Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

You gave me strengt - Epilog

Mitt namn är Mindi Pearl Bieber, och jag är 10 år gammal, vilket gör mina föräldrar till 29 år. Jag kunde inte ha önskat mig ett annat sätt att växa upp på, än tillsammans med dem, och alla andra underbara människor runt om mig. Min pappa, Justin, klev åt sidan, från sin karriär, och var med och tog hand om mig under tiden som jag fortfarande var ett spädbarn, och jag kan inte tacka honom mer. Jag älskar båda mina föräldrar obeskrivligt mycket, och jag kommer alltid att göra det. Att som litet barn få växa upp på en buss, eller byta hotellrum var och varannan dag kan kännas som jobbigt, eller fruktansvärt egoistiskt av mina föräldrar, men som sagt, jag hade inte velat ha det på något annat sätt. Utan dem två hade jag inte funnits och därmed inte kunnat skriva detta. Pearl, min mamma är en vacker kvinna med en jätte fin diamant på sitt ringfinger. Mina föräldrar är gifta sedan 5 år tillbaka, och ärligt minns jag det som igår.  

 

 

”Mamma, är du nervös?” Hon nickade lite löst där hon stod bredvid morfar och stirrade på dörren som inte hade öppnat sig än. Både mamma och pappa hade bett mig att vara den som gick längs gången först och placerade ut röda rosblad. ”Det behöver du inte vara, pappa kommer att säga ja.” En enkel tår lämnade hennes ena öga och banade en väg ned över hennes kind. ”Lilla gumman, vem har gjort dig så klok?” Vi visste sedan innan att varken mamma eller pappa hade den egenskapen, så det var en gåta för oss alla. Dörrarna öppnades och det var min signal. Ett steg ut i kyrkan, sedan ett annat. Jag hade från början trott att det inte skulle vara så hemskt att gå den vägen, men ack så nervös jag blev då jag såg att alla blickar låg på mig, och ingen annan. Alla hade sett om jag hade gjort bort mig.  

 

Mormor och morfar är och hälsar på oss så ofta vi är hemma, och jag älskar när dem kommer på besök. Mormor har alltid med sig, antingen massa gott till mig, eller något annat riktigt kul. Morfar däremot han är bara jobbig och kittlar mig hela tiden. Farmor och farfar, dem träffar jag inte speciellt ofta då min farmor valde att flytta tillbaka till Stratford när hon insåg att min pappa inte längre behövde henne vid sin sida, vart han än åkte. Farfar är min favorit, helt klart. Han är faktiskt den enda som hittar på saker med mig, som att åka och bada eller bara gå till lekparken. Alla andra vuxna runt om mig tycker att jag ska roa mig själv, men det är inte så himla lätt när man är 10 år och har ärvt sin pappas energi. Mamma brukar alltid skoja och säga att hon ska köpa ett löpband till mig så jag kan springa av mig lite.

 

”Farfar, kan du göra mera fart på mig?” För en gångs skull var Jazmyn med oss i lekparken och hon byggde massa sandslott till mig, vilket inte hände speciellt ofta. ”Självklart, farfars lilla prinsessa.” Jag tyckte inte om att dem kallade mig prinsessa, jag vet inte varför, men det passade inte riktigt in på mig. Mamma sa alltid till mig att jag såg ut som en sådan när jag var nyfödd, vilket jag hade svårt att tro. Fast å andra sidan, min mamma har alltid rätt. Gungan for upp högre i luften än innan och jag fick en känsla i kroppen av att släppa taget om kedjorna som jag höll i, vilket jag helt plötsligt gjorde. Jag skrek av full hals när jag flög genom luften och var hela tiden beredd på att det skulle göra fruktansvärt ont när jag slog i marken, men farfar tog emot mig, med en arg min i ansiktet. ”Du får inte släppa taget. Du kan göra dig riktigt illa.” Även om jag hängde på trekvart i hans famn så nickade jag förstående på huvudet.

 

 

Pappa satt i soffan med fötterna på bordet, vilket han bara gjorde då mamma inte var hemma eller i närheten för att kunna säga åt honom. Dock var mamma inte hemma just den gången, så jag satte mig ned bredvid honom och la upp mina också. Han skrattade till och drog in mig i sin famn, där jag alltid trivdes mest. ”Du vet att pappa älskar dig va?” Jag nickade och kände hur han pussade mig på hjässan. Han gav mig dosan till tv:n och jag fick byta kanal, vilket jag mer än gärna gjorde då det var sport på tv:n. ”Ovanligt att du slår på barnkanalen.” Han hade verkligen ironi i rösten och det gjorde mig lite irriterad. ”Varför gav du mig dosan då?” Han pussade mig i pannan och log milt. ”Jag skojade, du får se på vad du vill.” Han plockade ändå upp sin mobil och knappade lite för att sedan föra den mot örat. ”Älskling, ska vi äta ute idag?” Han pratade med mamma och deras gulligull orkade jag inte med.

 

”Måste jag vara hos mormor då?” Pappa hade pratat klart och mamma hade kommit hem, och i samma veva som hon klev innanför dörren drog jag och pappa ned våra fötter från bordet illa kvickt. ”När då?” Båda två kollade förvånat på mig där jag stod framför dem, med läppen hängandes. ”När ni ska gå ut?” Dem kollade på varandra och mamma hukade sig ned till min nivå. ”Självklart inte, gumman. Du ska följa med oss.” Jag log istället och drog upp den där hängläppen, för att sedan krama om dem båda. Fort som attan sprang jag in i min garderob och började rota fram extra fina kläder, även om alla mina kläder var fina, och absolut inget att klaga över.

 

Även om både mamma och pappa har en varsin bil så gillar dem tydligen att glida omkring i en vit limousin, ibland kan jag tycka att det är kul, men oftast tycker jag att det är jobbigt med all uppmärksamhet som kommer med den. Utanför restaurangen stod det lite folk, i alla åldrar om jag ska vara ärlig. Både mamma och pappa höll ett stadigt tag i mig vilket faktiskt kändes en aning fjantigt. Dock kom det fram en tjej i min ålder, hon tittade på mig och inte på varken mamma eller pappa, vilket för mig absolut inte hände speciellt ofta. ”Kan vi två ta en bild tillsammans?” Jag är van att tjejer har velat ta bild tillsammans med min pappa, och ibland min mamma, men med mig har det aldrig hänt. Kanske när jag var mindre, men det är sådant jag inte minns. Pappa tittade ned på mig och mötte min förvirrade blick, men han nickade medgivande mot mig och släppte sedan taget om mig, dock höll min mamma fortfarande i mig. ”Hon fixar det här.” Pappa pratade med mamma och hon släppte mig.

 

 

”Inte var väl det där så farligt?” Vi hade satt oss vid bordet och beställt maten, men bara fått våra drickor. ”Nej, det var det inte.” Till och med pappa hade blivit förvirrad när tjejen ville ha en bild tillsammans med mig, och inte med honom, men hade med ett leende på läpparna tagit bilden med flickans mobil. ”Det känns lite konstigt bara.” Han nickade och skrattade, ett skratt jag faktiskt ärvt av honom. ”Det förstår jag, men du får nog från med nu vänja dig vid det.” Maten kom in och placerades framför oss, och tillsammans bad vi en tyst bordsbön. När vi är hemma ber vi högt alla tillsammans, men på restauranger är vi tysta, så att folk slipper titta mer än dem redan gör. Maten smakade utmärkt och vi hade en riktigt trevlig stund tillsammans, även om vi alltid har det.

 

 

När vi hade avslutat kvällen på restaurangen klev vi ut genom dörrarna och mamma var precis på väg att vinka in en taxi, men jag hejdade henne. ”Kan vi inte gå hem?” Båda två kollade på mig som att jag vore galen, men kan man vara annat när man är en avkomma från dem båda? ”Självklart gumman.” Pappa var faktiskt den som gjorde min vilja till lag och började gå mot det hållet som vårt hus låg. Solen var på väg ned över horisonten och jag kunde inte vara gladare än jag var i den sekunden. Jag hade min mamma på min högra sida och min pappa på vin vänstra, jag älskade dem, dem älskade mig och varandra. Jag var den lyckligaste tjejen i ett par skor, och jag skulle alltid vara det. Jag stannade lite i mina steg så jag hamnade bakom dem, utan att dem märkte något plockade jag fram min mobil och knäppte ett kort på mina kärleksfulla föräldrar.

 
 
 
Nu är denna novell över, och jag kan inte tacka er nog. =') 
 
Det är med tårar i ögonen som jag skriver detta. 
Jag kommer dock att skriva ett inlägg till på denna blogg, ♥ 

Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 141.

Efter ytterligare någon timme på sjukhuset fick vi äntligen åka hem, och jag har aldrig i hela mitt liv uppskattat en taxi resa så mycket som jag gjorde då. Justin var fortfarande inte kapabel till att köra, så det fanns inget annat allternativ. Jag var fortfarande irriterad över Justins dåliga beteende på sjukhuset, men jag var glad att han i alla fall kom. ”Hur mår du?” Han drog in mig i sin famn när vi stod i hissen på väg upp till vår lägenhet, och allt jag ville var att lägga mig ned och sova. Vår prinsessa låg och sov, men jag visste att det inte skulle dröja speciellt länge innan hon vaknade och min frid skulle vara slut. ”Trött som fan.” Han kysste min panna och hissen plingade till, så vi klev ur den tillsammans och han ställde ned barnstolen som mamma i all hast faktiskt fick med sig då vi åkte in till sjukhuset. ”Gå och sov, jag tar hand om henne.”

 

Innan jag gick in i sovrummet plockade jag undan allt från kvällen före då vi hade haft en spa kväll i vardagsrummet, men inte plockat undan det. ”Förlåt för mitt beteende. Jag ska aldrig mer dricka.” Justin stod lutad mot dörrkarmen till sovrummet och tittade på mig med lidande ögon. Han viste lika mycket som jag att jag inte kunde vara arg på honom, men jag gjorde i alla fall ett försök. ”När du klev in i mitt rum önskade jag att du inte kommit över huvud taget. Förstår du det?” Han nickade och tog några varsamma steg mot mig. ”Det var fel av mig att dricka så mycket när jag visste att du hade kunnat föda vilken minut som helst. Dock kunde inte min födelsedag sluta bättre.” Hans läppar formade ett vackert leende och jag kunde inte längre vara arg, eller ens försöka. Han hade mig som i en liten ask, vilket ibland var väldigt irriterande.

 

 

”Titta vem som ligger och sover där då.” Rösten var långt borta, men jag kunde ändå höra den klart och tydligt. Jag sneglade upp mot dörren och fick se Justin stå och hålla Mindi i famnen. Klockan på sängbordet visade att jag hade sovit i alla fall två timmar, vilket tydligen fick räcka eftersom jag vaknade. ”Kom hit med er.” Jag satte mig halvt upp och lyfte på täcket så att Justin också skulle få lite. Han la ned henne mellan oss och vi båda la oss på mage och bara tittade på henne. Hon var så vacker, min lilla prinsessa. Så söt när hon sov, men jag hade en känsla av att hon skulle få Justins humör då hon var så lik mig när hon föddes, och allt vad jag hört så var han inte speciellt lugn när han var liten. ”Kan du förstå att vi har gjort den här lilla. Hon är ett perfekt bevis av oss.” Justin kysste mig innan jag hann tänka på hans fråga, eller ens reagera över att svara. ”Jag älskar dig. Så sjukt fruktansvärt mycket.”

 

 

Vi spenderade hela den dagen i sängen, tillsammans låg vi där alla tre och bara gottade oss. Hon luktade så mycket bebis och jag kunde inte sluta lukta på henne, eller sniffa. Justin skrattade åt mig hela tiden och kysste min kind med jämna mellanrum. Mindi vaknade upp och skrek, verkligen gallskrek, så både jag och Justin förstod att hon var hungrig. Jag satte mig med ryggen mot vår exklusiva sänggavel och drog upp mitt linne samt knäppte upp min bh för att sedan hänga fram ena bröstet. Från början trodde jag att det skulle vara genant att göra så med Justin bredvid mig, men han har sett mig naken så många gånger att det kändes naturligt istället. Jag tog Mindi i min famn och hon började genast tutta. ”Ni är så vackra tillsammans. Jag avlider snart.” Justin satte sig så nära mig han bara kunde utan att komma åt henne eller störa henne i maten, sedan kysste han mina läppar passionerat. Vi satt så länge och verkligen smakade av varandra.

 

 

När jag hade matat klart henne tog Justin över henne till sig och bestämde att jag skulle hoppa in i duschen, han tyckte kanske inte att jag var så fräsch, även om jag duschade på sjukhuset. Precis när jag skulle kliva in i badrummet ringde Justins mobil som låg på bänken bredvid mig, och på skärmen lyste det Pappa. Jag svarade utan att ens fråga Justin om lov, vi döljer inget för varandra. ”Hej Jeremy.” Han skrattade till och sedan hörde jag. ”Grattis till nya tillskottet.” Jag tror att det var både Jeremy och Jazzy som skrek. Vilket faktiskt gjorde mig riktigt glad, jag älskade hela Justins familj, och speciellt hans småsyskon. ”Taack, gud vad söta ni är.” Jag började gråta, vilket fick Justin att skratta en aning. ”Vem är hon lik? Kan ni skicka ett kort på henne?” Han bara vällde frågor över mig om henne, vilket jag kunde förstå, han ville väl veta hur sitt barnbarn ser ut. ”Vi skickar en bild på henne sen, jag är precis på väg in i duschen. Du kan få prata med Justin.”

 

Att få duscha hemma i sin lägenhet var underbart, mina hårprodukter och mina handdukar, till och med vattnet var annorlunda. ”Baby, får jag göra dig sällskap?” Justin hade smugit in i duschen och stod bakom mig. Så egentligen hade han redan klivit in innan jag hann svara honom. ”Självklart.” Han placerade sina händer på mina höfter och kysste mig på axeln. Hans beröring väckte lusten inom mig, och med tanke på att vi inte hade legat på väldigt länge så kunde jag förstå att min kropp reagerade som den gjorde. ”Jag vill ha dig.” Jag visste att vi inte hade speciellt lång tid på oss då Mindi kunde vakna vilken sekund som helst. Jag vände mig mot honom och kysste hans läppar hungrigt, och lät mina händer vandra över hans mage och vidare ned för att kunna ta honom i min hand. Hans lätta stön lämnade hans läppar och gjorde mig om ens möjligt ännu mer upphetsad.

 

Känslan i kroppen när han trängde in i mig gick inte att beskriva med ord. Han tog mig hårt bakifrån mot väggen i duschen, och varje millimeter av honom i mig fick mig att vilja skrika ut min lust, men jag bet mig i läppen just för att inte väcka Mindi, eller grannarna runt om oss. Hans händer var väl placerade på mina bröst och hans fingrar lekte med mina bröstvårtor som var styva av hans beröring. ”Baby, lugna ned dig lite.” Han skrattade till och drog sig ur mig. ”Har du ont?” Jag nickade bara mot honom för att sedan lyfta upp mitt ena ben på kanten och låta honom tränga in i mig framifrån. Han kysste mig och knullade mig i en lugn takt som faktiskt var behaglig, och som jag verkligen njöt av. ”Jag älskar dig. Så fruktansvärt mycket.”


 
 
Nu är det inte långt kvar tills slutet är här. 
 
Hur känner ni för det? 
 
Och till er alla som frågat om jag ska ta bort bloggen, ALDRIG.
Den kommer att finnas kvar till blogg.se lägger ner ^ haha 
 

Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 140.

Varje liten minut som gick utan att Justin visade sitt ansikte gjorde mig inte gott. Jag ville att han skulle vara med mig under denna stund, det var något vi skulle göra tillsammans. Barnmorskan hade sprungit ut och in ur mitt rum den senaste halvtimmen, men inget hade förändrats, förutom att vattnet faktiskt hade gått. Vilket i alla fall kändes som en början, och ett bevis på att ungen var tvungen att komma ut på ett eller annat sätt. Mamma och Pattie fanns fortfarande vid min sida, och dem höll en varsin hand i sin, och lugnade ned mig en aning. Mina förvärkar var inte att leka med, och jag tror att alla uppfattade min smärta. ”Kan ni påminna mig att jag aldrig mer ska föda barn.” Både mamma och Pattie började skratta, vilket fick mig att skratta också, och då gjorde allt så mycket ondare. ”Få mig inte och skratta.”

 

20 minuter till gick och ingen skymt av Justin. Jag visste att både mamma och Pattie lämnat honom oräkneliga sms och meddelanden på hans mobilsvar, så allt jag hoppades och önskade var att han skulle kliva in genom dörren och vi tillsammans skulle föda detta barn. Jag kunde inte längre ligga still i sängen, så jag vandrade fram och tillbaka av både smärta och rastlöshet. Jag hade nog utan problem kunnat slita ut golvet, men det hade absolut inte varit min mening. ”Pearl, hur läng tid är det mellan värkarna?” Min barnmorska var återigen tillbaka. ”Typ 7 minuter kanske.” Mamma svarade henne innan jag ens hann fundera på saken. Jag var glad att jag hade med henne. Annars hade jag gått i taket för längesedan, och det är nog inget sköterskorna på avdelningen hade gillat.

 

 

Dörrarna till mitt rum var öppna just för att det sprang folk ut och in hela tiden, då tiden var knappt. Och det fanns inte en tillstymmelse till att jag skulle ha undgått att höra när Justin klev in i korridoren. Han sjöng, och absolut inte vackert, tro det eller ej. Pattie spärrade upp ögonen och såg på mig med ilska i kroppen. Både hon och jag hörde att han hade väldigt mycket alkohol i kroppen. ”Jag ska bli pappa, jag ska bli pappa.” Och ibland kunde man till och med höra en sådan partytuta, vilket kanske inte passa så speciellt bra in just där och då. ”Hej baby. Är det dags snart eller?” På Justins huvud satt en partyhatt på sned, och som sagt så hade han en tuta i handen. Ryan och Chaz var med honom, men höll sig i bakgrunden. Jag hann dock inte svara innan Pattie bokstavligen tog honom i nackskinnet och släpade in honom på toaletten.

