Mamma och Pattie trodde sig veta vad det var på gång, men vi praktiskt taget ljög våra föräldrar i ansiktet när dem frågade om vi väntade barn. Justin gillade inte det, men jag bad honom på mina bara knän att vi skulle göra det just för att vänta och se så att inget gick fel på vägen. Jeremy märkte inte ens att våra mammor betedde sig konstigt, vilket var bra så vi slapp hans frågor också. Resan till New York gick hur bra som helst, både Liam och Adriana sov nästan hela resan. Jag och Justin satt och pratade om gamla minnen vi hade tillsammans, och sådant som har hänt när vi inte varit med varandra. När vi kom till hotellet så var det en familj som precis checkade in, och dem hade två döttrar i 16 årsåldern. Dem höll på att smälla av när vi klev innanför dörrarna. Jag puttade iväg Justin så att han fick gå och prata med dem i lugn och ro. Adriana ryckte mig i tröjan och kollade på mig. ”Vilka är det där mamma?” Jag hukade mig ned så jag hamnade i hennes nivå. ”Gå bort till pappa får du se.” Hon gick varsamt framåt, men vände sig flera gånger om. ”Mamma kom.” Hon sträckte ut sin hand efter mig, så vi gick tillsammans. ”Hej Clarissa.” En av tjejerna hälsade glatt på mig, så jag hälsade tillbaka. Jag lyfte upp Adriana i min famn, så hon kom i vår höjd, Justin skrev hejvilt sin autograf på tjejernas tröjor. ”Kan vi ta en bild också?” Justin log med hela ansiktet. ”Självklart flickor.” ”Jag kan ta den.” Jag sträckte mig efter kameran, men hon gav mig den inte. ”Om det är okej vill jag ha med er också?” Första gången som ett fan har velat ha med mig, och Adriana, men jag gick med på det. Deras mamma tog glatt bilden och dem tackade verkligen.

”Sluta hoppa i sängen.” Ni kanske tror att Justin har växt upp och blivit en man, men där hade ni allt fel. Varje hotell vi kommer till hoppar han i sängen, så både Adriana och Liam tror att det är okej att man gör så. ”Jag måste prova om den är bra.” Han slutade och satte sig ned i stället, men Liam och Adriana fortsatte hoppa tills Justin brottade ned dem. ”Det kan vi göra ikväll.” Ett nytt leende spred sig på hans läppar. ”Varför får ni hoppa ikväll om inte vi får hoppa nu?” Justin spände ögonen i mig när Adriana frågade. Jag började skratta så jag kunde inte ens vara kvar i rummet. Jag hörde hur Justin gav henne någon dålig förklaring som gjorde att jag skrattade ännu mer. ”Vad har vi för planer idag?” Jag rullade in väskorna i vårt sovrum, där alla tre fortfarande var. ”Ingenting, imorgon börjar allvaret. Då ska jag först till Ellen. Sedan ska jag till Time Square och kollade igenom mikrofoner och prov spela en gång.” Jag la mig ned bredvid honom och tittade på Adriana och Liam som låg ned i sängen och lekte med massa saker. Liam och Adriana gick in i sitt rum och kollade på film. Av någon konstig anledning var dem båda helt trötta efter flygresan, vilket jag inte kan förstå med tanke på att dem sov båda två som två stockar.

”Baby, massage nu.” Justin började skratta åt mig, men gjorde som jag sa. Jag la mig i sängen på mage och han satte sig gränsle över mina lår. Han är bra på allt, och då menar jag verkligen allt. Det är konstigt att en människa kan födas med så många tallanger att man nästan trillar baklänges. Små lätta stön lämnade min mun när han gav mina axlar vad dem förtjänade. ”Jag vet att du kan hårdare.” Ett lätt skratt lämnade hans läppar. ”Är du säker på att du pratar om det jag gör nu?” Jag försökte skratta, men det gick inte när han tryckte ned min kropp i madrassen. ”Ditt snusk, vi sysslar inte med sådant.” Han fortsatte skratta åt mig, men gjorde ändå det han skulle. ”Om du bara visste vad jag har för planer åt oss ikväll.” Han slutade helt plötsligt massera min rygg och kysste mig i nacken i stället. Jag vände mig smidigt om under honom, så att jag hamnade på rygg. ”Nej, nej, och åter nej. Vi har två barn med oss. Det blir inget.” Med två gyllenbruna, intensiva ögon kollade han på mig, och för varje sekund som gick kändes det som att han kom närmare mig. ”Både du och jag vet att jag alltid får som jag vill.” Jag log till och placerade min hand i nacken på honom så mina läppar kunde nå hans.

”Mamma, jag är hungrig.” Liam kom in i sovrummet, där jag och Justin låg och höll om varandra, helt tysta. ”Är Adriana också det?” Dem brukar alltid vara det samtidigt, och så kommer dem överens om vem som ska komma och tala om att dem vill ha mat. Vilket jag kan tycka vara gulligt från dem två. ”Jag det är hon, vad ska vi äta?” Jag kollade på Justin, som skulle få bestämma. ”Vad vill du ha för något?” Liam tänkte efter. ”McDonalds, det var längesedan.” Den enda i vår familj som äter det var och varannan dag är Justin, då jag inte vill att Adriana och Liam ska växa upp på det. ”Det kör vi på.” Innan jag ens han svara, hade Justin redan hoppat upp ur sängen och gått för att hämta Adriana. När vi parkerade bilen utanför McDonalds såg både jag och Justin på varandra, vi tog ett djupt andetag, och klev ur bilen. Liam och Adriana hoppade ur och tog varsin av oss i handen.

