Två dagar sedan rättegången och jag vaknade av att min mobil ringde. Ett nummer som jag inte hade, och absolut inte kände igen. Det var ett samtal som ingen människa i min sits ville få, så var det bara. ”Alexander har rymt.” Där tappade jag fotfästet helt. Hade jag inte redan legat ned i sängen hade jag troligen legat på golvet. Jag fick höra hur det hade gått till, och när det hände, samt var. Jag visste bara vad jag hade att vänta mig. Han skulle utan problem söka upp mig, han skulle slå ihjäl mig. ”Gumman, vad är det?” Justin drog tillbaka mig i sin famn, och strök mig över magen. Han var nyvaken, och det hördes på hans röst. ”Alex har rymt.” ”VA?” Jag visste att han skulle bli upprörd, men jag tänkte inte undanhålla något för honom. ”Hur kunde det hända?” Jag vände mig om så att jag såg honom. ”Dem skulle flytta honom från ett häkte till ett annat, och något gick fel på vägen, så han är ute. Troligen för att leta upp mig. Fattar du vad han kommer göra om han får tag i mig?” Jag såg att han tänkte avbryta mig flera gången, men han gjorde det inte. ”Han kommer aldrig få tag i dig, hör du det.”

Jag tänker inte låta honom vinna över mig, och jag tänker absolut inte låta honom sätta sig på mig. Det har han gjort för sista gången. Vi satt hela familjen vid köksbordet, och åt frukost. Liam och Jazmyn såg inte speciellt pigga ut, så frågan är när dem somnade kvällen före. ”Ska vi åka till badhuset idag?” Justin tittade på mig som att jag var galen, men som sagt. Jag tänker inte visa mig rädd. ”Ja, ja, ja.” Alla tre barnen ropade ut i kör, vilket fick mig att skratta. Justin sa fortfarande ingenting, men jag såg på honom att han inte kunde ta deras dag ifrån dem. När dem hade ätit upp plockade jag och Justin undan allt. ”Okej, på ett villkor. Att vi tar med oss en vakt. Jag är livrädd att något ska hända dig, eller barnen. Snälla.” Det var egentligen inte idé att säga emot honom, för han hade rätt. ”Okej, det gör vi.” Han kysste mina läppar och allt var perfekt.

Jag tog med mig både Jazzy och Adriana in till tjejernas omklädningsrum. Båda två var hyperaktiva och alla kollade på oss, inte minst dem unga tjejerna, eller unga och unga. Dem som var i 16-17 års åldern. Jag tror att dem kände igen mig, om inte annat Jazzy eller Adriana. Vi duschade av oss innan vi klev ut i simhallen, där Justin och Liam, samt Kenny redan stod. Kenny skulle dock inte bada, men bara han blotta närvare drog åt sig uppmärksamheten. Jag tror inte att folk hade lagt märke till Justin om inte Kenny höll sig i närheten hela tiden. Det är dock bara min teori. ”Spring och lek nu.” Liam lärde sig simma året före, tillsammans med Jazzy i Stratford, och dem hade riktigtkul i vattnet tillsammans. Så jag vågade faktiskt lämna dem två, även om Kenny kollade till dem en hel del. Adriana flöt omkring med sina Hello Kitty armringar, och såg riktigt glad ut. Precis som att hon svävade fram.

Jag och Justin flöt omkring längt väggen och kollade på Adriana som bollade med någon annan liten flicka. ”Vad lik hon är dig, när hon är i vattnet.” Justin kom upp bakom mig, och la sina armar om mig. Flera tjejer simmade omkring oss och ville, men vågade nog inte komma fram, vilket jag inte förstår varför. ”Kan inte du gå och kasta boll med dem där tjejerna.” Jag pekade på gänget som var lite längre ut på det djupa och kastade boll med varandra. ”Varför?” Han vände mig mot honom, så att jag såg hans ögon. ”För att dem vill inge annat än att du ska lägga märke till dem.” Jag skrattade, vilket fick han att le. Han pussade mig på näsan, och simmade bort till dem. Själv simmade jag bort till Adriana som satt tillsammans med den lilla tjejen, och vad jag tror var hennes mamma. ”Mamma, det här är Alicia, och hennes mamma Emma.” Adriana pekade på dem båda. ”Hej, Clarissa.” Jag hälsade på Emma, och hon hälsade tillbaka.

Justin var fortfarande och lekte med dem där tjejerna, och det var kul att se honom i sitt barnasinne, plus att dem där tjejerna verkligen fick en dröm uppfylld. Jag är glad att han tar sig tid att umgås med så många som möjligt, nackdelen är att jag är tvungen att säga åt honom att göra det. Jag vet inte varför han inte bara säger det åt mig, att han ska. Kenny kom och satte sig på en stol bredvid oss i vattnet då vi satt längst upp mot kanten. ”Har du sett Liam?” Han pekade bort mot en bubbelpool, där satt både han och Jazzy. ”Tack, tack för att du är med här.” Jag klev upp ur vattnet och hämtade våra handdukar, och så satte jag mig ned bredvid Kenny. ”Klart jag följer med. Dina barn har inte valt det här livet. Föresten, vart är Justin?” Jag började skratta. ”Där, han kastar boll med ett gäng tjejer.” Kenny började skratta, vilket jag följde med i.

Adriana var den första som kom upp till mig då jag satt på land. ”Jag är hungrig mamma.” Jag plockade av henne armpuffarna, och lindade in henne i en handduk. ”Kan du hålla koll på henne, så ska jag hämta dem andra tre.” Kenny tog Adriana i sin famn, så att hon inte skulle frysa. Justin var den första jag hämtade, eller i alla fall sa till. ”Baby, ska vi äta något? Adriana är hungrig.” Dem där tjejerna såg inte glada ut, men det gav jag fan i just då. ”Kommer.” Han sa hejdå till tjejerna och började simma mot kanten. Liam och Adriana satt kvar i bubbelpoolen, troligast för att det var den som var varmast. ”Kom upp nu, vi ska äta lite.” Liam tittade bara på mig. ”Vill inte.” ”Då åker vi hem istället. Du väljer.” Innan jag ens hade sagt klar meningen var både han och Jazzy ur poolen. Justin satt med ryggen mot mig när vi tre kom tillbaka vilket fick mig att vilja kyssa honom på halsen, allt såg så inbjudande ut. Men jag behärskade mig.

Kenny och Justin kom tillbaka med hamburgare åt oss alla, plus att Adriana fick något liknande en Happy Meal. Alla åt under tystnad tills Adriana öppnade munnen. ”Pappa, kan jag få en lillebror?” Drickan jag hade i munnen den var över hela Kenny när jag kollade upp igen. Jag skrattade så jag grät. Jag har nog aldrig i hela mitt liv skrattat så mycket, Justin var inte långt efter mig, men han försökte hela tiden att inte skratta lika hysteriskt som jag. Liam och Jazzy förstod inte som tur var, och Kenny satt som en sten. ”Förlåt Kenny.” han viftade bara med handen åt mig, precis som att det inte gjorde något att jag hade spottat Fanta över hela honom. ”Vad sa jag som var så roligt? Mamma sa att jag skulle fråga dig.” Hon gjorde ju inte saken bättre genom att säga så. Justin kollade på mig, en brännande intensiv blick var allt jag såg framför mig.

Liam, Jazzy och Adriana badade tillsammans med Justin en stund till, och jag gick in i omklädningsrummet för att byta om. Jag ville få min egen tid där inne, innan jag skulle hjälpa både Adriana och Jazzy till rätta. Så jag gjorde klart mig själv, och så gick jag tillbaka ut till Kenny som satt på samma ställe som när jag lämnade honom. Liam och Jazzy stod på händer tillsammans, och Adriana kastade vatten över Justin. Det är så underbart att se honom med henne, se hur han ser på henne. Jag vet att han skulle offra sitt liv för henne, och det är allt som betyder något för mig. När jag satt som mest insjunken i mina egna tankar kände jag två händer på mina axlar som började massera mig, och sedan hur ett par läppar kysste min hals. ”Jag älskar dig.” Han viskade i mitt öra, och bara det gjorde så jag rös över hela kroppen.

”Har ni haft kul idag tjejer?” Både Adriana och Jazzy drog på sig skorna, då vi var klara. Efter många om och men kan man ju säga. Adriana ville inte göra det ena eller det andra, medan Jazzy gjorde precis som jag sa. ”Jätte roligt. Tack för att jag fick komma hit.” Jazzy kramade om mig precis då vi lämnade omklädningsrummet. ”Men självklart gumman, du är alltid välkommen, det vet du.” Hon var så söt att jag nästan fick tårar i ögonen. Liam, Kenny och Justin stod utanför badhuset och väntade, då det var så sjukt varmt innanför dörrarna. ”Hej baby.” Han kom fram till mig och tog min väska, eller ja, sportväska. Eftersom att jag hade hur mycket som helst med mig. ”Hej snygging.” Han log mot mig, och pussade mig på näsan, för att i nästa stund ta upp Adriana och överösa henne med pussar. Liam och Jazzy gick en bit framför oss till bilen, och Kenny höll hela tiden ett öga på honom.

Precis när jag skulle öppna dörren på min sida var det någon som tog mig på axeln, och jag fick direkt en deja vu. Jag vände mig om med styrkan i handen, och var beredd på att ge personen en smäll. Alex stod där, med världens leende på läpparna. ”Hej, saknat mig.” Jag hann inte ens reagera fören han rätade ut sin hand och gav mig en rak höger. Visst slog han mig när han höll mig i den där källaren, men att han till och med skulle slå mig framför mina barn, det trodde jag aldrig. Jag föll till marken och kände den ilande smärtan som kom, då min näsa började pulsera och blodet började rinna. Jag kunde på långt avstånd höra hur Liam och Adriana skrek, samt Jazzy. När jag fick tillbaka medvetandet och vågade kolla upp stod Kenny med ett fast grepp om honom och Justin satt på huk bredvid mig.

Vad tror ni händer? =) Ge mig många underbara kommentarer. ♥

Min mamma har under alla mina år i livet hållit mig undan från folk, och ljugit för mig. Jag har aldrig träffat min pappa, och egentligen behöver jag inte det heller, med tanke på att jag ser Justin som en fadersfigur. Men det handlar bara om tilliten, jag ska kunna lita på mitt eget kött och blod. Jag kan inte göra det längre, mamma har bränt sina broar. Jag rusade ut från huset i all hast, enbart med skor på fötterna. Det var kallt men jag brydde mig inte. Pattie har en liten del av skog på gården, vilket jag var glad över då jag sprang in där. Mamma vet inte om det, men det är där jag har varit dem få gångerna vi hälsat på farmor. Jag ser henne som min farmor, det är ändå hon jag har haft runt mig sedan jag var 3 år. Allt har gått till och från, men jag älskar alla från Justins sida.

Jag hörde mamma skrika mitt namn flera gånger, men hade absolut ingen lust att prata med varken henne eller Justin, så jag svarade henne inte. Jazmyn däremot behövde inte ens ropa för att förstå att jag befann mig där. ”Kom Liam. Vi går in. Din mamma är jätte orolig.” Jag kollade bara på henne. ”Och? Hon har ljugit för mig hela mitt liv.” Jazzy sträckte sig efter min hand, som jag motvilligt fattade. ”Hon är jätte ledsen, hon gråter.” Jag förstår inte hur hon gör, men hon får mig på andra tankar. Hon har alltid varit min bästa vän och kommer nog alltid att vara det. Mamma sa alltid att en Bieber är speciell, och jag kan faktiskt hålla med henne om det. Hon pussade mig på kinden innan vi kom fram till dörren. Mina kinder blev rosaktiga och jag blev generad.

När vi kom in igen satt mamma och Justin i soffan. Dem sa inget till varandra, och tv:n var inte på. Egentligen kanske mamma har rätt att förklara allt för mig, men jag är inte så säker på att jag faktiskt vill höra hennes dåliga förklaringar, eller ännu värre, höra på när hon ljuger ännu mer. Jazzy släppte inte min hand, men hon drog mig mot soffan, så att mamma tillslut kunde se mig. Hennes ansikte såg helt förstört ut, och det var på grund av mig. ”Liam, gubben.” Hon sträckte sig efter mig, men jag gjorde ingen ansats till att kliva in i hennes famn. Justin tog med sig Jazmyn ut från vardagsrummet, så att jag och mamma blev ensamma.

Jag satte mig tillslut ned i fåtöljen som stod bredvid soffan som mamma satt i. ”Förklara dig.” Var det enda jag egentligen hade att säga henne, och hon kollade upp på mig, mötte min blick, och torkade sina tårar. ”Vart ska jag börja?” Ja, det kan man ju fråga sig. ”Där allt började. Varför pappa inte finns i bilden, vore väl kanske en smart idé.” Hon suckade och flyttade sig närmare kanten på soffan. ”Jag vet inte. Du är egentligen för liten för att förstå, eller för att ens höra det.” Någonting allvarligt hade hänt mellan mamma och pappa, och eftersom att hon inte ville berätta det för mig, kunde jag inte förstå det heller. ”Kan du inte försöka i alla fall?” Hon gjorde en ansats till att börja, och jag lyssnade spänt på vad hon hade att säga.

”.. Det är anledningen till att din pappa sitter där han sitter just nu.” Tårarna rann på henne, väldigt mycket, och jag flyttade mig, så att jag satt bredvid henne. ”Mamma, gråt inte. Snälla.” Tårarna på mig började rinna, och allt hon hade sagt gjorde sina tecken i mitt huvud. Allt jag någonsin upplevt har jag upplevt med min mamma, hon som skulle offra allt för mig, jag tänker inte vara dum mot henne. Hon har nog med problem i sitt liv. ”Jag älskar dig mamma.” Hon kollade upp på mig efter kramen jag gav henne. ”Och tro inget annat än att jag älskar dig. Allt jag gör, gör jag för att du ska vara säker. Du och Adriana. Ni är mina ögonstenar, och jag kommer göra ALLT för att ni ska få en bra uppväxt.” Jag nickade förstående mot henne. Men jag såg på henne att hon saknade något. Den där blicken hon hade i ögonen då Justin fanns nära henne. ”Du har redan gjort min uppväxt bra. Jag älskar dig, och jag älskar min pappa Justin.”

Mamma och Justin packade ihop alla våra saker och så åkte vi hem, hem till det där huset som vissa människor bara ser på tv, eller i film. Jag trivs där, men jag vill ändå flytta tillbaka till Stratford, jag vet inte varför, men det känns som att det är mitt hem mer än detta. Jag förstår att mamma vill bo tillsammans med Justin, och att Justin behöver vara i USA. Jag förstod inte när jag var liten, vad det var han gjorde. Men tro mig, jag förstår nu. En del i skolan vill vara min vän, just för att få träffa honom, och andra kan till och med vara elaka. Jag försöker hela tiden att inte bry mig i dem, Justin säger att dem inte är värda min tid, och jag kan inte hålla med honom mer.

Jazmyn tog min hand när vi kom hem och vi gick in i mitt rum. Båda två satte oss på sängen och bara kollade mot väggen rakt fram. Hon var den som bröt tystnaden. ”Jag tycker om dig Liam.” Jag drog mina fingrar på baksidan av hennes hand, och våra blickar möttes. ”Jag tycker om dig också.” Ännu en gång pussade hon mig på kinden, och ett litet leende spred sig på mina läppar. Jag vill inte tänka på hur det kommer bli när hon åker hem igen, det kommer bli lika tråkigt som allt annat. Men jag hoppas att hon kommer tillbaka på jullovet, eller att vi åker till Kanada. Jag saknar faktiskt farfar, han har alltid ett leende på läpparna när jag kommer, och det gör mig glad.

När vi kom hem försvann alla barnen in på sina rum, så det var bara jag och Justin. ”Jag hoppar in i duschen.” En oroande blick sköljde över honom och han drog in mig i sin famn. ”Gumman, allt kommer att bli bra. Glöm inte det.” Han pussade mig i pannan och släppte mig sedan. När jag väl kom in i duschen satte jag mig ned på golvet och lät vattnet rinna över min kropp. All spänning i min kropp efter dagens händelser släppte till en viss del. Jag började gråta, men tårarna försvann i vattnet, så ingen kunde se det på mig. Jag kom tillbaka till verkligheten av att det knackade på dörren. ”Det är öppet.” Justin kom in och satte sig ned på golvet utanför duschen. ”Hur mår du?” Han tänker mer på mig än vad han tänker på sig själv, han sätter mig före i allt. ”Jag mår bättre nu. Kan du ge mig en handduk?” Han reste på sig och gick till skåpet vi har dem i. Jag sköljde ur mitt hår, och virrade in mig i handduken.

”God natt, sov gott mamma. Och förlåt för att jag var så elak idag.” Liam och Jazmyn skulle hoppa i säng, vilket Adriana redan hade gjort. ”Be inte om ursäkt för hur du känner.” Han kramade om mig, och vidare till Justin. Jazmyn gav mig också en kram, och även hon gick till Justin sedan. ”God natt bror. Jag älskar dig.” Vi satt i soffan, och bara höll om varandra, ingen tv på och ingen som sa något. Han strök mig över ryggen och pussade mig i pannan flera gånger. Allt kändes som en saga, jag var prinsessan och han var prinsen som kom och räddade mig. Jag hoppas bara att denna saga slutar precis som alla andra, och så levde dem lyckliga i alla sina dagar. Det känns inte som det just nu, allt går utför, förutom min kärlek till Justin.

”Helgen efter att Liam har börjat skolan igen måste jag åka till LA.” Vi hade förflyttat oss till sängen, men vi var inte trötta, utan vi låg bara där och pratade med varandra. ”Okej. Blir du borta länge?” Han skakade på huvudet. ”Nej, det gör jag inte. Men jag kan ta med mig Adriana, så kan du och Liam få lite tid tillsammans.” Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att jag älskar honom, men jag kan fortsätta. För jag gör det verkligen. Han betyder så sjukt mycket för mig. ”Tack baby.” Han drog upp mig på sig, och kysste mig. En kyss av passion och kärlek. Ingen kommer någonsin få mig att må som honom, INGEN.

Jag börjar komma en bit med novellen nu. :) Jag skriver förfullt mellan gångerna då jag snyter mig, eller hostar lungorna ur mig. ^ Jag överlever. I LOVE U.. ♥

Pattie tog alla barnen då jag och Justin skulle befinna oss i rätten. Jag mådde illa och var helt slut i kroppen. Hela natten hade jag legat vaken, vänt och vridit mig så mycket att Justin tillslut hade vaknat och lugnat ned mig. Dem hade fått tag i Alexander tre dagar efter min anmälan, det var därför allt gick så fort. ”Gumman, kom och sätt dig.” Jag sprang omkring i huset och gjorde i stort sett ingenting, plockade bara med saker som jag inte behövde göra. Justin satt i soffan och kollade på mig. Jag gjorde som han sa och satte mig ned bredvid honom, där jag inte fick sitta speciellt länge då han lyfte upp mig i sitt knä. ”Allt kommer gå bra. Andas, snälla. Du gör mig nervös.” Han hade återigen rätt, min andning var hackig och jag skakade. ”Jag kommer inte klara detta. Låt mig slippa, snälla.” Tårarna brände bakom ögonlocken och dem började rinna. ”Älskling, titta på mig.” Han vände mitt ansikte mot hans så att han kunde titta mig i ögonen. ”Jag tänker inte lämna dig, vi gör detta tillsammans. Snälla tro mig, jag älskar dig. Jag vet inte vad jag ska behöva göra för att du ska tro mig.” Hans blick var lidande, han led, på grund av att jag inte kunde lita på honom. Det fick mig att gråta ännu mer. Jag kan inte säga till honom att jag litar på honom, för då ljuger jag. Jag är livrädd varje dag, varje timme att han helt plötsligt ska dra. Det gör ont i mig. ”Visa att det är mig du vill vara med…” Jag hann inte avsluta min mening fören han kysste mig, och under alla år vi gjort det var denna den första som var fylld med ren kärlek.

Vi satt i bilen, tro det eller ej, men Justin fick med mig ut, så nu var vi på väg mot rätten. Jag fick ondare i magen ju närmare vi kom. Utan att säga något tog Justin min hand och flätade samman våra fingrar, och kysste min handrygg. Lite lugnare blev jag. Men långt ifrån så att jag kunde gå utan att mina ben skakade. Justin öppnade min dörr när vi var framme, men jag gjorde ingen ansats för att kliva ur eller ens ta av mig bältet. ”Clar. Kom.” Han sträckte sig efter min hand, och efter mycket tänkande tog jag av mig bältet och klev ur bilen. Olyckligtvis var det fullt med paparazzi utanför, men jag orkade inte dölja mitt ansikte. Hela världen skulle få se hur jag mådde, med tanke på att mina ögon var trötta och mitt ansikte såg allmänt dött ut. Fanns inget liv i min blick över huvud taget. Vi satte oss utanför salen vi skulle vara i, då rättegången redan hade dragit igång. Dem hade kallat mamma som vittne, och hon var inne före mig.

”Vi kallar vittnet Clarissa Jones till sal 236.” Mitt namn kom ur högtalarna och min mamma fick lämna rummet. Jag mötte henne i dörren, efter att Justin praktiskt taget knuffat mig mot dörren. Han fick inte följa med in, jag ville inte att han skulle höra allt jag hade att säga. Han visste det han behövde veta, det fanns inget bland detaljerna som han skulle höra. ”Allt kommer att gå bra gumman.” Mamma kramade om mig innan jag gick in. Jag stängde dörren och stora dån hördes från det då rummet var knäpptyst. Jag satte mig i båset bredvid domaren, och jag fick svära en ed, om att inte ljuga eller undanhålla sanningen. Vilket kunde leda till straff. ”Så berätta för mig vad som hände den 2 juli 2004.” Alexander satt framför mig, och spände hela tiden ögonen i mig, men jag gjorde allt för att inte kolla på honom. ”Vi var på fest, jag och Alexander hade varit tillsammans ett tag, och allt mer eftersom blev han fullare och fullare. Tillslut drog han med mig in på ett rum och våldtog mig.” Jag försökte hålla rösten så normal som möjligt. ”Visade han tendens till våld innan den kvällen?” ”Nej.”

”Idag har du en son som är 8 år, och en dotter som är 4. Är Alexander pappa till din äldsta?” Frågorna hade hållit på ett bra tag. ”Ja, det är han.” Jag visade inga känslor över huvud taget, jag var helt slut i kroppen. ”Berätta för oss vad som hände i gallerian den 5 september.” Jag tänkte efter riktigt ordentligt. ”Han sökte upp mig. Och berättade för mig att han skulle ta Liam ifrån mig.” Alexander ställde sig upp. ”Det där är lögn.” Domaren slog med sin lilla klubba i bordet. ”Tyst i salen.” Han satte sig ned igen, och hans advokat kollade på mig. ”Fortsätt.” ”Det är allt jag har att säga.” Alla i salen tystnade och min nervositet kom tillbaka. ”Vi tar en timmes lunch och återgå till handlingarna klockan 13.00” Alla reste på sig, utom jag, jag väntade tills dem hade tagit ut Alexander. Justin satt utanför salen när jag kom ut, och han reste sig genast upp då jag kom. ”Hur mår du?” Han kysste mig, så jag hade ingen chans att svara honom. Mamma harklade sig bakom oss och skrattade. ”Gick det bra?” Jag nickade bara, med Justin bakom mig, som höll ett fast grepp om mig. Rädd att jag skulle försvinna.