 

Jag ville skratta åt hela incidenten, men kunde inte då jag hade alldelens för ont. Hade inte Pattie varit där hade jag gått i taket över Justins oansvariga beteende, men jag kunde inte göra det då, jag hade alldelens för ont, men han skulle få veta när vi kom hem igen. ”Hur mår du?” Barnmorskan Emma kom in med en spruta i handen och jag visste ganska på en gång att det var dags för epiduralsprutal. ”Jag kan än så länge hantera det, men det kommer mer och mer smärta hela tiden.” Jag lutade mig tillbaka i sängen och placerade mina fötter så att hon kunde se hur mycket jag hade öppnat mig. ”Det går fort nu. Jag ska hämta en kollega till mig, så ska vi sätta igång med allt.” Det var så skönt att höra henne säga det, då jag inte ville något annat än hålla min dotter i min famn.

 

Pattie var den första som klev ut från toaletten, men Justin kom inte långt efter med huvudet sänkt mot golvet. Jag kände på mig att han skulle komma och be om förlåtelse, och att han verkligen var ledsen över det som hänt. Både mamma och Pattie lämnade rummet och Justin satte sig ned på stolen där mamma tidigare suttit och hållit mig i handen. ”Förlåt. Jag borde inte ha druckit så mycket, och absolut inte kommit hit på det sättet jag gjorde.” Han tog min hand och kysste ryggen på den. Jag hörde hur han verkligen var ledsen över det han gjort och att han insåg att det var fel. ”Kom hit.” Jag slog med min hand på sidan av min säng och han satte sig ned bredvid mig. Jag krånglade mig upp i sittande ställning och kysste hans läppar, i det ögonblicket insåg jag att det inte fanns något att vara orolig över. Vi var en familj, och skulle just då bli lite större. Hans hår var blött och rufsigt, vilket jag ansåg vara ganska sexigt.

 

”Mamma duschade hela mitt ansikte och bad mig dricka typ 10 glas vatten. Så jag mår bra, men är fortfarande full.” Han höll mig i handen när barnmorskan kom in tillsammans med en annan. ”Allt kommer att gå bra.” Han kysste min panna och smekte bort allt hår jag hade i ansiktet. Efter mycket pill hit och dit, så satte värkarna verkligen igång. ”Du ska nu krysta då du känner att värkarna är på väg, och ta sedan flera djupa andetag mellan.” Jag nickade för att visa att jag hade förstått. Jag har aldrig någonsin varit med om en sådan smärta som när huvudet var på väg ut, men det var det värsta, när det väl var ute så gick allt smidigt och jag hade tillslut min dotter på bröstet. Justin hade, även om han inte tror det, varit till stor hjälp under förlossningen, han fick mig lugn men såg ändå till så att jag krystade kraftfullt.

 

 

2 mars, kl. 00.20. ”Vill pappan klippa navelsträngen?” Justin såg på mig med kärlek i blicken innan han tog emot saxen och klippte mellan två klämmor. Vår dotter låg på mitt bröst, inlindad i en handduk. Justin satt bredvid mig och grät av lycka, vilket jag i alla fall hoppas på att det var. Emma lyfte henne från mitt bröst. ”Vi ska bara kolla hur lång hon är, och hur mycket hon väger, samt tvätta av henne.” Jag blev lugn av henne, och fick hela tiden se när dem gjorde allt. Justin höll min hand igen men jag nöjde mig inte med det så jag kysste honom. ”Kan inte du hämta våra mammor?” Justin tittade på mig, men rörde sig inte. ”Vill du inte ha mig här?” Ibland vill jag slå honom, med något hårt så att han förstår att jag älskar honom med hela mitt hjärta. Det finns dock ställen man ska undvika sådant på, och just detta var ett sådant. ”Sluta, klart jag vill.” Jag vände blicken till Emma som kom mot mig. ”Får jag duscha? Känner mig lite äcklig.” Hon log mot mig och gav Justin vår dotter. ”Jag ska bara hämta en handduk åt dig.” Sedan lämnade hon rummet. Att se Justin tillsammans med henne gjorde mig så fruktansvärt glad, och jag blev mer kär i honom än jag tidigare vart. Han tittade upp på mig. ”Mindi. Hon ska heta Mindi.”


 

 

Nu är det inte alls speciellt mycket kvar att läsa av denna novell. =/ Tråkigt, men sant. 

 

I love u, ♥ 


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 139.

 

Grabbarna hade redan lämnat lägenheten och all röra efter sig, så det var bara att börja plocka ihop efter tre snorungar. Det såg ut som att en bomb hade exploderat och det störde mig verkligen. Jag höggravid och bara någon dag kvar tills födseln får plocka reda på efter tre vuxna män. Jag blev dock avbruten av att det ringde från receptionen, mamma och Pattie hade gjort entré. Så jag kunde sätta dem två i arbete istället, då jag vet att ingen av dem skulle låta mig göra det. Ibland kan det vara ganska skönt att vara gravid, men nu börjar det stiga mig över huvudet. ”Pearl gumman.” Mammas röst ekade över hela lägenheten när hon klev innanför dörren. Jag orkade inte röra mig så jag låg kvar i soffan med fötterna på bordet och såg allmänt tjock ut. ”Här inne.” Både mamma och Pattie kom in i vardagsrummet och ställde ned alla påsar dem hade med sig på golvet innan dem satte sig ned bredvid mig och började känna på magen. ”Farmor och mormor är här nu.”

 

Dem gjorde faktiskt som jag hade trott, dock svor dem lite mer än jag hade tänkt mig, men dem plockade upp efter grabbarna. Pattie hon måste ha varit van vid att plocka upp efter grabbarna, så att hon svor gjorde mig lite fundersam. Mamma hade handlat med sig massa ost och kex innan hon hämtade upp Pattie, så hon och jag stod i köket medan Pattie svor över Justins strumpor. ”Hur mår du egentligen? Du ser lite trött ut.” Mamma la en arm över mina axlar och pussade mig på huvudet. ”Jag är trött, framför allt på att bära på denna mage.” Jag såg mammas medlidande blick, och det var det sista jag ville ha från henne. ”Hon kommer snart.” Jag visste att min mamma hade rätt, men det var ändå tröttsamt. Jag ville hålla min dotter i famnen, inte bära omkring på henne som en känguru, i magen. ”Nu är allt städat, se till nu så grabbarna fixar efter sig själva.” Jag nickade och kramade om mig.

 

 

”Ni kommer aldrig förstå hur mycket jag älskar er just nu.” Mamma höll på och massera in hårinpackning i mitt hår, medan Pattie gav mig fotmassage. Jag var i himmelriket och inte ens Justin kunde ge mig det där som dem gav mig nu. Jag höll nästan på att somna men det var något som inte fick hända då vi skulle ha myskväll, och det var något som jag behövde. Både mamma och Pattie skrattade åt mig, då jag låg och njöt så mycket jag kunde. Min mobil plingade till så jag var tvungen att sträcka mig efter den. ”Baby, hoppas att våra mammor tar väl hand om dig. Jag saknar dig, det gör jag och jag vill inget annat än lämna detta ställe och komma hem till dig, men mina idioter till vänner tillåter mig inte. Hur mår magen? Några sammandragningar? Jag älskar dig, så fruktansvärt mycket. Puss ♥” Jag började nästan gråta över Justins sms, han brukar sällan vara så känslig mot mig, men nu gjorde det mig lite ledsen. Mina hormoner spelar mig ett spratt.

 

Pattie såg på mig att det var något, så hon frågade. ”Det var från Justin. Han är så söt mot mig. Även fast han är ute med sina bästa vänner så tänker han på mig, och saknar mig. Det gör mig rörd. Jag älskar honom så fruktansvärt mycket, och vet inte vad jag skulle göra utan honom.” Hon såg på mig när jag berättade min kärlek gentemot hennes son. ”Jag vet att han älskar dig med. Jag har aldrig i hela mitt liv sett honom så förstörd som dem dagarna du var borta. Han såg ut som ett levande lik, och det vill jag aldrig mer uppleva. Du har stulit hans hjärta, och det gör mig glad.” Återigen rann mina tårar ned för mina kinder. Jag fattade redan från början att Pattie hade uppfostrat honom till en bra människa. Hon hade gett honom all den kärlek han förtjänade, och hade lärt honom mycket om livet. Hon skulle bli en underbar farmor och det finns ingen i världen som skulle kunna ta hennes plats.

 

 

Timmarna rullade framåt och det började bli sent på kvällen. Vi satt tillsammans i köket och pratade om livet samtidigt som dem smuttade på ett glas vin, och jag på min Fanta. Det kändes lite udda, men jag var glad över det. Det värkte till i magen på mig nå så fruktansvärt, så jag hukade mig framåt och tog mig i sidan. ”Mamma, det gör ont som fan.” Hon ställde ned sitt glas och hoppade över på min sida för att ta emot mig innan jag ramlade av stolen, det var en sådan smärta jag aldrig tidigare kände. ”Vi måste åka till sjukhuset.” Pattie var den som ringde efter en taxi, även om en ambulans hade varit bättre. ”Pearl, lyssna på mig nu. Du måste andas, oavsett hur ont det gör. Hetsa inte upp dig, då kommer dina krafter ta slut fortare.” Min mamma hade gjort detta en gång, och det var med mig. Och jag var fruktansvärt glad att jag hade henne med mig, hon lugnade ned mig snabbt. ”Taxin kommer om 5 minuter.”

 

Skötväskan var packad och stod redo innanför dörren så Pattie greppade tag i den samtidigt som mamma hjälpte mig ut genom dörren. Hade jag vetat från början att det skulle göra så fruktansvärt ont, hade jag nog sytt igen den intima delen och aldrig någonsin legat med Justin. Tanken var lockande, men jag skulle aldrig göra det. Jag ville ha en stor familj, och jag hade precis påbörjat den. ”Någon måste få tag i Justin.” Pattie kollade på mig med lidande ögon. ”Har redan ringt honom flera gånger, men han svarar inte.” Jag trodde inte mina öron. Om han inte svarade betydde det bara en sak, han skulle inte få vara med då hans första dotter skulle till att födas, och jag behövde honom verkligen vid min sida. Visst, min mamma var bra på att lugna ned mig, men han kunde det bättre. ”Ring honom igen. Ring Ryan eller Chaz, ni måste få tag i honom.” Mamma strök mig över pannan och hyschade mig. ”Gumman, andas. Han kommer.”

 

Väl inne på sjukhuset togs vi emot av en barnsköterska, och hon visade oss till ett rum som såg ut att tillhöra vilken lägenhet som helst, förutom sängen som verkligen var en riktig sjukhussäng. Vi befann oss på en sluten avdelning, då personalen väl kände igen både mig och Pattie. ”Ta på dig den här, och så kommer jag in om en stund.” Jag såg efter henne som att hon vore galen, fattade hon inte att jag höll på att föda barn och hon ber mig sätta på mig nått jävla nattlinne och sedan går hon. Jag behövde hjälp mot smärtan som ilade i hela min kropp. ”Gumman. Gör som hon säger, hon kommer tillbaka.” Mamma såg nog mitt ansiktsuttryck och ville återigen få mig lugn. Jag slet åt mig tyget som låg på sängen och vankade in på toaletten för att kunna byta om. När jag kom ut igen satt hon i en stol med mamma och Pattie. ”Så, vart är pappan? Ska inte han vara med?” Hennes ord var som ett fruktansvärt slag i magen. ”Han.. han” Jag stammade, visste inte vad jag skulle säga, så Pattie tog över. ”Han kommer snart.”


 

 

Sorry för bildlöst. =/ 

 

Tror ni att Justin kommer att komma, eller kommer han missa sin dotters födsel? ^ 

 


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 138.

1 mars. Ryan och Chaz sov hemma hos oss i vår nya lägenhet efter att vi hade kört hit Pearls alla kläder och dem få sakerna som hon faktiskt ville ha med sig ifrån sitt flickrum hemma hos sin mamma och pappa. Platsen bredvid mig var tom då jag vaknade upp på min födelsedag men jag kunde höra hur det skramlade utanför och hur tre betydelsefulla människor stod och viskade precis utanför dörren, så jag la mig till rätta igen och blundande, så att i alla fall dem skulle tro att jag sov. ”Jag må han leva, jag må han leva ut i hundrade år…” Chaz och Ryan kan vara dem värsta att sjunga, någonsin, men det är tanken som räknas, och jag är överlycklig att dem fortfarande är mina vänner. ”Baby, jag vet att du är vaken. Du är för nyfiken för sådant.” Pearl hade rätt, men det tog emot som sjutton att ge henne det, även om jag ville se vad dem kom med. ”Juju, öppna ögonen nu då.” Jag gjorde som hon sa med ett leende på läpparna och fick se hur både Ryan och Chaz stod där med varsitt paket i handen och Pearl med en tårta.

 

”Är du helt knäpp i huvudet eller?” Ryan låg på golvet dubbelvikt av skratt när jag öppnade mitt paket från honom. Den människan förtjänar en fet smäll ibland, men denna gång ville jag ge honom något värre. Pearl och Chaz skrattade dem med, men absolut inte lika mycket. ”Varför har du anmält mig till en open mic night?” Orden snubblade fram i min mun, allt var bara så skrattretande. ”Tyckte vi kunde ha en kväll vi sent skulle glömma. Håller du inte med?” Han vickade på sina ögonbryn och log hånfullt mot mig. ”Jo, absolut. En hemmakväll med min gravida flickvän..” ”Oh, tänk inte på mig. Jag har bjudit hit din mamma och min mamma. Vi ska ha en spakväll tillsammans.” Pearl hade uppenbarligen varit med på det hela, och det var verkligen inte bra då jag skulle vara så illa tvungen att gå ut med mina två idioter till vänner.

 

 

”Vågar man ens öppna ditt paket nu, du har väl slagit in kostymen jag ska ha på mig?” Chaz tittade på mig precis som att jag var den som var korkad av oss tre. ”Ge dig nu. Det kommer bli kul, och du behöver inte vara orolig.” Sakta men säkert öppnade jag paketet som var väl inslaget. I lådan som såg ut att komma från en exklusiv affär, sådant lägger jag märke till nu för tiden, var av blå sammet. Det var nästan lite likt en ask som man oftast får då man köper smycken, så att det kom från Chaz gjorde mig en aning rädd. Jag skrattade till åt mig själv och mina tankar, vilket gjorde så dem andra kollade konstigt på mig. I lådan låg ett halsband, med en bild på oss tre tillsammans då vi var yngre och det var mer fart i oss. ”Vad ger man en grabb som har allt, och kan köpa det han inte har? Jo, en sak han aldrig skulle köpa själv.” Chaz lät nöjd över sin present, och jag kunde inte bli mer glad. Hans present var mer betydelsefull än Ryan’s, då han bara sätter mig i skiten hela tiden. Ungjävel.

 

 

Vi åt tårta till frukost vilket jag absolut inte hade något emot, och jag kunde på första tuggan tala om att Pearl hade gjort den från början till slut, då det var färska hallon med och den smakade inte alls som något skräp man köper i en affär. Nej, min flickvän kunde baka, och hon gjorde det underbart. ”Sluta smaska.” Pearl slog till Ryan på axeln och kastade en kaka på honom. ”Ey, vad var det där bra för?” Han kastade tillbaka den och sedan var det kört. Dem två kastade allt dem hittade på varandra, medan jag och Chaz i stort sett bara kollade på. ”Ge er nu.” Det var faktiskt Chaz av oss som röt ifrån, vilket fick dem båda att stanna upp precis som att klockan hade stannat. ”Nej, nu gör vi oss i ordning, vi har mer att fixa under dagen.” Båda grabbarna reste sig upp och försvann innan jag ens hann vända huvudet till och fråga vart dem skulle. Pearl tittade efter samma sak som jag, men hon försvann strax efter, hon med.

 

”Baby, har du inte ens reagerat över att du inte fått en present från mig?” Hon kom tillbaka och satte sig bredvid mig, med ett underbart leende på läpparna. ”Nej, och vet du en sak. Jag vill inte ha annat än dig, och tösen i din mage. Så nej, håll allt annat borta från mig.” Hon spärrade upp ögonen och såg nästan ledsen ut. ”Okej, då slänger jag väl det här då.” hon reste sig upp, men hann inte långt innan jag ryckte tag i henne så att hon hamnade i mitt knä. ”Fast har du redan fixat något, tar jag självklart emot det. Hey, baby. Jag älskar dig.” Hon gosade in sig vid halsen på mig och lämnade små blöta kyssar. Jag minns första gången som hon och jag höll på att kyssa varandra, precis som att det vore igår. Jag hjälpte henne med dragkedjan på klänningen efter maskeradbalen på skolan. Såhär i efterhand önskar jag lite att jag faktiskt hade tagit steget och kysst henne, jag vet att jag inte hade ångrat mig. Absolut inte.

 

”Grattis älskling.” Paketet som hon gav mig var absolut inte stort. Oftast brukar det vara dem minsta paketen som är dyrast, eller dem som inte ens går att slå in. Min tjej kunde förvåna mig, då jag absolut inte hade sett min förra födelsedag urarta sig som den faktiskt gjorde. Hon hade gett mig en dag jag sent skulle glömma, och jag hade inget emot det. Innan jag öppnade det var jag tvungen att retas lite med Pearl. Hon satt fortfarande i mitt knä och såg sådär lurig ut som bara hon kan. Jag la ner paketet på bordet och kysste hennes läppar utan att hon han reagera. ”Minns du presenten du gav mig förra året?” Hennes kinder hettade till och hon vek ned blicken illakvickt. Vilket var mer roande för mig än för henne. ”Ge dig.” Jag skakade på huvudet och log mot hennes läppar. ”Vad jag minns bad du mig fortsätta…” Hon pressade sina läppar mot mina nu, i ett sätt att säga åt mig att hålla käften, så jag gjorde det, och kysste henne tillbaka.

