Jag tittade inte ens på Justin som satt vid köksbordet, utan gick direkt till kylskåpet och plockade fram apelsinjuicen som stod färdigblandad där inne. Jag satte mig mitt emot honom när jag hade glaset i handen och smuttade på det samtidigt som jag skådade det vackraste jag någonsin sett i mitt liv. Tillslut möttes våra blickar, men ingen sa något, det var fruktansvärt spänt mellan oss. Justin ställde sig upp och lutade sig över diskbänken med ryggen mot mig, och gav ifrån sig en djup suck. ”Jag vill göra slut.” Hans ord kom ur hans mun som en viskning, men jag hörde klart och tydligt vad han sa. Tårarna jag trodde att jag hade slut på kom rinnandes, men jag sa inget eller rörde mig inte. Allt var precis som det var dagen före hemma hos Ryan, då jag satt i fåtöljen helt förstenad. Jag reste mig upp efter 10 minuter, gick raka vägen upp på mitt rum och hörde inte ett ljud mer ifrån honom.

Jag plockade upp min mobil och skrev till Alessa att han dumpade mig. Hennes svar kom 1 minut senare där hon frågade om han var dum i huvudet. Jag kunde inte låta bli att le lite åt hennes sms, men samtidigt var det glädjelöst. Ingenting kan få mig att må bra nu, inget. Justin var mitt ljus, men han släckte det och gick. Jag låg i min säng hela den dagen, Liam kom upp till mig och la sig bredvid mig när klockan var runt 8 på kvällen. ”Mamma, får jag inte träffa Justin mer?” Jag hörde på honom att han var nära till tårar, och det var det här jag inte ville från början. Jag ville inte att min son skulle hamna i kläm om jag gick in i ett förhållande. Men vad skulle jag göra? Allt var redan försent. ”Det beror helt på honom gubben. För mig får du det.” Han låg framför mig i sängen och gosade in sig i mitt bröst. Mamma hade redan gjort honom klar för natten så han fick sova bredvid mig.

Dagen efter gick jag inte till skolan. Mamma förstod mig, och hon viste redan innan jag kom ned på morgonen att han hade tänkt lämna mig, det var därför hon tog med sig Liam och gick, och det uppskattar jag från henne. Liam hade inte behövt vara med och se eller höra det. Alessa kom hem till mig efter skolan, och jag låg fortfarande i sängen. Samma kläder hade jag på mig från gårdagen också. ”Gumman, du kan inte ligga här hela livet.” Hon strök mig över ryggen och mina tårar kom tillbaka. ”Jag vet inte vad jag ska göra.” Mina ord var som viskningar, så jag hoppades att hon hörde mig. ”Du ska visa honom att du är värd något bättre.” Jag visste att det hon sa var sant, han var inte värd mig, men just nu kändes det som att inget kunde bli bättre.

Efter flera timmar i sängen och Alessa bredvid mig som försökt att muntra upp mig så satt vi tillsammans i soffan och drack kaffe. Jag mådde lite bättre, men ändå inte. ”Ryan ska ha fest imorgon, kom för min skull?” Hon lät verkligen bedjande. ”Okej.” Hon tittade förvånat på mig, troligtvis för att hon trodde hon skulle vara tvungen att tjata med mig, men inte behövde. Även om Justin skulle vara där så skulle jag gå dit, han skulle inte hindra mig från att umgås med mina vänner.

Resten av dagen spenderade jag med henne och Celia på staden, vi shoppade och skrattade även om mina skratt oftast var en fasad för att slippa alla frågor. Jag hittade en riktigt snygg klänning som jag skulle ha på mig på festen, jag viste att den skulle ge mig massa blickar, och det var det som var meningen. När jag kom hem på kvällen satt mamma vid köksbordet och höll på med massa papper. ”Hej mamma.” Jag lät glad, men det var långt ifrån sanningen. ”Hej gumman, hur mår du?” Hon tittade skeptiskt på mig, precis som att jag skulle ljuga för henne, men det skulle jag aldrig göra. ”Åt helvete, men han ska få se vad han går miste om. Du tar med dig Liam imorgon va?” Mamma ska åka till Toronto, så hon har lovat att ta med sig Liam. ”Ja, jag lovade dig det. Ta det lugnt hos Ryan bara, jag vet att du inte mår bra och vill inte att något händer dig.” Jag förstår hennes oro, jag har haft mina stunder då jag supit till lite för mycket då jag vart ledsen.