Justin satte sig längst in mot väggen, så att ingen skulle kunna komma åt honom, plus att han hade Liam på sidan om sig, och jag hade Adriana. Hon fick en Happy Meal, och blev mer intresserad av leksaken än maten, vilket tillslut irriterade mig. Så jag plockade den ifrån henne. ”Vad du är dum mamma, får jag den.” Hon höjde rösten åt mig, men jag försökte att inte bry mig. ”Du får den när du har ätit upp din mat.” Hon fortsatte att trotsa mig, vilket gjorde mig ännu mer irriterad, folk tittade, och det var det sista vi behövde. ”Adriana, sluta nu.” Justin röt i åt henne en gång, men för första gången hjälpte inte det heller. ”Då går vi ut i bilen.” Jag lyfte upp henne och hon fortsatte både sparkas och slåss, men vi gick ut, jag satte henne i stilen och spände på henne bältet. ”Jag är hungrig mamma.” Jag suckade och plockade upp min mobil för att skicka ett sms till Justin. ”Kan du köpa med en ny Happy Meal åt A, och en meny till mig. Men stressa inte, hon ska lära sig.” Hon blev tyst i baksätet, vilket kanske berodde på att hon somnade. Mig gjorde det inget att jag satt själv i bilen, det var nog mer Justin som hade dåligt samvete över det. En halv timme senare kom både Liam och Justin gåendes, och båda hoppade in på sin plats. ”Hon sover.” Justin tittade bak på henne, det såg verkligen ut som att hennes nacke skulle gå av vilken sekund som helst.

När vi var tillbaka på hotellet var klockan kring sju på kvällen, och Justin bar in Adriana till hennes säng, som hon så snällt delade med Liam. Han hade absolut inget emot det vilket var bra, men det kan bli problem när dem blir äldre då han säkerligen vill ha ett eget rum. Justin hoppade in i duschen och jag åt min mat, som han hade köpt med åt mig. Adriana hann aldrig äta sin mat innan hon somnade. Justins mobil som låg på bordet lyste till, men gjorde inte ifrån sig några speciella ljud. Jag kunde på vilket avstånd som helst se att Selenas namn fanns på skärmen, så jag kastade mig över mobilen och låste upp den. Justin hade en kod på sin mobil, som jag enkelt tryckte in, 0214, min födelsedag.

”Lycka till på nyår, jag saknar dig.” Ilskan steg i min kropp, och innan jag visste om det hade jag dundrat mobilen i väggen. Liam kom in i köket och kollade skärrat på mig, samt vidare på mobilen som låg i flera delar på golvet. ”Vad gör du mamma?” Ja, vad ska man svara sin son. ”En liten olycka, gå in och kolla klart på filmen, sen är det sängen för dig.” Han försökte streta emot, men gjorde som jag sa innan han själv sa något annat. Jag stirrade på väggen och funderade vad jag skulle säga till Justin. Han kommer inte bli glad, det vet jag. Men jag är garanterat argare än vad han någonsin kommer bli. Tro mig, han vill inte ha att göra med mig just nu.

Innan han kom ut ur duschen tog jag av mig kläderna och bäddade ned mig med ansiktet mot väggen, så att jag slapp se honom när han kom ut. Ilskan hade dock inte lagt sig, men jag ville inte bråka med honom, så därför la jag mig ned, och höll mig från omvärlden. Dörren till badrummet öppnades och han kom ut, men jag såg honom inte, men hörde. ”Har du lagt dig baby?” Jag ville gråta, men kunde inte. När jag såg hennes namn, var det inte ilskan som kom först, det var rädslan, av att han ännu en gång tagit upp kontakten med henne. Jag svarade honom inte, utan slog igen mina blå och låtsades sova. Allt skulle bli så mycket lättare då. ”Jag vet att du inte sover, vad är det som har hänt?” Liam kom in i rummet. ”Hon kastade din mobil i väggen.” Min son, Liam ska vara min son, det tackar man för. ”Varför gjorde hon det?” Jag kunde på avstånd höra deras konversation. ”Jag vet inte, jag kom in i köket när det small, och din mobil ligger på golvet där i flera delar.”

Jag vet inte hur länge jag låg i sängen helt själv, precis som jag ville ha det. Jag sneglade på min mobil som låg bredvid sängen och såg att klockan hade närmat sig halv 10, och strax därefter kom Justin in i rummet. Han sa inget, men jag kände när han la sig ned i sängen och drog täcket över sig, samt la sig precis som vanligt, precis bakom mig. ”Är du vaken? Prata med mig, vad är det som har hänt?” Han strök mig över magen och pussade mig på skuldran. När han gjorde det rann tårarna på mig, jag gjorde allt för att han inte skulle märka det, men som med allt annat här i livet gör han det. ”Du gråter ju, vad är det som har hänt?” Jag vände mig mot honom, men blundade, för rädd att möta hans blick. ”Titta på mig. Snälla, älskade vännen.” Jag öppnade mina ögon sakta just för att jag var rädd för hur han såg på mig. ”Du fick ett sms..” ”Och för det kastade du min mobil i väggen?” Han höjde på ögonbrynen och gav mig en intensiv blick. ”Det var från Selena.”

Perfekt dag för att skriva lite, det snöar och jag orkar inte skotta fram bilen. :) Så ska försöka producera några kapitel :) Allt börjar redan kännas lite bättre, får hoppas att det håller i sig bara. ^ I love u, u know that. ♥