Hon låg i sängen och bara tittade på mig, så jag la mig bredvid och höll om henne.

- Vad tittar du på, frågade jag
- Dig, du är så fruktansvärt perfekt, och jag kan inte förstå att du vill vara med en sån som mig


Melrose perspektiv

Han tittade mig i ögonen och log sitt underbara leende när jag sa så till honom.

- Hur kan du säga något sånt? frågade han
- Vadå, att jag inte kan förstå att en sån som du vill vara med en sån som mig?
- Ja, det är ju tvärt om. Sa han och jag hörde att han lät osäker på rösten
- Varför? Vad är det? frågade jag samtidigt som jag satte mig upp i hans knä

Jag släppte inte blicken ifrån honom, men jag la mina händer på hans kinder och frågade än en gång vad det var han menade.

- Jag tycker verkligen om dig. Dom här veckorna har varit helt fantastiska, och jag skulle göra vad som hellst för att stanna tiden, så att jag aldrig lämnar dig igen. Men både du och jag vet att jag måste, min turné börjar om en månad, och eftersom att jag inte kan ställa in den, så hoppas jag verkligen att du någon gång kan komma och hälsa på mig under tiden jag är ute i den vida världen.

Jag kände att tårarna började rinna längs mina kinder, men jag torkade inte bort dom. Utan jag vände mitt huvud ifrån honom, så att han inte skulle se dom. Men jag borde lärt mig att jag inte kan dölja något för honom, så han såg dom, och han tog sina händer och höll dom runt mitt huvud och vände det mot honom, han strök bort dom med sina tummar.

- Gråt inte gumman. Det kommer att lösa sig.
- Hur ska det kunna göra det, du tänker ju lämna mig igen. Och jag vet inte om jag, eller ska jag säga vi, klarar av det igen.
- Vi ska inte vara negativa, för då kommer vi aldrig att klara det.

Han sa det med en sån lugn röst att jag nästan började tro på honom. Jag lät mina tårar rinna, men det hindrade mig inte från att böja mig framåt och kyssa honom. Han besvarade kyssen, och la sig ner på rygg, med mig ovanför. Jag kände att hans händer började vandra efter sidan på min kropp, dom stannade på min rumpa, och jag lät det vara. För jag ville inte förstöra denna perfekta stund.

Helt plötsligt kanacka det på min dörr och in kliver min idiot till lillasyster.

- Faaan, kan du någon gång lära dig att inte bara gå in? vrålade jag samtidigt som jag kastade mig upp ur sängen

Hon kollade på oss med stora ögon och vände sig om för att gå men jag fick tag i henne innan.

- Jag vet att du är min syster och jag älskar dig över allt annat. Men fan, ibland är du bara så jävla klumpig så man vill strypa dig. Inte ett ljud om det du precis såg, fattar du det?
- Ja-a. Stammade hon fram
- Bra. Så vad var det du ville?
- Jag tänkte höra om du ville med ut på en promenad. Men jag ser att du är upptagen.

Utan att svara henne så vände jag mig om och kollade på Justin med en frågande blick. Han nickade bara åt mig och började gå ner till dörren, men jag stannade och såg till så att syrran också gjorde det. 

- Jag ber dig verkligen att inte berätta för någon om Justin och mig. Jag vet att det kan vara frestande, men det förstör inte bara hans liv, utan mitt också. Så snälla, hur arg du än blir på mig, använd inte detta mot mig. Sa jag så pass tyst att iaf inte Justin skulle höra mig.  
- Nej, jag lovar dig. Jag gör det inte. Men fan det är stort, inser du verkligen vad du gett dig in på? Sa hon med frågande blick.
- Nej, egentligen gör jag det inte. Men jag tycker om honom så mycket att jag låter det komma med tiden.

Hon svarade mig inte utan vi gick istället ner till Justin som redan hade dragit på sig skorna, och stod vid dörren och väntade på oss. Men syrran kollade konstigt på mig.

- Ska vi gå ut eller? frågade Justin
- Ja, kan vi väl. Men kan du verkligen visa dig ute utan att det blir kaos? Frågade Mel tillbaka
- Det hoppas jag att jag kan, svarade han tillbaka och log

När vi hade gått ett tag så hamnade vi i en park och vi satte oss på varsinn gunga. Det var längesen jag satt på en sån, så jag höll på att ramla av flera gånger. Men jag bara skrattade åt det.

Vi satt där och pratade om allt mellan himmel och jord, och det verkade som att Justin och Mel kom bra överrens, mot vad dom gjorde i början. När vi hade setat där ett tag så kändes det som att dom inte brydde sig i mig, då dom bara snackade.

Efter ett tag orkade jag inte med det, så jag gick därifrån och satte mig på gräset en bit bort. Dom reagerade inte ens på att jag försvann och jag sa inget heller.


Justins perspektiv

Jag tyckte att det var ganska skönt att vara ute med Rose och Mel, utan Kenny. Även om det var sent på kvällen, så det var mörkt ute. Ännu bättre, för ingen skulle känna igen mig om vi mötte på någon.

När jag och Mel hade setat och snackat ett tag så insåg jag att Rose va borta, så jag började kolla runt mig med oro. Så jag kollade på Mel.

- Har du sett Rose?
- Nej, det har jag inte, hon satt ju bredvid mig nyss. Svarade hon och kollade runt sig
- Men det gör hon ju inte. Jag måste verkligen hitta henne.
- Okej, men hon är här någonstans, jag känner det på mig.

Jag såg att Mel började kolla omkring sig lite mer noggrant, och hon hittade henne. Så hon pekade, utan att säga något.

- Jag går hem, så du kan snacka med henne. Sa hon
- Okej, vi syns väl. Svarade jag henne och gav henne en kram 

Jag gick bort mot Rose som satt på gräset. 

- Varför sitter du här, det är ju blött i gräset? Frågade jag henne 
- Jag ville inte störa er, så jag gick. Och ni märkte inte ens det, jag har setat här i över en halv timme. svarade hon och jag hörde på henne att hon var ledsen 

Jag satte mig ner bredvid henne, och brydde mig inte alls i om jag vart blöt eller inte. Jag drog henne mot mig, och la armen om henne. 

- Det var din syster jag pratade med, och jag hade hoppats på att du skulle tycka att det var bra att vi kom överrens. 
- Jo, vist är det bra. Men hur tror du det känns när man sitter där och ingen pratar med en? Svarade hon  
- Säg inte att du är svartsjuk på din egen syster. Frågade jag henne med hård röst.
- Om jag är det då? Jag vet inte om jag klarar av detta, jag trodde och hoppades verkligen att jag skulle det.
- Du kan ju höra av dig när du vet. Svarade jag, reste på mig och gick därifrån.

Jag lämnade henne igen. Det jag för bara några timmar sen hade lovat henne att inte göra. Men även jag har min gräns. Om jag inte ens får prata med hennes syster, kommer jag inte få prata med någon utan att hon ska bryta ihop. Och det kanske var som hon sa, hon klarade inte av det. Jag hoppas verkligen att hon hör av sig.

När jag kom hem så kom jag på att jag hade bilen hemma hos Rose. Jag får be Kenny hämta den imon, för jag vill inte visa mig där förren hon har hört av sig.

- Hej gubben, vart har du varit så här sent? frågade mamma
- Jag var ute och gick med Rose, och hennes syster en sväng. Sen glömde jag bort att jag hade tagit bilen till henne, så jag glömde den där. Svarade jag med ett leende.
- Okej, gå och lägg dig nu, du ska upp tidigt imorgon vet du.
- Vad har jag och göra imorgon?
- Du ska till studion och träffa Stephanie.

Jag nickade bara till svar och gick upp på mitt rum, jag startade datorn och gick in och borstade mina tänder. När jag kom ut igen bäddade jag ner mig och loggade in på twitter, och uppdaterade den med en ny tweet. 

"Why did I left her alone this time?"

Jag vände mig om och ställde mig på knäna mitt emot henne, och la armarna om henne. När jag såg henne så log jag bara, hon var så vacker. Vi stod så ett tag, men började bli trött i benen, så jag la mig ner på rygg, och drog med mig henne ner, så hon la sig på mig. Hon vilade sitt huvud mot mitt bröst.

- Jag känner mig trygg i din famn. Viskade hon fram
- Tur det då, för du lär inte bli av med mig, svarade jag och pussade henne på huvudet

Melrose perspektiv

Dagarna gick och jag hängde väldigt mycket hemma hos Justin, men bara som vänner framför hans mamma. Hon skulle inte få tro att jag bara hade sagt sådär till henne för att få henne lugn, det var lika bra att låta allt hända med tiden.

Det kom ut massa bilder i tidningen på både mig och Justin, men ingen mer än vi viste att tjejen på bilden var jag, och så skulle det förbli. Hans mamma hade frågat honom flera gånger om vem det var, men han undvek frågan varje gång.

Jag låg kvar i sängen och sträckte på mig i flera timmar efter att jag hade vaknat, jag ville verkligen inte gå upp. Det regnade ute och det fick mig på dåligt humör, jag hatar verkligen regnet. Speciellt när jag är själv.
Men när jag hade legat ett tag i sängen så kom jag på att Justin skulle komma hit vid 1, och jag kollade på klockan och insåg att den snart var 12. Så jag hoppade in i duschen. Det blev ett tag i duschen, då jag var tvungen att raka benen, och allt annat som vi tjejer gör.

