Hon låg i sängen och bara tittade på mig, så jag la mig bredvid och höll om henne.

- Vad tittar du på, frågade jag
- Dig, du är så fruktansvärt perfekt, och jag kan inte förstå att du vill vara med en sån som mig


Melrose perspektiv

Han tittade mig i ögonen och log sitt underbara leende när jag sa så till honom.

- Hur kan du säga något sånt? frågade han
- Vadå, att jag inte kan förstå att en sån som du vill vara med en sån som mig?
- Ja, det är ju tvärt om. Sa han och jag hörde att han lät osäker på rösten
- Varför? Vad är det? frågade jag samtidigt som jag satte mig upp i hans knä

Jag släppte inte blicken ifrån honom, men jag la mina händer på hans kinder och frågade än en gång vad det var han menade.

- Jag tycker verkligen om dig. Dom här veckorna har varit helt fantastiska, och jag skulle göra vad som hellst för att stanna tiden, så att jag aldrig lämnar dig igen. Men både du och jag vet att jag måste, min turné börjar om en månad, och eftersom att jag inte kan ställa in den, så hoppas jag verkligen att du någon gång kan komma och hälsa på mig under tiden jag är ute i den vida världen.

Jag kände att tårarna började rinna längs mina kinder, men jag torkade inte bort dom. Utan jag vände mitt huvud ifrån honom, så att han inte skulle se dom. Men jag borde lärt mig att jag inte kan dölja något för honom, så han såg dom, och han tog sina händer och höll dom runt mitt huvud och vände det mot honom, han strök bort dom med sina tummar.

- Gråt inte gumman. Det kommer att lösa sig.
- Hur ska det kunna göra det, du tänker ju lämna mig igen. Och jag vet inte om jag, eller ska jag säga vi, klarar av det igen.
- Vi ska inte vara negativa, för då kommer vi aldrig att klara det.

Han sa det med en sån lugn röst att jag nästan började tro på honom. Jag lät mina tårar rinna, men det hindrade mig inte från att böja mig framåt och kyssa honom. Han besvarade kyssen, och la sig ner på rygg, med mig ovanför. Jag kände att hans händer började vandra efter sidan på min kropp, dom stannade på min rumpa, och jag lät det vara. För jag ville inte förstöra denna perfekta stund.

Helt plötsligt kanacka det på min dörr och in kliver min idiot till lillasyster.

- Faaan, kan du någon gång lära dig att inte bara gå in? vrålade jag samtidigt som jag kastade mig upp ur sängen

Hon kollade på oss med stora ögon och vände sig om för att gå men jag fick tag i henne innan.

- Jag vet att du är min syster och jag älskar dig över allt annat. Men fan, ibland är du bara så jävla klumpig så man vill strypa dig. Inte ett ljud om det du precis såg, fattar du det?
- Ja-a. Stammade hon fram
- Bra. Så vad var det du ville?
- Jag tänkte höra om du ville med ut på en promenad. Men jag ser att du är upptagen.

Utan att svara henne så vände jag mig om och kollade på Justin med en frågande blick. Han nickade bara åt mig och började gå ner till dörren, men jag stannade och såg till så att syrran också gjorde det. 

- Jag ber dig verkligen att inte berätta för någon om Justin och mig. Jag vet att det kan vara frestande, men det förstör inte bara hans liv, utan mitt också. Så snälla, hur arg du än blir på mig, använd inte detta mot mig. Sa jag så pass tyst att iaf inte Justin skulle höra mig.  
- Nej, jag lovar dig. Jag gör det inte. Men fan det är stort, inser du verkligen vad du gett dig in på? Sa hon med frågande blick.
- Nej, egentligen gör jag det inte. Men jag tycker om honom så mycket att jag låter det komma med tiden.

Hon svarade mig inte utan vi gick istället ner till Justin som redan hade dragit på sig skorna, och stod vid dörren och väntade på oss. Men syrran kollade konstigt på mig.