 

Den tjejen som satt i mitt knä var den tjejen jag älskade över allt annat på hela jorden, och jag skulle utan problem kunna lägga ner min mikrofon om hon bad mig. Hon var mitt liv, och det var henne jag ville leva resten av mitt liv tillsammans med. Hon är också den enda människan som gång på gång kan överraska mig med små saker, som för en annan inte skulle betyda något, men som betyder allt för mig. I paketet från henne fanns ett häfte, med massa små kuponger av olika slag. Jag såg att hon hade klippt och klistrat alldelens själv då det var väl gjort men ändå inte. På första sidan var det små bokstäver som lydde, ’när du känner dig nere.’ Hon är så söt, att man får ont i tänderna. Första kupongen var på en helkropps massage, och sedan blev det mer och mer dirty. Det är det jag säger, hon förvånar mig hela tiden med små saker. Hon kan aldrig prata om vårt sexliv, men hon kan verkligen skriva om det, och ge mig hintar hit och dit. ”Baby, bästa presenten ever.” Att kyssa hennes läppar är som att gå på moln, fluffiga moln, och jag älskar det.


 

Det är helt okej om ni vill mobba mig för min extremt snygga bild. Klippa och klistra i paint är inte så svårt som ni tror ;) haha ^^ Jag dööör, detta är fan bara pinsamt. Dock är det nog kapitlet som räknas, hoppas jag iallafall.. ^^ haha.. 

 

Vad tycker ni om grabbarnas presenter? =) Och framför allt Pearl's ?? =) 

 

 

BTW, har ni slutat föra konversationer i min lilla chatt ?? :P 


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 137.

 

Det var dem absolut längsta 20 minutrar i hela mitt liv. Jag satt tillsammans med min mamma, Debbie och Fred i väntrummet på sjukhuset, men klockan gick så sakta att jag började få ont i magen. ”Allt kommer att gå bra, Justin.” Debbie la en hand på min axel och såg lugnande på mig, dock förstod jag inte hur hon kunde vara så lugn när hennes dotter befann sig på sjukhus efter att ha svimmat av. ”Hur kan du vara så säker?” Jag såg verkligen lugnet i henne, vilket faktiskt smittade av sig en aning, och det var skönt. ”Min dotter är stark.” Samma doktor som tog emot oss när vi kom in, klev ut ur rummet som Pearl befann sig i, med ett friskt leende på läpparna, vilket faktiskt gjorde så att den där hemska klumpen försvann från min mage. ”Er dotter kommer att klara sig, hon mår bra och är vaken. Hon kommer att få lämna sjukhuset om någon timme…” ”Får jag gå in?” Hon log milt mot mig och nickade på huvudet.

 

”Titta inte på mig sådär. Jag mår bra, vi mår bra.” Hon placerade sina händer på sin mage och log, också hon lugnande. Jag förstod inte vart den familjen hade fått sitt lugn ifrån, men det smittade av sig. Jag satte mig på stolen bredvid hennes säng och kysste henne på kinden. ”Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, någonsin.” Doktorn kom in tillsammans med våra föräldrar och började återigen berätta vad det var som hade hänt. ”Din kropp är ovan vid sådant, då detta är första gången för dig. Den smärtan du kände var en förvärk, och du kommer att få känna många fler sådana. Men nu ska du få åka hem, och vila.” Hon strök Pearl över huvudet och lämnade rummet. Hon satte sig upp i sängen och dinglade med fötterna över kanten. ”Vill min blivande make hjälpa mig med skorna?” Alla i rummet började skratta medan jag sträckte mig efter hennes sandaler.

 

 

När vi kom hem till Pearl igen hjälpte jag henne upp på rummet och bäddade ned henne i sängen. Hon var en aning envis, men jag fick som jag ville tillslut. ”Jag åker och handlar, är det något ni behöver?” Debbie tittade upp från tidningen som hon satt och läste i köket, för att sedan gå bort mot kylskåpet och kolla igenom det. ”Ja, du skulle kunna få köpa med dig lite mjölk och en ost, du får pengar när du..” ”App, app, app. Inga pengar, jag handlar. Är det nått mer du vill ha?” Hon såg på mig precis som att jag var galen nog att ge dem en bil. Även om jag hade kunna gjort det. ”Jag skickar dig ett sms med lite saker då, så du inte glömmer.” Jag nickade mot henne och vandrade ut i hallen. Precis när jag fått på mig skorna plingade det till i min mobil och Snuttan lyste på displayen. ”Skulle du kunna köpa en tidning åt mig? ILY♥” Min lilla prinsessa, hon är så söt.

 

 

Tro det eller ej, men jag fick faktiskt gå fritt inne på mataffären, vilket jag faktiskt inte trodde från början, men blev lycklig överraskad när fallet var så. Jag passerade hylla efter hylla och plockade i allt jag skulle ha, och allt som Debbie hade skrivit i sms:et, och att döma av det såg det ut som att hon skulle baka. Vilket jag inte hade något emot, då hon alltid gjorde så goda saker. I kylen vid frukten hittade jag den ultimata, bli-bra-igen presenten till min flickvän. När jag hade hittat allt jag skulle ha vandrade jag bort mot kassan så att jag kunde plocka ned en tidning till Pearl. När jag stod där bland alla tvåtusen olika tidningar kom det fram en liten flicka och knackade mig i sidan. ”Är du Justin Bieber?” Den lilla flickan var så söt att jag inte kunde säga något annat än sanningen. ”Japp, det är jag.” Hon log lite generat. ”Kan jag få ta en bild med dig?” Vad jag tror var henne mamma kom gåendes emot oss med sin mobil i högsta hugg, och jag hukade mig ned till flickans nivå och pussade henne på kinden. Ett kort togs, och jag kände mig tvingad till att ha en bild på oss två, så jag frågade om hon kunde ta en bild med min mobil också, vilket hon gärna gjorde.

 

 

 

”Baby, har du köpt två liter hallon till mig?” Pearl såg på mig med en förundrad blick samtidigt som hon stoppade ett rött stort hallon i munnen och verkligen smakade av det. ”Självklart. Allt för dig.” Hon slog med handen bredvid sig i sängen och lyfte på täcket som jag tidigare hade lagt över henne. ”Kom.” Jag satte mig ned bredvid henne och lät henne krypa in i min famn så gott hon kunde. Efter en ganska lång stund av tystnad kunde jag höra hur hon snyftade till. ”Gumman, vad är det?” Hon brukade alltid kolla på mig när jag frågade något sådant, då hon var ledsen, men inte den gången, hon burrade in sitt huvud i min mage så hårt att jag märkte att hon ville försvinna från jordens yta. ”Jag är rädd, så fruktansvärt…” ”Schy, allt kommer att gå bra. Jag kommer finnas med dig, och jag låter inget hända varken dig eller vårt barn. Förstår du det?” Hon nickade lite och såg upp på mig, vilket gav mig ett tillfälle i att kyssa hennes panna. ”Sov en stund nu. Det har vart en hård dag.”

 

Även om klockan inte var speciellt mycket på eftermiddagen somnade hon på en gång då hon väl slappnade av, och det bästa med henne när det kommer till hennes sömn är att jag kan flytta mig utan att hon vaknar. Nere i köket stod Debbie och bakade, precis som jag hade förutspått då jag handlade, och det doftade ljuvligt. ”Sover hon?” När jag kom in i köket satte jag mig ned vid bordet och kollade på henne. ”Ja, hon behöver det, även om hon kommer hålla mig vaken i natt. Men det kan jag ta.” Hon log mot mig, ett leende Pearl alltid gav mig då hon var på det humöret. ”Du är en bra pojkvän, och jag vet att du kommer bli den bästa pappan till mitt barnbarn.” Jag kunde inte undgå den där tåren som letade sig ned över min kind, och innan jag hann ta bort den såg Debbie den. ”Gubben då. Allt kommer att gå bra. Både du och Pearl är starka nog att ta detta steg in i vuxen livet.” Hon kramade om mig, precis som min mamma gjorde då jag inte mådde sådär jätte bra.

 

När klockan hade börjat närma sig 6 på kvällen ringde det på dörren hemma hos Pearl, och Fred gick och öppnade. Jag och Debbie satt fortfarande kvar i soffan och smaskade på dem nybakade muffisarna. ”Justin, jag tror det är till dig.” Fred ropade från hallen vilket fick mig att studsa upp på fötterna och springa dit. Dem två ansiktena som jag såg utanför dörren gjorde mig så glad, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. ”Ryan , Chaz. Vad gör ni här?” Jag kastade mig över dem precis som jag alltid gjorde då jag såg dem. ”Hey, tror du att vi tänker missa din födelsedag en gång till, eller?” Vi tre skrattade ikapp, tills jag kom på att jag kanske skulle bjuda in dem. ”Hur hittade ni hit?” Dem såg på varandra med ett leende. ”Din mamma hjälpte oss.” Det kunde jag i och för sig ha listat ut själv. ”Så vart är din gravida tjej någonstans.” Först då kom jag på att hon låg och sov. ”Hon sover, vi har vart på sjukhuset idag, hon svimmade.”


 

Skönt att det inte var något speciellt med Pearl, bara lite förvärkar. =) Barnet kommer nog komma snart. ^ 

Får la se vad Ryan och Chaz har hittat på. Vad tror ni? 


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 136.

Väl i bilen vägrade jag kolla på Justin som jag kände hela tiden sökte min blick. Jag ville inte se besvikelsen i hans ögon, då jag visste hur ont det skulle göra.  Los Angels susade återigen förbi utanför fönstret, men jag hann inte se om det hade hänt något nytt eller inte. Dock kände jag på mig att vi var förföljda, vilket vi var. Då jag vände mig om och såg samma bild åka bakom oss, som gjort det i över 15 minuter. ”Baby, vi är förföljda.” Justin suckade högljutt men fortsatte koncentrera sig på vägen vilket jag var glad över. Även om han började sicksacka mer mellan bilarna, och med samma bild bakom oss, i samma hastighet. ”Gör inget dumt nu, snälla.” Justin visste att jag under mina gravidmånader hade blivit jätte rädd för höga farter, speciellt i en bil. ”Jag ska inte.” Han svängde av vägen så att vi hamnade på en som ledde oss in till staden.

 

Bilen fortsatte förfölja oss, och jag gillade inget av detta. Jag vet att Justin flera gånger tidigare blivit stoppad av polisen när det egentligen borde ha varit alla paparazzi som dem borde ha stoppat. Han saktade in bilen mitt på vägen och stannade verkligen. Jag började skratta och vände mig så att jag satt med ryggen mot rutan och såg inte när bilen som följt efter oss stannade bredvid med en videokamera i handen. ”Nu har jag ner rutan, så skratta inte.” Jag såg hånleendet på Justins läppar, och bara det gjorde så att jag skrattade ännu mer. Rutan åkte ned bredvid mig. ”Du kör helt vårdslöst i trafiken, vet du om det Bieber? Vi har allt på film.” Justin nickade bara mot honom, fortfarande med ett leende på läpparna. I bilfilmen på Justins sida stod det också en bil, så hela vägen i en körriktning var stoppad.

 

 

Bilarna började bli otåliga då det tutades runt om oss i vild förtvivlan. Folk skrek så mycket dem orkade, och vissa klev till och med ut ur bilen. ”Du stannar upp hela trafiken.” Det var fortfarande samma paparazzi med kamera i handen som försökte få Justin att säga eller göra något. Dock hann alla andra trafikanter bli lite förbannade, så det kom till och med fram en på Justins sida, och knackade på rutan. ”Kan du köra eller? Du står mitt i vägen.” Justin tittade bara på honom och pekade sedan på dem andra två bilarna. ”Dem då?” Sedan tryckte han plattan i botten och bilarna bakom blev som små, små pygméer. Eftersom att vi var helt ensamma på vägen var jag inte riktigt lika rädd som annars, men rädslan fanns fortfarande där. Justin la en betryggande hand på mitt ena lår, och allt jag önskade var att han skulle känna hur pulsen gick ned av hans beröring.

 

 

Väl hemma hos mig igen hade min mamma plockat fram alla flyttkartonger från vårt garage och ställt i mitt rum. Dock tror jag det var med tårar i ögonen som hon gjorde det. ”Gumman, du ska verkligen flytta hemifrån.” Mamma snyftade till när hon klev in i mitt rum, där jag satt på sängen och vek mina få klädesplagg som jag faktiskt kunde ha. Justin höll på i mitt badrum. Innan jag hann svara henne satte hon sig ned och fortsatte. ”Minns du innan du började på skolan, hur rädd och nervös du var för att ingen skulle tycka om dig. Se idag, höggravid med en fästman. Min lilla prinsessa.” Jag förstod att mamma ville väl, men det kändes bara så pinsamt att Justin skulle höra henne. Även om han sett både mammas bra och dåliga sida, han behövde inte veta allt om mig, som ändå var som bortblåst. ”Mamma, sluta.” Jag kramade om henne, bara för att få tyst på henne.

 

”Ska du verkligen ha med dig allt detta?” Justin tittade i min bokhylla och pekade sedan på alla mina prydnadssaker. ”Nej, verkligen inte. Vårt hem ska vara stilrent, deal?” Han nickade med ett brett leende på läpparna. ”Deal.” Han plockade ned mina filmer i en låda och sedan mina böcker, dock var den en aning tung när han skulle lyfta den, så jag började skratta och han gav upp. När jag var klar med mina kläder plockade jag fram små väderfulla saker, som bland annat min dagbok. Jag hade dock inte skrivit i den på väldigt länge, men jag visste att jag skulle ha mycket att skriva om då min lilla bebis var född, så jag sparade den. Det knackade till på dörren och mamma kom in med en kartong. ”Kolla igenom den här är du snäll.” Hon ställde ned den på golvet och lämnade sedan rummet. Både jag och Justin satte oss ned på varsin sida av den och öppnade locket tillsammans.

 

 

Överst i kartongen låg min nalle, som jag hade haft när jag var liten, och den väckte genast en hel del minnen. Justin såg helt fascinerad ut då han fortsatte kolla runt i lådan. ”Är det här du?” Han höll upp ett kort på mig när jag var liten. ”Aah.” Jag skakade lite generat på huvudet och kollade ned i golvet, med nallen tryckt mot mitt bröst. ”Kommer vår dotter få hälften av din skönhet är jag glad, får den mer kommer hon bli en hjärtkrossare.” Han gav mig en blöt kyss på kinden vilket fick mig att rodna ännu mer. ”Sluta rodna, baby. Du borde ta åt dig.” ”Tro mig, det gör jag. Allt du säger till mig sväljer jag och lever dagen på.” I lådan låg även min baby bok, en sådan som ens föräldrar fyller i när man lär sig krypa, eller får sin första tand, och min mamma hade fyllt i den till punkt och pricka.

 

När vi båda hade gått igenom hela kartongen och hittat både det ena och det andra som vi skulle spara, hade Justin gått ned till mamma och frågat om hon kunde börja med maten. Själv satt jag kvar på golvet och plockade i hela kartongen igen. Jag kunde inte förstå att jag höll på med allt det där bara några få dagar innan beräknad födsel. Justin kom tillbaka in i rummet och gick vidare in på toaletten. När jag skulle resa mig upp från golvet drog det ihop sig i magen på mig, precis som att jag trodde att någon skulle slita ut mina inre organ. ”JUSTIN.” Smärtan i magen blev bara värre och värre, oavsett om jag rörde mig eller inte. ”Baby, vad händer?” Jag tog mig för magen, då jag inte fick fram ett enda ord, dock säckade jag ihop, och allt blev svart.

 
 
Jag vet inte vad som är värst, att ni fortfarande tjatar om fler kapitel eller att ni skiter i att läsa det jag faktiskt skriver. =/ Aja, här har ni ett kapitel iallafall. 

Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 135.

 

 

28 februari. ”Gumman, jag har en överraskning åt dig.” Jag vaknade på morgonen av Justins underbara röst på min vänstra sida, och innan jag kollade på honom sneglade jag på klockan, 04.23. ”Skojar du med mig? Klockan är mitt i natten och du väcker mig.” Han skrattade till och kysste mig på kinden. ”Kliv upp nu, vi måste åka.” Jag hörde hur han visslade sin väg in i badrummet och sedan hur vattnet slogs på. Jag förstår mig inte på honom ibland, vissa dagar är man tvungen att slå en stekpanna i huvudet på honom för att få upp honom på morgonen, och dagar som denna var han vaken innan han ens gått och lagt sig typ. ”Baby kom tillbaka och lägg dig under täcket.” Han kollade ut från badrummet med tandborsten i munnen och skakade på huvudet. ”Du måste gå upp, du kommer inte ångra dig.” Med munnen full av tandkräm fick han ändå fram det han ville ha sagt och fick mig att i alla fall göra ett försök att kliva upp. Bebisen i magen vägrar sova på nätterna, så det är knappt jag själv får sova.

 

Efter att jag hade tagit mig upp och fått på mig ett av mina par mjukisbyxor som jag faktiskt kan ha, och kan andas i. Håret åkte upp i en slarvig knut på huvudet och jag borstade tänderna fort, så att jag faktiskt skulle hinna innan min pojkvän skulle få ett utbrott jag mycket väl visste inte var långt ifrån. ”Klar.” Jag kysste honom på kinden innan jag skuttade förbi honom i all hast och ned för trappen. Både mamma och pappa jobbade så att jag väsnades lite gjorde inget, då dem ändå inte var hemma. Justin kom efter mig och vi satte på oss ytterkläderna och vandrade ut tills hans lilla otympliga bil. Jag sa åt honom när han köpte sin vita Ferrari att han inte skulle kunna använda den när barnet väl kom, då det inte ens fick plats en barnvagn i den, men han köpte den i alla fall för han ville ha en egen då jag hade min röda.

 

 

Det var i stort sett bara vi ute i trafiken, och det kan jag förstå då klockan inte var mer än tio i fem. Solen hade ännu inte gått upp så det var fortfarande mörkt ute, vilket jag inte hade något emot, då jag fick spendera mörkret tillsammans med Justin. ”Vart tar du mig?” Han log finurligt mot mig men fortsatte sedan stirra på vägen. ”Du får se snart.” Justin parkerade bilen vid sidan av vägen och klev ur, för att sedan vandra runt och öppna åt mig. Vi stod vid sidan vid ett av dem mest eftertraktade hus i hela LA, och jag hade ingen aning om vad Justin hade i tanken, och saken skrämde mig en aning när vi hand i hand började gå mot dörren, där det stod en portvakt som öppnade. ”Välkommen Mr. Bieber.” Jag vet inte om han kände igen Justin eller om dem faktiskt hade träffat varandra innan.