När jag var klar så virrade jag in mig i en handduk och gick in i min garderob för att hitta nå kläder. Och där inne såg det ut som ett krig hade gått av stapel, men det orkade jag inte bry mig i. Jag var klar med allt lagom till att han skulle komma, och mycket riktigt. Precis när jag hade hängt in min handduk på badrummet så hörde jag att det ringde på dörren. Men lat som man är, så får någon av dom som är nere öppna.

Efter bara några sekunder så knackade det på min dörr, även fast jag sagt åt honom att han bara kan gå in.

- Hej snygging, sa han när han kom in
- Hej sötnos, svarade jag och gav honom en kram

Ingen i min familj viste om oss, och absolut inte min syster, och det var lika bra det. För man vet aldrig hur dom skulle reagera, även om Mel har blivit bättre runt honom så kan det lätt vända till att bli något dåligt.

- Vad vill du hitta på idag? Frågade han mig när jag kramade han
- jag vet inte, svarade jag och kollade ut
- Tänk inte ens tanken, jag tänker inte gå ut. Svarade han och log
- Nej nej, inte jag heller. Jag vill egentligen bara ligga i sängen hela dagen.
- Jag kan gå om du vill? Sa han och kollade på mig med en ledsen blick
- Men det är väl klart jag inte vill att du ska, jag vill ju ha dig med mig i sängen förstår du väl. Sa jag och bet mig i läppten
- Jasså du, svarade han med ett flin på läpparna.
- Inte så. Sa jag och slog han lätt på armen
- Nehe, svarade han med en ledsen blick och lyffte upp mig och bar mig till sängen.

När han väl hade lagt ner mig, så la han sig över mig och kysste mig. Det var som en dröm, han kunde inte vara sann. Hans läppar mot mina var som två pusselpitar, dom passade perfekt.

Vi vart avbrutna av att min mobil pep till, och för att jag inte vill dölja något för honom så bad jag honom kolla vem det var ifrån.

- Det är ifrån någon Joey, svarade han
- Du får läsa det, jag har inget att dölja för dig.

Han tryckte på massa knappar på min mobil, och jag kunde se att hans ögon ändrade form. Dom gick från förväntansfulla till oroliga på bara några sekunder.

Jag stod inte ut med att inte veta vad det stod i sms:et, så jag tog mobilen ur handen på honom och började läsa det.

"Hej snygging! Jag har verkligen saknat dig, dagen på stranden var helt underbar. Trodde inte att det fanns tjejer som dig. Jag hoppas verkligen att jag får träffa dig igen. Vi kanske kan ta en fika eller bara glo på en film bågon dag. Hör av dig, puss Joey"

När jag hade läst klart det så kollade jag upp på Justin, som inte hade ändrat sin min på hela tiden. Jag viste inte vad jag skulle säga, men var tvungen att klämma fram något.

- Jag tänker inte försvara mig, absolut inte. För jag har inte gjort något fel. För du och jag höll inte på när jag träffade honom, och jag har bara sett honom en gång. Och det var på stranden, då vi bytte nummer med varandra. Anledningen till att du fick läsa de där, var för att jag ville visa dig att det är dig jag vill vara med, jag vill inte undan hålla massa saker för dig. Du vet att jag är ärlig, och det är det viktigaste. 

Han svarade mig inte, utan kollade bara på mig med ledsna ögon. Jag stod inte ut att se honom så. När jag vet att varje gång han är med mig, så riskerar han att det hamnar i massa tidningar. 

- Snälla Justin, säg något. Jag står inte ut med att du inte pratar med mig. 
- Jag vet inte vad jag ska säga, svarade han 
- Men säg att du litar på mig, du får radera hans nummer och sms:en från honom. Snälla, jag ber dig. Det är dig jag vill vara med. Jag ska inte träffa honom nå mer. 


Justins perspektiv

När hon sa dom orden, att det var mig hon ville vara med. Så behövde jag inte radera dom, jag viste att jag kunde lita på henne. Hon var verkligen min drömtjej. Jag kunde vara som vilken 17 åring som helst runt henne, hon brydde sig inte att jag var en stor kändis, som alla kände igen. Det var det jag gillade med henne.

- Jag behöver inte radera det där, jag litar på dig ändå. Sa jag tillslut
- Bra, svarade hon och gav mig en kram

Men jag ville inte ha en kram, jag ville känna hennes läppar mot mina, men jag lät det vara. Vi kanske inte skulle gå så fort fram.

När hon släppte greppet om mig, så la hon sig ner i mitt knä. Jag kunde känna hur hon andades ut tungt en gång, och jag förstod att det var för att hon hade vart så nervös över vad jag skulle säga. men jag förstår henne, undra om hon skulle ta det lika bra om hon såg ett sånt sms på min mobil. Jag la armarna om henne, så hon kunde känna sig trygg igen.

Vi låg i hennes säng ett bra tag, tills det knackade på dörren, och konstigt nog låg hon kvar, fast vi sagt att vi inte skulle berätta för någon om oss.

- Kom in, ropade hon

Och in kliver hennes mamma, och hennes ansiktsuttryck ändras ganska häftigt när hon ser att hennes dotter ligger i mitt knä.

- Maten är klar om ni vill ha. Sa hon bara
- Okej, vad blir det? frågade Rose
- Spagetti och köttfärssås, svarade hon

Hon tittade upp på mig med en frågande blick, och jag nickade bara som svar. Så vi gick ner till hennes pappa och syster som redan satt vid bordet. Hennes mamma hade redan dukat för mig, så hon hade nog hoppats på att jag skulle säga ja.

Det var alldelens tyst vid bordet tills hennes mamma bröt den.

- Är det någonting mellan er? Frågade hon och tittade på både mig och Rose
- Nej, det är det inte mamma. Vi är bara vänner. Svarade Rose lite för fort för att dom skulle köpa den lögnen
- Okej. Men det såg inte så ut.
- Men herregud, lever du på stenåldern eller? Kan två vänner inte ligga och hålla om varandra eller?
- Jo, det är klart dom kan. Men det är nog inte så vanligt.

Jag förstod att Rose inte skulle acceptera henne mammas påhopp, så hon tog sin tallrik och gick därifrån, och lämnade mig ensam med resten av hennes familj.

men jag åt upp, tackade för maten och gick.

- Varför gick du bara, och lämnade mig själv? frågade jag när jag kom upp på hennes rum
- Förlåt för att jag lämnade dig, men jag blir bara så trött på dom. Jag skulle lätt kunna skrika så hela världen hör att vi dejtar, för det är dig jag vill vara med.
- Jag känner likadant, men jag gör det inte av en anledning. Och det är för att jag vill skydda dig så länge jag kan.

Hon låg i sängen och bara tittade på mig, så jag la mig bredvid och höll om henne.

- Vad tittar du på, frågade jag
- Dig, du är så fruktansvärt perfekt, och jag kan inte förstå att du vill vara med en sån som mig

Jag tog mina saker och började gå mot bilen. Men kom alddrig ända fram fören någon tog mig på axeln.


Melrose perspektiv

Jag stod och snackade lite med Joey när han helt plötsligt kastade upp mig över axeln och börjar gå ner mot vattnet. Jag anade onda tankar.

- Joey, släpp ner mig. Och absolut inte i vattnet är du snäll.
- Haha, nu ska du allt bli blöt. Sa han under tiden han gick längre ut

Helt plötsligt kände jag bara hur han släppte ner mig, och jag fick en chock. När jag väl kom upp hade jag i tanken att jag skulle kasta mig över honom, men fick syn på Justin som började gå därifrån.

- Jag måste dra, sa jag bara och sprang därifrån

Jag kände Joeys blickat i ryggen under tiden som jag sprang därifrån, men jag var tvungen. Jag ville inte att Justin skulle lämna mig igen, jag ville att han skulle kämpa lite.

När jag kom upp bakom honomm så tog jag han på axeln, och när han vände sig om så kysste jag honom. han stötte bort mig och kollade förvirrat på mig.

- Varför gjorde du så? Frågade han
- För att det är det jag vill göra, jag vill ha dig runt mig jämt. Jag vill kunna kalla dig för min, och det sa jag till dig för två veckor sen, men efter det ignorerade du mig. Svarade jag och tittade ner generat  

Han svarade inte på det, utan tog mina händer och sa.

- Jag vill be om ursäkt för att jag har betett mig som jag har gjort, och inte hört av mig. När jag såg dig med han där borta så kändes det så fel.
- Vadå fel? Får jag inte ha vänner eller? Frågade jag drygt tillbaka
- Jo, det är klart att du får det. Men det såg ut som att det var mer än vänskap, men jag kan ha fel.
- Men det är det inte, inte från min sida iaf. Jag har ju sagt att det är dig jag tycker om.

Han svarade inte som vanligt efter att jag sagt någonting sådant, utan tittar bara på mig och ler.

