Smärtan jag hade i magen var värre än jag någonsin känt innan. Saker och ting stod absolut inte rätt till, och mitt tålamod över hennes beteende började ta slut. Hur kunde en människa som hon få gå lös, hon om någon borde verkligen sitta bakom lås och bom. Justin satt bredvid mig, och Scooter ringde efter en ambulans. Min ilska var långt över min smärta så jag grät inte, men Justin gjorde. Och bara det gjorde mig illa. Jag gillar inte att se honom gråta, det gör ont, inte bara i mitt hjärta utan även i min själv. ”Snälla gubben, gråt inte.” Jag strök honom över kinden med ena handen medan den andra låg över min mage. ”Jag kommer döda henne om något händer barnet.” Väste han mellan tänderna och tårarna. Innan Scooter ringde ambulans ringde han in Alfredo som fick ta Selena från rummet, men hålla henne kvar.

”Vad heter du?” En av ambulans killarna pratade flytande engelska medan den andra knappt förstod vad jag hette. ”Clarissa Melissa Jones.” När ilskan hade försvunnit och smärtan tog över var det jag som grät. Han gjorde allt för att lugna ned mig, Justin försökte även göra saker, men jag bara skrek. Hysterisk, det var det jag var. ”Gumman, lugna ned dig.” Ambulans killen fortsatte ställa massa frågor om vem jag var, och vad det var som hade hänt, och när Justin förklarade att jag väntade barn blev det fart på dem. Med ett dropp i min arm la dem mig på en säng som skulle ta mig till ambulansen. Skräcken i Justins ögon sa mer än han skulle kunna utrycka med ord.

”Clarissa, du får inte somna.” Precis som i en dröm, då man hör en människa långt borta, det var så jag upplevde det. Jag kollade upp, men stängde mina ögon igen, ljuset var för starkt, och jag hade ingen aning om vart jag var någonstans. Allt gungade fram och tillbaka precis som när man är på havet, i en båt. ”Justin?” Jag var tvungen att veta om han var med, eller om jag var helt ensam bland alla människor. ”Jag är här gumman. Håll dig vaken nu, vi är på väg till sjukhuset.” Jag gjorde allt för att hålla mig vaken, men allt slog emot mig. Justin försökte prata med mig, men allt han sa lät längre och längre bort. ”Gumman, allt kommer gå bra, barnet kommer klara sig. kom igen, kämpa.”

”Om inte du snart slår upp dina klarblåa ögon och ler mot mig, säger hur mycket du älskar mig, kommer jag personligen se till så att du gör det.” Jag hörde Justin, jag hörde hur han grät. Jag kisade mot honom, för jag var inte redo att möta det hysteriska ljuset som fanns i rummet. Men jag var vaken, och jag mådde bra. En kvinna känner sin egen kropp bäst, och jag kände hur barnet fortfarande levde i min kropp. ”Baby, vatten.” Att vakna på ett sjukhus är det värsta jag vet, men det finns en sak som är värre, och det är en torr hals. ”Du är vaken.” Han sken upp som en sol, men han var för upptagen med att kolla om alla mina kroppsdelar satt på plats. ”Vatten.” Han kysste mig för att sedan hämta vatten åt mig. ”Hur mår jag, hur mår bäbis?” Han placerade sina händer på min mage. ”Han mår bra.” ”Han?” Justin tog min hand och kysste den. ”Han, vi ska få en son.”

Jag hade fullkomligt förstört Justins turné. Jag mådde absolut inte dåligt av att Selena inte fick vara med mer, utan för att Justin var tvungen att stryka en låt från sin lista, den han och jag skulle sjunga tillsammans. Jag ville inte, men enligt honom hade jag absolut inget att säga till om. Jag skulle få honom att ändra sig, jag ville göra det, tillsammans med honom. Jag blev utskriven från sjukhuset en timme innan flyget skulle lyfta, och vi hann. Scooter och Kenny hade packat våra saker. Dem hade ljugit för Liam och Adriana, och det var bara bra. Ibland kan lögner vara till för att rädda folk. ”Mamma, pappa.” Adriana kom springandes när vi kom till flygplatsen, det var där vi mötte upp alla andra. Justin lyfte upp henne och kysste hennes kind. Hon precis som jag, rodnade och gosade in sig i bröstkorgen på Justin.

