Justin satt kvar med Junior i famnen när jag utan att bryta tystnaden gick in i huset igen, för att gå efter Adriana. Jag hittade henne tillslut inne i vardagsrummet, nerbäddad i soffan. ”Gumman, titta på mig.” Hon grät, vilket jag hade full förståelse för att hon gjorde, men jag ville rätta till felen, även om jag inte kunde ta tillbaka hennes bror. ”Varför mamma?” Jag förstod på en gång att hon inte frågade om det jag sa, utan mer om Theo. ”Jag kunde inte göra något. Jag fick missfall, men du överlevde. Och tack vare din pappa, sitter vi båda två här.” Jag visade henne mitt lilla märke på magen, som bevisade att det var där ifrån hon kom ut. ”Vad är det där?” ”Ett kejsarsnitt, hade inte doktorn gjort det på mig, kanske varken du eller jag hade suttit här.” Hon kröp upp i min famn, och gosade in sig i mitt bröst. ”Förlåt mamma.” Jag strök min fina lilla flicka över ryggen och pussade henne på hjässan. ”Vill du följa med?” Hon nickade utan att kolla upp på mig.

Liam ville inte följa med, så det blev bara jag, Justin, Junior och Adriana. Innan vi åkte till kyrkogården åkte vi förbi en blomaffär för att köpa med oss några röda rosor, och några nya ljus. Jag vet att Diane och Bruce går dit så ofta dem kan för att ta bort massa dött, och byta ljus. Jag älskar dem för det. ”Varför är det så dystert här mamma?” Jag höll henne i handen, samtidigt som jag höll Justin i den andra, det kändes lite konstigt, men ändå hade jag min familj där, synd bara att Liam inte ville med. ”Jag vet inte.” När vi kom fram satte vi oss ned på gräset, och Justin började genast plocka bort alla blommor som hade dött, och bytte ut ljuset i lyktan till ett nytt.

”Hej gubben. Mamma och pappa är här. Men vi har även med oss två till. Den ena är din tvillingsyster, Adriana, och den andra är din lillebror junior. Jag vet, inget riktigt namn, men vi kommer inte på vad han ska heta.” Adriana satt sig i mitt knä. ”Mamma, varför gråter du?” Justin tittade på mig, med tårar i ögonen. ”Jag fick aldrig chansen att träffa honom.” Vi satt där ett tag. Justin torkade mina tårar med sina tummar och kysste min panna lätt. Det var jobbigt att vara där, men det var något vi var tvungna till. Jag ville så gärna ha honom med mig, se honom le, växa och leka precis som Adriana. Jag kan inte låta bli att tänka på att hans död kanske var mitt fel. Sättet jag agerade på under graviditeten. Mina utbrott jag fick på Justin, min stress jag kände i kroppen. Det kunde lika gärna vara mitt fel allt.

Vi åkte tillbaka hem till Diane och Bruce för att hämta Liam, och åka vidare hem till Jeremy. ”Liam kom nu, vi ska åka.” Han kom skuttandes ut i hallen och satte på sig skorna. ”Till Jazzy?” Han var helt extas, vilket bara gjorde mig glad. Att se honom helt exalterad över att få träffa Justins lillasyster, dem två kommer garanterat att bilda något när dem blir äldre, om inte någon av dem hittar en annan. Jag är absolut inte nervös över det, mer glad, jag vet att hon är en toppen tjej, och har hon ens hälften av Justins egenskaper kommer hon bli en underbar flickvän. ”Ja, dit ska vi.” Han sa inte ens hejdå till Diane eller Bruce innan han sprang ut till bilen som Justin satt i. ”Ni ser mer av oss innan vi åker hem.” Diane skrattade. ”Det är okej, han saknar henne, vi förstår det.”

Tiden till pappa satt vi alla tysta i bilen. Adriana lekte lite med Junior, som vi btw måste komma på ett bra namn till. Liam stirrade ut genom fönstret och kunde nog inte vänta längre på att jag skulle svänga upp på pappas uppfart så han fick hoppa ur bilen. Clarissa satt blickstilla i sätet bredvid mig, så jag fattade taget om hennes hand och smekte hennes handrygg, med ett milt leende vred hon huvudet mot mig. Jag kan inte förstå hur hon, för varje dag kan bli vackrare. Hon ändras inte speciellt mycket, men jag älskar henne mer och mer för varje dag som går. Hennes leende smittar av sig på mig direkt, och det är så skönt att se henne le. Jag har sett henne ledsen för många gånger. ”Jag älskar dig.” Hon log, ännu större än innan. Hon kysste min handrygg, och kollade på mig. ”Jag älskar dig också.”

Liam knäppte upp bältet när jag svängde in på pappas gata, så Clar fick ett utbrott. ”Du vet att du inte får knäppa upp bältet innan bilen står still.” Det verkade helt som att han struntade i henne, då han fortsatte stirra ut genom rutan och blicken fastnade på pappas hus. Precis när jag tryckte på bromsen så bilen stannade var Liam ur. Adriana däremot satt kvar fint i bilen och väntade på att någon skulle hjälpa henne. Clar tog med sig hela bilbarnstolen in och jag tog Adriana. Pappa stod i dörren med öppna armar när jag kom fram. ”Du växer och växer, sluta upp med det.” Han skrattade och drog in mig i en kram. ”Klart jag gör, och tänker fortsätta med det tills jag är längre än dig.” Han skrattade till och slog mig löst i ryggen. Tills han fick syn på Clar. Han kramade om henne och tog sedan barnstolen ifrån henne. Paparazzi var som galna utanför pappas hus, men det var inget vi orkade bry oss i riktigt.

”Gud vad liten och söt han är.” Jazzy satt med Junior i sin famn, och tittade stolt över honom. Hon och Liam var dem två som hade koll på honom medan jag och Clarissa tillsammans med pappa fixade fika i köket. Jag litar på båda två att jag kan lämna honom i deras uppsikt. ”Farfar, har du saknat mig?” Adriana kom in i köket, och vi alla vet vad pappa tycker om att bli kallad farfar. ”Hörrudu, skitunge. Vad har jag sagt om det där med farfar? Det får mig att låta gammal.” Clarissa började skratta, så jag kunde inte annat än haka på henne. Hennes underbara skratt får vilken människa som helst att le, och känna sig lycklig i hennes närvaro. Pappa lyfte upp Adriana och började kittla henne, så hon tjöt. Hon har helt klart fått det från sin mamma. ”Vad ska jag säga då? Du är ju min farfar.” Hon lät fundersam. ”Äh, det går väl bra att du säger det då.”

När vi kom tillbaka ut i vardagsrummet satt Liam med Junior i famnen, men skickade över honom till pappa när han satte sig ned. Pappa, precis som Jazzy, kollade stolt ned på honom. Bara det gjorde mig glad. ”Du har verkligen lyckats.” Pappa tittade på mig, där jag satt tillsammans med Clarissa i den enorma fåtöljen min pappa nyligen införskaffat sig, eller jag satt, hon låg ned i mitt knä. ”Nej, inte jag. Vi, har lyckats. Vi har två underbara barn, tillsammans. Och Clarissa har en underbar son. Som jag föresten ska adoptera. Eller hur Liam?” Han sken upp, och nickade mot mig. Han må vara gammal, eller ja, 9 år. Pappa gosade med Junior, men slutade på en gång då han hörde min sista mening. ”Ska du? Det har du inte sagt något om.” Jag himlade med ögonen. ”Ville berätta det öga mot öga.” Han nickade förstående.

Liam och Jazzy försvann in på hennes rum när dem hade fikat klart, och Jaxon kom in genom dörren tillsammans med pappas granne. Han hade tydligen varit och lekt med deras jämnåriga son. ”Kom hit med dig skitunge.” Han sprang rakt in i min famn. ”Jag har saknat dig.” Att höra hans nedstämda röst fick mig att bli tårögd. Det är fruktansvärt att vara ifrån sina syskon, speciellt då man aldrig fanns runt dem när dem var små. Jag har lovat mig själv att jag ska ta mig tid att umgås med mina syskon allt mer. Ju äldre jag blir ju mer fritid har jag, Scooter kan inte styra över mig på samma sätt längre. Jaxon och Adriana försvann in i hans rum, och det var bara jag, Clarissa och pappa kvar, tillsammans med Junior.

”Vad ska han heta? Ni kan inte kalla honom Junior resten av livet.” Både jag och Clarissa började skratta. ”Vi har ingen aning.” Det kanske låter lite fel, vi har haft över 9 månader på oss att bestämma vad han ska heta, men vi har inte kommit på något. Clarissa tittade på mig, precis som att ett ljus tändes i hennes ögon. ”Jamie. Jamie Justin Bieber.” Jag smakade på namnet flera gånger, och det lät bra. Riktigt bra faktiskt. ”Du är min flickvän.” Jag kysste hennes läppar ömt. Från början när jag träffade Clarissa var sådant pinsamt framför pappa, han hade alltid ett litet leende på läpparna som visade att han såg allt, men nu, några år senare, kan jag göra det utan att känna mig dum. ”Och snart din fru.” Hon kollade på ringen på sitt finger, och som vanligt log hon ett underbart leende. Det finns ingen som kan ta min lycka från mig. Jag har 4 underbara barn, dock bara tre i livet, men jag älskar dem alla lika mycket, plus att jag har en underbar flickvän, som trots alla mina misstag och fel jag gjort i livet, håller mig kär.

Ni får ett på kvällen också. ♥ Kommentera.

Min son, helt utan namn, även om vi har kallat honom Junior, har varit med oss i två veckor och jag älskar honom. Känslan jag hade då Clarissa satt i sängen med Adriana i famnen kom tillbaka i min kropp, då jag ser henne sitta på samma sätt med Junior. Liam och Adriana är fascinerade, dem är ofta med där Junior är, och dem är världens bästa syskon. Dem bråkar inte med varandra och framför allt, dem hjälper till hemma. Varje gång Clar vill ha deras hjälp så gör dem som hon säger. Liam kan ibland sucka, men fortfarande göra det. ”Baby, kan du göra i ordning en flaska åt honom, han äter slut på mina tuttar.” Hon skrattade lite. ”Ska bli.”

”Här.” Jag satte mig ned bredvid henne, men jag sa inget, jag kollade bara på henne, och den vackra varelsen som låg i hennes famn. ”Kan inte du mata honom, så får jag hoppa in i duschen, och äta lite.” Utan att säga ett ord tog jag honom från henne, och satte mig till rätta i sängen så jag hade stöd åt armen. Hon reste sig från sängen, men kysste mig innan hon gick in på badrummet. Junior var så fruktansvärt lik Adriana när hon var liten, bortsett från att han har min ögonfärg. Adriana kom in i sovrummet och satte sig framför mig. ”Var jag sådär liten när jag var lika gammal som han?” Jag kollade på henne, och log. ”Nej, gumman. Du var mycket mindre.” Hon vet fortfarande inte om att hon skulle ha haft en tvillingbror, Theo. Hon kommer få veta en vacker dag, men hon är för liten än.

Clarissa såg ut som en ny människa när hon kom ut ur duschen med en handduk om kroppen och en som en turban på huvudet. ”Var det skönt?” Hon nickade helt hysterisk, och log med hela ansiktet. Jag kunde höra lätta stön, och pust från garderoben så jag skrattade till lite, men gav mig på en gång då hon kom ut i bara underkläder. ”Jag måste få bort denna mage.” Hon slog till sig själv på magen, och skrattade då den rörde sig riktigt mycket. ”Tänk på att det är en god gärning.” Hon slutade skratta. ”Jo, visst. Men ändå, jag vill att du ska tycka om mig, precis som när vi träffades.” Hon satte sig ned bredvid mig, och tittade på Junior. ”Gumman, titta på mig.” Hon gjorde som jag sa. ”Det finns inget i hela världen som skulle få mig att ändra mig, och absolut inte ditt utseende. Du är så sjukt vacker. Bara du själv kunde se det.”

•

”Adriana är du klar?” Hon var den enda som sprang omkring och lekte martyr innan vi skulle åka. Vi hade bestämt att vi skulle flyga till Kanada för att hälsa på mormor och morfar, samt pappa och mina småsyskon. Liam om någon hade blivit överlycklig, och jag lovade honom att han skulle få sova hos pappa och slippa hotellet, om han gick med på att åka till mormor en dag, vilket han utan tvekan gjorde, då han ville träffa morfar. ”Jag kommer.” Hon sprang ned för trappan med en av sina tusen dockor i handen. Junior är som en ängel, han sover hela tiden, enda gången han är vaken är när han vill ha mat, sedan sover han igen, nästan hela nätterna också. Vilket är otroligt skönt, allra minst för Clarissa. Samma dag vi åkte blev Junior en månad gammal. Vilket resulterade i att han hade växt, väldigt mycket.

Flygresan gick hur bra som helst, även om Adriana hade myror i brallan stora delen. Hennes födelsedag skulle vi fira i Stratford tillsammans med familjen, mamma och Erica skulle flyga ned tillsammans, och bo på samma hotell som vi. Det är skönt att ha mamma med sig, även om jag 24 år. Det är alltid en trygghet att falla tillbaka till. Vi åkte direkt till mormor och morfar när vi kom fram för att få spendera så mycket tid med dem som möjligt. Mormor sitter alltid i köket och kollar ut genom köksfönstret när hon vet att vi ska komma, vilket hon även gjorde denna gång, så direkt när vi svängde upp på uppfarten. ”Gud vad kul att se dig igen.” Hon sprang ut ur huset, och kramade om mig. ”Vart är han?” Hon kollade runt, och fick syn på Clarissa med barstolen på armen. ”Får jag ta honom?” Clarissa lämnade över stolen till mormor och hon gick in, så vi kunde hjälpa både Adriana och Liam ur bilen.

”Är ni hungriga?” Mormor hade efter många om och men lämnat över Junior till morfar, så han satt nu och gosade med honom. ”Maten på flygplanet var inte den godaste, så ja. Nog är vi hungriga.” Mormor började med maten, och det är tack vare henne jag älskar spagetti och köttfärssås, så det är det hon lagar varje gång jag kommer hem. Morfar överlämnade Junior till Clarissa så han kunde plocka fram ett av alla modellplan som han och Liam har hållit på med. Dem två älskar att spendera tid tillsammans, så mitt gamla rum har blivit ett hobbyrum för dem två. Clarissa kom in i köket och satte sig ned bredvid mig, hon kysste mig snabbt innan hon återgick till att kolla på Junior. ”Jag vill gifta mig med dig nu.” Jag visste att dem orden skulle ställa till det i hennes skalle, men jag ville. Jag ville kunna kalla henne min fru. ”I sommar. Blir du och jag ett.”

”Ska vi fråga mormor om hon vill ha kvar Liam och Adriana en stund efter maten, så kan vi åka till Theo?” Clarissas ögon vattnades på en gång då jag nämnde Theos namn. Det var absolut inte meningen att göra henne ledsen, vilket även gjorde mig ledsen. ”Förlåt gumman, det var inte meningen.” Jag drog in henne i min famn och kysste hennes hjässa. ”Det är inte ditt fel, jag hade bara så gärna haft honom kvar vid mig. Jag ville så gärna lära känna honom. I alla fall träffa honom.” Det är jobbigt att se den man älskar ledsen, därför gör jag allt för att hon ska slippa se mig så. Jag vill inte att hon ska må dåligt på grund av det också. ”Du kan fråga din mormor, jag vill åka dit.” Jag planerade på att fråga henne efter maten, så vi alla kunde äta i lugn och ro.

”Tack så hemskt mycket för maten, det var hur gott som helst.” Mormor log milt mot Clarissa, och började plocka undan tallrikarna. Adriana och Liam hade redan lämnat bordet, vilket gjorde saker och ting lättare att prata om. ”Kan dem vara kvar här en stund, vi tänkte åka till Theo.” Mormor vände sig hastigt om, men hann inte svara fören Adriana kom. ”Vem är Theo?” Clar kollade på mig, och sedan på Adriana. En skärrad Clarissa fortsatte kolla på Adriana, men hon kunde inte säga något. Mormor stod och tittade på oss alla, och jag visste inte vad jag skulle göra, eller säga. Junior vaknade i sin stol, och började skrika, så jag reste mig upp för att ta honom. Jag mimade åt Clar att hon skulle berätta för Adriana.

Vi gick ut och satte oss på baksidan, Adriana frågade flera gången vem Theo var, men vi svarade henne inte fören vi satt ned på gräsmattan. ”Mamma berätta för mig nu, vem är han?” Jag hade fortfarande Junior i min famn, med en flaska i munnen, så Clar drog ned Adriana i sitt knä. ”När jag hade dig i magen, så fanns det även en till av er. Du hade en tvillingbror.” Hon kollade på mig, sedan på Clarissa för att sedan fråga. ”Vad hände med honom?” Clarissa fuktade sina läppar och fortsatte. ”Han dog, i mammas mage. Så nu ligger han begravd här i Stratford.” Adriana stirrade rakt fram, utan att säga något. Helt plötsligt reste hon sig upp, och var helt hysterisk. ”Du döda min bror, mamma.” Sedan sprang hon in i huset, både jag och Clar satt kvar, helt stumma av hennes helt plötsliga utbrott.

Först vill jag säga, Grattis på 20 års dagen till Izabelle. Hoppas verkligen du får en bra dag. :) Sedan till er alla andra hoppas jag att ni gillar kapitlet. ♥ Kommentera.

”Alexander Brady, din advokat vill slänga några ord med dig.” Jag sitter där jag sitter för något jag själv har ställt till. Jag slog en tjej jag under många år har tänkt på, tjejen som lever tillsammans med min son på grund av mina dåliga handlingar. Man ska och kan inte skylla på alkoholen, men jag har ingen annan anledning till varför jag våldtog henne. Det tog ett tag för mig att inse att det var det jag hade gjort, och framför allt, att inse att det var på grund av mig som hon lämnade LA och sina vänner bakom sig. Jag fick alla att vända henne ryggen, dem viskade och tasslade bakom ryggen på henne när hon blev gravid. ”Kommer.”

”Vad jag förstår från dig vill du inte överklaga?” Mr. Dee är en bra man, det är han som har haft hand om mig sedan kidnappningen på Clarissa, och jag förstår inte själv varför jag gjorde som jag gjorde. Allt jag ville var att hon skulle se mig, vilja vara med mig igen. Idag förstår jag varför hon inte vill. ”Nej det vill jag inte.” Han läste bland sina papper, där även min dom fanns. ”Du vet om att du är dömd för allt? Våldtäkt, kidnappning, och misshandel på samma tjej, Clarissa Jones.” Mr. Dee visste inte om att hon och jag har haft ett förflutet. Jag ville hålla det så, jag ville inte att han skulle ifrågasätta eller kanske till och med att avsäga sig som min advokat. ”Okej, det är helt upp till dig. Men du vet att du kommer få avtjäna ditt straff, och om du sköter dig är du ute inom ett och ett halvt år.” Det kunde jag gott och väl sitta för mina handlingar.

Jag blev förd tillbaka till min cell efter att min advokat hade gått. Att sitta här inne för sådana saker är absolut inte lätt, dem sätter aldrig kvinnomisshandlare eller våldtäcksmän på samma avdelning som mördare, för det finns inte en chans att dem små kräken som vi skulle överleva. Flera gånger har jag varit nära på att bli ihjälslagen, och jag har inte ens suttit här inne i ett år. Sista gången det hände fick grabbarna från andra sidan tag i några biljardkulor som dem placerade i en strumpa och slog över hela min kropp. En av vakterna var den som hittade och stoppade allt, annars hade jag inte suttit i min cell, och funderat över vad jag har på utsidan som väntar på mig. Jag har inget, allt jag någonsin haft har satt mig här.

Jag är inte personen som i vanliga fall tycker synd om mig själv, jag är den som alla har älskat med det största självförtroende någonsin. Därför var jag så hård mot Clarissa när hon var här, jag ville inte visa mig svag. För henne kommer jag alltid vara svag, och jag tvivlar inte en enda sekund på att Justin kommer ta hand om henne, eller om Liam, det är ju praktiskt taget han som tagit hand om Liam sedan han var 2-3 år. Det gjorde ont i mig när hon var här tillsammans med Jen. Hon var vettskrämd, men det var något hon var tvungen att göra. Nu i efterhand har man förstått varför, hon var gravid, igen. Jag är faktiskt glad att hon har en sådan som Justin. Tro det eller ej, men hon betyder mycket för mig, vilket hon aldrig kommer få veta, jag har betett mig som ett as, och jag förtjänar inte att finnas i hennes liv.

•

Männen här inne skryter om hur dem med sina bara händer har spöat sina fruar eller flickvänner så pass allvarligt att dem aldrig mer kommer kunna kommunicera ordentligt, och hur dem våldtagit en tjej så pass illa att hon aldrig kommer kunna få barn. Jag blir illamående av att höra allt det där, just för att jag egentligen är en av dem, även om jag ångrar vad jag har gjort. Jag håller mig för mig själv, och har alltid gjort det, vissa försökte få kontakt med mig när jag först kom hit, men dem lyckades inte, och det är jag faktiskt glad över. ”Alex, du har besök.” Första tanken var att det var Clarissa, men när jag kom in i besöksrummet fick jag se Justin sitta på stolen på andra sidan bordet.

”Vad gör du här?” Han satt med händerna i ett kors över bröstet, men slappnade av då jag bröt tystnade. ”Jag är här för att möta personen som skadat min flickvän så pass mycket att hon drömmer mardrömmar på nätterna, öga mot öga.” Det var hårda ord som lämnade hans mun, men jag förstår honom. ”Okej, här är jag, och ska ingen stans på ett tag.” Han vägde på stolen. ”Det hoppas jag verkligen. Vill bara att du ska höra detta från mig. Jag adopterar Liam, och när du kommer ut härifrån så vill jag aldrig mer se dig. Jag ansöker om besöksförbud mot dig i så fall.” Irritationen steg i min kropp, men jag gjorde allt för att behärska mig själv. Ingenting hade blivit bättre om jag hade gjort något mot honom, det hade bara skadat mig själv. ”Jag hoppas du tar hand om dem.” Jag reste mig upp och knackade på dörren för att få gå tillbaka till min cell.

Många som vet vad jag har gjort tror att jag ät helt känslokall, men tro mig, jag har många känslor, och alla vill snart ut, ingen kommer gå säker. När mitt utbrott kommer, kommer jag vända upp och ned på hela fängelset. Jag kan fortfarande komma ihåg den där kvällen på marinbasen, i LA då vi hade varit på fest. Clarissa var 14, och jag var 15, hon drack inte, eller så gjorde hon det, men absolut inte mycket, jag däremot hade druckit en hel del. Hon satt tillsammans med Jen i soffan, och dem två var dem enda som satt på hela festen. Jag minns sådana små saker, som att hon hade en jätte fin ljusrosa klänning.

”Alex, vart ska vi?” Clarissa skrattade under tiden som jag drog med henne upp på övervåningen. ”Tänkte jag skulle visa dig en sak.” Jag sluddrade, men hon förstod vad jag sa, och följde med frivilligt, vilket jag tyckte var tillåtelse nog, för att ligga med henne. Jag trodde att hon förstod. När vi kom in i rummet kysste jag henne, och hon knuffade inte bort mig, utan besvarade den med vilja. Trodde jag. Jag gick baklänges mot sängen och hon landade uppe på mig då jag trillade ned på rygg. Hon skrattade, och fnittrade samtidigt som jag famlade med hennes klänning. ”Sluta, jag vill inte.” Hennes ord fann sig inte i mina öron, och jag pressade ned henne på rygg.

Jag ville inte tänkta mer på vad jag hade gjort mot henne, men alla minnen kom tillbaka så fort jag la ned huvudet på kudden och slöt mina ögon. Saken är den att jag aldrig kommer komma ifrån det, oavsett hur fort jag springer eller hur sakta jag går. ”Ställ upp er.” Vakten utanför ropade högt och tydligt, men jag orkade inte. Jag låg kvar i min säng, så när vakten gick förbi, slog han med handen på min dörr. ”Ska du inte ha mat?” Jag skakade på huvudet, mötet med Justin hade varit för påfrestande, så jag orkade inte med något. ”Då blir du kvar här, och får inget fören frukosten imorgon.” Han slog igen min dörr, och låste den, sedan hörde jag hur alla andra lämnade salen, och gick mot matsalen.

Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, det gör jag så bra själv. Jag vill bara att folk ska förstå, att jag faktiskt långt inom mig älskade Clarissa, jag behandlade henne så sjukt fel, jag gjorde alla fel mot henne som en människa kan göra. Jag vet inte om hon ser det på samma sätt som jag, men från våldtäkten fick hon något bra, hon fick Liam. Och så vitt jag har sett och läst i alla tidningar, finns det ingen människa som inte tycker om honom. Han är mer lik Clarissa än han är mig, och det är bra. Då slipper hon se mig genom honom. Jag är verkligen ledsen, ledsen för att hon ska behöva hata mig, och ledsen för allt jag gjort.

Hoppas jag inte gjorde er besvikna med detta kapitel. Hoppas ni iallafall fick en bättre bild av Alexander. :) Kommentera era åsikter om detta, vill verkligen veta. ♥

Mamma tog Adriana till lekparken på dagen då jag skulle ha mig ett litet snack med Liam. Justin var hemma hos Pattie och hjälpte henne med en hel del hyllor som skulle upp på väggen. ”Liam, kan du komma hit en stund?” Han kom lunkandes från sitt rum och satte sig ned i soffan. ”Vad vill du?” Hans mobil vibrerade till så jag sträckte ut min hand och visade att han skulle ge den till mig. ”Du får tillbaka den när vi har pratat klart, det är allvarligt detta.” Han kollade skräckslaget på mig. Det såg precis ut som att han gick igenom hela sitt liv i skallen, och kollade om han hade gjort något man absolut inte fick göra.

”Så du menar att Justin vill adoptera mig? Att jag ska få samma efternamn som resten i denna familj?” Han lät inte direkt glad över förslaget jag hade gett honom. ”Justin älskar dig, precis som att du vore hans. Varför inte? Du, Alessa och Junior kommer ha samma förutsättningar om något skulle hända mig eller Justin. Jag vill inte att du ska vara den enda och heta Jones när jag har gift mig.” Han kollade på mig hela tiden, och jag tänker inte ljuga, det var jobbigt att se honom så. Han såg så liten ut, och det såg ut som att han hade många frågor men inte vågade ställa någon av dem. ”Okej, jag går med på det.” Han blev glad, han sken som en sol, och lika så gjorde nog jag. Han kramade om mig och pussade mig på kinden, vilket han faktiskt aldrig har gjort tidigare.

När Justin kom tillbaka hem hade han med sig en stor rosbukett. ”Har jag missat något?” Jag gick in i köket och satte dem i vatten, samt ställde dem på bordet. ”Jag vill berätta för min blivande fru att jag älskar henne.” Han la sina armar om min mage och lutade sitt huvud på min axel. ”Vilken tur att hon älskar dig med.” Han skrattade till och slog till mig på rumpan. Allt är stort på mig, precis allt. Jag vill inget annat än att Junior ska komma nu, så min kropp blir lite mindre. Det är inte direkt kul att vanka omkring och känna sig som en val. Det är absolut inte lång tid kvar, den 15 augusti är han beräknad, så lite mer än en vecka, kvar.

”Baby, jag pratade med Liam när du var hos din mamma, angående adoptionen.” Justin låg i sängen och stirrade i en av alla skvallertidningar vi fått på posten. Jag förstår inte varför dem envisas med att skicka hem dem, vi brukar inte ens öppna och kolla igenom dem. ”Ska jag vara nervös eller?” Jag försökte lägga med ned på rygg, men jag vet inte vad som hände, då magen ville vara i vägen. ”Nej, det behöver du inte. Han vill.” Jag ålade mig fram till Justin och la mitt huvud på hans bröstkorg, inte sexigt om du frågar mig. ”Min familj.” Han drog mig närmare sig, och kysste min hjässa. ”Vad läste du innan?” Han plockade upp tidningen och visade mig framsidan. ”Om hur jag är otrogen mot dig.” Sa han med ett leende på läpparna. En bild på honom Ryan och Caitlin prydde framsidan av tidningen. Jag skrattade bara, för jag visste att det inte var så.

”Justin Bieber sågs tillsammans med sin barndoms vän Ryan Butler och sitt ex Caitlin Beadles på en strand i LA. Justins flickvän befinner sig hemma i Atlanta med båda barnen, och Justin roar sig på annat håll. Är det en romans på g, eller är det något annat?”

Det var texten på framsidan av tidningen, och jag kunde inte skratta mer. Jag vet att Justin är jätte bra vän med henne, eller ja, dem pratar när dem stöter på varandra, och det säger jag inte nej till. Han får göra vad han vill, så länge jag är den enda tjejen på det viset. ”Dem kan verkligen det där med att sälja lös nummer.” Han nickade och tog tidningen ifrån mig. ”Du ska inte läsa det där. Jag vet att det sätter sig någonstans i din skalle. Det spökar för dig, och då får jag ännu svårare att förklara för dig att du är den enda.” Han vet att han har rätt, det sätter sig, och tillslut blir jag galen. ”Jag vet, jag ska inte.”

•

Barnrummet är nästan klart och alla under detta tak går alla som på helspänn, inklusive jag. Det har gått en vecka sedan jag berättade för Liam om adoptionen, och vi ska kontakta Justins advokat när barnet har kommit. När det är klart är jag den enda som heter Jones, eftersom att vi inte har gift oss än, vilket jag absolut kan leva med. Vi hade inte satt upp något på väggarna i barnrummet, av en enda anledning, jag fick inte, och Justin hade inte tid. Han var tvungen att ta hand om både Liam och Adriana, då jag inte ens orkade kliva ur sängen. Mamma och Pattie fanns tillgängliga, då dem skulle ta både Liam och Adriana när vi skulle åka till BB. ”Mamma, jag har tråkigt.” Adriana kom in barnrummet och såg verkligen uttråkad ut. ”Gå ut på baksidan och lek då?” Hon sprang iväg.

”Ska du inte komma ned och äta?” Justin kom upp till sovrummet. ”Jag kommer.” Precis när jag reste mig upp gick vattnet, och innan jag hann reagera över det hade Justin lämnat rummet, så jag fick skrika. ”Baby, det är dags att föda.” Jag började skratta då han kom tillbaka in i sovrummet, och såg ut som att han hade sett ett spöke. ”NU?” Med en frågande blick, kollade han ned på golvet där det var alldelens blött. ”Japp, nu.” Han sprang omkring som en galning och letade efter alla saker. ”STOPP, ge dig.” Han tvärstannade. ”Allt ligger i den där väskan, jag ska bara dra på mig andra kläder. Ring mamma och din mamma, så kommer jag ned snart.” Justin blev som ett enda stort kaos, ett kaos jag inte kunde hantera, så jag skickade ned honom innan han hann protestera.

”Ring direkt, okej.” Mamma och Pattie kom båda två som ett skott ur en kanon. Så när vi åkte blev det kramkalas. ”Är du okej?” Vi var halvvägs framme när Justin tillslut bröt tystnaden som fanns mellan oss. ”Jodå, jag mår bra.” Åter igen blev det tyst, men det var så jag ville ha det. Jag skulle få utstå folk som prata i mun på varandra och sprang omkring så det räckte. När jag födde Liam fick jag till och med åka hem en gång efter att ha åkt in till sjukhuset, verkarna var med för stora mellanrum. Så jag hoppades för allt i världen att allt skulle sättas igång när jag kom in nu, så jag slapp den eviga väntan. När vi var framme tog Justin skötväskan, och hoppade ur bilen för att komma runt och hjälpa mig. Vägen in genom portarna kändes förjävlig, och som att den var flera kilometer.

Barnmorskan kom in i rummet för tredje gången, och bad mig lägga upp benen i sådana hällor på sidan av sängen, så hon skulle kolla hur mycket jag hade öppnats. ”Hur kommer verkarna?” Hon kollade på Justin som var den ansvarige för att hålla koll på tiden mellan dem. ”Med ungefär 13 minuter mellan.” Hon nickade och kollade på mig igen. ”Ja, du har öppnat dig 6 cm. Det är 4 kvar, så vi får hoppas att det går fort nu.” Hon var den som hoppades, jag var den som ville ha det avklarat redan. Varje gång en värk var på väg ville jag skrika rakt ut, men jag behärskade mig, för att jag ville spara på krafterna. Jag visste att jag skulle behöva dem senare. ”Kan du hämta vatten åt mig är du snäll?” Justin satt på sidan av sängen när jag varsamt vankade fram och tillbaka i rummet. Han var mer uppspelt över detta än vad jag var, vilket jag kan förstå, då han fick stå ut med en hel del när Adriana föddes.

”Känner du hur värken är på väg?” Jag nickade som svar. ”Då tar du i och krystar allt vad du kan, och sedan slappnar du av igen.” Att höra instruktionerna på hur man föder ett barn, gjorde mig frustrerad, jag ville bara få detta överstökat. Justin stod bredvid mig, och han var en av dem som höll upp mitt ben, samtidigt som han ibland strök mig över pannan. ”Du är duktig, du klarar detta.” Han kysste mina läppar när han fick chansen, och jag är glad att jag hade honom vid min sida. Efter någon timme, när jag äntligen hörde bebis skrik, och kände hur min kropp slappnade av, kände jag även tårar. ”Vill du klippa navelsträngen?” Justin fick en sax i handen och klippte. ”Jag är så sjukt stolt över dig.” Min lilla son låg på mitt bröst, och Justin kysste mig.

Ni får ett till, för jag älskar er. ♥ Kommentera.

Ska snart åka och hälsa på en nyfödd liten Melwin. Så ikväll blire inget mer, om jag inte sätter mig vid datorn när jag kommer hem, och letar bilder. Kanske, kanske inte. Beror på hur trött jag är. BTW, i love u!

Lite mer än tre månader har gått, Clar, Adriana och Liam har åkt tillbaka hem, då jag har 2 konserter kvar, en i New York och en i LA. Egentligen skulle hon ha varit med på dem två, men hon orkar knappt röra sig mer, vilket jag verkligen kan förstå. Hon är stor som ett hus, och mycket vackrare. Hon gillar dock inte när jag säger så, eftersom att hon tror att jag inte menar att hon var vacker innan. Jag kan inte längta mer tills jag får komma hem till henne, sova dåligt just för att hon kanske ska föda vilken sekund som helst. Jag vill träffa den lillagrabben, ge honom ett namn, och älska honom.

”Ey Justin. Ska vi dra till stranden eller?” Ryan hade flugit upp till LA för att göra mig sällskap, och för att få mig att tänka på annat än Clar, och han lyckades verkligen. Han drog med mig ut på både det ena och det andra. Vilket jag absolut inte hade något emot, förutom när det kom till att alla tjejer gärna ville ha en bit av mig var. Jag älskar mina fans, men att dem ska klänga och hänga på mig var inget jag skrev på för. ”Kommer.” Jag greppade taget om mina saker, och slog igen dörren bakom mig. Ryan och Kenny var dem som var på min sida, så när vi kom till stranden kunde jag lugnt och försiktigt sätta fötterna i sanden utan att alla blev som hysteriska.

Även om jag har flickvän, nästintill fru, och barn för den delen får man kolla på andra tjejer, och det kommer jag absolut fortsätta med ända tills jag dör. Det är stor skillnad på att titta och att ta i, och det kommer jag aldrig att göra igen. Jag kommer aldrig röra en annan tjej, än Clarissa. När vi låg där och kollade in massa tjejer kunde jag se i ögonvrån hur det kom en emot mig, hon var ensam, och gjorde inga väsen för sig. ”Justin?” Jag kollade upp lite försiktigt, och möttes av ett väldigt bekant ansikte. ”Caitlin?” Jag reste mig upp och gav henne en kram. ”Det var absolut inte igår. Hur mår du?” Jag vet att det kommer bli skriverier i tidningen det första som sker efter denna vistelse på stranden, men jag skulle berätta för Clar när vi kom tillbaka till hotellet. Annars kommer 56:e världskriget utbryta när jag kommer hem, och det har jag ingen lust med.

Hon hade sedan ett tag slagit sig ned bredvid mig och Ryan. Hon känner honom också från tiden hon och jag delade tillsammans. Jag ångrar faktiskt inte att det tog slut mellan oss, vi är fortfarande väldigt bra vänner, men ses allt för sällan för att kunna hålla den vänskapen på samma nivå. ”Ska vi ta och röra på oss?” Kenny hade kommit och slagit sig ned vid oss, efter att ha varit iväg och köpt dricka till oss alla. ”Oj, hej Caitlin. Kände inte igen dig.” Hon skrattade till åt Kennys dumma bortförklaring, och jag kände på en gång hur han slog till mig i ryggen, ett bevis på att han höll ögonen på mig. ”Ja, det kanske är lika bra. Vi har ju en hel del att göra.” Jag skulle ha konsert på kvällen. ”Vad ska du göra ikväll?” Jag vände mig om mot henne. ”Jag har ingen aning. Jag och Peyton har inget planerat.” Jag nickade till. ”Bra, då kommer ni på min konsert.”

•

”Jag är inte här för att se dig flirta med andra tjejer, kom ihåg det.” Ryan har varit med förut när jag har gjort bort mig, och tro mig, jag vill inte vara med om samma sak igen. ”Hah? Jag flirtar inte, hon är min vän.” ”Vän? Hon är ditt ex. Ge dig nu.” Ryan ville mig bara väl, för han vet gott och väl hur jag blir då Clarissa får reda på något jag gjort, och väljer att avsluta vårt förhållande. Jag vill inte mista henne, men fan jag är grabb. Det är ingen ursäkt, men i alla fall. ”Jag ska inte göra något. Min flickvän väntar barn, och vi ska gifta oss. Hon är den enda jag ska dela mitt liv med.” Han nickade mot mig, och log. ”Gör dig redo nu. Du ska snart ut på scen.” Kenny kom in i min loge och slog sig ned i soffan, och la upp fötterna på bordet.

Det var längesedan jag såg Justin stå på scen då jag inte har varit med honom på bra länge. Samma känsla kryper i kroppen när jag ser det, så det blir precis som en tillbakablick på när man var mindre, då alla tjejerna nästan slogs längst fram för att få se en extra glimt av Justin. Det är kul att se honom göra det han älskar, och det är kul att få vara med och uppleva det. Mitt i första låten började min mobil vibrera, så jag smet bakom scenen och in i Justins loge för att få lite lugn och ro. Namnet på displayen lyste Älskling, så Alessa var den som ringde. ”Hej gumman.” Ett klingande underbart skratt ekade från andra sidan. ”Hej, hur har du det?” Hon är alltid så orolig då jag är någon annan stans än hemma tillsammans med henne. ”Det är bra här. Jag har saknat detta lite. Att få tillbringa kvalitetstid tillsammans med Justin, och få se honom göra det han älskar.” Ännu en gång skrattade hon till. ”Drew ville prata lite med dig, det är anledningen till att jag ringer.”

Jag hade haft fel, hon ringde inte för att kolla om jag höll mig till reglerna eller för att se om jag över huvud taget levde, men anledningen var bra ändå. ”Pappa vad gör du?” Jag har saknat min lilla pojkes röst, sådana saker sätter sig i direkt i hjärtat. ”Jag är och kollar på en av Justins alla konserter. Vad gör min lilla grabb då?” Det lät som att han satt och kollade på svamp bob, vilket absolut inte är speciellt ovanligt. ”Är det kul då, pappa?” Ibland när man pratar med honom glömmer han bort att man har frågat honom en fråga, så han svarar genom att ställa en ny. ”Det är jätte roligt. Men vet du en sak?” Antagligen skakade han på huvudet, för det blev alldelens tyst i luren. ”Jag saknar dig och mamma så mycket. Pappa är hemma om några dagar igen.” ”Jag älskar dig pappa.” Jag hann inte ens säga detsamma till honom innan han la på, han har en tendens till att göra det ibland.

Egentligen behövde jag inte gå och ställa mig på sidan av scenen tillsammans med alla andra som fortfarande jobbar med Justin, för att höra hur hela arenan var på väg att lyfta. Caitlin och Peyton stod på sidan där jag hade stått innan, och jag såg hur hon kollade på Justin, saken var den att det inte vårdade gott. Fast å andra sidan är det inta mitt hjärta som kommer bli krossat, om han inte kan bete sig som en normal människa. Han börja få lite av en Rockstar image, tro han kan få alla och även behålla dem. Han borde ha lärt sig att Clarissa inte tar någon skit från honom, han får kämpa sina fötter blodiga för att få tillbaka henne. Han kanske tycker det är värt det, jag vet inte. Men en sak är säker i alla fall, hon kommer tröttna på honom, och kicka honom i skrevet en sista gång.

”Nå vad tycker du? Håller jag måttet från när du såg mig sist, eller har jag sackat ihop totalt?” Justin slog till mig löst på axeln när han kom tillbaka backstage. ”Du håller måttet, garanterat. Kolla bara alla galna kvinnor där ute.” Jag nickade mot skynket som hände för entrén. Justin skrattade bara och tog emot en handduk som kom kastandes mot honom från en av dem som jobbar bakom scen. Det var en upplevelse och få se honom igen. Han är en av mina bästa vänner, men vi ses inte så ofta som jag önskade att vi kunde göra. Jag hoppas verkligen att han en dag i livet flyttar tillbaka till Stratford. Så att våra barn, precis som han och jag, kan växa upp tillsammans.

Jag vet inte vart jag ska börja någonstans, men jag har läst alla era kommentarer, och tro mig, jag har verkligen tagit till mig alla fina ord som ni har skrivit. Jag är verkligen ledsen över att det blev såhär, och jag vet inte ens om ni läser detta babbel som jag skriver här. Jag hoppas det. För jag menar verkligen det jag skriver, jag är ledsen! ♥ Kommentera.

Jag hade ingen aning om hur mina fans skulle reagera när Clarissa klev upp på scenen istället för Selena, och helt ärligt kunde jag inte bry mig mindre heller. Selena har för sista gången satt sin fot i mitt liv, jag förstår inte hur hon kan tro att jag ens tänkte prata med henne efter att ha först kidnappat Adriana, och sedan försökt döda mitt andra barn. ”Justin, hur mår du?” Liam satte sig ned bredvid mig i soffan, det var bara han och jag inne i min loge. ”Jag mår bra, hur mår du?” Ett leende lekte på hans läppar, och det blev ännu större när hans mobil plingade till. Innan han hann reagera tog jag den av honom, och kollade vad han hade fått. Men ångrade mig i sista sekund då jag såg att det var från min syster. ”Ge mig mobilen.” Han skrattade inte längre, utan var mer arg. ”Okej okej. Lugn lill grabben.” Han fick tillbaka mobilen, och fastnade totalt inne i sms:et.

”Liam, kan du gå ut till Adriana och Kenny en stund?” Clarissa kom in i min loge, med en sjukt snygg klänning och en underbar sminkning. Han tittade skeptiskt på både mig och Clar, men gjorde som hon sa. Jag satt fortfarande kvar i soffan, men kollade på henne hela tiden, och varje rörelse hon gjorde. ”Så, hur ser jag ut?” Hon snurrade ett varv framför mig. ”Skit snygg. Vet inte om jag vågar släppa ut dig på scen.” Hon kollade chockat på mig, men satte sig gränsle över mina ben. ”Och varför inte det?” Hon la sina armar om min nacke och jag placerade mina händer på hennes lår. ”Det finns grabbar i publiken också. Dem kommer hoppa upp på..” Hon tystade mig genom sina läppar hårt pressade mot mina. Kyssen övergick till hångel, men som vanligt blev vi avbrutna. ”Justin, Clarissa är ni redo?” Båda två suckade och kollade bak på Kenny som stod i dörren.

”Kom igen nu älskling, kick it.” Clarissa klev upp på scenen, och satte den första delen på låten, helt utan problem. Jag kunde skymta Adriana från sidan hur hon med stora ögon skådade sin vackra mamma, och hur Liam tappade hakan då han såg Clarissa entra scenen. Publiken var som vilda, och det var underbart att höra stödet dem gav henne. Min tur kom och jag gled sakta men säkert fram, och la armarna om henne. Ett ljud utan dess like fick nästan taket på arenan att resa sig, direkt jag släppte Clar igen blev det genast tystare, men långt ifrån knäpptyst. Hela scenen förvandlades till ett romantiskt hotellrum, i alla fall i min skalle. Även om den var mörk och dyster i vanliga fall, men med Clar på samma scen som jag, kunde inget gå fel. Hon sjöng, med sådan stark röst, och sådan inlevelse, att till och med min hud knottrade sig.

Jag var stolt över henne, att hon klarade av det så pass bra som hon gjorde. Det är en sak att synas med mig ute bland folk, och ha alla paparazzi hängandes efter en, men det är en helt annan sak att göra det jag faktiskt gör, men hon lyckades, hon kunde ta arenan med storm. Och för första gången ska det bli kul att se vad tidningarna har att säga om detta. När hela min konsert var över gick jag in i min Loge där Clar stod i bara underkläder framför spegeln, och snurrade på sig så hon såg sig själv från alla vinklar. Hon är i månad 5, och har en underbar mage. ”Baby, vet du hur vacker du är?” Med ett underbart leende vände hon sig om så hon kollade nästintill rakt igenom mig. ”Jag älskar att höra dig säga det.” Jag gick fram till henne och placerade mina händer på hennes mage, hon rös till och kysste mig.

Det var en sådan sjuk känsla att stå på scenen, jag förstår verkligen varför Justin älskar att göra det han gör. Och att jag får vara en del av det är bara en bonus. Han kan, och har bara kastat i väg mig så många gånger, men jag är trött på att älta det, jag vill och ska leva med honom hela mitt liv. Vi var tillbaka på hotellet, och Justin hade bett personalen att byta hotellrum, till ett större. Liam och Adriana fick ett varsitt rum, jag hade också kunnat ta ett, men jag höll mig sida vid sida på Justin. ”Mamma, kan inte vi spela fia med knuff?” Adriana kom ut från sitt rum som hon så stolt valde ut när vi kom, hon tyckte det skulle bli kul att sova ensam, vilket jag absolut inte köpte, hon kommer med all säkerhet komma och krypa ned mellan mig och Justin, men det är sådant man får ta. ”Klart vi kan, vilken färg vill du vara?” Jag var den som hann duscha efter konserten, så Justin stod i duschen medan jag och Adriana började spela. Liam låg inne på sitt rum och sms:ade med vem jag tror var Jazzy. Jag förstår att han saknar henne. ”Gul, är jag.”

”Får jag vara med?” Justin kom ut i bara mjukisar och satte sig ned bredvid Adriana. ”Klart du får pappa.” Adriana plockade fram dem blåa gubbarna åt honom, och det blev hans tur att slå tärningen. Olyckligtvis stod jag precis på hans ruta ifall att han skulle få ut en gubbe skulle han putta in mig. Han log mot mig och slog tärningen. ”Gud vad du är elak.” Han placerade min enda gubbe i mitt bo igen, och jag var tvungen att börja om. ”Spelets regler gumman.” Adriana skrattade åt oss och kastade tärningen som gjorde att hon gick in med sin första gubbe, just för att hon hade fått 5:or och 6:or hela tiden. ”Det måste vara något fel på tärningen.” Jag försökte skylla ifrån mig, men båda två skrattade bara åt mig.

När Adriana hade vunnit typ tre gånger av tre, gav vi alla upp och beställde upp mat på rummet istället. Liam hade kommit ut och gjort oss sällskap. Så vi satt alla i köket och mumsade på alla olika sakerna som fanns på bordet. Grillad kyckling var det enda som Adriana åt, och några få gurkskivor. Liam drog i sig en bit av kycklingen men tillsammans med mycket sallad, och bröd. ”Mamma, kan jag få smaka en sådan jordgubbe med choklad på som du och pappa brukar äta?” Adriana visste att vi hade beställt upp sådana, så jag gick till kylen och plockade ut en till henne och en till Liam. ”Oh, vilka goda.” Det kanske var bra att hon gillade dem, då får hon i sig järn, och sedan sänker hon sockersuget den ungen nästan jämt har. Liam tyckte också om den.

Justin hade sedan ett tag dragit på sig en tröja, så man åter igen kunde koncentrera sig på det man skulle göra, och inte bara glo på hans överkropp, som verkligen inte var hälsosamt. Adriana och Liam låg skavfötters i soffan och kollade på barnprogram, på japanska dessutom, men det verkade inte störa dem två. Jag och Justin gosade ned oss i ena fåtöljen, och kollade på samma sak som dem, även om han ibland viskade betydelsefulla ord i mitt öra, så hela min kropp ryste. Han la mitt hår på ena sidan, och kysste den andra, samt la sina händer på min mage, under mitt linne. ”Du vet inte hur lycklig jag är. Titta bara på dem där två i soffan.” Både Liam och Adriana låg och nickade till flera gånger, vilket skulle resultera i att Justin var tvungen att lyfta in dem i sina sängar. ”Det finns inget jag önskar mer än att Liam ska ha ditt DNA. Du förstår inte hur ont det gör i mig att se honom varje dag, och veta att Alex gjorde mig illa när han blev till.” Några tårar rann ned från min kind, men han var snabb med att torka bort dem. ”Tänk inte så, tänk på allt bra Liam har gett dig istället.” Han höll om mig, och kysste min kind.

Justin bar in båda två till sina sängar, så under tiden klädde jag av mig och hoppade ned i sängen. När han kom tillbaka in i sovrummet tog han av sig sina kläder och gick in på badrummet för att borsta sina tänder. När han kom tillbaka la han sig ned, men inte som han brukar, han tryckte ned mig på rygg för att kunna lägga sitt huvud på min mage. ”Lilla grabben. Du förstår inte hur mycket pappa längtar efter dig. Jag vill att du ska se hur vacker din mamma är, och hur stark hon är som klarar av att leva tillsammans med mig.” Både jag och Justin reagerade då han sprakade till i magen. Han kollade upp på mig och log. ”Kände du?” Jag nickade och la mina händer på hans kinder för att sedan kunna pressa samman våra läppar.

U like? ♥ Kommentera.

Smärtan jag hade i magen var värre än jag någonsin känt innan. Saker och ting stod absolut inte rätt till, och mitt tålamod över hennes beteende började ta slut. Hur kunde en människa som hon få gå lös, hon om någon borde verkligen sitta bakom lås och bom. Justin satt bredvid mig, och Scooter ringde efter en ambulans. Min ilska var långt över min smärta så jag grät inte, men Justin gjorde. Och bara det gjorde mig illa. Jag gillar inte att se honom gråta, det gör ont, inte bara i mitt hjärta utan även i min själv. ”Snälla gubben, gråt inte.” Jag strök honom över kinden med ena handen medan den andra låg över min mage. ”Jag kommer döda henne om något händer barnet.” Väste han mellan tänderna och tårarna. Innan Scooter ringde ambulans ringde han in Alfredo som fick ta Selena från rummet, men hålla henne kvar.

”Vad heter du?” En av ambulans killarna pratade flytande engelska medan den andra knappt förstod vad jag hette. ”Clarissa Melissa Jones.” När ilskan hade försvunnit och smärtan tog över var det jag som grät. Han gjorde allt för att lugna ned mig, Justin försökte även göra saker, men jag bara skrek. Hysterisk, det var det jag var. ”Gumman, lugna ned dig.” Ambulans killen fortsatte ställa massa frågor om vem jag var, och vad det var som hade hänt, och när Justin förklarade att jag väntade barn blev det fart på dem. Med ett dropp i min arm la dem mig på en säng som skulle ta mig till ambulansen. Skräcken i Justins ögon sa mer än han skulle kunna utrycka med ord.

”Clarissa, du får inte somna.” Precis som i en dröm, då man hör en människa långt borta, det var så jag upplevde det. Jag kollade upp, men stängde mina ögon igen, ljuset var för starkt, och jag hade ingen aning om vart jag var någonstans. Allt gungade fram och tillbaka precis som när man är på havet, i en båt. ”Justin?” Jag var tvungen att veta om han var med, eller om jag var helt ensam bland alla människor. ”Jag är här gumman. Håll dig vaken nu, vi är på väg till sjukhuset.” Jag gjorde allt för att hålla mig vaken, men allt slog emot mig. Justin försökte prata med mig, men allt han sa lät längre och längre bort. ”Gumman, allt kommer gå bra, barnet kommer klara sig. kom igen, kämpa.”

”Om inte du snart slår upp dina klarblåa ögon och ler mot mig, säger hur mycket du älskar mig, kommer jag personligen se till så att du gör det.” Jag hörde Justin, jag hörde hur han grät. Jag kisade mot honom, för jag var inte redo att möta det hysteriska ljuset som fanns i rummet. Men jag var vaken, och jag mådde bra. En kvinna känner sin egen kropp bäst, och jag kände hur barnet fortfarande levde i min kropp. ”Baby, vatten.” Att vakna på ett sjukhus är det värsta jag vet, men det finns en sak som är värre, och det är en torr hals. ”Du är vaken.” Han sken upp som en sol, men han var för upptagen med att kolla om alla mina kroppsdelar satt på plats. ”Vatten.” Han kysste mig för att sedan hämta vatten åt mig. ”Hur mår jag, hur mår bäbis?” Han placerade sina händer på min mage. ”Han mår bra.” ”Han?” Justin tog min hand och kysste den. ”Han, vi ska få en son.”