 

Jag vågade inte fråga Justin vad vi gjorde där, då jag inte ville höra. Jag hade mina aningar, men jag ville inte tro det, så jag lät det vara. Hissen vi stod i hade tre stycken spegelväggar, så man såg sig själv i alla vinklar, vilket var väldigt obehagligt, allra minst för mig. Justin såg på mig genom spegeln och ställde sig bakom för att lägga sina händer på min mage. ”Snart är vi tre, och jag älskar dig över allt på hela jorden.” Hissen plingade till och vi klev direkt ut i en lägenhet, så vi måste ha varit högst upp. ”Justin, vad gör vi här. Tänk om dem som bor här, kommer.” Han skrattade till och drog in mig i sin famn. ”Utan att bli galen nu, men ah, välkommen hem älskling.” Mina hormoner spelade mig ett spratt, som genast gjorde så att jag började gråta. Justin tittade skrämt på mig samtidigt som solens strålar nådde fönstret som vette ut över hela Los Angeles. Huset hade över 18 våningar och Justin påstod att detta var vårt hem.

 

”Pearl. Varför gråter du? Vill du inte bo här med mig och vår prinsessa?” Justin torkade bort mina tårar med hjälp av sina tummar och ledde mig ut på balkongen så att den tidiga morgonluften slog mot min kropp. Allt jag kunde göra var att peka mot min mage och snyfta fram ordet hormoner. Han skrattade till och kysste min panna för att sedan placera sin ena hand i min och den andra på min mage. ”Jag älskar dig, och kommer älska dig mer när jag ser dig amma vår dotter.” Jag spärrade upp ögonen och stirrade på honom. ”Amma? Är du inte klok…” ”Oh no, du skulle bara våga inte göra det. Hon kommer behöva det, så det så.” På honom lät det som att jag inte hade något att säga till om, och var det, det enda han ville kräva mig på, så fick jag väl ta det. Han var trots allt pappan till mitt barn, och den jag värderade högst.

 

 

 

”..Och här har jag gjort i ordning barnkammaren.” Han höll för mina ögon så jag antog att han sköt upp dörren med foten. Jag blinkade till några gånger innan ögonen började reagera på det extremt ljusa och rosa summet. Häpet såg jag mig omkring med händerna för munnen, det var så vackert att jag återigen vill lägga mig ned och börja gråta. Sängen hade en ljusrosa ton med, med rosa sängkläder och en vit mjuk nalle som stod prydligt bredvid kudden. Jag drog ett finger över den vita byrån som stod precis vid fönstret, på den formades bokstäver till Jearlin, vilket jag inte förstod ett smack av. Jag vände mig om mot honom, men innan jag hann fråga honom svarade han mig. ”Det är en kombination på våra namn. Tidningarna använder det hela tiden. Men jag vet att du inte läser sådant, men jag tyckte det var lite kul.” Min pojkvän kan inte bara skriva musik och få 10 tusentals tjejer att skrika, han kan få mig att le också. ”Söt du är.” Bredvid bokstäverna stod det en bild på oss två, där vi båda var som lyckligast om man bortser från tiden just i det rummet.

 

 

Hela lägenheten var inredd precis som jag alltid drömt om. När jag var liten sa jag alltid att jag ville ha allt i vitt, och stora panorama fönster, det var precis så allt var. Jag gick omkring och drömde, precis som att det inte var mitt eller min pojkväns, utan som att jag befann mig på någon exklusiv inredningsbutik. ”Kom och sätt dig.” Justin hade satt sig ned bekvämt i soffan och lagt upp fötterna på bordet. Och precis innan jag skulle skrika åt honom att ta ned fötterna kom jag på att allt var vårt. Vi kunde göra vad vi ville där. ”Okej, jag satte mig ned bredvid honom och la också upp fötterna.” Han drog mig intill sig och jag lutade mig ned mot hans axel. ”Vill du bo här med mig?” Jag gäspade till en gång och log för mig själv. ”Självklart vill jag det. Du har gjort allt så fint, och jag förstår nu varför du ville att jag skulle lugna ned mig när det kom till att leta efter alla barnsaker. Hur har du kunnat hålla detta hemligt för mig?” Han log sitt sockersöta leende mot mig och strök mig över kinden. ”Det var inte så svårt med tanke på att du har haft fullt upp med barnet i magen.”

 

Nyckeln som tillhörde lägenheten la han i min hand och tryckte ihop den. ”Välkommen hem.” En tår slank ned för min kind i samma stund som jag tryckte på knappen som tog oss ned med hissen. Att en lägenhet som låg högst upp i ett exklusivt hus bara hade 4 rum och kök var konstigt, men jag älskade lyan, och det skulle bli skönt att komma bort från mamma och pappa som var mig i röven hela dagarna. ”När vill du flytta in?” Han stod bakom och höll om mig, samtidigt som vi tittade varandra i ögonen genom speglarna i hissen. ”Nu?” Jag fnittrade till sådär tjejigt bara jag kunde och det störde mig, för han var den enda som verkligen kunde få mig till det. ”Du är så söt när du fnittrar och blir rosig om kinderna.” När vi kom ut utanför huset var det fullt med tjejer i vår ålder. Jag hörde hur folk skrek efter Justin och jag var livrädd att något skulle hända mig, eller barnet då jag inte riktigt hade koll över situationen. ”Din jävla hora, hur kan du ta Justin ifrån oss?” Jag hade hört mycket, men aldrig hora, och det var verkligen det sista jag var. Paparazzi fångade troligen mina tårar på bild innan vi tillslut kom fram till bilen.


 

 

Jag vet inte vad det är för fel, men folk säger att jag inte får några kommentarer för att jag typ inte uppdaterar. Men dem minskade då jag började lägga upp kapitel ganska tätt inpå varandra, kanske ska sluta med det. =/ Varför tar ni inte er tid när ni vet vad jag går igenom varje gång jag sitter här. Jag har förklarat det många gånger, och tänker inte göra det en gång till. 

 

Kommentera ... ♥ 


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 134.

 

 

 

”Jag ska snart upp på scen, vill du följa med bakom, eller vill du sitta kvar här?” Jag sträckte mig över mot Pearl och tog hennes hand så hon skulle titta på mig, vilket hon gjorde, med glittrande ögon. ”Åh lord, trodde aldrig du skulle fråga, måste verkligen gå på toa.” Jag såg nästan paniken i hennes ögon, och när hon väl är kissnödig då är det illa. Precis i samma stund kom en man gåendes mot oss, som tog med oss in bakom scenen. Vi blev insläppta i ett rum där mina scenkläder fanns och Pearl sprang raka vägen in på toaletten, och jag kunde höra hur hon började andas, vilket fick mig att börja skratta. Jag började genast byta om, men istället för att sätta på mig mitt linne ställde jag mig framför spegeln och tog fram mobilen, för att ta ett kort. ”Baby, nu gör du sådär igen.” Jag vände mig om och fick se en brett leende Pearl. ”Vad gör jag?” Hon kom emot mig och drog sitt ena pekfinger längs min bröstkorg. ”Antar du tog bilden för Instagram, och du kommer återigen se till så dina fans förlorar sina äggstockar.”

 

Jag hann inte mer än reagera på det hon sagt innan hon pressade sina läppar mot mina och hela min kropp mot spegeln. I sådana situationer kunde jag inget annat än tycka att hennes underbart runda mage var i vägen. Det störde mig verkligen att jag inte kunde ha hela henne mot mig. Jag strök mina händer efter hennes nakna rygg då hennes klänning var öppen bak, dock hann jag inte komma speciellt långt innan hon tog bort dem. ”Du ska snart ut på scen, och oavsett hur mycket dina fans vill se din vän i fullt stånd är han bara min, så nu lägger vi ner.” Hon satte sig ned i soffan och lät mig byta om utan att hon sa eller gjorde något. Den senaste månaden har hon blivit mer grov i munnen och jag vet inte vad det kommer ifrån, då hon senast på nyårsafton hotade med att kasta en vas i ansiktet på mig för att jag pratade lite.

 

 

”Nu kommer du missa en del av galan när du är här inne.” Pearl reste på sig och kom fram till mig, då jag stod framför spegeln och rättade till mitt headsett. ”Jag är hellre här inne tillsammans med min sexiga fästman, än där ute och ser när tråkiga människor tar emot sitt pris.” Hon bet sig sådär sexigt i läppen som bara hon kan, och jag kunde inte undgå känslan som spred sig i min kropp, det liksom pirrade överallt. Jag ville ha henne, på ett sätt som bara jag fick henne. Men hon hade rätt, jag var tvungen att kyla ned mig, annars skulle mina fans få något att twittra om i flera år. Det knackade på dörren så Pearl slutade dra sina fingrar längs min mage och jag kunde andas normalt. Det var en man med ett stort headsett och massa papper i handen som sa åt mig att röra mig mot scenen.  

 

Carly Rae Jepsen var min vän, och det var även hon som skulle presentera mig. ”Lycka till älskling.” Pearl kysste mina läppar innan jag var tvungen att gå ut på den kolsvarta scenen. Jag och Dan satte oss på varsin pall och inväntade en strålkastare. ”Jag är så glad att jag får presentera honom, min vän. Justin Bieber.” Vad jag har förstått och läst på twitter så gillar mina fans As Long As You Love Me, när jag sjunger den accustic. Så det var så vi började det framträdandet. Jag såg att Pearl hade gått ut och satt sig ned vid mamma, det var faktiskt där jag ville ha henne, då visste jag att hon var i säkra händer, även om det fanns fler livvakter än kändisar under taket. När jag tog den sista tonen på den låten reste jag mig upp. ”Kom igen nu, res er upp och dansa med.” Musiken till Beauty And A Beat började och alla mina kvinnliga dansare gjorde mig sällskap på scen.

 

 

 

”Gratulerar baby. Men du har fortfarande ett pris att hämta när vi kommer hem.” Åter igen bet hon sig i läppen sådär som gör mig bokstavligen galen. Hon förstår inte vad hon gör med mig. Hela galan var avslutad och jag hade tagit hem alla tre priserna och det kändes underbart. Speciellt att få visa alla heaters att jag faktiskt kan, och att jag är här för att stanna. ”Så vad kan det vara då?” Jag tror mamma kände sig en aning i vägen där vi satt i bilen på väg hem, men det var något som inte skulle vara allt för länge. ”Det får du se.” Hon lät sådär mystisk och extremt sexig. Hon hade hela kvällen retat gallfeber på mig, så skulle hon fortsätta med det då vi kom hem hade jag blivit galen. Jag hade nog slitit av henne hennes klänning och knullat henne på plats, precis innanför dörren. Jag kysste henne på halsen och placerade min hand på hennes bara lår, så långt upp jag vågade då min mamma faktiskt satt typ en meter från oss.

 

Vi släppte av mamma först och tackade henne för kvällen för att sedan fortsätta i bilen en halvtimme, och vi hann med en hel del där kan jag lova, och skönt att vi var ensamma då vi gled omkring i min limousine. Direkt mamma hade stängt dörren satte sig Pearl gränsle över mina ben och kysste mina läppar. Jag blev så chockad att det tog ett ta för mig att besvara den, men sedan sjönk vi in, och våra läppar rörde sig synkroniserat tillsammans med varandra. Hon smekte mig på magen och ned mot mina byxor för att sedan knäppa upp dem utan att våra läppar släppte varandra. Jag glömde helt bort att andas då hon greppade tag kring min vän och började runka mig sakta. Jag visste inte riktigt vart jag skulle göra av mina händer, men dem fann ganska snabbt hennes rumpa, under klänningen. Jag klämde åt några gånger och kände hur hon började röra sina höfter i en cirkel.

 

Det var inte bara jag som var rikligt upphetsad. Hon slutade runka mig, men fortsatte kyssa mina läppar och vidare ned över halsen. Jag hann precis stoppa henne då hon var på väg att lämna mitt knä, men jag höll fast henne och kysste henne igen så att hon skulle tappa koncentrationen på det hon var på väg att göra. Jag smekte hennes lår på insidan tills jag nådde kanten på hennes trosor. Jag både kände och hörde hur hon andades in häftigt men gjorde inget för att hindra mig, så jag fortsatte. Jag smekte hennes blöta fitta, och insåg ganska på en gång att hon inte bara hade kåtat upp mig, utan även sig själv. ”Baby, är du lite sugen?” Jag trodde vi hade kommit förbi den delen då man rodnar när man pratar sex, men tydligen inte. Hon nickade lite smått. ”Ta mig.” Jag hann inte ens reagera innan hon hade rest sig upp lite och sedan låtit mig glida in i botten på henne. Jag var där jag trivdes bäst, i henne. Tillsammans var vi ett.


 

 

 

Vad tycker ni? =) 


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 133.

21 januari. Justin fick ett samtal av Scooter några dagar efter nyår, där han berättade för Justin att han skulle iväg på American Music Awards, då han var nominerad i tre kategorier. Justin stod framför spegeln och kollade in kvällens outfit riktigt ordentligt, nästan värre än vad jag brukade göra då jag visste att vi skulle ut tillsammans, offentligt. ”Är du säker på att du inte vill gå på röda mattan tillsammans med mig?” Jag nickade på huvudet och rättade till mitt hår som låg på ena sidan. Jag hade på mig en ljusrosa klänning, som verkligen framhävde min runda och fina mage. ”Jag går in den andra vägen, tror inte jag orkar gå speciellt länge, eller blir du ledsen?” Han skakade på huvudet och kysste mina läppar. ”Klart jag kommer tycka att det är tråkigt, men jag förstår dig.” Jag visste att han verkligen ville mitt bästa, därför tjatade han inte mer, utan tog mitt svar som det var.

 

I bilen på väg till galan satt jag bredvid Justin och såg hur gatorna i LA svischade förbi, det kändes nästan som att jag inte hade sett dem förut. Min hand var sammanflätad med Justin och han kysste den med jämna mellanrum, då han satt och förde en konversation med Pattie, som han också skulle ta med på röda mattan. Hon var vacker klädd i en vinröd klänning och en fin håruppsättning. Det syntes verkligen att det var mor och son som satt där, dem har exakt samma haka, vilket jag kan tycka är gulligt. ”Pearl gumman, lyssnar du på mig?” Justin kysste mig på kinden och fick tillbaka mig till verkligheten. ”Oh, förlåt. Vad sa du?” Han log lite smått mot mig, och slickade sig om läpparna. ”Jag frågade om du mår bra.” Jag nickade och lutade mitt huvud mot hans axel. ”Har aldrig mått bättre.”

 

 

Jag kom in före Justin och Pattie, men man kunde på långa vägar höra att dem var på väg. Tjejer skrek som galningar, och jag kunder garanterat veta att deras lärare skulle fråga dem vad dem hade gjort eftersom att dem troligen inte skulle ha någon röst kvar dagen efter. Jag kollade ut genom dörren som ledde ut till röda mattan, och olyckligtvis skulle en tjej få syn på mig. ”PEEEAAARL!!” Hon skrek mitt namn så högt att alla andra också la märke till mig. Justin stod där ute tillsammans med sin mamma och sträckte ut handen åt mig. Jag såg på hans läppar att han mimade. ”Kom.” Jag ville inte göra honom besviken eller få hans fans att fundera varför jag inte visade mig där ute, så jag började gå ut, och skriken blev högre. Med Kenny vid min sida nådde jag tillslut fram till Justin som slöt sina armar kring min kropp, eller så gott han kunde. Paparazzi folket knäppte kort likt jag vet inte vad, precis när Justin pressade sina läppar mot min kind, vilket resulterade i att jag rodnade.

 

 

Vi gick direkt in till våra platser, som visade sig vara nästan längst fram. Vi hade enbart en rad framför oss, vilket jag kunde tycka var skönt. Det var fösta gången jag var med Justin på något sådant, så allt för mig var nytt och det pirrade lite i magen på mig, då min pojkvän faktiskt var nominerad i tre kategorier. Och ingen skulle bli lika glad som jag om han faktiskt vann, en stolt flickvän skulle han få ta del av. Han placerade en betryggande hand på mitt lår då vi hade satt oss ned. Han längst ut, sedan jag, och bredvid mig satt Pattie. Hela salen, om man ens kan kalla det för det, men det släcktes ned och en manlig röst hälsade oss välkomna till 40 års jubileumet av American Music Awards, samt presenterade Usher, och alla i publiken reste sig upp. Det var nog nackdelen för mig den kvällen, att behöva resa sig upp stup i kvarten, men jag tog mig igenom det. Usher om någon kan dansa, så jag njöt mig igenom hans framträdande och rörde så lite på höfterna som möjligt.

 

När den första delen var avklarad och Usher klev av scenen var det återigen den där manliga rösten som tog över och presenterade Ryan Seacrest. Han var den första för kvällen att få dela ut ett pris, favorite pop/rock male artist. Flo Rida, Pitbull, Usher och Justin var dem som snurrade runt på den extremt stora bildskärmen framför oss. Arenans ljud blev högre och högre för varje artist som visades, men ljudnivån gick ned en aning då det var dags för honom att presentera vinnaren. ”Och årets första pris går till, ingen mindre än..” Han öppnade locket på skalet kring mobile där vinnaren skulle stå. ”Juuustiiin Biiebeer.” Vi alla ställde oss upp och innan jag hann reagera riktigt på att det var han som hade vunnit pressade han sina läppar mot mina. ”Grattis baby.” Det var det jag hann säga innan han vände sig om och kramade om sin mamma samt Scooter som satt bredvid Pattie.

