Vid ett tiden ringde Justin en taxi som skulle ta oss tillbaka till hotellet. Så vi började säga hejdå till alla som var där, Chaz och Sammie valde att stanna kvar en stund till. ”Hur länge stannar ni här?” Alessa såg riktigt ledsen ut när vi skulle åka, men jag gav henne ett leende igen. ”I alla fall några dagar till, så vi två kan väl ta en fika imorgon?” Hon nickade och kramade om mig. Vi kramade om alla andra också, och Ryan lovade att komma med vår bil dagen efter. Taxin tutade en gång då den stod utanför, och Justin öppnade dörren åt mig för att sedan gå runt på andra sidan och sätta sig. Vi satt på varsin sida, men våra händer låg i mitten, ihop flätade.

När vi kom fram till hotellet betalade Justin för taxin och vi klev ur. Paparazzi fanns det gott om utanför, vilket irriterade mig lite smått, med tanke på att klockan var mitt i natten och jag var hur trött som helst. ”Strunta i dem.” Justin placerade sin arm runt min axel och drog in mig i sin famn samtidigt som vi gick in, dit dem inte kunde komma. Väl uppe på hotellrummet borstade jag tänderna och hoppade i säng, det fanns inget annat i mina tankar, mer än att få sova. ”God natt sötnos.” Justin la sig bakom mig och drog in mig mot sitt bröst. ”Sovgott.” Jag försökte viska tillbaka, men det gick inte så bra då jag var för trött.

Att vakna på morgonen av att personen man älskar mest i hela världen kysser en på halsen och tillslut pressar sina perfekta läppar mot ens egna, är det bästa som finns. ”Sovit gott?” Han lämnade mina läppar och flyttade sig bak lite för att sedan kunna hypnotisera mig med sina underbara ekorrögon. ”Sover alltid bra med dig bredvid mig, precis som en prinsessa.” Han log mot mig och pussade mig på näsan innan han klev ur sängen. ”Kom tillbaka, du kan inte lämna mig här.” Han skratta åt mig, och knäppte sina byxor. ”Jag ska fixa frukost. Ligg still, jag kommer tillbaka.” Utan att tveka låg jag kvar i sängen med täcket tätt slingrat runt min kropp, och jag hörde hur han höll på ute i köket. Efter 20 minuter kom han tillbaka med en bricka i handen, som han placerade i mitten av sängen, och la sig själv på andra sidan brickan.

Min mobil började vibrera där den låg på sängbordet, och Alessas namn lyste på displayen. Jag svarade med glädje i rösten och hon började skratta. ”Är du redo för en dag på Stratfords gator?” Med ett brett leende på läpparna svarade jag henne. ”Om jag är, tror dem har saknat mig.” Hon skrattade återigen, skrattet jag har saknat i flera år. Äntligen var vi på väg tillbaka, allt var på väg att bli som förr. Hon berättade att Ryan hade lämnat vår bil, och lagt nycklarna i receptionen, men att hon skulle hämta upp mig om en och en halv timme, så att Justin kunde ta bilen, och hämta upp våra barn. ”Ska du och Ryan hitta på något idag, eller vad har du för planer?” Jag stod framför spegeln samtidigt som han stod i duschen, så vi kunde prata med varandra. ”Jag skulle hämta han hemma hos hans föräldrar, så tar vi med oss alla barn till parken.” Att höra honom prata på det sättet, kunde jag inte tro för 4 år sedan.

När han klev ur duschen kastade jag en handduk på honom och lämnade badrummet. Jag hade precis sminkat mig, och skulle börja välja kläder när han kom ut med handduken kring höften. Jag kollade på honom, men vände snabbt bort huvudet annars hade jag blivit fast med blicken på honom, han började skratta och gick till sin väska. När vi båda var klara gick vi ned till lobbyn och satte oss, han valde att stanna tills jag skulle åka. Vilket han absolut inte behövde göra. ”Men sluta, jag stannar.” Han är envis, men det är en av dem sakerna jag älskar med honom. ”Okej, ta det lugnt.” Jag skrattade åt honom, och hans humör, samtidigt som han drog ned mig i sitt knä. ”Justin, folk ser.” En orolig blick smög sig sakta fram i hans ansikte. ”Vill du inte bli sedd med mig?” ”Sluta, du vet vad jag menar.” Han suckade bara och släppte greppet han hade om mig.

