Att vakna upp bredvid den underbaraste tjejen på min födelsedag är något jag vill göra varje födelsedag framöver, och inte bara den, utan alla dagar. Hon satt bredvid mig i sängen med en tårta i handen och sjöng, 18 ljus som bara lyste upp tårtan. ”Grattis på födelsedagen älskling.” Jag fick tårtan i mitt knä, så jag satte mig upp ordentligt, och som alla andra får höra, ska man blåsa ut ljusen och önska sig något. Jag önskade mig att barnet som Clarissa bär på ska födas friskt och må bra, så jag hoppas verkligen att min önskar går i uppfyllelse. När jag hade blåst ut ljusen drog jag med fingret på tårtan och på näsan på Clarissa. ”Vad gör du? Ta bort det nu.” Hon log mot mig, och flyttade sig närmare, så jag pussade henne på näsan och ned till hennes läppar. ”Här, öppna. Det är inte så stort, så lugna ned dig.” Hon tittade på mig och förstod på en gång att jag skulle brusa upp, men jag var snäll och öppnade det. Under papperet fanns en fotoram lika stor som ett A4 papper, och i ramen satt det en jätte fin bild på henne och mig. ”Du har inget kort på dig och mig här, så jag tänkte du kunde ha det bredvid sängen.”

Kortet stod bredvid sängen och jag var den enda som låg där, Clarissa var inne på toan och borstade sina tänder. När dörren öppnades stod hon med bara underkläder, hon öppnade bh:n och kastade den på mig. ”Ska vi bada?” Att man ens kan tacka nej till ett sådant erbjudande är bara löjligt, men ändå var jag inte snabb nog, för hon låg redan i badet när jag kom in, och hon hade tänt massa ljus runt badkaret och släkt i taket. ”Varför måste du vara så oemotståndlig?” Jag tog av mig kläderna och klev ned i badkaret. ”Jag är född sådan, vad är din ursäkt?” Hon la sig över mig och kysste mig på halsen. Vi låg i badet säkert en timme, synd bara att vattnet vart kallt på en gång, men vi låg kvar.

”Idag lämnar vi inte huset, och jag vill ha din mobil.” Hon stod i underkläder framför spegeln och kammade igenom sitt hår samtidigt som jag satt på sängen, och tittade på henne, hur hon rörde sig. ”Varför ska du ha min mobil?” Jag smög upp bakom och la armarna om henne. ”För att ingen ska kunna störa oss.” Det kändes som att jag inte hade något att säga till om, så jag gav henne den och hon stängde av den och la den i lådan högst upp vid mina strumpor. När hon var klar med allt så gick vi ned tillsammans och började fixa med maten, eftersom att vi bara hade ätit lite tårta på morgonen.

”Har du planerat något för idag? Eller blir vi bara hemma?” Vi satt båda två och mumsade på våra hamburgare, levande ljus fanns på bordet, precis som dagen innan. ”Vi ska vara inne. Det är det enda jag tänker säga.” Jag suckade och kände en viss oro, jag hade ingen aning om vad hon var kapabel till att göra, så tankarna sprang iväg. När vi hade ätit klart och städat undan i köket, så valde vi att slappa framför TV:n, vi låg inte i soffan som vi brukar göra. Jag brukar alltid ligga bakom och hålla om henne, men nu låg vi åt varsitt håll, troligtvis för att våra magar var så fulla av mat att vi hade trillat ur soffan annars.



Justin somnade i soffan efter maten så jag passade på att gå upp i sovrummet för att göra klart det tills ikväll. Jag bytte sängkläderna i sängen till röda i siden, vilket jag var iväg och handlade dagen före då jag gjorde allt redo. Jag köpte även massa ljusstakar som jag laddade med värmeljus, och placerade ut lite överallt i rummet. ”Baby, vart är du?” Justin hade tydligen vaknat, så det var bara för mig att lämna sovrummet och springa ned till honom innan han fick för sig att komma upp, då hela överraskningen skulle bli förstörd. ”Här.” Svarade jag samtidigt som jag studsade ned för trappen. Han såg misstänksam ut, och det kan han allt få vara ett tag till, jag låste dörren tills hans rum bara just för att han inte ska kunna tjuvkika, och nyckeln hängde runt min hals. Smart som man är. ”Vad har du gjort?” Jag gav han en snabb puss och satte mig ned i soffan igen. ”Inget. Kom hit baby.”

Klockan tickade och den började närma sig 6. Jag tror att Justin märkte på mig att jag vände och vred på mig i soffan, för han kollade mer på mig än på filmen jag kollade på, eller så kan det bero på att den verkligen sög. ”Förlåt om din födelsedag inte har blivit som du trott att den skulle.” Han flyttade ned mig från sitt knä och tog mig i händerna. ”Det jag trodde från början var att du hade fixat en fet fest, vilket jag inte ville. Att jag har fått spendera denna dag med dig, är det bästa som kunde hända.” Ett leende började komma fram på mina läppar. ”Vilken tur att dagen inte är slut, och att du inte har fått se det bästa. Men innan du får det ska jag ringa Liam.”

