”Nej, jag låter dig inte träffa honom. Över min döda kropp.” Han satte sig tvärsäkert upp i sängen och började vifta med armarna hit och dit. ”Då gör jag det när du gör något annat, antingen låter du mig, eller så gör jag det utan att du vet om det. Han måste få veta detta, sluta fjanta nu. Han sitter bakom galler. Han kan inte göra något.” Det var precis som att han inte lyssnade på vad jag sa, han himlade med ögonen och la sig ned igen, men med ryggen mot mig. Jag orkar inte bråka med honom mer, allt jag gör eller säger blir fel, eller så tar han det fel. Jag vet inte vad jag ska göra för att han ska förstå att saker och ting inte alltid kan gå som han vill. ”Nu beter du dig som en 5 åring som inte fått sitt lördagsgodis.” Han reagerade över mitt påhopp och vände sig mot mig igen. ”Förstår inte du att jag inte vill att något ska hända dig? Bara tanken av att du ska träffa honom ger mig rysningar.” ”Sluta nu. Det räcker, jag vill inte höra mer. Jag är stor nog och kan ta vara på mig själv, du behöver inte oroa dig varje gång jag ska göra något.” Jag reste mig upp ur sängen och gick in på toaletten. ”Baby, kom tillbaka. Jag lovar att jag inte ska säga så mer.” Jag gjorde det jag skulle och gick tillbaka. ”Du måste lita på mig, precis som jag litar på dig.” Han fick inte svara för jag pressade mina läppar hårt mot hans.

Jag låg vaken i några timmar, visst ville jag inget annat än att Justin skulle se Liam som sin egen son, men om det var något att bråka över vet jag inte. Jag vet att han skulle be Liam byta efternamn, det var vad allt handlade om, Justin ville inte att han skulle känna sig utanför. Jag måste få ett slut med Alex, jag vill att han ska veta detta, även om han kanske inte bryr så vill jag att det ska finnas i hans skalle, att någon annan faktiskt gör det. Klockan på nattduksbordet visade 04.23, och jag kunde inte sova, det gick bara inte, hur mycket jag än vände och vred på mig. Jag valde att kliva upp, istället för att ligga där och kanske till och med väcka Justin av mitt vridande. Jag var så sjukt sugen på kaffe, så jag gjorde i ordning lite. Jag dricker inte alls kaffe som jag brukar göra, just för att jag har det lilla barnet i magen. Posten från dagen före låg på bordet orörd, så jag gick igenom den lite lätt. Massa brev till Justin, som vanligt. Alla hans fans är så gulliga, och vår brevlåda är full. Sedan var det bara reklam, och massa olika räkningar. Min, Justin och Liams mobilräkning låg där, och jag öppnade Justins först, som alltid är på mest, vilket den troligen var denna månad också, 1300 dollar. Liams låg på mer än min, och det förstår jag absolut inte.

”Gumman, hur länge har du varit vaken?” Justin kom ned när klockan var strax efter 6, och han såg absolut inte speciellt pigg ut. ”Har inte sovit något. Jag gick upp vid typ halv 5.” Han spärrade upp sina trötta ögon på mig. ”Varför har du inte sovit?” Jag stod vid diskbänken och bredde mig en macka, så han kom fram till mig och kysste min kind. ”Jag kunde inte, låg och tänkte på vårt tjafs.” Han placerade sina händer på mina kinder, och kollade mig djupt i ögonen, precis som att han såg vad jag tänkte, och min själ. ”Förlåt. Det var inte meningen.” Jag såg att han menade det, och att han verkligen var ledsen. ”Kan vi inte bara sluta bråka över allt. Snälla, jag orkar inte mer. Jag vill leva mitt liv med dig, jag vill vara lycklig, och det är jag inte när vi bråkar..” Han avbröt mig genom sina läppar, han fick mig till och med att skjuta undan smörgåsen jag så gärna ville ha, men det fanns något jag ville ha mer, honom. Han kysste mig intensivt och lät sina händer vandra över min kropp, precis som att det vore första gången han gjorde det. Han vände oss om och jag började backa mot köksön jag visste fanns bakom mig någonstans, och när jag nådde den lyfte han upp mig, men fortsatte massera mina läppar.

I köket hände det, spännande och nytt. Både Adriana och Liam hade kunnat komma på oss, men det brydde vi oss inte om i stundens hetta. Allt var så speciellt, och tillsammans tog vi allt till en ny nivå. När han tar på mig i vanliga fall är det precis som att jag vore av glas, att han skulle vara rädd att jag skulle gå sönder, men under en sexakt är det precis som att jag är odödlig. Han använder sina muskler på ett annat sätt, men han visar klart och tydligt att det är han som bestämmer. Vilket jag älskar, är han arg vill jag att han tar ut det på mig. Jag vill vara i underläge. När vi båda hade kommit till rätta kysste han mig på halsen och vidare upp över kinden för att tillslut komma till mina läppar. ”Jag älskar dig, så fruktansvärt mycket.” Viskningar mot mina läppar är det underbaraste jag vet, det kittlas långt ned i magen. ”Jag älskar dig mer. Mycket mer.”