- Snälla, kan du svara istället. Du tittar bara på mig efter att jag sagt något sånt.
- Vad vill du att jag ska säga? Svarade han
- Vad tror du? Här har jag stått och sagt att jag verkligen tycker om dig, och du undrar vad jag vill att du ska säga tillbaka.
- Ja, jag tycker om dig också, varför tror du att jag bara gick när jag såg dig med honom?

Den här gången var det jag som inte svarade, jag gick bara emot honom för att komma så nära som möjligt. Våra läppar var bara några millimeter ifrån varandra. Jag kände hur hans hjärta slog hårt.

Men jag stod inte ut med att ha han så nära utan att få känna hans perfekta läppar mot mina, så jag kysste honom, samtidigt som jag drog fingrarna genom hans hår, och strök han vidare ner på ryggen. Samtidigt kände jag hans händer som vandrade över min kropp. Jag stod dock bara i bikini, men i just det ögonblicket så var mina tankar någon helt annan stans. Så det fick vara.


Justins perspektiv

Efter vad som kändes som en evighet i hennes armar så hörde jag ljud som jag så väl kände igen. Jag släppte henne och kollade upp. Och jag kunde inte bli mer irriterad över det jag såg. Massa paparazzi stod runt om oss, och jag viste inte hur fort vi skulle ta oss där ifrån.

Jag tog henne i handen och började springa mot min bil. Jag såg på henne att hon kände sig obekväm i situationen och hon höll för sitt ansikte. När vi kom till bilen så satte hon sig i baksätet vilket jag kan tycka vara bra, för där var det tonat.

- Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det där, hörde helt plötsligt henne säga. 

Jag kollade bak på henne i bilen där hon satt och såg livrädd ut. 

- Det är inte ditt fel att dom inte vill lämna mig ifred. Jag tycker mer synd om dig, för hamnar du i alla dessa tidningar kommer ditt liv förändras, och alla kommer veta vem du är. Jag vill inte förstöra ditt liv. 

- Du förstör inte mitt liv, tvärtom. Sa hon och jag hörde att hon började gråta 

Jag kunde inge annat än titta på henne i backspegeln, och hon såg verkligen ut att lida. 

- Gråt inte vännen, va det enda jag fick fram 

När vi kom hem till mig så gick vi upp på mitt rum. Även om jag viste att jag var hemma själv, men ville inte hamna i samma situation med min mamma igen, om hon skulle komma hem. 

- Jag glömde alla mina saker på stranden. Sa hon och satte sig i min säng
- Äh, tänk inte på dom. Jag skrev till Caitlin att hon skulle ta med dom hem till sig.
- Tack, svarade hon tyst

Jag såg att hon frös, då hon bara hade bikini på sig fortfarande. Så jag gick in i min garderob och plockade fram ett par mjukisar och en stor t-shirt, som jag kastade mot henne, så hon skulle förstå att hon skulle sätta på sig det.

Hon drog på sig kläderna sen gick hon iväg in på badrummet och jag satte mig där hon hade setat. Men jag hörde inte att hon kom ut, utan jag kände bara två armar som vandrade ner på min mage. Hon stod bakom mig och lutade sitt huvud på mitt.

- Ska vi göra något, eller vill du att jag kör hem dig? Frågade jag henne
- Jag vill inte lämna dig igen, då kanske jag inte får se dig på två veckor. Svarade hon och skrattade
- Aldrig att jag lämnar dig igen, jag lovar.

Jag vände mig om och ställde mig på knäna mitt emot henne, och la armarna om henne. När jag såg henne så log jag bara, hon var så vacker. Vi stod så ett tag, men började bli trött i benen, så jag la mig ner på rygg, och drog med mig henne ner, så hon la sig på mig. Hon vilade sitt huvud mot mitt bröst.

- Jag känner mig trygg i din famn. Viskade hon fram
- Tur det då, för du lär inte bli av med mig, svarade jag och pussade henne på huvudet

Men jag var tvungen att så jag vred om låset samtidigt som jag gav henne pussen, hon flyttade sig sen och ställde sig bakom mig när jag öppnade dörren, sen gick vi båda ut. Hela mitt crew stod utanför och väntade på oss. Det var lite pinsamt, men dom viste inte om vi hade pratat eller gjort någonting annat, så dom kunde inte döma oss. och tur var väl det.

Melrose persketiv

Jag hoppas verkligen inte att mamma skrämde iväg henne ännu mer.

När jag kom ner bakom scenen så mötte hon upp mig och frågade om vi kunde snacka ostört.

När jag hörde honom från scenen så var jag bara tvungen att gå ut och kolla. Jag ville se honom på den platsen där han kände sig som mest fri. Och han såg verkligen fridfull ut, han kändes levande på ett helt annat sätt än jag var van att se honom. Och det gjorde mig glad.

När han kom av scenen så gick jag fram till honom.

- Kan vi prata ostört? Frågade jag honom med en bekymrad blick
- Ja vist, sa han och tog min hand och började gå mot ett rum

Vi satte oss i soffan och jag kunde inte slita blicken från hans förtrollande ögon. Jag viste att jag var tvungen att säga något, för att bryta den pinsamma tystnaden. Men jag viste inte hur jag skulle säga det.

- Som du kanske vet, så har jag pratat med din mamma. Började jag
- Jo, ni var inte i korridoren när jag kom ut, så Scooter berättade det.
- Hon bad mig om ursäkt över det som hände, och jag talade om hur det låg till. Men efter att jag gjorde det, så ångrade jag mig verkligen. För det jag berättade för din mamma stämde i just det ögonblicket, men inte nu.
- Och med det menar du, frågade han och kollade mig i ögonen
- Detta är svårt för mig, så döm mig inte nu. Men jag sa till din mamma att ett förhållande mellan oss inte ens fanns på kartan, men när vi kysstes i din soffa innan din mamma kom, tack gode gud för det, så ville jag inte att det skulle ta slut. När jag ser dig får jag fjärilar i magen och du gör mig glad. Och det är ju täcken på något helt annat. Jag gillar dig verkligen.

Han svarade mig inte utan kollade ner på sina händer, samtidigt som han flyttade dom till mina. Och när han la dom i mina så gjorde han som i soffan, han flätade våra fingrar, lyfte upp huvudet och mötte min blick. Jag vart så generad att jag var tvungen att vända bort huvudet.

Jag tänkte för mig själv flera gånger, hur kunde jag vara så dum att jag avslöjade att jag gillade honom, han, Justin Bieber.

Han satte sig på huk nedanför mig, men han höll fortfarande mina händer i sina, samtidigt som han sökte min blick. Och det var jobbigt, men jag gav med mig. Han hade ju fortfarande inte svarat på det sista som jag sa, och det var nog pinsamt.

När vi hade setat så ett tag, och bara tittat på varandra så hörde jag någon utanför. Och sen knackade det på dörren, Justin släppte mina händer och satte sig bredvid mig.

- Kom in, ropade han

Och in kliver hans mamma, med en fundersam blick.

- Justin, du måste äta något nu, och vi funderar alla på att dra till Burger King. Och det är helt okej om du också vill följa med, sa hon och kollade på mig.
- Okej, men jag har min lillasyster där utanför någonstans. Om hon inte har försvunnit, svarade jag med ett leende
- Nejdå, hon är kvar. Hon hänger omkring med Scooter, dom verkar komma bra överens.

Vi reste oss ur soffan och gick ut mot alla dom andra. Justin gick bakom mig, och tog mig i sidan och viskade i mitt öra.

- Vi pratar mer sen, om det du just berättade för mig.

Jag kollade inte ens på honom, för jag kände hur mina kinder blossade upp, dom måste ha sett ut som två tomater. Det fick mig att känna mig obekväm, och jag tror han märkte det för han vände på mig, stannade upp och kollade omkring sig. Sen gjorde han det jag minst trodde han skulle göra, han gav mig en snabb puss på munnen.

Det enda jag kunde göra var att titta på honom med förvirrade ögon. Han log mot mig och sen gick han bara, och där stod jag kvar helt snurrig i huvudet. Vad var det just som hände?

Vi drog iväg och käkade, och som tur var så verkade inte Melanie bry sig så mycket om Justin då hon hängde med Scooter hela tiden. Då det var bra för mig.


Justins perspektiv

När vi kom tillbaka till arenan så gick jag in i mitt rum där jag hade alla mina saker, satte mig ner i soffan och började fundera på vad det var som hände innan. Hade jag verkligen gett henne en puss? Jag log både på in och utsidan. Tills det knackade på dörren.

- Kom in, eller stå kvar mig kvittar det, ropade jag samtidigt som jag skrattade

Dörren öppnades och där stod hon, tjejen som fick min hjärna att snurra och leendet att växa. Hon lutade sig mot dörren när hon hade stängt och låste den. Sen vinkade hon med pekfingret att jag skulle komma till henne. Självklart gjorde jag som hon ville.

När jag kom nära nog, tog hon tag i min tröja och drog mig till sig. Hon kysste mig som jag aldrig hade blivit kysst förut. Efter att jag fattade vad det var som hände så besvarade jag kyssen och den övergick till hångel efter ett litet tag. Men jag misstyckte inte.

Vi släppte varandra samtidigt då vi båda behövde luft.

