Helgen kom och jag hade packat klart allas väskor, Adriana fick en egen då hon ville vara lika tuff som mig och Liam, som hon så fint uttryckte det. Justin kom och hämtade oss med sin bil, det var bara vi fyra som skulle åka då Pattie inte ville följa med, hon ansåg att det tydligen skulle bli semester från henne. Jag och Justin hade bestämt oss för att åka och hälsa på hans morföräldrar i Stratford. ”Pappaaa.” Adriana sprang ut och kastade sig i armarna på honom. Jag lastade in allt i bilen och så åkte vi. Liam kände sig egentligen inte speciellt taggad till det här, men han gjorde det för Adrianas skull. När vi kom fram till flygplatsen var det fullt med paparazzi utanför, och dem ställde dem mest konstiga frågor. ”Är ni tillsammans igen?” Jag vände mig mot honom som sa det. ”Nej, det är vi inte.” Justin spände ögonen i mig, men jag brydde mig inte. Ingen ska tro att vi är tillsammans när vi inte är det, så är det bara.

Justin hade som vanligt fixat ett privatplan åt oss, vilket kan vara bra då Adriana är med, för hon kan inte sitta still då hon lider av samma sjukdom som sin far, myror i brallan. Jag satt längst bak i planet och läste, så Justin fick agera pappa ordentligt till Adriana, Liam satt så tyst och stilla med sitt Nintendo DS, så det märktes verkligen att Justin inte var pappa till honom. ”Mamma, vad läser du?” Hon satte sig ned bredvid mig och kollade mot boken, hon skulle aldrig kunna tyda bokstäverna, så jag behövde inte oroa mig. Boken var inte speciellt barnvändlig av sig. ”En hemsk bok, ingen för barn.” Boken handlade om en flicka vid 5 års ålder blev våldtagen av sin mamma och hennes pojkvän, samt hela hennes släkt. När hon senare avslöjade allt detta hade hennes syster blivit handikappad för att styvpappan hade strypt henne för länge, och hon avslöjade även Skottlands värsta pedofilhärva.

När vi landade var det som vanligt, kaos på flygplatsen. Jag har fortfarande inte vant med allt detta, visst förstår jag att dem älskar Justin, men lugna ned er. Nu när vi var fyra stycken kunde vi absolut inte bo hemma hos Diane och Bruce, det skulle bli för trångt, så vi hade bokat rum på ett hotell. Eller ja, Justin hade gjort det, vilket resulterade i att vi fick det största. Både Liam och Adriana släppte sina väskor och började utforska rummet. ”Du sover med Adriana, så sover jag med Liam. Okej?” Justin kollade på mig, och jag såg besvikelsen i hans ögon. Det finns dock inget jag kan göra åt saken. ”Okej.” Han viskade nästan fram det, men jag hörde. Liam bar in sin väska i vårt rum, och Adriana rullade in sin i hennes rum.

Vi planerade att åka hem till Justins mormor och morfar på en gång, vi skulle bara byta om till skönare kläder. Jag var den som var klar först, då troligtvis Justin var tvungen att hjälpa Adriana. Jag och Liam hann egentligen inte mer än sätta oss ned i soffan så kom både Adriana och Justin ut från rummet. När jag bokade bilen vi skulle ha under vår vistelse i Stratford såg jag till att det fanns sittkudde till Adriana, Liam är så lång så han behöver ingen. ”Du får köra.” Jag kastade nycklarna mot honom och han fångade dem utan att ens titta på mig. När vi svängde upp på uppfarten till deras hus stod dem redan på trappen och väntade på oss. ”Farmors lilla prinsessa.” Diane ropade på Adriana och hon sprang mot Diane och kastade sig i hennes famn. ”Farmor, jag har saknat dig.”

Liam och Bruce har fortfarande samma relation med varandra, bara det att Bruce numera kan göra andra lite äldre saker med Liam, dem bygger väldigt mycket modellego. Vilket Liam verkar tycka är hur kul som helst. Bruce har köpt många olika, så varje gång Liam kommer och hälsar på, eller Bruce flyger till Atlanta har han med sig ett nytt som dem bygger. Adriana däremot, är väl lite som Liam var när han var mindre, helt hysterisk, med andra ord. Hon kan inte sitta still, och måste sysselsättas hela tiden. ”Hur är allt mellan dig och Justin?” Jag och Diane stod i köket och höll på med fikat vi skulle bära in i vardagsrummet. ”Jag vet inte, vi båda vill så mycket mer, men jag kan inte lita på honom. Så jag vet inte.” Hon tittade medlidande på mig, och det är det sista jag vill, att folk ska tycka synd om mig. ”Försök att få en relation med honom som innefattar, mor och far relation på avstånd.” Hon är klok den damen, och jag älskar henne.

”Jag lånar bilen ett tag.” Efter flera timmar hemma hos Diane och Bruce tänkte jag åka och träffa Alessa, Ryan och lilla Drew, fast han är väl kanske inte så liten längre. Justin tittade skeptiskt på mig. ”Är det okej om Liam stannar.” Bruce tittade upp på mig och rynkade pannan. ”Han åker ingenstans fören vi har byggt klart.” Barnvakten var fixad. Nycklarna till bilen fick jag kastade mot mig av Justin. Även om jag såg att han inte ville att jag skulle åka. Vägen till deras hem var inte alls svår, med tanke på att dem hade flyttat till ett hus som låg två ifrån där jag bodde innan.

När jag ringde på dörren öppnade Ryan, och han såg ut att svimma vilken sekund som helst, han sa inget men drog in mig i en varm kram, som jag besvarade med tårar i ögonen. ”Vem var det som kom?” Att höra Alessas underbara röst gjorde mig mer tårögd. Jag drog av mig skorna och släppte ned väskan på golvet innan jag sprang in i köket, där hennes röst kom ifrån. ”Älskl…” Hon vände sig om och fick syn på mig vilket gjorde så att hon stannade mitt i ett ord. ”Clar, v-vad gör du h-här?” Hon började precis som jag, att gråta, men kom ändå fram och kramade om mig. ”Jag har saknat dig.” Var det enda som kom fram.

Drew låg och sov när jag kom, men strax efter kom han gåendes, och jag var lite rädd att han inte skulle känna igen mig, men den rädslan försvann ganska på en gång. ”Moster Clarissa.” Han sprang och kastade sig i mitt knä. ”Drew, min ängel. Vad du har blivit stor.” Det var så underbart att få se honom igen, han hade blivit mycket större, sen sist jag såg honom. Han satt i mitt knä och fikade, eller han fikade, vi andra drack kaffe och pratade, massa gamla minnen tillsammans. Jag har saknat dem, nå så fruktansvärt mycket. Men jag har varit för feg för att höra av mig till dem, efter att dem började umgås med Selena och Justin. Det var precis som att dem glömde bort mig då, när jag behövde dem som mest, eller i alla fall Alessa.

”Vart är Adriana, och Liam?” Drew frågade en hel del under tiden, och jag försökte svara på hans frågor så bra jag kunde. ”Dem är hemma hos Justins mormor och morfar. Vill du att dem ska komma?” Han nickade och log med hela ansiktet. Ryan åkte och hämtade dem, då jag tog bilen från Justin. Drew sprang iväg till sitt rum, så jag och Alessa blev ensamma kvar. ”Förlåt Clar, för att jag inte fanns där, när du behövde mig som mest.” Alessa började gråta, vilket resulterade i att jag också började. Efter 10 minuter av kramar och ursäkter till varandra kom Ryan tillbaka, med mina tre favoriter. Ja, Justin tillhör dem.

Adriana, Drew och Liam sprang upp till Drews rum, och lekte för fullt. Alessa och Ryan satt i soffan och höll om varandra, vilket fick mig lite smått avundsjuk. Jag vill också ha någon att hålla om. Det kanske är på tiden för mig att släppa Justin, och gå vidare. Vi skulle aldrig funka tillsammans en gång till, jag vet det, behöver inte ens försöka. Men det finns så mycket saker med honom som jag kommer sakna. ”Hur är det mellan er två? Ni kan ju i alla fall sitta i ett rum utan att klösa ögonen ur varandra.” Ryan pekade mellan mig och Justin som satt i varsin fåtölj, mitt emot varandra. ”Vi kan prata med varandra igen, men det gör fortfarande ont att se honom.” Jag var bara ärlig, och det fick honom lite ledsen. Men han vet om allt det där.

Vi satte oss ute på altanen och pratade ett tag, tills Alessa kom ut med en stor hink vatten, och gestikulerade till mig att jag skulle ta Justin mobil. ”Kan jag få låna din mobil, jag har inget batteri i min, det är nå fel, den tar inte emot laddning.” Hon började fiska upp den ur fickan, och precis när han hade gett mig den hällde Alessa allt vatten över honom. Vilket resulterade i skrika och en lek startade. Jag skrattade tills jag började grina medan Justin sprang omkring och jagade Alessa med ännu en hink. Ryan och jag gick tills han garage och hämtade hans vattenpistoler, vilket tydligen inte hjälpte speciellt mycket, för när vi kom tillbaka till dem låg Alessa i poolen med alla sina kläder. Justin fick syn på mig, och jag såg vad hans avsikt var, han skulle ha ned mig på samma ställe.

Vad tror ni kommer hända mellan Clar och Justin? Kommer dem någonsin bli mer än vänner? Och som vanligt älskar jag er alla, och kan inte få nog av era kommentarer. :)

Två dagar kvar till julafton, önskar ni er något speciellt? ♥

Han pressade ned mig på rygg och tryckte sina läppar mot mina, jag visste att detta skulle hända, och jag hade inga som helst tvivel i kroppen. Jag ville, lika mycket som han ville. Hans händer masserade mina bröst och han tog verkligen för sig av min kropp. Han kysste mig på hakan och ned över halsen, där han stannade lite längre. När han fortsatte kyssa mig ned över nyckelbenet la han sig mellan mina ben, så jag kunde lägga dem runt hans midja. Han vände om och kysste mig uppåt igen och hamnade slutligen vid mina läppar. Jag snurrade runt oss så att han hamnade på rygg, och den tröttheten jag tidigare känt var som bortblåst. När jag satt gränsle över hans ben placerade han sina händer på mina bröst och masserade dem lugnt och försiktigt.

Jag drog mina naglar löst vid kanten av hans kalsonger, och kunde direkt känna att han blev hårdare. Jag smekte honom försiktigt och kände hur han växte i min hand, vilket var hela meningen med det. Flera gånger stönade han, tyst, rädd att någon skulle höra honom. ”Det är bara vi här.” Dem orden fick honom vild, han snurrade runt oss, så att jag återigen hamnade på rygg, och han gjorde samma sak mot mig, han smekte mig, och när han pressade in sina fingrar gick det för mig första gången. Han log nöjt, precis som att han hade vunnit något. Jag var inte direkt tyst av mig, så jag tror att kyssen han gav mig berodde på det. Rädd att grannarna skulle höra.

Våra sista kläder åkte av och han la sig mellan mina ben igen, vi kysstes och han flätade in sina fingrar i mitt hår. Jag gjorde motjuck på hans rörelser i hopp om att han skulle glida in i mig, men det hände inte riktigt. Vilket gjorde mig fullt frustrerad. ”Snälla. Jag ber dig.” Han log sitt självsäkra leende, vilket fick mig att vilja ha honom ännu mer. ”Hur mycket vill du?” Att han sedan viskade mig i örat och nafsade mig i öronsnibben fick mig att brista. ”MYCKET!!” Jag snodde benen runt honom och han hamnade på rygg. Innan han ens hann funderade hade jag gränslat honom, och låtit han glida in i mig. Båda två stönade högt och ljudligt.

Inte ens fast klockan var runt 4 på morgonen kände jag mig trött, vilket måste ha berott på adrenalinet som fortfarande pumpade genom min kropp. Justin låg bredvid mig, lika vaken som jag, och drog sina fingrar på min mage, samt tittade på mig. ”Clar.. Jag har saknat detta, dig, allt.” Han smekte mig upp över magen och placerade sin hand på min kind så att han kunde vrida mitt huvud mot honom, för att sedan kunna pressa sina läppar mot mina. ”Tro mig, jag har saknat det mer. Men detta betyder inte att vi är tillsammans igen, bara två personer som gillar samma sak.” Han nickade instämmande, men jag kunde ändå skymta en besvikelse i hans ögon.

Jag vaknade av att min mobil ringde, senare på förmiddagen. ”Clarissa.” Jag kollade inte ens vem det var som ringde, innan jag svarade. ”Hej, det är Pattie. Tänkte bara höra när du kommer hem.” Jag hörde både Liam och Adriana i bakgrunden, helt galna. ”Om någon timme, du väckte mig. Om det är okej?” ”Självklart. Vila du.” Om hon bara visste, var det enda jag tänkte på. Jag har återigen satt in en spiral, så får hoppas att den hjälper mer än den förra. För jag har ingen lust med några fler barn, inte just nu i alla fall. ”Vem var det som ringde?” Justin började vakna till liv. ”Din mamma.” Jag orkade inte prata mer om det, så jag kysste honom istället.

”Hur var det där med att vi inte var mer än vänner?” Leendet han hade på sina läppar fick mig att le, men samtidigt så var hans leende mer ett hån. ”Det kommer aldrig gå. Egentligen vill jag inte ha dig i mitt liv..” ”Nehe, men det var ju snällt. Varför låg du med mig då?” Han reste sig upp ur sängen och skulle precis klä på sig när jag stoppade honom. ”Låt mig prata klart. Kom hit.” Han satte sig ned på kanten så långt från mig som möjligt, så jag reste mig upp och drog ned honom bredvid mig. ”Jag har inget val, du är min dotters pappa, och jag måste ha dig i mitt liv. Men frågan är, kommer vi kunna vara vänner? Vi har aldrig varit det förut.” Han suckade, högt och tydligt. ”Jag vet inte, vi får göra allt för att vi ska klara det.”

Justin följde med hem till mig, så att Pattie kunde åka iväg, tror hon hade lite möten och ärenden att uträtta innan 4, vilket resulterade i att hon hade nästan 2 timmar på sig. ”Har allt gått bra?” Hon mötte oss i dörren med väskan på axeln och skorna på fötterna. ”Jodå, dem har varit så lugna.” Vilken lögn hon drog, med tanke på att jag hörde dem i telefonen när hon ringde. Pattie åkte, och vi gick in till Adriana som satt ensam i vardagsrummet. ”Vart är Liam?” Hon pekade upp på övervåningen. Så jag traskade upp till hans rum för att se vad han gjorde. ”Oj. Hej Tom.” ”Hej Miss. Jones.” Jag skrattade till. ”Du behöver inte kalla mig det, säg Clarissa.” Jag lämnade grabbarna själva på Liams rum och gick ned igen.

Köket såg ut som ett slagfält, så dem måste verkligen ha haft en trevlig stund med farmor. Jag plockade undan det värsta och började sedan med maten, för det var inte det dem hade hållit på med. Efter ett litet tag i köket kom Justin in och satte sig vid köksön, men ingen av oss sa något. Jag stekte pyttipanna för en hel armé. ”Äter du med oss?” När jag vände mig om satt han och psykade mig, med ett litet leende på läpparna. ”Ja, kan jag väl. Har ju ingen flickvän som lagar min mat längre.” Han rörde sig väldigt fort, för helt plötsligt stod han framför mig, inte alls långt ifrån mina läppar. Vilket fick mig att tappa kontrollen, som vanligt. Hur fan ska vi kunna vara vänner, när han inte ens kan stå i min närhet utan att jag håller på och svimmar.

