Hon gick in och tog av sig skorna och hängde upp jackan.

- Gick det bra att hitta hit? frågade jag
- Jo, det var inga problem, var ju bara att leta efter det största huset. Var värre att ta sig in. Vakten trodde jag var ett galet fan, men Kenny åkte precis förbi och såg till så jag kom in, svarade hon och skrattade
- Haha, vadå störta huset. Ligger några slott högre upp på gatan, svarade jag och blinkade med ögat

Hon skrattade, och hennes skratt gick rakt in i mitt hjärta.

- Du kan gå in i vardagsrummet, jag kommer snart, sa jag och pekade vilket håll hon skulle gå

Melrose perspektiv

Jag gjorde som han sa och började gå mot vardagsrummet, när jag kom in där så såg det verkligen ut som ett slott. Så jag funderade för mig själv hur husen högre upp såg ut, om dom var större.

Jag log för mig själv och slog mig ner i soffan, och såg att hans dator var igång. Jag kände genast igen min egen profil på twitter.

- Fan, sa jag tyst för mig själv, trodde jag
- Vad är det nu då? Frågade han

Jag hoppade till och tog mig för hjärtat.

- Shit vad du skrämde mig, vill du ge mig en hjärtinfarkt eller?
- Oj, förlåt. Men vad var det du sa fan för?
- Nej, jag hade tänkt att jag skulle följa dig på twitter utan att du viste om det, men du hittade mig vist. Svarade jag med ett leende på läpparna
- Jag kommer alltid hitta dig, vart du än är, svarade han och pussade mig i pannan

Han fick mig verkligen att må bra. Jag kan inte annat än le i hans sällskap. Han slog sig ner bredvid mig, och började bläddra bland alla kanaler på TV:n, dom var ju inte några direkt. Tillslut stannade han på en kanal där dom bara visar gamla klassiker, och just nu var det Titanic.

Jag skrattade till lite, och lutade mig bakåt i soffan, och han halv låg lite. Men efter ett tag märkte jag att han kollade mer på mig än på filmen. Och det gjorde mig lite nervös. Varför gjorde han så, tänkte jag för mig själv.

- Ska du inte se filmen, frågade jag
- Du är så fin, så jag kan inte slita min blick ifrån dig, sa han och tog min hand
- Äh, sluta. Det är jag inte alls, svarade jag och himlade med ögonen

Han brydde sig inte i det jag svarade utan flätade våra fingrar, och drog mig intill honom. Jag var så nära honom nu att jag kände den där doften.

När jag insåg vad som var på väg att hända reste jag mig upp och satte mig ordentligt i soffan. Han kollade på mig med en ledsen blick.


Justins perspektiv

- Gjorde jag något fel, frågade jag
- Nej, det gjorde du väl egentligen inte. Men fan, jag vill inte falla för dig mer än vad jag redan har. Svarade hon utan att kolla på mig

Va, tyckte hon om mig? Tänkte jag och log för mig själv. Och innan jag hann svara så sa hon  

- För jag vet att du inte känner samma sak för mig, och kommer aldrig göra det heller.
- Jag tycker att du är hur fin som helst, du verkar ha ett stort hjärta och du är ärlig. Kom igen, hur skulle jag inte kunna känna något för dig? svarade jag, och tog henne under hakan för att hon skulle kolla på mig.

Hon kollade bara på mig samtidigt som hon flyttade sitt ansikte närmare mitt. Jag kunde inte släppa blicken från hennes isblåa ögon. Och där, just där, hände det, våra läppar möttes och vi kysstes. Efter vad som kändes en evighet så slutade vi och hon kollade fortfarande på mig, och log lite.

Hon lutade sig ner mot mitt bröst och jag drog min lediga hand genom hennes hår. Vi låg sådär och kollade klart på Titanic, och jag kände att hennes andetag blev tyngre, då förstod jag att hon hade somnat. Och om jag ska vara ärlig skulle jag kunna ligga såhär livet ut.

Jag bläddrade vidare bland alla kanaler och såg att CIS började precis så jag lät det vara på, medans jag kände att mina ögon också ville vila lite. Så jag blundade.

Vaknade 2 timmar senare av att mamma stod och kollade på oss. Shit, tänkte jag för mig själv. Hon pekade att jag skulle komma ut i köket. Så jag försökte resa mig upp utan att väcka Melrose. Jag la ner henne med en kudde under huvudet, och gick ut till mamma.

Hon såg inte sådär jätte glad ut.

- Vem är hon, och vad gör hon i mitt hus? Sa hon med en irriterad röst
- Mamma kan du lugna ner dig lite. Vi är bara vänner. Svarade jag
- Jag förstår nog varför hon vill vara din vän, sa hon och spärrade upp ögonen och tittade förbi mig

Jag vände mig om, och där stod Melrose.