- Wow, va det enda jag fick fram

Hon tittade på mig generat och släppte mig med blicken, men jag kunde inte acceptera det, så jag tog henne under hakan och lyfte upp hennes huvud och kysste henne igen.

- Du funderar säkert varför jag gjorde som jag gjorde, sa hon efter att jag hade släppt henne
- Ja, lite. Men är samtidigt glad att du gjorde det, för det var den bästa kyss jag vart med om, svarade jag
- Anledningen till varför var för att jag ville se hur du reagerade, och för att jag verkligen ville ta reda på hur jag kände för dig. Och jag tror båda svaren var dom jag hade hoppats på. Jag gillar dig verkligen.

Precis när hon sa det så knackade det på dörren. Men denna gång så brydde jag mig inte i det först utan tittade på henne.

- Jag gillar dig med, sa jag och gav henne en puss

Men jag var ju tvungen att öppna dörren så jag vred om låset samtidigt som jag gav henne pussen, och sen så flyttade hon sig och ställde sig bakom mig, när jag öppnade den och gick ut. Hela mitt crew stod utanför och väntade på oss. Det var lite pinsamt, men dom viste inte om vi hade pratat eller gjort något annat, så dom kunde inte döma oss. Och tur var väl det.

Då kom jag och tänka på att det var ett bra tillfälle för min mamma att be om ursäkt till Melrose. Så jag sprang iväg till henne och snackade med henne. Och under tiden som jag gick in i mitt rum där alla mina saker var, så gick morsan bort till henne.

Melrose perspektiv

När han gick ifrån mig kände jag hur klumpen i magen släppte och jag vände mig med ryggen mot honom så jag slapp se han mer. Egentligen ville jag bara kolla, för han var verkligen fin. Men jag hindrade mig själv från att bli plågad, då jag viste att hans mamma inte gillade mig.

När jag och Mel hade stått och snackat lite med Scooter ett tag kände jag en hand på min axel och jag ryckte till. Jag vände mig om för att se vem det var mer som kände igen mig här, eller som ville mig något.

- Hej, kan jag få prata lite med dig? sa Pattie
- Hej svarade jag tillbaka och gick efter henne

Vi gick in i ett rum och hon låste efter oss, så vi skulle få vara själva. Jag tänkte för mig själv vad hon ville som var så viktigt att ingen annan fick höra oss.

- Först vill jag be om ursäkt att du hörde det jag sa i söndags, men du måste förstå att jag vill min son väl. Han har inte tid för några förhållanden just nu, han är mitt uppe i sitt livs verk. Sa hon under tiden vi satte oss i en soffa som fanns där inne

- Då vill jag bara att du ska veta att jag inte är ute efter att ta något ifrån honom, och absolut inte det han har kämpat för länge. Och vi har bara känt varandra i en vecka ungefär, så ett förhållande finns inte ens med på kartan, svarade jag med lite irriterad ton.

Innan hon hann svara så la jag även till

- Och jag vet inte hur det var på din tid, men två vänner kan faktiskt ligga bredvid och hålla om varandra utan att det ska vara massa känslor inblandade. Jag gillar Justin, men bara som en vän. Ända tills du kom och förstörde det, han fick mig att le. Och jag har precis flyttat hit, så han var i stort sett den enda vännen jag hade. Och du tog honom ifrån mig.

Hon tittade bara på mig med förvånad blick. När jag reste mig för att gå där ifrån, då jag inte orkade höra mer ifrån henne så sa hon

- Jag ber så hemskt mycket om ursäkt Melrose. Men jag kan inte ta tillbaka något som jag har sagt då det ändå inte kommer försvinna. Men jag hoppas i alla fall att jag får se dig igen. För du är verkligen som min son säger, ärlig. Och det är det viktigaste med människor. Att dom vågar säga ifrån.

Jag vände bara ryggen till henne, låste upp dörren och gick ut. Jag mötte upp min syster och Scooter som stod alldelens bakom scenen och kollade när Justin hade soundcheck. Men denna gång var det inte som vanligt, det var inga inne i arenan under tiden utan det var bara han och sitt band.


Justins perspektiv

När jag hade bytt om satte jag mig ner i soffan som jag hade inne på mitt rum och funderade. Jag måste verkligen få henne att komma tillbaka till mig, jag gillar henne inte på det sättet. Men hon var en helt underbar människa, och sådana har jag inte många av i mitt liv.

Jag blev avbruten i mina tankar då det knackade på dörren, och Usher klev in.

- Dags för soundcheck mannen. Ropade han åt mig från dörren
- Jaja, jag kommer, svarade jag irriterat
- Är det någonting som har hänt?
- Nej, eller egentligen är det väl det. Men vi släpper det.

Han gick in, stängde dörren efter sig och satte sig ner bredvid mig.

- Jag antar att det har något med tjejen utanför att göra. Har jag rätt?
- Du känner mig allt för val. Och det är inte alltid bra.

Jag berättade om allt som hade hänt och han kollade bara på mig, utan att säga ett ord. Men jag samlade ihop mina saker och gick ut, innan han hann komma på något att säga.

När jag kom ut från rummet såg jag bara Mel och Scooter.

- Ey, Scooter. Melrose vart är hon? Ropade jag över korridoren
- Hon är med din mamma, svarade han med en förvirrad blick

Hade dom vart borta så här länge kan det inte sluta gott. Mamma har väl skrämt iväg henne ännu mer nu kan jag tänka mig.

Gick vidare, och när jag stod alldelens bakom scenen så stod Kenny med ryggen mot mig, så jag tog sats och hoppade upp på hans rygg och slog han lätt i huvudet. Sen hoppade jag ner och sprang ut på scenen.

När jag kom ut på scenen så tog jag mikrofonen och testade ljudet. Jag drog igenom olika låtar, och när jag precis hade börjat på Favorite Girl så såg jag i ögonvrån hur Melrose stod och tittade på mig. Hon log lite smått, och jag fortsatte.

Bandet slutade spela och Scooter kom ut på scenen, han tittade med förvånad blick på mig.

- Varför har jag aldrig hört dig sjunga den låten med en sån inlevelse förut? Frågade han
- Jag vet inte sa jag och kollade på Melrose.

Han vände sig om och såg vad det var jag kollade på, sen mötte han min blick och log. Slog mig på axeln och gjorde tummen upp.

Jag hoppas verkligen inte att mamma skrämde iväg henne ännu mer.

När jag kom ner bakom scenen så mötte hon upp mig och frågade om vi kunde snacka ostört.

När jag satt nere i köket kom syrran ner, och hon hade ju såklart en av sina 100 Justin Bieber tröjor, ett par leggings och ett par lila solglasögon på sig.

- Ser jag bra ut, frågade hon grimaserade med ansiktet
- Haha, det gör du alltid, du liknar ju mig, svarade jag med ett skratt

När vi var klara hemma med allt var klockan halv 12. Så vi gick ut i bilen och började åka mot arenan.

När vi kom fram till arenan så fick jag en klump i magen. Min syster såg nog på mig att det var lite jobbigt att behöva se honom igen, för hon kollade på mig och sa

- Syster yster, visa honom att du är starkare än så, visa honom att du är värd mycket mer.

Jag kramade om henne och sa

- Ja, jag ska försöka, men jag vet inte hur jag kommer reagera när jag ser honom.
- Tänk bara inte på honom innan vi går in, så kommer det släppa. Tänk på alla andra som kanske är där. Usher, jag vet ju att han är en av dina största idoler. Sa hon och blinkade åt mig

När vi kom fram stod det en vakt där, men vi visade våra biljetter och han släppte förbi oss samtidigt som han ropade på Scooter.

Scooter kom fram och hälsade på oss, och berättade att han var Justins manager. Sen fortsatte han snacka om massa som var helt ointressant, jag ville bara träffa Justin nu. Min syster tyckte det nog var ganska intressant då dom gick bredvid varandra, och skrattade.


Justins perspektiv

Jag stod uppe på scen och dansade lite. Jag märkte att jag hade haft uppehåll lite för länge då jag nästan glömt bort dansstegen. Suckade för mig själv, och gick ner backstage.

Där mötte jag på Jessica Jarrell, gav henne en kram och pratade ett tag med henne. Tills jag såg att Scooter kom gåendes med två tjejer. Jag tänkte för mig själv att det där måste vara dom som vann den där tävlingen.

Men när dom kom närmare insåg jag att det var två jag kände, eller ja den ena. Jag vart faktiskt glad när jag såg vem det var. Hon fick mig alltid att le, och även nu. Vi har inte pratat sen i söndags, och det slutade inte så bra. Så jag vart väldigt förvånad av att se henne här.

Jag gick emot dom, och precis när Scooter skulle presentera dom så gav jag Melrose en kram. Men fick en chock då hon viskade i mitt öra.

- Jag är inte här för din skull, utan för min systers.

Jag tittade bara på henne, då hon vinkade till med sina biljetter. Jag kollade på dom och insåg att det var hon som hade vunnit. Var det ödet? Tänkte jag för mig själv.

- Hur länge har du vetat om detta, frågade jag henne.
- Sen en vecka tillbaka, svarade hon och kollade mig i ögonen
- Och du har inte sagt något till mig?
- Nej, jag hade tänkt överraska dig, om vi fortfarande hade vart vänner. Men det fick bli en överraskning för min syster istället.

