa satt i en av våra sackosäckar på altanen, men jag lyfte upp henne, så jag kunde sätta mig i den, med henne i knä. ”Varför gör du alltid så, när jag sitter som skönast?” Hon skrattade och putade med underläppen, i en gest om att se ledsen ut. ”För att du är så söt när du ser ledsen ut.” Hon lipade mot mig, vilket gjorde det hela ännu roligare. Alessa och Ryan satte sig ned i den andra sackosäcken, medan Liam och Edwina låg i hängmattan. Adriana, Drew och Jamie satt inne i vardagsrummet och kollade på film, samt åt godis och chips för en hel armé. Alessa och Ryan utbytte några blickar med varandra innan Ryan helt plötsligt släppte en bomb. ”Vi ska ha barn.” Jag blev helt till mig av lycka, Clarissa med. ”Åååh, Grattis.” Tjejer har en tendens att verkligen visa sina känslor, Clar började till och med gråta. När jag reste mig upp kollade jag bort mot Liam som låg och stirrade på oss, men när han såg mig, kollade han genast bort igen, och strök Wina över ryggen. Han hade inte riktigt varit sitt bästa jag, under dagen, vilket började oroa mig en del. ”Grattis RyMan.”

 

 

”Pappa…” Liam kom in i köket där jag satt och läste tidningen, klockan var för lite för att han skulle vara uppe en lördag morgon. Speciellt då han inte kom i säng fören efter 2 på natten. Så det måste ha funnits en väldigt bra anledning. När jag mötte hans blick, kunde jag se att det fanns en del som tyngde honom, och det sårade mig. ”Vad är det?” Han satte sig ned mitt emot mig, men sa inget. ”Jag behöver din hjälp, men du måste lova mig att inte berätta för mamma.” Han kollade ut från köket, troligen för att se om Clar hade vaknat, eller någon annan. ”Jag kan inte lova något, och det vet du. Det beror helt och hållet på vad det är som har hänt.” Ännu en gång kollade han runt sig. Vad var det som kunde vara så hemligt? ”Edwina är med barn.” Jag hade precis ställt ned kaffekoppen på bordet, vilket var tur, för jag krampade i hela kroppen. Det kunde inte vara sant. ”Är ni säkra?” Liam var två år yngre än mig, när vi fick Adriana. ”Ja, hon gjorde ett test igår, och har spytt varje morgon i en vecka, typ.” Jag visste att dem hade undanhållit för både mig och Clarissa att Edwina hade spenderat varje natt i Liams stuga, men att dem hade varit så korkade visste jag inte.


 

Första epilogen. :) Tack för alla era underbara kommentarer. Jag har läst dem med tårar i ögonen. I LOVE U... ♥♥♥


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter one hundred-eleven.


”Adriana, vi är hemma.” Erica hade valt att tillbringa tiden hemma hos oss tillsammans med Adriana då vi var borta, och det kan man väl kanske förstå då hon annars hade fått varit på ett hotellrum, och det hade nog inte Adriana gillat. ”MAMMA, PAPPA.” Hon kom springandes med armarna rakt ut, hon kastade sig i famnen på mig då jag satt på huk. ”Gud vad jag har saknat dig.” Hon höll om mig så hårt att hon troligen var rädd att jag skulle försvinna om hon släppte. Erica kom ut i hallen och kramade om sin dotter, men Adriana ville inte släppa, så jag bar upp henne i min famn, och lät henne sitta på min höft. ”Har ni haft det bra?” Erica hjälpte oss in med väskorna, och när vi kom in i vardagsrummet kunde vi skymta Clarissas brudklänning. Jag drog in henne i min famn och kysste henne på kinden. ”Jag älskar dig.” Viskade hon mot mina läppar, innan hon följde efter sin mamma in i köket. ”Jodå, det har vi. Han tog mig till paradiset.” Hon tittade på mig, och log. ”Du har en fin solbränna. Man kanske skulle ta sig en vecka till solen.” Erica var lite blek mot Clar så det var lite kul att se det. ”Vill du ringa farmor?” Adriana tog min mobil, och konstigt nog kunde hon till och med min kod, för att komma in. ”Varför har du mammas födelsedag som lås?” Jag rufsade till henne i håret. ”För utan henne hade jag inte haft dig.” Hon sprang iväg och jag hörde att hon började prata med mamma.

 

Clarissa stod lutad över köksön med ryggen mot mig, så jag smög fram och lät mina händer smyga sig in under hennes linne, vilket fick henne att rycka till. ”Shit vad du skräms. Gör aldrig mer sådär.” Hon tog sig för hjärtat och pustade ut, men jag lät mina händer vandra upp över hennes mage. ”Ge dig, mamma är här.” Hon viskade tyst för att Erica, som stod med ryggen mot oss inte skulle höra. ”Vad? Hon vet väl själv hur det var i den här åldern.” Clar började skratta, vilket fick Erica att vända sig om. ”Undra om inte ni var borta lite för lite.. Det ser ut som att ni skulle behöva lite ensam tid.” Hon lämnade köket, vilket gav mig ett tillfälle att vända Clar om, och pressa henne mot bänken, och kyssa hennes läppar. ”Farmor kommer snart.” Adriana stod i dörren, så vi släppte varandra, och vände oss om för att kolla mot henne. Jag suckade, vilket fick Clar att le. ”Då ska jag ge igen.” Jag tvivlade absolut inte på att hon skulle göra något som fick mamma att reagera. Det är lite av vår hobby gentemot varandra, hon försöker alltid få min mamma att kasta ur sig någon spydig kommentar, då jag försöker få hennes mamma göra likadant. Jag har ingen aning varför det är så spännande, men det är väl antagligen det där förbjudna, att man inte ska visa mamma och pappa vad man gör när dem inte ser.

 

 

”Liam och Jazzy, det är mat.” Alla hade kommit hem, så alla musketörer var samlade plus några till. Pappa hade kommit, och tog med sig Jazzy. Erica hade stått framför spisen i stort sett hela dagen, för något stor kok. Det luktade fruktansvärt gott när vi klev innanför dörren, så jag tvivlade inte på att det skulle smaka minst lika gott. Liam och Jazzy kom springandes, och båda två roffade åt sig en tallrik var. ”Vad gott det luktar mormor.” Erica ställde fram en stor sallad på bordet och rufsade till Liam i håret. ”Tack. Hoppas det smakar likadant.” Jag satt vid bordet med Jamie i knä. Clarissa satte sig ned bredvid mig när hon hade tagit mat, och så tog hon Jamie och satte honom i son stol, bredvid min mamma och hennes mamma. Dem fick ta hand om honom under middagen. När alla hade satt sig till bords började vi under tystnad att äta, men pappa var den första att bryta den. ”Har ni haft det bra?” Både jag och Clar kollade på varandra, och pappa suckade högt. ”Tack, vill inte veta.” Liam kollade på honom med fundersam blick. ”Vad?” Jag höll på att svälja hela gaffeln, och saken blev inte bättre av att Clarissa placerade sin hand på mitt lår. ”Det är ingenting för små öron.” Liam suckade och pappa räddade mig, men han såg inte speciellt glad ut, vilket fick mig att börja skratta. Handen som hon tidigare hade haft helt stilla började röra på sig, så allt blev så mycket jobbigare för mig.

 

När vi alla hade ätit klart och plockat undan allt, placerade vi oss i vardagsrummet. Erica kom ut från mitt spelrum med ett album i handen, ett jag aldrig sett förut. ”Vad är det där?” Clar pekade på det jag tidigare hade funderat över. ”En sen bröllopspresent till er.” Hon sträckte albumet till mig och Clar satte sig ned bredvid mig. På framsidan var det en stor bild på oss när vi stod utanför kyrkan. Vi såg så lyckliga ut, det var nästan så att våra ögon var formade till hjärtan. Clar drog sina fingrar över framsidan. Jag vek undan den sidan och fick syn på den andra, Liams födelseband tillsammans med Clarissas. Under dem hade Erica skrivit hennes känslor kring just det. ”När du Clarissa kom hem och berättade att du var gravid steg paniken i mig. Men tillsammans tog vi oss igenom det, och jag har ett underbart barnbarn.” Clar torkade sina tårar och tittade på mig. Jag kysste henne på näsan, vilket gjorde att hon fick ett litet leende på läpparna. Vi fortsatte bläddra i albumet och kom fram till banden som tillhörde Adriana och Clar. Alla känslor från den perioden kom tillbaka, hur jag behandlade Clarissa. Utan att tänka mig för slog jag ihop albumet och rusade upp till sovrummet. Jag kunde höra hur dem flesta drog efter andan och hur Adriana frågade vad som hände. Allt jag kunde känna var ånger, hade jag behandlat Clarissa rätt, hade hon inte känt sig stressad över allt, och Theo kanske hade överlevt.

 

 

Jag förstod inte vad det var som hände med Justin, men jag såg på honom att han behövde vara själv. Adriana kröp upp i mitt knä. ”Vad var det med pappa?” Både mamma och Pattie satt och tittade mot trappan där han tidigare hade sprungit. ”Jag vet inte gumman.” Hon tittade nästan argt på mig. ”Men gå efter då!” Jag gjorde som hon sa och hon kröp över till Jeremys knä istället. Jag gick upp mot sovrummet med albumet i handen. ”Baby, vad är det? Vad hände?” Han grät där han låg i sängen med ryggen mot mig. Jag kände mig så fruktansvärt hjälplös. Jag la mig ned bakom, och strök honom över ryggen, försökte trösta honom, även om jag inte visste vad felet var. ”Kan du förlåta mig?” Jag förstod inte ett smack av det han ville ha sagt, men jag hade mina aningar om att han även skulle få mig att gråta. ”Varför skulle jag det, eller, vad är det du har gjort som gör att jag måste förlåta dig?” Han snyftade till några gånger innan han vände sig mot mig. ”Vad är det jag ska förlåta?” Han kunde inte ens se mig i ögonen, och frustationen började stiga i min kropp. Jag reste mig hastigt upp från sängen och gick med bestämda steg mot badrummet. ”Gifte jag mig med dig, för att vi skulle bråka ännu mer?” Jag nästan skrek innan jag smällde igen dörren, och låste. Det händer inte ofta att vi låser längre, men nu behövde jag verkligen egen tid. Jag kunde ändå se hur hastigt han reagerade, på mina ord, hur hårt dem tog på honom.

 

Jag lät mina kläder falla till golvet, och jag drog ut min hårsnodd från håret, och lät det falla likt ett vattenfall över ryggen. Jag ställde mig direkt under duschens munstycke och struntade helt och hållet i om det var kallt eller varmt vatten som skulle forsa över mig först. Som tur var, var det inte iskallt, men heller inte lika varmt som jag brukar ha. ”Clarissa öppna.” Jag hade inte hört att någon stod utanför, eller ens försökt ta sig in, men när jag hörde frustationen i Justins röst, kunde jag förstå att han hade försökt att fånga min uppmärksamhet ett tag. ”Kan man få duscha ifred eller?” Min irritation hade inte runnit av mig, sådär som den brukade göra. ”Baby, jag vill inte bråka. Vi har precis kommit hem från vår bröllopsresa…” ”Men säg det till dig själv, jag frågade dig flera gånger vad fan du svamlade om. Skyll dig själv, nu har du gjort mig arg, OCH ledsen. Hoppas du är nöjd.” Jag älskar att vi har en stereo inne på badrummet, den är perfekt i sådana tillfällen, när någon står och är dryg utanför, då är det bara att slå på den, och låta musiken strömma ut i högtalarna som är placerade i varje hörn i badrummet.

 

Jag vet inte vad som hände, men när jag hade klivit ut ur duschen och fått tag i en handduk bröt jag ihop. Tårarna bara rann, och det kändes precis som att livet rann igenom mina händer. Allt jag en gång i livet haft placerat där försvann mellan fingrarna. Jag kunde höra hur Justin ryckte i handtaget, hur han i panik skrek efter hjälp. Jag satt på badrumsgolvet lutad mot väggen, och med ansiktet djupt försjunket i mina händer. Helt plötsligt rycktes dörren upp, och jag kände hur någon kastade sig ned bredvid mig och drog in mig i sin famn. Jag kände genast igen doften som omslöt mina lungor, och det är en doft jag varken kan eller är villig att leva utan. ”Gumman, vad hände?” På samma sätt som jag tidigare hade frågat honom vad som hände, frågade han mig. Och även om jag ville svara, kunde jag inte. Jag fick inte fram ett enda ord, jag bara grät. Han bar upp mig i sin famn, och ut från badrummet för att sedan lägga mig ned i sängen. Adriana och Liam ställde sig bredvid sängen med skräck i blicken. ”Mamma, vad är det?” Jag skakade bara på huvudet. ”Pattie, kan du ta med dig dem ut, jag behöver prata med Justin.” Jag blev själv rädd över allvaret som fanns i min röst, så jag kunde bara tänka mig hur Justin tog det. Hon gjorde däremot som jag sa, men Adriana stretade emot en del, då hon ville veta vad det var med mig.

 

 

Justin kom ut från vår garderob med underkläder åt mig. Han la dem bredvid mig och satte sig sedan i sängen. Det kändes som en mild panik attack, jag har fått mycket värre, men det kändes ändå som att detta var den sista, den fick till och med Justin att vakna till. ”Älskling?” Han försökte sig fram lite smått, och jag hörde att han var osäker på rösten, troligen nervös över hur jag skulle reagera gentemot honom. Jag satte mig upp försiktigt för att dra på mig trosorna som låg bredvid mig, ett par limegröna i spets. Jag vet att det är ett av dem som Justin älskar att jag har på mig, han säger att det är en vacker kontrast mot min solbrända hy. ”Ja. Vi behöver prata. Så du kan väl börja berätta vad det var som hände.” Han satte sig ned i sängen, och jag reste på mig, för att sätta på mig min bh, samt hämta kläder. När jag kom tillbaka ut i sovrummet satt han med ryggen mot sänggaveln, men han kollade intensivt på mig, och sträckte ut sina händer. Utan att tveka kröp jag in i hans famn, och lät mig omsvepas av hans underbara värme och trygghet. ”Jag fick panik när jag såg Adrianas födelseband, och insåg att Theo inte är med oss idag på grund av mina handlingar.” Jag stelnade till, det var nästan så att mina blodfyllda ådror frös till is. Att bara höra honom ta på sig skulden gjorde ont. ”Schyy, säg inte så. Det är inte ditt fel…” Han avbröt mig. ”Det är det visst. Hade jag funnits vid din sida, behandlat dig med den respekten du förtjänar, och framför allt, insett att det var dig jag älskade och ville leva mitt liv med då, hade det aldrig hänt. Du hade inte behövt känna dig stressad över att behöva ta hand om dem själv, jag hade funnits vid din sida, gett dig kärlek, lugn och ro.” Han tog allt så lugnt, hans röst var som sammets, och jag blev kär i honom på nytt.

 

Jag låg i hans famn, med hans armar om min kropp. Allt jag behövde var att få känna och höra hans hjärtslag, det var det som fick mig lugn igen. Samt hur han sakta, nästan som att jag vore ömtålig, strök mig över ryggen, och kysste min hjässa då och då. ”Jag kan inte leva ett liv utan dig. Det finns inte ens på kartan, men när du började svamla om att jag skulle förlåta dig och grejer, trodde jag du hade gjort något. Du var nära på att ge mig en hjärtinfarkt. Jag trodde du i stort sett hade gett dig fan på att lämna mig, en vecka efter att jag gift mig med dig.” Han ryckte till under mig när jag sa det sista. ”Jag kommer aldrig lämna dig, aldrig. Det finns inte ens på kartan att jag går från detta liv tillsammans med dig, till ingenting.” Tillsammans låg vi där i sängen, vi sa inget till varandra. Tillslut knackade det på dörren och den sköts upp. Adriana stod i dörren med tårar i ögonen. ”Men lilla gumman, vad är det som har hänt?” Hon gick sakta mot sängen samtidigt som jag satte mig upp i famnen på Justin. Hon kröp upp mot mig och in i min famn, utan att säga något. ”Bråkar ni?” Jag såg på Justin att han inte gillade vad hon sa, hon är hans prinsessa, och allt hon gör påverkar honom på ett sätt jag aldrig kommer förstå. ”Nej gumman, det gör vi inte. Vi pratade bara.” Jag kunde känna hur hon slappnade av, och höll i mig hårdare.

 

 

Flera månader gick, och vintern kom, det var faktiskt nyårsafton, och vi hade inget vi skulle göra. Barnen ville bara vara hemma och ta det lugnt, så vi höll med dem. Vi ville ringa in det nya året med alla våra barn, inte ens våra föräldrar fick vara med, utan det var bara jag och Justin, tillsammans med våra tre musketörer. Adriana var ute på gården och lekte i snön, och av bara farten då jag gick förbi ena fönstret fick jag se att hon inte hade någon mössa eller vantar. ”Adriana Bieber. Du kommer genast hit och sätter på dig mössa och vantar.” Hon suckade och kollade upp på mig. ”Jaja.” Utan att säga emot tog hon på sig mössan och vantarna för att sedan springa iväg till sin påbörjade snögubbe. Hon hade sådan tur att det var kramsnö ute, min lilla trollunge. Justin befann sig inne i sin studio, han höll på att jobba på sin nya platta tillsammans med massa andra kändisar. Han gillar att göra olika samarbeten med andra människor, och inget han gör blir dåligt.

 

”Liam, gå och sätt på dig varma kläder nu, men du behöver inga täckbyxor, och så hjälper du Adriana.” Jag och Justin plockade undan maten och städade undan allt annat skit under tiden dem bråkade och tjafsade med varandra i hallen. Jamie låg och sov i sin stol, så han var redan klar. Justin smög upp bakom mig. ”Ska vi åka eller?” Allt var egentligen undan plockat, men jag höll på att diska, vilket började gå Justin på nerverna. Diskmaskin ni vet. ”Ja, det ska vi. Förlåt.” Han vände mig om och tittade på mig. ”Vad ber du om ursäkt för?” Jag började skratta lite. ”För att jag diskar när vi har diskmaskin.” Han kysste mina läppar och pressade sin kropp närmare min. ”Mamma, pappa, ska vi stå här och svettas ihjäl innan ni kommer?” Adriana stod i dörröppningen med armarna i kors och lutade sig på ena benet. Det såg så sjukt sött ut. ”Självklart inte, vi kommer nu.”

 

Justin parkerade bilen på platsen jag höll varmast om hjärtat. Det var här jag och Justin tillbringade i stort sett våra unga dagar, vi grät tillsammans på den platsen, och vi hade våra mysiga stunder där. Han tog Jamies på ena armen och flätade samman våra fingrar med den andra. Adriana och Liam sprang och lekte med varandra en bit in i skogen. Ni alla vet nig vart vi var på väg. Berget, klippan. ”Vad gör vi här pappa?” Adriana stod framför Justin på klippan och tittade ut över sjön och solen som nästan hade passerat horisonten. ”Det var här jag insåg att jag älskade din mamma.” En lätt rodnad tog över Adrianas kinder, som redan var lite rosiga. ”Mamma, du då? Vad känner du för den här platsen.” Nu var det Liam som stod vid mig. ”Jag älskar det här stället. Det är hit jag har gått om jag och Justin har bråkat. Eller så har jag varit här med honom när vi ville komma undan från våra föräldrar.” Jag tog en kort paus, vilket Liam förstod. ”Jag vill att ni ska veta hur mycket vi älskar er.” Jag satte mig ned på huk och drog in både Liam och Adriana i en kram. Jamie och Justin fick en kram sedan. Och Justin fick en kyss. ”Jag har väl sagt till dig att du är anledningen till att jag lever.” Dem där brinnande kloten i Justins ögon fick fart, och han pressade sina läppar mot mina.