Signalerna gick fram, och ingen svarade, så jag provade att ringa på mammas mobil, där hon lyckligtvis svarade bara efter 2 signaler. ”Hej, vart är du?” Hon lät stressad. ”Jag befinner mig i LA, Liam är hos Jeremy.” ”Okej, det var honom jag ville prata med. Vi kommer hem om två dagar, vi pratar då.” Vi la på och jag provade ringa Jeremy, jag visste att han skulle vilja prata med Justin, så jag fick väl ta den delen. Jazmyn svarade och vi pratade ett tag innan hon gav luren till Liam. ”Hej mamma, jag saknar dig.” Han lät riktigt glad att höra min röst. ”Jag saknar dig ännu mer, grattis på födelsedagen älskling.” Han skrattade till och så hörde jag Jeremy i bakgrunden, jag tror att han kittlade Jazmyn så mycket att hon började gråta. ”Jag har inte tid med dig, så du får prata med Jeremy. Hejdå mamma, jag älskar dig.” Min son har aldrig sagt så till mig innan. Jeremy kom till luren och vi pratade ett tag, tills han ville gratta sin son, vilket han inte har kunnat göra för att jag stängt av hans mobil. När Justin tog luren så passade jag på att gå upp tills hans sovrum och tända alla ljus.

”Du bara försvi…” Mer sa han inte, då han fastnade i dörren. Han kollade runt i sitt rum med stora ögon, men fastnade tillslut på mig som låg i hans säng iklädd enbart underkläder. ”Det är din dag idag älskling, och jag ska ge dig en kväll du sent kommer glömma. Ta av dig kläderna.” Det var lika bra att vara rak på sak, men han stod fortfarande kvar på samma ställe, och hade exakt samma ansiktsuttryck. När han till slut började röra sig mot sängen pustade jag ut, för jag trodde han hade dött. Han släppte ett klädplagg för varje steg han tog och la sig sen i sängen. ”Jag hade tänkt ge dig massage, om du inte har något emot det?”

Han låg på mage i sängen och verkligen njöt av att jag masserade hans rygg. Jag tror till och med att han somnade till ibland, men vaknade då jag träffade en öm punkt. ”Detta är fan den B Ä S T A födelsedagen jag någonsin har haft.” Han bokstaverade verkligen ordet bästa, och han verkade verkligen gilla detta, så jag kunde inte annat än tycka att jag var för bra för att vara sann. ”Kan du vända dig om?” Han gjorde som jag sa och la sig på rygg, han tittade intensivt på mig och tog tag i mina armar så han kunde dra ned mig på honom. ”Glöm det grabben, jag är inte klar med dig än.” Hans grepp om mig blev hårdare och jag hade inte en chans att ta mig ur hans armar, så jag gav med mig och kysste honom, vilket gick över till hångel, och han placerade sina händer på min rygg. Jag fick chansen att ta mig ur, så jag gjorde det, och besvikelsen sköljde över honom.

”Jag har aldrig fått en sådan skön massage, någonsin. TACK!!” Han kysste mig, och det var den bästa kyssen på länge. Hans tunga letade sig in i min mun och kyssen över gick till hångel, men inte sådant hysterisk, utan mer lugn och harmonisk. När han rör mig reser sig mitt hår i nacken, och det är så behagligt att jag aldrig vill att han ska släppa mig. ”Din dag, jag gjorde bara vad jag trodde du skulle gilla.” Hans ögon gav en underbar reflektion av alla ljusen som brann i rummet, dem där bruna djupa, som kan få vilken tjej som helst att drunkna. ”Gilla? Jag älskar det, och dig.” Hans sätt att se på mig fick mig att rodna, precis som att han aldrig har sett mig i underkläder innan, eller överhuvudtaget sett mig. Mina kinder hettade till, och istället för att kolla bort så kysste jag honom. ”Jag kommer må som en ny människa imorgon, allt tack vare dig. Det känns som att det jag gav dig inte var något mot detta.” Jag la ett finger över hans läppar. ”Du har redan gett mig det jag någonsin har önskat mig.” Jag la både min och hans hand på min mage och log.

Jag älskar er alla. :) Jag börjar komma tillbaka nu med skrivandet.

Justin ringde senare på kvällen den dagen han kom fram, vi pratade ett bra tag och jag trodde absolut inte att jag skulle sakna han så mycket som jag faktiskt gjorde när jag hörde hans röst. Liam fick också prata med honom en stund, och man märkte på en gång hur mycket gladare han blev. Det känns skönt att han och Justin har kommit så nära varandra, det betyder mycket. Det har gått 5 dagar och visst har det varit 5 hårda dagar, men jag har tagit mig igenom dem utan en enda droppe tårar. Jag är stolt över mig själv, för detta är något vi kommer få uppleva oftare, och då är det lika bra att vänja sig när han gör kortare resor.

”Clar, lektionen är slut?” Alessa som satt bredvid mig, knuffade till mig lätt. Hon hade redan plockat ihop sina historieböcker och var på väg ut när hon insåg att jag inte följde med henne. Jag reste mig upp och plockade med mig både block, böcker och pennor ut. ”Hur mår du egentligen? Det är tredje lektionen som du inte hänger med alls.” Hon krokade i sin arm i min, och vi gick tillsammans mot våra skåp för att lämna allt och gå vidare till matsalen. ”Jag mår bra, känns lite konstigt bara att inte Justin finns hemma när jag kommer hem. Jag saknar honom, men jag klarar mig.” Hon rufsade till mitt hår och drog med mig mot kön som bildats i matsalen.