Scooter tittade förvånat på oss

- Vänta här nu, känner ni varandra? Frågade han och kollade på oss båda
- Ja, det gör vi, eller ja gjorde. Hann hon svara innan jag fick upp munnen
- Btw, detta är min lillasyster, om du minns henne. Sa hon och kollade på mig
- Jodå, klart jag minns henne minsann. Vem kan glömma henne. Svarade jag och kollade på Mel med lite irriterad blick
- Oops, kanske är dags att be om ursäkt för sist, sa hon och skämdes lite
- Det är lugnt, jag tror jag hade reagerat lika om jag hade en stor stjärna under mitt tak, svarade jag och log lite mot Melrose

Vi stod ett tag och snackade, sen hörde jag bara hur alla ropade på mig från alla håll. Och det var inge ovanligt med det, var bara det att jag inte ville lämna Melrose, jag ville verkligen prata ut om det som hänt.

Då kom jag och tänka på att det var ett bra tillfälle för min mamma att be om ursäkt till Melrose. Så jag sprang iväg till henne och snackade med henne. Och under tiden som jag gick in i mitt rum där alla mina saker var, så gick morsan bort till henne. 

Jag satte mig i bilen och viste direkt vart jag skulle åka. Det finns ett ställe utanför staden, tar ett tag att åka, men det är dit jag drar när allt är jobbigt och jag behöver vara för mig själv. Ingen vet om det stället heller, och det är skönt, då ingen kan hitta mig när jag är där.

Jag viste att även om jag skulle svara på det där meddelandet så skulle jag ändå aldrig få ett svar tillbaka, och det var det som gjorde ondast. Hon var så stark så hon skulle kunna motstå mig, spelade nog ingen roll vad jag gjorde.

Hon såg inte sådär jätte glad ut.

- Vem är hon, och vad gör hon i mitt hus? Sa hon med en irriterad röst
- Mamma kan du lugna ner dig lite. Vi är bara vänner. Svarade jag
- Jag förstår nog varför hon vill vara din vän, sa hon och spärrade upp ögonen och tittade förbi mig

Jag vände mig om, och där stod Melrose.

Melrose perspektiv

Jag vaknade till lite smått av att Justin reste på sig, men jag orkade inte ge ifrån mig några rörelser eller ljud. Så låg jag kvar. Jag kände Justins doft i näsan fortfarande, och den var verkligen underbar. Men jag vaknade verkligen till liv när jag hörde han prata med någon ute i köket, så jag reste mig upp och började gå dit.

Det måste vara hans mamma han pratar med, eftersom att personen sa ”mitt hus” tänkte jag för mig själv.

Jag stod bakom Justin när hans mamma sa det sista åt honom. Hon kollade på mig och spärrade upp sina ögon. Han vände sig om och kollade på mig.

Mina ögon vart tårfyllda, och jag viste inte hur fort jag skulle ta mig ut därifrån.

Jag gick mot dörren och drog på mig skorna, och slet ner min jacka, och när jag precis skulle öppna dörren kände jag en hand som greppade tag i min arm. Utan att kolla så slet jag mig ur greppet.

- Melrose, snälla. Jag ber dig, stanna hos mig. Det var ju inte jag som sa det där, min mamma kä… var det enda jag hörde honom säga

Jag hoppade in i bilen och startade den för jag skulle där ifrån fort. Jag ville inte vara kvar, och slösa mer av hans tid.

Plockade upp min mobil, kunde inte bara lämna honom där, så jag skrev ett SMS till honom

”Hör inte av dig till mig igen, jag är ledsen att jag slösade din tid. Och det din mamma sa stämmer inte, jag ville inte vara din vän bara för att du är Justin Bieber, utan jag ville vara din vän för att du har ett stort hjärta, och gör mig glad. Detta var en av dom små anledningarna till varför jag inte ville falla för dig, jag ville inte få mitt hjärta krossat. Och om din mamma säger något i stil med ”vad var det jag sa” till dig, så visa henne detta meddelande.” – Skicka

Jag åkte till stranden, där jag träffade Justin för första gången. Satte mig ner i den blöta sanden, och struntade helt i om det spöregnade eller inte. Jag kände att tårarna började rinna men det syntes inte eftersom att det regnade ute. Men jag brydde mig inte, det var ganska skönt att gråta lite, släppa på trycket.


Justins perspektiv (efter att Rose hade åkt)

Jag stängde dörren efter mig och gick tillbaka in i köket.

- Tack mamma för att du precis såg till så att jag förlorade en fruktansvärt bra tjej. Sa jag och kollade argt på henne
- Äh, du har så mycket tjejer i ditt liv, du kan bara välja och vraka. Svarade hon
- Men förstår du inte, hon var en av dom få jag verkligen kunde snacka med, hon var ärlig. Hon var min vän, ända tills du var tvungen att öppna käften. Skrek jag åt henne samtidigt som jag sprang upp på mitt rum

Det plingade till i min mobil, och jag fick en klump i magen när jag såg att det kom ifrån Melrose, samtidigt som jag tryckte på öppna.

När jag hade läst halva meddelandet så började tårarna rinna, jag sprang ner till mamma.

- HÄR, LÄS DET DÄR MEDDELANDET, skrek jag åt henne samtidigt som jag kastade mobilen mot henne

Jag stod kvar och kollade på mamma undertiden hon läste det. Hennes ansiktsuttryck ändrade sig ganska häftigt då hon insåg vad det var hon hade gjort.

- Förlåt gubben, sa hon och försökte ge mig en kram
- Tror du att det hjälper eller? Sa jag samtidigt som jag sprang ut till min bil

Jag satte mig i bilen och viste direkt vart jag skulle åka. Det finns ett ställe utanför staden, tar ett tag att åka, men det är dit jag drar när allt är jobbigt och jag behöver vara för mig själv. Ingen vet om det stället heller, och det är skönt, då ingen kan hitta mig när jag är där.

Jag viste att även om jag skulle svara på det där meddelandet så skulle jag ändå aldrig få ett svar tillbaka, och det var det som gjorde ondast. Hon var så stark så hon skulle kunna motstå mig, spelade nog ingen roll vad jag gjorde.

Hon gick in och tog av sig skorna och hängde upp jackan.

- Gick det bra att hitta hit? frågade jag
- Jo, det var inga problem, var ju bara att leta efter det största huset. Var värre att ta sig in. Vakten trodde jag var ett galet fan, men Kenny åkte precis förbi och såg till så jag kom in, svarade hon och skrattade
- Haha, vadå störta huset. Ligger några slott högre upp på gatan, svarade jag och blinkade med ögat

Hon skrattade, och hennes skratt gick rakt in i mitt hjärta.

- Du kan gå in i vardagsrummet, jag kommer snart, sa jag och pekade vilket håll hon skulle gå

Melrose perspektiv

Jag gjorde som han sa och började gå mot vardagsrummet, när jag kom in där så såg det verkligen ut som ett slott. Så jag funderade för mig själv hur husen högre upp såg ut, om dom var större.

Jag log för mig själv och slog mig ner i soffan, och såg att hans dator var igång. Jag kände genast igen min egen profil på twitter.

- Fan, sa jag tyst för mig själv, trodde jag
- Vad är det nu då? Frågade han

Jag hoppade till och tog mig för hjärtat.

- Shit vad du skrämde mig, vill du ge mig en hjärtinfarkt eller?
- Oj, förlåt. Men vad var det du sa fan för?
- Nej, jag hade tänkt att jag skulle följa dig på twitter utan att du viste om det, men du hittade mig vist. Svarade jag med ett leende på läpparna
- Jag kommer alltid hitta dig, vart du än är, svarade han och pussade mig i pannan

Han fick mig verkligen att må bra. Jag kan inte annat än le i hans sällskap. Han slog sig ner bredvid mig, och började bläddra bland alla kanaler på TV:n, dom var ju inte några direkt. Tillslut stannade han på en kanal där dom bara visar gamla klassiker, och just nu var det Titanic.

Jag skrattade till lite, och lutade mig bakåt i soffan, och han halv låg lite. Men efter ett tag märkte jag att han kollade mer på mig än på filmen. Och det gjorde mig lite nervös. Varför gjorde han så, tänkte jag för mig själv.

- Ska du inte se filmen, frågade jag
- Du är så fin, så jag kan inte slita min blick ifrån dig, sa han och tog min hand
- Äh, sluta. Det är jag inte alls, svarade jag och himlade med ögonen

Han brydde sig inte i det jag svarade utan flätade våra fingrar, och drog mig intill honom. Jag var så nära honom nu att jag kände den där doften.

När jag insåg vad som var på väg att hända reste jag mig upp och satte mig ordentligt i soffan. Han kollade på mig med en ledsen blick.


