Måndag och på väg till skolan. Ingenting har blivit bättre av att jag och Justin pratade som normala människor med varandra, snarare värre. Min kropp suktar efter hans på alla sätt och vis, mer och mer för varje dag som går, mina läppar skriker efter hans, dock inte så han hör det, utan så min hjärna snurrar oavbrutet med honom i mina tankar. Celia har flyttat, hennes pappa fick ett nytt välbetalt jobb i New York, så hon och hennes syskon lämnade Stratford tillsammans med deras mamma och pappa. Jag saknar henne fruktansvärt mycket, men jag har fortfarande kvar Alessa. När jag kom fram till skolan stod hon lutad mot sin bil och pratade i telefon, hon mimade att jag skulle vara tyst, så det var lika bra att jag gjorde som hon sa. Vi började gå mot dörrarna på skolan, och precis när vi kom fram slutade hon prata. ”Jag gjorde ett graviditetstest igår, och det visade positivt. Ryan vet inget, men jag ska berätta det för honom idag efter skolan.” Min haka åkte nog rakt ned i marken, jag var inte alls med på att hon skulle släppa bomben sådär rakt i ansiktet på mig. ”Okej, jag finns här, jag har gått igenom det en gång.” Vi kramade om varandra och gick in i skolan.

Fysik stod som nästa ämne på schemat, inget jag är intresserad av, så jag brukar sova bort dem lektionerna. Vår lärare Mr. Andrew gillar inte att jag gör det, men han har slutat att bry sig, nu hör jag bara massa suck och stön när han ser att jag lägger ned mitt huvud på bänken. Alessa har försökt peppa mig till att ta tag i skolan, men jag har ingen ork kvar i kroppen. ”Hörru, lektionen är slut, du kan vakna nu.” Alessa slog en bok i huvudet på mig, riktigt hårt. Kan tänka mig att hon är trött på att jag sover bort min skolgång. ”Ja, men slå mig inte i huvudet med en bok som är lika tjock som 100 serie tidningar är du snäll.” Hon skrattade bara åt mig, samtidigt som jag drog handen över bulan som säkert skulle börja växa. Vi hade lunch nu, och dem serverade spagetti och köttfärssås, helt okej enligt mig. ”Varför är inte Ryan i skolan?” Chaz kom gåendes och Alessa hade inte hört från Ryan på hela dagen. ”Han hade återbesök hos läkaren angående knäna.” Både jag och Alessa nickade, och fortsatte ta maten.

”Mamma, jag är hemma.” När jag kom innanför dörren var det ingen som svarade, men dörren var olåst, så någon måste vara hemma. ”Hej, jag trodde din mamma sagt att hon skulle till Toronto, och hon frågade mig om jag kunde ta Liam tills du kom hem.” Justin kom upp bakom ryggen, och skrämde livet ur mig. Jag slog till honom på axeln. ”Du skrämde livet ur mig.” Han log mot mig, sitt förbannade sexiga leende. Jag vände mig, för att slippa se honom. Jag klarar inte av tanken av att ha honom runt mig när jag inte får röra honom. Han var på väg mot mig, och skulle precis ge mig en kram när jag backade undan och gick in i köket. Jag förstod att han vart förvirrad av situationen, men jag kan inte låta honom ta i mig. ”Får jag fråga dig en sak?” Han kom in i köket och ställde sig med armarna i kors lutad mot dörrkarmen. Jag plockade fram mat från kylen som jag hade gjort dagen före och stoppade in det i mikron. ”Klart du får.” Jag lutade mig mot diskbänken, men en flaska vatten i handen. ”Varför får inte jag röra dig?”

Min tomma tallrik stod framför mig på bordet och Justin satt mitt emot mig, men jag hade fortfarande inte svarat på hans fråga. Han kliade sig i huvudet då jag bytte ämne, men han lät det vara. Eftersom att jag bara hade använt en tallrik, en gaffel och ett glas så diskade jag det för hand. När jag stod där kände jag två armar runt min midja, hela min kropp stelnade till. Jag kunde inte röra mig, och absolut inte diska klart. ”Justin, snälla.” Han suckade bara och släppte mig. ”Vad är det?” Han satte sig ned vid bordet igen. ”Anledningen till att jag inte vill att du tar i mig är för att jag vill ha dig något så fruktansvärt.” Han tittade bara på mig, gjorde inte en enda min i ansiktet, utan satt som förstelnad. ”Dina äckligt sexiga läppar, dina sjukt djupa hypnotiserande ögon, din perfekta kropp, din jävla röst, allt med dig är så jävla underbart. Min kropp suktar efter din.” Nu stirrade han på mig, med öppen mun. Det såg faktiskt lite roligt ut, så jag kunde inte låta bli att le lite. ”Va?” Det var det enda han fick fram, sen fortsatte han stirra på mig. ”Du hörde mig.” Han trodde säkert att han hörde i syne, men så var inte fallet.