 

 

 

”Först och främst vill jag tacka min mamma, hon sitter där och är riktigt vacker ikväll. Singel också.” Hela publiken började skratta och jag la min högra hand på hennes vänstra. Hon kollade generat ned i marken men höjde huvudet strax därefter och fortsatte lyssna på Justin. ”Allt detta har jag att tacka mina underbara fans för, utan dem ingen Justin Bieber här uppe. Jag hoppas ni förstår hur mycket jag älskar er, och kommer stå i evig skuld till er.” Jag var så stolt över honom, även om han inte nämnde mig, men jag log ändå, världen gick inte under och jag älskade honom lika mycket efter, som när han klev upp på scen. "I LOVE YOU." En tjej från publiken skrek så högt att han hörde. "I LOVE YOU!!" Skrek han tillbaka och pekade på henne. Jag satt där som en riktigt lycklig flickvän, en stolt lycklig flickvän. Han hade kämpat så hårt med detta album, så det var inte mer än rätt att han faktiskt vann också. 

 

Galan fortsatte och fler priser delades ut, samt att dem visade en del klipp från tidigare galor, sådant som en annan kom ihåg från då man satt hemma i soffan och kollade. Jag älskade sådant innan jag och Justin träffades, och att sitta hemma en fredag eller måndag gjorde mig inget, bara jag fick se American Music Awards, tillsammans med min mamma och en skål popcorn. Det var så mycket som hade hänt i mitt liv dem senaste två åren, men det fanns inget i världen som skulle kunna få mig att må dåligt över det. Jag älskade Justin, med hela mitt hjärta, och det skulle jag göra tills den dagen jag inte längre fanns kvar. När han kom tillbaka och satte sig ned i stolen bredvid mig tog han min hand och kysste mig på kinden. ”Jag älskar dig, så fruktansvärt mycket.” Den lediga handen placerade han på min mage, och precis då sparkade hon till. ”Vi älskar dig också.”


 

 

Såg att jag hade fått en kommentar angående deras boende, och jag tänkte jag skulle förklara lite. ^ 

Justin köpte en ö till Pearl i 18 års present, men det är enbart deras hus på den ön, och därmed ingen civilsation, dem bor alltså inte på den, utan har den mer som ett sommarställe, eller vad man skulle kunna kalla det. Hemma i LA bor Pearl fortfarande hemma tillsammans med Debbie och Fred, och Justin bor tillsammans med Pattie. Så han har skaffat dem en liten våning, så att dem kan flytta ihop och bli en riktigt familj. =) Hoppas du fick lite klarhet nu i hur det ligger till. ^ 

 

Hoppas att ni gillar detta kapitel :) Kommentera. ♥ 

 

BTW, ju mer kommentarer, ju fortare kommer nästa kapitel. :D 


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 132.

 

 

Justin visste verkligen vad han skulle säga till mig för att få mig att rodna eller över huvud taget få hela situationen att kännas jobbig. Jag hatade att han hade den makten över mig, bara genom att dra upp vårt sexliv. Jag visste att han inte ville något illa och att han hade rätt i det han sa, men det kändes ändå som att det var något helt nytt för mig, även om jag bar på hans barn, och att jag nästan hade gjort det i 7 månader. Vi hade i alla fall släppt det och lagt oss ned i soffan för att fortsätta kolla på filmen vi egentligen hade börjat med för länge sedan. Jag gosade in mig i hans famn och han placerade sin hand på min mage, och helt på ett icke sexuellt sätt strök han mig på magen under linnet. Jag älskade när han gjorde så och det inte var planerat, utan när han tog initiativet till att göra det själv. Jag rös över hela kroppen efter en stund av avslappning, och det var hur skönt som helst. Återigen kände jag mig som en liten fågelunge.

 

 

Eftersom att jag bodde lite högre än själva LA kunde man se staden en bit uppifrån om man stod på vår uppfart, och det var där vi stod med ett varsitt glas i handen, med päroncider, alkoholfri. När klockan slog tolv skålade vi och sedan helst plötsligt pressade Justin sina perfekta läppar mot mina till tonerna av alla fyrverkerier, och alla underbara färger på himmelen. Jag älskade den stunden, och ville inte att den skulle ta slut. Det märktes att Justin var på samma plan som jag då kyssen bara blev hetare och hetare samt mer passionerad än innan. Han släppte glaset han hade i handen tidigare och lät det gå i tusen bitar, men inte ens det hindrade mig från att fortsätta kyssa honom. Hans händer vandrade över min kropp precis som att dem aldrig gjort det tidigare, och det var en underbar känsla.

 

När vi tillslut släppte varandra burrade jag in mig i hans famn och kysste han på halsen. ”Fryser du, gumman?” Jag skakade bara på huvudet och lät honom hålla om mig. Det tog ytterligare 20 minuter innan vi faktiskt släppte varandra och gick tillbaka in i huset. Jag gäspade stort och gnuggade mig i ögonen. ”Baby, du är ju trött. Vi går och lägger oss.” ”Nej, gör vi inte…” Han satte sin hand över min mun och skakade på huvudet. ”Säg inte emot gumman. Vi går upp och myser ned oss.” Dock fanns det tydligen inget jag kunde göra då han nästan släpade mig upp för trappen. Vi borstade tänderna tillsammans och försökte stirra ut den andre genom spegeln, men det verkade inte fungera då ingen ville släppa blicken från den andre. Så söta vi två kan vara. Ena stunden bråka som sjutton, för att i nästa vara söta mot varandra.

 

 

 

”PEARL SHINE!!!” Jag vaknade morgonen efter av att min pappa stod och skrek från nedervåningen. Eller morgon och morgon, klockan hade passerat långt över lunchtid, och jag kunde inte minnas när jag sovit så länge sist. Justin började skruva på sig bredvid mig, men jag kravlade mig ur sängen och drog på mig morgonrocker för att i alla fall försöka hindra att pappa skrek en gång till så att Justin skulle vakna helt. ”Ja pappa, vad är det?” Han stod med både ytterrocken och skona på sig i hallen och pekade med hela armen rakt ut genom dörren. ”Varför är det fullt med glas på uppfarten?” Det var först då jag kom ihåg att jag inte hade sopat upp efter att Justin hade släppt glaset kvällen före. ”Jag körde över det, och är nu tvungen att fixa bilen till verkstaden för att göra ett däckbyte.” Jag tittade skamset på honom och vek sedan ned mitt huvud. ”Förlåt pappa.”

 

Pappa var inte så arg som han själv ville få det att framtå som då jag först hade kommit ned, dock tyckte han att det var onödigt. Justin gjorde i alla fall ett försök med att be honom om ursäkt, och det verkade fungera då pappa helt plötsligt gick omkring och visslade samt pratade med verkstaden i telefon. ”Vad gjorde du med min pappa?” Mamma var inte hemma, så det var bara pappa, jag och Justin. Vi två stod i köket och höll på med maten för dagen, även om jag inte orkade så gjorde jag det ändå, för att få min pappa gladare. ”Jag gjorde inget speciellt. Han kanske fick till det igår…” Mer hann han inte säga då han faktiskt försökte få det att låta som att mamma och pappa hade ett sexliv, och hade dem det ville jag inte veta av det. ”Aj, varför gjorde du så?” Han tog sig för armen där jag tidigare hade slagit till honom. ”Du ska sluta prata sex med mig, förstår du det?” Han skrattade bara och skakade barnsligt på huvudet.

 

”Pappa, maten är klar.” Pappa kom in i köket med ett glatt leende på läpparna, vilket för stunden skrämde mig en aning. Det var längesedan jag sett honom så glad, men jag ville inte ifrågasätta honom ifall att jag skulle förstöra hans glädje. På bordet framför oss stod det en köttgryta och ris, med en stor smarrig sallad. ”Gud vad gott det luktar.” Pappa slog sig ned på sin plats medan jag och Justin satte oss mitt emot honom. ”Hoppas det smakar lika gott.” Justin var den som hann svara innan jag gjorde det. Pappa log ännu mer än innan och högg in på maten. ”Vart är mamma någonstans?” Han tuggade ur munnen och sköljde ned med lite mjölk som han hade i sitt glas. ”Hon och Pattie tog en lunch på stan.” Jag nickade som svar och fortsatte äta, även om det var svårt då Justin hela tiden smekte mig på låret och ibland alldelens för högt upp för hans eget bästa.

 

 

 

Efter maten plockade pappa undan så jag och Justin kunde återgå till mitt rum och bara ta det lugnt. Vi låg i min säng och höll om varandra, inga ord behövde utbytas för att vi skulle kunna förmedla vår kärlek till varandra. ”Känn. Hon sparkar.” Jag la mig ned på rygg och Justin satte sig upp bredvid mig och placerade sina händer på magen där jag visade att han skulle lägga dem. Precis efter att han hade gjort det sparkade hon ännu en gång och ett brett leende spred sig över Justins läppar. ”Vi måste se till att skapa ett syskon åt henne.” Jag kunde inget annat än skakade på huvudet då jag inte förstod hur han orkade. ”Ge dig nu.” Han fnös högt och kysste mig över magen. ”Pappa ska se till så du får ett syskon, mamma har ingen talan. Jag vet att hon vill.”  


 

Jag hoppas att ni tycker om det. Och i nästa kapitel kommer jag hoppa en bit till, i tiden och lite saker kommer hända. =) Jag hoppas att jag kommer få ner det som jag vill ha det. Dock kommer jag inte skriva mer idag då mitt huvud har återigen har gett upp. =/ 

 

Kommentera. ♥


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 131.

 

31 december. Pearl hade missat hela sin jul, egentligen. Om man bortser från att hon och jag hade en liten julklappsutdelning, men den räknas inte tycker jag, då jag hade tänkt fria till henne i vilket fall som helst. Hon satt på sängen med benen brett isär just för att låta magen få plats mellan, hon var så vacker, och så omedveten om hur mycket jag faktiskt älskade henne. Jag skulle kunna göra allt för henne, precis allt. Bara hon var lycklig, och nöjd med livet. Hon satt vid datorn och letade desperat efter barnsaker, då hon inte trodde vi skulle få tillräckligt mycket. Hon förstod nog inte hur många vi hade omkring oss, och som skulle överösa oss med saker. ”Baby, titta den här spjälsängen.” Hon vred skärmen mot mitt håll, men jag skakade bara på huvudet. ”Du har inte tyckt om någon jag visat.”

 

 

Jag hade inte lämnat Pearls sida sedan hon kom tillbaka till mig, så min mamma hade fått lämnat av massa kläder hos henne så jag slapp åka iväg. Smart drag av mig, absolut. ”Kan du åtminstone sätta dig ned och kolla tillsammans med mig?” Pearl hade blivit otålig när det kom till saker som hade med barnet att göra, och det var drygt tre månader kvar. Dock hade jag redan allt planerat, det hon inte visste var att jag hade köpt en lägenhet åt oss, stor nog för tre personer, då jag visste hur hon var när det kom till mina pengar. Hon ansåg att det bara var mitt, medan jag ansåg att hon hade lika mycket rätt till dem hon också. ”Gumman, vi hinner.” Hon suckade och slog ut med armarna. ”Vill du inte ha barnet? Är det därför du är så frånvarande?” Jag var precis på väg att avbryta henne när hon satte upp handen och fortsatte. ”Du gullar inte med varken mig eller magen mer, och håller dig alltid på avstånd.”

 

Det gjorde ont att hon överhuvudtaget trodde något sådant om mig, jag hade för guds skull friat till henne. Det skulle jag inte ha gjort om jag inte ville ha något att göra med barnet, vilket jag hade hoppats att hon skulle förstå. ”Jag älskar dig, och jag älskar barnet över allt på hela jorden. Jag är rädd att jag ska göra dig illa om jag är för på. Därför håller jag mig en bit ifrån…” ”Du gör inte illa mig. Kom hit.” Hon slog ihop datorn och ställde ned den på golvet, och sträckte ut sina armar mot mig. Jag var som i trans, jag gjorde som hon sa innan jag hann reagera själv. Jag la mig så att mitt huvud hamnade precis vid hennes mage, och drog upp hennes linne en bit. ”Pappa är här, och längtar så mycket efter att få hålla dig. Kan du titta ut nu, så jag får någon mer att överösa min kärlek över.” Pearl skrattade till och strök mig över huvudet med ena handen för att sen stryka sig själv över magen med den andra. ”Mamma vill också att du kommer ut nu.”

 

 •

 

Denna nyårsafton skulle inte bli som någon annan tidigare, då både jag och Pearl hade valt att stanna hemma och fixa oss en riktig myskväll. Hon hade på sig sina favorit mjukisbyxor och ett linne som framhävde hennes enorma mage. Plus att hon hade skickat iväg både sin mamma och pappa hem till mina föräldrar då min pappa fortfarande va kvar tillsammans med mina syskon. Vi hade hela huset för oss själva och det var så skönt, vi slapp hennes mamma som sprang efter henne och frågade vad det var som klingade hela tiden. Pearl hade tillslut gillat ha kulorna i sig, vilket jag inte förstod ett smack om. Dem skulle vara till för att träna hennes knipmuskler i slidan efter födseln, och inte tillfredsställa henne under graviditeten. ”Baby, plocka ur dem där kulorna nu. Du ska använda dem efter att du fött.” Hon skrattade åt mig samtidigt som hon pressade sina läppar mot mina. ”Det är så skönt.”

 

Vi stod i köket och hon delade grönsaker och blandade ihop olika dippar som vi skulle ha under kvällen samtidigt som jag stod och rörde om i köttfärsen, eftersom vi skulle äta tacos. Hon stod och visslade på min låt, Boyfriend. Ibland förstår jag mig inte på henne, men det är tjusningen med henne, hon är inte lika förutsägbar som alla andra tjejer, jag vet inte alltid vad hon vill eller vad hon tänker. ”Minns du när du skrev den låten?” Jag nickade och mindes allt exakt som det var. Hon hade gjort klart för mig att hon inte ville prata eller vara med mig mer, då hon trodde att jag och Aurora hade något på gång, vilket vi absolut inte hade. Jag har aldrig ångrat ett ligg så mycket som jag ångrade den gången med Aurora. ”Ja, och jag minns att du hatade mig.” Hon stelnade till och släppte kniven för att sedan vända sig om mot mig. ”Jag hatade dig inte. Jag var så kär i dig och när jag såg dig tillsammans med Aurora insåg jag att en sådan som mig inte förtjänade dig.”

 

 

När vi båda hade magen full med tacos låg vi i soffan och höll om varandra samt suckade och pustade ikapp. Ingen av oss orkade en enda smula till, så vi låg rätt bra just där vi låg. ”Jag älskar dig. Så fruktansvärt mycket, och det är så sjukt skönt att vara tillbaka i dina armar, det enda stället på jorden jag känner mig hel.” Jag hörde hur sårbar hon var i rösten och bara den saken gjorde mig ledsen, jag ville inte att hon skulle vars ledsen, eller känna sig nere. ”Hey baby.” Jag lyfte upp hennes huvud och pressade mina läppar mot hennes. ”Jag kommer aldrig lämna dig, Aldrig. Hör du mig? Jag älskar dig så sjukt mycket, och lilla bäbis i din mage.” Hon torkade bort sina tårar jag inte ens sett att hon hade rinnandes, men bara det gjorde så det knöt sig i magen på mig.

 

 

”Minns du vad vi gjorde för ett år sedan?” Hennes kinder hettade till och hon placerade sina händer i ansiktet, så att hon skulle skymma hennes röda underbart vackra kinder. Klockan hade blivit 11 på kvällen. ”Är du generad?” Hon skrattade till och slog mig löst på axeln, vilket också fick mig att skratta. ”Inget att skämmas över. Vi hade hett vilt sex i ett kök. Hur underbart som helst..” JUSTIN, va bara tyst.” Hon lämnade köket som ett åskmoln, samtidigt som jag såg hur ett leende lekte på hennes läppar. ”Om jag inte minns helt fel så var det du som bad mig ta dig hårdare…” En kudde kom flygandes från dörröppningen och träffade mig rakt i ansiktet. ”Nästa gång kastar jag en vas, förstått?” Jag kunde inte sluta skratta, då jag inte förstod vad det var som gjorde henne så generad. Hon och jag har underbart sex tillsammans, men när det kommer till att prata om det så stoppar hon gärna huvudet i sanden. ”Du skulle aldrig kasta en vas i ansiktet på mig. Då kommer du aldrig mer få uppleva min extremt sexiga kropp hårt pressad mot dig, med min stenhårda…” ”JUSTIN FUCKING DREW BIEBER, SHUT UP!!!!” Hon var i stort sett rasande, och det var riktigt underhållande att se, då jag aldrig sett den sidan av henne. ”Babe, i love u.”


 

 

Jag var så illa tvungen att få in lite skämt mellan dem, då det vart ganska stelt mellan dem den senaste tiden. ^^ Jag hoppas att ni iallafall log lite under detta kapitel, jag vet att jag gjorde det iallafall ♥♥♥

 

Sen hoppas jag att ni fick en bra förklaring på vad det är för kulor hon har. ^^ Geisha-kulor, om ni inte vet vad det är sök på google. =P 

 

Kommentera. ♣


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 130.

Pattie var hem till oss en snabbis på förmiddagen och lämnade Justins julklappar, som han skulle ge mig. Eller ja, det ena paketet var en julklapp det andra var bara en han ville ge mig. Så jag var verkligen nyfiken på den, precis som när man var liten ni vet. Det pirrade lite i min mage då jag var så nervös över vad han hade hittat på åt mig. ”Jag ska hoppa in i duschen, vill du göra mig sällskap?” Justin låg med sin lur i handen och stirrade sig trött på den lilla skärmen, men han släppte allt när jag frågade honom om duschen och var inne snabbare i badrummet än vad jag trott. Jag skrattade för mig själv när jag tog dem få stegen in i badrummet och knöt upp min morgonrock och lät den glida ned över min kropp för att sedan ta steget in i duschen. ”Fan vad du är vacker.” Justin placerade sina händer runt min kropp och på min mage, han kysste mig på halsen samtidigt som vattnet rann över våra nakna kroppar. ”Du gör mig vacker.”