”Varför sitter du inte med Mad? Hon sitter där borta helt själv.” Alessa pekade med hela armen mot Mad, och olyckligtvis kollade hon på oss när det hände. ”För att vi har gjort slut, eller jag gjorde det.” Chaz lat helt allvarlig och det var ingen ironi i det hela, så det var antingen bara att tro honom. ”Varför, vad har hänt?” Han vred sig i stolen, han ville nog inte svara på det, så jag brydde mig inte så mycket mer. Vi åt upp vår extremt äckliga mat som låg på våra tallrikar och gick ut. Vi satte oss på en bänk utanför skolan och kollade på alla våra skolkamrater som stod uppdelade i massa klungor. ”Vi ska få en son.” Det hade varit helt tyst mellan mig och Alessa under en lång tid och så säger hon så. ”Gud vad kul, jag är så glad för eran skull. Har ni något namn?” Hon tittade stolt på sin mage och la sina händer på den. ”Vi har valt att döpa honom till Luke Butler.” Vi fortsatte på ämnet barn tills klockan ringde in och vi skulle ha matte.

Väl hemma efter en ganska tankespridd dag kom Liam springandes mot mig. ”Mormor har gjort jätte goda pannkakor, du måste smaka dem.” Jag skrattade till och kände doften av dem. Jag gick ut i köket och såg en hög med nygräddade, och dem var fortfarande varma. Min mobil plingade till av ett sms som jag inte hade tittat på, jag väntade på att få komma hem och läsa det i lugn och ro. Jag satte mig ned vid bordet och började äta, Liam hade sedan en stund tillbaka dragit vidare upp på sitt rum. Jag tog fram min mobil ur mina slitna jeans och såg direkt att det var från Justin.

”Baby, i detta sms tänker jag inte skriva hur mycket jag saknat och älskar dig (även om det är sjukt mycket.) Men däremot så tänker jag skriva att det bara är 10 dagar kvar, och jag längtar efter att få hålla dig i mina armar igen. Dina kyssar, dem är saknade kan jag lova dig. Scooter hälsar. Han ber mig hela tiden ta mig i kragen och vakna hur mitt drömmande, men jag vill inte, jag trivs med dig i mina tankar. Behöver jag säga att jag älskar dig, med tanke på bilden jag skickade med? Äh, jag gör det ändå. Jag älskar dig.”

På ett konstigt sätt fick han mig att le med varje litet ord han skrev och det var skönt att ha ett leende på läpparna igen. Jag har faktiskt saknat det själv, men tack vare Justin var det framme igen. Bilden han skickade med var en på halva hans ansikte och sina händer som han formade till ett hjärta. Mina pannkakor hade kallnat för att jag läste om det där sms:et säkert 5 gånger innan jag verkligen kunde ta in det han skrev. Jag orkade inte värma dem igen, så jag kastade maten och gick upp på mitt rum.



”Kenny, ge hit mitt godis.” Han satt bredvid mig med min godispåse i handen så långt ifrån mig det bara gick. ”Nej, du ska inte äta sådan, dina tänder kommer ramla ur munnen på dig.” Han tog själv en chokladbit och började tugga och smaska bara för att retas. Jag hoppade upp på honom och slet åt mig påsen. ”Justin, vi ska snart åka. Så borsta tänderna och klä på dig.” Scooter stod i dörren till mitt vardagsrum hemma med armarna i kors och gjorde det han gör bäst, styr och ställer. Jag gjorde som han sa och gick in på toan för att borsta tänderna, och när jag stod där inne kom jag och tänka på den där gången då Clar spottade tandkräm över hela spegeln. Det är sådana minnen som alltid kommer leva med mig, och jag tänker på dem ofta.

När mötet var slut, valde jag att åka till ett barnsjukhus i närheten. Jag gillar att göra sådana saker som inte är planerade och överraska folk. Jag har gjort det förut och jag gillar det, att få se dem barnen le, och verkligen uppskatta det man gör, det är en underbar känsla som flyter genom kroppen. Att få fotograferas tillsammans med dem barnen och sedan se hur det sitter affischer och bilder på mig över deras sängar får en verkligen att tänka en extra gång på att man ska ta vara på livet och inte ta allt för givet. Att få se en liten kille med obotlig cancer le gör så att en annan inte kan göra annat än le tillbaka. ”Jag är stolt över dig.” Scooter la en hand på min axel precis när vi passerade dörrarna för att komma ut i den friska luften, som många av barnen inte får uppleva. ”Jag är faktiskt ganska stolt över mig själv också.”

Resten av dagen hade jag ledigt, och jag hade ingen lust till att göra varken det ena eller det andra. Så vi alla åkte tillbaka hem till mig, mamma är fortfarande kvar i Kanada, jag saknar faktiskt henne då det alltid har varit jag och hon i detta hus, men nu är det bara jag då alla har åkt hem. Att ligga i soffan med tv på låg volym och höra saker och ting knarra eller liknande är inte speciellt trevligt, men jag överlever, för jag vet att om bara några dagar kommer jag vara hemma tillsammans med Clar igen, och det är bara det jag ser fram emot.