 
 
Ni funderar säkert varför detta kapitel helt plötsligt blev så mycket längre än alla andra. Ja, det beror ju på att detta var det sista. Det är med tårar i ögonen som jag skriver detta. :'( Självklart kommer det två stycken Epiloger, som lovat, en från Justin's POV och en från Clarissa's POV. 

Jag hoppas verkligen att ni inte kommer hata mig nu när slutet är här. Tro mig, jag hatar mig själv en aning. Egentligen hade jag kunnat fortsätta hur länge som helst, men ah, det känns upprepande allt som händer dem. Och det är bättre att sluta och gå vidare. Novellen kommer alltid finnas kvar för dem som vill läsa den igen, och igen. :)


Kom igen nu, ge mig kommentarerna som ni tycker jag är värda! =)

Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter one hundred-ten.



 

Bröllopsnatten, det är den alla ser fram emot, men jag vet redan vad jag får, och har. Jag har den mest underbara kvinna jag någonsin har träffat, det är hon som gör mig lycklig. Hon har gett mig en dotter, som säger minst en gång om dagen hur mycket hon älskar mig, och Clar gav mig en son, som jag ska lära allt jag kan. Men jag kommer absolut inte välja hur dem ska leva sina liv, vill Jamie börja på balett får han göra det, men jag kommer att se till att dem mår bra, och blir lyckliga. Mitt kött och blod är det viktigaste. Jag lät Clar gå in före mig, då jag stannade kvar i två sekunder och drog in den friska luften i lungorna. Jag kunde inte må bättre än i just det ögonblicket, och kunde absolut inte klättra högre upp. När jag kom tillbaka in till Clarissa låg hon i sängen med handduken runt sin vackra kropp, och hela sängen var full i röda rosblad. Försiktigt lät hon handduken glida ned på varsin sida om hennes kropp, och allt jag kunde se var tjejen jag valde att gifta mig med. Hon sa ingen, utan låg bara där och såg så vacker ut bara hon klarar av.

 

Jag la mig ned på rygg, men drog med mig henne upp över mig, hon satte sig gränsle över mig, och helt utan att jag själv egentligen var med på det så förflyttades mina händer till hennes bröst. Ett leende tog över hennes läppar och hon la sina händer över mina, och pressade ned sin kropp över min. Våra läppar smälte ihop och vi kysstes, samtidigt som jag smekte henne över ryggen, och hon drog sina fingrar genom mitt hår. ”Jag vill ha dig. Som aldrig förr.” Viskade hon mot min bara hud, hon kysste mig ned över halsen, och vidare mot bröstet och magen. För att slutligen reta gallfeber på mig, genom att kyssa mig kring handdukskanten. Sakta lät hon den glida, precis som hon gjort på sig själv innan, ned på varje sida om min kropp. Utan att tveka tog hon mig i munnen, och aldrig i hela mitt liv har den ilningen gått genom kroppen, jag har aldrig känt den känslan innan, inte ens förra gången hon gjorde det. Hon smekte min mage samtidigt med sina händer, och drog naglarna över min hud, dem två sakerna tillsammans var näst intill outhärdligt. När jag var så hård jag kunde bli slutade hon, men hon hann knappt sätta sig upp ordentligt innan jag kastade runt henne på rygg.

 


 

Jag såg på honom att han gillade det jag gjorde för honom. Hans leende på läpparna bevittnade bara om att han tänkte ge igen, till och med värre kanske. Hämndlysten, var det enda jag kunde komma på. Han kysste mina läppar samtidigt som han lät sina fingrar leka inuti mig, rysning efter rysning gick över min ryggrad, och han pressade in ett till finger. För att inte visa honom hur han påverkade min kropp tryckte jag mina läppar hårdare mot hans, och försökte tänka på annat. Min första orgasm var absolut inte långt borta, vilket gjorde allt ännu svårare. ”B-baby.” Han log mot mina läppar, vilket bara kändes frustrerande. Jag lät inte honom komma av en anledning, och så gör han tvärt emot mot mig. Precis när den skulle ta fart släppte han taget om mig, och tog ut sina fingrar. Hela min kropp slappnade av, och det var det sjukaste jag någonsin har upplevt. Jag kunde andas, och hjärtat började slå i jämn takt. Justin placerade sin ena hand över bröstet på mig, han hörde nog garanterat mina hjärtslag, så han ville känna dem också. ”Det är helt sjukt.” Jag kollade fundersamt på honom, samtidigt som min puls la sig en aning. ”Vad?” Han vände blicken mot mig. ”Att jag har den här effekten på dig, efter snart 8 år tillsammans.”

 


 

Jag krokade benen kring midjan på honom och fick ned honom på rygg. Jag har aldrig i hela mitt liv velat ha honom så mycket som jag ville då, min kropp skrek, så högt att det ekade i mitt huvud. Han var fortfarande hård så jag gränslade honom, när vi två blev en och samma människa, samma själ kunde jag nästan läsa hans tankar. Jag kände hur hans hjärta slog, och hur hans puls ökade. Vi var ett med varandra. Jag var helt stilla till en början, och vi tittade bara kärleksfullt på varandra. Samma blick och brinnande ögon han hade haft i kyrkan, hade han då. Han greppade tag om mina höfter, och lyfte upp mig en aning, för att själv kunna stöta, djupt och hårt, samtidigt som det var helt fantastiskt och intensivt. Jag svankade så att han kunde komma längre in i mig, jag kan inte beskriva känslan i kroppen, så jag tänker inte ens försöka. När han minst anade det klev jag av honom, han såg nästan lite rädd ut, av att jag bara skulle sluta, men när han såg mina ögon, förstod han. Jag ställde mig på knäna, med händerna på sänggaveln, och han trängde in i mig bakifrån.

 

Intensivt nafsade han mig i nacken och smekte mina bröst, samtidigt som han stötte in i mig. Efter några kraftfulla stötar kunde jag känna hur hela hans kropp spände sig, och han fyllde mig. I samma sekund som han kom, kom även jag, och min kropp spände sig i en båge. En båge som gjorde att hela min kropp förlorade medvetandet. Jag har aldrig någonsin kommit så kraftigt, och jag piggnade till några minuter senare. Justin stod bredvid mig med en stirrande blick när jag slog upp mina ögon. ”Baby…” Jag placerade mitt pekfinger över hans läppar, i en gest av att han inte skulle säga mer. ”Jag mår bra. Det där var det kraftfullaste jag någonsin varit med om. Vad gjorde du?” Han började skratta, samtidigt som han kysste mina läppar, samt än en gång pressa in sina fingrar i mig. ”Gör inte såhär mot mig, jag ber dig.” Han hånlog bara mot mig, samtidigt som min orgasm var på väg. Han lät den komma, och han lät den passera. ”Jag vill ge min fru det bästa.”

 

Jag hoppade in i duschen och tvättade av mig snabbt innan jag lät Justin hoppa in efter mig. Klockan hade sedan länge passerat 5 på morgonen, och det kändes verkligen i kroppen. Jag var helt slut, och absolut inte bara för att vi precis hade legat med varandra, utan mer för att det hade varit en lång dag, och en lång dag före. När jag hade fått på mig ett par trosor klev han ut ur duschen, och virrade en handduk runt midjan. Jag kammade ut mitt hår när Justin plötsligt kysste mig i nacken, och drog sina fingrar på min mage, så att en rysning framkallades. ”Jag blir mer och mer kär i dig för varje dag som går. Jag är livrädd för vad du kan få mig att göra om några år. När jag nu idag gör vad som helst för dig, och mer därtill.” Hans ord satte sig rakt i min själ, hur han uttalade dem, och hur allvarlig hans röst var när han gjorde det. ”Sluta.” Jag tittade inte längre på min egen spegelbild, jag ville egentligen inte visa honom hur mycket hans ord träffade mig, hur påverkad jag blev. När jag tänkte tillbaka på allt vi har gått igenom, kände jag hur några få tårar lämnade sin trygga plats och banade väg ned för mina kinder. Han skulle inte få se dem, så jag krånglade mig ur hans grepp och gick ut till sängen för att lägga mig ned, med ryggen mot honom.

 

”Clar, sa jag något som var fel?” Hans röst lät osäker, vilket gjorde ont. Jag ville inte såra honom, men jag skulle göra det om jag svarade honom. Jag låg helt stilla och bara stirrade in i väggen. Han la sig ned bredvid mig, och jag kände hur han drog in mig i sin famn. ”Baby, gråt inte. Snälla, jag ber dig. Vad sa jag som gjorde dig ledsen?” Jag snörvlade till en gång, men torkade sedan mina tårar. ”Nej, du sa inget. Det var bara så mycket som kom upp i mitt huvud…” ”Vadå?” Han kysste mig på kinden, och pressade sin kropp om det ens gick, ännu närmare. ”Det är så mycket känslor i luften. Jag älskar dig, över allt annat på hela jorden. Men, ta inte detta fel nu, men ibland känns det som att jag älskar dig för mycket. Så det ibland gör ont, då du går upp på morgonen utan att ge mig en morgon kyss, eller säga att du älskar mig. Det är liksom saker som jag tar förgivet nu, det har blivit en vana, en drog. Och dem gångerna som jag inte får det, eller får höra det, då gör det ont.” Jag vände mig om, för att få se hans ansikte, och framför allt, för att han skulle kunna se mitt, och förstå att jag absolut inte menade något dumt. Han strök mig över kinden, och kysste mina lätt fuktiga läppar.

 

Efter en lång och ganska underbar tystnad mellan oss bröt han den tillslut. ”Jag hoppas att du vet att jag älskar dig, så sjukt fruktansvärt mycket. Och är det som du säger, att jag vissa dagar inte har kysst dig på morgonen eller sagt att jag älskar dig, så ber jag om ursäkt. Även om det inte går att göra ogjort, eller gjort i detta fall. Men jag hoppas du förstår att oavsett vad som händer i livet, så är det dig jag älskar. Det är dig mitt hjärta slår för.” Hans underbara röst, hans markerande kindben som rörde sig när han pratade, hans eldklot till ögon, finns inget med den mannen som inte är perfekt, ibland är det nästan så att jag funderar över om han ens är mänsklig. Egentligen borde det vara förbjudet att vara så vacker och så perfekt som han, men samtidigt är jag så fruktansvärt glad över att han är min. Det är hans efternamn jag, och mina barn bär. ”Jag vet, det var dumt av mig att ta upp det där. Jag vet att du älskar mig, annars skulle vi inte ligga här, vi skulle inte ha två underbara barn tillsammans, och vi skulle framför allt inte heta likadant i efternamn.” Hans lekfulla leende nådde hans läppar, och han pressade dem hårt mot mina. När vi båda tog luft öppnade vi munnen samtidigt. ”Jag älskar dig, tills döden skiljer oss åt.”


 
 
Förlåt för dessa ord nu, men ni är riktigt värdelösa på att kommentera. Och ni som har gjort det, behöver absolut inte ta åt er av det där. Ha en trevlig helg allesammans. ♥♥♥

Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter one hundred-nine.

 

Flygresan gick hur bra som helst, jag sov hela tiden då jag var fruktansvärt trött i benen, och fötterna. Med huvudet mot Justins axel kunde jag somna innan vi ens hade lyft från marken, Justin strök mig hela tiden över armen vilket var lugnande. När vi hämtade ut bagaget kunde jag känna värmen mot min bara hud, jag ville inget annat än kasta kläderna och hoppa i havet. När väskorna var i våra händer gick vi mot bilen som skulle ta oss till hotellet. Justin hade verkligen tagit mig till paradiset, vattnet var korallblått och solen stekte verkligen. I bilen satt vi tätt omslingrandes med varandra och tittade ut genom fönstret, på alla vackra palmer och folket som gick förbi. ”Du förstår inte hur lycklig jag är med dig i mina armar.” Han kysste min kind, och borrade in sitt ansikte i mitt hår, vilket gav mig rysningar över hela kroppen. ”Jag är lycklig bara du finns.” Ett leende nådde hans läppar, och han pressade dem mot mina.

 

När vi kom fram till vad jag trodde skulle vara ett vanligt hotell tappade jag hakan, bokstavligen. Vi hade en egen stuga, byggd på vattnet, så vi fick åka en liten motorbåt till den. Han som jobbade på hotellet bar in väskorna medan jag verkligen koncentrerade mig på att inte trilla i vattnet. Justin bar upp mig med ett stort leende på läpparna, och bar mig över tröskeln in i rummet, återigen. Han la ned mig försiktigt på sängen, men nöjde sig inte med det, utan la sig halvt över mig och kysste mina läppar. Mannen som tidigare bar in väskorna harklade sig bakom oss, så jag började skratta. ”Det är bara säga till om det är något, Mr. and Mrs. Bieber.” Justin ställde sig upp och skakade hand med honom. ”Tack.” Han la sig ned igen på samma sätt och jag slog benen runt hans midja och fick ned honom på rygg så jag kunde sätta mig gränsle över hans ben. Han satte sig upp och la sina armar runt mig, för att sedan dra ned min dragkedja på klänningen. Det enda jag egentligen hade i mitt huvud just då var min tatuering, han hade inte sett den, eller han visste inte ens om att jag hade gjort en. Så jag ville se hur han reagerade.

 

När han hade dragit ned den helt la han ned mig på rygg igen, och lirkade av mig klänningen. När han såg min gaddning över hela högra sidan drog han sina fingrar löst över den, och hela min hud knottrade sig. ”Baby, när har du gjort den här?” Han såg så förvånat ut samtidigt som det såg ut som att han gillade den. ”I torsdags. Kan du läsa noterna?” Jag vred min kropp så han såg hela och om ens möjligt ett större leende spred sig över hans läppar. ”Det är ju en del av All I Want Is You. Du gjorde just min dag om det ens gick, mycket bättre.” Han fortsatte smeka min hud lätt, och kysste mig över tatueringen. ”Gjorde det ont?” Jag nickade lite löst, men han såg det. ”Ja, en aning. Men det var värt det.” Han närmade sig mina läppar, men vek av precis som att han ångrade sig, och kysste mig på halsen och vidare ned över nyckelbenet istället, men sen la han sig över mig igen och kysste mig. Han hade gett mig den reaktion jag ville ha, han älskade den. Han förstod innebörden med den också, han förstod att det var honom jag skulle leva mitt liv med. Jag hade en del av honom på mitt ringfinger, och jag hade en del av honom permanent på min kropp.

 

”Snälla, kan vi sova en stund?” Justins ögon gick i kors efter att varit vaken hela dagen, plus flygresan. ”Självklart, kom.” Jag låg i mina underkläder i sängen medan han sprang omkring, men han gjorde som jag sa och droppade alla sina kläder, samt la sig ned bredvid mig. Han drog in mig i sin famn och kysste mig på halsen. Jag låg och skruvade på hans ring tills jag hörde och kände att han somnade. Hela han slappnade av, så jag vände mig om i hans famn och låg och tittade på honom. Han såg så fridfull ut, han såg nästintill död ut. Precis som att han inte hade några bekymmer, och tillslut somnade även jag. När jag vaknade, hörde jag massa ljud, och Justin låg inte bredvid mig. Jag hade inte ens hunnit kolla in hur den där lilla stugan såg ut, eller vad som fanns, men innan jag hann kliva upp kom Justin in med en bricka i handen. ”Sovit gott?” Solen var på väg att gå ned för natten, så jag förstod att vi skulle bli uppe halva natten innan vi kunde somna igen. ”Ja, med dig bredvid mig sover jag som en prinsessa.” Han log, och kysste mina läppar. ”Du är min drottning.” Han ställde ned brickan på sängen, med champagne och jordgubbar doppade i choklad.

 

Jag satt mellan hans ben, och lutade mig mot hans bröst, och jag kunde utan tvekan både höra och känna hur hans hjärta slog. Det kändes nästan som att det var på väg att hoppa ut ur bröstet. Jag var tvungen att vända mig om, så jag satte mig med benen på varsin sida på honom. ”Baby, ditt hjärta. Varför slår det så hårt?” Han log mot mig, och tog min hand för att lägga det över bröstet. ”Det slår för dig, och det slår hårdare och hårdare för varje dag.” Jag visste att han skulle säga så, för det var likadant för mig. Mitt hjärta kunde ibland hoppa över ett slag, eller kanske till och med slå tre gånger, hårt i bröstet. Ibland var det lite skrämmande, men jag vande mig vid det. ”Våra hjärtan slår för varandra. Våra händer passar som handen i handsken, och framför allt. Jag passar grymt bra i ditt efternamn.” För varje mening jag sa flyttade jag mig närmare honom, och tillslut var jag så pass nära att jag kunde känna hans läppar mot mina, men ändå inte. Det kittlade lite när jag bara kände en millimeter av honom mot mig. Han bet mig löst i läppen och drog sina fingrar över min bara rygg.

 

”Menade du verkligen att du blev kär i mig första gången du såg mig?” En lätt röd nyans nådde Justins kinder, och det glädje mig en hel del, att jag faktiskt lyckades göra honom generad. Vi satt tillsammans i den lilla soffgruppen som gjorde att man till och med kunde doppa fötterna i havet. ”Ja. Det blev jag. Jag trodde inte att kärlek vid första ögonkastet existerade, men du visade mig motsatsen. Du kan till och med fråga mig om vad du hade för kläder på dig. Jag minns allt.” Jag blev chockad, trodde inte att jag hade gett honom ett sådant intryck, men jag var tvungen att få veta. ”Som vad?” Jag vände mig om och satte mig mitt emot honom, för att se honom. ”Du hade en gul fodralklänning med svarta kilklackar. Och ditt hår var tuperat.” Han behövde inte ens tänka tillbaka, han visste. ”Oj, jag trodde du skoja.” Han skakade på huvudet. ”Aldrig att jag glömmer något sådant. Jag kommer ihåg allt som har med dig att göra. När vi blev tillsammans såg jag dig som min framtid. Och se vart vi är idag.” Han strök mig över kinden.

 

 

När klockan närmade sig 2 på natten började jag bli trött, jag gäspade några gången innan Justin reagerade över det. ”Är du trött?” Jag låg mjukt i hans famn, med hans armar om mig, så jag nickade lite mot hans bröstkorg. ”Ja, men jag måste duscha innan jag går och lägger mig.” Han bar upp mig i sin famn och bar in i min i badrummet som förövrigt såg ut som en kristallsalong. Han ställde ned mig på golvet men pressade mig mot väggen, och kysste mina läppar som om det vore sista gången. Han tog tag om mina ben och lyfte upp dem efter sidorna på honom, och pressade mig ytterligare mot väggen, så att han inte ens behövde hålla i mig. Jag satt där jag satt, och jag kunde utan tvekan känna hur han växte mot mig, jag behövde inte ens röra honom för det. Han placerade båda sina händer runt min hals, och kysste mig. Utan att jag egentligen förstod varför jag tänkte, så kunde jag inte skaka av mig tanken om att han utan tvekan skulle kunna strypa mig. Hans händer räckte utan tvivel runt min hals, men det var en sav sakerna jag älskade med honom, hans stora manliga händer. Han släppte ned mig på golvet, så på ostadiga ben stod jag där, fortfarande mer naken än honom. Jag drog av honom hans tröja och kysste honom på halsen, samt drog mina naglar försiktigt över ryggen på honom.