Vi åkte och käkade på en restaurang och stämningen mellan oss var så liten. ”Baby, säg något.” Han kollade upp på mig från maten. ”Jag vet inte vad jag ska säga. Det känns som att jag inte räcker till. Att du inte är lycklig med mig. Jag vet inte. Allt jag egentligen vet är att jag älskar dig, obeskrivligt mycket.” Att se smärtan i hans ögon gjorde illa mig. Jag reste mig upp och gick runt så jag hamnade bredvid honom, samtidigt som jag satte mig ned i hans knä. ”Jag älskar dig, och tro mig, du räcker gott och väl till. Jag vill leva varje dag med dig. Hör du det?” Han kysste mig, och placerade sin lediga hand på mitt bakhuvud och pressade ihop oss ännu mer. ”Ska vi betala och åka tillbaka till grottan?” Jag kunde skoja lite, men inte alls mycket. Han nickade, och precis när jag skulle betala stoppade han mig. ”Ge dig, tror du att jag låter dig betala?” Jag skakade bara frustrerat på huvudet.

”Det står även här i din anmälan att han en gång kidnappat dig. Berätta.” Jag tog ett djupt andetag och mötte Alexanders blick. ”Jag kom efter en kväll med mina vänner, och Alexander stod på min uppfart. Det hela slutade med att han tog en duk för både min näsa och min mun. Sedan minns jag inget mer just därifrån.” Jag tog återigen ett andetag, och kollade upp för att möta alla andras blickar. ”Jag vaknade upp i ett rum, likt en källare, med rep runt både armar och ben.” Jag fortsatte berätta hela den historien, så när jag var klar kollade alla på mig. Med dömande blickar, vilket jag inte ville ha. ”Hur kommer det sig att du aldrig har anmält detta? Varken våldtäkten eller kidnappningen?” Alexanders advokat rörde sig fram och tillbaka på golvet framför mig. ”Angående våldtäkten trodde jag aldrig att det skulle gå igenom och jag ville glömma det så fort som möjligt. Och angående kidnappningen, så gjorde jag visst en anmälan.”

Vi skulle få besked angående domen mot honom senare, så dagen var äntligen över och vi kunde återvände hem. Jag stirrade bara ut genom fönstret då Justin körde mot hans mamma, för att vi skulle kunna hämta hem barnen. När vi kom fram till Pattie satt hon i köket med Adriana. ”Mamma.” Ropade hon och hoppade ned från stolen, för att kunna springa fram till mig. Den lilla tjejen kramade om mitt ben och gjorde strax därefter likadant med Justin. Liam och Jazmyn satt framför tv:n och kollade på film. ”Hur gick allt idag?” Pattie stod vid diskhon och skalade potatis till middagen. ”Jag vet inte, tror det gick bra.” Hon gav mig ett milt leende. Hemgjorda köttbullar och sås tillsammans med potatisen som hon skalade.

Dagen är här då Jazmyn ska komma. Jeremy var inte speciellt sugen på att sätta henne på ett plan själv, men snäll som Justin är satte han henne med en av sina vakter. Han flög ned honom med ett privatplan, som sedan mötte upp både Jeremy och Jazmyn. Liam vet om att hon ska komma och stanna kvar en hel vecka, hans humör är förändrat och han är hur glad som helst. Jag hoppas bara att han inte går tillbaka till hans andra humör när hon har åkt. Men nu tar vi en dag i taget. ”Baby, har du sett min svarta keps med vita texten på?” Justin ropade från sin garderob, komisk som han är. ”Men lilla vännen, hur många av dina kepsar ser inte ut så?” Jag skrattade åt honom, vilket fick han frustrerad.

”Liam gubben, är du klar? Vi ska åka snart.” Han kom ned farandes från trappen i tvåhundra och vidare ut i hallen. Adriana var redan klar, och stod tillsammans med Liam i hallen. ”Kom nu Juju.” Han gjorde oss alla sällskap i hallen. ”Sluta kalla mig det.” ”Aldrig.” Jag kysste honom just för att jag inte orkade argumentera med honom. Vi satte oss i bilen och Justin backade ut från vår uppfart. ”Är det långt kvar?” Liam var ivrig, och det kunde man mycket väl förstå. ”Om 10 minuter skulle jag tro.” Liams leende sträckte sig till öronen, och egentligen hade han ingen aning om varför hon skulle komma. Han misstänkte aldrig att jag hade sett hans meddelanden, vilket jag är sjukt glad över. Jag ville egentligen bara veta varför han hade varit så nere, och jag fick minst sagt en överraskning när jag upptäckte varför.

Liam och Adriana var som två speedade dansare inne på flygplatsen. Ingen av dem kunde stå eller sitta still. ”Snälla, kan ni sätta er ner. Snälla.” Justin tappade tålamodet på dem båda, och det kan jag förstå. Båda två satte sig ned illa kvickt, då dem förstod att det inte var någon idé att bråka om det. När vi gick mot ankomst hallen gick Liam långt före oss, då han ville vara den som såg henne först. ”Tror du att det kommer bli något mellan dem senare i livet?” Justin stannade upp och kollade chockat på mig. ”Vad menar du med det där? Det är min syster.” Rösten fick mig att börja le, han lät så allvarlig att jag inte kunde ta honom på allvar. ”Ja, och min son. Men märker du inte, är du helt blind?” Vi fortsatte gå med, Justin hade Adriana på armen och höll mig i den andra. ”Jo, eller vad? Jazzy gillar Liam, och Liam gillar Jazzy?”

”LIAM….” Man kunde garanterat höra Jazmyn över hela flygplatsen, och som svar kunde man höra Liam. ”JAZZY…” Båda två sprang mot varandra. Jag och Justin stannade upp så att dem fick hälsa på varandra i fred. Adriana ville ned från Justin så han släppte ned henne, och hon sprang fram till dem. Egentligen gillar jag inte att inte ha koll, men vid dem fanns en vakt, så jag var lite lugn. ”Baby, titta på dem. Titta hur glad Liam är.” Jag borrade in mitt huvud i bröstet på Justin, och han höll om mig. Det var så underbart att få se han glad igen, och av en speciell orsak. ”Jag ser det. Vi går dit nu.” Vi gick dit tillsammans, hand i hand och Jazzy fick syn på oss. ”Hej bror. Tack för att jag fick komma.” Hon kramade om Justin som genast drog in henne i sin famn, samtidigt som jag gick till Liam. ”Är du glad nu?” Han nickade med ett brett leende på läpparna.

Väl hemma igen kollade jag posten innan jag gick in. Fullt med olika brev till Justin, troligtvis från fans. Han får väldigt mycket sådana, och ibland kan det även stå några utanför vår grind, utan att egentligen göra några besvär, men vakten gillar det inte, så han skickar alltid iväg dem. Ett brev stack ut, och det var till mig, från polisen. Jag öppnade genast det, och vick en smärre chock då jag insåg att det var ett brev angående Alexander och rättegången. Den skulle hållas samma vecka, och jag var kallad som vittne. ”Något till mig?” Justin behöver egentligen inte fråga det då han får en hel del varje dag. ”Vad tror du?” Sa jag och släppte alla brev på bordet. Han skrattade och tog med sig dem in i sin studio. Det är oftast där han sitter och läser dem, i lugn och ro. Vilket jag sa åt honom från början att göra. Jag tycker inte om när han glömmer bort sina fans. Dem gjorde honom till den han är, och det går inte att ta sig ifrån.

Liam och Jazmyn hade gått upp till hans rum, då jag genast kom på att han skulle få ett nytt rum. Det kan ju vara kul för dem två om vi gör det nu. Då kan dem syssla med det in på sena natten. Ingen av dem hade någon speciell tid att passa dagen efter. ”Juju, ska vi byta rum åt Liam? Så kan han och Jazmyn hålla på där inne sedan?” Han spände blicken i mig, men med ett leende på läpparna. ”Det skulle vi kunna göra. Jag ringer Kenny, och kan han får han komma och hjälpa.” ”Det blir bra.” Jag gav honom en kyss innan jag lämnade studion och gick upp till Liam. ”Du, ska vi byta rum åt dig? Så kan ni pyssla med det lilla efteråt? Rummet är ju tomt nere redan.” Liam tittade på Jazmyn och sedan på mig. ”Det kan vi göra. Tack mamma.” Precis när jag skulle stänga dörren stoppade Liam mig. ”Får Jazzy sova inne hos mig inatt?” En skämmande tanke slog mig. ”Du får fråga Justin.” ”Men mamma…” Jag började skratta. ”Okej, det får hon väl.”

Adriana satt på golvet i sitt rum och lekte med alla barbie dockor när jag kom in. ”Hej gumman, hur mår du?” Hon kollade upp på mig. ”Tyst, du väcker ju bäbisen.” Jag tog mig för munnen och viskade istället. ”Förlåt, inte meningen. Vad leker du?” Samtidigt som hon pekade på olika dockor sa hon även vilka det var. ”Det här är du mamma, detta pappa, och Liam, lilla jag. Och detta är min lillebror, som inte finns. Kan jag få en?” Min lilla älskling. ”Lilla gumman, man kan inte bara få en bäbis. Du får ta det där med din pappa. Okej?” Hon kollade bara på mig, och ryckte lätt på axlarna för att sedan återgå till att leka med sina dockor. Precis när jag kom ned från övervåningen kom Kenny in. ”Hej. Justin sitter i studion.” Han gick raka vägen förbi mig, och jag gick in i köket för att sätta på lite kaffe.

Liam och Jazmyn hade redan börjat bära ned små saker som dem orkade med. Justin och Kenny tog ned sängen först. Trappen är väldigt bred, så det var inga problem, och vi slapp skruva isär massa saker. Jazzy var ensam uppe på Liams rum, så jag passade på att prata med henne. ”Du och Liam?” Hon blev generad när jag nämnde det, samtidigt som hon hoppade till, då hon troligen blev rädd. ”Liam saknar i alla fall dig när ni två inte ses.” Hon skrattade till. ”Tro mig, jag saknar han också. Jag vet att vi är för små, men jag tycker verkligen om honom. Jag är samtidigt nästan faster åt honom.” Jag skakade på huvudet. ”Tänk inte på det, Justin är inte Liams pappa. Så ni har inga band tillsammans.” Jag vet att man inte ska uppmuntra till sådant när dem är så små, men jag vill inte vara den som sätter käppar i hjulen, Justin får ta det i så fall.

”Tack mamma. Jag älskar dig.” När alla saker var inne i Liams nya rum tackade han mig. ”Det är inte mig du ska tacka, det vet du.” Han vände sig om mot Kenny och Justin. ”Tack Justin, och Kenny.” Justin log mot honom och nickade. ”Var så lite så.” Både Liam och Jazmyn försvann in i hans nya rum, och dem lovade att plocka allt rätt innan dem gick och la sig, så får väl hoppas att dem gör det. ”När jag ändå är här kan jaglika gärna framföra en sak från Scooter.” Kenny satt och drack kaffe vid köksbordet, samtidigt som jag drack saft och satt på köksön. ”Jahapp, vad har bossen att komma med?” Både jag och Kenny skrattade, Justin lät verkligen seriös. ”Du får inte fira ditt nyår här, du ska till New York och spela på Time Square.” Det lät verkligen som en order, så det var ingen idé att säga emot. Justin suckade bara och mötte min blick. ”Det gör inget, det kan vara kul för Adriana och Liam. Jag följer dig vart du än ska, det vet du.” Han reste sig upp och kom fram till mig, han ställde sig mellan mina ben och kysste mig. ”Turturduvorna, jag åker nu.” Kenny avbröt oss, och det är inte första, eller sista gången.

Jag vet inte när nästa kommer. Har fortfarande inte skrivit något sedan jag blev sjuk, har ett kapitel till liggandes, men vet inte när det kommer. :) Ge mig mycket kommentarer. Bra och dåliga. :) Jag älskar er alla, glöm inte bort det. ^

Mamma kom hem till oss direkt efter att jag hade skickat sms:et till henne. Hon var eld och lågor, vilket tillslut ledde till att hon ringde polisen. ”Jag ska se till att han aldrig kommer i din närhet igen. Ingen av er ska se honom mer.” Jag vet att säger min mamma något då ser hon till att det händer också, vilket är skönt med mamma. När det ringde på dörren var det mamma som gick och öppnade. Det var samma polis som tog hand om ärendet angående Adrianas kidnappning, Mr. Brastman. Dem kom in båda två i vardagsrummet där jag satt ihop kuren i Justins famn, han höll ett stadigt tag om mig, men släppte mig då han hälsade. Själv hade jag ingen ork i kroppen att röra mig.

”Så om jag har förstått detta rätt nu vill du sätta besöksförbud på Liams pappa, Alexander?” Jag nickade bara mot honom. Vi satt fortfarande i soffan och Mr. Brastman hade varit hemma hos oss i minst en timme. Jag tyckte synd om Justin som var tvungen att höra hela historien om hur Alex våldtog mig och hur han tidigare har kidnappat mig, och allt annat. Jag vill inte att han ska tycka synd om mig, och jag vet att han gör det. Mycket. ”Jag skickar in denna anmälan mot honom när jag kommer tillbaka till stationen, och sedan blir ni kallade till en rättegång. Du får välja helt själv om du vill möta målsägande öga mot öga, eller om du vill berätta din del utan honom.” Mamma höll mig i handen samtidigt som Justin strök mig över ryggen. ”Okej. Tack så mycket.”

Mamma hade gått två timmar efter att Mr. Brastman hade tackat för sig. Allt kändes en aning lättare, men jag vet inte. ”Allt kommer gå bra, jag är med dig, hela tiden. Vi gör detta tillsammans.” Justin pussade mig på hjässan och drog in mig i sin famn. Att han hela tiden är så snäll och rar mot mig gör mig ibland orolig. Jag vill inte att han ska känna sig tvingad till det, utan vill att han gör det av ren kärlek, och med honom vet man aldrig. ”Jag hoppas verkligen att du finns med mig, genom det här. För jag orkar inte själv.” Han kollade mig djupt i ögonen, precis som att han såg min själ, och kunde läsa mina tankar. ”Baby, jag kommer aldrig lämna dig igen, jag har gjort mina misstag, och jag tänker aldrig göra om dem. Hoppas att du en dag verkligen kan förstå det. Jag vill leva mitt liv med dig, och med våra barn.” ”Du har bara ett barn Justin.” Ännu en gång kollade han på mig. ”Nej, jag har tre, och vet du vad. Jag älskar dem alla lika mycket.” Han kysste mig, och blodet i min kropp bubblade.

”Vi har fortfarande flera timmar kvar av denna dag, vill du göra något, eller bara vara hemma?” Tillsammans stod vi i tvättstugan och vek den rena tvätten som sedan skulle in i barnens garderober. Adriana har en tendens att skita ned sig strax efter att hon har fått på sig rena kläder. Liam var inte heller så dålig på det då han var mindre, men nu är han mycket bättre. Han leker inte ens med sina nya kläder på rasterna i skolan, vilket jag inte förstår varför. ”Kan vi inte bara vara hemma? Öppna en vinflaska och ta det lugnt?” Han nickade och pussade mig på hjässan. ”Klart vi kan älskling.” När vi var klara bar Justin upp alla kläder och jag gick in i köket för att ta fram två vinglas, och en vinflaska.

”Tänker du någon gång berätta för Liam och Alexander. Alltså mer än det du redan berättat?” Vi satt lutad mot varsin kant i soffan och kollade på varandra. ”Jag vet inte. Han har redan en pappa, han behöver ingen ny, som inte finns för honom.” Jag tog en klunk ur mitt glas och fortsatte. ”Jag är så jävla glad att du finns i mitt liv, Justin. Du anar inte, du gör mig så otroligt glad, du ger mig trygghet, och framför allt, du bryr dig om Liam som inte ens är ditt eget barn.” Åter igen började mina tårar rinna, låt oss säga att det absolut inte var första gången för dagen. ”Ingen kan vara gladare än vad jag är. Tjejen i mitt liv, med ett hjärta av guld tar tillbaka mig gång på gång efter alla mina misstag. Men nu är det slut på det, jag tänker aldrig lämna dig igen. Och angående Liam, han är min son oavsett vad. Jag älskar honom, han är din ögonsten, och du är min.”

Justin flyttade sig närmare mig och placerade sin hand på mitt lår, ett leende spred sig på hans läppar och han flyttade handen högre upp. Även om min dag hade varit jobbig kunde jag inte undgå känslan som rusade i min kropp, lusten som växte till liv. Jag flyttade mig så att jag satt gränsle i hans knä, och vinglaset ställde jag ned på bordet tillsammans med hans. Mina läppar var bara ett fåtal millimeter ifrån hans, vilket gjorde att lusten växte ännu mer, ni vet då man retar varandra, vilket sällan vi gör, men borde göra oftare. Vår lust tillsammans blir så mycket starkare. Hans händer hade sedan länge placerat sig på min rumpa, och var mer än villigt på väg upp över min rygg, innanför tröjan. ”Kyss mig, innan jag blir galen.” Han gjorde som jag sa och pressade sina läppar mot mina i en passionerad och lustfylld kyss. Hans händer nådde min bh och han knäppte duktigt upp den. Mitt Linne åkte av, i samma veva som jag drog av honom hans tröja.

Kyssen övergick till hett hångel och hans händer vandrade över hela min kropp, han missade inte en enda del. Vi släppte varandra för ett kort ögonblick då vi båda behövde hämta andan. ”Du gör mig galen kvinna. Hur gör du?” Han kysste min kind och vidare ned på halsen, samtidigt som han la mig ned i soffan, med sig själv över mig. han knäppte upp mina byxor samtidigt som han fortsatte kyssa mig ned över mina bröst och mage. Jag hjälpte honom av med mina byxor då dem satt fruktansvärt tight, speciellt över låren. Han kysste insidan på mitt lår och vidare upp till mina ljumskar, vilket kändes underbart, han fick mig att vrida och vända mig i soffan av frustration. Orättvist var det allt då jag bara hade trosor på mig, och han hade byxor. Jag knuffade ned honom på rygg mot den andra delen av soffan och började knäppa upp hans byxor, sakta, just för att reta honom ännu mer. Jag kysste honom på magen längs byxlinningen samtidigt som jag lirkade av honom byxorna. När jag hade fått av honom dem placerade jag mig över hans bröst och kysste honom, och jag kände hur han växte, mot mitt lår. Jag började le under kyssen vilket gjorde att han avbröt den. ”Vad ler du åt?” ”Jag älskar dig.”

Han knuffade ned mig på rygg igen och gav mig en kyss för att sedan kyssa mig ned över brösten magen och vidare ned. Trosorna rök och han smekte mig, med både händer och tunga. Min första orgasm kom krypandes och precis när den skulle ge fart slutade han och kysste mig över magen istället. En riktig retsticka är vad han är, och det stör mig, något fruktansvärt mycket. ”Varför Justin?” Han hånlog mot mig och kysste mina läppar. Ännu en gång åkte han ned på rygg, jag var trött på att leka med honom, han skulle allt få. Jag drog av honom hans kalsonger, och jag behövde egentligen inte göra något, han var redan hård. Men för att leva under regeln ge och ta, smekte jag honom. Små sexiga stön lämnade hans läppar och han drog sina fingrar genom mitt hår.

Min kropp ilade när han trängde in i mig, och alla bekymmer som under dagen hade kommit, dem försvann. Precis som att jag bara blåste bort dem. Han kysste mina läppar passionerat och jag var inte sen med att besvara den, samtidigt som jag drog mina fingrar genom hans hår och tryckte hans kropp närmare min. På soffan i vardagsrummet låg vi. Första gången vi inte har gjort det i en säng, och det kan vara mysigt och bra om man provar på nya saker. Tillsammans låg vi svettiga i soffan med en filt halvt över oss, han hade sin arm om mina bröst, och ibland då och då klämde han till. ”Jag älskar dina bröst.” Jag skrattade till. ”Så det är bara dem du vill åt?” Han kysste mig på kinden. ”Nej, men dem är så härligt mjuka, men sitter ändå där dem ska.”

:) Hope U like it. Kommentera.

En månad har gått sedan Justin bestämde sig för att flyga upp Jazmyn, och det är någon dag kvar. Pattie ville ha Liam och Adriana över natten så jag och Justin får två dagar fria från barn. Liam har inte blivit gladare, för han vet inte om vad som kommer hända. Jag kanske skulle ha sagt något till honom, jag vet inte. Han hade haft något att se fram emot, men samtidigt känns det lite som att jag har förlorat hans respekt genom att jag läste hans sms. Jag vill inte vara en dålig mamma, och Justin säger hela tiden att jag inte är det, men när man ser på Liam och hans besvikelse kan jag inte tro annat. ”Baby, var är du?” Justin stämma hördes över hela huset. ”Jag sitter i din studio.” Han kom in med en förvånad blick, med en röd ros i handen. ”Varför sitter du här?” Han vet inte om att stället gör mig lugn. ”Jag kan tänka här inne, och jag trivs.” Han gav mig rosen och kysste mig. ”Tack.” Ett litet leende växte på mina läppar.

Vi bestämde oss för att ta en vända i gallerian. Det var längesedan han och jag gjorde något tillsammans, bara vi två. Även om vi hade haft någon timme här och där, så kändes det ändå bra att vi hade hur lång tid som helst. Med ett snyggt yttre tog Justin min hand och vi gick mot bilen. För en gångs skull valde Justin själv att ta med sig Kenny, tro det eller ej. Han är fortfarande med i svängarna, och han är mer än livvakt, han är en nära vän, och jag trivs med honom. Han gör mig glad många gånger då jag är ledsen, eller bara nere. ”Så vad har ni tänkt er idag?” Vi satt båda två i baksätet och snackade. ”Gallerian.” Kenny visste vart, och styrde bilen.