Justins perspektiv

- Gjorde jag något fel, frågade jag
- Nej, det gjorde du väl egentligen inte. Men fan, jag vill inte falla för dig mer än vad jag redan har. Svarade hon utan att kolla på mig

Va, tyckte hon om mig? Tänkte jag och log för mig själv. Och innan jag hann svara så sa hon  

- För jag vet att du inte känner samma sak för mig, och kommer aldrig göra det heller.
- Jag tycker att du är hur fin som helst, du verkar ha ett stort hjärta och du är ärlig. Kom igen, hur skulle jag inte kunna känna något för dig? svarade jag, och tog henne under hakan för att hon skulle kolla på mig.

Hon kollade bara på mig samtidigt som hon flyttade sitt ansikte närmare mitt. Jag kunde inte släppa blicken från hennes isblåa ögon. Och där, just där, hände det, våra läppar möttes och vi kysstes. Efter vad som kändes en evighet så slutade vi och hon kollade fortfarande på mig, och log lite.

Hon lutade sig ner mot mitt bröst och jag drog min lediga hand genom hennes hår. Vi låg sådär och kollade klart på Titanic, och jag kände att hennes andetag blev tyngre, då förstod jag att hon hade somnat. Och om jag ska vara ärlig skulle jag kunna ligga såhär livet ut.

Jag bläddrade vidare bland alla kanaler och såg att CIS började precis så jag lät det vara på, medans jag kände att mina ögon också ville vila lite. Så jag blundade.

Vaknade 2 timmar senare av att mamma stod och kollade på oss. Shit, tänkte jag för mig själv. Hon pekade att jag skulle komma ut i köket. Så jag försökte resa mig upp utan att väcka Melrose. Jag la ner henne med en kudde under huvudet, och gick ut till mamma.

Hon såg inte sådär jätte glad ut.

- Vem är hon, och vad gör hon i mitt hus? Sa hon med en irriterad röst
- Mamma kan du lugna ner dig lite. Vi är bara vänner. Svarade jag
- Jag förstår nog varför hon vill vara din vän, sa hon och spärrade upp ögonen och tittade förbi mig

Jag vände mig om, och där stod Melrose.

Jag var fruktansvärt trött så jag bädda ner mig, med mobilen i handen. Jag öppnade ett nytt meddelande, och skrev

”Tanken av dina läppar mot mina får mig att le” – skicka.

Melrose perspektiv

Jag läste Justins SMS, och fjärilarna i magen började flyga omkring igen. Hur kunde han få mig att må så bra, bara genom att skicka ett litet sms, på bara några få bokstäver?

Jag viste inte vad jag skulle svara, så jag la ifrån mig mobilen och funderade ett tag. Men jag funderade nog lite för länge då jag somnade, och vaknade morgonen efter.

Jag hade sovit i nästan 14 timmar då jag vaknade runt 12, och var fortfarande trött. Jag gick ner i köket och tänkte bre mig en macka, men min pappa stoppade mig och sa åt mig att jag fick allt vänta till han hade gjort mat. Så jag gick upp tillbaka in på mitt rum och startade datorn, sen gick jag in och tog mig en dusch.

När jag var klar gick jag in i min garderob och klädde på mig efter hur vädret såg ut. Och idag regnade det ute, så jag drog bara på mig ett par mjukisar och en skön t-shirt, det var ju ändå Söndag, tänkte jag för mig själv.  

Jag satte mig ner vid datorn och kollade runt lite, då jag kom på att det kanske var dags att skaffa sig en twitter, eftersom att alla mina vänner hade en sån, och inte jag. Jag var alltid lite efter när det kom till saker på internet, eftersom att jag inte fattade vinken med det.

När jag väl hade registrerat mig med namnet MelroseBlack började jag leta efter mina vänner, och följde dom. Kom även på att jag kanske skulle följa honom som fick mig att le. När jag väl kom in på hans sida, och såg att det var över 9 miljoner som följde honom, så insåg jag att han aldrig skulle märka att jag var en av dom. Och det var ganska bra tyckte jag. Då ingen kunde komma på att det var just jag, tjejen han hade vart hemma hos.

När jag satt där och tänkte på honom kom jag på att jag inte hade svarat på hans SMS. Så jag letade reda på min mobil bland alla mina kuddar i sängen, och tryckte på svara.

”Naaw, va du är söt! Tanken av dig, får mig att le. Och jag hoppas att jag får utforska dina läppar lite närmare nästa gång! ;)” – Skicka


Justins perspektiv

Jag hade vart vaken flera timmar då min mobil vibrerade till, plockade upp den och såg att det var Melrose som hade skickat.

Jag öppnade meddelandet och jag var tvungen att läsa det flera gånger för att förstå att det verkligen va hon som hade skrivit det, och för att jag skulle fatta att hon hade skrivit just det där.

”Det hoppas jag också, ;) Ses idag? Är hemma själv i några timmar, så om du vill så kan du komma hit.” skickade jag tillbaka, och väntade ivrigt på att få ett svar.

”Jag ska bara äta, kan komma efter det. =)” fick jag tillbaka, och jag började le.

Under tiden som jag väntade på att hon skulle komma tog jag med mig min dator ner till vardagsrummet och slog på MTV på tv:n, samtidigt som jag loggade in på twitter. Jag RT ganska många av mina fans, som kom med roliga utlåtanden, och som hade twittrat roligt. Samtidigt som jag såg att jag hade några nya som följde mig. När jag såg vem den nyaste var vart jag väldigt glad. Äntligen hade hon skaffat sig en, sa jag för mig själv och twittrade.

”Wellcome to a world of twitter, @MelroseBlack!”

Jag gick in på hennes profil och kollade lite, och det enda hon hade gjort var att skriva att hon bodde i Atlanta och lagt in en bild på sig själv. Hon var så vacker, jag kunde inte sluta titta på den.

Men vart avbruten av att jag hörde en bil köra upp på uppfarten. Så jag kollade ut genom fönstret och såg hennes vita Range Rover stå där, och precis då ringde det på dörren. Så jag sprang dit och öppnade. Hon var lika fin som vanligt.

- Hej, sa hon och gav mig en kram
- Hej, svarade jag tillbaka och sken som en sol

Hon gick in och tog av sig skorna och hände upp jackan.

- Gick det bra att hitta hit? frågade jag
- Jo, det var inga problem, var ju bara att leta efter det största huset. Var värre att ta sig in. Vakten trodde jag var ett galet fan, men Kenny åkte precis förbi och såg till så jag kom in, svarade hon och skrattade
- Haha, vadå störta huset. Ligger några slott högre upp på gatan, svarade jag och blinkade med ögat

Hon skrattade, och hennes skratt gick rakt in i mitt hjärta.

- Du kan gå in i vardagsrummet, jag kommer snart, sa jag och pekade vilket håll hon skulle gå

Jag stod fortfarande och höll om henne, och hon svarade inte, utan kollade bara på mig, och gav mig en snabb puss på munnen.

Melroses perspektiv

Efter att jag hade gett honom en snabb puss, kollade jag på honom, för att se om han vart arg, eller hur han reagerade överhuvudtaget. Men han log bara mot mig.

Jag la armarna runt honom, och andades in hans doft, den var verkligen speciell. Han kramade om mig ännu hårdare, och jag tänkte för mig själv att jag inte ville att detta ögonblick skulle försvinna.

Vi vart avbrutna ganska precis när jag hade vant mig vid att han höll om mig, av att det ringde på dörren. Jag kollade först ut genom fönstret, för att se om det var någon med en stor kamera. Men såg en ganska stor karl stå utanför, som jag kände igen lite smått. Jag öppnade dörren och in kliver Kenny.

Han tittar på oss en stund.

- Grabben, är det inte dags att dra sig hemåt nu? Säger han och kollar på Justin
- Jo, om jag kunde lämna stället utan att det hamnar i varenda tidning, så hade jag gjort det nu, eftersom att mamma ville ha hem mig. Svarade han och skrattade

Kenny gick mot dörren och Justin gick fram till mig.

- Jag hoppas jag får se dig igen, sa han och gav mig en lång kram
- Ja, och jag hoppas jag får se dig igen, fast kanske inte i tidningar denna gång utan jag vill ha dig framför mig, svarade jag och log mot honom

Han pussade mig i pannan och gick mot dörren. Det blixtrade och folk verkligen skrek efter honom när han gick mot bilen. Jag tycker lite synd om honom, förstår dom inte att han vill ha lite fritid också. Tänkte jag för mig själv när jag gick upp mot mitt rum. För jag ville inte se hur dom behandlade honom.

När jag kom upp på mitt rum så tog jag undan popcornsskålen och burkarna. Sen la jag mig ner i sängen och började återigen fundera över vad som egentligen hände under dagen. Jag låg med huvudet ner i kuddarna och insåg att den ena hade samma doft som Justin.

Jag tog upp min mobil och ringde min bästa vän Candy, när hon svarade så frågade jag henne om jag hade missat nått där hemma. Det kommer alltid vara mitt hem, medans ATL är något tillfälligt bara.

Efter att vi hade pratat ett bra tag om allt mellan himmel och jord, så berättade jag för henne vad jag hade vart med om under dagen. Hon trodde inte på vad jag sa, utan trodde jag hittade på allt. Och jag förstår henne, jag skulle inte heller tro på det. Men jag sa åt henne att kolla i tidningarna dom kommande dagarna. Sen la vi på.