 

Med våra läppar tryckta mot varandra backade jag in i duschen med honom efter mig. Han släppte inte min kropp med sina händer utan pressade våra kroppar om det ens gick närmare varandra. Hans tunga lekte sig in i min mun, och tvärt om, vilket fick kyssen att övergå till hångel. Duschen sattes på och vi avbröt oss, vi kom överens om att duscha, och sedan fortsätta i sängen. Jag plockade ur alla miljoner hårspännen jag hade i håret och tvättade det noga med både shampoo och balsam, så att det enkelt skulle gå att borsta ut det. Justin tvättade min kropp, noggrant, och jag var den första som klev ut. Med en handduk lindad kring kroppen gick jag ut på den lilla altanen som fanns, och satte mig ned med fötterna i havet. Massa tankar for igenom mitt huvud, hur jag av alla människor på denna jord kunde vara där, tillsammans med Justin. Han älskade mig, och har nog alltid gjort det, även om Selena funnits med i bilden, vilket hon inte gör mer. Jag kände ett par armar runt min kropp och någon som kysste mig på hjässan. ”Kommer du?” Han sträckte ut handen åt mig, som jag tog och han drog upp mig.


 

Jag hoppas verkligen att ni gillar detta kapitel. :) Och jag såg att det var fler av er som saknade, att en vän eller två skulle hålla ett tal om Justin och Clarissa i förra kapitlet. Jo, jag vet. Men jag kunde inte komma på något bra. =/ Nu är det dock inte många kapitel kvar. Det känns hårt som fan. Verkligen. Men jag älskar er alla ändå. ♥♥♥


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter one hundred-eight.


 


 

Alessa och Jen tog med sig Adriana, och Ryan tog med sig Liam ut från rummet som jag och Clarissa befann oss i medan alla gästerna lämnade kyrkan. Hon stod mot väggen, på näst intill skakiga ben, vilket jag kan förstå då hon hade stått och gått i sina höga klackar mycket mer än hon gjort innan. Jag lyfte upp henne utan att hon var beredd på det. ”Hey, vad gör du?” Hon skrattade till, men placerade ändå sina armar runt min nacke och kysste mig på kinden. ”Tyckte synd om dig som stod där och skakade, Mrs. Bieber.” Det klingade i mina öron när jag uttalade henne som min fru. Hon kysste mina läppar lugnt men ändå intensivt, samtidigt som jag satte ned henne i soffan som stod i rummet. Jag kunde höra hur hon pustade ut då hon inte behövde stå mer. ”Jag gillade det du sa, säg det igen.” Ett lekfullt leende nådde hennes läppar och hon strök mig lugnt över kinden. ”Mrs. Bieber.” Hon log, om ens möjligt ännu större och kysste mina läppar.

 

Prästen knackade på dörren och kollade in lite grann. ”Nu kan ni gå ut.” Jag reste mig upp för att kunna hjälpa Clarissa upp på stadiga fötter. Vi kysstes innan vi tillsammans lämnade rummet hand i hand. Jag kunde höra alla gästerna utanför den stora porten till kyrkan, och jag fruktade vad som skulle hända nu. Portarna öppnades och ett högt jubel tog över den annars så tysta kyrkogården. Mamma stod på sidan med Jamie i famnen och hon fällde ännu fler tårar än inne i kyrkan. Alla började kasta ris på oss, och vi gick igenom gången dem hade skapat. Nästan längst fram vid bilen kunde jag skymta en gestalt som jag bara ville kasta där ifrån, Alexander. Så när vi kom fram till honom ställde han sig i vägen, och jag trodde han skulle vara otrevlig, men han sträckte fram sin hand mot mig. ”Ta hand om henne, hon förtjänar det. Och framför allt Liam.” Clarissa stod stel som en pinne bredvid mig, men hon slappnade av när hon hörde vad han sa. ”Tack. Det ska jag verkligen göra.” Alla människor runt om oss stod med breda leenden och tårar i ögonen, och jag tror inte att någon hörde vad han sa, eller förstod vem han var, mer än Erica. När vi kom fram till limousinen som skulle ta oss till ett hotellrum, där vi skulle få spendera i alla fall en timme ensamma, innan vi skulle till festlokalen, så vände vi oss om, vinkade och kysste varandra. Jublet och lyckan spred sig bland alla människor.

 

 


 

När Justin dumpade Clarissa och gick tillbaka till Selena sista gången trodde jag att det var för alltid, att jag aldrig skulle få se min son tillsammans med mamman till mina underbara barnbarn igen, det gjorde ont, men dem lyckades lösa det, och dem kom igenom det. Alla par har en svår tid, annars blir nog ett förhållande ganska tråkigt och enformigt, men att dem två tillsammans var så starka, hade jag aldrig trott. Jag var garanterat den stoltaste personen i kyrkan under dagen, att se sin enda son, göra det viktigaste beslutet i ens liv, det satte sig rakt i hjärtat. Mamma och pappa var stolta, men deras stolthet kunde inte tävlas med min. Utan pappa hade aldrig Justin varit den personen han är idag, och det kan jag bara tacka honom för. Justin vet om det, och han tar hand om sin mormor och morfar, dem har fortfarande en bra kontakt, och dem älskar Clarissa, samt dem tre musketörerna, Liam, Adriana och Jamie.

 

 

 

”Brudparet har anlänt.” Vår underbara vän till familjen, DJ Tay James stod vid DJ bordet och skötte all musik, och pratade hejvilt med alla gästerna via mikrofonen, men när Justin och Clarissa kom in hand i hand tillsammans banade folket en väg åt dem, och blev omedelbart tysta. Man skulle kunna höra hur en nål föll till golvet. Gästerna såg nog hur lyckliga dem var tillsammans, men jag som mamma kunde utan problem känna samma lycka i bröstet som min son gjorde. Clarissa hade innan dem åkte hit tagit av släpet på klänningen då det absolut inte skulle kunna gå eller sitta med det, och absolut inte dansa. Justin förde ut henne på dansgolvet och snurrade henne ett varv innan han med mjuka rörelser drog in henne i sin famn, samt kysste hennes läppar.

 

Adriana kom smygandes över golvet mot mig, så jag lyfte upp henne i min famn. ”Vad fin min mamma är, jag vill också vara så fin när jag gifter mig.” Jag har aldrig tidigare hört henne så sårbar på rösten, inte av att hon var ledsen utan av att hon var rörd. Jag kunde riktigt höra hur hon längtade efter att själv få genomgå något sådant. ”Du kommer vara lika fin, om inte finare.” Hon kramade om mig hårt. ”Jag älskar dig farmor.” Kan man annat än säga samma sak tillbaka till sitt underbara barnbarn. Liam befann sig någonstans med Jazmyn, och Jamie satt i Jeremys knä, där han verkade stormtrivas. Han hade inte gett ifrån sig ett enda litet knyst under hela ceremonin, vilket brukar vara ovanligt när det kommer till så små barn.

 


 

Det kändes så kostigt att stå i centrum av en sådan stor grej, alla blickar var på mig. Justin förde mig på dansgolvet precis som att han inte gjort annat i sina dagar, samtidigt som han nynnade på låten som spelades. Våra huvuden var lutade mot varandra så jag kunde utan tvekan höra honom, och känna hur han ibland skickade iväg elektriska impulser genom att blåsa lite mot min nacke eller min hals. När vi hade dansat ett tag kunde jag skymta bredvid mig att Scooter bjöd upp Carin till en dans, och att Jeremy tog med sig Pattie ut på dansgolvet. Mamma satt på sidan med Jamie i knä, men blev sedan tvungen att ge honom till Diane när Kenny bjöd upp henne. Jag lyfte upp mitt huvud så att jag kunde se Justin i ögonen, han hade fortfarande den där glödande blicken, precis som två eldklot. Hans läppar närmade sig mina och jag gjorde absolut inget för att få honom att sluta, snarare tvärtom. Hans läppar mot mina var som en glödande beröring, min hud brann nästan. När vi tillslut släppte varandra för att hämta andan fick jag se att Liam stod och dansade, tillsammans med Jazzy. ”Kolla vad söta dem där är.” Jag viskade, men Justin hörde mig, precis som att det inte var någon annan är han och jag där.

 

Både jag och Justin stod med samma kniv i handen redo att skära tårtans första bit. ”Vill du ha choklad, eller vanilj?” Han viskade mot min nacke vilket fick hela min rygg och hals att knottra sig, utan att jag hade något att säga till om. Han märkte min förmåga att i stort sett smälta under hans ord, så han skrattade till. ”Choklad.” Vi snurrade tårtan så den delen kom mot oss. Tillsammans skar vi ned första delen, och kamerorna runt om oss smattrade hejvilt. Vi kollade på varandra och log, när vi flyttade kniven och skar den andra, så att vi fick oss en tårtbit. Han tog en sked och fyllde den med en ganska stor bit, vilket fick mig att börja skratta. ”Har du tänkt ge mig den där biten?” Han nickade och förde den mot min mun, jag hade inget annat att göra än att gapa, så jag gjorde det. Den smakade sjukt gott, men det blev för mycket. Jag tog en annan sked och gjorde likadant mot honom, bara det att jag smetade lite grädde på hans kind också, vilket fick alla gästerna att skratta till.

 

Jag och Justin satt ned i en soffa på sidan av alla borden just för att få vila fötterna och för att få spendera tid tillsammans med våra underbara barn. Adriana satt i Justins knä, men hon gäspade med jämna mellanrum, Jamie hade redan somnat i mitt knä, och Liam satt mellan oss. ”Mamma, jag tycker du är vacker ikväll.” Mellan alla gäspningar Adriana visade öppet fick hon fram en hel mening. ”Gumman, ingen är vackrare än dig idag.” Hon rodnade och borrade in sitt ansikte i bröstet på Justin. Han strök henne över ryggen och pussade henne på hjässan. Liam skulle sova hemma hos Jeremy, Adriana hemma hos mamma och Diane ville ha Jamie, så alla blev utspridda på olika ställen. ”Vart ska ni åka någonstans?” Liam tittade på Justin som sedan tittade på mig med ett brett leende. ”Det kan jag inte säga, för din mamma vet inte om det.” Liam tittade på mig och log hånfullt, precis som Justin alltid brukar göra.

 

Justin fick i uppdrag att välja en grej som han ville ha på festen, och han valde ett fotobås, där vem som helst kunde gå in och ta en bild. Jag tror att alla gästerna gillade den idén, då det alltid satt någon där inne tillsammans med sin partner eller en vän. Vi såg hur Scooter och Carin gick in tillsammans, så Justin sprang dit och kikade förbi draperiet som satt där, och precis när han kollade in blixtrade det till. Jag skrattade till och gick bort till honom. Både Scooter och Carin skrattade tillsammans med Justin. Jag hade sedan en tid tillbaka bytt ut min brudklänning till en kortare men fortfarande vit. Jag kände inte för att flyga i den, och dra åt mig mer uppmärksamhet än vad Justin i vanliga fall brukar göra. Alla gästerna hade sedan en stund lämnat lokalen för att ännu en gång bana en väg åt oss fram till bilen som skulle ta oss till flygplatsen. Mamma stod på sidan så jag kramade om henne. ”Jag älskar dig mamma.” Hon log mot mig, och kysste mig på kinden. ”Jag älskar dig med.” Adriana kom fram till mig så jag satte mig på huk så jag kunde krama om henne. ”Jag kommer sakna dig.” Några tårar rann från hennes öga, så det tog emot lite att behöva sätta sig i bilen. ”Jag kommer sakna dig med, men vi är snart hemma igen.” Justin lyfte upp Liam och jag Adriana och tillsammans kramades vi alla. Jamie låg och sov i sin vagn, så han fick en puss i pannan av oss båda, innan vi satte oss i limousinen.


 

Ett ganska så mycket längre kapitel än vanligt. :) Hope U Like It. ♥♥♥

 

Tack så hemskt mycket för alla kapitel på förra kapitlet, så fruktansvärt glad att ni gillade det, och att det hade den effekten på er som det hade. :) Berätta gärna för mig vad detta kapitel gjorde med er. :)


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter one hundred-seven.


 


 

Modet jag hade känt i kroppen i stort sett hela dagen sjönk på en gång då dörren öppnades och jag fick se Alexanders ansikte. Jag ville inget annat än bara sjunka genom jorden, eller personligen kasta ut honom. Jag tror att Justin kände hur hela min kropp stelnade till, för han strök mig över båda handryggarna och fick tillbaka mig till verkligheten. Med ett milt leende på läpparna kunde jag se honom mima, Jag älskar dig. Vilket fick mig att förstå att inget kunde komma mellan oss, inte nu, eller aldrig. Prästen fortsatte babbla massa saker som egentligen var helt meningslösa. Både jag och Justin tittade på varandra med kärlek i blicken. Ibland blickade jag ut över alla som satt på bänkraderna, vissa satt och torkade sina ögon, då dem troligen grät en skvätt, vilket jag också hade gjort om jag inte stått här, framför min underbara pojkvän. Återigen kom jag tillbaka till verkligheten när prästen gav ett intryck av att jag skulle lyssna på honom. ”Nu överlåter jag ordet till dig Justin.” Jag vek tillbaka mitt huvud mot Justin och jag fick se något jag aldrig tidigare sett, hans ögon brann, av ren lycka.

 

”Första gången jag såg dig, blev jag kär. Jag har aldrig sagt det till dig, men jag vet att du har känt det. Vi har tillsammans gått igenom en hel del, jag har varit nära på att förlora dig, och då menar jag inte bara alla idiotiska misstag jag gjort, utan då menar jag mer att du skulle lämna mig och jordens yta. Tillsammans har du och jag två underbara barn, och jag fick ett med på köpet när jag blev förälskad i dig. Jag älskar alla tre, lika mycket som jag älskar dig. Theo finns med oss, varje dag hela tiden. Han tittar ned på oss, och jag hoppas han ser att jag är lycklig tillsammans med dig. Det är då jag mår som bäst, tillsammans med dig. Jag älskar dig, då, nu och föralltid.”

 

Jag blev helt paff, helt förtrollad. Hans ord träffade mig rakt i både hjärtat och själen. Han visste exakt vad han skulle säga för att få mig att bli kär i honom på nytt. En ensam tår lämnade mitt öga och tog sig den vanliga vägen ned över min kind, det var inte så att jag blev ledsen, utan det var bara just den tåren. Justin torkade lugnt och försiktigt bort den med sin tumme, troligen rädd att han skulle förstöra mitt smink, vilket jag inte hade brytt mig i om han gjorde. Prästen harklade till sig en aning, vilket kanske inte var meningen precis, men det fick oss båda att vända uppmärksamheten mot honom. ”Så vackert! Nu är ordet ditt, Clarissa.” Han vek sin blick mot mig, och jag svalde innan jag började.

 


 

När jag hade sagt det jag ville säga till henne, egentligen var det mycket mer jag hade på tungan, men jag ville ändå inte ta upp hela dagen i kyrkan bara för att förklara min kärlek till henne, det skulle jag ändå göra hela livet, med henne vid min sida. Jag torkade bort tåren som rann efter hennes kind, och det var precis som att man kunde höra hur vissa andra som satt på bänkarna snörvlade till en aning. När Clarissa tog ett djupt andetag för att hon skulle säga något kunde jag skymta en del av nervositet. Jag vet inte om hon fick för sig att ingen skulle gilla det hon hade att säga, eller om det bara var något som spökade i hennes huvud. Hon blundade kraftigt och andades in genom näsan för att sedan ut genom munnen.

 

”När jag för första gången såg en bild på dig, älskade jag ditt yttre och kunde bara föreställa mig hur du skulle vara som person. Jag hade ingen aning, så jag satt och lekte med olika idéer. Inget av det jag kom fram till stämde in på dig, du tog mig med storm bara genom att le. Dina ögon kunde jag utan problem drunkna i, men du var alltid där och tog emot mig, vilket du fortfarande gör. Jag är så fruktansvärt glad att du kämpade för mig, att du tog dig igenom min envishet och att det blev du och jag. Utan dig hade jag inte haft Adriana, och jag hade inte haft Jamie. Liam hade inte varit den samma utan dig, och jag hade absolut inte stått här. Det är du som har skapat den här familjen, och utan dig skulle jag inte vara jag. Jag älskar dig.”

 

Det hon sa om mig var oväntat, verkligen. Hon fick mig att inse att hon faktiskt hade rätt, även om jag hade svårt att tro det, eller rättare sagt, jag ville inte tro det. Jag ville inte tro att det var på grund av mig hon var som hon var, för hon var lika underbar när jag träffade henne som just i det ögonblicket då vi stod framför varandra i kyrkan. Jag ville protestera, men jag höll pli på mig själv. ”Ringarna.” Var det enda prästen sa, så jag vände mig om till Liam som plockade upp asken ur fickan och gav den till mig. Det var faktiskt lite roligt att Liam var mer uppmärksam än vad jag var, på mitt eget bröllop. Jag gav prästen asken och han plockade först upp den ena ringen, för att göra något heligt med den, och sedan göra likadant med den andra. ”Gud, du som är alltings skapare och Herre, välsigna Justin Drew Bieber och Clarissa Melissa Jones. Låt dessa ringar för dem vara tecknet på deras löften om ömsesidig kärlek och trohet. Genom Jesus Kristus, din Son vår Herre.”

 

Han gav mig den ena ringen och det såg ut som att det var den största av dem, det vill säga min. Vi höll den tillsammans mellan våra tummar och pekfingrar. ”Jag Clarissa Melissa Jones, tar dig, Justin Drew Bieber, nu till min man att dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt.” Hon trädde ringen på mitt vänstra ringfinger och sedan fick vi hennes ring, och satte den på samma sätt mellan våra fingrar. ”Jag Justin Drew Bieber, tar dig, Clarissa Melissa Jones, nu till min fru att dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt.” Jag trädde ringen på hennes finger, och fick tillbaka ett brett leende från henne. Prästen tog över ännu en gång och han fick mig att släppa Clarissas vackra glittrande ögon. ”Ni har nu ingått äktenskap med varandra och bekräftat detta inför Gud och denna församling. Ni är nu man och hustru. Må Herren vara med er och leda er i sin sanning nu och alltid.” Han tog en kort paus innan han tittade på mig och fortsatte. ”Du får nu kyssa bruden.”

 


 

Det fanns inget tvivel i hans ansikte, och absolut inte i hans ögon. Han närmade sig mig sakta, nästan i slowmotion, det var i alla fall så det kändes. När hans läppar tillslut nådde mina kunde jag inte annat än känna det där underbara ruset genom min kropp, kärleken pumpades ut från mitt hjärta och fyllde min kropp med elektriska impulser. Jag glömde bort tid och rum, och det fanns inget annat än Justin runt mig, alla andra bleknade med sekunderna som gick. Han kysste mig som aldrig förr, jag må ha sagt just det förut, men denna gång var verkligen så. Ingen av kyssarna han tidigare gett mig har varit så kraftfull, fylld med allt, kärlek, längtan, lycka. Det var mycket av allt, och han ville inte släppa mig, vilket jag egentligen inte heller ville, men var så illa tvungen då hela kyrkan var full med människor.