”Baby, kan du inte köpa dem här?” Justin stod inne på Victoria’s Secret och höll i ett par string trosor, som knappt täckte något. ”Tyst, och sluta.” Jag började skratta samtidigt som jag ryckte dem ur hans hand och la tillbaka dem. ”Sluta själv. Köp dem.” Jag gick ifrån honom och kollade på nattlinnen istället. Både han och Kenny stod kvar och diskuterade vidare om jag skulle köpa dem eller inte. Flera tjejer samlades utanför affären och tog kort på honom. Tror inte dem hade lagt märke till mig än, så dem måste ha trott att han var galen där inne. Men det var inte mer än rätt åt honom. Jag gick och betalade då jag hittade en hel del, bland annat ett nytt nattlinne, och underkläder. Men absolut inte dem som Justin ville att jag skulle köpa. Hon kassan önskade mig en fortsatt trevlig dag, sådana människor gillar jag. Det är skönt att veta att dem gillar sitt jobb.

Både Justin och Kenny stod kvar inne på VS, även fast jag hade gått ut för länge sedan. Jag ville vara lite rolig så jag smälte in i högen av tjejer, med ett par stora solglasögon på mig. Att ingen av dem egentligen förstod att det var jag som stod där är ett under. Trodde faktiskt att dem hade mer koll än så. Fast å andra sidan så stod deras idol framför näsan på dem, och diskuterade trosor med Kenny. Det var en trevlig syn, tills han insåg att jag inte längre var kvar där inne. Precis när han klev ut utanför dörrarna var det flera tjejer som gick fram och frågade om autograf och bild, Kenny gjorde allt tillsammans med några andra vakter, för att styra upp det hela. Vilket gick bra, tills jag fick mitt frispel. Jag sprang fram och hoppade upp på Justins rygg, och pussade honom i nacken och på halsen, tills Kenny fick tag i mig. ”Ha, lurad.” Jag tog av mig mina glasögon och alla runt om började skratta. Justin kollade bara på mig, innan ljuset gick upp för honom att hans flickvän stod framför honom och hade precis spelat honom ett spratt. ”Gör aldrig mer om det där.” Han viskade mot mina läppar och pressade sedan samman dem. Kenny skrattade han också, vilket inte Justin verkade uppskatta. ”Lägg av, jag blev livrädd.” Kenny fick sig ett slag på axeln av Justin, och det lugnade ned honom en aning.

Vi gick in i Justins favoritaffär, en med bara skor och kepsar. Jag tror att den affären går runt på grund av att han alltid går därifrån med minst tre par nya skor, och minst 2 nya kepsar. Jag får snart inte plats med mina kläder i min garderob, med tanke på att han har tagit över halva den. ”Jag kollade på dessa skor när jag och Liam var här, men jag köpte dem aldrig.” Jag blev helt förvånad. ”Varför inte? Säg att du inte hade råd.” Jag började skratta åt mitt eget skämt, och Justin kollade på mig som att jag vore galen.  ”Ha-Ha, jätte roligt. Nej, jag ville att han skulle tycka att hans var speciella.” Jag älskar att Justin tänker på alla andra än sig själv. Det är en av hans bra egenskaper. Jag pussade honom i mungipan, och han började le. ”Köp dem.” Han drog en keps över mitt huvud och gick mot kassan. Hon som jobbade där verkade ny, hon darrade om händerna och stammade när hon skulle prata, vilket gjorde mig på glatt humör, varför vet jag inte.

”Kan vi inte gå på bio?” Vi satt och fikade tillsammans, på ett litet sött café, ganska likt det hemma i Stratford. Det kommer alltid vara mitt hem, oavsett vad. Kenny kollade på Justin och skakade hysterisk på huvudet. ”Så att ni två kan tissla och tassla i mörkret? Glöm det.” Jag skrattade till och kollade chockat på Kenny. ”Ingen bra idé Justin.” ”Varför inte?” Han tog min hand över bordet och strök sin tumme på min handrygg. ”Därför.” Han slutade tjata, och jag fick som jag ville för en gångs skull. Utanför caféet samlades folk och paparazzi för att kunna få en bild, vilket faktiskt inte störde mig. I början, för några år sedan hade jag kunnat döda alla som förföljde mig med kameror. Men nu var det precis som vardag. Mitt i klungan fick jag se ett ansikte jag absolut inte ville se, eller som jag inte trodde skulle se på länge. ”Alex.”

Hade jag haft min hand på Justins rygg hade jag utan tvekan känt hur han spände hela sin kropp, hur ryggraden gav sin rätta form. Kenny förstod inte mycket av dem fyra bokstäverna jag uttalade, men Justin hade hört det namnet för många gånger för att någonsin glömma bort det igen. ”Vi går, kom.” Jag ville få bort Justin från caféet, och Kenny fattade vinken på en gång. ”Justin, NU.” Han reste sig motvilligt upp och tog min hand, han höll den så hårt att jag förstod på en gång att han inte tänkte släppa den. Precis när vi skulle lämna gallerian tog något tag i min andra hand. ”Clarissa.” Jag vände mig om och fick se Alexander, stå livslevande framför mig. Vilket gjorde mig livrädd. ”Kenny ta med Justin ut härifrån.” Justin tog ett hårdare tag om min hand än innan, det gjorde nästan ont. ”Snälla Justin, gå. Vi syns vid bilen om 4 minuter.” ”Nej, jag går ingenstans. Sist vet vi båda hur det slutade.” Alex stod hela tiden med ett äckligt flin på läpparna. ”Vad vill du?” Han kliade sig på huvudet. ”Du har något som tillhör mig.” Jag skrattade till, glädjelöst. ”Jag har inget som du ska ha av mig, jag vill aldrig mer se dig. Förstår du det?” ”Du har min son.”

Skräckslagen som jag var stannade hela mitt liv upp. Hade han sådana planer på att ta Liam ifrån mig? Justin stod bakom mig och höll ett fast tag om min midja. Jag vet att han gjorde allt för att inte slå honom, och han sa inte ens bu. Alex såg inte ut att bry sig över huvud taget, vilket gjorde mig ännu mer arg. ”Du kommer aldrig åt Liam, fattar du det. Lämna oss ifred.” Precis när Alex skulle öppna munnen kom en tjej gåendes, skrämmande lik mig om jag fick säga det själv. ”Baby, ska vi gå?” Hon tog Alex hand och det hela blev mer skrämmande. Jag såg till och med att den där tjejen hade linser, klarblåa linser. ”Kan vi göra. Tack för pratstunden, Clarissa och Justin.” Han vände bara och gick därifrån. Utan att ens vända sig om och ge mig en blick. Saken var bara den att detta, var inte över.

När vi kom ut i bilen släppte allt, innan hade jag varit för skrämd för att ens ge ifrån mig så mycket som ett ljud. Jag började gråta när vi precis hade satt oss, och Justin drog in mig i sin famn. Kenny kollade ibland på mig genom backspegeln, men sa inget. ”Han kommer aldrig komma åt Liam, hör du det? Jag låter honom inte ens få så mycket som ett hårstrå.” Han försökte få mig att andas lugnare, samtidigt som han viskade lugnande ord i örat på mig, och pussade mig på hjässan. ”Jag kan inte ha honom hemma, han kommer hata mig mer än vad han gör. Alex kommer hitta oss.” Han skakade på huvudet. ”Nej, han kommer inte det. Och glöm inte bort att vi bort på ett område som har vakter runt sig. Ni är min familj, och ska det vara så får ni alla en vakt på er. Jag låter inget hända er, och absolut inte Liam.” Rädslan fanns i min kropp, riktigt mycket. Jag plockade fram min mobil och knappade in ett nytt sms till mamma. ”Alex är i stan, han tänker kidnappa Liam.”

Jag försöker skriva så mycket jag kan, men detta år började med halsfluss. =/ Så jag vet inte hur det kommer se ut med kapitel. Jag gör så gott jag kan. I LOVE U... ♥

När Justins Range Rover svängde upp på vår uppfart hade jag precis tvättat klart och damsugit hela huset, samtidigt som Adriana sprang omkring och kladdade med sin glass, vilket i sig gjorde mig uppretad. Hon är expert på att lorta ner där jag redan städat. ”Mamma, vi är hemma.” Klockan hade börjat närma sig 5 på eftermiddagen när grabbarna behagade kliva innanför dörren. Jag gillat att Justin gör sådana spontana saker med Liam, och jag tror att det bygger på hans självsäkerhet, han känner sig nog inte lika utanför. ”Vad har ni gjort då?” När jag kom ut i hallen höll båda två på att ta av sig skorna, och Liam hade flera kassar i handen. Justins försökte nog förmedla med mig, om att jag inte skulle bli arg, men jag orkade inte bry mig. ”Vi har varit i gallerian, och så tog vi en fika.” ett par nya skor stod på mattan när Liam hade lämnat hallen. ”Hej älskling.” Justin pressade sina läppar mot mina och placerade sina händer på mina höfter. ”Hej.”

”Visst var skorna fina som jag köpte åt honom.” Justin tog upp dem från golvet och höll dem framför mig. ”Jätte snygga, men du vet vad jag…” ”Ja, jag vet. Men låt mig. Snälla. Vi är en familj, även om jag och han inte har samma gener är han min sov. Sluta upp med det där.” Han drog sin fria hand över min kind, och pussade mig lätt på näsan. ”Jag ska. Förlåt.” Vi satte oss ned i köket och pratade lite smått med varandra, när Justin plötsligt slängde ur sig en sak om Liam. ”Han frågade om sin riktiga pappa idag.” Jag hostade till med vattnet som jag hade i munnen, men som tur var kunde jag svälja det utan att det skulle hamna över det nystädade golvet. ”Vad svarade du?” Han ryckte lätt på axlarna. ”Jag sa att jag aldrig träffat honom, så jag hade ingen information att ge honom. Och jag tror att han nöjde sig med svaret.” En lättnad for igenom min kropp. Jag vet att jag måste ta det med Liam, snart. Alex är väl frisläppt vilken dag som helst, och känner jag honom rätt kommer han leta upp mig. Och ännu en gång är det inte så svårt med tanke på att man lever med Justin Bieber.

Liam satt inne i sitt rum och höll på med sin nya skateboard, när jag försiktigt knackade på hans dörr. ”Får man komma in?” Han kollade upp och mötte min blick. ”Visst.” Jag satte mig ned på sängen och kollade på honom, min egna lilla ögonsten. ”Hur mår du? Du ser hängig ut.” Ännu en gång sökte han min blick, men hittade den inte riktigt. ”Jag mår bra. Vadådå?” Hans rum är väldigt litet för alla saker som han har, och han har alltid velat ha sitt rum på nedervåningen, så vi kanske skulle ta och byta. ”Jag bara frågade.” Tystnaden tog över mellan oss, och det är något jag inte gillar. ”Känner du dig utanför i den här familjen?” Ett hastigt vrid på huvudet och han kollade förvånat på mig. ”Vad får dig att tro det, mamma.” Jag skakade lätt på huvudet. ”Tänkte mer på att Adriana har båda sina föräldrar här. Du kanske tycker att vi ägnar för mycket tid åt henne, och inget till dig.” Han fortsatte snurra på hjulen som fanns på skateboarden. ”Nej, det gör jag inte. Jag älskar min syster över allt på hela jorden. Men jag saknar att ha en riktigt bra vän. En vän som Jazmyn.” En tår slank ned för min kind, och jag såg verkligen smärtan i hans ögon när han sa det. ”Mamma gråt inte. Jag älskar dig, och det vet du.” Egentligen berodde hans smärta på mig, hade vi bott kvar i Stratford hade han haft sin vän där. Precis som han ville.

Jag gick in i sovrummet och la mig ned på sängen då jag och Liam hade haft vårt lilla snack. Inte långt efter att jag hade lagt mig kom Justin in. Han förstod på en gång att han inte skulle säga något, vilket är bra med honom. Han la sig bara ned bakom och höll om mig. Han strök mig över både armen och magen flera gånger, samtidigt som mina tårar rann. Jag gjorde allt för att han inte skulle märka det, men det går inte ens att gömma en nål i en höstack för honom. ”Gumman, varför är du ledsen?” Han pussade mig på kinden och jag la mig ned på rygg. ”Liam trivs inte här, och allt är mitt fel.” Jag borrade in mitt huvud i bröstet på Justin, just för att han skulle slippa se mig sådär. ”Sluta, det är inte ditt fel. Varför gör han inte det?” Han strök mig över ryggen och pressade våra kroppar samman. ”Han vill vara där Jazmyn är, han vill ha en vän som henne här. Och det kommer han aldrig att hitta, hon är den enda som inte bryr sig om vem han bor tillsammans med, för hon känner honom redan.”

Jag somnade i hans famn efter ett tag av mycket prat och ännu mer gråt. Jag är så sjukt glad att jag har Justin, utan honom hade jag aldrig klarat av detta. Han gör så att jag orkar kliva upp på morgonen och ta tag i dagens problem. Liam och Adriana är underbara, men jag behöver även någon som ser på mig på ett annat sätt än mina barn. Den där kärleken man bara kan få från det motsatta könet, hur han än tittar på mig så finns det kärlek i blicken. När han tar i mig vaknar alla fjärilar till och verkligen kittlar mig i magen, när han kysser min kind blir jag som en liten flicka, rosig om kinderna och blyg, nästan fnittrig. Justin är den enda som kan få mig att känna så. Att vakna upp bredvid honom, och känna hur han lätt rör vid min bara hud, och pussar mig i pannan är det bästa som finns. När han ler och säger att han älskar mig rusar blodet i mina ådror.

”Mamma, vakna.” Adriana satt bredvid mig och borstade en dockas hår. Det var bara hon och jag tillsammans i sovrummet. ”Hej gumman. Har mamma sovit länge?” Hon skakade bara på huvudet. ”Ett tag.” Den lilla tjejen har väl egentligen ingen aning om vad som är en timme. ”Mammas lilla trollunge.” Jag brottade ned och kittlade henne. Vilket fick henne att skratta, ett skratt hon ärvt från Justin. ”Sluuuuta mamma.” Hon kunde inte prata ordentligt, så hon skrattade fram orden istället. Jag slutade men hon fortsatte skratta en liten stund efter. Vi gick tillsammans ned och direkt kände jag lukten av hemlagad mat, och i köket stod både Liam och Justin. Liam med en stor kniv i handen och skar grönsaker. ”Vad har du gett min son? Han hjälper till?” Jag skrämde nog dem båda, för Justin hoppade till när jag la mina armar om honom och kysste han på halsen. ”Han ville vara med i köket, och då säger man inte nej.”

”Gud vad gott. Nu behöver inte jag äta på ett halvår.” Maten som dem hade lagat ordning var lövbiff och potatisgratäng. Helt seriöst är Justin den enda som gör en potatisgratäng som är god, i alla fall genom alla som jag smakat. ”Ha-ha, bra att det smakade.” Han pussade mig på kinden vilket återigen fick mig sådär lite, och fnittrig. Justin ler bara åt mig när han ser det. Liam och Adriana var heller inte dåliga på att äta, så det fanns nästan inget kvar. Liam och Adriana fick e varsin godispåse och båda sprang iväg, så jag och Justin tog hand om disken och plockade undan allt. ”Hur mår du?” Han hoppade upp och satte sig på diskbänken bredvid mig, under tiden som jag diskade. ”Jag mår bra. Du behöver inte oroa dig.” ”Det vet du att jag gör. Jag älskar dig, och vill att du ska må bra.” Jag ställde mig mellan hans ben och kramade om honom. ”Och jag älskar dig.”

Liams mobil låg kvar på bordet och den plingade till precis när jag skulle flytta på den för att kunna torka bordet. Personen som skickade sms:et hade Liam döpt till Sötnosen. Jag vet att man som mamma inte ska snoka bland sin sons viktigaste saker, men jag kunde inte låta bli. ”Var inte ledsen, vi ses snart igen. Det vet du, känner jag min bror rätt så kommer han att flyga upp mig, eller ned dig om du bara säger det åt honom. Du vet att du kan prata med Justin, kan du inte prata med din mamma om detta så kan du prata med honom. Glöm framförallt inte bort att du kan prata med mig. <3” Jag fick en smärre chock när jag läste sms:et, jag visste att det var Jazzy som hade skickat det. ”Vad gör du?” Justin var den som kom på mig när jag stod med mobilen i handen, vilket var bra. ”Kolla.” ”Nej, det är Liams privata saker.” Jag suckade. ”Du vill se det här. Det är från din syster.” Han tog ovilligt emot mobilen, men läste ändå det som stod på skärmen.

”Vad ska jag göra? Han kan inte gå här och vara såhär. Han mår ju uppenbarligen dåligt över det.” Jag låg i famnen på Justin ute på altanen. ”Helt ärligt Clar. Jag vet inte.” Han strök mig över kinden. Att en liten kille som Liam, kan ha så många tankar i huvudet, att han kan fundera på livet, och faktiskt tycka att saker och ting är orättvisa. Jag förstår om han tycker att jag varit självisk då jag valde att flytta till Atlanta, men han kan inte straffa mig för det. Inte hela livet i alla fall. ”Flyg hit Jazzy på höstlovet. Jag ber dig aldrig om något, snälla.” Jag vände mig om så att han kunde se mina bedjande ögon. ”Du behöver inte ens fråga, självklart gör jag det. Det vet du, jag älskar Liam. Villkorslöst.”

Hoppas att ni alla överlevde fyrvererierna. Och att ni kommer få ett underbart nytt åt. :) Har ni några roliga nyårslöften? =) Jag har inga, jag bryter dem ändå jämr (A)

Att vakna upp hemma i sin egen säng, tillsammans med människan som jag älskar över allt på hela jorden är det bästa som finns. Hon såg ut att sova så skönt så jag pussade henne på kinden och klev upp. Liam satt redan i köket, troligen för att få frukosten serverad. ”God morgon, hur mår du?” Han kollade upp från sin bok han hade framför näsan. ”Jag mår bra, hungrig bara. Hur mår du själv?” Jag plockade fram lite åt honom, och satte mig ned framför honom. ”Jodå, jag mår bra. Hur är det i skolan då?” Han bredde sig en smörgås och la på ost. ”Det går bra, önska bara att jag hade lite mer vänner, eller att jag hade Jazmyn här.” Ett leende spred sig på mina läppar. ”Du gillar henne, eller hur?” Hans kinder fick en aning rödare nyans, vilket fick mig att skratta lite. Istället för att svara mig nickade han lite löst. ”Hörru, det är väl inget att skämmas över.”

Jag plockade undan frukosten och hjälpte Liam med sina böcker så att han fick med sig allt till skolan. ”Ska vi hitta på något när du slutar idag? Bara du och jag.” Liam hängde på sig sin väska och var precis på väg ut genom dörren. ”Som vadå?” ”Vi kan dra en vända på staden. Du har väl velat ha en ny skateboard?” Han nickade och log. ”Ja, det har jag.” ”Bra, då hämtar jag dig när du slutar.” Jag kollade på honom genom fönstret när han gick mot bussen. Det är helt sjukt att tiden har gått så fort, han var yngre än vad Adriana är nu, när jag träffade honom första gången.

Jag gjorde i ordning frukost till Clarissa och gick upp med det till henne. ”Babe, vakna.” Hon rörde på sig i sängen och log med stängda ögon. För att hon skulle vakna till lite mer pressade jag mina läppar mot hennes och hon besvarade kyssen med mycket passion. ”Godmorgon snygging.” Hon satte sig upp i sängen och tog emot brickan jag hade frukosten på. Vi satt mott emot varandra och åt på våra smörgåsar. ”Har Liam gått?” Jag svalde min smörgås. ”Ja, jag hjälpte honom att komma iväg. Jag ska hämta honom efter skolan. Vi ska ha lite grabb tid. Varken du eller Adriana får vara med.” Hon skrattade lite. ”Okej, vart är hon föresten?” Precis när hon frågade öppnade Adriana dörren, helt nyvaken. ”Kom gumman, ska du få dig en smörgås.”

En riktigt mysig frukost tillsammans med mina två favoriter, dem är tjejerna i mitt liv. Adriana dundrade en kudde i huvudet på mig när hon hade ätit klart sin frukost. ”Vad gör du, busfrö?” Hon började skratta när jag brottade ned henne löst i sängen och började kittla henne. ”Sluta, pappa.” Hon skrattade vidare samtidigt som hon rullade runt i sängen. Clar satt mest och kollade på oss. När Adriana studsade ut ur rummet tog det inte lång tid fören vi hörde Nicki Minaj’s nya skiva, på högsta volymen från hennes rum. Både jag och Clar kollade på varandra, och skrattade. ”Kom och kryp ned med mig.” Hon vek undan täcket och slog på platsen bredvid sig.

”Jag vill åka på en semester med dig. Bara du och jag. Vill du?” För första gången var det hon som tog tag i saken. Hon ville spendera egen tid med mig, vilket jag absolut inte har någonting emot. ”Klart jag vill.” Hon pressade sina läppar mot mina och rullade över mig. jag placerade mina händer på hennes bara lår och kysste henne tillbaka. ”Mamma, vet du vart… Vad gör ni?” Adriana kom in i rummet igen, hon såg väldigt förvånad ut. ”Mamma och pappa kramas lite bara. Vad var det du inte hittade?” Hon kollade omkring i sovrummet. ”Min nalle som jag fick av Nicki.” En nalle hon verkligen inte släppte i första taget. ”Kolla i Liams rum, tror jag såg den där inne.” Hon sprang in i hans rum och rutade omkring, det lät i alla fall så. Clar kollade på mig och drog sina fingrar genom mitt hår.

När vi hade gått upp för dagen och ätit lunch tillsammans var jag på väg mot Liams skola. Han hade en dag i veckan då han slutade efter lunch, och det var den enda dagen han gillade skolan. Jag kan förstå honom, men samtidigt borde han ta vara på den tiden han har där. Liam kom springandes över skolgården med Tom bredvid sig, men Toms pappa stod bakom min bil, så dem sa hejdå till varandra innan han öppnade dörren och hoppade in i bilen. ”Har det gått bra i skolan?” Liam drog på sig bältet och satte sig till rätta. ”Ja, det har det väl. Det gamla vanliga. Tjejer som vill vara min vän, på grund av dig.” Jag visste att det skulle komma en dag som denna, då han faktiskt inte gillade mig speciellt mycket. ”Förlåt.” Han kollade häpet på mig. ”Det är inte ditt fel. Vart ska vi?” Han ville inte prata om det så då gjorde inte jag det heller.

När vi kom fram till gallerian vimlade det av både tjejer och fotografer, vilket varken jag eller Liam brydde oss i. Det var en dag vi skulle ha tillsammans, jag ville spendera så mycket tid med honom som möjligt. ”Ska vi gå in där eller?” Jag pekade på en affär som hade både skateboard och skor i skyltfönstret. ”Kan vi göra.” Han fick ett leende på läpparna, vilket gjorde mig glad. Han hittade brädan han ville ha, och vi var på väg till kassan tills han fick syn på mitt favoritställe, alla skor från Supras. ”Gå och kolla, säg till om du hittar några.” Han gav mig brädan och sprang iväg. Hans ögon var lika stora som golfbollar.