Jag hade fullkomligt förstört Justins turné. Jag mådde absolut inte dåligt av att Selena inte fick vara med mer, utan för att Justin var tvungen att stryka en låt från sin lista, den han och jag skulle sjunga tillsammans. Jag ville inte, men enligt honom hade jag absolut inget att säga till om. Jag skulle få honom att ändra sig, jag ville göra det, tillsammans med honom. Jag blev utskriven från sjukhuset en timme innan flyget skulle lyfta, och vi hann. Scooter och Kenny hade packat våra saker. Dem hade ljugit för Liam och Adriana, och det var bara bra. Ibland kan lögner vara till för att rädda folk. ”Mamma, pappa.” Adriana kom springandes när vi kom till flygplatsen, det var där vi mötte upp alla andra. Justin lyfte upp henne och kysste hennes kind. Hon precis som jag, rodnade och gosade in sig i bröstkorgen på Justin.

På flygplanet, som skulle ta oss till andra sidan planeten, Japan, satt jag och Justin tillsammans längst bak, precis som till paris. Han satt med sin gitarr och klingade fina toner i mina öron. ”Snälla, spela låten vi ska sjunga.” Han skakade på huvudet och vägrade verkligen. ”Nej, du ska inte lära dig den texten.” Jag suckade och slog han löst på axeln. ”Nej, en gravid kvinna ska inte flyga heller.” Han skrattade till och fortsatte spela en melodi jag mycket väl kände igen. All i want is you. Han började sjunga, och jag lutade mitt huvud mot hans axel. Jag kände mig trött efter alla prover och grejer jag hade varit med om på sjukhuset, plus att jag fortfarande hade ont i magen, då ett stort blåmärke hade börjat ta form.

”Mamma, vi har landat nu.” Justin satt inte längre bredvid mig, det var Adriana som hade slagit sig ned på hans plats. Hon lutade sin lilla kropp mot mig och började nynna på en av Justins låtar. ”Jag älskar dig mamma.” Jag drog upp henne i mitt knä, och hennes ena hand kom åt mig på det onda stället så jag grimaserade lite. ”Gör det ont?” Jag nickade lite. ”Men det är ingen fara med mig, eller din lillebror.” Hon sken upp. ”Ska jag få en lillebror?” Det var nästan så att hon ville flyga omkring i det lilla planet, men jag hindrade henne genom att hålla fast henne. ”Men mamma och pappa kommer älska dig minst lika mycket.” Hon pussade mig på kinden och skuttade vidare till Justin som satt vid Alfredo. Precis innan vi klev av planet fick jag chansen att ta ett kort på alla fyra knäppisar, Justin, Alfredo, Scooter och Kenny.

”Justin, sluta bråka nu. Du har konsert imorgon och jag vill vara med. Varför?” Jag hade tjatat på Justin från flygplatsen till hotellet, till och med Scooter hade försökt hjälpa mig, men Justin vägrade, och det fick mig bara irriterad. ”För att jag inte vill att det händer dig eller bäbisen något. Förstår du det? Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag gick med på det.” Jag tänkte inte ge upp, han kunde få vinna vilken fight som helst, men inte denna. ”Då ber jag Scooter ta fram grejerna jag behöver för att lära mig låten, och så kickar jag av dig från scen. Eller så packar jag min väska och åker hem.” Orden var hårda, men jag ville verkligen göra detta tillsammans med honom. Jag ville vara en del av hans andra liv, jag ville göra detta som en grej. Det skulle ske under en sommar, och aldrig mer. Han kollade häpet upp på mig från där han låg i sängen. ”Det där menade du inte?” Det lät mer som en fråga än ett påstående, och det gjorde mig glad, det var så han skulle ta det. ”Jo, det gjorde jag.” Egentligen gjorde jag inte det. Men jag ville att han skulle förstå att det var något jag ville.

Justin satt med gitarren framför mig, och spelade melodin till Up. Jag fick min vilja igenom, och jag klagar inte. Han förstod på en gång att jag egentligen skojade med honom, men han gav sig i alla fall. Vilket bara bevisar att jag är sjukt duktig på att övertala folk. ”Sätt den på en gång nu då.” Han pressade mig, vilket var enda chansen till att få mig att klara av detta. Jag började sjunga, och Scooter slog igen sina ögon just för att bara höra mig, Justin gjorde samma sak. Vilket var skönt, då slapp jag deras dömande blickar, även om dem kanske inte var menade så. ”Riktigt bra. Kan jag få höra er två tillsammans?” Justin började om från början, och jag tog första tonen.

”Mamma, kan inte Adriana sova inne hos er inatt, så får jag sova själv?” Liam orkade nog inte ha med sig sin syster hela tiden, och visst kan jag förstå honom. Han vill nog ha sin egen tid. ”Ja, det kan hon väl. Men kom ihåg att Mrs. Smith, din lärare kommer imorgon, så det är skola för din del.” Han suckade och pustade, men det fanns ingen återvändo. ”Det var ditt val, minns du? Vi hade kunnat stanna hemma och du hade fått gått i skolan.” ”Jaja, jag ska gå upp direkt hon kommer.” Jag rufsade till honom i håret, och gick in i sovrummet. ”Adriana sover med oss, Liam ville vara själv.” Justin kollade upp på mig från sin mobil. ”Dags för oss att skaffa ett större hotellrum.” Han blinkade till med ena ögat. ”Tror inte det.” Han skrockade, precis som vanligt. ”Om vi ska få någon egen tid, så jo.”

Jag är arg, ja. Men ni får ett kapitel iallafall, hoppas det är bra nog! ♥ Kommentera.

På morgonen när jag vaknad låg Justin och tittade på mig, med ett vackert leende på läpparna. ”God morgon min sköna.” Att höra hans röst direkt då man vaknar kommer jag aldrig få nog av, och absolut inte kyssarna han ger mig på morgonkvisten. ”God morgon.” Han la sig halvt över mig, med en intensiv blick i ögonen, ett leende på läpparna och sina händer inflätade i mitt hår. ”Vi ska printa in låten i din skalle idag, är du exalterad?” Jag hade helt och hållet glömt bort att jag skulle ta över Selenas plats. Och jag kunde absolut inte förstå hur Scooter kunde gå med på det så lätt. Hon skulle däremot inte ta det bra, så jag skulle få stå ut med en hel del dagen till ära, då vi inte skulle åka vidare till tyskland fören på kvällen. ”Det är jag.”

Kenny lovade att ta med sig både Adriana och Liam till Eiffeltornet eftersom att jag och Justin skulle sjunga i stort sett hela dagen, och skulle bli dåligt sällskap. När Kenny hade hämtat barnen hoppade jag in i duschen, och var absolut inte med på att Justin helt plötsligt skulle stå bakom mig och kyssa mig på halsen. ”Baby, vi har inte tid med detta.” Han skrattade till och placerade sina händer på min mage. ”Tid är det enda vi har, så vi borde ta vara på den.” Han fortsatte sitt kyssande, och helt ärligt var jag återigen fast i hans makt, det var inte längre min kropp, jag kunde inte säga emot honom. Hans händer fick mig att göra exakt vad som helst för mer beröring.

Han vände mig om och tryckte mig mot väggen, samtidigt som han pressade sina läppar mot mina, och hungrigt utforskade dem. Mina ben ville vika sig av hans beröring, men han höll mig så hårt pressad mot väggen att jag inte kunde. Hans händer vandrade på både in och utsidan av mina lår, och han visste exakt vad han skulle göra för att få mig upphetsad. Mina andetag blev tyngre och oregelbundna. Jag kände hur han log min hud, men han fortsatte kyssa mitt nyckelben och vidare ned mot mina bröst. Jag fick nog, all min kraft jag hade i armarna använde jag för att trycka honom mot andra väggen och han blev minst lika förvånad över det som jag blev. ”Kan jag få skölja ur mitt hår så kan vi fortsätta i sängen?” Hans leende lekte på läpparna, och han gav mig en svag nickning.

Jag tvättade av mig allt lödder och drog en handduk kring min kropp innan jag gick ut till honom, han låg redan i sängen, och ingen tid gick till spillo. Han satte sig upp när han fick syn på mig, och jag satte mig gränsle över hans ben med handduken runt min kropp. Jag har aldrig varit rädd för att visa mig naken för honom, och absolut inte nu när jag är gravid. Det har att göra med sättet han ser på mig, det är en betryggande känsla. Han drog sakta av mig handduken och kysste mina läppar. Utan att jag hann reagera låg jag ned på rygg med honom över mig, hans händer var överallt och ingenstans, samtidigt som han kysste min mage och vidare till mina ljumskar. Sättet han plågar mig på kan jag ta, men det är frustrerande att veta att han är så nära, men ändå så långt borta.

Egentligen hade vi inte tid med det vi höll på med, vi hade en tid att passa tillsammans med Scooter, men dem tankarna var som bortblåsta i samma sekund som han lätt och försiktigt trängde in i mig. Att jag har hittat min prins, som kan tillfredställa mig på alla sätt är det bästa i mitt liv. Han vet hur han ska ta hand om mig, och han gör det riktigt bra. Med lätta och harmoniska stötar lät han mig närma mig min orgasm. Dem sista gångerna vi har legat med varandra har varit då vi inte har haft tid, som nu. Och som dagen innan, då vem som helst hade kunnat komma in. Jag placerade min ena hand i nacken på honom och förde ned hans huvud mot mitt, så att jag enkelt, och utan problem kunde kyssa honom. Hans rygg är full av gamla och nya märken från mina naglar, det är väl det han får tillbaka när han ger mig njutning, sorgligt nog.

”Skynda dig nu. Han kommer fråga vart vi har varit.” Justin drog sin t-shirt över huvudet och rättade till håret innan vi lämnade rummet. Båda två, utan skor gick vi till Scooters rum och knackade på. Irriterande nog var det Selena som öppnade dörren, och helt ärligt blev jag illamående. Jag ville inte vara i samma rum som henne, och absolut inte om Scooter skulle kicka henne från turnén. Hon skulle bokstavligen slå ihjäl mig, och det ville jag inte vara med om. Jag var mer rädd om mitt barn i magen, än vad jag var om mig själv. ”Så du är med också?” Det lät mer som ett påstående än en fråga, så jag gav fan i att svara. Justin klämde min hand hårdare, mycket berodde nog på att jag skulle bete mig, fast det var i verkliga fallet hon som skulle det.

Scooter hade tydligen inte själv kommit tillbaka, så vi satt där, tysta och bara glodde på varandra. Selena kollade på Justin ibland, och ett leende ville släppa sig på hennes läppar. Jag bet mig så hårt i läppen att jag till och med kände blodsmaken, allt för att kunna kontrollera min ilska gentemot henne. Hon kunde med bara sin blotta närvaro göra mig så arg att jag utan problem skulle kunna slå henne sönder och samman. Hon förstod nog egentligen inte vad hon gjorde med mig, vilket jag inte tror Justin fattade heller. Tillslut orkade jag inte se henne mer, så jag reste mig upp och gick in i köket. Ni kanske undrar hur jag vågade släppa henne ensam med min pojkvän, det gör egentligen jag också, men jag orkade inte bry mig för tillfället. Kylen var tom, jag som var sugen på en dricka, så det enda som återstod var en flaska vatten.

”Hur kan du vara tillsammans med henne?” Jag hörde hur Selena viskade med Justin, mycket för att jag inte skulle höra, vilket jag gjorde i alla fall, med tanke på att resten av rummet var tyst. ”Hon är min flickvän, och jag älskar henne. Ge dig nu.” Jag kunde höra en liten irritation i Justin röst, så jag gav fan i att lägga mig i. ”Ser du inte hur hon beter sig?” Jag tror att hon skulle fortsätta sin mening, eller uttalande, men Justin avbröt henne. ”Du beter dig värre. Hon har aldrig gjort dig något, förutom att försöka acceptera att du och jag hade något. Men till och med då skulle då hålla på.” Jag kunde känna mig stolt, riktigt stol faktiskt. Jag stod med ett milt leende på läpparna när jag hörde hur hon suckade. ”Jag vet att det är mig du vill ha. Varför kan du inte bara erkänna det?” Jag kollade ned på min hand, där ringen så fint satt. Men jag kunde inte vara tyst, så precis när jag kom ut till rummet igen och skulle skälla ut henne öppnades dörren och Scooter kom in.

”Ja, jag vet inte hur jag ska säga detta egentligen. Finns nog kanske inget bra sätt att göra det.” Scooter kliade sig i huvudet, och min blick föll på Selena, hon satt och log åt något, troligen trodde hon att Scooter skulle skicka hem mig, men ack så fel hon skulle ha. ”Vi förstår väl alla att Justin inte kan ha henne efter sig på hela turnén. Det kanske är på tiden att dem går skilda vägar.” Selena fick det att låta som att jag var en engångs grej, precis som att jag och Justin inte hade två barn tillsammans, och väntade vårt tredje, eller som att vi inte var förlovade och skulle gifta oss. Scooter kollade chockat på henne, samtidigt som jag kände att greppet om mig blev hårdare, då Justin satt med ena armen om mig. Jag kände mig trygg, men jag hade ingen aning om hur hon skulle reagera. Hon kunde lika gärna kasta sig över mig.

”Det är såhär Selena. I och med att du och Clarissa inte tål varandra så är jag så illa tvungen att skicka hem dig.” Scooter sa det så fort han kunde så han kunde få det avklarat, och jag bet mig i tungan för att inte skratta rakt ut när jag såg hennes min. Hon hade varit så äckligt självsäker och trott att det var mig han skulle skicka hem. Det såg ut som att hon letade efter rätt ord att säga, men inte kom fram till något. Så när jag minst anade det kastade hon sig över mig. Jag åkte ned från soffan och hamnade under henne, och innan Justin hann få bort henne slog hon mig i magen. Min värsta mardröm var nådd, hon gjorde det jag fruktade för mest. ”Snälla, ta ut henne här ifrån.” Tårarna rann på mig.

Vad tror ni händer nu då? ♥ Kommentera.

Selena stod på scenen och sjöng sin del i låten. ”It´s a big, big world – it´s easy to get lost in it – you´ve always been my boy – and I´m not ready to call it quits” Jag stod fortfarande bakom scenen, och såg Clar komma gåendes med ett brett leende på läpparna, precis som att hon hade vunnit på lotto eller något. ”Vad är du så glad över.” Hon kysste mig, hårt och länge. ”Du behöver inte göra detta mer, det är första och sista gången. Jag sjunger med dig nästa gång, så vi har lite träning att göra sedan.” Jag kunde inte undgå leendet som spred sig över mina läppar när hon kysste mig. ”Vi får prata mer sedan, jag ska upp nu.” Hon kysste mig snabbt en gång innan jag sprang upp på scen och tog den med storm, precis som vanligt. Ljudet ökade av alla mina underbara fans.

”It´s a big, big world – and i´m gonna show you all of it – i´m gonna lace you with pearls – from every ocean that we´re swimming in” Eftersom att jag hade strålkastare rakt i mitt ansikte kunde jag inte se mina fans ordentligt, men jag kände dem, jag kunde höra deras röster och framför allt, dem fanns där. Jag gjorde allt för att inte se Selena i ögonen, jag ville inte, och det var absolut inte för att jag var rädd att hon skulle förtrolla mig, utan det var för att jag inte ville helt enkelt. Vi hade våra saker vi var tvungna att göra på scen, och det störde mig inte, det var scenografi. Fanns inga känslor inblandade, absolut inte från mitt håll i alla fall. När låten var klar kramade hon om mig, och jag kände mig tvungen att göra detsamma mot henne.

•

”Vad vill min prinsessa ha för mat?” Adriana satt i mitt knä, och vi väntade på att Liam och Clarissa skulle vara klara. ”Jag vill ha spagetti. Ska vi äta snart eller?” Jag pussade henne på huvudet och hon gosade in sig i min famn. ”Snart, bara mamma och Liam är klara.” Clarissa kom ut från sovrummet med Liam efter sig. ”Klara.” Tillsammans gick vi ned till restaurangen och satte oss till bords. Kyparen kom och tog vår beställning, Liam ville ha hamburgare och Clarissa tog en pastasallad, själv tog jag lika som Adriana spagetti och köttfärssås. ”Var det gott?” Adriana hade mat kring hela munnen, så jag torkade av henne, och hon nickade som svar och stoppade in mer mat i munnen. Både jag och Clarissa skrattade åt henne, eller ja, med henne då hon själv skrattade. Liam åt lugnt på sin burgare.

När både Liam och Adriana hade somnat satt jag och Clar på kuddar som vi hade placerat på golvet precis vid balkong dörren. ”Titta vad vackert det är.” Hon låg ned i mitt knä, och vi båda kunde se Eiffeltornet utanför. Ljuset från solens nedgång gjorde så att allt såg så vacker ut. ”Finns något som är vackrare.” Hon fnissade till, troligen för att hon förstod att det var henne jag menade. Hennes läppar såg så fruktansvärt inbjudande ut, så jag böjde mig ned och kysste henne lätt. Hon hajjade till på en gång och placerade sin ena hand i nacken på mig för att kunna pressa sina läppar hårdare mot mina. Kyssen tog bokstavligen andan ur mig, och det är bara hon som har fått mig att känna så. Det är bara hon som får mina fjärilar i magen att dansa av lycka, och det är framför allt bara hon som kan få mina ben att skaka av kärlek.

Bara genom att hon ser på mig smälter jag på insidan, när hon pratar är det nästan som att alla ljud runt om oss och henne försvinner och det enda jag ser är hennes kyssvänliga läppar som rör sig. Sättet hon rör sig på får mig att vilja pressa min kropp mot hennes, så att varje millimeter av luft försvinner mellan oss. Det finns ingen människa som kan förstå hur mycket den underbara lilla flickan betyder för mig, hur mycket jag älskar henne. Vi är inte gamla, inte gamla nog för att kunna bestämma vår framtid och veta att den håller, men jag kan med handen på hjärtat säga att jag är villig att göra vad som helst för att hon ska vara min för resten av mitt liv. Det är hon jag ser sist när jag somnar, och först när jag vaknar, och det är så jag vill att det ska vara tills jag inte ser något mer.

Hon flyttade upp sig så att hon satt lutad mot mitt bröst, och jag kunde utan problem känna hur hennes hjärta slog, hur det ibland slog dubbla slag. Hon har sagt att det beror på min närvaro, och jag vet att jag kan få henne att reagera på konstiga sätt, typ som när jag kysser henne på halsen och nacken är det bara hennes ryggrad som ryser till. Det är rätt sött faktiskt. Hon gosade in sig i min famn, precis som Adriana tidigare på dagen gjorde. Hon var så lik sin mamma på så många olika sätt, hon hade inte bara hennes ögonfärg. Hon kunde utan problem vicka på näsborrarna, och det hade hon helt klart fått från Clarissa, jag har försökt, men får det aldrig att funka. Sättet hon himlar med ögonen på när hon inte gillar det jag eller Clarissa säger till henne. Dem är lika på många sätt, och jag älskar dem båda minst lika mycket.

”Jag älskar dig.” Helt plötsligt bröt hon tystnaden, med dem tre mest betydelsefulla ord man kan säga. Hon vände sitt huvud mot mitt och log, inte bara med munnen utan med sina ögon också. ”Jag älskar dig också. Så sjukt mycket. Kärleken gör en blind, men det kan jag ta, bara jag får vara med dig.” Hennes leende spred sig, om det ens var möjligt, ännu mer i hennes ansikte. Visst hade hon fått en större mage, och det är precis som förra gången. Det finns mer av henne att älska. Hon satt mot mig, och gav mig möjligheten att dra upp hennes tröja över magen, och dra mina fingrar lugnt och försiktigt, för att visa den lilla bebisen att pappa fanns runt henne eller honom. Jag personligen hoppas på en liten grabb, men framförallt vill jag ha ett friskt barn.

”Berätta nu för mig hur du kunde kicka iväg Selena?” Vi hade flyttat oss till köket, och satt nu på varsin barstol till det höga bordet i mitten av köket. Hon med en Sprite framför sig, och jag med en öl. Ibland kan man få gotta sig lite. ”Jag planerade ut vad jag skulle göra mot henne, så jag satt och sjöng när han gick förbi. Och så plockade han in mig i ett rum för att höra mig sjunga ännu en gång. Han lovade mig att jag skulle få ta över, så vi blev av med henne.” Det var så skönt att se och höra lyckan som kom från henne, hur hon äntligen hade satt Selena på plats. ”Okej. Hur känner du för detta nu då? Du vet att vi ska göra detta tillsammans, du ska stå på en scen inför flera tusen i stort sett hela sommaren?” Jag var tvungen att låta allvarlig, men samtidigt kunde jag inte låta bli att le mot henne. Hon hade gett sig in på något jag absolut hoppas hon klarar av. ”Jag kommer klara det, vi gör det tillsammans.” Hon tog min hand över bordet och jag kände hennes glädje genom den. ”En sak till bara.” Jag kollade undrandes på henne. ”Hur fick du Scooter att bryta ett kontrakt?” Ännu ett leende spred sig över hennes läppar. ”Jag har det du kallar swag.”

Ännu en gång flyttade vi oss, och denna gång till sängen för att sova. Hon låg med huvudet på min bröstkorg, och jag smekte henne lugnt och försiktigt över ryggen. Strax därefter kunde jag höra hennes tunga och jämna andetag, så jag förstod att hon hade somnat. Egentligen skulle jag utan problem kunna ligga vaken varje natt och bara titta på henne. Hur hon ibland rynkar pannan, eller slickar sig om läpparna, det är fascinerande för mig att se det. Hon kan ibland mumla till om något jag inte har en aning om vad det är, och det kan få mig att skratta till, vilket i sin tur resulterar i att hon fortsätter, precis som att vi skulle ha haft en konversation. Den tjejen kan, bara genom att andas, göra mig galen.

Jag slog er på fingrarna, ni trodde Clar skulle bli hemskickad. ;) Hoppas ni gillar det som är på G att ske. ♥ Kommentera nu folk, jag älskar att läsa era underbara kommentarer. Ni längtar efter mina kapitel, och jag efter era kommentarer. :)

Scooter såg inte glad ut över mitt fina erbjudande, och han verkade inte vilja ändra på det heller. ”Snälla Scooter. Varför inte? Du har ju själv hört henne sjunga, och du gillade det.” Han gick mot dörren och öppnade den, för att sedan vinka ut oss. ”Det blir inget.” Det var bara att lyssna på honom, jag hade gjort ett försök i alla fall. Jag och Clarissa gick tillbaka till vårt rum, hon ledsen för det Scooter hade sagt, men kände jag henne rätt tyckte hon det var skönt. Jag tror att hon tog åt sig mer över att han hade varit så rak och ärlig. Hon visste att hon kunde sjunga, och hon visste att Scooter gillade hennes röst en gång i tiden, vad jag inte kunde förstå var varför han helt plötsligt hade ändrat sig. ”Baby, kan vi göra det bästa av allt detta?” Hon tittade på mig, och nickade lite lätt.

•

När jag vaknade på morgonen var sängen tom, det var bara jag där, och jag var livrädd att Clarissa hade åkt hem. Hon har en tendens att göra det ibland, och det skrämmer mig. Jag drog på mig mina kläder och skuttade ut från rummet, och precis när jag skulle öppna dörren och gå till Kenny kom Clarissa in med Liam och Adriana. ”Pappa, Kenny snarkar jätte mycket.” Liam höll med henne, vilket fick mig att börja skratta. ”Vet ni vad? Er mamma pratar i sömnen, så jag har samma problem.” Clarissa spärrade ögonen i mig, vilket fick mig att skratta ännu mer. ”Vad ska vi göra idag?” Adriana slog sig ned i soffan med fötterna på bordet, hon har antingen umgåtts för mycket med Kenny, eller så har hon sett mig, då hon inte ska ha gjort det. ”Vi ska spendera några timmar på Disney World, vill du det?” Jag har sett både Adriana och Liam glada, men inget kunde komma till den nivån, dem blev helt hysteriska. Hade Adriana kunnat göra en volt, hade hon gjort det.

När vi klev innanför portarna på Disney Land, fick Adriana syn på alla figurer som sprang omkring. ”Mamma, kolla. Kalle Anka. Och där är han, Musse Pigg.” Hon var lyriks, medan Liam hade fullt upp med att kolla omkring, och ta in allt. När vi hade varit där dagen före var det mörkt och vi hade inte tiden att riktigt se oss omkring i parken. ”Jag vill åka den där.” Eftersom att jag hade konsert där på kvällen var hela stället stängt för allmänheten, och vi var ensamma där inne. ”Kom då.” Liam gick efter som paralyserad. Clarissa skrattade, och det var underbart att få se henne le igen. Efter allt som hände dagen före är jag glad att hon är glad.

Vi spenderade tiden tillsammans och åkte så mycket vi bara kunde, även om jag och Clarissa var tvungna att sätta oss i dem minsta karusellerna var det trevligt. Vi hade riktigt kul, precis som vilken familj som helst. ”Hinner vi äta innan du ska iväg?” Både jag och Clarissa stod nu utanför och kollade när Liam och Adriana körde radiostyrda bilar. ”Klart vi hinner. Vi går på en gång när dem är klara.” Jag drog in henne i min famn, och lutade mitt huvud mot hennes axel, tillsammans stod vi där och kollade på dem två som betyder mest i våra liv. Mina händer vilade på hennes mage, och hon placerade sina över mina. ”Adriana och Liam kom nu, vi ska äta.” Dem kom springandes tillsammans.

•

”Kan vi prata?” Selena kom fram till mig bakom scenen, och trodde att hon och jag skulle föra en konversation med varandra. ”Har inget att säga dig, och vill inte höra vad du har att säga mig heller.” Jag vände mig och gick därifrån, jag gav henne inte ens en blick över axeln. Hon var den sista människan på jorden jag ville träffa, eller över huvud taget se. Justin befann sig inne i sin loge ensam, då alla andra var som hysteriska. Liam och Adriana höll låda med Kenny och Scooter, så jag smet in till Justin. ”Får man komma in, eller stör jag?” Justin skrockade åt mig. ”Du stör aldrig, vad var det där för dum fråga?” Han satte sig upp i soffan, så jag satte mig bredvid honom. ”Är du nervös?” Han nickade. ”Lite, det var ett tag sedan. Alla har växt, men jag kommer ta dem med storm.” Ett överlägset leende spred sig på hans läppar, och jag kunde inte annat än känna mig stolt.

”Selena ville prata med mig innan jag kom in hit, men jag sket i henne.” Justin har rätt att få veta vad som pågår när han inte är med, eller runt mig. ”Skit i henne bara. Hon ska bort från mitt team, så är det bara.” Jag såg hur irritationen spred sig i hans ögon, och jag kände mig elak som hade tagit upp henne innan han ska upp på scen. ”Vi löser det.” Han kysste, och la ned mig på rygg i soffan. ”Låste du dörren när du klev in?” Jag förstod vad han syftade på och nickade med ett leende på läpparna. Han fortsatte kyssa mig, och smekte mig över magen, halsen fick också smaka på hans kyssar. ”Hinner vi?” Justin kollade på sin mobil och pressade återigen sina läppar mot mina. ”Mhm.” Var det enda jag hörde från honom.

Att ha honom över mig i en soffa, i ett rum på Disney World, ja det är inte varje dag något sådant händer. Han smekte av mig min tröja, och mina byxor, det var precis som att han tog allt i ett svep. Jag puttade ned honom på rygg och gjorde samma sak med honom. ”Jag. Vill. Ha. Dig.” Varje ord kom ut som en viskning mot hans hals när jag kysste honom. han fattade vinken och puttade återigen ned mig på rygg, han kysste min hals och smekte mina bröst, samtidigt som han trängde in i mig. Hela tiden var jag tvungen att tiga ordentligt så att folket som sprang fram och tillbaka utanför inte skulle höra mig. När Justin märkte att jag var nära kysste han mig för att kväva mina stön som var på väg ur munnen. Allt blev för mycket för mig, och hela min kropp spände sig i en båge. Justin var inte långt efter med att komma. Allt blev så mycket mer spännande när folk sprang utanför, och kunde höra oss.

”Justin, det är dags.” Vi hann knappt klä på oss innan Scooter knackade på dörren. ”Kommer.” Han tog ett djupt andetag, och kysste mig, sedan försvann han ut genom dörren. Jag hade tänkt att jag skulle se hans konsert, men samtidigt skulle jag överraska Scooter. Jag visste att han inte stod och kollade på Justin, utan sprang omkring bakom scen istället. Jag kunde inte spela varken gitarr eller något annat instrument, så a cappella var det enda sättet. Jag skulle få honom att förstå, Selena skulle bort. Och jag skulle göra allt som stod i min makt. Jag hade länge gått omkring och nynnat på Chris Brown Ft. Jordin Sparks – No Air. Så jag satte mig på ett ställe där jag visste att Scooter skulle gå förbi flera gånger. ”If i should die before i wake – it´s cause you took my breath away – losing you is like living in a world with no air”

”Vad vackert du sjunger. NOT.” Selena gick förbi med sin glittrande mikrofin i handen, redo att entra scenen tillsammans med min pojkvän, och sjunga en kärlekslåt. Jag blev att må illa av bara tanken. ”Varför bryr du dig? Låt mig bara vara.” Jag orkade inte med henne mer så min plan gick inte sådär jätte bra. Justin kom springandes, helt svettig, och han gav mig en kyss innan han fortsatte mot logen. Selena var tvungen att göra sig klar, så hon försvann. Och jag fortsatte på min plan. ”I´m here alone didn´t wanna leave – my heart won´t move it´s incomplete – wish there was a way that I could make you understand” Scooter gick precis förbi när jag avslutade låten, och han stannade till. ”Kan du följa med mig?” Jag kunde inget annat än göra som han sa, just för att jag ville veta vad han hade att komma med. Jag visste själv att min mage skulle vara stor som en ballong när turnén var slut, men det var nog värt att stå på scenen med den, bara för att få bort Selena. Se hennes min när Scooter satte henne på ett plan, det var något jag längtade sjukt mycket efter.

Hope U like it. ♥ Kommentera :)

Signal efter signal gick fram, och tillslut svarade han. ”Hej gumman. Hur är det i Paris?” Jeremy lät hur glad som helst, och jag var på väg att förstöra den glädjen för honom. ”Beror väl på hur man ser det.” Jag grät, men absolut inte lika hysteriskt som innan. Jag ville inte att Jeremy skulle bli som jag var, lika arg på sin son. Men han var den enda som kunde prata med honom, för det spelade uppenbarligen ingen roll vad jag sa, eller gjorde mot Justin. Han ville inte höra. ”Vad är det som har hänt?” Jag hörde hur han stängde en dörr bakom sig, troligen så att inte Jazzy eller Jaxon skulle höra honom. ”Selena. Justin har skrivit ett kontrakt med henne, och hon ska med på denna turné.” Han suckade högt, och jag kunde nästan se hur han kliade sig i huvudet. ”Ibland funderar jag om han ens är min son…” ”Jag vet inte vad jag ska göra. Jag sa till honom nyss att jag inte vill gifta mig med honom.” Jag satt i sängen, som ett fryst litet hallon. ”Gumman, det löser sig. Jag kan prata med honom om du vill.” Jag skakade på huvudet innan jag kom på att han inte kunde se mig. ”Nej, gör inte det. Vi är vuxna människor och borde kunna prata om detta.” Han förstod mig, och försökte därefter muntra upp mig.

”Ta hand om dig gumman, och kom ihåg att han gör dumma beslut ibland, men han älskar dig. Han gör verkligen det.” Jag älskar Jeremy, han får mig alltid på bättre humör, eller som i detta fall, mycket bättre humör. Ett tag efter att vi hade lagt på kom Justin tillbaka in i rummet, med röda ögon och en stor rosbukett i handen. ”Snälla Clar. Förlåt mig, jag älskar dig.” Han grät fortfarande, och han gjorde inget för att dölja det. ”Svara mig på en fråga. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Om det nu är som du säger, att du älskar mig.” Han la ned blommorna på bordet bredvid mig, och tittade rakt in i min själ, precis som så många gånger förr. ”Du har inte gjort något, mer än älskat mig, det är jag som är elak. Och jag har ingen anledning till det.” När han kommer tillbaka efter ett bråk med blommor eller liknande vill jag inget annat än kasta mig runt hans hals och pressa samman våra läppar, men denna gång kunde jag inte. Han hade gjort mig illa för sista gången. ”Jag kan inte, förlåt.”

Min mage kurrade till och jag insåg att jag inte hade fått någon mat på flera timmar, så jag lämnade rummet och honom bakom mig, för att kunna gå ned till restaurangen och käka. Liam och Adriana skulle visst vara där nere tillsammans med Kenny. Jag vill vara så liten igen, man hade inga bekymmer, i alla fall inga som var lika stora som dem jag gick igenom nu. Jag såg dem innan dem såg mig, så jag passade på och plocka mat innan, då det var buffé. Kenny såg på mig att något var fel, men jag gav honom en blick som sa att han inte skulle fråga något. Jag hade försökt så gott det gick med att tvätta mitt ansikte och få tillbaka min vita färg i ögonen, istället för den röda. Både Liam och Adriana åt för fulla muggar, för upptagna att ens märka mig. Vilket var ganska skönt just då. ”Mamma, kan vi få gå till spelrummet?” Liam ville ta med sig Adriana dit själv, och jag lät honom. Han var stor nog att ta ansvar för henne en liten stund.

”Tror du att Liam och Adriana kan sova inne vid dig inatt? Det kan hända att det blir slagsmål när jag kommer tillbaka till Justin.” Kenny kollade skräckslaget på mig, och han visste nog inte vad han skulle svara. ”Klart dem kan. Snälla du, tänk på att du är gravid.” Han tog min hand och kollade mig i ögonen, han förstod att jag var allvarlig. ”Ja, jag ska.” Han släppte mig och jag gick iväg till spelrummet. Det var fullt av folk, och i folkmassan satt Liam och Adriana. Dem var höjdpunkten där inne, av någon anledning. Liam kunde få ha ansvaret lite mer, jag visste Kenny skulle hålla koll på dem två. Jag gick tillbaka upp på rummet efter att ha setat inne i spelhallen ett tag. Justin var inte längre kvar där inne, men alla hans saker var, så han hade i alla fall inte bytt rum.

Jag satt lutad mot väggen bredvid dörren så jag hörde när folk gick förbi och hur dem skrattade med varandra. Alla verkade lyckliga, och framförallt glada. Helt plötsligt kunde jag höra Selenas röst, jag ryste till men gjorde inget jag skulle få ångra dagen efter. Detta var Justins turné, jag hade egentligen inget där att göra, så Scooter hade kunnat skicka hem mig på två sekunder. Dörren till vårt rum öppnades och Justin kom in, fortfarande lika röd om ögonen och han snyftade. Han märkte mig på en gång, men gick bara förbi mig. Allt kändes så konstigt, precis som att vi inte kände varandra. Jag älskar killen så sjukt mycket, jagönskar bara att han kunde älska mig på samma nivå. Jag behöver honom, precis som jag behöver luften för att andas. Han är min luft, han kommer aldrig förstå det. Han satte sig ned i fåtöljen som var riktad mot mig, bara det att ingen sa något, men vi bröt inte ögonkontakten vi hade med varandra.

”Är det såhär det ska vara mellan oss nu?” Han försökte, medvetet eller omedvetet att lägga över skulden på mig, precis som att jag överreagerade. ”Det är upp till dig, tänker du någon gång släppa taget om Selena?” Han suckade, men släppte mig inte med blicken. ”Det har jag gjort för längesedan. Om du bara kunde se hur mycket jag gör för dig, hur mycket jag älskar dig. Du skulle förstå att jag skiter i om Selena är här eller på andra sidan jorden. Du måste släppa och gå vidare, annars kommer du aldrig se mig som du gjorde förut. Du fattar inte hur mycket jag älskar dig, och det spelar ingen roll hur mycket visar det, du ser det inte, för att du är fast besluten om att det är Selena jag vill ha.” Han kan ha rätt, men det medger jag inte fören jag själv vet om det. Men allt han sa lät logiskt, jag kanske var för rädd att släppa in honom i mitt liv igen. Men jag borde, han är far till tre av mina fyra barn, han friade till mig. ”Vad gör hon här då? Menar du att det inte finns någon annan som vill sjunga med dig?” Han reste på sig, och jag var fullt beredd på att han skulle gå därifrån. ”För att jag skrev det där kontraktet när vi var tillsammans sist, dumt av mig, jag vet. Men så länge jag inte har någon annan är hon så illa tvungen. Vad ska jag göra eller säga för att du ska förstå att det är dig jag älskar.” Han kom emot mig, och drog upp mig från väggen. ”Clarissa, vill du göra mig den äran att sjunga med mig?”

Hade inte han hållit i mig, hade jag troligen svimmat, eller i alla fall ramlat omkull. ”Det där menar du inte, du har inte ens hört mig sjunga.” Jag stod med huvudet mot hans bröst, och lyssnade på hans hjärtslag. ”Jo, det gör jag visst, bland annat på hotellet i Stratford, och i New York. Snälla. Då slipper vi båda Selena, och tro mig, jag vill inget hellre jag heller.” Han strök mig över ryggen, och var allmänt underbar. Direkt han tar i mig glömmer jag allt som han gjort mot mig. ”Jag kan inte sjunga, och framför allt inte framför flera tusen av dina fans. Glöm det.” Han vred upp mitt huvud mot sig, och kollade mig intensivt i ögonen. ”Snälla.” Jag skakade på huvudet. ”Scooter kommer inte gå med på det.” Han kysste mig, och så mycket som jag har saknat hans läppar mot mina under dessa få timmar, har jag aldrig saknat honom, på något vis. ”Vi får försöka övertala honom. För tro mig, när jag hör en röst jag gillar, då gör jag verkligen det. Och du är en av dem.”

Nervositeten i min kropp hade aldrig någonsin varit så hög, mitt hjärta slog dubbla slag, och handsvetten var på väg fram. Pulsen var säkert på 300 när vi gick dem få stegen från vårt hotellrum till Scooters. Benen vägde bly, men Justin höll ett stadigt tag om min hand. Det var precis som att han aldrig mer tänkte låta mig gå, låta mig försvinna från hans sida. Jag skämdes över mitt utbrott jag hade fått på Scooter, så bara det gjorde mig illa till mods. Jag svalde stoltheten och var beredd på att be om ursäkt. Han öppnade dörren och släppte in oss. Justin satte sig ned i soffan, och drog med mig. ”Vad för er två hit nu?” Han kollade på klockan, och det var först då jag insåg att den var runt 10 på kvällen. ”Clarissa sjunger istället för Selena.” Justin var rak på sak, så jag hann inte ens be om ursäkt, jag ville inte byta ämne, utan jag ville få detta avklarat. ”Kommer aldrig på frågan.”

Återigen påminner jag er om Facebook sidan. Sprid den till era vänner. :) Och en sak till, kommentera. 

♥ i love u

”Justin och Clarissa, planet väntar.” Scooter skrek över hela vänthallen på oss, Liam och Adriana hade redan gått på planet tillsammans med Kenny. Vi är på väg till första landet på Justins turné, och jag kan inte vänta mer. Jag är så fruktansvärt nyfiken på vad denna resa har att erbjuda, och på vad Justins fans kommer tycka om det nya albumet. ”Vi kommer.” Justin låg och sov, så jag passade på att ta ett kort innan jag väckte honom. ”Baby, vakna. Vi ska kliva på planet nu.” Hand i hand gick vi bort mot Scooter, då han var den enda som inte hade gått på. ”Är du redo att se världen tillsammans med mig igen.” Han kysste min handrygg och drog mig intill sig. Min mage har växt och blivit lite större, så nu är säkerheten runt oss mycket mer än innan. ”Jag är så redo man kan bli.” Jag och Justin hamnade tillsammans längst bak i planet, det var lugnt och skönt där, så vi kunde utan problem tissla och tassla utan att någon hörde eller såg det.

”Hur länge blir vi i Paris?” Halva flygresan hade gått och vi båda hade sovit ett tag. ”I tre dagar, vadå då?” Jag vände sig ifrån honom, men la ned mitt huvud i hans knä. ”För jag lovade Liam en dag på Disney World, som en sen födelsedagspresent.” Även om vi hade firat honom, och han hade fått paket, så var det inte så jag ville att hans födelsedag skulle se ut. Han skulle le ett leende som inte gick att ta bort så lätt. Men han såg allt annat än glad ut på hans dag, eller ja, han och Justins dag. ”Du vet om att jag ska ha min spelning där va?” Jag blev förvånad, det hade jag ingen aning om. ”Nej, det visste jag inte.” Han strök mig över håret. ”När vi landar ska vi direkt dit och kolla så allt står rätt till. Och diskutera igenom turnén lite.” ”Det låter intressant.” Jag älskar att vara med honom på vägen, det är precis som ett helt annat liv. Man äter och sover i en buss, eller på ett flygplan, och det har aldrig varit så skönt att komma hem som efter flera månader i världen.

•

”Ser det bra ut, eller finns det något du vill ändra på?” Scooter kom fram till mig och Justin, som stod lite på sidan. Liam och Adriana sprang omkring med Kenny och gjorde hyss på allt och alla. Jag orkade inte säga åt honom att ge sig, så han fick hålla koll på vilddjuren och sedan ta konsekvenserna. ”Det ser bra ut.” Scooter kliade sig nervöst i huvudet, men sa inte speciellt mycket, vilket överraskade mig. Han visste något som någon av oss inte skulle få reda på. Jag kände det på mig, men jag orkade inte ifrågasätta vad det var. Jag ville bara till hotellet och ta det lugnt, och kanske få något i magen. Jag tror att Justin märkte av samma känsla av Scooter som jag, för han började också bete sig lite konstigt. ”Ska vi åka?” Justin tog min hand och drog mig igenom alla människor som fanns runt oss. Liam och Adriana hittade vi på ganska på en gång, båda två busade med Kenny då han låg ned på golvet och spelade död, eller något i den stilen.

”Vad var det med dig och Scooter tidigare?” Vi hade precis kommit till hotellet, och jag var inte alls på humör, just för att jag var hungrig, och för att jag förstod att något var fel. ”Vadå?” Tänkte Justin fortsätta spela, precis som att han inte visste vad det var jag snackade om. ”Nej, men skit i det då.” Jag var trött på att han höll saker ifrån mig, jag var trött på att bråka med honom. Jag gick in i sovrummet och drog igen dörren efter, en gest som han inte fattade, han skulle låta mig vara. ”Baby, vad är det?” Han satte sig ned i sängen, så jag vände mig med ryggen mot honom. ”Du håller saker för mig, tycker du att din turné ska börja med att vi bråkar. Jag kan lika gärna åka hem.” ”Sluta nu, men vill du inte vara här med mig, tänker jag inte tvinga dig.” Han fick det att låta som att det var mitt fel det var såhär. ”Kenny kommer och hämtar Liam och Adriana snart, för det jag har att säga dig, kommer göra dig fly förbannad, och jag är inte säker på att det är barnvänligt.” Mycket riktigt, Kenny kom, och han tog med sig båda två ut.

”Vad är det du har att säga mig? Vill du ta tillbaka förlovningen, eller vill du inte ha fler barn?” Jag visste inte vad jag hade att vänta mig, men det var lika bra att få det avklarat. Jag hade på känn att det han skulle säga, skulle precis som han sa, få mig hysterisk. ”Kan du sätta dig ned. Och stressa inte upp dig, det är inte bra för varken dig eller barnet.” Han satt redan i soffan, så jag satte mig i fåtöljen en bit ifrån honom. ”Selena ska vara med på denna turné. Och innan du flammar upp, så kan jag inget göra åt det. Scooter har redan gjort det klart för mig.” Jag kunde inte andas, jag hörde allt han sa, men jag kunde inte svara honom tillbaka. Jag kände hur tårarna var på väg, men jag gjorde allt för att dem inte skulle rinna, hon skulle inte få förstöra detta en gång till. ”Jag hade tyckt att det hade varit bättre om du tagit tillbaka förlovningen.” Jag rusade ut ur rummet, men istället för att gömma mig sprang jag till Scooters rum.

”Vad fan är det för fel på dig?” Han öppnade dörren och var inte alls beredd på att få sig en utskällning. ”Ta det lugnt, vad är det som har hänt?” Jag gick förbi honom, och in på hans rum. ”Hur kan du göra såhär. Hur kan du låta Selena vara med på turnén? Tycker du inte att hon har gjort saker så det räcker. Fattar du hur det känns för en människa när ens barn försvinner? Nej, det tror jag inte. Med tanke på att du inte har några egna. Fan, jag trodde bättre om dig.” Han stod bara som ett fån framför mig, han gjorde inte en enda ansats till att överhuvudtaget försvara sig själv, så jag fortsatte. ”Varför sa du inte nej till att jag följde med? Hur kunde du göra såhär?” Han fortsatte stirra på mig, men tog sedan ett djupt andetag. ”Är du klar? För i så fall vill jag visa dig något.” Han gick till sin väska, där han har alla sina papper, under tiden som han rotade omkring föll det ur en gammal bild på honom och Justin. Han letade vidare, precis som att han inte såg det. Han hittade det han letade efter och gav det till mig. ”Läs detta, sedan kan du komma tillbaka och skälla på mig.”

Jag tog med mig papperet och gick bort till hissarna, där fanns det fåtöljer, så jag satte mig ned i en av dem och läste papperet från början. Det var ett kontrakt, som både Selena och Justin hade skrivit under. Men det fanns inget datum på det, så jag kunde inte veta när det var påskrivet, men Scooter hade fortfarande ingen anledning till att inte säga nej till att jag följde med. När jag kom tillbaka in i vårt hotellrum var det bara Justin där. Han var på väg emot mig, men jag stoppade honom. ”Hur kunde du?” Han förstod nog inte att papperet jag hade i handen, kunde bevisa att han hade ljugit för mig. ”Vad?” Jag gick fram till honom och gav han en flata. ”HUR?” Tårarna på mig började rinna, för jag orkade inte hålla dem inne mer. ”Förlåt…” ”Jag är så trött på dina förlåt, dem betyder inget för mig mer. Förstår du inte det, du bränner dina broar hela tiden, du har inga kvar. Jag älskar dig så det gör ont, det gör så jävla ont. Fattar du det? Förstår du vad du är för mig? Absolut inte samma sak som jag är för dig. En jävla trasa du kan kasta med hur du vill. Vet du en sak, jag vill inte gifta mig med dig, och jag vill absolut inte ha några fler barn med dig. När du kan bevisa att det är mig du vill leva med, och är villig att lämna den där jävla Selena bakom dig, kom till mig, gör mig lycklig, älska mig villkorslöst.” Jag bröt ihop, slog mig i golvet, men orkade inte bry mig. Han var på väg att hjälpa mig upp, men jag röt ifrån. ”TA INTE I MIG.”

Jag visste själv att det inte var bra för barnet att jag brusade upp på det där viset, men jag kunde inte kontrollera mig. Allt jag kände var hat, hat över att hon än en gång förstört allt. Jag var helt slut i min kropp, jag orkade inte stå emot min smärta som åt upp mig inifrån. Allt jag ville var att när Justin såg på mig, såg han den enda tjejen han ville leva sitt liv med. Jag låg kvar på golvet när han lämnade rummet, jag kunde höra hur han skrek på Scooter i rummet bredvid, men uppfattade inga ord. Så jag tyckte det var konstigt att han inte hade hört mitt samtal med Scooter. Jag reste mig sakta upp, och gick in i sovrummet. Mobilen och ett enda samtal bort, jag var tvungen.

Nu är satmaran inne i bilden igen. :P Haha, drama is the shit! ♥ Kommentera mycket nu, så kanske det kommer ett till idag. Och för all del, glöm inte bort Facebook sidan.

”Clar, vakna.” En röst jag inte trodde mig skulle höra tidigt på morgonen, eller ens överhuvudtaget så nära mig. ”Alessa?” Jag slog upp mina ögon, och en gestalt som var så lik min bästa vän hemma i Kanada. ”Jepp, sist jag kollade.” Jag hann inte svara innan en liten skitunge hoppade upp i sängen. ”Moster Clarissa. Vakna, lilla jag är här.” Drew hoppade upp och ned bredvid mig, det var nog det som fick mig att inse att dem faktiskt satt i min säng. ”Gud vad kul och se dig.” Jag satte mig upp och kramade om henne, vilket fick Drew att hoppa mer. ”Jag då, har du inte saknat mig?” Vi började skratta och så släppte vi varandra så jag kunde dra in honom i en kram. ”Klart jag har. Varje dag.” Han skrattade hysteriskt, när jag kittlade honom.

Jag hoppade in i duschen och gjorde mig klar, sedan jag gick ned till alla andra. Adriana och Drew var på baksidan och lekte hejvilt, och Alessa, Ryan och Justin satt tillsammans i vardagsrummet. ”Ryan, det var inte igår.” Han reste sig upp och drog in mig i en kram. ”Nej, det var ju inte det.” Vi släppte varandra och ett brett leende spreds sig på Justins läppar. Han var glad över att jag var glad, och ännu mer glad över att ha Ryan här. Alessa spanade på mig, vilket fick mig att börja skratta. ”Är du gravid?” Hon lät allvarlig, men när jag nickade löst mot henne spred sig även där ett leende på läpparna. ”Ja, det är jag.” Hon hoppade upp, hysterisk, och samtidigt hon gjorde det kollade jag på Justin och Ryan, som såg minst lika chockade ut som jag. Hon slog armarna om mig, och drog in mig i sin famn.

•

”Hur ska ert bröllop se ut, har du några fantasier?” Jen och Alessa satt med en varsin bröllops tidning i handen och bläddrade för fulla muggar, samtidigt som jag skrev en gästlista. Jag och Justin hade lovat varandra att det skulle bli ett litet bröllop, inget stort som media kunde skriva om i flera månader. ”Fantasier har jag gott om. En strand, vitt, och lugnt, med bara familj, och nära vänner.” Samtidigt som dem hade kollat omkring i tidningarna skrev dem ned olika idéer, som jag sedan skulle kolla igenom. ”Okej, då vet jag vad jag har att gå efter.” ”Jag har en liten fråga till er två.” Båda två släppte tidningarna och riktade sin uppmärksamhet mot mig. ”Jag undrar om ni två vill vara mina brudtärnor?” Båda två vände sig mot varandra och nickade hysteriskt på huvudet. ”Klart vi vill.” Svarade båda två i kör. ”Tack.”

”Du berättade för mig igår att det inte var et skämt om att du hade slagit Selena, varför gjorde du det?” Jen kom ihåg allt, även om hon var sjukt trött när jag sa det. ”För det första har hon tagit Justin från mig ett ex antal gånger, och för det andra så har hon kidnappat Adriana, och det tredje, hon kan dra åt helvete. Så det var inte mer än rätt åt henne.” Jag ryckte på axlarna, precis som att det inte vore en big deal. Jen kollade på mig med chockade ögon, medan Alessa nickade instämmande. Tror inte att hon heller har gillat Selena speciellt mycket. ”Okej, då är jag med. Hon förtjänade det säkert.” ”Det gjorde hon verkligen.” Nu var det Alessa som sa det, och jag kan inte mer än hålla med henne.

Vi planerade i flera timmar samtidigt som Ryan och Justin hade tagit barnen till parken. ”Är det någon annan som är hungrig eller?” Alessa rotade omkring i vårt kylskåp, och då menar jag verkligen rotade. ”Ja, det är jag. Men kan vi inte beställa en flottig pizza?” Jen kom med ett bra förslag. ”Det kan vi absolut göra.” Alessa ringde samtidigt som jag och Jen plockade undan alla papper och tidningar. Jag hade hittat klänningen, det hade varit en sådan, jag-måste-ha. ”Pizzan kommer om 20 minuter, jag tog två familjepizzor.” Vi dukade fram på köksbordet, och jag sms:ade Justin att dem skulle komma tillbaka. Det tog inte alls lång tid förrän dem var hemma, man kan alltid locka honom med pizza.

”Hur kommer vårt bröllop att se ut?” Justin hade försökt, ända sedan han och Ryan kom tillbaka, få mig att berätta hur vårt bröllop skulle bli, men jag hade vägrat hela tiden. Tillslut drog in han mig i sin famn och gjorde allt för att jag skulle yttra mig lite, hans ögon höll på att få mig att avslöja mig. ”Nej, sluta. Du kommer inte få veta något än, förrän jag kommit längre i planeringen.” Han suckade och kysste min panna. ”Okej, jag ger mig.” När Justin lämnade mig då vi hade flyttat hit kändes huset så fruktansvärt tomt och stort, men nu var det fullt, fullt av människor jag älskade. Det kändes nästan litet. ”Baby, jag kommer aldrig tröttna på att säga att jag älskar dig.” Han log och kysste mig. ”Jag kommer aldrig trötta på att höra det.”

Brudarna tjattrade så mycket med varandra, så jag tog med mig Ryan, Liam och Drew in i spelrummet. Liam och Drew satte sig vid tv-spelet, samtidigt som jag och Ryan började lira lite pingis mot varandra. ”Ge mig en chans va fan.” Ryan var helt galen för att jag spelade bättre än honom. ”Aldrig. Ska vi spela eller leka?” Han blev inte glad av min kommentar, han smashade iväg bollen så hårt att jag fick ett stort rött märke på ryggen. ”Är du inte klok?” Leken utbröt till blodigt allvar strax efter, och när vi äntligen gav upp var inte jag den enda som hade stora röda märken på kroppen. Vi slog oss ned på varsin sida av Liam och Drew, trötta i kroppen och mer intresserade på om dem någon gång i sina liv kunde slå oss i tv-spel. ”Går det bra?” Liam kollade snabbt på mig. ”Jodå, det gör det.” Eftersom att han börjar bli stor så kan jag inte hålla honom från detta rum mer. ”Du vet att du får gå in här när du vill. Du är stor nu.” Han sken upp som en sol, och gav mig en kram. ”Tack.”