 

”Jag älskar dig så sjukt mycket.” Orgeln spelade dem första tonerna på vår låt för utgång, det kändes så annorlunda. Han var min man, och jag var hans fru. ”Jag älskar dig.” I vanliga fall tror jag att man brukar gå ut armkrok med varandra, men vi flätade samman våra fingrar och började vandra i gången mot utgången. Alla som tidigare hade suttit stod nu upp, med glädje i ögonen, även om det rann en och en annan tår på vissa. Min mamma var ett praktexempel, tillsammans med Pattie. Dem två grät floder, precis som att dem hade sålt smöret och tappat pengarna. När vi kom ut och Alessa hade lyft med sig mitt släp genom dörren stängdes den, och jag kunde utan att någon eller något kunde hindra mig, kyssa min man. Jag pressade mina läppar mot hans och la armarna runt nacken på honom. Han var inte sen med att besvara den eller lägga sina armar om min midja.


 

På detta kapitel vill jag verkligen ha era synpunkter. Det tog mig sjukt lång tid att skriva detta, så jag vill veta vad ni tycker. Jag älskar alla era kommentarer, men ibland är det ganska tråkigt att läsa sådana som, "Bra." - "Mer." osv. Jag vill höra vad som är bra, vad som är dåligt. :) Jag gnäller och har mig, ja. Men vissa tjatar bara om mer. ^^


Jag älskar själv detta kapitel, och tyckte jag fick till det ganska bra. Så vad tycker ni? =)


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter one hundred-six.


 

 

När klockan började närma sig tolv stod jag lutad mot väggen i vardagsrummet och kollade på alla som dansade, jag hade inte sett till Justin något mer, och det var lite synd. När jag stod där i mina egna tankar och insåg att jag hade fruktansvärt ont i mina fötter så stod han helt plötsligt framför mig. Med samma leende på läpparna som alltid. Hej, dig har jag inte sett förut. Förutom utanför toan.” sa han med ett leende jag inte kunde strunta i att besvara. Jag sträckte fram min hand och hälsade, ”Clarissa” Han ställde sig bredvid, och började föra en konversation med mig. Vi pratade ett tag om lite allt möjligt, men inget personligt.

 

Jag märkte i ögonvrån hur han tittade på mig, men jag vågade inte möta hans blick ifall att jag skulle rodna. Det är det värsta jag vet, och vad jag hört är han expert på att få tjejer till det. Men mig ska det inte hända. När jag inte mötte hans blick blev han nog lite besviken, och det såg precis ut som att han skulle gå, men han ställde sig framför mig med varsin arm på varje sida om mitt huvud mot väggen. Vad som än hände, fick det hända. ”Du är den vackraste i detta hus.” Sa han och kysste mig på kinden. Då var jag bara tvungen att möta hans blick, och jag blev som hypnotiserad av dem djupa bruna ögonen. Han stod fortfarande kvar likadant, och jag bet mig löst i läppen för att inte skrika rakt ut.

 

Helt plötsligt var det någon som hoppade in i honom så att hans kropp trycktes mot min och hans läppar var bara några centimeter från mina. Jag kunde känna hans andetag, och hur han flyttade sin högra hand och drog den löst över min kind. Jag vek ned blicken i golvet, men han var snabb med att lägga två fingrar under hakan på mig och lyfta upp mitt huvud så jag tittade på honom. Han tryckte sina läppar löst mot mina, den stöten som gick igenom min kropp kan jag inte beskriva. Vi nuddade egentligen bara varandra, men den var så laddad. När han slutligen släppte taget om mig, tittade han mig i ögonen och lutade sig mot mig igen. ”Jag garanterar att du har dem godaste läpparna här inne också.” Nu rodnade jag stort, jag kände till och med hur nyansen i mitt ansikte ändrade sig fort.

 

Dörren intill själva kyrkan var stängd, men jag kunde ändå höra en hel del från just den delen. Nerverna satt utanpå kroppen och det var nästan som att dem bet mig i skinnet. Väldigt irriterande då jag egentligen inte hade något att vara nervös över, jag skulle inom loppet av 40 minuter vara Mrs. Bieber. Jag skulle ha allt jag någonsin drömt om, en äkta man, underbara barn, och mina vänner. Både ryan och Carin hjälpte mig med det sista, dem la ut mitt släp, som kanske var lite väl långt, men ändå inte. När musiken började spelas och dörrarna öppnades kändes det verkligen som att varenda själ i hela kyrkan såg rakt igenom mig. Adriana var den som gick ut först, hon la ut rosblad i gången och såg så sjukt vacker ut. Alessa var den som gick efter henne, och sedan Jen. Mamma stod hela tiden vid min sida, och jag tror hon märkte hur mycket jag skakade. ”Gumman, lugna ned dig lite. Allt kommer gå bra.” Hon viskade, men det var precis som att det bara var vi, jag hörde henne glasklart. Längst fram i kyrkan stod han, mannen i mitt liv. Han väntade på mig, på att min mamma skulle överlämna mig till honom.

 

När tjejerna var framme vid altaret var det min tur, första steget gick bra, andra likadant, sedan flöt allt på. Det var konstigt att det för en gångs skull var mig alla tittade på, annars brukar det alltid vara Justin som blickarna vilar på. För varje steg jag tog och kom närmare honom, ju mer log han, hans leende var nästan upp över öronen när jag bara var några meter ifrån honom. Hela tiden höll vi ögon kontakt, och hans känslor förmedlades via hans intensiva blick. Jag kunde känna kärleken han kände i kroppen, jag kunde nästan höra hans hjärta slå. Jag önskade att pappa hade varit med mig, att det var han som skulle överlämna mig till min blivande man, men jag visste att han fanns med mig hela tiden, och att han höll ett öga på mig. Han skulle älska Justin, redan från första stund. Mamma stannade plötsligt till, och Justin förflyttades ned för trappen mot mig, hon tittade på mig, kysste mig på kinden och viskade. ”Jag älskar dig min dotter.” Justin gav även mamma en kyss på kinden. ”Ta hand om henne.” Mamma kunde vilken sekund som helst få mig att börja gråta, så jag gjorde allt som stod i min makt för att hålla tillbaka alla tårar. Justin tog mina händer, log med hela ansiktet, och mimade jag älskar dig. Vi gick tillsammans upp för trappan, jag gav min brudbukett till Alessa och ställde mig mot Justin, fortfarande med händerna omslingrade.

 


 

Den första jag fick se var Adriana, och jag kan bara säga att jag älskar henne. Hon är min prinsessa och en av dem få anledningarna till varför jag kliver upp varje morgon och mår bra. Hon var så fruktansvärt vacker min lilla flicka, och hon gick där i kyrkan precis som att hon inte gjort annat tidigare. Alessa och Jen klev in i likadana klänningar, men dem är absolut inte likadana som personer. Jag älskar dem båda lika mycket, och jag älskar det faktumet av att Jen och Clarissa har börjat hitta tillbaka till varandra. Dem spenderar så mycket tid med varandra dem bara kan, då vi inte bor i samma land. Tack vare Alessa har jag en underbar gudson. När dem tog det sista steget och ställde sig till rätta bredvid mig, men ändå en bit ifrån, kunde jag höra hur folk drog efter andan i kyrkan, även om orgeln spelades. Jag vek min blick mot utgången, och fick se det vackraste i världen.

 

Under tiden som Clarissa gick emot mig, i den vackraste klänning jag någonsin skådat, hamnade jag i mina egna tankar. Jag tänkte tillbaka på den första gången jag såg henne, då vi sprang på varandra, hur hon hade kollat på mig, och sedan vikt ned blicken. Jag minns vår första kyss precis som att det var igår den skedde, jag minns smaken av hennes läppar, och jag kan fortfarande känna hennes beröring över min rygg. Ett lyckorus for igenom min kropp när jag såg att hon hade kommit halvvägs, och jag kunde se hennes leende. Erica gick bredvid henne, och jag såg hur stoltheten lyste i hennes ögon. Jag sneglade mot Adriana som stod bredvid Alessa, hon tittade på sin mamma, på exakt samma sätt som när hon ser en av alla Disney filmer, där prinsessan gifter sig med prinsen. Jag kunde se att hon var glad, för detta var något hon verkligen längtat efter, att hennes mamma och pappa skulle gifta sig. Pappa satt på den högra raden, med Jamie i knä, Jazzy och Jaxon bredvid sig.

 

När Clarissa var nära nog gick jag ned några trappsteg och tog emot hennes händer som Erica villigt lämnade över, men innan det kramade hon om sin dotter med tårar i ögonen. Hon gav mig en puss på kinden. ”Ta hand om henne.” Var det hon sa innan hon vände sig om och gick ned för att sätta sig på första raden. Clar tog några varsamma steg upp för trappen, för att inte snubbla på klänningen, men Alessa var snabb med att hjälpa henne med hennes släp, då det absolut inte var att leka med. Alla gästerna satte sig ned och man hörde hur tystnaden kom som en våg över kyrkan. Det enda jag kunde höra var mitt eget hjärta och mina djupa andetag. ”Vi har samlats här idag, för att få bevittna denna ceremoni mellan Justin Drew Bieber och Clarissa Melissa Jones.” Prästen började prata, men jag hörde inte så mycket av vad han sa då jag drunknade i Clarissas underbara ögon. Dem glittrade, likt en himmel med en lysande sol, jag aldrig tidigare skådat. Jag kom på mig själv med att absolut inte vara med på vad prästen sa fören jag hörde honom en aning högre än tidigare. ”Om det är någon som har något att invända, gör det nu, eller föralltid tig.” Dörren till salen öppnades, och jag trodde jag skulle svimma. Clarissa kollade på samma plats som jag. ”Alex.” Hon uttalade det i en djup suck.


 

Jag hoppas att bröllopet kommer att bli som ni har föreställt er. :) ♥♥♥ I Love U. 


Vad tyckte ni om klänningen och håret, samt tillbaka blicken? =)


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter one hundred-five.


 

Lördagen den 20 juni. Tro det eller ej, men när jag vaknade var jag utvilad. Även om klockan bara var kring 9, så kände jag ändå att jag hade fått den sömnen jag behövde. Jag kunde höra utanför sovrummet hur dem andra tjejerna sprang omkring och var helt hysteriska. Jag kunde för allt i världen inte förstå vad dem höll på med, och enda sättet att ta reda på det var att kliva upp ur sängen. ”Vad gör ni?” Alessa tvärstannade framför mig. ”Du ska gifta dig idag, och du frågar mig vad vi håller på med?” Hon lät grav allvarlig, och jag kände genast hur nerverna flyttade ut, på utsidan av kroppen. ”Förlåt, menade inte så. Slappna av du, ät en god frukost, vi fixar allt.” Hon sprang vidare mot badrummet där jag hörde att alla andra tjejer var. När jag gick förbi hallen såg jag min brudklänning hänga där, med plasten runt om. Om några timmar skulle den sitta på mig, och jag skulle aldrig vara vackrare än då.

 

Jag åt under tystnad, med mig själv vid köksbordet. Celia kom in och satte sig vid bordet och tog en tugga av min macka. ”Hur mår du?” Hon verkade stel, nästan orolig över något. ”Jag mår bättre än jag trodde. Vadådå? Vad har hänt?” Jag kunde läsa på henne att någonting var fel, men inte vad. ”Tidningarna kan ha skruvat till det en del.” Hon gav mig en tidning, av skvaller, som vanligt. Men jag var ändå tvungen att se vad dem skrivit denna gång. På framsidan var det en liten rubrik, i stil med att Justin var otrogen, som vanligt. När jag fick upp mittensidan började jag skratta, första bilden visade honom, och en mörkhårig tjej som precis klev ur hans bil. Att tidningarna inte har lärt sig Justins nätverk runt honom än, det är komiskt. ”Vad skrattar du åt?” Hon såg med andra ord inte att det var Alessa på bilden, vilket gjorde allt mycket roligare. ”Alessa, kom hit två sekunder.” Jag ropade på henne så att hon skulle höra mig i all stress. Hon kom in springandes i köket, så jag vek tidningen mot henne, och Celia tittade fortfarande oförstående på mig. ”Tidningarna är roliga. Dem påstår verkligen att jag skulle sno din pojkvän en dag innan ni ska gifta er.” Celia sprack upp i ett leende och slog sig själv i pannan.

 

 

Jag satt i kyrkan tillsammans med mina brudtärnor, Alessa och Jen. Allt kändes så fruktansvärt overkligt, att jag som vilken tjej som helst inom en timme skulle vara gift med världens kändaste grabb. Det kändes konstigt, men samtidigt kunde jag inte vara lyckligare. Tillsammans med Justin har jag fått uppleva så mycket, saker jag inte skulle ha fått se utan honom, och vi har två underbara barn tillsammans. Jag satt ensam i det där rummet, Alessa och Jen hade precis lämnat mig för att gå efter min mamma. Allt jag ville var att se Justin, jag ville hålla honom i mina armar och känna morgon dagen komma. Det knackade på dörren, och precis som alla andra ljud jag hört under dagen så har mitt hjärta hoppat över ett slag. ”Kom in.” Det var ingen jag hade förväntat mig. ”Hej Carin. Vad gör du här?” Hon stängde dörren och tvärstannade när hon fick syn på mig. Hon la båda händerna för ansiktet och jag såg på henne att hon var nära att börja gråta. ”Nej gråt inte. Snälla, då kommer jag börja, och då blir inte Sophia glad, om jag ber henne komma in och göra om min sminkning.” Carin skrattade till, och tog några beslutsamma steg mot mig. ”Vad vacker du är gumman.” Hon gav mig en kram.

 

Efter vad som kändes som en evighet kom mamma in i rummet tillsammans med Alessa och Jen, alla var klara och min mamma var minst sagt vacker, vilket hon alltid är. ”Gumman, jag har en sak åt dig.” Hon öppnade en liten ask, men jag förstod inte vad det var fören hon plockade upp det. ”Det är något blått, och något gammalt. Din mormor hade denna när hon gifte sig. Det ger dig tur.” Alla verkade ha den inverkan på mig idag, att få mig att gråta. Jag tog upp den och gav den till mamma. ”Vill du hjälpa mig?” Hon satte den i mitt hår, och det knackade ännu en gång på dörren, Adriana syntes i dörren. ”Kom in gumman.” Hon sprang fram till mig. ”Mamma, vad fin du är.” Hon om någon var vacker, och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. ”Nej, nej, nej. Gumman, gråt inte. Det har vi inte tid med.” Mammas fina ord fick mig att börja skratta istället. Hon kan det där med att få mig glad.

 


 

Runt 10 på morgonen.

 

Jag strosade omkring i hotellrummet av ren nervositet. Aldrig i hela mitt liv att jag har känt något sådant, och då har jag ändå gjort en hel del. Ryan kom ut från duschen och kollade irriterat på mig. ”Snälla, sätt dig ned eller något. Du går så mycket att det kommer bli hål i golvet.” Han menade bara väl, men jag kunde inte sätta mig ned. ”Jag kan inte, jag vet inte vad jag ska göra.” Och precis när jag svarade honom knackade det på dörren. Carin som alltid hjälpte Ryan med mina kläder när jag var yngre stod utanför med mina kläder i handen. ”Ryan insåg att han inte skulle ha tid att hjälpa två stycken, så han ringde mig. Hoppas det inte göra något.” Jag släppte mer än gärna in henne. ”Absolut inte, det är kul att se dig.” Vi kramades och hon hängde klädpåsen på soffryggen.

 

Jag bjöd henne på en kopp kaffe innan vi begav oss till kyrkan. Det fanns flera rum i kyrkan, och jag visste att bakom en av alla stängda dörrar fanns min tjej, mina barns mamma, min blivande fru, och min själsfrände. Personen jag älskade över allt annat på hela jorden. Tack vare henne är jag där jag är idag, med en underbar familj. Jag stod i fönstret och blickade ut över alla gästerna som kom. Det roliga var att folk gled in i nytvättade limousiner, eller stora vita Range Rover. Det kändes inte som att det var jag som skulle gifta mig när jag såg alla finklädda människor. Carin och Scooter kom arm i arm, och dem båda var väldigt vackra. Chaz och Ryans mamma och pappa kom gåendes tillsammans, med breda leenden på läpparna. Det kändes i bröstet, nervositeten började strömma genom kroppen åter igen, men jag försökte hela tiden hålla lugnet nere.

 

Liam kom in i rummet tillsammans med Ryan, jag hade stått där inne själv ett tag, vilket hade varit ännu jobbigare än jag från början trott. Det kändes verkligen, jag fick för mycket tid att tänka. ”Hur mår du?” Liam satte sig ned bredvid mig i soffan. ”Jag mår bra, är nervös bara.” Han tittade oförstående på mig. ”Tror du mamma kommer backa ur?” Han fick mig att verkligen vakna till, jag reste mig hastigt upp, vilket fick till och med Liam att hoppa till i soffan. ”Nej, det tror jag inte.” Osäkerheten bara lyste i mitt ansikte, men jag vek undan blicken så han inte såg det. ”Hon kommer inte det, hon älskar dig. Precis som jag gör, pappa.” Att en liten grabb som Liam kan få en att må så sjukt mycket bättre än vad man redan gjorde, är ganska sjukt. Men det är bra, för han vet hur man gör när man muntrar upp någon.

 

”Det är snart dags, 10 minuter kvar.” Pappa hade sedan en tid kommit in i rummet där jag satt tillsammans med Liam och Ryan. Det var ingen av oss som hade sagt speciellt mycket under tiden, utan bara en tystnad låg över rummet. Jag började hysteriskt känna efter i mina fickor efter det viktigaste när Liam kollade på mig. ”Letar du efter dessa?” Han höll upp asken, precis som han skulle. Det var han som skulle ha dem för tillfället, men sedan ge dem till Ryan. ”Ja. Tur jag har med mig dig, annars hade detta aldrig gått.” Pappa rättade till min slips innan vi alla gick tillsammans ut ur rummet, och precis när vi passerade en dörr kunde jag höra både Clarissa och hennes mamma, tillsammans med Alessa och Jen. Det var så underbart att höra hennes röst, det går inte ens att förklara känslan som fanns i min kropp. Med ett brett leende kunde jag lämna övervåningen och vandra ned till alla gäster, för att sedan ställa mig framme vid altaret.


 

Jag har jätte svårt att formulera mig när det kommer till bröllopet, därför kan det ta lite tid mellan kapitlerna. Jag vill att dem ska vara så bra som möjligt, och jag hoppas ni förstår mig. I Love U. ♥♥♥ Kommentera.


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter one hundred-four.



