Jag hoppas verkligen inte att mamma skrämde iväg henne ännu mer.

När jag kom ner bakom scenen så mötte hon upp mig och frågade om vi kunde snacka ostört.

När jag hörde honom från scenen så var jag bara tvungen att gå ut och kolla. Jag ville se honom på den platsen där han kände sig som mest fri. Och han såg verkligen fridfull ut, han kändes levande på ett helt annat sätt än jag var van att se honom. Och det gjorde mig glad.

När han kom av scenen så gick jag fram till honom.

- Kan vi prata ostört? Frågade jag honom med en bekymrad blick
- Ja vist, sa han och tog min hand och började gå mot ett rum

Vi satte oss i soffan och jag kunde inte slita blicken från hans förtrollande ögon. Jag viste att jag var tvungen att säga något, för att bryta den pinsamma tystnaden. Men jag viste inte hur jag skulle säga det.

- Som du kanske vet, så har jag pratat med din mamma. Började jag
- Jo, ni var inte i korridoren när jag kom ut, så Scooter berättade det.
- Hon bad mig om ursäkt över det som hände, och jag talade om hur det låg till. Men efter att jag gjorde det, så ångrade jag mig verkligen. För det jag berättade för din mamma stämde i just det ögonblicket, men inte nu.
- Och med det menar du, frågade han och kollade mig i ögonen
- Detta är svårt för mig, så döm mig inte nu. Men jag sa till din mamma att ett förhållande mellan oss inte ens fanns på kartan, men när vi kysstes i din soffa innan din mamma kom, tack gode gud för det, så ville jag inte att det skulle ta slut. När jag ser dig får jag fjärilar i magen och du gör mig glad. Och det är ju täcken på något helt annat. Jag gillar dig verkligen.

Han svarade mig inte utan kollade ner på sina händer, samtidigt som han flyttade dom till mina. Och när han la dom i mina så gjorde han som i soffan, han flätade våra fingrar, lyfte upp huvudet och mötte min blick. Jag vart så generad att jag var tvungen att vända bort huvudet.

Jag tänkte för mig själv flera gånger, hur kunde jag vara så dum att jag avslöjade att jag gillade honom, han, Justin Bieber.

Han satte sig på huk nedanför mig, men han höll fortfarande mina händer i sina, samtidigt som han sökte min blick. Och det var jobbigt, men jag gav med mig. Han hade ju fortfarande inte svarat på det sista som jag sa, och det var nog pinsamt.

När vi hade setat så ett tag, och bara tittat på varandra så hörde jag någon utanför. Och sen knackade det på dörren, Justin släppte mina händer och satte sig bredvid mig.

- Kom in, ropade han

Och in kliver hans mamma, med en fundersam blick.

- Justin, du måste äta något nu, och vi funderar alla på att dra till Burger King. Och det är helt okej om du också vill följa med, sa hon och kollade på mig.
- Okej, men jag har min lillasyster där utanför någonstans. Om hon inte har försvunnit, svarade jag med ett leende
- Nejdå, hon är kvar. Hon hänger omkring med Scooter, dom verkar komma bra överens.

Vi reste oss ur soffan och gick ut mot alla dom andra. Justin gick bakom mig, och tog mig i sidan och viskade i mitt öra.

- Vi pratar mer sen, om det du just berättade för mig.

Jag kollade inte ens på honom, för jag kände hur mina kinder blossade upp, dom måste ha sett ut som två tomater. Det fick mig att känna mig obekväm, och jag tror han märkte det för han vände på mig, stannade upp och kollade omkring sig. Sen gjorde han det jag minst trodde han skulle göra, han gav mig en snabb puss på munnen.

Det enda jag kunde göra var att titta på honom med förvirrade ögon. Han log mot mig och sen gick han bara, och där stod jag kvar helt snurrig i huvudet. Vad var det just som hände?

Vi drog iväg och käkade, och som tur var så verkade inte Melanie bry sig så mycket om Justin då hon hängde med Scooter hela tiden. Då det var bra för mig.


Justins perspektiv

När vi kom tillbaka till arenan så gick jag in i mitt rum där jag hade alla mina saker, satte mig ner i soffan och började fundera på vad det var som hände innan. Hade jag verkligen gett henne en puss? Jag log både på in och utsidan. Tills det knackade på dörren.

- Kom in, eller stå kvar mig kvittar det, ropade jag samtidigt som jag skrattade

Dörren öppnades och där stod hon, tjejen som fick min hjärna att snurra och leendet att växa. Hon lutade sig mot dörren när hon hade stängt och låste den. Sen vinkade hon med pekfingret att jag skulle komma till henne. Självklart gjorde jag som hon ville.

När jag kom nära nog, tog hon tag i min tröja och drog mig till sig. Hon kysste mig som jag aldrig hade blivit kysst förut. Efter att jag fattade vad det var som hände så besvarade jag kyssen och den övergick till hångel efter ett litet tag. Men jag misstyckte inte.

Vi släppte varandra samtidigt då vi båda behövde luft.

- Wow, va det enda jag fick fram

Hon tittade på mig generat och släppte mig med blicken, men jag kunde inte acceptera det, så jag tog henne under hakan och lyfte upp hennes huvud och kysste henne igen.

- Du funderar säkert varför jag gjorde som jag gjorde, sa hon efter att jag hade släppt henne
- Ja, lite. Men är samtidigt glad att du gjorde det, för det var den bästa kyss jag vart med om, svarade jag
- Anledningen till varför var för att jag ville se hur du reagerade, och för att jag verkligen ville ta reda på hur jag kände för dig. Och jag tror båda svaren var dom jag hade hoppats på. Jag gillar dig verkligen.

Precis när hon sa det så knackade det på dörren. Men denna gång så brydde jag mig inte i det först utan tittade på henne.

- Jag gillar dig med, sa jag och gav henne en puss

Men jag var ju tvungen att öppna dörren så jag vred om låset samtidigt som jag gav henne pussen, och sen så flyttade hon sig och ställde sig bakom mig, när jag öppnade den och gick ut. Hela mitt crew stod utanför och väntade på oss. Det var lite pinsamt, men dom viste inte om vi hade pratat eller gjort något annat, så dom kunde inte döma oss. Och tur var väl det.