När klockan började närma sig 22 på kvällen, så hoppade jag in på badrummet och borstade mina tänder. Tog på mig min pyjamas och gick och la mig.

Men innan jag hann somna hörde jag min mobil vibrera lite. Tog upp den och såg att jag fått ett sms av Justin.


Justins perspektiv

Jag ville verkligen inte lämna henne. Jag ville ha henne i min famn jämt. Men det kanske är bra om vi inte går så fort fram, tänkte jag. Så man verkligen hinner känna efter om vi verkligen tycker om varandra. Eftersom att jag nästan aldrig är hemma. Det skulle bara bli jobbigt för oss två.

När jag kom hem så stod mamma i köket och gjorde mat.

- Hej gubben, sa hon när jag kom in i köket
- Hej mamma, svarade jag och gav henne en kram

Hon tittade bara på mig med en fundersam blick, och jag förstod vad hon menade.

- Allt gick bra hemma hos Melrose, men jag ville inte lämna henne där bland alla galna paparazzi.
- Huvudsaken är att du tog dig ut. Utan att något hemskt hände.

Jag ville inte lyssna på henne, så jag gick upp på mitt rum. Jag ville verkligen att min mamma skulle tycka om henne, för det gjorde jag. Men så som hon pratade verkade hon inte bry sig så mycket.

När jag kom upp på rummet så startade jag datorn och gick in på twitter. Jag funderade ett tag om jag verkligen skulle skriva om det som hände idag, eller om jag bara skulle lägga det på hyllan. Så istället så skrev jag.

”I miss you already”

Jag vart sittandes vid datorn i några timmar. Så när jag var klar stängde jag av datorn och gick in på badrummet för att borsta mina tänder.

Jag var fruktansvärt trött så jag bädda ner mig, med mobilen i handen. Jag öppnade ett nytt meddelande, och skrev

”Tanken av dina läppar mot mina får mig att le” – skicka.

Vill ni verkligen ha en fortsättning så kommenterar ni mycket! Annars tänker jag inte ens börja skriva på kapitel 11. :)

När filmen nästan var slut så hörde jag hur någon närmade sig min dörr, men hann inte reagera fören min syster slog upp den. Hon spärrade upp ögonen och skulle precis säga något när jag kastade mig upp ur sängen.

- Kan du gå ut härifrån och lära dig knacka tills nästa gång? Skrek jag nästan åt henne samtidigt som jag stängde dörren bakom mig
- Varför är Justin här, frågade hon och spärrade upp sina ögon
- Ja, vi är väl vänner. Svarade jag irriterat tillbaka

Där satt hon med händerna i ansiktet. Hon varken såg eller hörde mig tror jag.

- Hej, varför sitter du här? Sa jag, och hon röck till.
- Äh, jag vet inte, behövde väl andas tror jag.
- Jag har väl inte gjort något? Frågade jag
- Nej, eller alltså. Jag vill bara veta en sak, varför gjorde du sådär mot mig i poolen? Sa hon och kollade på mig med ledsna ögon

Även om jag gillar honom så skulle jag nog aldrig klara av att inleda ett förhållande med honom. För det första så är han nästan aldrig hemma, för det andra så har han massa andra tjejer runt sig, och jag vill veta att jag är den enda, och det tredje och största hindret är min syster.

Han höll kvar sin hand i min och pussade mig på kinden. Jag sa hejdå och klev ur bilen och gick mot huset utan att vända mig om. När jag kom innanför dörren så lutade jag mig mot den och satte mig ner, han lämnade en lapp i min hand.

- Melrose, kan du komma och hjälpa oss att bära in alla kassa som vi har handlat? Frågade hon

Jag reste mig upp, ursäktade mig för Justin och gick mot henne. Men hann inte gå många steg fören jag såg hur hennes ansiktsuttryck ändrade sig. Jag vände mig om och såg att Justin hade rest sig och gått mot poolen för att hoppa i.

Jag drog med mig Mel och gick in.

- Jag ska presentera er för varandra, men inte nu. Vi ska bära kassar. Sa jag och höll i henne hårt, dels för att hon inte skulle springa ut och kasta sig över honom, och sen för att hon inte skulle svimma.

Vi bar in alla kassar som mamma och pappa inte fick med sig första gången, och sen satte vi oss vid köksbordet. Jag förklarade för henne hur jag kom i kontakt med Justin. Och bad henne lugna ner sig lite.

Jag sa åt henne att ta några djupa andetag och gå upp och sätta på sig bikini, så vi kunde gå ut och bada med dom andra. Hon gjorde som jag sa och det tog inte lång tid innan hon kom ner igen.

Vi gick ut till dom andra, och jag var hela tiden tvungen att hålla kolla på vad min syster va, jag ville inte att hon skulle skrämma iväg honom det första hon gjorde. Men för att få detta överstökat så tog jag henne i armen och gick bort till Justin.

- Detta är min syster, Melanie. Sa jag till Justin

Han sträckte fram handen och hälsade på henne. Hon tittade på honom med stora ögon, och hälsade tillbaka på honom. Jag tittade på dom båda och skrattade till lite.

- Så nu var detta avklarat. Nu kanske du kan behärska dig lite. Kollade jag på syrran och sa

Hon hann inte svara fören jag såg att Justin närmade sig mig, och av ren reflex tog jag tag i hans arm precis när han puttade ner mig i poolen. När jag kom upp över ytan kände jag någon som drog i mina ben, jag kollade under vattnet och såg då han simma på botten.

När vi hade badat i flera timmar, och min syster hade ställt 100 frågor till stackars Justin så tyckte jag att vi skulle byta om till torra kläder och hitta på något annat.

- Är det någon mer än jag som är hungrig? Frågade Mel och tog sig på magen
- Ja, jag är. Svarade Caitlin och Christian i kör
- Justin, what about you? Hörde jag från Mel  

Han kollade upp ur sina tankar och nickade som svar. Så alla vi drog på oss våra skor och gick ut mot hans bil. Caitlin och Christian hoppade in bak, och Caitlin nickade åt mig att jag skulle sätta mig fram. Syrran satt sig bak med dom andra.

- Vad ska vi äta da? Frågade jag allihopa.
- Pizza utbrast Mel med ett skrik

Eftersom att det var Justin som körde så fick han bestämma vart vi skulle käka, och sen handlar det lite om hans säkerhet också. Så vi drog till ett ställe som låg lite utanför Atlanta. Alla klev ur bilen och utanför pizzerian stod det två tjejer i 14 årsåldern. När dom såg att Justin klev ur bilen så började dom gå mot vårat håll, när dom var nära nog såg jag att dom tittade frågande på mig, och fortsatte mot Justin.

- Hej, skulle vi kunna få ta en bild? Hörde jag den ena tjejen fråga
- Det är klart ni kan, svarade han och tog kameran och knäppte bilden själv

Vi andra gick fram till dörren och väntade på honom. Och då passade jag och Caitlin på att byta nummer med varandra. När han kom tillbaka så log han lite smått. Vi gick in och alla beställde olika pizzor och när vi fick dom började vi käka under tystnad.

När vi hade ätit klart och gått ut från pizzerian så kollade jag på klockan.

- Jag måste nog hem nu, klockan är redan halv 11. Sa jag lite ledsamt
- Det är lugnt jag kör hem dig, hörde jag Justin bakom mig

Vi åkte hemåt igen, och Justin stannade utanför Caitlin och Christians hus först, eftersom att det låg före mitt. Jag sa hejdå, och tackade för dagen, och så gav jag dom en varsin kram.

Vi fortsatte bilresan under tystnad och efter bara 1 minut var vi hemma hos mig. Det jag mest var rädd för inträffade. Melanie öppnade käften, och titta på Justin.

- Kan jag få ditt nummer? Sa hon helt allvarligt

Innan han ens hann uppfatta frågan vände jag mig mot Mel och tittade på henne, jag behövde inte ens säga något utan hon fattade vinken direkt. Hon gick ur bilen med bestämda steg och gick in i huset. Jag satt kvar en stund utan att säga något, då han bröt tystnaden.

- Jag hoppas jag får träffa dig igen. Sa han utan att titta på mig
- Tänk att jag tänkte precis den tanken. Är du tankeläsare? Skrattade jag
- Nej, inte vad jag vet. Sa han och tog min hand

Han höll kvar sin hand i min och pussade mig på kinden. Jag sa hejdå och klev ur bilen och gick mot huset utan att vända mig om. När jag kom innanför dörren så lutade jag mig mot den och satte mig ner, han lämnade en lapp i min hand.

Justin petade lite på mig och sa

- Kom vi ska visa dig en sak. Med en busig blick 

 
Jag reste mig upp och tänkte börja packa ihop mina saker när jag hörde någon närma sig bakom mig, och sen gick allt så fort. Jag satt fast i Christians grepp och hörde Caitlin skrika bredvid mig, så jag kollade dit och såg att Justin hade lyft upp henne lika som Christan höll i mig, sen gick dom ner mot vattnet med bestämda steg.