”Justin, kolla på dessa.” Han hade på sig ett par röda, och dem var skit snygga. ”Vill du ha dem?” Han kollade på mig som att jag vore knäpp. ”Nej, du ska inte behöva köpa saker åt mig.” ”Sluta, vill du ha dem, ja eller nej?” Han skrattade till och nickade. ”Ja.” Jag tog dem av honom och gick mot kassan under tiden han drog på sig sina gamla skor. Clarissa kommer strypa mig, men det kan jag stå ut med. Liam fick äran att bära påsen. ”Kan vi inte fika?” Liam fick syn på Starbucks, och såg väldigt sugen ut på varm choklad med grädde. Jag såg det på honom. ”Klart vi kan.”

”En varmchoklad till grabben.” Jag ställde ned den på bordet framför honom. ”Tackar.” Han satt och kollade på sin skokartong hela tiden. ”Dra på dig dem där istället för att titta på dem.” Jag hjälpte honom att snöra den ena skon, under tiden han gav sig på den andra. ”Du vet att mamma kommer döda dig va?” Leendet växte på hans läppar samtidigt som han drog på sig skorna. ”Jo, jag vet, men jag kan hantera det.” Det blev tyst mellan oss en vända, faktiskt första gången under dagen.

”Vet du vem min pappa är?” Jag höll på att sätta kaffet i halsen. Hans plötsliga fråga fick mig ställd, riktigt ställd. Jag vet inte hur långt Clar har diskuterat detta med honom, och jag vill absolut inte säga för mycket. ”Nej, det har jag inte. Varför undrar du?” Han kollade ut genom fönstret, det såg verkligen ut som att han funderade ett tag. ”Nej, jag vill bara veta vem han är, hur han är om inte annat.” Skeden han hade i sin mugg rörde han omkring i den lilla skvätten som fanns kvar i botten. ”Jag kan tyvärr inte hjälpa dig. Jag vet inte vem han är.” Egentligen skulle jag också vilja träffa honom, ge honom en och en annan smäll, för allt han har gjort mot Clarissa. ”Ska vi åka hem och ta emot morsans gnäll om vem som köpt mina nya skor?” Han skrattade när han sa det sista, vilket fick mig att börja skratta.

Sista kapitlet för iår. Hur tycker ni att jag har skött mig hittills? =) 

Kom igen nu, kommentarerna har börjat försvinna. Är det dåligt skrivet av mig, eller vad är fel?

”Mamma, vart ska vi?” Adriana var helt hyper i limousinen, hon kunde verkligen inte sitta still. Så Justin fick sätta henne i sitt knä, och hålla fast henne. ”Du får snart se, vi är snart framme.” Hon lutade sig tillbaka mot hans bröst och kollade ut genom fönstren. Liam satt tyst som en mus och studerade dem höga byggnaderna som vi åkte förbi. Alla andra hade redan åkt till stället, så det var bara vi fyra i bilen. När bilen började sakta in fick Adriana tillbaka sin hyper i kroppen, och slet sig loss från Justins grepp, vilket fick oss alla andra att börja skratta åt henne. Vi hade bett alla släcka ned allt så att hon inte skulle kunna se ut genom rutan.

”Gå ut du först, så kommer vi sen.” Justin satt bredvid dörren, så han öppnade den åt henne, och det var fortfarande både tyst och mörkt utanför. Hon tittade skräckslaget på oss, men gick med sakta steg mot dörren. Justin hjälpte henne ut och ljudnivån höjdes samtidigt som både lampor och blixtrar lyste upp den fina rosa mattan vi hade rullat ut åt henne. Hon tittade sig omkring åt alla olika håll, hon såg nästintill livrädd ut, vilket jag faktiskt kan förstå med tanke på att hon faktiskt bara fyllde 4 år. Justin klev ur bilen efter henne, jag och Liam följde sakta efter dem båda. Hon höll sig kring Justin hela tiden, tills han lyfte upp henne, så att alla fick en liten glimt av henne. Både fans till Justin, och fotografer skrek rakt ut.

När vi kom in i lokalen som hennes födelsedag skulle hålla sig i stod det så mycket välkända ansikten därinne. Adriana fick syn på Nicki Minaj, och drog mig lite löst i klänningen. ”Mamma, mamma, kolla.” Hon pekade med hela armen, vilket fick mig att skratta till. ”Vill du hälsa?” Hon log med hela ansiktet. ”Ja-aa.” Stammade hon fram samtidigt som hon tog mig i handen. Vi gick fram till Nicki, som blev överlycklig av att se henne. ”Adriana. Grattis på födelsedagen.” Hon lyfte upp henne och snurrade runt, vilket fick Adriana att börja skratta. ”Tack för att jag fick komma.” Nicki pillade på Adrianas näsa vilket fick henne att skratta ännu mer. ”Ville du komma på mitt kalas?” Nicki började skratta med henne, samtidigt som hon ställde ned henne på golvet och böjde sig ned till hennes nivå. ”Självklart, vem vill missa detta.”

Adriana verkade verkligen trivas tillsammans med alla underbara människor. Alla tog verkligen hand om henne. Jag kunde verkligen slappna av, jag behövde inte hålla ett öga på henne hela tiden, för alla andra gjorde det åt mig. Liam satt ned vid ett bord, helt ensam, och såg inte speciellt glad ut. ”Gubben hur är det?” Han kollade upp på mig, och la ned sin mobil i sin ficka. ”Bra. Tråkigt bara.” Alla kan inte ha roligt, och denna gång var det kanske han som åkte på den delen. ”Jag har en överraskning åt dig.” Hans ansikte gav mig en skymt av ett leende. ”Vadå?” Han reste sig upp bredvid mig, och kollade sig runt i rummet. Han stannade upp vid en människa han absolut inte trodde skulle finnas på plats. ”JAZZY.” Han skrek rakt ut, och sprang mot henne. Hon och Jeremy befann sig redan inne i lokalen när vi kom in, och det tog väl ett tag för någon av oss att stöta på den andra.

”Justin.” Han vände sig om och kramade om mig. ”Det ser ut som att festen blev lyckad. Kolla.” Han pekade bort mot Katy Perry som dansade vilt med Adriana. Hon skrattade så mycket att hon nästan vek sig dubbelt. Jag blev hur glad som helst under tiden som jag kollade på henne. Skådade mitt barn. ”Det finns en till sak jag vill att du ska se.” Jag tog han i handen och gick bort mot scenen, som för tillfället var släkt. Där satt både Liam och Jazmyn i mörkret tillsammans. Dem såg ut att ha väldigt trevligt tillsammans. Justin ställde sig bakom mig och höll om mig. ”Tur att det är din son, och ingen annan. Jag känner mig lugn.” Han skrattade till och kramade om mig ordentligt. Precis när jag skulle vända mig om såg jag hur Liam pussade Jazzy på kinden. Även om det var mörkt där dem satt såg jag hur hon blev röd om kinderna.

Med ett leende på läpparna träffade jag på Pattie. ”Ska vi ta fram tårtan?” Jag nickade åt henne, för jag orkade inte överrösta musiken. Både Pattie och jag gick ut i köket som fanns där, vi hade varit tvungna att plocka ur hela kylskåpet med hyllor och allt för att få in hennes tårta. Tro det eller ej, men bara för att man är tillsammans med en stor stjärna så gör jag hellre allt själv, än låter någon jag inte känner göra det. Jag är född med händer, tänker därför använda dem också. Undertiden som vi hämtade tårtan rullade det massa bilder på väggen från när Adriana var liten, och det fanns en bild som jag verkligen älskade. Hon hade mössa på sig, och ögonen var lika stora som jodglobar, alldelens klarblåa. Justin hade ställt sig på scenen, och hade fått all uppmärksamhet på honom, vilket inte var så svårt.

”Vi är alla här idag för att fira min underbara dotter, som fyller 4 år idag. Och jag kan inte tacka er nog, att ni faktiskt kunde komma. Om inte annat för Adrians skull. Denna dag kommer nog hon minnas, och jag hoppas verkligen hon kommer kunna berätta om den för sina barnbarn, fast dem kommer inte än på ett tag.” Alla började skratta åt honom, vilket jag hoppas var meningen. Både jag och Pattie stod kvar bakom alla, med tårtan i handen. ”Så om alla vänder sig om, och så sjunger vi för henne.” Justin fortsatte prata, och alla vände sig om mot mig och Pattie. ”Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva ut i hundrade år. Ja, visst ska hon leva….” När Adriana fick syn på tårtan höll hon på att svimma. Vilket var lite av en mening.

Hon fick skära den första biten, vilket gjorde henne hur glad som helst. ”Tack mamma, bästa födelsedagen någonsin.” Hon kastade sig runt halsen på mig, och kramade om mig riktigt hårt. ”Vad glad jag blir att du tyckte om det. Men jag tycker du ska tacka din pappa, utan honom hade det inte vart möjligt.” Hon skuttade ned från mitt knä och rakt över golvet dit Justin stod tillsammans med Jeremy. Liam kom fram och satte sig bredvid mig, med Jazzy i släptåg. Båda två med en varsin tårtbit i handen. ”Smakade den bra?” Båda två nickade med ett leende på läpparna. ”Jag är glad att du är glad igen.” Jag rufsade till Liam i håret, vilket fick honom att slå bort min hand. ”Mamma. Sluta.” han blev alldelens röd om kinderna, vilket gjorde mig gott.

”Får jag sova inne hos Jazzy inatt?” Födelsedagsbarnet höll på att somna, med tanke på att hon var den yngsta, och Liam ville sova hos Jazzy. ”Fråga Justin om han gillar idén.” Liam såg vett skrämd ut, vilket fick mig att börja skratta. ”Vad är det som är kul?” Justin kom upp bakom mig och la armarna om mig. ”När man pratar om trollen. Liam nu kan du fråga.” Han spände ögonen i mig, och vände ned blicken i golvet. Jag vände mig mot Justin som såg ut som ett frågetecken. ”Han undrade om han fick sova hos Jazzy inatt.” Han började le och pussade mig på kinden. ”Liam, det är okej.” Ett leende växte sig på Liams läppar och han tog Jazmyn i handen och försvann.

”Hej mamma, jag har inte sett dig på hela kvällen.” Mamma kom fram till mig, och gav mig en varm moderlig kram. ”Det har varit väldigt mycket folk att hälsa på. Adriana måste vara trött, och glad.” Vi satt ned på sidan av allt folk, då jag absolut inte orkade med alla människor mer. ”Det är hon nog säkert, vart är hon föresten?” Jag kollade mig omkring och såg inte skymten av någon i min familj. Liam hade redan åkt tillbaka till hotellet med Jazmyn och Jeremy. Justin kom ut ur den stora klungan med människor, med Adriana i famnen. Hon sov, så sött. ”Ska vi börja bege oss till hotellet? Vi ber Kenny ta med alla paket som hon inte orkade öppna, så kan hon fortsätta med det imorgon.” jag vände mig om mot mamma, som tittade stolt på både mig och Justin. ”Vi syns imorgon.” Hon pussade mig på kinden.

Vi tackade alla människor att dem kunde komma, och speciellt Nicki. Adriana gillade verkligen henne, och jag tror faktiskt att Nicki gillade Adriana. I taxin hem slappnade jag verkligen av, och jag insåg att jag var minst lika trött som Adriana. Justin satt med henne i knä, så jag lutade mig ned mot hans axel, och tog hans lediga hand. ”Jag älskar dig.” Han pressade sina läppar mot mina, vilket var svar nog till mig. ”Och jag dig.” Klockan var runt 12 på natten, så jag förstod verkligen att Adriana var trött. Men att jag var lika trött som henne förstod jag inte. Väl framme vid hotellet fanns det några få paparazzi, som fick väldigt bra kort på oss, Adriana sov, jag gäspade, och Justin försökte hålla mig på benen. Jag började skratta när vi stod i hissen, och Justin följde efter i ett härligt skratt.

Gott nytt år på er alla underbara läsare. ♥

Jag vet inte hur det ser ut med kapitel idag, jag är egentligen för bakis för att hålla på med detta. Jag sätter ett på tidsinställt, så får vi se när det tyker upp imorgon, för jag har nog inte skrivit klart det. =/ haha, nu är jag värdelös på detta. ^^

På morgonen vaknade jag av att det knackade på dörren. Inte en vanlig knackning, utan en mer hysterisk. Så när jag öppnade dörren och fick se Ryan med världens leende på läpparna, suckade jag högt åt honom. ”Vad vill du?” Han slog ihop sina händer och gnuggade dem mot varandra, precis som folk gör när dem har en plan. ”Jag är här för att hämta födelsedagsbarnet.” Jag sneglade på klockan och insåg att den var mer än vad jag trodde, med tanke på att alla andra sov. ”Aha, på så vis. Kom in, så ska jag väcka henne.” Precis när han stängde dörren efter sig kom Justin ut i bara mjukisbyxor från sovrummet. ”Tjena, du är uppe tidigt.” Dem slog ihop sina händer i någon slags hälsning, en sådan bara grabbar fattar sig på.

”Gumman, vakna.” Jag pussade på Adriana och ruskade lite lätt på henne, men hon är precis som jag, svår väkt och morgontrött. ”Det är din födelsedag idag, upp och hoppa nu då.” Hon log mot mig samtidigt som hon kramade om mig. ”Det finns ett stort paket ute i vardagsrummet, om du vill ha det?” Hon spärrade upp ögonen mot mig. ”Är du galen? Klart jag vill ha det.” Hon skuttade bort från sängen och ut ur rummet, och Liam vaknade till av att sängen skakade till. Han kollade trött på mig. ”God morgon mamma. Är alla redan uppe?” Jag nickade mot honom och strök honom över huvudet. ”Du får sova ett tag till om du vill, eller så kommer du upp och grattar Adriana.” Han studsade upp ur sängen och drog på sig mjukiskläder.

Adriana hade redan hittat sitt paket och slitit bort papperet. Hon fick syn på en jätte stor docka i en kartong och skrek rakt ut. ”Tack, mamma, pappa och Liam.” Hon kramade om mina ben, innan hon sprang vidare till Justin och gjorde samma sak, samt sprang vidare till Liam som kom ut helt nyvaken från sovrummet. Hon blev glad över den presenten, så jag hoppades verkligen att hon skulle bli glad över nästa. Ryan var med oss och käkade en lätt frukost, Adriana fick en bakelse med fyra ljus i. ”Vad ska vi göra idag?” Hon kollade på oss alla med en nyfiken blick, men alla andra kollade på mig, precis som att jag skulle ge henne beskedet. ”Du ska följa med Ryan en liten vända, vi kommer senare.” Hon fortsatte kolla på mig med nyfikenhet i blicken, men jag fortsatte äta min smörgås.

Ryan tog med sig Adriana till ett annat hotellrum som var inrett med stora klädställningar, olika kläder i allas storlekar, och jag hade egentligen velat se Adrianas min när hon kom in där. Men jag hade inte tid, jag var tvungen att duscha och fortsätta planera dagen en aning. ”Mamma, kan jag också gå bort till Ryan?” Han ska också fixa kläder till kvällens festligheter, så det är en bra idé. ”Klart du får, men kom ihåg att inte säga något till Adriana, om varför vi gör detta.” Han nickade och pussade mig på kinden. ”Hej då Justin, ses sen.” Han ropade då Justin var inne i sovrummet. ”Hejdå.”

”Ensamma. Vad ska vi hitta på?” Han kramade om mig bakifrån och placerade sitt huvud på min axel. ”Inte det du hoppades på i alla fall.” Jag vände mig om och la mina armar runt hans nacke samtidigt som jag pressade mina läppar mot hans. ”Vi kanske ska gå bort till Ryan vi också, så att dem inte funderar vart vi har tagit vägen?” Justin suckade och tryckte min kropp mot sin ännu mer. ”Jag vill inte släppa dig.” Han gjorde en ledsen min som försvann så fort jag pressade mina läppar mot hans en gång till. ”Okej, vi går.” Jag drog på mig en av Justins stora munktröjor, och fattade taget om hans hand.

”Mamma och pappa kolla.” Adriana snurrade ett varv framför både mig och Justin i sin rosa klänning. Hon såg ut som en riktig liten prinsessa. Ryan stod bland alla andra små klänningar och bläddrade mellan dem. Liam syntes inte till, så jag antog att han befann sig inne i ett av rummen för att prova ut sina kläder. Både jag och Justin gick fram till våra klädställningar. Jag hade egentligen redan hittat min klänning, och jag lovade mig själv att inte överglänsa min egen dotter. Jag ville att hon skulle komma ihåg denna dag, som en bra sak. ”Adriana har valt denna.” Ryan kom fram och höll klänningen i handen som både jag och Justin hade trott hon skulle välja.

Både jag och Justin hade redan valt ut kläderna vi skulle ha, och satt nu och kollade på både Liam och Adriana som fortfarande höll på. Liam kunde inte bestämma sig, så han höll på att prova två olika hela tiden. Adriana sprang mest omkring och dansade i sina olika klänningar. ”Mamma, kan jag ha det här?” Liam kom fram och ställde sig framför soffan och snurrade runt en gång. Han var verkligen vacker min lilla grabb. Jag kollade på Justin som kollade på Liam. ”Grabben, du kommer överglänsa mig.” Justin fina uttalande med ett leende på läpparna. Liam började skratta och kollade ned på sina kläder. ”Du är jätte fin gubben. Skit i vad Justin säger.” Justin slog till mig på axeln, löst, men det kändes.

”Liam, Adriana. Vi ska äta nu.” Justin ropade på dem båda eftersom att ingen av dem konstigt nog lyssnade på mig. Alla vi gick ned till restaurangen, och konstigt nog tog vi nästan upp hela. Eftersom att vi var en hel del. Justin beställde in mat till oss, och vi började äta. Adriana kladdade mest. ”Om inte du äter din mat nu, så ställer vi in hela din födelsedag. Hör du det.” Hon tittade på mig och lipade, vilket gjorde Justin arg. ”Adriana, så gör man inte. Lyssna på din mamma.” Hon kollade på honom, precis som att det var första gången han sa något till henne. ”Förlåt mamma.” Hon kollade ned i sin tallrik och började äta på sin spagetti och köttfärssås.

”Clarissa, följer du med mig upp till rumme? Så ska jag fixa i ordning dig.” Ryan kom till vårt bord och lutade sig över stolen som Adriana satt på. Justin kysste mig, och jag reste på mig för att följa med honom upp. ”Hur tror du att hon kommer att reagera?” Han satt på stolen bredvid mig samtidigt som Anna sminkade mig. ”Jag hoppas att hon kommer att bli glad, mer vet jag inte. Hon kan vara på bra humör hela dagen, och det kan även övergå.” Han skrattade åt mig, och reste på sig för att troligtvis ta fram min klänning som jag hade valt ut. En rosa, perfekt för mig, och jag gillar den verkligen. Till den skulle jag bära ett par rosa stilettklackar, i rena diamanter.

När jag var klar och kom in i vårt hotellrum satt Justin redan färdig i soffan. Hans leende när han fick syn på mig gick inte att beskriva. ”Vad fin du är. Eller fin, det är en underdrift, sjukt snygg.” Ett leende växte sig stort på mina läppar, och jag kunde inte undgå att se hans intensiva blick. ”Du är snygg du också.” Han kom fram till mig och pressade sina läppar mot mina. ”Hörru, nu har du läppglans över hela ansiktet.” Han skrattade till, och kollade sig i spegeln. ”Och vems fel är det då?” Med fortfarande ett leende på läpparna tog han bort det glänsande kring hans läppar.

”Vem har Adriana och Liam?” Jag stod framför spegeln och bättrade på mitt smink lite, speciellt läppglans, eftersom att Justin hade mitt i ansiktet. ”Mamma är med dem två, vi ska mötas alla nere i receptionen.” Jag krokade min arm med hans och vi lämnade hotellrummet. Hissen tog sin tid på sig att komma, och varje gång han fick tillfälle kysste han mig på halsen eller på kinden, vilket fick mig att rodna varje gång. ”Baby, sluta bli röd om kinderna.” Jag kunde inte sluta le åt honom, han lät så bedjande. ”Inte mitt fel, okej.” I hissen stod han och höll om mig, han smekte sina händer över min mage. ”Är du redo att fira vår dotter?” Jag nickade mot honom i spegeln och vände mig om för att kunna pressa mina läppar mot hans i en passionerad kyss.

Vad tror ni att dem har planerat för Adriana? :) Jag vet dock inte hur det kommer att se ut med kapitel under helgen. =/ Det visar sig.

När vi öppnade dörren till vårt hotellrum släppte jag alla väskor jag höll i. Adriana var inte på humör för något, och jag tror att mycket handlade om att hon inte visste vad det var som skulle hända på hennes födelsedag. Liam rullade in sin väska lite längre än jag gjorde i alla fall. Justin lyfte upp mig och bar in mig i sovrummet. Hela min kropp värkte, och jag visste inte vad jag skulle göra för att klara av allt. Hela Justins crew befann sig på hotellet, då dem också skulle vara med på Adrianas födelsedag. Vilket jag var glad för, mamma skulle komma tidigt på morgonen, så att hon också hann.

”Hur mår du?” Han la sig över mig, men med sitt huvud i sina händer, så att all tyngd inte var på mig. ”Ont överallt. Jag skulle behöva en helkroppsmassage.” Med ett leende på läpparna kysste han mig, reste på sig, och försvann. Jag låg kvar där och försökte hålla andningen jämn. Nacken spände sig, och ryggen värkte. Dörren till rummet slogs igen, och jag hörde inte ett enda ljud från vardagsrummet. Jag vet inte hur länge jag låg där i all ensamhet, och tystnad. Dörren slogs upp, och det var alldelens för tyst för att det skulle vara några barn inblandat. ”Baby, vi har barnvakt, i några timmar. Vill du ha massage?”

Jag låg i bara underkläder på sängen samtidigt som Justin satt gränsle över mina lår, samtidigt som han masserade min rygg. Redan efter första taget han tog om min kropp kände jag mig annorlunda, hela kroppen slappnade av och alla spänningar släppte, speciellt dem i nacken. Han använde sina händer, han kysste mig över hela ryggen, och allt fick mig att må som en ny människa. ”Hur gör du?” Han skrattade till, och jag önskade att jag hade sett hans underbara skrattgropar, eller hans fina leende, men eftersom att jag låg på mage, var det omöjligt. ”Använder mina händer. Och du om någon borde veta att jag kan det.” Han kysste mig på halsen, och gav mitt öra några lätta andetag, vilket fick mig att rysa.

Efter en och en halv timme låg vi tillsammans inlindade i täcket, utan kläder. Jag låg på hans bröst, samtidigt som han pussade mig på hjässan flera gånger, och drog mig närmare sig, om det ens gick. ”Får jag fråga en personlig fråga?” Jag kollade upp på honom, och hans ansikte gav en orolig gest. Jag nickade som svar mot honom, rädd att förstöra den laddade stämningen mellan oss. ”Skyddar vi oss?” Blicken hade jag fortfarande fäst i hans. ”Ja, det gör vi. Du behöver inte oroa dig, du ska inte behöva få fler oönskade barn.” Jag kravlade mig upp ur sängen med ena täcket kring kroppen.