”Hur känns det att snart bli pappa igen, plus att du ska gifta dig?” Jag och Ryan flyttade in oss i studion och jag klingade lite på gitarren. ”Det känns, det känns bra, riktigt bra faktiskt. Pusselbitarna börjar falla på plats.” Han log ett milt leende mot mig, ett broderligt. ”Det ska vara du och Clarissa. Jag har aldrig velat slå dig så mycket som dem gångerna du lämnade henne. Så du vet vad du har att vänta dig om du gör det igen.” Han var allvarlig, det kunde man på långa vägar höra i hans röst. ”Jag ska inte, jag har gjort det förut, och tro mig. När jag tänker tillbaka på det så vill jag slå mig själv.” Det kändes bra att ha Ryan vid min sida, han känner mig rakt igenom, och han säger vad han tycker. Det är det bästa med honom. ”Du då? Några fler barn?” Han har alltid sagt till mig att han vill ha en stor familj, precis som jag. ”Jag vill ha fler, Alessa är osäker. Men jag älskar henne oavsett vad.”

”Vad gör våra favorit tjejer då?” Jag slog mig ned bredvid Clarissa och drog in henne i min famn, mina händer placerade jag på hennes mage. Hennes doft är en speciell, och jag kan aldrig få nog av den. ”Vi pratar lite.” Clarissa drog sin hand på min arm, och jag ryckte till när hon kom åt ett av alla mina pingisbolls sår. ”Vad har du gjort?” Jag sneglade mot Ryan som hade minst lika många sår som jag. ”Vi spelade pingis.” Hon fnös åt mig. ”Bra sätt att spela pingis på. Var Liam och Drew med er?” Jag tänkte inte på det, att dem faktiskt satt en bit ifrån oss. Jag vet hur noga hon är när det kommer till Liam, att man inte slåss, eller gör saker man inte får göra. ”Förlåt.” Ryan kollade på oss, och såg minst lika skräckslagen ut som jag. ”Gör aldrig mer om det.” ”Ska inte, jag lovar.”

”Vi är här för att träffa Alexander Brady.” Både jag och Jen fick skriva våra namn på en lista och sedan släppte vakten in oss i besöksrummet, som inte alls såg ut som i drömmen. Det var ett stort fönster, så att vi inte såg ut, men jag visste att folk såg in, och att det även satt någon där, som skulle se till så att inget hände. Jen tog min hand och kollade medlidande på mig. ”Allt kommer gå bra.” Jag litade på henne, och jag visste att hon skulle ställa sig för mig, om han gjorde något mot mig. Dörren öppnades och en vakt kom in med Alexander i bojor på ryggen. Han visade inget täcker på vaken glädje eller ilska, men han ville nog gärna ta sig ur bojorna. ”Vad vill du?” Han tittade inte ens på Jen, precis som att jag var den enda i rummet. Jag tog ett djupt andetag, och tänkte absolut inte visa mig rädd, inte för honom i alla fall. ”Jag är här för att tala om för dig att Justin tänker adoptera Liam. Jag vill inte ha dig i mitt liv mer, du har förstört så det räcker.” Han ville avbryta mig hela tiden, men varje gång han var på väg höjde jag rösten så att han skulle förstå och låta mig prata till punkt. ”Glöm det. Han är min son.” Jag suckade bara åt honom. ”Nej, Alexander. Han är min, och jag bestämmer. Du har inget att säga till om. Dessutom är du dömd, och kommer inte få din vilja igenom.” Han reste sig upp, men Jen hann slå ned honom i stolen igen innan han hann göra något mot mig, och en vakt kom in i rummet. ”Sitter inte du still tar vi dig tillbaka till din cell.” Det var ord och inga visor från honom, vilket var skönt.

Alexander lugnade ned sig efter att vakten hade varit in och sagt åt honom en gång, det gick och prata med honom. ”Jag vill fråga dig en fråga.” Han ville inte ha ögonkontakt med mig, vilket irriterade mig en hel del. ”Jasså, det vill du?” Jen höll mig i handen hela tiden för att visa att hon fanns vid min sida. ”Varför våldtog du mig?” Han stelnade till, och kollade upp mot mig, men aldrig riktigt på mig. ”Det gjorde jag inte alls, du ville lika mycket som jag.” Jag skakade hysteriskt på huvudet, och jag kände mina tårar. ”Det ville jag inte..” ”Alla ville ha mig, inklusive du.” Jen strök mig över ryggen, men lät mig hela tiden prata, hon avbröt inte. ”Men varför var du inte med någon av dem då?  Varför var du tvungen att tvinga dig på mig?” Han reste sig ännu en gång, men istället för att närma sig mig, så gick han själv mot dörren, och knackade. ”Ta mig härifrån. Samtalet är avslutat.” Vakten gjorde som han sa, och förde bort honom. Vi fick sitta kvar ett tag efter att han gått, sedan fick vi eskort ut från byggnaden.

•

”Gästen får bestämma vad vi ska äta idag.” Justin tittade på Jen samtidigt som han bad henne välja mat. ”Kan vi inte beställa kina?” Det var längesedan vi hade gjort det, så hon kom med en bra idé. Tror till och med att Liam och Adriana skulle gilla det, med tanke på att det var deras favorit mat för ett tag sedan. ”Det låter bra, jag ringer och beställer lite olika sorter, så kan vi plocka lite.” Justin gick in i köket och Adriana kom ned studsande från sitt rum med flera dockor i händerna. ”Vill du leka med mig?” Hon tittade på Jen, som sedan sprack upp i ett leende. ”Självklart vill jag det. Kom.” Hon tog Adriana så gott det gick, i handen och satte sig ned på golvet, med alla dockorna. Jag passade på att gå ut till Justin i köket för att berätta för honom om besöket hos Alexander.

”Gick han bara ut?” Jag nickade och han höll om mig, han strök mig över ryggen och kysste min panna. ”Du behöver aldrig mer se honom nu, så slappna av.” Jag visste att allt Justin sa till mig var sant. Alexander skulle komma ut om ungefär ett år, eftersom han fick ett och ett halvt. ”Jag ska försöka.” Han kysste min en gång innan vi gick tillbaka in i vardagsrummet. ”Maten kommer om typ en kvart.” Jen kollade upp från havet av dockor och nickade. Jag och Justin satte oss ned i soffan och kollade på dem två när dem lekte. Adriana var lycklig, det lyste i hennes ögon, och det är jag glad över. ”Jag älskar dig.” En viskning, tyst som natten föll i mitt öra, men varje ord gav mig en ny mening med livet, jag hörde dem precis som att han skrek dem över jorden. ”Jag älskar dig med.”

”Liam, maten har kommit.” Han satt inne på sitt rum och byggde med ett modellflygplan, har ingen aning om hur det kommer se ut när han är klar, men känner jag honom rätt kommer alla delar sitta där dem ska. Han kom lunkandes från sitt rum och tog en tallrik, för att sedan ösa på lite av varje. Justin gjorde i ordning en tallrik åt Adriana och ställde den på bordet, och hon satte sig ned och började äta. Maten smakade hur bra som helst, och jag hade nog kunnat äta hur mycket som helst. Justin tittade på mig när jag tog en gång till. ”Jag äter för två.” Var det enda jag svarade på hans blick, han skrattade till. ”Du får äta hur mycket du vill.” Det är skönt när ens pojkvän säger så, då är det ett bevis på att man får se ut hur som helst också.

”Imorgon kommer en överraskning, tänkte att ni tjejer skulle börja planera ett bröllop.” Vi satt på altan, Justin och Jen med en varsin kaffekopp, och jag med te. ”Vad för överraskning? Och du vet att jag inte kan prova brudklänningar nu, jag har för mycket mage för det.” Jen skrattade till, vilket fick Justin att hänga på. ”Du får se imorgon. Det behöver du ju inte, det är ju över ett år kvar. Tänkte bara ni ville börja. Du har fria händer, bara du kommer till altaret när jag står där.” Ett leende lekte sig på hans läppar och han hann inte ens reagera innan jag pressade mina mot hans. ”Okej, ska bli intressant.” Jen satt tyst bredvid oss, lite för tyst för att vara henne. ”Du vet inte om att vi ska gifta oss?” Hon kollade mot mig, och nickade lite diskret på huvudet. ”Inte en susning.” Jag skrattade till. ”Men nu vet du, och du ska vara med och planera.”

När kvällen kom och både Liam och Adriana hade gått och lagt sig satt vi kvar upp en stund. Jen nickade till ett ex antal gånger, troligen trött efter flygningen eller så. ”Du får gå och lägga dig, det är ingen som tvingar dig att vara vaken heller.” Jag följde med henne upp till gästrummet och bäddade ordning i sängen. ”Tack, för att du är här. Verkligen. Jag har saknat dig som sjutton under alla år.” En tår slank ned för min kind, och jag kunde inte hejda den. ”Men självklart gumman. Jag har saknat dig med, men jag hår fått mig en hel del kul läsning om dig, saker jag vet du aldrig skulle göra. Typ slå Selena på nyår?” Hon lät frågande, men ändå väldigt säker på sin sak. ”Oops, det är sant, jag slog henne.” Jen började skratta, och det fanns inget stop på henne. ”Du måste förklara imorgon.” Jag nickade och så kramades vi en stund. ”God natt.”

”Hur mår du?” Justin drog ned mig i sin famn när jag kom tillbaka ned till honom. ”Jag mår bra, riktigt bra faktiskt.” Han la ned mig i soffan och la sig halvt över mig. ”Jag ser det, du glöder. Det var länge sedan jag såg dig så.” Han pressade sina läppar mot mina, och kysste mig passionerat. Kyssen övergick till hångel när hans tunga lätt masserade min. Inga ord behövde utbytas, vi förstod båda två vad vi ville. Han smekte min mage, och kysste mig ned mot halsen. ”Har jag sagt att jag är världens lyckligaste?” Han stirrade rakt in i mina ögon, rakt in i min själ. ”Nej, det har du inte. Men du får gärna säga det.” Han pressade sina läppar mot mina en gång till, men slutade allt för fort, men pussade min mage istället. ”Jag är världens lyckligaste, jag har en underbar familj, som snart kommer bli större. Och min flickvän blir snart min fru. I love you.”

På morgonen när jag vaknade kändes allt mycket bättre. Jag vet inte hur, men det kändes som att jag hade sovit bort alla bekymmer. Jag gick på toa, och virrade sedan in mig i morgonrocken. På vägen ned mötte jag en okänd människa i min trapp, personen i fråga höll på att dammsuga. Jag fattade ingenting, men jag tog mig heller inte tid att fråga vad den sysslade med. Justin stod i köket och gräddade vofflor när jag kom ned. ”Baby, vad är det för människor här?” Han vände sig om med gaffeln i handen. ”Jag tänker vi skulle få ett snyggt hem igen, och ingen av oss har ork till att göra det, så dem fick rusta upp det igen.” Han pussade mig på näsan. ”Mamma, mår du bra nu?” Liam kom in i köket och satte sig ned vid köksbordet. ”Jag behövde bara sova lite.” Han nickade och högg in på en voffla. Adriana kom in i köket, och gjorde precis som Liam.

Det var städare överallt i huset och jag hade ingen aning om vart jag skulle vara för att inte vara i vägen. Även om dem inte tyckte att jag var det, så var jag ändå tvungen att lyfta på fötterna när dem skulle damsuga mattan, eller resa mig ur soffan när dem skulle rätta till kuddarna. ”Justin, en vän till mig kommer hit idag.” Jag satte mig ned på en barstol i köket, och kollade när Justin plockade undan allt. ”Någon jag känner?” Han satte sig mitt emot mig. ”Nej, men du får chansen idag.” Han sträckte sig över bordet och kysste mig. ”Jag hoppar in i duschen. Du vet att du är världens bästa pojkvän? Som står ut med mig.” Jag var precis på väg ut från köket, men han tog tag i min hand och drog in mig i sin famn. ”Du är bäst, i hela världen. Jag älskar dig.”

När jag kom ut ur duschen klädde jag på mig, och gick ned igen. Alla som städat innan hade dragit, och huset såg kliniskt rent ut. Vilket jag verkligen var glad över. Justin visste hur han skulle få mig på lite bättre humör. Jag hörde röster från köket, en jag sällan hört, så jag förstod att hon hade kommit, och mycket riktigt, det stod en resväska i hallen. Hon fick syn på mig, och sprang emot mig. ”Clarissa, vad längesedan.” Hon kastade sig runt halsen på mig. ”Det kan man lugnt säga, Jen.” Jag kramade åt henne så mycket jag kunde, rädd att hon skulle försvinna. Justin stod fortfarande kvar på samma plats och skådade oss. ”Kanske ska presentera er två.” Justin skrattade till lite. ”Justin, detta är Jen – Jen, detta är Justin. Ni har träffat varandra en gång, i LA.” Jen skrattade lite. ”Jag minns, men frågan är om han gör.” Sa hon och pekade på Justin. ”Klart jag minns, men du hade en annan hårfärg då. Jag menar, vet inte många som haft en skrikrosa, och sedan en knallblå. Men jag gillar det”

Det var skönt att ha henne här, även om ingen av oss är samma människa som innan. Hon vet vem jag var när jag var yngre, och det är huvudsaken, hon vet vad som hände mellan mig och Alex. Hon och jag satt i studion och pratade lite, Justin tog med sig både Liam och Adriana ut. ”Så hur är allt med dig, du lät helt förstörd i telefonen.” Jag tog en klunk av min Coca Cola, och andades både in och ut flera gånger. ”Alexander har börjat hemsöka mig. Han sitter inne, men ändå finns han i mina drömmar. Jag vet inte vad jag ska göra, du är den enda i min närhet just nu som vet hur han var innan allt.” Hon knöt och spände båda sina händer så knogarna blev vita. ”Hur orkar han? Varför kan han inte bara inse att du är lycklig, och att Liam har det hur bra som helst här.” Hon var arg, väldigt arg faktiskt. Och det kan jag verkligen förstå, för hon kände Alexander, det var alltid vi tre.

”Jag följer med dig när du besöker honom. Jag vill inte att du går dit själv, och så vitt jag vet, vill du inte ha med Justin heller.” Jag kunde inte vara mer tacksam. ”Det vore snällt. Jag är livrädd att han ska göra mig illa.” Jag hade berättat drömmen jag hade för henne, och bara av den ville hon bokstavligen döda honom. ”Du ska inte behöva vara rädd. Men jag förstår att du vill ha detta avklarat.” Hon bytte helt och hållet ämne för en stund. ”När jag hade träffat er i LA såg du riktigt lycklig ut. Och tro mig eller ej, men jag köpte faktiskt Justins julalbum, erkänn en av låtarna var till dig?” Hon log, ett leende som spred värme och kärlek. ”Ja, så vitt jag själv vet i alla fall. All I Want is you, den är skriven till mig.” Hon fortsatte med sitt leende, för att sedan går ut från studion. ”Jag tyckte jag hörde Liam, hur gammal är han nu?” jag var tvungen att tänka efter en kort sekund. ”Han fyller 9 om någon vecka.” jag ropade på honom, och i samma veva som han kom, kom även Adriana, och dem två har inte träffat varandra än. ”Jen?” Liam kom ihåg henne, troligen för hennes hårfärg. ”Du minns mig.” Han skrattade och kramade om henne. ”Klart, men du hade rosa hår sist.”

Adriana drog sig mot mig, och blev blyg, vilket aldrig har hänt förut. Justin stod i dörröppningen med en stor godispåse i handen. ”Hon är inte farlig, jag lovar.” Adriana höll i mig hårt, men Jen gav sig inte. Hon satte sig ned på golvet, så att hon kom i samma höjd som Adriana, och så sträckte hon ut armarna mot henne. ”Mamma följ med.” Hon drog mig i handen. När Adriana väl satt i hennes knä gillade hon Jen. Hon höll på med hennes hår, och snurrade det åt alla olika håll. ”Mamma, kan jag få färga mitt hår blått?” Justin började hosta, troligen för att han satt en godis i halsen, och jag började skratta tillsammans med Jen. ”Vad tror du mormor och farmor skulle säga då?” Hon skakade bara på huvudet och himlade med ögonen. ”Jag tycker ditt hår är jätte fint i alla fall.” När hon väl började prata med Jen, verkade det inte gå att skilja dem åt, vilket kan vara ganska bra då Jen ska stanna några dagar.

Hon tog med sig både Liam och Adriana ut på gården, så skulle jag och Justin fixa fika tillsammans. ”Jag blev förvånad när hon ringde på dörren. Hur kommer det sig att du just ringde henne?” Justin stod och höll på med kaffet, och jag med saften. ”För att hon kände Alexander, jag ville ha någon att prata med honom om, och jag kunde inte komma på någon annan. Hoppas det är okej?” Han slingrade sina armar runt mig, och lät sitt huvud vila på min axel. ”Självklart gumman. Jag hindrar dig inte till något.” Han kysste mig på halsen och återgick till att plocka fram massa kakor och bullar. Fråga mig inte varför vi har sådant hemma, ingen äter det mer än Adriana, Liam tycker inte om det då han hellre äter glass. Justin tog brickan och vi gick tillsammans ut. Både Liam och Adriana brottades med Jen på gräset, och det var kul att se att dem kom så bra överens med varandra. ”Kommer ni?” Alla tre kom springandes och satte sig ned vid bordet. ”Jag vill sitta bredvid Jen.” Adriana blev sur för att Liam hann sätta sig bredvid henne. Så Jen var snäll och satte sig i mitten, så slapp dem bråka. Samtalen flöt på, och det var absolut inte pinsamt, för att vi inte träffat varandra på ett tag. Vi var bara tvungna att ta igen all tid vi hade missat.

”Varför dricker inte du kaffe? Minns jag rätt var du den som började pimpla det redan när vi var 13, och du gav inte upp fören du var så speedad, att ingen orkade med dig.” Justin kollade på henne, och började skratta. ”Okej, och så skulle du vara tyst nu.” Jen skrattade med honom. ”Om du bara visste så många historier jag skulle kunna dra om dig.” Nu var saken inte rolig mer, för jag vet att hon har mycket på mig. ”Nej, men varför dricker du inte kaffe?” Adriana snappade upp det hon sa och tittade på henne. ”Hon har min lillebror i magen.” Jen sken upp i ett vackert leende, hon var alltid den vackra av oss två när vi var yngre, den alla killarna ville vara med. ”Grattis får man väl säga.”

Förlåt att det inte kom upp något kapitel igår. Jag hade absolut ingen skrivlust, och då vill jag inte tvinga fram det. :O hoppas ni förstår.

Det kommer kanske ett kapitel idag, men det blir inte förrän på eftermiddagen, ska iväg på 90 års kalas om några minuter. Jag ska göra allt för att skriva klart ett kapitel när jag kommer hem. Plus att jag ska ta mig i kragen imorgon och skriva hela dagen. :)

Kallsvettig och livrädd satte jag mig upp i sängen, tårarna rann på mig och jag hyperventilerade. ”JUSTIN.” Det var det enda jag kunde skrika. Jag slet bort täcket från min kropp och kollade på min mage, allt var som det skulle, tror jag. Allt kändes så fruktansvärt upp och ned, jag hade ingen aning om vad det var som hade fått mig såhär, varför jag helt plötsligt drömde mardrömmar om Alexander. ”Gumman, vad i helskotta är det som har hänt?” Han satte sig i sängen och drog in mig i sin famn, han vaggade mig fram och tillbaka. ”Mardröm.” Var det enda jag kunde svara, men jag kände på hans kroppsspråk att det inte var första gången han fick uppleva detta. Han slappnade av, precis som att han var van. ”Jag finns här. Du måste på något sätt kunna ventilera dig till någon. Du har så sjukt mycket inom dig. Gumman, det gör ont i mig att se dig såhär. Jag känner mig så hjälplös.” Allt han sa hörde jag, men jag visste inte vad jag skulle säga, med tanke på att det han sa var sant, även om jag själv inte ville inse det.

När allt hade lagt sig och jag hade kommit tillbaka ned på jorden igen kunde jag berätta för Justin vad det var jag hade drömt. Han satt helt tyst, och bara lyssnade på mig, precis vad jag behövde. Jag trodde att han skulle säga att allt det där skulle hända i verkliga livet, jag trodde han skulle säga ’vad var det jag sa’, men han satt bara där. ”Jag är rädd.” Han satt lutad mot sänggaveln, med mig mellan sina ben, och han höll ett stadigt tag om min mage, precis som att han aldrig ville släppa mig. ”Du behöver inte vara det. Jag finns vid din sida, jag kommer göra allt för att han inte ska komma i din närhet igen. Aldrig, någonsin.” Jag visste att jag kunde lita på hans ord, men hur skulle han som människa kunna klara av det. Alexander är så mycket större än honom, så han skulle utan problem kunna flytta på Justin för att komma åt mig. ”Jag vet.” Han strök mig över kinden, så tårarna försvann.

•

På eftermiddagen när allt hade lagt sig rejält gick jag ut på altanen och satte mig med en filt runt kroppen. Mobilen hade jag tagit med mig, jag visste vem jag skulle ringa. Direkt jag hörde rösten som jag inte hört på ett tag började jag gråta igen. ”Men lilla gumman, vad är det som har hänt?” Det var så underbart att höra människan prata. Oftast fick personen mig att tänka på annat, men denna gång gick det inte. ”Allt, allt bara rinner mellan mina fingrar, och jag kan inte hindra det…” Jag hann inte ens prata klart. ”Vill du att jag ska komma?” Jag nickade, glömde helt bort att den inte kunde se mig. ”Ja, om du kan och vill. Du är så varmt välkommer.” Vi pratade ett tag, om allt. När vi hade lagt på satt jag kvar där ute ett tag, i hopp om att få rensa mina tankar, men tror inte det funkade så speciellt mycket. Vad skulle jag behöva göra för att få Alexander ut ur mitt liv, och mina drömmar?

”Ska vi beställa pizza, och mysa framför tv:n?” Jag såg och hörde hur Justin och Liam satt ihop kurade i soffan, och hur Adriana lekte på golvet med sina dockor. Vårt hem höll sakta men säkert på att falla, likt ett korthus. Jag vet inte när någon städade det sist, eller när vi hade riktigt fint hemma. Det kändes hela tiden som att mina axlar fick mer och mer saker på sig, och jag höll på att bryta ryggen av all tyngd. Justin hann inte med något då han ganska ofta fick hålla om mig, och försöka få mig att förstå massa saker. Många kanske tycker att jag är elak mot Justin, att jag utan anledning kastade ringen på honom, på nyår, vilket by the way skapade stora rubriker dagen efter i tidningen tillsammans med Selenas smäll hon fick. Jag har mina anledningar till allt jag gör, visst kanske det var elakt att göra det när alla andra människor såg på, men jag tänkte inte så långt. Adriana studsade upp från golvet. ”Jag vill ha hawaii.” Hon har absolut inte fått sin pizzasmak från mig. ”Då blir det en sådan till damen, vad vill du ha då?” Justin vände sig om mot Liam, men han vände sig för långt så våra blickar möttes. ”Jag vill ha en med salami på.” Liam svarade honom, och struntade helt i om Justin inte kollade på honom.

Jag gick upp till sovrummet, precis som att någon hade kört över mig. Jag behövde tid för mig själv, jag ville inte att Justin skulle se mig som mest sårbar, jag ville inte att han skulle lägga all sin vakna tid på mig. Det fanns två andra som behövde honom mer än mig, så jag ville att han skulle vara med dem istället. Han skulle heller inte tycka synd om mig, allt är egentligen mitt eget fel från början. Hade jag kunna gett Justin allt han ville ha, skulle han inte ha varit tvungen att gå till Selena. Justin gjorde det jag fruktade, han kom efter mig. Jag kände hur sängen sjönk ned och hur han strök mig över ryggen, men jag försökte skaka av mig hans hand, jag ville inte ha hans medlidande. ”Baby, hur är det med dig?” Han slutade stryka mig på ryggen, men satt fortfarande kvar. ”Jag vet inte vad det är med mig.” Tårarna rann igen, varför hade jag helt plötsligt blivit så känslig för allt? ”Vill du att jag ska gå?” Jag visste att svaret jag skulle ge honom skulle få honom ledsen och sårad, men jag behövde tiden för mig själv ett tag. ”Liam och Adriana behöver dig mer än vad jag gör just nu. Förlåt.” Jag tittade upp på honom och en tår rann längs hans kind. ”Gråt inte snälla. Jag behöver bara reda ut mina tankar om allt. Och det gör jag nog bäst i min ensamhet. Jag kommer ned sen.” Jag kysste honom, samtidigt som vi båda grät. Precis som att det var sista gången vi skulle se varandra.

Att se tjejen man älskar så liten, det är det värsta jag varit med om. Det finns inget jag kan göra, hon kan bara reda ut allt detta själv, men ändå försöker jag. Hon hade rätt, Liam och Adriana behöver mig mer än vad hon gör, dem har ingen aning om vad som spökar i Clarissas huvud, vilket jag egentligen inte heller gjorde, men jag hade mina aningar. ”Vart är mamma?” Adriana är liten, och att det finns så sjukt mycket tankar och funderingar i henne trodde jag inte var möjligt, och hon är precis som sin mamma, vill gärna hålla sig för sig själv när hon är ledsen, förutom om hon gjort sig illa, då kryper hon gärna upp i knä på en. ”Hon sover.” Liam kollade på mig precis som att jag ljög. ”Är något fel på henne?” Vad svarar man där då? Jag satte mig ned bredvid Liam. ”Hon behöver bara vila några timmar, hon sov inget inatt.” Han skakade på huvudet och vände tillbaka blicken till tv:n. jag gick ut i köket och beställde pizza, precis som jag hade lovat barnen, mina två liv.

”Barn, pizzan är här.” Jag gick ut med kartongerna till vardagsrummet, då jag faktiskt lovade dem att vi skulle mysa framför tv:n. Dricka och bestick hade jag redan lagt fram, och dem kom springandes från två olika håll, Adriana från sitt rum, och Liam från sitt. ”Ska inte mamma äta?” Liam var fortfarande orolig för henne, vilket jag förstår att han var. Jag hade samma känsla i min kropp, som han troligen hade i sin. ”Nej, jag låter henne sova, hon har en pizza i ugnen om hon vill ha den sedan.” Han högg in på sin utan några fler funderingar, samtidigt som Adriana redan hade dragit i sig en stor bit. ”Coca Cola eller Fanta?” Adriana pekade. ”Gul.” Hon är så rolig. Och Liam ville ha Coca Cola. Vi åt alla tre under tystnad, och det dem inte visste var att jag hade en stor godispåse till efterrätt, så dem skulle troligen bli vilda som djur när jag låtit dem äta sig proppmätta. Mer godis till mig, elakt jag vet.

Jag plockade undan allt från bordet och städade verkligen undan det, och inte bara la det i köket. Adriana hade återgått till att leka med sina dockor, jag tycker att hon är duktigt som sjutton på att leka själv. Det är inte många barn som klarar av det. Men hon gör det, och det är jag glad över. Vi satte i en av alla våra Disney filmer, och Adriana satte sig ned i soffan igen, hon la sig ned på min högra sida, och Liam på min vänstra. Det var riktigt mysigt, men ändå kunde jag inte låta bli att tänka på Clar. Både Adriana och Liam somnade i soffan till den tredje filmen, vilket jag kunde förstå då dem ätit både pizza och hur mycket godis som helst, plus att klockan var runt 9 på kvällen. Jag bar in Liam till sig, och tog med mig Adriana upp för att lägga henne i sin säng. När jag kom in i vårt sovrum låg Clar fortfarande och sov, men bredvid henne låg det fullt med massa gamla bilder. Bilder på oss alla, hon och jag såg verkligen lyckliga ut. Liam var glad, och Adriana var liten. Frågan var bara, vad som rörde sig i hennes huvud.

Många av er trodde det var en dröm, och ni hade rätt. :) Nu är frågan, vem har hon ringt?

”Nej, jag låter dig inte träffa honom. Över min döda kropp.” Han satte sig tvärsäkert upp i sängen och började vifta med armarna hit och dit. ”Då gör jag det när du gör något annat, antingen låter du mig, eller så gör jag det utan att du vet om det. Han måste få veta detta, sluta fjanta nu. Han sitter bakom galler. Han kan inte göra något.” Det var precis som att han inte lyssnade på vad jag sa, han himlade med ögonen och la sig ned igen, men med ryggen mot mig. Jag orkar inte bråka med honom mer, allt jag gör eller säger blir fel, eller så tar han det fel. Jag vet inte vad jag ska göra för att han ska förstå att saker och ting inte alltid kan gå som han vill. ”Nu beter du dig som en 5 åring som inte fått sitt lördagsgodis.” Han reagerade över mitt påhopp och vände sig mot mig igen. ”Förstår inte du att jag inte vill att något ska hända dig? Bara tanken av att du ska träffa honom ger mig rysningar.” ”Sluta nu. Det räcker, jag vill inte höra mer. Jag är stor nog och kan ta vara på mig själv, du behöver inte oroa dig varje gång jag ska göra något.” Jag reste mig upp ur sängen och gick in på toaletten. ”Baby, kom tillbaka. Jag lovar att jag inte ska säga så mer.” Jag gjorde det jag skulle och gick tillbaka. ”Du måste lita på mig, precis som jag litar på dig.” Han fick inte svara för jag pressade mina läppar hårt mot hans.

Jag låg vaken i några timmar, visst ville jag inget annat än att Justin skulle se Liam som sin egen son, men om det var något att bråka över vet jag inte. Jag vet att han skulle be Liam byta efternamn, det var vad allt handlade om, Justin ville inte att han skulle känna sig utanför. Jag måste få ett slut med Alex, jag vill att han ska veta detta, även om han kanske inte bryr så vill jag att det ska finnas i hans skalle, att någon annan faktiskt gör det. Klockan på nattduksbordet visade 04.23, och jag kunde inte sova, det gick bara inte, hur mycket jag än vände och vred på mig. Jag valde att kliva upp, istället för att ligga där och kanske till och med väcka Justin av mitt vridande. Jag var så sjukt sugen på kaffe, så jag gjorde i ordning lite. Jag dricker inte alls kaffe som jag brukar göra, just för att jag har det lilla barnet i magen. Posten från dagen före låg på bordet orörd, så jag gick igenom den lite lätt. Massa brev till Justin, som vanligt. Alla hans fans är så gulliga, och vår brevlåda är full. Sedan var det bara reklam, och massa olika räkningar. Min, Justin och Liams mobilräkning låg där, och jag öppnade Justins först, som alltid är på mest, vilket den troligen var denna månad också, 1300 dollar. Liams låg på mer än min, och det förstår jag absolut inte.

”Gumman, hur länge har du varit vaken?” Justin kom ned när klockan var strax efter 6, och han såg absolut inte speciellt pigg ut. ”Har inte sovit något. Jag gick upp vid typ halv 5.” Han spärrade upp sina trötta ögon på mig. ”Varför har du inte sovit?” Jag stod vid diskbänken och bredde mig en macka, så han kom fram till mig och kysste min kind. ”Jag kunde inte, låg och tänkte på vårt tjafs.” Han placerade sina händer på mina kinder, och kollade mig djupt i ögonen, precis som att han såg vad jag tänkte, och min själ. ”Förlåt. Det var inte meningen.” Jag såg att han menade det, och att han verkligen var ledsen. ”Kan vi inte bara sluta bråka över allt. Snälla, jag orkar inte mer. Jag vill leva mitt liv med dig, jag vill vara lycklig, och det är jag inte när vi bråkar..” Han avbröt mig genom sina läppar, han fick mig till och med att skjuta undan smörgåsen jag så gärna ville ha, men det fanns något jag ville ha mer, honom. Han kysste mig intensivt och lät sina händer vandra över min kropp, precis som att det vore första gången han gjorde det. Han vände oss om och jag började backa mot köksön jag visste fanns bakom mig någonstans, och när jag nådde den lyfte han upp mig, men fortsatte massera mina läppar.

I köket hände det, spännande och nytt. Både Adriana och Liam hade kunnat komma på oss, men det brydde vi oss inte om i stundens hetta. Allt var så speciellt, och tillsammans tog vi allt till en ny nivå. När han tar på mig i vanliga fall är det precis som att jag vore av glas, att han skulle vara rädd att jag skulle gå sönder, men under en sexakt är det precis som att jag är odödlig. Han använder sina muskler på ett annat sätt, men han visar klart och tydligt att det är han som bestämmer. Vilket jag älskar, är han arg vill jag att han tar ut det på mig. Jag vill vara i underläge. När vi båda hade kommit till rätta kysste han mig på halsen och vidare upp över kinden för att tillslut komma till mina läppar. ”Jag älskar dig, så fruktansvärt mycket.” Viskningar mot mina läppar är det underbaraste jag vet, det kittlas långt ned i magen. ”Jag älskar dig mer. Mycket mer.”

Adriana kom upp före Liam. ”Mamma, jag är hungrig.” Hon lät helt nere, precis som att hon aldrig brukar få mat. Hon satte sig ned vid köksbordet, och jag plockade fram frukost åt både henne och Liam, då jag var tvungen att väcka honom, för han skulle plugga lite. Mrs. Smith skulle komma strax efter 10, och Liam hade inte ens klivit upp när klockan var halv, så han hade allt brottom. ”Liam, gubben. Dags att kliva upp, om du ska hinna göra dig klar.” Han vände och vred på sig ett bra tag innan han klev upp. Trött som en zombie gick han in på toan, men kom ut mycket piggare, och med kläder på sig. Frukosten stod redan serverad och klar på bordet, så han och Adriana kunde äta. Justin satt ned mitt emot Adriana när vi kom ned, så Liam satte sig bredvid henne, och jag bredvid Justin. Jag hann inte få i mig något av min smörgås tidigare, så jag bredde mig en då istället.

Eftersom Liam behöver lugn och ro runt om sig när han pluggar tillsammans med Mrs. Smith så har vi fixat en liten del i Justins spelrum, som han föresten aldrig är i längre, där Liam och hon kan sitta tillsammans. Det är skönt att ha honom hemma, ingen kan göra honom illa, men samtidigt får han inga vänner, han har fortfarande Tom som bor på samma gata som oss, men sen då? Jag tycker synd om honom, jag var så självisk när jag blev tillsammans med Justin, och valde att flytta ihop med honom, allt hade varit så mycket enklare om vi hade bott kvar i Stratford, det hade till och med varit ännu enklare om jag aldrig flyttat från LA. Visst, jag hade aldrig träffat Justin då, och jag hade definitivt inte haft Adriana, vilket jag är hur glad som helst över. Jag älskar henne, och jag älskar Justin, det är absolut inte det. Men allt med Liam är så komplicerat. Jeremy har sagt till mig att det är helt okej om Liam vill komma och bo tillsammans med honom, Jazzy och Jaxon. Men mitt svar har varit blankt nej hela tiden. Jag vill inte lämna bort honom, jag vill inte att han ska tro att jag inte vill ha honom, precis som att jag väljer den andra delen av denna familj, att jag väljer det jag och Justin har tillsammans.

”Baby, du ser helt förstörd ut, vad är det?” Justin kom och satte sig i soffan tillsammans med mig. Mina ögon orkade inte hålla sig uppe mer, och alla tankar hade gjort mig tårögd. ”Jag är bara trött.” En halv lögn är väl inget fel? Han drog in mig i sin famn och kysste mig på hjässan. ”Vill du, får du gå och lägga dig. Jag sköter allt.” Jag älskar honom för den han är, och för dem små sakerna han gör för mig. Jag vred mig mot honom och pressade mina läppar mot hans. ”Jag älskar dig. Glöm aldrig det.” Han nickade och drog sin näsa mot min. ”Och jag dig.” Jag gick upp och la mig, vilket var fruktansvärt skönt. Jag måste ha somnat på en gång då jag somnade, för jag minns knappt att jag la ned huvudet på kudden.

”Är du dum i huvudet? Tror du på fullaste allvar att jag tänker gå med på att låta Justin fucking Bieber adoptera min son? När jag kommer ut här ifrån kommer jag leta upp dig det första jag gör, och jag kommer slå dig sönder och samman.” Alexanders ögon var kolsvarta, han skrek åt mig och ilskan steg i honom. Det enda som fanns mellan honom var mig och ett bord, det vill säga ingenting. Jag kunde inte förmå mig att svara honom, jag visste inte vad jag ska skulle säga. Han hade gjort klart och tydligt för mig att Justin inte skulle få chansen att leva ett långt och lyckligt liv tillsammans med mig. Alexander reste sig upp och kom runt på min sida, för att sedan lyfta upp mig och pressa mig mot väggen med handen runt halsen. Luften i mina lungor tog slut, och ingen polis eller vakt kom in i rummet för att stoppa det som var på väg att hända. Han slog ned mig på golvet och sparkade mig i magen.

Vad tror ni händer?

Jag vet inte när nästa kommer, har lite att stå i idag. Kanske ikväll, eller så kommer det imorgon! =)

”Vill ni veta könet?” Både jag och Justin tittade på varandra. ”Nej, vi vill ha en överraskning.” Justin fattade tag i min hand och kollade på skärmen som visade vår lilla bebis. Isabell som tidigare hjälpt mig, tänker fortsätta göra det, och hon är helt underbar. Jag gillar henne, och trivs i hennes sällskap. Vi fick se bebisen första gången den 14 februari, min födelsedag. Men vi ska inte fira den, i alla fall inte som vi brukar göra.  Min mage hade växt, absolut, men den skulle allt ta och bli lite större, det visste jag redan, med tanke på att jag hade en lång väg att vandra med barnet i magen. Jag var bara i månad två, så än var det en bit kvar. ”Jag får säga gratulerar i alla fall. Och så syns vi igen om några månader.” Hon skakade hand med oss båda och vi lämnade sedan kliniken.

”Kan du förstå att vi ska få tillökning i familjen? Och att ingen vet om det.” Jag skrattade till när jag hörde mig själv säga det sista. Inte ens min mamma vet, och hon är alltid den som funnits där för mig. Jag känner mig elak faktiskt, men hon ska få veta. ”Det känns lite konstigt, men jag ser fram emot det, jag ser fram emot att få en stor familj tillsammans med dig. Speciellt att få kalla dig min fru.” Han tog min hand, och vi gick tillsammans till bilen. ”Det ser jag också fram emot.” Han kysste min handrygg och öppnade bildörren till mig. ”Ville du följa med till studion eller?” ”Jag vill följa med. Mamma skulle ta med barnen till ett lekland, så dem är nog inte hemma fören ikväll.” Justin styrde bilen mot studion, jag tror till och med att han skulle kunna köra den vägen med förbundna ögon.

•

”Ta den sista versen en gång till.” Scooter dirigerade hejvilt inne i studion, och jag satt snällt som ett lamm i soffan och lyssnade till tonerna av min underbara pojkvän. Jag halvlåg med slutna ögon, och bara lyssnade, det enda som egentligen störde mig var när Scooter stoppade honom och bad han göra om. Jag tyckte allt lät hur bra som helst redan från början, men det var det ingen som brydde sig i. När han kom ut från båset satte han sig ned bredvid mig, gav mig en puss på kinden och placerade sitt huvud på min axel. ”Du var jätte duktigt.” Han kollade upp och log med hela ansiktet. ”Tack.” Sedan pressade han sina läppar mot mina. ”Justin, du är inte klar. Kom igen nu, vi måste bli klara idag.” Jag såg hur han himlade med ögonen, men gav mig en sista kyss innan han reste sig upp, tog en klunk vatten och gick in och tog på sig hörlurarna igen.

Två timmar senare och Justin som kastade sig i soffan där jag fortfarande satt. Han var helt slut i benen och Scooter fortsatte köra med honom. ”Vi släpper skivan om en vecka. Då drar allt igång. Turnén börjar i slutet på april.” En nickning var allt Justin orkade med. Jag pussade honom i pannan och han reste sig upp för att ta med mig hem. Scooter kollade allvarligt på mig, och sedan min mage. ”Är du..” Han svalde. ”Gravid?” Justin tvärstannade innan dörren och vände sig om. Med en allvarlig blick kollade han på mig. ”Ja, det är jag.” Scooter kollade skeptiskt på mig, och vidare mot Justin. ”Är det så smart?” Jag visste att jag var tvungen att reagera innan Justin, men jag hann inte. ”Vadå smart? Vi vill ha fler barn.” Scooter vände blicken mot Justin helt, men sa inget. ”Hah?” ”Ja, men nu när du ska ut på turné i flera månader.” Justin skakade på huvudet. ”Ja, och? Hon ska med, tillsammans med Liam och Adriana, Liam har en privatlärare.” Scooter blev mildare. ”Okej, men då är det ju lugnt.” Vi pratade lite mer om det där, och åkte sedan hem.

”Vi kanske ska berätta för din och min mamma? Så slipper vi påhopp, som vi fick från Scooter?” När vi kom hem ställde sig Justin vid spisen, och lagade mat åt oss båda, kycklinggryta och ris. Det luktade verkligen gott. ”Vi kan väl bjuda dem på mat? För känner jag dig rätt har du gjort för en hel armé.” Han skrattade till, och vände sig mot mig. ”Haha, nu var ju du kul. Men ah, ringer du?” Jag hoppade ned från köksön, och gick för att hämta min mobil. Ringde Pattie först. ”Hej gumman, hur är det?” Hon är så komisk när hon svarar. ”Jag mår bra. Anledningen till att jag ringer är för att Justin lagat för mycket mat, igen. Vill du komma över?” Hon skrattade till. ”Jag kommer.” Ett lätt avslutat samtal. Mamma var lite värre att övertala. Då hon ville ha kvar både Liam och Adriana lite längre, men tillslut lyckades jag.

•

”Finns det någon anledning till att vi är här, eller var det av ren vänlighet?” Mamma går det aldrig att lura, jag vet inte varför, men hon har väl på känn när saker och ting händer. Både Liam och Adriana hade gått från bordet, så det var ingen chans att dem skulle höra oss. ”Finns en anledning.” Pattie och Justin vände sig från diskbänken mot mig och mamma som satt kvar vid köksbordet. Jag reste mig upp, och drog upp min tröja, för att slippa berätta det själv, så gjorde min mage det. Mamma drog efter andan och Pattie sprack upp i ett leende, samt kastade sig kring halsen på Justin. Han skrattade samtidigt som Pattie kramade om mig. Mamma satt fortfarande likadant vid bordet. ”Ska vi ha samma diskussion en gång till? Mamma, jag ska gifta mig, och jag har ett barn i magen. Snälla, bli glad för min skull.” Hon reste sig upp. ”Men självklart är jag glad för din skull. Jag är glad för båda, jag älskar dig. Och kommer älska detta barn minst lika mycket.” Hon kramade om mig, och några tårar längst min kind.

Mamma och Pattie hade lämnat oss, och det var egentligen tid för Adriana att gå och lägga sig, men vi ville berätta för både henne och Liam att dem ska få en lillasyster eller en lillebror. ”Liam kan du komma hit en stund?” Han var inne i sitt rum, men eftersom att han har sitt rum på nedervåningen nu, så hör han oss mycket lättare. ”Kommer.” Adriana satt i Justins knä, och hon satte på sig sin pyjamas, när Liam kom. ”Det finns något vi vill berätta för er två.” Började Justin. Kanske inte det smartaste sättet att börja, men han gjorde det i alla fall. Liam såg inte speciellt glad ut. ”Ska ni flytta isär?” En skärrad blick från Liam var det enda jag fick, och det reagerade Adriana över. ”Mamma, pappa, ska ni?” Justin hann inte avbryta hennes bana att glida in på. ”Nej, nej. Inget sådant. Detta är något bra.” Liam kollade skeptiskt på Justin. ”Jaha, vadå?” Jag tog Justins hand, och flätade våra fingrar samman. ”Ni ska få ett syskon.” Adriana hann nog inte ens höra klart meningen innan hon flög upp från Justin och gjorde någon såkallad segerdans. ”Lillebror?” Liam blev lika glad som Adriana, men visade det inte lika mycket som hon. ”Det vet vi inte, det blir en överraskning.”

”Jag har länge gått och funderat på detta. Men nu är det upp till dig, och Liam.” Jag och Justin hade gått och lagt oss, så jag låg med huvudet på hans bröstkorg och kände hur hans hjärta slog. ”Vadå?” Jag hade ingen aning om vad han skulle säga, eller över huvud taget ta upp. Något som rörde både mig och Liam. ”Jag vill adoptera Liam. Jag vill inte att han ska känna sig utanför, och jag älskar honom precis som att han vore min egen.” Han lät helt lugn, strök mig över ryggen, och han menade varje litet ord han sa. ”Menar du det?” Jag kände hur han nickade, men han sa inget. ”Har jag sagt att jag älskar dig?” Han skrattade till. ”Ja, men säg det igen.” Jag vände mitt huvud mot honom. ”Jag älskar dig.” Han strök mig över kinden och kysste mig. ”Jag måste prata med Alexander om detta. Och det gör jag helst själv.” Blicken Justin precis gav mig, speglade rädsla.

Idétorka så in i helvete. =/ Usch, inge kul alls.Hope u like it, anyway!

Ni har blivit lite dåliga på att kommentera. =/

Precis när Justin klev av scenen och var på väg fram till mig ropade Scooter på honom, så han vek av och gick till honom istället. Jag lät dem prata lite, för jag såg Adriana komma emot mig i full fart. Hon var själv, så jag blev orolig. ”Vad gör du här gumman? Vart är Pattie och Jeremy?” Hon kramade om mig. ”Dem står kvar, men jag ville till dig. Så jag gick.” Jag tog henne i handen och gick bort till dem, då jag antog att Adriana inte sa att hon gick. ”Där är du ju.” Pattie satte sig ned i hennes höjd, och kollade på henne. ”Du får inte försvinna från farmor på det där sättet.” Adriana kollade ledsamt på Pattie. ”Förlåt. Jag tänkte inte.” Jag tog inte diskussionen med henne då Pattie redan hade gjort det. Tyckte inte hon behövde höra det mer, eller få mer skäll.

Jag hade på mig en svart klänning, ganska tunn, med ett par skyhöga klackar till. Flera gånger under dagen hade Justin frågat om jag inte skulle frysa, men sanningen var den att med honom i min närhet skulle jag aldrig frysa. När jag stod med Jeremy och Pattie kände jag helt plötsligt två armar om min midja, och någon som kysste mig i nacken. ”Vad du var duktig.” Jag vred mitt huvud, och kysste honom. Adriana gjorde kräkljud, så vi alla började skratta. Justin stod fortfarande med armarna om mig, men pratade med sin pappa. Han strök mig diskret över magen, och kysste mig ibland på halsen. Han får mig att må bra, han får mig att känna mig lycklig, på ett sätt jag aldrig tidigare känt.

”Justin..” Det var egentligen allt jag behövde höra för att förstå att Selena aldrig skulle ge sig. Kunde hon inte bara låta mig och min familj vara. Jag kände hur Justin stelnade till, vilket fick mig att rysa. ”Lugna ned dig nu, snälla.” Han kunde inte begära det av mig. Hur skulle jag kunna hålla mig lugn, hon har gjort allt för att förstöra. Jag slet mig ur hans grepp och vände mig om för att kolla på henne, hennes blick sa mig inget, hon visade ingen ånger eller något. ”Vad gör du här?” Hon kollade på mig precis som att hon egentligen inte såg mig, som att jag var genomskinlig, och så vände hon tillbaka blicken på Justin. ”Svara mig.” Folk runt om började tystna och kollade förskräckt på oss, eller på mig. ”Jag hälsar på min vän.” Jag gick sakta fram mot henne, och jag såg på henne att hon ryggade tillbaka. ”Du har inga vänner här.” Jag stod så pass nära henne att jag kunde viska. Hon kollade på mig med svarta ögon. ”Du vet att jag kan ta tillbaka honom när jag vill, det har hänt förut.” Allt försvann runt mig, det fanns inget som kunde stoppa mig. Jag backade, precis som att jag skulle gå och lämna henne med sista ordet, men jag rätade ut min arm, och slog henne i ansiktet med knytnäven.

När hon tillslut tog sig mod och kolla upp på mig igen blödde hon från näsan, vilket var rätt åt henne. Jag kunde inget annat än se henne sårad, även om jag tror att min smärta över henne var värre. Hon har rört mig fysiskt, men hon har gjort mig illa. Justin kom och tog tag i mig, just för att jag inte skulle slå henne igen. Alla med kameror i närheten fick sig en show, och jag skulle komma att hamna på första sidan i tidningen dagen efter. Det visste jag reda, men just då fanns det inget som kunde hindra mig. ”Snälla, lugna ned dig.” Justins lugna röst i örat på mig. ”Försvarar du henne?” Ännu en gång slet jag mig från honom, tårarna rann på mig. Han försökte ta tag i mig, men jag lät honom inte. ”VA?” Jeremy och Pattie hade sedan ett tag redan tagit med sig Liam, Adriana och Jazzy därifrån. Kenny kom däremot emot mig, och han såg inte speciellt glad ut. ”Clarissa, nu lugnar du ned dig.” Att båda två stod och kollade på mig, precis som att jag var fullkomligt galen. ”Vet du en sak, Justin.” Jag drog av mig ringen från fingret och kastade den på honom. Allt jag hörde när jag lämnade platsen var hur folk drog efter andan och hur ringen slog i backen.

”Clarissa. Vänta.” Justin och Kenny sprang efter mig, vilket absolut inte gjorde saken bättre då jag sprang i mina klackar. Allt jag ville var att komma bort. Jag ville inte vara kvar där mer. Jag ville ta Liam i handen och fly, fly från verkligheten, och tillbaka till stadiet då jag var 16 år. Innan jag träffade Justin. ”Clar.” Han tog tag i min arm, och drog in mig i sin famn. ”Släpp mig. Snälla.” Tårarna rann hysteriskt på mig, och jag ville inte gilla det han gjorde mot mig, men jag gjorde det. ”Snälla älskade Clarissa. Du vet att det bara är dig jag älskar, jag kommer inte lämna dig. Och jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga det eller göra för att du ska förstå.” Jag stretade emot hela tiden, men hörde vartenda ord av det han sa. ”Du ska älska mig, som du aldrig älskat någon annan…” Jag skulle precis fortsätta min mening, men hann inte. ”Tro mig, jag gör det. Du är den enda tjejen jag verkligen har älskat. Känn här.” Han tog min hand och la den över hans bröstkorg, och allt jag kunde känna var hans hjärtslag, som slog hårt och ojämnt. ”Det är du som får mig ur balans. Det är för dig och barnen jag kliver upp på morgonen. Jag kan sluta med det jag älskar, för att jag älskar dig mer.” Tårarna rann mer och mer för varje gång han sa något. ”Snälla, kyss mig.” Han gjorde som jag sa, och jag hann knappt avsluta meningen.

”Vill du ha tillbaka den här?” Han plockade upp ringen ur fickan och visade mig den. ”Ja, det vill jag.” Han trädde den på mitt finger och placerade båda sina händer på mina kinder, och pressade samman våra läppar. Våra kroppar stod som sammanflätade, han strök mig över ryggen och kysste mina läppar ömt och försiktigt, och vidare ned över min haka, och hals. ”Kan du lova mig en sak?” Våra pannor lutade mot varandra och en intensiv blick från Justin fick paparazzi att vakna till liv, blixt efter blixt lyste upp gatan vi stod på, men jag kunde inte bry mig mindre. ”Vad?” ”Att du aldrig gör såhär igen. Jag kommer aldrig lämna dig, så jag vill inte att du lämnar mig heller.” En tår slank ned för hans kind, men han brydde sig inte att ta bort den. ”Jag lovar.” Han kysste mig igen, och drog samtidigt sina fingrar genom mitt utsläppta hår.

•

”10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1 – Happy New Year” Alla människor jag hade runt mig skålade i champagne, alla utom jag som drack alkoholfri päroncider. Han krokade sin arm med min och drack en klunk, för att sedan pressa sina läppar mot mina. ”Gott nytt år älskling.” Han viskade mot mina läppar, vilket var underbart. ”Detsamma.” Fyrverkerierna lyste upp hela himmelen, och det var underbart att se. Liam och Adriana verkade ha hur kul som helst, och det var ingen av dem som reflekterade över att jag faktiskt hade slagit Selena, bokstavligen på käften. Hon fick vad hon förtjänade, och jag hoppades verkligen att hon skulle ha ont flera dagar efter.

När vi kom tillbaka på hotellet sov Adriana, så Justin fick bära upp henne på rummet. Liam gick i sömnen, så trött var han. Han gick direkt in på sovrummet och drog av sig alla kläder och hoppade i säng. Själv drog jag av mig skona, och kom tillbaka ned på jorden. Det gjorde så sjukt ont men det var det värt. Jag låg utslagen på sängen, med klänningen på mig när Justin kom in. Han satte sig ned bredvid mig, och strök mig över håret. ”Vad hände idag? Vad gjorde dig så arg?” Jag reste mig upp, och satte mig mitt emot honom. ”Hon sa något till mig, som ni andra inte hörde.” Han smekte min kind med sin svala hand, och gav mig en intensiv blick. Det kändes som att han kunde höra mina innersta dialoger, som jag hade med mig själv dagligen. Han kunde se mig själv, det var jag fullt övertygad om. ”Vad?” Jag satte mig närmare honom, och tog tag i hans hand för att kunna fläta samman våra fingrar. ”Att hon utan problem kunde få dig tillbaka.” Hans ansikte ändrades, han blev arg, men jag märkte att det inte var på mig, för då hade han släppt min hand, men istället höll han den hårdare. ”Hon ljuger, och det hoppas jag du förstår.” En nickning var det han fick från mig.