På kvällen när jag var klar väntade jag på att Alessa skulle hämta upp mig. Eftersom att hon inte kan dricka så skulle hon köra, så hon lovade att köra hem mig på kvällen, och ta hand om mig. Vilket jag är tacksam över, för kvällen kan spåra ur, jag vet inte riktigt själv hur jag vill att den ska sluta, sådant som återstår. Det tutade till utanför så jag antog att Alessa redan var här, jag satte på mig mina klackar, tog min väska och gick ut. ”Oh, vilken hottie.” Jag snurrade ett varv så hon skulle få se hur hela klänningen såg ut på. Hon gjorde tummen upp och jag hoppade in i bilen. Innan vi kom fram till Ryan som bor max en kvart ifrån mig så hade jag redan dragit i mig 3 cider. Mamma var snäll och köpte 5 st. åt mig, sen är det ju alltid folk som bjuder på sprit.

När vi kom fram till Ryan så var festen redan i full gång, folk hängde i buskarna utanför och musiken dunkade ut. En härlig känsla spred sig i min kropp och jag kände direkt för att verkligen släppa låss. Inget skulle få hindra mig och absolut inte Justin, som jag visste befann sig någonstans under detta tak. Ryan mötte upp mig i hallen med en busvissling. ”Du ser riktigt bra ut.” Han kramade om mig. ”Du vet om att Justin kommer göra allt för att få tillbaka dig, nu när du går klädd så här?” Han viskade i mitt öra, troligast för att ingen annan skulle höra, men jag fnyste bara åt honom och gick in i köket. Jag öppnade en ny cider och strosade omkring ett tag. Som vanligt befann sig Jen på festen, men hon var för full för att uppfatta mig, vilket var skönt, hade nog med problem. Troy kom fram till mig och gav mig en kram. ”Du är riktigt vacker ikväll. Fast det är du jämt.” Jag har länge haft på känn att han känner något för mig som inte jag känner för honom. Fast tänkte jag efter så var han inte så ful han heller, och en helt underbar vän. ”Du ser inte heller så dålig ut.” Jag flirtade lite med honom men gick vidare in i vardagsrummet.

När mina cider var slut gick jag ut i köket och skulle precis blanda mig en grogg men Chris kom upp bredvid mig, och placerade sin hand på min korsrygg. ”Jag kan blanda en god åt dig.” Han flirtade lite med mig, och jag gillar honom, han är skön. ”Ja, varför inte?” Han tog vodka flaskan från bordet och hällde i lite mindre än halva glaset och sedan hade han i lite citronjuice och sedan sprite. Jag smakade lite lugnt på den, och den var sjukt god. ”Tackar, den smakade riktigt bra.” Han log mot mig. ”Ska vi dansa?” Jag nickade lite på huvudet och tog min grogg. Vi gick tillsammans ut i vardagsrummet och ställde ifrån oss våra glas på bordet, sedan gick vi tillsammans dit där det fanns plats. Han placerade sina båda händer på min korsrygg, det hade komiskt nog blivit en lugn låt, så vi dansade tätt ihop. Samtidigt som han lät sina händer vandra längs min rygg, såg jag att Justin stod i hörnet av rummet och inte såg speciellt glad ut. Så jag blinkade till med ena ögat och kysste Chris på halsen. Han gillade det, för hans händer vandrade ned till min rumpa, och stannade där.

Vi gick tillsammans ut på baksidan då han skulle röka, men det var fruktansvärt kallt ute. ”Vill du låna min tröja?” Innan jag hann svara så hände den över mina axlar och jag tackade honom. Han frågade mig om jag ville ha en cigg, men jag tackade nej. Jag behöver inte gå över gränsen helt ikväll. Det räcker med att jag dricker. Min grogg var sedan länge slut och jag hade redan dragit i mig två till. Allt snurrade i mitt huvud men jag kände mig lugn. En skön känsla. Vi hamnade tillsammans på dansgolvet igen och hans händer vandrade över min kropp. Helt plötsligt hade jag en hand runt min handled som drog mig bort från vardagsrummet och in i ett sovrum. När jag vände mig om såg jag att Justin stod lutad mot dörren.

När han inte hade sagt något på 10 minuter fick jag nog. ”Vad tror du att du håller på med?” Han kollade bara på mig. ”Vad jag gör? Vad gör du själv?” Jag la mig ned i sängen och suckade. ”Vill du att jag ska påminna dig om att det var du som dumpade mig? Så jag är fri att göra vad jag vill. Låt mig vara.” Han kom emot mig och drog upp mig sittandes och satte sig bredvid mig, men höll fortfarande min hand i sin. Jag fick nog av hans förbannade tystnad så jag reste på mig och gick ut, men han följde efter mig. Väl i köket fick jag nog av det också. ”SNÄLLA, LÅT MIG VARA, VAD ÄR DET DU INTE FÖRSTÅR?” Han kollade skräckslaget på mig, samtidigt som han troligtvis letade efter ett bra svar i sin hjärna. ”Jag älskar dig, Clar. Vad är det du inte förstår?” Alla i köket kollade på oss, men jag fortsatte precis som att han inte hade sagt det där sista.