 

Fredagen den 19 juni. Att vakna i sängen utan Clarissa är en av dem värsta mardrömmarna som finns. Jag vet inte varför jag tycker det, troligen för att jag faktiskt är livrädd att förlora henne. Jag har gjort det så många gånger tidigare, så jag vet hur det känns. Sängen var ändå tomt, för tom för att jag skulle klara av att sova i den en natt till, jag vill ha henne vid min sida resten av mitt liv, och speciellt när det gäller att sova. Jag vill vakna bredvid henne, se hennes underbart avslappnade ansikte, eller till och med vakna av att hon kysser mig. Jag och Ryan hade dragit in en extra säng i sovrummet så han sov på den, och jag kunde skymta massa rörelser från honom och grymtanden. ”Vaken?” Kvällen innan hade vi spenderat den stora tiden i mitt spelrum, med Xbox dosor i handen. Ovanligt? Nej, inte speciellt. Chaz hade också varit med, men han åkte hem sent på natten istället, då han ville vara hemma när Sammie kom hem från jobbet, vilket jag kan förstå. ”Ja, du med hör jag.” Vi båda skrattade, men jag för hans hemska morgonröst, det låter som han har en potatis i halsen.

 

”Hur känns det? Är du nervös?” Vi satt i köket och åt frukost, som vilket gift par som helst. ”Nej, det är jag inte. Det blir nog värre ikväll.” Ryan kollade på mig med en smörgås i handen. ”När kommer alla gäster? Scooter och gänget?” Min hjärna hade inte riktigt börja arbeta som den skulle, så jag var tvungen att tänka efter en vända. ”Imorgon, dem flesta ska bo här, så du och jag ska spendera natten tillsammans på ett hotell. Hur känns det?” Ryan spottade ut kaffet han hade i munnen över hela köksbordet och skrattade. Jag sa det så allvarligt jag kunde, och jag lyckades tydligen. ”Ge dig, varför kan vi inte vara här?” Han lät lidande. ”För att vi inte kommer få plats. Det är till och med folk som ska sova på hotell.” Han suckade högt och tydligt samtidigt som han torkade av bordet efter sin lilla skrattattack.

 

 

Jag fick prova kostymen en sista gång på eftermiddagen, då Ryan hade anlänt. Jag kommer aldrig klara mig utan honom, absolut inte när det kommer till tillställningar som dessa, även om jag inte ska gifta mig fler gånger i livet. ”Hur sitter den?” Jag snurrade några varv framför alla speglar som stod runt mig, så jag i stort sett kunde se mig från alla vinklar, utan att behöva snurra. ”Den sitter bra, eller?” ryan kom upp och ställde sig snett bakom mig, för att se mig från samma synvinkel som jag själv gjorde. ”Den sitter perfekt. Men du vet väl att fokus inte kommer ligga på dig imorgon?” Ett brett leende på hans läppar tog fart, och verkade inte stanna fören öronen fladdrade till. ”Nej, jag vet. Men jag vill att hon ska gilla det hon ser. Det är hennes dag, allt ska bli som hon drömt om.” Ryan kollade för första gången kärleksfullt på mig. ”Hon kommer älska det. Och hon kommer älska dig mer, om det ens går. Den tjejen är upp över öronen sjukt jävla förälskad i dig, lillebrorsan.” Han slog armen om mig, och nervositeten rann av mig en aning.

 

Det var länge sedan jag och han gjorde något tillsammans, så vi gick till Starbucks och tog oss en varsin kaffe. ”Hur känns det att vara tillbaka i Stratford igen då?” Ryan hade köpt sig en bulle också, så han satt och smaska på den. ”Det känns bra, nu är jag hemma igen.” Jag blickade ut mot gatan som absolut inte såg likadan ut som när jag var liten, det var många affärer som hade slagits igen, och det hade öppnats nys, samt byggt nya hus både här och där. Innan vi åkte tillbaka till hotellet sprang jag in på guldaffären, och hämtade ut ringarna. Vitt guld var det Clarissa ville ha, så då fick hon det. Jag skulle kunna göra vad som helst för henne, precis vad som helst. Så mycket älskar jag henne. När vi kom ut från affären stötte vi på Alessa, stressad som aldrig förr. ”Ah, ska du till hotellet?” Hon var tvungen att ta några djupa andetag, för att lugna ned sig. ”Ja, vadådå?” Hon tog armkrok med mig. ”Bra, jag måste ha bilen.” Vi alla hoppade in i bilen och åkte mot hotellet.

 

När hon klev ur bilen gjorde hon det med ryggen mot alla paparazzi, och jag vet exakt vad som kommer stå på internet om mindre än 5 minuter. Hon hade fixat sitt hår till dagen efter med massa löshår, så det var nog ingen som kände igen henne. Folk skulle säkert tro att jag var otrogen dagen innan jag skulle gifta mig. Ibland kan man inte annat än skratta, jag blir så trött. Hon följde med oss upp på hotellrummet och tog nycklarna av Ryan, för att sedan kila ned igen, och åka tillbaka till Clarissa. Jag saknade henne nå så fruktansvärt. Det är en natt kvar sen får jag se henne igen, och jag längtar så sjukt mycket. ”Saknar inte du Alessa?” Ryan slog sig ned bredvid Good i soffan. ”Hon var ju nyss här?” Jag himlade med ögonen, och slog mig ned på golvet av någon anledning. ”Men du vet vad jag menar, två nätter utan henne. Jag går snart under utan Clarissa.” Jag satt med mobilen i handen och valde att gå in i sovrummet för att ringa till henne.

 

Signalerna gick långsamt fram kändes det som, men tillslut svara hon med ett klingande skratt. ”Älskling, jag saknar dig.” Jag hörde hur hon stängde en dörr bakom sig, och hur alla ljud runt omkring henne försvann. ”Juju, vi har varit ifrån varandra i en dag.” Det finns inget värre förutom när hon kallar mig för Juju, jag verkligen hatar det. ”En dag räcker för att jag ska bli psykiskt instabil.” Rösten bar inte speciellt länge på mig, men det kändes bara löjligt att börja gråta över en sådan sak. ”Baby, är du verkligen ledsen?” Hon lät osäker, vilket inte var likt henne. ”Ja, det är jag. Du förstår inte hur mycket jag saknar dig. Jag är van att ha dig i mina armar. Och det är jobbigt nu, just för att du finns i samma stad som mig, men ändå så långt borta.” En enkel tår lämnade min tårkanal och gled sakta ned över min kind. Tur var att hon inte såg mig. ”Älskade lilla vännen. Vi kommer ses imorgon. Det är en natt det gäller, sedan är jag din för resten av våra liv.” Vi fortsatte våra kärleks förklaringar för varandra en liten stund, och det kändes mycket bättre när vi la på sedan.

 


 

Alessa kom in i hennes sovrum och fick sig en smärre chock. Min maskara hade runnit, troligen över hela mina kinder. Det var nog kanske inte så dagen före mitt bröllop skulle vara, jag saknade också Justin, men jag försökte intala mig själv hela tiden, att det inte var många timmar kvar fören jag skulle få se honom igen. ”Gumman, vad är det som har hänt?” Hon trodde nog det värsta då jag satt med telefonen i handen och hade gråtit. ”Jag saknar honom.” Jag viskade, men hon hörde mig och la sina armar om mig och drog in mig i sin famn. ”Nu ses imorgon, vackrare än någonsin.” Hon hade rätt, och jag släppte det där på en gång, för jag ville inte att min kväll tillsammans med mina underbara vänner skulle bli en då dem tyckte synd om mig. Jag tvättade mitt ansikte innan jag gick tillbaka ut i vardagsrummet. Jen och Celia satt framför tv:n med en varsin chipsskål i knä och kollade på American Idol. Både jag och Alessa slog oss ned bredvid dem, och blev lika inne i tv:n

 

”God natt min älskade vän.” Tjejerna hade lovat mig att jag skulle få sova ensam, då dem delade på ett rum, med massa madrasser och kuddar i. ”God natt flickor.” Alla kramade om mig samt log och gick sedan in i deras rum. Att ligga ensam i en sjukt stor säng, och inte kan sova är inget jag rekommenderar. Klockan tickade bredvid sängen och den blev bara mer och mer. Jag försökte hela tiden intala mig själv att jag skulle vara pigg dagen efter och behövde därför sömn, men sista gången jag kollade på klockan var den strax efter tre. Jag somnade i en magisk sömn, och drömde om Justin och hans fantastiska ögon. Hur dem första gången mötte mina, utanför toaletten hemma hos Ryan. Drömmen fortsatte vidare till då han nästan lugnt och försiktigt ställde sig framför mig och lät sina läppar för första gången möta mina.


 

Jag förlorade 50 läsare i förrgår, och ännu fler igår. =/ Men jag älskar er alla som finns kvar med mig.Hoppas inte att ni tyckte kapitlet var för tråkigt, och att ni fått väntat för länge i onödan. Ni vet ju att slutet snart är här.


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter one hundred-three.


 

Torsdagen den 18 juni. ”Är du verkligen säker på detta?” Alessa var den enda som faktiskt visste om att jag skulle tatuera mig, men nu fanns även Celia och Jen vid min sida också. ”Ja, det är jag. Det är Justin jag ska leva hela mitt liv med, ingen kan ta min lycka ifrån mig.” Alla tre kollade på mig, innan jag försiktigt sköt upp dörren till tatueraren. Med ett brett leende mötte John upp mig precis innanför dörren, han kramade om mig och viftade med ett papper framför mitt ansikte. ”Är den klar?” Han log brett, och visade mig skissen. Jag blev så sjukt glad över att äntligen få se mitt verk, en bild jag egentligen bara har haft i huvudet tidigare. ”Den är så sjukt snygg.” Alessa hängde sig över axeln på mig. ”Sjuuukt snygg.” Jen och Celia instämde. ”Du kan ta av dig ditt linne och placera dig på britsen.” Han visade mig fram till platsen och slog sedan några slag på britsen. Han började plocka ihop maskinen och ta fram alla nålar, samt all färg. Jen satt med en tattoo tidning i handen och spanade in flera snygga som hon visade upp.

 

”Då åker vi.” Jag kunde höra hur maskinen gav ifrån sig det där hemska ljudet, och den första brännande känslan som tog fart. Jag lovade mig själv att göra klart hela på en gång, då jag absolut inte skulle ha tid med det dagen efter, just för att då var det naglar, hår och massa andra saker som stod på listan att göra. Nerverna flyttar sig för varje minut längre ut på kroppen. Det är nästan så att jag kan känna dem om jag till exempel drar med fingertopparna över magen eller något. Alessa kom och satte sig bredvid mig, och tog mig i handen. ”Hur känns det?” Jag blundade till för han var precis över ett känsligt ställe. ”Det är okej, än så länge. Hur ser det ut? Kommer det bli något som han kommer älska?” Hon flyttade sig och ställde sig bakom honom och tittade över axeln på honom. ”Han kommer älska dig mer, om det ens är möjligt.”

 

Efter en och en halv timme stannade han till och gjorde rent allt, så att man såg hur den såg ut just då, det var nästan inga färger med, då han precis hade börjat med. Men jag var sjukt nöjd med den, och den skulle bara bli snyggare. Jen och Celia kom tillbaka in i studion med varsin kaffe åt mig och Alessa. ”Tack så hemskt mycket.” Jag stod framför spegeln och skådade min tatuering. Jag behövde verkligen sträcka på mina ben, och få röra mina muskler, det är inte bra för mig som har tre barn och alltid rör sig, att ligga still i en och en halv timme. John gick ut och tog sig en cigg, och det tyckte jag han hade gjort sig förtjänt av. Jag satte mig ned bredvid tjejerna i soffan och snackade lite skit med dem. ”Jag åker hem till Justin sen, men kommer till dig ikväll. Det ger otur att se sin brud dagen före.” Alla skrattade åt mig, för dem vet alla hur jag skrockar med saker och ting. ”Gör det, Ryan får sova hemma hos er. Hur gör ni med barnen?” Jag kände hur koffeinet tog fart i min kropp. ”Jag kör Adriana till Pattie, och Liam samt Jamie till mamma, innan jag kommer till dig.”

 

Efter nästan 3 timmar i samma ställning kunde jag känna hur mina ben började domna bort, och hur endorfinerna i kroppen började ta slut och smärtan kom krypandes, i hela kroppen dessutom. Det var nästan så att jag ville skrika rakt ut, eller slita av mig håret. John tittade på mig med en lidande blick. ”Hur går det? Det är max 5 minuter kvar.” Jag kunde pusta ut, det kändes som att jag hade sprungit ett maraton. När jag hörde hur han slog av maskinen, och pustade ut, samt kände hur han gjorde rent hela sidan på mig. ”Nu är du klar. Kolla dig i spegeln.” Jen hjälpte mig upp från britsen och jag stapplade fram till spegeln på ostadiga ben. Jag skådade hela min sida, med tårar i ögonen. Jag hade förverkat min kärlek till Justin genom min tatuering. Han skulle älska den minst lika mycket som jag.

 

 

När jag kom hem igen hade jag en tjock munktröja på mig, för att Justin inte skulle se inplastningen och börja fundera på vad jag hade gjort. Han skulle få se den först på bröllopsnatten, om vi tog oss dit utan att hamna i trubbel vill säga. Adriana kom springandes när jag klev innanför dörren och kramade om mina ben. ”Kom och titta.” Jag hade lämnat Justin hemma tillsammans med alla barn, och han hade lovat att han skulle pyssla med dem, så det skulle bli intressant och se vad han hade lyckats med. Jag följde med henne upp för trappen och in i sitt rum. Jag fick en smärre chock när jag klev in, rummet såg inte ut så när jag lämnade dem, allt var precis som när vi köpte huset, och då jag klev in, var det verkligen ett Adriana rum. Åter igen hade hon fått sitt Hello Kitty rum, och Justin hade gjort allt. Han satt på golvet med en pensel i handen för att finslipa det sista på ena väggen. ”Gud vad fint du har gjort.” Adriana hade själv doppat händerna i färg och gjort handavtryck på väggen bredvid sängen. ”Är du hemma?” Han reste sig upp och kysste mig. ”Ser så ut.”

 

”Du vet att jag sover hos Alessa inatt, och imorgon natt, så imorgon ser du mig inte.” Jag vet att Justin är den som kommer må dåligast över det, och jag blir lite ledsen över det faktiskt. Han vill inte gärna lämna mig ur synfältet då han är rädd att jag ska försvinna. ”Prata inte om det.” Jag kunde höra besvikelsen på hans röst. ”Men Ryan kommer ju hit, så ni kan ha en grabb kväll.” Han kramade om mig bakifrån när jag klev in i Liams rum för att hälsa på honom. Jag möttes av en syn jag absolut inte var beredd på, Justin ryggade också tillbaka en aning. ”Sorry, jag ska lära mig att knacka.” Jag drog igen dörren illa kvickt och kollade på Justin. ”Liam och Jazzy. Hur gammal var du när din mamma pratade sex med dig?” Jag kunde inte göra annat än skratta. Jag hade kommit in precis när dem pussade varandra. Och så länge dem bara gör det, är jag glad, och låter dem göra det. Men jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Dem är 10 år, och ska väl kanske inte hålla på med sådant över huvud taget. ”Lägg av.” Justin fick en röd nyans i ansiktet, vilket fick mig att le en aning. ”Du får ju ta det med honom sen, jag gör det inte.” Jag klappade honom på axeln och gick in i köket för att plocka fram en vattenflaska.

 

Jag packade ihop allt jag skulle ha med mig, klänningen den skulle Ryan komma med på fredagen, så jag behövde inte oroa mig över den, vilket var fruktansvärt skönt, då jag hade andra saker att oroa mig över. ”Ska du flytta ifrån mig?” Justin stod i dörren och med armarna i kors och försökte tvinga fram tårarna. ”Klart jag inte ska, vad håller du på med?” Jag släppte allt jag höll på med och kramade om honom. Vi kysser varandra så fort vi får chansen, så att krama honom är inget som händer speciellt ofta, vilket kan vara skönt, för när det verkligen händer drar vi in varandra i sådana betydelsefulla kramar att man känner varandras kärlek genom bröstet. ”Det ser så ut på din packning.” Vi kollade på varandra, och jag kunde faktiskt se hur han var ledsen på riktigt. ”Baby, vi ses om två dagar, inte ens två dygn, och vet du vad det bästa är?” Han skakade lite på huvudet. ”Att jag kommer få se min blivande man i kostym, väntandes på mig.” Jag kunde skymta ett litet leende på hans läppar. Han närmade sig mina läppar, och kysste mig intensivt.


 

 

Jag vet inte om ni känner att novellen börjar lida mot sitt slut, eller om det känns som vilka kapitel som helst. :P Jag skriver för brinnande livet, så jag hoppas att jag ska kunna leverera det sista kapitlet i helgen. ^^ I LOVE U ♥♥♥ Kommentera.


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter one hundred-two.

 

När både jag och Justin kom ut ur duschen satt Adriana fortfarande kvar framför tv:n. Hon var näst intill paralyserad, vilket fick både mig och Justin att skratta till. Han stod bakom och höll om mig över axlarna. ”Adriana, ska vi åka och bada idag?” Hon släppte blicken från tv:n och lät den istället falla på Justin, med ett brett leende nickade hon helt hysteriskt och sprang in i sin garderob, för att två sekunder senare komma ut med sin baddräckt i handen. ”Gumman, vi måste vänta på att Liam kommer hem först. Men vi kan åka till farmor och farfar, om du vill?” Jag vet inte hur hon fungerar, men hon blir ofta glad för saker vi ska göra, utan att dem behöver vara speciella. Justin och Adriana gick upp på hennes rum för att hon skulle byta om från pyjamas, och sedan borsta sina tänder. Jag själv plockade undan frukosten och disken från vardagsrummet. När Adriana kom ned igen hade hon på sig en blå och vit randig klänning med en blå rosett i håret. Hon såg så stor ut, min lilla flicka.

 

”Nämen, är det inte min lilla prinsessa?” Diane blir alltid lika glad av att se Adriana, och det gör mig glad. Dem kramades länge och Diane bar in henne. Jag och Justin gick hand i hand in i huset, jag kan nästan komma ihåg första gången vi gjorde det, hur fruktansvärt nervös jag var för att träffa Diane och Bruce. Justin märkte hur jag hamnade i egna tankar så han stannade och kollade på mig. ”Vad tänker du på?” Jag lekte med hans fingrar och kollade honom i ögonen. ”Minns du första gången vi gick här, hand i hand?” Det såg ut som att han tänkte, ganska mycket faktiskt. ”Nej, faktiskt inte. Men jag kan kanske tänka mig att du var sjukt nervös.” En lätt rodnad spred sig över mitt ansikte för att han log så extremt milt mot mig.

 

”Vad ska ni ungdomar hitta på idag då?” Jag älskar Diane, det finns ingen bättre människa än hon, och sättet som hon behandlar mig på, och att hon faktiskt kallar oss för ungdomar. Det kommer väl vi vara i hennes ögon även om vi blir 30. Hon är så rolig. ”Vi ska hämta Liam om en och en halv timme, och sedan åka och bada.” Hon nickade och plockade ut en nygjord äppelpaj ur ugnen. Vi hade kommit lägligt med andra ord. ”Farmor, vart är farfar?” Adriana kom in i köket och satte sig i knä på Justin. ”Han är och handlar, han kommer nog hem snart.” Hon nickade som svar och klättrade över till sin egen stol. Diane dukade fram till oss alla, och ställde fram en kanna med vaniljsås på bordet, samt pajen. ”Rör inte den där nu, den är varm.” Diane pussade Adriana på hjässan, så hon fnissade till lite. Justin fångade min hand över bordet och kysste baksidan, samt flätade våra fingrar. Jag älskar hans små gester, hans små kärleksförklaringar. Dem är små, men dem betyder desto mer.

