När vi kom ut på scenen stod Adriana på Ellens bord och dansade, både jag och Justin tvärstannade och kollade på henne, samt brast ut i skratt. Egentligen behöver inte Justin göra det han gör, Adriana gör det så bra åt honom. Hon är precis som sin pappa, hon gillar uppmärksamhet, och vet exakt hur hon ska få det. Publiken stod upp och klappade i takt med musiken som spelades ur högtalarna, Liam han halvlåg ned i fåtöljen, och stirrade på sin lillasyster, precis som att hon vore galen, vilket jag också funderade över. ”Hon är din dotter.” Jag böjde mig mot Justin och viskade i örat på honom, samt kysste han på kinden. ”Hell no, nu är hon din.” Jag började skratta ännu mer, men vi gick ändå fram till dem, och Ellen avbröt musiken på en gång. ”Mamma.” Hon hoppade ned från bordet och skuttade glatt fram till mig. ”Så du underhåller hela USA du.” Hon nickade stolt.

Liam satt i mitt knä, och Adriana i Justins, när Ellen valde att gå på reklam. ”Nu är vi tillbaka, och med oss har vi Justin Bieber, med sin förtjusande flickvän Clarissa, och sina barn, Liam och Adriana. Så är ni i New York av en anledning?” Frågan var riktad mot Justin, så jag valde han svara, trodde jag. ”Japp, pappa ska spela imorgon.” Alla började skratta, och Justin skakade på huvudet med ett brett leende. ”Vi kanske ska be Justin och Clarissa lämna scen, så kan man få mycket smaskiga detaljer från denna bedårande tjej.” Publiken instämde när Ellen var rolig. Jag tvivlar inte en sekund på att Adriana skulle trivas, och absolut inte att Ellen skulle gilla det. ”Det låter som en dålig idé.” Även om Justin skrattade, så förstod jag att han var allvarlig. ”Okej. Så du är en av dem artisterna som ska ringa in det nya året?” En nickning från Justin, och en bild kom upp på skärmen bakom oss. ”Så detta är ni, när ni var på semester. Något stämmer inte med verkligheten. Ser ni vad?” Alla i publiken började kolla mellan oss, och bilden, men jag visste redan vad felet var.

Alla var helt knäpptysta, så man skulle lätt kunna höra en nål falla till golvet. Vilket gjorde allt så mycket mer spännande. ”Mamma, jag är kissnödig.” Adriana, den roliga flickan har talat. Kenny kom ut på scen och tog med sig både henne och Liam backstage. Alla i publiken skrattade, inte åt henne, men med oss andra. Justin pustade ut när dem hade lämnat scenen, och det kunde jag inte undgå att höra. ”Så vi återgår till bilden.” Vi blickade tillbaka på bilden som föreställde mig och Justin, hand i hand, på väg tillbaka till hotellet på morgonen då han hade friade till mig. En förstoring kom upp på våra händer. ”Så, det sitter en ganska stor ring på ditt ringfinger. Luktar det bröllop?” Både jag och Justin tittade på varandra, och jag tror vi tänkte lika, för han lyfte fram min hand samtidigt som jag inte gjorde motstånd. ”Nej, inte än i alla fall.” Ellen verkade besviken, jag tror mycket väl att hon ville vara den som fick dela det med världen, och det kanske kommer en sådan dag. Men den dagen var absolut inte här.

Direkt efter intervjun som gick hur bra som helst, så åkte vi vidare till Time Square. Kenny var med oss hela tiden, och Scooter skulle möta oss på plats. Han är inte med lika mycket som han var förut, vilket kan verka rätt tråkigt, jag menar, han och Justin har ju ändå gjort en hel del tillsammans, men Scooter anser väl att Justin klarar sig själv. ”Nu håller ni två er vid oss, förstår ni det?” Jag vet inte hur många gånger jag har sagt åt både Liam och Adriana att dem inte får springa iväg, men ändå är det någon av dem som försvinner. ”Mamma, jag är gammal. Jag vet vad jag ska göra.” Liam kollade strängt på mig. ”Men nu kanske det var mer till din syster än till dig.” Adriana vaknade till liv i bilen precis innan vi skulle kliva ur. ”Jag vet mamma, jag ska inte försvinna.” Justin kysste mig hårt och passionerat innan vi klev ur. ”Du är världens bästa mamma.”

Hela området var avspärrat, just för att artisterna skulle få göra allt ifred. Scooter stod tillsammans med Pattie och Jeremy, han lämnade Jaxon hemma, men Jazmyn fanns med honom, vilket gjorde att Liam bara tre sekunder efter att vi klev ur bilen sprang igenom alla människor och fram till dem. Jag suckade, men Justin höll min hand hårdare. ”Han klarar sig.” Jag vet att jag borde släppa tyglarna lite, men när jag inte vet hur allt ligger till med Selena, eller med Alexander så kan jag inte. Jag kollade bara på Justin och kysste honom på kinden. Kenny och Adriana var redan framme vid alla andra. ”Jag försökte ringa dig, vad har du mobil till för?” Scooter kollade på Justin, som sprack upp i ett leende. ”Hmm, just det. Behöver en ny, fixar du en?” Scooter tappade hakan. ”Du fick en ny för en månad sedan, vad har hänt med denna?” Jag hoppade in innan Justin hann. ”Jag hände, jag blev arg igår och slängde den i väggen.” Han kollade på mig, med en skärrad blick. ”Påminn mig att jag inte ska vara i din närhet när du blir arg, jag vill gärna ha kvar min mobil.” Alla skrattade åt Scooter. ”Ja, det ville jag med.” Justin fyllde i.

Pattie tog med sig både Liam och Adriana för att äta lite, vilket var en bra idé, för jag ville absolut inte att Adriana skulle bli som hon var dagen före. Scooter stod på sidan av mig, och kollade på Justin som befann sig på scenen, och framförde låten han skulle spela på nyårsafton. Det ska bli kul att få fira nyåret annorlunda. ”Så ni ska gifta er, har jag hört.” Han log mot mig, vilket kändes skönt. Skönt att han var med och stöttade oss, frågan var bara hur han skulle ta att vi väntade ett till barn, tror inte det finns turnébussar stora nog för en familj på 5 personer. Speciellt inte med både Adriana och Justin med samma energi i en buss. Det kan bli jobbigt, men det är något man får leva med. ”Japp, ser så ut. På tal om det, Justin har min ring i sin ficka. Men så mycket som han har hoppat omkring är väl den borta.” Vi stod kvar på samma ställe tills Justin hade gått igenom sitt nummer ordentligt. Jag kan inte annat säga än att jag är stolt över honom. Han har kommit en bra bit på vägen sedan jag träffade honom första gången. Han är inte längre lika trött varje gång han kommer hem från en turné, och han ser det goda han har i livet. Jag höll på att rasa samman när han lämnade mig förra gången, och jag tänker som sagt inte låta det hända igen. ”Han skulle aldrig låta ringen försvinna, oroa dig inte.” Scooter klappade mig på axeln innan han försvann ned mot Justin, så det bara var jag kvar.

När vi var tillbaka på hotellet för kvällen var jag helt slut, det var längesedan som jag var med Justin när han hade saker att göra en hel del. Mina ben värkte och jag ryggen var redan paj, och då har inte ens graviditeten kommit igång ordentligt, så frågan är om jag kommer klara av det. Jag vill inget annat än ha det här barnet, men det känns som att min rygg kommer kollapsa innan jag ens har fyllt 30. Pattie tog Adriana, och Liam skulle sova inne hos Jeremy och Jazzy, så jag och Justin fick lite tid ensamma. ”Baby, du är inte som vanligt. Du har hamnat i dina egna tankar så mycket på sistone.” En kram från honom är egentligen allt jag behöver, fast all kärlek jag får från honom räcker gott och väl. ”Jag vet inte. Det är så mycket nu bara. Min rygg gör ont.” Utan att jag hann reagera lyfte han upp mig och bar in mig i sovrummet. ”Ligg still, jag ska göra te åt oss, så kan vi mysa.” För första gången gjorde han så, utan att det skulle vara sexuellt, och jag älskar honom mer och mer för varje dag. När han kom tillbaka hade han två koppar med rykande vatten i, tillsammans med jordgubbs te. ”Här.” Han räckte mig den ena och satte sig ned bredvid mig.

Jag låg på hans bröst och drog mina fingrar över hans mage. ”Om jag bara kunde ge dig en sak i livet. Skulle jag ge dig möjligheten att se dig själv genom mina ögon. Du skulle förstå hur underbar du är för mig.” Jag sa inget. För jag visste absolut inte vad jag skulle svara.  ”Berätta för mig vad det är som tynger ned dig. Jag är din bästa vän, kom ihåg det.” Han strök mig över ryggen hela tiden. ”Jag vet inte, allt. Allt är för mycket för mig, jag orkar inge mer. Jag bryter ihop snart.” Och där bröt jag ihop, tårarna rann, och allt kändes som en stor last på min rygg. Jag fick svårt att andas. ”Snälla älskade lilla flicka. Vad är det som händer med dig?” Jag försökte svara honom, men fick inte fram ett enda ord bland alla mina tårar. ”CLARISSA, FÖR FAN. LUGNA NED DIG!!!” Justin gjorde allt för att jag skulle lugna ned mig, men inget hjälpte. Han lovade mig att inte lämna mig, men han sprang ut från rummet, utan ett enda ord.

Vi avslutar denna helg med detta kapitel :) Hop u like it, nästa kommer imorgon någon gång ^^

Direkt när jag hörde Selenas namn förstod jag att något var galet med sms:et. Hon kunde, genom ett ynka sms förstöra allt som jag byggt upp, om Clar tog det fel. Jag drog henne intill mig och kysste hennes panna, allt jag ville, var att hon skulle somna, och vakna, samt glömt bort vad det än var hon såg. Jag frågade inte ens henne vad det stod. Ville inte veta heller, det krossade Clar, och det är det enda som betyder något för mig. Selena kommer aldrig komma upp i Clarissas nivå, aldrig. ”Gumman, shyy, försök sov nu. Jag finns här när du vaknar.” Hon snörvlade till några gånger, samtidigt som hon gosade ned sig i min famn ännu mer. Hon måste ha somnat strax efter det, för hon slutade skaka och jag hörde bara djupa andetag från henne. Att hon över huvud taget kände så för Selena, är mitt fel från början. Hade jag aldrig gått tillbaka till henne, typ tre gånger hade det aldrig blivit så här.

Jag låg vaken ett tag till och bara kollade på henne, maskaran hon hade i sitt ansikte hade runnit längs hennes kinder. Hon som alltid brukar vara så noga med att tvätta av sig sitt smink innan hon går och lägger sig. Något måste ha gjort henne så arg, att hon inte visste vart hon skulle ta vägen. Smärtan hon hade i sin röst gjorde on i mig, den skar i mitt hjärta. Och jag kommer aldrig att kunna förlåta mig själv för vad jag har gjort mot henne, gjort mot tjejen jag älskar över allt annat. Hon som oavsett vad jag har gjort, tagit mig tillbaka. Jag somnade efter ett tag, och jag har nog aldrig sovit så oroligt som jag gjorde den natten. Vetskapen om att tjejen jag älskade grät sig själv till sömns, ännu en natt på grund av Selena.

”Juju, vakna.” Clarissa kysste mig på kinden, och drog sina naglar längs min mage, så rysningar framkallades. Jag öppnade trött mina ögon, som strax därefter mötte hennes. ”God morgon älskling.” Jag drog ned henne i sängen, och kysste hennes underbara läppar. ”Förlåt för din mobil, förlåt för mitt utbrott igår…” Jag kysste henne, så hon skulle vara tyst. ”Scooter kommer fråga vad jag gör med alla mobilen, men nästa gång, kasta något annat i väggen, okej?” Hon skrattade åt mig, precis som att all ilska var som bortblåst. ”Okej, jag lovar. Jag önskar att hon kunde sluta göra mig arg bara.” Jag nickade tillbaka, men tog mig i kragen. ”Hon kommer inte komma emellan igen. Aldrig någonsin. Vi ska gifta oss, vi ska ha barn igen, och jag älskar dig över allt på hela jorden.” Ett leende lekte på hennes läppar, men dem nådde inte riktigt hennes ögon. ”Baby, jag friade till dig. Inte henne. Det är du och jag nu.” ”Jag älskar dig, och våra barn.”

Vi gjorde oss klara för att gå ned och äta frukost, Adriana hade sovit hela natten från det att hon somnade i bilen utanför McDonalds, så att hon var hungrig det förstod jag verkligen. Liam var klädd i en vit skjorta och ett par svarta jeans, väldigt matchande mina egna kläder, måste jag säga. En ljuslila skjorta och ett par svarta jeans. Adriana hade en svart klänning med en skit söt kavaj över, i korallfärg. Clarissa hade bara enkla kläder på sig, och dolde ringen ganska bra när vi gick ned till frukosten. Jag förstår att hon gör det, hon vill att allt ska vara litet i media, hon vill inte att alla ska veta allt. ”Kan du bre min macka, pappa?” Adriana gav mig sin smörgås och jag bredde den åt henne, och la på en ostskiva. Clar åt inget, hon drack bara sitt te, och det såg verkligen ut som att hon inte ville ha något att äta heller.

När vi återigen var klara, packade Clar sin väska för att vi skulle dra mot studion, då jag skulle medverka i Ellens program. Jag älskar den kvinnan, hon är den jag berättar allt för, kanske inte precis allt, men är det något som ska ut i media, är hon den första som får reda på det. Vi hade faktiskt Kenny med oss, vilket var skönt för både mig och barnen, jag tror inte Clarissa bryr sig så mycket längre, förutom när det kommer till Adriana och Liam. Det var fullt med tjejer utanför bakdörren till studion. Alla skrek, och jag gjorde så gott jag kunde, jag skrev så många autografer jag hann innan Kenny slet in mig genom dörren. ”Hey, vad gör du?” Kenny skakade på huvudet och började gå. ”Hade jag inte gjort så, hade du varit kvar där ute om en vecka.” Jag skrattade och skakade på huvudet. ”Inte snällt, inte snällt.”

Clarissa, Adriana och Liam satt inne i min loge när jag kom in. Adriana fick lockar i håret av Emma, hon som lägger på sådant tv smink. Liam satt och snurrade på en av stolarna, vilket nästan slutade med att han trillade av stolen för att han blev yr. Jag skrattade åt honom när han saktade ned farten. ”Vilket vackert hår du har Adriana.” Emma drog en borste genom det på ena sidan innan hon började locka det. ”Tack.” jag ställde mig bredvid henne. ”Hon har fått det från mig.” Adriana kollade på mig genom spegeln och skakade på huvudet. När allt var klart, och sändningen hade börjat satt vi alla bakom scenen, och väntade på att hon skulle presentera mig. Adriana kunde inte riktigt sitta still, men det var inget ovanligt då hon var min dotter.

”Vår gäst är här, och alla vet vem han är, Justin Bieber.” Eller ropade ut mitt namn, och jag tog dem första stegen ut på scen, publiken stod upp och applåderade. Samma känsla rann igenom min kropp som alla andra gånger. Jag hade tagit mig dit, och jag tänkte fortsätta klättra på stegen. När jag kom fram till henne stod hon upp och vi kramades. ”Välkommen tillbaka. Hur mår du?” Publiken satte sig ned, och blev för ovanlighetens skull tysta. ”Tackar. Jag mår hur bra som helst, du då?” Hon nickade mot mig. ”Bra med mig. Så du är i New York för att fira in det nya året. Har du familjen med dig?” Jag svarade stolt. ”Japp, alla är med mig. Dem är faktiskt här, och jag kan inte vara gladare.” Hon log milt mot mig, troligen för att alla i publiken sa samma sak. ”Aww.” Även om jag många gånger förut har fått samma fråga, så kunde jag inte undgå att känna en värmande känsla i kroppen. ”Kan vi inte ta ut dem?” Jag visste att Clar sedan tidigare sagt att hon inte ville, just för ringen hon hade. ”Vi kan ta ut Liam och Adriana.” Ellen ropade ut dem, och Adriana kom springandes, med Liam i släptåg efter. Jag lyfte upp dem båda och satte dem sedan ned i mitt knä. Ellen hälsade på dem, och det är faktiskt första gången som Liam är med såhär.

Ellen fortsatte intervjun med mig, samtidigt som hon ibland kastade in en fråga till antingen Adriana eller Liam, vilket dem båda tyckte var kul. ”Om Clar finns bakom, varför vill hon inte komma ut?” Jag hade på känn att hon skulle ställa den frågan, men jag visste inte när. En vit lögn är bra ibland. ”Helt ärligt vet jag faktiskt inte.” ”Kan du inte gå och hämta henne? Jag kan intervjua dina barn så länge.” Ett leende spred sig på hennes läppar, men jag visste inte om jag skulle våga lämna dem där tillsammans med henne, och live tv. ”Okej. Jag hämtar henne.” Jag reste mig upp och kände hur både Liam och Adriana kollade efter mig. Men snäll som Ellen var gick hon på reklam när jag kom ut till Clar. Hon kollade bara på och skakade på huvudet. ”Snälla, för min skull?” Jag vet att hon inte kan säga nej, men jag gjorde henne säkrare när jag hade hennes händer i mina lirkade jag av henne ringen och stoppade den diskret i fickan. ”Kom nu.” Hon kysste mig och vi gick hand i hand tillsammans ut, till något som gjorde att jag inte kunde tro mina ögon.

Har inte skrivit så mkt som jag borde idag, men jag kastar in ett kapitel i alla fall. :) Jag ska ta mig i kragen nu, och försöka skriva lite ^^ Ge fan i trasan ett tag, då min mamma tvingat mig damma. :O haha ^^

Mamma och Pattie trodde sig veta vad det var på gång, men vi praktiskt taget ljög våra föräldrar i ansiktet när dem frågade om vi väntade barn. Justin gillade inte det, men jag bad honom på mina bara knän att vi skulle göra det just för att vänta och se så att inget gick fel på vägen. Jeremy märkte inte ens att våra mammor betedde sig konstigt, vilket var bra så vi slapp hans frågor också. Resan till New York gick hur bra som helst, både Liam och Adriana sov nästan hela resan. Jag och Justin satt och pratade om gamla minnen vi hade tillsammans, och sådant som har hänt när vi inte varit med varandra. När vi kom till hotellet så var det en familj som precis checkade in, och dem hade två döttrar i 16 årsåldern. Dem höll på att smälla av när vi klev innanför dörrarna. Jag puttade iväg Justin så att han fick gå och prata med dem i lugn och ro. Adriana ryckte mig i tröjan och kollade på mig. ”Vilka är det där mamma?” Jag hukade mig ned så jag hamnade i hennes nivå. ”Gå bort till pappa får du se.” Hon gick varsamt framåt, men vände sig flera gånger om. ”Mamma kom.” Hon sträckte ut sin hand efter mig, så vi gick tillsammans. ”Hej Clarissa.” En av tjejerna hälsade glatt på mig, så jag hälsade tillbaka. Jag lyfte upp Adriana i min famn, så hon kom i vår höjd, Justin skrev hejvilt sin autograf på tjejernas tröjor. ”Kan vi ta en bild också?” Justin log med hela ansiktet. ”Självklart flickor.” ”Jag kan ta den.” Jag sträckte mig efter kameran, men hon gav mig den inte. ”Om det är okej vill jag ha med er också?” Första gången som ett fan har velat ha med mig, och Adriana, men jag gick med på det. Deras mamma tog glatt bilden och dem tackade verkligen.

”Sluta hoppa i sängen.” Ni kanske tror att Justin har växt upp och blivit en man, men där hade ni allt fel. Varje hotell vi kommer till hoppar han i sängen, så både Adriana och Liam tror att det är okej att man gör så. ”Jag måste prova om den är bra.” Han slutade och satte sig ned i stället, men Liam och Adriana fortsatte hoppa tills Justin brottade ned dem. ”Det kan vi göra ikväll.” Ett nytt leende spred sig på hans läppar. ”Varför får ni hoppa ikväll om inte vi får hoppa nu?” Justin spände ögonen i mig när Adriana frågade. Jag började skratta så jag kunde inte ens vara kvar i rummet. Jag hörde hur Justin gav henne någon dålig förklaring som gjorde att jag skrattade ännu mer. ”Vad har vi för planer idag?” Jag rullade in väskorna i vårt sovrum, där alla tre fortfarande var. ”Ingenting, imorgon börjar allvaret. Då ska jag först till Ellen. Sedan ska jag till Time Square och kollade igenom mikrofoner och prov spela en gång.” Jag la mig ned bredvid honom och tittade på Adriana och Liam som låg ned i sängen och lekte med massa saker. Liam och Adriana gick in i sitt rum och kollade på film. Av någon konstig anledning var dem båda helt trötta efter flygresan, vilket jag inte kan förstå med tanke på att dem sov båda två som två stockar.

”Baby, massage nu.” Justin började skratta åt mig, men gjorde som jag sa. Jag la mig i sängen på mage och han satte sig gränsle över mina lår. Han är bra på allt, och då menar jag verkligen allt. Det är konstigt att en människa kan födas med så många tallanger att man nästan trillar baklänges. Små lätta stön lämnade min mun när han gav mina axlar vad dem förtjänade. ”Jag vet att du kan hårdare.” Ett lätt skratt lämnade hans läppar. ”Är du säker på att du pratar om det jag gör nu?” Jag försökte skratta, men det gick inte när han tryckte ned min kropp i madrassen. ”Ditt snusk, vi sysslar inte med sådant.” Han fortsatte skratta åt mig, men gjorde ändå det han skulle. ”Om du bara visste vad jag har för planer åt oss ikväll.” Han slutade helt plötsligt massera min rygg och kysste mig i nacken i stället. Jag vände mig smidigt om under honom, så att jag hamnade på rygg. ”Nej, nej, och åter nej. Vi har två barn med oss. Det blir inget.” Med två gyllenbruna, intensiva ögon kollade han på mig, och för varje sekund som gick kändes det som att han kom närmare mig. ”Både du och jag vet att jag alltid får som jag vill.” Jag log till och placerade min hand i nacken på honom så mina läppar kunde nå hans.

”Mamma, jag är hungrig.” Liam kom in i sovrummet, där jag och Justin låg och höll om varandra, helt tysta. ”Är Adriana också det?” Dem brukar alltid vara det samtidigt, och så kommer dem överens om vem som ska komma och tala om att dem vill ha mat. Vilket jag kan tycka vara gulligt från dem två. ”Jag det är hon, vad ska vi äta?” Jag kollade på Justin, som skulle få bestämma. ”Vad vill du ha för något?” Liam tänkte efter. ”McDonalds, det var längesedan.” Den enda i vår familj som äter det var och varannan dag är Justin, då jag inte vill att Adriana och Liam ska växa upp på det. ”Det kör vi på.” Innan jag ens han svara, hade Justin redan hoppat upp ur sängen och gått för att hämta Adriana. När vi parkerade bilen utanför McDonalds såg både jag och Justin på varandra, vi tog ett djupt andetag, och klev ur bilen. Liam och Adriana hoppade ur och tog varsin av oss i handen.