Dessa dagar som är kvar innan jag åker hem ska jag iväg på två intervjuer och en fotografering, samt på en gala. Jag vill inte gå på röda mattan om jag inte får gå med Clar, och det lär ju inte inträffa, så jag får väl göra det bästa av situationen. Min säng är väldigt stor mot den jag har hemma hos mormor och morfar, den jag är van vid. Fast egentligen har jag sovit mer hemma hos Clar än hemma hos dem, men hennes säng blir inte heller så stor eftersom att vi ät två, eller tre som sover i den. Men jag gillar det, jag gillar att ha henne nära mig. Varje gång jag ser henne blir jag glad, jag kan titta på henne länge utan att tröttna, jag hittar alltid något fantastiskt. Jag är verkligen kär i henne, och jag blir det mer och mer för varje dag som går, med eller utan henne.

Kommentarerna sjunker för varje dag som går. Så det tänker min uppdatering också göra. Från och med nu kommer ni få max 4 kapitel i veckan. Jag är trött på att göra er glada och nöjda. Jag vill också ha någonting att läsa. Thats IT!!

Clarissa var faktiskt den enda som badade, hon insåg inte det fören hela hon var under vattnet. Hon höll på att frysa ihjäl när hon kom upp, så jag stod vid stranden med en handduk åt henne, sen kunde jag inte låta bli att skratta. ”Uppfriskande, måste jag säga.” Hackade hon fram mellan tänderna. Jag virrade in henne i handduken och höll om henne, allt för att hon skulle få upp värmen i kroppen igen. ”Det kan jag kanske hålla med om, men du kommer få hjärnhinningsinflammation.” Jag bar upp henne och gick mot tältet. ”Vilken prins jag har hittat.” Hon var helt blå om läpparna och fötterna för den delen, hon skakade som ett asplöv. ”Du har inte hittat något, jag hittade en prinsessa.” Hon la ned sitt ansikte mot min hals, och jag kände verkligen hur kall hon var.

”Hur kan man bada denna årstid?” Ryan stod med ögon stora som golfbollar och hakan i marken. ”Det gick hur lätt som helst.” Clar hade fortfarande inte fått tillbaka sin normala hudfärg, så jag bar in henne i tältet och hjälpte henne av med sina underkläder, samt satte på henne torra, och bäddade ned henne under alla täcken och filtar. Precis när jag var på väg att gå ut stoppade hon mig. ”Gå inte, ligg här med mig.” Det lät som att hon höll på att börja gråta, men jag antog att det hade att göra med att hon frös. Jag la mig under täcket, bredvid och drog henne så nära mig jag bara kunde. Jag kände verkligen hennes kyliga kropp genom mina kläder.

När vi kom hem senare på eftermiddagen hade äntligen Clar blivit sitt rätta jag igen, och hon hade fått tillbaka sin hudfärg. Jag släppte av henne hemma hos henne och åkte sedan vidare hem till mormor och morfar. När jag kom in kom mamma och mötte mig i hallen. ”Hade ni trevligt?” Jag tänkte tillbaka på natten och insåg att jag stod och log för mig själv. ”Jo, det hade vi. Clar badade imorse.” Jag sa det som att det vore det mest naturliga man kunde göra denna tid på året. ”Hon gjorde vad?” Mammas röst fick mig att vakna till, hon såg rädd ut. ”Är hon inte klok, hon har ett barn i magen och det är iskallt i vattnet.” Jag förstod inte vart det var hon ville komma, så jag lät henne fortsätta utan att avbryta henne. ”Barnet kan ta skada över en sådan dum sak, det borde hon veta.” Min mobil avbröt mamma, och jag var tvungen att ta det, Scooter ringer aldrig om det inte är något viktigt.

Jag måste flyga hem till Atlanta, och jag vet inte hur Clar kommer ta det. Jag vill att hon ska kunna följa med mig vart jag än ska, men det går inte. Hon har skola och Liam, hon kan inte släppa allt bara för att följa med mig, det funkar inte så. Han ville att jag skulle komma hem för massa intervjuer och en fotografering. Jag gick upp till mitt rum för att packa allt jag skulle ta med mig, bara nödvändiga saker, allt annat lämnade jag kvar hos mormor, eftersom att jag ändå ska komma tillbaka. ”Vart ska du?” Mamma kom upp under tiden som jag packade. ”Jag ska flyga hem i morgon bitti, Scooter ringde och sa att jag har massa jobb som väntar på mig.” Hon satte sig ned på min säng och kollade på mig. ”Vad säger Clar om det?” Precis som att jag inte mådde dåligt nog över det. ”Hon vet inget än, jag ska prata med henne senare ikväll, jag kanske sover hos henne.” Hon klappade mig på axeln och gick ut, medan jag packade ned det sista.

Resväskan låg i bilen och jag svängde upp på uppfarten hemma hos Clar, jag hade fortfarande inte berättat för henne att jag skulle åka. Jag ville göra det öga mot öga. Hon öppnade dörren innan jag ens han ringa på, och kastade sig runt halsen på mig. ”Saknat mig?” Hon skrattade till och släppte in mig. ”Om jag har.” Vi satt tillsammans i hennes säng, vi sa inget, så jag tog tillfället i akt. ”Jag måste berätta en sak, men snälla bli inte arg.” Hon tittade på mig precis som att jag hade vart otrogen. ”Okej, berätta?” Hon skakade på rösten. ”Jag måste flyga hem, Scooter ringde mig för någon timme sedan och sa att jag har massa arbeten och göra.” Hennes ögon började vattnas, och jag såg att hon blev ledsen. ”Hur länge?” Hon var kortfattad och rak på sak. ”I två veckor, minst.” Jag vågade inte kolla på henne när jag sa det, så jag fingrade på mina byxor.