 

Adriana hade smällt i sig paj så att hon knappast skulle klara av att simma i vattnet, hon skulle nog sjunka som en sten. Jag och Justin satt och fjantade oss riktigt mycket, även om vi tyckte att vi var söta. Han matade mig ibland, så jag gjorde det tillbaka. Diane gillade inte riktigt det vi höll på med, hon sa det inte rakt ut, men hon suckade när hon såg oss. ”Och ni ska ha barn?” Tillslut öppnade hon munnen, så jag började skratta. ”Ja, vi har barn, men vi måste få vara unga också.” Justin tittade på mig och kysste mig över bordet då vi satt så nära varandra. Bruce kom in och satte sig tillsammans med oss vid bordet, men han satte sig mellan mig och Justin så vi inte kunde fortsätta med det vi höll på med. Han tog Justin runt huvudet och gnuggade honom på hjässan med den andra. ”Hur är det med lillpojken då?” Vi andra började skratta medan Justin suckade och lät han hålla på. ”Det är bra, så länge du inte krossar min skalle.” Han släppte honom och tog sig en pajbit.

 

 

”Har du haft det bra i skolan?” Liam hade ett leende på läpparna för första gången då han kom från skolan på en vecka. Hela veckan före såg han ut som att han hade sålt smöret och tappat pengarna. ”Det har jag.” Det kvittrade nästan om honom, så något hade hänt. Justin kollade bak på honom och log, vilket gjorde att leendet på Liams läppar växte. ”Vart ska vi pappa?” Justin vände sig återigen mot Liam. ”Vi ska bada.” Jag kollade i backspegeln och såg hur han gjorde någon konstig seger dans, tillsammans med Adriana. Vi satt inte i bilen speciellt länge då stranden i stort sett ligger ett sten kast från skolan där Liam går. Så jag parkerade bilen och vi alla hoppade ur, utom Jamie, som Justin tog ut. Det känns så fruktansvärt skönt att kunna gå omkring tillsammans med alla barn utan att behöva ha Kenny med sig. Vi kan hantera situationer mycket bättre än innan då jag blev mer irriterad av alla hysteriska småtjejer som skrek och hade sig runt oss, men nu är alla lugna troligen för att Jamie är liten.

 

Vi la ned alla handdukar på stranden och jag satte mig ned på den ena tillsammans med Jamie, och kollade på både Liam och Adriana som lekte i vattenbrynet. Några tjejer fick syn på Justin så dem gick lugnt och försiktigt fram till honom som tog emot dem med öppna armar. Jag höll hela tiden ett öga på både Liam och Adriana, då Justin inte gjorde det. Han pratade ett tag med tjejerna, dem var visserligen bara två stycken, men dem kramades och fotograferade en hel del tillsammans. Tillslut såg jag hur dem två tjejerna vände sig om och började gå mot mitt håll. Ibland kan jag få en obehaglig känsla i kroppen när det kommer till att Justins fans ska träffa mina barn. Jag vet att vissa av dem har något emot mig fortfarande, men sedan finns det andra som är helt underbara. Och det var dem två tjejerna.

 

”Hej Clar. Hur mår du?” Dem satte sig ned i sanden bredvid mig, med två underbara leenden. ”Jag mår bra, hur mår ni?” Båda två kollade på varandra för att sedan låta blicken vandra vidare på mig igen. ”Jag mår hur bra som helst.” Det var tjejen som presenterade sig som Maja, en lång och ståtlig ung kvinna. Den andra tjejen var lite kortare än Maja, och presenterade sig som Samie. ”Vi vill egentligen bara önska er lycka till på lördag. Och vi hoppas att din dag blir som du alltid drömt om.” Dem gav mig båda en varsin varm kram, och det betydde mycket för mig, det gjorde det verkligen. Jag har fått höra många gånger att jag aldrig skulle komma i närheten av ett liv med Justin. Nu lever jag det varje dag, och jag älskar det.

 

Jag och Justin satt på strandkanten tillsammans med Jamie och byggde ett sandslott, han verkade verkligen gilla det, och tro mig, det gjorde jag med. Justin satt bakom mig med ett ben på varsin sida om mig, och sina armar runt mig. Vi var en stor lycklig familj, och det gjorde nästan lite ont att se mina barn växa upp till egna individer, jag ville att dem skulle vara små hela tiden. Liam och Adriana var en liten bit ut, men på Adriana räckte bara vattnet till midjan, hon fick inte gå nå längre och det respekterade hon, just för att hon inte hade några armpuffar på sig. ”Jag älskar dig.” Han placerade mitt hår på ena sidan och kysste mig i nacken. En lätt rysning for igenom min kropp, och jag kunde utan problem höra hur det smattrade av massa olika kameror. ”Bra, för jag älskar dig också.” Jag vred mitt huvud mot honom så våra läppar kunde mötas.

 

Efter en lång dag på stranden kom vi tillslut hem. Liam och Adriana hoppade in i duschen tillsammans med badkläder på, fråga mig inte varför, men det gick fort. Justin släppte ned Jamie på golvet och jag bar in våra väskor vi hade med handdukar, in i tvättstugan. Jag kastade in handdukarna i tvättmaskinen och drog igång den. Justin stod i köket med kylskåpet öppet när jag kom tillbaka. ”Vad gör du?” Han stängde igen det hastigt och kollade på mig. ”Jag funderar på vad vi ska äta.” Jag gick och ställde mig mellan honom och kylskåpet med ett brett leende på läpparna. ”Pizza?” Han nickade och kysste mig. Jag gick in på badrummet och fick se Adriana med duschslangen i högsta hugg, och Liam som låg på golvet och plaskade. ”VA GÖR NI?” Min höga on gjorde så att dem båda slutade, och att Justin kom springandes. ”Men herreguuuud, Adriana gå ut här ifrån omedelbart.” Justin tog henne i armen och släpade upp henne på övervåningen. Jag hörde hur hon blev ledsen, men hon borde lära sig. Liam tittade på mig, och jag antog att han såg besvikelse i ögonen. ”Förlåt mamma.” Jag skakade bara på huvudet. ”Torka upp detta, klä på dig och kom ut.”

 

Adriana kom efter mycket gråt och skrik ned med nya och torra kläder och med Justin efter sig. Hon kom fram till mig där jag satt i soffan, och hon kröp sakta upp i min famn. ”Förlåt mamma. Jag ska aldrig mer göra om det.” Jag kramade om henne, och pussade henne i hela ansiktet. Liam kom också ut och gjorde samma sak, och jag besvarade honom likadant. Undertiden Justin hade hjälp Adriana ringde jag pizza, så det plingade på dörren. ”Juju, kan du öppna.” Han sprang ut i hallen och rev upp dörren. Jag hörde hur han tackade, och sedan kom han in med en stor familjepizza. Kvällen blev mysig, hela familjen samlad i soffan.


 

 

Jag vet inte om jag hinner med så mkt mer just idag. Jag ska iväg på förmiddagen, och sedan ska jag vara barnvakt ikväll. :O haha ^^ Önska mig lycka till (A) I Love you. ♥♥♥ Kommentera. :)


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter one hundred-one.


 

Tisdagen den 16 juni. Klockan ringde på morgonen så det var bara att kliva upp för att kunna skicka iväg Liam till skolan. Justin rörde bara på sig lite men vaknade aldrig riktigt. Jag kysste han på näsan innan jag klev upp från sängen, han runkade ansiktet lite men snarkade till och vände sig om. Liams klocka hade absolut inte ringt än, då jag klev upp en halv timme innan han skulle upp, just för att jag skulle lägga fram rena kläder åt honom, samt plocka fram frukosten lite, och för att jag skulle vakna till. Han har ingen garderob inne i sitt rum, utan vi har gjort om ett av alla rummen till en stor garderob som Liam och Adriana delar på, och det är bra just för att man kan gå in utan att någon av dem vaknar, och så kan man kolla in allt i lugn och ro.

 

”God morgon älskling. Dags att kliva upp.” Jag vet själv hur hemskt det är att vakna av klockan, så jag slog av den innan den började tjuta, och satte mig ned på sängkanten för att väcka min skatt. Han började röra lite på sig, tills han fladdrade till med ögonen. ”Hej mamma.” Med en trött röst och lite gnugg i ögonen så satte han sig upp i sängen. ”Jag vill inte mamma.” Jag har hört den där meningen varje dag nu i en vecka, men jag vet inte varför han inte vill. ”Varför? Du ville gå i skolan, det var en av anledningarna till varför vi flyttade hit.” Jag var inte arg på honom, men jag ville veta vad det var som hade hänt. Han vägrade säga till mig, utan han tog det hellre med Justin. ”Jag vet, men jag och Jazzy pratar inte så mycket nu.” Jag strök honom över ryggen. ”Vill du berätta?” Han skakade på huvudet ännu en gång, det var inte första gången om man säger så.

 

 

När jag hade fått iväg Liam till skolan gick jag upp till Adrianas rum och kollade in på henne, hon såg ut att sova ganska tungt och skönt, hon låg där tillsammans med sin nalle. Min lilla flicka, jag vill inte att hon ska växa upp och bli stor, jag vill ha henne i samma storlek och ålder jämt, men det går inte. Jag gick vidare förbi Jamies rum och han sov precis som Adriana, som en stock. Justin låg precis som att han inte hade fått sova på hela natten, utslagen över hela sängen, men direkt han kände att sängen sjönk ned så drog han ihop sig och la en arm runt min midja. Det var någon slags reflex han hade, han gjorde alltid så. Utan att vakna. Ibland blir jag fascinerad av honom, så jag kan ligga och kolla på honom hur länge som helst. Ibland kan jag till och med dra med mitt pekfinger efter hans starka drag på kroppen, och det brukar få honom att ofrivilligt rysa riktigt mycket.

 

Efter ett litet tag vaknade han till och kollade på mig, men han sa inget. Han bara tittade på mig, och strök mig över kinden med ena handen. ”Det bästa med att bo med dig, är att vakna varje morgon och se dig.” Helt utan att blinka sa han det med blicken fast i mig. En lätt rodnad spred sig över mitt ansikte och jag kände det då hans hand fortfarande var på min kind och det blev varmt. Hade jag stått upp hade jag totalt tappat fotfästet och ramlat ihop av hans intensiva ögon som vilade på mig. Jag blev stum av hans lilla men så betydelsefulla mening att jag inte fick fram ett ord, jag försökte inte ens, men jag kände att jag var tvungen att göra något så jag pressade mina läppar mot hans. Han la sig ned på rygg så jag var tvungen att följa med honom om jag inte ville släppa hans underbara läppar, så allt resulterade i att jag satt gränsle över hans ben och han smekte mig över ryggen samtidigt som våra läppar och tungor lekte med varandra.

 

Av ren reflex placerade han sina händer på min rumpa och kyssen övergick till hett hångel. Endorfinerna i kroppen vaknade till liv, och jag ville inte att det skulle sluta. Dem enda timmarna jag och Justin har tillsammans utan barn är tidiga mornar, eller sena kvällar, men då är vi oftast så trötta att vi inte orkar mer än att gå och lägga oss. Han lekte med kanten till mitt sidenlätta nattlinne som inte räckte mer än till halva rumpan, och han drog det upp över ryggen för att sedan sluta kyssa mig och dra det av mig helt. Han placerade sin hand i nacken på mig för att föra mitt huvud närmare honom igen, och sedan kyssa mig igen, samtidigt som han lugnt och stilla la ned mig på rygg, med sig själv över mig. Jag älskar sättet han tar i mig, med stora lätta händer, det känns som han tror jag är gjord av skört glas, att han är rädd att jag ska gå sönder om han använder lite kraft, men jag älskar det, och har absolut inget emot att han gör det. Även om vi hade täcket över oss, så kändes det ändå som att hela mitt liv var utblottat, just för att jag låg i enbart trosor under mannen jag älskar över allt. ”Mamma, pappa.” Precis när han skulle dra ned mina trosor klev Adriana in i sovrummet. Både jag och Justin stelnade till för att sedan sucka en gång. ”Ja, gumman. Kom.” Både jag och Justin la oss till rätta och Adriana kröp ned bredvid oss.

 

En frustrerad Justin gick omkring med ansiktet i golvet och surade hela morgonen. Tro mig, det gjorde jag också, men jag visade det inte. Det är så när man har barn, man blir avbrutna och då kan man inte göra så mycket mer. Jag hatar det jag också, jag ville ha honom då, så gärna, då det var ett tag sedan, men det är bara att acceptera läget. Varje gång han fick chansen var han och pillade på mig, på intima ställen. Vi har gjort så mot varandra förr, och aldrig i hela mitt liv har jag haft så bra sex som jag hade då kvällen kom och vi hade triggat varandra till maxgränsen. Jag var på väg ut i vardagsrummet med frukost åt Adriana när han helt plötsligt dök upp bakom dörren och pressade mig mot den, för att sedan kyssa mig, djupt och passionerat. Sedan bet han mig löst i läppen och gick sin väg, jag blev helt omtumlad av hans sätt att vara då han absolut inte har varit så någon gång tidigare.

 

Jag satte mig ned bredvid Adriana i soffan och kollade på Svamp Bob, hon om någon älskar det där programmet, och jag förstår inte det roliga i det, men jag kollar gärna på det, tillsammans med henne. Jamie låg på golvet under sitt babygym, och han sprattlade med både armarna och benen. Ibland kan jag ligga i timmar och bara kolla på alla mina underbara barn, se hur dem rör sig och hur dem utvecklas, det finns inget mer fascinerande, inte i mina ögon i alla fall. Hur en liten spermie kan bli något så värdefullt. Och hur mina och Justins gener kan ge något så vackert ett liv. När jag var liten sa jag alltid att jag skulle ha många barn, och vara gift med mannen jag älskar, min dröm är snart nådd, men jag vill ändå ha fler barn. Justin avbröt mig i mina tankar när jag satt och tittade på Jamie. ”Duscha?” Han visste hur han skulle få mig att göra saker jag egentligen inte ville göra. ”Adriana då?” Hon var helt inne i tv:n så hörde nog inte ens att Justin var i rummet. ”Hon sitter kvar här.” Han dog upp mig ur soffan och bar upp mig för trappen samtidigt som han kysste mig.

 

När vi kom in i badrummet tryckte han mig mot väggen men gjorde inget mer, han tittade bara på mig, med nästan svarta ögon. Det var inte ilska, utan frustation. Hade hans blick kunnat slita av mig kläderna hade den gjort det, jag hade stått naken framför honom. Hans milda andedräkt nådda min näsa, och det var nästan så att mina läppar nådde hans, det skiljde högst en millimeter, jag kunde nästan känna hur han kysste mig. Jag hade ett par pyjamas byxor på mig, men dem drog han ned och lät falla till golvet, för att sedan borra in sina fingrar i min rumpa, innanför trosorna. Han gjorde mig galen, och jag tror att det var någon slags hämnd han utförde mot mig. Även om jag inte hade gjort honom något. ”Snä…” Mer han jag inte säga innan han pressade sin kropp närmare min, och lät sina läppar möta mina. Han bet mig löst i läppen och drog sedan av mig mitt linne. Han masserade båda mina bröst med sina händer och kysste mig på halsen. Jag var helt utblottad framför honom, min kropp var i hans händer. Just den stunden hade han fått göra vad han ville med den.


 

Glöm inte bort frågestunden, i inlägget under. :) Och glöm inte bort att jag älskar er. ♥♥♥


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter one hundred.



 

En vecka kvar tills vi ska gifta oss, och bröllopsnerverna sitter snart inte längre innanför huden. Det börjar kännas, och alla tankar strömmar igenom mitt huvud att jag snart inte hinner märka av dem. Det finns hemska tankar bland allt gott också. Tänk om jag snubblar på min klänning, eller att Jamie börjar gråta så att vi är tvungna att avbryta allt. Alla tankar finns, vissa bra, andra inte. ”Vad tänker du på?” Alessa och jag hade övergett grabbarna i parken så dem fick ta hand om barnen en stund medan vi sprang lite i affärer, och fixad det lilla sista. ”Jag vet inte, allt egentlige.” Vi fortsatte in på blomaffären och kollade in dem sista blommorna, samt skissen på min brudbukett. Jag hade skissat den själv, så det kändes lite viktigt att just den var perfekt. ”Allt kommer gå bra, bara du håller dig lugn.” Hon behövde bara säga några få saker till mig, hon hade rätt i allt. Det handlade om lugnet, höll jag det på rätt nivå skulle allt gå vägen. ”Jag vet.”

 

”Jag vill ge något till Justin som bröllopspresent, men jag vet inte vad.” Vi satt på Starbuck, som öppnade strax efter att jag hade flyttat till Atlanta. Det var ganska skrattretande om ni frågar mig, men vad gjorde det då jag hade det i Atlanta också. Alessa satt och snurrade på sin mugg med hett kaffe i, det såg ut som att hon hamnade i koma, och så blir hon då hon tänker. ”Varför kan du inte bara ge honom en lugn hemma dag med massa gott, massage levande ljus och ren kärlek?” Jag himlade med ögonen och kollade på henne. ”Det är något som finns innanför våra väggar jämt, så det blir inte lika kul.” Hon skrockade mot mig, och lät sin blick glida ut mot gatan och alla des affärer. ”Gör en permanent tatuering?” Hon blinkade till med ena ögat, och jag antog hon skojade med mig, men jag började tänka på det. ”Det ska jag göra, och jag vet exakt hur den ska se ut.” Hon kollade storögt på mig. ”Jag skojade.” Utbrast hon och stirrade på mig. ”Men det gjorde inte jag. Kom nu.”

 

Hon gillade absolut inte min idé då mitt och Justins förhållande aldrig riktigt har varit bra, och att göra något som symboliserar vår kärlek, eller i alla fall min till honom, vore kanske inte en sådan bra idé, men jag ville, och då skulle jag göra det. Jag hade varit in och talat om för tatueraren hur den skulle se ut, och han hade snappat upp alla detaljer jag hade att ge. Han sa redan innan han hade skissat upp den att den skulle bli grym, och han hade absolut gillat min idé. Det var bara Justin som skulle älska den. ”Är du verkligen säker på detta?” Jag nickade, helt lyriks över vad jag precis hade gjort. Jag skulle tillbaka dit på torsdagen innan bröllopet, och jag skulle kunna dölja den för Justin tills efter bröllopet, vilket kanske skulle bli ganska svårt, men jag hoppades att jag skulle klara det, annars skulle det inte bli en överraskning. ”Ja, det är jag.”

 

 

Liam och Justin hade hållit sig på Liams rum sedan vi klev innanför dörren sent på eftermiddagen, och jagförstod inte varför, men jag lät dem vara. Kände Liam att han kunde prata med Justin så kunde jag inte bli gladare, och jag tänkte inte vara den som tog det ifrån honom. ”Mamma, kan vi spela?” Adriana kom in i köket med sitt fia med knuff, och jag stod framför spisen och höll på att laga mat, och tro det eller ej, men spagetti och köttfärssås var ett tag sedan vi åt. ”Självklart, men jag måste kolla till maten ibland.” Hon nickade och satte sig tillrätta och plockade upp alla spelpjäser. Jamie satt i sin stol och tuggade lite på ett kex, vilket egentligen bara förvandlades till en stor degklump. ”Slå du först mamma.” Hon gav mig tärningen, och jag kastade iväg den. En sexa, och jag fick plocka ut min första ur boet. Hon såg inte speciellt glad ut, men hon var absolut inte den som gav upp fören sista svettdroppen var fallen.

