”Mamma, vart ska vi?” Adriana var helt hyper i limousinen, hon kunde verkligen inte sitta still. Så Justin fick sätta henne i sitt knä, och hålla fast henne. ”Du får snart se, vi är snart framme.” Hon lutade sig tillbaka mot hans bröst och kollade ut genom fönstren. Liam satt tyst som en mus och studerade dem höga byggnaderna som vi åkte förbi. Alla andra hade redan åkt till stället, så det var bara vi fyra i bilen. När bilen började sakta in fick Adriana tillbaka sin hyper i kroppen, och slet sig loss från Justins grepp, vilket fick oss alla andra att börja skratta åt henne. Vi hade bett alla släcka ned allt så att hon inte skulle kunna se ut genom rutan.

”Gå ut du först, så kommer vi sen.” Justin satt bredvid dörren, så han öppnade den åt henne, och det var fortfarande både tyst och mörkt utanför. Hon tittade skräckslaget på oss, men gick med sakta steg mot dörren. Justin hjälpte henne ut och ljudnivån höjdes samtidigt som både lampor och blixtrar lyste upp den fina rosa mattan vi hade rullat ut åt henne. Hon tittade sig omkring åt alla olika håll, hon såg nästintill livrädd ut, vilket jag faktiskt kan förstå med tanke på att hon faktiskt bara fyllde 4 år. Justin klev ur bilen efter henne, jag och Liam följde sakta efter dem båda. Hon höll sig kring Justin hela tiden, tills han lyfte upp henne, så att alla fick en liten glimt av henne. Både fans till Justin, och fotografer skrek rakt ut.

När vi kom in i lokalen som hennes födelsedag skulle hålla sig i stod det så mycket välkända ansikten därinne. Adriana fick syn på Nicki Minaj, och drog mig lite löst i klänningen. ”Mamma, mamma, kolla.” Hon pekade med hela armen, vilket fick mig att skratta till. ”Vill du hälsa?” Hon log med hela ansiktet. ”Ja-aa.” Stammade hon fram samtidigt som hon tog mig i handen. Vi gick fram till Nicki, som blev överlycklig av att se henne. ”Adriana. Grattis på födelsedagen.” Hon lyfte upp henne och snurrade runt, vilket fick Adriana att börja skratta. ”Tack för att jag fick komma.” Nicki pillade på Adrianas näsa vilket fick henne att skratta ännu mer. ”Ville du komma på mitt kalas?” Nicki började skratta med henne, samtidigt som hon ställde ned henne på golvet och böjde sig ned till hennes nivå. ”Självklart, vem vill missa detta.”

Adriana verkade verkligen trivas tillsammans med alla underbara människor. Alla tog verkligen hand om henne. Jag kunde verkligen slappna av, jag behövde inte hålla ett öga på henne hela tiden, för alla andra gjorde det åt mig. Liam satt ned vid ett bord, helt ensam, och såg inte speciellt glad ut. ”Gubben hur är det?” Han kollade upp på mig, och la ned sin mobil i sin ficka. ”Bra. Tråkigt bara.” Alla kan inte ha roligt, och denna gång var det kanske han som åkte på den delen. ”Jag har en överraskning åt dig.” Hans ansikte gav mig en skymt av ett leende. ”Vadå?” Han reste sig upp bredvid mig, och kollade sig runt i rummet. Han stannade upp vid en människa han absolut inte trodde skulle finnas på plats. ”JAZZY.” Han skrek rakt ut, och sprang mot henne. Hon och Jeremy befann sig redan inne i lokalen när vi kom in, och det tog väl ett tag för någon av oss att stöta på den andra.

”Justin.” Han vände sig om och kramade om mig. ”Det ser ut som att festen blev lyckad. Kolla.” Han pekade bort mot Katy Perry som dansade vilt med Adriana. Hon skrattade så mycket att hon nästan vek sig dubbelt. Jag blev hur glad som helst under tiden som jag kollade på henne. Skådade mitt barn. ”Det finns en till sak jag vill att du ska se.” Jag tog han i handen och gick bort mot scenen, som för tillfället var släkt. Där satt både Liam och Jazmyn i mörkret tillsammans. Dem såg ut att ha väldigt trevligt tillsammans. Justin ställde sig bakom mig och höll om mig. ”Tur att det är din son, och ingen annan. Jag känner mig lugn.” Han skrattade till och kramade om mig ordentligt. Precis när jag skulle vända mig om såg jag hur Liam pussade Jazzy på kinden. Även om det var mörkt där dem satt såg jag hur hon blev röd om kinderna.

Med ett leende på läpparna träffade jag på Pattie. ”Ska vi ta fram tårtan?” Jag nickade åt henne, för jag orkade inte överrösta musiken. Både Pattie och jag gick ut i köket som fanns där, vi hade varit tvungna att plocka ur hela kylskåpet med hyllor och allt för att få in hennes tårta. Tro det eller ej, men bara för att man är tillsammans med en stor stjärna så gör jag hellre allt själv, än låter någon jag inte känner göra det. Jag är född med händer, tänker därför använda dem också. Undertiden som vi hämtade tårtan rullade det massa bilder på väggen från när Adriana var liten, och det fanns en bild som jag verkligen älskade. Hon hade mössa på sig, och ögonen var lika stora som jodglobar, alldelens klarblåa. Justin hade ställt sig på scenen, och hade fått all uppmärksamhet på honom, vilket inte var så svårt.