Det var längesedan som jag och Justin spenderade tid ifrån varandra, och jag var livrädd att det skulle bli som sist, att vi glider ifrån varandra och han hittar någon ny. Mina tårar började rinna längst mina kinder, och jag ville inte att han skulle se det, så jag gick in på badrummet och låste dörren. Jag hörde hur Justin suckade, och hur han började knacka på dörren. ”Snälla baby, öppna dörren.” Jag satt lutad mot väggen med knäna tryckta mot bröstet, och försökte hela tiden ta djupa och jämna andetag, men det gick inte. Jag ville inte att han skulle åka, men någonstans inom mig visste jag att den dagen skulle komma, då han var tvungen att åka, och jag var tvungen att stanna kvar.

Två timmar gick, och jag trodde att Justin hade åkt tillbaka till sin mormor, men jag hade helt fel, han satt på andra sidan väggen precis som jag hade setat. Den enda skillnaden var att han inte grät, men det var inte långt ifrån. När jag kom ut ställde han sig upp och drog in mig i hans famn. ”Två veckor går fort, jag finns hos dig hela tiden.” Han la sin hand över mitt hjärta och kysste mig. ”Hur ska vi klara detta? Förra gången gick inte så bra.” Han hyschade mig. ”Förra gången är förflutet, jag älskar dig, och inget kommer komma emellan oss igen. INGET.” Jag litade på det han sa och log.

”Clar, det är mat.” Mamma ropade från köket, så det var bara att traska ut och sätta sig vid bordet. Liam satt redan i sin stol, redo att hugga in på lassagnen som mamma hade gjort från grunden. Det finns ingen godare mat än mammas hemlagade. Hon är kung i köket, och jag kommer sakna det när jag flyttar hemifrån. Justin satte sig bredvid mig, och jag la på mat på hans tallrik, och Liams. Ibland kan jag vara snäll och ibland kan jag vara riktigt elak. Idag kände jag för att vara riktigt snäll. ”Du kommer inte ens vara här på din födelsedag, eller?” Justin tänkte efter ett tag. ”Nej, jag kommer hem två dagar efter den. Men det är ingenting vi behöver fira. Men jag vill fira Liam.” Jag kollade häpet på honom. ”Ha, precis som vu INTE skulle fira min. Glöm det.”

Liam somnade redan framför TV:n med mamma så hon bar upp honom till sitt rum, och gick sedan och la sig själv. Det var bara jag och Justin kvar vakna. ”Jag fryser fortfarande efter det där badet, känn på mina händer.” Jag satte mina händer på hans mage under tröjan, och han ryggade tillbaka och rös till över hela kroppen. Han lyfte upp mig och gick in på badrummet, och ställde ned mig i duschen. Han plockade ur sin mobil och la den bredvid handfatet och satte på vattnet i duschen, både han och jag stod med alla våra kläder på oss och lät vattnet rinna ned. Han vred upp värmen så att det nästan gjorde ont, men det var bara skönt att äntligen få tillbaka värmen i kroppen. När vi hade duschat klart vred vi ur kläderna och hängde upp dem.

”Lova mig att du hör av dig när du kommer fram.” Nu var tiden inne, att säga hejdå för första gånger på flera månader. Det kändes, absolut, men det är något man får vänja sig vid. ”Jag lovar, jag kommer höra av mig varje dag, oavsett om jag bara har 10 sekunder på mig så kommer jag ringa. Jag älskar dig, och vill inte detta, men jag måste.” Vi kramades ett bra tag innan han tryckte sina fuktiga läppar mot mina. Liam harklade sig bakom oss, jag hade helt glömt bort att han stod där. Det enda som fanns i mina tankar var Justin. ”Kommer vi ses igen?” Justin böjde sig ned till Liams nivå och gav honom en kram, när jag hörde Liam säga det där kom mina tårar som jag hade lovat mig själv inte skulle komma. Att se sin son rädd att förlora en underbar människa är inte kul. ”Klart vi kommer, om två veckor. Det går fort.” Liam fick ett leende på läpparna. Både jag och Liam stod och kollade när rullade ned från uppfarten. Han gjorde en slängkyss till mig, och jag fångade den.

Alessa och Ryan satt mitt emot mig och Justin vid den brinnande elden och man såg deras kärlek klart och tydligt. Jag har nog aldrig sett henne så glad, som hon är nu när hon har Ryan. Det lyser om henne, och det kan inte göra mig gladare. Hennes leende når verkligen hennes ögon, det var länge sedan det gjorde det. ”Varför har du gjort det här?” Jag satte mig ned bredvid Justin som satt och grillade marshmallows, han la armen om mig. ”Jag och Ryan gjorde detta, bara för att få spendera alla hjärtans dag med våra underbara flickvänner.” Vi satt länge framför elden och bara njöt av varandra, det var ingen som sa något, inte ens Ryan eller Alessa. Vi åt våra marshmallows och höll om varandra. ”Du har gjort den här dagen till den bästa i mitt liv.” Jag pussade honom på kinden. ”Vet du vilken som är min bästa dag?” Han log mot mig. ”Nej.” Jag blev nyfiken. ”Jag har två dagar som är dem bästa i mitt liv, den ena dagen är den dagen jag träffade dig, jag visste att du skulle vända upp och ned på min tillvaro, och det kan man lugnt säga att du har gjort. Den andra dagen är den då du satt på bänken bredvid handfatet med ett graviditetstest i knä, jag blev chockad och betedde mig som ett as, men det var ändå en av dem bästa händelserna i mitt liv.”

