Tro mig, ibland vill jag bara ha den där styrkan i mig som gör att ingen kan röra mig, utan få lika mycket tillbaka. Justin var hysterisk, och Kenny hade redan tagit hand om allt. Jag satt fortfarande på backen lutad mot bilen, med en stor handduk för näsan, även om mitt linne och jacka redan var fullt i blod ville jag inte ha fler förstörda kläder. Justin ringde polisen och sa åt dem att hämta Alexander. ”Hur känner du dig? Ska vi åka till lasarettet?” Jag skakade bara lite på huvudet, just för att inte skulle bli mer yr än jag redan var. ”Nej, jag klarar mig.” Han höll om mig, och pussade mig på hjässan flera gånger. Att ha honom med mig, och runt mig fick mig lugn, annars hade det vart Alex som legat ned på backen, och Kenny som hållit i mig. ”Kan du ta barnen, dem är hysteriska. Jag klarar mig.” Han gjorde som jag sa och gick runt bilen, just för att dem skulle slippa se allt. Och fokusera på Justin, åt andra hållet.

”Vad är det som händer här?” Innan polisen kom till platsen var det en tjej som kom springandes, hon skrek och var helt hysterisk. När jag tittade upp såg jag att det var samma tjej, som från gallerian, hon som var så skrämmande lik mig. Hon såg nog bara Kenny och Alex, eftersom att hon fokuserade på att Kenny höll i honom. ”Släpp honom, vad gör du?” Jag reste mig upp försiktigt. ”Han är på rymmen, och ska tillbaka dit han hör hemma.” Hon kollade skräckslaget på mig. ”Vad snackar du om, han har inte gjort något?” Hon skakade på huvudet, precis som att jag ljög, så jag tog bort handduken från ansiktet, så att hon kunde se hur jag såg ut. ”Har han inte? Vad kallar du detta då?” Jag visade med handen över mitt ansikte, och hon tog ett djupt andetag. Utan att ens tala om vad hon hette eller något lämnade hon platsen, och gick därifrån.

Polisen kom och plockade med sig Alexander. Dem lovade mig att han inte skulle få se Atlantas gator på bra länge, och jag vet inte om jag kan lita på dem mer. När vi alla kom hem igen, så följde för det första Kenny med tillbaka, just för att se så att inget annat hände, och för det andra så satt Pattie redan ute på trappen och väntade tillsammans med min mamma. När jag fick se henne började jag gråta. Hon har alltid varit min trygghet, den människan jag alltid har kunnat vända mig till. ”Lilla gumman, vad är det som har hänt? Kenny ringde mig och sa att jag skulle komma hit omgående.” Jag kollade mot Kenny som även såg på mig, och mimade tack. ”Alex hände.” Vi stod och kramades ett tag, medan alla andra redan hade gått in. Jag älskar min mamma, hon är en stark kvinna. ”Har polisen tagit honom nu eller?” Jag nickade bara mot henne. Precis när jag skulle kliva in i huset var det som att någon drog undan mina ben och jag föll i marken. Allt svartnade för mina ögon. Jag kvicknade till lite då någon bar mig, men sedan försvann allt igen.

När jag tillslut behagade slå upp mina ögon var det mörkt ute och Justin satt bredvid mig. ”Baby.” Han grät, jag både såg och hörde det på honom. ”Varför gråter du?” Jag hade inget minne av vad som hade hänt, fören jag kände med handen i ansiktet och kom åt näsan. Först då kom allt tillbaka, och jag förstod varför Justin grät. ”Jag är så rädd om dig, och så ledsen för vad som hände.” Jag suckade åt honom, och satte mig sakta upp i sängen. ”Inget av det som hände var ditt fel. Inget! Varför tror du alltid det?” Han vände blicken mot mig, och strök undan hår som låg i mitt ansikte. ”För att jag ska skydda dig, men uppenbarligen klarar jag inte av det.” Jag la ett finger över hans läppar, som visade att han skulle vara tyst. ”Ta aldrig på dig skulden för något som Alexander gör. Snälla. Du är så mycket bättre än honom.”