”Det är anledningen till att jag vill krama dig, för att få känna din kropp mot min, för jag vet att jag aldrig kommer få känna den på något annat sätt.” Han hade äntligen fått tillbaka talförmågan och kunde prata med mig. ”Mamma, hur länge har du vart hemma?” Liam kom in skuttandes i köket och slog sig ned på en stol. ”I en halv timme kanske.” Han tittade ledset på mig. ”Och inte sagt hej till mig?” Jag fick lite dåligt samvete, så jag lyfte upp honom och satte han i mitt knä. ”Förlåt gubben. Ska aldrig mer hända.” Jag gav honom en kram, och sedan var allt tydligen glömt, för han hoppade ned från mitt knä och sprang upp på sitt rum. Justin tittade efter Liam där han sprang upp för trappen, och jag följde Justins rörelser. ”Åh, jag tror jag blir tokig snart.” Jag pustade och stönade, reste mig upp och gick ut i vardagsrummet, la mig raklång på mage i soffan. ”Vad är det?” Justin skrattade bakom mig, för jag tror han förstod lite, men kanske inte allt.

”Dem här dagarna tillsammans med dig, har fått mig att se dig på ett sätt jag inte hade tid med förut. Jag skådar allt med dig, hur du rör dig, hur du pratar, hur du kollar på mig. Och jag börjar seriöst bli galen.” Jag låg fortfarande med huvudet nedtryckt i kudden, men jag kunde ändå se hur han log bakom mig. ”Sluta skratta åt mig, det är inte kul.” Han började skratta högt åt mig, han satte sig ned bredvid mig och la sin hand på min korsrygg. Jag stelnade till, och han skratta ännu mer. ”Sluta bete dig som att du vore nykär.” Jag fnös till åt honom och vände mig om, så att jag låg på rygg och hade honom på sidan av mig. ”Jag kan inte, det är något fel på mig.” Jag log så gott jag kunde utan att skratta. ”Det är det inte alls. Du har samma effekt på mig, men jag visar det inte. När du tittar på mig så smälter jag, och när du väl rör mig så går det en rysning genom min kropp.” Jag satte mig upp och gjorde det som min hjärna ville att jag skulle göra. Jag satte mig gränsle över hans ben och la mina händer runt hans nacke, samt tittade honom djupt i ögonen. Han stelnade till, och viste nog inte alls hur han skulle bete sig.

Jag började fiffla med hans skärp på byxorna, och han spände ögonen i mig, men han stoppade mig inte, så jag fortsatte. Jag kysste honom på halsen, och det var precis som att det var första gången, lika spännande. Han placerade sina händer på mina lår och började smeka dem. Jag hörde hur han försökte kontrollera sin andning, men det gick nog inte som han hade tänkt sig förstod jag, då jag hörde hur han drog efter andan när jag drog mina fingrar löst på hans mage under tröjan. Mina läppar hade äntligen hittat hans. Kyssen var så laddad, så passionerad och så magisk att jag trodde jag drömde. ”Är du säker?” Hans ord avbröt min dröm, och jag kom tillbaka till verkligheten, som visade sig vara densamma. Jag nickade bara som svar, och han la ned mig på rygg samt knäppte upp mina byxor och drog av mig min tröja. Hans beröring, så lugn och vacker på något sätt. Han har aldrig betett sig så här tidigare, och jag vet inte vad som fick honom att göra det nu. När alla våra kläder låg bredvid oss på golvet så trängde han in i mig. Min kropp gick automatiskt upp i brygga, och jag kunde inte förstå att detta faktiskt hände.

När vi hade fått på oss kläderna och verkligheten kom ikapp mig så förstod jag precis vad det var som hade hänt. ”Nej, nej, nej.” Mumlade jag för mig själv, trodde jag. ”Vad?” Justin hade hört mitt mummel, men kanske inte uppfattat det. ”Nej, inget.” Svarade jag så snabbt jag kunde, och gick därifrån. ”Säg inte att du ångrar dig.” Jag stannade till, det var precis det jag gjorde, men det kunde jag väl inte säga till honom. Han skulle tro att jag bara utnyttjade honom, och det gjorde jag verkligen inte. Jag följde bara min hjärna och vad den ville att jag skulle göra, men mitt hjärta skrek, det gjorde ont, alla gamla sår rev jag upp genom att göra det jag nyss gjort. ”Det vi gjorde var ett misstag, och kommer inte hända igen.”