Adriana kom upp före Liam. ”Mamma, jag är hungrig.” Hon lät helt nere, precis som att hon aldrig brukar få mat. Hon satte sig ned vid köksbordet, och jag plockade fram frukost åt både henne och Liam, då jag var tvungen att väcka honom, för han skulle plugga lite. Mrs. Smith skulle komma strax efter 10, och Liam hade inte ens klivit upp när klockan var halv, så han hade allt brottom. ”Liam, gubben. Dags att kliva upp, om du ska hinna göra dig klar.” Han vände och vred på sig ett bra tag innan han klev upp. Trött som en zombie gick han in på toan, men kom ut mycket piggare, och med kläder på sig. Frukosten stod redan serverad och klar på bordet, så han och Adriana kunde äta. Justin satt ned mitt emot Adriana när vi kom ned, så Liam satte sig bredvid henne, och jag bredvid Justin. Jag hann inte få i mig något av min smörgås tidigare, så jag bredde mig en då istället.

Eftersom Liam behöver lugn och ro runt om sig när han pluggar tillsammans med Mrs. Smith så har vi fixat en liten del i Justins spelrum, som han föresten aldrig är i längre, där Liam och hon kan sitta tillsammans. Det är skönt att ha honom hemma, ingen kan göra honom illa, men samtidigt får han inga vänner, han har fortfarande Tom som bor på samma gata som oss, men sen då? Jag tycker synd om honom, jag var så självisk när jag blev tillsammans med Justin, och valde att flytta ihop med honom, allt hade varit så mycket enklare om vi hade bott kvar i Stratford, det hade till och med varit ännu enklare om jag aldrig flyttat från LA. Visst, jag hade aldrig träffat Justin då, och jag hade definitivt inte haft Adriana, vilket jag är hur glad som helst över. Jag älskar henne, och jag älskar Justin, det är absolut inte det. Men allt med Liam är så komplicerat. Jeremy har sagt till mig att det är helt okej om Liam vill komma och bo tillsammans med honom, Jazzy och Jaxon. Men mitt svar har varit blankt nej hela tiden. Jag vill inte lämna bort honom, jag vill inte att han ska tro att jag inte vill ha honom, precis som att jag väljer den andra delen av denna familj, att jag väljer det jag och Justin har tillsammans.

”Baby, du ser helt förstörd ut, vad är det?” Justin kom och satte sig i soffan tillsammans med mig. Mina ögon orkade inte hålla sig uppe mer, och alla tankar hade gjort mig tårögd. ”Jag är bara trött.” En halv lögn är väl inget fel? Han drog in mig i sin famn och kysste mig på hjässan. ”Vill du, får du gå och lägga dig. Jag sköter allt.” Jag älskar honom för den han är, och för dem små sakerna han gör för mig. Jag vred mig mot honom och pressade mina läppar mot hans. ”Jag älskar dig. Glöm aldrig det.” Han nickade och drog sin näsa mot min. ”Och jag dig.” Jag gick upp och la mig, vilket var fruktansvärt skönt. Jag måste ha somnat på en gång då jag somnade, för jag minns knappt att jag la ned huvudet på kudden.

”Är du dum i huvudet? Tror du på fullaste allvar att jag tänker gå med på att låta Justin fucking Bieber adoptera min son? När jag kommer ut här ifrån kommer jag leta upp dig det första jag gör, och jag kommer slå dig sönder och samman.” Alexanders ögon var kolsvarta, han skrek åt mig och ilskan steg i honom. Det enda som fanns mellan honom var mig och ett bord, det vill säga ingenting. Jag kunde inte förmå mig att svara honom, jag visste inte vad jag ska skulle säga. Han hade gjort klart och tydligt för mig att Justin inte skulle få chansen att leva ett långt och lyckligt liv tillsammans med mig. Alexander reste sig upp och kom runt på min sida, för att sedan lyfta upp mig och pressa mig mot väggen med handen runt halsen. Luften i mina lungor tog slut, och ingen polis eller vakt kom in i rummet för att stoppa det som var på väg att hända. Han slog ned mig på golvet och sparkade mig i magen.

Vad tror ni händer?

Jag vet inte när nästa kommer, har lite att stå i idag. Kanske ikväll, eller så kommer det imorgon! =)