När jag hade duschat och dragit på mig rena kläder, kom Justin ut ur duschen, med en lätt tillrufsad frisyr och handuken runt höften. ”Baby, du vet att jag inte menade det så, jag vill ha fler barn, speciellt med dig. Men vi kanske ska lugna ned oss med det, vi har nyss hittat tillbaka till varandra.” Han stod framför mig, och strök sina fingrar längs mina armar. ”Jag vet, jag överreagerade bara. Förlåt.” Jag ställde mig lite lätt på tå för att kunna kyssa honom utan att han skulle behöva böja sig ned. ”Vart gjorde du av mina barn, föresten?” Han skrattade till gick bort till sin väska för att plocka fram rena kläder. ”Dem är hos mamma, eller ja. Kenny kidnappade Liam, och mamma har Adriana.” Han plockade fram en vit skjorta och ett par svarta jeans. ”Ta inte den, ta den ljusblåa istället.” Jag pekade på den andra skjortan istället, och han gjorde som jag sa. När han hade klätt på sig hoppade jag upp i sängen, och började hoppa. Justin kollade på mig som att jag vore galen, men han gjorde mig sällskap.

”Hej Clar, hur mår du?” Pattie kramade om mig, och log mot mig. ”Jag mår hur bra som helst, fick världens bästa massage nyss. Jag känner mig som en ny människa.” Hon skrattade till och nöp Justin i kinden, vilket han inte verkade gilla. ”Sluta mamma.” Adriana kom gåendes, och när hon fick syn på Justin hoppade hon upp i hans famn. ”Just det. Adriana, du ska lyssna när din mamma säger till dig, hör du det.” Hon tittade ned på sina händer, men tillslut mötte hon min blick, med ledsna ögon. ”Förlåt mamma.” En tyst röst, tog över allt oväsen som kom från vardagsrummet. Hon sträckte sina armar mot mig, som jag genast tog emot, och hon hoppade över till min famn. ”Det är lugnt. Mamma älskar dig oavsett vad.” Hon pussade mig på kinden.

När vi hade pratat ett tag med Pattie tog vi med oss Adriana och gick ned till spelrummet, som Kenny hade tagit med sig Liam till. Vilket jag tror att Liam uppskattade. Dem spelade biljard tillsammans när vi kom ned och Liam skrattade, det var länge sedan jag såg honom så glad. Justin gick in tillsammans med Adriana, medan jag väntade utanför, eller jag stannade och kollade in genom fönstret. Flera tankar for igenom mitt huvud, och jag insåg att jag hade varit elak mot honom. Justin kollade ut på mig, och log, samtidigt som han vinkade in mig, men jag skakade bara på huvudet, så han släppte ned Adriana på golvet och lät henne springa omkring runt bland alla olika spel grejer, och kom ut till mig.

”Vad är det älskling?” Han ställde sig framför mig, och drog in mig i sin famn. Jag började gråta, helt utan anledning. Vilket sällan händer. Han strök mig över ryggen, samtidigt som mascaran jag hade dragit på mig för mindre än 20 minuter sedan, rann längs mina kinder. ”Kolla på Liam.” Justin kollade på mig, och vände sedan blicken in mot Liam. ”Vad är det med honom? Han är glad, är inte det bra?” Jag nickade mot Justins bröst, men vågade inte kolla upp på honom och möta hans dömande blick. ”Han är inte såhär glad i vanliga fall. Han känner sig säkert utanför. Adriana har en pappa, han har ingen. Hon har en hel familj, och han har en halv, som lägger mer energi på henne, än på honom.” Han kysste min panna, och strök undan mina tårar. ”Liam älskar dig, han skulle aldrig vilja byta ut varken dig eller Adriana. Tro inte det.”

Liam och Adriana spelade spel med varandra och Kenny satt på sidan i soffan som fanns där inne, så jag gick och satte mig bredvid honom, samtidigt som Justin gick till Liam och Adriana. ”Är du ledsen?” Kenny tittade storögt på mig, och strök mig över armen. ”Nej, det är lugnt. Jag klarar mig.” Han skrattade åt mig, och gav mig en lätt knuff i sidan. ”Det gör du alldelens säkert, starkare kvinna får man leta efter.” Han fick mig att le. Kenny är alltid så omtänksam, och han finns alltid vid min sida. Jag är glad att Justin har honom i sitt liv, och att jag får vara en del av det.

När klockan började närma sig halv 6 på kvällen blev både Liam och Adriana hungriga, men dem ville inte lämna spelhallen, så Justin fick gå till restaurangen och ta med mat åt dem, envisa som dem är. Scooter och Alfredo kom också ned, och Liam blev överlycklig. Dem spelade basket mot varandra, och Liam var riktigt duktig. Adriana satt och lekte med massa olika spel, mitt på golvet hade hon dessutom spridit ut sig. När Justin kom tillbaka hade han med sig två olika pastarätter, och ställde dem vid bordet. Både Liam och Adriana sprang till bordet, och satte sig ned tillsammans med Justin.

Både jag och Justin hade planerat allt till Adrianas födelsedag, och hon hade ingen aning om vad som väntade henne. Allt jag ville var att se min dotters min när hon upptäckte vad det var hon skulle få göra på sin födelsedag. När både Liam och Adriana gick som zombies inne i det där spelrummet valde vi att ge upp dagen. Justin bar upp Liam och jag hade Adriana i famnen, båda två sov redan. Vilket var ganska underhållande att se. Både jag och Justin log mot varandra och han sträckte sig för att kunna pressa samman våra läppar. När vi kom in i rummet la vi ned båda två i samma säng, då dem under inga omständigheter ville sova någon annan stans. ”Hoppas att Adriana blir glad imorgon.” Både jag och Justin stod i dörren och kollade på dem två sovande underbarnen.

Jag vet inte när nästa kommer, för jag har inte ens skrivit klart det. :P Jag har aldrig legat så här dåligt till, skärpning på mig. ^^ Kommentera mycket, så jag blir på bra skruvhumör. :) 

En månad gick fort, och Adrianas födelsedag närmade sig med snabba steg, den är närmare bestämd om två dagar. Både jag och Justin hade bollat fram och tillbaka med massa idéer, men inte kommit fram till något vettigt. Adriana gick omkring och drog fötterna efter sig precis som att vi hade glömt bort hennes födelsedag, vilket vi absolut inte hade gjort. Hon trodde bara det, för varje gång hon visade sig i samma rum som vi så slutade vi diskutera det och pratade på om något annat. Det skar lite i hjärtat att se henne så ledsen, men hon skulle allt få sig en överraskning som hette duga.

Vi skulle inte vara i Atlanta utan vi skulle flyga till LA dagen före, så jag höll på att packa, medan Justin höll koll på henne. Liam hade jag tagit ledigt åt, så att han fick vara hemma med oss och hjälpa till att packa, han visste vart vi skulle någonstans, och det var bra, men han höll på att försäga sig några gången men stoppade sig innan det var försent. ”Baby, hur går det?” Justin stod i dörröppningen till vår garderob och kollade på mig när jag gick igenom våra kläder som vi skulle ha med oss. Jag fick äran att packa hans väska också. ”Det går väl sådär, jag har problem med min väska.” Han skrattade och kom fram till mig för att dra igen den. ”Vi ska vara där i 4 dagar, vi ska inte flytta dit.” Han skratta åt mig samtidigt som han drog igen dragkedjan.

Allas väskor var klara och jag hade placerat dem i garaget för att Adriana inte skulle få syn på dem och börja fråga massor. När jag kom tillbaka in i huset satt Adriana i soffan och kollade på tv samtidigt som dörren till Justins studio var öppen. Jag hörde hans klingande melodier och underbara röst från rummet, så jag vågade inte störa honom. Saker och ting kan krascha om jag gör det, och då blir han inte att leka med efteråt. Jag satte mig ned med Adriana istället. ”Vad kollar du på?” Hon kollade på mig och log. ”Piff och Puff, mamma.” Ett klingande skratt lämnade hennes läppar och hon kröp upp i mitt knä.

Liam var hemma hos Tom och lekte lite, men skulle strax komma hem för att äta. Så det var väl egentligen bara att börja med maten. ”Vad vill du äta idag?” Hon kollade på mig som fortfarande satt i soffan, tätt intill mig. ”Pyttipanna, med ägg.” Hon var bestämd, så det var bara att börja med maten. När allt nästan var klart kom Liam innanför dörren, och som den mamman jag är kollade jag på klockan, för att se om han var i tid. ”Hej gubben, har ni haft roligt?” Han kom in i köket, men innan han hann sätta sig pekade jag mot hallen. ”Jackan ska inte ligga på golvet.” Han gick och hängde upp den och kom tillbaka till köket. ”Ja, det har vi. Vad blir det för mat?” ”Pyttipanna. Du kan få duka.” Svarade jag och pekade på allt som stod på bordet.

”Baby, maten är klar.” Justin snurrade runt på sin stol med gitarren i handen och headset i örat, han mimade att han skulle komma om några minuter, troligtvis för att han hade Scooter eller Usher i luren. Adriana hade redan sprungit till köket. Hon satt på sin plats och hade redan mat på tallriken. Liam måste ha hjälpt henne, för hon slevade för brinnande livet, precis som att hon inte sett mat tidigare. Både jag och Liam skrattade åt henne. ”Var det gott?” Hon nickade, helt utan att svara egentligen. Både jag och Liam började äta innan Justin kom, men när han väl gjorde det åt vi alla tillsammans under tystnad. Vilket är i stort sett enda gången det är tyst i detta hus.

”Pappa, kan inte du spela gitarr för mig?” Adriana drog med sig Justin från köket och in i hans studio, Liam följde smått efter och jag hörde Justin prata med honom. ”Kom Liam, du får vara med du också.” Jag älskar hur Justin tar med sig Liam, när Liam själv inte vågar fråga, eller visa att han är nyfiken. Själv diskade jag upp allt och städade köket. Många kanske tror att bara för att Justin har mycket pengar så har vi någon som tar hand om huset, och svaret är ett enkelt nej, jag vill inte ha någon jag inte känner som springer omkring hemma hos mig. Tro det eller ej, men Justin är faktiskt den som dammsuger, i alla fall dem gångerna han är hemma, annars är det såklart jag.

Vi satt alla tillsammans inne i Justins studio och lyssnade på honom. Jag hade Adriana på ena knä och Liam på det andra, båda två vaggade fram och tillbaka till tonerna från Justins underbara röst. Egentligen hörde jag inte ett dugg av vad han sjöng, jag hörde bara hans fina röst och den underbara melodin. Jag var helt i min egen värld, och ingen skulle kunna ta mig ur den. Justin tittade upp och mötte min blick, och för första gången på länge var det precis som att han såg rakt igenom mig, kunde läsa alla mina innersta tankar. Och jag rodnade, jag kunde inte kolla på honom, som han kollade på mig. ”Mamma, varför är du röd om kinderna?” Adriana kollade på mig, med en undrande blick, och Justin skrattade lite löst. ”Pappa generar mig.” Hon vände blicken mot Justin, som log mot henne.

”Hopp i säng nu, vi ska åka imorgon.” Adriana höll fortfarande på och drygade sig, hon ville absolut inte sova. ”Eftersom att min födelsedag är om två dagar borde faktiskt jag få bestämma när jag ska sova.” Hon hoppade i sängen, och allt bara spårade ur. ”Justin, ta din dotter.” Jag klev ut från hennes rum, och gick in i Liams rum i stället. Där låg han redan ned bäddad och läste i en bok. ”God natt gubben, sov gott. Läs inte för länge, okej?” Han vek ned boken så han kunde kolla på mig. ”God natt mamma, jag älskar dig. Nej, jag ska inte.” Justin var inne hos Adriana när jag gick förbi hennes rum, hon låg ned i sängen, from som ett lamm. Hon börjar bli envis mot mig, hon lyssnar sällan när jag har något att säga åt henne.

Jag låg raklång ned i soffan och kollade i taket när Justin kom ned. Jag orkade inte kolla på honom, jag blir trött på att direkt när han är hemma slutar Adriana lyssna på mig, och lyssnar bara på Justin. ”Gumman. Hur är det?” Han satte sig ned vid mina fötter, och började massera dem, men jag kunde inte med det så jag drog åt mig dem. ”Vad är det?” Jag la mig ned på sidan och la armarna under huvudet. ”Jag går upp och lägger mig.” Jag reste på mig, och gick upp. Jag kunde nästan se Justins förvånade ansikte när jag gick, men jag orkade inte bry mig. Ibland är allt så mycket enklare när han inte är hemma.

”Kan du tala om för mig vad det är som har hänt. Vad har jag gjort? Varför pratar du inte med mig?” Han la sig ned bakom, och höll om mig. ”Jag blir trött på att Adriana inte lyssnar på mig, när du är hemma.” Han drog mig närmare intill sig. ”Jag ska prata med henne imorgon. Hon ska lyssna på dig med.” Han kysste mig på kinden och vidare till mina läppar. ”Jag älskar dig, Du vet det va?” Jag nickade mot honom, och kysste honom. Jag somnade med ett brett leende på läpparna. Jag tror till och med att jag hade en underbar dröm. Ett bröllop, ni vet ett sådant då en tjej är vitklädd och en man är svartklädd. Jag gillade den i alla fall.

Sommaren är över och Liam är tillbaka i skolan. Jag har aldrig mått så bra som jag har gjort under dessa två månader. Att jag och Justin hittade tillbaka till varandra så pass fort är hur skönt som helst. Dem sista veckorna på Liams sommarlov fick jag spendera med mina underbara barn då Justin hade en liten turné att ta hand om, men han är återigen hemma om några dagar. Visst saknar jag honom, och är rädd att han ska lämna mig igen, men går jag omkring och tänker på det hela dagarna kommer jag aldrig komma på fötter igen, vilket jag verkligen vill. Pattie följde aldrig med Justin denna gång, så hon och jag har flyttat över alla Justins saker till mitt hus, som en överraskning för honom, när han kommer hem.

Vi håller kontakten varje dag, och han ringer varje gång han har en liten rast, och vi pratar tills vi somnar på kvällarna. Flera gånger om dagen ringer han för att prata med både Adriana och Liam, vilket är skönt. Den kontakten han har med dem nu, har han aldrig haft tidigare. ”När kommer pappa hem?” Jag satt som vanligt inne i Justins studio. Jag skriver en hel del när jag sitter där, vilket är lugnande för mig. ”Om två dagar.” Jag såg på henne att hon blev ledsen. ”Det går fort, du får snart gå och lägga dig, och när du vaknar är det bara en dag kvar.” Hon blev lite gladare, men leendet nådde ändå inte ögonen på henne.

”Älskling, baby, babe, snygging, sötnos… och så vidare. Jag saknar dig så det gör ont, riktigt ont. Jag vill inte vara ifrån dig såhär mycket, eller länge. Jag vill att du ska kunna följa med mig vart jag än ska, men jag förstå att du inte kan det. Men man kan alltid hoppas. Du är min One Less Lonley Girl, hoppas du vet det. Jag kommer snart hem, då ska jag pussa sönder dig. Mamma gav mig en nyckel till ditt hus innan jag åkte, är det okej om jag använder den, för jag kommer nog hem mitt i natten? Hälsa Adriana att jag älskar henne. Puss, älskar dig.”

Att läsa Justins små söta sms dagligen kan få mig på hur glatt humör som helst. Både Adriana och Liam vet att jag och Justin är tillsammans igen, och båda två tog det väldigt bra. Först trodde jag att Liam skulle bli arg, men han var den som överraskade mig. Adriana hon skrek av lycka och var hur glad som helst i flera veckor efteråt. Hon fick se sin mamma och pappa hålla handen, och pussa varandra dagligen, vilket barn skulle inte bli glad av det?

”Jag saknar dig minst lika mycket, som du saknar mig. Och det gör lika ont för mig när du åker. Jag önskar också att jag kunde vara med dig jämt. Tro inget annat, det är du och jag, och kommer alltid att vara, spelar ingen roll hur många mil som skiljer oss åt. Vi finns i varandras hjärtan. Klart du får använda nyckeln, vad var det där för dum fråga? Mitt hem är ditt hem. Hon hälsar tillbaka att hon älskar dig mer. Puss, snygging. Love U!”

Våra sms fortsatte en stund till, så han måste ha haft sig en ledig stund på dagen. Vilket jag uppskattar, han visar ändå att han lever och att han fortfarande tänker på oss. Adriana höll på att somna i soffan, så jag hjälpte henne upp så hon fick borsta tänderna och krypa till sängs. ”God natt prinsessan.” Hon log mot mig, och sträckte upp sina armar, i en gest om att hon ville kramas. ”God natt mamma, jag älskar dig.” Hon pussade mig på näsan och la sig till rätta. ”Jag älskar dig också.” När jag kom ned till tv:n igen satt Liam där. ”Fyller inte Adriana år snart?” Hans minne kan ibland vara skrämmande, inte ens jag kommer ihåg olika saker som han kläcker ur sig. ”Jo, om en månad ungefär. Vadådå?” Han skakade bara på huvudet. ”Undrade bara.”

När Liam hade gått och lagt sig packade jag hans skolväska med idrottskläder och la ned alla hans böcker som han hade haft med sig hem. Väskan har sin speciella plats i hallen när den är klar att ta med sig, vilket är skönt. Jag drog fram dammsugaren och damsög av vardagsrumsgolvet då det var fullt i både det ena och det andra, efter alla chips och popcorns krig mina barn har haft dem senaste dagarna. Klockan var bara halv nio när jag ställde undan den, så jag kunde inte gå och sova, då hade jag vaknat 5 dagen efter. Justin gillar inte att jag spenderar pengar på skvallertidningarna, speciellt inte dem tidningar som vi är med i, men det fanns en jag var tvungen att köpa. Den tidningen som kom ut efter att vi gick ut med varandra hand i hand, i Stratford.

”Äntligen, eller? Justin Bieber befinner sig i Stratford tillsammans med Clarissa Jones, och deras gemensamma dotter Adriana, och vi får absolut inte glömma Liam. Dem sågs tillsammans igår, utan barn i närheten, men med sammanlänkade händer, är dem tillsammans igen? Ska vi ropa hej, eller är det för tidigt? Dem såg väldigt kärleksfulla ut, han kollade på henne precis som att hon vore en diamant av ett högre slag. Ingen mindre än vi är glada för deras skull, om dem nu har hittat tillbaka till varandra. Dem var ju om inte annat faktiskt världens sötaste par tillsammans.”

Det är kul att läsa sådant, i alla fall sådant som är bra, och roligt. När dem börjar leta fel hos en då är det inte speciellt kul längre. Jag kastade tidningen innan jag gick upp och borstade mina tänder för att sedan bädda ned mig. Pattie frågade mig om jag ville ha Justins säng, den där sköna underbara sängen som jag älskade högt på jorden, men jag sa nej. Jag vill inte ha något som Selena har legat i, och ännu mindre, något dem två legat i tillsammans. Så den sängen fick stanna kvar hos Pattie, och jag behöll min egen säng. Även om det var frestande att ta emot den sängen.

Mitt i natten vaknade jag av att sängen sjönk ned, och jag trodde att det var Adriana som kom över, vilket hon brukar göra. Men personen var för tung för att vara henne, och Liam kommer aldrig över nuförtiden. Jag vände mig om och öppnade sakta mina ögon, vilket gav mig en chock. ”Vad gör du hemma?” Med ett leende på läpparna tryckte han ned mig på rygg och pressade sina läppar mot mina. ”Gud vad jag har saknat dig.” Han reste sig upp ur sängen och tog av sig kläderna för att sedan krypa ned bredvid mig. Klockan på sängbordet visades straxt efter 3 på natten, vilket bara gjorde mig mer trött. ”Vad skönt att ha dig hemma igen.” Han log bakom mig, jag kunde känna det, samtidigt som han drog in mig i sin famn och vi somnade tillsammans.

”PAPPAAAAAAAAA…..” När Adriana fick syn på Justin sprang hon ned för trappen. ”SPRING INTE I TRAPPEN. Hur många gånger ska jag behöva säga det?” Jag fick syn på henne i sista sekund, men hon fortsatte springa tills hon kastade sig i armarna på Justin. ”Pappa älskade lilla flicka.” Jag kunde höra glädjen i hans röst. När dem hade lugnat ned sig lite, kollade hon på mig med arga ögon. ”Du sa att han skulle komma om två dagar.” Jag satte mig ned i soffan bredvid där dem satt tillsammans. ”Det var vad han sa till mig, så det är han som ljuger.” Justin började skratta. ”Jag ville överraska min familj.” Adriana kramade om honom och satt kvar länge i hans famn. ”Tro mig, jag blev överraskad.” Han log mot mig samtidigt som han sträckte sig efter mig, våra läppar möttes och vi kysstes.

”Baby, vad gör alla mina saker här?” Justin kom in i badrummet där jag befann mig, och slog sig ned på stolen bakom mig, så att vi såg varandra i spegeln. ”Tänkte du ville bo med oss, vill du det?” Jag kollade osäkert på honom, livrädd att han skulle säga nej. Han spände ögonen i mig precis som att han blev arg, men mjuknade upp i ett brett leende. ”Var det därför min mamma gav mig nyckeln hit?” Jag nickade lite mesigt mot honom samtidigt som jag kände hans händer om min mage. ”Klart jag vill. Allt finns här som jag behöver. Du, Adriana och Liam.” Jag vände mig om mot honom och pressade mina läppar mot hans. ”Välkommen hem älskling.”

Liam hade gått till bussen för att åka till skolan samtidigt som vi andra satt kvar hemma, han tyckte att det var orättvist, men sådant är livet. Man kan inte få allt i livet, och absolut inte som man vill. ”Vad vill min älskling göra idag?” Justin kom och slog armarna om mig i köket där bara jag stod. ”Jag vet inte, har du något planerat?” Han kysste mig på halsen samtidigt som han drog sina händer på min bara mage, under tröjan. ”Kanske en sväng på staden med Adriana?” Jag vände mig hastigt om. ”Bara om du har Kenny med dig.” Han kollade missnöjt på mig, men jag gav mig inte. Jag vill inte utsätta henne för allt som kan komma om hans fans går ihop en klunga mot oss. ”Okej.”

Liam tog hårt på det jag berättade för honom, han var för liten för att komma ihåg det. Jag trodde att jag tog ett bra beslut, genom att berätta för honom vad som hände, men han kanske var för liten fortfarande. Men samtidigt vill jag inte att han går omkring och tror att det är Justin som gör mig illa. Liam borde ta vara på Justin istället för att gå omkring och inte tycka om honom. Även om jag vet att Liam älskar Justin innerst inne, så ser jag ibland att det lyser ilska om Liam, när han ser honom. Vilket jag absolut inte vill. Justin körde hem Liam till Jeremy, så han fick vara med Jazmyn. Han ville inte se mig just nu, vilket jag kan förstå.