- Ska vi gå ut eller? frågade Justin
- Ja, kan vi väl. Men kan du verkligen visa dig ute utan att det blir kaos? Frågade Mel tillbaka
- Det hoppas jag att jag kan, svarade han tillbaka och log

När vi hade gått ett tag så hamnade vi i en park och vi satte oss på varsinn gunga. Det var längesen jag satt på en sån, så jag höll på att ramla av flera gånger. Men jag bara skrattade åt det.

Vi satt där och pratade om allt mellan himmel och jord, och det verkade som att Justin och Mel kom bra överrens, mot vad dom gjorde i början. När vi hade setat där ett tag så kändes det som att dom inte brydde sig i mig, då dom bara snackade.

Efter ett tag orkade jag inte med det, så jag gick därifrån och satte mig på gräset en bit bort. Dom reagerade inte ens på att jag försvann och jag sa inget heller.


Justins perspektiv

Jag tyckte att det var ganska skönt att vara ute med Rose och Mel, utan Kenny. Även om det var sent på kvällen, så det var mörkt ute. Ännu bättre, för ingen skulle känna igen mig om vi mötte på någon.

När jag och Mel hade setat och snackat ett tag så insåg jag att Rose va borta, så jag började kolla runt mig med oro. Så jag kollade på Mel.

- Har du sett Rose?
- Nej, det har jag inte, hon satt ju bredvid mig nyss. Svarade hon och kollade runt sig
- Men det gör hon ju inte. Jag måste verkligen hitta henne.
- Okej, men hon är här någonstans, jag känner det på mig.

Jag såg att Mel började kolla omkring sig lite mer noggrant, och hon hittade henne. Så hon pekade, utan att säga något.

- Jag går hem, så du kan snacka med henne. Sa hon
- Okej, vi syns väl. Svarade jag henne och gav henne en kram 

Jag gick bort mot Rose som satt på gräset. 

- Varför sitter du här, det är ju blött i gräset? Frågade jag henne 
- Jag ville inte störa er, så jag gick. Och ni märkte inte ens det, jag har setat här i över en halv timme. svarade hon och jag hörde på henne att hon var ledsen 

Jag satte mig ner bredvid henne, och brydde mig inte alls i om jag vart blöt eller inte. Jag drog henne mot mig, och la armen om henne. 

- Det var din syster jag pratade med, och jag hade hoppats på att du skulle tycka att det var bra att vi kom överrens. 
- Jo, vist är det bra. Men hur tror du det känns när man sitter där och ingen pratar med en? Svarade hon  
- Säg inte att du är svartsjuk på din egen syster. Frågade jag henne med hård röst.
- Om jag är det då? Jag vet inte om jag klarar av detta, jag trodde och hoppades verkligen att jag skulle det.
- Du kan ju höra av dig när du vet. Svarade jag, reste på mig och gick därifrån.

Jag lämnade henne igen. Det jag för bara några timmar sen hade lovat henne att inte göra. Men även jag har min gräns. Om jag inte ens får prata med hennes syster, kommer jag inte få prata med någon utan att hon ska bryta ihop. Och det kanske var som hon sa, hon klarade inte av det. Jag hoppas verkligen att hon hör av sig.

När jag kom hem så kom jag på att jag hade bilen hemma hos Rose. Jag får be Kenny hämta den imon, för jag vill inte visa mig där förren hon har hört av sig.

- Hej gubben, vart har du varit så här sent? frågade mamma
- Jag var ute och gick med Rose, och hennes syster en sväng. Sen glömde jag bort att jag hade tagit bilen till henne, så jag glömde den där. Svarade jag med ett leende.
- Okej, gå och lägg dig nu, du ska upp tidigt imorgon vet du.
- Vad har jag och göra imorgon?
- Du ska till studion och träffa Stephanie.

Jag nickade bara till svar och gick upp på mitt rum, jag startade datorn och gick in och borstade mina tänder. När jag kom ut igen bäddade jag ner mig och loggade in på twitter, och uppdaterade den med en ny tweet. 

"Why did I left her alone this time?"