 

När maten nästan var klar kom Liam och Justin ut till oss i köket, Justin började duka men lät Adriana fortfarande sitta med spelet framme tills maten var klar. Hon ledde, och hade bara en pjäs kvar att få in i mål, medan jag hade tre, då hon hade puttat in mig i mitt bo hela tiden. ”Det luktar gott.” Justin ställde sig bakom mig och masserade mina axlar lite samtidigt som han kysste mig i nacken. Ett ofrivilligt stön lämnade mina läppar, och han fick mina knän att vibrera. Han log mot min hals och flyttade ned sina händer till mina höfter. ”Du är så vacker.” Att hans små ord kan få mig helt ur balans är sjukt, jag vet inte själv hur det är möjligt, och speciellt inte efter alla år vi har bakom oss tillsammans. Jag vände mig om så jag hamnade mot honom och la armarna runt hans nacke. ”Du gör mig vacker.” Hans leende, ett leende som kan få vilken tjej som helst att smälta, bländade mig.

 

Adriana och Liam åt precis som att dem inte fått mat innan. Både jag och Justin tittade på varandra innan vi lät blickarna glida över våra underbara barn ännu en gång. ”Snälla ni två. Ni må vara hungriga, men kasta inte i er den.” Båda två kollade upp på mig och sedan på varandra, men båda gjorde som jag bad dem. Justin smakade verkligen av maten innan han med god aptit åt dem. Det kändes som att inspekterade min matlagning innan han kunde äta den ordentligt. ”Smakade det bra eller?” Med en intensiv blick som nästan brände rakt igenom mig log han och kysste min kind. ”Det gjorde det verkligen.” Även fast hans läppar för längesedan hade lämnat min kind kunde jag känna värmen efter dem, nästan så att dem fortfarande fanns där. Det var en konstig känsla, en känsla som allt oftare har dykt upp. Dem senaste veckorna som gått har jag känt att ju mer han ser, tar eller bara är runt mig, ju mer älskar jag honom.

 

Justin var snäll och dukade av, då vi hade gjort upp det att jag då skulle få ta hand om Adriana som skulle hoppa in i duschen. Jag såg inte fram emot det, då hon blivit vildare i badkaret än när hon var yngre. Då var badrummet fullt av vatten, nu blir rummet som ligger intill också det. Jag vet inte vad jag ska behöva göra för att hon ska sluta leka vattenland. ”Adriana, kom nu.” Hon älskar detta, så man behöver bara säga åt henne en gång. Liam kan det där själv, så han behöver man sällan hjälpa. Justin kollade med ett hånfullt leende på mig. ”Ha så kul baby.” Vi kysstes innan jag lämnade köket för att ta hand om vilddjuret. ”Ha-ha, skratta bäst va.” Han vände sig mot bordet och började plocka undan, medan jag gick till badrummet. Adriana hade redan fyllt badkaret och stod redo att i stort sett dyka. ”Om du duschar ordentligt denna gång, får du stanna uppe med mig och pappa. Du behöver inte gå och lägga dig.” Ett leende spred sig stort över hennes läppar och jag kunde se att hon gillade min idé. ”Okej, jag ska.”

 

Jag satt på golvet och kollade på Adriana som satt lugnt och fint, och lekte med sina saker hon brukade ha i vattnet. Hon hade skvätt lite, men hon hade verkligen förstått att det var allvar. Hon ville nog inte gå och lägga sig. Liam var tvungen då han hade skola dagen efter, och det var något han absolut inte gillade, att hans lillasyster fick vara uppe längre än honom. Justin kom in med Jamie i famnen, men höll genast på att svimma, för det första blev hans strumpor inte blöta och för det andra så satt jag alldelens bredvid badkaret, det skulle jag inte gjort om hon hade blött ned allt. ”Hur kommer detta sig?” Han visade med handen över golvet. ”Jag ska få stanna uppe med er om jag sköter mig.” Adriana lät hur glad som helst, vilket fick Justin att skratta till. Han satte sig ned bredvid mig och la sin lediga arm över mina axlar, så jag kunde luta mitt huvud mot hans axel. Han kysste min hjässa och samma känsla i min kropp dök upp.

 

När klockan närmade sig halv 9 hade Liam redan somnat, och det var absolut inte långt ifrån för Adriana heller, men hon fick som jag lovat, vara uppe tillsammans med oss. Jamie låg i sin säng, men vi hade en sådan barnvakt med oss i vardagsrummet, så vi hörde om han vaknade. Jag låg framför Justin medan Adriana låg i en av våra sackosäckar, han hade sin arm om mig och strök mig lugnt och försiktig över magen, samt kysste mig i nacken flera gånger så jag rös. ”Det finns ingen av det manliga könet som kommer kunna älska den lilla flickan framför tv:n, lika mycket som jag. Bara för att hon är ett resultat av oss.” Han fortsatte smeka mig över min kropp, men var mer innanför kläderna än utanpå, vilket absolut inte gjorde mig något. ”Det kanske blir en till.” Helt utan att se hans min kunde jag känna hur han stelnade till och flyttade ned sin hand från mitt ena bröst till min mage. ”Va?” Jag vände mig om och tittade på honom. ”Ja, men vi är ju fortfarande unga, vi kanske får en till liten flicka.” Jag la min hand över hans, och den andra handen i nacken på honom. Jag drog hans ansikte mot mitt. ”Kyss mig.” Han gjorde som jag sa, utan att tveka en enda sekund. Hans läppar lekte över mina, och vidare över käkbenet och halsen, tills han kysste mig mellan brösten.


 

 

Kapitel 100, det känns som att vi var på 10 nyss. ^^ Vad tyckte ni om detta? =) Bröllopet närmar sig med bestämda steg. :) ♥♥♥


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter ninety-nine.

 

Någonting har hänt mellan Liam och Jazmyn, men jag vet inte vad, och det börjar bli allvarligt nu. Dem två har umgåtts flitigt den senaste tiden men helt plötsligt slutade dem med det, och Jazzy tappade genast sitt leende. Jag har inte vågat fråga henne vad det är som har hänt, för jag tycker egentligen inte att jag har med det att göra, men nu börjar det gå så pass långt att hon inte ens vill hälsa på sin egen bror mer. ”Jazzy, kom nu vi ska åka.” Clarissa och Justin har bjudit över oss på mat, tillsammans med Diane och Bruce, samt Erica. En trevlig tillställning tror jag att det kommer bli. ”Jag vill inte.” Det lät nästan som att hon var på väg att börja gråta, så jag gick in i hennes rum, och där satt hon, med en bild i handen, som föreställde hon och Liam när dem var yngre. Det var en vacker bild, det snöade den dagen som Justin tog bilden. Jag minns den så väl. ”Kom nu, jag tänker inte tjata.” Tillslut suckade hon och reste på sig, för att sedan gå ut till hallen och klä på sig.

 

När vi väl var framme var det Justin som öppnade dörren, och innan Jazzy hann reagera hade han kastat sig över henne. Den grabben vet hur man överöser kärlek på dem man håller kärt, och Jazzy har alltid betytt mycket för honom. Det har varit dem två mot världen så många gånger tidigare, och det kommer nog alltid vara det. ”Jag älskar dig lillasyster.” Hon pussade honom på kinden och han släppte in oss. När både Jazzy och Jaxon hade försvunnit från mig och Justin så kollade han fundersamt på mig. ”Vad är det som har hänt mellan Jazzy och Liam?” Jag skakade på huvudet. ”Jag vet inte, men något allvarligt är det.” Justin kollade efter Liam som gick in på sitt rum och drog igen dörren i tvåhundra. ”Jag ska prata med Liam sen. Få se om han säger något. Clarissa försökte innan, men det gick inte.” Precis när han sa hennes namn kom hon gåendes i en vacker somrigklänning. ”Hej, välkommen.” Vi kramades snabbt och gick sedan in i köket. Pattie stod vid spisen och höll på med sina specialiteter.

 

 

Under hela middagen satt vi vuxna och pratade med varandra, och det kändes konstigt att räkna in både Clarissa och Justin i den kategorin, men det är ju det dem är. Liam, Jazzy och Jaxon sa inte ett ljud, dem åt sin mat under total tystnad, vilket aldrig tidigare har hänt. Jaxon bad om mer mat några gånger, sedan la han sin uppmärksamhet på maten. ”Får jag gå från bordet?” Liam var den första att avbryta tystnaden mellan dem. Både Justin och Clarissa kollade på Liam precis som att han egentligen inte borde ha sagt något, så jag tog initiativet. ”Klart du får, är du mätt nu då?” Han nickade och tackade för maten för att sedan lämna bordet. Ibland kan jag inte förstå att min son faktiskt har två egna barn, och en bonus, men jag ser att Justin älskar Liam minst lika mycket som han älskar Adriana och Jamie. Justin kollade efter Liam med en bekymrad blick, likaså Clarissa. Jag förstår hur dem känner sig när dem ser att något är fel. Jag har känt likadant när Justin själv var liten, eller när allt har sumpat sig mellan han och Clar tidigare, eller som nu, när jag ser Jazzy.

 


 

Jag såg att något var riktigt fel, Liam och Jazzy brukar kasta sig över varandra när dem ses, men nu gjorde dem inte det, vilket fick mig att fundera. ”Jag ska prata med honom” Jag ursäktade och reste mig från bordet för att gå efter Liam. ”Kan jag komma in?” Jag knackade lite, men sköt samtidigt upp dörren. ”Du är ju redan inne.” Han låg med ryggen mot sig i sin säng, och stirrade in i väggen. ”Hörru grabben, berätta för mig vad det är som har hänt.” Han rörde inte en min eller en kroppsdel, precis som att jag inte var i samma rum som honom, eller som att han inte hörde mig. Jag satte mig ned i sängen och strök honom över ryggen. Jag behövde inte vara speciellt smart för att höra att han var ledsen, jag kunde höra hur han snörvlade till ibland. Jag satte mig ordentligt och drog upp honom i min famn, han borrade in sitt ansikte i min axel och slappnade tillslut av.

 

Liam är inte stor när det kommer till känslor, men han är mycket större i huvudet än vad han är i ålder, så jag förstår absolut om han vet hur det känns när saker och ting inte går som han vill. Eller känslor i kroppen, jag avundas honom, om jag hade haft samma förmåga som liten hade mitt liv kanske inte sett ut som idag, men jag hade kunnat gilla någon på ett annat sätt vid hans ålder. ”Jag kan inte prata om det här med dig.” Han kollade inte på mig, men höll fortfarande om mig. Jag ville att han skulle se på mig som sin pappa, och inte som Jazmyns storebror, som egentligen ska skydda henne. ”Det kan du visst. Bortse att jag är hennes bror. Prata med mig, snälla.” Han torkade sig om kinderna och gnuggade sig i ögonen. Med ett svagt leende kollade han upp på mig. ”Jag tycker om henne, okej. Riktigt mycket…” Han stannade sig själv, men det lät som att han ville säga mer. ”Har du sagt det till henne?” Han nickade lite svagt, men mötte inte min blick. ”Hon sa inget tillbaka, hon bara gick. Men säg inget till mamma.” Jag nickade mot honom.

 

Jag såg att han var helt förstörd, och jag kunde inte göra något för att hjälpa honom. Detta var något mellan han och Jazzy, men han kanske kunde känna sig bättre om han berättade för någon, så jag hoppas det hjälpte att få det ur sig. ”Allt kommer bli bra.” Han satt fortfarande i min famn. ”Följ med ut igen, visa dig inte svag.” Ännu ett leende visades på hans läppar och han var den första av oss som var ute ur rummet. Många tankar strömmade genom mitt huvud under tiden jag befann mig ensam i hans rum. Ett kort på honom och Jazzy stod på hans bord bredvid sängen. Min älskade lillasyster. Clarissa kom in och ställde sig precis bakom mig och la armarna om min mage. ”Vad är det som har hänt.” Hon kysste mig i nacken, hon vet hur hon ska göra mig svag, men jag kan inte svika Liams löfte. ”Jag kan inte prata med dig om det, jag lovade Liam.” Jag kände hur hon stelnade till bakom mig. ”Han är min son, du måste. Om det har hänt något vill jag veta det.” Jag ställde ned kortet på bordet igen, och vände mig om. ”Jag älskar dig, över allt annat på hela jorden. Men jag lovade Liam, gör det inte svårt för mig. Snälla.” Hon kysste mina läppar en gång. ”Förlåt, var inte meningen att pressa dig. Jag förstår. Jag är så glad att ni två kan prata med varandra. Men jag hoppas verkligen att du berättar för mig om det är något allvarligt.” ”Absolut, det vet du.” Jag kysste henne på näsan och flätade samman våra fingrar för att sedan lämna rummet.


 

Sara var den som gissade rätt först. :) Så hon får en länkning.

http://jbieberstoriies.blogg.se/

 

Tänkte bara tala om för er att vi börjar sakta men säkert att närma oss slutet på denna novell. Hur känner ni inför det? =/ Jag skriver dem sista kapitlerna med tårar i ögonen iallafall. Och sedan så avslutar vi helgen med detta kapitel.

 

Jag älskar er. ♥


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter ninety-eight.



 

”Har du haft en bra dag?” Både tjejerna och grabbarna hade ordnat ett hotellrum till oss, så att vi fick spendera natten där. Justin kramade om mig, även om han hade lite problem med att stå still, då hans fötter var ganska runda. Ett lätt skratt lämnade mina läppar. ”Jag har haft det helt underbart, har du?” Jag smekte honom över ryggen och precis när jag drog min hand över skuldran på honom grimaserade han lite. ”Kanske fått lite mer stryk än du.” Jag drog av honom tröjan, så att jag kunde få skåda hans rygg, vilket jag inte skulle ha gjort. ”Vad i helvete är det som har hänt?” Han ryggade tillbaka av min höga sluddriga ton, och vinglade in på badrummet. ”Justin, vad är det som har hänt?” Det spelar absolut ingen roll hur full han än är, han borstar alltid sina tänder. Han kollade på mig genom spegeln då jag stod i dörröppningen. ”Paintball. Stressa inte upp dig över det nu, det kommer se värre ut i morgon.” Allt jag såg i honom var smärta, i varje rörelse han gjorde.

 

När jag tillslut hade fått av mig dem tighta kläderna tjejerna tidigare hade bett mig sätta på mig pustade jag ut, och när bh:n tillslut föll till golvet trillade alla mina 20 kondomer ur, vilket fick mig att skratta. Justin kom ut från badrummet i enbart kalsonger och kollade på mig, hans blick var väl kanske inte i mitt ansikte direkt. Tillslut släppte han mina bröst och kollade mig rakt i ögonen. En lekfull blick letade sig fram till mig, och jag fick samma jag också. Med en kondom i munnen gick jag sakta fram till honom. ”Vad ska du med den där till?” Han kollade förvånat på mig. ”Tänkte vi skulle använda en av mina uppgifter, så kanske du kan slutföra ditt.” Han började skratta åt mig, och kastade i väg kondomen, så den hamnade under byrån. Han drog mig intill sig och kysste mina läppar intensivt, samtidigt som han placerade sina händer på min rumpa. ”Jag vet jag kommer få dina trosor ändå.” Hans sätt att viska mot mina läppar gav mig rysningar längs ryggraden, och mitt hjärta att slå dubbla slag.

 

 

”Baby, vakna. Jag har gjort frukost.” Att vakna på morgonen av att han kysser mig är det bästa som finns. Han satt på sängkanten iklädd enbart ett par mjukisbyxor, och ett brett leende på läpparna. Han som var fullast av oss två dagen innan var uppe först, och hade dessutom gjort frukost åt mig. jag reste mig upp, med enbart trosor på mig och drog på mig sidenmorgonrocken som hände så fint bredvid sängen. Justin placerade sina händer runt mig och kysste mig i nacken. ”Har jag sagt att jag älskar dig?” Även om jag inte såg honom, kunde jag höra ett leende på hans läppar. Han förtrollade mig, hans beröring var som stötar genom min kropp, och hans intensiva ögon kunde få mig att smälta. Han visste om det, och det var absolut inget han gjorde medvetet, även om han kunde. ”Ja, det har du. Men jag kommer aldrig tröttna på att höra dig säga det.” Jag vände mig om mot honom och placerade mina händer på hans bröstkorg. Jag kände hur hans hjärta slog fortare och hårdare, samt kände hur han fumlade efter mina läppar, efter att ha kysst mitt käkben, och min hals. ”Jag älskar dig, så sjukt mycket.”

 

När han stod vid diskbänken och höll på att plocka in alla rester som blev över, i kylskåpet kunde jag se hur hans rygg såg ut. Jag fick ont i min egen kropp av att bara se alla hans blåmärken. Försiktigt reste jag mig upp, och tassade lugnt och försiktigt fram till honom, för att sedan med lätta läppar, kyssa honom över blåmärkena. Jag kunde höra hur han flämtade till en aning, och kunde sedan känna i hans kropp att han slappnade av och nästan njöt av min fjäderlätta beröring. Han hade ett jättestort precis mellan skuldran, och sedan två stycken lite mindre nästan nere i svanken. ”Hur känns det?” Han vände sig om mot mig, och drog in mig i sin famn. ”Du anar inte vilken kraft du har i dina läppar, det känns helt underbart just nu.” Jag såg ingen sarkasm i hans ögon, eller hörde någon ironi i rösten, så jag förstod att han var allvarlig. ”Skönt och veta att man kan göra något.”

 

Efter några timmar ensamma på hotellet och försök till att bli som normala människor igen kunde vi äntligen åka hem till våra barn. Jag hade saknat dem så sjukt mycket, och jag kan bara tänka mig Adrianas skräckslagna min när Mitch och Nolan slet Justin ifrån henne. Stackars liten. Alessa hade varit snäll och lagt in en väska i rummet med lite alldagliga kläder, så jag slapp dra på mig min fjortis kostym. Likaså hade Ryan gjort till Justin, så vi satt i taxin tillsammans i mjukiskläder. Jag låg lutad mot hans axel med hans arm över mina axlar, och han som då och då kysste mig i pannan, eller min hjässa. När taxin stannade på vår gata klev jag ur bilen, och Justin betalade. Han hade tydligen kvar pengar från då han spelade utanför teatern. Det hade varit kul att höra hans dag, samtidigt som han hade gillat att höra min. ”Hey, come here.” Innan vi kom fram till dörren drog han in mig i sin famn och kysste mina läppar. Både han och jag insåg nog att det skulle ta ett tag att få göra det igen, då våra barn troligen skulle flyga över oss, med alla miljoner frågor.