I köket satt Diana och läste i en gammal kokbok, men varför förstår jag inte. Hon lagar gudomlig mat, och behöver absolut ingen hjälp med innehållet. ”Vad gör du?” Hon slog ihop boken och tog av sig sina glasögon. ”Jag försöker hitta på något gott att äta ikväll.” Jag satte mig ned mitt emot henne och drog boken till mig. ”Du behöver ingen kokbok för det, du kan allt från huvudet.” Hon log mot mig och strök mig över kinden. Hon gjorde faktiskt som jag sa, hon ställde undan boken och plockade fram det hon hade i frysen och i kylen. Adriana kom in i köket och klättrade upp i mitt knä. Vi satt tillsammans och kollade på när Diane gjorde maten, eller ja, Adriana målade i en bok med bara prinsessor, och från vad jag såg skulle det bli hur gott som helst.

När Justin kom tillbaka hade han med sig en godispåse åt Adriana som hon genast kastade sig över. ”Inte före maten, det vet du.” Hon suckade och kollade bedjande på Justin. ”Din mamma har rätt, du får den efter maten.” Att en liten flicka som hon kan stampa så mycket i golvet trodde jag var omöjligt, men hon bevisade återigen att små barn kan mycket mer än vad vi vuxna tror. Justin kramade om mig, och pussade mig i pannan, men jag ville ha mer, så jag kysste honom, och han var absolut inte sen med att besvara den. ”Ni två turturduvor kan väl hjälpa mig att duka.” Diane skrattade bakom ryggen på mig. Det är så skönt att vara hemma hos dem, dem frågar inte ens massa frågor angående min och Justins relation. Både jag och Justin högg in på att hjälpa henne med dukningen.

”Adriana och Bruce, det är mat.” Båda två satt och nördade framför barnprogram i vardagsrummet. ”Programmet var ju jätte bra, kan ju inte störa oss mitt i det.” Bruce klagade på att maten var klar för tidigt, och det händer aldrig. Vi andra skrattade bara åt honom. ”Ni får fortsätta kolla sedan.” Sa Justin och slog honom löst på axeln samtidigt som hans leende växte. Maten som Diane ställde fram på bordet både såg ut och luktade väldigt gott. En rotfruksgratäng med fläskfilé. Adriana kollade på maten och gjorde en avskräckt min i ansiktet. ”Du smakar i alla fall lite.” Hon suckade och la upp armbågarna på bordet, men Justin la ändå på mat på hennes tallrik.

”Gud vad gott det var.” Adriana var nästan den som åt mest, även fast hon gnällde innan hon ens hade smakat. ”Mamma, varför lagar inte du såhär god mat?” Alla tittade på mig samt bröt ut i ett härligt skratt, inklusive jag. ”Vet du varför? Jag fick aldrig lära mig laga mat, för din pappa gjorde det åt mig.” Justin blev nästan generad av det jag sa, för han kollade ned i bordet, och ville inte möta min blick. ”Jaha, då får jag väl leva med din mat då.” Precis som att den var så hemsk, den lilla flickan. ”Eftersom att du är så mätt, äter pappa upp ditt godis.” Justin viftade med henne påse vilket gjorde att det blev fart på henne. ”Glöm det, får jag den.” Hon lämnade bordet för att kunna överfalla honom som satt på andra sidan bordet.

”Hej Clar. Liam undrar om han får sova kvar här. För mig är det inga problem, det är om det går bra för dig. Dem sitter tillsammans inne på Jazmyns rum och kollar på gamla kort på dem två.”

Ett sms från Jeremy trillade in i min mobil, och tog ifrån mig uppmärksamheten som jag hade på Justins ögon. Han hypnotiserade mig som vanligt. Jag kunde inte sluta le när jag läste hans sms. ”Vem var det ifrån?” Justin är nyfiken, och han döljer det inte ens. ”Din pappa, han undrade om Liam kunde sova kvar.” Hans leende växte på läpparna, vilket också smittade av sig. ”Tänker du på samma sak som jag?” Jag lyfte på ögonbrynet och insåg att han var snuskig. ”Ge dig, det är min son, och din syster. Hör du inte hur det låter?” Han började skratta vilket fick Diane att vända sig om där hon stod vid diskhon. ”Ungdomar.” Suckade hon för sig själv och skakade på huvudet.

”Hej Jeremy. Självklart får han stanna där, om det är det han vill. =) Inga problem för mig. Men ring mig på en gång det händer något, eller blir problem.” Jag skrev snabbt tillbaka ett svar och skickade det. ”Vad vill Mr. Bieber göra ikväll då? Vi har bara ett vilddjur att ta hand om.” Han satt och ritade i konturerna på en kvinna i en tidning, vilket fick mig att börja skratta. ”Jag vet inte, vad vill du göra?” Jag bet mig själv i läppen och insåg att jag inte kunde säga det högt, då Diane fortfarande befann sig i samma rum. Jag tror att Justin uppfattade min tystnad precis som jag ville att han skulle ta den.

Adriana satt tillsammans med Bruce framför tv:n och kollade på Disney Channel, dem skrattade och hade allmänt mysigt tillsammans. Jag stod ett tag i dörröppningen och kollade på dem två. Ibland låter jag tankarna skena iväg, precis som nu. Jag kan inte undgå att fundera över hur hon kommer bli när hon blir äldre, tonåring. Kommer allt bli precis som det var för mig, en fest då och då, eller kommer hon bli tvärt emot. Justin kom och ställde sig bredvid mig, hans hand letade efter min, så jag fångade upp hans och flätade våra fingrar. Ingen av oss har egentligen pratat om att bli tillsammans igen, men vi beter oss precis som att vi vore det. Ingen av oss säger emot när den ena kysser den andra, eller bara rör vid varandra.

”Kom nu, vi ska åka tillbaka till hotellet.” Adriana vägrade, men jag gav mig inte. ”Nej, jag vill inte.” Justin skulle precis rycka in, men jag hann före. ”Vilken tur att det är jag som bestämmer då.” Hon suckade högt och tydligt samtidigt som hon skrek åt mig. ”Sluta nu, varför ska du hålla på och krångla.” Diane kollade på mig med bedjande ögon, och jag kunde läsa av dem. ”Låt hon sova här då.” Hon viskade så att Adriana inte skulle kunna skrika ännu högre. Jag kollade på Justin för att han skulle få bestämma. Han nickade bara. ”Okej då. Du får sova här.” ”YES.” Hon hoppade tillbaka in i vardagsrummet och slog sig ned bredvid Bruce som bara skrattade. ”Vi ringer imorgon när vi har vaknat.” Diane nickade åt mig, och följde med oss ut i hallen.

Utanför hotellet var det återigen fullt med paparazzi och Justin hade ett fast grepp om min hand, vilket kommer resultera i att folk kommer spekulera om vi är tillsammans eller inte. Vi log mot varandra när vi klev in på hotellet, och mot hon som stod i receptionen. När vi kom upp på rummet hoppade jag in i duschen, det svala vattnet rann längs min kropp och jag njöt verkligen av det, men jag kände en saknad. ”Justin, kom och gör mig sällskap.” Jag visste att han befann sig utanför badrummet, med andra ord låg han i sängen, och troligtvis höll på med sin mobil, vilket han alltid gör då han får en tid över. Han håller garanterat kontakten med sina fans, vilket jag är glad över.

”Saknat mig?” Han smög in bakom mig och la sina armar om mig. Båda två stod under det rinnande vattnet och bara njöt av varandras sällskap. ”Det gör jag alltid, speciellt då jag vet att du är så nära mig, men ändå så långt bort.” Jag vände mig mot honom och placerade mina händer runt hans nacke. Hans leende smittar lätt av sig, och kinderna gör nästan ont för att jag inte kan sluta le. ”Jag älskar dig, det vet du va?” Han nickade löst och pressade sina läppar mot mina, samtidigt som han drog med sina fingrar längs min ryggrad. Efter en het kyss tryckte han mig mot duschväggen med båda mina händer i ett fast grepp över mitt huvud, och pressade återigen sina perfekta läppar mot mina.

Jag stod med handduken lindad runt min kropp när Justin kom upp bakom mig och knuffade ned mig i sängen, jag hann nätt och jämt vända på mig innan han kravlade upp över mig. Han hade ett sådant creepy smile på läpparna att jag förstod vad hans avsikt var. Han kysste mig på halsen och flätade in sina fingrar i mitt blöta hår. ”Vill du?” Han hade redan hetsat upp mig så skulle jag säga nej, gjorde jag bara bort mig själv. Jag la ned min handduk på sidan av min kropp så att jag låg naken under honom, vilket var ett svar nog för honom. Han tog för sig av det jag erbjöd honom, men stannade upp nå han fick se mitt lilla ärr efter kejsarsnittet. Han tittade på mig med bekymrade ögon, men jag brydde mig inte, jag ville bara ha honom.

Allt kändes så bekant på något vis, och jag kom på vart det kom ifrån. Den där gången, på min födelsedag, när vi tältade. Justin triggade mig till max, tills jag bokstavligttalat bad honom att han skulle tränga in i mig, precis så betedde han sig nu. Han kysste och smekte varje liten del av min kropp, hans fingrar masserade till och med insidan på mig, samtidigt som han kysste min hals, och troligtvis lämnade massa små sugmärken. Han brukade lämna dem på mina bröst annars, men nu gjorde han väl det på halsen just för att visa att jag tillhörde någon annan. Tillslut orkade inte min kropp stå emot honom mer, Justin lät mig komma och min kropp gick upp i brygga.

”Skönt?” Han log creepy mot mig, vilket fick mig generad. Visst har han sett mig som mest utlämnad innan, men just nu kändes det bara pinsamt, och jag vet inte varför. ”Baby, skäms du?” Jag placerade mina händer över mitt ansikte för att han inte skulle kunna se mina rosa kinder, även om det var mörkt i rummet så lyste dem säkert upp det. Han tog bort dem, och la dem över mitt huvud, för att slutligen pressa sina läppar mot mina. När han slappnade av krokade jag mina ben kring hans höfter för att få ned honom på rygg. Nu var det min tur att ge honom samma behandling, och tro mig, det tog inte lång stund innan han svarade på den. Jag lät dock inte han komma, då hade det roliga varit slut så fort.

”Varför gör vi detta mot varandra?” Jag mådde absolut inte dåligt över att jag låg med Justin, men vi sårar bara varandra i slutändan. ”För att jag vill inge annat än ha dig. Ha dig som flickvän. Och är detta det enda jag får, tar jag det.” Han gav mig inte chansen att säga något mer, för han kysste mig och trängde in i mig. I det ögonblicket fanns det ingen som betydde något. Absolut inget, det var bara jag och han, tillsammans med våra kroppar som inte kunde få nog av varandra. ”Mer. Hårdare.” Det var bara få ord som kom ut ur min mun samtidigt som han stötte hårt och djupt i mig. Han böjde sig ned och kysste mina bröst. Jag fick chansen efter någon minut att pressa ned honom på rygg. Jag gränslade, och började rida honom, med mina händer som stöd på hans bröstkorg.

Vi var åter tillbaka i missionären när orgasmen kom krypande. Den känslan som uppstår i min kropp när han med full kraft stöter en sista gång och tömmer sig djupt inne i mig är obeskrivlig. En sak är säker i alla fall, när det händer reser sig min kropp i brygga på grund av den kraftiga orgasmen jag får uppleva. Vi låg båda två helt utslagna i sängen och höll om varandra. Han smekte mig över ryggen samtidigt ja pussade honom med jämna mellanrum över bröstet. ”Bli min igen.” Han viskade, men jag hörde honom, dem där orden hade jag hört även om han hade viskat ute bland alla sina skrikande fans. ”Du förstår inte hur mycket jag har längtat efter att du ska säga det där. Jag är din, idag, imorgon och föralltid.” Han kysste mig, och tro mig, ingen kan kyssas som honom, men den kyssen var så laddad, att jag trodde jag skulle svimma. Det var som flera volt gick genom min kropp, och den tröttade verkligen ut mig.

Jag somnade med världens största leende på läpparna, han var min igen. Och jag kommer inte ge upp honom så lätt som jag har gjort dem andra gångerna, när han har gått har jag låtit honom göra det också, men gör han samma sak igen kommer jag kämpa, tills jag är halvdöd och blodig. När jag vaknade på morgonen låg Justin bredvid mig med ett leende på läpparna, men han sov. Så jag kravlade mig sakta ur sängen, eller jag var i alla fall på väg. ”Vart ska du?” Två armar fångade mig precis innan jag skulle resa mig upp. Jag började skratta för hans armar hamnade på mina kittligaste ställen. ”Tänkte ta mig en dusch, känner mig lite äcklig.” Jag flirtade åt honom, och han började skratta. ”Det är väl onödigt.” Han tryckte ned mig i sängen och kysste mig.

Efter ännu en het stund tillsammans fick jag kliva ur sängen utan protester, och gick raka vägen in i duschen. Jag rakade benen och såg till så att jag kände mig som en ny människa, vilket inte var några problem, tvätta håret och kroppen så är jag så gott som ny. Med ett brett leende på läpparna lämnade jag badrummet med en handduk tätt kring kroppen. Jag letade ett tag efter nya kläder, trosorna som Justin undrade om dem täckte nog drog jag på mig, och en av mina nya bh:ar. ”Sitter dem bra eller?” Justin vände sig mot mig som bara stod i underkläder. ”Spelar ingen roll, för det är bara jag som får se dig i dem ändå så.” Han log mot mig och drog ned mig i sängen igen.

Vi satt i bilen tillsammans och var på väg till Diane och Bruce för att hämta upp Adriana. Hon hade tydligen sovit som en stock, och precis som Justin, över hela sängen. Bruce hade till och med gått och lagt sig på soffan för att hon tog upp så mycket plats. Hon stod på trappen med sin väska i handen och väntade på oss. Vi skulle få mat hemma hos Jeremy, så vi skulle åka på en gång. ”Har allt gått bra?” Diane kom ut och sa hejdå till oss. ”Allt har gått bra, hon är som en prinsessa.” Det kan jag tro, hon är ju inte hemma. När vi kom fram till Jeremy kom både Liam och Jazzy fram och kramade oss. ”Hej gubben, saknat mig.” jag knuffade till Liam lätt i sidan, och han skrattade sarkastigt mot mig, vilket betydde att han inte hade gjort det.

Adriana drog upp en rosa klänning med riktiga diamanter, dem formade ansiktet av Hello Kitty. Hon har inget sådant, en riktig fest klänning, så jag tyckte det var på tiden att hon fick en. Justin kollade på mig som att jag vore galen, men jag skrattade bara åt honom. Liam han fick ett stort modellflygplan som han kunde bygga på när vi kom hem, för skulle han ha öppnat det där, hade det försvunnit massa delar och så hade han blivit hysterisk. Adriana provade sin klänning och den satt perfekt på henne. ”Vad fin du är.” Hon snurrade ett varv och kollade sedan på Justin, som inte hade sagt något. ”Pappa, vad tycker du?” Hon log mot honom, med huvudet på sned. ”Du är alltid fin, min prinsessa.”

”Vad har du handlat egentligen?” Han kollade ned på alla mina påsar som stod på golvet. ”Massa nya underkläder. Samt ett par sjukt snygga skor.” Han plockade upp skolådan och tog bort locket för att sedan nästan svimma. ”Kan man gå i sådana?” Jag skrattade till och han plockade upp nästa kasse med alla mina underkläder i. ”Den här påsen gillade jag mer.” Det kunde man ge sig på. Han kollade på varje del noga, för att säkra sig själv att han inte missade någon detalj. Dem sista trosorna han fick upp, gjorde honom förvånad. ”Döljer dessa något?” Jag började skratta och ryckte åt mig dem, för att sedan plocka ned allt i påsen igen. ”Jag vet inte, du kanske får ta reda på det någon gång.”

Både Liam och Adriana somnade i soffan när kvällen kom krypandes, troligtvis av för mycket godis och dricka då vi hade en myskväll med filmer för barn. Jag kan aldrig få nog av Disney filmer, fast dem äldre, dem nya är inte lika bra. ”Vill du sova med mig inatt?” Den här gången var det faktiskt jag som frågade Justin. ”Klart jag vill.” Vi bar in båda två i mitt sovrum och bäddade ned dem. ”Vad lik hon är dig, när du sover.” Han skrattade tyst när han såg att Adriana låg med armarna och benen åt alla olika håll. ”Och hon är lika söt som du.” Vi stod länge och tittade på dem när dem sov, vilket ibland kan vara väldigt fascinerande. Han höll om mig bakifrån och lutade sitt huvud på min axel.

När vi hade bäddat ned oss låg vi och pratade om olika saker. ”Vill du ha fler barn?” Min fråga fick honom att stanna upp i hans rörelser över min mage. ”Ja, det vill jag.” Han lät osäker, så det måste ha funnits något bakom hans osäkerhet. ”Men?” ”Men, jag vill inte ha olika mammor.” Han fick mig att le, varje dag säger han något som får mig mer övertygad om att han verkligen vill leva sitt liv med mig. Och jag vill inget hellre än att ha honom, jämt. Kunna visa öppet hur mycket jag faktiskt älskar honom. ”Vem vet, vi kanske sitter i en varsin gungstol en vacker dag, och kollar på våra barnbarn som springer omkring på en gräsmatta här hemma i Stratford.” Jag kunde nästan höra honom le bakom mig, precis som jag hade hoppats. ”Jag vill inget annat.”

”Tänker du någon gång på Theo?” Nu var det han som fick mig stum, och orörlig. Vi låg med ansiktena mot varandra och klockan hade blivit strax efter två på natten. ”Varje dag, jag har dock aldrig sett honom, du har i alla fall en bild av honom som du kan fundera över. Jag vet ingenting.” Han strök bort några enstaka tårar som rann efter min kind. ”Ska vi besöka honom imorgon? Jag ber mormor ta Adriana och Liam en stund så kan vi vara där.” Jag nickade åt honom, då jag inte kunde prata. Han fick massa minnen att komma tillbaka, vilket egentligen inte gjorde mig något, då Theo alltid kommer vara en del av mig, dock finns han inte bland oss. ”Gumman, förlåt. Var inte meningen att dra upp honom.” Han strök mig på kinden och pussade mig i pannan. ”Inte ditt fel. Vi saknar honom lika mycket.”

Den där nykära känslan fick jag uppleva när jag vaknade på morgonen, vilket mycket väl kan ha att göra med att Justin låg och pussade mig på axeln. Jag kände hur han log, när jag började röra på mig. Han gjorde precis så där man brukar göra på små barns magar, blåsa ut luft så det blir pruttljud. ”Vad du är barnslig.” Jag skrattade samtidigt, för att det kittlades. ”Är jag väl inte, jag har bara barnasinnet kvar.” Han fortsatte kittla mig över magen och i sidorna, vilket är det värsta jag vet. ”Om inte du slutar får du ingen puss.” Han släppte genast greppet han hade om mig, och jag kunde utan problem lägga mig ned på rygg, så att jag fick se honom, hans morgonrufs och hans underbara ögon. Han log mig, samtidigt som jag la min hand bakom hans huvud och pressade samman våra läppar.

”Mormor, är det okej om dem är här ett tag. Jag och Clar tänkte besöka kyrkogården.” Diane, jag och Justin stod i köket och barnen var med Bruce på baksidan. ”Självklart, ta den tid ni behöver.” Diane är den mest underbara människa jag känner, hon är alltid så snäll. Både jag och Justin gick ut i hallen och satte på oss skorna för att sedan gå runt på baksidan och säga hejdå till Liam och Adriana. Båda dem två låg i poolen som Bruce hade köpt, en sådan uppblåsbar. Adriana hade sina armpuffar på sig, och Liam skvätte vatten över allt. ”Mamma och pappa går nu, vi kommer snart tillbaka.” Adriana kom till kanten så jag fick en puss av henne. Liam gick det inte ens att prata med, eftersom att han var mer under vattnet än över. ”Hejdå Liam.” Jag fick skrika medan han var över ytan, han vinkade glatt tillbaka och dök ned igen.

Jag och Justin gick hand i hand på kyrkogården, inte den mest romantiska platsen kanske, men att ha honom bredvid mig gjorde saken mycket bättre. Visst är det hemskt när man ser alla gamla gravar, men det är ännu värre när det kommer något litet barn som har dött. När vi kom fram till Theos grav satte vi oss ned på gräset och plockade bort alla blommor som hade vissnat, och så ställde vi ned dem nya som vi hade köpt, plus att vi tände lite ljus. ”Hej gubben, mamma och pappa är här.” Justin drog in mig i sin famn där vi satt och han började gråta. ”Jag saknar dig, även om jag aldrig fick chansen att lära känna dig.” Jag la mina händer på Justins för att visa honom att allt kommer bli bra. ”Du ska se din mamma, hon är världens vackraste.” Han pussade mig i bakhuvudet och tårarna rann på honom, jag däremot försökte hålla dem inne, jag ville vara stark.

Efter två timmar på gräsmattan och många minnen berättade valde vi att åka tillbaka till Justins mormor och morfar. Hela bilresan var tyst, och då menar jag knäpptyst, varken jag eller Justin sa ett enda ord, allt jag kunde tänka på var Theo. Hur hade han varit om han hade levt, och hur hade mitt liv sett ut med tre barn, istället för två. ”Gumman, snälla gråt, skrik, gör något som visar att du lever.” Han var troligtvis trött på tystnaden, men jag kunde inte. Det var som att jag var fångad i min egen kropp. Han parkerade bilen och gick runt för att öppna min dörr. Jag orkade inte kliva ur, så jag satt kvar med bältet på. ”Vill du vara ensam?” Hans ögon, dem där snälla, kollade rakt igenom mig. ”Lämna mig aldrig, kan du lova mig det?” Tårarna rann, och jag skakade, han knäppte upp mitt bälte och kramade om mig, samtidigt som han lyfte upp mig och bar in mig i huset. Han fortsatte upp till det rummet som en gång i tiden var hans, och la ned mig i sängen. ”Gumman, jag lovar. Jag tänker aldrig lämna dig.”

Jag måste ha somnat, för jag vaknade av att Liam satt och kollade på mig. ”Mamma, varför är du ledsen? Har Justin gjort något?” Jag tycker synd om Justin, Liam tror alltid att när jag gråter så är det Justin som har gjort något. ”Nej, det kanske är på tiden att du får veta.” Han kollade på mig, nervöst, oroligt, allt speglade sig i hans ögon. ”När Adriana föddes, kommer du ihåg det?” Han nickade, och jag såg att hans hjärna gick på högvarv. ”Kommer du även ihåg att du skulle få två syskon?” Han kröp fram och kramade om mig. ”Ja, nu minns jag.” ”Han klarade sig inte, Theo, din lillebror är begravd här i Stratford. Det var där jag och Justin var idag.”