Vi gick och la oss tillsammans, men för första gången höll mig inte om varandra, vi låg med ansiktena mot varandra. ”Jag älskar dig, tills döden skiljer oss åt.” Han placerade sin hand över min bröstkorg, precis där mitt hjärta sitter, och han log. Troligen över hur min kropp reagerade. ”Hur kan jag få ditt hjärta i obalans? Jag gör ju inget.” Ett mysigt, litet lekfullt leende sträckte sig över hans läppar och han strök mig försökigt upp över halsen med handen. ”Varje gång du tittar på mig slår mitt hjärta sådär. Om du blundar och kollar bort ett tag, men ha kvar handen, så kommer du känna sedan då du vänder tillbaka huvudet.” Han gjorde som jag sa, och vände bort huvudet. Hjärtat gick tillbaka i sina vanliga slag, då min kropp redan var van vid hans hand. När han vände tillbaka huvudet mot mig, kollade jag ned, men mötte sedan hans blick, och han sken upp. ”Jag har aldrig varit med om detta.” ”Bra start på det nya året va? Du lär dig något nytt om mig.” Vi kysstes och han la ned mig försiktigt på rygg.

Fick hon vad hon förtjänade? ;P haha ^^

Att stå på en scen inför flera tusen varje kväll under en hel sommar är det jag älskar, det jag kan och det jag gör bäst. Jag blir sällan nervös längre när jag ska kliva upp på scen. Jag är en pappa, en pojkvän, en son, och snart en make. Ingen av dem sakerna gör mig nervös. Clarissa förtjänar det bästa, och det är det jag försöker ge henne, allra minst i sängen. Att prestera bra där som en grabb är inte alltid helt enkelt, tjejer är inte alltid lätta att ha att göra med, och säger dem en sak kan dem lika gärna mena en annan. Clarissa är inte sådan, hon säger inget hon inte menar, hon är ärlig och jag hoppas verkligen att hon gillar det vi två gör i sängen.

Jag placerade hennes ben på mina axlar och trängde sakta in i henne, små lätta stön lämnade hennes perfekta läppar. Dem där lapparna som varje dag säger att hon älskar mig, som ler åt mig, och som kysser mina. Jag kan inte vara gladare än jag är med henne. Med små lätta rörelser stötte jag djupare in i henne, vi är som två pusselbitar med varandra. Hon kollade vädjande på mig, och jag förstod exakt vad hon ville. Hon ville ha mer, hårdare och djupare. Så gav henne vad hon ville ha. Hennes stön ekade högre inom mig än en fullsatt arena, och hennes kropp spände sig i en båge. Hon kom och varenda muskel i hennes kropp spände sig, så jag gled ur henne och jag lät henne slappna av lite innan jag med full kraft återigen trängde in i henne.

Tillsammans gav vi allt, vi var ett tillsammans i sängen, och jag älskar det. Jag älskar sättet hon tar i mig, och hur hon ser på mig. Jag älskar uppmärksamheten hon ger mig, tillsammans med alla intensiva och heta kyssar vi utförde mellan oss. Att hon har fått två barn, ett vanlig väg, med den kroppen hon har är obegripligt. Hennes bröst är mina, och jag älskar dem. Fasta och fina, får precis plats i mina händer, vilket snart inte kommer vara så mer. Dem växer, tillsammans med hennes underbara mage. Hon satt gränsle över mig, hon rev mig på bröstet med sina naglar, och hon skrek ut sin njutning. Hon gav allt, allt till mig, och jag tog emot det, samtidigt som jag gav minst lika mycket tillbaka. Jag tror till och med att pappa, några rum bort hörde henne. Att hon kunde låta högre än en arena trodde jag var omöjligt, men återigen visade hon mig att det var möjligt.

Vi låg tillsammans bland alla täcken och kuddar i sängen och bara andades, hennes hjärta slog mot min bröstkorg, och jag kunde känna att varje gång jag kysste henne, hoppade hjärtat över ett slag. Det är underbart när man har en sådan effekt på folk, speciellt henne. När man vet att man har makten. ”Du gör mig svag.” Hon viskade mot min bröstkorg och kysste min hals. ”Då har du ingen aning om vad du gör med mig.” Jag kunde känna hur hon log, och hur leendet växte mot min hals. Vi orkade inte göra något mer, då klockan redan hade passerat långt över midnatt. Det var en stor dag framför oss, och jag allra minst var tvungen att vara utvilad. Hon somnade i mina armar, precis som det ska vara.

Att vakna på morgonen, naken, bredvid grabben man älskar är det bästa som finns. Speciellt när man känner att han börjar röra på sig, och hans hand vandrar över ens mage. ”Är du vaken?” Han viskade, troligen ifall jag sov. ”Ja, det är jag.” Han drog in mig i sin famn och kysste mig på halsen, och skuldran. ”Tack för inatt.” Jag log, men han kunde ju inte se det, vilket var lite tråkigt. ”Inget att tacka för, ge och ta.” Han tog mitt ena bröst i handen och kramade åt. ”Ska vi hoppa in i duschen? Innan din morsa kommer och slår in dörren.” Jag var på väg att resa mig upp, men hann inte så långt då han drog ned mig igen. ”Är nog pappa som kommer i så fall, du var inte direkt tyst inatt.” Ett hånflin växte på hans läppar, och för att slippa se honom i ögonen kysste jag hans läppar.

Tillsammans hoppade vi in i duschen och tvålade in varandra. Jag klev ut innan honom, eftersom att han inte hade tid att göra det han skulle, han kollade istället in mig hela tiden. Jag hann klä på mig, innan han kom ut i bara handduk runt höften och med rufsigt hår. Han kom emot mig med ett läskigt flin på läpparna. ”Vad har du nu i tankarna då?” Han stannade upp i sina rörelser och vände om. ”Får jag inte kyssa min egen flickvän?” Jag kunde höra att han blev sårad, och det var absolut inte meningen. ”Ge dig, kom hit.” Han skakade på huvudet och gick mot sin väska, men när han precis stod vid vägen tog jag tag i honom och tryckte upp honom mot den, för att kunna kyssa hans underbara läppar. Han försökte hindra mig, men inte med full kraft så jag orkade stå emot hans försök att putta bort mig. ”Inte sura, jag trodde du skulle hoppa på mig.” Han puttade undan mig, och kollade mig intensivt i ögonen. ”Skulle aldrig göra det…” Jag orkade inte lyssna på honom, så jag pressade mina läppar återigen mot hans.

•

”Är du redo?” Jeremy och Pattie hade tagit med sig Liam och Adriana till sidan av scenen, jag skulle stå tillsammans med Scooter på andra sidan och kolla. Justin nickade som svar på hans fråga, vilket Scooter inte verkade uppskatta. ”Vad är det med småbarn och inte kan prata.” Justin kollande upp på Scooter i en väldans fart. ”Hey, vadå liten?” Scooter började skratta. ”Du ser, du kan ju prata. Gör det då.” Jag började skratta, vilket fick Justin att spänna blicken i mig. ”Han är inte kul, så skratta inte.” Han verkade irriterad, eller så kände han sig stressad, och jag visste exakt hur han skulle kunna slappna av. ”Baby, lugn.” Jag pressade mina läppar mot hans, och jag kunde lugnt och försiktigt känna hur hans kropp slappnade av. Han placerade sina händer på min korsrygg och raderade det lilla avståndet mellan våra kroppar. Kyssen var inte omöjlig att utföra, men heller inte helt lätt, med tanke på att Scooter och alla andra stod runt oss och kollade, men jag ville inte släppa honom.

”Gör tjejerna stolta nu.” Ljudnivån på andra sidan scenen var inte att leka med, och det var inte bara tjejer utan även killar som skrek efter honom. Jag skulle stå som en stolt flickvän i bakgrunden och skåda honom, och hans rörelser. Jag älskar varje del av honom, och när han rör sig på en scen glänser det om honom, och jag älskar honom mer. ”Dem enda tjejerna jag egentligen behöver göra stolta är dig och Adriana.” Han kysste mig med passion innan han klev upp på scen och ljudnivån ökade till max. Tårar rann nedför mina kinder av stolthet, att jag fick vara med och uppleva alla dessa stunder med honom, var som en dröm. Att få se honom göra det han är född till är en sådan sjuk känsla, en bra känsla.

”When I find myself in times of trouble, Mother Mary comes to me. Speaking words iof wisdom, let it be.” Hans röst, den klingade så vacker i mina öron, och jag förstod varför folk älskade honom. Jag var absolut inte ensam om att älska honom, och det visste jag. Skillnaden mellan mig och dem andra var att jag visste vem han var, och jag älskade honom villkorslöst. Jag skulle utan tvekan ta en kula för honom, och jag hoppas verkligen att han skulle göra detsamma för mig. Jag hamnade långt inne i mina egna tankar, och hade olika dialoger med mig själv. Scooter slog till mig lite löst på axeln, så att jag kom tillbaka till verkligheten. ”Hur mår du egentligen?” Jag skakade bara lite på huvudet. ”Tänkte lite för mig själv bara. Jag mår bra.” Han log mot mig, och kollade tillbaka ut mot Justin som just nu stod upp på scenen bredvid Dan.

Sista idag. :) Jag försöker komma igång med skrivningen igen. Det börjar kanske inte leda mot sitt slut, men så mycket är det inte kvar. ^ Hade besöksrekord igår, 370. :)

Clarissa tappade verkligen fotfästet när hon bröt samman, och det spelade absolut ingen roll hur mycket jag försökte lugna ned henne, det gick inte. Hon var helt förstörd, och jag visste inte vad jag skulle göra, så jag lämnade hotellrummet i panik. ”Pappa, öppna dörren.” Jag bankade på pappas dörr just för att jag visste att han kunde hjälpa mig. ”Men lilla gubben, vad är det?” Jag förklarade hela situationen för honom. ”Mår mamma bra?” Liam hade hört oss och kom till dörren, han såg helt förskräckt ut. ”Ta med dig Jazzy, ni får gå till mamma ett tag.” ”ÄR MAMMA OKEJ?” Liam fortsatte fråga massa frågor, men jag ville inte göra honom upprörd så jag tog med honom och Jazzy till mamma. Jag hann inte ens förklara varför innan jag gick tillbaka till mitt. Dörren stod öppen då jag kom dit, så jag förstod att pappa redan hade gått in, och jag hörde hur hon grät hysterisk från sovrummet. Det skar verkligen i mitt hjärta, allt gjorde så mycket ondare när jag visste att allt detta egentligen började då jag lämnade henne, och jag vet inte vad jag ska behöva göra för att få henne att förstå att hon är den enda för mig.

”Clar, lyssna på mig.” Pappa satt inne med henne, och jag ville inte störa så jag satte mig ned på golvet utanför, lutad mot väggen, så att dem inte såg mig. Visst, kanske jag skulle få höra saker jag egentligen inte borde, men det fick jag ta. Jag ville bara veta att hon var okej. Hon lugnade inte ned sig för fem öre av pappas vädjan, men jag förstod att han inte skulle göra som jag, springa därifrån, och känna sig hjälplös. ”Kan du ge mig ett tecken på att du faktiskt hör mig i alla fall?” Pappa fortsatte, han ville verkligen hjälpa henne, vilket jag också ville. Men jag visste inte hur. ”Min son kan vara en stor idiot ibland, men han älskar dig. Han skulle aldrig fria till dig om han inte ville leva hela sitt liv med dig. Jag vet inte vad det är som har hänt, men jag antar att det har något att göra med Selena, och så vitt jag vet kommer hon inte komma mellan er igen. Aldrig.” Pappa tog en paus, och jag kunde höra hur Clar lugnade ned sina tårar litegrann, men inte alls så att hon kunde kontrollera sig.

Jag vet inte hur länge jag satt där och lyssnade på vad pappa hade att säga om mig, både bra och dåliga saker. Allt elakt jag gjort mot henne fick jag höra, men jag fick även chansen att höra allt bra jag gjort, genom pappas ögon, hur han såg på allt. Hur stolt han var över mig, trots allt dumt. ”Ta dig samman nu gumman. Liam och Adriana behöver dig, lite mer än vad Justin gör. Men tro mig, han behöver dig han också.” Att sitta på golvet var inte så skönt, men jag ville inte gå därifrån, jag ville inte missa en enda sekund. ”Jag ska. Jag behövde nog bara få ur mig allt.” Att äntligen få höra henne säga något gjorde mig glad. ”Har du fått det nu? Du skrämde verkligen livet ur Justin.” Hon måste ha nickat, eller svarat väldigt tyst, för jag hörde henne inte. För varje minut som gick blev hon lugnare, så tillslut vågade jag röra mig. Jag gick ut i köket och tog med mig en flaska vatten till henne. Hon måste verkligen ha varit uttorkad, då hon gråtit oavbrutet i nästan 2 timmar. ”Gumman?” Jag vågade inte riktigt gå in för jag visste inte vad det var jag skulle mötas av. ”Juju, koooom.” Hon sträckte ut sina armar mot mig, och jag såg på henne att hon var på väg att börja gråta igen. Bara hon såg mig, fick hon tårar i ögonen. ”Baby, jag finns här. Idag, imorgon, och för alltid. Och snälla, sluta kalla mig Juju. Vart har du fått det ifrån?” Pappa började skratta åt oss, och jag såg på Clar att ett leende ville komma fram, men hon lät det inte riktigt.

När pappa hade lämnat vårt rum satt jag med Clarissa i min famn, hon andades fortfarande häftigt, men det mesta hade lagt sig. ”Vad hände?” Jag försökte gå ut lugnt, för att inte framkalla samma sak en gång till. ”Jag vet inte, panik attack tror jag.” Jag strök henne över ryggen och kysste hennes hjässa flera gånger. ”Allt kommer bli bra. När vi kommer hem lovar jag dig att jag ska finnas vid din sida hela tiden. Vi ska hitta en privatlärare åt Liam, så vi kan åka och se hela världen. För du vill väl fortfarande följa med?” Hon vände sig hastigt om och kollade på mig. ”Men det är väl klart jag vill. Jag kommer behöva dig, jag kommer behöva Liam, Adriana och..” Jag blev tyst, för vi hade inte bestämt namn på den lilla i hennes mage. Med en intensiv blick kollade hon fortfarande på mig. ”Och?” Hon försökte få mig att säga något, men jag kunde inte, så jag placerade mina händer på hennes mage. ”Vi har inget namn. Så jag vet inte vad jag skulle säga.” Hon skrattade till. Ett skratt jag hade saknat. ”Hey, du ler igen.” Ett ännu större leende drog sig på hennes läppar, och hon pressade sina mot mina. ”Vem kan inte skratta i din närhet.”

”Så vad ska hon eller han heta?” Vi satt nu i soffan och höll om varandra, precis som det ska vara, föralltid. ”Jag vet inte, men en sak är säker. Vi måste ha ett namn på J. Pappa ville döda mig när vi döpte Adriana till det. Pappa har haft en liten regel tydligen, som inte jag visste om.” Hon kollade på mig, och det såg ut som att hon funderade ett tag. ”Aha, Jeremy, Justin, Jazmyn och Jaxon. Alla på J. Självklart ska vi göra din pappa glad.” Svarade hon tillbaka med sarkasm i rösten, och ett leende på läpparna. ”Jag skojade bara, vi döper vårt barn till vad vi vill.” Jag strök henne över magen. ”Är du rädd?” Hon vände blicken mot mig. ”För vad?” ”För att bära ett till barn.” Hon skakade på huvudet. ”Nej, allt kommer gå bra. Jag känner det på mig. Vi har fått en ny start, och vi kommer ta oss igenom detta. Jag älskar dig.” Det var skönt att se henne le igen, ett leende som gör mig varm i kroppen. ”Bra, för jag älskar dig.” Våra läppar möttes, och vi kysstes, en kyss som strax efter gick över till hångel, och våra tungor möttes. Smaken av henne är något jag aldrig kommer få nog av, inget som har med henne kommer trötta ut mig.

Jag lyfte upp henne och gick in i sovrummet. Vi kysstes hela vägen, och jag la ned henne i sängen, men hon drog ned mig precis då jag skulle böja mig upp och gå runt sängen. Hon drog av mig min tröja, och knuffade ned mig på sidan, och satte sig gränsle över mina ben. Hon kysste min hals, precis som hon alltid gjorde, precis som hon alltid drog sina naglar efter sidan på mig, rysning efter rysning gick igenom min kropp. Jag drog av henne hennes linne, och kastade ned det på golvet. Kysste hennes hals och vidare ned mot nyckelbenet. Den kvinnan kan göra mig galen för mindre, och hon vet det. Hon åkte ned på rygg igen, och jag knäppte sakta upp hennes jeans, jag vet hur mycket hon hatar när det går sakta. Kläderna ska av fort, enligt henne. Så därför retas man extra mycket. Jag kysste hennes mage, samtidigt som jag drog av henne byxorna, och fortsatte sedan kyssa henne längs troskanten, vilken får henne att vrida och vända sig av frustation.

”Du retas med mig så jag går sönder, förstår du det.” Hon slog runt oss så att jag hamnade på rygg igen, och gjorde samma sak mot mig. Bara det att hon gör det fort, så jag slipper lida. Hon drog inte bara ned mina byxor, utan även mina kalsonger, och så tog hon mig i munnen innan jag hann reagera. Känslan när hon gör det, det går inte att beskriva. Det ilar i kroppen, och sinnena försvinner. Jag drog fingrarna genom hennes hår och hon lät mig till och med komma, vilket hon inte tidigare gjort. Hon åkte ned på rygg igen, och jag slet av henne hennes trosor. Den där lekfulla blicken hon hade gjorde mig ännu mer taggad, jag lekte med mina fingrar och tunga, hon såg ut att gå i taket. ”Sn-snälla.” Hon klöste mig på ryggen med sina naglar.

Jag vet inte när nästa kommer. Jag har haft as svårt att skriva från hans POV, när det kommer till sexscenerna, så att jag har vart tvungen att bolla saker med en grabb.. ^^ haha.. (A) Men jag håller på och skriver. Hoppas det var efterlängtat i alla fall. :)

När vi kom ut på scenen stod Adriana på Ellens bord och dansade, både jag och Justin tvärstannade och kollade på henne, samt brast ut i skratt. Egentligen behöver inte Justin göra det han gör, Adriana gör det så bra åt honom. Hon är precis som sin pappa, hon gillar uppmärksamhet, och vet exakt hur hon ska få det. Publiken stod upp och klappade i takt med musiken som spelades ur högtalarna, Liam han halvlåg ned i fåtöljen, och stirrade på sin lillasyster, precis som att hon vore galen, vilket jag också funderade över. ”Hon är din dotter.” Jag böjde mig mot Justin och viskade i örat på honom, samt kysste han på kinden. ”Hell no, nu är hon din.” Jag började skratta ännu mer, men vi gick ändå fram till dem, och Ellen avbröt musiken på en gång. ”Mamma.” Hon hoppade ned från bordet och skuttade glatt fram till mig. ”Så du underhåller hela USA du.” Hon nickade stolt.

Liam satt i mitt knä, och Adriana i Justins, när Ellen valde att gå på reklam. ”Nu är vi tillbaka, och med oss har vi Justin Bieber, med sin förtjusande flickvän Clarissa, och sina barn, Liam och Adriana. Så är ni i New York av en anledning?” Frågan var riktad mot Justin, så jag valde han svara, trodde jag. ”Japp, pappa ska spela imorgon.” Alla började skratta, och Justin skakade på huvudet med ett brett leende. ”Vi kanske ska be Justin och Clarissa lämna scen, så kan man få mycket smaskiga detaljer från denna bedårande tjej.” Publiken instämde när Ellen var rolig. Jag tvivlar inte en sekund på att Adriana skulle trivas, och absolut inte att Ellen skulle gilla det. ”Det låter som en dålig idé.” Även om Justin skrattade, så förstod jag att han var allvarlig. ”Okej. Så du är en av dem artisterna som ska ringa in det nya året?” En nickning från Justin, och en bild kom upp på skärmen bakom oss. ”Så detta är ni, när ni var på semester. Något stämmer inte med verkligheten. Ser ni vad?” Alla i publiken började kolla mellan oss, och bilden, men jag visste redan vad felet var.

Alla var helt knäpptysta, så man skulle lätt kunna höra en nål falla till golvet. Vilket gjorde allt så mycket mer spännande. ”Mamma, jag är kissnödig.” Adriana, den roliga flickan har talat. Kenny kom ut på scen och tog med sig både henne och Liam backstage. Alla i publiken skrattade, inte åt henne, men med oss andra. Justin pustade ut när dem hade lämnat scenen, och det kunde jag inte undgå att höra. ”Så vi återgår till bilden.” Vi blickade tillbaka på bilden som föreställde mig och Justin, hand i hand, på väg tillbaka till hotellet på morgonen då han hade friade till mig. En förstoring kom upp på våra händer. ”Så, det sitter en ganska stor ring på ditt ringfinger. Luktar det bröllop?” Både jag och Justin tittade på varandra, och jag tror vi tänkte lika, för han lyfte fram min hand samtidigt som jag inte gjorde motstånd. ”Nej, inte än i alla fall.” Ellen verkade besviken, jag tror mycket väl att hon ville vara den som fick dela det med världen, och det kanske kommer en sådan dag. Men den dagen var absolut inte här.

Direkt efter intervjun som gick hur bra som helst, så åkte vi vidare till Time Square. Kenny var med oss hela tiden, och Scooter skulle möta oss på plats. Han är inte med lika mycket som han var förut, vilket kan verka rätt tråkigt, jag menar, han och Justin har ju ändå gjort en hel del tillsammans, men Scooter anser väl att Justin klarar sig själv. ”Nu håller ni två er vid oss, förstår ni det?” Jag vet inte hur många gånger jag har sagt åt både Liam och Adriana att dem inte får springa iväg, men ändå är det någon av dem som försvinner. ”Mamma, jag är gammal. Jag vet vad jag ska göra.” Liam kollade strängt på mig. ”Men nu kanske det var mer till din syster än till dig.” Adriana vaknade till liv i bilen precis innan vi skulle kliva ur. ”Jag vet mamma, jag ska inte försvinna.” Justin kysste mig hårt och passionerat innan vi klev ur. ”Du är världens bästa mamma.”

Hela området var avspärrat, just för att artisterna skulle få göra allt ifred. Scooter stod tillsammans med Pattie och Jeremy, han lämnade Jaxon hemma, men Jazmyn fanns med honom, vilket gjorde att Liam bara tre sekunder efter att vi klev ur bilen sprang igenom alla människor och fram till dem. Jag suckade, men Justin höll min hand hårdare. ”Han klarar sig.” Jag vet att jag borde släppa tyglarna lite, men när jag inte vet hur allt ligger till med Selena, eller med Alexander så kan jag inte. Jag kollade bara på Justin och kysste honom på kinden. Kenny och Adriana var redan framme vid alla andra. ”Jag försökte ringa dig, vad har du mobil till för?” Scooter kollade på Justin, som sprack upp i ett leende. ”Hmm, just det. Behöver en ny, fixar du en?” Scooter tappade hakan. ”Du fick en ny för en månad sedan, vad har hänt med denna?” Jag hoppade in innan Justin hann. ”Jag hände, jag blev arg igår och slängde den i väggen.” Han kollade på mig, med en skärrad blick. ”Påminn mig att jag inte ska vara i din närhet när du blir arg, jag vill gärna ha kvar min mobil.” Alla skrattade åt Scooter. ”Ja, det ville jag med.” Justin fyllde i.

Pattie tog med sig både Liam och Adriana för att äta lite, vilket var en bra idé, för jag ville absolut inte att Adriana skulle bli som hon var dagen före. Scooter stod på sidan av mig, och kollade på Justin som befann sig på scenen, och framförde låten han skulle spela på nyårsafton. Det ska bli kul att få fira nyåret annorlunda. ”Så ni ska gifta er, har jag hört.” Han log mot mig, vilket kändes skönt. Skönt att han var med och stöttade oss, frågan var bara hur han skulle ta att vi väntade ett till barn, tror inte det finns turnébussar stora nog för en familj på 5 personer. Speciellt inte med både Adriana och Justin med samma energi i en buss. Det kan bli jobbigt, men det är något man får leva med. ”Japp, ser så ut. På tal om det, Justin har min ring i sin ficka. Men så mycket som han har hoppat omkring är väl den borta.” Vi stod kvar på samma ställe tills Justin hade gått igenom sitt nummer ordentligt. Jag kan inte annat säga än att jag är stolt över honom. Han har kommit en bra bit på vägen sedan jag träffade honom första gången. Han är inte längre lika trött varje gång han kommer hem från en turné, och han ser det goda han har i livet. Jag höll på att rasa samman när han lämnade mig förra gången, och jag tänker som sagt inte låta det hända igen. ”Han skulle aldrig låta ringen försvinna, oroa dig inte.” Scooter klappade mig på axeln innan han försvann ned mot Justin, så det bara var jag kvar.

När vi var tillbaka på hotellet för kvällen var jag helt slut, det var längesedan som jag var med Justin när han hade saker att göra en hel del. Mina ben värkte och jag ryggen var redan paj, och då har inte ens graviditeten kommit igång ordentligt, så frågan är om jag kommer klara av det. Jag vill inget annat än ha det här barnet, men det känns som att min rygg kommer kollapsa innan jag ens har fyllt 30. Pattie tog Adriana, och Liam skulle sova inne hos Jeremy och Jazzy, så jag och Justin fick lite tid ensamma. ”Baby, du är inte som vanligt. Du har hamnat i dina egna tankar så mycket på sistone.” En kram från honom är egentligen allt jag behöver, fast all kärlek jag får från honom räcker gott och väl. ”Jag vet inte. Det är så mycket nu bara. Min rygg gör ont.” Utan att jag hann reagera lyfte han upp mig och bar in mig i sovrummet. ”Ligg still, jag ska göra te åt oss, så kan vi mysa.” För första gången gjorde han så, utan att det skulle vara sexuellt, och jag älskar honom mer och mer för varje dag. När han kom tillbaka hade han två koppar med rykande vatten i, tillsammans med jordgubbs te. ”Här.” Han räckte mig den ena och satte sig ned bredvid mig.

Jag låg på hans bröst och drog mina fingrar över hans mage. ”Om jag bara kunde ge dig en sak i livet. Skulle jag ge dig möjligheten att se dig själv genom mina ögon. Du skulle förstå hur underbar du är för mig.” Jag sa inget. För jag visste absolut inte vad jag skulle svara.  ”Berätta för mig vad det är som tynger ned dig. Jag är din bästa vän, kom ihåg det.” Han strök mig över ryggen hela tiden. ”Jag vet inte, allt. Allt är för mycket för mig, jag orkar inge mer. Jag bryter ihop snart.” Och där bröt jag ihop, tårarna rann, och allt kändes som en stor last på min rygg. Jag fick svårt att andas. ”Snälla älskade lilla flicka. Vad är det som händer med dig?” Jag försökte svara honom, men fick inte fram ett enda ord bland alla mina tårar. ”CLARISSA, FÖR FAN. LUGNA NED DIG!!!” Justin gjorde allt för att jag skulle lugna ned mig, men inget hjälpte. Han lovade mig att inte lämna mig, men han sprang ut från rummet, utan ett enda ord.

Vi avslutar denna helg med detta kapitel :) Hop u like it, nästa kommer imorgon någon gång ^^

Direkt när jag hörde Selenas namn förstod jag att något var galet med sms:et. Hon kunde, genom ett ynka sms förstöra allt som jag byggt upp, om Clar tog det fel. Jag drog henne intill mig och kysste hennes panna, allt jag ville, var att hon skulle somna, och vakna, samt glömt bort vad det än var hon såg. Jag frågade inte ens henne vad det stod. Ville inte veta heller, det krossade Clar, och det är det enda som betyder något för mig. Selena kommer aldrig komma upp i Clarissas nivå, aldrig. ”Gumman, shyy, försök sov nu. Jag finns här när du vaknar.” Hon snörvlade till några gånger, samtidigt som hon gosade ned sig i min famn ännu mer. Hon måste ha somnat strax efter det, för hon slutade skaka och jag hörde bara djupa andetag från henne. Att hon över huvud taget kände så för Selena, är mitt fel från början. Hade jag aldrig gått tillbaka till henne, typ tre gånger hade det aldrig blivit så här.

Jag låg vaken ett tag till och bara kollade på henne, maskaran hon hade i sitt ansikte hade runnit längs hennes kinder. Hon som alltid brukar vara så noga med att tvätta av sig sitt smink innan hon går och lägger sig. Något måste ha gjort henne så arg, att hon inte visste vart hon skulle ta vägen. Smärtan hon hade i sin röst gjorde on i mig, den skar i mitt hjärta. Och jag kommer aldrig att kunna förlåta mig själv för vad jag har gjort mot henne, gjort mot tjejen jag älskar över allt annat. Hon som oavsett vad jag har gjort, tagit mig tillbaka. Jag somnade efter ett tag, och jag har nog aldrig sovit så oroligt som jag gjorde den natten. Vetskapen om att tjejen jag älskade grät sig själv till sömns, ännu en natt på grund av Selena.

”Juju, vakna.” Clarissa kysste mig på kinden, och drog sina naglar längs min mage, så rysningar framkallades. Jag öppnade trött mina ögon, som strax därefter mötte hennes. ”God morgon älskling.” Jag drog ned henne i sängen, och kysste hennes underbara läppar. ”Förlåt för din mobil, förlåt för mitt utbrott igår…” Jag kysste henne, så hon skulle vara tyst. ”Scooter kommer fråga vad jag gör med alla mobilen, men nästa gång, kasta något annat i väggen, okej?” Hon skrattade åt mig, precis som att all ilska var som bortblåst. ”Okej, jag lovar. Jag önskar att hon kunde sluta göra mig arg bara.” Jag nickade tillbaka, men tog mig i kragen. ”Hon kommer inte komma emellan igen. Aldrig någonsin. Vi ska gifta oss, vi ska ha barn igen, och jag älskar dig över allt på hela jorden.” Ett leende lekte på hennes läppar, men dem nådde inte riktigt hennes ögon. ”Baby, jag friade till dig. Inte henne. Det är du och jag nu.” ”Jag älskar dig, och våra barn.”

Vi gjorde oss klara för att gå ned och äta frukost, Adriana hade sovit hela natten från det att hon somnade i bilen utanför McDonalds, så att hon var hungrig det förstod jag verkligen. Liam var klädd i en vit skjorta och ett par svarta jeans, väldigt matchande mina egna kläder, måste jag säga. En ljuslila skjorta och ett par svarta jeans. Adriana hade en svart klänning med en skit söt kavaj över, i korallfärg. Clarissa hade bara enkla kläder på sig, och dolde ringen ganska bra när vi gick ned till frukosten. Jag förstår att hon gör det, hon vill att allt ska vara litet i media, hon vill inte att alla ska veta allt. ”Kan du bre min macka, pappa?” Adriana gav mig sin smörgås och jag bredde den åt henne, och la på en ostskiva. Clar åt inget, hon drack bara sitt te, och det såg verkligen ut som att hon inte ville ha något att äta heller.

När vi återigen var klara, packade Clar sin väska för att vi skulle dra mot studion, då jag skulle medverka i Ellens program. Jag älskar den kvinnan, hon är den jag berättar allt för, kanske inte precis allt, men är det något som ska ut i media, är hon den första som får reda på det. Vi hade faktiskt Kenny med oss, vilket var skönt för både mig och barnen, jag tror inte Clarissa bryr sig så mycket längre, förutom när det kommer till Adriana och Liam. Det var fullt med tjejer utanför bakdörren till studion. Alla skrek, och jag gjorde så gott jag kunde, jag skrev så många autografer jag hann innan Kenny slet in mig genom dörren. ”Hey, vad gör du?” Kenny skakade på huvudet och började gå. ”Hade jag inte gjort så, hade du varit kvar där ute om en vecka.” Jag skrattade och skakade på huvudet. ”Inte snällt, inte snällt.”

Clarissa, Adriana och Liam satt inne i min loge när jag kom in. Adriana fick lockar i håret av Emma, hon som lägger på sådant tv smink. Liam satt och snurrade på en av stolarna, vilket nästan slutade med att han trillade av stolen för att han blev yr. Jag skrattade åt honom när han saktade ned farten. ”Vilket vackert hår du har Adriana.” Emma drog en borste genom det på ena sidan innan hon började locka det. ”Tack.” jag ställde mig bredvid henne. ”Hon har fått det från mig.” Adriana kollade på mig genom spegeln och skakade på huvudet. När allt var klart, och sändningen hade börjat satt vi alla bakom scenen, och väntade på att hon skulle presentera mig. Adriana kunde inte riktigt sitta still, men det var inget ovanligt då hon var min dotter.

”Vår gäst är här, och alla vet vem han är, Justin Bieber.” Eller ropade ut mitt namn, och jag tog dem första stegen ut på scen, publiken stod upp och applåderade. Samma känsla rann igenom min kropp som alla andra gånger. Jag hade tagit mig dit, och jag tänkte fortsätta klättra på stegen. När jag kom fram till henne stod hon upp och vi kramades. ”Välkommen tillbaka. Hur mår du?” Publiken satte sig ned, och blev för ovanlighetens skull tysta. ”Tackar. Jag mår hur bra som helst, du då?” Hon nickade mot mig. ”Bra med mig. Så du är i New York för att fira in det nya året. Har du familjen med dig?” Jag svarade stolt. ”Japp, alla är med mig. Dem är faktiskt här, och jag kan inte vara gladare.” Hon log milt mot mig, troligen för att alla i publiken sa samma sak. ”Aww.” Även om jag många gånger förut har fått samma fråga, så kunde jag inte undgå att känna en värmande känsla i kroppen. ”Kan vi inte ta ut dem?” Jag visste att Clar sedan tidigare sagt att hon inte ville, just för ringen hon hade. ”Vi kan ta ut Liam och Adriana.” Ellen ropade ut dem, och Adriana kom springandes, med Liam i släptåg efter. Jag lyfte upp dem båda och satte dem sedan ned i mitt knä. Ellen hälsade på dem, och det är faktiskt första gången som Liam är med såhär.

Ellen fortsatte intervjun med mig, samtidigt som hon ibland kastade in en fråga till antingen Adriana eller Liam, vilket dem båda tyckte var kul. ”Om Clar finns bakom, varför vill hon inte komma ut?” Jag hade på känn att hon skulle ställa den frågan, men jag visste inte när. En vit lögn är bra ibland. ”Helt ärligt vet jag faktiskt inte.” ”Kan du inte gå och hämta henne? Jag kan intervjua dina barn så länge.” Ett leende spred sig på hennes läppar, men jag visste inte om jag skulle våga lämna dem där tillsammans med henne, och live tv. ”Okej. Jag hämtar henne.” Jag reste mig upp och kände hur både Liam och Adriana kollade efter mig. Men snäll som Ellen var gick hon på reklam när jag kom ut till Clar. Hon kollade bara på och skakade på huvudet. ”Snälla, för min skull?” Jag vet att hon inte kan säga nej, men jag gjorde henne säkrare när jag hade hennes händer i mina lirkade jag av henne ringen och stoppade den diskret i fickan. ”Kom nu.” Hon kysste mig och vi gick hand i hand tillsammans ut, till något som gjorde att jag inte kunde tro mina ögon.

Har inte skrivit så mkt som jag borde idag, men jag kastar in ett kapitel i alla fall. :) Jag ska ta mig i kragen nu, och försöka skriva lite ^^ Ge fan i trasan ett tag, då min mamma tvingat mig damma. :O haha ^^

Mamma och Pattie trodde sig veta vad det var på gång, men vi praktiskt taget ljög våra föräldrar i ansiktet när dem frågade om vi väntade barn. Justin gillade inte det, men jag bad honom på mina bara knän att vi skulle göra det just för att vänta och se så att inget gick fel på vägen. Jeremy märkte inte ens att våra mammor betedde sig konstigt, vilket var bra så vi slapp hans frågor också. Resan till New York gick hur bra som helst, både Liam och Adriana sov nästan hela resan. Jag och Justin satt och pratade om gamla minnen vi hade tillsammans, och sådant som har hänt när vi inte varit med varandra. När vi kom till hotellet så var det en familj som precis checkade in, och dem hade två döttrar i 16 årsåldern. Dem höll på att smälla av när vi klev innanför dörrarna. Jag puttade iväg Justin så att han fick gå och prata med dem i lugn och ro. Adriana ryckte mig i tröjan och kollade på mig. ”Vilka är det där mamma?” Jag hukade mig ned så jag hamnade i hennes nivå. ”Gå bort till pappa får du se.” Hon gick varsamt framåt, men vände sig flera gånger om. ”Mamma kom.” Hon sträckte ut sin hand efter mig, så vi gick tillsammans. ”Hej Clarissa.” En av tjejerna hälsade glatt på mig, så jag hälsade tillbaka. Jag lyfte upp Adriana i min famn, så hon kom i vår höjd, Justin skrev hejvilt sin autograf på tjejernas tröjor. ”Kan vi ta en bild också?” Justin log med hela ansiktet. ”Självklart flickor.” ”Jag kan ta den.” Jag sträckte mig efter kameran, men hon gav mig den inte. ”Om det är okej vill jag ha med er också?” Första gången som ett fan har velat ha med mig, och Adriana, men jag gick med på det. Deras mamma tog glatt bilden och dem tackade verkligen.

”Sluta hoppa i sängen.” Ni kanske tror att Justin har växt upp och blivit en man, men där hade ni allt fel. Varje hotell vi kommer till hoppar han i sängen, så både Adriana och Liam tror att det är okej att man gör så. ”Jag måste prova om den är bra.” Han slutade och satte sig ned i stället, men Liam och Adriana fortsatte hoppa tills Justin brottade ned dem. ”Det kan vi göra ikväll.” Ett nytt leende spred sig på hans läppar. ”Varför får ni hoppa ikväll om inte vi får hoppa nu?” Justin spände ögonen i mig när Adriana frågade. Jag började skratta så jag kunde inte ens vara kvar i rummet. Jag hörde hur Justin gav henne någon dålig förklaring som gjorde att jag skrattade ännu mer. ”Vad har vi för planer idag?” Jag rullade in väskorna i vårt sovrum, där alla tre fortfarande var. ”Ingenting, imorgon börjar allvaret. Då ska jag först till Ellen. Sedan ska jag till Time Square och kollade igenom mikrofoner och prov spela en gång.” Jag la mig ned bredvid honom och tittade på Adriana och Liam som låg ned i sängen och lekte med massa saker. Liam och Adriana gick in i sitt rum och kollade på film. Av någon konstig anledning var dem båda helt trötta efter flygresan, vilket jag inte kan förstå med tanke på att dem sov båda två som två stockar.

”Baby, massage nu.” Justin började skratta åt mig, men gjorde som jag sa. Jag la mig i sängen på mage och han satte sig gränsle över mina lår. Han är bra på allt, och då menar jag verkligen allt. Det är konstigt att en människa kan födas med så många tallanger att man nästan trillar baklänges. Små lätta stön lämnade min mun när han gav mina axlar vad dem förtjänade. ”Jag vet att du kan hårdare.” Ett lätt skratt lämnade hans läppar. ”Är du säker på att du pratar om det jag gör nu?” Jag försökte skratta, men det gick inte när han tryckte ned min kropp i madrassen. ”Ditt snusk, vi sysslar inte med sådant.” Han fortsatte skratta åt mig, men gjorde ändå det han skulle. ”Om du bara visste vad jag har för planer åt oss ikväll.” Han slutade helt plötsligt massera min rygg och kysste mig i nacken i stället. Jag vände mig smidigt om under honom, så att jag hamnade på rygg. ”Nej, nej, och åter nej. Vi har två barn med oss. Det blir inget.” Med två gyllenbruna, intensiva ögon kollade han på mig, och för varje sekund som gick kändes det som att han kom närmare mig. ”Både du och jag vet att jag alltid får som jag vill.” Jag log till och placerade min hand i nacken på honom så mina läppar kunde nå hans.

”Mamma, jag är hungrig.” Liam kom in i sovrummet, där jag och Justin låg och höll om varandra, helt tysta. ”Är Adriana också det?” Dem brukar alltid vara det samtidigt, och så kommer dem överens om vem som ska komma och tala om att dem vill ha mat. Vilket jag kan tycka vara gulligt från dem två. ”Jag det är hon, vad ska vi äta?” Jag kollade på Justin, som skulle få bestämma. ”Vad vill du ha för något?” Liam tänkte efter. ”McDonalds, det var längesedan.” Den enda i vår familj som äter det var och varannan dag är Justin, då jag inte vill att Adriana och Liam ska växa upp på det. ”Det kör vi på.” Innan jag ens han svara, hade Justin redan hoppat upp ur sängen och gått för att hämta Adriana. När vi parkerade bilen utanför McDonalds såg både jag och Justin på varandra, vi tog ett djupt andetag, och klev ur bilen. Liam och Adriana hoppade ur och tog varsin av oss i handen.

Justin satte sig längst in mot väggen, så att ingen skulle kunna komma åt honom, plus att han hade Liam på sidan om sig, och jag hade Adriana. Hon fick en Happy Meal, och blev mer intresserad av leksaken än maten, vilket tillslut irriterade mig. Så jag plockade den ifrån henne. ”Vad du är dum mamma, får jag den.” Hon höjde rösten åt mig, men jag försökte att inte bry mig. ”Du får den när du har ätit upp din mat.” Hon fortsatte att trotsa mig, vilket gjorde mig ännu mer irriterad, folk tittade, och det var det sista vi behövde. ”Adriana, sluta nu.” Justin röt i åt henne en gång, men för första gången hjälpte inte det heller. ”Då går vi ut i bilen.” Jag lyfte upp henne och hon fortsatte både sparkas och slåss, men vi gick ut, jag satte henne i stilen och spände på henne bältet. ”Jag är hungrig mamma.” Jag suckade och plockade upp min mobil för att skicka ett sms till Justin. ”Kan du köpa med en ny Happy Meal åt A, och en meny till mig. Men stressa inte, hon ska lära sig.” Hon blev tyst i baksätet, vilket kanske berodde på att hon somnade. Mig gjorde det inget att jag satt själv i bilen, det var nog mer Justin som hade dåligt samvete över det. En halv timme senare kom både Liam och Justin gåendes, och båda hoppade in på sin plats. ”Hon sover.” Justin tittade bak på henne, det såg verkligen ut som att hennes nacke skulle gå av vilken sekund som helst.

När vi var tillbaka på hotellet var klockan kring sju på kvällen, och Justin bar in Adriana till hennes säng, som hon så snällt delade med Liam. Han hade absolut inget emot det vilket var bra, men det kan bli problem när dem blir äldre då han säkerligen vill ha ett eget rum. Justin hoppade in i duschen och jag åt min mat, som han hade köpt med åt mig. Adriana hann aldrig äta sin mat innan hon somnade. Justins mobil som låg på bordet lyste till, men gjorde inte ifrån sig några speciella ljud. Jag kunde på vilket avstånd som helst se att Selenas namn fanns på skärmen, så jag kastade mig över mobilen och låste upp den. Justin hade en kod på sin mobil, som jag enkelt tryckte in, 0214, min födelsedag.

”Lycka till på nyår, jag saknar dig.” Ilskan steg i min kropp, och innan jag visste om det hade jag dundrat mobilen i väggen. Liam kom in i köket och kollade skärrat på mig, samt vidare på mobilen som låg i flera delar på golvet. ”Vad gör du mamma?” Ja, vad ska man svara sin son. ”En liten olycka, gå in och kolla klart på filmen, sen är det sängen för dig.” Han försökte streta emot, men gjorde som jag sa innan han själv sa något annat. Jag stirrade på väggen och funderade vad jag skulle säga till Justin. Han kommer inte bli glad, det vet jag. Men jag är garanterat argare än vad han någonsin kommer bli. Tro mig, han vill inte ha att göra med mig just nu.

Innan han kom ut ur duschen tog jag av mig kläderna och bäddade ned mig med ansiktet mot väggen, så att jag slapp se honom när han kom ut. Ilskan hade dock inte lagt sig, men jag ville inte bråka med honom, så därför la jag mig ned, och höll mig från omvärlden. Dörren till badrummet öppnades och han kom ut, men jag såg honom inte, men hörde. ”Har du lagt dig baby?” Jag ville gråta, men kunde inte. När jag såg hennes namn, var det inte ilskan som kom först, det var rädslan, av att han ännu en gång tagit upp kontakten med henne. Jag svarade honom inte, utan slog igen mina blå och låtsades sova. Allt skulle bli så mycket lättare då. ”Jag vet att du inte sover, vad är det som har hänt?” Liam kom in i rummet. ”Hon kastade din mobil i väggen.” Min son, Liam ska vara min son, det tackar man för. ”Varför gjorde hon det?” Jag kunde på avstånd höra deras konversation. ”Jag vet inte, jag kom in i köket när det small, och din mobil ligger på golvet där i flera delar.”

Jag vet inte hur länge jag låg i sängen helt själv, precis som jag ville ha det. Jag sneglade på min mobil som låg bredvid sängen och såg att klockan hade närmat sig halv 10, och strax därefter kom Justin in i rummet. Han sa inget, men jag kände när han la sig ned i sängen och drog täcket över sig, samt la sig precis som vanligt, precis bakom mig. ”Är du vaken? Prata med mig, vad är det som har hänt?” Han strök mig över magen och pussade mig på skuldran. När han gjorde det rann tårarna på mig, jag gjorde allt för att han inte skulle märka det, men som med allt annat här i livet gör han det. ”Du gråter ju, vad är det som har hänt?” Jag vände mig mot honom, men blundade, för rädd att möta hans blick. ”Titta på mig. Snälla, älskade vännen.” Jag öppnade mina ögon sakta just för att jag var rädd för hur han såg på mig. ”Du fick ett sms..” ”Och för det kastade du min mobil i väggen?” Han höjde på ögonbrynen och gav mig en intensiv blick. ”Det var från Selena.”

Perfekt dag för att skriva lite, det snöar och jag orkar inte skotta fram bilen. :) Så ska försöka producera några kapitel :) Allt börjar redan kännas lite bättre, får hoppas att det håller i sig bara. ^ I love u, u know that. ♥

”Mamma, när ska vi öppna julklapparna?” Vi hade sedan någon timme plocka undan maten och förflyttat oss in till vardagsrummet. Barnen gillade nog inte tanken av att bara sitta och titta på sina julklappar som låg under granen. Detta år hade vi valt att köpa julklappar till bara barnen, och en till dem vuxna var, så att vi fick ett att öppna i alla fall. Jag tittade på Justin, för att jag ville att han skulle bestämma. ”Vi kan väl börja dela ut dem nu eller?” Både jag och Justin satt och drack på en varsin Irish Coffiee, mamma och Pattie hade ett glas vin, och Jeremy hade en whiskey i handen. Jag och Justin satte oss ned på varsin sida av granen för att kunna börja läsa på paketen. ”God jul Liam, önskar mamma.” Det var första paketet som Justin fick upp, och Liam blev tog glatt emot det, jag fortsatte med ett. ”God jul Jazzy, önskar Justin.” Jazmyn kom från ingenstans och sträckte fram händerna för att kunna ta emot det ganska stora paketet.

När vi hade delat ut alla hade redan barnen hunnit öppna alla, och Adriana var minst sagt överlycklig över alla dockor hon hade fått. Hon fick även massa Hello Kitty saker till sitt rum, olika filmer, och en del smycken. Liam hade fått en ny cykel, och en ny skateboard, vilket jag tyckte var onödigt, eftersom att Justin redan köpt en ny åt honom, men han tyckte tydligen att man inte kunde ha för många av dem. Mamma fick ett eget designat halsband med både Liam och Adrianas fingeravtryck och födelseår. ”Clarissa gumman. Inte hade du behövt detta.” Hon blev så glad att det rann en hel del tårar. ”Klart jag behövde, du är min mamma, och jag vill ge dig allt jag kan. Nu har du dina barnbarn runt halsen.” Hon nickade mot mig, och torkade bort sina tårar. Pattie fick ett liknande halsband som mamma, men bara med Adriana. Och Jeremy fick ett armband. Jazzy och Jaxon fick massa saker dem också, jag tror nog att alla julklappar till barnen hade täckt golvet om vi hade lagt ut allt.

Alla skulle sova hemma hos oss då vi hade en dubbelsäng i ett rum och två enkelsängar i ett annat. Mamma och Pattie brukar ofta sova i rummet med enkelsängarna, och dem gångerna Jeremy sover här sover han och barnen i dubbelsängen. Liam och Jazzy hade sedan ett tag gått in i hans rum, och troligtvis somnat, eftersom att det var alldelens tyst där inne, och Adriana och Jaxon hade lagt sig på två olika håll. Så nu var det bara vi äldre vakna. Justin fick en stor sackosäck av Pattie som han kunde ha framför tv:n. Så i den låg vi, han och jag. Han höll om mig och kysste mig i nacken flera gånger. Jag tror inte att mamma uppskattade det hon såg, och inte heller Pattie. Jeremy skrattade mest och tyckte vi var gulliga. ”Pattie, lugna ned dig. Dem är vuxna, låt dem gosa med varandra.” Hon hällde i sig den lilla skvätten som var kvar i hennes vinglas och ställde sedan ned glaset på bordet. ”Ja, jag vet. Han växer upp så fort.”

”Mamma, vi går och lägger oss. Släcker ni?” Jeremy hade för 20 minuter sedan gått och lagt sig, då han inte orkade höra på gummornas pladder, som han så fint uttryckte sig. ”Vi släcker, god natt på er.” Hon kramade om mig sedan Justin, och så gick jag bort till Pattie och gjorde likadant. När vi kom upp till sovrummet drog jag av mig kläderna och gick in på badrummet i underkläder för att kunna borsta tänderna. Justin kom strax efter och ställde sig bakom mig, med tandborsten i munnen. ”Gud vad skönt att komma ur skjortan.” Jag skrattade till och mötte hans blick i spegeln. När vi var klara gick jag till min väska och hämtade mitt paket, medan han gick in i garderoben, och kom ut med ett, nästan lika stort som det jag hade. Vi satt mitt emot varandra i sängen, så nära vi kunde komma. ”God jul, älskling.” Han gav mig sitt paket och kysste mina läppar. Jag öppnade det sakta och tittade hela tiden på Justin. En ask kom fram, och i asken låg det ett halsband, med en ring hängandes runt. Ringen han hade gett mig när vi var i LA, veckan innan jag köpt huset i Atlanta. ”Vill du ha hjälp?” Jag gav det till honom, så han knäppte det runt min hals. ”Tack så hemskt mycket, jag älskar dig.”

”Baby, paket till dig. God jul.” Han log när han tog emot det, och öppnade det lika lugnt och försiktigt som jag hade gjort. Asken kunde lätt förknippas med en sådan man lägger armband i, men det var långt ifrån ett armband. När han öppnade locket spärrade han upp ögonen. ”Är det sant?” Jag nickade mot honom. Han tittade på mig, troligen för att inte missa en enda liten detalj från mig. ”Ja, det är det.” Han plockade upp den i handen och kollade extra noga, för att sedan spricka upp i ett leende. ”Jag älskar dig, nå så fruktansvärt mycket. Du kommer aldrig förstå hur mycket.” Han kysste mina läppar samtidigt som han pressade ned mig på rygg. Han kysste mig på halsen och vidare ned mot nyckelbenen, och magen där han stannade. ”Pappa älskar dig.” Jag hade ett barn i magen, det var det jag hade gjort under dagen. Jag hade besökt Isabella, trots att det var julafton, men hon hade med öppna armar tagit emot mig, vilket jag var glad över. Jag fick ge Justin den bästa julklappen någonsin. Tårar rann ned för hans kind, och han tittade med glädje i ansiktet på mig. ”Hoppas att smärtan i ljumskarna var värt det?” Han skrattade till, vilket även jag gjorde, men jag slog honom också löst på axeln. ”Det var det verkligen.”

Han kysste inte bara min mage en gång, utan den stora delen av natten gjorde han det. Allt var så mycket verkligare när han gjorde det, än när jag tittade på graviditetstestet. ”Du anar inte hur lycklig jag är.” Han placerade sina händer på min mage och lutade sig fram mot mina läppar. ”Jo, det gör jag. För jag är minst lika lycklig.” Han la sig ned bakom och la armen om mig, precis som han brukade göra varje natt, men denna kändes speciell. Han drog mig så nära sig han bara kunde. På en gång vi låg som vi brukade kände jag hur han föll i en djup sömn, och strax därefter somnade jag. Jag vaknade likadant som på julafton, av att jag mådde illa. Jag rusade upp och in på toaletten. ”Gumman.” Justin kom in, och ställde sig bredvid mig. ”Gå, jag vill inte att du ser det här.” Han lyssnade inte på mig, utan tog istället tag om mitt hår så att det inte hängde i ansiktet på mig. ”Det kanske du inte vill. Men nu är jag här.” Han strök mig över kinden hela tiden, och satt bredvid mig med min kalufs i handen. När jag hade spytt klart spolade jag och satte mig på toastolen. Han gav mig ett glas vatten och kysste min panna.

Mamma hade städat undan allt papper som hade suttit kring alla julklapparna, plus att hon hade diskat undan allt. Hon märkte mig inte fören det var försent, och jag skrämde henne med min närvaro. ”Gumman, ska du ge din mamma en hjärtinfarkt eller?” Hon tog sig för brösten och hukade sig ned för att kunna hämta andan. ”Förlåt, trodde inte jag behövde tala om att jag fanns i mitt eget hem.” Hon skrattade till och satte sig ned vid köksbordet. ”Jag hörde dig nyss. Har du magsjuka?” Jag skakade på huvudet, så att hon inte skulle höra osäkerheten i min röst. ”Vad är det då?” Justin klev in i köket precis i tid. ”God morgon.” Mamma hälsade på honom och lämnade köket. Jag stod lutad mot köksbänken när han kom och ställde sig framför mig. ”Mamma vet.” Var allt jag behövde säga för att han skulle höja ögonbrynen. ”Hur kan hon det?” Jag drack upp juicen jag hade i glaset, och grimaserade därefter på grund av att jag precis innan borstat mina tänder. ”Hon hörde mig, och hon frågade om jag hade magsjuka nyss.” Han suckade. ”Så länge varade den nyheten.”

