Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter thirty-three.

 

Pattie tog alla barnen då jag och Justin skulle befinna oss i rätten. Jag mådde illa och var helt slut i kroppen. Hela natten hade jag legat vaken, vänt och vridit mig så mycket att Justin tillslut hade vaknat och lugnat ned mig. Dem hade fått tag i Alexander tre dagar efter min anmälan, det var därför allt gick så fort. ”Gumman, kom och sätt dig.” Jag sprang omkring i huset och gjorde i stort sett ingenting, plockade bara med saker som jag inte behövde göra. Justin satt i soffan och kollade på mig. Jag gjorde som han sa och satte mig ned bredvid honom, där jag inte fick sitta speciellt länge då han lyfte upp mig i sitt knä. ”Allt kommer gå bra. Andas, snälla. Du gör mig nervös.” Han hade återigen rätt, min andning var hackig och jag skakade. ”Jag kommer inte klara detta. Låt mig slippa, snälla.” Tårarna brände bakom ögonlocken och dem började rinna. ”Älskling, titta på mig.” Han vände mitt ansikte mot hans så att han kunde titta mig i ögonen. ”Jag tänker inte lämna dig, vi gör detta tillsammans. Snälla tro mig, jag älskar dig. Jag vet inte vad jag ska behöva göra för att du ska tro mig.” Hans blick var lidande, han led, på grund av att jag inte kunde lita på honom. Det fick mig att gråta ännu mer. Jag kan inte säga till honom att jag litar på honom, för då ljuger jag. Jag är livrädd varje dag, varje timme att han helt plötsligt ska dra. Det gör ont i mig. ”Visa att det är mig du vill vara med…” Jag hann inte avsluta min mening fören han kysste mig, och under alla år vi gjort det var denna den första som var fylld med ren kärlek.

 

Vi satt i bilen, tro det eller ej, men Justin fick med mig ut, så nu var vi på väg mot rätten. Jag fick ondare i magen ju närmare vi kom. Utan att säga något tog Justin min hand och flätade samman våra fingrar, och kysste min handrygg. Lite lugnare blev jag. Men långt ifrån så att jag kunde gå utan att mina ben skakade. Justin öppnade min dörr när vi var framme, men jag gjorde ingen ansats för att kliva ur eller ens ta av mig bältet. ”Clar. Kom.” Han sträckte sig efter min hand, och efter mycket tänkande tog jag av mig bältet och klev ur bilen. Olyckligtvis var det fullt med paparazzi utanför, men jag orkade inte dölja mitt ansikte. Hela världen skulle få se hur jag mådde, med tanke på att mina ögon var trötta och mitt ansikte såg allmänt dött ut. Fanns inget liv i min blick över huvud taget. Vi satte oss utanför salen vi skulle vara i, då rättegången redan hade dragit igång. Dem hade kallat mamma som vittne, och hon var inne före mig.

 

”Vi kallar vittnet Clarissa Jones till sal 236.” Mitt namn kom ur högtalarna och min mamma fick lämna rummet. Jag mötte henne i dörren, efter att Justin praktiskt taget knuffat mig mot dörren. Han fick inte följa med in, jag ville inte att han skulle höra allt jag hade att säga. Han visste det han behövde veta, det fanns inget bland detaljerna som han skulle höra. ”Allt kommer att gå bra gumman.” Mamma kramade om mig innan jag gick in. Jag stängde dörren och stora dån hördes från det då rummet var knäpptyst. Jag satte mig i båset bredvid domaren, och jag fick svära en ed, om att inte ljuga eller undanhålla sanningen. Vilket kunde leda till straff. ”Så berätta för mig vad som hände den 2 juli 2004.” Alexander satt framför mig, och spände hela tiden ögonen i mig, men jag gjorde allt för att inte kolla på honom. ”Vi var på fest, jag och Alexander hade varit tillsammans ett tag, och allt mer eftersom blev han fullare och fullare. Tillslut drog han med mig in på ett rum och våldtog mig.” Jag försökte hålla rösten så normal som möjligt. ”Visade han tendens till våld innan den kvällen?” ”Nej.”