”Vi är alla här idag för att fira min underbara dotter, som fyller 4 år idag. Och jag kan inte tacka er nog, att ni faktiskt kunde komma. Om inte annat för Adrians skull. Denna dag kommer nog hon minnas, och jag hoppas verkligen hon kommer kunna berätta om den för sina barnbarn, fast dem kommer inte än på ett tag.” Alla började skratta åt honom, vilket jag hoppas var meningen. Både jag och Pattie stod kvar bakom alla, med tårtan i handen. ”Så om alla vänder sig om, och så sjunger vi för henne.” Justin fortsatte prata, och alla vände sig om mot mig och Pattie. ”Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva ut i hundrade år. Ja, visst ska hon leva….” När Adriana fick syn på tårtan höll hon på att svimma. Vilket var lite av en mening.

Hon fick skära den första biten, vilket gjorde henne hur glad som helst. ”Tack mamma, bästa födelsedagen någonsin.” Hon kastade sig runt halsen på mig, och kramade om mig riktigt hårt. ”Vad glad jag blir att du tyckte om det. Men jag tycker du ska tacka din pappa, utan honom hade det inte vart möjligt.” Hon skuttade ned från mitt knä och rakt över golvet dit Justin stod tillsammans med Jeremy. Liam kom fram och satte sig bredvid mig, med Jazzy i släptåg. Båda två med en varsin tårtbit i handen. ”Smakade den bra?” Båda två nickade med ett leende på läpparna. ”Jag är glad att du är glad igen.” Jag rufsade till Liam i håret, vilket fick honom att slå bort min hand. ”Mamma. Sluta.” han blev alldelens röd om kinderna, vilket gjorde mig gott.

”Får jag sova inne hos Jazzy inatt?” Födelsedagsbarnet höll på att somna, med tanke på att hon var den yngsta, och Liam ville sova hos Jazzy. ”Fråga Justin om han gillar idén.” Liam såg vett skrämd ut, vilket fick mig att börja skratta. ”Vad är det som är kul?” Justin kom upp bakom mig och la armarna om mig. ”När man pratar om trollen. Liam nu kan du fråga.” Han spände ögonen i mig, och vände ned blicken i golvet. Jag vände mig mot Justin som såg ut som ett frågetecken. ”Han undrade om han fick sova hos Jazzy inatt.” Han började le och pussade mig på kinden. ”Liam, det är okej.” Ett leende växte sig på Liams läppar och han tog Jazmyn i handen och försvann.

”Hej mamma, jag har inte sett dig på hela kvällen.” Mamma kom fram till mig, och gav mig en varm moderlig kram. ”Det har varit väldigt mycket folk att hälsa på. Adriana måste vara trött, och glad.” Vi satt ned på sidan av allt folk, då jag absolut inte orkade med alla människor mer. ”Det är hon nog säkert, vart är hon föresten?” Jag kollade mig omkring och såg inte skymten av någon i min familj. Liam hade redan åkt tillbaka till hotellet med Jazmyn och Jeremy. Justin kom ut ur den stora klungan med människor, med Adriana i famnen. Hon sov, så sött. ”Ska vi börja bege oss till hotellet? Vi ber Kenny ta med alla paket som hon inte orkade öppna, så kan hon fortsätta med det imorgon.” jag vände mig om mot mamma, som tittade stolt på både mig och Justin. ”Vi syns imorgon.” Hon pussade mig på kinden.

Vi tackade alla människor att dem kunde komma, och speciellt Nicki. Adriana gillade verkligen henne, och jag tror faktiskt att Nicki gillade Adriana. I taxin hem slappnade jag verkligen av, och jag insåg att jag var minst lika trött som Adriana. Justin satt med henne i knä, så jag lutade mig ned mot hans axel, och tog hans lediga hand. ”Jag älskar dig.” Han pressade sina läppar mot mina, vilket var svar nog till mig. ”Och jag dig.” Klockan var runt 12 på natten, så jag förstod verkligen att Adriana var trött. Men att jag var lika trött som henne förstod jag inte. Väl framme vid hotellet fanns det några få paparazzi, som fick väldigt bra kort på oss, Adriana sov, jag gäspade, och Justin försökte hålla mig på benen. Jag började skratta när vi stod i hissen, och Justin följde efter i ett härligt skratt.

Gott nytt år på er alla underbara läsare. ♥

Jag vet inte hur det ser ut med kapitel idag, jag är egentligen för bakis för att hålla på med detta. Jag sätter ett på tidsinställt, så får vi se när det tyker upp imorgon, för jag har nog inte skrivit klart det. =/ haha, nu är jag värdelös på detta. ^^