Vi satt i vårt tält och spelade poker, men som vanligt så sög jag stort på det. ”Jag kan inte spela, jag är ju värdelös.” Jag låtsades sura och kastade iväg mina kort, som vanligt. ”Vi vet, det är därför det är bra att du är med, då är det ingen av oss som kommer sist.” Alla skrattade åt Ryans roliga lilla skämt, utom jag, jag kastade en kudde i huvudet på honom. ”Varför gjorde du så?” Jag tog upp mina händer i försvarsläge för jag förstod att Ryan skulle kasta tillbaka, och kanske några fler än jag kastade på honom. ”För att du är så elak.” Nu vart dem alla tysta och tittade på mig, så jag tog ned mina händer, men det skulle jag inte ha gjort, för då fick jag kuddar på mig av dem alla, till och med Justin gick över på deras sida.

”God natt på er. Försök att vara lite tysta inatt.” Nu var det Alessa som hoppade på mig. ”Jag är alltid tyst när jag sover, så det så.” Hon tittade på mig och log. ”Du vet vad jag menar, men jag tänker inte säga det högt.” Så rolig hon är min vän. Jag drog igen dragkedjan på tältet och hörde att Alessa och Ryan gjorde detsamma. Justin hade redan tagit av sig sina kläder, eller ja på överdelen i alla fall, han satt i bara mjukisar lutad mot alla kuddar. ”Hey, varför har du snott alla kuddar?” Han tittade upp från sin mobil, och såg ut att fundera ett tag. ”För att du ändå använder mig som huvudkudde på nätterna.” Jag la mig ned, med ryggen mot honom. ”Jag kan sova en bit ifrån dig om det ska vara på det viset.” Jag hann knappt avsluta meningen fören han kysste mig på halsen och drog täcket över oss. ”Inte så jag menade, du får mer än gärna ligga på mig.” Han strök sin hand från mitt lår upp till magen, fram och tillbaka i en lugnande rörelse.

Jag la mig ned på rygg och lät min ena hand vandra i nacken på Justin, jag drog mina fingrar genom hans hår, han låg och tittade på mig ibland var ett leende på väg på hans läppar men på en gång försvann det igen, och han blev allvarlig. Han kysste mina läppar lugnt och försiktigt samtidigt som hans hand fortfarande smekte min mage. Han bet mig löst i läppen, vilket är sjukt upphetsande. Vi kysstes lugnt och försiktigt ett bra tag, tills vi båda var tvungna att hämta andan. ”Jag älskar dig, Clarissa Melissa Jones.” Han viskade det mot min hals, och hela min kropp rös till av hans ord, och andetag mot min bara hud. ”Och jag älskar dig Justin. Jag tänker inte ens säga ditt efternamn, för det är en helt annan människa. Jag älskar dig för den du är.” Han log mot mina läppar och kysste dem igen.

Justin skulle precis kyssa mig när jag stelnade till. ”Hör du?” Båda två spärrade upp våra öron och lyssnade igen, där kom det, ljud från våra underbara grannar. Både jag och Justin förstod på en gång vad det var dem sysslade med. ”Det låter som att dem har trevligt. Ska vi överrösta dem?” Justin kollade med en seriös blick på mig, men den blicken övergick till hans sexiga leende. Innan jag hann besvara hans fråga kysste han mig, med sjukt mycket passion och kärlek, jag visste inte om jag skulle klara av så mycket mer. Han ger mig allt, och jag har ingenting att ge tillbaka till honom, jag älskar honom över allt, utom Liam, men det förstå han. Men det finns så mycket mer som jag skulle vilja ge honom, men jag vet inte hur. Kyssen övergick till grovt hångel och hans händer var överallt på min kropp, mina händer var inte speciellt still dem heller. Hans byxor försvann i all hast och mina kläder lika så. Hans läppar lämnade mina och började vandra ned över min hals, bröst och mage. Han kysste mig i ljumsken och lät sina fingrar massera mig. Precis innan jag var på väg att komma slutade han och kollade på mig. ”Gör inte såhär mot mig, snälla.” Jag bad honom verkligen att fortsätta. Han satte sig på knä mellan mina ben och trängde in i mig.

Bara min röst överröstade garanterat både Ryan och Alessa tillsammans. Justin vet exakt vad det är han gör, och han gör det bra. Jag kommer aldrig få nog av hans kropp, aldrig. Vi låg och höll om varandra, hans hand som vilade på min mage tog jag i min hand och flätade samman våra fingrar. ”Jag sover bäst när jag sover bredvid dig. Det finns ett ställe på hela jorden som jag känner mig trygg, och det är mellan dina armar.” Allt jag sa var sant, det var där ingen kunde skada mig. ”Ingen kommer någonsin få skada dig. God natt min prinsessa.” Den natten sov jag nog som bäst, även om det var ute i skogen, precis vid vattnet. Det var en härlig känsla, att få dela den med Justin gjorde den bättre.

