Jag satte mig i bilen och viste direkt vart jag skulle åka. Det finns ett ställe utanför staden, tar ett tag att åka, men det är dit jag drar när allt är jobbigt och jag behöver vara för mig själv. Ingen vet om det stället heller, och det är skönt, då ingen kan hitta mig när jag är där.

Jag viste att även om jag skulle svara på det där meddelandet så skulle jag ändå aldrig få ett svar tillbaka, och det var det som gjorde ondast. Hon var så stark så hon skulle kunna motstå mig, spelade nog ingen roll vad jag gjorde.

---

Det ringde flera gånger i min mobil under tiden jag satt i bilen, så tillslut svarade jag. Det var Kenny som undrade vad det var som hade hänt, och jag berättade allt. Hur mamma hade sett oss när vi låg och sov i soffan, och hur hon hade pratat om Melrose när hon inte var där. Och till och med Kenny tyckte att mamma hade gjort fel. Han sa att han skulle försöka prata med Melrose.

Jag satt kvar där på ängen även fast det regnade så mycket, men jag behövde verkligen rensa mina tankar. Anledning till att hon reagerade som hon gjorde måste ju ha vart för att hon kände något. Och lika för mig, jag skulle ju inte sitta här ledsen om det inte var för att jag gillade, och precis hade förlorat henne.


Melrose perspektiv

När jag satt där på stranden så hörde jag hur någon kom gåendes emot mig, men jag orkade inte kolla upp. Utan lät händerna vara kvar i mitt ansikte samtidigt som tårarna rann efter mina kinder.

- Hej, hörde jag en bekant röst säga
- Hej, svarade jag och kollade upp, det var Kenny som stod där
- Kan jag slå mig ner, frågade han
- Ja, kan du väl, men du kommer bli blöt. Hur viste du vart jag var förresten?
- Jag var hem till dig, och din syster sa att det säkert var här du var, så jag provade och hoppades att det var så. Svarade han och kollade på mig
- Okej, men varför då?
- Jag vet vad det är som har hänt. Och jag förstår om du är ledsen, absolut. För det Pattie sa är oacceptabelt, hon känner inte sin son lika mycket som hon hoppas på. Så efter att du hade åkt därifrån hamnade dom i bråk, och han drog hemifrån, och ingen vet vart han är. Men tänk inte på det, han kommer hem. Men jag vill bara att du ska veta att Justin verkligen gillar dig. Jag har inte sett honom så här glad på jag vet inte hur länge.

Allt jag sa var okej, jag viste inte vad jag skulle säga mer. Jag gillade verkligen Justin, men om inte hans mamma gillar mig, så kan jag inte vara med honom, även om jag vet att jag inte är tillsammans med henne, utan honom. Men det är ändå hans mamma, och jag vill att hon ska respektera mig.

Efter att jag och Kenny hade setat och pratat i en timme så sa jag att det nog var på tiden som jag drog mig hemåt, han kramade mig hejdå och sa att han hoppades få se mig igen. Men jag svarade inte, utan sa bara åt honom att hälsa Justin.

När jag kom hem så kom syrran springandes mot mig, och jag såg att hon var orolig. Hon kramade om mig, jag sa åt henne att hon kunde gå upp på mitt rum och vänta på mig. Jag skulle bara bre mig en macka.

När jag kom upp på mitt rum så satt hon på min säng med en ledsen blick, jag satte mig bredvid henne och berättade vad det var som hade hänt.

- Men vadå? Varför sa hans mamma så, ni har väl inte ens träffat varandra förut. Frågade hon med stora ögon
- Nej, det har vi inte gjort. Det var första gången vi sågs, och det är ju just det. Hur kan man säga nått sånt om en människa man aldrig har träffat, och bakom ryggen på den?
- Jag vet faktiskt inte, jag som ändå har följt Justin i alla tidningar hade en helt annan bild av hans mamma, men nu ändrades den ganska rejält. Sa hon och kramade om mig

Jag kände mig så trött så jag sa god natt till henne och gick in och borstade mina tänder. När jag la mig ner igen kom jag och tänka på att jag hade dom där två biljetterna till hans sista konsert i ATL, och backstage hela dagen. Jag funderade ett tag på om jag skulle ta med mig syrran ändå. Eftersom att hon var ett så stort fan av honom.

Jag ropade in henne på mitt rum igen, och berättade för henne hur det hade gått. Och varför jag var med och tävlade fast jag inte ens gillade honom, då! Hon vart hur glad som helst, och det älskar jag att se min syster.



Fredag (Justins sista konsert-dag)

Det hade gått en hel vecka och jag hade inte pratat med Justin på över 5 dagar, det kändes konstigt. Men det var nog lika bra det som hände. Och att det hände så tidigt av vår vänskap, tur vi inte hann bli ett par, om det hade lett dit.

Jag gick till syrrans rum, och knackade men ingen svarade eller öppnade dörren så jag gjorde det själv. Hon låg fortfarande och sov, så jag hoppade upp i hennes säng. Och skakade liv i henne.


- Va fan gör du, vrålade hon
- Haha, det är ju idag vi ska på konsert, du lär ju kliva upp så du är pigg. Klockan är ju redan 10 och vi ska vara där 12. Svarade jag med ett leende på läpparna
- Jaja, jag kliver upp, så fort du går ut ur mitt rum.

Jag gick tillbaka in på mitt rum och startade datorn, under tiden som den startade så hoppade jag in i duschen. När jag var klar så drog jag på mig dagens kläder, ett par slitna jeansshorts och ett lila linne med texten It´s my destiny på. Packade ner alla saker jag brukar ha i min väska, men som konstigt nog inte låg där i.

När jag satt nere i köket kom syrran ner, och hon hade ju såklart en av sina 100 Justin Bieber tröjor, ett par leggings och ett par lila solglasögon på sig.

- Ser jag bra ut, frågade hon grimaserade med ansiktet
- Haha, det gör du alltid, du liknar ju mig, svarade jag med ett skratt

När vi var klara hemma med allt var klockan halv 12. Så vi gick ut i bilen och började åka mot arenan.