Jag vet inte hur många kapitel jag hinner skriva ihop, men ni kommer iallafan få minst tre stycken idag. Och ett av dem är vanligtvis mycket längre än dem andra. :) Jag kommer tidsinställa dem. :) Så GOD JUL på er alla. ♥

Vid ett tiden ringde Justin en taxi som skulle ta oss tillbaka till hotellet. Så vi började säga hejdå till alla som var där, Chaz och Sammie valde att stanna kvar en stund till. ”Hur länge stannar ni här?” Alessa såg riktigt ledsen ut när vi skulle åka, men jag gav henne ett leende igen. ”I alla fall några dagar till, så vi två kan väl ta en fika imorgon?” Hon nickade och kramade om mig. Vi kramade om alla andra också, och Ryan lovade att komma med vår bil dagen efter. Taxin tutade en gång då den stod utanför, och Justin öppnade dörren åt mig för att sedan gå runt på andra sidan och sätta sig. Vi satt på varsin sida, men våra händer låg i mitten, ihop flätade.

När vi kom fram till hotellet betalade Justin för taxin och vi klev ur. Paparazzi fanns det gott om utanför, vilket irriterade mig lite smått, med tanke på att klockan var mitt i natten och jag var hur trött som helst. ”Strunta i dem.” Justin placerade sin arm runt min axel och drog in mig i sin famn samtidigt som vi gick in, dit dem inte kunde komma. Väl uppe på hotellrummet borstade jag tänderna och hoppade i säng, det fanns inget annat i mina tankar, mer än att få sova. ”God natt sötnos.” Justin la sig bakom mig och drog in mig mot sitt bröst. ”Sovgott.” Jag försökte viska tillbaka, men det gick inte så bra då jag var för trött.

Att vakna på morgonen av att personen man älskar mest i hela världen kysser en på halsen och tillslut pressar sina perfekta läppar mot ens egna, är det bästa som finns. ”Sovit gott?” Han lämnade mina läppar och flyttade sig bak lite för att sedan kunna hypnotisera mig med sina underbara ekorrögon. ”Sover alltid bra med dig bredvid mig, precis som en prinsessa.” Han log mot mig och pussade mig på näsan innan han klev ur sängen. ”Kom tillbaka, du kan inte lämna mig här.” Han skratta åt mig, och knäppte sina byxor. ”Jag ska fixa frukost. Ligg still, jag kommer tillbaka.” Utan att tveka låg jag kvar i sängen med täcket tätt slingrat runt min kropp, och jag hörde hur han höll på ute i köket. Efter 20 minuter kom han tillbaka med en bricka i handen, som han placerade i mitten av sängen, och la sig själv på andra sidan brickan.

Min mobil började vibrera där den låg på sängbordet, och Alessas namn lyste på displayen. Jag svarade med glädje i rösten och hon började skratta. ”Är du redo för en dag på Stratfords gator?” Med ett brett leende på läpparna svarade jag henne. ”Om jag är, tror dem har saknat mig.” Hon skrattade återigen, skrattet jag har saknat i flera år. Äntligen var vi på väg tillbaka, allt var på väg att bli som förr. Hon berättade att Ryan hade lämnat vår bil, och lagt nycklarna i receptionen, men att hon skulle hämta upp mig om en och en halv timme, så att Justin kunde ta bilen, och hämta upp våra barn. ”Ska du och Ryan hitta på något idag, eller vad har du för planer?” Jag stod framför spegeln samtidigt som han stod i duschen, så vi kunde prata med varandra. ”Jag skulle hämta han hemma hos hans föräldrar, så tar vi med oss alla barn till parken.” Att höra honom prata på det sättet, kunde jag inte tro för 4 år sedan.

När han klev ur duschen kastade jag en handduk på honom och lämnade badrummet. Jag hade precis sminkat mig, och skulle börja välja kläder när han kom ut med handduken kring höften. Jag kollade på honom, men vände snabbt bort huvudet annars hade jag blivit fast med blicken på honom, han började skratta och gick till sin väska. När vi båda var klara gick vi ned till lobbyn och satte oss, han valde att stanna tills jag skulle åka. Vilket han absolut inte behövde göra. ”Men sluta, jag stannar.” Han är envis, men det är en av dem sakerna jag älskar med honom. ”Okej, ta det lugnt.” Jag skrattade åt honom, och hans humör, samtidigt som han drog ned mig i sitt knä. ”Justin, folk ser.” En orolig blick smög sig sakta fram i hans ansikte. ”Vill du inte bli sedd med mig?” ”Sluta, du vet vad jag menar.” Han suckade bara och släppte greppet han hade om mig.

Jag och Justin skiljdes åt när Alessas bill stannade utanför hotellet, en snabb puss var det vi sa hejdå med. Jag saknar att kunna kyssa honom ute bland folk, eller bara hålla honom i handen. Det finns så mycket jag saknar med honom, så jag vet egentligen inte ens vart jag ska börja. ”Hej, vart åker vi först?” Alessa kollade på mig och tryckte gasen i botten. ”Kommer du ihåg vart vi spenderade sista skoldagen, varje år?” Jag nickade mot henne, och förstod på en gång att hon svängde mot caféet. ”Klart jag kommer ihåg. Jag har inte glömt något som har med Stratford att göra.” Hon log mot mig, och gjorde den sista svängen innan hon parkerade bilen och vi klev ur för att tillsammans gå in.

Vi satt på det vanliga stället, bara det att dem hade gjort om allt, förnyat stället lite med nya möbler och nyrenoverat. Det såg mycket bättre ut nu, plus att dem hade en hel vägg med olika sorters kaffe och ovanliga saker som man fick köpa. ”Trivs du i Atlanta?” Framför oss hade vi varsin kopp kaffe och en bulle. Godaste bullarna i staden, serverar dem här. ”Jag trivs, saknar alla nära och kära bara. Jag trodde jag gjorde rätt val när jag köpte det där huset.” Även om jag visste innerst inne att det var ett bra val, kunde jag inte se det bra i det hela, bara allt negativt. ”Det kommer lösa sig. Jag känner det på mig.” Hon tog min hand i en vänlig gest över bordet och kramade åt den.

”Kan vi inte gå in här, det var så länge sedan?” Vi hade lämnat caféet och dragit oss vidare mot stadens galleria. Folk kastade förvånande blickar efter mig, precis som att jag inte var välkommen här. Vilket sårade mig inombords. Egentligen finns det ingen som vet hur jag mår, hur jag varje dag kämpar med mig själv, och mina två barn. Hur jag försöker hålla mig i skinnet varje gång Justin gör eller säger något mot mig, det finns heller ingen som vet hur mycket jag älskar honom, inte ens han. ”Klart vi kan.” Hon krokade min arm och vi styrde våra steg in i en liten affär, namnet är Pink, och den finns nog bara i Stratford, jag har i alla fall inte stött på den någon annan stans. Dem har allt från söta underkläder till sexigt höga klackar. Det första jag hittade var ett par rosa stilettklackar, och dem skulle jag bara ha.

Efter en hel dag av mycket skratt och gamla minnen återvände jag till hotellet, för att få mig en stund för mig själv. När jag kom in på rummet släppte jag för det första alla kassar på golvet, för att sedan slå mig ned i soffan och lägga fötterna på bordet. Dosan till tv:n låg framför mig, så jag sträckte mig efter den och tryckte på power. Kanalen som startade var såklart MTV och Nicki Minaj’s låt Super Bass spelade, så jag höjde volymen och började röra mig i takt med musiken. Det var längesedan jag dansade, vilket borde vara en sak man ska göra varje dag. Även om mina fötter värkte efter att ha gått runt i gallerian orkade jag inte bry mig, utan fortsatte röra mig.

”Och här var det fest.” Alla mina favoriter stod innanför dörren och kollade på mig med förvånande ögon. Justin stod lutan mot väggen, medan Liam stod med sina händer för ögonen, troligen för att han skämdes. Jag slog av tv:n direkt jag förstod att dem faktiskt hade sett mig dansa, om man ens kan kalla det, det. ”Mamma, vad gör du?” Adriana kollade på mig med avsmak, och jag insåg att jag absolut inte skulle kunna bli dansare. ”Hon har inget bra svar på det, för hon vet inte själv.” Justins svar fick mig att skratta, även om han verkade allvarlig. ”I den där påsen där.” Sa jag och pekade på en av kassarna. ”Finns det något åt er båda.” Justin tittade på mig, men utan leende, samtidigt som både Adriana och Liam slet i kassen. ”Får inte jag något.”

Sista kapitlet för idag, och imorgon firar vi julafton. :) Som klapp av mig kommer ni få några kapitel, ett lite längre än vissa andra. Bara just för att jag inte vill göra er besvikna.

Jag tror till och med att jag kommer ta med mig datorn hem till mormor, det kommer bli massa dötid annars, och då kan jag lika gärna spendera den tiden genom att skriva. Jag har lite fantasibrist just nu, men hoppas jag ska komma på något riktigt bra åt er. Tills vi hörs igen, GOD JUL på er. ♥

”Vad vill du göra nu?” När vi kom tillbaka till hotellet var jag helt slut i fötterna och kvällen hade börjat smyga sig fram. Justin stängde dörren bakom sig, lugnt och försiktigt. ”Jag vet inte, gå och sova?” Med ett leende på läpparna vände jag mig om mot honom, han såg inte ut att misstycka. Klockan var egentligen inte mer än 6, så sova det skulle jag inte kunna göra, men vi skulle kunna ligga och mysa. Han tog min hand och drog in mig i sin famn, varm och helt underbar. Vi gick in i sovrummet och, likadant som vi hade gjort kvällen innan, han stod på ena sidan och jag på andra. Sedan möttes vi i mitten. Han placerade sina händer på min midja och log, det finaste leendet i världen.

Jag låg på rygg i sängen och han stödde sitt huvud i handen så att han låg på sidan mot mig, samtidigt som med sin fria hand drog med ett finger från min hals, ned mellan mina bröst och vidare ned över magen, han gjorde det om och om igen, vilket var en underbar beröring. Jag rös hela tiden, och det gjorde mig inget. Ingen sa något, vi kollade bara intensivt på varandra. Sättet han ser på mig, har ingen annan gjort. Möjligtvis Alex i början då vi träffades, han kunde också det där med att förtrolla mig genom sina ögon. Efter det som hände med honom trodde jag att jag aldrig mer skulle kunna lita på en annan grabb igen, eller att det fanns killar som kunde se mig för den jag var, och inte för det jag varit med om. ”Vad tänker du på?” Justin avbröt mina tankar och tog tillbaka mig till verkligheten. ”Dig.” Ett leende spred sig på hans läppar.

När klockan började närma sig 8 låg vi fortfarande kvar på samma ställe, och vi hade inte sagt mycket. Det behövdes inte heller, jag gillar att vara i hans sällskap utan att en massa ord ska förstöra stämningen som bildas mellan oss. Det är precis som att vi befinner oss i en bubbla, som ingen annan människa kan ta sig igenom. Bara han och jag, i sagornas värld, och jag trivs. ”Du tänker väldigt mycket idag. Varför?” Justin hade sedan en tid tillbaka lagt sig på rygg, så jag fick chansen att luta mitt huvud mot hans bröst. ”Jag vet inte, var länge sedan allt var så lugnt runt mig. Adriana tar sjukt mycket på mina krafter, hon må vara liten, men hon vill så mycket.” Han strök mig över ryggen och pussade mig på hjässan, samt drog mig närmare honom. ”Vi är två nu, glöm inte det.”

Jag vet att Justin vill att vi ska vara en familj, igen, och tro mig, jag vill inget hellre. Men jag vet inte om jag någonsin kommer kunna släppa in honom helt i mitt liv igen, om jag ens kommer kunna lita på honom fullt ut. Alla människor behöver kärlek och närhet, jag vet att jag får det av honom, men sen då? Om allt en dag blir jobbigt, vet jag inte om han kommer dra igen. Adriana behöver stabilitet i sitt liv, och absolut inte en pappa som tror att han kan komma och gå hur han vill. ”Är vi verkligen det?” Han lyfte upp mitt huvud så att jag var tvungen att möta hans gyllenbruna ögon jag en gång i tiden bara drömde om. ”Ja, jag kommer aldrig mer lämna dig.” Det är svårt för mig att tro på hans ord, men jag försöker, varje gång han säger något sådant vill jag att det ska vara 120 procent sant, men som sagt, med honom vet man aldrig. ”Jag hoppas verkligen det.” Jag viskade, i hopp om att han inte skulle höra, men glömde helt bort att det enda ljudet som fanns i rummet var våra andetag. ”Om du ber mig lämna min karriär, gör jag det.”

Ännu några timmar försvann bakom oss, och jag började faktiskt tycka att det var tråkigt att bara ligga still. Visst gillade jag närheten av Justin, hans värme, hans sätt att ta på mig, men ibland vill jag bara skrika rakt ut, när saker är för tråkiga. ”Nej, kan vi göra något?” Justin tyckte nog som jag, för han pussade mig snabbt på näsan och reste sig upp. ”Vi åker hem till Ryan och Alessa, och så ringer vi Chaz.” Hans plan lät bra, jag måste försöka umgås med Alessa så mycket som möjligt dem få dagarna jag är här, jag saknar henne för mycket för att låta tiden gå till spillo. ”Låter som en bra plan, ringer du dem?” Han nickade och tog med sig sin mobil ut ur sovrummet. Själv gick jag in på badrummet och tvättade ansiktet samt drog på mig lite mascara, inte överdrivet, för jag vet hur mycket Justin hatar när jag sminkar mig.

Precis när jag hade kammat ut håret från alla tovor kom Justin och ställde sig bakom mig. Eftersom att jag inte hade någon bh på mig tyckte han tydligen att det var okej för honom att greppa tag om mina bröst. Jag placerade mina händer över hans, samtidigt som vi log mot varandra i spegeln. När jag hade fått på mig kläder, gick jag tillbaka in i badrummet där Justin stod och inspekterade sig själv i spegeln. Ett par svarta jeans, tillsammans med en grå t-shirt med en svart väst över, och en svart keps på huvudet, allt var perfekt på honom. Han skulle kunna gå klädd i en sopsäck, och det skulle trenda dagen efter, plus att han skulle se bra ut i det. ”Vad fin du är.” Han vände sig hastigt om och tog sig för bröstet. ”Du skrämde livet ur mig.” Jag började fnissa lite åt det faktum av att han har gjort sådär för mig några gånger. När han hade återfått andningen och pulsen hade gått ned på honom, kom han fram till mig och pussade mig på kinden. ”Är det någon som är fin här, är det du.”

När vi kom hem till Ryan och Alessa var det bara dem hemma. Dem hade tidigare på dagen frågat Ryans mamma och pappa om dem kunde ta Drew över natten, då dem tydligen ville ha lite barnledigt, och så kom vi och störde mitt i det. Chaz hade redan kommit, och han hade med sig en tjej, som Justin visste han hade spanat in ett tag, men dem var bara vänner. ”Clarissa.” Jag hälsade artigt på henne, och hon tillbaka. ”Sammie.” Vi satte oss i vardagsrummet och började prata med varandra. Alessa och jag förde en ganska så normal konversation medan grabbarna snackade tjejer i allmänhet. Sådant jag inte orkar lyssna på. ”Hur är allt mellan dig och Justin?” Jag tänkte tillbaka på vad som hade hänt under dagen. ”Jag vet inte, jag vågar inte hoppas för mycket.” Hon kollade lidande mot mig, men jag skakade bara på huvudet, ville att hon skulle släppa det.

Sammie frågade oss om vi ville följa med ut på altanen, hon skulle tydligen röka. Jag har absolut inget emot personer som röker, det är ett val var och en gör i livet. Precis som allt annat, man ska inte döma folk för något sådant. Jag behövde lite frisk luft, så jag gick med och efter kom Alessa. ”Så du och Chaz…” ”Bara vänner.” Svara hon innan Alessa hann ställa frågan helt. ”Okej. Kan det bli mer?” Hon log mot oss båda samtidigt som hon vek undan blicken. ”Kanske, jag gillar honom.” Både jag och Alessa började skratta, men inte åt henne, utan mer åt situationen. ”Säg det till honom då. Tro mig, ingen av dem där grabbarna där inne är svåra att få, eller hur Clar?” Alessa tog orden ur munnen på mig, jag hade precis tänkt säga samma sak själv. Sammie kollade på oss, och släckte sedan sin cigarett. När vi kom tillbaka in i vardagsrummet satt grabbarna och lirade Fifa. Inte speciellt ovanligt, men kan dem inte göra det när det inte finns tjejer i närheten? Jag satte mig ned bredvid Justin och la upp mina fötter i hans knä, han flyttade bara sina händer så att han skulle kunna hålla i kontrollen ordentligt, han tittade inte ens på mig.

Justin var den första att lägga ifrån sig kontrollen, och när han väl gjorde det kollade han på mig, och log. Jag satte mig i hans knä samtidigt som han hade ett stadigt grepp om mig, han fick en snabb puss på munnen, och ett brett leende smög sig fram på hans läppar. Alessa hade plockat fram en spritflaska som hon tyckte att vi skulle dricka upp. Både jag och Justin valde att ta oss en grogg, och att sedan ta en taxi hem. Ryan skulle ändå hämta Drew dagen efter, så då kunde han ta med vår bil. ”Slappna av gumman.” Jag stod ute på altanen och funderade över livets gång när Justin plötsligt dök upp bakom mig. ”Jag kan inte. Jag tänker hela tiden på hur Selena kunde göra något sådant, som att kidnappa min prinsessa. Vad har jag någonsin gjort mot henne? Mer än tagit emot hennes skit, och stått ut med er kärlek?” Jag kände på en gång att tårarna var på väg att börja rinna, men jag gjorde allt för att hejda dem. ”Hon kommer inte komma i närheten av Adriana igen. ALDRIG, hör du det. Ingen kommer kunna röra henne, dig eller Liam.”

Väldigt mycket tankar från Clarissa i detta. Gillar ni det? Vi får se hur många det kommer idag, har bara två på lager just nu. Ni ligger före mig :P haha ^^ Får skriva ikapp idag, för imorgon ska ni få en hel del.

”Förlåt.” Jag vet inte vad jag mer kan säga, men hon är nog ganska trött på det ordet, i alla fall från min mun. ”Be inte om ursäkt, se bara till att aldrig mer lämna mig.” Hon sträckte sig efter min hand på bordet och smekte den lugnt och försiktigt. ”Det finns en sak jag aldrig kommer uppleva med någon annan än dig. Och varje morgon när jag vaknar önskar jag att jag fick uppleva det igen.” Hennes ärlighet kan ta kol på mig ibland, men samtidigt är det kanske nyttigt för mig att höra allt hon har att säga. ”Vad är det?” Hon släppte min hand och tog en klunk av sitt kalla te, som hon strax därefter spottade tillbaka i koppen. ”Jag vill vara nykär, och det var jag med dig, varje morgon då jag vaknade. Jag visste aldrig vad dagen hade att erbjuda tillsammans med dig.”

När vi var klara efter frukosten åkte vi till pappa, han hade ingen aning om att vi skulle komma, vilket var bra. Det är alltid så kul och se honom överraskad, plus att det var säkert flera månader jag såg honom sist. Clarissa satt och kollade ut genom fönstret samt nynnade på låten som spelades på radion. När jag svängde upp på uppfarten till pappas hus såg jag att både Jazmyn och Jaxon var på baksidan och lekte, Jazzy hade nog en tjejkompis med sig, för det var fler barn där. Clar plockade ut Adriana ur bilen och vi gick tillsammans till baksidan. Pappa satt på altanen och läste tidningen, så han såg oss inte. När Jazmyn fick syn på Liam blev ljudnivån lite högre, så pappa kollade fram. ”Jazzy, jag har saknat dig.” Dem kramade om varandra riktigt länge. Pappa kom fram och drog in mig i en varm betryggande kram.

”Vad får er att hälsa på?” Både jag och Clar slog oss ned på altanen och lät Adriana vara ute och leka med dem äldre barnen. Pappa hade byggt en pool på gården, så vi var tvungna att hålla ett öga på Adriana, så att hon inte trillade i. ”Vi behövde lite andrum, och Stratford är det enda stället man kan andas på. Plus att jag och Justin behöver tid tillsammans.” Pappa tittade hela tiden på Clar när hon pratade. ”Det är skönt att ha er hemma i alla fall.” Liam och Jazmyn låg på gräsmattan, på en filt och pratade med varandra. Det är så konstigt att båda dem två har växt upp så fort. Jazzys kompis gick hem när vi kom, vet inte varför, men hon gjorde det. ”Clar, titta på dem där två.” Jag pekade ut mot Liam och Jazzy. Clar vände sig om och log. ”Det verkar bekant.” ”Vi har legat sådär några gånger.”

Adriana och Jaxon spelade boll med varandra, vilket verkade vara väldigt roligt. Dem skrattade, sprang omkring och var hur glada som helst. Pappa var in en vända och hämtade lite fika, samt ett gammalt fotoalbum. Det fanns säkert en massa gamla bilder på mig och Clar i det, men pappa slog upp en helt annan sida. Det var bara massa bilder på Liam och Jazmyn tillsammans. När dem båda var yngre. ”Ey, Liam, kom hit får du se.” Jag hittade en bild som skulle genera honom, väldigt mycket. När han var tillräckligt nära vände jag albumet så att han såg, och han spärrade upp sina ögon. Bilden föreställde Liam och Jazmyn som inte var långt ifrån att pussa varandra, och dem var väldigt små. ”Ge dig, det är inte kul.” Han slog till mig på axeln och var precis på väg att vända sig om och gå, när Clar stoppade honom. ”Vad har vi sagt om att slåss. Sluta upp med det.” Han vände sig om och tog Jazmyn i handen och gick iväg, utom synhåll för oss.

Vi satt i pappas hörnsoffa som han har på altanen och Clar satt lutad mot mig, mellan mina ben. Hon drog sina naglar på mina smalben flera gånger, väldigt behagligt. Hon vred sitt huvud så att våra blickar möttes, hennes läppar såg så inbjudande ut, att jag inte kunde hålla mig. Jag kysste henne, och hon besvarade den, men direkt vi hörde pappa släppte vi varandra. ”Ska vi beställa pizza?” Klockan hade hunnit bli en hel del, och våra magar kurrade till. ”Kan vi göra.” Pappa försvann igen och Clar vände återigen huvudet mot mig. ”Jag älskar dig.” Det känns konstigt att höra henne säga dem orden, men samtidigt skönt. Hon tog min han och placerade den över hennes hjärta, hennes slag var hårda och ojämna. ”Det är du som får mitt hjärta i obalans.” Jag log och gav henne en puss på näsan, vilket fick henne att le.