På morgonen när jag vaknade hörde jag hur Alessa satt utanför och pratade med Ryan, Justin sov som en stock så jag kravlade mig upp och drog på mig kläderna som låg närmast och lämnade tältet. ”God morgon på er två, har ni vart vakna länge?” Dem satt framför en ny tänd brasa och smaskade på en varsin smörgås och drack varm choklad. ”Nej, eller en timme kanske.” Alessa tog fram en smörgås till mig med, så jag tackade och tog emot den. ”Trevligt igår?” Ryan knuffade till mig lätt med armen, och med ett brett leende på läpparna. ”Jodå, kan inte klaga. Ni var ju inte så tysta ni heller.” Alessa kollade ned i marken, och jag kunde se en svag nyans av röd på hennes kinder, inte trodde jag att hon var den som skämdes.



Jag vaknade av att jag hörde hur Clar pratade med Alessa på sidan av tältet, jag kunde klart och tydligt höra vad dem pratade om, och jag blev lite nyfiken när jag hörde Alessa. ”Hur känner du för det här med att bli mamma igen?” Jag hade velat se hur Clar reagerade på den frågan, men jag satt kvar i tältet och lyssnade. ”Bra. Jag menar, när Justin först sa att han ville att vi skulle göra abort blev jag besviken, först på mig för att min spiral tydligen inte fungerade som den skulle, och sen på honom. Han sa på nyår att han ville att vi skulle bli en familj, och så sa han så när det verkligen skulle bli så. Men nu känner jag bara att det kan gå framåt. Jag hoppas att barnet kommer få Justins utseende, i alla fall hans drag i ansiktet.” När jag hörde vad Clar svarade fick jag ont i magen, hon fick allt att låta så verkligt, kanske just för att det är det. Så här i efterhand kan jag inte förstå att jag verkligen sa till henne att jag inte var redo, hade jag fått som jag ville då, hade jag ångrat mig som fan idag. Jag hoppas istället på att barnet får hennes drag i ansiktet.

Jag drog på mig mina kläder och drog mig ur tältet och jag möttes av fyra ögon som tittade på mig. Jag tog mig en smörgås innan jag satte mig ned bredvid Clar och hon la sitt huvud på min axel. ”Sovit gott?” Jag pussade henne på huvudet. ”Det har jag allt. Du med hoppas jag.” Hon gäspade till och tittade upp på mig. ”Jo, men jag är helt slut i kroppen.” Hon log sexigt mot mig och jag kunde låta bli att känna dem där fjärilarna i magen. ”Då är vi två, men av en god anledning.” Viskade jag mot hennes läppar. ”Okej ni två, jag lämnar er ifred.” Alessa skulle precis resa på sig. ”Nej, nej, sitt kvar. Vi ska sluta.” Ryan kom tillbaka och satte sig ned bredvid Alessa. ”Någon som är sugen på att bada?” Jag kollade på Ryan precis som att han vore korkad. ”Det är ju typ minus grader i vattnet.” Han kollade på mig och skrattade. ”Det kommer bli något att minnas.” Jag kollade på Clar som satt och kollade på mig, hon nickade och började ta av sig kläderna, men slutade då hon bara hade underkläder på sig. ”Sisten i.” Ropade hon och sprang ned över stranden.

Någon som inte skulle tacka nej till att vara Clarissa för en dag?!
Och fick du chansen, vad skulle du och Justin göra då, om du fick bestämma? =)

Clarissas födelsedag och jag vaknade redan när klockan var halv 8, så jag smög ur sängen och ned till hennes mamma som stod i köket och hade precis gjort klart tårtan. Jag vet att hon inte vill ha något, och att hon tycker att det inte är något att fira, men det kan hon glömma. ”God morgon, behöver du hjälp?” Precis när jag frågade henne knackade det lite löst på dörren, så jag gick dit och öppnade. Det var min familj som kommit för att vara med och fira henne. Hon kommer döda mig efter detta, men det gör mig inget. ”Du ser pigg ut, nyss vaknat eller?” Mamma var först in och kramade om mig. Min hjärna hade nog inte vaknat riktigt, så jag nickade bara. ”Du har en tjej som är äldre än dig just nu, hur känns det?” Pappa ska väl försöka sig på det där med humor, men jag vet inte riktigt om det funka. ”Ha, kul pappa.” Mormor och morfar befann sig bakom dem, med både Jazzy och Jaxon på armarna.

När vi var klara i köket med allt så gick vi tillsammans upp till rummet, och jag hoppades verkligen att hon inte hade vaknat. Vi började sjunga innan jag hade öppnat dörren, så gott ja kunde då jag hade några paket i handen. Alla andra kom tätt efter mig och sjöng dem med. Jag såg hur hon började röra på sig i sängen, och slog tillslut upp ögonen. ”Grattis på födelsedagen.” Hon gav mig en blick som mycket väl betydde att hon tänkte döda mig sedan, men det kan jag leva med. ”Tack så mycket, men ni hade inte behövt.” Hon satte sig upp och drog täcket runt sig, då både hon och jag visste att det enda hon hade på sig var trosor. ”Blås ut ljusen och önska dig något.” Erica kom fram med tårtan till henne. ”Jag har redan allt jag behöver.” Sa hon och blåste ändå ut alla på en gång. Hon började öppna paketet från mamma och pappa, ett jätte fint silver armband. Hon kollade upp på dem båda, men hann inte säga något innan mamma gjorde det. ”Jaja, vi skulle inte ha köpt det, men försent.” Sedan log hon.

