”Justin och Clarissa, planet väntar.” Scooter skrek över hela vänthallen på oss, Liam och Adriana hade redan gått på planet tillsammans med Kenny. Vi är på väg till första landet på Justins turné, och jag kan inte vänta mer. Jag är så fruktansvärt nyfiken på vad denna resa har att erbjuda, och på vad Justins fans kommer tycka om det nya albumet. ”Vi kommer.” Justin låg och sov, så jag passade på att ta ett kort innan jag väckte honom. ”Baby, vakna. Vi ska kliva på planet nu.” Hand i hand gick vi bort mot Scooter, då han var den enda som inte hade gått på. ”Är du redo att se världen tillsammans med mig igen.” Han kysste min handrygg och drog mig intill sig. Min mage har växt och blivit lite större, så nu är säkerheten runt oss mycket mer än innan. ”Jag är så redo man kan bli.” Jag och Justin hamnade tillsammans längst bak i planet, det var lugnt och skönt där, så vi kunde utan problem tissla och tassla utan att någon hörde eller såg det.

”Hur länge blir vi i Paris?” Halva flygresan hade gått och vi båda hade sovit ett tag. ”I tre dagar, vadå då?” Jag vände sig ifrån honom, men la ned mitt huvud i hans knä. ”För jag lovade Liam en dag på Disney World, som en sen födelsedagspresent.” Även om vi hade firat honom, och han hade fått paket, så var det inte så jag ville att hans födelsedag skulle se ut. Han skulle le ett leende som inte gick att ta bort så lätt. Men han såg allt annat än glad ut på hans dag, eller ja, han och Justins dag. ”Du vet om att jag ska ha min spelning där va?” Jag blev förvånad, det hade jag ingen aning om. ”Nej, det visste jag inte.” Han strök mig över håret. ”När vi landar ska vi direkt dit och kolla så allt står rätt till. Och diskutera igenom turnén lite.” ”Det låter intressant.” Jag älskar att vara med honom på vägen, det är precis som ett helt annat liv. Man äter och sover i en buss, eller på ett flygplan, och det har aldrig varit så skönt att komma hem som efter flera månader i världen.

•

”Ser det bra ut, eller finns det något du vill ändra på?” Scooter kom fram till mig och Justin, som stod lite på sidan. Liam och Adriana sprang omkring med Kenny och gjorde hyss på allt och alla. Jag orkade inte säga åt honom att ge sig, så han fick hålla koll på vilddjuren och sedan ta konsekvenserna. ”Det ser bra ut.” Scooter kliade sig nervöst i huvudet, men sa inte speciellt mycket, vilket överraskade mig. Han visste något som någon av oss inte skulle få reda på. Jag kände det på mig, men jag orkade inte ifrågasätta vad det var. Jag ville bara till hotellet och ta det lugnt, och kanske få något i magen. Jag tror att Justin märkte av samma känsla av Scooter som jag, för han började också bete sig lite konstigt. ”Ska vi åka?” Justin tog min hand och drog mig igenom alla människor som fanns runt oss. Liam och Adriana hittade vi på ganska på en gång, båda två busade med Kenny då han låg ned på golvet och spelade död, eller något i den stilen.

”Vad var det med dig och Scooter tidigare?” Vi hade precis kommit till hotellet, och jag var inte alls på humör, just för att jag var hungrig, och för att jag förstod att något var fel. ”Vadå?” Tänkte Justin fortsätta spela, precis som att han inte visste vad det var jag snackade om. ”Nej, men skit i det då.” Jag var trött på att han höll saker ifrån mig, jag var trött på att bråka med honom. Jag gick in i sovrummet och drog igen dörren efter, en gest som han inte fattade, han skulle låta mig vara. ”Baby, vad är det?” Han satte sig ned i sängen, så jag vände mig med ryggen mot honom. ”Du håller saker för mig, tycker du att din turné ska börja med att vi bråkar. Jag kan lika gärna åka hem.” ”Sluta nu, men vill du inte vara här med mig, tänker jag inte tvinga dig.” Han fick det att låta som att det var mitt fel det var såhär. ”Kenny kommer och hämtar Liam och Adriana snart, för det jag har att säga dig, kommer göra dig fly förbannad, och jag är inte säker på att det är barnvänligt.” Mycket riktigt, Kenny kom, och han tog med sig båda två ut.