Pattie tog med sig Justin in i studion, av någon konstig anledning har den blivit lite av ett jag-vill-prata-själv-med-dig-rum. Jag förstod på en gång att mamma hade pladdrat till henne, men jag kunde inte förstå varför. Ska jag behöva gå igenom samma sak en gång till? Höra min mamma säga att Justin inte är bra för mig, eller att jag inte kan ta hand om ett till barn. Liam och Jazzy satt framför tv i vardagsrummet och kollade på barnprogram, och Adriana samt Jaxon var på hennes rum och lekte med alla julklapparna. Jeremy satt inne i Justins spelrum och spelade. Jag vet vart Justin har fått det ifrån, Jeremy är värre än honom. Jag bredde mig en smörgås och tuggade på den samtidigt som jag knallade ut i vardagsrummet och satte mig i fåtöljen. ”Vad ser vi på?” Jag kollade på Liam, men det varade inte länge då jag följde både han och Jazzys hand, där dem tillslut var sammanflätade.

Ni var många som gissade rätt. :) Får se hur allt går bara. ^

Det finns en anledning till dålig uppdatering, saker har vänts upp och ned i mitt liv. =/ Vet dock inte när jag är tillbaka på mina fötter igen. Förlåt!

Julaftons morgon. Det kan hända en hel del på ett år, vilket jag och Justin är ett levande bevis på. Liam tyckte om det vi hade att säga honom, han gillade idén att slippa skolan efter jullovet. Vilket jag kan förstå honom. Den sista veckan han hade i skolan var inte speciellt trevlig, då jag fick sitta på rektorns kontor stora delen av onsdagen. Liam hade återigen hamnat i trubbel, men denna gång var det inte han som började. Den där grabben, Eric, hade hoppat på honom och sagt massa saker om mig igen. Så Liam försvarade sig bara, vilket man har rätt att göra. Men det förstod inte rektorn, och hon trodde hon skulle kunna läxa upp mig också, vilket inte gick speciellt bra. Jag tog Liam från skolan, och han behövde inte återvända.

Alla julklappar inhandlades under en och samma dag, då både jag och Justin drog till gallerian och alla andra affärer vi skulle besöka. Jeremy, Jazmyn och Jaxon kom dagen före julafton och ska stanna här tills vi åker till New York. Liam och Jazzy har suttit fast i varandra, det har verkligen inte gått att sära på dem, vilket kan vara bra, men även dåligt. Adriana trivs bäst på Jeremys höft, så henne behöver man inte oroa sig för, det är mer Jeremys rygg som jag är lite orolig över. Hon är inte direkt liten längre.

Jag var den som vaknade först på julafton i alla fall. Och jag vaknade inte av en trevlig anledning, jag vaknade av att jag mådde illa, och vi alla vet vad det betyder. Jag rusade till toaletten, men hann inte stänga dörren innan jag var tvungen att göra av mig med några kilon, kändes det som. Justin hörde mig inte som tur var, då jag inte vill ge honom falska förhoppningar, jag vill veta fullt ut att jag är gravid innan jag säger något till honom. När jag kom ned till köket satt Jeremy där och drack kaffe samt läste tidningen. ”God morgon.” Han lät verkligen pigg, ovanligt om ni frågar mig. Jag gäspade som svar och gick till kylen. ”Jag ska åka en vända, lust att säga till Justin att jag är tillbaka om någon timme?” Han kollade oroligt på mig. ”Är det något som har hänt?” Jag skakade på huvudet och hällde upp ett juice glas och gick upp till sovrummet där Justin sov som en söt liten bäbis.

Det var tomt i sängen när jag slog upp mina ögon. Platsen där Clarissa tidigare hade legat var kall, så det betydde att hon hade klivit upp för en stund sedan. ”Clar, baby.” Jag ropade för att se om hon fanns i närheten, men jag fick inget svar tillbaka. Så jag antog att hon var nere. Jag gick in på toaletten innan jag gick ned och fick se pappa sitta vid köksbordet tillsammans med alla barnen. ”Vart är Clar?” Pappa tittade upp och mötte min blick då han höll på att bre en smörgås. ”Hon stack ut, skulle komma tillbaka om någon timme. Hon sa inte vart hon skulle.” En oroväckande känsla spred sig i min kropp, och jag sprang genast upp och hämtade min mobil. Signalerna till henne gick igång och efter någon sekund hörde jag hur det började ringa i köket igen. Pappa kollade förvånat på mig. ”Vad är det?” Jag stirrade på Clarissas mobil samtidigt som jag tryckte av och det slutade ringa. ”Hon har aldrig gått ut utan mobil. Är du säker på att hon inte sa vart hon skulle?” Han skakade bara på huvudet.

Jag hoppade in i duschen efter att jag hade fått i mig en kopp kaffe, jag var tvungen att piggna till så jag kunde tänka klart. Efter en ganska lång och avslappnad dusch klev jag ur och torkade mig, samt drog en handduk kring höften. Mobilerna låg bredvid varandra på sängen och inget hade hänt på någon av dem. Jag klev in i garderoben som föresten såg ut som fan, alla våra kläder låg på golvet, istället för på hyllorna eller hängt på galgarna. Jag plockade fram ett par relativt raka svarta jeans, och en vit skjorta. Det var trots allt julafton, och min fästmö var försvunnen. Pappa hade lovat att han skulle hjälpa alla barnen med dusch och rena kläder, och jag skulle hjälpa mamma och Clarissa i köket, men nu var hon inte här, så det blev bara jag och mamma. ”Vart är Clarissa?” Mamma stod och rullade köttbullar för en hel armé, och det var precis det vi var. Anledningen till att Erica inte kunde vara med var för att hon skulle komma med ett flyg runt 2, så hon skulle knappt hinna komma till maten då vi skulle äta vid halv 3. ”Jag vet inte, hon var borta när jag vaknade, och pappa säger att hon skulle ut en vända.” Mamma nickade bara, precis som att det var vanligt. ”Okej.”

När klockan började närma sig ett hade pappa klätt på alla barnen och Adriana hade en söt vit klänning, och håret i en fläta på sidan, Liam och Jazzy hade finkläder, och Jaxon var en pepparkaksgubbe. Min familj är konstiga, det saknas bara att Erica kommer genom skorstenen. Clarissa klev in genom dörren precis som att inget hade hänt. ”Hemma.” Hörde jag henne ropa från hallen, och både Liam och Adriana sprang och kramade om henne. ”Vart har du varit?” Jag gick upp till sovrummet när jag hörde att hon hade gått dit, då jag inte ville prata så inför barnen. ”Ute en vända. Förlåt, jag glömde mobilen hemma…” ”Du tror inte att jag har varit orolig?” Hon vände sig hastigt mot mig. ”Förlåt.” Med huvudet böjt nedåt kom hon emot mig. ”Det är lugnt, men för guds skull, gör inte om det. Jag har gått som på nålar här hemma.” Hon placerade sina armar om mig, och lutade sin panna mot min. ”Jag har en julklapp åt dig, men du får inte berätta om den för någon. Vill du ha den nu eller ikväll?” Jag funderade ett tag. ”Ikväll. Då finns det ingen risk att jag säger något.”

Jag lämnade Clarissa ensam i sovrummet så hon fick göra sig klar utan att jag skulle uppehålla henne. Vi båda två har samma effekt på varandra, så jag vet hur hon blir runt mig. Tankarna som flög igenom mitt huvud var vad det var hon hade till mig. Jag hade ingen aning om vad det hade kunnat vara. Hon har inte sagt något, så egentligen var det lönlöst att ens försöka gissa sig till det. När jag kom tillbaka ned i köket var mamma nästan klar med maten, och klockan hade blivit lite över två. Jag gick ut och satte mig mellan Jaxon och Adriana som kollade på Kalle Anka på tv:n. ”Pappa, jag är hungrig.” Adriana kröp upp i mitt knä, där hon gillar att sitta. Hon gosar alltid in sig riktigt ordentligt, och gör det bekvämt för sig. Det märks att hon är pappas flicka, precis som jag vill ha det. ”Maten är snart klar. Är du också hungrig?” Jag vände mig mot Jaxon, som nickade på huvudet.

”MAT.” Ropade mamma från köket, och Erica klev precis i tid innanför dörren. ”Mormoooor.” Ropade Adriana och rusade ut i hallen. ”Mormors lilla prinsessa.” Adriana skrattade när Erica lyfte upp och kramade om henne. Liam kramade också om Erica innan vi alla satte oss till bords. Clarissa kom ned från sovrummet och satte sig ned bredvid mig, ikväll en söt klänning och inte alls så mycket smink. Hon kysste mig på kinden och tittade leendes på mig. ”God jul, älskling.” Hon viskade, mot min hud och det gav mig rysningar. ”God jul.”

Vad tror ni ska hända? =)

Mamma och Pattie hade åkt och handlat åt oss, så att vi slapp börja med det när vi kom hem, vilket jag tyckte var väldigt snällt av dem. När vi hade sett hur Liams rum såg ut satte jag mig ned vid köksbordet, jag var tvungen att andas, det fanns så mycket jag var tvungen att ta in. Adriana satt i sitt rum och lekte, samtidigt som Liam var i sitt och kollade på film. Justin kom in i köket och satte sig mittemot mig. ”Jag plockade ur våra väskor, och la all smutstvätt i tvätten.” Jag log milt mot honom. ”Tack.” Precis som att det egentligen var min uppgift, tackade jag honom. Mitt huvud spelade mig ett spratt. Jag kollade ut mot uppfarten, och såg att grinden öppnades, och mammas bil kom körandes. ”Dem är här nu. Är du redo?” Han reste sig upp och drog in mig i sin famn. ”Har aldrig varit mer redo.” Han kysste mig i pannan, och strök sin hand över min rygg.

Mamma plockade in alla varorna i kylen och frysen. Det var absolut inte lite dem hade handlat, det såg mer ut som att dem hade handlat en hel del just för att vi inte skulle åka bort någonstans. Vilket vi inte hade planerat heller, mer än att åka till New York över nyår. Justin hade sagt till mig att jag fick äran att berätta den stora nyheten, men jag drog hela tiden ut på det. Vi åt middag och jag sa inget, jag dolde handen hela tiden, vilket var mycket lättare än jag trodde från början, eftersom att jag är högerhänt. Jag såg på Justin att han ville berätta, men han hade lovat mig. Och jag ville göra det vid rätt tillfälle, det där tillfället jag tydligen inte hittade. Liam och Adriana tackade båda två för maten och sprang sedan upp på deras rum. ”Mamma, varför har ni gjort om både Liam och Adrianas rum?” Min blick gick mellan både mamma och Pattie. Dem båda såg på varandra med skräck i blicken, troligen för att jag kanske skulle få ett utbrott. ”Dem ville det.” Mammas svar var för enkelt, och en 4 åring kommer inte på en sådan sak själv. ”Säger ni det så.”

Vi satt i vardagsrummet och pratade om veckan som hade gått. Justin berättade stolt för sin mamma om den där grabben vi mötte på i den där gränden, som gjorde en graffitimålning av Justin, men hans mamma gillade tydligen inte det. ”Förstår du inte vad som hade kunnat hända dig, eller Clar?” Tanken av att vi var i ett slumområde skrämde henne rejält, men vi skrattade bara åt henne. ”Ta det lugnt mamma, vi sitter ju här.” Mamma började skratta, så Pattie hoppade på, hon med. Hon behöver inte vara den där överbeskyddande morsan längre, han är inte ett litet barn, men hon vill nog inte inse det. Han har en egen familj att ta hand om. Mammorna gick ut i köket och hämtade in kaffet, som vi skulle dricka. ”Nej tack, vill inte ha.” Mammas ögon vidgades, till stora golfbollar. ”Är du med barn?” Pattie kollade på mig, sedan på Justin. ”Nej, det är jag inte.” Med sanningen kommer man långt. Jag vet ju inte om jag är det, men jag hoppas, så då tar jag inga risker. Dem pustade båda ut. Vilket skrämde mig en liten del.

”Mamma, kan du sätta dig ned, det finns en sak vi vill berätta.” Eftersom att jag nyss hade sagt att jag inte var med barn så fanns det väl kanske bara en sak kvar som kunde vara stor att berätta. Hon satte sig ned i fåtöljen, och Pattie satt i andra. Justins armar var trygga kring min midja, och istället för att säga det högt sträckte jag fram handen och blundade, just för att inte se deras blickar. Ingen sa något, men däremot hörde jag hur både Pattie och mamma drog efter andan, högt och tydligt. Jag kollade upp på mamma som satt med händerna för ansiktet, hon tittade på mig, men sa inget. ”Mamma, säg något. Snälla.” hon tog bort händerna från ansiktet och satte sig på huk framför min hand, samtidigt som hon tog den i handen och kollade på den. ”Min lilla tjej ska gifta sig.” Var det enda hon sa. Pattie satt fortfarande helt stilla, vilket gjorde Justin lite smått irriterad. ”Ska du sitta helt tyst eller?” Hon kom tillbaka till verkligheten, och ställde sig upp. ”När ska vi fira?” Precis när hon sa det kom Adriana in i vardagsrummet. ”Vad ska vi fira?” Alla vi fyra brast ut i skratt och hon suckade. ”Säg då.” Jag sträckte ut armarna efter henne, och satte henne i mitt knä. ”Titta vad mamma har fått av pappa.” Jag visade henne min hand och hon tappade bokstavligen hakan. ”Är det en riktig diamant?” Justin började skratta. ”Det hoppas jag verkligen att det är.” Adriana skådade varje liten millimeter av den. ”Mamma och pappa ska gifta sig.” Hon, mamma och Pattie blev riktigt glada. Det var bara Liam kvar. Jag kan förstå att han kommer känna sig utanför, han kommer vara den enda i denna familj med ett annat efternamn.

När allt hade lagt sig om förlovningen plockade mamma mig åt sidan, för att prata med bara mig. Och jag hade ingen aning om vad det kunde handla om. Vi gick in i Justins studio, för där skulle vi få vara själva. ”Nu i veckan, när jag hämtade Liam från skolan. Fick jag mig ett samtal när jag kom hem, från dem.” Något hade hänt, och hon kunde inte bara spotta ur sig det. ”Jaha, vad är det som har hänt?” Hon kollade ned på sina händer, för att sedan möta min blick. ”Han har varit i slagsmål, med en av sina klasskamrater.” Jag suckade högt. Han har aldrig varit så förut. ”Men han gjorde det av en anledning. Den grabben han slog ned, hade uttalat sig elakt om dig.” Jag förstod ingenting, så jag lät henne fortsätta. ”Pojkens syster är tydligen ett stort fan av Justin. Och han sa högt och tydligt inför alla i klassen att du bara var tillsammans med honom för publicitet och pengar.” Jag började gråta, min lilla pojke ska inte behöva gå igenom det där. ”Jag och Justin har redan pratat om det där. Liam ska inte behöva gå i skola mer. Han ska få en egen privatlärare, som kommer följa honom. Vill han åka tillbaka till Stratford och bo med Jeremy så får han det, och då kommer han ha den läraren med sig. Just för att jag inte vill utsätta honom för detta.” Mamma kollade stolt på mig, det trodde jag aldrig. Jag trodde hon skulle skälla på mig, och tala om för mig vilken elak mamma jag är. ”Tack för att du finns. Liam älskar dig minst lika mycket som jag gör.”

Dagen gick fort, kvällen kom och jag har aldrig längtat så mycket efter min egen säng som jag gjorde då. Det var som att den ropade mitt namn, och benen bar mig inte speciellt mycket längre. Sista biten bar Justin upp mig, och la mig ned försiktigt på min sida av sängen. ”Hur kan man vara så trött som du är?” Jag gosade ned mig under täcket och tittade på honom när han tog av sig sina kläder. Man kan inte bli mer vacker än vad han är. Det går inte, inte ens i photoshop. ”För att jag hela dagen idag gått och spänt mig för att kunna gå som folk.” Han skrattade till och la sig ned bakom mig under samma täcke. ”Ont fortfarande?” Hans varma hud mot min kalla rygg kunde inte bli bättre, han la armen om mig och drog mig närmare sig. ”Ja. Första och sista gången vi har legat på det där viset.” Han fortsatte skratta, vilket gjorde mig irriterad. ”Sluta skratta, jag har ont. Fattar du?” ”Ja, ja. Ta det lugnt. Jag menade inget illa. Du får vila imorgon, ligga still hela dagen, så ska jag ta hand om dig.” Han kysste mig i nacken och smekte sin hand fram och tillbaka över min mage ned till mitt lår. Lusten vaknade till liv i mig då han drog sina fingertoppar längs min troskant, men jag gjorde allt för att skaka bort den, och försöka sova. Vilket jag tillslut lyckades med.

Jag vaknade på natten av att Liam stod bredvid sängen. Han tittade bara på mig, men sa inget. Tillslut började han gråta, och jag förstod ingenting. ”Men lilla gubben.” Jag drog på mig en tröja, och kravlade mig ur sängen för att gå med honom ned till sig. Vi la oss tillsammans i hans säng och han lugnade ned sig lite. Han låg i min famn, precis som när han var liten. ”Vad är det som har hänt?” Han torkade sig om ansiktet och snörvlade några gånger innan han gjorde en ansats till att börja prata. ”Dem pratar om dig i skolan. Elaka saker.” Han skulle med andra ord ta upp det som mamma redan pratat med mig om. Vilket kändes skönt, att han ville och kunde berätta det för mig. ”Vad säger dem?” Han vände ryggen mot mig och kröp in i min famn. ”Att vi bor här för att Justin har pengar. Gör vi det mamma? Bor vi tillsammans med honom för att han är känd?” Jag förstår att han ifrågasatte det, med tanke på att jag och Justin har gått fram och tillbaka ett tag nu. ”Nej Liam. Det gör vi inte. Mamma älskar honom, även om han inte hade varit känd. Kolla på mammas vänstra finger.” Liam gjorde som jag sa, och han är stor nog att förstå vad det betyder. ”Ska ni gifta er?” Han var den enda som inte var med i samtalet under dagen, så att han blev förvånad är inte konstigt. ”Ja. Det ska vi. Jag och Justin ska berätta en sak för dig imorgon när vi vaknar. Nu sover vi.” ”Tänker du sova här.” Jag nickade bara mot honom. Och vi drog täcket över oss.

Sista för idag, kommentera flitigt nu. :)

Hon är min nu, och jag kommer aldrig att släppa taget om henne. När jag ser hennes vänstra hand, där ringer för mycket pengar sitter, vet jag att det är henne jag kommer dela mitt liv med. Lycka går inte att köpas för pengar, men jag vet innerst inne att hon hade älskat mig även om jag hade varit den där vanliga grabben som bott i Stratford. Hon är inte tillsammans med mig för att jag är den jag är idag, hon är tillsammans med mig för att hon älskar mig. Att hon är den sista jag ser innan jag somnar, och den första jag ser när jag vaknar, gör saken bättre. Att hon sen är mamma till mina barn är bara ännu bättre. Hon kommer aldrig förstå hur jag känner mig när hon ser på mig. Folk säger att dem får fjärilar i magen av personen dem tycker om, jag har inte bara fjärilar, det känns ibland som att en örn börjar flaxa i magen på mig. Hon sa ja till mitt frieri, hon vill ha fler barn med mig. Hon stiger åt sidan när mina fans kommer, hon älskar mig.

”Baby, vad tänker du på?” Hon la sig ned bredvid mig i sängen efter att ha dragit igen dragkedjan på sin väska. ”Allt. På hur du faktiskt vill gifta dig med mig.” Hon såg sådär lurig ut, som bara hon kan, och ett leende spred sig på hennes läppar innan hon kysste mig. ”Jag har väntat på att du ska fråga. Trodde aldrig du skulle göra det.” Hon kollade ned på sina händer, just för att inte möta min blick. Hon låg på mage bredvid mig, så jag fick chansen att smeka undan en hårslinga från hennes ansikte, samtidigt som jag vred hennes ansikte mot mig. ”Jag har velat göra det ett tag, men var osäker på om du verkligen skulle säga ja.” ”Tvivlar du på min kärlek?” En oro spred sig i hennes ansikte, och jag kunde nästan skymta hur hennes ögon blänkte mer än vanligt. ”Nej, nej, det var inte så jag menade. Gumman.” Jag drog in henne i min famn och kysste hennes hjässa. ”Förlåt, gumman. Jag kommer aldrig tvivla på din kärlek. Jag menade mer att du kanske inte skulle säga ja, på grund av allt dumt jag gjort.” Mycket riktigt, jag hade fått henne att gråta, ännu en gång. Fan mig. ”Oavsett vad du gör mot mig kommer jag aldrig sluta älska dig.” Hon satte sig upp och började pilla på täcket. ”Jag hoppas för Guds skull att du inte sa ja till mig för att göra mig glad.” Hon skakade lätt på huvudet. ”Nej, jag vill gifta mig med dig. Jag är bara så rädd att du ska lämna mig, för något bättre.” Jag blev chockad. Det var precis som en annan människa framför mig. ”Det finns ingen bättre än dig. När jag säger ja vid altaret är det du och jag för resten av vårt liv.” Hon la armarna om mig och borrade in sitt huvud i mitt bröst.

På morgonen vaknade jag av att Clarissa satt upp i sängen med en av mina t-shirtar på sig, och stirrade på mig. Jag blinkade till några gånger för att vänja mig vid ljuset, som konstigt nog fanns, fast klockan bara var runt 5 på morgonen. ”Vad gör du vaken nu?” Hon lyfte på täcket och kröp in i min famn. ”Jag vill prata med dig om en sak.” Hon lät osäker, rädd, eller liknande, och det gjorde inte mig speciellt säker på vad hon hade att säga mig, och absolut inte den tiden på morgonen. ”Du måste lyssna på mig, och inte avbryta mig. Okej?” Hennes spända ansikte släppte lite, och hon kollade på mig. Jag nickade mot henne, och drog bort en hårslinga från hennes vackra ansikte. ”Jag vill att vi väntar med bröllopet. Jag vill att vi fokuserar på detta först.” Sa hon och drog sig över magen. Jag kysste hennes panna och drog henne intill mig. ”Okej.” Jag visste inte vad jag skulle svara annars. ”Jag vill inte att du ska se mig smällfet i en brudklänning.” Jag skrattade till och la ned henne på rygg för att kunna lägga mig över henne. ”Du är bra rolig du va? Jag väntar så länge du vill. Vi gör allt tillsammans.” Jag trodde samtalet skulle vara allvarligare än vad det var. Så all nervositet släppte när hon började skratta och pressade samman våra läppar.

”JUSTIN BIEBER…” Flygplatsen var full i folk, tjejer som skrek sig hesa och paparazzi som troligen hade knäppt slut på 100 rullar om dem hade haft gamla kameror. Dem ställde alla olika frågor, en del fick mig att börja skratta, och andra ville jag bara gråta över. Vart får dem allt ifrån? Några vakter hjälpte oss till vårt privatplan. Clarissa klämde åt min hand hårdare just för att inte tappa bort mig bland alla olika människor. ”Så Mr. Bieber klarar ni er härifrån tro utan att hamna i en stor klunga av tjejer?” Vakten som hade gått med oss hela vägen stannade precis vid dörren som skulle ta oss ut till flygplanet och han skrattade. ”Nu klarar vi oss. Tack så hemskt mycket.” Precis innan vi skulle gå ut stoppade han mig. ”Inte skulle jag kunna få ta en bild med dig, jag har en dotter hemma som avgudar dig. Och hon skulle bli så glad.” Jag skrattade till och ställde ifrån mig min väska. Jag tog emot kameran, och tänkte precis knäppa bilden själv när Clar tog kameran ifrån mig, och tog bilden. Jag visste att jag hade en av mina tröjor med mitt ansikte på i väskan, så jag plockade upp den. ”Vad heter er dotter sir?” Jag plockade även fram en penna så jag kunde skriva på tröjan. ”Silver.” Svarade han stolt. Så jag skrev på ryggen. ”I love u Silver.” Och gjorde sedan min autograf under. ”Ge denna till henne från mig.” Han tackade så mycket. Jag och Clar lämnade byggnaden och gick mot flygplanet. ”Jag är stolt över dig.”

Vi kurade ihop oss tillsammans i soffan på flygplanet, och väntade med spänning på att lyfta. Ingen av oss har någonsin varit speciellt flygrädda, vilket underlättar enormt, eftersom jag flyger ofta och vill ha med mig henne. Jag såg hur hon så ofta hon kunde sneglade ned på ringen hon hade, troligen för att verkligen uppfatta att den satt där. När jag kände hur planet började röra på sig drog jag Clarissa närmare mitt bröst och kysste henne på kinden. Det är inte ovanligt att hon fortfarande rodnar när jag gör det, vilket är fullkomligt otroligt. Det är ju inte direkt första gången jag gör det, och jag kommer aldrig sluta med det heller. Hon borrade in sitt ansikte i mitt bröst, så jag började till och med skratta. Hon tittade upp på mig, och log med sina ögon. Det är precis som att hon har någon onaturlig makt genom dem, hon kan hypnotisera en människa på 1 sekund genom dem, och hon håller dem fast. ”Snart hemma, så du får sova i vår säng.” Jag märkte på henne att hon var trött, vilket jag verkligen kunde förstå. Vi sov inte mycket inatt, då vi låg och pratade tills klockan var runt 2, det var kanske inte så smart, med tanke på att vi sedan skulle upp vid 6, men hon vaknade tidigare ändå.

Jag och Clarissa gick hand i hand genom folkmassan i ankomsthallen. Det var nästan värre i Atlanta än vad det var på flygplatsen i Karibien. Jag kunde skymta Ericas glada ansikte när vi kom, då hon var mycket längre än mamma, men när vi kom närmare kunde jag skymta både mamma, Liam och Adriana. När Adriana fick syn på oss sprang hon rakt igenom alla människor, så både jag och Clarissa satte oss på huk så vi kunde omfamna henne. ”Mamma, pappa. Jag har saknat er.” Den lilla prinsessan gav mig tårar i ögonen, och när vi släppte henne såg jag att jag inte var den enda. Liam kom fram och kramade oss då vi stod öga mot öga med våra mammor också. ”Liam gubben, hur har det varit utan mamma?” Clarissa kramade om honom, och man såg på honom att någonting var fel. Men det var inget jag ville fråga honom om där, folk fotograferade oss så att det räckte.

”HEM LJUVA HEM.” Clarissa släppte sin väska i hallen och gick in med skorna i köket. Kylen öppnades och hon plockade ut en vattenflaska. Jag gjorde som henne förutom just det där med att hämta vatten, jag sprang med Adriana upp på sitt rum. Jag fick en chock, så jag tvärstannade i dörren. ”Vem har gjort det här?” Jag klev ett steg in och kollade mig omkring. Hela rummet var som ett enda stort Hello Kitty rum. ”Farmor och mormor har hjälpt mig. Visst är det fint?” Jag nickade och ropade på Clar. Hon gjorde precis som jag, tvärstannade i dörren och blinkade några gånger. ”Din och min mamma har lekt inredare under tiden vi har varit borta.” Hon tittade på mig, och vi båda tänkte nog lika. ”LIAM.” Hon skrek samtidigt som hon sprang ned för trappen, hon gjorde precis som hon sagt åt Adriana att inte göra. Liam kom ut från sitt rum i tvåhundra, han trodde väl att det brann. ”Har mamma gjort om ditt rum med?” Clar slog upp dörren och vi fick oss en chock där med. Hans rum såg ut som ett riktigt pojkrum, inte ett för en 8 åring. Men ville han ha det så, tänkte jag inte vara den som stod i vägen.

Hope U like it. :)

Ungefär hur många kapitel kommer HITRISA part 2 att innehålla?

Svar; Jag vet faktiskt inte. Det kan bli över 100 men det kan även bli 70. Det visar sig, men jag kommer glatt meddela er när vi börjar närma oss slutet, så det behöver ni inte oroa er för.

När HITRISA part 2 sorgligt nog nått sitt slut, kommer du börja med någon ny novell då?

Svar; Jag vet inte. Har inga idéer som kan slå igenom, har funderat på en hel del handlingar, men alla jag kommer på är så vanliga. Jag vill sticka ut. =/ Kommer ni på något, ge mig alla era förslag.

Hur många besökare har du ungefär per dag?

Svar; Dem senaste dagarna har jag haft mellan 330 och 350. Och jag älskar er alla. <3

Kan du inte någon gång skriva endast en sådan lång novell?

Svar; Jag har försökt mig på det ett par gånger, men aldrig riktigt lyckats. Jag vet inte hur jag ska bygga sådana. Tyvärr. Men skriver jag klart en och gillar den själv, kommer jag självklart att publicera den.

Har du varit på någon Bieber konsert?

Svar; Nej, det har jag inte.

Har du många vänner som är fans till Justin?

Svar; Gills mina vänners barn? ;P Haha, nej men jag börjar få med mig en hel del vänner. Alla går i alla fall omkring och sjunger på hans låtar, det borde väl räknas ^^

Vet många av dina vänner att du driver en novellblogg?

Svar; Alla vet, men det är kanske en eller två som läser den.

Har du någon personligblogg?

Svar; Självklart har jag en sådan. http://MarielleSjelin.blogg.se

Skulle det vara så att Justin kommer till Sverige i år på sin Believe tour, kommer du då att gå?

Svar; Det kan ni alla slå er i backen på att jag kommer. Spelar mig ingen roll om ingen av mina vänner vill gå, hela min familj finns nog på plats ändå. Eller vad säger ni, Belieber?

Vad lyssnar du på för musik för övrigt?

Svar; Allt som finns på spotify, nästan. Dem flesta av mina vänner föredrar Rocka Billy, så jag sticker ut i mängden med min hiphop och R&B. haha

Vad gick du för linje i skolan?

Svar; Barn och Fritid. Jag gillar inte barn, så jag vet inte hur jag hamnade där. Men gick ut med ett fullständigt betyg, vilket jag är glas över.

Tidigare har du sagt att du fått idéer från din kompis. Detta kanske är en lite känslig fråga, men har hon blivit våldtagen, blivit gravid och behållit barnet?

Svar; Ja, jag får min inspiration av min vän, men det är bara hur hon är till sättet, hur hon behandlar folk runt om henne, hur hon agerar i olika situationer. Det har inget med hennes sätt att leva, så svaret på din fråga är Nej. Hon har inte behövt gå igenom något sådant!

Hur gammal är du?

Svar; Jag är född 15 augusti 1988, vilket gör mig 23 år gammal idag.

Vart bort du?

Svar; Ludvika, Dalarna.

Vilka noveller läser du?

Svar; Bieber Cash , Way To Bieber , Justin B Saga , Bieber Word , Touched By Bieber , Bieb , Fanfics JB - Och många fler. =)

Vad inspirerar dig?

Svar; Jag vet inte, inte mer än att Clarissa är byggd på en vän till stor del. Annars vet jag inte, allt finns i mitt huvud innan jag vet om det.

Favorit bild på Justin?

Svar; Egentligen finns det så sjukt många jag skulle vilja lägga in, men hittade två.

Glädjen han har till sina syskon går nog inte att förstå. =)

Vilken är din favorit novell-blogg just nu? Någon som du läser och älskar.

Svar; Always Kidrauhl - En av dem bästa jag läst. :)

Tror du att det kommer vara Jelena föralltid? I så fall, varför tror du det? Eller om du inte tror det, hur länge till tror du det kommer vara dem?

Svar; En intressant fråga måste jag säga. Och först vill jag bara klargöra en sak. Jag gillar inte Selenas musik eller filmer, kan inte yttra mig om henne personligen, för jag känner henne inte. Men jag älskar att se leendet som hon sätter på Justins läppar. Jag gillar dem två tillsammans.

Jag vet faktiskt inte hur länge det kan hålla mellan dem, men jag hoppas verkligen att båda två är lyckliga precis som dem är, för dem är så söta tillsammans. Jag hoppas att, tar det slut mellan dem, så ska dem fortfarande vara vänner, och att det är båda som vill samma sak.

Har du någon pojkvän?

Svar; Nej, det har jag inte. Jag lever efter ett konstigt motto. Kärlek har någon uppfunnit som är rädd att leva ensam. ^^

Kan du inte ha en ”update-ruta”, vid menyn, där du skriver när nästa kapitel kommer?

Svar; Nej, det kan jag inte. För mina kapitel kommer helt beroende på hur mycket jag har skrivit, och hur mycket ni har kommenterat.

Om du skriver en till novell, kan du inte använda någon av dina läsare som huvudroll?

Svar; Jag vet inte hur det skulle kunna gå till. Då har jag press på mig, och jag kan inte skriva med press, då är det inget som funkar. Tyvärr, jag vet att det skulle vara kul.

Kommer vi få veta mer om Selena? Läste i förra att hon och Clar nästan var vänner. Så kommer hon komma tillbaka? Hon kunde ju vara snäll?

Svar; Hon kanske kommer tillbaka, men tror inte att dem kommer att bli vänner. Med tanke på att Selena har försökt att kidnappa Adriana.

Kommer Alex att komma med något mer? Har så himla många frågor om honom, typ allt egentligen. Han var en intressant karaktär.

Svar; Han kommer med säkerhet att dyka upp igen. =)

Kan du inte lägga upp en bild på dig?

Svar; Klart jag kan göra det.

Gillar du att skriva sexscener?

Svar; Det är det bästa med att skriva en novell. Finns inget som folk retar sig på mer än när man skriver om sex. Ungdomar har sex med varandra, och så vitt jag vet, vet vi alla hur barn blir till, och dem har ett tillsammans, hon har Liam sedan tidigare, och dem väntar ännu ett barn. Så klart dem har sex. Hälsosamt är det också.

Vad jobbar du med?

Svar; Jag är arbetslös. Annars hade ni aldrig fått läsa HITRISA. Hade aldrig haft den tiden jag har nu, på att skriva denna novell för er.

När du skaffade denna novell, trodde du att den skulle bli såhär stor då?

Svar; Verkligen inte. Jag kunde inte se mig själv ha över 300 unika besökare. Och dem blir fler och fler för varje dag.

Kanske en liten personlig fråga, men hur blev du av med oskulden, och hur gammal var du då?

Svar; Egentligen ska jag inte behöva svara på hur, det tror jag nog att ni alla vet ;P haha ^ Men jag var 21 år.

Favoritfärg?

Svar; Rosa

Jeans eller mjukisar?

Svar; Leggings, eller mjukisar. Jag hatar jeans, skulle inte ens dra på mig ett par sådana om jag fick pengar. ^^

Om du skriver en till novell efter den här (vilket vi alla nog hoppas att du gör) har du några idéer om den just nu?

Svar; Nej, det har jag inte. Så har ni, ge mig era förslag.

Bästa minnet?

Svar; Oj, egentligen har jag en hel del olika. 50 Cent på hovet är något jag aldrig kommer glömma. Kommer heller aldrig glömma när jag flyttade till Stockholm, men flyttade hem efter 20 dagar. ^^

Vad brukar du göra på fritiden?

Svar; Eftersom att jag har fritid från det jag går upp, tills jag lägger mig så skriver jag mycket på novellen, och är med mina vänner.

Vad är din största dröm?

Svar; Att få uppleva USA. Besöka alla underbara platser som finns där.

Har du några syskon?

Svar; Nej, och skönt är det. Men när jag var yngre, ville jag ha en storebror, så jag kunde slåss med honom. ^

Vilka andra artister/band gillar du?

Svar; Egentligen är jag inte i det stadiet där man gillar något på det sättet. Men jag lyssnar på allt egentligen. =)

Denna resa har varit underbar, även om veckan mesta dels har besått av sex. Mina ben värker, så jag vet inte om jag klarar av att gå nå mer, ljumskarna har gett upp, jag kan inte längre sära på mina ben utan att behöva ge ifrån mig en hel del pust och stön. Justin tycker tydligen att det är roande, vilket jag absolut inte gör. Han behöver inte känna min smärta jag har, och det ska han vara glad över. Vi har en dag kvar, sedan ska vi flyga hem, och jag tänker inte låta min smärta gå ut över den. Jag vill uppleva så mycket som möjligt av dagen. ”Baby, vad vill du göra idag?” Han satte sig ned bredvid mig i soffan och la handen på min lår, jag såg glöden i hans ögon, men jag kunde inte ge honom det han ville ha, min kropp var tvungen att få vila ett tag. ”Jag vet inte, men inte det du vill.” Jag puttade undan hans hand från mitt lår, annars hade det inte slutat som jag velat. ”Tycker du att vi har legat klart denna vecka eller?” Jag reste mig upp och var på väg från honom, men kom inte långt då han drog ned mig i sitt knä. ”Det är nog färdig legat på ett bra tag, om du inte ger min kropp en punklig massage.”

Helt plötsligt låg jag i sängen med enbart underkläder, och han satt gränsle över mina lår. ”Vart vill du ha massagen?” Hans viskningar i mitt öra gör mig upphetsad, och han vet det. Men det spelar ingen roll hur mycket han försöker, jag kan inte slappna av ordentligt. ”Ryggen, höfterna, ljumskarna.” Mina armar låg som en huvudkudde för mig, så han hade full tillgång till min kropp. Han knäppte upp min bh och lät mig själv trassla mig ur den. Han smorde in min rygg med något, och började sedan knåda riktigt ordentligt. Jag hamnade i en annan värld, på grund av hans händer. När han fortsatte ned mot min korsrygg ryste jag, han gav min rygg en riktig massage, och han fortsatte ned och masserade min rumpa, och mina lår. Jag kunde känna på en gång att all spänning i låren släppte, men det fanns fortfarande en hel del ställen som behövde sitt. ”Du har skadat min kropp, du får återställa den.” Han skrattade till, och fortsatte massera mina lår. ”Du bad om hårdare, och mer, så skyll inte på mig.”

Jag låg nu på rygg och stirrade i taket samtidigt som Justin masserade mina vader. ”Blir det bättre, eller försämrar jag allt?” Jag kollade upp och mötte hans blick. ”Du gör precis som man ska.” Han slutade, och la ned mitt ena ben åt ena hållet, och det andra åt andra, och så pressade han dem åt olika håll. ”Justin fortsätter du kommer du få ett av mina ben i handen. Ge dig, det gör skit ont.” Han flinade åt mig samtidigt som han fortsatte pressa dem åt två olika håll. Jag trodde seriöst att jag skulle dö, men det brydde han sig tydligen inte i. ”Ge dig, annars har vi legat för sista gången.” Han släppte mig på en gång, men la sig ned mellan mina ben, så att hans läppar nådde mina. ”Förlåt, jag ville bara att du skulle dra ut dina muskler, det brukar bli bättre då.” Jag förstod hans avsikt, men det gjorde så ont att jag inte kunde se annat än smärta. ”Jag vet, men om du kände den smärtan jag kände, skulle du förstå mig.” Ännu en gång flinade han åt mig, innan han åter igen pressade sina läppar mot mina.

”Ska vi gå ut och äta, eller vill du vara kvar här?” Han kollade medlidande på mig, precis som att jag var döende. Riktigt så illa var det ändå inte. ”Vi kan gå ut, bara du har en riktigt bra förklaring till varför jag inte kan gå ordentligt.” Nu var det min tur att flina mot honom, han var nog inte beredd på mitt svar, men han tog det ganska bra. ”Om nio månader förstår dem nog.” Han skrattade åt sitt eget skämt, vilket gjorde mig irriterad. ”Jag skojade, vi går ut. Gör dig klar.” Jag gjorde som han sa och hoppade in duschen. Jag fick inte stå i duschen ensam speciellt länge, för han gjorde mig sällskap strax efter. Han kysste mig på halsen och tog tag om mina bröst. Ringen som tidigare suttit på mitt finger hela tiden låg nu på handfatet, jag ville inte duscha med den, och såklart skulle Justin märka det. ”Varför har du tagit av dig ringen?” Han lät besviken, så utan att börja bråka med honom gick jag ur duschen och hämtade den. ”Nu sitter den där den ska.” ”Det gör den verkligen.” Han kysste mina läppar intensivt och pressade mig mot väggen. Han hade sedan ett tag växt och blivit hård, och jag ville inte göra honom besviken, så jag lät honom ta tag om mina lår och lyfta upp mig, jag slingrade mina ben kring hans midja, och han trängde in i mig. Njutningen tog över smärtan, vilket jag absolut inte trott.

När vi var klara flätade vi samman våra fingrar och klev ut från hotellet och hela området. Solen stod högt på himmelen och värmen var hög. Jag kände på en gång hur solen brände mig i nacken, vilket inte var speciellt skönt. ”Vet din mamma om att du har friat till mig?” Jag var tvungen att veta, så jag kunde lista ut hur alla skulle reagera. Mamma skulle bli glad, det är i alla fall vad jag hoppas på. ”Hon vet inte, det är ingen som vet, förutom du och jag.” Det kändes skönt att han för en gångs skull inte frågade någon om lov innan. ”Det ska bli så kul att få berätta det, du anar inte.” Han log mot mig, och kysste min hand. ”Jag ska leva hela mitt liv med dig.” Det fanns inte många människor omkring oss, så vi kunde prata öppet om förlovningen vilket var bra.

”Hoppas dem har pizza här. Är grymt sugen på något flott.” Han skrattade åt mig samtidigt som han plockade upp menyn från bordet. Våra drickor kom in. ”Vill ni beställa mat?” Justin tittade på mig, och jag nickade. ”Två Hawaii pizzor.” Servitören antecknade och försvann. ”När går flyget hem imorgon?” Det såg ut som att han tänkte efter ett tag. ”Tror det var runt 8 på morgonen, så vi lär dra från hotellet redan vid halv 7. Orkar du upp då?” Jag vet inte om det var ännu ett av hans skämt, eller om han faktiskt menade allvar. ”Klart jag gör, jag vill hem till min säng. Även om den här har varit underbar. Borta bra, men hemma bäst. Plus att jag saknar mina två ögonstenar.” Han log milt mot mig. ”Tro mig, det gör jag med.” pizzorna kom in och vi högg in båda två, precis som att vi inte sett mat på länge. Båda två åt under tystnad, vilket ibland kan vara skönt.

När vi hade ätit klart och betalat vandrade vi därifrån tillsammans hand i hand, med massa paparazzi i röven på oss. Både jag och Justin gick och skrattade, det var så skönt att han kunde vara vanligt runt mig. Han var aldrig det när vi var yngre, då var det strikt om vad han fick göra och säga framför annat folk. ”Kom.” Justin drog med mig in i en av alla välinredda butikerna efter den exklusiva gatan vi gick på. Jag hann inte ens reagera fören jag insåg att vi stod inne på LV. Jag såg en väska som skrek mitt namn, och jag var bara tvungen att ha den. Justin såg på mig att jag blev kär, och han tog väskan av mig, men precis innan han kom fram till kassan tog jag tillbaka den. ”Tro inte en sekund att du ska få betala den.” Han såg helt chockad ut, tillsammans med personalen som jobbade där inne. ”Sluta bråka. Mina pengar är dina pengar.” Jag skakade bara hysteriskt på huvudet. ”Nej, ditt är ditt, och mitt ät mitt.” Han gav sig tillslut, men personalen såg fortfarande lika chockade ut.

”Kan vi få ta en bild med dig?” Olyckligtvis mötte vi på ett helt gäng med tjejer precis innan vi kom fram till hotellet. Ibland vill jag inget annat än att han ska ha kontakt med sina fans, men ibland tycker jag även att dem kan visa lite respekt. Den ena tjejen, hon som frågade om bild, kollade på mig precis som att det var första gången hon såg mig. Jag gillade inte sättet hon tittade på mig, men jag höll mig ändå i bakgrunden. Jag ville inte ställa till med något. Justin skrev gladeligen på allt från tröjor till armar. Kort efter kort bländade dem av, och ju längre tiden gick, ju längre bort från dem flyttade jag mig. Jag vet inte varför, men jag hade på känn att saker och ting inte skulle ha slutat så bra annars. När tjejerna var nöjda tackade dem, och Justin skulle precis sträcka sig efter mig när han insåg att jag inte stod kvar. Jag hade hittat en sådan fruktvagn, och köpte mig en tallrik färskfrukt. ”Baby, varför gick du?” Hans armar slingrade sig kring min midja när jag betalade mannen. ”Blev sugen på frukt.” Svarade jag och tryckte nästan upp tallriken i ansiktet på honom. Hans leende bländade mig, och han tog en vindruva.

När vi kom tillbaka till hotellet började vi packa lite smått. Jag bytte genast ut min handväska till den nya jag hade köpt på mig. Den gamla var så utsliten att handtagen höll på att lossna, så jag kastade den. ”Förhoppningsvis kommer du inte behöva dessa under den närmsta tiden.” Justin fick tag i mina tamponger och började vifta med dem. Jag ryckte åt mig dem illa kvickt. ”Ge dig, det är privat.” Han skrattade åt mig. ”Finns inget som heter privat när man lever i ett förhållande. Både du och jag vet att du borde ha haft din mens för tre dagar sedan.” Jag blev helt chockad. ”H-hur kan du veta det?” Stammade jag fram. Han låg i sängen och kollade på mig som sprang fram och tillbaka mellan alla rummen, för att kunna packa. ”Jag räknade ut det, jag vet när du hade den sist.” Han kanske hade rätt, inget var privat längre.

 Hoppas ni var nöjda över förra kapitlet. =) Och att ni fortsätter gilla detta.

Glöm ej frågestunden. BTW. Besöks rekord igår. 353 st, alla lika mycket älskade av mig. =)

När vi kom tillbaka efter en spänd lunch tillsammans, då jag inte ville börja tjafsa med honom inne på restaurangen, så tog jag upp diskussionen om ringen när vi kom in. ”Jag gömde inte ringen, men jag vill bara inte att detta ska hamna i tidningen innan jag har fått berätta den glada nyheten för mamma. Jag vill hinna före alla andra. Förstår du? Gömde jag ringen fanns det en bra anledning i alla fall.” Han stod med ryggen mot mig, men vände sig om när han hörde min förklaring. ”Förlåt, jag är bara så rädd att du ska ångra dig.” Några få tårar slank ned för hans kind och stannade vid hakan. ”Jag kommer aldrig ångra mig, inte ens om du ber mig. Det är du och jag nu, tills döden skiljer oss åt.” Ett leende spred sig över hans läppar och han lyfte upp mig, för att sedan lägga ned mig i soffan. Han la sig halvt över mig och kysste mig. Ömma kyssar fortsatte ned över min hals och vidare bakom örat.

Jag reste mig upp när jag låg över honom och tog hans hand för att sedan gå in i sovrummet. Han med uppknäppt skjorta och jag med bar överkropp och enbart trosor på mig. Han tog själv av sig sin skjorta och han inte mer än knäppa upp sina byxor innan jag knuffade ned honom i sängen. ”Vildkatten är i farten.” Jag satte mig gränsle över honom och böjde mig ned så att mina läppar kunde återanslutas med hans, samtidigt som jag svankade över honom. Hans händer vandrade över min rygg och vidare ned till min rumpa och där stannade han inte, han fortsatte ned över mina lår och tillbaka upp igen. Samtidigt som vi kysstes placerade han återigen sina händer på min rumpa, men denna gång innanför trosorna. Jag försökte hela tiden hålla tillbaka stönen, men tillslut gick det inte. Han var för bra med sina händer för att jag skulle klara av att stå emot den makten.

Att ligga på rygg under människan man älskar över allt är en underbar känsla, men den blir bättre ju mer han kysser ens kropp. Det var precis det Justin gjorde. Han kysste varje liten del av min bara hud med sina fuktiga läppar, han behandlade mig som den prinsessan han tyckte att jag var. Hans byxor hade sedan en tid åkt av och vi hade bara underkläder på oss. Samtidigt som han kysste min mage drog jag mina fingrar genom hans hår, och ringen på mitt finger glimtade till varje gång den kom i kontakt med solen utanför fönstret. Han fortsatte kyssa mig upp över magen, samtidigt som han drog sina händer på insidan av mina lår, rysningar gick genom min kropp samtidigt som stön lämnade min mun. Han kysste mina bröst, och lät även händerna tillslut hamna där. Allt jag ville var att känna honom, så djupt inne i mig han kunde.

Han hamnade på rygg, men på något sätt kändes det som att det fortfarande var han som hade makten över mig. Anledningen till att jag knuffade ned honom på rygg var för att jag skulle ta över den, men med hans händer som smekte min kropp, speciellt masserade mina bröst var jag i underläge fortfarande. Enda sättet jag kunde ta över allt på var att få honom att njuta och glömma bort mig för en stund. Vilket verkade funka då jag med hjälp av mina tänder drog ned hans kalsonger, hela hans kropp slappnade av och hans händer lämnade min kropp. När jag för första gången under vårt förhållande tog honom i munnen spände han hela sin kropp, det mest betydelsefulla stönet lämnade hans läppar, och han flätade in sina fingrar i mitt hår. Jag gav honom, vad varje grabb önskar sig, en riktig avsugning.

Känslan av att ge honom njutning fullt ut var oslagbar, det går inte att beskriva med ord, saken måste upplevas, och tro mig det var underbart, till och med för mig. Precis innan han skulle komma slutade jag och han kollade frustrerat på mig. ”Varför slutade du?” Jag hånlog mot honom samtidigt som jag kysste mig upp över hans mage och vidare till hans hals. Utan förvarning tog han tag om mina kinder och kysste mig. Samtidigt som våra tungor var med varandra, la han ned mig försiktigt på rygg och tog återigen tillbaka kontrollen över min kropp. Han förde in vad jag tror var två fingrar i mig. Jag gjorde allt jag kunde för att kunna fortsätta vår kyss, men tillslut klarade jag inte av det utan var tvungen att vrida mig i sängen av lust och njutning. Min kropp gick upp i brygga och orgasmen sköljde över mig, han fortsatte och allt blev för mycket för mig. Det svartnade nästan för ögonen, vilket är det bästa som kan ha hänt. Njutningen blev så mycket mer, än den vart tidigare.

Återigen var det han som låg på rygg, och han var redan hård, vilket underlättade en hel del, då allt jag ville var att han skulle tränga in i mig. Jag placerade mina händer på hans bröstkorg, för att jag lättare skulle kunna hålla balansen samtidigt som han med sin ena hand styrde in den. Jag sjönk ned sakta bara för att få känna den fullt ut, och när han tillslut hade bottnat i mig stannade jag kvar där. Blickarna vi utbytte var intensiva, precis som att vi ville ha så mycket mer av varandra än vad vi egentligen kunde erbjuda. Jag kysste hans händer innan han villigt placerade dem på mina höfter och jag började sakta men säkert lyfta mig uppåt, och jag kände hur luften försvann ur mig i samma takt som han gjorde det. När jag kände att han var allt för långt bort från mig sänkte jag mig ned över honom ännu en gång. "Du. Gör. Mig. Galen." Han kunde inte riktigt uttala meningen ordentligt, men jag förstod vad han menade. Han böjde på benen så att hans knän nästan var i ryggen på mig, så jag böjde mig framåt och svankade så mycket jag kunde bara just för att han skulle kunna komma djupare in i mig, samtidigt som jag på en gång kände att han tog över ännu en gång. Han pumpade mig full gång efter gång och han nådde botten hela tiden.

Vi bytte ställning och jag stod på knä placerade precis vid sänggaveln med ett fast grepp om den, svankade fullt ut och Justin trängde in i mig bakifrån. Han fattade ett hårt tag om mina höfter och började på en gång stöta hårt och djupt in i mig. Jag gjorde motjuck just för att jag ville att det skulle gå vildare till. "Hå-hårdare." Ett enstaka ord kom inte ens ut ordentligt från min mun, men han gjorde som jag sa. Han böjde sig fram mot mig samtidigt som han saktade ned farten, han kysste mig i nacken och tog två fasta grepp om mina bröst, samtidigt som han lugnt och försiktigt rörde sig in och ut. ”Jag älskar dig så sjukt jävla mycket.” Han viskade mot min bara hud, vilket gav mig rysningar, han fortsatte kyssa mig över ryggen och ned mot svanken, samtidigt som han med sin ena hand smekte mig över min känsliga punkt. Jag har aldrig i hela mitt liv trott att jag skulle genomgå en sådan njutning från alla håll. Han visste vad han gjorde, och hur han skulle ta hand om mig.

På rygg låg jag helt plötsligt och hade honom så nära mig en människa kan vara, mina ben kring hans midja och han djupt inne i mig. Han kysste mina läppar och hade sedan länge flätat in sina fingrar i mitt hår. Vi båda två var svettiga, men det var inget vi brydde oss i. Allt kändes så underbart, precis som att det var taget ur en saga, dock inte för barn utan för vuxna. Jag drog mina naglar längs hans rygg och fick se att även jag kunde ge honom rysningar. Han kollade intensivt på mig och kysste mina läppar. Helt plötsligt släppte han allt han höll på med, utom att faktiskt fylla mig till max. Han gav ifrån sig ett par riktiga stötar, innan han med all sin kraft fyllde mig med allt han hade. Allt blev genast för mycket för mig, och jag kom in min 4 orgasm. Tillsammans låg vi utslagna, och då menar jag verkligen utslagna, i sängen, nakna med varandras armar om varandra.