 

 

Justins händer vandrade över min kropp och det tog inte alls lång tid innan hans två fingrar gled in i mitt våta inre. Små lätta stön lämnade mina läppar samtidigt som vi kysstes hett och passionerat. Jag slet mig loss från både hans händer och hans läppar, även om det tog emot en aning. Men jag vände mig om och lyfte upp mitt högra ben på en kant och svankade för honom, han förstod på en gång och det tog inte lång tid innan han pressade sig in i mig. Helt ärligt har min sexlust ökat en aning sedan jag blev gravid och jag har flera månader utan Justin att ta igen, han kommer hata mig när jag tröttnar. Han tog allt mitt hår i en hand och drog mitt huvud bakåt för att visa att det faktiskt var han som bestämde. Jag försökte komma loss vilket bara resulterade i att han knullade mig hårdare och djupare, precis som jag ville. Vi vet hur vi ska göra för att komplettera varandra.

 

 

 

”Den här presenten är inte julklappen, utan den där presenten som kommer lösa ditt problem efter du fött.” Han tittade lurigt på mig samtidigt som han gav mig ett litet paket. Det vägde lite lurigt mycket för att vara det där lilla paketet, så jag hade ingen aning om vad han hade hittat på. Justin satt bakom mig och smekte mig över magen, vilket var underbart. Han visste vad han skulle göra för att få mig lugn, eller att tänka på annat. Jag hade fått bort papperet och hade då en ask i min hand, en genomskinlig, som innehöll två kulor. ”Justin….” Jag stirrade sint på honom och började sen skratta när han kollade oskyldigt tillbaka på mig. ”Du kommer behöva dem där baby.” Han kysste mina läppar och tog asken av mig för att öppna den och lägga kulorna i min hand. ”Prova dem.” På honom lät det som att jag inte hade något val, så jag klev upp ur sängen och gick in på toaletten.

 

”Fan Justin, dem klingar när jag går.” Han skrattade bara åt mig, men drog ned mig i sängen igen. ”Det är bra, då kan du inte smyga på mig.” Jag skulle ljuga om jag inte sa att det var skönt att ha dem där, men samtidigt var det en ny känsla så lite obehagligt, men jag lovade Justin att använda dem flitigt efter födseln. Jag plockade fram paketet som jag hade haft gömt, och stäckte det till honom. ”God Jul älskling.” Han tittade finurligt på mig men började öppna paketet. ”Vad sjutton är detta?” I sin hand höll han ett häfte, med massa olika kuponger. Jag hade gjort det själv, och jag var så glad över resultatet. ”Öppna och läs.” Han gjorde som jag sa och läste på den första. ”Förklara för mig. ’En gratis massage.’ Är dem inte alltid det?” Han skrattade till och kysste mig på kinden. ”Nope, inte från och med nu. Masserar jag dig, ska du massera mig. Rättvist.”

 

Justin gick igenom hela häftet och det var inte några sidor som var med, och vissa var absolut inte barnvänliga, och jag hade enbart skrivit med dem för att hetta upp vårt sexliv lite mer, och jag visste att han skulle använda dem också. Jag satt på kanten av sängen och Justin hoppade ned så han stod på knäna framför och började pussa mig på magen, det var faktiskt inte ofta han gjorde en sådan sak, eller gullade med magen över huvud taget. ”Pappa älskar dig, snuttan.” En tår lämnade mitt ena öga men jag torkade bort den fort så att han inte skulle hinna se den. Jag var så lycklig, jag var hemma med min familj, och framför allt så hade jag fått tillbaka pappan till mitt barn. ”Pearl, vill du gifta dig med mig?” Jag tappade luften, mitt hjärta stannade, och jag började svettas. Vad hade han precis gjort? Hade han precis friat till mig? Frågorna bara välde omkring i mitt huvud, och jag hade ingen aning om hur jag skulle reagera.

 

Jag tror att Justin tolkade min tystnad på helt fel vis, för jag såg på honom hur en besvikelse sköljde över honom och hur han precis var på väg att stänga asken där den otroligt fina ringen satt och sedan resa sig upp. Dock hann jag hindra honom, genom att pressa mina läppar mot hans och svara ja i mun på honom. ”Ja, jag vill gifta mig med dig.” Han reste sig upp och placerade ringen på mitt finger. Med hjälp av en ring blev min hand så mycket vackrare, men även så mycket tyngre. Jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå att Justin ville leva sitt långa liv med mig, men så var det. Och jag älskade honom. ”Jag älskar dig så otroligt mycket, du är halva mitt liv..” Justin tystade mig genom att pressa sina läppar mot mina igen. Jag la mig ned på rygg i sängen och såg till att an var tvungen att följa med mig om han fortfarande ville smaka på mig, vilket han gjorde, men la sig inte på mig utan bredvid, och det var något jag saknade med honom, hur han ibland kunde lägga sig på mig.

 

 

”Ungar, det är mat.” Mamma vrålade från köket vilket fick både mig och Justin att skratta. ”Hon kallar oss ungar fortfarande. Du bär mitt barn, och min ring.” I trappen på väg ned hörde både jag och Justin hur det klingade om mig när kulorna stötte mot varandra, men jag hade inte tid att plocka ur dem så det fick klinga. Och allt jag hoppades på var att varken mamma eller pappa inte skulle höra det. ”Mamma, titta vad jag fick i julklapp.” Jag höll fram min vänstra hand och såg på min mamma som vände sig om. Hennes haka slog i golvet men hon insåg nog ganska på en gång att hon stirrade så hon stängde munnen och drog in mig i en kram. ”Gumman. Du växer så fort.” Hon kastade ett öga på Justin. ”Ta hand om min dotter nu. Hon kommer behöva dig.” Han nickade och kramade om mamma. ”Kommer aldrig släppa henne ur min syn en gång till.” Justin lyfte upp mig och kysste min panna, och släppte sedan ned mig igen. ”Vad var det där? Det klingade till?” Både jag och Justin tittade på varandra och började skratta. 


 

 

Helt ärligt är jag så besviken på denna novell. Det börjar spåra ur, och det gör mig ledsen. =/ 


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 129.

”PEARL.” När jag kom ned från övervåningen kom Jazmyn springandes mot mig, och hon kastade sig i min famn på en gång. Dock var Justin framme fort. ”Ta det försiktigt med hennes mage Jazzy.” Hon tittade ned blygt i golvet. ”Förlåt.” ”Hey, gumman. Det är ingen fara, jag har saknat dig.” Jag bar upp henne och tillsammans gick vi in i vardagsrummet där alla satt och pratade, tillsammans med min barnmorska. Mamma kastade en sträng blick på mig, och jag förstod på en gång vad den betydde. Dem hade hört allt, dock kunde jag inte känna mig generad, för mig var det naturligt att ligga med Justin, så allt var lugnt. ”Hej Pearl, ska vi göra en lätt undersökning på dig?” Jag nickade bara, och tog med mig henne in i gästrummet så att jag kunde lägga mig plant utan att alla skulle stirra på mig, Justin var den enda som följde med. Han höll mig i handen när jag hade lagt mig ned och dragit upp min tröja så att bulan på min mage framhävde.

 

 

Att få höra sitt barns hjärtljud och se det lilla barnet på ultraljudsskärmen var det bästa som kunde hända mig. Jag kunde inte undgå att se en tår som lämnade Justins högra öga och banade sin väg ned över hans kind. ”Baby?” Jag var tvungen att se så han var okej. Han tittade på mig och log med sina ögon, något bara han klarar av. Jag kunde inte undgå att känna hur det pirrade i min mage och inte långt efter det känna hur det sparkade. Genast placerade jag Justins hand precis där jag känt det, och ännu en gång kände jag samma sak. Justins leende spred sig ned över hans läppar och han satte sig ned på huk och kysste min mage. ”Pappa är här, och längtar efter dig.” Jag började nästan gråta när jag hörde hans ton i rösten, så liten och så sårbar. Inte nog med att jag hade saknat ihjäl mig efter honom han hade uppenbarligen saknat mig minst lika mycket, det både kändes i luften och syntes på honom.

 

 

 

Efter några timmar valde alla att lämna mitt hus, eller ja, nästan alla, alla utom Justin. Han hade uppenbarligen inga planer på att lämna mig i siktet då han till och med följde med mig in på toaletten. ”Snälla, kan jag få kissa ifred?” Han skakade bara på huvudet och vände ryggen till. Visst att han hade sett hela mig, men detta gick över gränsen. Jag kissade och tvättade mina händer för att sedan lämna badrummet, men fortfarande med Justin efter mig. Klockan hade gått och blivit en hel del så jag sa god natt till mamma och pappa, och hoppade ned i sängen. ”Kom och lägg dig här, så kan vi slå på en film och mysa.” Jag har aldrig i hela mitt liv sett Justin klä av sig sina kläder så fort, vilket var en fröjd för ögat. Jag fick chansen att skåda hans kropp på ett sätt jag inte tidigare haft tid med, och den var verkligen vältränad. Han la sig halvt över mig och pressade sina läppar mot mina. Det kändes som en evighet sedan, men hade inte gått mer än ett par minuter.

 

Justin fick chansen att välja film och såg till så att det blev Grease ett, jag skrattade så jag trodde mitt liv var slut. ”Vad?” Han kollade frustrerat på mig under tiden som jag skrattade. ”Nej inget, kom tillbaka nu.” Jag slog på platsen bredvid min och han kröp genast ned så att jag fick chansen att placera mitt huvud över hans bröstkorg. Det var så underbart att bara höra och känna hans hjärtljud så pass nära mig igen, det var verkligen något som jag hade saknat. Han la båda sina händer över min mage och pussade mig på hjässan. ”Jag älskar dig.” Det kom ut som en viskning, men Justin uppfattade nog vartenda ord jag sa precis som att jag hade skrikit det rakt ut. ”Jag älskar dig med, och mini.” Jag började skratta igen, vilket fick han att reagera. ”Vad är det nu då?” Jag satte mig upp och tittade på honom. ”Jag tror vi har valt namn till den. Mini.” Justin började också skratta, men ironiskt. ”Aldrig att jag döper mitt barn till Mini.”

 

 

28 december. På morgonen när jag vaknade låg inte Justin bredvid mig, men jag hörde honom från badrummet, vilket gjorde mig lugn igen. Jag slöt mina ögon och hörde hur han kom tassandes mot sängen igen, och jag kände hur den sjönk ned. ”God morgon gumman.” Han kysste min panna och strök mig över kinden. ”Jag är vaken, du låg inte bredvid mig, så jag vaknade.” Han tittade lidande på mig och la sig ned bredvid mig igen. ”Förlåt.” Efter en stunds gosande och kyssande klev vi båda upp, dock drog bara Justin på sig sina mjukisbyxor, och jag min morgonrock, som knappt nådde runt min mage. ”Söt du är.” Han placerade sina händer kring min mage och kysste mig på halsen. En lätt rodnad sköljde över mitt ansikte men jag dolde den inte då det var meningslöst. ”Ska vi gå ned och äta frukost?” Han nickade och flätade samman våra fingrar.

 

Både mamma och pappa var vakna och satt vid frukostbordet när vi kom in i köket. Båda två avfyrade ett brett leende när dem såg oss, och mamma ställde ned sin kopp på bordet. ”Det är så skönt att du är hemma igen.” Pappa nickade instämmande och fortsatte läsa i tidningen. Jag och Justin satte oss ned på motsatt sida mot mamma och pappa och tog oss en varsin smörgås. ”Jag har en julklapp till dig sen.” Jag hade helt glömt bort att jag faktiskt hade missat julen med honom, och att det inte alls var planerat att vi skulle fira jul tillsammans, eller ens ses, men jag hade faktiskt köpt honom en julklapp också. ”Och jag har en till dig.” Jag tror att vi båda två blev lika nyfikna, men ingen av oss sa något. Han kysste mig på kinden helt ogenerat framför mamma och pappa för att sedan ta en klunk av sitt mjölkglas. ”Ung kärlek kan vara det bästa.” Den meningen uttalade min pappa, och jag blev helt chockad. 


 

 

Detta kapitel är ett stycke längre än vanligt. :) Tyckte att ni förtjänade det. 

 

Hennes pappa var så söt där i slutet. =) Så vad tror ni att dem ger varandra? Och hur kommer allt detta att sluta? Vad tror ni att det blir, en pojk eller flicka? =) Många obesvarade frågor just nu. ^ 


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 128.

 

(VARNING grova bilder + text.) 

 

Det har aldrig varit så skönt att vara hemma, någonsin. Och allt tack vare Justin, hade inte han hållit sitt huvud högt vette sjutton om jag hade tagit mig därifrån levande. Tillsammans gick vi hand i hand upp till mitt rum, och hela min mage pirrade, då jag visste vad som skulle hända. Jag hade inte haft sex under graviditeten, och det hade gått ett tag, så min kropp reagerade nog fullt normalt. När vi kom in i mitt rum hann jag inte mer än stänga dörren om oss förrän jag stod pressad mellan den och Justin själv, hans läppar masserade mjukt mina medan hans händer vandrade längs min kropp. Det var så fruktansvärt längesedan som jag fick känna hans närhet, och bara den gjorde mig svag. Han slutade kyssa mina läppar men fortsatte ned över mitt käkben och vidare ned över halsen, vilket resulterade i att små lätta stön lämnade mina läppar samtidigt som jag slöt mina ögon och njöt fullt ut.

 

Han drog ned dragkedjan på klänningen, nästan precis som den gången efter maskeradbalen i skolan, lugnt och försiktigt, och han fortsatte kyssa mig på halsen. Jag förstod inte då hur en människa kunde vara så underbar som han, och ändå vilja ha ett vrak som mig. Klänningen föll till golvet så jag hamnade i enbart underkläder framför honom. Han slickade sig kring läpparna och kysste mig åter igen. Magen var en aning i vägen om ni frågar mig, men Justin verkade gilla att den faktiskt var där, då han smekte mig på den hela tiden istället för mina intima delar. ”Du kommer aldrig förstå hur mycket jag älskar dig.” Han viskade, men jag hörde honom klart och tydligt. Jag rodnade nog, men gjorde allt för att dölja det. ”Älskar dig med.” Vi båda började gå mot badrummet, och på vägen dit lämnade Justins kläder ett spår. Tillslut var vi båda lika nakna, det vill säga, inte en tråd bit på kroppen.

 

 

Vi valde att ta ett bad istället för att duscha tillsammans, då vi kunde ligga kvar i badkaret lite längre och bara känna värmen från varandra. Justin hann dock inte sätta sig ned förrän jag hade gått ned och tagit honom i munnen. Jag hörde hur han släppte ut ett långt stön och kände sedan hur han placerade båda sina händer på mitt huvud och pressade ned sig i halsen på mig, vilket jag absolut inte hade något emot. Jag njöt så länge han gjorde det. Det handlar om att ge och få. ”Slutar inte du snart kommer jag.” Jag fortsatte och lät honom spruta mig i munnen, och jag svalde allt precis som en duktig flickvän. Blöta kyss märken lämnade jag efter mig från hans höfter och upp över hans mage för att tillslut återförenas tillsammans med hans underbara läppar. Helt utan att jag var beredd placerade han mitt ena ben på badkarskanten och pressade in två fingrar i mig. Mina stön kvävdes av våra kyssar, men jag kände hur han log då han troligen kände min reaktion.

 

Hans fingrar i mig var så fruktansvärt sköna, så mycket bättre än dem senaste jag hade i mig som olyckligtvis var Alex, om man bortser från mina egna. Han kysste mig på halsen och vidare ned till mina bröst som växt en aning på grund av graviditeten, vilket absolut inte gjorde något, då både jag och Justin uppskattade det. När han nådde mina ljumskar med sina läppar stönade jag högre, vilket fick honom att reagera. ”Baby, schyy, våra föräldrar är där nere.” Jag skrattade till. ”Som att dem inte förstår vad vi gör.” Han svarade mig inte utan lät sin tunga sakta glida över min klitoris samtidigt som han pressade in ett tredje finger i mig. Det ilade i hela min kropp och det var bara ett bevis på att jag var på väg att komma. Han slutade dock inte förrän han kände hur hela min kropp började skaka och mina stön blev, om det ens var möjligt, ännu högre. Han ställde sig upp och kysste mig, intensivt samtidigt som hans händer masserade mina bröst, och saften av mig själv blandades i våra munnar.

 

 

”Ställ dig på knä.” Jag älskar när han, med en ganska hård ton talar om för mig vad jag ska göra. Det är så upphetsade, nästan farligt. Jag gjorde som han sa och placerade mig på knä med ryggen mot honom och la mina händer mot badkarskanten, i väntan på att hans kulle komma in i mig. Samtidigt som han lät sitt ollon spela över min klitoris kysste han mig över ryggen och smekte mitt ena bröst. ”Baby, sluta retas.” Han skrattade till, och med en enda stöt pressade han in hela sin längd i mig. Båda två stönade och tillsammans blev det ganska högt, dock kunde jag inte bry mig mindre om vad mamma och pappa skulle säga då dem visste hur barn blev till och att jag redan hade ett i magen så det var inget att oroa sig för. ”Hårdare.” Han slutade helt och la allt mitt hår på ena sidan för att kunna kyssa mig på den andra. ”Är du säker?” Jag hörde leendet han hade på läpparna men jag nickade bara som svar.

 

 

Aldrig i hela mitt liv har jag haft så skönt som jag hade det då, dem säger att under en graviditet kan man bli mer upphetsad och vilja prova på nya saker, och det var precis det vi gjorde. Vi provade allt vi inte gjort tidigare. Jag lät honom till och med ta mig analt, och det var helt klart en grej jag skulle fortsätta honom göra. Han verkade gillade det precis lika mycket som jag, så varför inte. ”Åhh, du är så tight baby. Kom för mig.” Justins dirtytalk fick mig att gå i taket, jag älskade när han stönade och pratade samtidigt. Min orgasm sköljde över mig likt en våg och jag svankade ytterligare för honom. Jag visste redan innan vi gick in i badrummet att jag skulle vara öm efteråt, men det var inget som hindrade mig, jag skulle snart föda barn och då skulle jag nog troligen ha ännu ondare. Han smiskade till mig en gång på ena skinkan innan han drog sig ur mig och sprutade all sin sats över min rygg.

