Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter forty-three.



Vi hade förflyttat oss till sängen och jag kunde inte längre bry mig om sakerna som hände runt om oss, han hade fått in mig på helt andra banor. Jag låg över honom i sängen, men vi hade fortfarande alla kläder på oss, kyssarna hade övergått till vilt hångel. ”Justin varför har du låst dörren?” Hans mamma hade troligtvis känt på dörren utan att jag hade hört det. ”Möjligtvis för att vi vill vara ifred?” Han gick och låste upp den och mötte sin mamma utanför. Skönt nog satt alla kläder där dem skulle och vi hade knappats fått på oss dem på den korta tiden. ”Jag tänkte fråga er om ni hade lust att hjälpa till med maten. Men uppenbarligen är ni upptagna med annat.” Hon tittade skumt på mig, så jag vek ned min blick i golvet. Allt detta var hans fel, hade han inte gjort som han gjorde så hade jag aldrig suttit i denna sits. Jag vill att hon ska tycka om mig, men det kommer hon knappast göra om hon ska gå omkring och tro att jag bara ligger med hennes son.

Tillsammans med Pattie lämnade vi rummet och gick ned till köket där hans mormor nu stod, hann inte hälsa på henne när vi kom. ”Hej Diana. Hur mår du?” Hon tittade upp från disken. ”Hej Clar. Jodå, tackar som frågar.” Hon och Pattie lämnade köket och jag och Justin satte fart på maten, tacos skulle vi tydligen göra. Jag satt vid köksbordet och skivade grönsakerna, och Justin stod vid spisen och stekte köttfärs. När jag var klar med mig smög jag upp bakom Justin och la armarna om honom. ”Jag älskar dig.” Viskade jag i fall att Pattie skulle stå bakom mig, eller vara i närheten så hon hörde, då jag hade varit med om pinsamheter nog idag. ”Baby, jag älskar dig också.” Han tog min hand i sin och kysste den på baksidan. ”Mamma, maten är klar nu, och vi har dukat.” Pattie kom in i köket med Liam i famnen. Vi satte oss alla vid bordet och Bruce bad en bön före. Justin och hans familj är väldigt kristna.

För en gångs skull kladdade inte Liam så mycket med maten, vilket var skönt då jag inte hade någon lust att skura hela köket. Vi satt länge vid bordet och pratade om massa saker. ”Justin, du vet om att du åker om en och en halv vecka va?” Jag kände hur han tittade på mig, för att se hur jag reagerade. Men jag viste redan om det, jag hade räknat ned i smyg, för att ta vara på varje dag med honom. Vist gjorde det ont att höra att det inte var lång tid kvar. Men samtidigt så respekterar jag hans liv. ”Jo, jag vet. Men kan vi prata om något annat?” Pattie fattade vinken och styrde in den på andra banor. ”Kan vi inte ha en grillkväll, alla familjer?” Med alla familjer kan jag tänka mig att hon menade, dem, min, Ryan och Chaz. ”Jag ska höra om mamma är hemma i helgen, hon åker väldigt mycket fram och tillbaka mellan Toronto och Stratford.”

Jag började plocka undan maten men Diana försökte stoppa mig. ”Jag kan göra detta sötnos. Inte ska du behöva plocka undan.” Jag hade redan börjat så jag kunde lika gärna fortsätta. ”Det är lugnt, klart jag ska hjälpa till.” Mamma hade jag redan pratat med och vi bestämde att vi skulle ha det på lördag. Chaz och Ryans familjer var också på det, och jag ringde Alessa, och så sa vi åt Chaz att han skulle ta med sig Mad. Dem hängde fortfarande ihop, fast man inte sett så mycket av henne, men det hade man ju inte gjort av Chaz heller.

På kvällen körde Justin hem mig och Liam, han hade massa saker hemma hos mig som han behövde. ”Åh, en natt till utan dig.” Han mumlade för sig själv när han gick upp för trappen, jag kunde inget annat än skratta lite åt honom. ”Baby, sluuuuta med det där. Tänk på hur det blir sen när du åker.” Han vände sig stelt i trappen, och tittade på mig med en arg blick. ”Säg aldrig det där igen. Det är svårt nog.” Han fortsatte gå upp och jag sprang efter honom, han fick inte bli arg på riktigt. ”Bli inte arg på mig, jag vill inte heller att du lämnar mig. Men det är något vi är tvungna att acceptera. Det är en del av ditt liv, vi måste klara det annars är det ingen idé att vi fortsätter med det här.” Han stod med ryggen mot mig och jag stod kvar i dörröppningen. Liam hade gått upp på sitt rum så jag hörde hur han vände upp och ned på billådan, som vanligt. ”Vill inte du fortsätta vårt förhållande, så säg det.” Hans ord gav mig en riktig smärta i magen, det var som knivhugg. ”Klart jag vill, men du fattar ju inte vad jag menar.” Med dem orden lämnade jag rummet och huset.