”Du är allt jag någonsin önskat mig.” Det var dem sista orden han sa till mig innan han somnade. Han såg så fridfull ut där han låg, med armarna om mig. ”Och du är allt jag någonsin önskat mig.” Viskade jag lugnt mot hans kind innan jag pressade mina läppar mot den. Jag smög upp ur sängen och tassade lugnt och försiktigt in i duschen, jag ville verkligen inte väcka honom, då han med all säkerhet behövde all den sömn han kunde få. Vattnet rann längs min kropp och svalkade varenda del av den. Jag tvättade håret noga, precis som resten av kroppen. När jag kom ut ur duschen låg Justin fortfarande och sov, men istället för att han höll om mig, höll han om en kudde. Det var så sött att se, att några få tårar slank ned för min kind. Jag var verkligen världens lyckligaste, och absolut ingen kunde hindra det. Varken någon som Selena eller Alexander, inte ens tillsammans skulle dem kunna ta min glädje ifrån mig.

Jag hoppas verkligen att detta var ett kapitel som ni längtat efter. :) För jag har längtat efter att höra era åsikter om det. (A) Det bor en sexgalning i oss alla, detta var nog rätt tillfälle att plocka fram den personen.

Glöm inte bort frågestunden. Frågar ni inte, får ni inget svar ^

Hela mitt liv spelades upp i mitt huvud. Hur jag och Jen alltid satt i vår trägård när jag bodde i LA, vi satt alltid hemma hos oss. Vi var sällan hemma hos henne, vilket jag idag inte kan förstå varför. Vi hade olika gömmor i trädgården, där vi grävde ned en time capsule under mammas fina blommor på gården. Tror dem fortfarande ligger kvar, för jag glömde helt och hållet bort dem då vi flyttade. Minnet om hur pappas överordnad knackade på dörren och berättade den hemska nyheten för mamma, då jag själv hade stått gömd bakom dörrkarmen till vardagsrummet, allt spelades upp i mitt huvud. Våldtäkten jag så hemskt fick stå ut genom, och hur jag krystat för mitt liv, för att kunna föda Liam. Långt bort hörde jag hur Justin pratade med mig, och tillslut kom jag tillbaka till verkligheten.

”Clarissa Melissa Jones, vill du gifta dig med mig?” Justin stod på knä med en öppnad ask i handen, ringen som låg i var egentligen ingen ring, det såg mer ut som en stor diamant. Jag stod med mina händer för mitt ansikte, men förstod sedan att jag var tvungen att ge honom ett svar. Han plockade ur ringen när jag gav honom min hand. ”J-ja, ja. Det vill jag.” Glädje tårarna rann ned för min kind och inget kunde hindra dem. Varje flickas dröm är väl att deras prins ska fråga något sådant, och tro mig. Jag har väntat. Han reste sig upp och placerade sina händer på mina våta kinder, tittade mig djupt i ögonen, det var precis som att han skulle ha sett hur mitt liv for förbi i min hjärna, och sedan kysste mig, ömt, mjukt, hårt, intensivt, och länge.

Det finns inte ordför hur mycket jag älskar honom. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig i hela mitt liv kommer vara med någon annan än honom, aldrig. Alla dem gångerna han har varit otrogen mot mig satt jag hemma och tyckte synd om mig själv, samt väntade på att han skulle komma tillbaka. Nu dem senaste månaderna har jag verkligen förstått att det är mig han vill leva med, jag är villig att ta det steget, till man och hustru, tills döden skiljer oss åt. Han lyfte upp mig, och jag fick placera mina ben kring hans midja, men han slutade inte kyssa mig, utan gick med mig till filten och la ned mig försiktigt, för att sedan göra mellanrum mellan oss. Han satt ned på knä mellan mina ben och tittade på mig. Hans ansikte speglade lycka, kärlek och ömhet. ”Du anar inte hur mycket jag älskar dig.” Hans ord kom ut som en viskning, men jag hörde honom, klart och tydligt. Jag satte mig upp, fortfarande med mina ben kring honom och placerade min ena hand i nacken på honom så att jag kunde föra våra huvuden mot varandra. ”Och du kommer aldrig förstå hur mycket jag älskar dig.”

Justin hade utan min vetskap plockat fram en champagneflaska, och skjutit av korken. Jag satt med ryggen mot hans bröst, mellan hans ben och kollade ut mot horisonten, med ett glas i min hand, och ringen på andra. Jag kunde inte sluta kolla på den, men gjorde allt för att den inte skulle springa av mina blickar den fick. Jag kollade på den så mycket att jag till slut trodde den skulle gå sönder. ”Får jag fråga dig en sak?” Jag vände på mig och kollade upp på Justin som genast gav mig en nickning och en puss på näsan. ”När du gick på den där festen hemma hos Ryan, när vi träffades första gången. Vad gick du dit med för förhoppningar om kvällen?” Han skrattade till och strök mig över håret, samtidigt som han kysste mig på hjässan. ”Inte kunde jag väl tro att jag skulle möta min blivande fru där i alla fall.” Jag tyckte det var underbart när han kallade mig flickvän första gången, men att höra honom säga fru tog priset.

Solen började gå upp över havet och gav det nästan klarblåa vattnet en vacker korall nyans. Vi satt på samma ställe, inlindade i en filt tillsammans. Han höll sina betryggande armar om mig, och gång på gång strök han sin hand genom mitt hår eller vred mitt huvud så att hans perfekta läppar kunde möta mina. Jag kunde inte förstå att jag hade ett stort bröllop att planera, men absolut inte själv. Jag vill att det ska vara lika mycket Justins planer som mina. Jag vill att han ska få det han vill ha, och inte bara jag. ”Vad tänker du på?” Jag satte mig upp ordentligt och tittade på honom, han såg helt slut ut, även om vi egentligen inte hade gjort annat än hållit om varandra och ätit massa gott. ”Dig, mig, oss. Vår framtid.” Hans leende växte sig större och han kysste mina läppar ömt. ”Mrs. Bieber.” Leendet han hade speglade av sig på mig, och jag kunde inte sluta. Han fick mig att må bra.

Vi gick hand i hand tillbaka till hotellet och när vi kom in i rummet var det fullt med rosblad över hela golvet. ”Hur många rosbuskar har du plundrat?” Mina ögon växte sig större än dem någonsin varit. Han skrattade bakom mig och drog med mig in i sovrummet. Hela sängen var full med rosblad, och hela rosor som bildade ett hjärta, och i det låg det massa kort på oss två tillsammans, även på Liam och Adriana. Jag kollade närmare på bilderna och såg två riktigt lyckliga människor. Den ena var jag, och den andra var Justin, vi log på alla bilder och vissa bilder visade vi tydligen vår kärlek också, genom kyssar. Jag plockade undan alla bilder, så att dem inte skulle bli förstörda. ”Kom.” Jag knuffade ned honom på sängen och satte mig gränsle över hans ben, vilket fick honom att le.

Klockan var runt 8 på morgonen och vi hade varit vakna hela natten, så vi båda beslutade oss för att i alla fall få några timmars sömn. Justin hjälpte mig av med mina kläder, och han kysste ömt min nakna hud runt halsen och mina nyckelben. Flera rysningar gick genom kroppen och det gick inte att hejda. Tillslut när jag inte orkade mer knuffade jag ned honom i sängen och kröp in i hans famn. Hela tiden låg jag och stirrade på ringen som satt på mitt vänstra ringfinger. Jag kunde inte tro att det var sant, det gick inte. Vad hade jag gjort för att förtjäna världens bästa pojkvän, som dessutom friat till mig? ”Baby, ringen försvinner inte.” Justin viskade i mitt öra och drog mig närmare sig. Jag kunde känna hur hans hjärtslag slog i ryggen på mig. Dem var hårda men jämna. Att somna i hans famn är något jag vill göra resten av livet, och jag tänker kämpa för att få göra det också.

När vi vaknade igen vid två på eftermiddagen kände vi oss utvilade, vilket var konstigt med tanke på att vi nästan hade varit vakna ett dygn och enbart sovit sex timmar. Jag rörde mig inte ur fläcken utan kollade bara på min hand, jag kunde fortfarande inte tro det. Jag kände att han hade vaknat för han drog sin hand fram och tillbaka över min mage. Jag vände mig om så att jag kunde se honom, och hans vackra ögon, som visade en glödande nyans även om det var mörkt i rummet. ”Vad vacker du är.” Han viskade mot mina läppar, och jag hann inte svara honom innan han pressade samman oss i en passionerad kyss. Jag la mig ned på rygg och han följde villigt efter utan att släppa taget om mina läppar. ”Vi åkte hit av en anledning, men det dök upp en till. Du gör mig till den lyckligaste tjejen i världen, och det enda du egentligen behöver göra är att andas.”

Vi gick, hand i hand till en enkel restaurang en bit från hotellet. På vägen dit var det många som stannade, viskade och pekade efter oss. Vilket jag för första gången inte brydde mig i, jag tyckte varken att det var jobbigt eller brydde mig om det. Jag hade så mycket annat i mitt huvud att tänka på. Justin tryckte min hand allt hårdare för varje människa som var på väg mot oss, men valde att böja av i sista sekund. Paparazzi låg i buskarna, och sprang omkring oss likt en fluga kring het gröt. Det störde mig faktiskt en aning. ”Varför dolde du din hand när vi gick hit? Vill du inte gifta dig med mig?” Det var något som Justin hade märk, utan att jag själv hade tänk på det. Jag hann inte ge honom ett svar innan servitrisen kom fram. ”Vill ni beställa?”

Jag antar att ni har väntat på detta kapitel länge nog nu :P haha ^^ Ville dra ut på spänningen lite. Tro mig, novellen är låååångt ifrån slut ;) 

När jag vaknade på morgonen sov Clarissa fortfarande, och jag lät henne göra det. Även om hennes läppar såg minst sagt inbjudande ut, men hon behövde sova. Jag klev lugnt och försiktigt upp ur sängen och gick in i duschen. När jag kom ut igen sov hon fortfarande, så jag passade på att göra frukost, som jag sedan kunde ge henne på sängen. Nypressad juice och två smörgåsar la jag på brickan till henne, och en liten vas med en blomma i. ”Baby, vakna.” Hon började röra lite smått på sig, men gjorde ingen antydning om att hon tänkte vakna, så jag ställde ned brickan på bordet bredvid sängen och kysste hennes läppar. Ett leende spred sig på hennes läppar, och hon slog upp sina klarblåa ögon. Ett par ögon som skulle kunna få mig att göra vad som helst, och då menar jag verkligen, vad som helst. Jag ställde brickan i hennes knä. ”Nämen, varför allt detta?” Jag strök henne över kinden och la mig ned på sidan om henne. ”För att jag älskar dig.”

”Du får klara dig själv idag. Har andra saker att stå i.” Hon blev förvånad, vilket jag kan förstå eftersom att vi var på semester tillsammans. Men det jag skulle göra kunde inte hon vara med på. ”Vad ska du göra?” Jag stod framför spegeln och kände helt plötsligt två armar kring min midja. ”Det får du se senare.” Hon tittade på mig genom spegeln med sorg i ögonen. ”Baby, sluta.” Hon vet mycket väl att jag inte kan säga nej till henne, jag gör det hon säger åt mig att göra, och ibland är det en svaghet. ”Förlåt. När ses vi?” Jag vände mig om och la armarna om henne. ”Runt 4, på stranden. Du vet där vi gick första kvällen.” Hon nickade och gav mig en snabb puss innan hon skuttade in på badrummet. ”Jag går nu, ses sen. Älskar dig.” Hon ropade tillbaka. ”Älskar dig med.”

Justin verkade så hemlighetsfull, och det störde mig lite. Men jag antar att jag kommer få veta varför senare. Att sitta själv på rummet eller ute på altanen var inget jag hade planerat när jag bestämde mig för att fråga Justin om vi inte kunde åka bort tillsammans. Tillsammans med en tidning från flygplatsen hemma i Atlanta satt jag på altanen och lär solens strålar tränga in i min hud på mina bara ben. När jag hade läst ut den valde jag att gå till receptionen för att köpa mig en ny tidning. Tidningsstället utanför hade massa olika skvallertidningar, och en utav dem prydde både jag och Justin framsidan på. Kvinnan i receptionen tittade på mig, och log, när jag la fram tidningen.

”Justin Bieber befinner sig just nu i Karibien tillsammans med sin vackra flickvän Clarissa Jones. Dem sågs tillsammans på exklusiv restaurang, och dem var riktigt gulliga mot varandra. Dem skrattade och hade riktigt kul tillsammans, och var även riktigt trevliga mot personalen, precis som att dem inte skulle det. Vittnen säger att han var riktigt söt mot henne, kysste henne och höll henne i handen så ofta han fick chansen. När dem senare på kvällen lämnade stället gick dem på stranden hand i hand och såg så fruktansvärt kära ut. Frågan är bara, finns det någon speciell anledning till varför dem befinner sig här just nu.”

Ibland kan man inte annat än skratta åt dem som skriver i tidningarna. Visst var Justin gullig mot mig, men dem får det att låta som att det är sällan han är det. Enligt mig är han alltid så, han visar verkligen öppet hur mycket jag betyder för honom, och hur mycket han älskar mig. Vilket är det bästa med honom. Jag älskar att läsa om mig själv i tidningen, så länge det inte är massa rykten dem egentligen inte har en enda aning om. Saker som dem har skådat på ett betryggande avstånd, och sådant som är sant är alltid intressant att läsa om, från deras perspektiv. I tidningen fanns det även massa bilder, speciella bilder från när vi lämnade flygplatsen, och när vi gick mot restaurangen hand i hand. Väldigt fina bilder om jag får säga det själv.

Klockan på dagen började närma sig tre, så jag hade egentligen inte så lång tid på mig att göra mig klar. Jag hoppade in i duschen, bara för att tvätta av min kropp, håret struntade jag i, då det alltid är lättast att fixa hår som inte har blivit behandlat precis innan. Efter en kvart i duschen hoppade jag i mina rosa matchande underkläder i spets, precis lika fast en annan färg som Justin hade valt åt mig någon dag innan. Jag sprang omkring i bara underkläder ett tag, just för att försöka svalka av mig lite. Sminket åkte på, men absolut inte överdrivet, bara maskara och lite läppglans, jag behöver inte så mycket mer då min hy är perfekt. Markara använder jag bara för att framhävda mina klarblåa ögon.

Precis när jag la ned mobilen i min lilla väska började den vibrera. Jag hade tänkt strunta i den, men när jag såg att det var mamma som ringde svarade jag, då vi egentligen inte pratar lika ofta som vi brukade göra. ”Mamma.” Ett klingande skratt från andra sidan luren fyllde mitt huvud, och jag kunde höra att hon var glad. ”Hej gumman, hur har ni det?” Hon lät till och med lite påverkad, precis som att hon hade varit på en modevisning och fått i sig lite för mycket av det goda. ”Hur bra som helst, det är som en dröm. Hur är det med dig?” Mamma skulle inte ha Liam och Adriana fören efter halva veckan, då Pattie skulle ha dem första delen, så att hon drack gjorde mig bara gott då hon sällan gör det. ”Vad bra. Tar han hand om dig? Jag mår hur bra som helst.” Nu var det jag som skrattade. ”Klart han gör. Han är bättre än någonsin. Jag är så lycklig mamma.” ”Det är bra gumman, riktigt bra faktiskt. Hälsa honom.” Vi sa hejdå till varandra, och jag kollade på klockan och insåg att jag inte skulle hinna i tid.

Vägen till stranden tog ett tag att gå, plus att dum som jag är valde jag klackar. Vilket man absolut inte ska göra när man har brottom. Misstag gör vi alla, och därför kan man utan problem kalla sig själv människa, ingen är perfekt, men visst finns det folk som inte är långt från det. Justin är en av dem, visst har han svagheter och gör misstag, men det finns så mycket han gör som nästan överväger alla fel hos honom. När jag tillslut började närma mig stranden stoppade en liten tjej mig. ”Visst är du Clarissa?” Vissa gånger vill jag bara säga nej, just för att slippa allt, och då var ett sådant tillfälle, just för att jag var sen, men hon var så liten och stod troligen med sin mamma. ”Ja.” Hon tittade på sin mamma och log sedan. ”Får jag ta en bild med dig?” Jag nickade och drog in henne i min famn. ”Självklart gumman.” Hennes mamma plockade fram kameran och knäppte av en bild, som säkerligen blev jätte bra.

När jag kunde skymta stranden och platsen Justin av någon konstig anledning hade valt ut såg jag bara hur det brann från alla olika håll i olika lyktor. Mitt hjärta slog hårt, och då menar jag verkligen hårt. Det kändes flera gånger som att det skulle slå sig ur min kropp. Det pirrade i min mage, och jag hade ingen aning om vad det var han höll på med. Han stod i vattenbrynet med ryggen mot mig, det såg ut som att han kollade mot himmelen, men jag kunde inte säga om fallet var så. En filt med massa godsaker på, låg lite högre upp på stranden. Det kändes inte som en vanlig picknick, men samtidigt såg jag ingen anledning i att ifråga sätta vad det var han hade gjort detta för. När han vände sig om kunde jag se att han log, han log med ögonen. Dem brann nästan, en intensiv blick var det jag fick av honom, och han kom emot mig.

”Älskling, vad är allt detta?” Han kollade ned på våra sammanflätande händer, vi hade precis ätet ost och kex, samt druckit vin. Allt kändes så vuxet. Precis som att det vi gjorde var olagligt. Han svarade mig fortfarande inte, så allt blev bara att kännas fel. När en grabb kommer med en stor blombukett utan anledning brukar alltid tjejen fråga vad han har gjort, och detta kändes som ett sådant tillfälle. Det kändes som att han ville be om förlåtelse för något, och allt gjorde mig bara illa. Han reste sig upp från filten och gick ned till vattnet, precis där han stod när jag kom. Jag var tvungen att få veta vad det var som var fel, så jag gick efter honom. Det var där, då jag fick chocken. Det kunde inte vara sant, allt var för perfekt.

Jaha, vad hände där? =/

Inget som har med novellen att göra, men ABB i Ludvika, där jag bor, har exploderat. Så jag är tvungen att hålla mig inne, kanske blir lite mer tid att skriva. =) haha ^

Stunden i duschen blev helt förstörd, men vi hade sex dagar kvar av ensamtid att ta ut, så det fanns allt tid. Justin var inte speciellt glad över att hans mobil var trasig, fast å andra sidan behöver han bara ringa ett samtal så får han en ny, han behöver inte ens köpa den själv. Det är så skrattretande ibland så jag vill lägga mig ned och dö en stund. ”Baby, det är en mobil. Kan du sluta sura?” Han ställde ned sitt vinglas på bordet och kollade på mig. ”Visst det kanske det är, men alla mina minnen finns i den. Bilder jag har tagit världen över, sådant går inte att få tillbaka. Alla mina fina kort på både dig och Adriana.” Jag förstod honom när han la fram det på det viset. ”Du kan ta nya på oss.” Jag försökte muntra upp honom, men det verkade inte gå. Så jag fick gå ett steg längre. Jag pressade mina läppar mot hans vilket han villigt besvarade. Jag satte mig gränsle i hans knä och vi kysstes allt vildare.

”Kan vi beställa roomservic, jag orkar inte gå ut, plus att vi har det så mysigt här.” Vi låg på golvet, på massa kuddar, inlindade i täcket från sängen. Fråga mig inte hur vi hamnade där, med saker från två olika rum, men jag gillade det. Gardinerna som hängde för alla panoramafönster i vardagsrummet fladdrade framför balkongdörren och svala vindpustar nådde min bara hud, och gav mig rysningar. ”Klart vi kan. Är du sugen på något speciellt?” Han kysste min kind och satte sig upp. ”Dig.” Svarade jag och drog ned honom igen, och la mig över honom, han började skratta och kysste mina läppar. ”Inte ska du väl äta mig?” Han strök mig över ryggen, samtidigt som han sträckte sig efter min väska. ”Nej, ska jag inte.” Magen kurrade till och jag insåg att vi inte hade tid med det jag ville starta än en gång, jag var för hungrig. Justin lånade min mobil och ringde till Scooter för att berätta om olyckan, om hans mobil.

”Roomservice.” Det knackade på dörren och jag gick för att öppna. En äldre kvinna med svart krulligt hår, och hotellkläder stod utanför med en silvrig vagn framför sig. Hon rullade in vagnen i vardagsrummet och jag gav henne några dollar i dricks, vilket hon verkade uppskatta. ”Justin, mat.” Han kom springandes från sovrummet, och kastade sig ned på golvet där jag hade ställt alla tallrikar med silvriga lock på. Han öppnade det ena efter det andra och ögonen växte allt större. Allt var så proffsigt gjort att till och med han tappade hakan. Den grillade kycklingen var egentligen allt jag ville ha, men med alla grönsaker och såser blev middagen genast mycket bättre. Jag bröt av ett lår och åt det, precis som att jag inte sett mat på ett halvt år, vilket fick Justin att börja skratta.

”Nu behöver jag ingen mat för resten av veckan.” Jag låg på rygg med en tandpetare i munnen, bara för att försöka få bort den grillade kycklingen som satt fast mellan alla mina tänder. Justin satt fortfarande och åt lite av varje, fast helst ost och kex, det var typ det han hade ätit. I en liten kyllåda under vagnen fanns efterrätten, och det fanns nog inte en sportmössa att jag skulle orka äta mer. ”Baby, vill du inte ha choklad doppade jordgubbar?” Han visste att jag inte skulle kunna säga nej till dem, så det var bara att försöka resa sig upp i sittande position. Han stoppade en av dem där goda bären i min mun, och den underbara smaken spred sig i hela munnen. ”Gud så gott. Jag skulle kunna leva på det där.”

Vi tog med oss jordgubbarna ut på altanen, och la oss på varsin solstol, för att ta vara på dagens sista sol. Även om den var på väg ned, var det fortfarande riktigt varmt ute. Justin låg på rygg i stolen med sin kamera i handen, och jag hörde bara hur han tog kort efter kort, men uppfattade inte på vad fören jag såg att han riktade den mot mig. ”Är det du som är paparazzi nu eller?” Han fortsatte bränna av bild efter bild. ”Hörru, ge dig nu.” Jag började skratta, vilket fick honom att ta ännu fler kort. Tillslut la jag mig ned på mage igen, ifrån honom. Så att han inte kunde ta fler på mig, inte mitt ansikte i alla fall. ”Baby, sluta. Du är vacker.” För att vara lite otrevlig, svarade jag. ”Kolla på dina kort då.” Jag hörde hur det prasslade till på sidan om mig, och kände strax därefter hur han la sig över mig, och kysste mig i nacken.

När Justin var på väg in tog jag i honom och hoppade ned i poolen. ”Vad var det där bra för?” Hans första ord när han hämtade luft, vilket fick mig att börja skratta. ”Du såg så het ut, att du behövde något som svalkade av dig.” Jag simmade fram till honom och satt mina ben runt hans midja, och av bara farten placerade han sina händer på min rumpa, och tryckte mig mot poolkanten. ”Är det någon av oss som är het, är det du.” Kyss efter kyss och jag tröttnar aldrig på hans läppar, inte heller på hans händer som varje gång utforskar min kropp. ”Ska vi hoppa in i duschen?” Han bar upp mig från poolen, och struntade fullkomligt om hela golvet blev blött påkrund av oss när han gick igenom rum efter rum för att ta sig till duschen, med mig i sin famn.

Vi båda i handduk, låg vi och myste i sängen. Han drog sin hand fram och tillbaka på min mage, då och då kysste han mig i nacken. ”När vi små tjafsade, då jag fick läsa ett av dina fanbrev.” Jag vände mig om så att jag kunde se honom. ”Ja?” Han lät orolig, precis som att jag skulle ta upp just det. ”Då sa Liam pappa till dig, minns du?” Han drog undan en blöt hårslinga från mitt ansikte och pussade mig på näsan. ”Hur skulle jag kunna glömma, men jag trodde att jag hörde i syne, så jag vågade inte ifråga sätta det.” Han hade alltså precis som jag, trott det var ett skämt. ”Trodde jag med. Men gjorde Liam fel som sa det? Eller?” Han skakade på huvudet. ”Nej, jag blev glad. Riktigt glad faktiskt. Jag trodde aldrig att han skulle se mig som sin pappa.” Samtalet fortsatte ett tag, tills jag somnade.

”Baby, du kan inte sova mer, då kommer du inte kunna sova inatt.” Att vakna av att personen man älskar mest i hela världen kysser en ömt över sina läppar och försiktigt stryker en över kinden är det bästa som finns. Speciellt när man sedan slör upp ögonen och möter personens gyllenbruna, hypnotiserande ögon. ”Okej.” Var allt jag orkade svara honom. Klockan var inte mer än runt 7 och jag hade helt glömt bort min mobil, eftersom jag hade skickat ett sms till Alessa. Så jag leta på den då jag orkade ta mig upp, och mycket riktigt hade jag ett sms från henne. ”Hej underbara! Jag mår hur bra som helst, men Drew har feber och hostar. Stackars liten. Hur mår du då? Eller ja, ni? Haha, kommer du ihåg när vi var som galnast, vad vi skulle göra? Resa till ett ställe, och aldrig mer återvända. Nej, vi ska inte klaga. Dem hälsar tillbaka, Drew vill att ni ska hälsa på igen, eller så kanske vi kan komma? =) Hälsa tillbaka, puss” Jag orkade inte svara, så jag la ned mobilen igen.

”Tänk om vi får tvillingar ingen?” Vi satt i soffan och lät vinden från altandörren stryka oss över våra bara kroppar. Vi båda två låg i bara underkläder. Justin strök mig över huvudet. ”Då är det så. Jag vill ha många barn med dig.” Vi är 23 år, och skulle det vara så att vi fick tvillingar, skulle vi ha 4 barn vid en ålder av 24. 4 barn i livet i alla fall. Tanken skrämde mig lite, men som Justin sa, många barn med honom gör mig inget. ”Bara du lovar mig att inte lämna mig, så jag sitter där med alla.” Han skrattade till. ”Kommer aldrig lämna dig, ALDRIG.” Tog man honom på orden så skulle han aldrig göra om det, och jag tror honom. Han kommer aldrig vända mig ryggen igen. Vilket känns skönt.

Ännu ett kapitel närmare slutet. :) Jag hade besöksrokord igår, 333 st. :) Yippi. ♥

Middagen hade varit trevlig kvällen före, och att vakna i en säng full av sand är ingenting jag kan rekommendera. Med ett leende på läpparna och med glädje i kroppen kunde jag tänka tillbaka på promenaden tillbaka till hotellet. Det var inte alls så mycket folk ute och precis innan vi skulle lämna stranden tog Justin tag i mig och la ned mig på sanden, vilket resulterade i att hela mitt hår blev fullt med alla dessa sandkorn som nu låg i sängen. Han hade kysst mig, passionerat och vilat sin kropp mot min. Hela kvällen hade han varit kärleksfull, med små kärleksgester, vilket fick mig om det ens gick, att bli mer kär i honom. Han låg bredvid mig med ett avslappnat leende på läpparna och sov, jag hade absolut ingen plan på att väcka honom så jag gick försiktigt upp ur sängen och in på toaletten, när jag ändå var där inne passade jag på att ställa mig med huvudet över badkarskanten och borstade ut håret, och all sand som inte redan låg i sängen åkte ned i badkaret.

Jag satt på terrassen och kände värmen som var på väg att infinna sig i luften, med en flaska iskallt vatten i handen. På mig hade jag min bikini och en stor t-shirt som egentligen tillhörde Justin, men som jag hade tagit beslag på. Jag kom att tänka på Alessa när jag satt där, så jag vandrade in och hämtade min mobil, för att kunna skicka iväg ett litet sms till henne. Kanske inte världens bästa sätt att hålla kontakten, men hon vet att jag älskar henne, det är huvudsaken. ”Hej bästa vän! Hur mår du, och din familj? Sitter och tänker på dig, och på allt vi pratade om att göra när vi var yngre, vi hann inte med så mycket. Men ingen av oss har väl egentligen något att klaga över, vi har fina familjer båda två. Puss, jag älskar dig. Hälsa familjen.” Hon och jag, tillsammans med Celia pratade ofta om hur vi skulle dra från Stratford och utforska världen, men det blev inte så mycket av det då jag träffade Justin. Vilket jag kan se på både gott och ont, det hade varit kul att resa jorden runt med mina två bästa vänner, men hade jag inte mött honom hade jag inte haft Adriana.

Mina tankar blev avbrutna av att Justin kom ut och satte sig ned bredvid mig. ”God morgon min sköna.” Jag mötte hans gyllenbruna ögon, som hade en tendens till att få en glödhet färg av solens ljus, och det var inte sämre den morgonen. ”God morgon hjärtat.” Han bländade av ett kritvitt leende, som kan få vilken tjej som helst att falla ned på knä. Han kysste mina läppar ömt och placerade en av sina händer på min kind, mina händer drog jag sakta men säkert upp över hans bara överkropp. ”Har du planerat något åt oss idag?” Jag la ned mitt huvud på hans axel, och kunde känna hur hans hjärtslag slog, dem måste ha varit hårda då jag till och med kände dem dit. ”Nej. Vill du göra något?” Jag reste mig upp och på väg in i vardagsrummet svarade jag honom. ”Stranden?” Han kom efter mig och jag hann inte ens reagera innan han lyfte upp och kittlade mig. ”Dit du går, går jag.”

Stranden var full i folk, speciellt tjejer i minimala bikinis. Skrattretande om du frågar mig. Vi försökte hela tiden hålla en låg profil, men tillslut gick det upp för alla att Justin Bieber befann sig på stranden och vi fick inte en lugn stund. ”Vi kan gå om du vill?” Jag låg på mage med ansiktet från honom på en av de två handdukarna vi tog med oss. ”Jag vet att jag är tillsammans med tjejernas dröm, spelar nog ingen roll vart vi går, dem är överallt. Så nej, vi stannar.” Han suckade och la sin arm över min korsrygg. ”Baby, var inte så. Kom, vi går.” Han reste sig upp och drog på sig sitt linne, han hade när vi gick ned. Jag orkade inte bråka med honom så vi reste oss upp och packade ihop våra saker. Ett gäng tjejer kom fram precis när jag la ned det sista i strandväskan. ”Kan vi få ta en bild?” Justin tittade på mig, precis som att han frågade om lov, vilket han inte behöver. ”Jag kan ta bilden.” En tjej som stod med en kamera i handen sträckte den till mig, och Justin ställde sig i mitten av alla, och la sina armar om tjejerna som var närmast honom. En väldigt fin bild om ni frågar mig. han gör sig alltid bra på bild, oavsett vad han gör eller har på sig.

”Det var inte meningen att låta så bitchig innan, förlåt.” Vi gick hand i hand på strandpromenaden. ”Jag vill att du ska må bra, gör inte du det med alla runt dig så säg det. Jag tar inte illa upp.” Han drog in mig i sin famn och pussade mig på hjässan. Längre fram på gatan fanns det en ensam man som stod med sin fruktvagn. Han såg ut att svimma vilken sekund som helst, vilket jag kan förstå då han stod fullt påklädd i värmen. Jag köpte en tallrik med lite olika frukter på, och Justin norpade av mig hela tiden istället för att han köpte sig en egen. Han tog den sista vindruvan, som jag precis tänkte ta. ”Hörru, din snikare. Ge mig den.” Han log mot mig. ”Ta den då.” Han satte den mellan sina tänder, och jag bet av halva och kysste honom. ”Godaste kyssen hittills.” Han skrattade till och kysste mig igen.

Vi hade sedan länge promenerat förbi hotellet och dess kvarter, och hade sedan ett tag hamnat i ett lite mer slummigt område. Ingen av oss brydde sig, och vi fortsatte vandra. Jag har alltid vart imponerande över alla som kan göra snygga graffiti målningar, inte dem där som bara skriver något för att det är kul, utan dem som verkligen lägger ned tid på det dem gör. Och i det området vi hamnade i fanns det en hel del snygga målningar. Både jag och Justin kommenterade dem som vi fick se på ett betryggande avstånd. Inte en människa syntes till på gatorna, så det var ingen som kunde se att det var Bieber som gick där. Vi kollade in i en gränd, där det stod en ensam grabb och gjorde en målning. En målning jag trodde jag aldrig i hela mitt liv att jag skulle få se. ”Baby, ser du vad jag ser?” Jag pekade och Justin vände sin uppmärksamhet på grabben i en gråt tröja, och blåa jeans. Hans ögon vidgades och jag började skratta, vilket fick killen i gränden att vända sig mot oss.

”Jag måste bara hälsa på honom.” Justin drog med mig in i gränden, och bara tanken gav mig kalla kårar. När vi kom nära nog tog Justin av sig både kepsen och solglasögonen. Grabben som stod med en sprayflaska i handen höll på att tappa hakan. ”Snygg målning.” Jag stod bredvid Justin med ett fast grepp om hans arm, men med ett leende på läpparna. ”Inte kunde jag tro när jag vaknade i morse att jag skulle göra en målning av dig, och sedan träffa dig.” Grabben verkade lugn, väldigt lugn över det faktumet att Justin stod framför honom, och såg hans verk. ”Jag måste säga att jag är imponerad. Den är skit snygg…” Grabben avbröt honom. ”Den är inte klar, några små saker kvar.” Justin skrattade till, och jag skådade den lite för stora bilden på Justin, som fanns på väggen. ”Tycker du har lyckats jävligt bra.” Jag blev själv förvånad när jag öppnade munnen.

Vi fortsatte hemåt då vi hade snackat klart med honom, vars namn var Shawn. När vi kom innanför dörren till rummet så kastade jag ned väskan på golvet och sprang in på toaletten, då jag höll på att pissa på mig. Långpromenader på okänd mark är ingenting jag rekommenderar om man har lika liten blåsa som jag. När jag var klar hängde jag upp våra handdukar ute så att dem fick torka. ”Vill du ha ett glas vin?” Justin stod i köket när jag kom tillbaka in. ”Visst, kan vi inte duscha först?” Han vände sig om och log skämtsamt mot mig. ”Får jag duscha med dig?” Jag nickade bara och gick in i sovrummet för att leta reda på nya kläder. Jag hann inte långt då Justin lyfte upp mig, och släppte mig inte fören jag stod i duschen. Iskallt vatten var det som kom först, vilket inte gjorde mig speciellt mycket, då det säkert var 40 grader varmt ute.

Linnet jag hade på mig sög sig fast på min kropp och gav mina kurvor sin rätta glans. Justins kropp pressades mot min då han tryckte mig mot väggen och kysste mig, kärleksfulla kyssar gav han mina läppar, samtidigt som han med sina händer utforskade min kropp. Han drog mitt linne över huvudet och kysste mig vidare ned på halsen. Han hade redan fått av sig sitt linne, men badshortsen var fortfarande på. Mina händer vandrade sakta men säkert upp efter hans rygg och stannade i nacken på honom där jag drog fingrarna genom hans hår. Vi kollade länge på varandra med ett avstånd på inget mindre än bara några få cm. Det kändes som mil, men ändå inte. Hans ögon brände sig fast i mina. Mina händer vandrade tillbaka ned till hans shorts och skulle precis knäppa upp dem när jag kände något i hans ficka. ”Justin.” Var det enda jag sa, och höll upp hans iPhone, den var verkligen helt förstörd. Jag började skratta, och han kollade storögt på vad som fanns i min hand.

Hoppas att jag överraskar er med nya saker i varje kapitel. :) Saker ni aldrig trodde skulle finnas med i novellen. Detta blir sista för idag. Men jag har en allvarlig fråga till er: Hur detaljerat ska jag skriva alla dessa sexdelar? Mig spelar det ingen roll, men jag personligen tycker det är mycket roligare att läsa en detalerad än bara massa trams. Upp till er nu, ge mig era åsikte!!

”Justin.” Utbrast Clarissa när vi klev innanför dörren på hotellet som jag hade hyrt. Flygresan ned till Karibien var jobbig, men vi stod ut båda två. Väskorna vi hade med oss bar jag direkt in i sovrummet, medan Clar fortfarande stod och kollade från platsen en halv meter in på rummet. ”Vad är det?” Jag försökte spela frågande, just för att inte visa att jag förstod henne. ”Vad vackert det är här, rummet är ju över havet.” Hon gick mot balkongen som skiljde henne från den varma luften och det klarblåa havet. ”Allt för dig, min ängel.” Jag ställde mig bakom och la armarna om henne, samt placerade mitt huvud på hennes ena axel. ”Nu kommer jag aldrig mer vilja åka hem.” Hon skrattade till, och drog en hand genom sitt hår.

När chocken för hennes del hade lagt sig, och hon faktiskt förstod att det var här vi skulle spendera en hel vecka, bara hon och jag, drog hon av sig sina kläder, men lämnade underkläderna på, och sprang ut för att hoppa i poolen. Hon låg på rygg och flöt, samtidigt som hon nynnade på massa olika låtar med jämna mellanrum. ”Fattar du att du har tagit mig till ett ställe jag inte ens trodde fanns i sagorna?” Hon kom upp ur poolen och satte sig ned bredvid mig, där jag satt med fötterna i havet. ”Jag hoppas det. Du sa att jag skulle överraska dig, och jag hoppas att jag lyckades.” Hon tittade på mig, och med hjälp av solens strålar blev hennes ögon, om det ens gick, ännu vackrare. ”Det har du verkligen gjort.” När hon hade torkat la hon sig ned med sitt huvud i mitt knä.

Vi satt där tillsammans i mer än en timme. Jag tror till och med att hon somnade, och det förstod jag verkligen, med tanke på att hon höll låda för i stort sett hela planet när vi flög. Då var hon inte alls trött, men blev det då vi klev av. Hotellområdet har flera liknande rum, eller lägenheter då det finns allt man egentligen har om man bor i en lägenhet, och alla ligger precis som vårt, precis vid havet. Om jag ska vara ärlig var det faktiskt mamma som hittade detta ställe, hon hjälpte mig en hel dag med att leta efter det perfekta, och jag tycker verkligen att hon lyckades. Det var skönt att bara sitta ned där, och blicka ut över havet, som aldrig tog slut, samtidigt som jag hörde Clarissas tunga andetag. Tillslut när jag skulle gå in bar jag med mig henne, så att hon inte skulle bränna sig.

Jag placerade henne i sängen och satt i fåtöljen bredvid och bara kollade på henne. Hon var så vacker, hon såg ut som en av alla dessa prinsessor i alla Disney filmer. Det fanns inte ett enda fel på henne, varken utvändigt eller invändigt. Allt jag kan tänkte på när jag ser henne är alla elaka saker jag en gång i tiden sagt och gjort mot henne. Jag förstod inte att jag kunde ha sådan tur att jag fick sitta med henne där, eller i alla fall och kolla på henne. Att jag över huvud taget fick chansen att prata med henne varje dag, pussa henne när jag ville. Rörelserna hon gjorde när hon sov var fullt normalt, det var så hon var, men hon varken snarkade eller slängde med sin kropp hysterisk, vilket var sjukt skönt, då man sover med henne.

”Oj, har jag sovit länge?” Jag hade precis kommit ut ur duschen när hon vaknade till. ”Nej, eller två timmar i alla fall.” Hon sträckte på sig och gav mig en lätt kyss och var på väg bort från mig, men jag drog henne intill mig och pressade mina läppar mot hennes igen. Ett leende trängde sig fram på hennes läppar så kyssen avbröts. ”Hoppa in i duschen nu.” Hon kollade oförstående på mig. ”Ska vi bort?” Jag nickade. ”Ja, jag har bokat bord på en restaurang.” Hon gjorde som jag sa och sprang in på badrummet. Jag passade på att välja kläde för kvällen, vilket verkligen var svårt, men det slutade med ett par svarta shorts, som räckte lite längre ned än knäna, och en vit t-shirt tillsammans med en röd keps. När hon kom ut ur badrummet med en handduk runt kroppen och en inlindad i sitt hår såg hon ut som en gudinna. Hennes bruna kropp till vita handdukar, så snyggt. När jag höll på att leta kläder åt mig, plockade jag även fram åt henne, så det låg på sängen. Ett par matchande underkläder i vit spets, och en klänning med öppen rygg och den satt perfekt på hennes kropp.

När hon var klar och var ännu vackrare än innan, det enda hon hade gjort var att fläta sitt hår på ena sidan och dragit några lätta drag med maskaran, inget märkvärdigt med andra ord, men har man två barn slutar man tillslut att bry sig om hur man ser ur, just för att man egentligen inte ens har tid med det. ”Vad vacker du är.” Hon rodnade lätt och la huvudet på sned. ”Tack, jag känner mig mycket vackrare när jag är med dig.” Jag placerade min ena hand på hennes korsrygg och kysste hennes läppar lätt. ”Det borde du göra.” Vi gick ut från rummet och vidare ut från området, hand i hand. Värmen slog emot oss i lätta vindar, men det var inget som störde, plus att solen var på väg ned i horisonten. Folk vände sig om när dem såg oss, men dem störde oss inte. Vi fick gå helt ensamma, även om det fanns en och en annan paparazzi i närheten, som varken jag eller Clar orkade bry oss i.

När vi kom ned på stranden tog hon av sig sina skor och gick barfota, gentleman som jag är tog jag dem av henne och bar dem. Hon log milt mot mig, men sa inget. Vi hade faktiskt inte sagt ett ord till varandra under hela promenaden, men när vi hamnade på stranden kollade hon på mig, och gjorde en ansats till att säga något. ”Vart tar du mig?” Fortfarande med min hand i sin gick hon framför mig, baklänges så att hon kunde se mig. ”Det får du allt se. Det är en liten bit kvar.” Med en suck vände hon sig om igen, så att hon gick bredvid mig igen. Med bestämda steg styrde hos oss ned till vattenbrynet, så att lätta vågor sköljde över hennes fötter. Vi fortsatte gå mot vårt mål, som hon inte hade en aning om vad det var. Egentligen hade inte jag heller så stor koll, men jag spelade väldigt bra, vilket fick henne lite ur balans. Helt plötsligt stannade hon till och drog mig intill sig, hon pressade sina läppar mot mina. Jag vet inte hur länge vi stod där, tillsammans i vattenbrynet och lekte med varandras tungor. Hon pressade, om det ens gick, sin kropp närmare min. När hon särade på oss tittade hon mig i ögonen. ”Jag är så sjukt kär i dig.” Kan man annat än le när man hör något sådant? ”Vilken tur, för jag är kär i dig med.” Vi skrattade åt vår löjlighet.

När vi nästan var framme vid restaurangen fick både jag och Clarissa syn på massa olika ljus på stranden. När jag hade bokat bord på restaurangen bad jag dem att fixa något romantiskt, och jag kunde inte ens med min vildaste fantasi tro att dem kunde åstadkomma något på denna nivå, till och med jag tappade hakan när vi kom fram. Clar höll på att svimma, så jag kramade om hennes hand lite hårdare, så att hon skulle komma tillbaka till värkligheten. Personalen måste ha sett att vi kom gående eller något, för när vi kom fram sprang dem alla fram och tillbaka med massa tända ljus och menyer hit och dit. ”Välkommen Mr. Bieber.” Kvinnan som tog emot oss visade oss till vårt, vad ska man kalla det, bord? Dem hade byggt två fåtöljer och ett bord av sanden på stranden, byggt upp det med kuddar, och placerat ut ljuslyktor över allt.

”Vill ni beställa dricka?” Clar hade fortfarande tunghäfta över vart vi egentligen hade hamnat. Allt var så vackert, om inte annat så blev det de med Clarissas utstrålning runt sig. ”Det kan vi göra. En Sprite till mig, och en Fanta till min dam.” Clar skrattade till och gav ifrån sig ett bländade leende. Hon flyttade på sig, och satte sig ned bredvid mig, och vi blickade tillsammans ut över havet, och horisonten som hade gett ifrån sig en rosa liknande himmel med en svag skymt av orange. Allt var så perfekt, att jag inte ens märkte att våra drickor plötsligt stod på bordet. ”Ska vi kolla menyn?” Hon flyttade sig tillbaka till sin fåtölj, men kysste mina läppar innan. ”Kan vi göra.” Hon såg ut att fundera ett bra tag innan hon tillslut bestämde sig för att prova på en havs tallrik, med massa skaldjur. Jag är imponerad, att hon vågar prova massa nytt.

Nu är dem på semester, vad tror ni händer här då?

Leken som Justin hade dragit igång mellan mig och honom började gå överstyr. Han sprang omkring så ofta han fick chansen i handduk och bar överkropp, samtidigt som han sällan satte på sig en tröja till sina byxor. Det har gått tre dagar sedan jag kom hem och hade tagit ut spiralen, och Justin gjorde allt mycket värre för varje dag som gick, han gjorde det med ett leende på läpparna, vilket ibland fick mig att vilja lägga mig ned och dö. Varken Liam eller Adriana såg hans beteende, då han var väldigt noga med att dem inte skulle se något. ”Min sjukt sexiga flickvän.” Han viskade i mitt öra när han fick chansen, och just då gick jag förbi honom och in i tvättstugan. Han log mot mig, och slog till mig löst på rumpan. Jag ville slita mig i håret, för jag kunde inte bara säga att jag inte ville leka mer, då hade han vunnit, så jag skulle allt visa honom.

”Vad önskar du dig i julklapp?” Adriana och jag befann oss i tvättstugan, och hon satt ned på bänken samtidigt som jag vek tvätten. ”Barbie dockor.” Ett lätt och enkelt svar, så var det bara. ”Okej.” Jag hörde hur dammsugaren drog igång ute i vardagsrummet, så jag förstod att Justin var städsugen, jag kan förstå att han ibland kryper ur skinnet här hemma. Eftersom att han ofta är ute och ränner annars. Adriana hoppade ned från bänken och sprang ut till Justin, troligen hämtade hon även sin låtsas dammsugare, och gick efter honom, hon brukar göra det. Strax efter att hon hade gått ut kom Justin in, han stängde dörren med ett skrämmande leende på läpparna. ”Håll dig ifrån mig, okej?” Jag försökte säga det så snällt jag kunde, men han ville nog inte lyssna på mig då han pressade mig mot väggen med hela sin kropp och kysste mig. Lusten vaknade till liv inom mig, men jag gjorde allt för att stöta den ifrån mig, även om jag besvarade hans kyss och lät mina händer vandra över hans rygg, och vidare upp i håret.

”Clar, du lider inte som jag. Jag är man, och en man har sina behov.” Jag hade efter många om och men lyckats avsluta kyssen innan det gick över gränsen. Justin var inte nöjd över mitt beslut. Men jag fortsatte vika tvätten, och nu var det jag som hånlog mot honom. ”Men ta hand om dem själv då.” Han suckade bakom mig, högt och tydligt så att jag hörde hans frustration. ”Jag kanske hittar någon annan som kan hjälpa mig.” Med dem orden lämnade han tvättstugan. Han fick mig stum, jag hamnade i chocktillstånd. Sa just min pojkvän att han skulle hitta någon annan? När jag tillslut hade vikt klart tvätten tog jag med mig alla högar och la in i respektive garderob. Justin satt i soffan med Adriana, men jag kollade inte ens på honom när jag gick förbi.

”Liam, vart är du?” Jag hade inte sett Liam på ett tag, så jag ropade på honom. ”Jag sitter i köket.” Han satt där med sina läxböcker. ”Vill du ha rena sängkläder får du hjälpa mig.” Han suckade. ”Men Adriana behöver ju inte hjälpa till.” Jag skrattade till. ”Hon är liten, kom nu.” Han gjorde som jag sa och lämnade allt på köksbordet, för att kunna fortsätta. ”Vilket vill du ha?” Han pekade på sitt med Bilar på och jag plockade ned det. Tillsammans gick vi in i hans rum och rev ut det gamla han hade i sängen. Han hjälpte till med kuddarna då han inte hade så långa armar för att ta sig an täcket. Så jag hjälpte honom med det och lakanet. När hans säng var klar tog jag med mig nya sängkläder till både vår och Adrianas säng, och så gick jag upp. Fortfarande utan att ha tittat på Justin. Jag tog Adrianas säng först, och precis när jag skulle kasta på lakanet fick jag syn på en bild av henne och Justin, hon var yngre. Jag minns det som igår, då vi satt på ett fik i Stratford, och Liam var hemma hos Jeremy.

När jag kom in i vårt sovrum slet jag ur alla sängkläder där med och bäddade rent, och det såg riktigt inbjudande ut att kliva ned i sängen och sova, men klockan var bara runt tre på eftermiddagen, så det kunde jag inte göra. Precis när jag skulle ta all lorttvätt och gå ned med det kom Justin in i rummet, jag sa inget och skulle precis gå ut när han tog tag i min arm. ”Förlåt, jag vet att jag gick över gränsen. Och jag vet att du vill att det ska vara speciellt. Jag respekterar det.” Jag såg smärtan i hans ögon, och jag kunde förstå att han ångrade sitt ordval tidigare. ”Hur kan du ens säga något sådant till mig? Har vi inte haft problem så det räcker?” Han kollade ned på sina fötter samtidigt som han släppte min arm. Man såg verkligen på honom att han led, vilket gjorde mig ledsen. ”Jag vet inte, jag tänkte mig inte för. Jo, det har vi. Förlåt, snälla.” Jag släppte allt jag hade i mina händer och drog in honom i min famn. ”Gör aldrig om det, hör du det.” Han nickade mot min axel.

Allt var löst, vi valde att släppa det. Ibland räcker det att bara prata om det en stund gråta lite, och sedan släppa och gå vidare. Det var precis det vi gjorde. Även om jag blev sårad av det han sa, så förstod jag på honom att det bara var något som kom ut i all hast. Det är ingen ursäkt, men det är ett bevis på att han är mänsklig. Han kom mot mig på väg in i köket med Adrianas och hans glas, då han säkert skulle fylla på juice, men jag stoppad honom genom att lägga mina armar om hans nacke. ”Allt är okej, se inte se ledsen ut.” Jag drog mina fingrar genom hans nackhår, vilket gav honom rysningar. ”Jag sårade dig, kan man vara glad över det?” Jag försökte få honom att le, genom att själv le, men det gick inte. ”Sluta nu, jag vet att du inte menade det. Vi släpper det. Kom igen. Vi ska snart på semester.” Han log faktiskt mot mig, vilket fick mig ännu gladare.

Liam satt i sitt rum, så jag passade på att gå in där när jag ändå fick förbi, och jag var tvungen att prata med honom. ”Du, när jag och Justin tjafsade här om dagen, hörde jag rätt då du kallade Justin för pappa?” Han kollade upp på mig, men vek ned blicken på en gång. ”Gubben, det är inget fel i det. Jag bara frågade om jag verkligen hörde rätt.” Än en gång mötte han min blick. ”Ja, jag kallade honom för det. Blev han arg?” Jag skakade på huvudet. ”Jag tror att han har längtat efter att du ska göra det. Han blev nog lika ställd som jag, men det är absolut inget fel med det. Fortsätt med det.” Det såg ut som att han blev glad, glad av att jag uppmuntrade honom. Jag vill inget annat än att Liam ska se Justin som sin pappa, han har ändå funnits där, eller runt honom mer än halva hans liv.

Jag försökte lägga in detta igår, men det ville inte funka med kommentarerna. Och sådant stör mig, så för er som redan läst det, sorry ni får läsa det igen ^^ och för er andra, varsegoda.

Är ni många som börjar skolan idag?

Han lyfte upp mig från där jag satt och gick in med mig, för att sedan lägga ned mig i sängen igen. Jag grät, nästintill hysteriskt. Allt släppte, och alla hemska mardrömmar spelades upp i mitt huvud. Han stängde balkongdörren och la sig bredvid mig. ”Jag är här nu, och från och med nu åker jag inte utan dig. Jag vill inte se dig såhär en gång till. Tro mig, det är hemskt nog.” Han hyschade och vaggade mig fram och tillbaka ett bra tag innan jag kunde kontrollera mina känslor, som för längesedan bubblat över. ”Förlåt, inte meningen du ska komma hem till det här.” Jag torkade mina tårar och skulle precis resa mig upp, men han drog tillbaka mig in i hans famn. ”Jag kommer mer än gärna hem till det här, det visar bara att du är människa.”

Hela dagen rusade förbi, även om vi inte gjorde speciellt mycket. Liam och Adriana busade med varandra som aldrig förr, och Adriana verkade gilla läget att Liam gav henne uppmärksamhet. Hon fick dock inte så mycket sådan av honom då Jazzy var här, men hon hade trots det både mig och Justin att falla tillbaka till. När klockan återigen blev läggdags bäddade vi ned oss riktigt ordentligt. ”Hur känner du inför morgondagen?” Justin låg och drog sina fingertoppar på min arm. ”Jadu, vad ska man säga? Ännu en gång ska någon se allt. Jag vill egentligen inte.” Han började skratta, vilket han gjorde den där gången då jag var där och skulle klippa trådarna också. ”Allt kommer gå bra.” Vi somnade ganska på en gång den kvällen. Och jag är inte ett dugg förvånad.

Jag var den som vaknade först på morgonen, just för att jag hade ställt klockan på åtta. Jag hade tid på gynmottagningen halv 10 och var tvungen att få i mig något att äta, samt duscha innan jag skulle åka. Justin rörde lite på sig precis då jag klev ur sängen, men han vände sig bara om. Det blev inte en lång dusch, utan mer en, in och ut. Även om jag var noga med att tvätta hela min kropp. När jag kom ned till köket satt Adriana där och stirrade ut genom fönstret. ”Gumman vad gör du vaken?” Hon vände sig om och hoppade ned från stolen. ”Jag kunde inte sova mer, och jag ville inte väcka er.” Jag tog upp henne i min famn, och började plocka fram frukosten. ”Du kan väcka oss när som helst, glöm aldrig det.” Hon skakade på huvudet och hoppade ned från min famn. Vi åt frukost tillsammans, och när jag skulle åka skickade jag upp Adriana till Justin. ”Gå upp och lägg dig bredvid pappa. Mamma kommer hem snart.”