På flygplanet, som skulle ta oss till andra sidan planeten, Japan, satt jag och Justin tillsammans längst bak, precis som till paris. Han satt med sin gitarr och klingade fina toner i mina öron. ”Snälla, spela låten vi ska sjunga.” Han skakade på huvudet och vägrade verkligen. ”Nej, du ska inte lära dig den texten.” Jag suckade och slog han löst på axeln. ”Nej, en gravid kvinna ska inte flyga heller.” Han skrattade till och fortsatte spela en melodi jag mycket väl kände igen. All i want is you. Han började sjunga, och jag lutade mitt huvud mot hans axel. Jag kände mig trött efter alla prover och grejer jag hade varit med om på sjukhuset, plus att jag fortfarande hade ont i magen, då ett stort blåmärke hade börjat ta form.

”Mamma, vi har landat nu.” Justin satt inte längre bredvid mig, det var Adriana som hade slagit sig ned på hans plats. Hon lutade sin lilla kropp mot mig och började nynna på en av Justins låtar. ”Jag älskar dig mamma.” Jag drog upp henne i mitt knä, och hennes ena hand kom åt mig på det onda stället så jag grimaserade lite. ”Gör det ont?” Jag nickade lite. ”Men det är ingen fara med mig, eller din lillebror.” Hon sken upp. ”Ska jag få en lillebror?” Det var nästan så att hon ville flyga omkring i det lilla planet, men jag hindrade henne genom att hålla fast henne. ”Men mamma och pappa kommer älska dig minst lika mycket.” Hon pussade mig på kinden och skuttade vidare till Justin som satt vid Alfredo. Precis innan vi klev av planet fick jag chansen att ta ett kort på alla fyra knäppisar, Justin, Alfredo, Scooter och Kenny.

”Justin, sluta bråka nu. Du har konsert imorgon och jag vill vara med. Varför?” Jag hade tjatat på Justin från flygplatsen till hotellet, till och med Scooter hade försökt hjälpa mig, men Justin vägrade, och det fick mig bara irriterad. ”För att jag inte vill att det händer dig eller bäbisen något. Förstår du det? Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag gick med på det.” Jag tänkte inte ge upp, han kunde få vinna vilken fight som helst, men inte denna. ”Då ber jag Scooter ta fram grejerna jag behöver för att lära mig låten, och så kickar jag av dig från scen. Eller så packar jag min väska och åker hem.” Orden var hårda, men jag ville verkligen göra detta tillsammans med honom. Jag ville vara en del av hans andra liv, jag ville göra detta som en grej. Det skulle ske under en sommar, och aldrig mer. Han kollade häpet upp på mig från där han låg i sängen. ”Det där menade du inte?” Det lät mer som en fråga än ett påstående, och det gjorde mig glad, det var så han skulle ta det. ”Jo, det gjorde jag.” Egentligen gjorde jag inte det. Men jag ville att han skulle förstå att det var något jag ville.

Justin satt med gitarren framför mig, och spelade melodin till Up. Jag fick min vilja igenom, och jag klagar inte. Han förstod på en gång att jag egentligen skojade med honom, men han gav sig i alla fall. Vilket bara bevisar att jag är sjukt duktig på att övertala folk. ”Sätt den på en gång nu då.” Han pressade mig, vilket var enda chansen till att få mig att klara av detta. Jag började sjunga, och Scooter slog igen sina ögon just för att bara höra mig, Justin gjorde samma sak. Vilket var skönt, då slapp jag deras dömande blickar, även om dem kanske inte var menade så. ”Riktigt bra. Kan jag få höra er två tillsammans?” Justin började om från början, och jag tog första tonen.

”Mamma, kan inte Adriana sova inne hos er inatt, så får jag sova själv?” Liam orkade nog inte ha med sig sin syster hela tiden, och visst kan jag förstå honom. Han vill nog ha sin egen tid. ”Ja, det kan hon väl. Men kom ihåg att Mrs. Smith, din lärare kommer imorgon, så det är skola för din del.” Han suckade och pustade, men det fanns ingen återvändo. ”Det var ditt val, minns du? Vi hade kunnat stanna hemma och du hade fått gått i skolan.” ”Jaja, jag ska gå upp direkt hon kommer.” Jag rufsade till honom i håret, och gick in i sovrummet. ”Adriana sover med oss, Liam ville vara själv.” Justin kollade upp på mig från sin mobil. ”Dags för oss att skaffa ett större hotellrum.” Han blinkade till med ena ögat. ”Tror inte det.” Han skrockade, precis som vanligt. ”Om vi ska få någon egen tid, så jo.”

Jag är arg, ja. Men ni får ett kapitel iallafall, hoppas det är bra nog! ♥ Kommentera.