 

”Idag har du en son som är 8 år, och en dotter som är 4. Är Alexander pappa till din äldsta?” Frågorna hade hållit på ett bra tag. ”Ja, det är han.” Jag visade inga känslor över huvud taget, jag var helt slut i kroppen. ”Berätta för oss vad som hände i gallerian den 5 september.” Jag tänkte efter riktigt ordentligt. ”Han sökte upp mig. Och berättade för mig att han skulle ta Liam ifrån mig.” Alexander ställde sig upp. ”Det där är lögn.” Domaren slog med sin lilla klubba i bordet. ”Tyst i salen.” Han satte sig ned igen, och hans advokat kollade på mig. ”Fortsätt.” ”Det är allt jag har att säga.” Alla i salen tystnade och min nervositet kom tillbaka. ”Vi tar en timmes lunch och återgå till handlingarna klockan 13.00” Alla reste på sig, utom jag, jag väntade tills dem hade tagit ut Alexander. Justin satt utanför salen när jag kom ut, och han reste sig genast upp då jag kom. ”Hur mår du?” Han kysste mig, så jag hade ingen chans att svara honom. Mamma harklade sig bakom oss och skrattade. ”Gick det bra?” Jag nickade bara, med Justin bakom mig, som höll ett fast grepp om mig. Rädd att jag skulle försvinna.

 

Vi åkte och käkade på en restaurang och stämningen mellan oss var så liten. ”Baby, säg något.” Han kollade upp på mig från maten. ”Jag vet inte vad jag ska säga. Det känns som att jag inte räcker till. Att du inte är lycklig med mig. Jag vet inte. Allt jag egentligen vet är att jag älskar dig, obeskrivligt mycket.” Att se smärtan i hans ögon gjorde illa mig. Jag reste mig upp och gick runt så jag hamnade bredvid honom, samtidigt som jag satte mig ned i hans knä. ”Jag älskar dig, och tro mig, du räcker gott och väl till. Jag vill leva varje dag med dig. Hör du det?” Han kysste mig, och placerade sin lediga hand på mitt bakhuvud och pressade ihop oss ännu mer. ”Ska vi betala och åka tillbaka till grottan?” Jag kunde skoja lite, men inte alls mycket. Han nickade, och precis när jag skulle betala stoppade han mig. ”Ge dig, tror du att jag låter dig betala?” Jag skakade bara frustrerat på huvudet.

 

”Det står även här i din anmälan att han en gång kidnappat dig. Berätta.” Jag tog ett djupt andetag och mötte Alexanders blick. ”Jag kom efter en kväll med mina vänner, och Alexander stod på min uppfart. Det hela slutade med att han tog en duk för både min näsa och min mun. Sedan minns jag inget mer just därifrån.” Jag tog återigen ett andetag, och kollade upp för att möta alla andras blickar. ”Jag vaknade upp i ett rum, likt en källare, med rep runt både armar och ben.” Jag fortsatte berätta hela den historien, så när jag var klar kollade alla på mig. Med dömande blickar, vilket jag inte ville ha. ”Hur kommer det sig att du aldrig har anmält detta? Varken våldtäkten eller kidnappningen?” Alexanders advokat rörde sig fram och tillbaka på golvet framför mig. ”Angående våldtäkten trodde jag aldrig att det skulle gå igenom och jag ville glömma det så fort som möjligt. Och angående kidnappningen, så gjorde jag visst en anmälan.”

 

Vi skulle få besked angående domen mot honom senare, så dagen var äntligen över och vi kunde återvände hem. Jag stirrade bara ut genom fönstret då Justin körde mot hans mamma, för att vi skulle kunna hämta hem barnen. När vi kom fram till Pattie satt hon i köket med Adriana. ”Mamma.” Ropade hon och hoppade ned från stolen, för att kunna springa fram till mig. Den lilla tjejen kramade om mitt ben och gjorde strax därefter likadant med Justin. Liam och Jazmyn satt framför tv:n och kollade på film. ”Hur gick allt idag?” Pattie stod vid diskhon och skalade potatis till middagen. ”Jag vet inte, tror det gick bra.” Hon gav mig ett milt leende. Hemgjorda köttbullar och sås tillsammans med potatisen som hon skalade.