”Fan, det här funkar inte, Justin.” Jag vände ryggen mot honom och rörde om i stekpannan. ”Vad?” ”Jag kan ju inte ens vara i din närhet utan att tappa fattningen. Utan att vilja göra såhär.” Jag tryckte upp honom mot kylskåpet och pressade mina läppar mot hans. Det är ju det jag säger, jag kan inte bara vara hans vän. Allt var så mycket lättare när han hade Selena, då kunde jag hata dem båda, men nu går inte det. Nu vill jag bara ha honom, jag har alltid känt begäret av att ha honom, men aldrig på detta sätt. Nu var det som en magnet som drog mig till honom, och varje gång jag skulle gå från honom så drogs jag tillbaka. ”Det är ingenting jag tänker säga nej till.” Vi hade bytt placering, han tryckte upp mig mot kylskåpet. ”Barnen får inget veta. Okej?” Han nickade bara belåtet, och pressade sina läppar mot mina igen.

”MATEN ÄR KLAR.” Jag orkade inte gå upp för trappen, så jag ropade på grabbarna istället. Både Liam och Tom kom springandes ned för trappen, och vidare in i köket. Jag hann knappt med i deras rörelser. Justin hade hämtat Adriana och satt henne på sin stol. ”Varsågoda.” Grabbarna högg in på maten på en gång, och jag plockade fram både saft och dricka. ”Mamma, kan inte jag få det nya NHL spelet?” Spel är det värsta jag vet, speciellt till PS, så att han ens pratar med mig om sådant förstår jag inte. Justin tittade bara på mig som himlade med ögonen. ”Vi åker och köper det till dig sedan efter maten. Klart du ska ha det.” ”Tack, Justin.” Både Liam och Tom blev helt till sig.

Jag blev ensam kvar här efter maten, tillsammans med Adriana. Grabbarna lämnade hela köket åt mig, vilket blev en hel del. Så det var bara att börja plocka undan det. Aid satt fortfarande kvar vid bordet, och höll mig sällskap. ”Vad gjorde du och pappa igår?” Hon pillade med sin tallrik, som jag genast plockade bort, annars har den åkt i golvet, det är något som brukar hända. ”Vi pratade och drack ett glas vin.” Hon gav mig en blick hon måste ha fått från Justin. ”Är du kär i pappa?” ”Jag kommer alltid att älska honom, just för att han är din pappa.” Hon tog sin docka som låg på golvet och gick ut från köket. Vad säger man till sin dotter om hennes pappa egentligen?

Vad kommer hända nu? Bygger dem upp en ny relation, eller glider dem ifrån varandra efter vad som hände? ^

Tack återigen för era underbara kommentarer. Jag är så glad att ni läser, och faktiskt kommenterar. :)

Jag har absolut ingen aning om vad som är fel på min design, jag har kontaktat hon som gjorde den åt mig, och hon skulle kolla upp det. Hoppas att hon hittar felet. För det är väldigt irriterande. =/

”Liam, gubben. Dags att vakna.” Han låg fortfarande och sov när jag kom upp på hans rum, men han rörde på sig så fort jag hade sagt hans namn. När hans vackra ögon tittade upp på mig log dem. ”Hur mår du?” Han skruvade lite på sig i sängen, men reste sig strax därefter. ”Jag känner mig ganska bra faktiskt, hur länge har jag sovit?” Jag kollade på klockan som stod bredvid hans säng, och räknade tyst i mitt huvud. ”15 timmar. Hur nu det är möjligt?” Han skrattade till och reste på sig, han såg faktiskt mycket piggare ut än dagen före. ”Vill du vara med farmor idag?” Han vände sig om i dörren och nickade på huvudet. Jag tror inte ens att han reflekterade över att jag sa farmor. ”Ja, det vill jag.”

”Liam är okej med det. Vilket jag tror Adriana också är.” ”Vad är jag?” Att den lilla tjejen dyker upp helt och hållet överallt, utan att man varken ser eller hör henne är sjukt irriterande ibland, med tanke på att man aldrig kan prata hemlisar med folk i mitt hus, för hon hör allt. ”Du är okej med att vara hos farmor idag.” Hon nästintill hjulade upp för trappen, och gjorde glädjetjut. ”Hon är din dotter.” Jag vände mig mot Justin och han började skratta. ”Är du säker?” Jag kliade mig i huvudet och tänkte efter. ”Ja. Utan tvekan.”

Justin gick hem vid lunch, för att sedan skicka över hans mamma hit. Vi skulle tydligen vara hemma hos Justin under dagen. Jag hoppade in i duschen medan Liam passade Adriana, så att hon inte började klättra på väggarna. Vilket hon ibland gör om ingen underhåller henne. Duschen varade inte speciellt länge, men den var välbehövd. Jag kände mig som en ny människa när jag kom ut. Min garderob såg ut som ett bombnedslag, så det tog lite tid för mig att hitta något att ha på mig. Underkläderna jag handlade här om dagen låg fortfarande i en påse, så dem var lätta att hitta. Att hitta resten, det var en annan historia.

”Hej gumman.” Pattie hade redan kommit då jag kom ned igen fullt påklädd och redo att åka. Hon kramade om mig och skickade en skeptisk blick på mig. ”Är ni..?” ”Tillsammans? Nej, det är vi inte.” Hon kollade fortfarande på mig, precis som att jag ljög för henne. ”Okej, det såg inte ut som att huset jag gick från var för två vänner. Bara så du vet.” Nu var det min tur att titta på henne. Men jag hann inte fråga henne om vad det var hon menade innan Adriana kom springandes. ”Farmoooooor.” Hon kastade sig i armarna på Pattie, och strax efter kom Liam, kanske inte springandes, men han lunkade på sitt egna lilla vis.

”Var snäll mot farmor nu. Det gäller er båda.” Jag hade placerat dem i köket med glass, så att dem skulle lugna ned sig lite innan jag gick. Vilket kanske inte var det smartaste, man ger inte barn socker om man vill att dem ska vara lugna. Det var Patties idé, så hon fick skylla sig själv. När jag satt i bilen på väg till Justin, vilket inte var speciellt långt egentligen, tänkte jag på vad Pattie hade sagt. Vad hade han egentligen gjort med huset, och vad var det som fick henne att tro att vi var mer än vänner? Jag svängde upp på hans uppfart och parkerade bilen, plockade med mig min väska och klev ur.

Han öppnade inte dörren när jag ringde på, så jag klev bara in. Allt var svart, fanns inte en enda lampa på i hela huset vilket började oroa mig. Han brukar aldrig vara hemma och inte ha tänt. ”Justin?” Jag klev in i vardagsrummet och insåg det egentligen inte var släckt, varenda stearinljus brann, och det var en hel del. Jag ställde ned min väska och tog av mig mina skor, och precis när jag ställde ned dem på golvet kände jag två händer runt min midja och hur någon pussade mig på hjässan. ”Hej.” Jag vände mig om och mötte hans ansikte. Han log, sitt extremt vackra leende, som nådde ända upp till hans vackra ögon. ”Hej.”

Vi satt i soffan, mot varandra med ett varsitt glas vin i handen. Ingen sa något, men våra blickar, som så många gånger tidigare, pratade med varandra. Jag ville kyssa honom, han ville kyssa mig, men ingen av oss gjorde en ansats till att faktiskt göra det. Vilket bara resulterade i att vi satt och tittade på varandra. Jag orkade dock inte med tystnade speciellt länge, så jag avbröt den. ”Snälla, säg eller gör något.” Sekunden efter ställde han ned sitt glas på bordet och flyttade sig närmare. ”Vet du hur vacker du är?” Hans blick trängde igenom mig, det var precis som att han såg väggen bakom mig. ”Nej.” Min röst bar mig knappt, men jag fick fram det lilla ordet, som sedan gjorde så att min värld vändes upp och ned.

”Du är så vacker att ditt leende skiner upp ett helt rum, när du skrattar. Dina ögon glöder, vilket får vem som helst intresserad av dig. Sättet du ser på dina barn, det är ren kärlek. En kärlek jag aldrig kommer kunna tävla med, och det är ingen idé att ens försöka. Jag älskar sättet du oftast sätter alla andra framför dig själv, men du borde faktiskt tänka lite mer på dig själv, du förtjänar det. Du är den vackraste människan jag känner, och tack vare dig har jag en liten flicka som kommer växa upp och bli lika vacker som sin mamma. Jag älskar dig.” Tårarna rann på mig, och dem gick inte att hejda. Justin hade under hela tiden han pratade flyttat sig närmare mig, vilket fick mig att känna mig trygg. Det är konstigt att en människa som har sårat mig så mycket som han har, ändå kan få mig att känna mig trygg.

”Gråt inte, snälla. Jag försöker bara få dig att kunna se dig själv genom mina ögon. Det är så jag ser dig, du är en sådant sjukt stark kvinna.” Han fortsatte överösa mig av vackra ord. ”Sluta säg sådant om mig då. Jag vill inte höra, för inget av det är sant.” ”Det är sant, det är så fruktansvärt sant. Om du bara kunde se det själv.” Han pressade sina läppar mot mina, i en djup kyss. ”Jag älskar dig, och du är vacker. Oavsett vad du själv tycker.” Nu var det jag som kysste honom. Han tog mitt vinglas ur handen och placerade det på bordet bredvid sitt, utan att släppa mina läppar.

Justin smet iväg på toa, och jag passade på att gå ut på deras baksida, tillsammans med en filt och våra vinglas som jag även hade fyllt på. Himmelen var inte riktigt mörk, men man såg ändå stjärnorna som lyste. Vilket är fascinerande. ”Clar, vart är du?” Jag lämnade dörren öppen, så att han skulle hitta mig, men han verkade inte förstå det. ”Ute, kom.” Han kom ut på baksidan och gick över gräset, eller vankade som en kanin med tanke på att grabben inte har lärt sig att dra upp byxorna ordentligt. Vi satt där ute och pratade, om allt. Vi pratade ut om allt som har hamnat på fel sida mellan oss. Vilket var skönt, jag gillar inte att vara osams med honom.

”Adriana frågade mig igår om du och jag skulle gifta oss.” Justin låg ned på mage och pillade i gräset, samtidigt som jag satt upp och drog mina fingrar på hans rygg, över hans tröja. ”Ojdå. Ibland önskar jag att jag var med er dagligen, så att du slipper ta alla frågor själv.” Han pausade, jag förstod att han hade något mer att säga, för han reste sig upp och satte sig mittemot mig. ”Vill du gifta dig? Inte med mig kanske, men vill du det, i framtiden?” Det var en fråga, värt att tänka efter. ”Jag vet inte. Har lite svårt att lita på det motsatta könet, för att kunna ge hela mitt liv en sådan stor mening.” Jag såg på honom att han tyckte det blev obekvämt, för han skruvade på sig. Allt beror inte på honom, Alex har satt sina sår i min själ också. ”Förlåt.”

”Sover du kvar?” Vi stod i hans kök för att ställa in all disk vi hade använt tidigare på dagen. ”Ja.” Han plockade fram en ny tandborste åt mig då vi kom in i hans badrum, och så borstade vi tänderna tillsammans. Jag blev klar före honom så jag gick ut och tog av mig mina kläder, samt bäddade ned mig, på min sida av sängen. När han kom ut, och drog av sig sin tröja tog jag ett djupt andetag och drog täcket över huvudet. Istället för att lägga sig bredvid mig så kröp han upp och la sig över mig, drog ned täcket lite, och kysste mig. Kyssen övergick till hångel. Han rullade av mig, och kravlade sig in under täcket.

Äh, jag är snäll idag. :) Detta blir det sista iallafall. Morgon dagen kommer jag återigen spendera framför datorn, för att skriva fler kapitel åt er, och leta upp underbara bilder. Hope u like it. ♥

Det är någonting som inte står rätt till när det kommer till designen. Den vita bakgrunden har försvunnit i inläggen, men bara på min mobil. Någon som har samma problem, fast på datorn? =/ Har ni det på datorn eller mobilen?

Liam hade nästan 39 graders feber, vilket fick honom helt utslagen. Det var inte bara en eller två Disneyfilmer som gick på tv:n utan jag bytte varje gång den ena var slut. Adriana och Liam låg skavfötters i soffan och kollade på alla. Själv la jag min tid i tvättstugan då det hade blivit en hel del tvätt. Adriana behöver nya kläder då hon har växt ur nästan allt hon äger, speciellt byxor. Jag vek ihop den torra tvätten och hängde upp det blöta. När jag var klar med det började klockan närma sig middagsdags. ”Vill ni ha hamnburgare till middag?” Både Adriana och Liam kollade upp på mig och nickade.

När vi hade ätit, valde Liam att gå upp på sitt rum och lägga sig i sängen. Jag hade bäddat ren den, vilket man alltid ska göra så att man inte lägger sig i samma baciller som en gång fick en sjuk. Adriana satte sig åter igen framför tv:n, så jag gjorde henne sällskap. ”Varför åkte pappa?” Hon satte sig i mitt knä och jag drog filten över oss båda. ”Jag vet inte gumman.” Om jag ändå kunde förstå vad som rörde sig i hennes huvud, hur hon tänkte och vad hon ville. Saker som hon inte berättar. ”Kommer ni någon gång gifta er? Så att vi blir en riktig familj?” Jag blev riktigt stum av hennes fråga, jag vill inte krossa hennes drömmar om en riktig familj, jag vill inte vara boven i det hela. ”Det visar sig i framtiden.” Vilken lögn, han låg säkert i sängen med Selena och myste, undertiden jag satt och besvarade massa frågor, från en frågande treåring.

Precis när Adriana skulle gå och lägga sig ringde min mobil, och displayen visade Justin. ”Gumman, det är till dig.” Jag räckte henne telefonen och plockade fram hennes pyjamas, och laddade hennes tandborste. Hon satt i sin säng och pratade med Justin, hon såg faktiskt riktigt glad ut, vilket förvånade mig, med tanke på att han inte var med henne. ”Mamma, pappa vill prata med dig.” Hon sa hejdå till honom och gav mig telefonen. Samtidigt som vi inledde vårt samtal bytte jag kläder på henne, och följde med in på toaletten, så att hon kunde borsta sina tänder.

”Vad är det som har hänt? Du låter inte som vanligt.” Han hade en konstig röst, och ett konstigt sätt att prata på, jag kände absolut inte igen honom. ”Det är inget. Jag saknar er bara. Ja, inklusive dig.” Jag kunde nästan se hur han log, om inte annat kunde jag höra det på honom. ”Jag saknar dig också, mer än du tror.” När jag hade släckt lampan i Adrianas rum gick jag in till mitt, för att inte störa henne. Jag placerade mig i sängen och lutade mig mot sänggaveln. ”Hur mycket?” Han lät självgod, precis som att jag skulle böna och be honom komma tillbaka. ”Tillräckligt. Det räcker för mig.”

”När kommer du hem?” Vi hade pratat i över en timme, och det samtalet var inget för en flickvän att höra, vilket fick mig att fundera på om han ens var hos Selena, eller inte. ”Imorgon, och tro mig. Jag kommer aldrig åka igen.” En tår rann ned för min kind. Den senaste tiden har mina känslor tagit över min hjärna, vilket inte kommer sluta bra. ”Säg inte så.” Jag viskade fram, för att han inte skulle höra att jag grät, men det gick inte så bra, som vanligt. ”Gumman, gråt inte. Jag kommer imorgon.” Jag önskade verkligen att han kunde vara hos mig, just då, i den tidpunkten. ”Jag väntar på dig.”