Justin satte sig längst in mot väggen, så att ingen skulle kunna komma åt honom, plus att han hade Liam på sidan om sig, och jag hade Adriana. Hon fick en Happy Meal, och blev mer intresserad av leksaken än maten, vilket tillslut irriterade mig. Så jag plockade den ifrån henne. ”Vad du är dum mamma, får jag den.” Hon höjde rösten åt mig, men jag försökte att inte bry mig. ”Du får den när du har ätit upp din mat.” Hon fortsatte att trotsa mig, vilket gjorde mig ännu mer irriterad, folk tittade, och det var det sista vi behövde. ”Adriana, sluta nu.” Justin röt i åt henne en gång, men för första gången hjälpte inte det heller. ”Då går vi ut i bilen.” Jag lyfte upp henne och hon fortsatte både sparkas och slåss, men vi gick ut, jag satte henne i stilen och spände på henne bältet. ”Jag är hungrig mamma.” Jag suckade och plockade upp min mobil för att skicka ett sms till Justin. ”Kan du köpa med en ny Happy Meal åt A, och en meny till mig. Men stressa inte, hon ska lära sig.” Hon blev tyst i baksätet, vilket kanske berodde på att hon somnade. Mig gjorde det inget att jag satt själv i bilen, det var nog mer Justin som hade dåligt samvete över det. En halv timme senare kom både Liam och Justin gåendes, och båda hoppade in på sin plats. ”Hon sover.” Justin tittade bak på henne, det såg verkligen ut som att hennes nacke skulle gå av vilken sekund som helst.

När vi var tillbaka på hotellet var klockan kring sju på kvällen, och Justin bar in Adriana till hennes säng, som hon så snällt delade med Liam. Han hade absolut inget emot det vilket var bra, men det kan bli problem när dem blir äldre då han säkerligen vill ha ett eget rum. Justin hoppade in i duschen och jag åt min mat, som han hade köpt med åt mig. Adriana hann aldrig äta sin mat innan hon somnade. Justins mobil som låg på bordet lyste till, men gjorde inte ifrån sig några speciella ljud. Jag kunde på vilket avstånd som helst se att Selenas namn fanns på skärmen, så jag kastade mig över mobilen och låste upp den. Justin hade en kod på sin mobil, som jag enkelt tryckte in, 0214, min födelsedag.

”Lycka till på nyår, jag saknar dig.” Ilskan steg i min kropp, och innan jag visste om det hade jag dundrat mobilen i väggen. Liam kom in i köket och kollade skärrat på mig, samt vidare på mobilen som låg i flera delar på golvet. ”Vad gör du mamma?” Ja, vad ska man svara sin son. ”En liten olycka, gå in och kolla klart på filmen, sen är det sängen för dig.” Han försökte streta emot, men gjorde som jag sa innan han själv sa något annat. Jag stirrade på väggen och funderade vad jag skulle säga till Justin. Han kommer inte bli glad, det vet jag. Men jag är garanterat argare än vad han någonsin kommer bli. Tro mig, han vill inte ha att göra med mig just nu.

Innan han kom ut ur duschen tog jag av mig kläderna och bäddade ned mig med ansiktet mot väggen, så att jag slapp se honom när han kom ut. Ilskan hade dock inte lagt sig, men jag ville inte bråka med honom, så därför la jag mig ned, och höll mig från omvärlden. Dörren till badrummet öppnades och han kom ut, men jag såg honom inte, men hörde. ”Har du lagt dig baby?” Jag ville gråta, men kunde inte. När jag såg hennes namn, var det inte ilskan som kom först, det var rädslan, av att han ännu en gång tagit upp kontakten med henne. Jag svarade honom inte, utan slog igen mina blå och låtsades sova. Allt skulle bli så mycket lättare då. ”Jag vet att du inte sover, vad är det som har hänt?” Liam kom in i rummet. ”Hon kastade din mobil i väggen.” Min son, Liam ska vara min son, det tackar man för. ”Varför gjorde hon det?” Jag kunde på avstånd höra deras konversation. ”Jag vet inte, jag kom in i köket när det small, och din mobil ligger på golvet där i flera delar.”

Jag vet inte hur länge jag låg i sängen helt själv, precis som jag ville ha det. Jag sneglade på min mobil som låg bredvid sängen och såg att klockan hade närmat sig halv 10, och strax därefter kom Justin in i rummet. Han sa inget, men jag kände när han la sig ned i sängen och drog täcket över sig, samt la sig precis som vanligt, precis bakom mig. ”Är du vaken? Prata med mig, vad är det som har hänt?” Han strök mig över magen och pussade mig på skuldran. När han gjorde det rann tårarna på mig, jag gjorde allt för att han inte skulle märka det, men som med allt annat här i livet gör han det. ”Du gråter ju, vad är det som har hänt?” Jag vände mig mot honom, men blundade, för rädd att möta hans blick. ”Titta på mig. Snälla, älskade vännen.” Jag öppnade mina ögon sakta just för att jag var rädd för hur han såg på mig. ”Du fick ett sms..” ”Och för det kastade du min mobil i väggen?” Han höjde på ögonbrynen och gav mig en intensiv blick. ”Det var från Selena.”

Perfekt dag för att skriva lite, det snöar och jag orkar inte skotta fram bilen. :) Så ska försöka producera några kapitel :) Allt börjar redan kännas lite bättre, får hoppas att det håller i sig bara. ^ I love u, u know that. ♥

”Mamma, när ska vi öppna julklapparna?” Vi hade sedan någon timme plocka undan maten och förflyttat oss in till vardagsrummet. Barnen gillade nog inte tanken av att bara sitta och titta på sina julklappar som låg under granen. Detta år hade vi valt att köpa julklappar till bara barnen, och en till dem vuxna var, så att vi fick ett att öppna i alla fall. Jag tittade på Justin, för att jag ville att han skulle bestämma. ”Vi kan väl börja dela ut dem nu eller?” Både jag och Justin satt och drack på en varsin Irish Coffiee, mamma och Pattie hade ett glas vin, och Jeremy hade en whiskey i handen. Jag och Justin satte oss ned på varsin sida av granen för att kunna börja läsa på paketen. ”God jul Liam, önskar mamma.” Det var första paketet som Justin fick upp, och Liam blev tog glatt emot det, jag fortsatte med ett. ”God jul Jazzy, önskar Justin.” Jazmyn kom från ingenstans och sträckte fram händerna för att kunna ta emot det ganska stora paketet.

När vi hade delat ut alla hade redan barnen hunnit öppna alla, och Adriana var minst sagt överlycklig över alla dockor hon hade fått. Hon fick även massa Hello Kitty saker till sitt rum, olika filmer, och en del smycken. Liam hade fått en ny cykel, och en ny skateboard, vilket jag tyckte var onödigt, eftersom att Justin redan köpt en ny åt honom, men han tyckte tydligen att man inte kunde ha för många av dem. Mamma fick ett eget designat halsband med både Liam och Adrianas fingeravtryck och födelseår. ”Clarissa gumman. Inte hade du behövt detta.” Hon blev så glad att det rann en hel del tårar. ”Klart jag behövde, du är min mamma, och jag vill ge dig allt jag kan. Nu har du dina barnbarn runt halsen.” Hon nickade mot mig, och torkade bort sina tårar. Pattie fick ett liknande halsband som mamma, men bara med Adriana. Och Jeremy fick ett armband. Jazzy och Jaxon fick massa saker dem också, jag tror nog att alla julklappar till barnen hade täckt golvet om vi hade lagt ut allt.

Alla skulle sova hemma hos oss då vi hade en dubbelsäng i ett rum och två enkelsängar i ett annat. Mamma och Pattie brukar ofta sova i rummet med enkelsängarna, och dem gångerna Jeremy sover här sover han och barnen i dubbelsängen. Liam och Jazzy hade sedan ett tag gått in i hans rum, och troligtvis somnat, eftersom att det var alldelens tyst där inne, och Adriana och Jaxon hade lagt sig på två olika håll. Så nu var det bara vi äldre vakna. Justin fick en stor sackosäck av Pattie som han kunde ha framför tv:n. Så i den låg vi, han och jag. Han höll om mig och kysste mig i nacken flera gånger. Jag tror inte att mamma uppskattade det hon såg, och inte heller Pattie. Jeremy skrattade mest och tyckte vi var gulliga. ”Pattie, lugna ned dig. Dem är vuxna, låt dem gosa med varandra.” Hon hällde i sig den lilla skvätten som var kvar i hennes vinglas och ställde sedan ned glaset på bordet. ”Ja, jag vet. Han växer upp så fort.”

”Mamma, vi går och lägger oss. Släcker ni?” Jeremy hade för 20 minuter sedan gått och lagt sig, då han inte orkade höra på gummornas pladder, som han så fint uttryckte sig. ”Vi släcker, god natt på er.” Hon kramade om mig sedan Justin, och så gick jag bort till Pattie och gjorde likadant. När vi kom upp till sovrummet drog jag av mig kläderna och gick in på badrummet i underkläder för att kunna borsta tänderna. Justin kom strax efter och ställde sig bakom mig, med tandborsten i munnen. ”Gud vad skönt att komma ur skjortan.” Jag skrattade till och mötte hans blick i spegeln. När vi var klara gick jag till min väska och hämtade mitt paket, medan han gick in i garderoben, och kom ut med ett, nästan lika stort som det jag hade. Vi satt mitt emot varandra i sängen, så nära vi kunde komma. ”God jul, älskling.” Han gav mig sitt paket och kysste mina läppar. Jag öppnade det sakta och tittade hela tiden på Justin. En ask kom fram, och i asken låg det ett halsband, med en ring hängandes runt. Ringen han hade gett mig när vi var i LA, veckan innan jag köpt huset i Atlanta. ”Vill du ha hjälp?” Jag gav det till honom, så han knäppte det runt min hals. ”Tack så hemskt mycket, jag älskar dig.”

”Baby, paket till dig. God jul.” Han log när han tog emot det, och öppnade det lika lugnt och försiktigt som jag hade gjort. Asken kunde lätt förknippas med en sådan man lägger armband i, men det var långt ifrån ett armband. När han öppnade locket spärrade han upp ögonen. ”Är det sant?” Jag nickade mot honom. Han tittade på mig, troligen för att inte missa en enda liten detalj från mig. ”Ja, det är det.” Han plockade upp den i handen och kollade extra noga, för att sedan spricka upp i ett leende. ”Jag älskar dig, nå så fruktansvärt mycket. Du kommer aldrig förstå hur mycket.” Han kysste mina läppar samtidigt som han pressade ned mig på rygg. Han kysste mig på halsen och vidare ned mot nyckelbenen, och magen där han stannade. ”Pappa älskar dig.” Jag hade ett barn i magen, det var det jag hade gjort under dagen. Jag hade besökt Isabella, trots att det var julafton, men hon hade med öppna armar tagit emot mig, vilket jag var glad över. Jag fick ge Justin den bästa julklappen någonsin. Tårar rann ned för hans kind, och han tittade med glädje i ansiktet på mig. ”Hoppas att smärtan i ljumskarna var värt det?” Han skrattade till, vilket även jag gjorde, men jag slog honom också löst på axeln. ”Det var det verkligen.”

Han kysste inte bara min mage en gång, utan den stora delen av natten gjorde han det. Allt var så mycket verkligare när han gjorde det, än när jag tittade på graviditetstestet. ”Du anar inte hur lycklig jag är.” Han placerade sina händer på min mage och lutade sig fram mot mina läppar. ”Jo, det gör jag. För jag är minst lika lycklig.” Han la sig ned bakom och la armen om mig, precis som han brukade göra varje natt, men denna kändes speciell. Han drog mig så nära sig han bara kunde. På en gång vi låg som vi brukade kände jag hur han föll i en djup sömn, och strax därefter somnade jag. Jag vaknade likadant som på julafton, av att jag mådde illa. Jag rusade upp och in på toaletten. ”Gumman.” Justin kom in, och ställde sig bredvid mig. ”Gå, jag vill inte att du ser det här.” Han lyssnade inte på mig, utan tog istället tag om mitt hår så att det inte hängde i ansiktet på mig. ”Det kanske du inte vill. Men nu är jag här.” Han strök mig över kinden hela tiden, och satt bredvid mig med min kalufs i handen. När jag hade spytt klart spolade jag och satte mig på toastolen. Han gav mig ett glas vatten och kysste min panna.

Mamma hade städat undan allt papper som hade suttit kring alla julklapparna, plus att hon hade diskat undan allt. Hon märkte mig inte fören det var försent, och jag skrämde henne med min närvaro. ”Gumman, ska du ge din mamma en hjärtinfarkt eller?” Hon tog sig för brösten och hukade sig ned för att kunna hämta andan. ”Förlåt, trodde inte jag behövde tala om att jag fanns i mitt eget hem.” Hon skrattade till och satte sig ned vid köksbordet. ”Jag hörde dig nyss. Har du magsjuka?” Jag skakade på huvudet, så att hon inte skulle höra osäkerheten i min röst. ”Vad är det då?” Justin klev in i köket precis i tid. ”God morgon.” Mamma hälsade på honom och lämnade köket. Jag stod lutad mot köksbänken när han kom och ställde sig framför mig. ”Mamma vet.” Var allt jag behövde säga för att han skulle höja ögonbrynen. ”Hur kan hon det?” Jag drack upp juicen jag hade i glaset, och grimaserade därefter på grund av att jag precis innan borstat mina tänder. ”Hon hörde mig, och hon frågade om jag hade magsjuka nyss.” Han suckade. ”Så länge varade den nyheten.”

Pattie tog med sig Justin in i studion, av någon konstig anledning har den blivit lite av ett jag-vill-prata-själv-med-dig-rum. Jag förstod på en gång att mamma hade pladdrat till henne, men jag kunde inte förstå varför. Ska jag behöva gå igenom samma sak en gång till? Höra min mamma säga att Justin inte är bra för mig, eller att jag inte kan ta hand om ett till barn. Liam och Jazzy satt framför tv i vardagsrummet och kollade på barnprogram, och Adriana samt Jaxon var på hennes rum och lekte med alla julklapparna. Jeremy satt inne i Justins spelrum och spelade. Jag vet vart Justin har fått det ifrån, Jeremy är värre än honom. Jag bredde mig en smörgås och tuggade på den samtidigt som jag knallade ut i vardagsrummet och satte mig i fåtöljen. ”Vad ser vi på?” Jag kollade på Liam, men det varade inte länge då jag följde både han och Jazzys hand, där dem tillslut var sammanflätade.

Ni var många som gissade rätt. :) Får se hur allt går bara. ^

Det finns en anledning till dålig uppdatering, saker har vänts upp och ned i mitt liv. =/ Vet dock inte när jag är tillbaka på mina fötter igen. Förlåt!

Julaftons morgon. Det kan hända en hel del på ett år, vilket jag och Justin är ett levande bevis på. Liam tyckte om det vi hade att säga honom, han gillade idén att slippa skolan efter jullovet. Vilket jag kan förstå honom. Den sista veckan han hade i skolan var inte speciellt trevlig, då jag fick sitta på rektorns kontor stora delen av onsdagen. Liam hade återigen hamnat i trubbel, men denna gång var det inte han som började. Den där grabben, Eric, hade hoppat på honom och sagt massa saker om mig igen. Så Liam försvarade sig bara, vilket man har rätt att göra. Men det förstod inte rektorn, och hon trodde hon skulle kunna läxa upp mig också, vilket inte gick speciellt bra. Jag tog Liam från skolan, och han behövde inte återvända.

Alla julklappar inhandlades under en och samma dag, då både jag och Justin drog till gallerian och alla andra affärer vi skulle besöka. Jeremy, Jazmyn och Jaxon kom dagen före julafton och ska stanna här tills vi åker till New York. Liam och Jazzy har suttit fast i varandra, det har verkligen inte gått att sära på dem, vilket kan vara bra, men även dåligt. Adriana trivs bäst på Jeremys höft, så henne behöver man inte oroa sig för, det är mer Jeremys rygg som jag är lite orolig över. Hon är inte direkt liten längre.

Jag var den som vaknade först på julafton i alla fall. Och jag vaknade inte av en trevlig anledning, jag vaknade av att jag mådde illa, och vi alla vet vad det betyder. Jag rusade till toaletten, men hann inte stänga dörren innan jag var tvungen att göra av mig med några kilon, kändes det som. Justin hörde mig inte som tur var, då jag inte vill ge honom falska förhoppningar, jag vill veta fullt ut att jag är gravid innan jag säger något till honom. När jag kom ned till köket satt Jeremy där och drack kaffe samt läste tidningen. ”God morgon.” Han lät verkligen pigg, ovanligt om ni frågar mig. Jag gäspade som svar och gick till kylen. ”Jag ska åka en vända, lust att säga till Justin att jag är tillbaka om någon timme?” Han kollade oroligt på mig. ”Är det något som har hänt?” Jag skakade på huvudet och hällde upp ett juice glas och gick upp till sovrummet där Justin sov som en söt liten bäbis.

Det var tomt i sängen när jag slog upp mina ögon. Platsen där Clarissa tidigare hade legat var kall, så det betydde att hon hade klivit upp för en stund sedan. ”Clar, baby.” Jag ropade för att se om hon fanns i närheten, men jag fick inget svar tillbaka. Så jag antog att hon var nere. Jag gick in på toaletten innan jag gick ned och fick se pappa sitta vid köksbordet tillsammans med alla barnen. ”Vart är Clar?” Pappa tittade upp och mötte min blick då han höll på att bre en smörgås. ”Hon stack ut, skulle komma tillbaka om någon timme. Hon sa inte vart hon skulle.” En oroväckande känsla spred sig i min kropp, och jag sprang genast upp och hämtade min mobil. Signalerna till henne gick igång och efter någon sekund hörde jag hur det började ringa i köket igen. Pappa kollade förvånat på mig. ”Vad är det?” Jag stirrade på Clarissas mobil samtidigt som jag tryckte av och det slutade ringa. ”Hon har aldrig gått ut utan mobil. Är du säker på att hon inte sa vart hon skulle?” Han skakade bara på huvudet.

Jag hoppade in i duschen efter att jag hade fått i mig en kopp kaffe, jag var tvungen att piggna till så jag kunde tänka klart. Efter en ganska lång och avslappnad dusch klev jag ur och torkade mig, samt drog en handduk kring höften. Mobilerna låg bredvid varandra på sängen och inget hade hänt på någon av dem. Jag klev in i garderoben som föresten såg ut som fan, alla våra kläder låg på golvet, istället för på hyllorna eller hängt på galgarna. Jag plockade fram ett par relativt raka svarta jeans, och en vit skjorta. Det var trots allt julafton, och min fästmö var försvunnen. Pappa hade lovat att han skulle hjälpa alla barnen med dusch och rena kläder, och jag skulle hjälpa mamma och Clarissa i köket, men nu var hon inte här, så det blev bara jag och mamma. ”Vart är Clarissa?” Mamma stod och rullade köttbullar för en hel armé, och det var precis det vi var. Anledningen till att Erica inte kunde vara med var för att hon skulle komma med ett flyg runt 2, så hon skulle knappt hinna komma till maten då vi skulle äta vid halv 3. ”Jag vet inte, hon var borta när jag vaknade, och pappa säger att hon skulle ut en vända.” Mamma nickade bara, precis som att det var vanligt. ”Okej.”

När klockan började närma sig ett hade pappa klätt på alla barnen och Adriana hade en söt vit klänning, och håret i en fläta på sidan, Liam och Jazzy hade finkläder, och Jaxon var en pepparkaksgubbe. Min familj är konstiga, det saknas bara att Erica kommer genom skorstenen. Clarissa klev in genom dörren precis som att inget hade hänt. ”Hemma.” Hörde jag henne ropa från hallen, och både Liam och Adriana sprang och kramade om henne. ”Vart har du varit?” Jag gick upp till sovrummet när jag hörde att hon hade gått dit, då jag inte ville prata så inför barnen. ”Ute en vända. Förlåt, jag glömde mobilen hemma…” ”Du tror inte att jag har varit orolig?” Hon vände sig hastigt mot mig. ”Förlåt.” Med huvudet böjt nedåt kom hon emot mig. ”Det är lugnt, men för guds skull, gör inte om det. Jag har gått som på nålar här hemma.” Hon placerade sina armar om mig, och lutade sin panna mot min. ”Jag har en julklapp åt dig, men du får inte berätta om den för någon. Vill du ha den nu eller ikväll?” Jag funderade ett tag. ”Ikväll. Då finns det ingen risk att jag säger något.”

Jag lämnade Clarissa ensam i sovrummet så hon fick göra sig klar utan att jag skulle uppehålla henne. Vi båda två har samma effekt på varandra, så jag vet hur hon blir runt mig. Tankarna som flög igenom mitt huvud var vad det var hon hade till mig. Jag hade ingen aning om vad det hade kunnat vara. Hon har inte sagt något, så egentligen var det lönlöst att ens försöka gissa sig till det. När jag kom tillbaka ned i köket var mamma nästan klar med maten, och klockan hade blivit lite över två. Jag gick ut och satte mig mellan Jaxon och Adriana som kollade på Kalle Anka på tv:n. ”Pappa, jag är hungrig.” Adriana kröp upp i mitt knä, där hon gillar att sitta. Hon gosar alltid in sig riktigt ordentligt, och gör det bekvämt för sig. Det märks att hon är pappas flicka, precis som jag vill ha det. ”Maten är snart klar. Är du också hungrig?” Jag vände mig mot Jaxon, som nickade på huvudet.

”MAT.” Ropade mamma från köket, och Erica klev precis i tid innanför dörren. ”Mormoooor.” Ropade Adriana och rusade ut i hallen. ”Mormors lilla prinsessa.” Adriana skrattade när Erica lyfte upp och kramade om henne. Liam kramade också om Erica innan vi alla satte oss till bords. Clarissa kom ned från sovrummet och satte sig ned bredvid mig, ikväll en söt klänning och inte alls så mycket smink. Hon kysste mig på kinden och tittade leendes på mig. ”God jul, älskling.” Hon viskade, mot min hud och det gav mig rysningar. ”God jul.”