 

 

Vi tvättade av oss och klev ur duschen tillsammans. Dock var jag absolut inte med på att han skulle knuffa ned mig i sängen och sedan pressa in sig i mig ännu en gång, jag trodde vi var klara, men ack så fel jag hade. Vi låg i missionären och samtidigt som hans kuk penetrerade mig om och om igen kysste han mina läppar hungrigt. Hela min kropp var i hans händer och jag älskade det. ”Redo för rond två?” Han vickade på ögonbrynen samtidigt som han kollade på mig med ett lekfullt leende på läpparna. Jag sög på två av mina fingrar innan jag lät dem glida ned över min kropp tills dem nådde min klitoris. ”Du anar inte hur mycket jag älskar att se dig leka med dig själv.” Han tog min hand och sög på mina fingrar. ”Och du anar inte hur gott du smakar.” Det fanns inte tid för att börja rodna, men hade det varit i en annan situation hade jag gjort det. ”Passa på och knulla min tighta fitta nu, om nån månad lär den inte vara så tight mer.” Jag blev förvånad själv över vad jag precis hade sagt, men Justin verkade gilla det. ”Jodå, det kommer du. För jag har en present åt dig.” 


 
Jag tror att detta är nått ni alla längtat efter, iallafall vissa av er. ^ haha, rätta mig om jag har fel. 
 
Hoppas att ni gillar detta. Och kommentera ♥ 
 
 
 
Tänk på att hon egentligen är gravid på gif bilderna. ^ 

Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 127.

 

Efter samtalet jag fick av Pearl kändes allt mycket bättre. För flera månader sen hade jag sett fram emot den julen, men den blev allt annat än bra. Pearl var inte vid min sida, och hon blev kidnappad. Jag förstår inte hur allt kunde hända henne, hur hon av alla mäniskor skulle råka ut för massa otrevligheter. Jag älskade den flickan så himla mycket, och det fanns ingen som kunde få mina känslor att försvinna. Istället för att jag ringde till polisen så åkte både jag och mamma dit, vi ville vara på plats när dem skulle spåra henne. Dock fick vi sitta i väntrummet och vänta på att dem skulle ha gjort klart sökningen, och jag hoppades för allt i världen att hennes telefon inte skulle dö, på grund av batteri brist. Poliserna stod bakom disken och diskuterade samtidigt som dem hela tiden kastade ett öga på mig och mamma. Det kändes som att allt gick i slowmotion.

 

”Vi har hittat hennes mobil, och är hon där, där den är, befinner hon sig ca en timme utanför LA.” Polisen som jag hela tiden har haft kontakt med kom och satte sig ned bredvid mig. ”Vi åker på en gång, då jag vet att din flickvän även är gravid. Vi måste få henne därifrån. Okej?” Jag nickade bara på huvudet och reste mig upp. ”Ni åker i bilen bakom oss, och vi kommer ha civila bilar och klädsel.” Allt lät som på en film, det var inget som skulle kunna hända mig, även om det var det, det gjorde. Samtidigt som poliserna lämnade byggnaden slöt jag mina ögon och bad till gud. Han var den enda som faktiskt kunde hjälpa mig, som kunde ge mig Pearl tillbaka. ”Gubben, kommer du?” Mamma var den som väckte mig ur mina tankar och tillsammans gick vi ut till min bil, för att lugnt och försiktigt följa efter dem.

 

 

 

En timme i tystnad, en timme i ren panik, en timme i mina egna tankar. Bilresan tog aldrig slut, inte enligt mig i alla fall, och allt jag ville var att kliva ur bilen, springa fram till Pearl och kyssa hennes underbara läppar, placera mina händer på hennes mage och känna han eller hon sparka. ”Justin, du ska svänga här framme.” Mamma trodde inte att jag hade koll på vart vi skulle, men det var allt jag koncentrerade mig på. ”Jag vet.” Att hon kunde vara tyst i över en timme var nog mystiskt, eller så var hon lika spänd på allt det här som jag var. Vi svängde av den stora vägen och hamnade på en lite mindre väg. Det kändes lite som att det inte skulle finnas en enda levande varelse just efter den vägen. Dock visade sig motsatsen, längre fram mellan träden kunde man skymta ett hus, eller snarare ett slott. Allt såg nybyggt ut, och det skulle inte förvåna mig om det var det. Poliserna stannade och signalerade att vi skulle sitta kvar i bilen, och det var det vi hade kommit överens om.

 

Även om jag inte hade en enda aning om vad som skulle hända efter att Pearl var hittad igen så kunde jag verkligen inte bärga mig. Jag skulle vara världens lyckligaste om jag bara kunde få se hennes leende igen. Att se den tjejen le skulle jag kunna leva på. Mamma slog till mig på axeln, men innan jag hann fråga henne varför, hoppade hon ur bilen och sprang in i skogen. Jag följde henne med blicken och fick se en flicka stå inne bredvid ett träd, och jag såg hur mamma kastasta sig med armarna om henne. Det var Pearl, och jag blev som paralyserad. Jag tog mig inte ens ur bilen för att springa bort till henne. Allt jag ville göra låste sig i mina rörelser. Båda händerna låg på ratten och min blick var riktad rakt fram, jag kollade inte ens på henne. Dock blev jag avbruten då jag såg två poliser komma ut med både Alex och Aurora, och ingen kunde må bättre än jag.

 

Tillslut kom jag ur bilen och det gjorde så att allt släppte, båda mina ben satte fart mot henne. När jag kom tillräckligt nära släppte hon mamma och kollade på mig med tårar i ögonen, dock såg jag på en gång att det inte var tårar av sorg utan av glädje. Hon sträckte ut sina armar och fångade upp mig när jag väl var framme. ”Du kommer aldrig förstå hur mycket jag älskar dig. Hur mycket du betyder för mig.” Allt kom ur mig så fort, jag hann inte ens reagera själv över det jag hade sagt, dock tittade hon bara på mig, men pressade tillslut sina läppar mot mina. Den stöten som gick igenom min kropp just i det ögonblicket kommer jag aldrig få uppleva igen, oavsett vad som händer, för den beskrev så mycket känslor på en och samma gång, det var den bästa kyssen mellan henne och mig. ”Jag älskar dig, och jag kommer alltid att göra det. Jag vill aldrig vara ifrån dig igen.” Hon grät mot min axel, men det kunde hon få göra, det var mitt minsta bekymmer.

 

 

Tillsammans gick vi hand i hand tillbaka till min bil, men jag stannade en vända precis bredvid bilen där både Aurora och Alex satt. ”Jag hoppas att ni två ruttnar i helvete för vad ni har gjort mot Pearl.” Precis när Alex skulle öppna munnen drog jag igen dörren och vandrade vidare till min bil. Den ena polisen stod och pratade med Pearl men när jag kom ville hon inte mer, allt hon ville var att åka hem. Mamma fick köra från platsen då jag satte mig bak tillsammans med Pearl. Hon burrade in sig i min famn, och det var det underbaraste, att hon ändå tog sig friheten att göra en sådan sak. ”Förlåt Justin, för allt jag har gjort mot dig…” ”Schyy, baby. Tänk inte mer på det nu. Det är du, jag och mini nu. Från och med nu kommer jag aldrig att släppa dig ur siktet.” Hon fnittrade till, det där fnittret som jag saknat så fruktansvärt mycket.

 

När mamma äntligen körde upp bilen på uppfarten till Pearls hus stod både Debbie och Fred på trappan med öppna armar när Pearl hoppade ur bilen och sprang dem till mötes. Klockan var inte mycket, men det var eftermiddag och man kände i luften att det började bli kallare ute, och allt Pearl hade på sig var en kort klänning och ett bar höga klackar, vilket gjorde mig fundersam över hur hon tog sig ut i skogen med dem. ”Tack Justin, för att du fick hem vår dotter.” Debbie kramade om mig och strök mig över ryggen, och Fred gjorde likadant. Det var så skönt att se hela familjen le igen. ”Gumman, hoppa in i duschen med dig. Jag ska ringa en barnmorska som får komma hit och titta så allt är okej.” Jag förstod hennes oro då jag var helt med på hennes noter, jag ville också veta så allt var bra. ”Gör du mig sällskap?” Hon sträckte ut handen mot mig, och utan en tvekan tog jag den. ”Självklart, babe.”


 

 

Hela mitt liv har precis vänts upp och ned, allt i detta kapitel kan vara kaos, men jag kan inte göra något åt det. =/ Jag hoppas verkligen att ni tycker om det. 

 

Det är så mycket som har hänt, och hela min kropp gör ont.

Det är väl så när man fått hjärtat utslitet. 


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 126.

 

27 December. Det fanns ingen annan människa på jorden som jag hatade lika mycket som jag hatade Aurora. Hon hade förstört hela mitt liv, tagit allt jag en gång i tiden hade. Hon hade bokstavligen krossat mig, men något hon inte skulle få göra var att se mig gråta. Även om hon hade gett mig smärta i ansiktet efter slaget, grät jag inte. Det enda jag hade gjort var att vända upp huvudet mot henne och skrattat. Ilskan hon visade med sitt ansikte var gigantisk, men Alex han stoppat henne innan hon kastade sig över mig ännu en gång. Smärtor i magen efter fallet hade kommit lite smått, men jag kände det inte speciellt allvarligt. Såhär i efter hand önskade jag att jag hade gnällt på en gång, då kanske i alla fall Alex hade tagit mig till ett sjukhus, vilket hade gett mig chansen att fly från detta dårhus. Det enda jag hade ätit eller druckit under dem tre dagarna var vatten, hade inte fått i mig något ätbart då jag förstod att det var Aurora som lagade den, eller över huvud taget fanns runt den, och jag visste att hon ville se mig död, vilket hon inte skulle få.

 

”Pearl, du måste äta något. Du väntar barn.” Jag började bli ganska trött på Alexander, han pratade precis som att det var han och jag som väntade barn. Helt oberörd om att han höll mig där utan min vilja. Jag låg med ryggen mot honom i sängen, och ska jag vara ärlig började jag nog till och med få liggsår på kroppen. ”Nej, och sluta prata som att du är pappan till barnet.” Jag satte mig upp i sängen och kollade på honom vilket bara gjorde saken värre skulle jag tro, han kastade det ena glaset i väggen och öppnade munnen. ”När ska du förstå att Justin inte vill ha dig mer? JAG älskar dig.” Jag ville spy grabben rakt i ansiktet, men jag kunde inte, då jag inte hade en spya på G. ”Justin älskar mig, och när han kommer för att rädda mig, önskar nog du att du hade kidnappat någon annan.” Han lämnade rummet efter många om och men, men ingen var gladare än jag.

 

 

Jag visste sedan en dag att Alex hade kameror installerade i rummet som jag befann mig i, då han hela tiden kunde komma med antydningar om saker ag hade gjort då han inte var där inne. Så jag hade listat ut vart dem satt och sedan räknat lite på vart det fanns en blindfläck. Det fanns en i hela rummet, och det var precis under en av dem, och det var där jag höll mig när jag plockade upp min mobil. Flera sms från Justin och mamma trillade in, då jag inte hade mobilen på hela tiden. Dock fick jag inte befinna mig för länge utom synhåll för Alex, då skulle han bara börja fundera. Alla sms jag fick ignorerade jag och skickade ett till honom om nya uppgifter jag hört av både Alex och Aurora. ”Hej baby. Jag lever, du behöver inte oroa dig. Dock vill jag att du ska veta att Aurora sa att hon skulle till supermarket, och sedan vara tillbaka en halvtimme efter. Ta reda på vart jag är, och kom och hämta mig. Puss♥”

 

 

Jag hann inte mer än skicka iväg det sms:et förrän Alex återigen klampade in i rummet. Dock hann jag precis slå av min mobil och återigen stoppa ned den i mina trosor, en plats han aldrig skulle komma åt, möjligen om jag var död. ”Vad gjorde du där?” Han lät arg, men inte lika som då när han tidigare hade kastat glaset i väggen. ”Jag pullade fittan, får jag göra det utan att du ska se eller?” Han tappade bokstavligen hakan vilket fick mig att börja skratta och tycka att han var ännu mer patetisk än innan. ”Vad fan skrattar du åt?” Han tog två hotfulla steg mor mig, vilket fick mig rädd för första gången under dessa dagar. Jag ryggade till och med tillbaka två steg när han kom emot mig, vilket fick honom att stanna upp. ”Du behöver inte vara rädd, jag ska inte göra dig illa.” Han försökte ta i mig, men jag hindrade honom genom att slå bort handen. ”Rör mig inte. Om du verkligen älskade mig, skulle du släppa mig.” Han suckade och drog fingrarna genom håret. ”Jag kan inte.”

 

När Alex lämnade mitt rum glömde han helt och hållet bort att både stänga och låsa min dörr. Jag satte mig på sängen och stirrade ut genom dörren, då jag tidigare inte hade sett hur det såg ut. Och till min fördel fanns ytterdörren bara några meter utanför mitt rum, så ville jag rymma var det bara att springa fort. Jag satt ett bra tag och tvekade, även fast jag hörde hur duschen stod på i det andra badrummet, och Aurora hade inte kommit tillbaka för då hade Alex aldrig klivit in i duschen, då Aurora hade tagit första bästa chansen att döda mig. Det var mörkt ute, ännu en sak till min fördel. Jag ställde mig vid dörrkarmen för att se hur allt såg ut, och det verkade inte mer än vara grönt. Utan att jag själv hann tänka sprang jag genom huset och tryckte ned handtaget på ytterdörren och dörren öppnade sig.

 

Det finns ingen människa som kan förstå hur skönt det var för mig att få andas frisk luft. Det var precis som att min kropp fick en chock, allt jag tidigare hade fått andas var begagnad luft och inte alls så frisk som jag fick då jag stod utanför huset. Efter lite mer än fem minuter kom jag på att jag var så illa tvungen att dra där ifrån innan Alex kom på att jag var borta, då skulle jag absolut inte komma speciellt långt, med tanke på att jag hade en mage att ta hand om också. Jag gick efter vägen men höll hela tiden ett öga bakom mig ifall att han skulle komma ut springandes. Dock var jag inte alls beredd på att det skulle komma en bil åkandes mot mig, så jag kastade mig ned i diket på sidan för att personen inte skulle hinna se mig. Jag kikade upp från busken jag gömde mig bakom och fick se att det var Aurora som klev ut bilen tillsammans med flera kassar. Det tog inte mer än två minuter från det att hon gick in i huset tills man hörde hur hon skrek rakt ut i ren frustation.

 

”Hur jävla dum i huvudet får man bli?” Aurora och Alex var ute och gick runt huset, vilket gjorde att jag inte kunde röra mig, då jag inte ville att dem skulle hitta mig. ”Vad? Det är väl inte mitt fel att hon har stuckit.” Alex försvarade sig mot Aurora som inte ville mer än döda honom just då. ”Du är kär i henne, men inse fakta någon gång, hon kommer aldrig bli kär i dig. Och nu kommer du och jag åka dit för kidnappning, för att DU inte ens kunde kolla till henne i en timme.” Båda två var helt galna, och allt jag egentligen ville var att skratta åt dem. Jag plockade upp min mobil och ringde till Justin. ”Baby, är det du?” Jag hörde på honom att han var på väg att börja gråta. ”Gråt inte, vi har inte tid med det. Ring polisen och be dem spåra min mobil, jag är ute nu, men ligger i en buske.” Jag viskade så gott jag kunde, då jag ville att Justin skulle höra mig, och att dem andra två idioterna inte skulle höra mig. ”Okej, vi ses snart. Och jag kommer aldrig släppa dig då. Jag älskar dig.” Det var så skönt att höra honom säga att han älskade mig, vilket fick mig att börja gråta. ”Jag älskar dig med.”


 

 

Hur tror ni att det går? Kommer Justin hitta henne innan Aurora och Alex gör det?

Eller kommer hon bli inlåst i källaren med vatten och bröd? 


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 125.

 

”Jag är kidnappad, av Alex och Aurora. Jag vet inte vart jag befinner mig, kanske en timme utanför LA på någon stor herrgård. Det jag ser från fönstret är i stort sett bara åker. Du måste ta mig här ifrån. Jag älskar dig. ♥” När man får ett sådant sms från sitt ofödda barns mamma sätter genast alla organ i kroppen fart. I alla fall alla som inte har något med musklerna att göra, för jag kunde inte röra mig. Mamma satt mitt emot mig, och det enda jag såg var hennes läppar som rörde sig, och hur hon sedan sträckte på sig för att kunna knuffa till mig. ”Vad hände?” Hörseln kom tillbaka och jag gjorde ett försök till att prata men det gick inte, så jag skickade över telefonen till henne i hopp om att hon skulle kunna förklara för mig om det var ett väldigt dåligt skämt från Pearls sida, eller om det faktiskt var allvarligt. Hon hade bara en timme före skrivit att hon var på väg, men hon dök aldrig upp.

 

 

Till och med mamma blev sittandes rakt upp och ned utan att kunna röra sig, och det var kanske i just den sekunden jag förstod att detta var på allvar. Hade det varit en riktig kidnappning borde förövarna ha kontaktat mig för en lösensumma eller liknande, men det kändes inte som att Alex eller Aurora skulle vara kapabla till att göra något sådant. ”Du måste kontakta polisen.” Det var ord och inga visor från mamma, men jag ville inte riskera livet på Pearl, eller barnet. ”Hörde du mig?” Hon fortsatte på samma bana tills jag kollade upp på henne och skakade på huvudet. ”Jeremy, kom hit ett tag.” Mina småsyskon hade somnat i soffan, vilket jag kunde tycka var skönt då dem slapp höra på detta. Pappa kom in i köket där jag och mamma satt och direkt han visade sig sträckte hon fram min mobil till honom, som han sedan tog med en rynka mellan ögonen.