När jag kom fram till mottagningen var det nästan inge folk utanför, vilket var ganska skönt. Jag orkar inte med att allt jag gör hamnar i tidningar på en gång, och detta var ett tillfälle paparazzi skulle ha tagit om dem ville ha en bra story. Jag lärde mig något från förra gången, då den där tjejen valde att sälja min graviditetsstory till tidningen, så nu befinner jag mig hos en privat klinik, som verkligen lever efter tystnadsplikt lagen, jag vet att andra kändisar går hit, även om inte jag är kändis, men lever med en. ”Miss Jones. Välkommen” Den vänliga gynekologen kom ut och hälsade på mig. ”Mitt namn är Isabella.” Vi skakade hand och hon visade in mig i ett rum. ”Så du är här för att plocka ur din spiral?” Jag satte mig ned på stolen och hon knappade lite på sin dator. ”Ja, det är jag. Och jag har inga planer på att sätta tillbaka den igen.” Hon skrattade lite. ”Okej. Det är ju ditt val.”

Att placera sin kropp i en sådan stol är nog inget jag tror någon tycker är kul. Man gör det för att man är tvungen. Vilket jag var, jag var tvungen, även om Adriana på något konstigt sätt blev till med spiralen i. Nu ville vi planera barnet. Hon lyfte upp mina ben åt varsitt håll, och visade vad det var för instrument hon skulle använda. Egentligen ville jag inte veta, jag ville bara få det överstökat. Jag låg och stirrade i taket, och tro mig, jag kände verkligen när hon tillslut fick ut den. ”Så, allt är klart.” Jag klev ned från stolen och drog på mig mina kläder. ”Du är välkommen tillbaka, och jag hoppas verkligen att det blir en liten unge nu.” Hon flirtade till det lite innan jag lämnade hennes rum. ”Tack.” Med ett leende på läpparna stängde jag dörren och drog på mig mina solglasögon innan jag klev ut och gick mot bilen.

”Hemma.” Justin var den som kom springandes först, annars brukar det alltid vara Adriana. ”Hur gick det?” Han hade ett brett leende och kramade om mig. ”Bra. Men jag kom på en sak.” Han kollade förundrat på mig, och släppte taget om mig, han gav mig en lätt puss och drog med mig in i köket. ”Vadå?” Oron fanns i hans röst. ”Vi ligger inte med varandra fören vi har kommit iväg på semester.” Hans oro försvann och han blev istället förvånad. ”Menar du allvar?” Jag nickade och reste mig upp från stolen för att sätta mig på bänken där han höll på med maten. ”Ja, varför inte? Jag har ju plockat ur den av en anledning, och jag vill att det ska bli så också.” Han fortsatte att hacka löken, och kollade på mig. ”Som du vill. Men du vet att det är du i slutändan som kommer hoppa på mig.” Han kysste mig och tro mig, han hade rätt. Jag ville ha honom, och hålla mig i två veckor skulle bli galet.

Spagetti och köttfärssås stod på menyn för dagen, och det var Justin själv som hade gjort det. Både Liam och Adriana åt precis som att dem inte skulle få någon mer mat. ”Mamma, jag orkar inte mer.” Adriana lutade sig tillbaka i stolen, med både spagetti och mjölk runt munnen. Både jag och Justin började skratta. ”Lilla gumman, du behöver inte äta mer heller.” Jag tror att hon hade fått i sig tre tallrikar, och var inne på sin fjärde. ”Men du tvättar munnen innan du gör något annat.” Hon kollade på Justin och nickade, samtidigt som hon hoppade ned från stolen. Liam hade sedan ett tag gått och lagt sig på rygg, på soffan. Han var också proppmätt. ”Tack för maten pappa.” Hon skuttade ut från köket och vidare in på toaletten. Jag och Justin satt kvar ett tag, mittemot varandra. ”Det var super gott, tack.” Han fattade taget om min hand över bordet och kollade intensivt på mig.

”Har du pratat med din mamma om hon kan ta barnen, eller ska jag prata med min?” Vi hade precis dukat av bordet och höll nu på med disken och allt annat. ”Du kan väl fråga din, det var ju ett tag sedan.” Jag nickade och gick ut i hallen efter min väska, och mobilen. Slog in mammas nummer och lät signalerna gå. ”Hej gumman, det var inte igår. Hur mår du?” Min mamma är alltid så omtänksam. ”Hej mamma, det är bra med mig. Hur är det med dig?” Hon skrattade till, ett skratt jag faktiskt ärvt av henne. ”Bara bra. Hade du något speciellt på hjärtat?” Jag funderade ett tag, och kollade på Justin som fortfarande höll på med köket. ”Ja, jag tänkte höra om du har lust att vara barnvakt om två veckor.” Både Liam och Adriana hörde mig, så dem spärrade upp sina öron extra mycket. ”Ja, det skulle jag väl kunna, hur länge?” ”I en vecka, jag och Justin ska åka på semester.” Än en gång skrattade hon till. ”Jasså, någon speciell anledning?” Jag skakade på huvudet, precis som att hon skulle ha sett mig. ”Nej. Lite lugn och ro bara.” Vi fortsatte prata ett tag, men avslutade sedan samtalet.

Allt Justin gjorde, gjorde han av en anledning. Han kastade intensiva blickar, varje gång han kysste mig smekte han mig över ryggen och vidare ned. Han gjorde allt mycket jobbigare för mig, men det visste han redan om då han gjorde det av den anledningen. Liam och Adriana var i hans rum och kollade på Bilar, den filmen som gick om och om igen när han var mindre, det var ett tag sedan han såg den. Så jag och Justin fick vardagsrummet då han var klar med köket. Jag låg åt ena hållet i soffan och han åt andra, bara just för att jag skulle hålla mig ifrån honom. Jag intalade mig själv att klarade jag en dag, kunde jag klara två veckor. ”Baby, kom hit.” Justin ville att jag skulle lägga mig framför honom, men jag skakade på huvudet och fortsatte kolla på tv. ”Sluta fjanta dig. Kommer inte du hit, kommer jag till dig.” Hans leende, han såg ut som en retsticka. Han reste sig upp och kom till mig. ”Skyll dig själv, det är du som gör mig hämndlyst. Du kan inte mena allvar att du ska hålla dina händer ifrån mig i två veckor. Både du och jag vet att det inte kommer funka.” Han hade rätt i det han sa, men jag försökte hela tiden intala mig själv att det skulle gå. ”Jo, det kommer det, om du höll dina händer för dig själv.” Han skrattade samtidigt som han la sig bakom mig, och la sin arm om mig. ”Jag har inte gått med på det, så jag kommer göra allt för att du ska inse att det inte är någon idé.” Jag kunde nästan se hur han log bakom mig.

Blir inget mer idag, då jag inte har kunnat skriva några fler kapitel. =/ Mitt huvud höll på att trilla av tidigare idag, men nu är jag tillbaka på banan, och försöker koka ihop några kapitel. Så det kommer väl kanske några imorgon i alla fall. :) ♥

Tiden går fort när man har roligt säger dem, och dem har verkligen rätt. Jazzy och Jeremy har redan lämnat oss och det har gått en hel vecka. Liam fick gå tillbaka till skolan, för jag och Justin har inte valt än hur det ska bli med hans skola och om vi ska följa med honom eller inte, och vi har absolut inte sagt något till Liam, för då har det blivit ett liv om att han ville sluta på en gång. Lördag morgon och Liam kom upp som en zombie, det var inte bara det att han rörde sig som en, han såg ut som en också. ”Men lilla gubben, hur mår du?” Han skrattade till och slog sig ned vid köksbordet. ”Jag är trött. Men kan inte sova.” Klockan var bara runt 8 på morgonen, och Liam brukar annars gå upp runt 10 då han inte ska till skolan. Adriana är med Justin i LA, och dem skulle komma hem dagen efter.

”Är du arg på mig?” Jag var tvungen att prata ut om Alexander med Liam. ”Varför skulle jag vara det?” Han satt inne på sitt rum, och kollade igenom sina läxböcker, vilket gjorde mig stolt. ”För allt med din pappa.” Han kollade upp på mig, och skakade på huvudet. ”Nej, det är jag inte. Men jag har några frågor.” Det är väl klart att man som 8-åring har frågor angående sin biologiska pappa. ”Ställ dem du, så ska vi se om jag kan svara på dem.” Det såg ut som att han tänkte efter ett tag, vilket jag verkligen kan förstå. ”Har han alltid slagit dig, mamma?” Jag såg smärtan i hans ögon. ”Nej, det har han inte. Han var jätte snäll och söt när vi var tillsammans när jag var 14 år.” Han nickade, precis som att han inte hade något annat att säga. ”Kommer han att vara borta jämt?” Ännu en fråga, och den kunde jag inte riktigt svara på. ”Jag vet faktiskt inte.” Samtalet fortsatte ett tag, och jag försökte svara på alla hans frågor, han hade en hel del.

”Baby. Jag saknar dig.” Min mobil hade sedan ett tag ringt, och det var Justin. ”Tro mig, jag saknar dig mer. Kom hem för fan.” Jag skrattade lite löst åt min höga och elaka ton. ”Oh, hon börjar bli aggressiv. I like that. Vi kommer imorgon, tror till och med att vårt plan går tidigt på morgonen.” Han skrattade, och det klingade sådär underbart i mitt öra. Till och med jag fick ett leende på läpparna. ”Jag har bokat tid föresten, jag plockar ur spiralen på måndag.” Han tystnade, vilket gav mig en dålig känsla i magen. ”Har du ångrat dig?” ”Nej nej, absolut inte. Aldrig. Tänkte bara på en sak.” Han lät hemlighetsfull, så jag gav sjutton i att fråga vad det var. Skulle ändå inte få ett svar av honom. ”Bra, blev orolig.” Samtalet fortsatte en stund och jag fick prata en sväng med Adriana.

”Liam, ska vi spela tv-spel inne i Justins spelrum?” Egentligen får inte Liam vara där inne, och speciellt inte utan någon vuxen. Men nu kände även jag för att vara lite rebellisk. Liam kom springandes från sitt rum, och jag öppnade dörren så han kunde springa vidare. ”Jag ska bara hämta läsk och chips så ska vi ha riktigt kul.” Han gick in och satte sig i soffan, som man till och med kan fälla bakåt och få upp ett fotstöd. Justin har verkligen kostat på det rummet, och valde att låta det vara kvar hos mig då han gick tillbaka till Selena, just för att ge Liam något när han växte upp. Jag kom tillbaka in och Liam hade redan startat både spelet och tv:n. Han satt med kontrollen i handen och var redo att troligen spöa mig stort i ett bilspel. ”Kom ihåg, inte ett ljud till Justin om att vi sitter här inne.” Han skrattade åt mig, och skakade på huvudet. ”Lovar.”

”Ge dig. Du krossar min bil.” Liam skrek rakt ut med chips i hela munnen. Jag var inte så dålig på spelet som jag trodde från början. Just då råkade jag pressa Liams bil mot staketet, så att jag repade båda hans sidor. Han hade lagt ned sjukt mycket pengar på den för att bygga om dem. ”Sorry, inte meningen. Men jag ska allt vinna över dig.” han skrattade och fortsatte sin hysteriska bilfärd. ”Jag ligger ett varv före dig mamma, du kan inte ta mig.” Självsäkerheten är det allt Justin som har lärt honom. Visst har jag uppmuntrat både Liam och Adriana till saker, att vill man kan man, men Liam är extrem. Mitt i allt plingade Liams mobil till, och han pausade spelet. Jag tycktes skymta Sötnosen på displayen, och jag visste sedan tidigare att det var Jazmyn som hade skickat. Han blev helt inne i sms:et så han märkte inte ens att jag hade startat spelet igen, och börjat köra iväg med min bil. När jag passerade honom skrek jag rakt ut, så högt att han vaknade till och la ifrån sig mobilen. ”Mamma, du fuskar ju.” Jag bara skrattade, och fortsatte. ”Är man inte med får man skylla sig själv.” Jag vann, och tyckte jag hade varit hur duktigt som helst.

Efter flera spel och hur mycket chips och dricka som helst hade vi helt klart glömt av både tiden och maten. Egentligen gillar jag inte att mina barn äter massa chips och grejer innan dem har fått i sig en riktig måltid på dagen, men denna dag var annorlunda, det var bara jag och Liam. Precis som förr i tiden. ”Ska vi beställa pizza senare? Oh mysa framför en film eller något?” Liam stängde av allt i spelrummet och jag plockade allt rätt, så att det inte skulle synas att vi hade varit där inne. ”Ja, det kan vi väl. Nu ska jag ringa Jazzy, stör mig inte.” Han lät kär, och det kan han inte vara, inte i den åldern. Jag börjar seriös bli rädd för deras förhållande. Vart kommer det leda någonstans? Jag måste prata med Justin om detta.

”Pizzan har kommit nu.” Jag beställde en familjepizza, halva Hawaii och andra Vecuvio. Liam kom gåendes från sitt rum med ett sjukt stort leende på läpparna. ”Välj film du.” Han hoppade nästintill in i filmhyllan och började leta reda på en film som han ville se, och det slutade med Lejon Kungen. Kan han bli roligare eller. Vi startade filmen och åt under tystnad. Egentligen vet jag inte om filmer är speciellt barnvänlig, men det får gå, han vet vart mitt rum är om han vill sova bredvid mig. Han var helt inne i filmen, och det gick verkligen inte att prata med honom, så jag gav upp. Jag la mig ned i soffan och kollade klart på filmen. Och när den var slut var det läggdags för Liam. Även om han inte gillade tanken av det, så var det bara så då klockan var närmare 10. ”God natt gubben.” Han kramade om mig innan han gick in i sitt rum och la sig.

Precis när jag hade bäddat ned mig plingade min mobil till. Den låg på bordet bredvid sängen, på min sida, ganska långt ifrån mig då jag låg på Justins sida. Jag ville känna hans doft och han fanns överallt i sängen, men speciellt på hans sida. ”Min älskade flickvän. Jag ligger här i sängen och kollar på vår söta dotter, hon är så fruktansvärt lik dig när hon sover, alla dragen i ansiktet försvinner från mig, och du framhäver. Jag älskar dig så sjukt mycket, två dagar ifrån dig gör ont nog. Vi ses imorgon, och då ska jag kyssa sönder dig. Puss” Jag kunde inget annat än le, le för hans fina och söta sms. ”Själv ligger jag i sängen och tänker på dig, i enbart trosor. Är du sugen?” Jag var allt en mys dödare, jag älskar att retas med honom, finns inget roligare, för han blir alltid så frustrerad. Fast å andra sidan är det alltid mig det drabbar mest i slut ändan. ”Det där var inte snällt mot mig, du är elak. Jag vill ligga bredvid dig nu, inte flera hundra mil ifrån dig. Kan du spara dig tills imorgon? ;)” ”Klart jag är elak. Förstår att du vill ligga här, bredvid denna vackra gudinna. Kom hem nu. Åh, kan inte vänta nog. Men du, ska sova nu. Var här imorgon när jag vaknar, annars bryter jag ihop.”

Natten bestod av hemska mardrömmar. Allt om Alex, om hur han gång på gång försökte slå ihjäl mig. Jag vet inte hur många gånger jag vaknade under natten av kallsvettningar. Och varje gång jag somnade om fortsatte jag drömma där jag vaknade tidigare. Varje gång jag vaknade gick jag upp och sköljde mitt ansikte i kallt vatten, just för att försöka få bort allt ur skallen, allt som hänt den senaste tiden. Sista gången jag vaknade var klockan runt halv 6 på morgonen. Jag hade varken lust eller ork till att somna om, i fall att jag skulle fortsätta drömma. Jag satte mig på balkongen i enbart morgonrock, och blickade ut mot solen som var på väg upp över Atlantas stad. Det var inte kallt ute, eller så berodde det helt och hållet på att jag var fruktansvärt svettig över nattens mardrömmar. Jag satt där i min egna lilla värld och funderade, jag märkte inte ens att klockan hade blivit halv 9 på morgonen, och att både Justin och Adriana hade kommit hem. ”Baby, vad är det som har hänt? Du ser helt förstörd ut.” Han stod i dörröppningen till balkongen och kollade med skräckslagna ögon på mig. Först då insåg jag att jag hade saknat honom. ”Lämna mig aldrig igen, hör du det. Aldrig.”

Ska skriva ikapp lite idag, får se hur det blir med kapitel. :) Hade inte så mycket tid igår, som ni förstod, då min design valde att rasa samman. Nu är det bara headern som ska återskapas. =/ haha ^

Kommentera mycket nu flickor, och pojkar. :)

Jag kollade på Liam med skräck i blicken. Jag vågade inte fråga honom om jag verkligen hade hört rätt. Kallade han precis Justin för pappa? Jag tror inte att Justin själv uppfattade det, då han fortsatte stirra på mig. Hans i vanliga fall väldigt gyllenbruna ögon hade övergått till mörkbruna, nästintill svarta. Bråket, eller samtalet vi hade spårade ur totalt. Jag stack hemifrån, just för att han fortsatte argumentera med mig. Och jag orkade inte lyssna på vad han hade att säga. Jag tog bilen ned till parken, som jag och Justin brukade gå i, precis då jag hade flyttat hit. Liam sprang mest omkring när vi gick, och Adriana satt i vagnen. Hon var så liten, jag vill ha henne tillbaka så liten. Mobilen ringde, och det var Justin. Jag funderade ett tag på om jag skulle svara eller inte. ”Ja?” ”Snälla vännen, kom hem. Förlåt mig.” Han grät, näst intill hysteriskt. Vilket fick mig att börja gråta. ”Jag kommer.” Innan jag la på hörde jag hur Justin tog ett djupt andetag. ”Pappa tog med alla barnen ut. Så att vi skulle få prata.” ”Okej.” Jag la ned mobilen i fickan, och gick tillbaka till bilen.

När jag kom in i huset igen stod Justin precis innanför dörren, ögonen var inte lika vackra som dem brukade vara, och han såg helt förstörd ut. Jag la armarna om honom och han pressade hela sin kropp mot min. ”Jag älskar dig.” Mina ord fick honom att bryta ihop mer. Han sjönk ned på golvet och la sitt huvud i sina händer. ”Jag älskar dig också. Tro inget annat.” Jag satte mig ned bredvid honom och han la ned sitt huvud i mitt knä. ”Kom, vi sätter oss i soffan.” Jag hjälpte honom upp, och vi gick tillsammans till soffan. Han la sig ned på rygg, och drog ned mig över honom. ”Förlåt för mitt utbrott tidigare, det var inte meningen. Jag blir bara så trött på att du inte lyssnar på mig när jag säger något.” Jag la ett finger över hans läppar. ”Tro mig, jag lyssnar. Jag gör verkligen det. Jag hör dig varje gång du säger att du älskar mig. Och jag blir lika glad varje gång.”

Vi låg i soffan och höll om varandra, jag med huvudet på hans bröst, och allt jag hörde var hans hjärtslag och andning. Det var som att allt runt om oss försvann, det var i och för sig bara vi där, men ändå. Han kysste mig i pannan och smekte mig över ryggen. Allt var så fridfullt. ”Dit du åker, åker jag. Liam trivs inte i skolan, och jag vet att du kan fixa en privatlärare åt honom.” Jag tittade upp på honom när jag hade pratat klart. ”Gör du? Följer du mig?” Ett leende letade sig fram på hans läppar. ”Ja, det gör jag. Jag vill inte heller vara ifrån dig. Så jag följer dig, jorden runt 5 gånger om det så ska behövas.” Han kysste mig, och masserade mina läppar varsamt med sina egna.

”Pappa är nog troligen borta med barnen ett tag till.” Han knäppte upp min bh under tröjan, och log med hela ansiktet samtidigt som han försiktigt kysste mina läppar. ”Jasså, vad hade du tänkt dig då?” Han reste sig upp i soffan så jag hamnade gränsle över hans ben. Ett fast tag om min rumpa och han reste sig upp för att sedan styra sina ben mot vårt sovrum. Jag förstod inte hur han kunde gå utan att snubbla, med tanke på att han hela tiden kysste antingen mina läppar eller min hals. När vi kom upp på rummet la han ned mig försiktigt i sängen, och följde med över mig, han fortsatte kyssa mig, samtidigt som han lugnt och stilla smekte av mig min tröja. Bh:n var redan uppknäppt så den var bara och dra över armarna. ”Du har den mest perfekta kropp jag varit med om, efter att ha fött barn.” Han smekte mig över magen, och vidare ned till byxlinningen.

Vi låg där och kysstes, båda två i bar överkropp, hans nakna varma hud mot min. Han kysste min hals samtidigt som han knäppte upp mina jeans, så jag gjorde lika dant på honom. Och för varje gång jag kom åt honom på den känsliga delen hörde jag på honom att allt blev mycket jobbigare för honom. Hans andning blev tyngre och han glömde nästan bort vad det var han själv gjorde. Han la sig ned på rygg och drog med mig över sig, båda våra täcken och alla våra kuddar låg redan på golvet. ”Jag älskar dig.” Han viskade i mitt öra, vilket resulterade i en rysning över hela min kropp. Han verkade nöjd över min reaktion, då han strök mig över armarna löst med sina fingertoppar. Han drog ned mina byxor, så tillslut kunde jag sparka av dem själv. Han placerade båda sina händer innanför mina trosor, på höften, och drog även där sina fingertoppar. Han hade fortfarande på sig sina byxor, men det problemet var snart borta då jag drog av honom dem.

Efter mycket förspel och underbara händer, tunga och kyssar över min kropp trängde han in i mig. Som vanligt gick jag upp till sjunde himmelen, och kroppen i brygga. En liten orgasm sköljde över min kropp när han bottnade mig. Jag la automatiskt mina ben kring hans höfter, och han sina händer under mitt huvud, samtidigt som han gång på gång drog fingrarna igenom håret. Både han och jag levde ut våra lustar till fullo, och det fanns inget som kunde stoppa oss. Han drog sig ur mig och jag placerade mig på alla fyra framför honom, svankande så mycket jag kunde, vilket är en hel del. Han trängde återigen in i mig och tog ett fast tag om mina höfter, samtidigt som han hårt pumpade in och ut. Mina stön tog över alla andra ljud som fanns runt om oss och min kropp gick upp i en båge av orgasmen. Jag låg raklång i sängen och lät kroppen lugna ned sig lite, innan jag knuffade ned Justin på rygg och gränslade honom.

”Vart vill du åka före jul?” Han låg tätt bakom mig, svettig och helt underbar. ”Jag vet inte, du får bestämma. Överraska mig.” Jag kände i nacken hur ett leende på hans läppar tog fart och han kysste mig fram till örat. ”Det ska jag försöka göra.” Han pressade min kropp närmare sin, och smekte mig över magen. ”Jag skulle kunna ligga såhär med dig livet ut. Sriöst, jag tröttnar aldrig på att ha dig såhär nära.” Han la sitt huvud på min axel, kysste mig en gång på halsen och viskade i mitt öra. ”Jag kan komma närmare.” Hela min kropp ryste när jag förstod vad han menade, jag putade med rumpan, så att han ännu en gång kunde glida in i mig bakifrån. Jag la mitt ena ben över hans så att han kom längre in i mig. Min lust växte, och han gjorde mig galen.

Tillsammans gick vi in i duschen och duschade av oss, vilket också var fruktansvärt mysigt. Han tvålade in min kropp, på samma sätt som jag tvålade in honom. ”Kan inte du ge mig en handduk?” Jag stannade längre i duschen då jag skulle skölja ur balsamet, utan det kan jag inte kamma ut håret efteråt, och det ser ut som att jag har kammat mig med en handgranat. ”Här.” Han sträckte mig en handduk, som jag sedan virrade kring kroppen. Han stod framför spegeln, men jag ställde mig framför honom, och en aning på tå så att jag kunde nå hans läppar. ”Vet du hur snygg du är?” Hans leende växte. ”Nej, berätta för mig.” ”Skit snygg.”

Jeremy kom tillbaka med tre trötta ungar. Ingen av dem orkade gå speciellt mycket längre än till soffan, och där hamnade dem raklånga. ”Vad har ni gjort egentligen?” Jeremy såg inte heller speciellt pigg ut. ”Först fick vi utstå en hel del fans, Justin, håll dem i koppel tack.” Han skrattade och fortsatte. ”Sedan lekte vi kull i parken, vilket slutade med att vi var minst 50 stycken med, så man fick springa fort som sjutton.” Han slog sig ned vid köksbordet. ”Vad har ni själva gjort?” Jag vände mig hastigt om, och öppnade kylen för att plocka fram köttet och lite annat. ”Okej, jag vill inte veta.” Han satt kvar med ett brett leende på läpparna när Justin kom in i köket. ”Vad ler du åt?” Han kollade förvånat på sin pappa, som fortsatte le åt honom. ”Han tror sig veta vad du och jag har gjort när dem var borta.” Justin började skratta, vilket fick mig att spänna ögonen i honom. ”Aha, på så vis.” Han gav mig en puss och började sedan plocka fram tallrikar till oss alla.

Grillen var i full gång och Justin stod med köttet framför sig. Vår inglasade altan kom till användning, även om det inte var så kallt ute så var det ändå kyliga vindar som kom, och hade vi inte haft vårt glas, hade vi inte kunna suttit ute. Adriana somnade när hon la sig ned, då dem kom hem. Men hon skulle vara tvungen att gå upp, om hon skulle klara av att sova något under natten. ”Maten är klar.” Jeremy bar ut det sista på bordet och gick in för att hämta både Liam och Jazzy. Adriana hämtade jag. ”Gumman, vakna. Det är mat.” Hon kollade upp på mig, men vände sig om lika fort. Tillslut fick jag med mig henne ut. Vi alla åt under tystnad, och som att det vore den sista måltiden i livet. Jag blev proppmätt, och tro mig, jag har lagt på mig några kilon sedan jag och Justin blev tillsammans igen. Han satt bredvid mig, så han kunde ta min hand under bordet, och han flätade samman våra fingrar.

Jag förstår helt ärligt inte hur ni står ut med mig, och mina hemska utbrott. Ibland önskar jag att jag hade en spärr, men det har jag inte. Så mina utbrott flyger bara ur mig, jag själv hinner inte reagera. =/ Hela designen är återstålld, förutom headern, så finns det en snäll själv som vill/kan göra mig en liknande. Snälla, jag ber dig.

Eftersom att jag var så elak tidigare, får ni som är vakna ett till att läsa idag, och ni andra får läsa det när ni vaknar! :) I love u, även om det är svårt att tro det ibland.

Vi satt alla vid frukost bordet när vi hade vaknat till liv, men Adriana såg fortfarande inte speciellt pigg ut, hon hängde nästan över sin skål med flingor. Det hade hon fått från Justin, han är aldrig pigg när det kommer till frukosten, oavsett vart vi är, eller när vi klev upp. Vi hade inga speciella planer för dagen, vilket var skönt. Och jag behövde inte längre oroa mig för Alexander, dem har inga planer på att flytta honom, utan han kommer sitta där han sitter nu. Det är fruktansvärt skönt. Liam och Jazzy tog med sig Adriana från bordet, och gick tillbaka in i vardagsrummet. Så det var bara jag och Justin kvar. Vilket blev en mysig frukost tillslut. ”Igår när Adriana frågade om kunde få en lillebror, så sa hon att du hade sagt åt henne att säga det till mig. Vill du ha fler barn?” Han tog en klunk från sitt te, och tittade intensivt på mig. ”Ja, det vill jag. Vill du?” Jag visste inte om han ville det, så jag tänker inte stressa honom heller. Han satt fortfarande likadant, och kollade på mig. Sedan sprack hans ansikte upp i ett leende. ”Klart jag vill.”

Vi fortsatte diskutera det ett tag till om barn, och kom fram till att vi skulle åka på semester före jul, bara han och jag. Plus att jag då skulle plocka ur min spiral. ”Är det ens någon idé att jag sätter tillbaka den sedan?” Han började skratta och skaka på huvudet. ”Nej, det tycker jag inte.” Vi började plocka av bordet och jag diskade som vanligt upp allt för hand. Vilket tydligen Justin en gång för alla skulle få mig att sluta med. ”Snälla rara söta Clarissa, vi har en diskmaskin för att den ska användas. Om inte du börjar med det, tänker jag sluta pussa dig. Så det så.” Han stod bredvid mig med armarna i kors, och försökte hålla tillbaka ett leende. Vilket han verkade lyckas med väldigt bra, förutom att det drog lite i kinderna på honom. ”Det där var inte snällt.” ”Nej men du behöver höra det, slit inte ut din rygg.”

”Pappa kommer idag. Han sa att han skulle flyga hit, och så tar han med sig Jazzy hem om 2 dagar.” Jag hade precis klätt på mig, när Justin kom in i vår WIC. ”Vad roligt. Hur står du ut? Hur kunde du som 16 åring flyga jorden runt utan att ha din pappa närvarande?” Justin satte sig på sängen, och jag satte mig bredvid honom. ”Jag gjorde det, just för att jag älskade det jag gjorde, och hade min mamma med mig. Utan henne hade jag aldrig klarat det.” Han la sig ned i sängen och stirrade i taket. ”När ska du ut på turné igen?” Han hörde nog min nedstämda röst, för han reste sig upp igen, och la sin hand på min kind. ”Jag åker inte utan dig igen, du får tjata hur mycket du vill, jag gör det inte.” Jag reste mig upp från sängen och gick in på toaletten för att borsta ut mitt hår. ”Du kan inte göra så mot mig, Justin.” Han kom efter, och jag visste att vi skulle börja tjafsa om det om inte han var klok nog att lägga av. ”Jo, jag vill inte vara ifrån dig. Jag kan inte vara ifrån dig. Förstår inte du att vi har spenderat tid ifrån varandra så att det räcker?” Jag la ned diskussionen på en gång, då jag kände i luften att det inte hade slutat bra.

När klockan började närma sig lunch tid åkte Justin och Adriana till flygplatsen för att hämta upp Jeremy, Liam och Jazmyn ville inte följa med. Jag tror faktiskt inte att hon vill följa med honom hem sedan. Vilket kan bli ett problem, då Liam har skola att sköta precis som hon. ”Ska vi åka och handla något gått till ikväll? Ska vi grilla kanske.” Både Liam och Jazzy nickade och sprang ut i hallen. Jag följde efter dem och drog på mig skorna. Jag är så glad att vi har två bilar i denna familj, då Justin ibland är tvungen att dra iväg, och jag inte har lust att sitta inne en hel dag. När vi kom fram till affären tog Liam en vagn. Jag plockade i massa mat, medan Liam och Jazzy plockade i massa chips och godis. Jag tror vi hade missuppfattat varandra, då vi skulle handla mat, och inte något annat. ”Hallå där, vi skulle handla mat, inget annat.” Liam tog fram sina hundögon. ”Men mamma, snälla.” Jag började skratta. ”Okej, men det räcker det ni har plockat i nu. Eller nej, hämta en sådan godispåse med lite allt möjligt i, så får Adriana den.”

Vi lastade in allt i bilen, alla 5 påsarna. Helt sjukt vad man handlar konstiga saker när man tar en vagn, hade vi tagit en korg hade det inte blivit så mycket. Min mobil plingade till och ett sms kom. ”BABY, vart är ni? Du får inte dra utan att säga till eller skriva en lapp. Oroliga Justin är i farten, och du vet varför.” Jag kunde inte sluta skratta, min lilla gulliplutt. Liam kollade på mig som att jag vore galen, då jag skrattade så mycket. Jag svarade honom tillbaka. ”Vi är och handlar knäppis. På väg hem nu, älskar dig.” Hela vägen hem sjöng vi och hade oss i bilen, både Liam och Jazzy gillade det nog, för dem skrattade minst lika mycket som jag. När vi svängde upp på uppfarten kom Justin och Jeremy ut och mötte oss. ”Hej Clarissa.” ”Hej Jeremy.” Jeremy kramade om mig, och hoppade sedan vidare till både Liam och Jazzy. Själv gick jag ned och hämtade posten, som jag inte orkade göra på morgonen. Lika som vanligt, minst 10 brev till min kära pojkvän, och räkningar. ”Här.” Jag kastade alla brev på Justin när jag kom in, så dem flög hejvilt i hallen. ”Hey, vad gör du?” Båda två började skratta. ”Läser du verkligen alla?” ”Klart jag gör.”

Matvarorna var redan inplockade när jag kom in i köket, Jeremy hade tagit hand om det. ”Inte behöver väl du komma hit och börja arbete, gå och sätt dig i vardagsrummet. Jag fixar kaffe.” Han skrattade bara åt mig, och släppte kassen han hade i handen. Justin hade redan gått in i studion för att få sin dagliga dos av kärleksbrev, han gör alltid så. Och jag klandrar honom inte heller, jag tycker att det är bra att han läser dem, att han hela tiden håller kontakten med sina fans. Kaffet var klart och Jeremy satt framför tv:n med alla barnen. ”En kopp kaffe till herren.” Han skrattade och tog emot den. ”Hur mår du efter allt? Justin berättade vad som hänt.” Jag nickade lite tafatt på huvudet. ”Jag har mått bättre. Så jag vet inte.” Jag satt i fåtöljen och småpratade med Jeremy ett tag, alla barnen hade gått in på Liams rum och lekt. ”Gå in till Justin du, så börjar jag marinera köttet.” Jag gjorde som han sa, efter några om och men, men han ville inte lyssna.

Justin kollade upp på mig från ett av alla breven och sträckte ut armarna mot mig. Jag satte mig ned i hans knä och han fortsatte läsa brevet. ”Får jag också läsa?” Vi flyttade oss från stolen till soffan som han har där inne, och jag fick ett brev i handen, dessutom hade han inte öppnat det. I brevet låg det ett kort på Justin och en tjej, samt ett handskrivet brev.

”Justin Drew Bieber. Du ska bara veta hur glad jag är över att jag har fått träffa dig, många säger att en gång är ingen gång, men tro mig, den dagen är den bästa dagen i hela mitt liv. Du är en sådan stor inspirationskälla, för så många människor på vår jord. Din musik spelas flitigt av både mig och mina systrar, tror till och med att mamma och pappa nynnar på dina låtar ibland, utan att dem själva vet om det. När jag hör eller ser dig på en bild eller vart som helst så får jag automatiskt ett brett leende på läpparna. Jag vill bara att du ska veta att oavsett vad du väljer att göra i livet, så kommer alla dina fans stå bakom dig. Hälsa Clarissa, och din underbart söta dotter. Puss Julie.”

Jag blev tårögd av att läsa det Julie hade att säga, att Justin kan läsa sådant utan att fälla en enda tår, det förstår jag inte. När jag hade läst klart det kollade Justin på mig, och strök undan tårarna som kom. ”Gumman.” Jag visade honom bilden på honom och Julie, som låg i brevet. ”Kolla vad glad du var. Jag vill att du ska vara så glad jämt, speciellt med mig. Men det är skillnad på kärleken du har till mig, och kärleken för vad du gör.” Han drog mig närmare sig, och kysste mig. Jag skulle kunna spendera mitt liv med honom, i hans armar. ”Det är det inte alls, jag skulle kunna ge upp det om du bad mig, så mycket älskar jag dig, och barnen. Snälla älskade vän, du måste förstå att utan dig klarar jag mig inte.” Jag orkade inte lyssna på honom mer, så jag reste mig upp och gick ut från studion.

”CLARISSA, ge dig nu.” Han höjde rösten åt mig, vilket fick både Jeremy och barnen att vända uppmärksamheten. ”Justin lugna ned dig.” Jeremy försökte få honom lugn, men det verkade inte gå. ”Nej, hon ska lyssna på mig för en gångs skull. Hon förstår inte att jag älskar henne, jag vet inte vad jag ska göra för att hon ska förstå det heller. Vad gör jag för fel?” Liam och Jazzy stod som två vaxdockor, helt stilla. Adriana började gråta när hon hörde Justins höga röst mot mig, vilket fick Jeremy att ge ifrån sig ett raseri utbrott. ”Nu lägger du av, ser inte du på henne att hon vet att du älskar henne. Varför skulle hon annars vilja att du ska göra det du älskar.” Med dem orden tog han med sig Adriana upp på sitt rum. Justin stod precis likadant som Liam och Jazzy. Jag kunde inte se honom. ”Fan, Justin. Förstör inte detta. Snälla.” Jag skulle precis gå när jag hörde Liam. ”Mamma, pappa. Snälla, bråka inte.”

Jag är snäll. :) Så jag hoppas ni ger mig många kommentarer. ♥

Tro mig, ibland vill jag bara ha den där styrkan i mig som gör att ingen kan röra mig, utan få lika mycket tillbaka. Justin var hysterisk, och Kenny hade redan tagit hand om allt. Jag satt fortfarande på backen lutad mot bilen, med en stor handduk för näsan, även om mitt linne och jacka redan var fullt i blod ville jag inte ha fler förstörda kläder. Justin ringde polisen och sa åt dem att hämta Alexander. ”Hur känner du dig? Ska vi åka till lasarettet?” Jag skakade bara lite på huvudet, just för att inte skulle bli mer yr än jag redan var. ”Nej, jag klarar mig.” Han höll om mig, och pussade mig på hjässan flera gånger. Att ha honom med mig, och runt mig fick mig lugn, annars hade det vart Alex som legat ned på backen, och Kenny som hållit i mig. ”Kan du ta barnen, dem är hysteriska. Jag klarar mig.” Han gjorde som jag sa och gick runt bilen, just för att dem skulle slippa se allt. Och fokusera på Justin, åt andra hållet.

”Vad är det som händer här?” Innan polisen kom till platsen var det en tjej som kom springandes, hon skrek och var helt hysterisk. När jag tittade upp såg jag att det var samma tjej, som från gallerian, hon som var så skrämmande lik mig. Hon såg nog bara Kenny och Alex, eftersom att hon fokuserade på att Kenny höll i honom. ”Släpp honom, vad gör du?” Jag reste mig upp försiktigt. ”Han är på rymmen, och ska tillbaka dit han hör hemma.” Hon kollade skräckslaget på mig. ”Vad snackar du om, han har inte gjort något?” Hon skakade på huvudet, precis som att jag ljög, så jag tog bort handduken från ansiktet, så att hon kunde se hur jag såg ut. ”Har han inte? Vad kallar du detta då?” Jag visade med handen över mitt ansikte, och hon tog ett djupt andetag. Utan att ens tala om vad hon hette eller något lämnade hon platsen, och gick därifrån.

Polisen kom och plockade med sig Alexander. Dem lovade mig att han inte skulle få se Atlantas gator på bra länge, och jag vet inte om jag kan lita på dem mer. När vi alla kom hem igen, så följde för det första Kenny med tillbaka, just för att se så att inget annat hände, och för det andra så satt Pattie redan ute på trappen och väntade tillsammans med min mamma. När jag fick se henne började jag gråta. Hon har alltid varit min trygghet, den människan jag alltid har kunnat vända mig till. ”Lilla gumman, vad är det som har hänt? Kenny ringde mig och sa att jag skulle komma hit omgående.” Jag kollade mot Kenny som även såg på mig, och mimade tack. ”Alex hände.” Vi stod och kramades ett tag, medan alla andra redan hade gått in. Jag älskar min mamma, hon är en stark kvinna. ”Har polisen tagit honom nu eller?” Jag nickade bara mot henne. Precis när jag skulle kliva in i huset var det som att någon drog undan mina ben och jag föll i marken. Allt svartnade för mina ögon. Jag kvicknade till lite då någon bar mig, men sedan försvann allt igen.

När jag tillslut behagade slå upp mina ögon var det mörkt ute och Justin satt bredvid mig. ”Baby.” Han grät, jag både såg och hörde det på honom. ”Varför gråter du?” Jag hade inget minne av vad som hade hänt, fören jag kände med handen i ansiktet och kom åt näsan. Först då kom allt tillbaka, och jag förstod varför Justin grät. ”Jag är så rädd om dig, och så ledsen för vad som hände.” Jag suckade åt honom, och satte mig sakta upp i sängen. ”Inget av det som hände var ditt fel. Inget! Varför tror du alltid det?” Han vände blicken mot mig, och strök undan hår som låg i mitt ansikte. ”För att jag ska skydda dig, men uppenbarligen klarar jag inte av det.” Jag la ett finger över hans läppar, som visade att han skulle vara tyst. ”Ta aldrig på dig skulden för något som Alexander gör. Snälla. Du är så mycket bättre än honom.”

Jag kollade mig i spegeln när jag var på toaletten, och mitt ansikte såg inte vackert ut. Så jag hoppade in i duschen och tvättade mig så noga jag kunde utan att det skulle göra ont. Det var en skön och härlig dusch, men jag kunde ändå inte sluta tänka på vad Alex faktiskt hade gjort. Han hade tagit allt ett steg längre. När jag hade duschat klart torkade jag mig och kollade mig återigen en gång i spegeln, och mitt ansikte var näst intill återställt, en svullnad kom krypandes över kinden och näsan, vilket jag troligen skulle få leva med ett tag. Så varje gång jag såg mig själv i spegeln skulle jag bli påmind av Alexander. ”Känns det bättre?” Justin väckte mig ur mitt drömmande, och placerade sina händer runt min mage. Han kysste mig på halsen och kollade på mig genom spegeln. ”Lite.” Han snurrade runt mig, så att vi hamnade öga mot öga, och han pussade mig på kinden och näsan. ”Nu då?” Jag förstod vad det var han gjorde. ”Nja, prova igen.” Han log mot mig, men gjorde som jag sa. Och ärlig så försvann smärtan och ersattes med lycka och kärlek, men dock i bara några minuter.

Vi somnade tätt intill varandra den natten, klockan var långt förbi midnatt när vi kom i säng och det berodde absolut inte på att vi hade legat med varandra, utan för en gångs skull bara hållit om varandra, pratat om livet, och bara gullat. Natten var lugn, inga mardrömmar, som jag trodde att jag skulle drömma, efter dagens händelser. Justin låg tätt bakom mig och sov sött när jag vaknade på morgonen. Han höll ett stadigt tag runt mig, precis som att han verkligen skyddade mig från allt elakt. Vilket var extremt gulligt av honom. Jazzy och Liam satt båda två framför tv:n med sina täcken och kollade på barnprogram. ”God morgon.” Båda två kollade upp på mig, och tog ett djupt andetag, det var först då jag insåg att jag måste ha sett ut som stryk, jag hade troligen ett blåöga, och en svullen näsa. ”Gör det ont mamma?” Liam var fort framme vid mig, och jag satte mig på huk så att jag kom i hans höjd. ”Nej, inte så värst faktiskt. Det ser nog värre ut än vad det är.” Jag kramade om honom, och han gick tillbaka till Jazzy.

Jag gick till köket och gjorde i ordning lite te. Adriana och Justin fick sova, jag tror faktiskt att Adriana var den som tog det hårdast, det som hände. Allt jag hade på mig var en stickad lång tröja och ett par raggsockor. Jag satte mig ned vid bordet när teet var klart, och la upp båda fötterna på bordet. Jag satt där ett tag och kollade ut genom fönstret, postbilen kom åkandes, och jag såg hur han lämnade posten hos vår portvakt. Jag hade kunnat hämta den, men jag kände inte för att klä på mig mer kläder, plus att det säkert var kallt ute. Små lätta tassande fotsteg hördes bakom mig, så jag vände mig om och Adriana kom in i köket. ”Gumman, kom hit.” Hon såg ledsen ut, och mitt ansikte gjorde säkert inte saken bättre. ”Mamma, gör det ont?” Hon frågade precis samma sak som Liam, och jag kan väl kanske förstå om hon frågade det, med tanke på att hon var den som var mest hysterisk i bilen. ”Det är bra med mig, du behöver inte oroa dig. Mamma älskar dig.” Hon log ett milt leende mot mig, och pussade mig på andra kinden än den med svullnaden.

Vi myste med Liam och Jazzy under deras täcken en stund innan jag valde att gå upp och väcka Justin. Han sov fortfarande som en stock när jag kom in i sovrummet. Ibland förstår jag inte hur han kan sova så djupt när jag inte ligger bredvid honom, jag kan verkligen inte sova om han skulle försvinna under natten. ”God morgon baby.” Jag kysste hans underbara läppar, och det tog absolut inte lång tid för honom att reagera, att kyssa mig tillbaka. ”Hey snygging.” Han drog ned mig i sängen och jag rullade in under täcket. Han höll om mig och pussade mig lätt i ansiktet, just för att smärtan skulle försvinna lite. Jag kunde inge annat än le mot honom, och ta emot hans underbara läppar. ”Jag älskar dig.”

Tidsinställt. :) Hope u like it. Tror inte det kommer mer idag. Kanske, man vet aldrig med mig. ^^

Två dagar sedan rättegången och jag vaknade av att min mobil ringde. Ett nummer som jag inte hade, och absolut inte kände igen. Det var ett samtal som ingen människa i min sits ville få, så var det bara. ”Alexander har rymt.” Där tappade jag fotfästet helt. Hade jag inte redan legat ned i sängen hade jag troligen legat på golvet. Jag fick höra hur det hade gått till, och när det hände, samt var. Jag visste bara vad jag hade att vänta mig. Han skulle utan problem söka upp mig, han skulle slå ihjäl mig. ”Gumman, vad är det?” Justin drog tillbaka mig i sin famn, och strök mig över magen. Han var nyvaken, och det hördes på hans röst. ”Alex har rymt.” ”VA?” Jag visste att han skulle bli upprörd, men jag tänkte inte undanhålla något för honom. ”Hur kunde det hända?” Jag vände mig om så att jag såg honom. ”Dem skulle flytta honom från ett häkte till ett annat, och något gick fel på vägen, så han är ute. Troligen för att leta upp mig. Fattar du vad han kommer göra om han får tag i mig?” Jag såg att han tänkte avbryta mig flera gången, men han gjorde det inte. ”Han kommer aldrig få tag i dig, hör du det.”

Jag tänker inte låta honom vinna över mig, och jag tänker absolut inte låta honom sätta sig på mig. Det har han gjort för sista gången. Vi satt hela familjen vid köksbordet, och åt frukost. Liam och Jazmyn såg inte speciellt pigga ut, så frågan är när dem somnade kvällen före. ”Ska vi åka till badhuset idag?” Justin tittade på mig som att jag var galen, men som sagt. Jag tänker inte visa mig rädd. ”Ja, ja, ja.” Alla tre barnen ropade ut i kör, vilket fick mig att skratta. Justin sa fortfarande ingenting, men jag såg på honom att han inte kunde ta deras dag ifrån dem. När dem hade ätit upp plockade jag och Justin undan allt. ”Okej, på ett villkor. Att vi tar med oss en vakt. Jag är livrädd att något ska hända dig, eller barnen. Snälla.” Det var egentligen inte idé att säga emot honom, för han hade rätt. ”Okej, det gör vi.” Han kysste mina läppar och allt var perfekt.

Jag tog med mig både Jazzy och Adriana in till tjejernas omklädningsrum. Båda två var hyperaktiva och alla kollade på oss, inte minst dem unga tjejerna, eller unga och unga. Dem som var i 16-17 års åldern. Jag tror att dem kände igen mig, om inte annat Jazzy eller Adriana. Vi duschade av oss innan vi klev ut i simhallen, där Justin och Liam, samt Kenny redan stod. Kenny skulle dock inte bada, men bara han blotta närvare drog åt sig uppmärksamheten. Jag tror inte att folk hade lagt märke till Justin om inte Kenny höll sig i närheten hela tiden. Det är dock bara min teori. ”Spring och lek nu.” Liam lärde sig simma året före, tillsammans med Jazzy i Stratford, och dem hade riktigtkul i vattnet tillsammans. Så jag vågade faktiskt lämna dem två, även om Kenny kollade till dem en hel del. Adriana flöt omkring med sina Hello Kitty armringar, och såg riktigt glad ut. Precis som att hon svävade fram.

Jag och Justin flöt omkring längt väggen och kollade på Adriana som bollade med någon annan liten flicka. ”Vad lik hon är dig, när hon är i vattnet.” Justin kom upp bakom mig, och la sina armar om mig. Flera tjejer simmade omkring oss och ville, men vågade nog inte komma fram, vilket jag inte förstår varför. ”Kan inte du gå och kasta boll med dem där tjejerna.” Jag pekade på gänget som var lite längre ut på det djupa och kastade boll med varandra. ”Varför?” Han vände mig mot honom, så att jag såg hans ögon. ”För att dem vill inge annat än att du ska lägga märke till dem.” Jag skrattade, vilket fick han att le. Han pussade mig på näsan, och simmade bort till dem. Själv simmade jag bort till Adriana som satt tillsammans med den lilla tjejen, och vad jag tror var hennes mamma. ”Mamma, det här är Alicia, och hennes mamma Emma.” Adriana pekade på dem båda. ”Hej, Clarissa.” Jag hälsade på Emma, och hon hälsade tillbaka.

Justin var fortfarande och lekte med dem där tjejerna, och det var kul att se honom i sitt barnasinne, plus att dem där tjejerna verkligen fick en dröm uppfylld. Jag är glad att han tar sig tid att umgås med så många som möjligt, nackdelen är att jag är tvungen att säga åt honom att göra det. Jag vet inte varför han inte bara säger det åt mig, att han ska. Kenny kom och satte sig på en stol bredvid oss i vattnet då vi satt längst upp mot kanten. ”Har du sett Liam?” Han pekade bort mot en bubbelpool, där satt både han och Jazzy. ”Tack, tack för att du är med här.” Jag klev upp ur vattnet och hämtade våra handdukar, och så satte jag mig ned bredvid Kenny. ”Klart jag följer med. Dina barn har inte valt det här livet. Föresten, vart är Justin?” Jag började skratta. ”Där, han kastar boll med ett gäng tjejer.” Kenny började skratta, vilket jag följde med i.

Adriana var den första som kom upp till mig då jag satt på land. ”Jag är hungrig mamma.” Jag plockade av henne armpuffarna, och lindade in henne i en handduk. ”Kan du hålla koll på henne, så ska jag hämta dem andra tre.” Kenny tog Adriana i sin famn, så att hon inte skulle frysa. Justin var den första jag hämtade, eller i alla fall sa till. ”Baby, ska vi äta något? Adriana är hungrig.” Dem där tjejerna såg inte glada ut, men det gav jag fan i just då. ”Kommer.” Han sa hejdå till tjejerna och började simma mot kanten. Liam och Adriana satt kvar i bubbelpoolen, troligast för att det var den som var varmast. ”Kom upp nu, vi ska äta lite.” Liam tittade bara på mig. ”Vill inte.” ”Då åker vi hem istället. Du väljer.” Innan jag ens hade sagt klar meningen var både han och Jazzy ur poolen. Justin satt med ryggen mot mig när vi tre kom tillbaka vilket fick mig att vilja kyssa honom på halsen, allt såg så inbjudande ut. Men jag behärskade mig.

Kenny och Justin kom tillbaka med hamburgare åt oss alla, plus att Adriana fick något liknande en Happy Meal. Alla åt under tystnad tills Adriana öppnade munnen. ”Pappa, kan jag få en lillebror?” Drickan jag hade i munnen den var över hela Kenny när jag kollade upp igen. Jag skrattade så jag grät. Jag har nog aldrig i hela mitt liv skrattat så mycket, Justin var inte långt efter mig, men han försökte hela tiden att inte skratta lika hysteriskt som jag. Liam och Jazzy förstod inte som tur var, och Kenny satt som en sten. ”Förlåt Kenny.” han viftade bara med handen åt mig, precis som att det inte gjorde något att jag hade spottat Fanta över hela honom. ”Vad sa jag som var så roligt? Mamma sa att jag skulle fråga dig.” Hon gjorde ju inte saken bättre genom att säga så. Justin kollade på mig, en brännande intensiv blick var allt jag såg framför mig.

Liam, Jazzy och Adriana badade tillsammans med Justin en stund till, och jag gick in i omklädningsrummet för att byta om. Jag ville få min egen tid där inne, innan jag skulle hjälpa både Adriana och Jazzy till rätta. Så jag gjorde klart mig själv, och så gick jag tillbaka ut till Kenny som satt på samma ställe som när jag lämnade honom. Liam och Jazzy stod på händer tillsammans, och Adriana kastade vatten över Justin. Det är så underbart att se honom med henne, se hur han ser på henne. Jag vet att han skulle offra sitt liv för henne, och det är allt som betyder något för mig. När jag satt som mest insjunken i mina egna tankar kände jag två händer på mina axlar som började massera mig, och sedan hur ett par läppar kysste min hals. ”Jag älskar dig.” Han viskade i mitt öra, och bara det gjorde så jag rös över hela kroppen.

”Har ni haft kul idag tjejer?” Både Adriana och Jazzy drog på sig skorna, då vi var klara. Efter många om och men kan man ju säga. Adriana ville inte göra det ena eller det andra, medan Jazzy gjorde precis som jag sa. ”Jätte roligt. Tack för att jag fick komma hit.” Jazzy kramade om mig precis då vi lämnade omklädningsrummet. ”Men självklart gumman, du är alltid välkommen, det vet du.” Hon var så söt att jag nästan fick tårar i ögonen. Liam, Kenny och Justin stod utanför badhuset och väntade, då det var så sjukt varmt innanför dörrarna. ”Hej baby.” Han kom fram till mig och tog min väska, eller ja, sportväska. Eftersom att jag hade hur mycket som helst med mig. ”Hej snygging.” Han log mot mig, och pussade mig på näsan, för att i nästa stund ta upp Adriana och överösa henne med pussar. Liam och Jazzy gick en bit framför oss till bilen, och Kenny höll hela tiden ett öga på honom.

