Att höra honom uttala dem få orden gjorde mig rasande. Jag stod som fast frusen i golvet, jag kunde inte röra mig, jag kunde inte förstå hur han kunde hålla något sådant hemligt för mig. Det var alltså därför han hade varit underlig mot mig, eller i min närhet. När jag återfick mitt medvetande klev jag ut på altanen, Justin ansikte ändrades direkt då han såg mig. ”Varför?” Han skulle precis resa sig upp. ”Nej, kom inte nära mig. VARFÖR, Justin?” Ryan reste sig från bordet och gick in, med huvudet nedåt. Han ville eller vågade inte se mig i ögonen. Justin satt helt spänd kvar på stolen som han försökte resa sig från tidigare. ”Kan du svara på min fråga eller?” Han vek blicken men lät den tillslut vila på mig. Han såg helt förstörd ut.

”Jag ville inte oroa dig ännu mer, eller göra dig arg.” ”Dåligt val Justin, jag trodde du kände mig bättre än såhär. Det handlar om Adriana, vår dotter. Förstår du det, vårt eget kött och blod, och du väljer att undanhålla saker som är så sjukt viktiga för att hålla henne säker, ifrån mig. Jag vill inte säga det här egentligen, men jag vill inte se dig nu. Gå, snälla.” ”Gör inte såhär, snälla. Vi måste prata med varandra.” Jag suckade åt honom och slog ut med armarna. ”Men varför har du inte pratat med mig då? Varför väntar du alltid med att prata, till då jag inte vill se dig mer?” Han reste sig upp, och jag stoppade honom inte, och kom fram till mig. ”Jag hade gjort allt fel, oavsett hur jag hade gjort det. Jag älskar dig, och jag vill inget annat än att Adriana ska må bra, jag vill lika mycket som du att hon ska vara säker.”

Jag började gråta så pass mycket när chocken hade släppt, att jag inte längre kunde stå på mina ben. Jag satte mig ned på trösken ut på altanen från vardagsrummet. Alessa kom och ställde sig bakom mig, men hon sa inget, hon strök mig bara över ryggen, vilket fick mig att bli lite lugnare. Ryan hade gått upp till Adriana, Drew och Liam, för att försäkra att dem inte hörde mig, eller oss. Justin stod fortfarande kvar framför mig, tyst som en mus och strök mig över huvudet. Även om inte Alessa visste eller förstod vad det var som hade hänt så fanns hon med mig.

När jag helt och hållet hade lugnat ned mig valde vi att åka tillbaka till hotellet. Adriana protesterade lite, hon ville absolut inte lämna Drew, men vi skulle vara kvar i Stratford fler dagar, så dem kunde träffas igen. Liam gick direkt in och la sig då han var helt slut tydligen, han har egentligen inte gjort något speciellt som kan göra honom så trött. ”Mamma, kan du hjälpa mig med tänderna?” Hon kom springandes med tandborsten i ena handen och tandkrämen i andra. Så vi gick tillsammans in på badrummet igen, och jag hjälpte henne. Den enda nallen hon hade med sig var en vit, och den hade hon placerat på handfatet. Sötnosen då. ”Får jag sova bredvid Liam inatt?” Jag kollade in i rummet där Liam redan hade somnat, det kanske inte skulle skada om han vaknade bredvid henne, istället för mig. ”Klart du får.” Jag bäddade ned henne.  ”Mamma älskar dig.” Hon pussade mig på näsan och la sig till rätta. ”Jag älskar dig med.”

Justin satt ute i soffan vänd mot tv:n och kollade på en fotbollsmatch. Han la inte märke till att jag kom, vilket jag hade hoppats att han skulle göra, och slå av tv:n. Jag gick ut i köket och hämtade en Coca Cola och en Redbull som jag placerade på bordet framför honom, först då såg han mig och slog av tv:n. ”Kan vi prata?” Jag visste att jag var den som var tvungen att ta första steget, annars skulle det inte hända något. Han satte sig i skräddarställning mot mig, tog sin Redbull och gav mig en svag nickning. ”Förlåt Clarissa. Jag vet inte vad jag tänkte med, eller hur jag tänkte. Jag trodde att det skulle vara bättre om du inte visste sanningen, att du enklare skulle kunna lägga allt detta bakom dig.” Allt han sa hade en mening, jag förstod hur han tänkte. ”Tänker du göra någonting åt det faktum att du vet vem det var?” Han blev stum, och kollade inte ens på mig.