”Vad är det du har att säga mig? Vill du ta tillbaka förlovningen, eller vill du inte ha fler barn?” Jag visste inte vad jag hade att vänta mig, men det var lika bra att få det avklarat. Jag hade på känn att det han skulle säga, skulle precis som han sa, få mig hysterisk. ”Kan du sätta dig ned. Och stressa inte upp dig, det är inte bra för varken dig eller barnet.” Han satt redan i soffan, så jag satte mig i fåtöljen en bit ifrån honom. ”Selena ska vara med på denna turné. Och innan du flammar upp, så kan jag inget göra åt det. Scooter har redan gjort det klart för mig.” Jag kunde inte andas, jag hörde allt han sa, men jag kunde inte svara honom tillbaka. Jag kände hur tårarna var på väg, men jag gjorde allt för att dem inte skulle rinna, hon skulle inte få förstöra detta en gång till. ”Jag hade tyckt att det hade varit bättre om du tagit tillbaka förlovningen.” Jag rusade ut ur rummet, men istället för att gömma mig sprang jag till Scooters rum.

”Vad fan är det för fel på dig?” Han öppnade dörren och var inte alls beredd på att få sig en utskällning. ”Ta det lugnt, vad är det som har hänt?” Jag gick förbi honom, och in på hans rum. ”Hur kan du göra såhär. Hur kan du låta Selena vara med på turnén? Tycker du inte att hon har gjort saker så det räcker. Fattar du hur det känns för en människa när ens barn försvinner? Nej, det tror jag inte. Med tanke på att du inte har några egna. Fan, jag trodde bättre om dig.” Han stod bara som ett fån framför mig, han gjorde inte en enda ansats till att överhuvudtaget försvara sig själv, så jag fortsatte. ”Varför sa du inte nej till att jag följde med? Hur kunde du göra såhär?” Han fortsatte stirra på mig, men tog sedan ett djupt andetag. ”Är du klar? För i så fall vill jag visa dig något.” Han gick till sin väska, där han har alla sina papper, under tiden som han rotade omkring föll det ur en gammal bild på honom och Justin. Han letade vidare, precis som att han inte såg det. Han hittade det han letade efter och gav det till mig. ”Läs detta, sedan kan du komma tillbaka och skälla på mig.”

Jag tog med mig papperet och gick bort till hissarna, där fanns det fåtöljer, så jag satte mig ned i en av dem och läste papperet från början. Det var ett kontrakt, som både Selena och Justin hade skrivit under. Men det fanns inget datum på det, så jag kunde inte veta när det var påskrivet, men Scooter hade fortfarande ingen anledning till att inte säga nej till att jag följde med. När jag kom tillbaka in i vårt hotellrum var det bara Justin där. Han var på väg emot mig, men jag stoppade honom. ”Hur kunde du?” Han förstod nog inte att papperet jag hade i handen, kunde bevisa att han hade ljugit för mig. ”Vad?” Jag gick fram till honom och gav han en flata. ”HUR?” Tårarna på mig började rinna, för jag orkade inte hålla dem inne mer. ”Förlåt…” ”Jag är så trött på dina förlåt, dem betyder inget för mig mer. Förstår du inte det, du bränner dina broar hela tiden, du har inga kvar. Jag älskar dig så det gör ont, det gör så jävla ont. Fattar du det? Förstår du vad du är för mig? Absolut inte samma sak som jag är för dig. En jävla trasa du kan kasta med hur du vill. Vet du en sak, jag vill inte gifta mig med dig, och jag vill absolut inte ha några fler barn med dig. När du kan bevisa att det är mig du vill leva med, och är villig att lämna den där jävla Selena bakom dig, kom till mig, gör mig lycklig, älska mig villkorslöst.” Jag bröt ihop, slog mig i golvet, men orkade inte bry mig. Han var på väg att hjälpa mig upp, men jag röt ifrån. ”TA INTE I MIG.”

Jag visste själv att det inte var bra för barnet att jag brusade upp på det där viset, men jag kunde inte kontrollera mig. Allt jag kände var hat, hat över att hon än en gång förstört allt. Jag var helt slut i min kropp, jag orkade inte stå emot min smärta som åt upp mig inifrån. Allt jag ville var att när Justin såg på mig, såg han den enda tjejen han ville leva sitt liv med. Jag låg kvar på golvet när han lämnade rummet, jag kunde höra hur han skrek på Scooter i rummet bredvid, men uppfattade inga ord. Så jag tyckte det var konstigt att han inte hade hört mitt samtal med Scooter. Jag reste mig sakta upp, och gick in i sovrummet. Mobilen och ett enda samtal bort, jag var tvungen.

Nu är satmaran inne i bilden igen. :P Haha, drama is the shit! ♥ Kommentera mycket nu, så kanske det kommer ett till idag. Och för all del, glöm inte bort Facebook sidan.