Precis när jag skulle öppna dörren på min sida var det någon som tog mig på axeln, och jag fick direkt en deja vu. Jag vände mig om med styrkan i handen, och var beredd på att ge personen en smäll. Alex stod där, med världens leende på läpparna. ”Hej, saknat mig.” Jag hann inte ens reagera fören han rätade ut sin hand och gav mig en rak höger. Visst slog han mig när han höll mig i den där källaren, men att han till och med skulle slå mig framför mina barn, det trodde jag aldrig. Jag föll till marken och kände den ilande smärtan som kom, då min näsa började pulsera och blodet började rinna. Jag kunde på långt avstånd höra hur Liam och Adriana skrek, samt Jazzy. När jag fick tillbaka medvetandet och vågade kolla upp stod Kenny med ett fast grepp om honom och Justin satt på huk bredvid mig.

Vad tror ni händer? =) Ge mig många underbara kommentarer. ♥

Min mamma har under alla mina år i livet hållit mig undan från folk, och ljugit för mig. Jag har aldrig träffat min pappa, och egentligen behöver jag inte det heller, med tanke på att jag ser Justin som en fadersfigur. Men det handlar bara om tilliten, jag ska kunna lita på mitt eget kött och blod. Jag kan inte göra det längre, mamma har bränt sina broar. Jag rusade ut från huset i all hast, enbart med skor på fötterna. Det var kallt men jag brydde mig inte. Pattie har en liten del av skog på gården, vilket jag var glad över då jag sprang in där. Mamma vet inte om det, men det är där jag har varit dem få gångerna vi hälsat på farmor. Jag ser henne som min farmor, det är ändå hon jag har haft runt mig sedan jag var 3 år. Allt har gått till och från, men jag älskar alla från Justins sida.

Jag hörde mamma skrika mitt namn flera gånger, men hade absolut ingen lust att prata med varken henne eller Justin, så jag svarade henne inte. Jazmyn däremot behövde inte ens ropa för att förstå att jag befann mig där. ”Kom Liam. Vi går in. Din mamma är jätte orolig.” Jag kollade bara på henne. ”Och? Hon har ljugit för mig hela mitt liv.” Jazzy sträckte sig efter min hand, som jag motvilligt fattade. ”Hon är jätte ledsen, hon gråter.” Jag förstår inte hur hon gör, men hon får mig på andra tankar. Hon har alltid varit min bästa vän och kommer nog alltid att vara det. Mamma sa alltid att en Bieber är speciell, och jag kan faktiskt hålla med henne om det. Hon pussade mig på kinden innan vi kom fram till dörren. Mina kinder blev rosaktiga och jag blev generad.

När vi kom in igen satt mamma och Justin i soffan. Dem sa inget till varandra, och tv:n var inte på. Egentligen kanske mamma har rätt att förklara allt för mig, men jag är inte så säker på att jag faktiskt vill höra hennes dåliga förklaringar, eller ännu värre, höra på när hon ljuger ännu mer. Jazzy släppte inte min hand, men hon drog mig mot soffan, så att mamma tillslut kunde se mig. Hennes ansikte såg helt förstört ut, och det var på grund av mig. ”Liam, gubben.” Hon sträckte sig efter mig, men jag gjorde ingen ansats till att kliva in i hennes famn. Justin tog med sig Jazmyn ut från vardagsrummet, så att jag och mamma blev ensamma.

Jag satte mig tillslut ned i fåtöljen som stod bredvid soffan som mamma satt i. ”Förklara dig.” Var det enda jag egentligen hade att säga henne, och hon kollade upp på mig, mötte min blick, och torkade sina tårar. ”Vart ska jag börja?” Ja, det kan man ju fråga sig. ”Där allt började. Varför pappa inte finns i bilden, vore väl kanske en smart idé.” Hon suckade och flyttade sig närmare kanten på soffan. ”Jag vet inte. Du är egentligen för liten för att förstå, eller för att ens höra det.” Någonting allvarligt hade hänt mellan mamma och pappa, och eftersom att hon inte ville berätta det för mig, kunde jag inte förstå det heller. ”Kan du inte försöka i alla fall?” Hon gjorde en ansats till att börja, och jag lyssnade spänt på vad hon hade att säga.

”.. Det är anledningen till att din pappa sitter där han sitter just nu.” Tårarna rann på henne, väldigt mycket, och jag flyttade mig, så att jag satt bredvid henne. ”Mamma, gråt inte. Snälla.” Tårarna på mig började rinna, och allt hon hade sagt gjorde sina tecken i mitt huvud. Allt jag någonsin upplevt har jag upplevt med min mamma, hon som skulle offra allt för mig, jag tänker inte vara dum mot henne. Hon har nog med problem i sitt liv. ”Jag älskar dig mamma.” Hon kollade upp på mig efter kramen jag gav henne. ”Och tro inget annat än att jag älskar dig. Allt jag gör, gör jag för att du ska vara säker. Du och Adriana. Ni är mina ögonstenar, och jag kommer göra ALLT för att ni ska få en bra uppväxt.” Jag nickade förstående mot henne. Men jag såg på henne att hon saknade något. Den där blicken hon hade i ögonen då Justin fanns nära henne. ”Du har redan gjort min uppväxt bra. Jag älskar dig, och jag älskar min pappa Justin.”

Mamma och Justin packade ihop alla våra saker och så åkte vi hem, hem till det där huset som vissa människor bara ser på tv, eller i film. Jag trivs där, men jag vill ändå flytta tillbaka till Stratford, jag vet inte varför, men det känns som att det är mitt hem mer än detta. Jag förstår att mamma vill bo tillsammans med Justin, och att Justin behöver vara i USA. Jag förstod inte när jag var liten, vad det var han gjorde. Men tro mig, jag förstår nu. En del i skolan vill vara min vän, just för att få träffa honom, och andra kan till och med vara elaka. Jag försöker hela tiden att inte bry mig i dem, Justin säger att dem inte är värda min tid, och jag kan inte hålla med honom mer.

Jazmyn tog min hand när vi kom hem och vi gick in i mitt rum. Båda två satte oss på sängen och bara kollade mot väggen rakt fram. Hon var den som bröt tystnaden. ”Jag tycker om dig Liam.” Jag drog mina fingrar på baksidan av hennes hand, och våra blickar möttes. ”Jag tycker om dig också.” Ännu en gång pussade hon mig på kinden, och ett litet leende spred sig på mina läppar. Jag vill inte tänka på hur det kommer bli när hon åker hem igen, det kommer bli lika tråkigt som allt annat. Men jag hoppas att hon kommer tillbaka på jullovet, eller att vi åker till Kanada. Jag saknar faktiskt farfar, han har alltid ett leende på läpparna när jag kommer, och det gör mig glad.

När vi kom hem försvann alla barnen in på sina rum, så det var bara jag och Justin. ”Jag hoppar in i duschen.” En oroande blick sköljde över honom och han drog in mig i sin famn. ”Gumman, allt kommer att bli bra. Glöm inte det.” Han pussade mig i pannan och släppte mig sedan. När jag väl kom in i duschen satte jag mig ned på golvet och lät vattnet rinna över min kropp. All spänning i min kropp efter dagens händelser släppte till en viss del. Jag började gråta, men tårarna försvann i vattnet, så ingen kunde se det på mig. Jag kom tillbaka till verkligheten av att det knackade på dörren. ”Det är öppet.” Justin kom in och satte sig ned på golvet utanför duschen. ”Hur mår du?” Han tänker mer på mig än vad han tänker på sig själv, han sätter mig före i allt. ”Jag mår bättre nu. Kan du ge mig en handduk?” Han reste på sig och gick till skåpet vi har dem i. Jag sköljde ur mitt hår, och virrade in mig i handduken.

”God natt, sov gott mamma. Och förlåt för att jag var så elak idag.” Liam och Jazmyn skulle hoppa i säng, vilket Adriana redan hade gjort. ”Be inte om ursäkt för hur du känner.” Han kramade om mig, och vidare till Justin. Jazmyn gav mig också en kram, och även hon gick till Justin sedan. ”God natt bror. Jag älskar dig.” Vi satt i soffan, och bara höll om varandra, ingen tv på och ingen som sa något. Han strök mig över ryggen och pussade mig i pannan flera gånger. Allt kändes som en saga, jag var prinsessan och han var prinsen som kom och räddade mig. Jag hoppas bara att denna saga slutar precis som alla andra, och så levde dem lyckliga i alla sina dagar. Det känns inte som det just nu, allt går utför, förutom min kärlek till Justin.

”Helgen efter att Liam har börjat skolan igen måste jag åka till LA.” Vi hade förflyttat oss till sängen, men vi var inte trötta, utan vi låg bara där och pratade med varandra. ”Okej. Blir du borta länge?” Han skakade på huvudet. ”Nej, det gör jag inte. Men jag kan ta med mig Adriana, så kan du och Liam få lite tid tillsammans.” Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att jag älskar honom, men jag kan fortsätta. För jag gör det verkligen. Han betyder så sjukt mycket för mig. ”Tack baby.” Han drog upp mig på sig, och kysste mig. En kyss av passion och kärlek. Ingen kommer någonsin få mig att må som honom, INGEN.

Jag börjar komma en bit med novellen nu. :) Jag skriver förfullt mellan gångerna då jag snyter mig, eller hostar lungorna ur mig. ^ Jag överlever. I LOVE U.. ♥

Pattie tog alla barnen då jag och Justin skulle befinna oss i rätten. Jag mådde illa och var helt slut i kroppen. Hela natten hade jag legat vaken, vänt och vridit mig så mycket att Justin tillslut hade vaknat och lugnat ned mig. Dem hade fått tag i Alexander tre dagar efter min anmälan, det var därför allt gick så fort. ”Gumman, kom och sätt dig.” Jag sprang omkring i huset och gjorde i stort sett ingenting, plockade bara med saker som jag inte behövde göra. Justin satt i soffan och kollade på mig. Jag gjorde som han sa och satte mig ned bredvid honom, där jag inte fick sitta speciellt länge då han lyfte upp mig i sitt knä. ”Allt kommer gå bra. Andas, snälla. Du gör mig nervös.” Han hade återigen rätt, min andning var hackig och jag skakade. ”Jag kommer inte klara detta. Låt mig slippa, snälla.” Tårarna brände bakom ögonlocken och dem började rinna. ”Älskling, titta på mig.” Han vände mitt ansikte mot hans så att han kunde titta mig i ögonen. ”Jag tänker inte lämna dig, vi gör detta tillsammans. Snälla tro mig, jag älskar dig. Jag vet inte vad jag ska behöva göra för att du ska tro mig.” Hans blick var lidande, han led, på grund av att jag inte kunde lita på honom. Det fick mig att gråta ännu mer. Jag kan inte säga till honom att jag litar på honom, för då ljuger jag. Jag är livrädd varje dag, varje timme att han helt plötsligt ska dra. Det gör ont i mig. ”Visa att det är mig du vill vara med…” Jag hann inte avsluta min mening fören han kysste mig, och under alla år vi gjort det var denna den första som var fylld med ren kärlek.

Vi satt i bilen, tro det eller ej, men Justin fick med mig ut, så nu var vi på väg mot rätten. Jag fick ondare i magen ju närmare vi kom. Utan att säga något tog Justin min hand och flätade samman våra fingrar, och kysste min handrygg. Lite lugnare blev jag. Men långt ifrån så att jag kunde gå utan att mina ben skakade. Justin öppnade min dörr när vi var framme, men jag gjorde ingen ansats för att kliva ur eller ens ta av mig bältet. ”Clar. Kom.” Han sträckte sig efter min hand, och efter mycket tänkande tog jag av mig bältet och klev ur bilen. Olyckligtvis var det fullt med paparazzi utanför, men jag orkade inte dölja mitt ansikte. Hela världen skulle få se hur jag mådde, med tanke på att mina ögon var trötta och mitt ansikte såg allmänt dött ut. Fanns inget liv i min blick över huvud taget. Vi satte oss utanför salen vi skulle vara i, då rättegången redan hade dragit igång. Dem hade kallat mamma som vittne, och hon var inne före mig.

”Vi kallar vittnet Clarissa Jones till sal 236.” Mitt namn kom ur högtalarna och min mamma fick lämna rummet. Jag mötte henne i dörren, efter att Justin praktiskt taget knuffat mig mot dörren. Han fick inte följa med in, jag ville inte att han skulle höra allt jag hade att säga. Han visste det han behövde veta, det fanns inget bland detaljerna som han skulle höra. ”Allt kommer att gå bra gumman.” Mamma kramade om mig innan jag gick in. Jag stängde dörren och stora dån hördes från det då rummet var knäpptyst. Jag satte mig i båset bredvid domaren, och jag fick svära en ed, om att inte ljuga eller undanhålla sanningen. Vilket kunde leda till straff. ”Så berätta för mig vad som hände den 2 juli 2004.” Alexander satt framför mig, och spände hela tiden ögonen i mig, men jag gjorde allt för att inte kolla på honom. ”Vi var på fest, jag och Alexander hade varit tillsammans ett tag, och allt mer eftersom blev han fullare och fullare. Tillslut drog han med mig in på ett rum och våldtog mig.” Jag försökte hålla rösten så normal som möjligt. ”Visade han tendens till våld innan den kvällen?” ”Nej.”

”Idag har du en son som är 8 år, och en dotter som är 4. Är Alexander pappa till din äldsta?” Frågorna hade hållit på ett bra tag. ”Ja, det är han.” Jag visade inga känslor över huvud taget, jag var helt slut i kroppen. ”Berätta för oss vad som hände i gallerian den 5 september.” Jag tänkte efter riktigt ordentligt. ”Han sökte upp mig. Och berättade för mig att han skulle ta Liam ifrån mig.” Alexander ställde sig upp. ”Det där är lögn.” Domaren slog med sin lilla klubba i bordet. ”Tyst i salen.” Han satte sig ned igen, och hans advokat kollade på mig. ”Fortsätt.” ”Det är allt jag har att säga.” Alla i salen tystnade och min nervositet kom tillbaka. ”Vi tar en timmes lunch och återgå till handlingarna klockan 13.00” Alla reste på sig, utom jag, jag väntade tills dem hade tagit ut Alexander. Justin satt utanför salen när jag kom ut, och han reste sig genast upp då jag kom. ”Hur mår du?” Han kysste mig, så jag hade ingen chans att svara honom. Mamma harklade sig bakom oss och skrattade. ”Gick det bra?” Jag nickade bara, med Justin bakom mig, som höll ett fast grepp om mig. Rädd att jag skulle försvinna.

Vi åkte och käkade på en restaurang och stämningen mellan oss var så liten. ”Baby, säg något.” Han kollade upp på mig från maten. ”Jag vet inte vad jag ska säga. Det känns som att jag inte räcker till. Att du inte är lycklig med mig. Jag vet inte. Allt jag egentligen vet är att jag älskar dig, obeskrivligt mycket.” Att se smärtan i hans ögon gjorde illa mig. Jag reste mig upp och gick runt så jag hamnade bredvid honom, samtidigt som jag satte mig ned i hans knä. ”Jag älskar dig, och tro mig, du räcker gott och väl till. Jag vill leva varje dag med dig. Hör du det?” Han kysste mig, och placerade sin lediga hand på mitt bakhuvud och pressade ihop oss ännu mer. ”Ska vi betala och åka tillbaka till grottan?” Jag kunde skoja lite, men inte alls mycket. Han nickade, och precis när jag skulle betala stoppade han mig. ”Ge dig, tror du att jag låter dig betala?” Jag skakade bara frustrerat på huvudet.

”Det står även här i din anmälan att han en gång kidnappat dig. Berätta.” Jag tog ett djupt andetag och mötte Alexanders blick. ”Jag kom efter en kväll med mina vänner, och Alexander stod på min uppfart. Det hela slutade med att han tog en duk för både min näsa och min mun. Sedan minns jag inget mer just därifrån.” Jag tog återigen ett andetag, och kollade upp för att möta alla andras blickar. ”Jag vaknade upp i ett rum, likt en källare, med rep runt både armar och ben.” Jag fortsatte berätta hela den historien, så när jag var klar kollade alla på mig. Med dömande blickar, vilket jag inte ville ha. ”Hur kommer det sig att du aldrig har anmält detta? Varken våldtäkten eller kidnappningen?” Alexanders advokat rörde sig fram och tillbaka på golvet framför mig. ”Angående våldtäkten trodde jag aldrig att det skulle gå igenom och jag ville glömma det så fort som möjligt. Och angående kidnappningen, så gjorde jag visst en anmälan.”

Vi skulle få besked angående domen mot honom senare, så dagen var äntligen över och vi kunde återvände hem. Jag stirrade bara ut genom fönstret då Justin körde mot hans mamma, för att vi skulle kunna hämta hem barnen. När vi kom fram till Pattie satt hon i köket med Adriana. ”Mamma.” Ropade hon och hoppade ned från stolen, för att kunna springa fram till mig. Den lilla tjejen kramade om mitt ben och gjorde strax därefter likadant med Justin. Liam och Jazmyn satt framför tv:n och kollade på film. ”Hur gick allt idag?” Pattie stod vid diskhon och skalade potatis till middagen. ”Jag vet inte, tror det gick bra.” Hon gav mig ett milt leende. Hemgjorda köttbullar och sås tillsammans med potatisen som hon skalade.

Dagen är här då Jazmyn ska komma. Jeremy var inte speciellt sugen på att sätta henne på ett plan själv, men snäll som Justin är satte han henne med en av sina vakter. Han flög ned honom med ett privatplan, som sedan mötte upp både Jeremy och Jazmyn. Liam vet om att hon ska komma och stanna kvar en hel vecka, hans humör är förändrat och han är hur glad som helst. Jag hoppas bara att han inte går tillbaka till hans andra humör när hon har åkt. Men nu tar vi en dag i taget. ”Baby, har du sett min svarta keps med vita texten på?” Justin ropade från sin garderob, komisk som han är. ”Men lilla vännen, hur många av dina kepsar ser inte ut så?” Jag skrattade åt honom, vilket fick han frustrerad.

”Liam gubben, är du klar? Vi ska åka snart.” Han kom ned farandes från trappen i tvåhundra och vidare ut i hallen. Adriana var redan klar, och stod tillsammans med Liam i hallen. ”Kom nu Juju.” Han gjorde oss alla sällskap i hallen. ”Sluta kalla mig det.” ”Aldrig.” Jag kysste honom just för att jag inte orkade argumentera med honom. Vi satte oss i bilen och Justin backade ut från vår uppfart. ”Är det långt kvar?” Liam var ivrig, och det kunde man mycket väl förstå. ”Om 10 minuter skulle jag tro.” Liams leende sträckte sig till öronen, och egentligen hade han ingen aning om varför hon skulle komma. Han misstänkte aldrig att jag hade sett hans meddelanden, vilket jag är sjukt glad över. Jag ville egentligen bara veta varför han hade varit så nere, och jag fick minst sagt en överraskning när jag upptäckte varför.

Liam och Adriana var som två speedade dansare inne på flygplatsen. Ingen av dem kunde stå eller sitta still. ”Snälla, kan ni sätta er ner. Snälla.” Justin tappade tålamodet på dem båda, och det kan jag förstå. Båda två satte sig ned illa kvickt, då dem förstod att det inte var någon idé att bråka om det. När vi gick mot ankomst hallen gick Liam långt före oss, då han ville vara den som såg henne först. ”Tror du att det kommer bli något mellan dem senare i livet?” Justin stannade upp och kollade chockat på mig. ”Vad menar du med det där? Det är min syster.” Rösten fick mig att börja le, han lät så allvarlig att jag inte kunde ta honom på allvar. ”Ja, och min son. Men märker du inte, är du helt blind?” Vi fortsatte gå med, Justin hade Adriana på armen och höll mig i den andra. ”Jo, eller vad? Jazzy gillar Liam, och Liam gillar Jazzy?”

”LIAM….” Man kunde garanterat höra Jazmyn över hela flygplatsen, och som svar kunde man höra Liam. ”JAZZY…” Båda två sprang mot varandra. Jag och Justin stannade upp så att dem fick hälsa på varandra i fred. Adriana ville ned från Justin så han släppte ned henne, och hon sprang fram till dem. Egentligen gillar jag inte att inte ha koll, men vid dem fanns en vakt, så jag var lite lugn. ”Baby, titta på dem. Titta hur glad Liam är.” Jag borrade in mitt huvud i bröstet på Justin, och han höll om mig. Det var så underbart att få se han glad igen, och av en speciell orsak. ”Jag ser det. Vi går dit nu.” Vi gick dit tillsammans, hand i hand och Jazzy fick syn på oss. ”Hej bror. Tack för att jag fick komma.” Hon kramade om Justin som genast drog in henne i sin famn, samtidigt som jag gick till Liam. ”Är du glad nu?” Han nickade med ett brett leende på läpparna.

Väl hemma igen kollade jag posten innan jag gick in. Fullt med olika brev till Justin, troligtvis från fans. Han får väldigt mycket sådana, och ibland kan det även stå några utanför vår grind, utan att egentligen göra några besvär, men vakten gillar det inte, så han skickar alltid iväg dem. Ett brev stack ut, och det var till mig, från polisen. Jag öppnade genast det, och vick en smärre chock då jag insåg att det var ett brev angående Alexander och rättegången. Den skulle hållas samma vecka, och jag var kallad som vittne. ”Något till mig?” Justin behöver egentligen inte fråga det då han får en hel del varje dag. ”Vad tror du?” Sa jag och släppte alla brev på bordet. Han skrattade och tog med sig dem in i sin studio. Det är oftast där han sitter och läser dem, i lugn och ro. Vilket jag sa åt honom från början att göra. Jag tycker inte om när han glömmer bort sina fans. Dem gjorde honom till den han är, och det går inte att ta sig ifrån.

Liam och Jazmyn hade gått upp till hans rum, då jag genast kom på att han skulle få ett nytt rum. Det kan ju vara kul för dem två om vi gör det nu. Då kan dem syssla med det in på sena natten. Ingen av dem hade någon speciell tid att passa dagen efter. ”Juju, ska vi byta rum åt Liam? Så kan han och Jazmyn hålla på där inne sedan?” Han spände blicken i mig, men med ett leende på läpparna. ”Det skulle vi kunna göra. Jag ringer Kenny, och kan han får han komma och hjälpa.” ”Det blir bra.” Jag gav honom en kyss innan jag lämnade studion och gick upp till Liam. ”Du, ska vi byta rum åt dig? Så kan ni pyssla med det lilla efteråt? Rummet är ju tomt nere redan.” Liam tittade på Jazmyn och sedan på mig. ”Det kan vi göra. Tack mamma.” Precis när jag skulle stänga dörren stoppade Liam mig. ”Får Jazzy sova inne hos mig inatt?” En skämmande tanke slog mig. ”Du får fråga Justin.” ”Men mamma…” Jag började skratta. ”Okej, det får hon väl.”

Adriana satt på golvet i sitt rum och lekte med alla barbie dockor när jag kom in. ”Hej gumman, hur mår du?” Hon kollade upp på mig. ”Tyst, du väcker ju bäbisen.” Jag tog mig för munnen och viskade istället. ”Förlåt, inte meningen. Vad leker du?” Samtidigt som hon pekade på olika dockor sa hon även vilka det var. ”Det här är du mamma, detta pappa, och Liam, lilla jag. Och detta är min lillebror, som inte finns. Kan jag få en?” Min lilla älskling. ”Lilla gumman, man kan inte bara få en bäbis. Du får ta det där med din pappa. Okej?” Hon kollade bara på mig, och ryckte lätt på axlarna för att sedan återgå till att leka med sina dockor. Precis när jag kom ned från övervåningen kom Kenny in. ”Hej. Justin sitter i studion.” Han gick raka vägen förbi mig, och jag gick in i köket för att sätta på lite kaffe.

Liam och Jazmyn hade redan börjat bära ned små saker som dem orkade med. Justin och Kenny tog ned sängen först. Trappen är väldigt bred, så det var inga problem, och vi slapp skruva isär massa saker. Jazzy var ensam uppe på Liams rum, så jag passade på att prata med henne. ”Du och Liam?” Hon blev generad när jag nämnde det, samtidigt som hon hoppade till, då hon troligen blev rädd. ”Liam saknar i alla fall dig när ni två inte ses.” Hon skrattade till. ”Tro mig, jag saknar han också. Jag vet att vi är för små, men jag tycker verkligen om honom. Jag är samtidigt nästan faster åt honom.” Jag skakade på huvudet. ”Tänk inte på det, Justin är inte Liams pappa. Så ni har inga band tillsammans.” Jag vet att man inte ska uppmuntra till sådant när dem är så små, men jag vill inte vara den som sätter käppar i hjulen, Justin får ta det i så fall.

”Tack mamma. Jag älskar dig.” När alla saker var inne i Liams nya rum tackade han mig. ”Det är inte mig du ska tacka, det vet du.” Han vände sig om mot Kenny och Justin. ”Tack Justin, och Kenny.” Justin log mot honom och nickade. ”Var så lite så.” Både Liam och Jazmyn försvann in i hans nya rum, och dem lovade att plocka allt rätt innan dem gick och la sig, så får väl hoppas att dem gör det. ”När jag ändå är här kan jaglika gärna framföra en sak från Scooter.” Kenny satt och drack kaffe vid köksbordet, samtidigt som jag drack saft och satt på köksön. ”Jahapp, vad har bossen att komma med?” Både jag och Kenny skrattade, Justin lät verkligen seriös. ”Du får inte fira ditt nyår här, du ska till New York och spela på Time Square.” Det lät verkligen som en order, så det var ingen idé att säga emot. Justin suckade bara och mötte min blick. ”Det gör inget, det kan vara kul för Adriana och Liam. Jag följer dig vart du än ska, det vet du.” Han reste sig upp och kom fram till mig, han ställde sig mellan mina ben och kysste mig. ”Turturduvorna, jag åker nu.” Kenny avbröt oss, och det är inte första, eller sista gången.

Jag vet inte när nästa kommer. Har fortfarande inte skrivit något sedan jag blev sjuk, har ett kapitel till liggandes, men vet inte när det kommer. :) Ge mig mycket kommentarer. Bra och dåliga. :) Jag älskar er alla, glöm inte bort det. ^

Mamma kom hem till oss direkt efter att jag hade skickat sms:et till henne. Hon var eld och lågor, vilket tillslut ledde till att hon ringde polisen. ”Jag ska se till att han aldrig kommer i din närhet igen. Ingen av er ska se honom mer.” Jag vet att säger min mamma något då ser hon till att det händer också, vilket är skönt med mamma. När det ringde på dörren var det mamma som gick och öppnade. Det var samma polis som tog hand om ärendet angående Adrianas kidnappning, Mr. Brastman. Dem kom in båda två i vardagsrummet där jag satt ihop kuren i Justins famn, han höll ett stadigt tag om mig, men släppte mig då han hälsade. Själv hade jag ingen ork i kroppen att röra mig.

”Så om jag har förstått detta rätt nu vill du sätta besöksförbud på Liams pappa, Alexander?” Jag nickade bara mot honom. Vi satt fortfarande i soffan och Mr. Brastman hade varit hemma hos oss i minst en timme. Jag tyckte synd om Justin som var tvungen att höra hela historien om hur Alex våldtog mig och hur han tidigare har kidnappat mig, och allt annat. Jag vill inte att han ska tycka synd om mig, och jag vet att han gör det. Mycket. ”Jag skickar in denna anmälan mot honom när jag kommer tillbaka till stationen, och sedan blir ni kallade till en rättegång. Du får välja helt själv om du vill möta målsägande öga mot öga, eller om du vill berätta din del utan honom.” Mamma höll mig i handen samtidigt som Justin strök mig över ryggen. ”Okej. Tack så mycket.”

Mamma hade gått två timmar efter att Mr. Brastman hade tackat för sig. Allt kändes en aning lättare, men jag vet inte. ”Allt kommer gå bra, jag är med dig, hela tiden. Vi gör detta tillsammans.” Justin pussade mig på hjässan och drog in mig i sin famn. Att han hela tiden är så snäll och rar mot mig gör mig ibland orolig. Jag vill inte att han ska känna sig tvingad till det, utan vill att han gör det av ren kärlek, och med honom vet man aldrig. ”Jag hoppas verkligen att du finns med mig, genom det här. För jag orkar inte själv.” Han kollade mig djupt i ögonen, precis som att han såg min själ, och kunde läsa mina tankar. ”Baby, jag kommer aldrig lämna dig igen, jag har gjort mina misstag, och jag tänker aldrig göra om dem. Hoppas att du en dag verkligen kan förstå det. Jag vill leva mitt liv med dig, och med våra barn.” ”Du har bara ett barn Justin.” Ännu en gång kollade han på mig. ”Nej, jag har tre, och vet du vad. Jag älskar dem alla lika mycket.” Han kysste mig, och blodet i min kropp bubblade.

”Vi har fortfarande flera timmar kvar av denna dag, vill du göra något, eller bara vara hemma?” Tillsammans stod vi i tvättstugan och vek den rena tvätten som sedan skulle in i barnens garderober. Adriana har en tendens att skita ned sig strax efter att hon har fått på sig rena kläder. Liam var inte heller så dålig på det då han var mindre, men nu är han mycket bättre. Han leker inte ens med sina nya kläder på rasterna i skolan, vilket jag inte förstår varför. ”Kan vi inte bara vara hemma? Öppna en vinflaska och ta det lugnt?” Han nickade och pussade mig på hjässan. ”Klart vi kan älskling.” När vi var klara bar Justin upp alla kläder och jag gick in i köket för att ta fram två vinglas, och en vinflaska.

”Tänker du någon gång berätta för Liam och Alexander. Alltså mer än det du redan berättat?” Vi satt lutad mot varsin kant i soffan och kollade på varandra. ”Jag vet inte. Han har redan en pappa, han behöver ingen ny, som inte finns för honom.” Jag tog en klunk ur mitt glas och fortsatte. ”Jag är så jävla glad att du finns i mitt liv, Justin. Du anar inte, du gör mig så otroligt glad, du ger mig trygghet, och framför allt, du bryr dig om Liam som inte ens är ditt eget barn.” Åter igen började mina tårar rinna, låt oss säga att det absolut inte var första gången för dagen. ”Ingen kan vara gladare än vad jag är. Tjejen i mitt liv, med ett hjärta av guld tar tillbaka mig gång på gång efter alla mina misstag. Men nu är det slut på det, jag tänker aldrig lämna dig igen. Och angående Liam, han är min son oavsett vad. Jag älskar honom, han är din ögonsten, och du är min.”

Justin flyttade sig närmare mig och placerade sin hand på mitt lår, ett leende spred sig på hans läppar och han flyttade handen högre upp. Även om min dag hade varit jobbig kunde jag inte undgå känslan som rusade i min kropp, lusten som växte till liv. Jag flyttade mig så att jag satt gränsle i hans knä, och vinglaset ställde jag ned på bordet tillsammans med hans. Mina läppar var bara ett fåtal millimeter ifrån hans, vilket gjorde att lusten växte ännu mer, ni vet då man retar varandra, vilket sällan vi gör, men borde göra oftare. Vår lust tillsammans blir så mycket starkare. Hans händer hade sedan länge placerat sig på min rumpa, och var mer än villigt på väg upp över min rygg, innanför tröjan. ”Kyss mig, innan jag blir galen.” Han gjorde som jag sa och pressade sina läppar mot mina i en passionerad och lustfylld kyss. Hans händer nådde min bh och han knäppte duktigt upp den. Mitt Linne åkte av, i samma veva som jag drog av honom hans tröja.

Kyssen övergick till hett hångel och hans händer vandrade över hela min kropp, han missade inte en enda del. Vi släppte varandra för ett kort ögonblick då vi båda behövde hämta andan. ”Du gör mig galen kvinna. Hur gör du?” Han kysste min kind och vidare ned på halsen, samtidigt som han la mig ned i soffan, med sig själv över mig. han knäppte upp mina byxor samtidigt som han fortsatte kyssa mig ned över mina bröst och mage. Jag hjälpte honom av med mina byxor då dem satt fruktansvärt tight, speciellt över låren. Han kysste insidan på mitt lår och vidare upp till mina ljumskar, vilket kändes underbart, han fick mig att vrida och vända mig i soffan av frustration. Orättvist var det allt då jag bara hade trosor på mig, och han hade byxor. Jag knuffade ned honom på rygg mot den andra delen av soffan och började knäppa upp hans byxor, sakta, just för att reta honom ännu mer. Jag kysste honom på magen längs byxlinningen samtidigt som jag lirkade av honom byxorna. När jag hade fått av honom dem placerade jag mig över hans bröst och kysste honom, och jag kände hur han växte, mot mitt lår. Jag började le under kyssen vilket gjorde att han avbröt den. ”Vad ler du åt?” ”Jag älskar dig.”

Han knuffade ned mig på rygg igen och gav mig en kyss för att sedan kyssa mig ned över brösten magen och vidare ned. Trosorna rök och han smekte mig, med både händer och tunga. Min första orgasm kom krypandes och precis när den skulle ge fart slutade han och kysste mig över magen istället. En riktig retsticka är vad han är, och det stör mig, något fruktansvärt mycket. ”Varför Justin?” Han hånlog mot mig och kysste mina läppar. Ännu en gång åkte han ned på rygg, jag var trött på att leka med honom, han skulle allt få. Jag drog av honom hans kalsonger, och jag behövde egentligen inte göra något, han var redan hård. Men för att leva under regeln ge och ta, smekte jag honom. Små sexiga stön lämnade hans läppar och han drog sina fingrar genom mitt hår.

Min kropp ilade när han trängde in i mig, och alla bekymmer som under dagen hade kommit, dem försvann. Precis som att jag bara blåste bort dem. Han kysste mina läppar passionerat och jag var inte sen med att besvara den, samtidigt som jag drog mina fingrar genom hans hår och tryckte hans kropp närmare min. På soffan i vardagsrummet låg vi. Första gången vi inte har gjort det i en säng, och det kan vara mysigt och bra om man provar på nya saker. Tillsammans låg vi svettiga i soffan med en filt halvt över oss, han hade sin arm om mina bröst, och ibland då och då klämde han till. ”Jag älskar dina bröst.” Jag skrattade till. ”Så det är bara dem du vill åt?” Han kysste mig på kinden. ”Nej, men dem är så härligt mjuka, men sitter ändå där dem ska.”

:) Hope U like it. Kommentera.

En månad har gått sedan Justin bestämde sig för att flyga upp Jazmyn, och det är någon dag kvar. Pattie ville ha Liam och Adriana över natten så jag och Justin får två dagar fria från barn. Liam har inte blivit gladare, för han vet inte om vad som kommer hända. Jag kanske skulle ha sagt något till honom, jag vet inte. Han hade haft något att se fram emot, men samtidigt känns det lite som att jag har förlorat hans respekt genom att jag läste hans sms. Jag vill inte vara en dålig mamma, och Justin säger hela tiden att jag inte är det, men när man ser på Liam och hans besvikelse kan jag inte tro annat. ”Baby, var är du?” Justin stämma hördes över hela huset. ”Jag sitter i din studio.” Han kom in med en förvånad blick, med en röd ros i handen. ”Varför sitter du här?” Han vet inte om att stället gör mig lugn. ”Jag kan tänka här inne, och jag trivs.” Han gav mig rosen och kysste mig. ”Tack.” Ett litet leende växte på mina läppar.

Vi bestämde oss för att ta en vända i gallerian. Det var längesedan han och jag gjorde något tillsammans, bara vi två. Även om vi hade haft någon timme här och där, så kändes det ändå bra att vi hade hur lång tid som helst. Med ett snyggt yttre tog Justin min hand och vi gick mot bilen. För en gångs skull valde Justin själv att ta med sig Kenny, tro det eller ej. Han är fortfarande med i svängarna, och han är mer än livvakt, han är en nära vän, och jag trivs med honom. Han gör mig glad många gånger då jag är ledsen, eller bara nere. ”Så vad har ni tänkt er idag?” Vi satt båda två i baksätet och snackade. ”Gallerian.” Kenny visste vart, och styrde bilen.

”Baby, kan du inte köpa dem här?” Justin stod inne på Victoria’s Secret och höll i ett par string trosor, som knappt täckte något. ”Tyst, och sluta.” Jag började skratta samtidigt som jag ryckte dem ur hans hand och la tillbaka dem. ”Sluta själv. Köp dem.” Jag gick ifrån honom och kollade på nattlinnen istället. Både han och Kenny stod kvar och diskuterade vidare om jag skulle köpa dem eller inte. Flera tjejer samlades utanför affären och tog kort på honom. Tror inte dem hade lagt märke till mig än, så dem måste ha trott att han var galen där inne. Men det var inte mer än rätt åt honom. Jag gick och betalade då jag hittade en hel del, bland annat ett nytt nattlinne, och underkläder. Men absolut inte dem som Justin ville att jag skulle köpa. Hon kassan önskade mig en fortsatt trevlig dag, sådana människor gillar jag. Det är skönt att veta att dem gillar sitt jobb.

Både Justin och Kenny stod kvar inne på VS, även fast jag hade gått ut för länge sedan. Jag ville vara lite rolig så jag smälte in i högen av tjejer, med ett par stora solglasögon på mig. Att ingen av dem egentligen förstod att det var jag som stod där är ett under. Trodde faktiskt att dem hade mer koll än så. Fast å andra sidan så stod deras idol framför näsan på dem, och diskuterade trosor med Kenny. Det var en trevlig syn, tills han insåg att jag inte längre var kvar där inne. Precis när han klev ut utanför dörrarna var det flera tjejer som gick fram och frågade om autograf och bild, Kenny gjorde allt tillsammans med några andra vakter, för att styra upp det hela. Vilket gick bra, tills jag fick mitt frispel. Jag sprang fram och hoppade upp på Justins rygg, och pussade honom i nacken och på halsen, tills Kenny fick tag i mig. ”Ha, lurad.” Jag tog av mig mina glasögon och alla runt om började skratta. Justin kollade bara på mig, innan ljuset gick upp för honom att hans flickvän stod framför honom och hade precis spelat honom ett spratt. ”Gör aldrig mer om det där.” Han viskade mot mina läppar och pressade sedan samman dem. Kenny skrattade han också, vilket inte Justin verkade uppskatta. ”Lägg av, jag blev livrädd.” Kenny fick sig ett slag på axeln av Justin, och det lugnade ned honom en aning.

Vi gick in i Justins favoritaffär, en med bara skor och kepsar. Jag tror att den affären går runt på grund av att han alltid går därifrån med minst tre par nya skor, och minst 2 nya kepsar. Jag får snart inte plats med mina kläder i min garderob, med tanke på att han har tagit över halva den. ”Jag kollade på dessa skor när jag och Liam var här, men jag köpte dem aldrig.” Jag blev helt förvånad. ”Varför inte? Säg att du inte hade råd.” Jag började skratta åt mitt eget skämt, och Justin kollade på mig som att jag vore galen.  ”Ha-Ha, jätte roligt. Nej, jag ville att han skulle tycka att hans var speciella.” Jag älskar att Justin tänker på alla andra än sig själv. Det är en av hans bra egenskaper. Jag pussade honom i mungipan, och han började le. ”Köp dem.” Han drog en keps över mitt huvud och gick mot kassan. Hon som jobbade där verkade ny, hon darrade om händerna och stammade när hon skulle prata, vilket gjorde mig på glatt humör, varför vet jag inte.

”Kan vi inte gå på bio?” Vi satt och fikade tillsammans, på ett litet sött café, ganska likt det hemma i Stratford. Det kommer alltid vara mitt hem, oavsett vad. Kenny kollade på Justin och skakade hysterisk på huvudet. ”Så att ni två kan tissla och tassla i mörkret? Glöm det.” Jag skrattade till och kollade chockat på Kenny. ”Ingen bra idé Justin.” ”Varför inte?” Han tog min hand över bordet och strök sin tumme på min handrygg. ”Därför.” Han slutade tjata, och jag fick som jag ville för en gångs skull. Utanför caféet samlades folk och paparazzi för att kunna få en bild, vilket faktiskt inte störde mig. I början, för några år sedan hade jag kunnat döda alla som förföljde mig med kameror. Men nu var det precis som vardag. Mitt i klungan fick jag se ett ansikte jag absolut inte ville se, eller som jag inte trodde skulle se på länge. ”Alex.”

Hade jag haft min hand på Justins rygg hade jag utan tvekan känt hur han spände hela sin kropp, hur ryggraden gav sin rätta form. Kenny förstod inte mycket av dem fyra bokstäverna jag uttalade, men Justin hade hört det namnet för många gånger för att någonsin glömma bort det igen. ”Vi går, kom.” Jag ville få bort Justin från caféet, och Kenny fattade vinken på en gång. ”Justin, NU.” Han reste sig motvilligt upp och tog min hand, han höll den så hårt att jag förstod på en gång att han inte tänkte släppa den. Precis när vi skulle lämna gallerian tog något tag i min andra hand. ”Clarissa.” Jag vände mig om och fick se Alexander, stå livslevande framför mig. Vilket gjorde mig livrädd. ”Kenny ta med Justin ut härifrån.” Justin tog ett hårdare tag om min hand än innan, det gjorde nästan ont. ”Snälla Justin, gå. Vi syns vid bilen om 4 minuter.” ”Nej, jag går ingenstans. Sist vet vi båda hur det slutade.” Alex stod hela tiden med ett äckligt flin på läpparna. ”Vad vill du?” Han kliade sig på huvudet. ”Du har något som tillhör mig.” Jag skrattade till, glädjelöst. ”Jag har inget som du ska ha av mig, jag vill aldrig mer se dig. Förstår du det?” ”Du har min son.”

Skräckslagen som jag var stannade hela mitt liv upp. Hade han sådana planer på att ta Liam ifrån mig? Justin stod bakom mig och höll ett fast tag om min midja. Jag vet att han gjorde allt för att inte slå honom, och han sa inte ens bu. Alex såg inte ut att bry sig över huvud taget, vilket gjorde mig ännu mer arg. ”Du kommer aldrig åt Liam, fattar du det. Lämna oss ifred.” Precis när Alex skulle öppna munnen kom en tjej gåendes, skrämmande lik mig om jag fick säga det själv. ”Baby, ska vi gå?” Hon tog Alex hand och det hela blev mer skrämmande. Jag såg till och med att den där tjejen hade linser, klarblåa linser. ”Kan vi göra. Tack för pratstunden, Clarissa och Justin.” Han vände bara och gick därifrån. Utan att ens vända sig om och ge mig en blick. Saken var bara den att detta, var inte över.

När vi kom ut i bilen släppte allt, innan hade jag varit för skrämd för att ens ge ifrån mig så mycket som ett ljud. Jag började gråta när vi precis hade satt oss, och Justin drog in mig i sin famn. Kenny kollade ibland på mig genom backspegeln, men sa inget. ”Han kommer aldrig komma åt Liam, hör du det? Jag låter honom inte ens få så mycket som ett hårstrå.” Han försökte få mig att andas lugnare, samtidigt som han viskade lugnande ord i örat på mig, och pussade mig på hjässan. ”Jag kan inte ha honom hemma, han kommer hata mig mer än vad han gör. Alex kommer hitta oss.” Han skakade på huvudet. ”Nej, han kommer inte det. Och glöm inte bort att vi bort på ett område som har vakter runt sig. Ni är min familj, och ska det vara så får ni alla en vakt på er. Jag låter inget hända er, och absolut inte Liam.” Rädslan fanns i min kropp, riktigt mycket. Jag plockade fram min mobil och knappade in ett nytt sms till mamma. ”Alex är i stan, han tänker kidnappa Liam.”

Jag försöker skriva så mycket jag kan, men detta år började med halsfluss. =/ Så jag vet inte hur det kommer se ut med kapitel. Jag gör så gott jag kan. I LOVE U... ♥

När Justins Range Rover svängde upp på vår uppfart hade jag precis tvättat klart och damsugit hela huset, samtidigt som Adriana sprang omkring och kladdade med sin glass, vilket i sig gjorde mig uppretad. Hon är expert på att lorta ner där jag redan städat. ”Mamma, vi är hemma.” Klockan hade börjat närma sig 5 på eftermiddagen när grabbarna behagade kliva innanför dörren. Jag gillat att Justin gör sådana spontana saker med Liam, och jag tror att det bygger på hans självsäkerhet, han känner sig nog inte lika utanför. ”Vad har ni gjort då?” När jag kom ut i hallen höll båda två på att ta av sig skorna, och Liam hade flera kassar i handen. Justins försökte nog förmedla med mig, om att jag inte skulle bli arg, men jag orkade inte bry mig. ”Vi har varit i gallerian, och så tog vi en fika.” ett par nya skor stod på mattan när Liam hade lämnat hallen. ”Hej älskling.” Justin pressade sina läppar mot mina och placerade sina händer på mina höfter. ”Hej.”

”Visst var skorna fina som jag köpte åt honom.” Justin tog upp dem från golvet och höll dem framför mig. ”Jätte snygga, men du vet vad jag…” ”Ja, jag vet. Men låt mig. Snälla. Vi är en familj, även om jag och han inte har samma gener är han min sov. Sluta upp med det där.” Han drog sin fria hand över min kind, och pussade mig lätt på näsan. ”Jag ska. Förlåt.” Vi satte oss ned i köket och pratade lite smått med varandra, när Justin plötsligt slängde ur sig en sak om Liam. ”Han frågade om sin riktiga pappa idag.” Jag hostade till med vattnet som jag hade i munnen, men som tur var kunde jag svälja det utan att det skulle hamna över det nystädade golvet. ”Vad svarade du?” Han ryckte lätt på axlarna. ”Jag sa att jag aldrig träffat honom, så jag hade ingen information att ge honom. Och jag tror att han nöjde sig med svaret.” En lättnad for igenom min kropp. Jag vet att jag måste ta det med Liam, snart. Alex är väl frisläppt vilken dag som helst, och känner jag honom rätt kommer han leta upp mig. Och ännu en gång är det inte så svårt med tanke på att man lever med Justin Bieber.

Liam satt inne i sitt rum och höll på med sin nya skateboard, när jag försiktigt knackade på hans dörr. ”Får man komma in?” Han kollade upp och mötte min blick. ”Visst.” Jag satte mig ned på sängen och kollade på honom, min egna lilla ögonsten. ”Hur mår du? Du ser hängig ut.” Ännu en gång sökte han min blick, men hittade den inte riktigt. ”Jag mår bra. Vadådå?” Hans rum är väldigt litet för alla saker som han har, och han har alltid velat ha sitt rum på nedervåningen, så vi kanske skulle ta och byta. ”Jag bara frågade.” Tystnaden tog över mellan oss, och det är något jag inte gillar. ”Känner du dig utanför i den här familjen?” Ett hastigt vrid på huvudet och han kollade förvånat på mig. ”Vad får dig att tro det, mamma.” Jag skakade lätt på huvudet. ”Tänkte mer på att Adriana har båda sina föräldrar här. Du kanske tycker att vi ägnar för mycket tid åt henne, och inget till dig.” Han fortsatte snurra på hjulen som fanns på skateboarden. ”Nej, det gör jag inte. Jag älskar min syster över allt på hela jorden. Men jag saknar att ha en riktigt bra vän. En vän som Jazmyn.” En tår slank ned för min kind, och jag såg verkligen smärtan i hans ögon när han sa det. ”Mamma gråt inte. Jag älskar dig, och det vet du.” Egentligen berodde hans smärta på mig, hade vi bott kvar i Stratford hade han haft sin vän där. Precis som han ville.

Jag gick in i sovrummet och la mig ned på sängen då jag och Liam hade haft vårt lilla snack. Inte långt efter att jag hade lagt mig kom Justin in. Han förstod på en gång att han inte skulle säga något, vilket är bra med honom. Han la sig bara ned bakom och höll om mig. Han strök mig över både armen och magen flera gånger, samtidigt som mina tårar rann. Jag gjorde allt för att han inte skulle märka det, men det går inte ens att gömma en nål i en höstack för honom. ”Gumman, varför är du ledsen?” Han pussade mig på kinden och jag la mig ned på rygg. ”Liam trivs inte här, och allt är mitt fel.” Jag borrade in mitt huvud i bröstet på Justin, just för att han skulle slippa se mig sådär. ”Sluta, det är inte ditt fel. Varför gör han inte det?” Han strök mig över ryggen och pressade våra kroppar samman. ”Han vill vara där Jazmyn är, han vill ha en vän som henne här. Och det kommer han aldrig att hitta, hon är den enda som inte bryr sig om vem han bor tillsammans med, för hon känner honom redan.”

Jag somnade i hans famn efter ett tag av mycket prat och ännu mer gråt. Jag är så sjukt glad att jag har Justin, utan honom hade jag aldrig klarat av detta. Han gör så att jag orkar kliva upp på morgonen och ta tag i dagens problem. Liam och Adriana är underbara, men jag behöver även någon som ser på mig på ett annat sätt än mina barn. Den där kärleken man bara kan få från det motsatta könet, hur han än tittar på mig så finns det kärlek i blicken. När han tar i mig vaknar alla fjärilar till och verkligen kittlar mig i magen, när han kysser min kind blir jag som en liten flicka, rosig om kinderna och blyg, nästan fnittrig. Justin är den enda som kan få mig att känna så. Att vakna upp bredvid honom, och känna hur han lätt rör vid min bara hud, och pussar mig i pannan är det bästa som finns. När han ler och säger att han älskar mig rusar blodet i mina ådror.

”Mamma, vakna.” Adriana satt bredvid mig och borstade en dockas hår. Det var bara hon och jag tillsammans i sovrummet. ”Hej gumman. Har mamma sovit länge?” Hon skakade bara på huvudet. ”Ett tag.” Den lilla tjejen har väl egentligen ingen aning om vad som är en timme. ”Mammas lilla trollunge.” Jag brottade ned och kittlade henne. Vilket fick henne att skratta, ett skratt hon ärvt från Justin. ”Sluuuuta mamma.” Hon kunde inte prata ordentligt, så hon skrattade fram orden istället. Jag slutade men hon fortsatte skratta en liten stund efter. Vi gick tillsammans ned och direkt kände jag lukten av hemlagad mat, och i köket stod både Liam och Justin. Liam med en stor kniv i handen och skar grönsaker. ”Vad har du gett min son? Han hjälper till?” Jag skrämde nog dem båda, för Justin hoppade till när jag la mina armar om honom och kysste han på halsen. ”Han ville vara med i köket, och då säger man inte nej.”

”Gud vad gott. Nu behöver inte jag äta på ett halvår.” Maten som dem hade lagat ordning var lövbiff och potatisgratäng. Helt seriöst är Justin den enda som gör en potatisgratäng som är god, i alla fall genom alla som jag smakat. ”Ha-ha, bra att det smakade.” Han pussade mig på kinden vilket återigen fick mig sådär lite, och fnittrig. Justin ler bara åt mig när han ser det. Liam och Adriana var heller inte dåliga på att äta, så det fanns nästan inget kvar. Liam och Adriana fick e varsin godispåse och båda sprang iväg, så jag och Justin tog hand om disken och plockade undan allt. ”Hur mår du?” Han hoppade upp och satte sig på diskbänken bredvid mig, under tiden som jag diskade. ”Jag mår bra. Du behöver inte oroa dig.” ”Det vet du att jag gör. Jag älskar dig, och vill att du ska må bra.” Jag ställde mig mellan hans ben och kramade om honom. ”Och jag älskar dig.”

Liams mobil låg kvar på bordet och den plingade till precis när jag skulle flytta på den för att kunna torka bordet. Personen som skickade sms:et hade Liam döpt till Sötnosen. Jag vet att man som mamma inte ska snoka bland sin sons viktigaste saker, men jag kunde inte låta bli. ”Var inte ledsen, vi ses snart igen. Det vet du, känner jag min bror rätt så kommer han att flyga upp mig, eller ned dig om du bara säger det åt honom. Du vet att du kan prata med Justin, kan du inte prata med din mamma om detta så kan du prata med honom. Glöm framförallt inte bort att du kan prata med mig. <3” Jag fick en smärre chock när jag läste sms:et, jag visste att det var Jazzy som hade skickat det. ”Vad gör du?” Justin var den som kom på mig när jag stod med mobilen i handen, vilket var bra. ”Kolla.” ”Nej, det är Liams privata saker.” Jag suckade. ”Du vill se det här. Det är från din syster.” Han tog ovilligt emot mobilen, men läste ändå det som stod på skärmen.

”Vad ska jag göra? Han kan inte gå här och vara såhär. Han mår ju uppenbarligen dåligt över det.” Jag låg i famnen på Justin ute på altanen. ”Helt ärligt Clar. Jag vet inte.” Han strök mig över kinden. Att en liten kille som Liam, kan ha så många tankar i huvudet, att han kan fundera på livet, och faktiskt tycka att saker och ting är orättvisa. Jag förstår om han tycker att jag varit självisk då jag valde att flytta till Atlanta, men han kan inte straffa mig för det. Inte hela livet i alla fall. ”Flyg hit Jazzy på höstlovet. Jag ber dig aldrig om något, snälla.” Jag vände mig om så att han kunde se mina bedjande ögon. ”Du behöver inte ens fråga, självklart gör jag det. Det vet du, jag älskar Liam. Villkorslöst.”

Hoppas att ni alla överlevde fyrvererierna. Och att ni kommer få ett underbart nytt åt. :) Har ni några roliga nyårslöften? =) Jag har inga, jag bryter dem ändå jämr (A)