 

 

Jag hade haft rätt, Både Liam och Adriana kastade sig över oss och ställde båda två minst 10 frågor i minuten, och i mun på varandra. Både jag och Justin började skratta, men inte ens det verkade få stop på dem. Pattie mötte upp oss i hallen, med Jamie i famnen. Han var vaken och såg riktigt glad ut när han såg oss. Jag kramade om henne. ”Har allt gått bra?” Hon kollade på Liam och Adriana, precis som att dem skulle berätta något. ”Vi bråkade, men det var inte..” ”Det var visst ditt fel.” Liam höjde rösten åt Adriana, vilket inte accepteras under mitt tag, och det spelar ingen roll vem det är, man höjer inte rösten, så är det bara. ”App, app, app. Det räcker nu.” Justin tog över efter att ha gett sin mamma en varm kram. Jag älskar att se hur bra relation dem två har, och jag älskar att det är just hon som är farmor till mina barn. Dem hade inte kunnat få en bättre. Jag var lyckligt lottad, då jag hade alla underbara människor omkring mig. Med ett leende på läpparna tog jag över Jamie från Pattie och kysste han i pannan. ”Min trollunge.” Även om han kanske inte var medveten om det, så log han.

 

PAPPA, vad är det du har på ryggen?” Justin stod i sovrummet när jag och Adriana kom in, och olyckligtvis hade han precis dragit av sig tröjan, och jag hann inte reagera fören Adriana gjorde det. Han vände sig om hastigt och jag såg på honom att han blev obekväm, hur säger man till henne att han blivit skjuten, med en paintball pistol? Hon sprang fram och kastade sig i hans famn, och jag kunde höra på henne att hon blev ledsen. Det var inte meningen att hon skulle se det, och absolut inte på det sättet, när dem var färska. Jag lät dem två vara ensamma, så jag gick ned till Liam istället. Pattie var fortfarande kvar, då vi hade bjudit över alla på middag, och hon ville laga den. Jag gillar att ha henne omkring mig, hon sprider lugn, och det behöver jag. Liam satt i soffan och kollade på tv när jag slog mig ned bredvid honom. ”Jazzy kommer snart.” Jag hade väntat mig en helt annan reaktion än den jag fick. ”Jag vill inte att hon kommer.”


 

 

Ganska kort. Men hoppas ni gillar det ändå. :) Nästa kapitel kommer vara ur någon annans POV, vems? Den som gissar rätt först får en länk. ♥


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter ninety-seven.

 

När klockan började närma sig åtta på kvällen blev jag klar. Sminkning och hår, kläderna var fortfarande ett mysterium för mig, medan dem andra höll på och fiffla med massa olika saker. Champagnen hade tagit rejält på mig, då jag i vanliga fall inte dricker speciellt ofta, man kan inte göra det med tre barn, och jag gillar inte heller att tappa kontrollen. Alessa och Celia var också klara med allt, var bara Jen som satt och blev sminkad då Alessa plockade fram kläderna jag skulle ha på mig. Eller kläder och kläder, jag skulle tydligen gå klädd som man gjorde när man gick i 9:an, och ville ha uppmärksamhet. Jag skrattade bara åt situationen, då detta var en engångsföreteelse. ”Ska jag ha det där på mig?” Jag visste att alla skulle säga ja, så jag drog på mig det utan protester, vilket fick tjejerna att stanna till, dem trodde nog att jag skulle protestera.

 

När vi alla var klara var klockan runt 9 och vi tackade för oss. Min kropp mådde som en gud, jag hade inte ont någonstans, och jag kände mig mer avslappnad än någonsin tidigare. Det kändes som att jag var en helt ny människa med nya leder i kroppen. ”När du har gjort det sista uppdraget kommer grabbarna till klubben.” Jen la sin arm över mina axlar och log mot mig. ”Vad är det sista då?” Limousinen gled in vid den hetaste nattklubben i Stratford, egentligen säger det inte så mycket, med tanke på att det finns typ två. Alla kollade på vandra och Alessa harklade sig en aning. ”Du ska samla kondomer från olika grabbar. Spelar ingen roll hur du gör det, bara du har 20 stycken innan kvällen är över.” Jag suckade och började nästan vrida mig lite i sätet. ”Ni är roliga, nästa gång är det någon av er. Och då ska jag se till att ni ska få samla kalsonger.” Alla kollade på mig, för att se om jag menade allvar, och det kunde dem skriva upp att jag gjorde.

 

 

”Okej, jag har samlat ihop 19 stycken. Är ni stolta över mig?” Jag hade fått i mig bra mycket dricka vid den tidpunken, och Alessa hade druckit minst lika mycket. Dem andra två tyckte någonstans långt in i skallen att dem skulle hålla sig i form just för att hålla kolla på mig. ”Absolut, jätte stolta. Leta på den sista så kan du lugna ned dig till Justin kommer.” Att bara höra hans namn gjorde mig varm i hela kroppen, även om alkoholen gjorde en stor del i det. Han var värt allt detta, det var för honom jag gjorde det. Jag vände mig om och skulle tillsammans med Alessa ge mig ut på dansgolvet för att få den sista kondomen var det någon som ryckte tag i mig, och när jag vände mig om såg jag att det var en av grabbarna som jag hade frågat om en kondom av. ”Hej gullet, vill du dansa?” Han sluddrade mer än vad han hade gjort tidigare, och det kändes bara obehagligt. Alessa försvann från min sida, och jag visste inte riktig vart jag skulle ta vägen för att bli av med honom. ”Nej, det vill jag inte.” Han verkade inte vilja ta det svaret då han släpade med mig på dansgolvet, medan jag stretade emot.

 

”Ge dig, jag vill inte.” Jag försökte knuffa bort honom, men det gick inte då han verkligen hade sugit sig fast i min kropp. Jag kände mig äcklig, och jag visste att skulle Justin se detta skulle helvetet bryta ut, och det hade jag verkligen ingen lust med, då denna dag faktiskt hade varit ganska rolig. ”Jag vet du vill snygging.” Hans händer placerades på min rumpa, vilket var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag gav honom en flata och vände mig om för att gå där ifrån, men jag hann inte fören han drog tillbaka mig och skulle precis kyssa mig när någon slet honom från mig, vilket kändes underbart. Justins underbart bruna ögon kollade precis mot mig, och det var som att han såg rakt igenom mig. Han kom emot mig medan den där andra grabben sprang där ifrån. ”Älskling.” Han drog in mig i sin famn, och den underbara doften från honom var nästan borta då han mestadels stank alkohol. Han var min räddare i nöden, så jag klagade inte. ”Hey baby. Hörde du saknade en sak.” Han plockade upp en kondom ur fickan, vilket fick mig att börja skratta. ”Tack, mitt uppdrag är slutfört.” Han pressade sina läppar mot mina i en passionerad kyss. ”Behöver du något för ditt sista uppdrag?” Hans leende växte upp till öronen och han kysste mig på halsen, och nafsade mig på öronsnibben. ”Dina trosor.”

 


 

När dem kliver in på strippklubben.

 

”Grabbar kom igen, varför har ni dragit hit mig?” Ryan skrattade bara åt mig, vilket fick mig ännu mer fundersam. ”Du ska samla ihop trosor, 3 stycken.” Nolan och Mitch stod bredvid oss och drack sina öl, då dem var mer fulla än jag, Ryan och Chaz var tillsammans. Dem två var ganska underhållande. ”Tre stycken? Kom igen, från vilka?” Vi gick in alla tillsammans, och dem enda som egentligen satt där inne var lite äldre män, som troligen inte fick något hemma, eller som inte hade någon. Chaz gav mig en lunta med sedlar. ”Använd dessa.” Jag förstod på en gång vad jag skulle använda dem till, och så vitt jag förstod var det pengarna jag hade skramlat ihop då jag satt utanför teatern och spelade. ”Kom nu grabbar ska tjejerna få lite slantar.” Alla började skratta, men följde genast med mig.

 

En blond tjej gav mig en riktig lapdance, en jag aldrig tidigare trodde jag skulle få. Hon var bra på det hon gjorde, men absolut inte en brud som skulle kunna ge mig den tillfredställningen som jag behövde, det fanns det bara en kvinna som någonsin skulle klara av. Det var enbart jag och den tjejen inne i det lilla rummet så jag fick chansen att fråga henne angående trosorna. Pinsamt, men jag var tvungen. Hon satte sig ned gränsle över mig och nästintill tryckte upp brösten i mitt ansikte. ”Jag behåller dina trosor.” Hon kollade chockat på mig, men sa inget. Jag gav henne 40 dollar, och klev ut från rummet med trosorna i handen. ”Du klarade det, bara två kvar.” Nolan satt med sin tredje grogg inne på strippklubben, och det hade kommit in mer människor. Det verkade helt klart som att det var ett ställe man gick till för att umgås med sina grabbar, och jag hade absolut inget emot det.

 

När jag hade fått två par trosor gav vi upp strippklubben och valde att åka tillbaka till Stratford för att få avsluta kvällen tillsammans med tjejerna. Chaz tjej hade tydligen inte möjligheten att vara med då hon åkte på att jobba natt i sista sekund, vilket verkligen sög. I bilen tillbaka hinkade vi oss mer öl, så att vi verkligen var runda under fötterna när vi kom fram. Ryan stoppade mig utanför nattklubben. ”Du kan behöva den här när vi kommer in.” Han gav mig en kondom, och jag spärrade upp ögonen och stirrade ut hans svar på min förvirrning. ”Clar samlar kondomer, och har bara 19, hon ska ha 20.” Jag skrattade till och tog emot den. Det första jag såg när vi kom in var en karl som stod och kladdade på Clarissa, och jag såg genom alla människor att hon inte gillade det han höll på med. Efter ett tag då jag hade tagit mig förbi alla människor för att komma fram till dem två drog jag iväg honom, och han försvann som en avlöning.

 

 

”Mina trosor, vad ska du med dem till?” Med ett leende på läpparna kysste hon min hals, och drog sina fingrar efter min rygg under tröjan. ”Ett av mina uppdrag.” Hon drog mig intill sig och la sina armar runt min nacke, för att sedan dansa tryckare med mig. Mina händer hade sedan länge varit placerade på hennes rumpa, och jag tryckte henne närmare mig, om det ens gick. ”Du får dem ikväll.” Hon tog min hand och började lämna dansgolvet, för att vi skulle återförenas med våra vänner. Alessa satt i knä på Ryan, och det var inte långt ifrån att dem hade tagit en tugga av varandra. Chaz satt med mobilen i handen, medan Nolan och Mitch var iväg och spanade tjejer, då dem två var dem som var singlar. Jag har verkligen gillat dagen, men stora blåmärken hade bildats över min rygg, och på mina ben. Clarissa skulle få ge mig massage dagen efter, om ens det skulle hjälpa. ”Vad tänker du på?” Clarissa kom till bordet med en öl till mig och en cider till sig själv, och satte sig i mitt knä. ”Dig, min blivande fru.” Hon kysste mig, med längtan och kärlek.


 

 

Hoppas det inte var för krångligt, när det hoppar åt alla olika håll ^^ Berätta för mig vad ni tycker om detta, och svara gärna på min fråga i förgående inlägg.. :)


Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter ninety-six.



 

Känslan jag hade i kroppen när grabbarna drog säcken över mitt huvud går inte att förklara med ord, det var som att någon slog mig i magen och det enda jag tänkte på var mina barn som befann sig i parken helt själv, och såg deras pappa försvinna. Jag hörde ju hur Adriana skrek och grät, och jag kände mig så maktlös. Jag kunde inte göra något, och jag kunde absolut inte trösta henne. Jag mådde så dåligt just i den sekunden men allt släppte när Ryan berättade att mamma hade funnits med i bakgrunden. Det var en intressant upplevelse att få sitta utanför teatern igen, det var ju ett tag sedan som jag gjorde det sist, men folket verkade uppskatta det, många filmade och fotograferade, allra minst paparazzi, dem var som galna.

 

”Vart ska vi nu då?” Ryan hade gett mig en öl, troligen för att jag skulle slappna av, så den hade jag hällt i mig, och öppnat den andra. Dem hade fixat en chaufför så alla kunde vara med och dricka, plus att vi hade bytt bil till en Range Rover, den andra skåpbilen var inte att leka med, dem hade verkligen gått in för kidnappningen, och jag gillar ändå att mina vänner verkligen har lagt ned tid på detta, det är inget dem bara har kastat ihop på en kvart, dem har planerat. Jag trodde dem var helt inkompetenta när det kom till att göra något sådant, men dem bevisade att dem kunde. ”Du får se.” Jag såg att vi lämnade Stratford med några hundra meter för att sedan svänga av vägen mot stadens egna paintball bana, jag insåg att jag skulle ha så ont i kroppen när jag vaknade dagen efter att jag nog inte kunde gå. ”Ni är inte sanna. Jag kommer ju dö.” Alla skrattade åt mig, och släpade ut mig ur bilen.

 

När vi alla hade fått på oss våra dräkter och instruktioner om vad som gällde på banan var vi redo för att ge oss in i en match. Vi alla är precis lika mycket tävlingsinriktade när det kommer till tävling, så det skulle bli en god match hade jag fått för mig, innan jag insåg att det var typ alla mot mig. Ryan var den första som verkligen sköt mig i ryggen, mitt mellan skuldran. Det gjorde så fruktansvärt ont med tanke på att han bara stod några meter ifrån mig. Jag kastade mig helt omotiverat in bakom en stor kudde som skulle ge mig skydd, tills jag insåg att Mitch också befann sig bakom den, och innan han hann reagera siktade jag på honom, och sköt honom på axeln. Han la sig ned och tog sig för axeln, för att sedan skrika en ramsa svordomar. Jag skrattade och sprang vidare, för att sedan se Chaz stå med ryggen mot mig, så jag försökte sikte på honom, men lyckades inte då jag kände ett skott på vaden. Ett ställe jag också fruktade.

 

Jag hade en kula kvar och hade absolut inte blivit träffad flest gånger, det fanns inte en möjlighet. Jag hade efter en halvtimme lärt mig att jag skulle kolla mig bakom ryggen också, och inte bara framåt. Tillsammans med Nolan, som jag lyckades övertala att han skulle vara på min sida, satt vi bakom en höbal och väntade från båda hållen att det skulle komma någon. Mitch var den första som kom, och Nolan satte en kula precis under knä på honom. Han skrek och la sig ned, för att sedan rulla omkring och skrika ännu mer. Chaz kom och olyckligtvis kollade till honom, och samtidigt som han gjorde det fick han ett skott mitt på röven, fortfarande av Nolan. Jag väntade på Ryan som var den som sköt mig först, så jag skulle avsluta honom. Jag visste precis vart jag skulle sätta kulan på honom. Jag kollade fram en gång, för att se att han vandrade omkring på helspänn, och precis när han kollade bort i två sekunder siktade jag in mig, och lyckades pricka honom, precis på armbågen.

 

”Är vi klara för idag?” Vi alla hade duschat och dragit i oss några öl i bastun samt snackat massa skit, vilket var längesedan. Det var längesedan det fanns något i mitt liv som hette grabbtid, jag saknar det, men samtidigt så har vi alla lämnat tonåren, jag har familj, Chaz en flickvän, och Ryan sin familj. ”Långt ifrån grabben, nu ska vi dra vidare.” Alla hoppade in i bilen så jag gjorde det samma just för att slippa bli lämnad på landet. Ryan hade till och med fått med sig rena kläder åt mig, hur han nu har lyckats med det, och dessutom lite finare, så frågan var bara vart vi skulle. Klockan hade inte hunnit bli sex än, men det var inte långt ifrån. ”Hur känns det? Om nästan två veckor befinner du dig på något fint ställe tillsammans med Clarissa Bieber.” Nolan slog mig löst på axeln, och alla andra skålade med öl. ”Det känns.. konstigt, men underbart. Att äntligen få kalla henne min fru.” Det var först då jag insåg att jag faktiskt skulle gifta mig om två veckor, nerverna började äta på mig, och jag visste att jag skulle vara sjukt nervös inför själva mötet i kyrkan.

 

Ungefär en timme senare stannade äntligen chauffören bilen, och vi befann oss i staden Woodstock. Min pissblåsa var absolut inte så stor som jag hade hoppats på, så när vi väl kom ut ur bilen var det bara in på närmsta ställe som kunde erbjuda mig en toalett. När jag kom tillbaka ut till bilen, stod Chaz med ännu en öl åt mig. Egentligen orkade jag inte dricka mer, men jag gjorde det ändå, just för att visa att jaguppskattade vad grabbarna hade gjort för mig, även om jag inte skulle vakna dagen efter och må speciellt bra. Ryan kom och la armen om mina axlar. ”Så, är du redo för nästa grej?” Hans flin på läpparna gjorde mig orolig, dem hade kunnat hitta på vad sjutton som helst, men jag kunde inte bara gå hem. ”Ja, jag antar det.” Han snurrade mig så att jag stod med ansiktet mot en nattklubb. Paparazzi stod utanför och jag visste att det skulle få hemska rubriker dagen efter, just för att klubben var en, strippklubb.

 


 

Mannen som tog hand om mig hade breda och stora händer, så min kropp fick en grundlig massage. Jag låg på en massagebänk i mitten av rummet, samtidigt som alla andra satt i soffan och drack champagne och åt jordgubbar. Alessa hade en ansiktsmask på sig, och Celia satt med hårinpackning. Massören som hade hand om min kropp hette Johan och jag gillade honom, han knådade mina vader precis som att dem vore en deg. ”Du kan vända dig om nu.” Johan väckte mig ur mitt drömmande, och jag gjorde som han bad mig, och det kändes som att min bikini åkte åt alla olika håll, men jag kollade upp det, och den satt där den skulle. Att ligga och stirra i taket samtidigt som en okänd man tar på mig, som bara Justin gjort innan var inte speciellt roligt, men å andra sidan så fick det gå, då han snart skulle vara klar. Jag sneglade bort mot tjejerna i soffan och kunde inte annat än le, en av mina bästa vänner kom överens med dem andra två bästa vännerna. Med ett leende på läpparna fortsatte jag stirra i taket.

 

”Tyckte du om det?” Vi satt alla i poolen och drack, samt snackade massa skit. Det var så underbart att jag kunde slappna av, jag hade inga barn att behöva hålla koll på, eller en grabb att se efter, det vill säga Justin. ”Jag älskar det. Dagen kunde inte bli bättre.” Celia skrattade till vilket fick mig och inse att detta absolut inte var det enda vi skulle göra. ”Vad har ni hittat på?” Alessa såg till så att alla blev knäpptysta. ”Det får du se, vi tänker inte avslöja det.” Jag förstod att det inte var någon idé att tjata på dem för att få veta något, så jag gav mig och lutade mig tillbaka igen. Jag sjönk tillbaka in i drömmandet och lät alla tankar fara fram och tillbaka. Om lite mer än två veckor tillhörde jag familjen på riktigt, mitt namn skulle bli Clarissa Melissa Bieber. ”Nej, nu är det dags att göra oss i ordning.” Jen knuffade till mig lite lätt och tog mig ännu en gång tillbaka till verkligheten. ”Jahapp.” Det var bara och göra som dem sa, så jag var den första att hoppa in i duschen och skrubba av mig alla medel dem hade smort in mig i. När jag kom ut från badrummet var det en tjej som tog emot mig, och började fixa mitt hår, samt mitt smink.


 

Kom igen nu, ge mig kritik på min svensexa och möhippa. Är det bra, eller är det kasst, berätta vad ni tycker. :) Så ska jag se till att det blir lite bättre. (",) ♥


<< EARLIER POSTS