- Släpp ner mig Christian, du skulle bara våga släppa mig i vattnet. Sa jag med arg röst
- Justiiin släpp mig, hörde jag Caitlin ropa allt högre

Men grabbarna bara skrattade åt oss, och fortsatte gå mot djupare vatten. Jag kände hur det kalla vattnet stänkte mot mig. Samtidigt som jag kände att hans grepp blev allt lösare och lösare om mig, sen släppte han mig bara. Jag viste inte hur fort jag skulle ta mig upp ur vattnet. När jag väl kom upp på land så kollade jag ut i vattnet och såg att Caitlin hängde på Justins rygg och försökte få ner honom i vattnet. Jag bara skrattade åt dom och sprang upp till min handduk, och drog den runt mig.

Christian kom efter mig och kollade lite fundersamt på mig

- Fryser du? Sa han
- Ja, det kan du ge dig på att jag gör. Svarade jag och hackade tänder

Han var på väg fram till mig för att ge mig en kram tror jag när jag hörde dom andra bakom mig.

- Vad ska vi göra nu då? Frågade Caitlin medan hon kollade på oss med stora ögon
- Jag vet inte, jag skulle vilja hem och kasta mig i en kokhet dusch. Svarade jag och huttrade, samtidigt som jag skrattade

Justin kollade på Christan och sen på mig. Precis som att dom tänkte samma sak.

- Har inte du en pool på gården med varmvatten i? Frågade Christian
- Jo, det har jag. Ska vi dra dit menar ni?

Dom tre kollade på varandra och sen på mig, för att ge mig ett nickande svar. Så vi började röra oss till Justins bil, även om det inte var så långt att gå så var det onödigt att lämna hans bil där.

När vi kom hem till mig, och hade lagt ner våra saker på våra solstolar som vi hade vid poolen så kastade jag av mig handduken och hoppade i, den var mycket varmare än det jag nyss hade upplevt. Dom andra var inte sena med att hoppa i. Jag simmade fram till Christian och kollade på han innan jag tryckte ner hans huvud under vattnet. Sen simmade jag därifrån fort. Lite för fort, för jag märkte inte att Justin var bakom mig.

- Oj, förlåt. Sa jag och min blick fastnade i hans hasselbruna ögon
- Det är ingen fara. Svarade han och log sitt speciella leende

Han var ju mycket snyggare i verkligheten än i alla dessa tidningar, som jag hade läst.

Efter ett tag i poolen så hörde jag hur en bil parkerade på våran uppfart. Det måste vara resten av min familj, och då kom jag och tänka på min syster. Om hon får syn på Justin i våran pool kommer hon att svimma, och aldrig mer vakna. Vad ska jag göra?

- Du, Justin. Jag måste berätta en sak för dig! Sa jag och såg lite bekymrad ut
- Okej, vadå?

Vi gick upp och satte oss på varsin solstol medans syskonen var kvar och plaskade i poolen.

- Jo, jag tror att min syster kom hem just. Och hon är inte som mig, utan lite mer tvärtom. Sa jag och sökte hans blick, men innan han hann svara så fortsatte jag.

- Du ska se hur hennes rum ser ut, ingen i våran familj skulle inte kunna känna igen dig. Hon har hela väggarna fulla med bilder på dig. Så får hon syn på dig nu, då är det antingen kört för dig eller för mig. Skrattade jag fram

Han svarade inte utan kollade bara på mig. Efter ett litet tag så log han lite och sa

- Det är nog lugnt, jag är rätt van. Men kan ju hoppas att hon lugnar ner sig med tiden. För jag hoppas att jag får träffa dig igen.

Innan jag hann svara så såg jag att Mel kom ut från dörren som går in i vardagsrummet. Och som tur var såg hon inte vem som satt med ryggen emot henne.

- Melrose, kan du komma och hjälpa oss att bära in alla kassa som vi har handlat? Frågade hon

Jag reste mig upp, ursäktade mig för Justin och gick mot henne. Men hann inte gå många steg fören jag såg hur hennes ansiktsuttryck ändrade sig. Jag vände mig om och såg att Justin hade rest sig och gått mot poolen för att hoppa i.

Jag drog med mig Mel och gick in.

- Jag ska presentera er för varandra, men inte nu. Vi ska bära kassar. Sa jag och höll i henne hårt, dels för att hon inte skulle springa ut och kasta sig över honom, och sen för att hon inte skulle svimma.    

Öppnade min mail och kollade om jag hade fått något, och det hade jag, jag klickade upp mailet och läste det. Mina ögon växte mer och mer.

Jag kan ju också vara med och tävla, och vinner jag tar jag självklart med mig syrran. Så jag gick in på sidan där tävlingen hölls och svarade på frågan som Mel hade lärt mig svaret på. Klickade på tävla och stängde av datorn.

Nästa morgon när jag vaknade vid 10 hade jag 2 missade samtal på mobilen och båda var från min bästa vän Candy, undra vad hon ville mitt i natten då. Får ta reda på det, tänkte jag samtidigt som jag tryckte på ring. Det gick ganska många signaler innan hon svarade.

- Hej. Hörde jag en ganska hes röst säga
- Hej vännen, vad hade du på hjärtat när du ringde inatt då?
- Va, har jag ringt dig? Svarade hon chockat
- Ja, två gånger. Var det fest igår eller?
- Det kan du hoppa upp och sätta dig på att det var, kanske därför jag inte minns nått.
- Jo, det är nog så, men vi får höras måste ner och käka frukost nu. Sov vidare nu. Hejdå.
- Hejdå, bästa vän. Svarade hon. Sen la vi på.

Låg kvar i sängen och sträckte lite på mig, hoppade sen in i duschen. När jag kom ut med handduken lindad runt mig gick jag fram till alla påsarna med kläder i, som jag handlade igår. Hällde ut allt över sängen för att se om det fanns något man kunde ha på sig idag, det var lite grått väder ute. Drog på mig ett par mjukisar från Victoria Secret och en stor t-shirt, satt även upp mitt långa mörkbruna hår i en tofs mitt på huvudet.

När jag var på väg ut ur rummet såg jag reklamlappen ligga bredvid datorn, tog med den och tänkte lägga tillbaka den på samma plats som jag hittade den, så att inte syrran får ett utbrott. Men det var redan försent, för när jag kom ner i köket så hade hon vänt upp och ner på det.

- Vart är lappen? Skrek hon rakt ut
- Är det denna du letar efter? Sa jag och vinkade med lappen
- Ja, varför har du tagit den?
- Äh, skit i det du! Svarade jag spydigt och lämnade lappen på bordet

Hon slet lappen ur min hand och slog mig på axeln ganska hårt, och sprang iväg. Jag suckade och gick till köket och gjorde mig lite frukost.

Mamma hade redan dragit iväg till sitt kontor och pappa var ute och handlade, för vi hade bjudit in våra grannar på middag ikväll. Jag har ingen aning om vilka dom är, och är inte så säker på att jag vill veta det heller. Men det ska nog bli ganska kul, har hört att dom har två barn i min ålder. Så syrran kan ju ta och tagga ner lite, annars lär man inte hitta någon man kan spendera sin dötid med här.

Senare samma dag.

Hade precis dragit på mig lite snyggare kläder, men fortfarande sköna, när det ringde på dörren. Pappa gick och öppnade och jag stod precis bakom honom och hälsade gästerna välkomna. När syrran kom ner spärrade hon upp sina ögon, det såg ut som att hon var på väg att svimma. Jag tittade frågande på henne och sa.

- Varför står du där bara och glor?
- Öhm, j-jag vet i-inte. stammade hon fram
- Okej, men kan du komma hit och vara trevlig och hälsa eller?

Mel gick fram och hälsade på både Caitlin och Christian, och deras föräldrar. Jag kollade på henne fortfarande och när vi gick till köket så var jag bara tvungen att fråga henne vad hon höll på med.

- Vad var det där om? viskade jag till Mel
- Men snälla du, vet du inte vilka det där är eller? svarade hon lika tyst
- Jo, klart jag vet, det är våra grannar.
- Ja, jo det är klart men det är även två av Justin Biebers bästa vänner. svarade hon med ett leende på läpparna

Jag bara suckade och satte mig ner på en stol och kollade när pappa gjorde klart maten.

- Du kan väl visa våra gäster runt lite? frågade pappa och kollade på mig
- Jag kan. Skrek nästan Mel ut
- O-okej. svarade pappa och kollade på mig
- Fråga inte, var det enda jag fick fram

Efter en halv timme hade även mamma kommit ner och slagit sig ner i sällskapet, då hon var uppe och gjorde sig i ordning. När vi efter en timme hade ätit klart, så tog jag med mig både Caitlin och Christian ut på baksidan. Vi satt och vid poolen och bara snackade. Vi klickade nog ganska bra på en gång. Så jag hoppas jag får träffa dom igen.


Fredag samma vecka. (Då vinnaren i JB´s tävling skulle koras)

Det första jag gjorde när jag vaknade på morgonen var att starta datorn, och sen hoppa in i duschen. Idag vart det en snabb snabb dusch, eftersom att jag var lite nervös ändå, även om jag inte gillar hans musik sådär jätte mycket, men det skulle ändå vara grymt att få gå på konserten och hänga backstage hela dagen.

Öppnade min mail och kollade om jag hade fått något, och det hade jag, jag klickade upp mailet och läste det. Mina ögon växte mer och mer.