Jag kollade mig i spegeln när jag var på toaletten, och mitt ansikte såg inte vackert ut. Så jag hoppade in i duschen och tvättade mig så noga jag kunde utan att det skulle göra ont. Det var en skön och härlig dusch, men jag kunde ändå inte sluta tänka på vad Alex faktiskt hade gjort. Han hade tagit allt ett steg längre. När jag hade duschat klart torkade jag mig och kollade mig återigen en gång i spegeln, och mitt ansikte var näst intill återställt, en svullnad kom krypandes över kinden och näsan, vilket jag troligen skulle få leva med ett tag. Så varje gång jag såg mig själv i spegeln skulle jag bli påmind av Alexander. ”Känns det bättre?” Justin väckte mig ur mitt drömmande, och placerade sina händer runt min mage. Han kysste mig på halsen och kollade på mig genom spegeln. ”Lite.” Han snurrade runt mig, så att vi hamnade öga mot öga, och han pussade mig på kinden och näsan. ”Nu då?” Jag förstod vad det var han gjorde. ”Nja, prova igen.” Han log mot mig, men gjorde som jag sa. Och ärlig så försvann smärtan och ersattes med lycka och kärlek, men dock i bara några minuter.

Vi somnade tätt intill varandra den natten, klockan var långt förbi midnatt när vi kom i säng och det berodde absolut inte på att vi hade legat med varandra, utan för en gångs skull bara hållit om varandra, pratat om livet, och bara gullat. Natten var lugn, inga mardrömmar, som jag trodde att jag skulle drömma, efter dagens händelser. Justin låg tätt bakom mig och sov sött när jag vaknade på morgonen. Han höll ett stadigt tag runt mig, precis som att han verkligen skyddade mig från allt elakt. Vilket var extremt gulligt av honom. Jazzy och Liam satt båda två framför tv:n med sina täcken och kollade på barnprogram. ”God morgon.” Båda två kollade upp på mig, och tog ett djupt andetag, det var först då jag insåg att jag måste ha sett ut som stryk, jag hade troligen ett blåöga, och en svullen näsa. ”Gör det ont mamma?” Liam var fort framme vid mig, och jag satte mig på huk så att jag kom i hans höjd. ”Nej, inte så värst faktiskt. Det ser nog värre ut än vad det är.” Jag kramade om honom, och han gick tillbaka till Jazzy.

Jag gick till köket och gjorde i ordning lite te. Adriana och Justin fick sova, jag tror faktiskt att Adriana var den som tog det hårdast, det som hände. Allt jag hade på mig var en stickad lång tröja och ett par raggsockor. Jag satte mig ned vid bordet när teet var klart, och la upp båda fötterna på bordet. Jag satt där ett tag och kollade ut genom fönstret, postbilen kom åkandes, och jag såg hur han lämnade posten hos vår portvakt. Jag hade kunnat hämta den, men jag kände inte för att klä på mig mer kläder, plus att det säkert var kallt ute. Små lätta tassande fotsteg hördes bakom mig, så jag vände mig om och Adriana kom in i köket. ”Gumman, kom hit.” Hon såg ledsen ut, och mitt ansikte gjorde säkert inte saken bättre. ”Mamma, gör det ont?” Hon frågade precis samma sak som Liam, och jag kan väl kanske förstå om hon frågade det, med tanke på att hon var den som var mest hysterisk i bilen. ”Det är bra med mig, du behöver inte oroa dig. Mamma älskar dig.” Hon log ett milt leende mot mig, och pussade mig på andra kinden än den med svullnaden.

Vi myste med Liam och Jazzy under deras täcken en stund innan jag valde att gå upp och väcka Justin. Han sov fortfarande som en stock när jag kom in i sovrummet. Ibland förstår jag inte hur han kan sova så djupt när jag inte ligger bredvid honom, jag kan verkligen inte sova om han skulle försvinna under natten. ”God morgon baby.” Jag kysste hans underbara läppar, och det tog absolut inte lång tid för honom att reagera, att kyssa mig tillbaka. ”Hey snygging.” Han drog ned mig i sängen och jag rullade in under täcket. Han höll om mig och pussade mig lätt i ansiktet, just för att smärtan skulle försvinna lite. Jag kunde inge annat än le mot honom, och ta emot hans underbara läppar. ”Jag älskar dig.”

Tidsinställt. :) Hope u like it. Tror inte det kommer mer idag. Kanske, man vet aldrig med mig. ^^