Mobilen hade jag hemma, då den låg i min väska som jag ställde i hallen. Jag gick längs den lilla sjön som låg en bit bort från där jag bor. Varför ska han tolka allt fel som jag säger, varför kan han inte bara acceptera att vi kommer vara en hel del ifrån varandra. Han gör ju allt bara värre genom att muttra och ha sig om det. Jag satte mig på en parkbänk och tittade ut över sjön när solen gick ned. Som tur var hade jag på mig en långärmad tröja, annars hade jag nog frusit ihjäl, för det började bli lite kallt på kvällarna. Klockan började närma sig halv 11 på kvällen, så jag valde att börja dra mig hemåt, då jag var en bit hemifrån. När jag kom nära nog för att se mitt hus så såg jag att Justins bil fortfarande stod kvar. Jag hade ingen lust att träffa honom, eller prata med honom. Men sen kom jag på att det bara var han och Liam hemma, hur hade jag kunnat vara så dum?

När jag kom innanför dörren satt Justin på golvet med händerna för ansiktet. Direkt då han hörde att dörren stängdes kollade han upp på mig, hans ögon var inte lika vackra som dem brukar vara, dem speglade en hemsk känsla, en som jag har åstadkommit. Det var mitt fel att han satt där, det var mitt fel att han hade gråtit. ”En människa kan inte säga förlåt hur många gånger som helst och tro att den ska bli förlåten, så jag tänker inte ens säga det. Jag älskar dig, över allt annat, utom min son.” Jag mumlade förlåt för mig själv, så att han absolut inte skulle höra det. Jag gick förbi honom, och in i köket, tog en flaska vatten och satte mig vid köksbordet. Jag hörde hur Justin reste på sig ute i hallen, och jag hörde hur han kom mot köket. ”Vet du hur orolig jag har varit, och för att inte prata om Liam. Hur kunde du bara lämna honom här med mig?” Jag fick skuldkänslor, och dem växte. ”Jag tänkte faktiskt inte på honom, det är första gången jag har glömt honom. Det ber jag så hemskt mycket om ursäkt för. Hur mår han?” ”Bra, han gick och la sig, jag läste för honom.”

Klockan hade blivit ganska mycket så Justin stannade kvar över natten ändå. Egentligen skulle han ha åkt tillbaka till sin mormor och morfar. Vi gick och lade oss och han höll om mig. Vi pratade ut om det som hade hänt, och han förstod vad det var jag menade. Vi måste verkligen försöka klara oss utan varandra på nätterna, annars kommer det bli värre när han åker. Nu kan vi ju fortfarande spendera dagarna tillsammans, sen kommer vi inte ens kunna göra det.

På morgonen vaknade jag av att Justin och Liam kom med frukost åt mig. ”Varför det här?” Jag såg chockat på dem båda. ”För att vi älskar dig.” Liam tittade på Justin när han sa det där, tror inte att Liam har hört honom säga det förut. Så det kom väl lite som en chock. ”Älskar du min mamma?” Justin nickade mot Liam och log, och man kunde se att Liam blev riktigt glad. Jag förstår inte vad som rör sig i hans huvud, och kommer nog aldrig få reda på det heller. ”Älskar du Justin, mamma?” Jag la min hand på Justins hals och förde hans huvud mot mitt och gav han kyss. ”God morgon.” Liam skrattade till lite, ”Det där hade jag inte behövt se.” Nu var det min och Justins tur att skratta. Vi åt pankakorna som dem hade gräddat så fint, under tystnad. Det var en härlig frukost att börja dagen med.

Liam spenderade sin morgon inne i sitt rum, efter att vi hade ätit upp. Själv låg jag kvar i sängen och mådde dåligt över det jag gjorde dagen före. Hur kunde jag göra som jag gjorde? Det är gjort, kan inte göra det ogjort, men jag kan må dåligt över det. ”Baby, vad är det?” Justin slöt upp i dörren efter att ha städat köket, antog jag. ”Jag känner mig dum, för igår.” Han satte sig på sängkanten och la en betryggande hand i min. ”Bry dig inte i det, allt gick bra. Men gör inte om det.” Han pussade mig i pannan och gick in på badrummet. Jag behövde verkligen en dusch, så jag gick efter honom och tog av mig kläderna, sedan hoppade jag in i duschen medan Justin stod och borstade sina tänder. När han var klar trodde jag att han gick ut, men jag hade fel, han gjorde mig sällskap.

”Mamma, var är du?” Liam skrek högt när han inte såg mig i min säng där jag låg senast. ”I duschen, jag kommer snart.” Jag trodde att han skulle förstå att han inte skulle komma in, men det där fick jag sota för. ”Och Justin ser jag. Vad gör ni?” Liam såg skräckslagen ut, och vi gav honom nog men för livet av det han såg. ”Vi sparar på vattnet.” Svarade Justin fortare än jag han fundera ut ett bra svar. Liam vände i dörren och gick, så vi kunde pusta ut och fortsätta där vi slutade. ”Pinsamt.” Sa jag och kysste honom, samtidigt som han trängde in i mig igen.

Trackback