Vad tror ni ska hända? =)

Mamma och Pattie hade åkt och handlat åt oss, så att vi slapp börja med det när vi kom hem, vilket jag tyckte var väldigt snällt av dem. När vi hade sett hur Liams rum såg ut satte jag mig ned vid köksbordet, jag var tvungen att andas, det fanns så mycket jag var tvungen att ta in. Adriana satt i sitt rum och lekte, samtidigt som Liam var i sitt och kollade på film. Justin kom in i köket och satte sig mittemot mig. ”Jag plockade ur våra väskor, och la all smutstvätt i tvätten.” Jag log milt mot honom. ”Tack.” Precis som att det egentligen var min uppgift, tackade jag honom. Mitt huvud spelade mig ett spratt. Jag kollade ut mot uppfarten, och såg att grinden öppnades, och mammas bil kom körandes. ”Dem är här nu. Är du redo?” Han reste sig upp och drog in mig i sin famn. ”Har aldrig varit mer redo.” Han kysste mig i pannan, och strök sin hand över min rygg.

Mamma plockade in alla varorna i kylen och frysen. Det var absolut inte lite dem hade handlat, det såg mer ut som att dem hade handlat en hel del just för att vi inte skulle åka bort någonstans. Vilket vi inte hade planerat heller, mer än att åka till New York över nyår. Justin hade sagt till mig att jag fick äran att berätta den stora nyheten, men jag drog hela tiden ut på det. Vi åt middag och jag sa inget, jag dolde handen hela tiden, vilket var mycket lättare än jag trodde från början, eftersom att jag är högerhänt. Jag såg på Justin att han ville berätta, men han hade lovat mig. Och jag ville göra det vid rätt tillfälle, det där tillfället jag tydligen inte hittade. Liam och Adriana tackade båda två för maten och sprang sedan upp på deras rum. ”Mamma, varför har ni gjort om både Liam och Adrianas rum?” Min blick gick mellan både mamma och Pattie. Dem båda såg på varandra med skräck i blicken, troligen för att jag kanske skulle få ett utbrott. ”Dem ville det.” Mammas svar var för enkelt, och en 4 åring kommer inte på en sådan sak själv. ”Säger ni det så.”

Vi satt i vardagsrummet och pratade om veckan som hade gått. Justin berättade stolt för sin mamma om den där grabben vi mötte på i den där gränden, som gjorde en graffitimålning av Justin, men hans mamma gillade tydligen inte det. ”Förstår du inte vad som hade kunnat hända dig, eller Clar?” Tanken av att vi var i ett slumområde skrämde henne rejält, men vi skrattade bara åt henne. ”Ta det lugnt mamma, vi sitter ju här.” Mamma började skratta, så Pattie hoppade på, hon med. Hon behöver inte vara den där överbeskyddande morsan längre, han är inte ett litet barn, men hon vill nog inte inse det. Han har en egen familj att ta hand om. Mammorna gick ut i köket och hämtade in kaffet, som vi skulle dricka. ”Nej tack, vill inte ha.” Mammas ögon vidgades, till stora golfbollar. ”Är du med barn?” Pattie kollade på mig, sedan på Justin. ”Nej, det är jag inte.” Med sanningen kommer man långt. Jag vet ju inte om jag är det, men jag hoppas, så då tar jag inga risker. Dem pustade båda ut. Vilket skrämde mig en liten del.

”Mamma, kan du sätta dig ned, det finns en sak vi vill berätta.” Eftersom att jag nyss hade sagt att jag inte var med barn så fanns det väl kanske bara en sak kvar som kunde vara stor att berätta. Hon satte sig ned i fåtöljen, och Pattie satt i andra. Justins armar var trygga kring min midja, och istället för att säga det högt sträckte jag fram handen och blundade, just för att inte se deras blickar. Ingen sa något, men däremot hörde jag hur både Pattie och mamma drog efter andan, högt och tydligt. Jag kollade upp på mamma som satt med händerna för ansiktet, hon tittade på mig, men sa inget. ”Mamma, säg något. Snälla.” hon tog bort händerna från ansiktet och satte sig på huk framför min hand, samtidigt som hon tog den i handen och kollade på den. ”Min lilla tjej ska gifta sig.” Var det enda hon sa. Pattie satt fortfarande helt stilla, vilket gjorde Justin lite smått irriterad. ”Ska du sitta helt tyst eller?” Hon kom tillbaka till verkligheten, och ställde sig upp. ”När ska vi fira?” Precis när hon sa det kom Adriana in i vardagsrummet. ”Vad ska vi fira?” Alla vi fyra brast ut i skratt och hon suckade. ”Säg då.” Jag sträckte ut armarna efter henne, och satte henne i mitt knä. ”Titta vad mamma har fått av pappa.” Jag visade henne min hand och hon tappade bokstavligen hakan. ”Är det en riktig diamant?” Justin började skratta. ”Det hoppas jag verkligen att det är.” Adriana skådade varje liten millimeter av den. ”Mamma och pappa ska gifta sig.” Hon, mamma och Pattie blev riktigt glada. Det var bara Liam kvar. Jag kan förstå att han kommer känna sig utanför, han kommer vara den enda i denna familj med ett annat efternamn.

När allt hade lagt sig om förlovningen plockade mamma mig åt sidan, för att prata med bara mig. Och jag hade ingen aning om vad det kunde handla om. Vi gick in i Justins studio, för där skulle vi få vara själva. ”Nu i veckan, när jag hämtade Liam från skolan. Fick jag mig ett samtal när jag kom hem, från dem.” Något hade hänt, och hon kunde inte bara spotta ur sig det. ”Jaha, vad är det som har hänt?” Hon kollade ned på sina händer, för att sedan möta min blick. ”Han har varit i slagsmål, med en av sina klasskamrater.” Jag suckade högt. Han har aldrig varit så förut. ”Men han gjorde det av en anledning. Den grabben han slog ned, hade uttalat sig elakt om dig.” Jag förstod ingenting, så jag lät henne fortsätta. ”Pojkens syster är tydligen ett stort fan av Justin. Och han sa högt och tydligt inför alla i klassen att du bara var tillsammans med honom för publicitet och pengar.” Jag började gråta, min lilla pojke ska inte behöva gå igenom det där. ”Jag och Justin har redan pratat om det där. Liam ska inte behöva gå i skola mer. Han ska få en egen privatlärare, som kommer följa honom. Vill han åka tillbaka till Stratford och bo med Jeremy så får han det, och då kommer han ha den läraren med sig. Just för att jag inte vill utsätta honom för detta.” Mamma kollade stolt på mig, det trodde jag aldrig. Jag trodde hon skulle skälla på mig, och tala om för mig vilken elak mamma jag är. ”Tack för att du finns. Liam älskar dig minst lika mycket som jag gör.”

Dagen gick fort, kvällen kom och jag har aldrig längtat så mycket efter min egen säng som jag gjorde då. Det var som att den ropade mitt namn, och benen bar mig inte speciellt mycket längre. Sista biten bar Justin upp mig, och la mig ned försiktigt på min sida av sängen. ”Hur kan man vara så trött som du är?” Jag gosade ned mig under täcket och tittade på honom när han tog av sig sina kläder. Man kan inte bli mer vacker än vad han är. Det går inte, inte ens i photoshop. ”För att jag hela dagen idag gått och spänt mig för att kunna gå som folk.” Han skrattade till och la sig ned bakom mig under samma täcke. ”Ont fortfarande?” Hans varma hud mot min kalla rygg kunde inte bli bättre, han la armen om mig och drog mig närmare sig. ”Ja. Första och sista gången vi har legat på det där viset.” Han fortsatte skratta, vilket gjorde mig irriterad. ”Sluta skratta, jag har ont. Fattar du?” ”Ja, ja. Ta det lugnt. Jag menade inget illa. Du får vila imorgon, ligga still hela dagen, så ska jag ta hand om dig.” Han kysste mig i nacken och smekte sin hand fram och tillbaka över min mage ned till mitt lår. Lusten vaknade till liv i mig då han drog sina fingertoppar längs min troskant, men jag gjorde allt för att skaka bort den, och försöka sova. Vilket jag tillslut lyckades med.

Jag vaknade på natten av att Liam stod bredvid sängen. Han tittade bara på mig, men sa inget. Tillslut började han gråta, och jag förstod ingenting. ”Men lilla gubben.” Jag drog på mig en tröja, och kravlade mig ur sängen för att gå med honom ned till sig. Vi la oss tillsammans i hans säng och han lugnade ned sig lite. Han låg i min famn, precis som när han var liten. ”Vad är det som har hänt?” Han torkade sig om ansiktet och snörvlade några gånger innan han gjorde en ansats till att börja prata. ”Dem pratar om dig i skolan. Elaka saker.” Han skulle med andra ord ta upp det som mamma redan pratat med mig om. Vilket kändes skönt, att han ville och kunde berätta det för mig. ”Vad säger dem?” Han vände ryggen mot mig och kröp in i min famn. ”Att vi bor här för att Justin har pengar. Gör vi det mamma? Bor vi tillsammans med honom för att han är känd?” Jag förstår att han ifrågasatte det, med tanke på att jag och Justin har gått fram och tillbaka ett tag nu. ”Nej Liam. Det gör vi inte. Mamma älskar honom, även om han inte hade varit känd. Kolla på mammas vänstra finger.” Liam gjorde som jag sa, och han är stor nog att förstå vad det betyder. ”Ska ni gifta er?” Han var den enda som inte var med i samtalet under dagen, så att han blev förvånad är inte konstigt. ”Ja. Det ska vi. Jag och Justin ska berätta en sak för dig imorgon när vi vaknar. Nu sover vi.” ”Tänker du sova här.” Jag nickade bara mot honom. Och vi drog täcket över oss.

Sista för idag, kommentera flitigt nu. :)

Hon är min nu, och jag kommer aldrig att släppa taget om henne. När jag ser hennes vänstra hand, där ringer för mycket pengar sitter, vet jag att det är henne jag kommer dela mitt liv med. Lycka går inte att köpas för pengar, men jag vet innerst inne att hon hade älskat mig även om jag hade varit den där vanliga grabben som bott i Stratford. Hon är inte tillsammans med mig för att jag är den jag är idag, hon är tillsammans med mig för att hon älskar mig. Att hon är den sista jag ser innan jag somnar, och den första jag ser när jag vaknar, gör saken bättre. Att hon sen är mamma till mina barn är bara ännu bättre. Hon kommer aldrig förstå hur jag känner mig när hon ser på mig. Folk säger att dem får fjärilar i magen av personen dem tycker om, jag har inte bara fjärilar, det känns ibland som att en örn börjar flaxa i magen på mig. Hon sa ja till mitt frieri, hon vill ha fler barn med mig. Hon stiger åt sidan när mina fans kommer, hon älskar mig.

”Baby, vad tänker du på?” Hon la sig ned bredvid mig i sängen efter att ha dragit igen dragkedjan på sin väska. ”Allt. På hur du faktiskt vill gifta dig med mig.” Hon såg sådär lurig ut, som bara hon kan, och ett leende spred sig på hennes läppar innan hon kysste mig. ”Jag har väntat på att du ska fråga. Trodde aldrig du skulle göra det.” Hon kollade ned på sina händer, just för att inte möta min blick. Hon låg på mage bredvid mig, så jag fick chansen att smeka undan en hårslinga från hennes ansikte, samtidigt som jag vred hennes ansikte mot mig. ”Jag har velat göra det ett tag, men var osäker på om du verkligen skulle säga ja.” ”Tvivlar du på min kärlek?” En oro spred sig i hennes ansikte, och jag kunde nästan skymta hur hennes ögon blänkte mer än vanligt. ”Nej, nej, det var inte så jag menade. Gumman.” Jag drog in henne i min famn och kysste hennes hjässa. ”Förlåt, gumman. Jag kommer aldrig tvivla på din kärlek. Jag menade mer att du kanske inte skulle säga ja, på grund av allt dumt jag gjort.” Mycket riktigt, jag hade fått henne att gråta, ännu en gång. Fan mig. ”Oavsett vad du gör mot mig kommer jag aldrig sluta älska dig.” Hon satte sig upp och började pilla på täcket. ”Jag hoppas för Guds skull att du inte sa ja till mig för att göra mig glad.” Hon skakade lätt på huvudet. ”Nej, jag vill gifta mig med dig. Jag är bara så rädd att du ska lämna mig, för något bättre.” Jag blev chockad. Det var precis som en annan människa framför mig. ”Det finns ingen bättre än dig. När jag säger ja vid altaret är det du och jag för resten av vårt liv.” Hon la armarna om mig och borrade in sitt huvud i mitt bröst.

På morgonen vaknade jag av att Clarissa satt upp i sängen med en av mina t-shirtar på sig, och stirrade på mig. Jag blinkade till några gånger för att vänja mig vid ljuset, som konstigt nog fanns, fast klockan bara var runt 5 på morgonen. ”Vad gör du vaken nu?” Hon lyfte på täcket och kröp in i min famn. ”Jag vill prata med dig om en sak.” Hon lät osäker, rädd, eller liknande, och det gjorde inte mig speciellt säker på vad hon hade att säga mig, och absolut inte den tiden på morgonen. ”Du måste lyssna på mig, och inte avbryta mig. Okej?” Hennes spända ansikte släppte lite, och hon kollade på mig. Jag nickade mot henne, och drog bort en hårslinga från hennes vackra ansikte. ”Jag vill att vi väntar med bröllopet. Jag vill att vi fokuserar på detta först.” Sa hon och drog sig över magen. Jag kysste hennes panna och drog henne intill mig. ”Okej.” Jag visste inte vad jag skulle svara annars. ”Jag vill inte att du ska se mig smällfet i en brudklänning.” Jag skrattade till och la ned henne på rygg för att kunna lägga mig över henne. ”Du är bra rolig du va? Jag väntar så länge du vill. Vi gör allt tillsammans.” Jag trodde samtalet skulle vara allvarligare än vad det var. Så all nervositet släppte när hon började skratta och pressade samman våra läppar.

”JUSTIN BIEBER…” Flygplatsen var full i folk, tjejer som skrek sig hesa och paparazzi som troligen hade knäppt slut på 100 rullar om dem hade haft gamla kameror. Dem ställde alla olika frågor, en del fick mig att börja skratta, och andra ville jag bara gråta över. Vart får dem allt ifrån? Några vakter hjälpte oss till vårt privatplan. Clarissa klämde åt min hand hårdare just för att inte tappa bort mig bland alla olika människor. ”Så Mr. Bieber klarar ni er härifrån tro utan att hamna i en stor klunga av tjejer?” Vakten som hade gått med oss hela vägen stannade precis vid dörren som skulle ta oss ut till flygplanet och han skrattade. ”Nu klarar vi oss. Tack så hemskt mycket.” Precis innan vi skulle gå ut stoppade han mig. ”Inte skulle jag kunna få ta en bild med dig, jag har en dotter hemma som avgudar dig. Och hon skulle bli så glad.” Jag skrattade till och ställde ifrån mig min väska. Jag tog emot kameran, och tänkte precis knäppa bilden själv när Clar tog kameran ifrån mig, och tog bilden. Jag visste att jag hade en av mina tröjor med mitt ansikte på i väskan, så jag plockade upp den. ”Vad heter er dotter sir?” Jag plockade även fram en penna så jag kunde skriva på tröjan. ”Silver.” Svarade han stolt. Så jag skrev på ryggen. ”I love u Silver.” Och gjorde sedan min autograf under. ”Ge denna till henne från mig.” Han tackade så mycket. Jag och Clar lämnade byggnaden och gick mot flygplanet. ”Jag är stolt över dig.”

Vi kurade ihop oss tillsammans i soffan på flygplanet, och väntade med spänning på att lyfta. Ingen av oss har någonsin varit speciellt flygrädda, vilket underlättar enormt, eftersom jag flyger ofta och vill ha med mig henne. Jag såg hur hon så ofta hon kunde sneglade ned på ringen hon hade, troligen för att verkligen uppfatta att den satt där. När jag kände hur planet började röra på sig drog jag Clarissa närmare mitt bröst och kysste henne på kinden. Det är inte ovanligt att hon fortfarande rodnar när jag gör det, vilket är fullkomligt otroligt. Det är ju inte direkt första gången jag gör det, och jag kommer aldrig sluta med det heller. Hon borrade in sitt ansikte i mitt bröst, så jag började till och med skratta. Hon tittade upp på mig, och log med sina ögon. Det är precis som att hon har någon onaturlig makt genom dem, hon kan hypnotisera en människa på 1 sekund genom dem, och hon håller dem fast. ”Snart hemma, så du får sova i vår säng.” Jag märkte på henne att hon var trött, vilket jag verkligen kunde förstå. Vi sov inte mycket inatt, då vi låg och pratade tills klockan var runt 2, det var kanske inte så smart, med tanke på att vi sedan skulle upp vid 6, men hon vaknade tidigare ändå.

Jag och Clarissa gick hand i hand genom folkmassan i ankomsthallen. Det var nästan värre i Atlanta än vad det var på flygplatsen i Karibien. Jag kunde skymta Ericas glada ansikte när vi kom, då hon var mycket längre än mamma, men när vi kom närmare kunde jag skymta både mamma, Liam och Adriana. När Adriana fick syn på oss sprang hon rakt igenom alla människor, så både jag och Clarissa satte oss på huk så vi kunde omfamna henne. ”Mamma, pappa. Jag har saknat er.” Den lilla prinsessan gav mig tårar i ögonen, och när vi släppte henne såg jag att jag inte var den enda. Liam kom fram och kramade oss då vi stod öga mot öga med våra mammor också. ”Liam gubben, hur har det varit utan mamma?” Clarissa kramade om honom, och man såg på honom att någonting var fel. Men det var inget jag ville fråga honom om där, folk fotograferade oss så att det räckte.

”HEM LJUVA HEM.” Clarissa släppte sin väska i hallen och gick in med skorna i köket. Kylen öppnades och hon plockade ut en vattenflaska. Jag gjorde som henne förutom just det där med att hämta vatten, jag sprang med Adriana upp på sitt rum. Jag fick en chock, så jag tvärstannade i dörren. ”Vem har gjort det här?” Jag klev ett steg in och kollade mig omkring. Hela rummet var som ett enda stort Hello Kitty rum. ”Farmor och mormor har hjälpt mig. Visst är det fint?” Jag nickade och ropade på Clar. Hon gjorde precis som jag, tvärstannade i dörren och blinkade några gånger. ”Din och min mamma har lekt inredare under tiden vi har varit borta.” Hon tittade på mig, och vi båda tänkte nog lika. ”LIAM.” Hon skrek samtidigt som hon sprang ned för trappen, hon gjorde precis som hon sagt åt Adriana att inte göra. Liam kom ut från sitt rum i tvåhundra, han trodde väl att det brann. ”Har mamma gjort om ditt rum med?” Clar slog upp dörren och vi fick oss en chock där med. Hans rum såg ut som ett riktigt pojkrum, inte ett för en 8 åring. Men ville han ha det så, tänkte jag inte vara den som stod i vägen.

Hope U like it. :)

Denna resa har varit underbar, även om veckan mesta dels har besått av sex. Mina ben värker, så jag vet inte om jag klarar av att gå nå mer, ljumskarna har gett upp, jag kan inte längre sära på mina ben utan att behöva ge ifrån mig en hel del pust och stön. Justin tycker tydligen att det är roande, vilket jag absolut inte gör. Han behöver inte känna min smärta jag har, och det ska han vara glad över. Vi har en dag kvar, sedan ska vi flyga hem, och jag tänker inte låta min smärta gå ut över den. Jag vill uppleva så mycket som möjligt av dagen. ”Baby, vad vill du göra idag?” Han satte sig ned bredvid mig i soffan och la handen på min lår, jag såg glöden i hans ögon, men jag kunde inte ge honom det han ville ha, min kropp var tvungen att få vila ett tag. ”Jag vet inte, men inte det du vill.” Jag puttade undan hans hand från mitt lår, annars hade det inte slutat som jag velat. ”Tycker du att vi har legat klart denna vecka eller?” Jag reste mig upp och var på väg från honom, men kom inte långt då han drog ned mig i sitt knä. ”Det är nog färdig legat på ett bra tag, om du inte ger min kropp en punklig massage.”

Helt plötsligt låg jag i sängen med enbart underkläder, och han satt gränsle över mina lår. ”Vart vill du ha massagen?” Hans viskningar i mitt öra gör mig upphetsad, och han vet det. Men det spelar ingen roll hur mycket han försöker, jag kan inte slappna av ordentligt. ”Ryggen, höfterna, ljumskarna.” Mina armar låg som en huvudkudde för mig, så han hade full tillgång till min kropp. Han knäppte upp min bh och lät mig själv trassla mig ur den. Han smorde in min rygg med något, och började sedan knåda riktigt ordentligt. Jag hamnade i en annan värld, på grund av hans händer. När han fortsatte ned mot min korsrygg ryste jag, han gav min rygg en riktig massage, och han fortsatte ned och masserade min rumpa, och mina lår. Jag kunde känna på en gång att all spänning i låren släppte, men det fanns fortfarande en hel del ställen som behövde sitt. ”Du har skadat min kropp, du får återställa den.” Han skrattade till, och fortsatte massera mina lår. ”Du bad om hårdare, och mer, så skyll inte på mig.”

Jag låg nu på rygg och stirrade i taket samtidigt som Justin masserade mina vader. ”Blir det bättre, eller försämrar jag allt?” Jag kollade upp och mötte hans blick. ”Du gör precis som man ska.” Han slutade, och la ned mitt ena ben åt ena hållet, och det andra åt andra, och så pressade han dem åt olika håll. ”Justin fortsätter du kommer du få ett av mina ben i handen. Ge dig, det gör skit ont.” Han flinade åt mig samtidigt som han fortsatte pressa dem åt två olika håll. Jag trodde seriöst att jag skulle dö, men det brydde han sig tydligen inte i. ”Ge dig, annars har vi legat för sista gången.” Han släppte mig på en gång, men la sig ned mellan mina ben, så att hans läppar nådde mina. ”Förlåt, jag ville bara att du skulle dra ut dina muskler, det brukar bli bättre då.” Jag förstod hans avsikt, men det gjorde så ont att jag inte kunde se annat än smärta. ”Jag vet, men om du kände den smärtan jag kände, skulle du förstå mig.” Ännu en gång flinade han åt mig, innan han åter igen pressade sina läppar mot mina.

”Ska vi gå ut och äta, eller vill du vara kvar här?” Han kollade medlidande på mig, precis som att jag var döende. Riktigt så illa var det ändå inte. ”Vi kan gå ut, bara du har en riktigt bra förklaring till varför jag inte kan gå ordentligt.” Nu var det min tur att flina mot honom, han var nog inte beredd på mitt svar, men han tog det ganska bra. ”Om nio månader förstår dem nog.” Han skrattade åt sitt eget skämt, vilket gjorde mig irriterad. ”Jag skojade, vi går ut. Gör dig klar.” Jag gjorde som han sa och hoppade in duschen. Jag fick inte stå i duschen ensam speciellt länge, för han gjorde mig sällskap strax efter. Han kysste mig på halsen och tog tag om mina bröst. Ringen som tidigare suttit på mitt finger hela tiden låg nu på handfatet, jag ville inte duscha med den, och såklart skulle Justin märka det. ”Varför har du tagit av dig ringen?” Han lät besviken, så utan att börja bråka med honom gick jag ur duschen och hämtade den. ”Nu sitter den där den ska.” ”Det gör den verkligen.” Han kysste mina läppar intensivt och pressade mig mot väggen. Han hade sedan ett tag växt och blivit hård, och jag ville inte göra honom besviken, så jag lät honom ta tag om mina lår och lyfta upp mig, jag slingrade mina ben kring hans midja, och han trängde in i mig. Njutningen tog över smärtan, vilket jag absolut inte trott.

När vi var klara flätade vi samman våra fingrar och klev ut från hotellet och hela området. Solen stod högt på himmelen och värmen var hög. Jag kände på en gång hur solen brände mig i nacken, vilket inte var speciellt skönt. ”Vet din mamma om att du har friat till mig?” Jag var tvungen att veta, så jag kunde lista ut hur alla skulle reagera. Mamma skulle bli glad, det är i alla fall vad jag hoppas på. ”Hon vet inte, det är ingen som vet, förutom du och jag.” Det kändes skönt att han för en gångs skull inte frågade någon om lov innan. ”Det ska bli så kul att få berätta det, du anar inte.” Han log mot mig, och kysste min hand. ”Jag ska leva hela mitt liv med dig.” Det fanns inte många människor omkring oss, så vi kunde prata öppet om förlovningen vilket var bra.

”Hoppas dem har pizza här. Är grymt sugen på något flott.” Han skrattade åt mig samtidigt som han plockade upp menyn från bordet. Våra drickor kom in. ”Vill ni beställa mat?” Justin tittade på mig, och jag nickade. ”Två Hawaii pizzor.” Servitören antecknade och försvann. ”När går flyget hem imorgon?” Det såg ut som att han tänkte efter ett tag. ”Tror det var runt 8 på morgonen, så vi lär dra från hotellet redan vid halv 7. Orkar du upp då?” Jag vet inte om det var ännu ett av hans skämt, eller om han faktiskt menade allvar. ”Klart jag gör, jag vill hem till min säng. Även om den här har varit underbar. Borta bra, men hemma bäst. Plus att jag saknar mina två ögonstenar.” Han log milt mot mig. ”Tro mig, det gör jag med.” pizzorna kom in och vi högg in båda två, precis som att vi inte sett mat på länge. Båda två åt under tystnad, vilket ibland kan vara skönt.

När vi hade ätit klart och betalat vandrade vi därifrån tillsammans hand i hand, med massa paparazzi i röven på oss. Både jag och Justin gick och skrattade, det var så skönt att han kunde vara vanligt runt mig. Han var aldrig det när vi var yngre, då var det strikt om vad han fick göra och säga framför annat folk. ”Kom.” Justin drog med mig in i en av alla välinredda butikerna efter den exklusiva gatan vi gick på. Jag hann inte ens reagera fören jag insåg att vi stod inne på LV. Jag såg en väska som skrek mitt namn, och jag var bara tvungen att ha den. Justin såg på mig att jag blev kär, och han tog väskan av mig, men precis innan han kom fram till kassan tog jag tillbaka den. ”Tro inte en sekund att du ska få betala den.” Han såg helt chockad ut, tillsammans med personalen som jobbade där inne. ”Sluta bråka. Mina pengar är dina pengar.” Jag skakade bara hysteriskt på huvudet. ”Nej, ditt är ditt, och mitt ät mitt.” Han gav sig tillslut, men personalen såg fortfarande lika chockade ut.

”Kan vi få ta en bild med dig?” Olyckligtvis mötte vi på ett helt gäng med tjejer precis innan vi kom fram till hotellet. Ibland vill jag inget annat än att han ska ha kontakt med sina fans, men ibland tycker jag även att dem kan visa lite respekt. Den ena tjejen, hon som frågade om bild, kollade på mig precis som att det var första gången hon såg mig. Jag gillade inte sättet hon tittade på mig, men jag höll mig ändå i bakgrunden. Jag ville inte ställa till med något. Justin skrev gladeligen på allt från tröjor till armar. Kort efter kort bländade dem av, och ju längre tiden gick, ju längre bort från dem flyttade jag mig. Jag vet inte varför, men jag hade på känn att saker och ting inte skulle ha slutat så bra annars. När tjejerna var nöjda tackade dem, och Justin skulle precis sträcka sig efter mig när han insåg att jag inte stod kvar. Jag hade hittat en sådan fruktvagn, och köpte mig en tallrik färskfrukt. ”Baby, varför gick du?” Hans armar slingrade sig kring min midja när jag betalade mannen. ”Blev sugen på frukt.” Svarade jag och tryckte nästan upp tallriken i ansiktet på honom. Hans leende bländade mig, och han tog en vindruva.

När vi kom tillbaka till hotellet började vi packa lite smått. Jag bytte genast ut min handväska till den nya jag hade köpt på mig. Den gamla var så utsliten att handtagen höll på att lossna, så jag kastade den. ”Förhoppningsvis kommer du inte behöva dessa under den närmsta tiden.” Justin fick tag i mina tamponger och började vifta med dem. Jag ryckte åt mig dem illa kvickt. ”Ge dig, det är privat.” Han skrattade åt mig. ”Finns inget som heter privat när man lever i ett förhållande. Både du och jag vet att du borde ha haft din mens för tre dagar sedan.” Jag blev helt chockad. ”H-hur kan du veta det?” Stammade jag fram. Han låg i sängen och kollade på mig som sprang fram och tillbaka mellan alla rummen, för att kunna packa. ”Jag räknade ut det, jag vet när du hade den sist.” Han kanske hade rätt, inget var privat längre.

 Hoppas ni var nöjda över förra kapitlet. =) Och att ni fortsätter gilla detta.

Glöm ej frågestunden. BTW. Besöks rekord igår. 353 st, alla lika mycket älskade av mig. =)

När vi kom tillbaka efter en spänd lunch tillsammans, då jag inte ville börja tjafsa med honom inne på restaurangen, så tog jag upp diskussionen om ringen när vi kom in. ”Jag gömde inte ringen, men jag vill bara inte att detta ska hamna i tidningen innan jag har fått berätta den glada nyheten för mamma. Jag vill hinna före alla andra. Förstår du? Gömde jag ringen fanns det en bra anledning i alla fall.” Han stod med ryggen mot mig, men vände sig om när han hörde min förklaring. ”Förlåt, jag är bara så rädd att du ska ångra dig.” Några få tårar slank ned för hans kind och stannade vid hakan. ”Jag kommer aldrig ångra mig, inte ens om du ber mig. Det är du och jag nu, tills döden skiljer oss åt.” Ett leende spred sig över hans läppar och han lyfte upp mig, för att sedan lägga ned mig i soffan. Han la sig halvt över mig och kysste mig. Ömma kyssar fortsatte ned över min hals och vidare bakom örat.

Jag reste mig upp när jag låg över honom och tog hans hand för att sedan gå in i sovrummet. Han med uppknäppt skjorta och jag med bar överkropp och enbart trosor på mig. Han tog själv av sig sin skjorta och han inte mer än knäppa upp sina byxor innan jag knuffade ned honom i sängen. ”Vildkatten är i farten.” Jag satte mig gränsle över honom och böjde mig ned så att mina läppar kunde återanslutas med hans, samtidigt som jag svankade över honom. Hans händer vandrade över min rygg och vidare ned till min rumpa och där stannade han inte, han fortsatte ned över mina lår och tillbaka upp igen. Samtidigt som vi kysstes placerade han återigen sina händer på min rumpa, men denna gång innanför trosorna. Jag försökte hela tiden hålla tillbaka stönen, men tillslut gick det inte. Han var för bra med sina händer för att jag skulle klara av att stå emot den makten.

Att ligga på rygg under människan man älskar över allt är en underbar känsla, men den blir bättre ju mer han kysser ens kropp. Det var precis det Justin gjorde. Han kysste varje liten del av min bara hud med sina fuktiga läppar, han behandlade mig som den prinsessan han tyckte att jag var. Hans byxor hade sedan en tid åkt av och vi hade bara underkläder på oss. Samtidigt som han kysste min mage drog jag mina fingrar genom hans hår, och ringen på mitt finger glimtade till varje gång den kom i kontakt med solen utanför fönstret. Han fortsatte kyssa mig upp över magen, samtidigt som han drog sina händer på insidan av mina lår, rysningar gick genom min kropp samtidigt som stön lämnade min mun. Han kysste mina bröst, och lät även händerna tillslut hamna där. Allt jag ville var att känna honom, så djupt inne i mig han kunde.

Han hamnade på rygg, men på något sätt kändes det som att det fortfarande var han som hade makten över mig. Anledningen till att jag knuffade ned honom på rygg var för att jag skulle ta över den, men med hans händer som smekte min kropp, speciellt masserade mina bröst var jag i underläge fortfarande. Enda sättet jag kunde ta över allt på var att få honom att njuta och glömma bort mig för en stund. Vilket verkade funka då jag med hjälp av mina tänder drog ned hans kalsonger, hela hans kropp slappnade av och hans händer lämnade min kropp. När jag för första gången under vårt förhållande tog honom i munnen spände han hela sin kropp, det mest betydelsefulla stönet lämnade hans läppar, och han flätade in sina fingrar i mitt hår. Jag gav honom, vad varje grabb önskar sig, en riktig avsugning.

Känslan av att ge honom njutning fullt ut var oslagbar, det går inte att beskriva med ord, saken måste upplevas, och tro mig det var underbart, till och med för mig. Precis innan han skulle komma slutade jag och han kollade frustrerat på mig. ”Varför slutade du?” Jag hånlog mot honom samtidigt som jag kysste mig upp över hans mage och vidare till hans hals. Utan förvarning tog han tag om mina kinder och kysste mig. Samtidigt som våra tungor var med varandra, la han ned mig försiktigt på rygg och tog återigen tillbaka kontrollen över min kropp. Han förde in vad jag tror var två fingrar i mig. Jag gjorde allt jag kunde för att kunna fortsätta vår kyss, men tillslut klarade jag inte av det utan var tvungen att vrida mig i sängen av lust och njutning. Min kropp gick upp i brygga och orgasmen sköljde över mig, han fortsatte och allt blev för mycket för mig. Det svartnade nästan för ögonen, vilket är det bästa som kan ha hänt. Njutningen blev så mycket mer, än den vart tidigare.

Återigen var det han som låg på rygg, och han var redan hård, vilket underlättade en hel del, då allt jag ville var att han skulle tränga in i mig. Jag placerade mina händer på hans bröstkorg, för att jag lättare skulle kunna hålla balansen samtidigt som han med sin ena hand styrde in den. Jag sjönk ned sakta bara för att få känna den fullt ut, och när han tillslut hade bottnat i mig stannade jag kvar där. Blickarna vi utbytte var intensiva, precis som att vi ville ha så mycket mer av varandra än vad vi egentligen kunde erbjuda. Jag kysste hans händer innan han villigt placerade dem på mina höfter och jag började sakta men säkert lyfta mig uppåt, och jag kände hur luften försvann ur mig i samma takt som han gjorde det. När jag kände att han var allt för långt bort från mig sänkte jag mig ned över honom ännu en gång. "Du. Gör. Mig. Galen." Han kunde inte riktigt uttala meningen ordentligt, men jag förstod vad han menade. Han böjde på benen så att hans knän nästan var i ryggen på mig, så jag böjde mig framåt och svankade så mycket jag kunde bara just för att han skulle kunna komma djupare in i mig, samtidigt som jag på en gång kände att han tog över ännu en gång. Han pumpade mig full gång efter gång och han nådde botten hela tiden.

Vi bytte ställning och jag stod på knä placerade precis vid sänggaveln med ett fast grepp om den, svankade fullt ut och Justin trängde in i mig bakifrån. Han fattade ett hårt tag om mina höfter och började på en gång stöta hårt och djupt in i mig. Jag gjorde motjuck just för att jag ville att det skulle gå vildare till. "Hå-hårdare." Ett enstaka ord kom inte ens ut ordentligt från min mun, men han gjorde som jag sa. Han böjde sig fram mot mig samtidigt som han saktade ned farten, han kysste mig i nacken och tog två fasta grepp om mina bröst, samtidigt som han lugnt och försiktigt rörde sig in och ut. ”Jag älskar dig så sjukt jävla mycket.” Han viskade mot min bara hud, vilket gav mig rysningar, han fortsatte kyssa mig över ryggen och ned mot svanken, samtidigt som han med sin ena hand smekte mig över min känsliga punkt. Jag har aldrig i hela mitt liv trott att jag skulle genomgå en sådan njutning från alla håll. Han visste vad han gjorde, och hur han skulle ta hand om mig.

På rygg låg jag helt plötsligt och hade honom så nära mig en människa kan vara, mina ben kring hans midja och han djupt inne i mig. Han kysste mina läppar och hade sedan länge flätat in sina fingrar i mitt hår. Vi båda två var svettiga, men det var inget vi brydde oss i. Allt kändes så underbart, precis som att det var taget ur en saga, dock inte för barn utan för vuxna. Jag drog mina naglar längs hans rygg och fick se att även jag kunde ge honom rysningar. Han kollade intensivt på mig och kysste mina läppar. Helt plötsligt släppte han allt han höll på med, utom att faktiskt fylla mig till max. Han gav ifrån sig ett par riktiga stötar, innan han med all sin kraft fyllde mig med allt han hade. Allt blev genast för mycket för mig, och jag kom in min 4 orgasm. Tillsammans låg vi utslagna, och då menar jag verkligen utslagna, i sängen, nakna med varandras armar om varandra.

”Du är allt jag någonsin önskat mig.” Det var dem sista orden han sa till mig innan han somnade. Han såg så fridfull ut där han låg, med armarna om mig. ”Och du är allt jag någonsin önskat mig.” Viskade jag lugnt mot hans kind innan jag pressade mina läppar mot den. Jag smög upp ur sängen och tassade lugnt och försiktigt in i duschen, jag ville verkligen inte väcka honom, då han med all säkerhet behövde all den sömn han kunde få. Vattnet rann längs min kropp och svalkade varenda del av den. Jag tvättade håret noga, precis som resten av kroppen. När jag kom ut ur duschen låg Justin fortfarande och sov, men istället för att han höll om mig, höll han om en kudde. Det var så sött att se, att några få tårar slank ned för min kind. Jag var verkligen världens lyckligaste, och absolut ingen kunde hindra det. Varken någon som Selena eller Alexander, inte ens tillsammans skulle dem kunna ta min glädje ifrån mig.

Jag hoppas verkligen att detta var ett kapitel som ni längtat efter. :) För jag har längtat efter att höra era åsikter om det. (A) Det bor en sexgalning i oss alla, detta var nog rätt tillfälle att plocka fram den personen.

Glöm inte bort frågestunden. Frågar ni inte, får ni inget svar ^

Hela mitt liv spelades upp i mitt huvud. Hur jag och Jen alltid satt i vår trägård när jag bodde i LA, vi satt alltid hemma hos oss. Vi var sällan hemma hos henne, vilket jag idag inte kan förstå varför. Vi hade olika gömmor i trädgården, där vi grävde ned en time capsule under mammas fina blommor på gården. Tror dem fortfarande ligger kvar, för jag glömde helt och hållet bort dem då vi flyttade. Minnet om hur pappas överordnad knackade på dörren och berättade den hemska nyheten för mamma, då jag själv hade stått gömd bakom dörrkarmen till vardagsrummet, allt spelades upp i mitt huvud. Våldtäkten jag så hemskt fick stå ut genom, och hur jag krystat för mitt liv, för att kunna föda Liam. Långt bort hörde jag hur Justin pratade med mig, och tillslut kom jag tillbaka till verkligheten.

”Clarissa Melissa Jones, vill du gifta dig med mig?” Justin stod på knä med en öppnad ask i handen, ringen som låg i var egentligen ingen ring, det såg mer ut som en stor diamant. Jag stod med mina händer för mitt ansikte, men förstod sedan att jag var tvungen att ge honom ett svar. Han plockade ur ringen när jag gav honom min hand. ”J-ja, ja. Det vill jag.” Glädje tårarna rann ned för min kind och inget kunde hindra dem. Varje flickas dröm är väl att deras prins ska fråga något sådant, och tro mig. Jag har väntat. Han reste sig upp och placerade sina händer på mina våta kinder, tittade mig djupt i ögonen, det var precis som att han skulle ha sett hur mitt liv for förbi i min hjärna, och sedan kysste mig, ömt, mjukt, hårt, intensivt, och länge.

Det finns inte ordför hur mycket jag älskar honom. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig i hela mitt liv kommer vara med någon annan än honom, aldrig. Alla dem gångerna han har varit otrogen mot mig satt jag hemma och tyckte synd om mig själv, samt väntade på att han skulle komma tillbaka. Nu dem senaste månaderna har jag verkligen förstått att det är mig han vill leva med, jag är villig att ta det steget, till man och hustru, tills döden skiljer oss åt. Han lyfte upp mig, och jag fick placera mina ben kring hans midja, men han slutade inte kyssa mig, utan gick med mig till filten och la ned mig försiktigt, för att sedan göra mellanrum mellan oss. Han satt ned på knä mellan mina ben och tittade på mig. Hans ansikte speglade lycka, kärlek och ömhet. ”Du anar inte hur mycket jag älskar dig.” Hans ord kom ut som en viskning, men jag hörde honom, klart och tydligt. Jag satte mig upp, fortfarande med mina ben kring honom och placerade min ena hand i nacken på honom så att jag kunde föra våra huvuden mot varandra. ”Och du kommer aldrig förstå hur mycket jag älskar dig.”

Justin hade utan min vetskap plockat fram en champagneflaska, och skjutit av korken. Jag satt med ryggen mot hans bröst, mellan hans ben och kollade ut mot horisonten, med ett glas i min hand, och ringen på andra. Jag kunde inte sluta kolla på den, men gjorde allt för att den inte skulle springa av mina blickar den fick. Jag kollade på den så mycket att jag till slut trodde den skulle gå sönder. ”Får jag fråga dig en sak?” Jag vände på mig och kollade upp på Justin som genast gav mig en nickning och en puss på näsan. ”När du gick på den där festen hemma hos Ryan, när vi träffades första gången. Vad gick du dit med för förhoppningar om kvällen?” Han skrattade till och strök mig över håret, samtidigt som han kysste mig på hjässan. ”Inte kunde jag väl tro att jag skulle möta min blivande fru där i alla fall.” Jag tyckte det var underbart när han kallade mig flickvän första gången, men att höra honom säga fru tog priset.

Solen började gå upp över havet och gav det nästan klarblåa vattnet en vacker korall nyans. Vi satt på samma ställe, inlindade i en filt tillsammans. Han höll sina betryggande armar om mig, och gång på gång strök han sin hand genom mitt hår eller vred mitt huvud så att hans perfekta läppar kunde möta mina. Jag kunde inte förstå att jag hade ett stort bröllop att planera, men absolut inte själv. Jag vill att det ska vara lika mycket Justins planer som mina. Jag vill att han ska få det han vill ha, och inte bara jag. ”Vad tänker du på?” Jag satte mig upp ordentligt och tittade på honom, han såg helt slut ut, även om vi egentligen inte hade gjort annat än hållit om varandra och ätit massa gott. ”Dig, mig, oss. Vår framtid.” Hans leende växte sig större och han kysste mina läppar ömt. ”Mrs. Bieber.” Leendet han hade speglade av sig på mig, och jag kunde inte sluta. Han fick mig att må bra.

Vi gick hand i hand tillbaka till hotellet och när vi kom in i rummet var det fullt med rosblad över hela golvet. ”Hur många rosbuskar har du plundrat?” Mina ögon växte sig större än dem någonsin varit. Han skrattade bakom mig och drog med mig in i sovrummet. Hela sängen var full med rosblad, och hela rosor som bildade ett hjärta, och i det låg det massa kort på oss två tillsammans, även på Liam och Adriana. Jag kollade närmare på bilderna och såg två riktigt lyckliga människor. Den ena var jag, och den andra var Justin, vi log på alla bilder och vissa bilder visade vi tydligen vår kärlek också, genom kyssar. Jag plockade undan alla bilder, så att dem inte skulle bli förstörda. ”Kom.” Jag knuffade ned honom på sängen och satte mig gränsle över hans ben, vilket fick honom att le.

Klockan var runt 8 på morgonen och vi hade varit vakna hela natten, så vi båda beslutade oss för att i alla fall få några timmars sömn. Justin hjälpte mig av med mina kläder, och han kysste ömt min nakna hud runt halsen och mina nyckelben. Flera rysningar gick genom kroppen och det gick inte att hejda. Tillslut när jag inte orkade mer knuffade jag ned honom i sängen och kröp in i hans famn. Hela tiden låg jag och stirrade på ringen som satt på mitt vänstra ringfinger. Jag kunde inte tro att det var sant, det gick inte. Vad hade jag gjort för att förtjäna världens bästa pojkvän, som dessutom friat till mig? ”Baby, ringen försvinner inte.” Justin viskade i mitt öra och drog mig närmare sig. Jag kunde känna hur hans hjärtslag slog i ryggen på mig. Dem var hårda men jämna. Att somna i hans famn är något jag vill göra resten av livet, och jag tänker kämpa för att få göra det också.

När vi vaknade igen vid två på eftermiddagen kände vi oss utvilade, vilket var konstigt med tanke på att vi nästan hade varit vakna ett dygn och enbart sovit sex timmar. Jag rörde mig inte ur fläcken utan kollade bara på min hand, jag kunde fortfarande inte tro det. Jag kände att han hade vaknat för han drog sin hand fram och tillbaka över min mage. Jag vände mig om så att jag kunde se honom, och hans vackra ögon, som visade en glödande nyans även om det var mörkt i rummet. ”Vad vacker du är.” Han viskade mot mina läppar, och jag hann inte svara honom innan han pressade samman oss i en passionerad kyss. Jag la mig ned på rygg och han följde villigt efter utan att släppa taget om mina läppar. ”Vi åkte hit av en anledning, men det dök upp en till. Du gör mig till den lyckligaste tjejen i världen, och det enda du egentligen behöver göra är att andas.”

Vi gick, hand i hand till en enkel restaurang en bit från hotellet. På vägen dit var det många som stannade, viskade och pekade efter oss. Vilket jag för första gången inte brydde mig i, jag tyckte varken att det var jobbigt eller brydde mig om det. Jag hade så mycket annat i mitt huvud att tänka på. Justin tryckte min hand allt hårdare för varje människa som var på väg mot oss, men valde att böja av i sista sekund. Paparazzi låg i buskarna, och sprang omkring oss likt en fluga kring het gröt. Det störde mig faktiskt en aning. ”Varför dolde du din hand när vi gick hit? Vill du inte gifta dig med mig?” Det var något som Justin hade märk, utan att jag själv hade tänk på det. Jag hann inte ge honom ett svar innan servitrisen kom fram. ”Vill ni beställa?”

Jag antar att ni har väntat på detta kapitel länge nog nu :P haha ^^ Ville dra ut på spänningen lite. Tro mig, novellen är låååångt ifrån slut ;) 

När jag vaknade på morgonen sov Clarissa fortfarande, och jag lät henne göra det. Även om hennes läppar såg minst sagt inbjudande ut, men hon behövde sova. Jag klev lugnt och försiktigt upp ur sängen och gick in i duschen. När jag kom ut igen sov hon fortfarande, så jag passade på att göra frukost, som jag sedan kunde ge henne på sängen. Nypressad juice och två smörgåsar la jag på brickan till henne, och en liten vas med en blomma i. ”Baby, vakna.” Hon började röra lite smått på sig, men gjorde ingen antydning om att hon tänkte vakna, så jag ställde ned brickan på bordet bredvid sängen och kysste hennes läppar. Ett leende spred sig på hennes läppar, och hon slog upp sina klarblåa ögon. Ett par ögon som skulle kunna få mig att göra vad som helst, och då menar jag verkligen, vad som helst. Jag ställde brickan i hennes knä. ”Nämen, varför allt detta?” Jag strök henne över kinden och la mig ned på sidan om henne. ”För att jag älskar dig.”

”Du får klara dig själv idag. Har andra saker att stå i.” Hon blev förvånad, vilket jag kan förstå eftersom att vi var på semester tillsammans. Men det jag skulle göra kunde inte hon vara med på. ”Vad ska du göra?” Jag stod framför spegeln och kände helt plötsligt två armar kring min midja. ”Det får du se senare.” Hon tittade på mig genom spegeln med sorg i ögonen. ”Baby, sluta.” Hon vet mycket väl att jag inte kan säga nej till henne, jag gör det hon säger åt mig att göra, och ibland är det en svaghet. ”Förlåt. När ses vi?” Jag vände mig om och la armarna om henne. ”Runt 4, på stranden. Du vet där vi gick första kvällen.” Hon nickade och gav mig en snabb puss innan hon skuttade in på badrummet. ”Jag går nu, ses sen. Älskar dig.” Hon ropade tillbaka. ”Älskar dig med.”

Justin verkade så hemlighetsfull, och det störde mig lite. Men jag antar att jag kommer få veta varför senare. Att sitta själv på rummet eller ute på altanen var inget jag hade planerat när jag bestämde mig för att fråga Justin om vi inte kunde åka bort tillsammans. Tillsammans med en tidning från flygplatsen hemma i Atlanta satt jag på altanen och lär solens strålar tränga in i min hud på mina bara ben. När jag hade läst ut den valde jag att gå till receptionen för att köpa mig en ny tidning. Tidningsstället utanför hade massa olika skvallertidningar, och en utav dem prydde både jag och Justin framsidan på. Kvinnan i receptionen tittade på mig, och log, när jag la fram tidningen.

”Justin Bieber befinner sig just nu i Karibien tillsammans med sin vackra flickvän Clarissa Jones. Dem sågs tillsammans på exklusiv restaurang, och dem var riktigt gulliga mot varandra. Dem skrattade och hade riktigt kul tillsammans, och var även riktigt trevliga mot personalen, precis som att dem inte skulle det. Vittnen säger att han var riktigt söt mot henne, kysste henne och höll henne i handen så ofta han fick chansen. När dem senare på kvällen lämnade stället gick dem på stranden hand i hand och såg så fruktansvärt kära ut. Frågan är bara, finns det någon speciell anledning till varför dem befinner sig här just nu.”

Ibland kan man inte annat än skratta åt dem som skriver i tidningarna. Visst var Justin gullig mot mig, men dem får det att låta som att det är sällan han är det. Enligt mig är han alltid så, han visar verkligen öppet hur mycket jag betyder för honom, och hur mycket han älskar mig. Vilket är det bästa med honom. Jag älskar att läsa om mig själv i tidningen, så länge det inte är massa rykten dem egentligen inte har en enda aning om. Saker som dem har skådat på ett betryggande avstånd, och sådant som är sant är alltid intressant att läsa om, från deras perspektiv. I tidningen fanns det även massa bilder, speciella bilder från när vi lämnade flygplatsen, och när vi gick mot restaurangen hand i hand. Väldigt fina bilder om jag får säga det själv.

Klockan på dagen började närma sig tre, så jag hade egentligen inte så lång tid på mig att göra mig klar. Jag hoppade in i duschen, bara för att tvätta av min kropp, håret struntade jag i, då det alltid är lättast att fixa hår som inte har blivit behandlat precis innan. Efter en kvart i duschen hoppade jag i mina rosa matchande underkläder i spets, precis lika fast en annan färg som Justin hade valt åt mig någon dag innan. Jag sprang omkring i bara underkläder ett tag, just för att försöka svalka av mig lite. Sminket åkte på, men absolut inte överdrivet, bara maskara och lite läppglans, jag behöver inte så mycket mer då min hy är perfekt. Markara använder jag bara för att framhävda mina klarblåa ögon.

Precis när jag la ned mobilen i min lilla väska började den vibrera. Jag hade tänkt strunta i den, men när jag såg att det var mamma som ringde svarade jag, då vi egentligen inte pratar lika ofta som vi brukade göra. ”Mamma.” Ett klingande skratt från andra sidan luren fyllde mitt huvud, och jag kunde höra att hon var glad. ”Hej gumman, hur har ni det?” Hon lät till och med lite påverkad, precis som att hon hade varit på en modevisning och fått i sig lite för mycket av det goda. ”Hur bra som helst, det är som en dröm. Hur är det med dig?” Mamma skulle inte ha Liam och Adriana fören efter halva veckan, då Pattie skulle ha dem första delen, så att hon drack gjorde mig bara gott då hon sällan gör det. ”Vad bra. Tar han hand om dig? Jag mår hur bra som helst.” Nu var det jag som skrattade. ”Klart han gör. Han är bättre än någonsin. Jag är så lycklig mamma.” ”Det är bra gumman, riktigt bra faktiskt. Hälsa honom.” Vi sa hejdå till varandra, och jag kollade på klockan och insåg att jag inte skulle hinna i tid.

Vägen till stranden tog ett tag att gå, plus att dum som jag är valde jag klackar. Vilket man absolut inte ska göra när man har brottom. Misstag gör vi alla, och därför kan man utan problem kalla sig själv människa, ingen är perfekt, men visst finns det folk som inte är långt från det. Justin är en av dem, visst har han svagheter och gör misstag, men det finns så mycket han gör som nästan överväger alla fel hos honom. När jag tillslut började närma mig stranden stoppade en liten tjej mig. ”Visst är du Clarissa?” Vissa gånger vill jag bara säga nej, just för att slippa allt, och då var ett sådant tillfälle, just för att jag var sen, men hon var så liten och stod troligen med sin mamma. ”Ja.” Hon tittade på sin mamma och log sedan. ”Får jag ta en bild med dig?” Jag nickade och drog in henne i min famn. ”Självklart gumman.” Hennes mamma plockade fram kameran och knäppte av en bild, som säkerligen blev jätte bra.

När jag kunde skymta stranden och platsen Justin av någon konstig anledning hade valt ut såg jag bara hur det brann från alla olika håll i olika lyktor. Mitt hjärta slog hårt, och då menar jag verkligen hårt. Det kändes flera gånger som att det skulle slå sig ur min kropp. Det pirrade i min mage, och jag hade ingen aning om vad det var han höll på med. Han stod i vattenbrynet med ryggen mot mig, det såg ut som att han kollade mot himmelen, men jag kunde inte säga om fallet var så. En filt med massa godsaker på, låg lite högre upp på stranden. Det kändes inte som en vanlig picknick, men samtidigt såg jag ingen anledning i att ifråga sätta vad det var han hade gjort detta för. När han vände sig om kunde jag se att han log, han log med ögonen. Dem brann nästan, en intensiv blick var det jag fick av honom, och han kom emot mig.

”Älskling, vad är allt detta?” Han kollade ned på våra sammanflätande händer, vi hade precis ätet ost och kex, samt druckit vin. Allt kändes så vuxet. Precis som att det vi gjorde var olagligt. Han svarade mig fortfarande inte, så allt blev bara att kännas fel. När en grabb kommer med en stor blombukett utan anledning brukar alltid tjejen fråga vad han har gjort, och detta kändes som ett sådant tillfälle. Det kändes som att han ville be om förlåtelse för något, och allt gjorde mig bara illa. Han reste sig upp från filten och gick ned till vattnet, precis där han stod när jag kom. Jag var tvungen att få veta vad det var som var fel, så jag gick efter honom. Det var där, då jag fick chocken. Det kunde inte vara sant, allt var för perfekt.

Jaha, vad hände där? =/

Inget som har med novellen att göra, men ABB i Ludvika, där jag bor, har exploderat. Så jag är tvungen att hålla mig inne, kanske blir lite mer tid att skriva. =) haha ^

Stunden i duschen blev helt förstörd, men vi hade sex dagar kvar av ensamtid att ta ut, så det fanns allt tid. Justin var inte speciellt glad över att hans mobil var trasig, fast å andra sidan behöver han bara ringa ett samtal så får han en ny, han behöver inte ens köpa den själv. Det är så skrattretande ibland så jag vill lägga mig ned och dö en stund. ”Baby, det är en mobil. Kan du sluta sura?” Han ställde ned sitt vinglas på bordet och kollade på mig. ”Visst det kanske det är, men alla mina minnen finns i den. Bilder jag har tagit världen över, sådant går inte att få tillbaka. Alla mina fina kort på både dig och Adriana.” Jag förstod honom när han la fram det på det viset. ”Du kan ta nya på oss.” Jag försökte muntra upp honom, men det verkade inte gå. Så jag fick gå ett steg längre. Jag pressade mina läppar mot hans vilket han villigt besvarade. Jag satte mig gränsle i hans knä och vi kysstes allt vildare.

”Kan vi beställa roomservic, jag orkar inte gå ut, plus att vi har det så mysigt här.” Vi låg på golvet, på massa kuddar, inlindade i täcket från sängen. Fråga mig inte hur vi hamnade där, med saker från två olika rum, men jag gillade det. Gardinerna som hängde för alla panoramafönster i vardagsrummet fladdrade framför balkongdörren och svala vindpustar nådde min bara hud, och gav mig rysningar. ”Klart vi kan. Är du sugen på något speciellt?” Han kysste min kind och satte sig upp. ”Dig.” Svarade jag och drog ned honom igen, och la mig över honom, han började skratta och kysste mina läppar. ”Inte ska du väl äta mig?” Han strök mig över ryggen, samtidigt som han sträckte sig efter min väska. ”Nej, ska jag inte.” Magen kurrade till och jag insåg att vi inte hade tid med det jag ville starta än en gång, jag var för hungrig. Justin lånade min mobil och ringde till Scooter för att berätta om olyckan, om hans mobil.

”Roomservice.” Det knackade på dörren och jag gick för att öppna. En äldre kvinna med svart krulligt hår, och hotellkläder stod utanför med en silvrig vagn framför sig. Hon rullade in vagnen i vardagsrummet och jag gav henne några dollar i dricks, vilket hon verkade uppskatta. ”Justin, mat.” Han kom springandes från sovrummet, och kastade sig ned på golvet där jag hade ställt alla tallrikar med silvriga lock på. Han öppnade det ena efter det andra och ögonen växte allt större. Allt var så proffsigt gjort att till och med han tappade hakan. Den grillade kycklingen var egentligen allt jag ville ha, men med alla grönsaker och såser blev middagen genast mycket bättre. Jag bröt av ett lår och åt det, precis som att jag inte sett mat på ett halvt år, vilket fick Justin att börja skratta.

”Nu behöver jag ingen mat för resten av veckan.” Jag låg på rygg med en tandpetare i munnen, bara för att försöka få bort den grillade kycklingen som satt fast mellan alla mina tänder. Justin satt fortfarande och åt lite av varje, fast helst ost och kex, det var typ det han hade ätit. I en liten kyllåda under vagnen fanns efterrätten, och det fanns nog inte en sportmössa att jag skulle orka äta mer. ”Baby, vill du inte ha choklad doppade jordgubbar?” Han visste att jag inte skulle kunna säga nej till dem, så det var bara att försöka resa sig upp i sittande position. Han stoppade en av dem där goda bären i min mun, och den underbara smaken spred sig i hela munnen. ”Gud så gott. Jag skulle kunna leva på det där.”

Vi tog med oss jordgubbarna ut på altanen, och la oss på varsin solstol, för att ta vara på dagens sista sol. Även om den var på väg ned, var det fortfarande riktigt varmt ute. Justin låg på rygg i stolen med sin kamera i handen, och jag hörde bara hur han tog kort efter kort, men uppfattade inte på vad fören jag såg att han riktade den mot mig. ”Är det du som är paparazzi nu eller?” Han fortsatte bränna av bild efter bild. ”Hörru, ge dig nu.” Jag började skratta, vilket fick honom att ta ännu fler kort. Tillslut la jag mig ned på mage igen, ifrån honom. Så att han inte kunde ta fler på mig, inte mitt ansikte i alla fall. ”Baby, sluta. Du är vacker.” För att vara lite otrevlig, svarade jag. ”Kolla på dina kort då.” Jag hörde hur det prasslade till på sidan om mig, och kände strax därefter hur han la sig över mig, och kysste mig i nacken.

När Justin var på väg in tog jag i honom och hoppade ned i poolen. ”Vad var det där bra för?” Hans första ord när han hämtade luft, vilket fick mig att börja skratta. ”Du såg så het ut, att du behövde något som svalkade av dig.” Jag simmade fram till honom och satt mina ben runt hans midja, och av bara farten placerade han sina händer på min rumpa, och tryckte mig mot poolkanten. ”Är det någon av oss som är het, är det du.” Kyss efter kyss och jag tröttnar aldrig på hans läppar, inte heller på hans händer som varje gång utforskar min kropp. ”Ska vi hoppa in i duschen?” Han bar upp mig från poolen, och struntade fullkomligt om hela golvet blev blött påkrund av oss när han gick igenom rum efter rum för att ta sig till duschen, med mig i sin famn.

Vi båda i handduk, låg vi och myste i sängen. Han drog sin hand fram och tillbaka på min mage, då och då kysste han mig i nacken. ”När vi små tjafsade, då jag fick läsa ett av dina fanbrev.” Jag vände mig om så att jag kunde se honom. ”Ja?” Han lät orolig, precis som att jag skulle ta upp just det. ”Då sa Liam pappa till dig, minns du?” Han drog undan en blöt hårslinga från mitt ansikte och pussade mig på näsan. ”Hur skulle jag kunna glömma, men jag trodde att jag hörde i syne, så jag vågade inte ifråga sätta det.” Han hade alltså precis som jag, trott det var ett skämt. ”Trodde jag med. Men gjorde Liam fel som sa det? Eller?” Han skakade på huvudet. ”Nej, jag blev glad. Riktigt glad faktiskt. Jag trodde aldrig att han skulle se mig som sin pappa.” Samtalet fortsatte ett tag, tills jag somnade.

”Baby, du kan inte sova mer, då kommer du inte kunna sova inatt.” Att vakna av att personen man älskar mest i hela världen kysser en ömt över sina läppar och försiktigt stryker en över kinden är det bästa som finns. Speciellt när man sedan slör upp ögonen och möter personens gyllenbruna, hypnotiserande ögon. ”Okej.” Var allt jag orkade svara honom. Klockan var inte mer än runt 7 och jag hade helt glömt bort min mobil, eftersom jag hade skickat ett sms till Alessa. Så jag leta på den då jag orkade ta mig upp, och mycket riktigt hade jag ett sms från henne. ”Hej underbara! Jag mår hur bra som helst, men Drew har feber och hostar. Stackars liten. Hur mår du då? Eller ja, ni? Haha, kommer du ihåg när vi var som galnast, vad vi skulle göra? Resa till ett ställe, och aldrig mer återvända. Nej, vi ska inte klaga. Dem hälsar tillbaka, Drew vill att ni ska hälsa på igen, eller så kanske vi kan komma? =) Hälsa tillbaka, puss” Jag orkade inte svara, så jag la ned mobilen igen.

”Tänk om vi får tvillingar ingen?” Vi satt i soffan och lät vinden från altandörren stryka oss över våra bara kroppar. Vi båda två låg i bara underkläder. Justin strök mig över huvudet. ”Då är det så. Jag vill ha många barn med dig.” Vi är 23 år, och skulle det vara så att vi fick tvillingar, skulle vi ha 4 barn vid en ålder av 24. 4 barn i livet i alla fall. Tanken skrämde mig lite, men som Justin sa, många barn med honom gör mig inget. ”Bara du lovar mig att inte lämna mig, så jag sitter där med alla.” Han skrattade till. ”Kommer aldrig lämna dig, ALDRIG.” Tog man honom på orden så skulle han aldrig göra om det, och jag tror honom. Han kommer aldrig vända mig ryggen igen. Vilket känns skönt.

Ännu ett kapitel närmare slutet. :) Jag hade besöksrokord igår, 333 st. :) Yippi. ♥

Middagen hade varit trevlig kvällen före, och att vakna i en säng full av sand är ingenting jag kan rekommendera. Med ett leende på läpparna och med glädje i kroppen kunde jag tänka tillbaka på promenaden tillbaka till hotellet. Det var inte alls så mycket folk ute och precis innan vi skulle lämna stranden tog Justin tag i mig och la ned mig på sanden, vilket resulterade i att hela mitt hår blev fullt med alla dessa sandkorn som nu låg i sängen. Han hade kysst mig, passionerat och vilat sin kropp mot min. Hela kvällen hade han varit kärleksfull, med små kärleksgester, vilket fick mig om det ens gick, att bli mer kär i honom. Han låg bredvid mig med ett avslappnat leende på läpparna och sov, jag hade absolut ingen plan på att väcka honom så jag gick försiktigt upp ur sängen och in på toaletten, när jag ändå var där inne passade jag på att ställa mig med huvudet över badkarskanten och borstade ut håret, och all sand som inte redan låg i sängen åkte ned i badkaret.

Jag satt på terrassen och kände värmen som var på väg att infinna sig i luften, med en flaska iskallt vatten i handen. På mig hade jag min bikini och en stor t-shirt som egentligen tillhörde Justin, men som jag hade tagit beslag på. Jag kom att tänka på Alessa när jag satt där, så jag vandrade in och hämtade min mobil, för att kunna skicka iväg ett litet sms till henne. Kanske inte världens bästa sätt att hålla kontakten, men hon vet att jag älskar henne, det är huvudsaken. ”Hej bästa vän! Hur mår du, och din familj? Sitter och tänker på dig, och på allt vi pratade om att göra när vi var yngre, vi hann inte med så mycket. Men ingen av oss har väl egentligen något att klaga över, vi har fina familjer båda två. Puss, jag älskar dig. Hälsa familjen.” Hon och jag, tillsammans med Celia pratade ofta om hur vi skulle dra från Stratford och utforska världen, men det blev inte så mycket av det då jag träffade Justin. Vilket jag kan se på både gott och ont, det hade varit kul att resa jorden runt med mina två bästa vänner, men hade jag inte mött honom hade jag inte haft Adriana.

Mina tankar blev avbrutna av att Justin kom ut och satte sig ned bredvid mig. ”God morgon min sköna.” Jag mötte hans gyllenbruna ögon, som hade en tendens till att få en glödhet färg av solens ljus, och det var inte sämre den morgonen. ”God morgon hjärtat.” Han bländade av ett kritvitt leende, som kan få vilken tjej som helst att falla ned på knä. Han kysste mina läppar ömt och placerade en av sina händer på min kind, mina händer drog jag sakta men säkert upp över hans bara överkropp. ”Har du planerat något åt oss idag?” Jag la ned mitt huvud på hans axel, och kunde känna hur hans hjärtslag slog, dem måste ha varit hårda då jag till och med kände dem dit. ”Nej. Vill du göra något?” Jag reste mig upp och på väg in i vardagsrummet svarade jag honom. ”Stranden?” Han kom efter mig och jag hann inte ens reagera innan han lyfte upp och kittlade mig. ”Dit du går, går jag.”

Stranden var full i folk, speciellt tjejer i minimala bikinis. Skrattretande om du frågar mig. Vi försökte hela tiden hålla en låg profil, men tillslut gick det upp för alla att Justin Bieber befann sig på stranden och vi fick inte en lugn stund. ”Vi kan gå om du vill?” Jag låg på mage med ansiktet från honom på en av de två handdukarna vi tog med oss. ”Jag vet att jag är tillsammans med tjejernas dröm, spelar nog ingen roll vart vi går, dem är överallt. Så nej, vi stannar.” Han suckade och la sin arm över min korsrygg. ”Baby, var inte så. Kom, vi går.” Han reste sig upp och drog på sig sitt linne, han hade när vi gick ned. Jag orkade inte bråka med honom så vi reste oss upp och packade ihop våra saker. Ett gäng tjejer kom fram precis när jag la ned det sista i strandväskan. ”Kan vi få ta en bild?” Justin tittade på mig, precis som att han frågade om lov, vilket han inte behöver. ”Jag kan ta bilden.” En tjej som stod med en kamera i handen sträckte den till mig, och Justin ställde sig i mitten av alla, och la sina armar om tjejerna som var närmast honom. En väldigt fin bild om ni frågar mig. han gör sig alltid bra på bild, oavsett vad han gör eller har på sig.

”Det var inte meningen att låta så bitchig innan, förlåt.” Vi gick hand i hand på strandpromenaden. ”Jag vill att du ska må bra, gör inte du det med alla runt dig så säg det. Jag tar inte illa upp.” Han drog in mig i sin famn och pussade mig på hjässan. Längre fram på gatan fanns det en ensam man som stod med sin fruktvagn. Han såg ut att svimma vilken sekund som helst, vilket jag kan förstå då han stod fullt påklädd i värmen. Jag köpte en tallrik med lite olika frukter på, och Justin norpade av mig hela tiden istället för att han köpte sig en egen. Han tog den sista vindruvan, som jag precis tänkte ta. ”Hörru, din snikare. Ge mig den.” Han log mot mig. ”Ta den då.” Han satte den mellan sina tänder, och jag bet av halva och kysste honom. ”Godaste kyssen hittills.” Han skrattade till och kysste mig igen.

Vi hade sedan länge promenerat förbi hotellet och dess kvarter, och hade sedan ett tag hamnat i ett lite mer slummigt område. Ingen av oss brydde sig, och vi fortsatte vandra. Jag har alltid vart imponerande över alla som kan göra snygga graffiti målningar, inte dem där som bara skriver något för att det är kul, utan dem som verkligen lägger ned tid på det dem gör. Och i det området vi hamnade i fanns det en hel del snygga målningar. Både jag och Justin kommenterade dem som vi fick se på ett betryggande avstånd. Inte en människa syntes till på gatorna, så det var ingen som kunde se att det var Bieber som gick där. Vi kollade in i en gränd, där det stod en ensam grabb och gjorde en målning. En målning jag trodde jag aldrig i hela mitt liv att jag skulle få se. ”Baby, ser du vad jag ser?” Jag pekade och Justin vände sin uppmärksamhet på grabben i en gråt tröja, och blåa jeans. Hans ögon vidgades och jag började skratta, vilket fick killen i gränden att vända sig mot oss.

”Jag måste bara hälsa på honom.” Justin drog med mig in i gränden, och bara tanken gav mig kalla kårar. När vi kom nära nog tog Justin av sig både kepsen och solglasögonen. Grabben som stod med en sprayflaska i handen höll på att tappa hakan. ”Snygg målning.” Jag stod bredvid Justin med ett fast grepp om hans arm, men med ett leende på läpparna. ”Inte kunde jag tro när jag vaknade i morse att jag skulle göra en målning av dig, och sedan träffa dig.” Grabben verkade lugn, väldigt lugn över det faktumet att Justin stod framför honom, och såg hans verk. ”Jag måste säga att jag är imponerad. Den är skit snygg…” Grabben avbröt honom. ”Den är inte klar, några små saker kvar.” Justin skrattade till, och jag skådade den lite för stora bilden på Justin, som fanns på väggen. ”Tycker du har lyckats jävligt bra.” Jag blev själv förvånad när jag öppnade munnen.

Vi fortsatte hemåt då vi hade snackat klart med honom, vars namn var Shawn. När vi kom innanför dörren till rummet så kastade jag ned väskan på golvet och sprang in på toaletten, då jag höll på att pissa på mig. Långpromenader på okänd mark är ingenting jag rekommenderar om man har lika liten blåsa som jag. När jag var klar hängde jag upp våra handdukar ute så att dem fick torka. ”Vill du ha ett glas vin?” Justin stod i köket när jag kom tillbaka in. ”Visst, kan vi inte duscha först?” Han vände sig om och log skämtsamt mot mig. ”Får jag duscha med dig?” Jag nickade bara och gick in i sovrummet för att leta reda på nya kläder. Jag hann inte långt då Justin lyfte upp mig, och släppte mig inte fören jag stod i duschen. Iskallt vatten var det som kom först, vilket inte gjorde mig speciellt mycket, då det säkert var 40 grader varmt ute.

Linnet jag hade på mig sög sig fast på min kropp och gav mina kurvor sin rätta glans. Justins kropp pressades mot min då han tryckte mig mot väggen och kysste mig, kärleksfulla kyssar gav han mina läppar, samtidigt som han med sina händer utforskade min kropp. Han drog mitt linne över huvudet och kysste mig vidare ned på halsen. Han hade redan fått av sig sitt linne, men badshortsen var fortfarande på. Mina händer vandrade sakta men säkert upp efter hans rygg och stannade i nacken på honom där jag drog fingrarna genom hans hår. Vi kollade länge på varandra med ett avstånd på inget mindre än bara några få cm. Det kändes som mil, men ändå inte. Hans ögon brände sig fast i mina. Mina händer vandrade tillbaka ned till hans shorts och skulle precis knäppa upp dem när jag kände något i hans ficka. ”Justin.” Var det enda jag sa, och höll upp hans iPhone, den var verkligen helt förstörd. Jag började skratta, och han kollade storögt på vad som fanns i min hand.

Hoppas att jag överraskar er med nya saker i varje kapitel. :) Saker ni aldrig trodde skulle finnas med i novellen. Detta blir sista för idag. Men jag har en allvarlig fråga till er: Hur detaljerat ska jag skriva alla dessa sexdelar? Mig spelar det ingen roll, men jag personligen tycker det är mycket roligare att läsa en detalerad än bara massa trams. Upp till er nu, ge mig era åsikte!!

”Justin.” Utbrast Clarissa när vi klev innanför dörren på hotellet som jag hade hyrt. Flygresan ned till Karibien var jobbig, men vi stod ut båda två. Väskorna vi hade med oss bar jag direkt in i sovrummet, medan Clar fortfarande stod och kollade från platsen en halv meter in på rummet. ”Vad är det?” Jag försökte spela frågande, just för att inte visa att jag förstod henne. ”Vad vackert det är här, rummet är ju över havet.” Hon gick mot balkongen som skiljde henne från den varma luften och det klarblåa havet. ”Allt för dig, min ängel.” Jag ställde mig bakom och la armarna om henne, samt placerade mitt huvud på hennes ena axel. ”Nu kommer jag aldrig mer vilja åka hem.” Hon skrattade till, och drog en hand genom sitt hår.

När chocken för hennes del hade lagt sig, och hon faktiskt förstod att det var här vi skulle spendera en hel vecka, bara hon och jag, drog hon av sig sina kläder, men lämnade underkläderna på, och sprang ut för att hoppa i poolen. Hon låg på rygg och flöt, samtidigt som hon nynnade på massa olika låtar med jämna mellanrum. ”Fattar du att du har tagit mig till ett ställe jag inte ens trodde fanns i sagorna?” Hon kom upp ur poolen och satte sig ned bredvid mig, där jag satt med fötterna i havet. ”Jag hoppas det. Du sa att jag skulle överraska dig, och jag hoppas att jag lyckades.” Hon tittade på mig, och med hjälp av solens strålar blev hennes ögon, om det ens gick, ännu vackrare. ”Det har du verkligen gjort.” När hon hade torkat la hon sig ned med sitt huvud i mitt knä.

Vi satt där tillsammans i mer än en timme. Jag tror till och med att hon somnade, och det förstod jag verkligen, med tanke på att hon höll låda för i stort sett hela planet när vi flög. Då var hon inte alls trött, men blev det då vi klev av. Hotellområdet har flera liknande rum, eller lägenheter då det finns allt man egentligen har om man bor i en lägenhet, och alla ligger precis som vårt, precis vid havet. Om jag ska vara ärlig var det faktiskt mamma som hittade detta ställe, hon hjälpte mig en hel dag med att leta efter det perfekta, och jag tycker verkligen att hon lyckades. Det var skönt att bara sitta ned där, och blicka ut över havet, som aldrig tog slut, samtidigt som jag hörde Clarissas tunga andetag. Tillslut när jag skulle gå in bar jag med mig henne, så att hon inte skulle bränna sig.

Jag placerade henne i sängen och satt i fåtöljen bredvid och bara kollade på henne. Hon var så vacker, hon såg ut som en av alla dessa prinsessor i alla Disney filmer. Det fanns inte ett enda fel på henne, varken utvändigt eller invändigt. Allt jag kan tänkte på när jag ser henne är alla elaka saker jag en gång i tiden sagt och gjort mot henne. Jag förstod inte att jag kunde ha sådan tur att jag fick sitta med henne där, eller i alla fall och kolla på henne. Att jag över huvud taget fick chansen att prata med henne varje dag, pussa henne när jag ville. Rörelserna hon gjorde när hon sov var fullt normalt, det var så hon var, men hon varken snarkade eller slängde med sin kropp hysterisk, vilket var sjukt skönt, då man sover med henne.

”Oj, har jag sovit länge?” Jag hade precis kommit ut ur duschen när hon vaknade till. ”Nej, eller två timmar i alla fall.” Hon sträckte på sig och gav mig en lätt kyss och var på väg bort från mig, men jag drog henne intill mig och pressade mina läppar mot hennes igen. Ett leende trängde sig fram på hennes läppar så kyssen avbröts. ”Hoppa in i duschen nu.” Hon kollade oförstående på mig. ”Ska vi bort?” Jag nickade. ”Ja, jag har bokat bord på en restaurang.” Hon gjorde som jag sa och sprang in på badrummet. Jag passade på att välja kläde för kvällen, vilket verkligen var svårt, men det slutade med ett par svarta shorts, som räckte lite längre ned än knäna, och en vit t-shirt tillsammans med en röd keps. När hon kom ut ur badrummet med en handduk runt kroppen och en inlindad i sitt hår såg hon ut som en gudinna. Hennes bruna kropp till vita handdukar, så snyggt. När jag höll på att leta kläder åt mig, plockade jag även fram åt henne, så det låg på sängen. Ett par matchande underkläder i vit spets, och en klänning med öppen rygg och den satt perfekt på hennes kropp.

När hon var klar och var ännu vackrare än innan, det enda hon hade gjort var att fläta sitt hår på ena sidan och dragit några lätta drag med maskaran, inget märkvärdigt med andra ord, men har man två barn slutar man tillslut att bry sig om hur man ser ur, just för att man egentligen inte ens har tid med det. ”Vad vacker du är.” Hon rodnade lätt och la huvudet på sned. ”Tack, jag känner mig mycket vackrare när jag är med dig.” Jag placerade min ena hand på hennes korsrygg och kysste hennes läppar lätt. ”Det borde du göra.” Vi gick ut från rummet och vidare ut från området, hand i hand. Värmen slog emot oss i lätta vindar, men det var inget som störde, plus att solen var på väg ned i horisonten. Folk vände sig om när dem såg oss, men dem störde oss inte. Vi fick gå helt ensamma, även om det fanns en och en annan paparazzi i närheten, som varken jag eller Clar orkade bry oss i.

När vi kom ned på stranden tog hon av sig sina skor och gick barfota, gentleman som jag är tog jag dem av henne och bar dem. Hon log milt mot mig, men sa inget. Vi hade faktiskt inte sagt ett ord till varandra under hela promenaden, men när vi hamnade på stranden kollade hon på mig, och gjorde en ansats till att säga något. ”Vart tar du mig?” Fortfarande med min hand i sin gick hon framför mig, baklänges så att hon kunde se mig. ”Det får du allt se. Det är en liten bit kvar.” Med en suck vände hon sig om igen, så att hon gick bredvid mig igen. Med bestämda steg styrde hos oss ned till vattenbrynet, så att lätta vågor sköljde över hennes fötter. Vi fortsatte gå mot vårt mål, som hon inte hade en aning om vad det var. Egentligen hade inte jag heller så stor koll, men jag spelade väldigt bra, vilket fick henne lite ur balans. Helt plötsligt stannade hon till och drog mig intill sig, hon pressade sina läppar mot mina. Jag vet inte hur länge vi stod där, tillsammans i vattenbrynet och lekte med varandras tungor. Hon pressade, om det ens gick, sin kropp närmare min. När hon särade på oss tittade hon mig i ögonen. ”Jag är så sjukt kär i dig.” Kan man annat än le när man hör något sådant? ”Vilken tur, för jag är kär i dig med.” Vi skrattade åt vår löjlighet.

När vi nästan var framme vid restaurangen fick både jag och Clarissa syn på massa olika ljus på stranden. När jag hade bokat bord på restaurangen bad jag dem att fixa något romantiskt, och jag kunde inte ens med min vildaste fantasi tro att dem kunde åstadkomma något på denna nivå, till och med jag tappade hakan när vi kom fram. Clar höll på att svimma, så jag kramade om hennes hand lite hårdare, så att hon skulle komma tillbaka till värkligheten. Personalen måste ha sett att vi kom gående eller något, för när vi kom fram sprang dem alla fram och tillbaka med massa tända ljus och menyer hit och dit. ”Välkommen Mr. Bieber.” Kvinnan som tog emot oss visade oss till vårt, vad ska man kalla det, bord? Dem hade byggt två fåtöljer och ett bord av sanden på stranden, byggt upp det med kuddar, och placerat ut ljuslyktor över allt.

”Vill ni beställa dricka?” Clar hade fortfarande tunghäfta över vart vi egentligen hade hamnat. Allt var så vackert, om inte annat så blev det de med Clarissas utstrålning runt sig. ”Det kan vi göra. En Sprite till mig, och en Fanta till min dam.” Clar skrattade till och gav ifrån sig ett bländade leende. Hon flyttade på sig, och satte sig ned bredvid mig, och vi blickade tillsammans ut över havet, och horisonten som hade gett ifrån sig en rosa liknande himmel med en svag skymt av orange. Allt var så perfekt, att jag inte ens märkte att våra drickor plötsligt stod på bordet. ”Ska vi kolla menyn?” Hon flyttade sig tillbaka till sin fåtölj, men kysste mina läppar innan. ”Kan vi göra.” Hon såg ut att fundera ett bra tag innan hon tillslut bestämde sig för att prova på en havs tallrik, med massa skaldjur. Jag är imponerad, att hon vågar prova massa nytt.

Nu är dem på semester, vad tror ni händer här då?

Leken som Justin hade dragit igång mellan mig och honom började gå överstyr. Han sprang omkring så ofta han fick chansen i handduk och bar överkropp, samtidigt som han sällan satte på sig en tröja till sina byxor. Det har gått tre dagar sedan jag kom hem och hade tagit ut spiralen, och Justin gjorde allt mycket värre för varje dag som gick, han gjorde det med ett leende på läpparna, vilket ibland fick mig att vilja lägga mig ned och dö. Varken Liam eller Adriana såg hans beteende, då han var väldigt noga med att dem inte skulle se något. ”Min sjukt sexiga flickvän.” Han viskade i mitt öra när han fick chansen, och just då gick jag förbi honom och in i tvättstugan. Han log mot mig, och slog till mig löst på rumpan. Jag ville slita mig i håret, för jag kunde inte bara säga att jag inte ville leka mer, då hade han vunnit, så jag skulle allt visa honom.

”Vad önskar du dig i julklapp?” Adriana och jag befann oss i tvättstugan, och hon satt ned på bänken samtidigt som jag vek tvätten. ”Barbie dockor.” Ett lätt och enkelt svar, så var det bara. ”Okej.” Jag hörde hur dammsugaren drog igång ute i vardagsrummet, så jag förstod att Justin var städsugen, jag kan förstå att han ibland kryper ur skinnet här hemma. Eftersom att han ofta är ute och ränner annars. Adriana hoppade ned från bänken och sprang ut till Justin, troligen hämtade hon även sin låtsas dammsugare, och gick efter honom, hon brukar göra det. Strax efter att hon hade gått ut kom Justin in, han stängde dörren med ett skrämmande leende på läpparna. ”Håll dig ifrån mig, okej?” Jag försökte säga det så snällt jag kunde, men han ville nog inte lyssna på mig då han pressade mig mot väggen med hela sin kropp och kysste mig. Lusten vaknade till liv inom mig, men jag gjorde allt för att stöta den ifrån mig, även om jag besvarade hans kyss och lät mina händer vandra över hans rygg, och vidare upp i håret.

”Clar, du lider inte som jag. Jag är man, och en man har sina behov.” Jag hade efter många om och men lyckats avsluta kyssen innan det gick över gränsen. Justin var inte nöjd över mitt beslut. Men jag fortsatte vika tvätten, och nu var det jag som hånlog mot honom. ”Men ta hand om dem själv då.” Han suckade bakom mig, högt och tydligt så att jag hörde hans frustration. ”Jag kanske hittar någon annan som kan hjälpa mig.” Med dem orden lämnade han tvättstugan. Han fick mig stum, jag hamnade i chocktillstånd. Sa just min pojkvän att han skulle hitta någon annan? När jag tillslut hade vikt klart tvätten tog jag med mig alla högar och la in i respektive garderob. Justin satt i soffan med Adriana, men jag kollade inte ens på honom när jag gick förbi.

”Liam, vart är du?” Jag hade inte sett Liam på ett tag, så jag ropade på honom. ”Jag sitter i köket.” Han satt där med sina läxböcker. ”Vill du ha rena sängkläder får du hjälpa mig.” Han suckade. ”Men Adriana behöver ju inte hjälpa till.” Jag skrattade till. ”Hon är liten, kom nu.” Han gjorde som jag sa och lämnade allt på köksbordet, för att kunna fortsätta. ”Vilket vill du ha?” Han pekade på sitt med Bilar på och jag plockade ned det. Tillsammans gick vi in i hans rum och rev ut det gamla han hade i sängen. Han hjälpte till med kuddarna då han inte hade så långa armar för att ta sig an täcket. Så jag hjälpte honom med det och lakanet. När hans säng var klar tog jag med mig nya sängkläder till både vår och Adrianas säng, och så gick jag upp. Fortfarande utan att ha tittat på Justin. Jag tog Adrianas säng först, och precis när jag skulle kasta på lakanet fick jag syn på en bild av henne och Justin, hon var yngre. Jag minns det som igår, då vi satt på ett fik i Stratford, och Liam var hemma hos Jeremy.

När jag kom in i vårt sovrum slet jag ur alla sängkläder där med och bäddade rent, och det såg riktigt inbjudande ut att kliva ned i sängen och sova, men klockan var bara runt tre på eftermiddagen, så det kunde jag inte göra. Precis när jag skulle ta all lorttvätt och gå ned med det kom Justin in i rummet, jag sa inget och skulle precis gå ut när han tog tag i min arm. ”Förlåt, jag vet att jag gick över gränsen. Och jag vet att du vill att det ska vara speciellt. Jag respekterar det.” Jag såg smärtan i hans ögon, och jag kunde förstå att han ångrade sitt ordval tidigare. ”Hur kan du ens säga något sådant till mig? Har vi inte haft problem så det räcker?” Han kollade ned på sina fötter samtidigt som han släppte min arm. Man såg verkligen på honom att han led, vilket gjorde mig ledsen. ”Jag vet inte, jag tänkte mig inte för. Jo, det har vi. Förlåt, snälla.” Jag släppte allt jag hade i mina händer och drog in honom i min famn. ”Gör aldrig om det, hör du det.” Han nickade mot min axel.

Allt var löst, vi valde att släppa det. Ibland räcker det att bara prata om det en stund gråta lite, och sedan släppa och gå vidare. Det var precis det vi gjorde. Även om jag blev sårad av det han sa, så förstod jag på honom att det bara var något som kom ut i all hast. Det är ingen ursäkt, men det är ett bevis på att han är mänsklig. Han kom mot mig på väg in i köket med Adrianas och hans glas, då han säkert skulle fylla på juice, men jag stoppad honom genom att lägga mina armar om hans nacke. ”Allt är okej, se inte se ledsen ut.” Jag drog mina fingrar genom hans nackhår, vilket gav honom rysningar. ”Jag sårade dig, kan man vara glad över det?” Jag försökte få honom att le, genom att själv le, men det gick inte. ”Sluta nu, jag vet att du inte menade det. Vi släpper det. Kom igen. Vi ska snart på semester.” Han log faktiskt mot mig, vilket fick mig ännu gladare.

Liam satt i sitt rum, så jag passade på att gå in där när jag ändå fick förbi, och jag var tvungen att prata med honom. ”Du, när jag och Justin tjafsade här om dagen, hörde jag rätt då du kallade Justin för pappa?” Han kollade upp på mig, men vek ned blicken på en gång. ”Gubben, det är inget fel i det. Jag bara frågade om jag verkligen hörde rätt.” Än en gång mötte han min blick. ”Ja, jag kallade honom för det. Blev han arg?” Jag skakade på huvudet. ”Jag tror att han har längtat efter att du ska göra det. Han blev nog lika ställd som jag, men det är absolut inget fel med det. Fortsätt med det.” Det såg ut som att han blev glad, glad av att jag uppmuntrade honom. Jag vill inget annat än att Liam ska se Justin som sin pappa, han har ändå funnits där, eller runt honom mer än halva hans liv.

Jag försökte lägga in detta igår, men det ville inte funka med kommentarerna. Och sådant stör mig, så för er som redan läst det, sorry ni får läsa det igen ^^ och för er andra, varsegoda.

Är ni många som börjar skolan idag?

Han lyfte upp mig från där jag satt och gick in med mig, för att sedan lägga ned mig i sängen igen. Jag grät, nästintill hysteriskt. Allt släppte, och alla hemska mardrömmar spelades upp i mitt huvud. Han stängde balkongdörren och la sig bredvid mig. ”Jag är här nu, och från och med nu åker jag inte utan dig. Jag vill inte se dig såhär en gång till. Tro mig, det är hemskt nog.” Han hyschade och vaggade mig fram och tillbaka ett bra tag innan jag kunde kontrollera mina känslor, som för längesedan bubblat över. ”Förlåt, inte meningen du ska komma hem till det här.” Jag torkade mina tårar och skulle precis resa mig upp, men han drog tillbaka mig in i hans famn. ”Jag kommer mer än gärna hem till det här, det visar bara att du är människa.”

Hela dagen rusade förbi, även om vi inte gjorde speciellt mycket. Liam och Adriana busade med varandra som aldrig förr, och Adriana verkade gilla läget att Liam gav henne uppmärksamhet. Hon fick dock inte så mycket sådan av honom då Jazzy var här, men hon hade trots det både mig och Justin att falla tillbaka till. När klockan återigen blev läggdags bäddade vi ned oss riktigt ordentligt. ”Hur känner du inför morgondagen?” Justin låg och drog sina fingertoppar på min arm. ”Jadu, vad ska man säga? Ännu en gång ska någon se allt. Jag vill egentligen inte.” Han började skratta, vilket han gjorde den där gången då jag var där och skulle klippa trådarna också. ”Allt kommer gå bra.” Vi somnade ganska på en gång den kvällen. Och jag är inte ett dugg förvånad.

Jag var den som vaknade först på morgonen, just för att jag hade ställt klockan på åtta. Jag hade tid på gynmottagningen halv 10 och var tvungen att få i mig något att äta, samt duscha innan jag skulle åka. Justin rörde lite på sig precis då jag klev ur sängen, men han vände sig bara om. Det blev inte en lång dusch, utan mer en, in och ut. Även om jag var noga med att tvätta hela min kropp. När jag kom ned till köket satt Adriana där och stirrade ut genom fönstret. ”Gumman vad gör du vaken?” Hon vände sig om och hoppade ned från stolen. ”Jag kunde inte sova mer, och jag ville inte väcka er.” Jag tog upp henne i min famn, och började plocka fram frukosten. ”Du kan väcka oss när som helst, glöm aldrig det.” Hon skakade på huvudet och hoppade ned från min famn. Vi åt frukost tillsammans, och när jag skulle åka skickade jag upp Adriana till Justin. ”Gå upp och lägg dig bredvid pappa. Mamma kommer hem snart.”

När jag kom fram till mottagningen var det nästan inge folk utanför, vilket var ganska skönt. Jag orkar inte med att allt jag gör hamnar i tidningar på en gång, och detta var ett tillfälle paparazzi skulle ha tagit om dem ville ha en bra story. Jag lärde mig något från förra gången, då den där tjejen valde att sälja min graviditetsstory till tidningen, så nu befinner jag mig hos en privat klinik, som verkligen lever efter tystnadsplikt lagen, jag vet att andra kändisar går hit, även om inte jag är kändis, men lever med en. ”Miss Jones. Välkommen” Den vänliga gynekologen kom ut och hälsade på mig. ”Mitt namn är Isabella.” Vi skakade hand och hon visade in mig i ett rum. ”Så du är här för att plocka ur din spiral?” Jag satte mig ned på stolen och hon knappade lite på sin dator. ”Ja, det är jag. Och jag har inga planer på att sätta tillbaka den igen.” Hon skrattade lite. ”Okej. Det är ju ditt val.”

Att placera sin kropp i en sådan stol är nog inget jag tror någon tycker är kul. Man gör det för att man är tvungen. Vilket jag var, jag var tvungen, även om Adriana på något konstigt sätt blev till med spiralen i. Nu ville vi planera barnet. Hon lyfte upp mina ben åt varsitt håll, och visade vad det var för instrument hon skulle använda. Egentligen ville jag inte veta, jag ville bara få det överstökat. Jag låg och stirrade i taket, och tro mig, jag kände verkligen när hon tillslut fick ut den. ”Så, allt är klart.” Jag klev ned från stolen och drog på mig mina kläder. ”Du är välkommen tillbaka, och jag hoppas verkligen att det blir en liten unge nu.” Hon flirtade till det lite innan jag lämnade hennes rum. ”Tack.” Med ett leende på läpparna stängde jag dörren och drog på mig mina solglasögon innan jag klev ut och gick mot bilen.

”Hemma.” Justin var den som kom springandes först, annars brukar det alltid vara Adriana. ”Hur gick det?” Han hade ett brett leende och kramade om mig. ”Bra. Men jag kom på en sak.” Han kollade förundrat på mig, och släppte taget om mig, han gav mig en lätt puss och drog med mig in i köket. ”Vadå?” Oron fanns i hans röst. ”Vi ligger inte med varandra fören vi har kommit iväg på semester.” Hans oro försvann och han blev istället förvånad. ”Menar du allvar?” Jag nickade och reste mig upp från stolen för att sätta mig på bänken där han höll på med maten. ”Ja, varför inte? Jag har ju plockat ur den av en anledning, och jag vill att det ska bli så också.” Han fortsatte att hacka löken, och kollade på mig. ”Som du vill. Men du vet att det är du i slutändan som kommer hoppa på mig.” Han kysste mig och tro mig, han hade rätt. Jag ville ha honom, och hålla mig i två veckor skulle bli galet.

Spagetti och köttfärssås stod på menyn för dagen, och det var Justin själv som hade gjort det. Både Liam och Adriana åt precis som att dem inte skulle få någon mer mat. ”Mamma, jag orkar inte mer.” Adriana lutade sig tillbaka i stolen, med både spagetti och mjölk runt munnen. Både jag och Justin började skratta. ”Lilla gumman, du behöver inte äta mer heller.” Jag tror att hon hade fått i sig tre tallrikar, och var inne på sin fjärde. ”Men du tvättar munnen innan du gör något annat.” Hon kollade på Justin och nickade, samtidigt som hon hoppade ned från stolen. Liam hade sedan ett tag gått och lagt sig på rygg, på soffan. Han var också proppmätt. ”Tack för maten pappa.” Hon skuttade ut från köket och vidare in på toaletten. Jag och Justin satt kvar ett tag, mittemot varandra. ”Det var super gott, tack.” Han fattade taget om min hand över bordet och kollade intensivt på mig.

”Har du pratat med din mamma om hon kan ta barnen, eller ska jag prata med min?” Vi hade precis dukat av bordet och höll nu på med disken och allt annat. ”Du kan väl fråga din, det var ju ett tag sedan.” Jag nickade och gick ut i hallen efter min väska, och mobilen. Slog in mammas nummer och lät signalerna gå. ”Hej gumman, det var inte igår. Hur mår du?” Min mamma är alltid så omtänksam. ”Hej mamma, det är bra med mig. Hur är det med dig?” Hon skrattade till, ett skratt jag faktiskt ärvt av henne. ”Bara bra. Hade du något speciellt på hjärtat?” Jag funderade ett tag, och kollade på Justin som fortfarande höll på med köket. ”Ja, jag tänkte höra om du har lust att vara barnvakt om två veckor.” Både Liam och Adriana hörde mig, så dem spärrade upp sina öron extra mycket. ”Ja, det skulle jag väl kunna, hur länge?” ”I en vecka, jag och Justin ska åka på semester.” Än en gång skrattade hon till. ”Jasså, någon speciell anledning?” Jag skakade på huvudet, precis som att hon skulle ha sett mig. ”Nej. Lite lugn och ro bara.” Vi fortsatte prata ett tag, men avslutade sedan samtalet.

Allt Justin gjorde, gjorde han av en anledning. Han kastade intensiva blickar, varje gång han kysste mig smekte han mig över ryggen och vidare ned. Han gjorde allt mycket jobbigare för mig, men det visste han redan om då han gjorde det av den anledningen. Liam och Adriana var i hans rum och kollade på Bilar, den filmen som gick om och om igen när han var mindre, det var ett tag sedan han såg den. Så jag och Justin fick vardagsrummet då han var klar med köket. Jag låg åt ena hållet i soffan och han åt andra, bara just för att jag skulle hålla mig ifrån honom. Jag intalade mig själv att klarade jag en dag, kunde jag klara två veckor. ”Baby, kom hit.” Justin ville att jag skulle lägga mig framför honom, men jag skakade på huvudet och fortsatte kolla på tv. ”Sluta fjanta dig. Kommer inte du hit, kommer jag till dig.” Hans leende, han såg ut som en retsticka. Han reste sig upp och kom till mig. ”Skyll dig själv, det är du som gör mig hämndlyst. Du kan inte mena allvar att du ska hålla dina händer ifrån mig i två veckor. Både du och jag vet att det inte kommer funka.” Han hade rätt i det han sa, men jag försökte hela tiden intala mig själv att det skulle gå. ”Jo, det kommer det, om du höll dina händer för dig själv.” Han skrattade samtidigt som han la sig bakom mig, och la sin arm om mig. ”Jag har inte gått med på det, så jag kommer göra allt för att du ska inse att det inte är någon idé.” Jag kunde nästan se hur han log bakom mig.

Blir inget mer idag, då jag inte har kunnat skriva några fler kapitel. =/ Mitt huvud höll på att trilla av tidigare idag, men nu är jag tillbaka på banan, och försöker koka ihop några kapitel. Så det kommer väl kanske några imorgon i alla fall. :) ♥

Tiden går fort när man har roligt säger dem, och dem har verkligen rätt. Jazzy och Jeremy har redan lämnat oss och det har gått en hel vecka. Liam fick gå tillbaka till skolan, för jag och Justin har inte valt än hur det ska bli med hans skola och om vi ska följa med honom eller inte, och vi har absolut inte sagt något till Liam, för då har det blivit ett liv om att han ville sluta på en gång. Lördag morgon och Liam kom upp som en zombie, det var inte bara det att han rörde sig som en, han såg ut som en också. ”Men lilla gubben, hur mår du?” Han skrattade till och slog sig ned vid köksbordet. ”Jag är trött. Men kan inte sova.” Klockan var bara runt 8 på morgonen, och Liam brukar annars gå upp runt 10 då han inte ska till skolan. Adriana är med Justin i LA, och dem skulle komma hem dagen efter.

”Är du arg på mig?” Jag var tvungen att prata ut om Alexander med Liam. ”Varför skulle jag vara det?” Han satt inne på sitt rum, och kollade igenom sina läxböcker, vilket gjorde mig stolt. ”För allt med din pappa.” Han kollade upp på mig, och skakade på huvudet. ”Nej, det är jag inte. Men jag har några frågor.” Det är väl klart att man som 8-åring har frågor angående sin biologiska pappa. ”Ställ dem du, så ska vi se om jag kan svara på dem.” Det såg ut som att han tänkte efter ett tag, vilket jag verkligen kan förstå. ”Har han alltid slagit dig, mamma?” Jag såg smärtan i hans ögon. ”Nej, det har han inte. Han var jätte snäll och söt när vi var tillsammans när jag var 14 år.” Han nickade, precis som att han inte hade något annat att säga. ”Kommer han att vara borta jämt?” Ännu en fråga, och den kunde jag inte riktigt svara på. ”Jag vet faktiskt inte.” Samtalet fortsatte ett tag, och jag försökte svara på alla hans frågor, han hade en hel del.

”Baby. Jag saknar dig.” Min mobil hade sedan ett tag ringt, och det var Justin. ”Tro mig, jag saknar dig mer. Kom hem för fan.” Jag skrattade lite löst åt min höga och elaka ton. ”Oh, hon börjar bli aggressiv. I like that. Vi kommer imorgon, tror till och med att vårt plan går tidigt på morgonen.” Han skrattade, och det klingade sådär underbart i mitt öra. Till och med jag fick ett leende på läpparna. ”Jag har bokat tid föresten, jag plockar ur spiralen på måndag.” Han tystnade, vilket gav mig en dålig känsla i magen. ”Har du ångrat dig?” ”Nej nej, absolut inte. Aldrig. Tänkte bara på en sak.” Han lät hemlighetsfull, så jag gav sjutton i att fråga vad det var. Skulle ändå inte få ett svar av honom. ”Bra, blev orolig.” Samtalet fortsatte en stund och jag fick prata en sväng med Adriana.

”Liam, ska vi spela tv-spel inne i Justins spelrum?” Egentligen får inte Liam vara där inne, och speciellt inte utan någon vuxen. Men nu kände även jag för att vara lite rebellisk. Liam kom springandes från sitt rum, och jag öppnade dörren så han kunde springa vidare. ”Jag ska bara hämta läsk och chips så ska vi ha riktigt kul.” Han gick in och satte sig i soffan, som man till och med kan fälla bakåt och få upp ett fotstöd. Justin har verkligen kostat på det rummet, och valde att låta det vara kvar hos mig då han gick tillbaka till Selena, just för att ge Liam något när han växte upp. Jag kom tillbaka in och Liam hade redan startat både spelet och tv:n. Han satt med kontrollen i handen och var redo att troligen spöa mig stort i ett bilspel. ”Kom ihåg, inte ett ljud till Justin om att vi sitter här inne.” Han skrattade åt mig, och skakade på huvudet. ”Lovar.”

”Ge dig. Du krossar min bil.” Liam skrek rakt ut med chips i hela munnen. Jag var inte så dålig på spelet som jag trodde från början. Just då råkade jag pressa Liams bil mot staketet, så att jag repade båda hans sidor. Han hade lagt ned sjukt mycket pengar på den för att bygga om dem. ”Sorry, inte meningen. Men jag ska allt vinna över dig.” han skrattade och fortsatte sin hysteriska bilfärd. ”Jag ligger ett varv före dig mamma, du kan inte ta mig.” Självsäkerheten är det allt Justin som har lärt honom. Visst har jag uppmuntrat både Liam och Adriana till saker, att vill man kan man, men Liam är extrem. Mitt i allt plingade Liams mobil till, och han pausade spelet. Jag tycktes skymta Sötnosen på displayen, och jag visste sedan tidigare att det var Jazmyn som hade skickat. Han blev helt inne i sms:et så han märkte inte ens att jag hade startat spelet igen, och börjat köra iväg med min bil. När jag passerade honom skrek jag rakt ut, så högt att han vaknade till och la ifrån sig mobilen. ”Mamma, du fuskar ju.” Jag bara skrattade, och fortsatte. ”Är man inte med får man skylla sig själv.” Jag vann, och tyckte jag hade varit hur duktigt som helst.

Efter flera spel och hur mycket chips och dricka som helst hade vi helt klart glömt av både tiden och maten. Egentligen gillar jag inte att mina barn äter massa chips och grejer innan dem har fått i sig en riktig måltid på dagen, men denna dag var annorlunda, det var bara jag och Liam. Precis som förr i tiden. ”Ska vi beställa pizza senare? Oh mysa framför en film eller något?” Liam stängde av allt i spelrummet och jag plockade allt rätt, så att det inte skulle synas att vi hade varit där inne. ”Ja, det kan vi väl. Nu ska jag ringa Jazzy, stör mig inte.” Han lät kär, och det kan han inte vara, inte i den åldern. Jag börjar seriös bli rädd för deras förhållande. Vart kommer det leda någonstans? Jag måste prata med Justin om detta.

”Pizzan har kommit nu.” Jag beställde en familjepizza, halva Hawaii och andra Vecuvio. Liam kom gåendes från sitt rum med ett sjukt stort leende på läpparna. ”Välj film du.” Han hoppade nästintill in i filmhyllan och började leta reda på en film som han ville se, och det slutade med Lejon Kungen. Kan han bli roligare eller. Vi startade filmen och åt under tystnad. Egentligen vet jag inte om filmer är speciellt barnvänlig, men det får gå, han vet vart mitt rum är om han vill sova bredvid mig. Han var helt inne i filmen, och det gick verkligen inte att prata med honom, så jag gav upp. Jag la mig ned i soffan och kollade klart på filmen. Och när den var slut var det läggdags för Liam. Även om han inte gillade tanken av det, så var det bara så då klockan var närmare 10. ”God natt gubben.” Han kramade om mig innan han gick in i sitt rum och la sig.

Precis när jag hade bäddat ned mig plingade min mobil till. Den låg på bordet bredvid sängen, på min sida, ganska långt ifrån mig då jag låg på Justins sida. Jag ville känna hans doft och han fanns överallt i sängen, men speciellt på hans sida. ”Min älskade flickvän. Jag ligger här i sängen och kollar på vår söta dotter, hon är så fruktansvärt lik dig när hon sover, alla dragen i ansiktet försvinner från mig, och du framhäver. Jag älskar dig så sjukt mycket, två dagar ifrån dig gör ont nog. Vi ses imorgon, och då ska jag kyssa sönder dig. Puss” Jag kunde inget annat än le, le för hans fina och söta sms. ”Själv ligger jag i sängen och tänker på dig, i enbart trosor. Är du sugen?” Jag var allt en mys dödare, jag älskar att retas med honom, finns inget roligare, för han blir alltid så frustrerad. Fast å andra sidan är det alltid mig det drabbar mest i slut ändan. ”Det där var inte snällt mot mig, du är elak. Jag vill ligga bredvid dig nu, inte flera hundra mil ifrån dig. Kan du spara dig tills imorgon? ;)” ”Klart jag är elak. Förstår att du vill ligga här, bredvid denna vackra gudinna. Kom hem nu. Åh, kan inte vänta nog. Men du, ska sova nu. Var här imorgon när jag vaknar, annars bryter jag ihop.”

Natten bestod av hemska mardrömmar. Allt om Alex, om hur han gång på gång försökte slå ihjäl mig. Jag vet inte hur många gånger jag vaknade under natten av kallsvettningar. Och varje gång jag somnade om fortsatte jag drömma där jag vaknade tidigare. Varje gång jag vaknade gick jag upp och sköljde mitt ansikte i kallt vatten, just för att försöka få bort allt ur skallen, allt som hänt den senaste tiden. Sista gången jag vaknade var klockan runt halv 6 på morgonen. Jag hade varken lust eller ork till att somna om, i fall att jag skulle fortsätta drömma. Jag satte mig på balkongen i enbart morgonrock, och blickade ut mot solen som var på väg upp över Atlantas stad. Det var inte kallt ute, eller så berodde det helt och hållet på att jag var fruktansvärt svettig över nattens mardrömmar. Jag satt där i min egna lilla värld och funderade, jag märkte inte ens att klockan hade blivit halv 9 på morgonen, och att både Justin och Adriana hade kommit hem. ”Baby, vad är det som har hänt? Du ser helt förstörd ut.” Han stod i dörröppningen till balkongen och kollade med skräckslagna ögon på mig. Först då insåg jag att jag hade saknat honom. ”Lämna mig aldrig igen, hör du det. Aldrig.”

Ska skriva ikapp lite idag, får se hur det blir med kapitel. :) Hade inte så mycket tid igår, som ni förstod, då min design valde att rasa samman. Nu är det bara headern som ska återskapas. =/ haha ^

Kommentera mycket nu flickor, och pojkar. :)

Jag kollade på Liam med skräck i blicken. Jag vågade inte fråga honom om jag verkligen hade hört rätt. Kallade han precis Justin för pappa? Jag tror inte att Justin själv uppfattade det, då han fortsatte stirra på mig. Hans i vanliga fall väldigt gyllenbruna ögon hade övergått till mörkbruna, nästintill svarta. Bråket, eller samtalet vi hade spårade ur totalt. Jag stack hemifrån, just för att han fortsatte argumentera med mig. Och jag orkade inte lyssna på vad han hade att säga. Jag tog bilen ned till parken, som jag och Justin brukade gå i, precis då jag hade flyttat hit. Liam sprang mest omkring när vi gick, och Adriana satt i vagnen. Hon var så liten, jag vill ha henne tillbaka så liten. Mobilen ringde, och det var Justin. Jag funderade ett tag på om jag skulle svara eller inte. ”Ja?” ”Snälla vännen, kom hem. Förlåt mig.” Han grät, näst intill hysteriskt. Vilket fick mig att börja gråta. ”Jag kommer.” Innan jag la på hörde jag hur Justin tog ett djupt andetag. ”Pappa tog med alla barnen ut. Så att vi skulle få prata.” ”Okej.” Jag la ned mobilen i fickan, och gick tillbaka till bilen.

När jag kom in i huset igen stod Justin precis innanför dörren, ögonen var inte lika vackra som dem brukade vara, och han såg helt förstörd ut. Jag la armarna om honom och han pressade hela sin kropp mot min. ”Jag älskar dig.” Mina ord fick honom att bryta ihop mer. Han sjönk ned på golvet och la sitt huvud i sina händer. ”Jag älskar dig också. Tro inget annat.” Jag satte mig ned bredvid honom och han la ned sitt huvud i mitt knä. ”Kom, vi sätter oss i soffan.” Jag hjälpte honom upp, och vi gick tillsammans till soffan. Han la sig ned på rygg, och drog ned mig över honom. ”Förlåt för mitt utbrott tidigare, det var inte meningen. Jag blir bara så trött på att du inte lyssnar på mig när jag säger något.” Jag la ett finger över hans läppar. ”Tro mig, jag lyssnar. Jag gör verkligen det. Jag hör dig varje gång du säger att du älskar mig. Och jag blir lika glad varje gång.”

Vi låg i soffan och höll om varandra, jag med huvudet på hans bröst, och allt jag hörde var hans hjärtslag och andning. Det var som att allt runt om oss försvann, det var i och för sig bara vi där, men ändå. Han kysste mig i pannan och smekte mig över ryggen. Allt var så fridfullt. ”Dit du åker, åker jag. Liam trivs inte i skolan, och jag vet att du kan fixa en privatlärare åt honom.” Jag tittade upp på honom när jag hade pratat klart. ”Gör du? Följer du mig?” Ett leende letade sig fram på hans läppar. ”Ja, det gör jag. Jag vill inte heller vara ifrån dig. Så jag följer dig, jorden runt 5 gånger om det så ska behövas.” Han kysste mig, och masserade mina läppar varsamt med sina egna.

”Pappa är nog troligen borta med barnen ett tag till.” Han knäppte upp min bh under tröjan, och log med hela ansiktet samtidigt som han försiktigt kysste mina läppar. ”Jasså, vad hade du tänkt dig då?” Han reste sig upp i soffan så jag hamnade gränsle över hans ben. Ett fast tag om min rumpa och han reste sig upp för att sedan styra sina ben mot vårt sovrum. Jag förstod inte hur han kunde gå utan att snubbla, med tanke på att han hela tiden kysste antingen mina läppar eller min hals. När vi kom upp på rummet la han ned mig försiktigt i sängen, och följde med över mig, han fortsatte kyssa mig, samtidigt som han lugnt och stilla smekte av mig min tröja. Bh:n var redan uppknäppt så den var bara och dra över armarna. ”Du har den mest perfekta kropp jag varit med om, efter att ha fött barn.” Han smekte mig över magen, och vidare ned till byxlinningen.

Vi låg där och kysstes, båda två i bar överkropp, hans nakna varma hud mot min. Han kysste min hals samtidigt som han knäppte upp mina jeans, så jag gjorde lika dant på honom. Och för varje gång jag kom åt honom på den känsliga delen hörde jag på honom att allt blev mycket jobbigare för honom. Hans andning blev tyngre och han glömde nästan bort vad det var han själv gjorde. Han la sig ned på rygg och drog med mig över sig, båda våra täcken och alla våra kuddar låg redan på golvet. ”Jag älskar dig.” Han viskade i mitt öra, vilket resulterade i en rysning över hela min kropp. Han verkade nöjd över min reaktion, då han strök mig över armarna löst med sina fingertoppar. Han drog ned mina byxor, så tillslut kunde jag sparka av dem själv. Han placerade båda sina händer innanför mina trosor, på höften, och drog även där sina fingertoppar. Han hade fortfarande på sig sina byxor, men det problemet var snart borta då jag drog av honom dem.

Efter mycket förspel och underbara händer, tunga och kyssar över min kropp trängde han in i mig. Som vanligt gick jag upp till sjunde himmelen, och kroppen i brygga. En liten orgasm sköljde över min kropp när han bottnade mig. Jag la automatiskt mina ben kring hans höfter, och han sina händer under mitt huvud, samtidigt som han gång på gång drog fingrarna igenom håret. Både han och jag levde ut våra lustar till fullo, och det fanns inget som kunde stoppa oss. Han drog sig ur mig och jag placerade mig på alla fyra framför honom, svankande så mycket jag kunde, vilket är en hel del. Han trängde återigen in i mig och tog ett fast tag om mina höfter, samtidigt som han hårt pumpade in och ut. Mina stön tog över alla andra ljud som fanns runt om oss och min kropp gick upp i en båge av orgasmen. Jag låg raklång i sängen och lät kroppen lugna ned sig lite, innan jag knuffade ned Justin på rygg och gränslade honom.

”Vart vill du åka före jul?” Han låg tätt bakom mig, svettig och helt underbar. ”Jag vet inte, du får bestämma. Överraska mig.” Jag kände i nacken hur ett leende på hans läppar tog fart och han kysste mig fram till örat. ”Det ska jag försöka göra.” Han pressade min kropp närmare sin, och smekte mig över magen. ”Jag skulle kunna ligga såhär med dig livet ut. Sriöst, jag tröttnar aldrig på att ha dig såhär nära.” Han la sitt huvud på min axel, kysste mig en gång på halsen och viskade i mitt öra. ”Jag kan komma närmare.” Hela min kropp ryste när jag förstod vad han menade, jag putade med rumpan, så att han ännu en gång kunde glida in i mig bakifrån. Jag la mitt ena ben över hans så att han kom längre in i mig. Min lust växte, och han gjorde mig galen.

Tillsammans gick vi in i duschen och duschade av oss, vilket också var fruktansvärt mysigt. Han tvålade in min kropp, på samma sätt som jag tvålade in honom. ”Kan inte du ge mig en handduk?” Jag stannade längre i duschen då jag skulle skölja ur balsamet, utan det kan jag inte kamma ut håret efteråt, och det ser ut som att jag har kammat mig med en handgranat. ”Här.” Han sträckte mig en handduk, som jag sedan virrade kring kroppen. Han stod framför spegeln, men jag ställde mig framför honom, och en aning på tå så att jag kunde nå hans läppar. ”Vet du hur snygg du är?” Hans leende växte. ”Nej, berätta för mig.” ”Skit snygg.”

Jeremy kom tillbaka med tre trötta ungar. Ingen av dem orkade gå speciellt mycket längre än till soffan, och där hamnade dem raklånga. ”Vad har ni gjort egentligen?” Jeremy såg inte heller speciellt pigg ut. ”Först fick vi utstå en hel del fans, Justin, håll dem i koppel tack.” Han skrattade och fortsatte. ”Sedan lekte vi kull i parken, vilket slutade med att vi var minst 50 stycken med, så man fick springa fort som sjutton.” Han slog sig ned vid köksbordet. ”Vad har ni själva gjort?” Jag vände mig hastigt om, och öppnade kylen för att plocka fram köttet och lite annat. ”Okej, jag vill inte veta.” Han satt kvar med ett brett leende på läpparna när Justin kom in i köket. ”Vad ler du åt?” Han kollade förvånat på sin pappa, som fortsatte le åt honom. ”Han tror sig veta vad du och jag har gjort när dem var borta.” Justin började skratta, vilket fick mig att spänna ögonen i honom. ”Aha, på så vis.” Han gav mig en puss och började sedan plocka fram tallrikar till oss alla.

Grillen var i full gång och Justin stod med köttet framför sig. Vår inglasade altan kom till användning, även om det inte var så kallt ute så var det ändå kyliga vindar som kom, och hade vi inte haft vårt glas, hade vi inte kunna suttit ute. Adriana somnade när hon la sig ned, då dem kom hem. Men hon skulle vara tvungen att gå upp, om hon skulle klara av att sova något under natten. ”Maten är klar.” Jeremy bar ut det sista på bordet och gick in för att hämta både Liam och Jazzy. Adriana hämtade jag. ”Gumman, vakna. Det är mat.” Hon kollade upp på mig, men vände sig om lika fort. Tillslut fick jag med mig henne ut. Vi alla åt under tystnad, och som att det vore den sista måltiden i livet. Jag blev proppmätt, och tro mig, jag har lagt på mig några kilon sedan jag och Justin blev tillsammans igen. Han satt bredvid mig, så han kunde ta min hand under bordet, och han flätade samman våra fingrar.

Jag förstår helt ärligt inte hur ni står ut med mig, och mina hemska utbrott. Ibland önskar jag att jag hade en spärr, men det har jag inte. Så mina utbrott flyger bara ur mig, jag själv hinner inte reagera. =/ Hela designen är återstålld, förutom headern, så finns det en snäll själv som vill/kan göra mig en liknande. Snälla, jag ber dig.

Eftersom att jag var så elak tidigare, får ni som är vakna ett till att läsa idag, och ni andra får läsa det när ni vaknar! :) I love u, även om det är svårt att tro det ibland.

Vi satt alla vid frukost bordet när vi hade vaknat till liv, men Adriana såg fortfarande inte speciellt pigg ut, hon hängde nästan över sin skål med flingor. Det hade hon fått från Justin, han är aldrig pigg när det kommer till frukosten, oavsett vart vi är, eller när vi klev upp. Vi hade inga speciella planer för dagen, vilket var skönt. Och jag behövde inte längre oroa mig för Alexander, dem har inga planer på att flytta honom, utan han kommer sitta där han sitter nu. Det är fruktansvärt skönt. Liam och Jazzy tog med sig Adriana från bordet, och gick tillbaka in i vardagsrummet. Så det var bara jag och Justin kvar. Vilket blev en mysig frukost tillslut. ”Igår när Adriana frågade om kunde få en lillebror, så sa hon att du hade sagt åt henne att säga det till mig. Vill du ha fler barn?” Han tog en klunk från sitt te, och tittade intensivt på mig. ”Ja, det vill jag. Vill du?” Jag visste inte om han ville det, så jag tänker inte stressa honom heller. Han satt fortfarande likadant, och kollade på mig. Sedan sprack hans ansikte upp i ett leende. ”Klart jag vill.”

Vi fortsatte diskutera det ett tag till om barn, och kom fram till att vi skulle åka på semester före jul, bara han och jag. Plus att jag då skulle plocka ur min spiral. ”Är det ens någon idé att jag sätter tillbaka den sedan?” Han började skratta och skaka på huvudet. ”Nej, det tycker jag inte.” Vi började plocka av bordet och jag diskade som vanligt upp allt för hand. Vilket tydligen Justin en gång för alla skulle få mig att sluta med. ”Snälla rara söta Clarissa, vi har en diskmaskin för att den ska användas. Om inte du börjar med det, tänker jag sluta pussa dig. Så det så.” Han stod bredvid mig med armarna i kors, och försökte hålla tillbaka ett leende. Vilket han verkade lyckas med väldigt bra, förutom att det drog lite i kinderna på honom. ”Det där var inte snällt.” ”Nej men du behöver höra det, slit inte ut din rygg.”

”Pappa kommer idag. Han sa att han skulle flyga hit, och så tar han med sig Jazzy hem om 2 dagar.” Jag hade precis klätt på mig, när Justin kom in i vår WIC. ”Vad roligt. Hur står du ut? Hur kunde du som 16 åring flyga jorden runt utan att ha din pappa närvarande?” Justin satte sig på sängen, och jag satte mig bredvid honom. ”Jag gjorde det, just för att jag älskade det jag gjorde, och hade min mamma med mig. Utan henne hade jag aldrig klarat det.” Han la sig ned i sängen och stirrade i taket. ”När ska du ut på turné igen?” Han hörde nog min nedstämda röst, för han reste sig upp igen, och la sin hand på min kind. ”Jag åker inte utan dig igen, du får tjata hur mycket du vill, jag gör det inte.” Jag reste mig upp från sängen och gick in på toaletten för att borsta ut mitt hår. ”Du kan inte göra så mot mig, Justin.” Han kom efter, och jag visste att vi skulle börja tjafsa om det om inte han var klok nog att lägga av. ”Jo, jag vill inte vara ifrån dig. Jag kan inte vara ifrån dig. Förstår inte du att vi har spenderat tid ifrån varandra så att det räcker?” Jag la ned diskussionen på en gång, då jag kände i luften att det inte hade slutat bra.

När klockan började närma sig lunch tid åkte Justin och Adriana till flygplatsen för att hämta upp Jeremy, Liam och Jazmyn ville inte följa med. Jag tror faktiskt inte att hon vill följa med honom hem sedan. Vilket kan bli ett problem, då Liam har skola att sköta precis som hon. ”Ska vi åka och handla något gått till ikväll? Ska vi grilla kanske.” Både Liam och Jazzy nickade och sprang ut i hallen. Jag följde efter dem och drog på mig skorna. Jag är så glad att vi har två bilar i denna familj, då Justin ibland är tvungen att dra iväg, och jag inte har lust att sitta inne en hel dag. När vi kom fram till affären tog Liam en vagn. Jag plockade i massa mat, medan Liam och Jazzy plockade i massa chips och godis. Jag tror vi hade missuppfattat varandra, då vi skulle handla mat, och inte något annat. ”Hallå där, vi skulle handla mat, inget annat.” Liam tog fram sina hundögon. ”Men mamma, snälla.” Jag började skratta. ”Okej, men det räcker det ni har plockat i nu. Eller nej, hämta en sådan godispåse med lite allt möjligt i, så får Adriana den.”

Vi lastade in allt i bilen, alla 5 påsarna. Helt sjukt vad man handlar konstiga saker när man tar en vagn, hade vi tagit en korg hade det inte blivit så mycket. Min mobil plingade till och ett sms kom. ”BABY, vart är ni? Du får inte dra utan att säga till eller skriva en lapp. Oroliga Justin är i farten, och du vet varför.” Jag kunde inte sluta skratta, min lilla gulliplutt. Liam kollade på mig som att jag vore galen, då jag skrattade så mycket. Jag svarade honom tillbaka. ”Vi är och handlar knäppis. På väg hem nu, älskar dig.” Hela vägen hem sjöng vi och hade oss i bilen, både Liam och Jazzy gillade det nog, för dem skrattade minst lika mycket som jag. När vi svängde upp på uppfarten kom Justin och Jeremy ut och mötte oss. ”Hej Clarissa.” ”Hej Jeremy.” Jeremy kramade om mig, och hoppade sedan vidare till både Liam och Jazzy. Själv gick jag ned och hämtade posten, som jag inte orkade göra på morgonen. Lika som vanligt, minst 10 brev till min kära pojkvän, och räkningar. ”Här.” Jag kastade alla brev på Justin när jag kom in, så dem flög hejvilt i hallen. ”Hey, vad gör du?” Båda två började skratta. ”Läser du verkligen alla?” ”Klart jag gör.”

Matvarorna var redan inplockade när jag kom in i köket, Jeremy hade tagit hand om det. ”Inte behöver väl du komma hit och börja arbete, gå och sätt dig i vardagsrummet. Jag fixar kaffe.” Han skrattade bara åt mig, och släppte kassen han hade i handen. Justin hade redan gått in i studion för att få sin dagliga dos av kärleksbrev, han gör alltid så. Och jag klandrar honom inte heller, jag tycker att det är bra att han läser dem, att han hela tiden håller kontakten med sina fans. Kaffet var klart och Jeremy satt framför tv:n med alla barnen. ”En kopp kaffe till herren.” Han skrattade och tog emot den. ”Hur mår du efter allt? Justin berättade vad som hänt.” Jag nickade lite tafatt på huvudet. ”Jag har mått bättre. Så jag vet inte.” Jag satt i fåtöljen och småpratade med Jeremy ett tag, alla barnen hade gått in på Liams rum och lekt. ”Gå in till Justin du, så börjar jag marinera köttet.” Jag gjorde som han sa, efter några om och men, men han ville inte lyssna.

Justin kollade upp på mig från ett av alla breven och sträckte ut armarna mot mig. Jag satte mig ned i hans knä och han fortsatte läsa brevet. ”Får jag också läsa?” Vi flyttade oss från stolen till soffan som han har där inne, och jag fick ett brev i handen, dessutom hade han inte öppnat det. I brevet låg det ett kort på Justin och en tjej, samt ett handskrivet brev.

”Justin Drew Bieber. Du ska bara veta hur glad jag är över att jag har fått träffa dig, många säger att en gång är ingen gång, men tro mig, den dagen är den bästa dagen i hela mitt liv. Du är en sådan stor inspirationskälla, för så många människor på vår jord. Din musik spelas flitigt av både mig och mina systrar, tror till och med att mamma och pappa nynnar på dina låtar ibland, utan att dem själva vet om det. När jag hör eller ser dig på en bild eller vart som helst så får jag automatiskt ett brett leende på läpparna. Jag vill bara att du ska veta att oavsett vad du väljer att göra i livet, så kommer alla dina fans stå bakom dig. Hälsa Clarissa, och din underbart söta dotter. Puss Julie.”

Jag blev tårögd av att läsa det Julie hade att säga, att Justin kan läsa sådant utan att fälla en enda tår, det förstår jag inte. När jag hade läst klart det kollade Justin på mig, och strök undan tårarna som kom. ”Gumman.” Jag visade honom bilden på honom och Julie, som låg i brevet. ”Kolla vad glad du var. Jag vill att du ska vara så glad jämt, speciellt med mig. Men det är skillnad på kärleken du har till mig, och kärleken för vad du gör.” Han drog mig närmare sig, och kysste mig. Jag skulle kunna spendera mitt liv med honom, i hans armar. ”Det är det inte alls, jag skulle kunna ge upp det om du bad mig, så mycket älskar jag dig, och barnen. Snälla älskade vän, du måste förstå att utan dig klarar jag mig inte.” Jag orkade inte lyssna på honom mer, så jag reste mig upp och gick ut från studion.

”CLARISSA, ge dig nu.” Han höjde rösten åt mig, vilket fick både Jeremy och barnen att vända uppmärksamheten. ”Justin lugna ned dig.” Jeremy försökte få honom lugn, men det verkade inte gå. ”Nej, hon ska lyssna på mig för en gångs skull. Hon förstår inte att jag älskar henne, jag vet inte vad jag ska göra för att hon ska förstå det heller. Vad gör jag för fel?” Liam och Jazzy stod som två vaxdockor, helt stilla. Adriana började gråta när hon hörde Justins höga röst mot mig, vilket fick Jeremy att ge ifrån sig ett raseri utbrott. ”Nu lägger du av, ser inte du på henne att hon vet att du älskar henne. Varför skulle hon annars vilja att du ska göra det du älskar.” Med dem orden tog han med sig Adriana upp på sitt rum. Justin stod precis likadant som Liam och Jazzy. Jag kunde inte se honom. ”Fan, Justin. Förstör inte detta. Snälla.” Jag skulle precis gå när jag hörde Liam. ”Mamma, pappa. Snälla, bråka inte.”

Jag är snäll. :) Så jag hoppas ni ger mig många kommentarer. ♥

Tro mig, ibland vill jag bara ha den där styrkan i mig som gör att ingen kan röra mig, utan få lika mycket tillbaka. Justin var hysterisk, och Kenny hade redan tagit hand om allt. Jag satt fortfarande på backen lutad mot bilen, med en stor handduk för näsan, även om mitt linne och jacka redan var fullt i blod ville jag inte ha fler förstörda kläder. Justin ringde polisen och sa åt dem att hämta Alexander. ”Hur känner du dig? Ska vi åka till lasarettet?” Jag skakade bara lite på huvudet, just för att inte skulle bli mer yr än jag redan var. ”Nej, jag klarar mig.” Han höll om mig, och pussade mig på hjässan flera gånger. Att ha honom med mig, och runt mig fick mig lugn, annars hade det vart Alex som legat ned på backen, och Kenny som hållit i mig. ”Kan du ta barnen, dem är hysteriska. Jag klarar mig.” Han gjorde som jag sa och gick runt bilen, just för att dem skulle slippa se allt. Och fokusera på Justin, åt andra hållet.

”Vad är det som händer här?” Innan polisen kom till platsen var det en tjej som kom springandes, hon skrek och var helt hysterisk. När jag tittade upp såg jag att det var samma tjej, som från gallerian, hon som var så skrämmande lik mig. Hon såg nog bara Kenny och Alex, eftersom att hon fokuserade på att Kenny höll i honom. ”Släpp honom, vad gör du?” Jag reste mig upp försiktigt. ”Han är på rymmen, och ska tillbaka dit han hör hemma.” Hon kollade skräckslaget på mig. ”Vad snackar du om, han har inte gjort något?” Hon skakade på huvudet, precis som att jag ljög, så jag tog bort handduken från ansiktet, så att hon kunde se hur jag såg ut. ”Har han inte? Vad kallar du detta då?” Jag visade med handen över mitt ansikte, och hon tog ett djupt andetag. Utan att ens tala om vad hon hette eller något lämnade hon platsen, och gick därifrån.

Polisen kom och plockade med sig Alexander. Dem lovade mig att han inte skulle få se Atlantas gator på bra länge, och jag vet inte om jag kan lita på dem mer. När vi alla kom hem igen, så följde för det första Kenny med tillbaka, just för att se så att inget annat hände, och för det andra så satt Pattie redan ute på trappen och väntade tillsammans med min mamma. När jag fick se henne började jag gråta. Hon har alltid varit min trygghet, den människan jag alltid har kunnat vända mig till. ”Lilla gumman, vad är det som har hänt? Kenny ringde mig och sa att jag skulle komma hit omgående.” Jag kollade mot Kenny som även såg på mig, och mimade tack. ”Alex hände.” Vi stod och kramades ett tag, medan alla andra redan hade gått in. Jag älskar min mamma, hon är en stark kvinna. ”Har polisen tagit honom nu eller?” Jag nickade bara mot henne. Precis när jag skulle kliva in i huset var det som att någon drog undan mina ben och jag föll i marken. Allt svartnade för mina ögon. Jag kvicknade till lite då någon bar mig, men sedan försvann allt igen.

När jag tillslut behagade slå upp mina ögon var det mörkt ute och Justin satt bredvid mig. ”Baby.” Han grät, jag både såg och hörde det på honom. ”Varför gråter du?” Jag hade inget minne av vad som hade hänt, fören jag kände med handen i ansiktet och kom åt näsan. Först då kom allt tillbaka, och jag förstod varför Justin grät. ”Jag är så rädd om dig, och så ledsen för vad som hände.” Jag suckade åt honom, och satte mig sakta upp i sängen. ”Inget av det som hände var ditt fel. Inget! Varför tror du alltid det?” Han vände blicken mot mig, och strök undan hår som låg i mitt ansikte. ”För att jag ska skydda dig, men uppenbarligen klarar jag inte av det.” Jag la ett finger över hans läppar, som visade att han skulle vara tyst. ”Ta aldrig på dig skulden för något som Alexander gör. Snälla. Du är så mycket bättre än honom.”

Jag kollade mig i spegeln när jag var på toaletten, och mitt ansikte såg inte vackert ut. Så jag hoppade in i duschen och tvättade mig så noga jag kunde utan att det skulle göra ont. Det var en skön och härlig dusch, men jag kunde ändå inte sluta tänka på vad Alex faktiskt hade gjort. Han hade tagit allt ett steg längre. När jag hade duschat klart torkade jag mig och kollade mig återigen en gång i spegeln, och mitt ansikte var näst intill återställt, en svullnad kom krypandes över kinden och näsan, vilket jag troligen skulle få leva med ett tag. Så varje gång jag såg mig själv i spegeln skulle jag bli påmind av Alexander. ”Känns det bättre?” Justin väckte mig ur mitt drömmande, och placerade sina händer runt min mage. Han kysste mig på halsen och kollade på mig genom spegeln. ”Lite.” Han snurrade runt mig, så att vi hamnade öga mot öga, och han pussade mig på kinden och näsan. ”Nu då?” Jag förstod vad det var han gjorde. ”Nja, prova igen.” Han log mot mig, men gjorde som jag sa. Och ärlig så försvann smärtan och ersattes med lycka och kärlek, men dock i bara några minuter.

Vi somnade tätt intill varandra den natten, klockan var långt förbi midnatt när vi kom i säng och det berodde absolut inte på att vi hade legat med varandra, utan för en gångs skull bara hållit om varandra, pratat om livet, och bara gullat. Natten var lugn, inga mardrömmar, som jag trodde att jag skulle drömma, efter dagens händelser. Justin låg tätt bakom mig och sov sött när jag vaknade på morgonen. Han höll ett stadigt tag runt mig, precis som att han verkligen skyddade mig från allt elakt. Vilket var extremt gulligt av honom. Jazzy och Liam satt båda två framför tv:n med sina täcken och kollade på barnprogram. ”God morgon.” Båda två kollade upp på mig, och tog ett djupt andetag, det var först då jag insåg att jag måste ha sett ut som stryk, jag hade troligen ett blåöga, och en svullen näsa. ”Gör det ont mamma?” Liam var fort framme vid mig, och jag satte mig på huk så att jag kom i hans höjd. ”Nej, inte så värst faktiskt. Det ser nog värre ut än vad det är.” Jag kramade om honom, och han gick tillbaka till Jazzy.

Jag gick till köket och gjorde i ordning lite te. Adriana och Justin fick sova, jag tror faktiskt att Adriana var den som tog det hårdast, det som hände. Allt jag hade på mig var en stickad lång tröja och ett par raggsockor. Jag satte mig ned vid bordet när teet var klart, och la upp båda fötterna på bordet. Jag satt där ett tag och kollade ut genom fönstret, postbilen kom åkandes, och jag såg hur han lämnade posten hos vår portvakt. Jag hade kunnat hämta den, men jag kände inte för att klä på mig mer kläder, plus att det säkert var kallt ute. Små lätta tassande fotsteg hördes bakom mig, så jag vände mig om och Adriana kom in i köket. ”Gumman, kom hit.” Hon såg ledsen ut, och mitt ansikte gjorde säkert inte saken bättre. ”Mamma, gör det ont?” Hon frågade precis samma sak som Liam, och jag kan väl kanske förstå om hon frågade det, med tanke på att hon var den som var mest hysterisk i bilen. ”Det är bra med mig, du behöver inte oroa dig. Mamma älskar dig.” Hon log ett milt leende mot mig, och pussade mig på andra kinden än den med svullnaden.

Vi myste med Liam och Jazzy under deras täcken en stund innan jag valde att gå upp och väcka Justin. Han sov fortfarande som en stock när jag kom in i sovrummet. Ibland förstår jag inte hur han kan sova så djupt när jag inte ligger bredvid honom, jag kan verkligen inte sova om han skulle försvinna under natten. ”God morgon baby.” Jag kysste hans underbara läppar, och det tog absolut inte lång tid för honom att reagera, att kyssa mig tillbaka. ”Hey snygging.” Han drog ned mig i sängen och jag rullade in under täcket. Han höll om mig och pussade mig lätt i ansiktet, just för att smärtan skulle försvinna lite. Jag kunde inge annat än le mot honom, och ta emot hans underbara läppar. ”Jag älskar dig.”

Tidsinställt. :) Hope u like it. Tror inte det kommer mer idag. Kanske, man vet aldrig med mig. ^^