”Det kommer inte bara sätta dit henne, min karriär kommer rasa som ett korthus, med tanke på att jag faktiskt har varit tillsammans med henne.” Även om hans liv inte ser ut som det gjorde när han klev ut i rampljuset för första gången, för en fullsatt arena, så förstår jag att han är livrädd att förlora allt. Eftersom att jag själv inte har upplevt det han upplever varje dag, kan jag inte för mitt liv sätta mig in i hans situation, och det är frustrerande. ”Om du lovar mig, att du aldrig, och då menar jag verkligen aldrig mer träffar henne, är det okej, oavsett hur du gör. Jag tänker inte göra något som kan sätta dig i klistret.” Jag höll mig lugn, även fast jag visste att Selena hade sett till så att min dotter försvann, och det var det värsta jag varit med om. Jag vill aldrig mer uppleva det, och jag hoppas verkligen att Justin står helt på min sida när det gäller detta. ”Jag lovar. Jag vet att mina ord inte spelar så stor roll hos dig, jag har svikit dig för många gånger. Men jag vill att du ska förstå att detta har ingenting mellan dig och mig att göra, det gället Adriana, och jag älskar henne. Gud är den enda som vet hur mycket. Hon är mitt allt.”

”Adriana sover i min säng, så jag tar soffan inatt.” Justin skulle precis resa sig upp för att gå och lägga sig, när han tvärstannade i sina rörelser och slängde ett bekymrat öga på mig. ”Var inte löjlig. Kom.” Han sträckte ut sin hand efter min, och jag fattade den tveksamt, men hann inte tänka så mycket mer fören jag stod på benen och var på väg in i hans rum. Jag lät mina kläder falla till golvet på ena sidan sängen, medan Justin gjorde lika på andra sidan. Täcket var stort och fluffigt, tillsammans med många mjuka kuddar. Jag älskar när det finns många kuddar, men jag använder oftast bara en. Vi la oss båda två i mitten av sängen och han höll om mig bakifrån. Det är tryggt att veta att han finns, men det gör ont att veta att han när som helst kan lämna mig, igen. ”God natt sweet.” Han pussade mig på kinden, vilket fick mig att le. ”God natt Biebs.”

På morgonen när jag vaknade kändes hela livet mycket bättre. Precis som att allt gjorde en vändning dagen före, jag kunde med gott samvete sträcka på mig i sängen, som förövrigt var tom. Det var bara jag som låg i den. Mina tankar avbröts av att Adriana kom in springandes och hoppade upp i sängen. ”Har du sovit bredvid pappa?” Ett litet sött leende kröp fram på hennes läppar och jag kunde skymta en mycket glad liten flicka. ”Ja, det har jag. Vart är han föresten?” Hon la sig ned bredvid mig, och drog åt sig täcket. ”Han gick ut för att köpa frukost åt oss.” Jag log för mig själv, och funderade på varför han egentligen gjorde allt detta. Efter 5 minuter av mys med Adriana kom Liam och gjorde oss sällskap, han la sig på min andra sida och gosade ned sig under täcket.

”Får jag träffa Jazmyn idag?” Jag vände mig mot Liam som låg och kollade i taket, men som sedan vände sitt huvud mot mitt. ”Ja, det får du. Saknar du henne mycket?” Han nickade på huvudet och började le, troligtvis ville han inte att jag skulle se något. Men en mamma kan inte undgå sådant som gör ens barn glad. ”Du och Jazzy, hah?” Han flög upp ur sängen och stormade ut i 200 samtidigt som han skrek. ”Mamma, sluta. Du är pinsam.” Jag reste mig motvilligt upp ur sängen och drog på mig en morgonrock som finns på hotellet, för att sedan gå ut efter honom. ”Det är inte så hemskt att falla för en Bieber. Ge det lite tid, dem kan vara rätt knepiga till en början.” Han fortsatte skrika åt mig, samtidigt som jag skrattade. Dem två var så söta tillsammans. ”En Bieber? Liam, har du ihop det med min syster?” Justin stod i dörren bakom mig, frågan var bara, hur länge? ”Var på min sida Justin. Säg åt mamma att hon är pinsam istället.” Vi alla började skratta.

Att äta frukost tillsammans med alla mina änglar är något jag vill göra varje dag. Dem tre personerna som satt vid bordet är dem bästa i mitt liv. Finns ingen som någonsin kommer kunna ta platsen dem har i mitt hjärta. Liam var den som var klar först, så han gick från bordet för att välja kläder och borsta tänderna. Adriana satt mest och lekte med sin macka, den lilla delen hon hade kvar, men när hon var klar sprang hon in till Liam som fick hjälpa henne med tänderna. ”Så det är inte så hemskt att falla för en Bieber, har du gjort det någon gång?” Justin tog en klunk av sitt te, samtidigt som han log mot mig. ”Om jag har, jag föll hårt. Så pass hårt att jag aldrig kommer kunna resa mig upp och hitta någon annan som honom.”

Såg att det var många som önskade sig alla mina kapitel på julafton, istället kanske jag ser till att det kommer några stycken och ett extra långt. :) Jag sitter och skriver för brinnande livet samtidigt som jag har CSI-maraton. Jag ska även försöka skriva klart ett kapitel på BeautifulBieber ... :)