 

Efter en ganska lång tystnad mellan oss alla tre valde pappa att bryta den. ”Polisen, nu.” Både mamma och pappa hade talat om för mig vad jag skulle göra, och egentligen fanns det kanske inte så mycket annat att göra. ”Allt det här kommer hamna i tidningarna, jag vill inte. Hon är värd så mycket mer…” ”Om inte du ser till så att vi hittar henne, kanske du aldrig får visa henne hur mycket hon är värd, hon kanske inte ens lever då. Gör som jag säger nu.” Mamma lät arg, och jag förstår henne. Jag önskade att jag kunde visa henne hur jag kände mig, hur ledsen jag varit över allt som hänt, och även min ilska gentemot Alex, och Aurora för den delen. Varför är det alltid så att det ska vara med en häxa i varje bild? Hon hade redan förstört så mycket mellan mig och Pearl, så hon skulle inte få chansen en gång till, aldrig. Om jag så ska bli den personen att stoppa henne.

 

 

 

Det tog inte alls lång tid för polisen att göra entré i mitt hus, eller ja, mitt och mammas. Alla satte sig i köket och dem båda poliserna plockade fram ett anteckningsblock, troligen för att föra antecknar om allt jag hade att säga. Det var lika bra att berätta allt, även från skoltiden då Aurora försökte döda Pearl i branden, och sedan om Alex och Pearl på ön, om att han har jobbat för mig. Mamma och pappa satt i stort sett bara bredvid mig, och gav mig det stöd jag behövde för att klara av detta. Ringklockan på dörren gick varv, och både Debbie och Fred klev in i köket efter att mormor hade släppt in dem. ”Vart är min dotter?” Det lät precis som att Debbie skulle bryta ihop vilken sekund som helst, och det var inte en vacker syn. Jag mådde så illa i mig själv, ansåg nästan att det var mitt fel. ”Jag vet inte, och jag är så ledsen. Jag skulle ha hämtat henne, inte låtit hon åka själv.”

 

Mamma tog hand och Debbie och Fred, medan pappa stannade kvar i köket tillsammans med mig och poliserna. ”Du säger dig ha bevis för att hon är kidnappad. Vad är det?” Jag plockade fram min telefon och bläddrade fram rätt sms, för att sedan räcka över den till en av dem på andra sidan bordet. Det tog ett tag för dem att läsa det, men när båda hade gjort det fick jag tillbaka mobilen. ”Vad är det som säger att hon inte skulle skoja om en sådan sak, och sedan ha åkt någon annanstans?” Den idiotiska frågan ville jag inte ens svara på då jag kände att dem borde vara ute och leta efter henne istället för att ställa mig mot väggen. ”För att hon väntar mitt barn, och skulle aldrig göra en sådan sak. Vi älskar varandra…” Den ena polisen avbröt mig. ”Om ni nu älskar varandra hur kommer det sig att hon tillbringade tid på ön tillsammans med Alex?” Till och med pappa la sig i där. ”Försöker ni säga att det är min son som har gjort detta?”

 

Efter flera timmar tillsammans med poliserna trodde dem på mig, och att jag inte skulle göra en sådan sak mot Pearl. Hon var mitt allt, och jag skulle kunna döda för henne. ”Tack Mr. Bieber för all information, vi ska lösa detta så fort som möjligt.” Det kändes inte som att dem gjorde det där för att jag råkade vara Justin Bieber, utan för att det faktiskt var deras jobb. Debbie och Fred satt i vardagsrummet med ett varsitt glas vatten framför sig. ”Hej gubben, hur mår du?” Debbie höll huvudet högt även fast det var hennes dotter som var kidnappad, och jag beundrade henne verkligen för styrkan hon utstrålade. ”Jag mår väl sådär, är rädd att det händer barnet något. Då har jag och Pearl inget gemensamt längre. Jag älskar henne verkligen.”

 

Jag satt tillsammans med Pearls föräldrar i soffan och kollade på när både Jazzy och Jaxon låg och sov i den andra soffan. Debbie knuffade till mig lekfullt och nickade sedan mot dem. ”Snart har du en egen som ligger sådär.” Jag kunde inte annat än ge henne ett brett leende, även om det inte var så starkt som det brukade vara, men det hon sa fick mig ändå att le mitt i allt elände. ”Ja, jag har väl det. Dock skulle jag kunna offra det, för att få tillbaka Pearl hel och oskadd.” Hon drog in mig i en kram och strök mig lugnande på ryggen. ”Jag vet, gubben. Jag vet.” 


 

Jag vet att det tar lång tid mellan alla kapitel. Men jag har inte den tiden jag hade förut. 

Ni kommer iallafall få ett avslut på denna novell, det behöver ni inte oroa er över. =) 

 

Hur tror ni att det går för Pearl? 


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 124.

Kidnappningen var inte som jag så många gånger sett på tv:n och det skrämde mig en aning, vem ville mig så illa att den till och med rövade bort mig från min familj, men inte skadade mig. Jag låg i vad jag tror var ett baksäte, och inte i en skuff som jag hade förutspått. Bilresan kändes som en lång evighet och jag började för första gången gråta. Jag hade absolut inga problem med andningen, men jag saknade min mamma. Efter säkert en timme stannade bilen och motorn slogs av. Nervositeten steg i min kropp när jag hörde hur en dörr öppnades och stängdes för att sedan låta bakdörren gå upp, där jag låg. Två starka armar tog tag i mig och lyfte mig ut ur bilen, och det var ingen som sa något. Jag vågade inte. Jag var aldelens för rädd att bli skadad, eller till och med dödad. Personen som bar på mig sa inte ett ljud, jag tror knappt han eller hon andades, då jag inte hörde några andetag.

 

Dörrar öppnades och stängdes runt om mig, och jag hörde något som lät som en tv, vilket i alla fall bevisa att jag befann mig någonstans där det fanns el, och det var ett plus i kanten. ”Snälla låt mig gå.” Jag grät fortfarande och mina tankar var helt tomma, jag ville hem, eller till Justin. Jag funderade på hur han skulle reagera när jag inte dök upp som jag hade lovat att göra. Personen satte ned mig på något mjukt, och det kändes lite som en säng, mina händer lossades bakom ryggen på mig och jag kunde äntligen röra mig ordentligt. Dörren till rummet slogs igen, och jag hörde sedan hur den låstes. Påsen eller vad det nu var som jag hade på huvudet tog jag försiktigt av mig men var tvungen att blinka några gånger för att kunna acceptera den skarpa lampan som satt i taket. Rummet såg precis ut som vilket tonårsrum som helst, för en tjej, och det var verkligen en säng jag satt i, en dubbelsäng med massa kuddar. Jag förstod ingenting av vad det var som hände runt mig.

 

 

Vad jag tror var flera timmar passerade innan jag varken hörde ljud utifrån eller såg något som kunde verka vara ett liv. Det enda jag hade att roa mig med var att försöka lugna ned bebisen i min mage som hade valt att bli helt galen. Det sparkade nå så fruktansvärt, och jag antar att det var för att jag var uppjagad, och nervös. Jag hade ingen aning om vad som skulle hända mig, eller vart jag ens var någonstans. Nyckeln i dörren vreds om och sköts upp så att jag såg vem det var som stod där och som troligen hade kidnappat mig från min familj. ”Alex.” Det kom ut som i ett andetag och jag blev livrädd, jag trodde inte att han var den personen som ville skada mig. Jag började gråta, inte hysteriskt, men det rann tårar efter kinden på mig, och det var inget jag ville att han skulle se då han troligen skulle bli överlycklig. ”Var inte rädd, jag ska inte skada dig.” Han ställde ned en blicka på sängen med nylagad mat, men jag vågade mig inte på att äta av det då jag inte visste om han hade förgiftat det eller inte.

 

”Varför är jag här?” Varje gång han flyttade sig ett steg närmare mig, hoppade jag längre in i sängen, men tillslut kom jag ingen stans, då jag satt längst in i hörnet, med knäna så långt upp mot mitt bröst, som jag bara kunde. ”Om du skulle ta och tänka efter lite själv, så skulle du förstå det.” Hans röst lät varken arg eller ledsen, han var helt normal, och allt jag ville var, att befinna mig i armarna på Justin. Just nu var han mitt enda hopp, och jag hoppades för mig liv att han hade fått mitt sms som jag skickade, och insett att det inte skulle ta sådan lång tid att åka till honom, inte ens på grund av olyckan. Alex vände om och lämnade mig ensam kvar i rummet tillsammans med tallriken med mat. Dock kunde jag inte äta av den, då jag inte visste vad han hade gjort med den. Jag ville inte riskera att döda mitt barn, eller skada det på något annat sätt. Så jag avstod, även om magen började kurra.

 

 

 

Aurora stod i köket när jag kom tillbaka från rummet där Pearl befann sig. Hon tittade med avsmak på mig, och rynkade sedan på näsan. ”Hur kan du behandla henne som en prinsessa? Hon är inget annat en patetisk fitta.” Jag vet inte vad som flög i mig, men jag gillade inte sättet som hon pratade om Pearl på, så jag satte min hand runt hennes hals och pressade upp henne mot väggen. Hon blev riktigt förvånad över min handling, och jag kan förstå henne, då jag själv inte förstod vad det var som hände. ”Du säger inte så om henne en gång till, fattar du?” Hon nickade lite tafatt med huvudet, så jag släppte henne, och hon började hosta. ”Är du inte riktigt klok? Vad gör du?” Hon hukade sig ner och drog riktigt djupa andetag för att försöka få tillbaka syret hon hade mist. Jag svarade henne inte, utan gick ut ur köket.

 

Direkt efter att Justin hade hittat mig och Pearl på ön började jag planera hur jag skulle få henne att bli kär i mig. Kidnappning och bortförande var det enda jag kom att tänka på och började genast slå slag i saken. Jag köpte mig ett hus cirka en timme utanför LA, lite ute på landet skulle man kunna kalla det. En herrgård, och tillsammans med Aurora började vi planera allt. Hon gjorde allt detta för att få Justin, och jag för att få Pearl. Jag visste att jag skulle lyckas, dock förstod jag redan från början att Aurora inte skulle ha en chans. Jag hade kopplat alla kameror och mikrofoner till ett av rummen i huset, och hade där inne även fullt med datorer så att jag höll koll på vad som hände, dock fanns det bara kameror i ett av sovrummen, och det var där Pearl var inlåst.

 

Jag hade nog utan tvekan kunna suttit där inne i timmar och bara titta på henne, då hon var den vackraste i världen. Speciellt med den där underbara magen hon bar omkring på. Hon satt just då i sängen, på exakt samma ställe som när jag hade lämnat henne. Hon såg helt förstörd ut, och hon grät. Jag kunde inte höra henne, men jag såg hur tårarna rann längs kinderna på henne. Efter kanske en timme hände något, och hon valde att i stort sett riva hela rummet, det flög saker kors och tvärs. Jag sprang dit med Aurora efter mig, då hon troligen hade hört allt. När jag öppnade dörren hann jag inte ens reagera förrän Aurora klampade in och visade sitt ansikte för Pearl som spärrade upp ögonen. Ingen sa något, så Pearl vände sig om och slungade en lampa tvärs över rummet, vilket fick Aurora att se svart. Det var nog ingen som hann reagera innan hon hade slagit Pearl till golvet.  


 

Och som vanligt känns det så framtvingat, men ah. Hoppas det är bra nog för er. =) 

 

Vad tror ni kommer hända nu då? 

 

 


Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 123.

 

 

Efter samtalet med Justin insåg jag att han absolut inte var ensam om att sakna någon. Jag saknade honom varje dag som gick och varje gång jag kollade mig i profil i spegeln, och såg hur mycket min mage faktiskt hade växt. ”Gumman, du ser ut att tänka en hel del idag. Är det Justin som spökar för dig?” Mamma kände mig för väl och ibland kunde det vara bra, samtidigt som det kunde vara dåligt. Jag nickade bara på huvudet och fortsatte duka bordet då vi skulle till och äta den underbara julmaten. Jag var egentligen inte ett dugg hungrig då jag hade sprungit runt och små ätit hela dagen på alla godsaker min mamma hade bakat. ”Vad är det som har hänt?” Mamma skulle inte ge sig, och det viste vi båda, så jag satte mig ned mitt emot henne då hon satt och vek servetterna. ”Vi pratade tidigare idag, och bestämde att jag skulle åka till honom då vi har delat ut julklapparna.” Hon log stolt mot mig, då hon insåg att han och jag faktiskt skulle sätta oss ned och diskutera vår situation. Jag ville inget annat än finnas i hans armar, men det var inget jag på egen hand kunde bestämma.

 

Maten var helt underbar och samtalet under middagen var självklart mig och Justin och vårt tillskott. Mamma var redan världens stoltaste mormor, medan pappa fortfarande var en aning tillbakadagen angående det, men han visste att jag inte kunde göra något åt det, och adoption var så långt ned på listan att jag inte ens såg det. Aldrig i hela mitt liv att jag skulle göra mig av med enda anledningen att å Justin tillbaka i mitt liv. ”Ska det bli skönt att få se honom igen? Och hans familj.” Pappa förvånade mig, men gjorde mig samtidigt glad. ”Det ska det verkligen bli, önska bara det var under andra omständigheter.” Han nickade mot mig, men bad mig inte försklara djupare om vad jag menade, vilket jag var tacksam över då jag själv inte förstod riktigt om vad jag sluddrade.

 

 

 

”Är det dags att öppna julklapparna?” Jag slog mig ned i soffan då jag inte orkade röra mig speciellt mycket, så mamma fick agera tomte. Alla paketen var inslagna i liknande kartonger och julgranen var enbart pyntad med röda julkulor och rött glitter, då själv granen var vit. Vi brukade alltid ha grön gran förut, men vi skippade det just det året. Plus att både jag och mini hade en varsin strumpa som vi fick öppna ett paket i på julaftonsmorgonen. Mini fick sin första napp och en nappflaska. Jag uppskattade det till max, då jag inte hade hunnit med att köpa speciellt mycket till honom eller henne. ”God Jul Pearl, önskar mamma och pappa.” Mamma läste på första paketet och gav mig sedan det. I vår familj har vi en liten regel som säger att när man har fått ett paket ska man öppna det tillsammans så alla ser, vilket jag tycker är mysigt.

 

Det tog ett tag innan alla paketen var utdelade och både mamma och pappa hade fått en hel del av mig, så ingen gick lottlös om man säger så. Till och med Mini hade fått en hel del paket som då självklart jag fick öppna, vilket var minst lika spännande, då jag inte hade en aning om vad som fanns i dem. Dock var det allt från nappar till en spjälsäng, vilket för mig var stort, mycket större än julklapparna som var riktade specifikt mot mig. ”Tack så hemskt mycket. Jag älskar er.” Jag drog in både mamma och pappa i en kram då jag hade fått upp paketet med sängen i, och jag kunde inte tacka dem nog. Vi hjälptes åt att plocka undan alla kartonger och allt skräp som låg över hela golvet, och det tog ett tag. När vi var klara vandrade jag upp till mitt rum och bättrade på mitt smink och kammade igenom håret en gång extra, innan jag sa hejdå till mamma och pappa.

 

 

 

Det tog ett tag för mig att ställa in stolen i bilen ordentligt då jag inte hade kört bilen på ett bra tag, och magen hade växt aldelens för mycket. Efter mycket suckande och stönande fick jag till allt och startade min röda Ferrari, för att sedan backa ut från uppfarten som lyste upp av alla pappas hysteriska lampor. Han hade fått för sig att han skulle slå grannen i hans utsmyckning, och tro mig, han hade lyckats med hästlängder. Både jag och mamma skämdes när vi klev ut genom dörren, rädda av att någon skulle se oss. Dock gick det inte att hindra pappa från hans tankar, så han fick väl hålla på med det där. Det tog ett tag för mig att ta mig ned till portvakten då jag insåg att jag inte skulle ha valt mina röda stilettklackar att köra i, men valet var redan gjort. ”God Jul på dig, miss Shine.” Jag log och nickade när jag åkte förbi Bill som satt i kojan, eller vad man ska kalla det.

 

Ute på motorvägen var det nästan inte en enda bil vilket gjorde så man kunde köra i ganska hög hastighet, vilket var skönt. Jag ville bara se Justin, låta honom kanske, om han ville, dra in mig i sin famn. En bit bort kunde jag se hur ambulans och polisbilar stod tillsammans med en brandbil, och bilkön började växa en del. Det var nog därför jag inte mötte en enda bil på vägen, för att den var avstängd. Jag hade dock inga bilar bakom mig, och det var rätt skönt. Mobilen lyste till för att tala om att jag inte hade mer än 20% kvar i batteri, då jag inte hade laddat den på hela dagen, dåligt val av mig kan man ju tycka. ”Hej. Jag är på väg, men har hänt en olycka på motorvägen, sitter fast i en bilkö. Kommer så fort jag kan.” Jag skickade meddelandet till Justin så att han inte skulle bita av sig hela fingrarna av oro, då jag vet hur han är.

 

Precis när jag skulle lägga i ettan för att rulla med kön som precis hade börjat röra på sig öppnades min bakdörr och någon satte sig i baksätet, men innan jag hann se vem det var fick jag en påsliknande sak över mitt huvud och någon tog tag i mina armar och låste dem på min rygg för att sedan kliva ut och lyfta ur mig ur bilen. Jag skrek så mycket jag orkade, men insåg ganska på en gång att jag hade varit den sista i bilkön och då troligtvis den bilen som han eller hon tog mig till, så ingen kunde höra mig. Personen i fråga var ändå ganska försiktig med mig, då jag inte fattade varför. Allt jag någonsin tänkte på under den tiden var mitt barn i magen, vad skulle hända om personen kastade ned mig på något hårt och jag inte kunde ta emot mig med händerna, eftersom att dem fortfarande var fast på min rygg? Skulle jag få missfall, skulle till och med jag dö? Alla tankar som kretsade i mitt huvud hade med barnet att göra, jag struntade nästan i vem det var eller varför den gjorde så. Vad ville den mig? 


 

Vem är det som kidnappar Pearl? Och varför? Kommer något hemskt att hända? 

Antar att ni har många frågor. ;P Vi får la se när ni får reda på svaren till att frågor som nu cirkulerar i era huvuden. (A) 

 

För er som undrar vilken månad hon är i, så ska jag tala om det. Hon är i 6:e månaden. =) 


<< EARLIER POSTS