 

”Maten är klar nu.” Både Liam och Jazzy reste sig hastigt upp och gick mot köket. Adriana satt redan ned och Justin hade lagt på mat på hennes tallrik. Efter en lång tystnad avbröt Liam den. ”Vad gjorde du idag mamma?” Jag kollade på Justin och han kollade tillbaka. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga.”Vi gjorde inget speciellt.” Han kollade på mig, precis som han genomskådade mig.”Du ljuger, säg vad du gjorde.”Han höjde rösten åt mig, och både Jazzy och Adriana hoppade till. Pattie kollade stängt på honom men sa inget.”Okej, jag har varit på rättegång.”Han drog efter andan.”Oj, förlåt. Varför?” Justin tog min hand under bordet, för att visa att han finns.”Eh, vi ska nog inte prata om det.”Han suckade högt.”SÄG!” ”Okej, för att få din pappa i fängelse.” Skrek jag tillbaka, och innan jag han fundera hade han sprungit ut ur huset.



Ännu ett kapitel. Hoppas ni gillar det. :)

Kommentarer
Bella säger:

Super!!!

Skrivet: |

Becka säger:

Så sjukt bra! :)

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se/

Anonym säger:

Helt amazing :)

Skrivet: |

Haley säger:

Fucking grymt <33

Skrivet: | Bloggadress: http://justindbieberstorys.webblogg.se/

Anonym säger:

Otroligt bra!!!❤



//Ebba :D

Skrivet: | Bloggadress: http://thatsmile.blogg.se/

lisen säger:

grymt <3

Skrivet: |

Amanda säger:

oh my gaaash! riktigt grymt :D

Skrivet: | Bloggadress: http://novelsbyyme.blogg.se/

Anonym säger:

Ipppppp grymt :DD

Skrivet: |

Lisa säger:

Jättebra :)

Stackars Liam.

Skrivet: |

Emilija med J. säger:

oh älskar det ! <3

Skrivet: | Bloggadress: http://eemilijaa.blogg.se/

Arre säger:

skit grym du är !! vill ha mer !!! :P börjar bli riktigt spännande ! ;P

Skrivet: | Bloggadress: http://justinsshawtyforever.devote.se

Sandra säger:

MEEEEEEERR!!! SPÄNNANDEEE :D:D::D ETT TILL IDAG? :D:D

Skrivet: | Bloggadress: http://justinsmexybieber.blogg.se/

Felizia säger:

Ouuch! :D Asbra! :)

Skrivet: | Bloggadress: http://onlyfellie.blogg.se/

Cajsa säger:

Grymt bra!

Haha sitter i värmestugan vid slalombacken här i Norberg. Och här ska jag och min pappa vara tills klockan 6 imorn bitti. Så att läsa noveller :) <3

Skrivet: | Bloggadress: http://ccajsalundin.blogg.se/

Mickan / My Life In My Words säger:

Lika bra som alla andra ! :D

Jag älskar det :D

Spännande och gripande.

Du är awesome ! <3

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se/

Cherry ♥ säger:

Awesome :D <3

Det var riktigt spännande att läsa :] <3

Skrivet: |

emelie säger:

meeerrr :-D älskar din novell :-D

Skrivet: | Bloggadress: http://3meliiie.devote.se

rt säger:

Drama is on :D



Åhh jag dör typ varje gång jag ser du har lagt ut ett nytt kapitel :)

Den här var faktiskt en av dom bästa kapitel, fast alla är ju grymtbra :)

Skrivet: |

rt säger:

Drama is on :D



Åhh jag dör typ varje gång jag ser du har lagt ut ett nytt kapitel :)

Den här var faktiskt en av dom bästa kapitel, fast alla är ju grymtbra :)

Skrivet: |

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback