Måndag och på väg till skolan. Ingenting har blivit bättre av att jag och Justin pratade som normala människor med varandra, snarare värre. Min kropp suktar efter hans på alla sätt och vis, mer och mer för varje dag som går, mina läppar skriker efter hans, dock inte så han hör det, utan så min hjärna snurrar oavbrutet med honom i mina tankar. Celia har flyttat, hennes pappa fick ett nytt välbetalt jobb i New York, så hon och hennes syskon lämnade Stratford tillsammans med deras mamma och pappa. Jag saknar henne fruktansvärt mycket, men jag har fortfarande kvar Alessa. När jag kom fram till skolan stod hon lutad mot sin bil och pratade i telefon, hon mimade att jag skulle vara tyst, så det var lika bra att jag gjorde som hon sa. Vi började gå mot dörrarna på skolan, och precis när vi kom fram slutade hon prata. ”Jag gjorde ett graviditetstest igår, och det visade positivt. Ryan vet inget, men jag ska berätta det för honom idag efter skolan.” Min haka åkte nog rakt ned i marken, jag var inte alls med på att hon skulle släppa bomben sådär rakt i ansiktet på mig. ”Okej, jag finns här, jag har gått igenom det en gång.” Vi kramade om varandra och gick in i skolan.

Fysik stod som nästa ämne på schemat, inget jag är intresserad av, så jag brukar sova bort dem lektionerna. Vår lärare Mr. Andrew gillar inte att jag gör det, men han har slutat att bry sig, nu hör jag bara massa suck och stön när han ser att jag lägger ned mitt huvud på bänken. Alessa har försökt peppa mig till att ta tag i skolan, men jag har ingen ork kvar i kroppen. ”Hörru, lektionen är slut, du kan vakna nu.” Alessa slog en bok i huvudet på mig, riktigt hårt. Kan tänka mig att hon är trött på att jag sover bort min skolgång. ”Ja, men slå mig inte i huvudet med en bok som är lika tjock som 100 serie tidningar är du snäll.” Hon skrattade bara åt mig, samtidigt som jag drog handen över bulan som säkert skulle börja växa. Vi hade lunch nu, och dem serverade spagetti och köttfärssås, helt okej enligt mig. ”Varför är inte Ryan i skolan?” Chaz kom gåendes och Alessa hade inte hört från Ryan på hela dagen. ”Han hade återbesök hos läkaren angående knäna.” Både jag och Alessa nickade, och fortsatte ta maten.

”Mamma, jag är hemma.” När jag kom innanför dörren var det ingen som svarade, men dörren var olåst, så någon måste vara hemma. ”Hej, jag trodde din mamma sagt att hon skulle till Toronto, och hon frågade mig om jag kunde ta Liam tills du kom hem.” Justin kom upp bakom ryggen, och skrämde livet ur mig. Jag slog till honom på axeln. ”Du skrämde livet ur mig.” Han log mot mig, sitt förbannade sexiga leende. Jag vände mig, för att slippa se honom. Jag klarar inte av tanken av att ha honom runt mig när jag inte får röra honom. Han var på väg mot mig, och skulle precis ge mig en kram när jag backade undan och gick in i köket. Jag förstod att han vart förvirrad av situationen, men jag kan inte låta honom ta i mig. ”Får jag fråga dig en sak?” Han kom in i köket och ställde sig med armarna i kors lutad mot dörrkarmen. Jag plockade fram mat från kylen som jag hade gjort dagen före och stoppade in det i mikron. ”Klart du får.” Jag lutade mig mot diskbänken, men en flaska vatten i handen. ”Varför får inte jag röra dig?”

Min tomma tallrik stod framför mig på bordet och Justin satt mitt emot mig, men jag hade fortfarande inte svarat på hans fråga. Han kliade sig i huvudet då jag bytte ämne, men han lät det vara. Eftersom att jag bara hade använt en tallrik, en gaffel och ett glas så diskade jag det för hand. När jag stod där kände jag två armar runt min midja, hela min kropp stelnade till. Jag kunde inte röra mig, och absolut inte diska klart. ”Justin, snälla.” Han suckade bara och släppte mig. ”Vad är det?” Han satte sig ned vid bordet igen. ”Anledningen till att jag inte vill att du tar i mig är för att jag vill ha dig något så fruktansvärt.” Han tittade bara på mig, gjorde inte en enda min i ansiktet, utan satt som förstelnad. ”Dina äckligt sexiga läppar, dina sjukt djupa hypnotiserande ögon, din perfekta kropp, din jävla röst, allt med dig är så jävla underbart. Min kropp suktar efter din.” Nu stirrade han på mig, med öppen mun. Det såg faktiskt lite roligt ut, så jag kunde inte låta bli att le lite. ”Va?” Det var det enda han fick fram, sen fortsatte han stirra på mig. ”Du hörde mig.” Han trodde säkert att han hörde i syne, men så var inte fallet.

”Det är anledningen till att jag vill krama dig, för att få känna din kropp mot min, för jag vet att jag aldrig kommer få känna den på något annat sätt.” Han hade äntligen fått tillbaka talförmågan och kunde prata med mig. ”Mamma, hur länge har du vart hemma?” Liam kom in skuttandes i köket och slog sig ned på en stol. ”I en halv timme kanske.” Han tittade ledset på mig. ”Och inte sagt hej till mig?” Jag fick lite dåligt samvete, så jag lyfte upp honom och satte han i mitt knä. ”Förlåt gubben. Ska aldrig mer hända.” Jag gav honom en kram, och sedan var allt tydligen glömt, för han hoppade ned från mitt knä och sprang upp på sitt rum. Justin tittade efter Liam där han sprang upp för trappen, och jag följde Justins rörelser. ”Åh, jag tror jag blir tokig snart.” Jag pustade och stönade, reste mig upp och gick ut i vardagsrummet, la mig raklång på mage i soffan. ”Vad är det?” Justin skrattade bakom mig, för jag tror han förstod lite, men kanske inte allt.

”Dem här dagarna tillsammans med dig, har fått mig att se dig på ett sätt jag inte hade tid med förut. Jag skådar allt med dig, hur du rör dig, hur du pratar, hur du kollar på mig. Och jag börjar seriöst bli galen.” Jag låg fortfarande med huvudet nedtryckt i kudden, men jag kunde ändå se hur han log bakom mig. ”Sluta skratta åt mig, det är inte kul.” Han började skratta högt åt mig, han satte sig ned bredvid mig och la sin hand på min korsrygg. Jag stelnade till, och han skratta ännu mer. ”Sluta bete dig som att du vore nykär.” Jag fnös till åt honom och vände mig om, så att jag låg på rygg och hade honom på sidan av mig. ”Jag kan inte, det är något fel på mig.” Jag log så gott jag kunde utan att skratta. ”Det är det inte alls. Du har samma effekt på mig, men jag visar det inte. När du tittar på mig så smälter jag, och när du väl rör mig så går det en rysning genom min kropp.” Jag satte mig upp och gjorde det som min hjärna ville att jag skulle göra. Jag satte mig gränsle över hans ben och la mina händer runt hans nacke, samt tittade honom djupt i ögonen. Han stelnade till, och viste nog inte alls hur han skulle bete sig.

Jag började fiffla med hans skärp på byxorna, och han spände ögonen i mig, men han stoppade mig inte, så jag fortsatte. Jag kysste honom på halsen, och det var precis som att det var första gången, lika spännande. Han placerade sina händer på mina lår och började smeka dem. Jag hörde hur han försökte kontrollera sin andning, men det gick nog inte som han hade tänkt sig förstod jag, då jag hörde hur han drog efter andan när jag drog mina fingrar löst på hans mage under tröjan. Mina läppar hade äntligen hittat hans. Kyssen var så laddad, så passionerad och så magisk att jag trodde jag drömde. ”Är du säker?” Hans ord avbröt min dröm, och jag kom tillbaka till verkligheten, som visade sig vara densamma. Jag nickade bara som svar, och han la ned mig på rygg samt knäppte upp mina byxor och drog av mig min tröja. Hans beröring, så lugn och vacker på något sätt. Han har aldrig betett sig så här tidigare, och jag vet inte vad som fick honom att göra det nu. När alla våra kläder låg bredvid oss på golvet så trängde han in i mig. Min kropp gick automatiskt upp i brygga, och jag kunde inte förstå att detta faktiskt hände.

När vi hade fått på oss kläderna och verkligheten kom ikapp mig så förstod jag precis vad det var som hade hänt. ”Nej, nej, nej.” Mumlade jag för mig själv, trodde jag. ”Vad?” Justin hade hört mitt mummel, men kanske inte uppfattat det. ”Nej, inget.” Svarade jag så snabbt jag kunde, och gick därifrån. ”Säg inte att du ångrar dig.” Jag stannade till, det var precis det jag gjorde, men det kunde jag väl inte säga till honom. Han skulle tro att jag bara utnyttjade honom, och det gjorde jag verkligen inte. Jag följde bara min hjärna och vad den ville att jag skulle göra, men mitt hjärta skrek, det gjorde ont, alla gamla sår rev jag upp genom att göra det jag nyss gjort. ”Det vi gjorde var ett misstag, och kommer inte hända igen.”

På morgonen när jag vaknade dunkade mitt huvud nå så fruktansvärt, och jag hade inte ett minne av kvällen efter att Chris hade bjudit mig på en grogg. Rummet jag låg i tillhörde inte mitt, men jag kände igen det och visste att jag befann mig hemma hos Ryan. Steg närmade sig dörren. "Är du vaken?" Alessa lät riktigt pigg, och hon satte sig ned i sängen. "Ja, men hämta en hink åt mig, och det är fort." Direkt jag sa hink så rusade hon ut och kom in lika fort efter. Jag kastade mitt huvud över säng kanten och spydde ur mig allt, som bara bestod av alkohol. "Ta en dusch, du blir att må bättre, gumman." Det var ingen fråga utan en order. När det kändes som att jag hade spytt klart gick jag ut och in i badrummet, och på vägen hörde jag både Justin och Ryan nere. "Snälla va med mig där inne." Alessa kom efter mig. När jag stod i duschen var det precis som att allt rann av mig. "Vad hände igår?" Jag tittade ut på henne genom duschväggen, hon satt på toastolen. "Vet inte om du vill veta." Hon tittade skeptiskt på mig. "Du och Justin hade en stor fight. Och han är där nere, ledsen över allt." Jag fick svårt att andas över det hon sa, jag är inte redo att ta mig an hans ursäkter eller vad han har tänkt sig. När jag kom ur duschen kastade hon massa kläder på mig, så det var bara att klä på sig och möta verkligheten.

Väl nere i köket blev det tyst när vi klev in, Ryan var den enda som tittade på oss. Han såg osäker ut när jag gick förbi dem och skulle ta vatten. Alessa satte sig bredvid Ryan och tittade på honom. "Ska vi gå?" Jag tittade på henne. "Nej, ska ni inte göra. Då går jag också." Justin tittade upp och mötte min blick, han såg riktigt ledsen ut. "Varför ser du så ledsen ut? Är du inte glad nu när du slipper mig?" Alessa spände ögonen i mig och suckade, precis som att jag gick över gränsen. Det var långt kvar till den var passerad. "Vad?" Hon svarade mig inte, så jag fortsatte psyka Justin. "Hallå, jag prata med dig." Jag kände irritationen komma krypandes. Han reste sig upp och ställde sig framför mig, hans tårar började rinna längs hans kinder. "Förstår inte du att jag älskar dig, det gör så jävla ont att veta att du inte är min längre." Jag log inombords, men rörde inte en min under tiden han pratade. "Synd om dig, det var du som dumpade mig. Eller har jag fel? Var det inte du som satt i mitt kök och uttalar dem få orden som lyder så här, jag vill göra slut?" Han flyttade sig närmare mig, så han stod för nära mig, enligt mig. Jag knuffade bort honom så att jag fick mitt space. "Jo, det var jag som sa det. Men jag ångrar mig." Jag började skratta, och kunde inte hejda mig. Alessa spände ögonen i mig igen och det gjorde så jag började skratta ännu mer. "Bara för att kändisen står framför mig och gråter samt säger att han ångrar sig gör mig inget. Du hade mig, men du lät mig gå, IGEN. Du har sårat mig, och det värsta är att du har sårat min Liam. Han saknar dig som fan, och han gråter, och vet du hur det känns när ens son gråter?" Alessa och Ryan hade smitit ut ur köket, och jag förstår dem. Vi var inte snälla mot varandra. Tårarna rann på mig också, det gick inte att hejda dem. Jag ville inte se honom mer, han har sårat mig så det räcker. Han sa inget utan lät bara tårarna rinna och tittade på mig. "PRATA MED MIG NU NÄR DU HAR CHANSEN, FÖR SEN FÖRSVINNER JAG." Jag skrek åt honom, för han vägrade prata med mig.

Två timmar senare satt vi fortfarande kvar i köket, fast denna gång hade jag en huvudverkstablett i mitt glas. Allt skrikande och gråtande hade gjort huvudverken ännu värre. Jag har aldrig vart så här bakis efter en fest någonsin, så jag mår nog antagligen som jag förtjänar. ”Jag klarar mig inte utan dig.” Han tittade upp på mig efter en evighet av tystnad, kändes det som. ”Men vad är det som säger att jag skulle ta tillbaka dig? Du slet bokstavligen ur mitt hjärta och trampade på det när du gjorde slut. Du måste förstå att bara för att du är Justin Bieber kan du inte behandla folk hur som helst, och sedan tro att allt är okej.” ”Det gör jag inte heller.” Jag hann knappt säga klart min mening innan han började prata. ”Är Liam arg på mig?” Han lät uppriktigt ledsen när han nämnde Liam, och visst kan jag förstå honom att han inte ville såra Liam i allt detta. ”Nej, han är mer arg på mig än på dig. Så du lyckades att vända det enda jag älskar emot mig.” Han reste på sig, precis som att han skulle gå, men han gick till diskbänken istället och tog ett glas vatten. Han mumlade för sig själv, där han stod med ryggen mot mig. ”Vad är det du säger? Jag hör dig inte.” Han vände sig om, och jag såg att han tog ett djupt andetag. ”Jag älskar dig, och jag är villig att göra vad som helst för att få dig tillbaka.” ”Du kan lika gärna dumpa mig igen då.” Jag reste mig upp och gick ut från köket, och jag hörde att han blev arg, han kastade glaset i golvet och slog i något. Jag blev lite rädd, men jag visste att han aldrig skulle röra mig.

En vecka har gått och jag har varken sett eller hört något från Justin. Skolan skiter sig, precis som allt annat. Liam vägrar lyssna eller prata med mig. Jag vet inte längre vad jag ska göra, inget av det här är mitt fel. Men ändå är det jag som mår dåligt. Justin gick som tur var inte ut med vårt förhållande, Jen har slutat trackaserar mig och det är skönt. Jag orkar inte med mer problem. Dem växer som ogräs i mitt liv så det räcker. ”Liam, ska vi åka hem till Bruce och Diane?” Jag försökte med allt, allt för att Liam skulle förstå att jag inte har gjort något. Vi satt tillsammans framför tv:n och han nickade lite försiktigt. Troligtvis för att inte visa att jag gjorde något bra. När vi kom hem till dem var dem så välkomnande, att jag funderade om jag kommit rätt. Justin var ute med Ryan, så jag passade på att hälsa på dem då. ”Gumman, hur är det med dig egentligen?” Diane är så otroligt snäll mot mig, och jag har en axel att gråta mot om jag behöver, men jag försöker alltid visa mig så stark jag kan framför Liam. ”Jag överlever, men mer är det nog inte.” Hon tittade oroande på mig, men frågade inget mer utan gav mig en varm kram som tröst istället. Liam och Bruce busade med varandra. ”Jag går upp till Justins rum en vända, om det är okej.” Diane tittade på mig, och log lite smått. ”Självklart gumman.” När jag kom in i rummet så luktade det verkligen honom. Han hade sin resväska öppen mitt på golvet, och jag såg alla nya kläder han hade köpt. Riktigt snygga, han har en snygg stil, hela han är snygg. Han hade massa nya kort på väggen, bland annat på oss två. Jag gick fram och kollade på dem, vi var verkligen lyckliga på dem bilderna. Vi var väl allt annat än vad vi är idag. När jag lärde känna honom var han en människa jag önskade jag hade träffat för flera år sedan, han var underbar, men vad hände sedan? Allt gick fel på vägen, det är väl mitt fel allt. Jag drog mina fingrar över hans ansikte på ett kort. ”Jag älskar dig, och kommer alltid göra det.” Mina tårar började rinna, som vanligt när han befinner sig i mina tankar. ”Jag älskar dig också.” Det kom som en viskning, men inte från min mun.

Det var Justin som hade kommit, han stod i dörröppningen. Jag kunde inte hejda mig själv så jag gick mot honom och direkt in i hans famn. När hans armar hamnade på min rygg kom den där underbara känslan tillbaka, precis som att inget hade hänt. ”Fan, varför får du mig att må så här. Du sårade mig nå så fruktansvärt.” Han strök mig över ryggen och pussade mig på huvudet flera gånger. ”Om jag kunde, skulle jag ta bort din smärta.” Vi stod så där ett tag, och jag hörde att Diane ropade på Liam, hon var nära oss, det kunde jag höra. Men jag visste inte hur nära. ”Liam, kolla.” Jag förstod att hon stod i trappen, men jag ville inte släppa Justin, jag ville inte att han skulle försvinna igen. Han får inte försvinna. ”Mamma, Justin?” Liam lät skärrad. Jag släppte taget om Justin, och kollade förbi honom, för att möta min sons chockade ansikte. Han hade nog troligtvis inte hört när Justin kom hem, så han blev nog lite förvirrad när han såg oss. ”Ja, gubben. Vad är det?” Jag satt på huk så att jag skulle kunna krama om honom. ”Är ni vänner igen?” Jag ville inte släppa Liam, då kanske han inte vill prata med mig igen. Hans fråga behövde jag inte ens svara på. ”Vänner?” Justin tittade ned på oss och sträckte fram sin hand, utan att tveka tog jag den i min. ”Vänner.”

Jag och Justin satt i soffan tillsammans, Liam lekte vidare med Bruce, eller jag sa att han skulle det, så att jag och Justin kunde prata. ”Är det något mellan dig och den där grabben från Ryans fest?” Han lät osäker när han frågade, och samtidigt satt han och fingrade på tv-dosan, han sökte aldrig min blick. ”Nej, det är det inte.” Mitt svar var enkelt, den enda jag vill ha är Justin, men jag kommer inte låta det gå för fort, om det någonsin kommer bli något mellan oss. ”Varför gjorde du slut med mig? Du säger att du älskar mig, så jag måste fråga. Vad gjorde jag som inte var okej. Det måste ju vara något med mig som du inte gillar.” Han tittade hastigt upp och mötte min blick, skakade på huvudet och flyttade närmare mig då vi satt på varsin sida av soffan. ”Det finns inget jag inte tycker om hos dig. Tro inte det, felet är hos mig. Att jag trodde allt skulle bli lättare, att vi skulle slippa sakna varandra, att vi skulle kunna gå vidare och vara lyckliga utan varandra. Jag kan inte ge dig allt du behöver, jag kan inte, bara just därför att mitt namn är Justin Bieber. Du behöver mig då jag är borta, precis som jag behöver dig. Jag har gjort samma misstag för många gånger för att du ska kunna lita på mig igen, och jag förstår dig. Du har allt jag någonsin har önskat mig, och jag bara kastar iväg det.” Så där mycket har inte han sagt till mig på jag vet inte hur länge. Jag blev alldelens tagen av allt han sa, trodde han verkligen att vi skulle kunna vara ifrån varandra? Att vi skulle må bättre. Allting bara snurrade i mitt huvud, jag behövde luft för att ta in allt han hade sagt.

Jag tittade inte ens på Justin som satt vid köksbordet, utan gick direkt till kylskåpet och plockade fram apelsinjuicen som stod färdigblandad där inne. Jag satte mig mitt emot honom när jag hade glaset i handen och smuttade på det samtidigt som jag skådade det vackraste jag någonsin sett i mitt liv. Tillslut möttes våra blickar, men ingen sa något, det var fruktansvärt spänt mellan oss. Justin ställde sig upp och lutade sig över diskbänken med ryggen mot mig, och gav ifrån sig en djup suck. ”Jag vill göra slut.” Hans ord kom ur hans mun som en viskning, men jag hörde klart och tydligt vad han sa. Tårarna jag trodde att jag hade slut på kom rinnandes, men jag sa inget eller rörde mig inte. Allt var precis som det var dagen före hemma hos Ryan, då jag satt i fåtöljen helt förstenad. Jag reste mig upp efter 10 minuter, gick raka vägen upp på mitt rum och hörde inte ett ljud mer ifrån honom.

Jag plockade upp min mobil och skrev till Alessa att han dumpade mig. Hennes svar kom 1 minut senare där hon frågade om han var dum i huvudet. Jag kunde inte låta bli att le lite åt hennes sms, men samtidigt var det glädjelöst. Ingenting kan få mig att må bra nu, inget. Justin var mitt ljus, men han släckte det och gick. Jag låg i min säng hela den dagen, Liam kom upp till mig och la sig bredvid mig när klockan var runt 8 på kvällen. ”Mamma, får jag inte träffa Justin mer?” Jag hörde på honom att han var nära till tårar, och det var det här jag inte ville från början. Jag ville inte att min son skulle hamna i kläm om jag gick in i ett förhållande. Men vad skulle jag göra? Allt var redan försent. ”Det beror helt på honom gubben. För mig får du det.” Han låg framför mig i sängen och gosade in sig i mitt bröst. Mamma hade redan gjort honom klar för natten så han fick sova bredvid mig.

Dagen efter gick jag inte till skolan. Mamma förstod mig, och hon viste redan innan jag kom ned på morgonen att han hade tänkt lämna mig, det var därför hon tog med sig Liam och gick, och det uppskattar jag från henne. Liam hade inte behövt vara med och se eller höra det. Alessa kom hem till mig efter skolan, och jag låg fortfarande i sängen. Samma kläder hade jag på mig från gårdagen också. ”Gumman, du kan inte ligga här hela livet.” Hon strök mig över ryggen och mina tårar kom tillbaka. ”Jag vet inte vad jag ska göra.” Mina ord var som viskningar, så jag hoppades att hon hörde mig. ”Du ska visa honom att du är värd något bättre.” Jag visste att det hon sa var sant, han var inte värd mig, men just nu kändes det som att inget kunde bli bättre.

Efter flera timmar i sängen och Alessa bredvid mig som försökt att muntra upp mig så satt vi tillsammans i soffan och drack kaffe. Jag mådde lite bättre, men ändå inte. ”Ryan ska ha fest imorgon, kom för min skull?” Hon lät verkligen bedjande. ”Okej.” Hon tittade förvånat på mig, troligtvis för att hon trodde hon skulle vara tvungen att tjata med mig, men inte behövde. Även om Justin skulle vara där så skulle jag gå dit, han skulle inte hindra mig från att umgås med mina vänner.

Resten av dagen spenderade jag med henne och Celia på staden, vi shoppade och skrattade även om mina skratt oftast var en fasad för att slippa alla frågor. Jag hittade en riktigt snygg klänning som jag skulle ha på mig på festen, jag viste att den skulle ge mig massa blickar, och det var det som var meningen. När jag kom hem på kvällen satt mamma vid köksbordet och höll på med massa papper. ”Hej mamma.” Jag lät glad, men det var långt ifrån sanningen. ”Hej gumman, hur mår du?” Hon tittade skeptiskt på mig, precis som att jag skulle ljuga för henne, men det skulle jag aldrig göra. ”Åt helvete, men han ska få se vad han går miste om. Du tar med dig Liam imorgon va?” Mamma ska åka till Toronto, så hon har lovat att ta med sig Liam. ”Ja, jag lovade dig det. Ta det lugnt hos Ryan bara, jag vet att du inte mår bra och vill inte att något händer dig.” Jag förstår hennes oro, jag har haft mina stunder då jag supit till lite för mycket då jag vart ledsen.

På kvällen när jag var klar väntade jag på att Alessa skulle hämta upp mig. Eftersom att hon inte kan dricka så skulle hon köra, så hon lovade att köra hem mig på kvällen, och ta hand om mig. Vilket jag är tacksam över, för kvällen kan spåra ur, jag vet inte riktigt själv hur jag vill att den ska sluta, sådant som återstår. Det tutade till utanför så jag antog att Alessa redan var här, jag satte på mig mina klackar, tog min väska och gick ut. ”Oh, vilken hottie.” Jag snurrade ett varv så hon skulle få se hur hela klänningen såg ut på. Hon gjorde tummen upp och jag hoppade in i bilen. Innan vi kom fram till Ryan som bor max en kvart ifrån mig så hade jag redan dragit i mig 3 cider. Mamma var snäll och köpte 5 st. åt mig, sen är det ju alltid folk som bjuder på sprit.

När vi kom fram till Ryan så var festen redan i full gång, folk hängde i buskarna utanför och musiken dunkade ut. En härlig känsla spred sig i min kropp och jag kände direkt för att verkligen släppa låss. Inget skulle få hindra mig och absolut inte Justin, som jag visste befann sig någonstans under detta tak. Ryan mötte upp mig i hallen med en busvissling. ”Du ser riktigt bra ut.” Han kramade om mig. ”Du vet om att Justin kommer göra allt för att få tillbaka dig, nu när du går klädd så här?” Han viskade i mitt öra, troligast för att ingen annan skulle höra, men jag fnyste bara åt honom och gick in i köket. Jag öppnade en ny cider och strosade omkring ett tag. Som vanligt befann sig Jen på festen, men hon var för full för att uppfatta mig, vilket var skönt, hade nog med problem. Troy kom fram till mig och gav mig en kram. ”Du är riktigt vacker ikväll. Fast det är du jämt.” Jag har länge haft på känn att han känner något för mig som inte jag känner för honom. Fast tänkte jag efter så var han inte så ful han heller, och en helt underbar vän. ”Du ser inte heller så dålig ut.” Jag flirtade lite med honom men gick vidare in i vardagsrummet.

När mina cider var slut gick jag ut i köket och skulle precis blanda mig en grogg men Chris kom upp bredvid mig, och placerade sin hand på min korsrygg. ”Jag kan blanda en god åt dig.” Han flirtade lite med mig, och jag gillar honom, han är skön. ”Ja, varför inte?” Han tog vodka flaskan från bordet och hällde i lite mindre än halva glaset och sedan hade han i lite citronjuice och sedan sprite. Jag smakade lite lugnt på den, och den var sjukt god. ”Tackar, den smakade riktigt bra.” Han log mot mig. ”Ska vi dansa?” Jag nickade lite på huvudet och tog min grogg. Vi gick tillsammans ut i vardagsrummet och ställde ifrån oss våra glas på bordet, sedan gick vi tillsammans dit där det fanns plats. Han placerade sina båda händer på min korsrygg, det hade komiskt nog blivit en lugn låt, så vi dansade tätt ihop. Samtidigt som han lät sina händer vandra längs min rygg, såg jag att Justin stod i hörnet av rummet och inte såg speciellt glad ut. Så jag blinkade till med ena ögat och kysste Chris på halsen. Han gillade det, för hans händer vandrade ned till min rumpa, och stannade där.

Vi gick tillsammans ut på baksidan då han skulle röka, men det var fruktansvärt kallt ute. ”Vill du låna min tröja?” Innan jag hann svara så hände den över mina axlar och jag tackade honom. Han frågade mig om jag ville ha en cigg, men jag tackade nej. Jag behöver inte gå över gränsen helt ikväll. Det räcker med att jag dricker. Min grogg var sedan länge slut och jag hade redan dragit i mig två till. Allt snurrade i mitt huvud men jag kände mig lugn. En skön känsla. Vi hamnade tillsammans på dansgolvet igen och hans händer vandrade över min kropp. Helt plötsligt hade jag en hand runt min handled som drog mig bort från vardagsrummet och in i ett sovrum. När jag vände mig om såg jag att Justin stod lutad mot dörren.

När han inte hade sagt något på 10 minuter fick jag nog. ”Vad tror du att du håller på med?” Han kollade bara på mig. ”Vad jag gör? Vad gör du själv?” Jag la mig ned i sängen och suckade. ”Vill du att jag ska påminna dig om att det var du som dumpade mig? Så jag är fri att göra vad jag vill. Låt mig vara.” Han kom emot mig och drog upp mig sittandes och satte sig bredvid mig, men höll fortfarande min hand i sin. Jag fick nog av hans förbannade tystnad så jag reste på mig och gick ut, men han följde efter mig. Väl i köket fick jag nog av det också. ”SNÄLLA, LÅT MIG VARA, VAD ÄR DET DU INTE FÖRSTÅR?” Han kollade skräckslaget på mig, samtidigt som han troligtvis letade efter ett bra svar i sin hjärna. ”Jag älskar dig, Clar. Vad är det du inte förstår?” Alla i köket kollade på oss, men jag fortsatte precis som att han inte hade sagt det där sista.

”Jag älskar dig Clar och jag längtar så fruktansvärt mycket efter dig. Jag vill aldrig mer uppleva dessa månader ifrån dig igen.” Justin ringde mig dagen innan han skulle komma hem, och förklarade allt för mig. Hur han kände och hur mycket han saknade mig. Jag började gråta, som vanligt. Lipsill som man är. ”Jag älskar dig också, men jag vet inte om jag klarar av det här nå mer.” Han blev helt tyst i telefonen, jag trodde nästan att han hade lagt på, men sedan hörde jag andetag i andra änden. ”Vad menar du?” Jag hörde på långa vägar att han grät, precis som jag. Det var det här jag menade, vi kunde inte ens prata i telefon utan att vi skulle börja gråta. ”Vi kan inte ens vara ifrån varandra i 2 månader, så hur kommer det bli när dina sommar turnéer kommer och du blir borta i mer än ett halv år? Vi bryts sakta ned, märker du inte det? Vi mår dåligt av det här, och du kan inte lämna allt du har byggt upp för att vara med mig, och jag skulle aldrig låta dig göra det heller. Så det kanske är lika bra vi lämnar detta och går vidare.” Jag hörde hur han hela tiden försökte få fram en mening, men att det inte gick. Han avbröt sig själv hela tiden, och det var jobbigt att höra.

Liam var tillsammans med mamma hemma hos Diane och Bruce, dem har vart där ganska mycket dem senaste dagarna och det gör mig glad. När Justin kommer hem kommer jag inte hindra Liam från att träffa honom, om Justin vill det såklart, men jag tänker göra allt för att jag ska slippa vara med. Jag vet fortfarande inte vart vi står, men det lär märkas imorgon då han kommer hem. Ryan och Alessa kom precis hem från deras resa som gick till Miami, så jag ska snart över till Ryan för att kolla till dem.

”Hej Clar. Du ser inte så pigg ut, har det hänt något?” Ryan är alltid lika snäll och glad när man kommer, spelar ingen roll om hur man mår, han får en alltid på lite bättre humör. ”Justin.” Det var det enda jag behövde säga, han förstod mig, och lät det vara, istället drog han in mig i en jätte kram och strök mig över ryggen. Jag kände hur mina tårar började rinna, och jag hörde mig själv hur jag snyftade. Ryan kollade på mig och strök undan mina tårar. ”Vännen, gråt inte, snälla.” Jag log lite halvhjärtat. ”Jag ska försöka att låta bli.” Alessa hade kommit fram i dörren och stod nu och kollade på oss. Ryan mimade Justin till henne, så att hon inte skulle fråga något. Men hon omfamnade mig i en lika varm och go kram som Ryan nyss gett mig.

”Hur har ni haft det?” Vi satt tillsammans i soffan och drack kaffe. Dem såg verkligen nykära ut, och sådant gör mig glad. Jag är så sjukt glad för Alessa´s skull. Hon skulle nog inte kunna hitta en bättre kille. ”Vi har haft det sjukt bra, men veckan gick för fort.” Alessa kollade på Ryan när hon svarade och fick genast respons av honom genom att han nickade, och höll med henne. Det ringde på dörren så Ryan gick för att öppna. ”Kan du bevara en hemlighet?” Alessa kollade allvarligt på mig, och jag nickade. ”Självklart, vi är bästa vänner.” Hon kollade mot hallen för att se om Ryan var på väg. ”Jag tror att jag är gravid.” Jag tappade hakan och kände hur mitt döda leende kom tillbaka, och var äkta. ”Oj, jag vet inte vad jag ska säga. Grattis?” Med en frågande röst, hon kollade ned på sina händer som hon hade i knä. ”Jag vet inte om jag vågar säga något till Ryan.” Jag skakade hysteriskt på huvudet. ”Du måste, gör du det inte och han kommer på det så blir det nog inte så kul.” Hon nickade och hyschade mig. Chaz kom in och kastade sig över mig. ”Chaaaziii is in dah house.” Skrek han och satte sig mellan mig och Alessa. Vi skrattade åt honom och slog till honom på varsin axel.

En halv timme efter att Chaz hade intagit huset så beställde vi pizza och valde att se på film, men ingen av oss kunde välja en film, så tillslut drog Ryan med handen över DVD hyllan och Chaz sa åt honom att stanna. Bankok Hilton blev det, med Nicole Kidman. Den filmen är riktigt bra faktiskt, men den är skrattretande, man blir lite irriterad. Mitt under filmen fick Ryan ett sms som gjorde honom osäker. Han började vända och vrida på sig där han satt i soffan tillsammans med Alessa, jag och Chaz hade varsin fåtölj. Ryan satt och kollade på mig med jämna mellan rum och det störde mig tillslut. ”Vad är det Ryan? Varför beter du dig konstigt?” Var jag den enda som hade märkt något, för både Chaz och Alessa tittade frågandes på mig och vidare mot Ryan som nästan slet sig i håret. ”Bli inte arg på mig nu. Men din vän är här vilken sekund som helst.” Jag förstod på en gång vem han pratade om, jag blev som fastfrusen, jag kunde inte röra mig på något vis. Jag ville inte träffa honom. ”Han vet inte om att du är här, det enda jag fick i ett sms var. Jag är hos dig om 5.” Ryan läste sms:et och jag satt fortfarande helt stilla. Alessa kollade på mig och försökte få kontakt med mig. Hon knäppte till med fingrarna framför ögonen på mig. ”Jag ska nog gå hem nu.” Var det enda jag sa, och reste på mig.

När jag kom ut i hallen och skulle sätta på mig skona ringde det på dörren och handtaget åkte nedåt, men som tur var, var det Alessa som tog emot pizzan och hon har en tendens att låsa dörrar, så jag tog mina skor i handen och sprang ut på baksidan. Allt för att inte träffa honom. Jag sprang hela vägen hem, där ingen annan är jag själv var hemma. Jag gick raka vägen upp på mitt rum, kastade mina kläder i en hög på golvet och gick in i badrummet för att borsta mina tänder. Klockan var inte mer än 7 på kvällen, men jag orkade inte vara vaken nå mer, jag ville inte befinna mig i verkligheten. Jag bäddade ned mig direkt jag var klar, och konstigt nog somnade jag nästan på en gång, det måste ha berott på alla tårar jag fällt under en dag. Den sista tanken jag tänkte innan jag somnade var, varför var han hemma idag, han skulle komma imorgon.

På morgonen när jag vaknade hörde jag röster från nedervåningen, en jag aldrig skulle glömma. Mamma viste inget om vårt förhållande, så jag kan förstå att hon släppte in honom denna gång. Liam skrattade och hade verkligen kul. Jag sneglade en vända på klockan och såg att den redan var 12. Jag kan inte ha sovit i 17 timmar, eller så har jag gjort det och allt beror på att jag vart stressad den senaste tiden och att jag har känt mig sjuk i kroppen. Äntligen kunde jag nog slappna av, och det var riktigt skönt att få sova ut. Jag orkade inte ligga kvar mer så jag drog på mig en mjukisdress och gick ned för trappen, i köket satt dem alla, mamma, Justin och Liam. Alla tittade upp på mig när jag kom in, men mamma tog Liam och gick ut, utan att ens säga god morgon, som hon alltid brukar göra. Jag hörde hur ytterdörren slogs igen, och jag fattade ingenting.

En månad. En månad har gått och jag har inte fått känna Justins perfekta och fylliga läppar. Jag mår illa av bara tanken, tanken av att han spenderar mer och mer tid med Selena för varje dag. Jag har förbjudit mig själv att gå in på internet, för jag vet själv att jag bara blir sårad, men jag kan inte hjälpa det. Liam frågar varje dag efter honom, och nu vet jag inte längre vad jag ska svara, för jag vet inte om vi fortfarande är tillsammans. Ett sms dyker upp då och då från honom, men det är inget jag svarar på, för jag tycker inte att han visar det han skriver. ”Clar, vad tänker du på?” Alessa slog till mig på axeln, det var inte första gången den senaste månaden jag hade stängt av inne i klassrummet för att sjunka in i mina tankar. Jag tittade bara på henne, utan att svara, så jag tror hon förstod för hon frågade inget mer.

I matsalen satt vi tillsammans, Celia, Alessa och sen en ny kille i klassen, Troy. Han är nyinflyttad från Toronto, och hamnade i vår klass. Det är jag mycket glad över, han är jätte snäll och jag kan prata med honom. Vi spenderar mycket tid utanför skolan, vi fikar tillsammans och han brukar vara med mig och Liam i lekparken dem få gångerna vi är där. ”Du måste sluta tänka på honom nu, du kommer bli helt galen snart.” Nu var det Troy´s tur att väcka mig ur mitt dagdrömmande. ”Jag vet inte vad jag har gjort för fel. Varför vill han inte ha mig mer?” Dem tittade alla på mig som att jag vore dum i huvudet. ”Det är han som missar något, kom ihåg det. Det är han som borde tråna efter dig.” Dem hade ju rätt egentligen, men det är så svårt för mig att förstå det. Jag älskar honom, samtidigt som jag bara vill att han ska försvinna ur alla tidningar och allt annat han är med i.

När jag kom hem efter skolan så var Liam och mamma hemma, dem stod i köket tillsammans och gjorde mat. På köksbordet stod det en stor, och då menar jag stor, bukett med stora röda rosor. ”Mamma, vad är det där?” Jag pekade på blommorna och kollade frågandes på henne. ”Läs.” Då var dem ju inte till henne i alla fall, så jag gick fram mot bordet, och det var inte ett vanligt litet kort som brukar sitta på en blomma, utan ett brev, där mitt namn stod på kuvertet. Jag tog det och gick upp på mitt rum, efter att jag räknat rosorna. Åtta stycket, och så vitt jag vet betyder det, ”Jag är din tills döden skiljer oss åt.” När jag kom upp på mitt rum la jag mig ned i sängen och öppnade sakta kuvertet, och i där låg det ett A4:a papper, handskrivet och jag såg direkt att det var från Justin. Man kan inte ta fel på den handstilen.

Hej Clar. Jag ska försöka förklara för dig hur jag känner och varför jag skickar dig detta. Jag saknar dig, det gör ondare och ondare för varje dag som går utan dig. Egentligen har jag ingen aning om vad du tänker, men jag kan föreställa mig, du funderar säkert om jag har något på gång med Selena, och det svaret är blankt nej. Vi är bara vänner. Det är dig jag vill leva med, men jag vet inte hur det ska gå till. Vi lever två helt olika liv, och det är sorgligt för jag vill inte släppa dig. Men jag kanske inte har något annat val? Alla sms jag har skickat till dig har vart så jag känner, men inte ett enda har du svarat på. Så jag vet inte hur du vill ha det. Allt är jobbigt, riktigt jobbigt, för jag kan inte dölja mina känslor längre, allt fler människor frågar mig hur jag mår och vad jag tänker på, jag dagdrömmer allt oftare och det irriterar folk. Jag drömmer om dig, att ha dig i mina armar, att få möta dina perfekta läppar. Det är dig jag älskar, åtta rosor Jag är din tills döden skiljer oss åt. Du får mig att känna något jag aldrig känt förut, din harmoni som du utstrålar får mig lugn, du är ärlig, även om du vet att det sårar mig. Jag skulle kunna fortsätta skriva hela dagen om hur du får mig att må, men jag vet inte ens om du har läst hit. Snälla Clar, en gång för allt. Vill du inte ha mig mer, säg det, spelar ingen roll hur du gör det, bara du gör det, för jag orkar inte gå omkring och fundera mer. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket, och jag vill att du ska älska mig minst lika mycket tillbaka. // Din föralltid. <3

Mina tårar dem rann, och jag kunde inte hejda dem. Varför skulle han få mig att må så här? Han av alla människor, han som befann sig i ett helt annat land, han som hade flera miljoner tjejer efter sig, varför valde han mig? Tankarna drog iväg till en helt annan dimension och jag kunde inte hejda dem. ”Mamma, varför gråter du?” Liam har sett mig gråta allt fler gånger nu än under hela hans livstid, det är inte bra för honom. Jag vill inte att han ska minna sin barndom genom mina tårar, jag vill att han ska må bra och självklart vill jag också må bra, men det kommer inte gå om jag ska fortsätta förhållandet med Justin. Min svartsjuka över att han har andra tjejer runt sig driver mig till vansinne. ”Jag vet inte, älskling. Men vi glömmer det nu, vi går ned till mormor.” Jag lyfte upp Liam och gick ned till mamma som fortfarande stod i köket. Hon mötte min lidande blick när vi kom in och hon såg riktigt orolig ut. Liam satte sig på golvet bland alla hans leksaker och jag tog vasen med rosorna i och vek ihop dem för att sedan kasta dem i soporna. Mamma kollade förskräckt på mig. ”Fråga inte.” Hon slutade titta på mig, och koncentrerade sig återigen på maten.

Dagen efter i skolan så var Celia sjuk och Alessa hade tid hos tandläkare på morgonen så hon skulle komma lagom till lunch. Troy mötte upp mig i kapphallen med sina engelska böcker i handen. ”God morgon, hur är det med dig?” Hans lugna röst på morgonen var alltid behaglig, tillskillnad från massa andra som skrek och hade sig i kapphallen. ”Har mått bättre.” Jag orkade inte föra en konversation och han förstod mig, så han var tyst. Man behöver aldrig säga någonting till honom, han förstår ändå, och det är fruktansvärt skönt. Vi gick tillsammans till klassrummet och jag kände att han tittade på mig, men det var inget jag orkade lägga någon energi på. Vi satt bredvid varandra och hjälpte den andra om den behövde hjälp, och det verkade som att Troy inte förstod någonting, för han frågade mig hela tiden. Efter engelskan skulle vi ha haft matte, men det visade sig att vår lärare var tvungen att göra något annat, så vi fick håltimme.

Vi satt tillsammans i en gammal soffgrupp, det var jag, Troy, Chaz och lyckligtvis Ryan. Han har äntligen kommit tillbaka till skolan, och har absolut inte missat speciellt mycket. Han kan gå helt utan problem och kan nog till och med spela hockey när den säsongen börjar, vilket är hur bra som helst, för han är den samma Ryan igen, lika glad och sprallig. ”Så, hur går det med Justin?” Chaz kan vara en riktig idiot ibland, men jag förstår honom, han vet ju inget, så antagligen därför han fråga. ”Jag vet inte vad jag känner längre.” Ryan höll på att sätta sin Cola i halsen, för han började hosta. Dem tittade på varandra precis som att jag hade sagt att jorden skulle gå under imorgon. ”Vad nu då?” Äntligen hade Ryan slutat hosta, men hängde på Chaz spår istället. ”Vi bor i två olika länder, och jag vill inte gå omkring och oroa mig över att han kanske har en annan tjej bakom ryggen på mig.” Dem tittade åter igen på varandra. ”Sluta nu, han skulle aldrig.” Båda två tänkte lika och sa det samtidigt. ”Han har gjort det förut. Selena, minns ni?” Troy hängde inte med i samtalet, men han lyssnade. Det såg jag på honom, och varje gång jag sa något, så log han.

Hittade inga passande bilder, så ni får bli utan. Fast jag egentligen tror att ni hellre läser än kollar på bilder, eller?

När jag såg tårarna på Clarissas kinder fick jag en smärta i magen jag inte kan förklara. I två månader ska jag vara utan henne, och det är bara ett prov på vår kärlek. När jag satt i bilen och såg hur hennes hus försvann i backspegeln så kunde jag bara tänka mig om hur hon mådde, hur hon grät. Liam skulle vakna dagen efter och fråga efter mig, bara det kändes jobbigt. Orden jag viskade till honom när jag la ned honom i sängen var "Ta hand om din mamma nu när jag är borta." Han förstår nog inte allt detta, och det är lite jobbigt för jag vill ta med mig dem två, jag vill visa dem mitt liv. Nu har jag fått vara med henne och se hur hon lever med en son och fortfarande går i skolan. Jag vill kunna visa henne alla mina underbara fans som förhoppningsvis stöttar mig i detta, man vet aldrig med dem när det kommer till mina tjejer. Men dem får acceptera detta så är det bara. Allt jag kunde tänka på under bilresan till Toronto var Clarissa, jag saknar henne redan, men det är lika bra man vänjer sig, om jag någonsin kommer göra det. Precis innan jag var framme fick jag ett samtal från Scooter som försäkrade sig om att jag verkligen var på väg. Han blev lättad när jag sa att jag var framme snart och skulle kliva på planet om mindre än en timme.

Mamma hade redan flugit hem så hon, Scooter och Kenny stod och väntade på mig i ankomsthallen. Det var fruktansvärt längesedan jag träffade både Kenny och Scooter så det var kul att se dem igen. "Hej lillgrabben. Gick flygresan bra?" Scooter var först fram och vi kramades. "Jodå, helt okej. Men vakterna fick hjälpa mig i Toronto, det var packat med tjejer." Kenny skrattade. "Jag sa ju att jag skulle följa med. Men du vägrar ju lyssna." Mamma började skratta och höll med honom, dem två går alltid ihop mot mig. "Jo, men jag ville ha semester, känna mig normal för en gångs skull." Vi alla gick mot bilen dem hade och utanför stod det mer tjejer än i Toronto. Jag förstår inte hur dem hittar mig, och hur dem kan veta vart jag är. Behöver jag någon gång en detektiv ska jag helt klart anställa mina Belibers. "Vart är Clarissa någonstans? Jag gillar henne." Det var en liten tjej på kanske 7 år som stod vid ett stängsel och ville ha min autograf. Hon var riktigt söt, och bara tanken av att hon gillade min tjej gjorde mig ännu gladare. "Hon är hemma i Stratford. Vi kommer spendera lite tid på olika håll nu." Flera av tjejerna skrek opassande saker om Clar, men jag stängde mina öron, sådant vill man inte höra om tjejen man älskar.

Väl hemma i mitt hus kastade jag alla väskor på golvet och gick upp till mitt rum för att kasta mig själv i sängen. Allt kändes så tomt utan Clar bredvid mig. Men jag somnade nog fortare ändå, flygning tar knäcken på mig. När jag vaknade på morgonen var det av att mamma väckte mig. "Gubben, dags att gå upp, du har en fotografering idag. Nu är det slut på friden och tillbaka till arbetet." Hon kan vara riktigt jobbig ibland men utan henne hade jag inte legat här nu, utan troligtvis suttit i en skolbänk med mina två bästa vänner som aldrig kan vara kvar på en hel lektion utan att bli utkastade. "Ja, jag ska gå upp." Jag kravlade mig bokstavligen upp ur sängen och gick som en zombie in i badrummet för att ta mig en dusch.  När jag kom ut och hade klätt på mig tog jag min mobil och gick ned till köket. Frukosten stod framme så det var bara att hugga in. Klockan var nästan 11 på förmiddagen, och min mobil plingade till.

"Hej baby! Värsta natten i mitt liv har jag utstått, Liam vaknade och vägrade somna om. Plus att när han väl gjorde det så kunde inte jag somna, jag saknade dig allt för mycket, dina armar som håller ett stadigt grepp om mig på nätterna. Men vet du en sak? Det är bara en månad och 29 dagar kvar tills vi ses, och jag kan inte längta mer. Jag älskar dig, hela mitt hjärta dunkar så hårt att det nästan gör ont när jag ser något som har med dig att göra."

Även om det gjorde ont att läsa om att hon inte sovit något inatt så vart jag ändå glad på slutet. Jag älskar den tjejen nå så fruktansvärt. Jag svarade på hennes sms, när jag var klar kom mamma in. "Nu åker vi, Scooter möter upp oss och Kenny är utanför." Fortfarande trött hasade jag mig fram till mina skor och ut i bilen. "Godmorgon, redo för arbete?" Kenny lät riktigt pigg och det störde mig lite. "Jag är väl så illa tvungen." Svarade jag med ett halvt leende. När vi kom fram till studion så var det fler bekanta ansikten än dem mamma sagt, Usher kom fram och gav mig en riktig kram. "Det var inte igår grabben. Hur är det med dig, och med Clarissa?" Jag satte mig ned i sminkstolen och kollade på Usher i spegeln. "Helt okej med mig, och hon mår bra. Saknaden är svår bara.” Han kollade medlidande på mig genom spegeln. ”Ni klarar av det. Du är Justin Bieber, du ger inte upp om du vill nå något. Glöm inte det.” Han la sin hand på min axel och gick ut ur rummet. När jag var klar i sminket kom Ryan in med min klädsel för fotograferingen.

2 veckor senare och slut i hela kroppen efter dagligt arbete, massa intervjuer och andra sysslor. Clarissa och jag har inte pratat på en vecka, jag vet inte varför, men det känns som att vi glider mer och mer ifrån varandra. Jag vill inte att det ska vara sant, men allt går inte som man vill. Dem första dagarna pratade vi i telefon minst en gång om dagen, och gjorde vi inte det så skickade vi massvis med sms till varandra. Jag älskar henne nå så fruktansvärt mycket, och jag vet inte hur jag ska göra för att få det här att fungera, vi bor inte ens i samma land. Jag vet inte om allt detta beror på att jag har spenderat mycket tid med Selena, eller om det beror på att Clarissa inte klarar av att jag har ett annat liv än henne. Hon vet nog kanske inte om att jag och Selena umgås med varandra igen, eller så beror allt detta på massa bilder på nätet. Jag vet inte, och jag vill nog egentligen inte veta heller.

Idag är det dags för VMA, och röda mattan går jag på själv, men ska sitta bredvid Selena. Jag vet inte om Clar kommer kolla på det eller inte, och jag vet inte vad jag hoppas på. Mina ögon hade jag precis slagit upp så det var bara att vandra in i duschen och vidare ned till mamma som satt vid frukost bordet. ”Hur mår du gubben? Du ser alldelens blek ut.” Jag hade ingen aning om att jag hade ändrat hudfärg, men tydligen. Jag känner mig inte på något speciellt sätt, men det kanske är hjärtat som spelar mig ett spratt. ”Jag mår bra.” Mitt korta svar skulle få henne att ställa en följdfråga, jag bara vet det. ”Hur är det mellan dig och Clar?” Där kom den, den enda frågan jag inte ville svara på. ”Jag vet inte, har inte pratat med henne på en vecka, det skrämmer mig mamma.” Hon tittade upp och mötte min blick, samt kom fram och gav mig en kram. ”Älskade lilla vännen, vad är det som händer?” Mamma ord värmer mig alltid, spelar ingen roll vad det handlar om, bara hon finns där är jag glad. ”Jag älskar henne, och vet inte hur jag ska kunna behålla henne.”

Scooter kom och hämtade mig på kvällen och vi åkte tillsammans till VMA. Ingen sa något i bilen dit, och det var skönt. Jag hade ingen lust att prata, eller ens öppna munnen. Att gå på röda mattan är något jag är van vid nu, men att ha en orm slingrandes runt min handled är inget jag brukar vara med om. Det finns en första gång för allt, och det uppmärksammandes. Selena stod och intervjuade folk efter vägen och jag hamnade hos henne. ”Så vad har du på dig?” Hon kollade på mig från topp till tå, så jag skojade till det lite. ”Kläder.” Vi skrattade tillsammans och pratade vidare lite, tills jag gick. Hela showen var underbar, så trevligt att träffa alla ansikten man oftast bara träffar på sådana tillställningar. Allt var så perfekt framtaget, och jag hoppas att tv tittarna också fick uppleva det. När jag kom hem på kvällen och med ett pris mer i bakfickan så kände jag att mitt hjärta sprack ännu mer. Jag plockade fram min mobil och skrev. ”Jag älskar dig.” Jag skickade det till Clarissa, i hopp om att hon fortfarande älskar mig.

Jag lyssnade inte på ett ord av vad Jen och hennes efterföljare påstod sig vara kapabla till. Skulle dem över huvud taget våga sig i närheten av min son kan jag lova att dem inte bara skulle komma därifrån med kortare fingrar, jag skulle personligen se till att dem aldrig mer skulle kunna ta i något eller någon igen. Allt detta hat bara för att jag har något dem aldrig kommer kunna få. En underbar pojkvän, den mest omtänksamma grabben på jorden. Sorgligt nog vet alla vem han är också. Ibland kan det vara ett hinder, men jag tänker inte låta något komma i vägen om jag själv kan hindra det. "Jag varnar dig bara." Det var hennes sista ord innan jag vände dem ryggen till och vandrade ut från skolan, och lämnade första skoldagen bakom mig. Det hade gått hur bra som helst, fram till för ungefär 10 minuter sedan. Justins bil med kolsvarta rutor stod efter vägen och jag gick direkt till passagerardörren.  Han log med hela ansiktet när jag satte mig i bilen. "Gud vad jag har saknat dig! Hur har dagen varit?" han kysste min kind och började åka mot vad jag tror var hans pappa. "Den har vart helt okej, men har saknat dig också. Och min prins i baksätet." Svarade jag och kollade bak på Liam som satt med nya DC kläder. "Justin, vad har du gjort?" Han skrattade till och kollade bak på Liam i backspegeln. "Förlåt, men vi hade inget att göra. Bli inte sur." Jag log när han sa det, bara för att visa att jag inte var sur. "Jag talade om för honom att du skulle bli hysterisk, men han ville inte lyssna. Men jag gillar mina nya kläder." Liam såg stolt ut, en ny keps hade han också på huvudet.

När vi kom fram till Jeremy klev vi alla ur bilen, och jag lyfte ur Liam för att kunna pussa honom så mycket som jag har missat under dagen. "Mamma, sluta! Vi har pratat om detta förut." Liam lät bestämd så jag började skratta samtidigt som jag släppte ned honom. Justin kom fram till mig och placerade sina händer på mina höfter han kysste mina läppar ömt och försiktigt. "Hej." Jag log, troligtvis fånigt. "Hej." Vi gick tillsammans hand i hand mot dörren men Justin hann inte öppna den förrän Jazmyn kastade sig ut och rakt i armarna på honom. Ren syskonkärlek, underbart att få se. "Hur mår min favorit tjej då?" Han lyfte upp och placerade henne på ena armen samtidigt som vi gick in. "Jag mår bra nu, du är ju här. Och Liam." Jag log, dem två gillar verkligen att leka med varandra och det är skönt. Jeremy kom och mötte oss i hallen, han gav mig en varm kram precis som Justin brukar göra, så nu vet jag vem som lärt honom.

Vi satt tillsammans i köket och fika, Liam och Jazzy hade precis fikat klart och sprungit upp på hennes rum. "Vilken tid åker du imorgon?" Jeremys fråga fick Justin att stelna till, men jag gav han ett mjukt leende. "Jag åker på kvällen någon gång, så att jag är framme i Atlanta på natten." Han tittade på sin pappa med en ledsen blick, jag förstod direkt varför. "Ni kommer klara det. Jag ser det på er." När Jeremy sa det fick jag faktiskt mer hopp om oss. Jag flyttade över och satte mig i Justins knä. Han la armarna om min midja och pussade mig på axeln flera gånger. Helt plötsligt skrek Liam till, han grät hysteriskt, så jag sprang upp på Jazmyns rum, där satt Liam med ett stort sår på handen, som han troligtvis fått från att ha skurit sig på ett papper. "Lilla vännen, det är inte så farligt, men jag vet att det gör ont." Justin kom in med ett plåster och satte det över såret. Han är så otroligt söt mot Liam, det gör nästan ont. Jag satt där med honom i mitt knä ett tag och vaggade fram och tillbaka. "Mamma, kan vi åka hem nu?" Jag såg på honom att han var trött, så det var lika bra, och för Justin gjorde det inget.

När vi svängde upp på vår uppfart så sov Liam redan. Han älskar att åka bil, det är lugnande för honom, och han somnar alltid. "Ska jag bära in honom?" Justin kom upp vid min sida där jag stod och bara skådade min son, han la armarna om mig och kysste mig på halsen. "Om du vill, annars kan jag ta honom." Han svarade inte utan lyfte undan mig och knäppte av Liam bältet och tog med honom in. När Justin la ned honom i sin säng så pussade han honom i pannan och viskade något jag inte kunde uppfatta. Innan Justin hann se mig i dörren gick jag till badrummet och började borsta tänderna. "Får jag sova här inatt?" Justin stod i dörren och jag vart skrämd, hörde inte att han kom. "Shit vad du skräms, såg dig inte. Klart du får, behöver inte ens fråga." Jag hade borstat klart mina tänder så jag skulle gå förbi honom, men han drog in mig i sin famn. "Jag älskar dig." Jag tryckte mina läppar mot hans. "Jag älskar dig också." Vi stod där ett tag, och bara höll om varandra. Jag bäddade ned mig i sängen medan Justin borstade tänderna. Han kom tillbaka in i mitt rum, men stannade och bara tittade på mig. "Vad ser du?" Frågade jag nyfiket. "Det vackraste jag sett i hela mitt liv." Mina kinder blossade upp automatiskt, men jag dolde det inte för jag tycker han förtjänar att se att det han säger till mig berör. "Baby, rodna inte. Jag älskar dig, och du kommer alltid få höra sådana saker av mig." Han la sig ned bredvid och drog mig till sig.

På morgonen när jag vaknade var det av något helt annorlunda, Justin kysste mig över hela kroppen. "Godmorgon min sköna." Han röst på morgonen är det underbaraste jag vet, den är så hes och sexig att jag skulle kunna offra min högra hand för att få höra den varje morgon. "Godmorgon sexy." Jag drog upp honom på mig och kysste honom hårt och länge. Han smekte min bara hud med sina händer och visste exakt vad det var han ville. Jag sneglade på klockan som stod på sängbordet, halv 7 på morgonen. "Varför väcker du mig nu?" Jag förstod varför men jag ville höra honom säga det. "Jag vill ha dig en sista gång innan jag åker, så jag har något att längta efter." Han log med hela ansiktet och kysste mig. Hans händer fortsatte vandra på min kropp, och han visste exakt vart han skulle trycka för att nå mina svaga punkter. Våra underkläder låg på golvet och han trängde in i mig, en härlig känsla jag kommer sakna nu. Vi tog det lugnt för att det skulle vara så länge som möjligt, men jag hade en känsla i kroppen av att han var ivrig, och inte kunde slappna av. Han la sig ned på rygg och jag följde efter honom och gränslade han. Jag placerade mina händer på hans bröst och började sakta röra mig i en rytmisk takt. Hans ansikte utstrålade njutning, och vi kom tillsammans. Klockan på bordet visade 8 och jag fick genast panik. "En och en halv timme, av ren njutning. Nu kan dagen inte bli bättre." Jag lämnade Justin i sängen med ett leende på läpparna, då duschen stod på tur. När jag kom ut låg han fortfarande kvar i sängen. "Ska inte du gå upp?" Min röst lät nog otrevligare än vad den var, och jag ångrade mig på en gång.  "Nej, ligg kvar du." Jag gick in i min garderob och valde kläder. "Jag tar Liam idag, om det är okej?" När jag var klar med allt var klockan halv 9 och jag var stolt över mig själv. "Får du väl, bara du inte lägger nå pengar på honom." Han skrattade och klev upp ur sängen med täcket runt midjan. "Gå till skolan nu, så du lär dig något." Sa han och gav mig en kyss.

Alessa och Celia stod och väntade på mig utanför ingången till huvudbyggnaden. "Godmorgon flickor." Mitt ansikte utstrålade nog lycka, lycka dem aldrig sett hos mig förr. "Vad kan få dig så här glad en tisdagsmorgon och din pojkvän åker ikväll?" Alessa ställde frågan med en liten aning i tonen. "Morgonen började bra." Vi gick tillsammans in och lämnade våra väskor i skåpen och började röra oss mot klassrummet vi skulle ha matte i. Alla vi gick i samma klass, och sorgligt nog även Jen. "Så har du funderat över vad jag sa igår?" Jen stoppade mig i dörren, Alessa och Celia vände sig om men jag sa åt dem att fortsätta gå. "Vad är det du tror att du ska kunna göra?" Hon log hånfullt mot mig. "Äh, har inte tid med dig. Flytta på dig." Sa jag och puttade in henne i dörren och fortsatte in i klassrummet. "Vad var det där om?" Frågade Alessa. Jag bara skakade på huvudet, ville inte att hon skulle säga något till Justin. Jag vet att han skulle reagera över det, och det känns onödigt. Vi fick nya böcker och allt annat man behöver för att klara av matten. Resten av dagen hade vi idrott, jobbigt då ingen i klassen hade idrottskläder. Jen åmade sig för vår lärare som råkade vara ny och i 30 årsåldern. "Snälla Jen, skäm inte ut dig." Chris i klassen gillar inte henne, och tog varje tillfälle i akt att tala om det för henne också. Jag tyckte alltid att han hade något roligt att komma med, men skrattade aldrig högt det skötte alltid resten av klassen så bra.

När jag kom hem från skolan var även mamma tillbaka i Stratford, men inte hemma i huset. "Hemma." Ropade jag när jag stängde dörren, och ut från köket kon Liam springandes med mjöl i hela ansiktet. "Vad gör du?" Jag stirrade på honom, då han såg ut som ett spöke. "Vi bakar." "Jag hoppas att Justin inte ser likadan ut som du." Han bara skrattade och sprang tillbaka in i köket. Jag smög in för att vara säker på att inte hela köket var fullt i mjöl, men det var det inte, inte Justin heller. "Hej snygging. Vad håller ni på med?" Justin stod lutad mot diskbänken med ett sött leende på läpparna. "Bakar en kaka till dig." Han sa det precis som att det var något han brukar göra. Jag gick fram och la armarna om hans nacke och gav han en kyss. "Hallå, jag befinner mig fortfarande i rummet." Liam lät stött, så jag tog mig ur Justins grepp. "Du ska duscha sedan." Sa jag och kollade på Liam. Han skakade bara på huvudet och sprang iväg. "Det kan du he dig på att du ska." Skrek jag efter honom. "Hur har skolan vart idag då?" Jag vände mig tillbaka mot Justin. "Jodå, fick mig ett gott skratt på idrotten då Jen åmade sig för läraren." Justin skrattade samtidigt som klockan ringde för att visa att kakan skulle ur ugnen. Han plockade ut den och det var ingen kaka, det var en paj, med jordgubbar. "Baby, varför har du gjort detta?" Han tittade mig djupt i ögonen. "För att jag vill minnas denna dag med dig och Liam." Och tryckte sina läppar mot mina.

Efter att ha ätit den gudomliga pajen satt vi nu på badrumsgolvet och tittade på Liam som badade. Justin satt lutad mot väggen och jag mot honom. "Vad är det första du ska göra när du kommer hem?" Jag ville veta så mycket som möjligt om hans liv, då jag inte vet ett smack i stort sett. "Ringa dig?" Han lät frågande, men jag kunde inte låta bli att skratta. "Nej, allvarligt." Jag vred mitt huvud mot honom. "Okej, kasta mig i min säng, och sen ringa dig." Jag vände mig helt mot honom och såg han i ögonen, då förstod jag att han var allvarlig. Helt från ingen stans kom det en kanna vatten flygandes över mig och Justin. "Du vet att du inte får kasta ut vatten, då tvättar vi dig sen får du kliva upp." Liam satt mest och skratta i badkaret, medan jag försökte låta allvarlig. Justin började också skratta efter att ha torkat av sig allt vatten på mig. Allt slutade med ett stort vattenkrig i badrummet, Justin och Liam mot mig av någon konstig anledning. När vi alla hade fått på oss torra kläder tittade jag på klockan och såg att Justin skulle åka om 2 timmar. Han hade redan sagt hejdå till alla så han kunde spendera sista tiden med mig, vilket jag är glad över. Jag gick och la Liam för att han skulle orka gå upp morgonen efter då han ska vara hos Emma, vår granne.

"Baby, är det okej för dig att jag säger att vi är tillsammans i en intervju, om dem frågar?" Vi satt i soffan och hade myst ned oss. Han höll sina armar tryggt om mig, det jag kommer sakna mest. "Helt okej för mig." Jag kände hur han log bakom mig, och hon han smekte mig på magen. "Jag kommer sakna sönder mig efter dig." Hans ord värmer, samtidigt som det gör ont. Jag vill inte att han ska åka, att han ska lämna mig. "Jag kommer sakna dig också, och jag vill inte förstöra detta men du måste åka, klockan är 10." Jag vände mig om så jag såg honom i ögonen, jag kände hur mina ögon vattnades. "Snälla, gråt inte. Jag kommer börja gråta." Han torkade mina tårar med sina tummar och kysste mig. Vi stod tillsammans i hallen, han tog på sig skona och hängde sin väska över axeln. "Nu är stunden kommen! Vi kommer klara detta, jag älskar dig och ingen annan. Jag är snart tillbaka." Han höll om mig och mina tårar rann, "Jag vet, jag vet! Jag älskar dig också." Vi kysstes länge innan han lämnade mig och stängde dörren.

Liam kom gåendes tillsammans med både Diane och Justin. ”Han ville inte gå utan honom.” Diane hade nog verkligen försökt få honom att komma utan Justin, men inte lyckas. Det är väl inte hennes fel, så det gör inget. Det var Justin som inte ville träffa mig, så mig gör det inget. Jag ska bara hämta min son och försvinna ur hans ögon sedan. ”Det gör inget, det är han som inte vill se mig.” Diane kollade på Justin, och skulle precis säga något då jag hann före. ”Liam, klä på dig nu. Vi ska hem.” Han spände ögonen i mig, och jag såg på länga vägar att han ville skrika rakt ut. ”Nej, jag vill inte.” Jag tog fram hans skor och jacka. ”Det struntar jag i, det är jag som bestämmer." Jag lyfte upp honom och satte honom i mitt knä för att kunna få på honom skona, men han stretade emot så mycket han orkade. ”Liam.” Justin behövde bara säga hans namn så gav han upp. ”Kan du sluta lägga dig i hela tiden när jag försöker få honom och lyssna på mig?” Justin mötte min blick med en nervös sådan, jag var inte speciellt glad.

När jag hade fått på honom skona stod Justin fortfarande kvar och kollade på oss. ”Måste du gå?” Jag tittade chockat upp på honom, ”Det var du som inte ville se mig mer. Så jag gör dig bara en tjänst, jag hämtar det som tillhör mig, så slipper du se mig överhuvudtaget.” Han satte båda sina händer för sitt ansikte och suckade. ”Sluta.” Var det enda som kom ur hans mun. ”Vadå? Vad ska jag sluta med? Det var ju du som skrev att du INTE VILLE SE MIG MER IDAG.” Det sista skrek jag, och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Mamma kom utspringandes i hallen men stannade då hon såg mig, Liam stod och höll mig runt mitt ben, men sa inget. Justin bara tittade på mig. ”Vad håller ni på med?” Mamma lät inte glad direkt, men hon pratade lugnt. ”Jag ska hem, med min son, han ska inte behöva vara här.” Hon kom emot mig, och försökta ta tag i min arm. ”Du åker ingenstans fören du har lugnat ner dig.” Jag ryckte åt mig armen och stormade ut med Liam i famnen, hans jacka hade jag inte hunnit få på honom. ”Jag åker om jag vill, och du ska skita i vad jag gör. Hör du det?” Justin stod som förstelnad och bara kollade på oss. Allt var hans fel, precis allt!

Väl hemma bröt jag ihop innanför dörren, jag skönt ned med ryggen mot den och lät alla tårar komma. Liam kom sakta fram till mig. ”Mamma, vad är det?” Han satte sig i mitt knä och gav mig en stor kram. Allt jag behöver finns egentligen framför mig, jag behöver inte någon som ställer till mitt liv ännu mer. Jag älskar Justin absolut, men det finns gränser man inte går över hos mig, så är det bara. ”Är du hungrig?” Han tittade upp på mig och slickade sig runt munnen, ”Ja, kan vi äta hamburgare?” Jag nickade och reste mig upp, vi gick tillsammans in i köket och jag kollade i frysen efter dem. Tillsammans lagade vi maten och åt under tystnad. Liam har på bara någon vecka blivit mycket bättre med maten, han kladdar inte alls lika mycket som han brukar göra.

När kvällen började närma sig fick jag ett sms av mamma om att hon akut var tvungen att åka till Toronto, så jag fick fixa barnvakt själv tills imorgon då det är skola. När jag hade lagt Liam och han hade somnat gick jag fort över till vår granne, Emma. Henne har jag inte sett på länge, men hon kanske inte har glömt bort mig. Hon var hemma och bjöd in mig. Jag frågade henne om hon hade lust att ta honom imorgon, och hon var mer än till hjälp. Så det var bara att gå med Liam till henne imorgon innan jag börjar skolan.

Jag satt framför tv:n när klockan började bli 9 och kollade på tv. Fanns egentligen inget intressant att kolla på men jag satt ändå där. Jag använder alltid tv:n som täckmantel för att kunna organisera mina problem i huvudet. Jag blev avbruten av att det ringde på dörren, och jag hade ingen aning om varför någon skulle besöka mig den här tiden. När jag öppnade dörren kunde jag inte bli mer arg än jag redan var. ”Vad gör du här? Det var du som sa åt mig att hålla mig borta, varför står du då utanför min dörr?” Justin tittade inte på mig, men när han väl vek upp huvudet såg jag att hans ögon såg förjävliga ut. Dem var helt röda och svullna. ”Jag saknar dig, jag älskar dig. Det är min enda anledning.” Min irritation sjönk ganska på en gång när jag såg honom, jag öppnade mina armar och han kom fram till mig för att ge mig en kram. ”Jag älskar dig också, men jag har mina gränser.” Han började gråta igen, eller så hade han aldrig slutat men tagit ett uppehåll.

”Jag vill inte åka, speciellt inte nu.” Vi satt på trappen ute och det var svalt, inte kallt och inte varmt. Jag satt på ett trappsteg längre ned än honom, så jag kunde sitta mellan hans ben. ”Jag vill inte heller att du ska åka. Men det är sådant vi får vänja oss vid. Du kommer vara tvungen att lämna mig flera gånger.” Han suckade, högt och tydligt. ”Jag vet, men det känns som att vi är osams…” Mer hann han inte säga, innan jag avbröt honom. ”Nej, det är vi inte. Vi lägger det här bakom oss, annars kommer vi inte klara det. Jag älskar dig, och kommer alltid att göra.”

”Du måste sova nu, klockan är halv ett och du har skola imorgon.” Vi satt i köket och drack te tillsammans. ”Jag vill inte, jag vill inte att du ska gå.” Han reste sig upp och kom fram till mig, och pussade mig i pannan. ”Jag kan stanna om du vill?” Det var mer ett påstående än en fråga. Jag tog han i handen utan att säga något och började gå mot mitt rum. Vi gick och la oss på en gång och somnade utan problem, i alla fall jag.

Min väckarklocka ringde hysteriskt på morgonen, men det var väl för att jag inte var van vid den. Klockan var 8 på morgonen och jag hoppade in i duschen, jag fick av klockan innan Justin hann vakna. En kvart senare var jag ute och höll på att klä på mig. ”Ska du ha det där på dig, är jag tvungen att följa med dig till skolan.” Först blev jag skrämd av att jag inte var med på att han hade vaknat, sedan vände jag mig om och såg att han stod i dörren till min garderob. ”Varför det?” Han kom fram mot mig och gav mig en kyss. ”För att du är vacker.” Helt utan att jag kunde göra något åt det så rodnade jag, men jag log. Han var så fruktansvärt söt. ”Shit, jag måste väcka Liam.” Jag var på väg ut ur mitt rum när Justin stoppade mig. ”Jag kan ta honom idag, så kan vi hämta dig efter skolan och vi åker tillsammans hem till pappa?” Han var allvarlig, och jag visste inte om jag skulle tillåta det, då det kommer skapa massa problem med tidningar och sådant. ”Är du säker?” Han nickade och kysste mig i pannan. ”Tack, måste berätta det för min granne bara innan jag åker.”

När jag kom till skolan var det fullt med folk utanför, för en gångs skull var jag i tid. Det var skönt, jag kanske skulle slippa att komma försent detta år, och få massa skäll. Celia och Alessa stod i klungan och pratade med varandra, och dem lyste upp som en sol när jag kom emot dem. ”Du är i tid.” Vi skrattade alla tillsammans. Folk kastade obehagliga blickar på mig, och jag visste inte hur jag skulle tolka dem. ”Skit i alla avundsjuka brudar. Du har något dem bara kan drömma om.” Alessa hade rätt, men ska jag bli straffad för att Justin föll för mig, och inte dem andra. När vi kom in i kapphallen och lämnade våra väskor i skåpen som vi fick behålla från förra året så var det bara att traska vidare till skolans aula.

”Clarissa, håll dig borta från Bieber.” Jen och hennes lilla gäng kom emot mig där jag stod vid mitt skåp för att plocka ut min väska. ”Varför skulle jag det?” Jag har aldrig varit tjejen som tagit skit för något, och tänker absolut inte göra det för att jag har en pojkvän, som sorgligt nog alla världens tjejer vill ha. ”Jag tänker bara om du ville ha din son i livet fortfarande.”

På morgonen vaknade jag av att det ringde på dörren, helt hysteriskt, och ingen kunde vara hemma, för då hade Liam redan öppnat dörren. Så jag drog på mig morgonrocken och gick ned för att öppna. ”Clariiiiiissaaaaaa.” Celia kastade sig i mina armar och kramade mig stenhårt. ”Vem är det?” Justin kom ned i bara mjukisbyxor ganska så trött. ”Oh, hej Celia.” Han gick vidare in i köket. ”Kom in för fan, stå inte här ute. Jag ska bara springa upp och klä på mig.” Jag drog bara på mig min mjukisdress, det var länge sedan jag använde den. När jag kom ned igen satt dem i köket och smuttade på en varsin vatten. Jag satte mig bredvid Justin och gav honom en puss. ”God morgon.” Celia tittade på oss. ”Väckte jag er?” Vi båda nickade. ”Vi var vakna till 3 inatt, vi hade grillfest här.” ”Oh, förlåt. Inte meningen, men jag tänkte, eftersom klockan snart är 2 så borde ni vara vakna. Men jag hade vist fel.” Vi skrattade till och stirrade på klockan. Det var sant, den var nästan två.

Vi käkade lunch tillsammans alla tre och pratade massor om vad hon hade varit med om i Thailand, och alla andra ställen hon hade vart på. Hon var riktigt solbränd, lite vackrare än innan, man blir alltid mycket snyggare när man har fått en bränna. ”Jag ser att du har satt upp kortet jag skickade åt dig.” Vi kollade båda mot kylskåpet. ”Ja, var ju tvungen att se vart min vän höll hus någonstans.” Justin lämnade oss ensamma och gick upp på mitt rum, han såg ut att inte må så bra, men så mycket drack han inte igår. ”Så hur går det mellan er två då?” Celia verkade lite nyfiken. Men det kan jag förstå, hon har missat hur mycket som helst. ”Jodå, det går bra, vi har haft våra upp och ned. Men nu är allt hur perfekt som helst.” Jag tog med mig henne upp till mitt rum, och hon höll på att svimma då hon klev in. Alla mina rosor befann sig där. ”Vad är allt detta?” Hon fortsatte kolla runt, och blicken stannade på mig sedan. ”Justin har gett mig dem.” Jag hörde hur duschen var igång, så jag antog att Justin stod där inne. Vi gick ned igen tillbaka till köket. ”Han gav mig detta halsband igår.” Sa jag och gav henne asken så hon fick öppna det och kolla själv. Hennes ögon ändrade storlek ganska på en gång. ”Skojar du med mig?” Jag skakade på huvudet.

”Baby, vart är mina kläder?” Justin ropade från mitt rum. Så jag gick upp till honom. ”I min garderob har du en egen del.” Jag visade den för honom, men han var mer intresserad i mig än sina kläder. Han kysste mig länge och passionerat. ”Jag älskar dig.” Dem där tre orden, från hans mun till mina öron, det är som guld för fattiga. ”Jag älskar dig också.” När han tillslut lät mig gå, gick jag ned till Celia igen. Vi planerade att ringa Alessa. Celia gick iväg och ringde henne, då dem inte har pratat på ett tag. Justin kom ned och satte sig mitt emot mig. Han såg bekymrad ut. ”Vad är det?” Han tittade på mig med en blick jag aldrig tidigare sett. ”Jag vet inte hur jag ska säga det.” ”Men kläck ur dig det bara.” Han flyttade sig över till min sida. ”Jag åker på tisdag.” Han sa det lugnt, och ganska tyst. Mitt hjärta stannade.

”Alessa är på väg hit. Oj, störde jag er?” Celia stannade i dörren då hon såg hur mina tårar rann ned efter min kind. Jag torkade fort bort den. ”Nej, nej. Kom in du. Justin skulle precis gå.” Han tittade förvånat upp på mig. Men lämnade oss och gick upp på mitt rum, troligtvis för att hämta sina saker. ”Vad hände? Jag var borta i max 5 minuter.” Hon satte sig ned där hon hade setat förut. ”Han hände.” Justin åkte utan att säga hejdå till mig, och det har jag väl lite förståelse för, jag slängde ju nästan ut honom. Ganska precis efter att han hade gått kom Alessa in, vi ringer inte på hos mig längre, alla kommer och går hur dem vill. ”Vad var det med Justin? Han hälsade inte ens, han bara satte sig i bilen och åkte.” Ingen svarade henne så vi la det åt sidan. ”Kan vi inte spela kort?” Jag gick och hämtade en kortlek utan att någon svarade. Mamma hade fortfarande inte kommit hem, så jag vet inte vart hon är med Liam. Ganska skönt just nu, men jag vill ha honom hemma.

Efter en timme av poker och skratt så gav vi upp det där, Alessa utklassade oss med hästlängder, då är det inte kul att spela. Men vi skrattade i alla fall åt det. ”Vill ni ha kaffe?” ”Ja, tack.” Svarade båda i kör, så jag gick ut i köket och laddade kaffebryggaren. Min mobil låg på bordet, men den var på ljudlöst, så jag har inte hört att jag har fått två sms, ett från mamma och ett från Justin. Egentligen ville jag inte veta hur arg Justin var på mig, så jag öppnade mammas först.

”Hej gumman! Vad har hänt mellan dig och Justin, han kom hem nyss och var hur ledsen som helst. Han pratar inte med någon, mer än Liam. Men det är ju inte direkt så att han berättar för honom vad som hänt. Snälla, prata med mig.”

Jag skulle nog ha öppnat Justins först i alla fall. Men det går inte att göra ogjort. Jag öppnade det och var beredd på det värsta.

”Jag fick samtalet från Scooter max 2 minuter innan jag berättade det för dig, jag har inte vetat det längre än dig. Jag vill inte att vi två ska ta slut, men om du nu inser att vi inte kan vara tillsammans så säg det istället. Jag vill inte gå runt och vara ovetande, och jag är inte så säker på att jag vill se dig mer idag. Det du gjorde sårade mig djupt, jag vill bara vara ärlig mot dig. Det kommer bli svårt som fan att vara borta från dig, men jag kommer göra allt för att vi ska ha samma kärlek mellan oss, för jag älskar dig. Är absolut inte redo att låta dig gå.”

När jag hade läst klart sms:et så märkte jag att några enstaka tårar hade runnit längs min kind. Alessa och Celia stod i dörren och kollade på mig med häpnad i blicken. ”Vad är det gumman?” Utan att svara dem, visade jag mobilen och dem fick läsa det själva. ”Vad har du gjort?” Alessa såg chockad ut. ”Jag kastade ut honom innan du kom.” ”Du gjorde vad?” Nu var det Celia som såg ut att svimma. Jag vet det låter otroligt att jag kastade ut honom jag älskar, men fan. Jag trodde att han hade vetat om det länge och inte sagt något, men så var tydligen inte fallet.

Jag svarade inte på varken mammas eller Justins sms, utan vi drack vårt kaffe och pratade gamla minnen tillsammans. Alessa skulle hem till Ryan och Celia skulle hem och försöka sova ikapp det hon hade missat under flygresan hem, eftersom att vi hade skola imorgon. Helt plötsligt efter att ha vart tre stycken satt jag själv i köket. Jag funderade länge på vad jag skulle göra, men kom inte fram till något vettigt. Jag gick upp till mitt rum och drog på mig ett par leggings och en oversize tröja, satte upp håret i en hästsvans, och kammade rätt luggen. Det var fortfarande ovant att se mig själv i lugg, men man vänjer sig väl.

När jag stannade bilen på Diane och Bruce uppfart såg jag att mammas bil stod parkerad där, tillsammans med Justins. Jag tog mig för att ringa på, men tillslut gjorde jag det. ”Hej gumman. Kom in.” Jag gick in och stannade där. ”Jag är inte här för att stanna, jag ska hämta min son.” Hon tittade frågande på mig, eftersom att jag alltid har kastat mig i armarna på Justin då jag klivit in här utan honom med mig. Men inte denna gång, så hon förstod nog att det var kaos i paradiset. ”Vadå inte stanna, har det hänt något?” Jag skakade motvilligt på huvudet, tycker inte att hon borde veta något. ”Okej, jag ska hämta Liam, han leker med Justin.” Nu kommer jag vara den största glädjedödaren, Liam kommer bli vansinnig på mig, men det får jag ta.

Han såg nervös ut, och jag har ingen aning om varför. Jag hoppas för allt i världen att han inte har gjort något dumt, då bryter jag ihop. Jag vill inte att det ska vara något sådant, han får inte göra slut med mig. När vi kom upp på mitt rum satte jag mig ned i sängen och väntade på att han skulle säga något. ”Har du vart otrogen?” Han kollade skräckslaget på mig. ”Nej, nej, nej… Inget sådant, du får inte tro det.” Han satte sig ned bredvid mig. ”Jag har en sak till dig.” Han tog upp en ask och la den i min hand. Jag tittade på asken och upp på honom. ”Vad är det här?” Han nickade mot asken, troligen för att jag skulle öppna den. Jag bytte hand på asken och öppnade den. I den låg det ett stort hjärta i diamanter i en kedja. Ett halsband. ”Justin.” Det var det enda jag hann säga innan han tystade mig med en puss. ”Säg inget, ta bara emot det.” Jag tog upp det ur asken och gav det till honom, han såg besviken ut. ”Hjälp mig med det.” Hans ansikte ändrade sig, och han hängde det runt min hals samtidigt som jag flyttade mitt hår till ena sidan. "Vad fin du är föresten." Han kysste min hals innan vi gick ned.

”Här kommer dem ju.” Mamma stod med en tallrik med kött på och skulle precis ställa ned den på bordet då vi kom ut. ”Vi trodde ni hade försvunnit.” Vi gick hand i hand till bordet och satte oss bredvid varandra, det var dock bara dem stolarna lediga. Vi alla åt, pratade och skrattade tillsammans. Jag åt så mycket att jag höll på att svimma. ”Det kommer snart komma hela köttbitar ur mina öron.” Justin tittade på mig som att jag vore knäpp. ”Vad söt du är.” Han pussade mig på kinden. ”Hur mår du nu Ryan?” Ryan och Alessa satt bredvid varandra och gullade extremt mycket. Hans föräldrar älskar henne, hur bra är inte det? Han tittade upp på mig från sin tallrik. ”Jodå, det börjar bli bättre. Jag kan gå nu i alla fall.” Under tiden som jag satt och pratade med Ryan kände jag hur Justin la sin hand på mitt lår. Jag vände blicken mot honom men han kollade inte på mig, han satt och pratade med mamma på andra sidan bordet. Han lät den vandra upp och ned, och jag kunde helt och hållet inte föra en normal konversation.

När han inte hade gett sig efter 20 minuter fick han skylla sig själv. Jag la min hand på hand lår, eller ja inte riktigt kanske. Jag placerade den precis över hans sak, och han höll på att sätta sin Coca Cola i halsen. Alla tittade på honom, men jag fortsatte prata med Alessa som satt precis bredvid mig, fast på hörnet. ”På höstlovet ska vi åka på en resa tillsammans, bara Ryan och jag.” Hon såg verkligen glad ut när hon sa det, och det kan jag förstå att hon är. Hon kommer aldrig att hitta en finare grabb än honom. Justin led fortfarande bredvid mig, men det struntade jag i. ”Vart ska ni åka då?” hon funderade ett tag. ”Antingen till Miami eller till Spanien. Vi har inte bestämt oss än, men ska göra det i veckan.” Vi pratade ett tag om resan samtidigt som jag fortfarande satt och retade Justin, hon får skylla sig själv. Han började. Jag reste mig upp från bordet och gick iväg. Jag skulle bara på toa så orkade inte förklara mig.

Precis när jag spolade hörde jag en lätt knackning, men jag tvättade händerna innan jag öppnade dörren. ”Vad gör du här?” Justin stor utanför dörren och ville mer än gärna in. Han svarade inte på min fråga utan knuffade in mig på toan igen och tryckte upp min mot väggen, samtidigt som han låste dörren. ”Varför gjorde du sådär mot mig under middagen?” Han låt allvarlig, men jag kunde samtidigt se en liten lekfull blick i honom. ”För att du gjorde så mot mig, hade vi vart ensamma hade jag lätt slitit av dig kläderna där ute, så jag tyckte det var mer än rätt att ge igen.” Han fnös åt mitt argument, men han tryckte sin kropp ännu mer mot min, även om det egentligen inte gick så mycket mer. Han lyfte upp mig mot väggen och jag la mina ben runt hans höfter och han fortsatte smeka på båda mina lår. ”Ge dig nu, annars kan jag inte kontrollera mig mer.” Han vet vad han ger sig in på, men han fortsätter ändå. ”Skyll dig själv.” Jag hoppade ned från honom och puttade in han i väggen. Hans skjorta knäppte jag upp ganska fort och lät den falla till golvet tillsammans med hans byxor. Jag kysste honom över bröstkorgen och ned mot kalsongkanten, mer hann jag inte innan han drog upp mig på benen igen och lyfte upp mig på handfatet. Det enda han drog ned var mina trosor, och sina kalsonger, innan han trängde in i mig. Vi behövde absolut inte hålla på särskilt länge innan båda kom tillsammans.

När vi kom tillsammans ut igen tittade alla på oss, och jag kan mycket väl förstå varför, Justin kunde inte knäppa sin skjorta ordentligt. Pattie såg inte speciellt glad ut, men vad fan, vi är tonåringar, vi skyddar oss. Låt oss då vara, lite så känner jag. ”Jag tänker inte ens fråga vad ni har gjort.” Mammas fina kommentarer kan hon hålla för sig själv när Justins mamma är i närheten, dem ser inte likadant på detta. ”Justin, lär dig knäppa skjortan innan du gör bort dig mer.” Chaz kunde inte heller vara tyst, jag sa inget om det utan tänkte ta det med honom när vi hade satt oss ned, men Chaz hann före. ”Säg det till Clar, det är hon som har gjort det.” Jag spände blicken i honom. ”Glöm det, möjligtvis var det jag som knäppte upp den. Men knäppte den, gjorde du själv.” Patte lämnade sitt torra ansiktsuttryck och log istället. Det kändes skönt att hon kunde inse att det inte spelade någon roll hur många gånger hon sa åt oss, vi skulle ändå inte sluta.

Liam hade lämnat bordet för länge sedan, så han var absolut inte närvarande när vi pratade om det där. Men just nu skulle han i säng, så det var bara att förstöra friden, jag vet att han kommer streta emot. ”Liam, vart är du?” Jag kollade in i vardagsrummet. ”Mitt rum.” Svarade han och jag var på väg mot trappen när Justin dök upp bakom mig. ”Får jag vara med?” Jag vände mig om och kollade på honom. ”Är du säker?” Han nickade och vi fortsatte gå upp för trappen. ”Liam, dags att borsta tänderna.” Han kollade upp på mig och spände blicken i mig. ”Nej, det tänker jag inte.” När han fick syn på Justin sprang han fram till honom och kramade om hans ben. ”Gör som din mamma säger nu.” Liam tittade upp på honom och lunkade ut mot badrummet. ”Varför lyssnar han på dig, och inte på mig. Jag blir så trött.” Justin kramade om mig. ”Jag är lite bättre än dig.” För den kommentaren fick han ett löst slag i magen.

När Justin hade läst för Liam så gick vi ut, bara det att vi mötte mamma i dörren. ”Hur länge har du stått här?” Hon log mot oss båda. ”Tillräkligt länge för att se att Justin gör allt för dig, och att han älskar Liam. Ta hand om min dotter, och mitt barnbarn.” Den första halvan var riktad mot mig, och den andra mot Justin. ”Det ska jag verkligen göra.” Justin svar gjorde mig glad. Han la en betryggande arm över mina axlar och pussade mig på kinden. Mamma log mot oss och fick vidare ned till dem andra, hon hade varit upp på toa då det var upptaget nere.

Dem hade dukat fram efterrätten när vi kom ned igen, och jag var egentligen inte sugen på att stoppa mer i min mun då jag fortfarande var proppmätt från maten. Men Justin tog lite, glass, maräng och chokladsås går alltid ned hos honom. ”Snälla babe, smaka lite.” Han höll skeden framför min mun och jag kunde inte säga nej till hans ögon, så jag öppnade min mun. Det var riktigt gott, men jag tänker inte ta en egen tallrik. Chaz och Mad hade dragit hem, dem börjar bli riktigt tråkiga, ursäkta mig, men det är sanningen. Jag och Justin satt på ett trappsteg från altan ned på gräset, och Alessa och Ryan satt på det andra. Vi satt lika, jag lutade mitt huvud mot Justins axel, och Alessa mot Ryan. ”Får jag sova med dig inatt?” Justins fråga finns bara ett svar på, oavsett vad. ”Klart du får.” Ryan kollade upp på oss och log. ”Kom ihåg att du frågade om du fick sova, och inget annat.” Justin slog till Ryan i bakhuvudet. ”Jag behöver inget annat, har redan fått det andra. Så jag kan lätt sova bredvid henne utan att göra något.” Jag blev helt tagen av deras konversation. Så här brukar dem aldrig hålla på, men det kanske är för att det inte har existerat något att prata om. ”Du då Ryan, får du något inatt?” Jag fällde en fin kommentar, som fick Alessa att vakna till liv. ”Klart han får, bara han vill ha.” Dem tittade på varandra, precis som att dem var nykära. ”Då sover jag hos dig inatt.” Så imorgon behöver vi inte fråga vad dem har gjort då Ryan ska sova hos henne.

När alla hade gått hem och klockan hade närmat sig 3 på natten gick jag och Justin raka vägen upp på mitt rum och klädde av oss, för att sedan borsta våra tänder. ”Kan du hjälpa mig med halsbandet?” Jag flyttade mitt hår till ena sidan och jag kände hans kalla hud mot min, så jag rös till över hela kroppen. ”Varför gav du mig det där?” Jag la mina händer runt hans nacke och kollade på honom. ”För att jag älskar dig, och för att jag vill att du ska ha mitt hjärta runt din hals.” Han lyfte upp mig och bar mig till sängen. Vi bäddade ned oss och somnade tätt intill varandra.

På morgonen när jag vaknade hade jag ont i hela kroppen, precis som att man hade sprungit flera mil och krupit den sista biten. Alla kan nog egentligen förstå vad det var som hände efter att Justin sa god natt. Den bästa natten i hela mitt liv, han tar fram det bästa ur mig, bara genom att se mig. Jag vaknade först och gick upp på en gång, men det skulle jag inte ha gjort, mina ben värkte, men jag hoppade in i duschen i alla fall. ”Baby, får jag göra dig sällskap?” Jag höll precis på att skölja ur håret. ”Klart du får.” Justin klev in i duschen och kysste mig på axeln. När jag vände mig om och fick syn på hans bröstkorg trodde jag inte mina ögon, han hade fullt med rivmärken och verkade inte veta om det själv. ”Snälla, kolla dig i spegeln.” Han gjorde som jag sa, och klev ur duschen för att gå fram till spegelen. ”Wooow, WTF, du är som en katt i sängen.” Jag skämdes ögonen ur mig. ”Förlåt. Kunde nog inte behärska mig.” ”Det är lugnt, jag får vänja mig.”

När klockan började närma sig tolv checkade vi ut och åkte tillsammans hem tills hans mormor och morfar, för att jag skulle hämta Liam. ”Mormor, morfar, hemma.” Diane kom gåendes mot dörren med ett leende på läpparna. ”Hur har ni haft det, ungdomar?” Jag tittade på Justin och log, han log tillbaka. ”Vi har haft det bra.” Jag svarade för oss båda, för jag vet att Justin också har haft det bra. ”Liam är ute och hoppar på studsmattan med Bruce.” Både jag och Justin tittade på varandra. ”Hoppar morfar?” Han såg helt skräckslagen ut. Diane skakade på huvudet, och vi gick hand i hand ut till dem på baksidan. ”Liam, mamma är här.” Sa Bruce när han fick syn på oss. Han skuttade mot mig på studsmattan och i min famn. ”Åh, vad jag har saknat dig.”

Pattie hade kommit hem efter en liten runda på affären. ”Vi skulle grilla hemma hos oss imorgon va?” Jag viste inte vad hon och min mamma hade bestämt sig för, så det var lika bra att fråga. ”Ja, det ska vi.” Jag tog Liam i handen och började gå mot dörren, hans väska var redan packad. ”Har du haft kul?” Han nickade hysteriskt. ”Vi har ätit glass, lekt kurragömma, ätit pizza, ritat, lekt med bilar. Och sen har jag hoppat i Justins säng, men säg inget till honom.” Jag började skratta. ”Ey buddy. Vad sa vi om att hoppa i sängar?” Justin stod bakom mig och la sina händer runt min mage, och lutade sitt huvud på min axel. Liam bara skrattade åt honom, och drog på sig sina skor. ”Kommer du till mig ikväll? Eller sover du hemma?” Jag pussade honom på kinden och la mina händer över hans. ”Jag sover hemma, och så syns vi imorgon.” Jag blev helt paff över hans svar, men det är hans val. Vi kysstes länge innan jag lämnade huset.

När jag och Liam kom hem satt mamma i vardagsrummet och skrev på en handlingslista. ”Hej gumman. Har ni haft trevligt?” Jag satte mig bredvid henne med Liam i knä. ”Jodå, helt okej. Han hade fyllt hela rummet med rosor när jag kom dit, och så skulle jag få dem hitkörda idag.” Mamma tittade på mig med stora ögon. ”Det låter som att du har hittat en riktig prins.” Jag log åt mammas goa kommentar. ”Jag går upp och lägger mig en vända, har ont i hela kroppen.” Liam blev kvar nere med mamma. När jag kom upp på mitt rum så la jag mig ned i sängen på en gång. Länge låg jag och stirrade i taket, men det var skönt, jag slappnade av så jag kände inte kroppens smärta på samma sätt.

Liam kom upp efter en timme och sa att mamma hade åkt till affären, och att jag kunde börja röja lite i huset. Så jag gick ned i köket på en gång och plockade in all disk i diskmaskinen och startade den. Sen vidare till städskåpet och drog fram dammsugaren. När jag var klar med den såg det ut som ett helt annat hus än innan, skönt att det syns att man gör något. ”Liam, kom nu, du ska duscha.” Hans sprang och gömde sig på sitt rum, som vanligt. ”Liam, sluta. Vi har inte tid med det här. Snart kommer alla människor.” Han tittade upp bredvid sin säng och såg inte glad ut. ”Jag vill inte mamma.” ”Det spelar ingen roll vad du vill, och inte. Du ska duscha.” Jag lyfte upp honom och gick mot badrummet. Samma visa varje gång, han skriker och gråter innan han kommer in i duschen sen lugnar han ned sig då han inser att det inte är så farligt. När han var klar i duschen hoppade jag in, och passade på att raka benen och lägga hårinpackning.

Strax efter att jag var klar så kom Alessa, hon orkade inte vara hemma och ha tråkigt. Jag stod och valde mellan alla mina olika klänningar, men kunde ändå inte hitta någon. ”Ta den där rosa.” Hon pekade på den som hängde längst in, och det gjorde den av en anledning också. ”Skojar du med mig?” Hon skakade på huvudet. ”Justin kommer tappa andan, jag lovar dig.” Jag gjorde som hon sa, så jag plockade fram den och hängde den på dörren. Jag själv satte mig framför spegeln och funderade på vad jag skulle göra med mitt hår, men jag blåste det torrt och sedan plattade jag det. ”Kan inte du klippa lugg på mig?” Alessa tittade upp från en tidning hon hade roffat åt sig. ”Jo, det kan jag väl. Har du din sax här eller?” Jag gav henne den och hon började med att blöta ned luggen.

När hon sa åt mig att titta mig i spegeln så trodde jag inte mina ögon, gud vad annorlunda jag såg ut. Undra om Justin ens kommer känna igen mig. ”Tänk om inte Justin kommer gilla det.” Hon la ett finger över min mun och bad mig vara tyst. När jag hade sminkat mig och fixat mitt hår så var det dags för klänningen. Alessa drog upp dragkedjan i ryggen och jag plockade fram mina klackar, ett par rosa med en ros på. Det ringde på dörren precis när jag var klar och vi sprang ned. När jag öppnade fick jag en chock, jag hade halt glömt bort att rosorna skulle komma. ”Hej, vi ska lämna dessa.” Sa en man och visade mig bilen som var full. Jag visade dem mitt rum, och dem fick springa fram och tillbaka hur länge som helst. Jag tittade på Alessa som höll på att svimma. ”Jag förklarar sedan.” När dem hade burit in alla så var det verkligen fullt i mitt rum.

Mamma hade dragit igång grillen så vi gick ut till henne på baksidan, där hon hade dukat och gjort riktigt fint. ”Mamma, vi ska inte på Oscarsgalan.” Både jag och Alessa började skratta, medan mamma bara skakade på huvudet. En andra gång det ringde på dörren kände jag för att inte springa, så jag gick. När jag öppnade stod Ryan utan kryckor eller rullstol men riktigt stilig, tillsammans med hans mamma och pappa. ”Hej, välkomna.” Jag gav dem alla en kram och visade dem vägen in. Innan jag hann stänga dörren såg jag hur Justins bil körde upp på uppfarten. Så jag stod kvar och väntade in dem. Diane, Bruce och Pattie klev ur bilen, men inte Justin. ”Hej, vad fin du är gumman. Och du har klippt dig.” Pattie är alltid så glad och trevlig. Alla kramade om mig och jag visade även vägen för dem ut till mamma. Jag orkade inte fråga vart Justin var någonstans så jag gick med dem ut. Mamma bjöd alla på en välkomsdrink, till och med vi ungdomar fick varsin.

Chaz och Mad kom alldelens efter Pattie och dem. Så nu satt vi alla ute på altanen utom Justin, jag började bli orolig om vart han hade tagit vägen. Men jag ville inte verka för på så jag varken ringde eller sms:ade. Pattie tittade oroligt på mig. ”Han kommer, han skulle bara fixa något innan.” Precis när hon sa det så ringde det på dörren. När jag öppnade dörren fick jag en chock, det enda jag såg var en stor bukett rosa rosor med långa skälkar. När dem flyttade på sig fick jag se en stilig Justin. ”Hej babe. Förlåt om jag är sen.” Han gav mig blommorna och la sina händer på min hals och kysste mig. ”Ursäkten godtagen.” Jag log med hela kroppen, alla smärta jag känt i benen och sådant idag var som bortblåst. ”Vad fin du är, och du har klippt dig.” Hans röst var len och helt underbar i mina öron. ”Kan vi gå upp på ditt rum innan vi går ut till dem andra?”

I vardagsrummet fanns det en stor platt tv och en dvd så Justin hade plockat ned några filmer som han tyckte vi kunde kolla på, bland annat Twilight filmerna, och jag älskar dem, men det kan inte Justin veta, för det har jag inte sagt ett ord om. Vi tog ett täcke från sängen och kuddarna och så gick vi ut och la oss framför tv:n. Vi gosade ned oss i soffan tillsammans, Justin låg bakom mig och höll om mig, ett stadigt grepp, precis som att jag skulle försvinna. ”Du vet att jag inte ska någonstans.” Jag tittade upp på honom och han mötte min blick, med en frågande. ”Vadå?” ”Du håller på och klämmer ihjäl mig.” Han släppte greppet om mig och jag kunde andas ut. ”Jag vill bara ha dig så nära det går.”

Jag somnade till under den första filmen, eller inte helt men sådär som man sover fast man har ett öra öppet. ”Hon sover just nu. Haha, nu var ju du rolig grabben. Vad spelar det för roll vad vi har gjort?” Han fortsatte samtala med någon under tiden som jag började vakna till liv ordentligt. Han låg inte längre bakom mig, så jag kände att det började bli kallt. Kanske berodde på att jag inte hade mer än underkläder på mig. ”Justin, vart är du?” Jag ropade för att jag ville se vart han var, men han svarade inte, så jag låg kvar ett tag till, och kollade på menyn på filmen, hur den gick om och om igen.

”Clar, är du vaken?” Hans röst lät så långt borta, men ändå så nära. Jag hade nog somnat om en vända till. Han kysste mig på kinden och satte sig ned bredvid mig. Han var fullt på klädd när jag öppnade mina ögon. ”Ja, det är jag. Men du förstörde min syn.” Han tittade chockat på mig. ”Ja, jag ville ju se dig utan kläder, precis som du får se mig.” Sa jag och lyfte på mitt täcke, hans blick gick från mina ögon till min kropp och upp igen, han hade ett brett leende på läpparna. Han drog täcket från mig och la det över sig, så han kunde lägga sig över mig. Mina ben krokade jag fast runt hans höfter så han inte skulle kunna komma någon stans. Han kysste mig länge och intensivt.

När klockan började närma sig halv 5 på kvällen så valde vi att gå ned till restaurangen och äta. Jag drog på mig en svart kort klänning, och han tog på sig en svart t-shirt, svart jacka, svart keps och nördbrillor. Lika snygg som alltid. När vi kom ned till restaurangen blev vi hänvisade till ett bord lite på sidan av. Det var inte speciellt mycket folk där så det spelade egentligen ingen roll om vart vi satt. Maten kom in ganska fort, och vi njöt i tystnad av den. ”Vill du ha efterrätt?” Vi satt och kollade i menyn igen. ”Kan vi inte dela på en banansplit? Jag orkar inte en hel.” Han nickade och vinkade till sig kyparen och beställde. ”När jag lämnade Liam imorse, så var det hur mycket paparazzi utanför. Jag vet inte om dem hann fånga honom på bild eller något. Men fan, jag förstör ditt liv Justin.” Han tittade upp från tallriken han satt och pillade på, han såg inte glad ut. ”Jag skiter i om folk ser honom, jag bryr mig om er båda. Liam betyder mycket för dig, därför betyder han mycket för mig. Jag älskar dig, säg inte att du förstör livet för mig, för du gör inte det. Gumman, tänk inte på det.” Han tog min hand över bordet och kramade åt den.

När vi kom upp till rummet igen så plockade Justin fram sin gitarr och satte sig i vardagsrummet. Han klingade ett tag och nynnade på olika låtar. ”Älskling, kan inte du komma och sjunga med mig?” Jag satt i sängen och kollade min mobil då han ropade på mig. ”Ha, har du hört mig sjunga? Tycker vi överlåter det till dig.” Jag gick ut och satte mig bredvid honom, och han fortsatte klinga. ”Snälla. Jag vill höra dig sjunga en gång. Jag lovar att inte fråga dig igen.” Jag funderade ett tag, det var ju inte så att det var fler än han här, så okej. Jag nickade på huvudet, och jag hörde hur han började spela Overboard, det var väl egentligen den enda låten jag kunde med honom, flytande.

När vi tog den sista tonen tillsammans tittade Justin på mig, precis som att han aldrig sett något liknande innan, en liten obehaglig känsla sköljde över mig, för jag viste inte vad jag hade och vänta mig. ”Vad? Varför tittar du på mig sådär?” Han la undan gitarren och lyfte upp mig i sitt knä. ”För att jag aldrig har hört en vackrare röst innan.” Han sa det helt lugnt och inget tjat om att jag borde göra något med den tallangen. Jag kunde inte förstå att han just hade sagt det till mig, så det kom som en liten chock. ”Jag måste fråga dig en sak. Är du döv eller något?" Han skrattade åt mig och smekte mig över ryggen. ”Ge dig, du var riktigt bra. Jag hoppas vi kan sjunga tillsammans igen.” Med dem orden sagda lämnade vi den diskussionen.

Tillsammans satt vi ute på balkongen och kollade på solnedgången, det lilla man såg där ifrån eftersom att den gick ned bakom ett berg innan den försvann ned i horisonten. Vi hade varsin filt lindade runt oss och ett glas vin i handen. ”Vad vill du göra med ditt liv efter skolan?” Justin kom alltid med sådana intressanta frågor, och rak på sak. ”Öhm, jag vet inte. Har aldrig funderat på det. Möjligtvis försöka ge min son det liv han förtjänar.” Justin nickade och tog en klunk vin. Egentligen brukar han inte dricka, men han gör det med mig, dem få gångerna vi är själva tillsammans. ”Jag vet att du kommer ge honom det, och jag vet en sak till.” Han rötrollade mig med sina djupa vackra ögon. ”Vadå?” ”Att du är världens bästa mamma. Allt jag önskar är att en dag få bli en lika bra pappa, som du är mamma.” Jag gick över och satte mig i hans knä. ”Det vet jag att du kommer bli.” Han fick en passionerad kyss, som varade ett tag.

När vi gick in så satte vi på tv:n och kollade om det fanns något att titta på. CSI hade maraton med alla sina XL program, och vi kom in i början av det andra då Justin är med och spelar Jason Mccann. ”Jag vill inte se det här.” Justin tittade chockat på mig. ”Vadådå?” Kunde han inte förstå varför eller? ”För att min pojkvän blir skjuten?” Sa jag med en frågande röst, och himlade med ögonen. ”Det är inte på riktigt baby.” Han log mot mig, och drog in mig i sin famn. Jag låg halvt i hans knä och vi tittade på det avsnittet ändå. Han drog sina fingrar genom mitt hår flera gånger. När scenen kom då Stokes skjuter Jason tillsammans med alla andra poliser så blundande jag, plus att jag la händerna för ansiktet. Justin skrattade bara åt mig, och det kan jag inte förstå hur han kan göra, det är ju otäckt, och det kan hända på riktigt. Kanske inte just att poliserna gör det, utan någon annan dåre som är lite avundsjuk.

Jag var helt slut i kroppen precis innan vi gick och la oss, det var nästan så att jag inte ens orkade borsta mina tänder. Jag släpade fötterna efter mig dem 10 metrarna det var mellan badrummet och sängen, men när huvudet väl hamnade på kudden slog ögonen upp och jag vart hur pigg som helst. Det där är konstigt tycker jag, det händer ofta mig. Men nu var det nog för att jag hade sovit en sväng på dagen, och då brukar man bli övertrött så att man inte kan sova. Justin stod fortfarande i badrummet och höll på med tänderna, noga det där. Sen tvättar han alltid ansiktet innan han går och lägger sig. När han kom och kröp ned bredvid mig la han sin arm om min mage och började kyssa mig på halsen. ”Är inte du trött?” min fråga till honom var bara för att se vad det var han ville. ”Nej, det är jag inte.” Han la sig över mig och kysste mig, ”God natt älskling.”

”När ska vi åka, mamma? Vakna…” Liam hoppade i sängen så mycket han bara orkade, och jag hade varken lust eller ork till att be han ge sig. Jag sneglade lite på min klocka som jag hade bredvid sängen. ”Halv 6, ge dig nu. Gå och lägg dig, vi ska inte åka än på ett tag.” Liam stannade upp i sitt hoppande och jag trodde han hade lagt av, men sådan tur hade man inte. ”Ge dig själv, gå upp nu.” Jag drog täcket över huvudet och bad honom göra samma. Tillslut lyssnade han, och la sig ned bredvid mig. Även om jag inte kunde somna om på en gång så var det skönt att ligga kvar och bara dra sig.

Andra gången jag vaknade var klockan strax efter 8, och det var en rimlig tid att gå upp, eftersom att jag skulle vara på hotellet vid 9. Liam sov fortfarande så jag hoppade in i duschen och gjorde mig klar, och packat min väska, sen var det bara att försöka få liv i Liam. ”Gubben, vakna. Vi ska åka snart, och du måste hinna äta frukost.” Han började röra lite lätt på sig, men var inte alls inne på att kliva upp. ”Liam, gå upp nu. Vi ska åka.” Lite högre ton än innan och han var upp på två sekunder.

”Hur länge ska jag vara där?” Liam satt i sin barnstol i baksätet och pratade på för fulla muggar, det var bara vissa frågor jag hann uppfatta. ”Jag kommer och hämtar dig imorgon på dagen skulle jag tro.” När vi kom fram till Bruce och Diana så stod dem redan ute på trappen, Liam hoppade ur bilen då jag hade öppnat dörren och knäppt upp bältet. Det jag inte upptäckte var att det var fullt med paparazzi på andra sidan vägen. ”Liam gå in på en gång, ni två kan ju också följa med om ni inte vill vara med på bild.” Jag pekade över vägen och dem gjorde som jag sa. Jag plockade ur stolen ur bilen och tog med mig den och Liams väska in i huset.

”Tänk att dem där människorna aldrig kan lämna oss ifred.” Diana stod och kollade ut genom fönstret när jag kom in. ”Nej, dem har ett fult arbete. Folk förtjänar fritid.” Bruce hade slagit sig ned med Liam i soffan och dem kollade på barnprogram. ”Alla Liams saker ligger i väskan, och stolen står i hallen om ni ska ut och åka något.” Diana lämnade fönstret och kom fram för att ge mig en kram. ”Han är i trygga händer.” ”Jo, jag vet.” Jag sa hejdå till Liam men han var allt för inne i tv för att egentligen förstå vad jag sa. Så jag lämnade huset och åkte mot hotellet. Paparazzi åkte efter mig, och det störde mig ännu mer. Men jag kunde parkera bilen under hotellet och där kommer dem inte in, skönt. Men dem ser ju att jag är här, och kan skriva vad dem vill sen.

När jag hade fått min nyckel till rummet så fick jag fjärilar i magen, jag vet inte varför. Det var ju inte direkt första gången jag skulle träffa honom, men det var precis som det. Jag skulle tydligen ta den andra hissen upp och till högsta våningen. Så klart hade han valt Stratfords finaste hotell, vilket absolut inte förvånade mig. När jag närmade mig dörren till rum 329 så plockade jag fram kortet och låste upp. Väl innanför dörren släppte jag väskan i chock. Hela rummet framför mig var fyllt med röda rosor, och en lugn låt spelades. När jag hade kommit in en bit i rummet så var det ännu mer rosor, som inte syntes från dörren, och jag hade på känn att Justin stod bakom mig. En stor rosbukett kom fram framför mina ögon.

”Justin, varför alla dessa rosor? Du skämmer bort mig för mycket.” Jag vände mig om och möttes av en riktigt stilig grabb, vackra ögon och vackert leende. Han hade på sig en lila skinnjacka, vit t-shirt och ett par riktiga nördbrillor. Så jävla snygg han var. Jag kunde inte släppa honom med blicken, han fångade mig på en gång. ”För att du förtjänar varje liten del av denna blomma.” Sa han och höll upp en ros, den var lite större än dem andra. Automatiskt förde jag mina händer till hans hals och drog honom till mig. Våra läppar möttes och det varade länge, den här gången var det faktiskt han som fick hämta andan först.

Justin hade dukat i köket med massa gott och blandat, det var ost och kex, frukt och godis. Vi satte oss bredvid varandra istället för mitt emot, fingrarna hade vi flätat samman och. Han hade gjort egna jordgubbar doppade i choklad. ”Vill du ha den sista?” Han höll upp den framför min mun. ”Nej, ta den du.” ”Det kanske är den godaste och det kommer du aldrig få veta om jag tar den, vi delar då.” Han satte den ena delen i sin mun och lät mig bita av den andra, och så kysstes vi.

Vi låg i sängen och pratade om massa olika saker. ”Ska du på turné när du åker härifrån eller ska du bara hem?” Han smekte mig över ryggen och ned över rumpan. ”Jag ska bara hem, har massa intervjuer, och fotograferingar.” Han fick en puss på näsan. ”Okej, men då kan vi ju fortfarande prata med varandra lite oftare, än om du hade vart ute med flera miljoner tjejer.” Han skrattade till lite, precis som att det var något roligt jag hade sagt. ”Det är bara dig jag tittar på, det vet du.” Jag slöt mina ögon och lyssnade på hans melodi till röst, och hans andetag som skapade en rytmisk melodi. ”Varför föll du för mig?” Jag mötte hans blick, för jag ville se hur han reagerade av min fråga. ”Dina ögon, jag drunknade i dem efter jag mötte dig utanför toaletten. Så jag var tvungen att hitta dig igen. Vad såg du hos mig då?” Hans leende gick över till busigt och jag viste inte vad jag skulle säga, och vad jag skulle hålla för mig själv. Men jag valde att berätta det roliga. ”När vi möttes första gången så stod jag inne på toan och muttrade för mig själv, jag ville så gärna slita med dig in och trycka upp dig mot väggen. Men hade jag gjort det hade du nog funderat vad jag var för människa. Plus att jag alltid har älskat dina ögon, dem är så fruktansvärt vackra.” Jag låg över honom och drog fingrarna genom hans hår. Det är inte många som får röra det, men jag får, och gör det mer än gärna.

Justin skrattade när jag berättade om min första tanke med honom, men det kan jag förstå, jag skulle nog göra likadant. Jag menar, vilken människa skulle göra något sådant? ”Du skulle ha gjort det.” Justin la sig över mig nu och kysste mig, hans underbara läppar smakade jordgubbe, och jag älskade det. Han smekte av mig kläderna lugnt och försiktigt, det var nästan så att jag inte ens kände det. Helt plötsligt låg jag utan kläder och han hade alla sina på sig. ”Vet du att jag älskar din kropp. Den är hur perfekt som helst. Speciellt det här.” Sa han och drog sina fingrar löst efter min sida som visade att jag hade former, höftbenen stack ut en bit. ”Hade det här skett för ett år sedan hade jag skämts ihjäl, men nu bryr jag mig inte att du ser mig.” Jag kunde inte säga det där på ett annat sätt, för det var så jag kände. Jag drog av honom hans tröja och lät den falla till golvet, på samma ställe som alla mina kläder låg på. Samtidigt som han kysste mig knäppte jag upp hans byxor och lirkade av dem så gott jag kunde. Han fick dock hjälpa mig lite på slutet.

När vi började hålla på med varandra så hade jag inte speciellt långa naglar men jag märkte att han gillade att jag drog dem löst efter hans hud, så jag har gjort allt för att spara ut dem lite längre. Så just nu drog jag dem löst efter kalsongkanten, och jag märkte direkt hur hela hans kropp rös till. Han kysste mig ner på halsen och vidare ned till nyckelbenen, för att fortsätta ned mot brösten och magen. Hans händer hade han sedan länge placerat på mina höfter och låtit dem gå fram och tillbaka i mjuka smekningar. För er som vet hur det är att vinna 1 miljon, den känslan gånger 100 får jag uppleva just i den sekunden då han tränger in i mig. Det är precis som att min dröm har gått i uppfyllelse, ni vet då man får det man har längtat efter. Jag har suktat efter hans kropp sedan jag såg han första gången, och det var absolut inte på festen, alla tidningar som visat upp honom, jag har aldrig velat ha någon så mycket som han.

Tillsammans kom vi och låg kvar på samma sätt, med honom i mig, så fruktansvärt skönt. Han smekte mig över ryggen då jag låg över honom, egentligen ville jag inte förstöra stämningen, men jag var tvungen att veta. ”Fick du ont?” Han tittade på mig och log, samtidigt som han skakade på huvudet. ”Nej, och det här var den bästa gången hittills.” Han fick mig att rodna, så jag kollade bort. Även om jag viste att han skulle se till så att jag var tvungen att kolla på honom. ”Lite rosig om kinderna?” Hans fråga hade olika meningar, så jag tolkade den själv. ”Ja, det var jobbigt.” Han skrattade till precis som att han inte förstod att jag fattade vad han menade.

Jag gick in i duschen först och tvättade av mig, håret orkade jag inte tvätta då jag ändå inte skulle någonstans, så jobbigt när det är långt oh blött. När jag var klar gick Justin in, och han kom ut strax efter, så jag funderade på om han ens hade duschat. Men jag såg på en gång att han var fuktig om överkroppen då han kom ut i bara en handduk över höften. Själv hade jag hunnit få på mig underkläderna som han köpte åt mig på VS. Hans stirrade på min kropp så jag trodde att ögonen skulle trilla ur skallen på honom. ”Snälla Justin, du tittar på mig precis som att jag vore något man äter, och det är inte snällt.”

Tillsammans gick vi ur duschen och tog varsin handduk. När vi hade klätt på oss och gjort oss klara för dagen, gick vi ned tillsammans där mamma och Liam satt och kollade på tv. Mamma spände blicken i oss båda, så jag kunde förstå att Liam hade skvallrat. Hon sa inget, men det behövdes nog inte, hennes blick var ganska bestämd och sa en hel del. Min mobil låg på köksbordet så jag bestämde mig för att ringa gynekologen. Dem gav mig en tid redan samma dag, så det var bara att prata med mamma om barnvakt, inte direkt så att jag hade tänk ta med mig Liam. ”Jag ska till gynekologen idag, kan du ta Liam?” Mamma tittade på mig som att jag var galen, men hon nickade ändå på huvudet. Tror inte hon var speciellt pratsugen med mig.

”Får du ont varje gång vi, ja du vet?” Anledningen till att jag frågade Justin det, var för att dem garanterat kommer fråga det när jag är och ska rätta till felet. Han tittade på mig. ”Nej, inte första gången, men dem andra.” Han kunde prata helt öppet om det, men jag hade fortfarande lite svårt för det. ”Okej, jag ska i alla fall vara där om 2 timmar, du bestämmer själv om du vill följa med eller göra något annat. Men var jag du, skulle jag göra något annat.” Det såg ut som att han funderade på vad han skulle välja, men jag gjorde valet åt honom. ”Du gör något annat. Du kan inte cirkulera på en gynmottagning utan att folk börjar prata.” Han nickade instämmande, och det glädje mig, att han för en gångs skull lyssnade på vad jag hade att säga om hans liv. Det brukar inte funka annars. Men denna gång var annorlunda.

Väl på gynmottagningen satt jag tillsammans med massa andra tjejer, inte i min ålder utan lite äldre, men dem tittade dömande på mig, och det störde mig lite. Varför skulle inte jag kunna vara där, jag är ändå byxmyndig. Det är ju mer pinsamt att dem som är närmare 40 är där. ”Clarissa Jones?” En kvinna i 30 årsåldern kom ut och ropade upp mitt namn, så jag reste mig upp och gick efter henne. Hon presenterade sig som Avery Brooks. Hon hänvisade mig till gynstolen och det är alltid lika obehagligt att klä av sig på den nedre delen av kroppen för någon man inte känner, och sedan lägga upp benen så att man kan se allt. Men det är deras jobb, och dem är till för att hjälpa. ”Så du behöver klippa dina trådar? Har du ett fast förhållande?” Jag försökte koncentrera mig på hennes frågor och inte på sakerna hon gjorde, för då kunde jag slappna av lite bättre. ”Ja, min pojkvän får ont av dem.” Hon nickade och förde in ett instrument, det gjorde inte ont, men det var inte behagligt heller. Allt var klart på mindre än 10 minuter, så jag kunde klä på mig igen. ”Du är välkommen tillbaka om det fortfarande är ett besvär.” Jag sa hejdå, och gick ut.

”Nu är jag klar, och jag tänker aldrig mer göra om det.” Jag ringde Justin när jag kom ut från sjukhuset. Han skulle hämta upp mig. ”Varför?” Han lät lugn, precis som vanligt, och jag hörde hur han satte sig i bilen och starta den. ”Vad tror du? Inte så kul att visa upp allt för folk man inte känner.” Han började skratta åt mig, och vi la på för jag gillar inte att han pratar i mobil när han kör. 10 minuter senare svängde han in vid trottoaren som jag stod på och jag hoppade in i bilen. ”Hej baby.” Jag kysste honom snabbt, men han ville ha mer så han höll ett fast grepp om min nacke. ”Ska vi prova om dem är korta nog?” Han flirtade hej vilt med mig när han fick chansen, men egentligen behöver han inte, han har redan fått mig på fall. ”Haha, du önska det.” Han tittade ledsamt på mig.

”Kan inte vi spendera ett helt dygn tillsammans på ett hotell här i Stratford. Bara du och jag, och inte lämna hotellrummet.” Vi satt mitt emot varandra i köket och pratade om massa olika saker, samt åt maten som mamma hade lagat. En köttgryta och ris, med en god sallad till. Det var riktigt gott, och det tyckte nog Justin också, han var nämligen inne på sin tredje portion. ”Varför skulle vi göra det?” Jag hade inget emot hans förslag, men jag ville veta varför han kom med det. ”För att jag vill spendera så mycket tid med dig som möjligt innan jag åker. Jag vill ha så mycket minnen av dig jag bara kan.” Hans ord fick mig på fall, igen. ”Ska vi göra det imorgon då? För alla andra dagar är ju upptagna. Men vem ska ha Liam?” Han fiskade upp sin mobil ur sin ficka, gick iväg och ringde ett samtal tror jag. När han kom tillbaka hade han ett leende på läpparna. ”Jag hitta den perfekta barnvakten. Morfar tar honom, om det är okej för dig.” Jag log med hela mitt ansikte, säkert som en ful råtta. ”Blir hur bra som helst.”

Justin bokade hotellrum åt oss och jag packade klart Liams väska. Även om inte klockan var så mycket på dagen så var det lika bra att få det gjort. ”Mamma, vad gör du?” Liam kom in i garderoben där alla hans kläder är. ”Jag packar, du ska få sova hos Justins mormor och morfar imorgon, vill du det?” Han tittade bara på mig, och det såg precis ut som att han vart ledsen, innan leendet smög sig på i hans ansikte. ”Jaaaa. Vad kul.” Skrek han och skuttade upp i min säng där Justin låg och försökte läsa. ”Hörru busunge. Inte hoppa i sängen.” Justin brottade lugn ned honom och började kittla han. ”Okej, jag ska inte.” Liam gav sig ganska snabbt. ”Jag sover hemma inatt, och så lämnar du Liam imorgon, men då är inte jag där. Så du får komma till hotellet.” Jag blev helt chockad, ville han frivilligt sova hemma, han som har muttrat helt galet om att han inte vill sova själv.

När Justin hade åkt hem på kvällen ringde min mobil. ”Alessa, hej.” Hon skrattade till lite löst. ”Hej, girlfriend, vad gör du?” Ja, egentligen gjorde jag inte speciellt mycket. ”Jag ligger i min säng och stirrar i taket. Du då?” Det blev tyst en stund i luren så jag kollade om mobil hade lagt av. ”Nej, inte mycket, kom precis hem från Ryan. Hörde att du och Justin ska spendera ett dygn på hotell. Mysigt, planerar ni på att skaffa barn eller?” Hon lät allvarlig i sin fråga, så jag satte mig upp mot sänggaveln. ”Nej, nej. Vad får dig att tro det?” ”Ja, finns kanske inte så mycket annat att göra på ett hotell.” Hon skrattade hejdlöst nu, och jag förstod att hon trodde det. Men det hon inte viste var att jag och Justin kunde ligga och titta på varandra i flera timmar, alltid fanns det något nytt att se hos honom. ”Äh, ge dig nu. Det låter som att du är avundsjuk.” Nu var det min tur att skratta åt henne, men då hon inte gjorde ett ljud ifrån sig så förstod jag på en gång. ”Ha, ni har det. Hur var det, var han bra?” Hon harklade till sig lite. ”Ge dig nu, jag sitter bredvid mamma.” ”Tro mig, det är inget samtal du vill ha med henne, jag har haft det med både mamma och Pattie. Pinsamt, Liam kom nästan på oss imorse också.” Alessa skrattade ännu mer nu än förra gången, hon ska vara glad att hon varken har barn eller småsyskon i detta läge. Vi pratade på länge om just det, och avslutade samtalet efter närmare 2 timmar.

”Liam, det är läggdags.” Han satt i sitt rum och byggde lego, han börjar bli riktigt duktig när det kommer till sådana saker. Annars brukar barn inte kunna bygga annat än torn, men han byggde hus och grejer. Döpte sina gubbar och lekte med det. ”Nej, mamma. Bara lite till? Snälla.” Han tittade med vädjande ögon på mig, och jag kunde inte säga nej. ”Okej, en liten stund.” Jag satte mig ned på golvet mitt emot honom och var med och byggde lite. När det hade gått en halv timme städade han frivilligt och gick in på badrummet. Jag gick efter och laddade hans tandborste, samt borstade tänderna på honom. ”God natt min prins. Du vet att jag älskar dig.” Jag pussade honom i pannan och skulle precis släcka lyset. ”Jag älskar dig också mamma.”

Märkena på spegeln var fortfarande kvar från den dagen då jag spottade ut tandkrämen, jag orkade aldrig göra rent den ordentligt, så jag torkade bara bort det och det vart kladd kvar. Jag stod framför spegeln och skådade mig själv samtidigt som jag borstade tänderna. När jag hade bäddat ned mig i sängen och slagit på en av dem 5 Bring It On filmerna plingade det till i min mobil, ett sms från Justin.

”Baby, jag saknar dig sjukt mycket, och jag vet inte om du sover eller är vaken. Men det spelar ingen roll, för du är lika vacker och jag älskar dig lika mycket. Vi ses imorgon, och du. Ta med dig dina sexiga underkläder ;P Puss, ILY <3”

Vi hade förflyttat oss till sängen och jag kunde inte längre bry mig om sakerna som hände runt om oss, han hade fått in mig på helt andra banor. Jag låg över honom i sängen, men vi hade fortfarande alla kläder på oss, kyssarna hade övergått till vilt hångel. ”Justin varför har du låst dörren?” Hans mamma hade troligtvis känt på dörren utan att jag hade hört det. ”Möjligtvis för att vi vill vara ifred?” Han gick och låste upp den och mötte sin mamma utanför. Skönt nog satt alla kläder där dem skulle och vi hade knappats fått på oss dem på den korta tiden. ”Jag tänkte fråga er om ni hade lust att hjälpa till med maten. Men uppenbarligen är ni upptagna med annat.” Hon tittade skumt på mig, så jag vek ned min blick i golvet. Allt detta var hans fel, hade han inte gjort som han gjorde så hade jag aldrig suttit i denna sits. Jag vill att hon ska tycka om mig, men det kommer hon knappast göra om hon ska gå omkring och tro att jag bara ligger med hennes son.

Tillsammans med Pattie lämnade vi rummet och gick ned till köket där hans mormor nu stod, hann inte hälsa på henne när vi kom. ”Hej Diana. Hur mår du?” Hon tittade upp från disken. ”Hej Clar. Jodå, tackar som frågar.” Hon och Pattie lämnade köket och jag och Justin satte fart på maten, tacos skulle vi tydligen göra. Jag satt vid köksbordet och skivade grönsakerna, och Justin stod vid spisen och stekte köttfärs. När jag var klar med mig smög jag upp bakom Justin och la armarna om honom. ”Jag älskar dig.” Viskade jag i fall att Pattie skulle stå bakom mig, eller vara i närheten så hon hörde, då jag hade varit med om pinsamheter nog idag. ”Baby, jag älskar dig också.” Han tog min hand i sin och kysste den på baksidan. ”Mamma, maten är klar nu, och vi har dukat.” Pattie kom in i köket med Liam i famnen. Vi satte oss alla vid bordet och Bruce bad en bön före. Justin och hans familj är väldigt kristna.

För en gångs skull kladdade inte Liam så mycket med maten, vilket var skönt då jag inte hade någon lust att skura hela köket. Vi satt länge vid bordet och pratade om massa saker. ”Justin, du vet om att du åker om en och en halv vecka va?” Jag kände hur han tittade på mig, för att se hur jag reagerade. Men jag viste redan om det, jag hade räknat ned i smyg, för att ta vara på varje dag med honom. Vist gjorde det ont att höra att det inte var lång tid kvar. Men samtidigt så respekterar jag hans liv. ”Jo, jag vet. Men kan vi prata om något annat?” Pattie fattade vinken och styrde in den på andra banor. ”Kan vi inte ha en grillkväll, alla familjer?” Med alla familjer kan jag tänka mig att hon menade, dem, min, Ryan och Chaz. ”Jag ska höra om mamma är hemma i helgen, hon åker väldigt mycket fram och tillbaka mellan Toronto och Stratford.”

Jag började plocka undan maten men Diana försökte stoppa mig. ”Jag kan göra detta sötnos. Inte ska du behöva plocka undan.” Jag hade redan börjat så jag kunde lika gärna fortsätta. ”Det är lugnt, klart jag ska hjälpa till.” Mamma hade jag redan pratat med och vi bestämde att vi skulle ha det på lördag. Chaz och Ryans familjer var också på det, och jag ringde Alessa, och så sa vi åt Chaz att han skulle ta med sig Mad. Dem hängde fortfarande ihop, fast man inte sett så mycket av henne, men det hade man ju inte gjort av Chaz heller.

På kvällen körde Justin hem mig och Liam, han hade massa saker hemma hos mig som han behövde. ”Åh, en natt till utan dig.” Han mumlade för sig själv när han gick upp för trappen, jag kunde inget annat än skratta lite åt honom. ”Baby, sluuuuta med det där. Tänk på hur det blir sen när du åker.” Han vände sig stelt i trappen, och tittade på mig med en arg blick. ”Säg aldrig det där igen. Det är svårt nog.” Han fortsatte gå upp och jag sprang efter honom, han fick inte bli arg på riktigt. ”Bli inte arg på mig, jag vill inte heller att du lämnar mig. Men det är något vi är tvungna att acceptera. Det är en del av ditt liv, vi måste klara det annars är det ingen idé att vi fortsätter med det här.” Han stod med ryggen mot mig och jag stod kvar i dörröppningen. Liam hade gått upp på sitt rum så jag hörde hur han vände upp och ned på billådan, som vanligt. ”Vill inte du fortsätta vårt förhållande, så säg det.” Hans ord gav mig en riktig smärta i magen, det var som knivhugg. ”Klart jag vill, men du fattar ju inte vad jag menar.” Med dem orden lämnade jag rummet och huset.

Mobilen hade jag hemma, då den låg i min väska som jag ställde i hallen. Jag gick längs den lilla sjön som låg en bit bort från där jag bor. Varför ska han tolka allt fel som jag säger, varför kan han inte bara acceptera att vi kommer vara en hel del ifrån varandra. Han gör ju allt bara värre genom att muttra och ha sig om det. Jag satte mig på en parkbänk och tittade ut över sjön när solen gick ned. Som tur var hade jag på mig en långärmad tröja, annars hade jag nog frusit ihjäl, för det började bli lite kallt på kvällarna. Klockan började närma sig halv 11 på kvällen, så jag valde att börja dra mig hemåt, då jag var en bit hemifrån. När jag kom nära nog för att se mitt hus så såg jag att Justins bil fortfarande stod kvar. Jag hade ingen lust att träffa honom, eller prata med honom. Men sen kom jag på att det bara var han och Liam hemma, hur hade jag kunnat vara så dum?

När jag kom innanför dörren satt Justin på golvet med händerna för ansiktet. Direkt då han hörde att dörren stängdes kollade han upp på mig, hans ögon var inte lika vackra som dem brukar vara, dem speglade en hemsk känsla, en som jag har åstadkommit. Det var mitt fel att han satt där, det var mitt fel att han hade gråtit. ”En människa kan inte säga förlåt hur många gånger som helst och tro att den ska bli förlåten, så jag tänker inte ens säga det. Jag älskar dig, över allt annat, utom min son.” Jag mumlade förlåt för mig själv, så att han absolut inte skulle höra det. Jag gick förbi honom, och in i köket, tog en flaska vatten och satte mig vid köksbordet. Jag hörde hur Justin reste på sig ute i hallen, och jag hörde hur han kom mot köket. ”Vet du hur orolig jag har varit, och för att inte prata om Liam. Hur kunde du bara lämna honom här med mig?” Jag fick skuldkänslor, och dem växte. ”Jag tänkte faktiskt inte på honom, det är första gången jag har glömt honom. Det ber jag så hemskt mycket om ursäkt för. Hur mår han?” ”Bra, han gick och la sig, jag läste för honom.”

Klockan hade blivit ganska mycket så Justin stannade kvar över natten ändå. Egentligen skulle han ha åkt tillbaka till sin mormor och morfar. Vi gick och lade oss och han höll om mig. Vi pratade ut om det som hade hänt, och han förstod vad det var jag menade. Vi måste verkligen försöka klara oss utan varandra på nätterna, annars kommer det bli värre när han åker. Nu kan vi ju fortfarande spendera dagarna tillsammans, sen kommer vi inte ens kunna göra det.

På morgonen vaknade jag av att Justin och Liam kom med frukost åt mig. ”Varför det här?” Jag såg chockat på dem båda. ”För att vi älskar dig.” Liam tittade på Justin när han sa det där, tror inte att Liam har hört honom säga det förut. Så det kom väl lite som en chock. ”Älskar du min mamma?” Justin nickade mot Liam och log, och man kunde se att Liam blev riktigt glad. Jag förstår inte vad som rör sig i hans huvud, och kommer nog aldrig få reda på det heller. ”Älskar du Justin, mamma?” Jag la min hand på Justins hals och förde hans huvud mot mitt och gav han kyss. ”God morgon.” Liam skrattade till lite, ”Det där hade jag inte behövt se.” Nu var det min och Justins tur att skratta. Vi åt pankakorna som dem hade gräddat så fint, under tystnad. Det var en härlig frukost att börja dagen med.

Liam spenderade sin morgon inne i sitt rum, efter att vi hade ätit upp. Själv låg jag kvar i sängen och mådde dåligt över det jag gjorde dagen före. Hur kunde jag göra som jag gjorde? Det är gjort, kan inte göra det ogjort, men jag kan må dåligt över det. ”Baby, vad är det?” Justin slöt upp i dörren efter att ha städat köket, antog jag. ”Jag känner mig dum, för igår.” Han satte sig på sängkanten och la en betryggande hand i min. ”Bry dig inte i det, allt gick bra. Men gör inte om det.” Han pussade mig i pannan och gick in på badrummet. Jag behövde verkligen en dusch, så jag gick efter honom och tog av mig kläderna, sedan hoppade jag in i duschen medan Justin stod och borstade sina tänder. När han var klar trodde jag att han gick ut, men jag hade fel, han gjorde mig sällskap.

”Mamma, var är du?” Liam skrek högt när han inte såg mig i min säng där jag låg senast. ”I duschen, jag kommer snart.” Jag trodde att han skulle förstå att han inte skulle komma in, men det där fick jag sota för. ”Och Justin ser jag. Vad gör ni?” Liam såg skräckslagen ut, och vi gav honom nog men för livet av det han såg. ”Vi sparar på vattnet.” Svarade Justin fortare än jag han fundera ut ett bra svar. Liam vände i dörren och gick, så vi kunde pusta ut och fortsätta där vi slutade. ”Pinsamt.” Sa jag och kysste honom, samtidigt som han trängde in i mig igen.

”God natt.” Sa jag och pussade honom snabbt på munnen, samt la mig till rätta. ”Öhm, ge dig nu. Jag har inte fått röra dig på hela dagen, och så går du och lägger dig.” Jag skrattade till av hans ordval, men tyckte samtidigt att han lät lite rolig när han sa det. ”Vadå? Det har du väl, du har ju bara inte gjort det.” Jag låg fortfarande kvar likadant, men jag kände att han började smeka mig på magen, och jag förstod vad han ville. ”Ey, grabben. Händerna på täcket, eller så tar du på din egen mage.” Jag planerade att låta honom hållas lite, så jag fortsätta spela på det jag hade börjat på. ”Älskling, kom igen. Jag är en man, jag behöver sådant här.” Han lät verkligen lidande, och jag kunde inte hålla mig för skratt mer. ”Det är inte kul, okej?” Han lät mer allvarlig än innan. ”Baby, jag skoja.” Jag kröp upp över honom, och kysste hans läppar passionerat. Han smekte min rygg lätt och varsamt med sina händer, och lät dem ibland glida ned och stanna på min rumpa.

Han la ned mig på rygg och la sig halvt över mig. ”Det är så här det ska vara.” Jag himlade med ögonen och tog tag om hans nacke och tryckte mina läppar mot hans. Hans hand travade på mitt lår fram och tillbaka, ibland på insidan och känslan i magen kom tillbaka. Den där fridfulla, harmoniska känslan. Som jag bara har fått uppleva tillsammans med Justin. Kyssen övergick till hångel och att våra underkläder låg på golvet. Att höra honom njuta var underbart, speciellt då man vet att det är på grund av mig han får den njutningen. Men vi var samtidigt tvungna att vara lite tysta då mamma är hemma, och Liam har sitt sovrum bredvid mitt.

När vi båda två hade kommit och var utmattade till max så låg vi och höll om varandra. ”Jag trodde inte att det skulle vara såhär underbart.” Justin smekte mig över ryggen och pussade mig över hjässan. Jag tittade upp på honom och mötte hans extremt sexiga blick. ”Inte jag heller. Jag tror inte att jag hade fått uppleva detta tillsammans med någon annan än dig.” Vi somnade tätt omslingrande med varandra och sov ända tills klockan var 10 dagen efter.

Justin var den som vaknade först, då jag vaknade av hans lätta smekningar över halsen och nyckelbenet. ”God morgon sötnos.” Att vakna av hans smekningar och röst, är det bästa som finns. Jag vred mig om så att jag låg mot honom, och pussade honom på näsan. ”Sexig du är på morgonen.” Han log mjukt mot mig. ”Ska vi duscha?” Han svarade inte ens på min fråga innan han var inne i badrummet, så det var bara för mig att krångla mig ur sängen och släpa mina trötta fötter åt samma håll. ”Varför så bråttom?” Han stod redan i duschen och lät vattnet rinna över hans nakna hud. ”Vem vill missa denna mysiga stund?” Han tog mig i handen och drog in mig i hans famn. Vi stod under det rinnande vattnet och kysstes länge innan våra läppar tappade greppet om varandra.

Liam och mamma satt vid köksbordet när vi kom ned hand i hand. Allt var framdukat och det var bara att hugga in på det man ville ha. ”Sovit gott, gubben?” Jag rufsade till Liam i håret när jag gick förbi honom och satte mig. Han nickade och rättade till sitt hår. Mamma tittade skeptiskt på mig, men sa inget. Mitt humör var lite bättre än alla andra dagar då jag vaknat. Liam hade ätit klart precis när vi kom så jag lyfte ur honom ur stolen och han sprang iväg upp på sitt rum. Justin hade brett sig en macka och skulle precis ta en tugga då mamma öppnade munnen. ”Använder ni skydd?” Justin satt bredvid mamma så han behövde inte titta på mamma, men det spelade ingen roll för hon tittade på mig, och jag kände hur röd jag blev i ansiktet. ”Jag har spiral, och det vet du. Men jag måste klippa trådarna, Justin får ont.” Justin svalde sin macka som en stor klump, det hördes. Han ville nog inte vara med i detta samtal, men det ville inte jag heller.

Jag viste inte hur fort vi skulle komma från köket och mammas hemska frågor. Jag har aldrig varit med om pinsammare grejer. Men vad skulle jag göra, jag var ju tvungen att svara. När vi väl kom upp på mitt rum kastade jag mig på mage i sängen och tryckte ned huvudet i en kudde. ”PIIINSAMT!” Justin följde mitt exempel och la sig bredvid mig. ”Jag vet, men nu är det gjort. Nu behöver hon inte fråga mer, hon vet. Det finns bara en kvar, och det är min mamma. Men hon kommer inte ta upp det när du är med, så då är det bara jag som får pinas.” Jag kunde inte låta bli att skratta. ”Skratta inte, min mamma kommer vrida öronen av mig.” Jag kollade upp på honom och insåg att han låg på sidan och kollade på mig. ”Sluta, har inte hon också vart ung eller? Berätta för henne hur skönt det är.” Skojade jag fram och han slog till mig löst på axeln. ”Aj, vad gör du?” Jag brottade ned honom på rygg och satte mig gränsle över honom, och började kittla honom. ”GE DIG.” Jag skakade bara på huvudet och fortsatte. ”Skyll dig själv.” Han tog tag i mina armar och kastade ned mig på rygg och satte sig som jag setet på honom. ”Ger du dig?” Jag skrattade hysteriskt. ”Ja, jag ger mig.” Han satt kvar, och bara tittade på mig. ”Du kan kliva av mig nu.”

”Följer du med hem till mormor och morfar?” Vi satt i min säng lutade mot sänggaveln, med varsin tidning i knä. ”Ja, det kan jag väl. Liam då?” Justins tidning flög ned på golvet så han böjde sig ned för att ta upp den, så jag fick chansen att knuffa ned honom. ”Haha, nu var ju du rolig. Du kan ta med dig honom, morfar är nog hemma och behöver bli av med lite energi.” Han skrattade där han satt på golvet, och för ovanlighetens skull såg han riktigt sexig ut. Liam satt inne på sitt rum, och jag har lärt mig att jag ska knacka innan jag går in, annars blir han hysterisk. ”Liam, vill du följa med hem till Bruce?” Han kastade iväg alla sina bilar han hade i händerna och sprang ned för trappen. ”SPRING INTE.” Justin kom ut springandes ur mitt rum, och tog ett fast grepp runt min midja och bar ned mig. ”Och du då? Du och Liam ligger på samma nivå ibland.” Han skrattade bara och satte ned mig i hallen, slog till mig på rumpan och drog på sig sina skor.

Bruce kidnappade Liam direkt vi kom innanför dörren. Dem har väl något bus för sig, och för varje gång jag är här blir jag mer säker, men det skulle strax ändra på sig. ”Justin, jag fick nyss ett telefonsamtal från Erica.” Hon såg inte speciellt glad ut, så jag hade mina aningar om vad det handlade om. ”Detta är minst lika pinsamt för mig, som för er.” Justin tog mig i handen och drog mig förbi hans mamma. ”Säg inget mer då.” Hon tittade efter oss i trappen upp. ”Men jag är tvungen, skyddar ni er?” Även fast jag inte såg henne nå mer så kände jag hur pinsamheten sköljde över mig, precis som i morse. ”Ja, det gör vi.” Vart hans sista ord innan han drog in mig i sitt rum och stängde dörren.

”Finns det fler sätt att hamna i pinsamma situationer idag?” Han tryckte upp mig mot väggen, och tog mina händer i ett fast grepp över mitt huvud. ”Jag vet inte, skulle väl vara om min mamma kom in nu.” Hans läppar mot mina, gudomligt. Han kysste mig intensivt och tog mina händer i ett grepp, så en hand var ledig och han kunde smeka mig över höften och upp efter sidan. Jag försökte få fram att han skulle ge sig, men det gick inte, han gav mig inget andrum. Från där jag stod hörde jag hur Liam och Bruce skojade och hade sig på baksidan. Så det vart ännu mer jobbigt. Jag hörde hur Justin vred om nyckeln i dörren och kände hur han fattade tag på mina lår så han kunde lyfta upp mig mot väggen.

Skolan börjar om en vecka, och jag ser verkligen inte fram emot det, men samtidigt så är det bara ett år kvar och det känns riktigt skönt. Celia kommer hem från Thailand lördagen innan vi börjar, så då kan jag allt spendera tid med henne, om hon har tid för mig. På morgonen när jag vaknade hade jag ett sms från Alessa som undrade om vi skulle göra något. Ryan hade kommit hem, men han kunde inte gå ordentligt, så han ville vara hemma, och själv. Vad nu det innebär. Men mamma skulle i alla fall ta Liam. Så jag hoppade in i duschen och gjorde mig klar.

Vi möttes utanför vårt café som vi alltid går till när det bara är hon och jag. Hon stod redan utanför och väntade när jag kom. ”Hej, hur är det med dig?” Vi kramades och gick tillsammans in. ”Jodå, jag mår hur bra som helst. Hur mår du? Och hur mår Ryan?” Vi beställde varsin kopp kaffe och en bulle, satte oss ned vid samma bord vi alltid sitter vid. ”Jag mår bra, men med Ryan är det väl sådär. Han kommer alltid ha problem med knäna nu, och det gör honom arg.” Vi diskuterade lite kring Ryan och det som hade hänt. ”Så, du och Justin ensamma i New York, vad hände?” Nyfikenheten bara lyste om henne, hon log med hela ansiktet, och jag gjorde allt för att inte börja skratta. ”Läser du inte tidningarna?” Min fråga till henne var inte det hon hade väntat sig. ”Jo, men det står ju inget i dem om vad ni gjorde på hotellrummet.” Den röda nyansen var på väg upp i mitt ansikte, och jag gjorde allt för att dölja den. ”Ha, ni hade det. Hur var det?” Det var precis som att hon kunde läsa mina tankar. ”Mhm, det var underbart.” Jag drömde mig tillbaka till söndagens morgon. Att få uppleva det tillsammans med Justin var det bästa som kunde hända mig. Alessa knäppte med fingrarna framför mitt ansikte, så jag kom tillbaka till verkligheten. ”Du tänker till och med tillbaka på det, det måste verkligen ha vart något att komma ihåg.” Jag nickade med ett leende på läpparna. ”Du och Ryan, har ni eller?” Hon skakade på huvudet, men hon såg inte så besviken ut heller. ”Vi båda vill vänta.”

Vi spenderade två timmar tillsammans inne på caféet, och pratade om massor som hade hänt under sommaren. Hon och hennes familj hade varit iväg en vecka till Spanien, och dem hade haft riktigt tråkigt väder, så det var inge roligt för henne. Hon hade sett fram emot att komma hem med en riktigt sexig solbränna, men fick nöja sig med lite nya kläder istället. Helt plötsligt rullade Ryan in i en rullstol och Justin kom bakom honom. ”Ryan, hur mår du?” Jag kastade mig runt han, och gav honom en kram. ”Har mått bättre.” ”Vi finns alltid för dig, kom ihåg det, se till att bli bra nu bara.” Justin gick fram till disken och beställde på en gång då dem kom in. ”Hej babe, kunde du sova inatt?” Jag skrattade lite åt att han skakade på huvudet. ”Ikväll kommer du inte heller få sova.” Viskade jag i hans öra och gick och satte mig. Han stod kvar och kollade efter mig med ett lekfullt leende på läpparna.

”Börjar du skolan med oss på måndag?” Min fråga var riktad mot Ryan, och det förstod han själv, även fast han inte kollade på mig. ”Nej, jag blir hemma minst en månad. Men jag ska fortfarande plugga, men kommer inte ha samma möjligheter som ni.” Både jag och Alessa tittade på varandra, lika chockade. ”Klart du kommer, vi hjälper dig med allt du vill. Du ska klara skolan precis som vi, inget ska komma mellan det.” Är det vad som krävs för att Ryan ska kunna plugga ska jag varje dag besöka honom och förklara för han vad vi gått igenom i skolan, och jag kommer ta med mig Liam dit. Han är en för bra grabb för att inte klara det på grund av att någon inte kan hålla händerna på ratten. Och inte har dem fått tag i honom eller henne som gjorde det, Justin hann inte ens reagera fören Ryan bara låg ned och inte rörde sig. ”Jag vill att du ska veta att oavsett vad som händer så finns jag alltid för dig, det spelar mig ingen roll om du så skulle bli förlamad från halsen och ned. Du kommer alltid att vara Ryan, här uppe.” Sa jag och pekade på mitt huvud. Han log och gav mig en kram. ”Tack, det värmer. Du ska vara glad att du har henne, Justin.” Justin la en betryggande arm runt mig där vi stod framför Justins bil, för att säga hejdå.

Dörren var inte låst när jag kom hem, men jag hörde varken mamma eller Liam. Mamma brukar vara expert på att ropa vart hon är, men inget denna gång. När jag kom upp på mitt rum hörde jag vattenkranen på inne i badrummet så jag gick dit, och där inne satt dem, mamma på golvet och Liam i vattnet. ”Där är ni.” Mamma ryckte till. ”Gud vad du skrämde mig.” Hon tog sig för hjärtat och låtsades ramla ihop på golvet, vi håller alltid på sådär. ”Haha, du kan resa dig upp nu, jag ska inte döda dig.” Liam hällde ut lite vatten, så det vart fart på henne. ”Vet du vem som kommer snart, Liam?” Han sken upp i ett stort leende, och reste sig upp. ”Sitt ned i badkaret har vi sagt, du kan ramla och slå dig.” Han satte sig ned och gjorde en sur min. ”Men Justin kommer ju.” Jag tog över efter mamma så hon kunde göra det hon skulle inom sitt arbete. Jag började tvätta håret på honom, men han skrek som vanligt. Jag förstår inte varför alla barn är så. ”Ja, han kommer. Men du hinner bli ren innan.” När jag hade tvättat av honom tog jag en handduk och virrade in honom i den, och bar in honom i mitt rum. Hans pyjamas låg på min säng. Då vi hade spenderat hela dagen på fiket så hade klockan hunnit bli ganska mycket.

På fiket kom det fram massa tjejer till Justin som ville ha hans autograf och ta kort tillsammans med honom. Dem hade även bett Ryan att krya på sig, och det gjorde mig rörd. Skönt att ingen pratade med mig, jag vet att många tjejer som är med Justin får utstå en hel del. Det är därför jag inte har skaffat mig en twitter, eller sitter och läser allt skit på internet. Men det kommer väl en dag då jag har tråkigt och gör det ändå. Jag och Liam satt i min säng och busade med varandra när det knackade på min dörr. Liam hann öppna innan jag ens hört sista knackningen. ”Justiiiin.” Jag tittade på Liam som vart helt hyper av att Justin var här. ”Hey buddy.” Dem slog sina nävar mot varandra, och jag funderade när dem hade haft tid att träna in det där, Liam brukar inte komma ihåg sådana saker. Men det där satt tydligen fint. Undra hur Liam skulle reagera om jag och Justin gjorde slut. Jag tror helt seriöst att Liam skulle ta det hårdast av oss tre. Man ser verkligen hur glad Justin gör honom.

”Kan inte du läsa för mig?” Liam frågade Justin, och jag såg på honom att han inte gillade situationen, så jag tog över fort. ”Gubben, jag läser för dig, så kan Justin göra det någon annan kväll.” Liam tog mitt svar och sprang in i sitt rum. ”Tack, jag vet inte hur jag ska kunna tackla det här. Liam är inte min, och jag vill inte att han ska tro det heller. Jag vet inte hur jag ska göra. Du måste hjälpa mig, jag vet inte när jag går över gränsen.” Jag reste mig upp från sängen och gick fram till honom där han stod i dörren till mitt rum med sin väska i handen. Hans ansikte sa så mycket mer än hans ord. ”Baby, du behöver inte kliva in som en pappa till Liam, och han tror inte du är det heller. Han är bara glad att han har en mansroll i sitt liv, han har aldrig haft det innan. Du ska säga ifrån när du känner att det har gått för långt, han gillar dig starkt, och jag satt och funderade innan du kom på vem som skulle ta hårdast om vi gjorde slut. Ingen av oss skulle känna lika mycket som Liam.” Han tittade ned i golvet, jag tror att han försökte ta in allt som jag sa till honom. Men jag insåg inte vad det var jag sa fören jag sa det. Jag ville inte lägga över något på honom i fall att vi skulle göra slut så ska inte Justin få några skuldkänslor. Det är det sista jag vill. ”Jag förstår vad du menar.”

Jag läste för Liam i lugn och ro, och la allt som har med Justin och göra bakom med för några minuter. Liam somnade som en stock innan jag var klar med boken. ”Jag älskar dig, min prins.” Det är dem orden som jag säger varje kväll till honom, och menar till 100 %. Justin låg i min säng när jag kom in i mitt rum. ”Somnade han på en gång?” Han vart förvånad att det inte tog längre tid. ”Japp, han vet att det är läggdags när jag säger åt honom, och han gör som jag säger.” Han sträckte ut sina armar åt mig och bad mig komma. Jag la mig över honom och han pussade mig på hjässan. ”Förlåt för innan, inte meningen att lägga över något på dig. Jag vill bara att du ska veta att han ser upp till dig. Han pratar om dig hela dagarna, så det finns inte en sportmössa att jag kommer glömma dig. Någonsin.” Vi låg ett tag i sängen och pratade om allmänna saker, inte bara om Liam även om vi oftast gled in på honom.

”Vart ska du?” Justins röst lät ledsen när jag reste mig upp från honom. ”Borsta mina tänder.” Ropade jag från badrummet, och strax därefter var Justin bredvid mig och gjorde samma sak. Ännu en gång försökte han sig på det där med att sjunga med tandborsten i munnen, och jag började skratta så det slutade med att hela spegeln var kladdig. ”Vad var det där bra för?” Justin spottade och började prata, för att inte göra samma misstag som jag. ”Du kan inte sjunga med tandborsten i munnen, inse det.” Jag fortsatte skratta samtidigt som jag torkade av spegeln. Justin tyckte han var klar så han gick ut och la sig.

Jag mötte Justins blick när jag sa det där, och jag såg på honom att han vart obekväm i situationen. ”Jag skojade med dig. Jag skiter i hur många du har haft ihop det med före mig, helt ärligt. Så länge du inte går bakom min rygg nu, eller att du har fler än mig.” Han pustade ut och skrattade lite löst. ”Jag blev riktigt rädd, seriöst.” Jag kände hur han slappnade av bredvid mig, då varenda muskel i hans kropp hade varit spänd. Jag lutade mig ned mot honom och fattade taget om hans hand.

Liam kom inspringandes och kastade sig över mig, han hoppade upp och ned på min mage, vilket han brukar göra ibland, men jag har aldrig kommit på varför. ”Ey buddy. Hur mår du?” Justin tog tag i Liam och lyfte över honom till sig. ”Du ser Liam, Justin är fortfarande samma person.” Det bara lyste förvirrad av Justin. Han tittade på mig med stora ögon. ”Liam trodde du hade glömt honom imorse när du kom, men jag berättade för honom att du bara behövde sova lite.” Justin tittade på Liam, och kittlade honom i sidorna. ”Aldrig att jag glömmer dig lillgrabben, du är min bästa vän.” Liam skrattade så han höll på att svimma, han var helt illröd i ansiktet. Samtidigt försökte han få fram massa ord, men det gick inte. Justin började skratta minst lika mycket.

Vi tre åkte tillsammans hem till Justins mormor och morfar. Dem ville så gärna träffa Liam, så jag gick väl med på det. Jag var lika nervös som förra gången, och Justin märkte det då vi svängde upp på uppfarten till deras hus. ”Det kommer gå lika bra som förra gången, sluta vara så nervös.” Han var lugn och kramade om mig då vi klev ur bilen, han tog även ut Liam, och konstigt nog sökte han sig inte till mig. Han brukar alltid göra det när det är något speciellt som ska hända. ”Hemma.” Ropade Justin när vi klev innanför dörrarna. Både Justins mormor och morfar kom gåendes, jag stod bakom Justin och tryckte.

Liam kom riktigt bra överens med Bruce, Justins morfar. Dem busade och hade sig medan vi andra satt i köket. ”Hade ni kul i New York?” Pattie satt mittemot mig och kollade på mig när hon sa det. ”Jodå, det var trevligt.” Justin tog min hand under bordet, och en känsla av pinsamhet sköljde över bordet. Liam kom inspringandes i köket med Bruce efter sig. ”Det är en trevlig liten grabb du har. Ett riktigt charmtroll.” Det är en sak jag verkligen kan hålla med om, Liam vet verkligen hur man gör för att charma någon. ”Jo, verkligen. Och han kan det där med att trötta ut folk. Till och med Justin är helt färdig när Liam är klar med honom.” Pattie tittade upp från tidningen hon skummade igenom. ”Vad sa du? Justin har du hittat din överman?” Hon skrattade med ett vackert leende på läpparna när hon sa det där, samtidigt som Justin bara himlade med ögonen.

”Mamma, kan inte vi köpa en sådan?” Liam pekade ut genom fönstret och fick syn på studsmattan som fanns på bakgården. ”Det behöver du inte göra, du är varmt välkommen att låna den när du vill, även om Justin inte är här.” Bruce var verkligen välkomnande, och jag tror att han vill träffa Liam lite mer. ”Du kan gå ut och hoppa på den om du vill? Men någon måste följa med dig.” Justin lyfte upp honom och gick med honom ut. Dem hoppade båda två, eller så satt Justin bara på den och lät Liam hoppa. Vi andra satt på altanen och kollade på dem. ”Justin tycker verkligen om Liam, det syns.” Diane satt bredvid mig med en kopp kaffe i handen. ”Jo, och Liam tycker om Justin. Och det är jag hur glad som helst över. Att dem två bästa i mitt liv gillar varandra." ”Mamma, kom och hoppa med mig.” Liam stod still på mattan för en gångs skull, och vinkade till mig. Jag hoppade upp på studsmattan och tog tag i Liams händer och började hoppa, han flög lite högre än han brukar göra när han hoppar själv. Justin låg fortfarande kvar och flög han med.

En timme hade gått och Liam hoppade fortfarande, jag och Justin satt bara på sidan, eller jag låg ned i hans knä och han höll på med mitt hår. ”Jag älskar dig.” Det var det första han sa under tystnaden på 40 minuter. Jag tittade upp på honom, fast han vart upp och ned. ”Jag älskar dig också. Såhär vill jag ha det jämt.” Han tittade fundersamt på mig. ”Hur då?” Jag satte mig upp mellan hans ben och tog båda hans händer. ”Bli inte rädd nu, men så här. Du, jag och våra barn.” Han kysste mig, helt utan att jag var beredd på det. ”Jag vill också ha det såhär, men om några år. Just nu är jag inte redo, men jag älskar dig, och jag älskar din son.” Att han älskar mig betyder mycket, men att han älskar min son betyder mer.

”Liam, ska vi åka hem nu?” Han satt i soffan bredvid Bruce, och drack saft. Dem kollade på något barnprogram på tv:n. Han skakade på huvudet och ville absolut inte åka. ”Kom nu, du får komma tillbaka hit någon annan dag.” Han tittade i alla fall upp på mig den här gången. ”Lovar du?” Innan jag hann svara så gjorde alla andra det i mun på varandra. ”Det är klart du får.” Det svaret var bra nog för honom, för han hoppade upp ur soffan, drack upp saften och sprang till dörren. Alla följde honom med blicken. ”Varför så bråttom?” Frågade jag honom. ”För om jag somnar fort, få jag komma hit snabbare.” Alla började skratta. Innan jag kom fram till dörren hade Liam redan dragit ut och satt sig i bilen. ”Jag kommer inte kunna sova utan dig inatt.” Justin stod bakom mig och höll sina händer på mina höfter samtidigt som jag drog på mig skona. ”Klart du kommer, var inte så. Vi kommer aldrig kunna spendera tid ifrån varandra annars, självklart kommer jag sakna dig också. Men du kan väl sova hos mig imorgon?” Jag hade redan vänt mig om och lagt mina händer på hans hals och ställt mig på tå, redo att kyssa honom.

Jag pratade med Alessa i nästan 2 timmar, jag gjorde allt för att hon skulle lugna ned sig och berätta vad det var som hade hänt. Tillslut hade hon klarat av det, och kommit fram till att han och Justin hade varit ute och åkt skateboard och så hade det kommit en bil som inte ville väja för dem två, och hade kört rakt på Ryan, Justin hade hunnit hoppa av brädan och kastat sig åt sidan. Personen som körde bilen hade bara dragit där ifrån. Ryan ligger inte i koma, och det hade kunnat sluta värre än vad det gjorde, hans ena knä fick ta den hårda smällen, och så har han massa skrubbsår i ansiktet. Jag lovade henne att följa med till sjukhuset imorgon, och så sa jag åt henne att försöka få lite sömn.

Efter att jag hade pratat med henne låg jag vaken ett tag och funderade över varför inte Justin hade hört av sig och berättat om det som hade hänt. Det störde mig lite. Men jag fick väl stå ut med det. Under tiden jag låg där kom jag och tänka på tidningen som jag köpte i New York, som inte Justin fick se. Den låg i min väska som låg i hallen, så jag drog på mig morgonrocken och gick ut och satte mig på trappen. Rubruken på framsidan löd, ”Bieber i triangeldrama?” Jag öppnade tidningen av ren nyfikenhet, men jag ville egentligen inte utsätta mig för det här.

”Justin Bieber påträffades på Gucci i New York, igår. Han sågs komma in tillsammans med samma tjej som han hade med sig i Paris för lite mer än en månad sedan, och som vi även har fått fram ett namn på, Clarissa Jones. Men, det dök även upp en gammal flamma, på samma Gucci affär, samma tid, Jasmine Villegas. Alla vet ju att Justin och Jasmine har haft sitt förflutna tillsammans, efter att Jasmine var med i hans musikvideo till låten Baby. Så frågar är nu, vet Clarissa om det, eller kommer det som en chock när hon läser detta, och ser bilderna?”

Jag satt kvar ute på trappen och läste resten av alla ord dem hade att säga om detta, och dem hade rätt, det kom som en chock. När jag hade läst klart allt gick jag tillbaka in och lyckades somna ganska på en gång. På morgonen när jag vaknade var det alldelens tomt i huset, det låg en lapp på bordet om att mamma hade tagit med sig Liam och handlat. En smart idé då det inte fanns så mycket mat i kylskåpet. Det är inte ofta mamma hinner handla, så det är alltid jag som får göra det. Men nu tyckte hon väl att jag inte skulle behöva göra det direkt jag kommer hem.

Alessa kom och hämtade mig redan en halv timme efter att jag hade slagit upp mina ögon, så det var bara dra på dig några kläder. ”Hej gumman, hur är det med dig?” Jag kramade om henne när jag hade kommit ut i bilen, och hon kramade mig minst lika hårt tillbaka. ”Jag har mått bättre. Har inte sovit speciellt mycket inatt heller.” Jag kunde förstå henne, det kan inte vara lätt sådant där. Jag själv har aldrig påträffat det på närahåll, vist gör det ont i mig att Ryan hade kunnat dö, absolut. Men det är fortfarande hennes pojkvän. Det tog inte lång tid fören vi var på sjukhuset, och när vi kom in gick vi direkt fram till receptionen. ”Ryan Butler?” Kvinnan som satt bakom disken knappade lite på datorn, "avd. 4 sal. 23." Hon pekade åt vilket håll vi skulle gå.

När vi kom upp och stod utanför dörren såg vi att Justin och Ryans mamma och pappa satt där inne. ”Gå in du, jag väntar utanför.” Jag satte mig ned i en stol utanför rummet och tog upp en tidning. Alessa försvann in i rummet och man såg att hon kramade om både Sharon och Fredrick. Justin satt fortfarande ned på stolen och höll Ryan i handen, Alessa gick fram och la sin hand på Justins axel. Han såg helt förstörd ut då han kollade upp på henne, och jag kunde klart och tydligt se hur hon nickade med huvudet mot mitt håll. Så jag höjde upp tidningen och låssades läsa.

Jag hörde hur en dörr öppnades men jag kollade aldrig upp, fören Justin stod framför mig. ”Älskling, kom här.” Jag reste mig upp och slog armarna om honom. Det enda han behövde just då var någon som höll om honom. ”Varför kom du inte in?” Hans röst bar honom knappt men han gjorde sitt bästa. ”För att jag inte ville tränga mig på.” Han tittade ned på mig. ”Du tränger dig inte på. Tro inte det.” Jag följde med Justin in och Sharon vände sig om och gav mig en kram. ”Hur är det med honom?” Hon tittade på mig och gjorde sitt bästa för att le, det såg ansträngande ut. ”Han överlever, och det är huvudsaken. Men han kommer få träna upp sitt ben igen, så jag vet inte om han kommer kunna spela hockey igen.” Det var hemskt att höra henne säga det, jag vet hur mycket hockeyn betyder för honom. När jag var med där inne så sov han, och vi lät honom göra det. Justin hade varit med honom hela dagen, så jag föreslog att han skulle följa med mig hem, och han gick med på det. Alessa körde hem oss.

När vi kom hem till mig så var mamma och Liam redan hemma. Justin gick upp och la sig, medan jag berättade för mamma vad det var som hade hänt. ”Mamma, varför hälsade inte Justin på mig? Han brukar alltid göra det.” Liams lät rädd, precis som att Justin inte gillade honom. ”Han är trött, älskling. Du ska nog se att han är sitt rätta jag när han har sovit lite.” Jag tog med mig Liam upp på sitt rum och så satte jag mig ned mot väggen och kollade när han lekte med sina bilar. Jag skådade varje liten rörelse min son gjorde. Att han har vuxit och blivit så stor på så kort tid, för det känns verkligen inte som att det har gått mer än två år sedan jag hade en stor kula på magen. När jag hade setat där inne i en halv timme pep min mobil till.

”Baby, kom och lägg dig bredvid mig, jag kan inte sova utan dig.”

Jag började le när jag läste det. ”Mamma, vad ler du år?” Liam log mot mig samtidigt som han kröp upp i mitt knä. ”Justin skickade ett sms till mig.” Han tittade fundersamt på mig. ”Sover inte han?” Jag skakade på huvudet. Liam gick ned till mamma och jag gick in till Justin. ”Det är kallt utan dig, och så saknar jag dig.” Justin låg med ryggen mot mig i sängen när jag kom in, men han hade bäddat ned sig på riktigt. ”Slappna av, hur ska du kunna klara dig ifrån mig. Om du inte ens kan sova fast jag är i samma hus?” Han vände sig om så jag såg hans trötta ögon. Klockan var inte mer än närmare 12 så jag kunde lika gärna krypa ned med honom. Mina kläder åkte av framför ögonen på honom, och så kröp jag ned framför. Han la automatiskt sin arm runt, och drog mig så nära sig jag kunde komma. Han pussade mig på kinden, och jag kände hur han slappnade av, för hans arm var inte lika spänd som innan.

När jag 3 timmar senare vaknade och var hungrig, insåg jag att Justin låg bredvid mig, hade helt glömt bort det. Så jag fick tråckla mig ur hans grepp, och se till så att han inte vaknade, för han behövde verkligen sova. När jag kom ned till mamma och Liam så hade dem precis ätit, mamma hade gjort pankakor, och dem var fortfarande varma, så det var bara att äta. ”Hur är det med grabben där uppe?” Mamma kom in i köket där jag stod och hällde på både grädde och sylt på pankakorna. ”Jag vet inte, han sover. Och jag låter honom göra det tills han vaknar.” Hon nickade och tog en kopp kaffe.

Ytterligare en timme gick, och han hade fortfarande inte vaknat. Alessa hade messat mig och sagt att Ryan hade kryat på sig lite, men att han fortfarande hade fruktansvärt ont i kroppen, och vem hade inte haft det efter att ha blivit påkörd? Varför var det tvunget att vara Ryan av alla människor, nog för att jag är glad att det inte var Justin, men kom igen, Ryan. Har han ens trampat på en myra i sitt liv? Han har väl aldrig gjort något man inte får göra, mer än skolkat och drygat sig med lärarna i skolan. Jag blir så trött, det finns folk som förtjänar det där mer än honom i alla fall.

Jag satt i soffan i mina egna tankar så jag hörde aldrig när Justin kom ned, men jag förstod att det var han då en tidning kom flygandes. ”Har du läst allt som står i den där tidningen?” Jag tittade upp och mötte hans oroliga blick, utan att svara honom nickade jag. Han satte sig ned bredvid mig och jag la tidningen på bordet, och fattade hans hand. Jag lutade mitt huvud mot hans axel. ”Tro inte på allt dem skriver, okej?” Hans röst lät seriös, precis som att bilderna inte talade för sig själva. ”Bilderna då? Jag tror inte att dem ljuger, tyvärr.” Han strök mig över håret och pussade mig på huvudet. ”Du låter inte arg. Trodde du skulle vara rasande.” ”Jag är inte direkt glad om det där det du tror, men Ryan ligger på sjukhus. Så du kan vänta dig ett utbrott när han kommer ut därifrån och är frisk.”

Jag såg besvikelsen i hans ögon, men efter att man har blivit våldtagen är det inte lika lätt. Jag vill inget annat än få känna honom på en helt annan nivå. Men det Justin inte vet är att varje gång han närmar sig mig på ett annat sätt än kyssar på munnen får jag fram massa bilder av det som hände mig då Alex var med i bilden. Jag skakar bort dem så gott jag kan, och man kan väl säga att jag lyckats ganska bra, fram till nu. Han rullade av mig och reste på sig, helt utan att säga något. Jag förstod att jag hade sårat honom, men jag kan inte göra något åt det. Detta är något jag inte kan kontrollera själv, det är Alex fel allt. Jag trodde faktiskt att det skulle vara lugnt med Justin, men tydligen inte.

När jag hade plockat ihop allt på golvet och släckt alla ljusen så gick jag in i sovrummet. Han låg redan och sov, han sa inte ens god natt till mig. Det har aldrig hänt förut. Jag pussade honom på kinden. ”Om du bara viste hur mycket jag vill ha dig, men alla bilder jag får upp i mitt huvud för det Alex gjorde. Jag önskar att jag hade träffat dig för flera år sedan.” Jag la mig med ryggen mot honom, och sakta började jag gråta. Jag ville inte såra honom. ”Jag kan inte säga att jag förstår dig, men jag försöker. Det är inte ditt fel. Jag väntar på dig, den dagen du är redo är jag det.” Han kysste mig på halsen, och jag blev riktigt rörd. ”Varför kunde inte Alex vara som du? Då hade aldrig detta hänt.” Han tog ett djupt andetag. ”Nej, och du och jag hade troligtvis inte sets heller.” Det hade han rätt i, men jag kan inte tacka Alex för att han våldtog mig, vist på den vägen fick jag en underbar son, och har nu en underbar pojkvän. ”God natt, sötnos.” Nu fick jag höra honom säga det. ”God natt.”

Jag var den som vaknade först på morgonen och tänkte på det som hade hänt kvällen innan, hade inte jag stoppat det, hade vi antagligen legat med varandra. Och jag ville verkligen inte förstöra stämningen mellan oss. Justin låg bredvid mig, han såg så lugn ut, men det kan man inte kalla honom. Han har lika mycket energi som Liam, och jag förstår inte hur han orkar. Jag la mig på sidan för att kunna kolla på honom, frestelsen fanns där att smeka honom över magen, hans täckte låg bara över hans ben och han var så fruktansvärt sexig där han låg. Jag böjde mig över honom och pressade lugnt och försiktigt mina läppar mot hans. Han rörde sig inte, jag antog att han sov, så jag fortsatte kyssa honom ned över halsen och vidare mot nyckelbenet. Jag satte mig gränsle över hans ben så lugnt jag kunde utan att väcka honom, och så fortsatte jag kyssa honom ned över magen. Där kände jag hur han placerade sina händer på min rumpa, och jag hörde hur han skrattade till. ”Erkänn du har vart vaken hela tiden?” Jag log sexigt mot honom. ”Sedan du kysste mina läppar, men det var så mysigt, så jag låg still. Även om jag ville kasta runt dig, precis så här.” Sa han och jag låg på rygg.

Hela min kropp fick känna hans läppar, inklusive mina fötter, och det var inte nice. Han la sig halvt över mig och kysste mina läppar. ”Jag är redo.” Min viskning i hans öra gjorde så att han stannade upp. Han tittade intensivt i mina ögon och jag kunde inte blinka, för att jag var rädd att han skulle försvinna. ”Är du säker?” Hans röst lät darrig, precis som att han inte viste om han kunde kontrollera sig själv. Jag nickade lugnt och log, samtidigt som jag pressade honom mot mig. Han lirkade av mig min bh och smekte mina bröst samtidigt som han viskade lugnande ord i mitt öra och kysste mig på halsen. Jag knuffade ned honom på rygg och satte mig gränsle över honom, automatiskt förde han sina händer till mina nakna bröst. ”You like them, hah?” Han skrattade till. ”More then like, I love them.” Mina trosor åkte av i samma veva som hans kalsonger. Han låg över mig nu, och bara rörde min bara hud. ”Är du hundra?” Jag nickade bara och kysste honom, samtidigt som en ilande känsla gick igenom min kropp när han trängde in i mig.

Flera timmar senare och helt utmattad, låg jag precis som Liam brukar göra, ben och armar åt alla håll. Justin låg bredvid mig och drog sina fingrar löst på min mage. Han tittade bara på mig, utan att varken röra en min eller säga något. ”Hur känns det?” Hans röst lät rädd, precis som att han gjort mig illa. ”Jag har aldrig någonsin känt mig så här fri. Fri att kunna göra vad jag vill, och du fick mig att känna den känslan. En känsla jag aldrig känt i hela mitt liv. Alex tog min frihet ifrån mig innan jag hann uppleva den, och du gav den tillbaka.” Jag tittade inte på honom när jag sa det, min blick var som fastklistrad i taket, men han vred mitt huvud mot honom, så att jag inte hade något val. ”Clar, jag älskar dig.” Jag gav honom en lätt puss på munnen, ”Jag älskar dig också.”

När vi båda hade duschat och gjort oss klara så började vi packa, då det var söndag och tid för hemresa. Vilket jag egentligen inte ville, hade jag kunnat stanna hade jag gjort det, föralltid. Men hemma finns ett annat liv jag lär ta hand om, jag är en mamma, och jag får inte glömma bort det, men ibland får Justin mig att glömma allt som finns runt oss. Jag vet inte hur han gör, men han gör det, och det är skönt. För jag vet att Liam är i trygga händer när jag inte är med honom. ”Tack för en helt underbar helg, du gör mig lycklig.” Justin stod framför spegeln och fixade sitt hår så jag smög upp bakom, och la armarna om honom, och lutade mitt huvud på hans axel så gott jag kunde med tanke på längdskillnaden. Han log mot mig i spegeln och la sin ena hand på min hand. ”Tack själv. Jag är glad att jag får dela stunder med dig.”

Justin checkade ut oss, medan jag fick syn på en tidning som jag inte ville se. Jag köpte den och stoppade den i min väska fort, så att han inte skulle hinna se att jag sett den. För jag vet hur han kommer reagera. Jag låssades om som ingenting, det är lika bra. Jag vill ha en trevlig resa hem, inte en hysterisk Justin. På planet hem sov vi båda, troligtvis utmattade efter morgonen. Väl hemma innanför mina dörrar kom Liam springandes i full fart. ”Maaammaa.” Känslan att få höra hans röst igen gjorde mig så glad, gud vad jag har saknat honom. ”Jag har saknat dig hela helgen, har du saknat mig?” Han nickade hysteriskt på huvudet. ”Har du köpt något åt mig?” Mamma började skratta då hon kom gåendes bakom Liam, jag föll in i hennes skratt. ”Klart jag har, tror du jag åker någonstans utan att köper dig något?” Han fick ett helt paket med massa bilar, och hur mycket tillbehör som helst. ”Wow, får jag allt det här?” Jag pussade honom på huvudet. ”Klart du får.” Han sprang iväg, troligen till sitt rum och rev upp kartongen, så jag får något och städa ikväll.

Min väska bar jag upp på mitt rum och hade inga planer på att packa upp den på en gång, jag var tvungen att få sätta mig ned och andas ett tag. Det är drygt att flyga, och att åka bil. Justin åkte hem till sin mormor och morfar men skulle kanske komma förbi ikväll, vi bestämde inget. Men det gör inget om han inte gör det, han har umgåtts med mig en hel helg nu, så han kanske ska ägna lite tid åt sina vänner också. ”Clar, du har fått ett vykort, tror det är från Celia.” Mamma gav mig ett kort som det stod Thailand på med fina bokstäver, så jag läste kortet.

”Hej underbara vän. Hoppas allt är bra med dig, och alla andra där hemma. Jag saknar er något så fruktansvärt mycket, nästan så jag vill åka hem. Jag hoppas ni inte har glömt bort mig, för jag har inte glömt er. Jag är hemma om en vecka, om kortet kommer fram när det ska, ;P Jag älskar dig.”

Jag blev rörd när jag läste det. Jag har faktiskt helt ärligt glömt bort henne den här sommaren, men nu påminde hon mig. Det är dock något jag tänker hålla för mig själv. Inte så snällt att säga till sin bästa vän att man glömt bort henne. Kortet som jag hade i handen satte jag upp på kylskåpet och tog mig något att dricka. Mamma satt i vardagsrummet så jag gick dit och satte mig. ”Så hur var det i New York?” Hon blinkade med ena ögat, hur kunde hon veta? ”Justin berättade?” Hon nickade och såg stolt ut, bara för att hon viste någonting före mig. ”Jodå, det var helt underbart.” Jag drömde mig tillbaka en liten vända.

”Mamma, får jag sova med dig inatt?” Liam kom ned för trappen, såg ut som att han skulle somna vilken sekund som helst, så jag lyfte upp honom. ”Självklart får du det. Ska vi gå och sova nu?” Han nickade och lutade sitt huvud mot min axel. Innan jag ens hann komma upp till mitt rum hade han somnat, så jag fick fixa allt undertiden han sov. Byta blöja och sätta på honom en pyjamas. Precis när jag hade lagt mig ned ringde min mobil, jag trodde att det var Justin, men det var Alessa. Och hon brukar aldrig ringa denna tid. ”Hej, har det hänt något?” Hon svarade mig inte, men jag hörde hur hon grät. ”Gumman, vad är det? Du måste prata med mig.” Hon tog ett djupt andetag. ”Ryan har varit med i en olycka.” Mitt hjärta stannade, var inte Justin med honom?

Vad kan ha hänt med Ryan?

Nu när ni läser det här kapitlet har jag börjat min vecka i turkiet! Hoppas ni tycker att uppdateringen är okej, jag gör mitt bästa. :)