Vi avslutade samtalet och jag bäddade ned mig i sängen. Liam hade sovit hela tiden sedan han valde att gå upp och lägga sig istället för att ligga framför tv:n och slöa. Jag måste ha slumrat in rätt fort, jag hann inte tänka så mycket på sakerna som händer runt mig. Vilket annars brukar bli en hel del tankar. Jag vaknade till när sängen sjönk ned, men jag orkade inte göra något för att kolla vem det var, både Liam och Adriana brukar komma över på nätterna. Denna gång, tillskillnad från alla andra var att personen var tyngre, och placerade sin arm runt mig.

”Fortsätt sov. Vi pratar imorgon.” Det var Justins röst, så jag sneglade på klockan som visade strax efter 6 på morgonen. Jag blundade igen, och kröp närmare honom. Andra gången jag vaknade var det för att jag var kissnödig, och klockan visade 9. Det är inte ofta jag får sova så länge, men när jag väl får det är jag utvilad och klarar av en hel dag med jobb. Jag sprang in på toan och kissade. Liam låg fortfarande i sitt rum och sov, vilket absolut inte brukar hända, även om han är sjuk. Jag lät honom sova i alla fall, så att han kunde bli frisk fortare. Adriana låg däremot inte i sin säng så hon var i alla fall uppe.

På köksbordet stod det en stor rosbukett i en vas, och det stod ett kort bredvid med en nalle på, och texten ”i love you” under. Jag öppnade kortet för att se vem det var ifrån, och bara genom att läsa första ordet såg jag att det var från Justin. ”Jag älskar dig, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Anledningen till mina val i livet var för att jag inte tyckte att jag förtjänade dig. Jag kan inte leva utan dig, och jag vet att jag är tvungen att bevisa min kärlek för dig, och tro mig, det tänker jag göra också. Puss Justin.” Precis när jag hade läst klart kortet insåg jag att jag inte var själv i köket. Någon iakttog mig.

”Selena?” En besvärad blick var allt jag fick som svar av Justin, det var någonting han dolde för mig, men jag ville inte verka för på, så jag lät honom berätta det för mig när han själv ville. ”Vi är över, och tro mig. Jag vill aldrig mer se den häxan.” Kaffet som stod framför honom hade för längesedan slutat ryka, han drack inte en enda klunk av det, utan lekte bara med koppen. ”Vad får dig att tro att jag vill ha tillbaka dig?” Båda två visste att jag ville det, men jag ville höra hans teori. På något vis lär jag ju ha visat honom det, för att få honom att tro det. ”Jag vet inte, jag hoppas. För jag vill inte leva utan dig. Jag vill inte gå på denna jord, veta att jag har sumpat den enda tjejen som faktiskt älskat mig för den jag är innerstinne.” Sättet han pratade på fick mig lugn, riktigt lugn. Jag visste inte ens vad jag skulle svara honom.

”Kan inte vi hitta på något idag, bara du och jag? Snälla!” Det var nästan som att han bad på sina bara knän. ”Mamma är i New York, så hon kan inte ta Liam och Adriana, plus att Liam är sjuk. Jag vet inte.” Adriana kom springandes, med en smörgås i munnen. ”Du får inte springa omkring när du äter. Det vet du, gå och sätt dig igen.” Hon lunkade varsamt tillbaka till vardagsrummet, med ansiktet nedsänkt mot golvet. ”Mamma kan komma hit, hon har nog inget emot att spendera lite tid med sina barnbarn.” Att han fortfarande anser att Liam är som hans egen gör honom bara mer värd i mina ögon, jag vet inte varför, men det känns bra. ”Fråga henne, så frågar jag barnen.”

Sista för idag. Kommer nya imorgon. :) Jag älskar era kommentarer, ni gör min dag. Jag kan skratta i timmar åt hur ni går in i folk, slår halvt ihjäl er och så vidare för att läsa ett ynka kapitel från mig ^^ haha

”God morgon.” Justin hoppade till när jag kom tillbaka in i köket där han stod och gräddade pankakor. ”Jag fick välja frukost mamma.” Adriana var helt överlycklig. ”Snäll din pappa är.” Justin vände sig om och gav mig en blick jag inte kunde tyda. Det var först då jag insåg att han stod i bar överkropp. ”Klä på dig. Du dödar mig.” Liam satt i vardagsrummet och kollade på barnprogram, så jag slog mig ned bredvid honom. ”Hur mår du gubben?” Han såg hängig ut, precis som att han hade feber. ”Jag har ont i kroppen, och fryser.” Jag kände honom i pannan, och kunde utan att ens ta fram termometern känna att han hade feber. Jag bäddade ned honom i soffan och Adriana kom med en tallrik med pannkakor på. Egentligen får dem inte äta i vardagsrummet, men det finns väl egentligen inget som är som det ska här hemma längre.

”Liam har feber. Så vill du inte bli smittad så är det nog lika bra du hittar på något annat idag.” Justin vände sig om och kollade på mig. ”Vill du inte ha mig här?” Han lät ledsen, men han såg inte så ledsen ut. ”Du vet vad jag menade, vänd det inte mot mig.” ”Jag vänder det inte mot dig, vill bara inte att du använder han för att bli av med mig.” Jag suckade bara mot honom, hur ska någon, någonsin kunna förstå vad jag menar när inte ens han gör det. Sängen kändes lockande, men innan jag gick upp och la mig, gjorde jag i ordning en tallrik med pannkakor och sylt åt honom, och bar ut det till vardagsrummet.

Jag låg med ryggen mot dörren och gjorde allt för att somna om. Livet som ensamstående mamma till en liten grabb som vill så mycket i livet, och en liten tjej som vill ännu mer är jobbigt. Jag älskar mina barn, över allt annat på hela jorden, men ibland orkar inte ens jag. Det är för mycket i mitt huvud, allt drama mellan Selena och Justin, som jag egentligen inte har ett dugg med att göra, stör mitt sätt att leva. Hon är för mycket, men jag försöker hela tiden göra det bästa så att Justin ska kunna leva med henne. Ingenting blir bättre av att Justin tänkte lämna henne, och jag har ingen aning om varför. Jag vet inte varför Justin gör det svårt för mig att kontrollera mina känslor, att han då och då kysser mig får mig att bli alldelens yr i huvudet. Vad vill han med mig?

Jag måste ha lyckats somna om, klockan visade 12.45 när jag kollade på den igen, och jag hade gått och lagt mig vid 10. Justin satt på sängen när jag vaknade, fullt påklädd, med sin väska packad på golvet. ”Jag åker till Selena. Hör av mig när jag är tillbaka.” Jag reste mig upp i sängen, så att jag satt lutad mot sänggaveln. ”Till Texas?” Hans blick föll till golvet, och jag kände ett sting av både svartsjuka och förtvivlan, men jag tänkte inte låta honom se det. Han skulle få vara lycklig med henne, han och jag skulle inte funka en gång till, även om det är det enda jag vill. ”Okej, hejdå.” Jag lämnade sovrummet och honom bakom mig.

”Gumman, pappa ska åka nu.” Adriana satt fortfarande i soffan, men när hon hörde Justin sprang hon ut i hallen. ”Vart?” Jag ville egentligen inte säga hejdå till honom, men jag valde att gå ut i hallen i alla fall. Dem kramade varandra länge, och hon blev som vanligt ledsen när han sa att han skulle åka. Vilket jag verkligen förstår, det har blivit några hejdå från honom till henne. ”Jag ringer och säger god natt innan du går och lägger dig ikväll.” Bara en sådan sak gjorde så att hon blev lite gladare, hon slutade i alla fall att gråta, vilket var ett stort framsteg. När Adriana hade gått till vardagsrummet igen tittade Justin på mig, samtidigt som han kastade upp sin väska på ryggen. ”Jag önskar att saker och ting var annorlunda.” Det blev hans sista ord innan han släppte mig och stängde dörren efter sig.

Kenny kom och hämtade mig hemma, efter att jag hade packat en resväska. Egentligen visste jag att jag inte skulle vara hos Selena speciellt länge, men jag packade i fall att. Hela resan till flygplatsen var tyst, ingen hade något speciellt att säga, och jag var fast i mina egna tankar. Tankarna på Clar, jag vet inte vad jag har hållit på med dessa dagar med henne, smärtan hon hade i sina ögon när jag gick går inte att beskriva med ord. Jag sårar henne, hela tiden. Vilket jag inte vill, jag gör det helt omedvetet. Jag älskar henne, det är henne jag vill vara med, men jag kommer aldrig vara så egoistisk att jag säger det till henne, för jag vet att hon skulle släppa allt då, och låta mig ha henne. Hon mår inte bra av att ha mig i närheten, för varje gång jag går sårar jag henne.

”Vad ska du egentligen hem till Selena att göra?” Kenny bröt tystnade precis innan vi var framme. Han ställde mig verkligen mot väggen, men tänkte inte låta honom se det. ”Vad? Hon är min flickvän.” Han tittade skeptiskt på mig, samtidigt som han svängde in och parkerade bilen. ”Du tänker på Clarissa, jag ser det på dig. Varför kan du inte bara bestämma dig? Det finns en tjej som behöver sin pappa mer än allt annat, och hennes mamma behöver sin dotters pappa. Varför ser inte du det?” Jag blev helt ställd av hans plötsliga påhopp, han har aldrig vart så innan, ni vet, säga som det är. ”Håll dig utanför detta. Jag måste lösa det på egen hand.” Paparazzi befann sig överallt utanför flygplatsen, så det tog oss ett tag att komma igenom klungan.

”Justin, vad gör du här?” Selena öppnade dörren och såg riktigt förvånad ut, vilket jag absolut kan förstå att hon var också, vårt samtal slutade inte så vackert dagen före. ”Vill be om ursäkt. Får jag komma in?” Hon flyttade sig från dörren så att jag kunde kliva in. Kenny hade åkt till vårt hotell, för jag tänkte inte stanna hemma hos Selena under natten, jag planerade inte ens att stanna speciellt länge, jag ville bara få detta överstökat.

Selena gav mig en Redbull och vi gick upp på hennes rum, hennes mamma var hemma, och jag hade ingen lust att stöta på henne. Hon om någon tycker inte speciellt mycket om mig, och jag förstå inte varför. Jag har verkligen älskat hennes dotter, och försökt fått vårt förhållande att fungera. ”Det är något mer du bär på, vad är det?” Hon, precis som Clar, kan se på mig om det är något som tynger mig. Vilket ibland kan vara en dålig sak. ”Jag klarar inte av detta längre. Du och jag, vi fungerar inte ihop.” ”VA?” Hon reste sig från soffan hon satt i och ställde sig vid fönstret. ”Din svartsjuka, den tar kol på mig. Jag är verkligen ledsen.” Hon vände sig om mot mig med svarta ögon.

”Jag borde verkligen ha kidnappat Adriana lite längre, du verkar inte förstå.” Jag fick svårt att andas, näst intill en hjärtinfarkt. Hade hon verkligen gjort något sådant, var hon ens kapabel till det? ”Du gjorde vad?” Hon stod fortfarande vid fönstret, så jag gick fram mot henne. Det såg ut som att hon ryggade tillbaka, och blev rädd för mig, vilket jag verkligen hoppades på att hon blev. ”Rör du min dotter en enda gång till, så var det, det sista du rörde i livet. Förstår du det?” Hon svarade mig inte, såg precis ut som att hon fick tunghäfta, vilket jag kan förstå. ”Jag vill aldrig mer se dig. Och du ska vara så jävla glad att inte Clarissa vet om det.”

Jag tog en taxi tillbaka till hotellet, och på radion spelade dem en av mina låtar som var med på julalbumet, All I Want Is You, den jag skrev till Clarissa. Var detta en pik mot mig, eller betydde det inget. Taxichauffören kollade på mig genom backspegeln och log, men ingen av oss sa något. Jag lyssnade bara på orden jag själv hade skrivit en gång i tiden, den tiden i mitt liv jag var som mest lycklig. ”Jag bjuder på resan, Mr. Bieber.” Jag skakade bara på huvudet och kastade åt honom några sedlar. När jag kom upp till mitt rum låg Kenny på soffan och kollade på tv. ”Vad gör du här?” Han reste sig upp sopade bort smulorna från tröjan. ”Det är slut, nu vill jag åka hem till min familj.”

Hur tror ni detta går? Kommer Justin berätta något för Clar, och hur kommer hon isåfall att reagera? Vad jag har förstått är det många av er som har fått jullov nu, hoppas ni får ett bra sådant. :)

Selena vägrade lämna huset, så hon fick gå in och sätta sig i köket. Vilket absolut inte störde mig, fören Adriana kom. ”Mamma, vem var det som kom?” När hon kom in i köket där vi två befann oss vände hon illa kvickt i dörren och sprang upp på sitt rum. Precis när jag skulle gå efter henne kom Justin in, ”Ta hand om din flickvän som befinner sig i mitt kök.” Han kollade storögt på mig, släppte sina påsar och gick in i köket. Det enda jag hörde från dem två var när han frågade henne vad hon gjorde där. Jag hade själv fullt upp med att ta reda på varför Adriana bara rusade iväg.

”Gumman, vad är det?” Hon låg i sängen med sin nalle och blundade, samt skakade, men hon sa inget. Jag förstod ingenting av vad det var som hände, det var ju inte direkt första gången hon träffade Selena. Så att hon blev så rädd förstår jag inte. ”Snälla, du måste prata med mig.” Hon gjorde en ansats till att i alla fall vända sig om så att jag kunde se henne i ansiktet, men hon rullade tillbaka igen. ”Kan hon gå, mamma.” Hon skakade inte bara, utan nu grät hon också. Någonting måste ha hänt mellan dem två, men jag vet inte vad, och det gör mig frustrerad till max. Min dotter är tre år, och har Selena gjort henne något, så ska hon få se.

Tillslut fick jag med mig Adriana ned till vardagsrummet, jag bäddade ned henne med filtar och kuddar bredvid Liam. Precis innan jag lämnade vardagsrummet kollade jag mot mina två ädelstenar, och Liam hade lagt sig bakom Adriana och höll om henne. Vilka två sötnosar, jag förstår inte vart dem har fått allt ifrån, med tanke på att Justin inte är pappa åt Liam, och jag inte är söt lär det komma från den där hemska Alex, och så klart har Adriana fått sitt från Justin. Jag log för mig själv och vände mig om för att gå ut i köket där jag hörde en vild diskussion angående mig.

”Varför är du med henne?” Selenas tonfall var inte att leka med, men hon befann sig på helt fel ställe för att bråka. ”Hon är mamma till mitt barn, hur många gånger ska jag behöva förklara det för dig?” Justin stod lutad över köksön med ryggen mot henne, hon satt fortfarande på samma plats som när jag lämnade henne. ”Älskar du henne fortfarande?” Jag visade mig inte, utan placerade mig utanför så att jag i alla fall hörde vad dem hade att säga varandra. ”Jag kommer alltid att älska henne. Det är dig jag lever med, och jag älskar dig mer.” Jag visste att han skulle säga så, så det kom inte som någon nyhet precis, och det vore inte mer än logiskt av att han älskade henne mer.

”Följ med mig hem, snälla.” Selena hade slutat gråta, och jag gick nästan på hennes krokodil tårar. Jag hade på känn att hon bara försökte binda honom kring lillfingret, men hon lyckades inte. ”Adriana vart kidnappad igår, och du vill att jag ska lämna henne?” ”Snälla, älskling!” Jag hörde hur Justin kastade något i väggen, och vad jag förstod av oljudet var det nog ett glas. ”Vad är det du inte förstår? Gå bara här ifrån.” Selena kom ut från köket, vilket jag absolut inte var beredd på, hon kollade bara på mig, hon frågade inte ens om jag hade stått där länge eller inte. Innan hon lämnade huset stoppade jag henne. ”Vad har du gjort mot Adriana?” Hon vände sig om och kollade chockat på mig, innan hon gick.

”Justin, vad hände?” Han stod med ryggen mot mig vid diskbänken, och väggen bredvid kylskåpet hade ett litet hål, varav på golvet fullt med glas. Han gjorde en inte en enda antydning till att han hörde mig, för han stod fortfarande kvar på samma ställe. ”Mamma, pappa. Vad hände?” Adriana och Liam stod i köksdörren med uppspärrade ögon. ”Gå inte in här, det är fullt med glas.” Liam tog Adriana i handen och gick tillbaka till vardagsrummet. Jag gick tillbaka fram till Justin och strök honom över ryggen, jag ville att han skulle titta på mig. Vilket han inte gjorde. ”Snälla, prata med mig.”

Han vände sig om, och jag kunde verkligen se smärtan i hans ögon. ”Hon hatar mig.” Jag skakade hysteriskt på huvudet. ”Nej, det gör hon inte. Hon är precis som jag var, rädd att du ska lämna henne för mig.” Han kollade upp och mötte min blick, jag vet att mina tårar rann, och jag vet varför, jag älskar honom. ”Jag har ställt till det.” Jag drog in honom i min famn och kunde känna hur mycket han skakade, jag vet inte vad det berodde på, om det var för att han var arg eller för att han var ledsen, kanske båda. ”Det kan man säga att du har.” Han skrattade till, precis som att det var något kul i det hela.

Jag städade upp i köket efter hans utbrott och han placerade sig i soffan med Liam och Adriana. Jag kunde höra hur dem skrattade tillsammans från vardagsrummet, men jag kunde inte sluta tänka på det som hände när Adriana fick syn på Selena. Någonting har hänt mellan dem, och jag tänker verkligen gå till botten med vad, innan jag ens låter henne träffa min dotter igen. När jag var klar gick jag ut till dem och Adriana hoppade upp i Justins knä så att jag skulle få plats. ”Ska du sova här inatt med, pappa?” När Justin hörde hennes fråga kände jag hur han tittade på mig, men jag kollade inte tillbaka, för jag ville höra vad han skulle svara. ”Beror på din mamma.” Hon tittade på mig, med en arg blick. ”Får han det.” ”Klart han får.” Hon blev glad.

Mina känslor i kroppen gick inte att beskriva när vi satt där alla tillsammans framför tv:n. Adriana hade sedan en timme somnat i Justins knä, men Liam var fortfarande vaken, även om det var knappt, han halv låg över Justins axel. Mitt hjärta slog dubbla slag varje gång Justin kollade eller sneglade på mig, vilket fick min kropp helt ur ballans. På tv:n gick som vanligt en av alla Disney filmerna som vi äger. Justin reste på sig helt plötsligt och tog med sig Adriana upp, så jag tror att han la ned henne i sin säng. Liam hade somnat och sov som en stock, han snarkade till och med. Justin kom tillbaka och lyfte upp Liam, jag satt fortfarande kvar och tittade på slutet av skönheten och odjuret. Det är en av mina favoriter.

”Kommer du?” Justin ropade på mig från halva trappen. ”Jag trodde du skulle bära upp mig också.” Han kom ned och gick fram till mig utan att säga något, och helt plötsligt lyfte han upp mig och gick upp till mitt rum. Han visste att jag ville ha honom bredvid mig under natten, så han frågade inte ens om det var okej att han sov med mig. Hade det varit en annan grabb som skulle sova i min säng hade jag sovit i trosor och bh, men när det är han sover jag bara i trosor. Han vet hur min kropp ser ut, och han vet att jag är bekväm med honom. Det är inget han säger nej till.

”Jag tänker inte vara med Selena mer.” Jag hade inte somnat än, och jag kände hur Justin flera gånger rättade till sig bakom mig, precis som att han låg obekvämt, eller hade något han tänkte på. ”Vadå?” Jag förstod inte vad det var han menade, men jag hade mina aningar. Allt jag ville var att det inte skulle vara det jag trodde på, men sådan tur skulle man väl inte ha, med tanke på vad som har hänt dessa dagar. ”Jag tänker göra slut med henne. När jag ligger här med dig inser jag att jag inte förtjänar att ha någon, jag har sårat allt för många värdefulla människor i mitt liv. Adriana ska få den pappan hon förtjänar. Jag tänker lägga all min lediga tid på henne.” Jag blev att må bra av det han sa, i alla fall det om Adriana.

Vi låg mot varandra ett tag, och bara titta på varandra. Ibland log han, ibland jag. Vi har något som ingen annan kommer förstå sig på, vi kan prata med varandra genom våra ögon. Jag vet hur han mår bara genom att se på honom, och lika för honom. Han smekte mig över kinden flera gånger, utan att ens säga något, men jag förstod honom. Jag visste att han ville så mycket mer, jag såg det i hans blick. Han ville ha mig, och jag ska inte ljuga, jag ville ha honom också. Men jag lät mig själv inte sjunka till den nivån. Vi kysstes, thats it. Och jag älskade det, mina känslor för honom har aldrig försvunnit, och absolut inte förändrats. Han kommer alltid vara min nummer ett, när det kommer till min relation med grabbar. Ingen kommer någonsin kunna mäta sig med hans nivå.

Ni kommenterar som galningar, dem senaste har det nästan varit 40 på alla. I LOVE U :)

Någon frågade mig om Alessa och Ryan kommer in i bilden snart. Självklart, tillsammans med deras son Drew, honom har ni väl inte glömt? ;P

Ingen, och då menar jag ingen kan förstå känslan när en mamma tappar bort sitt barn. När det rullade in en polisbil på uppfarten var jag den första som var ut på gården. Polismannen som körde bilen öppnade dörren bak, och Adriana kom springandes. ”MAMMA….” Hon sprang mot mig med öppna armar och kastade sig i min famn. Hon hade ett sådant hårt grepp om min hals att jag trodde hon aldrig skulle släppa. ”Älskade lilla flicka, var har du varit?” Hon grät, jag grät, och Justin kom och la sina armar över både mig och Adriana. ”Jag vet inte mamma. Mannen som tog bort mig från stranden sa inget, han satte bara en ögonbindel på mig. Och sedan släppte han av mig. Jag fryser.” Hon huttrade hela hon. Justin bar upp henne och vi gick in alla tillsammans.

Efter flera timmar av pappersarbete, mellan mig och polisen så gjorde jag och Justin en anmälan tillsammans. Personen som hade gjort detta skulle få sitt straff. Alla lämnade oss, utom Justin. ”Vill du sova här?” Adriana hade redan somnat i soffan. Så jag bar upp henne, och Justin lämnade inte min sida. ”Om jag får.” ”Jag skulle inte fråga annars. Jag vill inte vara själv.” När jag hade lagt ned Adriana i sin säng stod jag och tittade på henne en stund, och kände strax efter det två händer på min mage och hur någon höll om mig, vilket var det enda jag egentligen behövde.

När vi hade bäddat ned oss la han sig tätt bakom mig och placerade sin hand runt mig. Jag varken orkade eller ville säga emot honom, jag ville ha honom så nära mig det gick. Han gav mig trygghet, precis som att han kunde ta bort all smärta jag någonsin känt. Han kysste mig i nacken, vilket jag trodde bara skulle hända en gång, men en gång blev till två gånger och vidare upp över min kind. Jag vred mitt huvud mot honom för att fråga vad han gjorde, men innan jag hann pressade han sina läppar mot mina, i en het och passionerad kyss. Ingen annan kroppsdel rörde sig, mer än våra läppar, vi låg helt stilla.

Jag vaknade alldelens kallsvettig under natten, och insåg att jag säkerligen hade drömt en mardröm. Justin låg fortfarande bredvid mig, men han hade vänt sig åt andra hållet. Så jag kunde utan att väcka honom, kliva upp ur sängen. Ett besök på toaletten, och lite kalltvatten i mitt ansikte, gjorde så att jag blev lite pigg. Jag satte mig ned på golvet och direkt då jag slappnade av, började jag gråta. Jag vet inte hur länge jag satt där inne, men det var nog ett tag. Dörren till badrummet öppnades och Justin kom in, han satte sig ned bredvid mig, och la sin ena arm om mig samtidigt som han drog mig mot sig. ”Allt kommer bli bra, jag lämnar er inte.” ”Varför lovar du massa saker du inte kan hålla? Vi är inte tillsammans, du lever ett nytt liv med Selena.” Jag krånglade mig ur hans grepp och tittade på honom. Han grät, utan att jag märkte det, så jag torkade bort hans tårar, som bara blev fler och fler. ”Hon får säga vad hon vill, Adriana är mitt liv, och jag kommer vara här tills du kastar ut mig.”

Det är precis sådana saker man vill höra från någon man älskar. Att den aldrig kommer lämna en, men jag vet att han är här för hennes skull, och inte för min. Jag gick och la mig igen, utan att ens säga något till honom. Jag ville att han skulle komma efter mig, och fråga mig vad det var, varför jag gick. ”Gumman, vad är det?” Han gjorde det jag hoppades på, plus att han la sig bakom mig igen. ”Jag vill att du ska älska mig, precis lika mycket som jag älskar dig. Och tro mig, det är mycket.” Jag grät igen. Frågan är bara, varför ska allt hända mig, och på en gång? ”Hur kan du älska en människa som gång på gång sårar dig?” Han strök mig över armen och pussade mig på kinden. ”För att jag aldrig har varit lyckligare, än vad jag var med den människan.”

På morgonen när jag vaknade låg inte Justin bredvid mig. Så jag drog på mig morgonrocken och gick in i Adrianas rum, hon var inte heller där. Paniken, visst den fanns, men jag kände på mig att Justin hade henne, så att hon var i säkra händer, men man vet aldrig. En sak är säker i alla fall, jag tänker aldrig mer gå ut med Adriana, och släppa blicken från henne. När jag kom ned i vardagsrummet satt Justin i soffan med Adriana i knä. Hon sov dock. ”God morgon.” Han flyttade henne så att han kunde resa på sig, och tillsammans gick vi in i köket. ”Vill du ha te?” Han nickade och drog in mig i sin famn. ”Jag älskar dig, du vet det va?” ”Snälla, gör inte detta svårare än vad det redan är.”

Vi gick och satte oss i soffan där Adriana låg, och han drog återigen in mig i sin famn, han satt och höll om mig. ”Jag vet inte vad jag skulle göra utan er två.” Hur mycket jag än ville flytta på mig, be honom sluta säga sådana saker, eller bara vara allmänt underbar mot mig, kunde jag inte. Jag ville att han skulle vara otrevlig, det var mycket lättare att inte tycka om honom då. ”Det som hände igår kväll, får aldrig mer hända. Du har Selena, varför gjorde du det?” Han släppte greppet han hade om mig, och jag passade på att flytta mig till fåtöljen som stod bredvid soffan. ”Jag vet inte varför jag gjorde det, men jag kommer aldrig ångra det.” Mitt te hade redan kallnat, så det var ingen idé att dricka det, då jag inte tål smaken av kallt te.

Liam kom hem på förmiddagen, han visste inte om att Adriana hade kommit hem, så när han fick syn på henne blev det rena kramkalaset. ”Lillasyster.” Han ropade och dem sprang mot varandra. Även om jag flera gånger har sagt åt Liam att han inte ska bära omkring på Adriana, så var det ett acceptabelt tillfälle. ”Liiiam, jag har saknat dig.” Både jag och Justin stod och kollade på dem två som verkligen kramade och visade varandra deras kärlek. ”Jag har saknat dig också. Jag trodde att jag aldrig mer skulle få se dig.” Mr. Saltzman, Toms pappa, stod kvar i dörren, så jag gick ut till honom. ”Har allt gått bra?” Han log lite halvhjärtat, och skakade på huvudet. ”Liam hade lite problem med att somna, och det kan jag väl förstå. Hur är det med Adriana?” Jag gillar honom, han bryr sig alltid. Han är stark som kan ta hand om tre barn själv, hans fru dog för några år sedan. ”Allt är bra med henne, det är skönt att hon är hemma. Det var rena mardrömmen.” Han nickade instämmande. ”Det förstår jag.”

”Vart tog pappa vägen?” Adriana kom gåendes in i köket och märkte att Justin hade försvunnit. ”Han åkte till godisaffären.” Hon sken upp i hela ansiktet, och ju mer hon ler ju mer liknar hon Justin. Vi skulle ha en hemmadag, med massa gott och många filmer. Så han fick åka. ”Ska vi mysa, alla?” Hon undrade säkert om Justin skulle vara kvar, eftersom att det inte är speciellt vanligt att han är med oss när vi har myskvällar. ”Ja, alla. Inklusive din pappa.” Hon sprang iväg med ett ännu större leende på läpparna än innan. När jag hade poppat klart popcorna gick jag ut till både Liam och Adriana som satt i vardagsrummet. ”Här har ni ungar.” Jag ställde ned den mellan dem, så att dem slapp sträcka på sig.

Justin hade vart borta ett bra tag, så jag började bli orolig, eller så hade han bara struntat i att höra av sig om han fick förhinder. Vilket absolut inte skulle förvåna mig. Det spelar ingen roll om han sårar mig, det har jag lärt mig leva med, men när det kommer till Adriana, så skulle jag kunna döda honom. Det sista jag vill, är att Adriana ska hata sin pappa. Det finns så många andra som gör det. Det ringde på dörren, och på senare dagar har ingen av barnen varit speciellt intresserade av den, som dem var förut, vilket jag inte vet varför. ”Selena, vad gör du här?” Hon klev in i min hall, oinbjuden. Vilket är det värsta jag vet. ”Är Justin här?” Jag himlade bara med ögonen och kollade på henne. ”Nej, såg du hans bil utanför eller?” ”Nej. Men jag tänkte han hade gömt den.” Jag började skratta, var hon så patetisk? ”Han är inte här, så du kan gå.” ”Tror jag stannar, han kommer nog snart.”

Liam hade sin första skolavslutning igår, och jag kan inte bli mer stolt. Hans fröken säger att han ligger bra till i alla ämnen och att han utvecklas för varje dag, vilket är någon varje mamma vill höra. Det har nu gått flera månader sedan jag och Justin hade vårt första riktiga samtal, utan massa bråk inblandat. Vi har försökt hålla kontakten så mycket som möjligt, utan att Selena ska ha fått reda på något, men vi lyckades inte speciellt bra då hon snokade igenom Justins mobil. Jag fick mig en utskällning och Justin klev tillbaka över på hennes sida. Nu var det ett tag sedan vi pratade med varandra, händer någon gång då Adriana vill prata med honom.

”Ska vi åka till stranden idag?” Både Liam och Adriana satt framför tv:n med frukosten, och nickade på huvudet istället för att svara mig med munnen. Jag gick till tvättstugan för att packa ned handdukar och ta fram deras badkläder. Liam hade ett par shorts han hade fått från Justin, efter en resa han gjorde till Hawaii, så ni kan ju lista ut att shortsen är av Hawaii stuket. När allt var nerpackat och vi alla var ombytta gick vi ut i bilen, och jag hjälpte Adriana in, och spände fast henne. På stranden var det inte så mycket folk som jag trodde att det skulle vara, med tanke på att skolorna hade slutat och det var varmt ute.

”Har inte du varit tillsammans med Justin Bieber?” En liten tjej kom fram till mig då jag låg på handduken och kollade på Adriana som lekte i sanden vid vattenbrynet. ”Jo, det har jag.” Hon var jätte söt den där lilla tjejen. ”Kan jag få din autograf?” Att fortfarande folk känner igen mig, och faktiskt vill ha min autograf är otroligt. ”Självklart.” Hon sträckte över ett papper och en penna till mig, som jag snabbt skrev ned mitt namn på. När hon fick tillbaka det, hände det en kamera på hennes ena arm. ”Vill du ha en bild också?” Hon log, med hela ansiktet, och nickade med huvudet. Jag knäppte en bild på oss båda, och den lilla flickan sprang tillbaka till sin mamma.

Liam träffade på Tom på stranden, sin klasskamrat, och dem två lekte i vattnet tillsammans. Jag vände bort blicken i två sekunder, vilket man inte ska göra, men jag trodde att det var okej. När jag kollade ned mot sandslottet som Adriana hade byggt var inte hon där. Paniken växte i mig och jag rusade ned till vattnet. ”Har du sett den lilla flickan som var här nyss?” Det var en äldre dam som hade sin solstol alldelens bredvid platsen där Adriana hade setat. ”Hon gick med en svartklädd man här ifrån för kanske två minuter sedan.” Eftersom att Justin inte befinner sig i Atlanta kunde det inte ha varit han.

Klockan tickade och paniken växte. Jag pratade med Toms mamma och pappa, jag berättade vad det var som hade hänt, så dem lovade att dem skulle ta med sig Liam hem. Jag sprang omkring på stranden och såg inte en enda liten ledtråd om vart hon kunde vara någonstans. Jag ringde polisen och förklarade vem jag var, samt vem som var hennes pappa, så dem skulle komma så fort som möjligt. Jag kände mig misslyckad som mamma, riktigt misslyckad. Jag plockade upp min mobil och skrev ett meddelande till Justin. Vi hade en speciell kod vi använde vid akuta fall, och detta var akut, så han ringde upp mig på en gång.

”Jag är mitt i en konsert, vad är det?” Han lät sur, irriterad, och arg. Vilket fick mig att börja gråta, hysteriskt. ”Adriana är borta.” Var det enda jag fick fram. ”Vadå borta? Vad menar du?” ”HON ÄR KIDNAPPAD.” Skrek jag rakt ut. Polisen dök upp, så jag sprang och mötte dem. ”Hur ser den lilla flickan ut?” Justin var fortfarande med i telefonen, och jag hörde hur hans panik steg, då han pratade med sin mamma och Scooter. ”Hon är tre år gammal, svarar till namnet Adriana, långt mörkt hår, klarblåa ögon. Hon hade en blå och vit randig baddräckt på sig.” Polisen skrev upp allt jag sa. ”Clar, hör du mig?” Justin var tillbaka och pratade med mig. ”Ja.” ”Jag kommer hem så fort jag kan. Jag är i Tyskland just nu, men jag kommer.” Polisen kom tillbaka från sin bil, då han hade ropat ut till alla andra bilar i området. ”Vem var det du pratade med?” ”Adrianas pappa.”

Jag kunde inte sitta still längre. Polisen hade bett mig åka hem, och stanna inne. Efter en timme hemma själv kom det en polis och en psykolog som höll mig sällskap. Mr. Brastman, polisen som var med mig vandrade omkring hemma hos mig. ”Har du ett kort på henne som jag kan få?” På väggen i vardagsrummet satt det ett nytaget kort på henne, så jag plockade ned det och tog ut det ur ramen. Han skickade ut en efterlysning på henne. Jag trodde aldrig att saker och ting gick så fort för dem, men det kanske berodde på att hon inte var vem som helst. Hon var dotter till världens mest eftertraktade man.

Mamma kom hem till mig så fort jag fick ringa henne. ”Lilla gumman, vad är det som har hänt?” Hon kramade om mig och strök mig över ryggen. Samtidigt som jag grät, tårarna bara sprutade på mig. Jag visste inte vad jag skulle göra, eller vad jag kunde göra för att hjälpa till. Det enda jag egentligen ville var att ha hem min lilla flicka, hel och oskadd. Mamma gick med mig ut på altanen, och för första gången på länge fick jag sitta i hennes knä. Hon försökte lugna ned mig hela tiden, och jag förstå inte hur min mamma kunde hålla tårarna inne, eller hur hon kunde vara så lugn.

Liam skulle sova kvar hemma hos Tom. Han visste vad det var som hade hänt, och han kunde, även om han var liten, förstå att jag verkligen inte var speciellt bra sällskap, och jag skulle bara göra honom orolig. Han skulle ha det bättre hemma hos Tom. Min mobil plingade till. ”Jag är hemma om några timmar, kliver på planet nu. Jag älskar dig, ses snart.” Justin vet exakt vad det är jag behöver höra, och när han behöver säga det. Jag älskar honom, och jag älskar honom för att han älskar vår dotter. ”Justin är på väg hem från Tyskland.” Jag satt fortfarande i mammas knä, men stirrade bara ut i tomma intet. Jag måste ha somnat i mammas famn för jag vaknade i min egen säng, och det var mycket mörkare ute än vad det var förra gången jag kollade ut.

När jag gick ned för trappen hörde jag tre röster jag kände igen från köket, Mr. Brastman, mamma och Justin. Alla tre vände sig om när dem hörde hur sista trappsteget knarrade till, ett av dem få felen som finns i detta hus. Justin reste sig från stolen och sprang fram till mig, samtidigt som han placerade sina händer runt min nacke och trycka min kropp mot hans. ”Gumman, jag är här nu. Vi ska hitta vår ängel.” Han pussade mig överallt, utom där jag verkligen ville ha hans läppar, men att bara få känna hans närhet gjorde mig lite lugnare än vad jag var. Hans strykningar över min rygg, och hur han tryckte mig närmare sig.

Vi satt alla i köket och vi hörde hur Mr. Brastman’s walki-talki gav ifrån sig massa meningslösa ord, från folk som var ute och försökte leta reda på Adriana. ”Hon hade bara baddräckt på sig, hon kommer frysa ihjäl.” Jag satt med benen över Justins ben och han strök mina lår hela tiden. ”Hon kommer klara sig, hon är snart hemma.” Pattie stormade in i huset då hon åkte med Scooter och alla andra, Justin hade tagit sin bil och körde själv, som en dåre. ”Hur går det?” Det lät som att hon hade sprungit ett maraton. ”Åt helvete.” Vad skulle jag annars svara? Mr. Brastman kom tillbaka in i köket och fyllde på sin mugg med kaffe då hans kollega ropade på honom i walki-talkin. ”Vi har hittat henne.”

Hur tror ni att det går? Lever hon, är hon skadad? Vad tror ni??
Ge mig massor av kommentarer, så kanske det kommer ett till kapitel ikväll. :)
Man vet ju aldrig med mig. ^^

Jag förstår inte varför Selena beter sig som en liten flicka, som aldrig får som hon vill. När vi hade ätit klart frukosten hjälpte jag till att plocka undan. ”Jag går tillbaka, till henne, hon som har humörsvängningar. Vi syns i lobbyn om en timme då?” Clarissa såg riktigt road ut, vilket jag förstår att hon är. Med tanke på att hon säkert anser att jag får skylla mig själv. Hon hade aldrig betett sig såhär mot mig. Adriana kom springandes från soffan precis innan jag skulle stänga dörren. ”Ses vi sen?” Jag hukade mig ned till hennes nivå. ”Ja, ni ska följa med mig på en intervju.” Ett leende spred sig på hennes läppar och hon kramade om mig.

När jag kom tillbaka till mitt rum höll Selena på att klä på sig efter en dusch, så hon stod i enbart underkläder. Hon är vacker, men hon har ett humör som inte går att mätas med någon annan. ”Baby, varför blir du alltid så svartsjuk när Clar är i närheten? Jag älskar dig.” Jag placerade mina händer på hennes höfter och la mitt huvud på hennes axel, så att jag kunde titta på henne genom spegeln. ”För att jag vet att du älskar henne, jag är livrädd att du ska lämna mig för henne igen.” Jag suckade och släppte taget om henne. ”Ge dig nu, vem är det jag har lämnat för vem varje gång?” Hon vände sig mot mig, och drog ett linne över huvudet. Jag höll på att byta kläder precis när hon kom emot mig, och utan att jag hann reagera pressade hon sina läppar mot mina.

”Varför ska hon med?” Vi kom ned i lobbyn och Selena fick genast syn på Clarissa. Och jag hade redan förklarat för henne att jag ville ha med dem, hon fick acceptera det, just därför valde jag att inte svara. Adriana stod med ryggen mot mig, så jag smög fram och lyfte upp henne i lyften, hon skrattade så mycket så hon började grina. ”Du vet att pappa älskar dig va?” Hon skakade på huvudet och pussade mig på näsan. Clarissa stod och pratade med min mamma, så jag bar omkring på Adriana så länge hon ville det. ”Vi har kungligheter med oss, ser jag.” Kenny kom fram till Adriana, och bugade sig ned. Hon tittade konstigt på Kenny samtidigt som hon skrattade. ”Då tycker jag du kan göra som jag säger. Jag är törstig.” Kenny sprang iväg, och kom tillbaka med en Fanta åt henne. ”Så där fort har det aldrig gått när jag har bett dig om något.” ”Jag är bättre än dig, pappa.”

Som vanligt när man besöker New York måste man även besöka Ryan Secret, och det är dit vi ska. För att det inte skulle bli bråk mellan Selena och Clarissa valde jag att åka med Selena, och mamma tog med sig Clarissa och Adriana i sin bil. Hon satt tyst hela resan, hon tittade inte ens på mig. Utåt sett är det Selena jag älskar, och jag gör faktiskt det, men direkt vi kommer innanför dörrarna där ingen annan kan se oss, så försvinner allt. Jag kommer aldrig älska henne lika mycket som jag faktiskt älskar Clarissa. Jag funderar ibland på varför jag lämnade henne, det gör säkert hon med. Hon ser helt krossad ut, och allt beror på mig, mig och mitt idiotiska beteende.

”Välkommen tillbaka Justin. Så hur är det med dig, sedan sist du var här?” Ryan öppnar inte våra samtal med att presentera mig längre, och det är ingenting som stör mig, för alla vet redan vem jag är. ”Det är hur bra som helst med mig.” Jag vände blicken ut mot Adriana som lekte på golvet tillsammans med Kenny. Ryan följde nog min blick. ”Ser att du har din dotter med dig. Vill du ta in henne?” Utan att svara honom resta jag mig upp och gick ut från studion. ”Adriana, vill du följa med?” Hon nickade och gick med mig in, så satte jag henne i mitt knä. ”Hej Adriana, mitt namn är Ryan. Hur mår du idag?” Hon var flitig, det var som att hon inte gjort annat. ”Hej Ryan, jag mår bra. Hur mår du?” Han började skratta, var nog inte alls med på att hon skulle vara så duktig på att prata. ”Jag mår bra, nu när du är här.”

Många av frågorna var riktade till Adriana, så jag passade på att kolla ut på Clarissa som hela tiden satt och tittade på oss. Hon såg stolt ut, och hon var så vacker. Jag måste verkligen få det ur mitt huvud, jag kan inte kolla på henne på det sättet, men jag kan inte hindra mig själv. Hon är vacker, hur hon är klär eller beter sig. ”Adriana, är du stolt över din pappa?” Hon vred på huvudet och kollade på mig. ”Ja, och kommer alltid vara.” Hon kan få vilken själ som helst att fälla en tår, vilket hon lyckades med. Jag pussade henne på kinden och fnissade till. När intervjun var klar åkte vi tillbaka till hotellet, Selena skulle iväg på något möte angående hennes kommande turné. Vilket inte störde mig, då jag skulle få mer tid med Clarissa och Adriana.

”Vill du äta middag med mig ikväll?” Jag hade ingen aning om vad Clarissa skulle svara, men jag chansade. Jag ville verkligen att hon skulle säga ja. Även om jag ska lägga min tid på Adriana, så ska jag även lägga lite av den på Clar, jag vill ha en bra relation med henne. ”Det ska väl inte skada. Här på hotellet?” ”Ja, mamma kan säkert ta Adriana om du vill?” Hon nickade och gick in på sitt rum. Jag skulle komma till henne när jag hade duschat och gjort mig klar. Jag slängde mig på sängen när jag kom in i mitt rum, en intervju och jag var medvetslös. Duschen lockade fruktansvärt mycket, så jag hoppade in i den.

”Pappa, kan inte du läsa för mig?” Adriana öppnade dörren med en bok i handen, Askungen. ”Klart jag kan, sötnosen.” Mamma skulle lägga Adriana inne på Clarissas hotellrum så att Clar slapp bära över henne till sig, när vi hade ätit klart. Hon hade redan borstat tänderna och hade pyjamas på sig. ”Mamma håller på och klär på sig.” Hon pekade mot badrummet så vi gick in i sovrummet och Adriana hoppade i sängen. Precis när jag skulle börja läsa knackade det på dörren. ”Ligg kvar, så kommer jag.” Utanför dörren stod mamma, så jag släppte in henne. ”Är du verkligen säker på detta? Ge henne inga falska förhoppningar. Du vet att hon är krossad nog.” Mamma har alltid rätt, och även så denna gång. ”Jag ska inte.” Jag gick tillbaka till Adriana och mamma smet in i köket.

”Är du klar?” Jag hade precis läst klart boken för Adriana då Clar kom in i sovrummet. Hon var lika vacker som hon alltid brukar vara, en vit kort klänning. ”Japp, det är jag.” När jag hade rest på mig, gick jag runt och pussade Adriana i pannan. ”God natt min ängel, jag älskar dig.” ”God natt pappa, jag älskar dig.” Jag lämnade rummet och mamma gick in. ”Ha så kul nu, ungdomar.” Hon försökte låta som hon anser att vi ungdomar låter. Vilket fick både mig och Clarissa att bryta ut i skratt. ”Ska vi gå?” Hon krokade i sin arm i min och vi lämnade hotellrummet. Hela vägen till restaurangen var det tyst mellan oss, men det kändes helt okej. Vi hade mycket att prata om egentligen, men det kändes som att det fanns mer i luften.

Vi hamnade vid ett bord långt in i restaurangen och lite avskilt, vilket jag bad om när jag bokade. Jag visste att det skulle vara folk där, och dem skulle bli grymt förvånade, eftersom att jag dök upp med en annan tjej än Selena. När vi hade beställt mat och fått vår dricka satt vi och pratade. ”Varför tycker inte Selena om Adriana? Är det något som jag har missat?” Hon tittade bekymrat på mig, och la huvudet på sned. ”Jag vet inte, kanske för att jag försökte ge Adriana så mycket tid jag kunde dem första gångerna hon var med mig. Sedan började hon ställa massa krav på mig, och feg som jag är, kunde jag inte säga nej till Selena.” ”Det borde du göra, hon ska inte förstöra din relation med Adriana. Tänk på det tills nästa gång.”

Blir nog bara ett kapitel imorgon, måste skriva ikapp lite, och hitta bilder. :) men jag tror ni klarar er.

I LOVE U, kommentera.

Att känna sig lurad och bedragen är något jag gör varje dag, och har gjort det ända sedan Justin lämnade mig. Han hade ändå gett mig något betydelsefullt som hans släkt ring, han fick tillbaka den innan han gick. Jag ångrar inga val jag har gjort i livet, för hade jag inte gjort dem, hade jag inte suttit här nu med två underbara barn. Jag vaknar varje morgon för deras skull, och försöker ge dem allt jag kan, kärlek är något jag överöser dem med. Vi är nu inne i mitten av januari och jag trivs med vardagen. Nyårsafton spenderade jag med mamma, Liam och Adriana. Vi hade riktigt mysigt med massa ost och kex, samt godis. Vi var riktigt onyttiga, och det får man vara ibland.

”Jag älskar dig.” Adriana satt i mitt knä i soffan och gosade ned sig i filten som fanns där. ”Mamma älskar dig med, och dig.” Liam satt bredvid oss, och lutade sig mot mig. Båda två somnade ganska på en gång då dem hade lagt ned huvudet på varsin kudde, mina två änglar börjar bli stora båda två. När jag hade gått och lagt mig plingade min mobil till och jag fick ett sms från Justin, det var ett tag sedan jag hörde något från honom. ”Jag befinner mig i New York, och ska ha några konserter. Hälsa Adriana när hon vaknar att jag älskar henne.” Visst han har inte hört av sig på länge, men jag kan inte bli annat än glad när han faktiskt visar att han älskar henne. Jag vet att han gör det innerst inne, han har bara väldigt svårt att bevisa det ibland. Jag orkade inte svara honom, så det fick vara.

På morgonen när jag vaknade drog jag på mig en morgonrock och gick ned för att göra frukost åt Liam, som jag strax där efter skulle väcka. Skola, och det är inget som han tycker om. Det är tråkigt att han inte gör det, med tanke på att han har många år kvar. Han gillar sina vänner, men inte lektionerna och alla läxor. ”Liam gubben. Dags att vakna.” Han började röra på sig lite, men gjorde inga täcken på att han faktiskt ville kliva upp. Det är ungefär så varje morgon ser ut för oss. Han kliver inte upp, och jag tjatar. ”Liam. Ge dig nu.” Täcket han hade på sig, drog jag sakta av honom, så att han började frysa lite. Det brukar alltid hjälpa. Efter 5 minuter var han uppe, och började klä på sig.

”Ha så kul i skolan nu.” Han suckade, och tog sin väska för att sedan lämna huset. Bussen skulle komma vilken sekund som helst. Jag brukar alltid stå i fönstret och kolla på honom då han går mot busshållsplatsen. Klockan började närma sig 8 och Adriana hade fortfarande inte vaknat, vilket brukar vara ovanligt. Hon brukar vara den som väcker mig på morgonen. Hennes dörr var stängd, så jag öppnade den försiktigt. Där inne låg och hon sov, som den lilla ängel hon faktiskt är. Jag satte mig på sidan av sängen och strök henne över kinden. Efter ett tag slog hon upp sina klarblåa ögon och tittade på mig. ”Mamma.” Hon satte sig upp och kramade om mig. ”Jag ska hälsa från pappa att han älskar dig.” Hon kollade oroligt på mig. ”Han skrev till mig igår, när du hade somnat.” En tår rann ned för hennes kind. ”Jag saknar faktiskt honom.”

När klockan började närma sig halv 10 hade vi båda ätit frukost, vi satte oss framför tv:n och kollade på barnprogram. ”Får jag ringa pappa?” Det är första gången på länge som hon frågar något sådant, och hon vet att hon aldrig behöver fråga, jag skulle aldrig hindra henne från att träffa eller prata med honom, om han inte skulle ha skadat henne. ”Klart du får.” Jag gick för att hämta min mobil, och det gick några signaler innan han svarade, och det lät som att han sov. ”Oj, väckte jag dig?” Han hostade till, vilket besvarade min fråga. ”Jo, var det något speciellt?” Jag suckade till, samma gamla Justin tänkte jag för mig själv. ”Ja, din dotter vill prata med dig, om du har tid?” Det började prassla i mobilen, så jag hade ingen aning om vad han höll på med.

”Pappa, jag saknar dig.” Jag såg på Adriana att hon blev glad av att höra hans röst, samtidigt som hon blev ledsen. Det syntes verkligen att hon saknade honom, och det kan jag förstå, med tanke på att det var ett tag sedan dem träffade varandra. ”När kommer du hem?” Jag ville inte lyssna på hennes samtal, så jag gick ut i köket för att plocka ur diskmaskinen, den jag inte har använt många gånger sedan jag flyttade hit. Precis när jag var klar med det kom Adriana in med telefonen sträckt mot mig. ”Pappa vill prata med dig.” Jag tog emot telefonen. ”Japp.” För en gångs skull kände jag mig trevlig. Jag vet inte varför, kan ha varit för att Adriana stod bredvid mig.

”När jag kommer hem, kan inte vi åka till mormor och morfar då? Dem saknar Adriana och Liam, och julen blev ju inte så bra.” Det sista sa han ganska tyst, då han själv orsakade allt som hände på julen. Jag överreagerade inte, vilket många verkade tycka. Jag sa bara det andra skulle ha sagt för längesedan. ”Ska Selena med eller?” Han suckade högt och tydligt, precis som han alltid brukade göra förut. ”Nej, det ska hon inte.” Svarade han bara kallt tillbaka. ”Okej, men vi kan prata mer när du kommer tillbaka.” ”Det kan vi göra.” För första gången på länge, hade vi en normal konversation. Det brukar inte hända ofta, men när det väl gör det känner jag mig glad efteråt.

”Kan inte vi baka något, mamma?” Jag och Adriana hade precis ätit, så jag höll på att städa undan i köket när hon kom tillbaka. Samma blick som Justin alltid använde mot mig hade han gett henne, vilket var lite irriterande, då jag visste från början att inte kunde säga nej till. ”Vad sägs som bullar?” Hon nickade hysterisk på huvudet och hämtade sin stol, så att hon kunde stå vid diskbänken. ”Ha i det där nu.” Jag hade redan mätt upp mjölet, så att hon bara kunde slå i det i skålen. Hon fortsatte med allt annat jag pekade på, och det slutade med att hela hon var full i mjöl. När vi hade degen på jäsning, torkade jag av diskbänken, och diskade upp alla verktyg vi hade använt.

”Kom hit nu då, så ska vi kavla ut degen.” Adriana kom springandes i full fart, vilket ofta resulterar i att hon halkar på golvet och sätter sig på rumpan, men inte denna gång. När hon hade klättrat upp på stolen så hjälpte jag henne med kaveln. Det slutade dock med att jag fick fortsätta och att hon tröttnade. När sista plåten var i ugnen kom Liam hem, och som vanligt smäller han igen dörren, så det finns ingen som inte skulle höra honom. ”Bakar du?” Han kom in i köket och placerade en lapp på bordet. ”Ja, din syster ville det, men hon tröttnade.” Han skrattade till. ”Som vanligt.”

Både Liam och Adriana satt vid köksbordet och tryckte i sig både bullar och saft för en hel armé. Ska man ha sig en bulle får man allt skynda sig, innan dem tar slut. Det brukar vara så, men denna gång hade jag gjort allt för många för att dem skulle orka äta upp alla själva. Så jag hann få i mig i alla fall en. Liam hade en hel hög med läxor, han skulle både läsa och göra lite tal i matteboken. Så när han hade fikat klart sprang han till sitt rum och hämtade en penna. Han började själv med matten, och det gick hur bra som helst. Sedan läste han högt för mig, vilket också gick bra. Jag fyllde i lappen om att han hade gjort läsläxan.

Lappen han placerade på bordet då han kom hem, handlade om en liten skolresa. Skolan skulle betala en resa till New York för klassen, dem skulle få besöka Madam Tussauds, för att dem höll på att tillverka massa olika saker i vax samt lera i skolan. Det enda lappen egentligen ville säga var väl att vi föräldrar skulle skriva under. Jag tvekade faktiskt lite innan jag gjorde det. Jag kom på en idé om att jag och Adriana kunde åka och hälsa på Justin samtidigt, eller ja, hon skulle hälsa på honom, medan jag skulle göra annat. Resan skulle avgå redan 3 dagar efter, vilket irriterade mig lite, man skickar inte ut ett sådant meddelande så kort före.

Kommentera! =)

Det såg ut som att Selena ville slå mig, och det vore väldigt dumt av henne med tanke på att jag befann mig på hemmaplan och att hon skulle åka ut med huvudet före. Att jag ens släppte in henne, borde ha gjort henne överlycklig, men tydligen ville hon ha en fight också. ”Jag pratar med dig, varför svarar du mig inte?” Selenas tänder gnisslade, så ni kan ju bara tänka er hur arg hon var. ”Jag vill inte att du träffar henne mer, du får välja. Mig eller Clarissa.” Hon pratade direkt till Justin, och hans haka slog i golvet, precis som en tecknad serie. Jag kunde inte annat än skratta. ”Du behöver inte välja Justin, jag gör det åt dig. Kan ni två vara snälla och lämna mitt hem.” Han kollade upp på mig, han skulle precis säga något när hon tog tag i hans arm.

”Släpp mig och det är nu.” Hon stannade till och släppte motvilligt honom, samtidigt som hon kollade på honom och han på mig. ”Vi har ett barn tillsammans, du kan inte göra såhär mot mig.” Han höjde rösten åt mig, och han vet mycket väl vad jag tycker om det. ”Du har visat för bra att du inte kan ta hand om henne. Så jag gör både henne och mig en tjänst.” Jag vände mig om och fortsatte diska, samtidigt som jag hörde Selena och Justin stå och viska bakom mig. ”Vad menar du med det?” Jag vände mig hastigt om och vatten stänkte överallt. ”Samma kväll som du kom hem med Adriana, vaknade hon och berättade en hel del om vad ni hade gjort. Tråkigt varade inte historien speciellt länge, eftersom att hennes pappa hellre spenderade tid tillsammans med den nya slampan till flickvän. Och nej, försök inte ens ge dig på mig.” Det sista var menande till Selena, och hon fattade vinken på en gång. ”Så var snälla och gå här ifrån, innan jag personligen kastar ut er båda.”

När dem två var halvvägs ut i hallen kom Pattie gåendes. ”Vart ska ni?” Justin sneglade på mig, och det såg ut som att han funderade ett tag, sedan kom chocken. ”Du kan ju ta och fråga Clarissa.” Selena satte på sig skorna och tog sin jacka. Pattie vände sig om och kollade på mig. ”Jag vill inte ha dem här, så jag gör mig av med dem.” Hon blev förvånad. ”Varför? Vad har hänt?” Jag kastade iväg diskborsten som jag hade i handen och gick fram så att jag stod med dem. ”Det var på tiden att någon talade om för Justin hur han ska agera runt sin dotter, eftersom att ingen annan har gjort det. Adriana grät när hon kom hem sist, för att idioten där inte var med henne på hela veckan. Varför kan inte du stå upp och tala om för Justin att han har satt henne till världen och får därefter ta hand om henne? Och du som farmor till henne kanske skulle förstå att hon vill ha sin tid med sin pappa.” Jeremy kom och ställde sig bredvid mig, och jag såg på honom att han var irriterad, men jag kunde inte se om det var på mig, eller någon annan. ”Så nu har jag sagt till henne att hon får välja själv om hon vill åka till Justin något mer, och så vitt jag gissar har jag svårt att tro att hon kommer göra det. Och allt är hans eget fel. Hade han inte valt att spendera tiden med henne där, så hade detta aldrig hänt. Nu, gå här ifrån.”

Både Justin och Selena lämnade huset med en smäll efter sig, vilket jag faktiskt inte brydde mig ett dugg i. Som vanligt fick jag ta reda på röran efter honom. Adriana kom gåendes och fick syn på oss i hallen. ”Vart är pappa?” Vad säger man till sin tre årig dotter? Att han valde någon annan över henne. ”Han gick.” Var det enda jag kunde komma på, dumt av mig. Men jag får skylla mig själv. Hon började gråta, och Pattie skulle precis lyfta upp henne då hon sprang fram till mig. Jag lyfte upp henne och vi gick tillsammans upp till mitt sovrum. Vi kramades ett tag, och hon fick gråta ut. Det kändes som att det var mycket mer hon grät över än just att Justin gick. ”Är det något du inte berättar för mig?” Hon kollade upp från att ha haft sitt huvud på min axel ett tag, men hon kollade mig inte i ögonen utan vek ned blicken, så jag förstod på en gång att jag hade hittat en öm punkt.

”Jag hörde Selena säga flera gånger att hon inte gillade att jag var med, plus att hon försökte bestämma över mig. Pappa gjorde inget för att hindra henne, så därför tog farmor mig.” Ilskan kokade inom mig, och jag kunde inte hejda mig själv. Jag gick ned med Adriana och mamma tog emot henne. ”Vart ska du?” Ögonen växte på henne, och förvirringen spred sig i hennes blick. ”Jag ska använda dessa.” Sa jag och visade mina händer. ”På en viss Selena Gomez, nu får det vara slut på det här.” Innan hon hann stoppa mig hade jag kläder på mig och nycklarna till bilen i handen. Bilen gick raka vägen hem till Justin där jag visste att dem var. Han hade dock inte flyttat hemifrån än, för han nästan aldrig var hemma så tyckte han det var onödigt.

Ingen öppnade dörren när jag ringde på, så jag tog fram nycklarna jag snodde ur Patties väska. Väl inne kunde jag höra tv:n på, så stegen gick direkt mot vardagsrummet där båda två satt, dock i varsin ända på soffan, precis som att dem vore osams. Utan att hejda mig gick jag fram till Selena som såg riktigt chockad ut, och gav henne en sprucken läpp. Justin hann inte reagera fören jag gav honom en blick som sa typ, rör du dig, slår jag ihjäl dig. Han fattade vinken i alla fall och satt still. ”Vad fan gör du?” Hon försökte ställa sig upp, men jag knuffade hela tiden ned henne i soffan. ”Om du så mycket som säger ett enda ord till, om eller till min dotter, så kan jag lova dig att du kommer få skaffa förbannat mycket smink som ska dölja dina blåmärken. Är det uppfattat?” Justin hade rest på sig, och lyfte upp mig för att sedan släpa ut mig i köket.

”Vad är det som händer med dig? Vad håller du på med?” Han satte ned mig på en stol och ställde sig för så att jag inte skulle kunna resa på mig. Hans händer vilade på armstöden. ”Kan inte du försvara vår dotter lär ju någon göra det. Vet du hur mycket skit jag får ta från både Liam och Adriana för att det blev såhär mellan oss? Jag vet att du inte har något ansvar över Liam, men han sårades, och det är det som räknas. Och din egen dotter kan du inte ens stå upp för när det kommer till Selena. Varför? Tycker du att det är värt att låta din dotter växa upp utan pappa, precis som du gjorde? Jag trodde du skulle vara bättre än Jeremy, men tydligen inte.” Han tittade mig hela tiden i ögonen och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka, så jag lät dem rinna. Det är inte direkt första gången han har sett mig gråta. ”Jag vet inte varför jag beter mig såhär, jag älskar Adriana över allt annat på hela jorden, och jag skulle lätt kunna ta en kula för henne. Jag hör inte ihop med Selena, men jag vet att allt redan är förstört, så varför inte göra det lättare att hata mig? Jag tycker inte synd om mig själv, för jag förtjänar inte dig. Men jag kommer alltid älska dig.” Jag avbröt honom. ”Säg inte dem orden, du kan inte ens älska din egen dotter. Så nej, låt mig vara.” Jag gjorde en ansats till att ta mig upp, och jag lyckades. Selena såg vättskrämd ut när jag kom ut från köket. ”Uppfattade du vad jag sa?” Hon nickade. ”Bra.”

När jag kom tillbaka hem igen så satt alla i soffan i vardagsrummet, och barnen lekte med alla sina julklappar. Jeremy kom och mötte upp mig i hallen och drog med mig in i köket. ”Din mamma berättade vad du skulle göra. Ska jag ringa ambulansen, eller klarar dem det själva?” Han log lite, och det var skönt att veta att han inte var sur på mig, Justin är ändå hans son och jag skulle nog skydda mina barn in i det sista. ”Nejdå, men Selena kommer nog ha ont på läppen imorgon.” Han kramade om mig, en sådan Bieber kram som bara dem kan. Jag älskar Jeremy, han är egentligen den enda som alltid har funnits för mig, även om jag har betett mig som ett svin mot honom, han har alltid stannat. ”Han sa att han älskar mig.” Jag bröt ihop totalt, och Jeremy strök mig över ryggen.

Ni får ett till för att jag är så jävla glad över min nya design (ser ni den inte? tryck F5) och för att ni alla är så underbara och snälla. :)

1. Någon frågade mig om man någon gång får veta varför det återigen tog slut mellan Clar och Justin, och det har jag inget svar på. Jag kanske ger er en förklaring, eller så får ni helt enkelt leva utan en ^

2. Sen var det någon som frågade om man var tvungen att komma ihåg mycket från Del 1, och det kanske är bra om man skummar igenom dem lite. Ni behöver inte läsa varje ord, det kanske räcker om ni kollar igenom bilderna för att komma ihåg lite. 

3. Och den sista tyckte att dessa kapitel var lite nedstämda, och det kan jag hålla med om, men vad hade ni räknat med när Clar får stå ut med en idiot till Justin, och Selena som gör allt för att förstöra ännu mer?

Julaftons morgon och två hysteriska barn, tillsammans med en mamma som inte kan vara still en enda sekund. Mitt huvud höll på och falla isär, men det var lika bra att vänja sig, för det kommer komma tre barn till, och ännu fler vuxna som kommer göra allt för att jag och Justin ska prata med varandra, men det enda jag tänker prata med honom om är Adriana. Jag har inget mer att säga honom, och han har absolut inget att säga mig.

Den senaste månaden har varit lugn och harmonisk. Jag och Justin har inte pratat en enda gång sedan han lämnade Adriana, han har inte ens ringt henne, och det stör mig, men jag ska försöka hålla humöret uppe för Liam och Adrianas skull, dem förtjänar en bra jul, och det ska dem få. ”Clar, kan du komma och hjälpa mig att duka?” Mamma var i full gång med att försöka få ordning på maten, och jag är tacksam att hon kunde hjälpa mig med allt. Jag hade aldrig klarat det om inte hon varit med, med tanke på att Liam och Adriana höll på att riva hela huset. Det enda som saknades var att Liam skulle hänga sig i granen och kasta iväg kulorna. ”Kommer.” Jag höll på att placera alla julklapparna under granen, men släppte dem för att kunna hjälpa min mamma. Hon hade redan ställt fram alla tallrikar och sådant så det var bara för mig att placera ut dem.

Liam hörde hur det ringde på dörren och var först ute i hallen och öppnade dörren, det var Diane, Bruce, Pattie, Justin och Selena. Jag vet vad ni tänker nu, är jag dum i huvudet som har bjudit in henne. Nej, det är jag inte. Jag anser bara att ska jag kunna gå vidare så måste jag bete mig som en normal människa. Liam kastade sig i armarna på Justin, som egentligen inte gjorde så mycket för att hälsa på honom. Adriana ställde sig vid mina ben och sträckte upp armarna, så jag lyfte upp henne och gick mot hallen där alla stod och klädde av sig. ”Välkomna.” Pattie kom fram och gav mig en likadan kram som hon alltid har gjort, lika med Diane och Bruce. Jag tittade inte på varken Justin eller Selena. ”Mamma befinner sig i köket, om ni vill hälsa eller så får ni väl slå er ned någonstans.”

Jeremy, Jazmyn och Jaxon kom inte långt efter dem andra, och Liam blev överlycklig. Dem spenderade tiden uppe på Liams rum, och jag kunde höra hur dem skrattade tillsammans, vilket var längesedan. Adriana satt fortfarande på min höft, även om hon började bli stor och tyngre än innan, så var hon trygg här. Hon ville egentligen inte att varken Justin eller Selena skulle komma. Jag stod i köket själv med Adriana och höll på med det sista som skulle fram, vilket var alla bestick till allt småplock. Jag hörde steg bakom mig, men orkade inte bry mig, för jag förstod på en gång att det var Justin, eftersom att personen inte sa något. När jag vände mig om och Adriana fick syn på honom ville hon ned från mig, och hon sprang förbi honom i dörren. ”Vi ska prata med varandra sen. Det handlar om Adriana.” Han tittade efter Adriana och vidare upp på mig, utan att säga något.

Maten var god och sällskapet var trevligt, även om jag hade två gullande människor bredvid mig, som nästan fick mig att spy. Pattie kollade hela tiden på mig, troligtvis för att se hur jag reagerade, och hon kollade på Justin för att tala om för honom att han skulle ge sig, men han fortsatte bara. Adriana satt mellan mamma och Liam, och hon såg ut att trivas där. Egentligen ville jag kasta ut alla och slå ihjäl Justin, men jag behärskade mig, bara just för att det skulle stå i tidningen dagen efter, och det är ingenting jag vill. Jag satt i mina egna tankar stora delen av middagen, och det var nog inget som kunde få mig ur dem. Adriana hoppade till bredvid mig, så jag lyfte upp henne i mitt knä. ”Är du mätt nu.” Hon nickade hysteriskt. ”Får jag öppna en julklapp?” Hon gav mig samma min som Justin alltid gav mig när han verkligen bad om något, så jag kunde inte säga nej. ”Klart du får, vänta ska jag visa dig en.” Justin reste sig upp. ”Jag kan.” Adriana kollade på honom. ”Nej, mamma ska.” Sedan tog hon mig i handen och drog upp min från stolen.

Adriana öppnade ett paket från min mamma som innehöll en målarbok med prinsessor och pennor så hon kunde färglägga. Hon blev överlycklig över det och började genast måla. Hon satt på golvet bredvid granen och såg mer glad ut än långt innan. Justin satt i soffan och kollade på oss båda, tillsammans med Selena bredvid sig, dem höll till och med händer. Pattie kom och satte sig ned bredvid oss, och hon tittade lidande på mig. Som att jag inte lider nog själv, ska alla andra också tycka synd om mig, det klarar jag mig utan. ”Hur mår du egentligen?” Hon tog min hand, och såg till så att jag var tvungen att möta hennes blick. ”Säger inte mitt ansikte det eller?” Jag kände inte för att ha dem där, men jag ville inte vara elak heller. ”Jo, det gör det nog. Finns det något jag kan göra?” Jag vek undan blicken från henne, och lät den falla på Justin och Selena. Hon fattade vinken på en gång och tog med sig Justin ut ur rummet.

Mamma reste sig upp från golvet där hon satt med Clarissa och kom emot mig, hon gav mig en simpel nickning om att jag skulle följa med henne, så det var lika bra att göra det om jag inte ville ställa till en scen. Hon stod i det tomma köket med ryggen mot mig men lutad över köksön. ”Varför behandlar du din dotters mamma som skräp, kom igen, har du inte lärt dig något? Ser inte du på henne att hon bara vill gråta när du är i närheten?” Mammas hårda och plötsliga ord slog mig rakt i ansiktet. ”Jag älskar Selena, vad tycker du att jag ska göra?” Hon suckade och vände sig om, hennes blick sa mer än hon någonsin skulle kunna göra med munnen. ”Jag säger inte att du inte gör det, jag säger bara att du ska ta det lugnt med den kärleken när Clar är i närheten, du bryter ned henne bit för bit.” Den här diskussionen var inget jag tänkte ta på julafton, så jag gick bara där ifrån och ut till alla andra igen.

Selena satt i soffan, och jag vet att hon inte gillade detta, men hon gjorde det ändå för min skull. Hon ville egentligen inte vara med, och det kan jag väl kanske förstå. ”Följ med mig ut?” Jag sträckte min hand efter hennes och hon tog den, utan att tveka. Vi gick ut på baksidan, på den inglasade altanen. Jag satte mig ned i den ena fåtöljen, och drog ned Selena i mitt knä. ”Vad ville din mamma?” Hon mötte min blick, och den speglade oro. ”Inget speciellt.” Hon vände sig om, och jag kände att hon suckade, men jag hörde inget. ”Ska vi vara här länge?” Vi hade inte ens öppnat julklapparna, och hon ville redan gå. ”Jag vet inte, blir väl några timmar till i alla fall.” Hon strök mig över kinden och kysste mig. ”Jag vill inte att du är i närheten av Clar.” Hon anföll mig lika plötsligt som mamma, vad var det med alla idag? ”Hon är mamma till mitt barn, kom igen. Det är dig jag älskar, förstår du inte det?”

”Kom in nu, vi ska öppna klapparna.” Pappa lät överlycklig, han är nog den som är mest nyfiken. Så det är alltid kul att se honom på julafton. Selena reste sig upp ur mitt knä, och drog med mig in. Clar mötte min blick, och hennes ögon glänste. Jag hatar att se henne så, men jag kan inte styra över mina känslor. Clar kommer alltid betyda mycket för mig, men det är Selena som jag älskar. Det kommer Clar aldrig att förstå, och jag begär inte att hon ska det heller. Men vi måste försöka lösa allt mellan oss, vi har ändå en dotter tillsammans. Adriana verkar inte vilja ha mig i närheten, och jag vet inte vad jag har gjort, eller hur jag ska göra för att få henne att prata med mig igen.

Alla klapparna var öppnade och alla barnen var överlyckliga, så dem försvann in på sina rum tillsammans med Jazmyn och Jaxon. Clarissa hade sedan ett tag gått ut i köket, antagligen för att plocka undan all mat och disk. Känner jag henne rätt kommer hon diska förhand, även om det är ett tag sedan som jag såg det, men det kommer hon nog aldrig ändra på. Selena satt och pratade med pappa, så jag tog tillfället i akt och gick ut i köket. ”Snälla Clar..” ”Du har inte rätten att kalla mig Clar.” Hon vände sig inte om utan fortsatte diska. ”Vad vill du?” Jag hörde på henne att hon inte orkade mer.

”Kan du komma till mig imorgon? Vi behöver verkligen prata med varandra. Jag har en hel del saker jag vill ta upp med dig.” Vi hade inte sagt något på säkert 5 minuter, så när hon bröt tystnaden hoppade jag till. Jag var inte beredd på att hon ens skulle andas högt. ”Jag vet inte, jag är väl kanske så illa tvungen.” Hon nickade och pekade mot dörren, så jag vände mig om. ”Vad har ni två att prata om?” Selena stod där och iakttog oss, med händerna i sidorna. ”Ge dig nu.” Selena spärrade upp ögonen och stirrade på mig, precis som att jag hade gjort henne något. ”Vad sa du just? Vad har ni två tillsammans?” Jag skrattade till, och jag såg i ögonvrån att Clarissa log. ”Om det inte är uppenbart så har vi en dotter tillsammans.” Clarissas ord till Selena fick henne helt galen.

Nu är jag sådär snäll mot er igen. Jag ger er ett kapitel idag. :) Hope u like it. ^

Ska leta bilder för brinnande livet idag, och så ska jag försöka skriva lite mer också. Eftersom att min mamma har gett mig utegångsförbud för allt som hände i denna lilla stad igår så blir jag inne hela dagen. En man blev mördad, och en annan blev skjuten igår, mitt på blanka dagen, och ute på stan. ^ Ludvika har äntligen gjort sig ett namn på kartan nu. (A)

Det har gått en månad sedan Justin ringde och var hel förstörd, och det rörde mig inte i ryggen. Jag var lika kall och elak tillbaka som han alltid har varit mot mig det senaste året. Tidningarna säger att han och Selena har det bättre än någonsin, så jag får hoppas på det. Jag tänker som sagt inte vara någon han kan komma och gråta ut hos. Pattie var och hämtade upp Adriana för en vecka sedan, så att hon skulle få tid med Justin. Mig gör det inget längre, jag känner mig bara elak om jag skulle säga nej, och elak är det sista jag är. Hon kommer hem imorgon, och det gör hennes pappa också, och blir hemma ett bra tag. Jag vet inte om jag kommer klara av att se honom tillsammans med Selena, men jag är så illa tvungen att hålla huvudet högt.

Julafton är om en månad, och jag har valt att ha den hemma hos mig, tillsammans med alla idioter på Justins sida, min mamma kommer finnas med mig, så jag låter ingen annan komma mig för nära igen, för dem lämnar mig bara igen, och det orkar jag inte med. Liam är och leker hos en kompis lite längre upp på gatan, men ska snart vandra dit för att hämta honom då klockan börjar bli ganska mycket. Han har en vecka kvar i skolan, sedan är det jullov, och det kan han behöva. Han kommer aldrig bli den där nörden som pluggar hemma, det märker jag redan nu, och han går i ettan. Det ska bli kul och se hur han reagerar när han blir äldre och jag får ta hand om hans problem han kommer få om han inte sköter skolan.

”Hej Mr. Saltzman, tänkte hämta Liam.” Det var pappan till Tom som öppnade, Liams klasskamrat, som tur nog bor bara några hus ifrån oss. ”Kom in Clar, och kalla mig Rick.” Jag gick in i hallen och Liam kom springandes, med Tom efter sig. ”Har ni haft kul?” Båda två nickade hysterisk och brast ut i skratt, och nu skulle jag som vanligt vara glädjedödaren. ”Vi ska hem nu, ni får leka vidare imorgon.” Utan att ens sucka gjorde Liam som jag sa, vilket jag inte förstod hur det gick till. Han har aldrig gjort så förut.

Innanför vår dörr hemma tog båda två av oss skona och gick in i köket. ”Har ni nyss ätit eller är du hungrig?” Han nickade bara på huvudet. ”Okej, blir du hungrig finns det spagetti och köttfärssås i kylen.” Han tittade upp från sina böcker som låg på bordet. ”Saknar du Adriana?” Stolen mitt emot honom såg ut att behöva någon som satt på den, så jag slog mig ned framför Liam. ”Klart jag saknar henne, det gör jag hela dagarna. Men hon måste få träffa sin pappa.” Liam tittade upp på mig, och hans ögon gick från harmoniska till ledsna. ”Vart är min pappa? Varför får inte jag träffa honom?” Jag visste att den diskussionen skulle komma någon gång, och jag hade hoppats på att någon fanns vid min sida, som kunde rädda mig ur den sitsen som jag hamnade i.

Jag försökte berätta för Liam hur allt låg till, dock inte att jag hade blivit våldtagen, utan mer att hans pappa inte kunde kontolera sig själv och att han gjorde mig illa. Det var bättre att få honom att framstå så, än något värre. Liam är egentligen på tok för liten för att ens förstå vad det handlar om. ”Så jag har aldrig haft en pappa?” Hans frågor fortsatte, och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. ”Justin har funnits för dig. Jag hade aldrig klarat mig utan honom.” Liam log lite halvhjärtat och gick från bordet, han hatar det faktum att Justin inte finns här mer. Han vill inte höra sin lillasyster ställa massa frågor om varför Justin inte befinner sig med oss. Det gör inte bara ont i mig, det skadar Liam också, och min smärta den kan jag leva med, men Limas är värre.

När Liam hade somnat valde jag att tvätta lite, och plocka in den torra tvätten där den skulle vara. Saker som dessa får mig sysselsatt och det är det enda jag vill. Jag trivs i detta hus, jag gillar miljön, den enda nackdelen är väl att det är ett stenkast ifrån Justin. Precis när jag var klar med den torra tvätten så ringde det på dörren. Precis innan jag nådde fram till hallen slog jag en blick på klockan och såg att den var halv 9. Det kanske inte var så sent i alla fall, men jag känner ingen här, så jag vet inte vem det kan ha varit. När jag öppnade dörren fick jag mig en chock. Justin stod där, med Adriana på armen, men hon sov. ”Vad gör du hemma? Du skulle inte komma fören imorgon.” Han tittade på mig, men gav mig en blick som var helt tom, det fanns inga känslor i honom. ”Jag kom hem en dag tidigare, egentligen tänkte jag ha kvar henne en natt till, men då hade du gått i taket. Jag lovade att komma med henne när jag kom hem, så här är jag.” Jag tog emot henne och hennes saker. Tänkte precis slå igen dörren när han stoppade mig.

”Vad vill du? Jag har inget att säga dig mer, vad glad att du ens får träffa henne.” Han fortsatte att bara kolla på mig. ”Jag är ledsen hur saker och ting slutade, men du kan inte hata mig för alltid.” Jag log lite. ”Om jag kan, och jag kommer göra det. Det är så tragiskt att alla killar är så jävla dumma i huvudet. Passa dig, annars ser jag till att din tid med Adriana är färdig, och det spelar ingen roll hur mycket pengar du spenderar på advokater, finns inget som kommer slå mig i en rättegång.” Dörren slogs igen med en väldans fart och jag gick in med Adriana. Hon vaknade till lite då hon låg i min famn. ”Mamma, vad jag har saknat dig.” Hon kastade sig runt min hals och kramade mig så hårt den lilla flickan kunde. ”Jag har saknat dig mer. Älskade lilla vän.” Vi satt i soffan ett tag och höll om varandra. ”Har det vart bra hos pappa?” Hon tittade på mig och började gråta. ”Men gumman, vad är det? Vad har hänt?” Hon snyftade mot min axel och försökte koncentrera sig. ”Pappa spenderade nästan ingen tid med mig alls, Selena var där. Så dem två gjorde massa saker, medan jag fick vara hos farmor.” Jag satt helt lugnt, men i min kropp kröp det, små otäcka djur. Jag ville slå honom, jag ville banka in allvaret i honom, men jag tänker inte lägga ner energin på honom. ”Om inte du vill åka till pappa mer, då säger du till. Så slipper du.”

Adriana var fortfarande uppe med mig, hon hade sovit på flyget hem och i bilen, så hon höll sig vaken. ”Får jag sova hos dig inatt?” Jag stod i tvättstugan när hon kom in. ”Självklart gumman. Ska bara vika klart detta så går vi upp och bäddar ned oss.” Hon bar med sig några av hennes tröjor upp och jag hade resten i mina armar. Hon la sitt i lådan i sin byrå, och jag gick in i min garderob och la in mina kläder. Liams blev kvar nere för att jag inte fick med mig det upp, så det blev ett projekt för dagen efter. Vi bäddade båda två ned oss i sängen och hon somnade nog snabbare än hon hade tänkt sig, medan jag låg vaken ett bra tag och hade en dialog med mig själv.

Hur kunde Justin göra så mot sin egen dotter, jag kunde allt ta att jag inte var bra nog för honom och att han valde Selena över mig, men att han till och med valde henne över sin egen dotter var oförlåtligt för mig. Detta skulle han inte komma undan med, så var det bara. Adriana är den underbaraste på denna jord, och det är helt sjukt att pappan till henne inte brydde sig tillräkligt för att umgås med henne i en vecka. En vecka av all hans tid, och just den tiden med henne valde han att ha med Selena. Kan nästan se mig henne framför mig, och hur hon försökte styra och ställa över Adriana, och Justin som inte kunde göra något, harmlösa kräk.

Alla julklappar är klara till julen och den kommer bli bra, så länge Justin håller sig i skinnet, och så långt borta från mig det bara går. Jag vet att det är mitt val att göra detta, men gör jag det inte så kommer alla bara tjata på mig att jag ska komma hem till dem, och det orkar jag inte med. Enda anledningen till att dem vill ha mig där, är för att få träffa Adriana. Alla tankar gjorde mig trött så jag somnade efter ett tag. Jag sov hela natten igenom, bara just för att jag hade Adriana bredvid mig.

Nu blir det inget mer fören på måndag. Jag måste hitta mer bilder, så det är det jag kommer ägna hela söndagen åt. :) Hoppas ni gillar dessa två delar ni fått idag iaf. Jag är så överlycklig över alla era kommentarer.

I LOVE U ! ♥

Det är nu 3 år sedan jag flyttade till Atlanta, vilket idag kan kännas som idiotiskt. Liam är 7 år och mer livlig än någonsin, han älskar sin syster Adriana som precis har fyllt tre vilket är underbart. Hon växer mer och mer för varje dag, och jag kan inte sluta titta på henne. Allt hon har, har hon fått från Justin, utom sin ögonfärg som hon fått från mig. Hon pratar och det är riktigt bra, precis som Liam när han var yngre. Dem två är mina ögonstenar, och jag skulle göra allt för dem. Att vi tre bor i ett hus stort nog för ett helt fotbollslag kan kännas lite tomt, ibland är det till och med så illa att vi tappar bort varandra.

Ni undrar säkert varför vi bara är tre som bor här, och tro mig, det gör jag också. Justin bor inte med oss mer, han lever ett helt annat liv, tillsammans med ingen mindre än Selena. I början var det jobbigt, men jag har börjat komma över det riktigt bra faktiskt. Han träffar Adriana så ofta han hinner, och hon har fått följa med honom på många olika resor, vilket jag kan tycka vara bra, jag vill att hon ska få chansen att lära känna sin pappa. Det enda som stör mig är att Selena är med och försöker leka någon extra mamma, vilket hon absolut inte är, och det har jag tagit upp med Justin, men han vill inte lyssna på mig. Vi har kanske inte den bästa kontakten man ska ha när man har ett barn tillsammans, men jag gör så gott jag kan.

Julen som kom efter att vi hade flyttat in i detta hus var underbar. Justins skiva släpptes och jag fick mig en överraskning. Jag hade ingen aning om att han hade spelat in en låt till mig, och jag blev förälskad på nytt. Han var allt jag någonsin önskade mig, och det visste han mycket väl om. Jag gjorde allt han sa, allt han ville, han hade mig som i en liten ask, men någonting hände. Allt sprack, och min värld rasade samman ännu en gång. Jag ångrar absolut inte att jag släppte in Justin i mitt liv igen, man bestämmer inte vem man bli kär i. Tyvärr.

Liam går i vanlig skola, jag tyckte inte att det var mitt val att låsa in honom. Han fick välja själv, eftersom att han är stor nog att förstå vem Justin faktiskt är. Han valde en vanlig skola, så att han kunde träffa vänner, och det förstår jag. Klart man som liten vill ha vänner. Adriana väljer jag dock att ha hemma, hon är fortfarande liten, men jag vill ändå att hon ska vara säker. Jag vet inte vad det finns för folk ute som vill henne eller mig något illa. Justin tycker att jag gör fel, men det är hans sätt att se på det hela. Jag tycker att han gjorde fel som lämnade oss, men det är ju mitt sätt att se på det hela.

Jag tänker inte gå in på hur det kunde bli såhär mellan mig och Justin, det tillhör det förflutna, och jag vill att det ska vara så. Jag har mått sjukt dåligt över dem andra gångerna då allt har skitit sig mellan oss, men denna gång tog priset. Jag varken sov eller åt något på en hel vecka. Mamma fick komma hit och ta hand om Liam och Adriana. Pattie var här några gånger och försökte prata med mig, men jag ville inte se varken henne eller någon annan från hans familj. Jeremy försökte kontakta mig, vilket jag inte heller brydde mig i. Den enda jag egentligen saknar av den familjen är Jazmyn, och jag vet att Liam saknar henne fruktansvärt mycket. Mamma fanns där för mig, och hon är den enda som finns kvar. Visst pratar jag med Alessa och Ryan ibland, men det är inte så ofta som jag vill att det ska vara, dem umgås med Justin och Selena. Alessa ska vara min bästa vän, men hon vände mig ryggen.

Mamma har faktiskt köpt sig en lägenhet här i Atlanta, så hon bor här nu. Precis innan hon bestämde sig för att flytta hit byggde dem tre nya höghus med över 300 lägenheter i varje, och mamma köpte den högst upp. Ni kan inte föreställa er den utsikten hon har. Det känns faktiskt bra att ha henne här, jag är 21 år och har två barn. Jag behöver all hjälp jag kan få, från människor jag vill ha i mitt liv. Det är dock inte många, men dem finns.

”Mamma, jag är hemma.” Liam kom precis hem från skolan, och han är alltid lika artig när han ropar. ”Här inne.” Liam kom upp i dörren och suckade. ”Varför sitter du här inne? Du borde kasta ut alla dessa saker och bränna upp det.” Justin hade fortfarande kvar sin hemmastudio, och det är där inne jag spenderar min tid då jag inte har något att göra. Adriana hade jag satt i soffan och hon kollade på film. Jag såg henne från där jag satt. ”Jag kan inte. Men nog om det, hur var det i skolan?” Han kollade på mig, och jag såg i blicken att det var något han dolde för mig. Jag reste mig upp och gick ut i köket, med Liam efter mig. ”Vad är det du inte berättar för mig?” Han kastade upp sin väska på köksbordet och började plocka ur lite böcker han hade med sig hem. ”Inget.” Precis när han sa det ringde det på dörren. ”Står det någon där, som du visste om då har du utegångsförbud i en vecka, uppfattat.” Han skulle precis protestera när jag öppnade.

”Vad vill du?” Jeremy stod utanför med händerna i byxfickorna. ”Jag vill prata. Jag saknar dig, och jag saknar framförallt mina barnbarn. Om inte annat har jag rätt till att träffa Adriana.” Att Jeremy klassade Liam som sitt barnbarn gjorde mig bara glad, men jag kunde ändå inte sluta himla med ögonen. ”Du har inte rätt till något. Tyvärr. Och det har du din son att tacka.” Adriana kom gåendes bakom mig, och jag såg att Jeremy spärrade upp sina ögon, sist han såg henne var för ett och ett halvt år sedan, vilket ungefär var då Justin lämnade mig.  Jag lyfte upp henne i min famn, och skulle precis stänga dörren. ”Vem är han mamma?” Man kanske inte kommer ihåg så mycket när man är liten, och absolut inte då man inte träffas så ofta. ”Din farfar.” Svarade Jeremy innan jag hann fundera. Vilket bra drag av honom, eller inte. Adriana kollade på mig, och förstod inte så mycket av det som egentligen hände.

Efter mycket om och men i dörren så fick han komma in, det var bara han som hade flugit hit, och enbart för att träffa mig. Justin är på andra sidan jorden eller något, vilket jag inte bryr mig i, men han ringer ibland för att prata med Adriana. ”Hur mår du?” Han satt och psykade sin kaffekopp, han gav mig inte ens en liten blick, och det störde mig. ”Hur tror du att jag mår?” Många gånger kan man säga att man har kommit över personen som lämnat en, men det är oftast bara snack. Jag älskar Justin, och troligtvis kommer jag aldrig kunna älska någon annan. ”Förlåt.” Han tittade fortfarande inte på mig. ”Det är inte ditt fel att kärleken i mitt liv inte går som den borde.” Adriana satt i mitt knä hela tiden, hon var lite avvaktande och det kan jag förstå. Även om hon har vart med Justin mycket så har hon inte träffat Jeremy.

Han var inte kvar speciellt länge, men när han väl var på väg att gå så kom Liam ned och gav honom en kram. ”Hälsa Jazmyn att jag saknar henne.” Jag började gråta när jag hörde smärtan i Liams röst, vilket också Jeremy såg, så han drog in mig i en kram. ”Jag är så ledsen över sättet min son behandlar dig. Om jag kunde göra något, skulle jag göra det.” Adriana kollade på mig och jag såg på henne att hon ville veta vad det var som hände, men jag tänker inte dra in henne i detta. Hon är Justins också, och jag vill att hon ska ha chansen att ha en pappa i sitt liv. Jeremy lämnade oss och jag såg hur hans bil lämnade uppfarten. Det gjorde ont, för det var precis så här jag stod då Justin lämnade mig, en likadan bil åkte från uppfarten och kom aldrig mer tillbaka.

Vi hade myskväll framför tv:n med massa gott att både dricka, äta samt massa Disney filmer, som alla tre gillade att kolla på. När Celia och Alessa sa att vi skulle på fest en fredag när jag var 17, trodde jag aldrig att jag 4 år senare skulle sitta här med två barn i ett hus stort som fan och kolla på Disney filmer, utan en pappa till både Liam och Adriana. Alla lämnar mig, vad är det alla andra har som inte jag har? Både Liam och Adriana somnade på varsin sida om mig, och jag var återigen ensam. Jag valde att plocka undan allt innan jag bädda ned dem i sina sängar. Eftersom att jag aldrig har gillat diskmaskiner så diskar jag för hand, när jag hinner annars drar jag igång den där maskinen.

Jag hörde hur min mobil som låg på köksbordet började vibrera då jag sedan länge hade slagit av ljudet på den. Det lyste Justin på skärmen och både han och jag visste att det var för sent för att prata med Adriana, då hon i vanliga fall brukar sova för minst 2 timmar sedan. Klockan var 10 på kvällen, så vad ville han? ”Ja?” Jag orkar inte ens vara trevlig mot honom när Adriana inte hör mig. ”Clar. Snälla, lägg inte på.” Jag hörde att han grät, och jag har ingen lust att vara någon slags axel att gråta ut mot. ”Vad vill du då?” Han försökte sansa sig, men tror inte han lyckades så bra. För han grät ännu mer. ”Jag vill komma hem.”

Jag tjuvstartar. Hope u like it. :) Ge mig bra/dålig kritik. Jag behöver verkligen allt jag kan få, så att denna del inte förstör den första, vilket jag är rädd för. =/ Vi får se vad ni säger om denna del, det kan avgöra när nästa del kommer. :)

För er som inte hann med sneak peaken förra gången, här kommer den igen. :) På måndag sätts det igång på riktigt, och ni får veta hur det går mellan Justin och Clarissa, tillsammans med Liam och Adriana. :) Hoppas ni längtar lika mycket som jag gör. (A)

Ni undrar säkert varför vi bara är tre som bor här, och tro mig, det gör jag också. Justin bor inte med oss mer, han lever ett helt annat liv, tillsammans med ingen mindre än Selena. I början var det jobbigt, men jag har börjat komma över det riktigt bra faktiskt. Han träffar Adriana så ofta han hinner, och hon har fått följa med honom på många olika resor, vilket jag kan tycka vara bra, jag vill att hon ska få chansen att lära känna sin pappa. Det enda som stör mig är att Selena är med och försöker leka någon extra mamma, vilket hon absolut inte är, och det har jag tagit upp med Justin, men han vill inte lyssna på mig. Vi har kanske inte den bästa kontakten man ska ha när man har ett barn tillsammans, men jag gör så gott jag kan.

Ni undrar säkert varför vi bara är tre som bor här, och tro mig, det gör jag också. Justin bor inte med oss mer, han lever ett helt annat liv, tillsammans med ingen mindre än Selena. I början var det jobbigt, men jag har börjat komma över det riktigt bra faktiskt. Han träffar Adriana så ofta han hinner, och hon har fått följa med honom på många olika resor, vilket jag kan tycka vara bra, jag vill att hon ska få chansen att lära känna sin pappa. Det enda som stör mig är att Selena är med och försöker leka någon extra mamma, vilket hon absolut inte är, och det har jag tagit upp med Justin, men han vill inte lyssna på mig. Vi har kanske inte den bästa kontakten man ska ha när man har ett barn tillsammans, men jag gör så gott jag kan.