Jag mötte Justins blick när jag sa det där, och jag såg på honom att han vart obekväm i situationen. ”Jag skojade med dig. Jag skiter i hur många du har haft ihop det med före mig, helt ärligt. Så länge du inte går bakom min rygg nu, eller att du har fler än mig.” Han pustade ut och skrattade lite löst. ”Jag blev riktigt rädd, seriöst.” Jag kände hur han slappnade av bredvid mig, då varenda muskel i hans kropp hade varit spänd. Jag lutade mig ned mot honom och fattade taget om hans hand.

Liam kom inspringandes och kastade sig över mig, han hoppade upp och ned på min mage, vilket han brukar göra ibland, men jag har aldrig kommit på varför. ”Ey buddy. Hur mår du?” Justin tog tag i Liam och lyfte över honom till sig. ”Du ser Liam, Justin är fortfarande samma person.” Det bara lyste förvirrad av Justin. Han tittade på mig med stora ögon. ”Liam trodde du hade glömt honom imorse när du kom, men jag berättade för honom att du bara behövde sova lite.” Justin tittade på Liam, och kittlade honom i sidorna. ”Aldrig att jag glömmer dig lillgrabben, du är min bästa vän.” Liam skrattade så han höll på att svimma, han var helt illröd i ansiktet. Samtidigt försökte han få fram massa ord, men det gick inte. Justin började skratta minst lika mycket.

Vi tre åkte tillsammans hem till Justins mormor och morfar. Dem ville så gärna träffa Liam, så jag gick väl med på det. Jag var lika nervös som förra gången, och Justin märkte det då vi svängde upp på uppfarten till deras hus. ”Det kommer gå lika bra som förra gången, sluta vara så nervös.” Han var lugn och kramade om mig då vi klev ur bilen, han tog även ut Liam, och konstigt nog sökte han sig inte till mig. Han brukar alltid göra det när det är något speciellt som ska hända. ”Hemma.” Ropade Justin när vi klev innanför dörrarna. Både Justins mormor och morfar kom gåendes, jag stod bakom Justin och tryckte.

Liam kom riktigt bra överens med Bruce, Justins morfar. Dem busade och hade sig medan vi andra satt i köket. ”Hade ni kul i New York?” Pattie satt mittemot mig och kollade på mig när hon sa det. ”Jodå, det var trevligt.” Justin tog min hand under bordet, och en känsla av pinsamhet sköljde över bordet. Liam kom inspringandes i köket med Bruce efter sig. ”Det är en trevlig liten grabb du har. Ett riktigt charmtroll.” Det är en sak jag verkligen kan hålla med om, Liam vet verkligen hur man gör för att charma någon. ”Jo, verkligen. Och han kan det där med att trötta ut folk. Till och med Justin är helt färdig när Liam är klar med honom.” Pattie tittade upp från tidningen hon skummade igenom. ”Vad sa du? Justin har du hittat din överman?” Hon skrattade med ett vackert leende på läpparna när hon sa det där, samtidigt som Justin bara himlade med ögonen.

”Mamma, kan inte vi köpa en sådan?” Liam pekade ut genom fönstret och fick syn på studsmattan som fanns på bakgården. ”Det behöver du inte göra, du är varmt välkommen att låna den när du vill, även om Justin inte är här.” Bruce var verkligen välkomnande, och jag tror att han vill träffa Liam lite mer. ”Du kan gå ut och hoppa på den om du vill? Men någon måste följa med dig.” Justin lyfte upp honom och gick med honom ut. Dem hoppade båda två, eller så satt Justin bara på den och lät Liam hoppa. Vi andra satt på altanen och kollade på dem. ”Justin tycker verkligen om Liam, det syns.” Diane satt bredvid mig med en kopp kaffe i handen. ”Jo, och Liam tycker om Justin. Och det är jag hur glad som helst över. Att dem två bästa i mitt liv gillar varandra." ”Mamma, kom och hoppa med mig.” Liam stod still på mattan för en gångs skull, och vinkade till mig. Jag hoppade upp på studsmattan och tog tag i Liams händer och började hoppa, han flög lite högre än han brukar göra när han hoppar själv. Justin låg fortfarande kvar och flög han med.

En timme hade gått och Liam hoppade fortfarande, jag och Justin satt bara på sidan, eller jag låg ned i hans knä och han höll på med mitt hår. ”Jag älskar dig.” Det var det första han sa under tystnaden på 40 minuter. Jag tittade upp på honom, fast han vart upp och ned. ”Jag älskar dig också. Såhär vill jag ha det jämt.” Han tittade fundersamt på mig. ”Hur då?” Jag satte mig upp mellan hans ben och tog båda hans händer. ”Bli inte rädd nu, men så här. Du, jag och våra barn.” Han kysste mig, helt utan att jag var beredd på det. ”Jag vill också ha det såhär, men om några år. Just nu är jag inte redo, men jag älskar dig, och jag älskar din son.” Att han älskar mig betyder mycket, men att han älskar min son betyder mer.

”Liam, ska vi åka hem nu?” Han satt i soffan bredvid Bruce, och drack saft. Dem kollade på något barnprogram på tv:n. Han skakade på huvudet och ville absolut inte åka. ”Kom nu, du får komma tillbaka hit någon annan dag.” Han tittade i alla fall upp på mig den här gången. ”Lovar du?” Innan jag hann svara så gjorde alla andra det i mun på varandra. ”Det är klart du får.” Det svaret var bra nog för honom, för han hoppade upp ur soffan, drack upp saften och sprang till dörren. Alla följde honom med blicken. ”Varför så bråttom?” Frågade jag honom. ”För om jag somnar fort, få jag komma hit snabbare.” Alla började skratta. Innan jag kom fram till dörren hade Liam redan dragit ut och satt sig i bilen. ”Jag kommer inte kunna sova utan dig inatt.” Justin stod bakom mig och höll sina händer på mina höfter samtidigt som jag drog på mig skona. ”Klart du kommer, var inte så. Vi kommer aldrig kunna spendera tid ifrån varandra annars, självklart kommer jag sakna dig också. Men du kan väl sova hos mig imorgon?” Jag hade redan vänt mig om och lagt mina händer på hans hals och ställt mig på tå, redo att kyssa honom.