Jag och Justin skiljdes åt när Alessas bill stannade utanför hotellet, en snabb puss var det vi sa hejdå med. Jag saknar att kunna kyssa honom ute bland folk, eller bara hålla honom i handen. Det finns så mycket jag saknar med honom, så jag vet egentligen inte ens vart jag ska börja. ”Hej, vart åker vi först?” Alessa kollade på mig och tryckte gasen i botten. ”Kommer du ihåg vart vi spenderade sista skoldagen, varje år?” Jag nickade mot henne, och förstod på en gång att hon svängde mot caféet. ”Klart jag kommer ihåg. Jag har inte glömt något som har med Stratford att göra.” Hon log mot mig, och gjorde den sista svängen innan hon parkerade bilen och vi klev ur för att tillsammans gå in.

Vi satt på det vanliga stället, bara det att dem hade gjort om allt, förnyat stället lite med nya möbler och nyrenoverat. Det såg mycket bättre ut nu, plus att dem hade en hel vägg med olika sorters kaffe och ovanliga saker som man fick köpa. ”Trivs du i Atlanta?” Framför oss hade vi varsin kopp kaffe och en bulle. Godaste bullarna i staden, serverar dem här. ”Jag trivs, saknar alla nära och kära bara. Jag trodde jag gjorde rätt val när jag köpte det där huset.” Även om jag visste innerst inne att det var ett bra val, kunde jag inte se det bra i det hela, bara allt negativt. ”Det kommer lösa sig. Jag känner det på mig.” Hon tog min hand i en vänlig gest över bordet och kramade åt den.

”Kan vi inte gå in här, det var så länge sedan?” Vi hade lämnat caféet och dragit oss vidare mot stadens galleria. Folk kastade förvånande blickar efter mig, precis som att jag inte var välkommen här. Vilket sårade mig inombords. Egentligen finns det ingen som vet hur jag mår, hur jag varje dag kämpar med mig själv, och mina två barn. Hur jag försöker hålla mig i skinnet varje gång Justin gör eller säger något mot mig, det finns heller ingen som vet hur mycket jag älskar honom, inte ens han. ”Klart vi kan.” Hon krokade min arm och vi styrde våra steg in i en liten affär, namnet är Pink, och den finns nog bara i Stratford, jag har i alla fall inte stött på den någon annan stans. Dem har allt från söta underkläder till sexigt höga klackar. Det första jag hittade var ett par rosa stilettklackar, och dem skulle jag bara ha.

Efter en hel dag av mycket skratt och gamla minnen återvände jag till hotellet, för att få mig en stund för mig själv. När jag kom in på rummet släppte jag för det första alla kassar på golvet, för att sedan slå mig ned i soffan och lägga fötterna på bordet. Dosan till tv:n låg framför mig, så jag sträckte mig efter den och tryckte på power. Kanalen som startade var såklart MTV och Nicki Minaj’s låt Super Bass spelade, så jag höjde volymen och började röra mig i takt med musiken. Det var längesedan jag dansade, vilket borde vara en sak man ska göra varje dag. Även om mina fötter värkte efter att ha gått runt i gallerian orkade jag inte bry mig, utan fortsatte röra mig.

”Och här var det fest.” Alla mina favoriter stod innanför dörren och kollade på mig med förvånande ögon. Justin stod lutan mot väggen, medan Liam stod med sina händer för ögonen, troligen för att han skämdes. Jag slog av tv:n direkt jag förstod att dem faktiskt hade sett mig dansa, om man ens kan kalla det, det. ”Mamma, vad gör du?” Adriana kollade på mig med avsmak, och jag insåg att jag absolut inte skulle kunna bli dansare. ”Hon har inget bra svar på det, för hon vet inte själv.” Justins svar fick mig att skratta, även om han verkade allvarlig. ”I den där påsen där.” Sa jag och pekade på en av kassarna. ”Finns det något åt er båda.” Justin tittade på mig, men utan leende, samtidigt som både Adriana och Liam slet i kassen. ”Får inte jag något.”

Sista kapitlet för idag, och imorgon firar vi julafton. :) Som klapp av mig kommer ni få några kapitel, ett lite längre än vissa andra. Bara just för att jag inte vill göra er besvikna.

Jag tror till och med att jag kommer ta med mig datorn hem till mormor, det kommer bli massa dötid annars, och då kan jag lika gärna spendera den tiden genom att skriva. Jag har lite fantasibrist just nu, men hoppas jag ska komma på något riktigt bra åt er. Tills vi hörs igen, GOD JUL på er. ♥