”Liam och Jazmyn, mat.” Dem satt på sidan av huset och pratade med varandra, hur kan två små barn ha så mycket att prata om. Liam gick förbi mig och in, medan Jazzy stannade, hon kramade om mig eftersom att hon hade fullt upp med Liam när vi kom. ”Jag har saknat dig bror.” Det är underbart att se henne växa upp, även om jag sällan är med när hon gör sina framsteg. ”Jag har saknat dig med.” Vi gick sida vid sida in i huset. ”Så du och Liam?” Jag vet att jag inte behöver vara den där överbeskyddande brodern mot henne när det kommer till Liam, han vet hur man ska behandla en tjej. Om han inte har lärt sig av mig. ”Jag gillar honom.” Ett leende spred sig på mina läppar, och jag knuffade till henne löst i sidan. ”Ge dig, säg inget till honom.” Hon bad verkligen, och självklart håller jag ett löfte.

När vi hade ätit klart ringde min mobil, och det var mormor. ”Hej, mormor.” Hon skrattade till i luren vilket fick mig att le. ”Jag tänkte höra om det var okej om vi lånade barnen en natt?” Jag kollade mot Clar som torkade munnen på Adriana. ”Ska fråga Clar om det går bra.” Jag gick tillbaka in till köket. ”Mormor undrar om hon får låna dem där två.” Jag pekade på Liam och Adriana för att hon skulle förstå vilka det var jag pratade om. ”Vill ni sova hos gammelmormor?” Liam skakade på huvudet. ”Nej, men jag kan sova här.” Han kollade på mig och skrattade. ”Adriana, du då?” ”Jag vill sova där.” Jag fortsatte prata med mormor och sa att det bara var Adriana som ville. Hon tar nog det hon kan få, så hon blev nöjd.

Vi åkte tillbaka till hotellet och packade ned varsin väska till både Liam och Adriana. Den vi släppte av först var Adriana. ”Ta hand om gammelmormor nu.” Både Adriana och mormor skrattade åt mig, när jag lämnade av Adriana. Clar hade redan sagt god natt, och att hon älskar henne. Så hon satt kvar i bilen och vinkade. När jag hoppade in i bilen åkte vi vidare hem till pappa, där Liam skulle sova. Min syster börjar redan ha pojkar på rummet. Det är lite roligt faktiskt, jag är glad att dem två är så bra vänner. Jazzy behöver vänner hon kan lita på, och Liam kan inte utnyttja henne för att komma åt mig, han har mig i sitt liv redan. Det är det enda jag inte vill ska hända Jazzy, hon är värd så mycket mer.

När jag svängde upp återigen på pappas uppfart stod redan Jazmyn ute på trappen, troligtvis för att vänta på Liam. ”Hejdå mamma och Justin. Ni behöver inte följa med in.” Vi gjorde som han ville, vi satt kvar i bilen. ”Vad gör vi nu? Vi är barnlediga.” Clar kollade undrandes på mig. Det hon inte visste var att jag redan hade planerat vart vi skulle. ”Jag vet.” Jag svängde ut från pappa och styrde bilen till ett speciellt ställe, både för henne och för mig. Det enda jag inte visste var hur hon skulle reagera. Det var ett tag sedan vi båda var där. När vi började närma oss stället såg jag att Clar började kolla sig omkring, precis som att hon kände igen sig.

”Det är fortfarande lika vackert här, precis som jag minns det.” Jag hade tagit henne till den där klippan. Där både hon och jag gått igenom en hel del. Hon stod med ryggen mot mig och kollade ut över sjön, så jag gick fram och la mina armar om henne. ”Detta ställe är lika vackert som du är.” Hon stelnade till i några sekunder, men slappnade återigen av. ”Älskar du mig?” Hennes fråga fick mig stum, jag stelnade till och med till. Hon vände sig om när jag inte svarade henne. Hennes blick var fastbränd i min, och jag kunde skymta några tårar som var på väg att börja rinna. ”Gråt inte, snälla.” Min röst bar mig inte speciellt länge. ”Älskar du mig?” Hon struntade i det jag sa, och frågade mig igen. ”Ja, det gör jag. Så otroligt mycket att det gör ont.” Hon vek ned sin blick, men bara några sekunder innan hon kollade mig i ögonen igen, och pressade sina läppar mot mina.

Hur skulle jag inte kunna älska mina underbara läsare. Igår hade jag besöksrekord, 308 st, och jag älskar er alla. :) Jag vet dock inte hur många kapitel som kommer idag, vi får helt enkelt se. Tomten kanske kommer tidigare iår. ^^

Att höra honom uttala dem få orden gjorde mig rasande. Jag stod som fast frusen i golvet, jag kunde inte röra mig, jag kunde inte förstå hur han kunde hålla något sådant hemligt för mig. Det var alltså därför han hade varit underlig mot mig, eller i min närhet. När jag återfick mitt medvetande klev jag ut på altanen, Justin ansikte ändrades direkt då han såg mig. ”Varför?” Han skulle precis resa sig upp. ”Nej, kom inte nära mig. VARFÖR, Justin?” Ryan reste sig från bordet och gick in, med huvudet nedåt. Han ville eller vågade inte se mig i ögonen. Justin satt helt spänd kvar på stolen som han försökte resa sig från tidigare. ”Kan du svara på min fråga eller?” Han vek blicken men lät den tillslut vila på mig. Han såg helt förstörd ut.

”Jag ville inte oroa dig ännu mer, eller göra dig arg.” ”Dåligt val Justin, jag trodde du kände mig bättre än såhär. Det handlar om Adriana, vår dotter. Förstår du det, vårt eget kött och blod, och du väljer att undanhålla saker som är så sjukt viktiga för att hålla henne säker, ifrån mig. Jag vill inte säga det här egentligen, men jag vill inte se dig nu. Gå, snälla.” ”Gör inte såhär, snälla. Vi måste prata med varandra.” Jag suckade åt honom och slog ut med armarna. ”Men varför har du inte pratat med mig då? Varför väntar du alltid med att prata, till då jag inte vill se dig mer?” Han reste sig upp, och jag stoppade honom inte, och kom fram till mig. ”Jag hade gjort allt fel, oavsett hur jag hade gjort det. Jag älskar dig, och jag vill inget annat än att Adriana ska må bra, jag vill lika mycket som du att hon ska vara säker.”

Jag började gråta så pass mycket när chocken hade släppt, att jag inte längre kunde stå på mina ben. Jag satte mig ned på trösken ut på altanen från vardagsrummet. Alessa kom och ställde sig bakom mig, men hon sa inget, hon strök mig bara över ryggen, vilket fick mig att bli lite lugnare. Ryan hade gått upp till Adriana, Drew och Liam, för att försäkra att dem inte hörde mig, eller oss. Justin stod fortfarande kvar framför mig, tyst som en mus och strök mig över huvudet. Även om inte Alessa visste eller förstod vad det var som hade hänt så fanns hon med mig.

När jag helt och hållet hade lugnat ned mig valde vi att åka tillbaka till hotellet. Adriana protesterade lite, hon ville absolut inte lämna Drew, men vi skulle vara kvar i Stratford fler dagar, så dem kunde träffas igen. Liam gick direkt in och la sig då han var helt slut tydligen, han har egentligen inte gjort något speciellt som kan göra honom så trött. ”Mamma, kan du hjälpa mig med tänderna?” Hon kom springandes med tandborsten i ena handen och tandkrämen i andra. Så vi gick tillsammans in på badrummet igen, och jag hjälpte henne. Den enda nallen hon hade med sig var en vit, och den hade hon placerat på handfatet. Sötnosen då. ”Får jag sova bredvid Liam inatt?” Jag kollade in i rummet där Liam redan hade somnat, det kanske inte skulle skada om han vaknade bredvid henne, istället för mig. ”Klart du får.” Jag bäddade ned henne.  ”Mamma älskar dig.” Hon pussade mig på näsan och la sig till rätta. ”Jag älskar dig med.”

Justin satt ute i soffan vänd mot tv:n och kollade på en fotbollsmatch. Han la inte märke till att jag kom, vilket jag hade hoppats att han skulle göra, och slå av tv:n. Jag gick ut i köket och hämtade en Coca Cola och en Redbull som jag placerade på bordet framför honom, först då såg han mig och slog av tv:n. ”Kan vi prata?” Jag visste att jag var den som var tvungen att ta första steget, annars skulle det inte hända något. Han satte sig i skräddarställning mot mig, tog sin Redbull och gav mig en svag nickning. ”Förlåt Clarissa. Jag vet inte vad jag tänkte med, eller hur jag tänkte. Jag trodde att det skulle vara bättre om du inte visste sanningen, att du enklare skulle kunna lägga allt detta bakom dig.” Allt han sa hade en mening, jag förstod hur han tänkte. ”Tänker du göra någonting åt det faktum att du vet vem det var?” Han blev stum, och kollade inte ens på mig.

”Det kommer inte bara sätta dit henne, min karriär kommer rasa som ett korthus, med tanke på att jag faktiskt har varit tillsammans med henne.” Även om hans liv inte ser ut som det gjorde när han klev ut i rampljuset för första gången, för en fullsatt arena, så förstår jag att han är livrädd att förlora allt. Eftersom att jag själv inte har upplevt det han upplever varje dag, kan jag inte för mitt liv sätta mig in i hans situation, och det är frustrerande. ”Om du lovar mig, att du aldrig, och då menar jag verkligen aldrig mer träffar henne, är det okej, oavsett hur du gör. Jag tänker inte göra något som kan sätta dig i klistret.” Jag höll mig lugn, även fast jag visste att Selena hade sett till så att min dotter försvann, och det var det värsta jag varit med om. Jag vill aldrig mer uppleva det, och jag hoppas verkligen att Justin står helt på min sida när det gäller detta. ”Jag lovar. Jag vet att mina ord inte spelar så stor roll hos dig, jag har svikit dig för många gånger. Men jag vill att du ska förstå att detta har ingenting mellan dig och mig att göra, det gället Adriana, och jag älskar henne. Gud är den enda som vet hur mycket. Hon är mitt allt.”

”Adriana sover i min säng, så jag tar soffan inatt.” Justin skulle precis resa sig upp för att gå och lägga sig, när han tvärstannade i sina rörelser och slängde ett bekymrat öga på mig. ”Var inte löjlig. Kom.” Han sträckte ut sin hand efter min, och jag fattade den tveksamt, men hann inte tänka så mycket mer fören jag stod på benen och var på väg in i hans rum. Jag lät mina kläder falla till golvet på ena sidan sängen, medan Justin gjorde lika på andra sidan. Täcket var stort och fluffigt, tillsammans med många mjuka kuddar. Jag älskar när det finns många kuddar, men jag använder oftast bara en. Vi la oss båda två i mitten av sängen och han höll om mig bakifrån. Det är tryggt att veta att han finns, men det gör ont att veta att han när som helst kan lämna mig, igen. ”God natt sweet.” Han pussade mig på kinden, vilket fick mig att le. ”God natt Biebs.”

På morgonen när jag vaknade kändes hela livet mycket bättre. Precis som att allt gjorde en vändning dagen före, jag kunde med gott samvete sträcka på mig i sängen, som förövrigt var tom. Det var bara jag som låg i den. Mina tankar avbröts av att Adriana kom in springandes och hoppade upp i sängen. ”Har du sovit bredvid pappa?” Ett litet sött leende kröp fram på hennes läppar och jag kunde skymta en mycket glad liten flicka. ”Ja, det har jag. Vart är han föresten?” Hon la sig ned bredvid mig, och drog åt sig täcket. ”Han gick ut för att köpa frukost åt oss.” Jag log för mig själv, och funderade på varför han egentligen gjorde allt detta. Efter 5 minuter av mys med Adriana kom Liam och gjorde oss sällskap, han la sig på min andra sida och gosade ned sig under täcket.

”Får jag träffa Jazmyn idag?” Jag vände mig mot Liam som låg och kollade i taket, men som sedan vände sitt huvud mot mitt. ”Ja, det får du. Saknar du henne mycket?” Han nickade på huvudet och började le, troligtvis ville han inte att jag skulle se något. Men en mamma kan inte undgå sådant som gör ens barn glad. ”Du och Jazzy, hah?” Han flög upp ur sängen och stormade ut i 200 samtidigt som han skrek. ”Mamma, sluta. Du är pinsam.” Jag reste mig motvilligt upp ur sängen och drog på mig en morgonrock som finns på hotellet, för att sedan gå ut efter honom. ”Det är inte så hemskt att falla för en Bieber. Ge det lite tid, dem kan vara rätt knepiga till en början.” Han fortsatte skrika åt mig, samtidigt som jag skrattade. Dem två var så söta tillsammans. ”En Bieber? Liam, har du ihop det med min syster?” Justin stod i dörren bakom mig, frågan var bara, hur länge? ”Var på min sida Justin. Säg åt mamma att hon är pinsam istället.” Vi alla började skratta.

Att äta frukost tillsammans med alla mina änglar är något jag vill göra varje dag. Dem tre personerna som satt vid bordet är dem bästa i mitt liv. Finns ingen som någonsin kommer kunna ta platsen dem har i mitt hjärta. Liam var den som var klar först, så han gick från bordet för att välja kläder och borsta tänderna. Adriana satt mest och lekte med sin macka, den lilla delen hon hade kvar, men när hon var klar sprang hon in till Liam som fick hjälpa henne med tänderna. ”Så det är inte så hemskt att falla för en Bieber, har du gjort det någon gång?” Justin tog en klunk av sitt te, samtidigt som han log mot mig. ”Om jag har, jag föll hårt. Så pass hårt att jag aldrig kommer kunna resa mig upp och hitta någon annan som honom.”

Såg att det var många som önskade sig alla mina kapitel på julafton, istället kanske jag ser till att det kommer några stycken och ett extra långt. :) Jag sitter och skriver för brinnande livet samtidigt som jag har CSI-maraton. Jag ska även försöka skriva klart ett kapitel på BeautifulBieber ... :)

”Oh no. Du skulle bara våga ge dig på mig.” Jag och Justin stod på varsin sida om ett bord, så att han inte kunde få tag i mig. Ryan hade sedan länge åkt i poolen av mig, för han försökte fånga mig, precis som Justin. ”Lilla gumman, du inser väl att du utmanar mig.” Jag vet mycket väl att han sällan förlorar i något, men ska jag ned, åker han med, så är det bara. ”Ja, det vet jag. Men sluta bråka med mig. Jag har inte gjort något.” Han stod framför mig, lika blöt som en dränkt katt. ”Har du inte? Vem var det som lurade av mig min mobil?” Han blinkade mot mig, precis som att han hade vunnit vårt ord fight. ”Jaja, det var jag. Men kasta mig inte i poolen för det.” Det gick så fort, jag hann inte ens tänka innan han hade mig i sina armar.

”Åker jag i, drar jag med mig dig i fallet.” Jag höll i honom i hällorna som man sätter fast skärpet i byxorna, utan att han visste om det. ”Det säger du?” Han kastade i mig, och jag kände direkt att han föll på mig. ”Japp, det gör jag.” Han försökte dränka mig i poolen, vilket inte var okej. Alessa hade tagit av sig sina kläder så hon badade i underkläder, vilket jag också tänkte göra då jag höll på att sjunka med dem på. Jag hade ett par tighta jeans på mig, så dem satt ännu tightare nu, med hjälp av vattnet. ”Kan du hjälpa mig av med mina byxor?” Justin sken upp, precis som att han skulle få se något han inte sett tidigare. Jag försökte flyta samtidigt som han drog av mig dem, men det gick inte så bra. ”Kan du vara still, så kan jag hjälpa dig?” Han lät irriterad, och tro mig, det var jag med.

Vi badade och lekte tillsammans i vattnet, vilket var hur länge sedan som helst vi gjorde. Jag saknar dessa tider, då det bara var vi fyra. Visst är jag glad att jag har mina barn, men det är inte ofta man kan göra saker som detta då. Justin och jag var i samma lag, för vi spelade ett tennis liknande spel mot Alessa och Ryan. Vi ledde stort mot dem två, för dem kunde inte kontrollera sig själva riktigt då dem höll på att kyssas och ta på varandra under spelet. ”Ge er nu. Det räcker, ska vi fortsätta spela eller ska vi lämna poolen så ni får den för er själv?” Justin lät hård mot dem, men jag skrattade bara. ”Du är bara avundsjuk, att inte du har någon.” Ryan fick honom, för jag kunde känna hur han spände sig, även om jag inte ens var i närheten av honom, trodde jag.

Justin simmade fram till mig och la sina händer på mina höfter, bakifrån och kysste min hals. Han visste att han kunde få mig vilket sekund han än ville. Oavsett vad han hade gjort, eller inte. Han snurrade runt mig och pressade sina läppar mot mina. Ryan och Alessa blev stumma, dem sa inget. Även om det bara fanns Justin och jag i mitt huvud just då, så kunde jag ändå höra hur både Ryan och Alessa drog efter andan. Justin flyttade sig bak ett steg och kollade på mig. ”Ska vi fortsätta spela?” Han vände blicken mot dem andra, medan jag inte vågade, jag stod fortfarande och kollade på Justin, samtidigt som jag kände att mina kinder blev varma. ”Mamma, vad var det där?” Jag trodde inte att situationen kunde bli värre, men det kunde den visst. Liam stod på kanten till poolen, så jag spände ögonen i Justin och simmade mot stegen.

”Det var inget, okej?” Liam förstod att det inte var ett samtal jag tänkte ta med honom just då. ”Okej! Det jag tänkte fråga var, om ni har glass hemma?” Han vände sig om mot Ryan och Alessa som båda två nickade. ”Längst ned i kylen. Ger du Drew och Adriana varsin också?” Liam nickade tillbaka och sprang in. Justin klev upp ur poolen och kom fram till mig. ”Förlåt. Hade jag sett honom hade jag inte gjort sådär.” Jag såg verkligen hur han led, eller var ledsen över det som hände. ”Det enda jag är rädd över är att han ska berätta för Adriana vad han såg, då blir det liv i luckan, det kan jag lova dig.” Han drog in mig i sin famn och kramade om mig. Alessa och Ryan låg fortfarande i poolen.

”Ska vi grilla ikväll?” Alla hade hoppat upp ur pollen och klätt på sig när Ryan kom med idén. ”Ja.” Svarade vi andra i munnen på varandra. Justin och Ryan åkte iväg och handlade, samtidigt som jag och Alessa började plocka undan fikat, och plocka fram allt annat vi skulle ha. Barnen lekte fortfarande på Drews rum, eller ja, inte Liam. Han låg inne i Ryan och Alessas sovrum och kollade på film. ”Vet du att Justin har gjort slut med Selena?” Kniven som Alessa höll i tappade hon på köksgolvet. ”För vilken tur i ordningen? Gå inte på hans lögner igen, snälla.” Jag vet att hon bara vill väl när hon säger något sådant. Men hon kommer aldrig att förstå hur det känns att älska någon villkorslöst. ”Nej, jag ska inte.” Till och med jag hörde osäkerheten i min egen röst.

”Ända sedan han kom tillbaka från Texas har han betett sig konstigt, eller, det är som att han döljer något för mig.” Vi satt ute på altanen igen, där vi hade dukat. Värmen fanns fortfarande kvar i luften, även om klockan började närma sig kvällen. ”Har du frågat honom om det?” Jag skakade bara på huvudet och kollade ut mot den stilla poolen. ”Du måste ju göra det.” ”Jag kanske inte har med saken att göra.” Vi båda hörde hur dörren öppnade sig och in kom Ryan och Justin bärandes på kassar, precis som att dem skulle bjuda hela kvarteret på mat. ”Hur kan det ta över en timme att handla lite mat?” Alessa styrde stegen mot hallen så hon kunde hjälpa grabbarna att bära in kassarna i köket. ”Justins fans invaderade hela affären, vad tror du?” Ryans svar mot henne fick mig att börja skratta. Ibland glömmer man bort att han faktiskt är den han är.

När maten var klar gick jag upp till barnen som lekte för fullt, dem skulle ha en hel del att städa efter att ha vält ut alla Drews bilar plus lego. ”Maten är klar nu.” Dem sprang förbi mig och ned till dem andra medan jag öppnade dörren till Liam. Han stirrade på tv:n och verkade inte alls intresserad av att jag kom in. ”Mat.” Han verkade ledsen, eller sur, jag kunde inte tyda det riktigt, så jag satte mig ned bredvid honom. ”Vad är det gubben?” Han vände huvudet mot mig och satte sig upp. ”Hur länge ska vi vara i Stratford, jag har tråkigt här.” Jag strök honom över huvudet. ”Okej, egentligen hade jag inte tänkt berätta detta, men imorgon åker vi hem till Jeremy, jag vet hur mycket du saknar Jazmyn.” Han blev genast på bättre humör vilket gjorde mig glad.

Maten var helt underbar, och både Liam och Adriana åt så dem höll på att storkna. Jag drack läsk till maten, så kunde Justin ta sig en öl, som tillslut blev till flera öl, och han började bli dragen. Dock inte bara han, Ryan också. Det var väl kanske längesedan dem två drack tillsammans, så både jag och Alessa lät dem hållas. Hon och jag började plocka undan allt från borden, medan Justin och ryan var inne i någon het diskussion om fotboll, eller hockey, jag är inte så insatt i något av det, så jag orkade inte ens lyssna på dem. Liam fick låna Ryans Xbox så han satt framför tv:n i vardagsrummet och var helt inne i sin fotbollsmatch han spelade. Flera gånger fick jag säga åt honom att vårda språket och försöka vara lite tystare.

Precis när jag skulle gå tillbaka ut på altanen hörde jag Ryan fråga Justin hur det går med Selena. Tydligen har han inte ens berättat för sin bästa vän. ”Jag har gjort slut med henne.” Jag ville så gärna se hur Ryan reagerade, men då hade jag avslöjat mig själv, och eftersom att Justin inte pratar med mig om varför kanske jag kunde få ett svar då. ”Varför det?” Det blev tyst mellan dem ett tag, men sedan öppnade Justin munnen. ”Du måste lova mig att inte säga detta till någon, absolut INTE Clarissa.” Ryan måste ha nickat på huvudet för Justin fortsatte. ”Det var Selena som såg till så att Adriana försvann från stranden när Clar var ute med henne och Liam.”

När ni läser detta är jag på en manifestation, mot våld. Förra helgen hade vi en dödsmisshandel här, natten mellan fredagen och lördagen, och runt 12 på lördagen, på dagen var det en bandidos medlem som blev skjuten. Så jag ska vara med och tända lite ljus, mot våldet idag. :)

Kommentera mycket, så kanske det kommer ett kapitel till idag. Ni vet ju hur snäll jag brukar vara. ♥