Liam hoppade upp i sängen och satte sig bredvid henne, och hon fortsatte öppna paketet från mormor och morfar, det var ganska stort och inte ens jag visste vad det var. När hon hade fått bort allt papper runt, var det en stor ram, i mitten stod det ”True Love.” sedan var det massa bilder på mig och Clar. Alla vi satt och kollade på alla bilder, och jag förstår inte hur dem har fått dessa. Det var till och med på oss när vi sov. ”Tack, så hemskt mycket, denna ska jag sätta över sängen.” Hon ställde ned den försiktigt på golvet. ”Baby kan du ge mig tröjan som ligger där?” Hon pekade på golvet, antagligen för att hon inte ville sitta naken framför alla mer. Jag kastade den på henne och hon drog på sig den. ”Gumman, det finns ett paket kvar, men det var så stort så jag kunde inte slå in det, kom med mig.”

Erica tog med sig Clar ut ur rummet och gick iväg. Alla blev genast nyfikna och ingen kunde förstå vad det kunde vara. Hon hade inte gett mig heller någon hint om det, så det skulle bli kul att få höra vad det var sedan. ”Är allt klart tills ikväll?” Mamma visste vad vi skulle göra, men hon var även den enda, om man bortser från Ryan och Alessa. ”Japp, det är det. Jag tror faktiskt att hon kommer gilla det.” Vi satt kvar i hennes rum. ”Skojar du med mig? När har du gjort allt detta?” Clarissa skrek rakt ut, av glädje.



Mamma tog med mig ut ur mitt rum. ”Du vet att detta rum har vart fullt med skit innan, och att det har vart låst, just för att ingen skulle se allt skit som fanns där inne.” Jag nickade bara åt henne, och hon gav mig en nyckel så jag kunde låsa upp det. När dörren sköts upp möttes jag av ett barnrum. ”Skojar du med mig? När har du gjort allt detta?” Jag kramade om henne, ”Igår, jag hade hjälp av massa folk. Men allt har nog inte torkat här inne, så var försiktig.” Allt var nytt, och fräscht, det var helt fantastiskt. Justin kom upp vid min sida, och tappade bokstavligen hakan. ”Nu förstår jag varför du inte kunde slå in det.” Jag gick runt där inne och kollade på allt. Över barnsängen var det en bild på mig och Justin och under den stod det, Mamma och Pappa älskar dig. Jag drog med fingrarna över bilden och kände hur tårarna började rinna. Justin slöt upp bakom och la armarna om mig. ”Jag älskar dig.” Jag kysste honom. ”Älskar dig med.”

Tårta till frukost är väl kanske inte det bästa, därför tog jag ingen stor bit och käkade en riktig frukost efter. För en gångs skull var vårt köksbord för litet för oss alla, och alla var där för min skull, det förstår jag inte. Jag sa åt Justin att jag inte ville ha något, och så gör han såhär ändå. Jag är glad att jag har honom, men jag vore gladare om han någon gång kunde lyssna på mig. ”Du har ett paket kvar att öppna.” Justin kom fram med ett, inte så stort, men inte litet heller. ”Just..” Han la ett finger över min mun och pussade mig på kinden. ”Bara öppna det.” Jag gjorde som han sa och öppnade det, och jag möttes av en karton med ett Apple märke på, och i den låg det en IPad. ”Tack älskling.”

När klockan började närma sig 4 på eftermiddagen hade vi hunnit med en riktigt trevlig middag, mycket skratt och underbara människor. Jag älskar dem alla, och jag trodde inte att jag skulle få tillbringa min födelsedag med dem, aldrig. Jazz, Jaxon och Liam satt i soffan och kollade på barnprogram, jag skulle precis ta ett kort på Justins småsyskon när Jazmyn pussade Jaxon, och det blev ett riktigt gulligt kort på dem. Jag älskar dem två, och jag är glad att dem gillar mig med, annars skulle mitt förhållande med deras bror aldrig funka. ”Haft en bra dag?” Justin drog in mig i sin famn och kramade om mig. ”Den bästa, och allt tack vare dig.” Han stod bakom mig med armarna om mig och helt plötsligt såg jag ingenting. Han satte något för mina ögon. ”Nej, nej. Ge dig.” Han bara skrattade och knöt fast det bakom huvudet på mig.

Allt jag hörde var hur han pratade med min mamma om att hon skulle ta Liam tills imorgon, och jag hade ingen aning om vart vi skulle, eller vad vi skulle göra, vilket var extremt störande. Vi satte oss i bilen och han började köra. ”Vart ska vi någonstans?” Jag kunde känna hur han tittade på mig och log. ”Överraskning, baby.” Jag suckade högt och tydligt för att han skulle höra hur irriterad jag var. När vi äntligen började sakta in så klev han ur bilen och sprang runt på min sida och hjälpte mig ur, eftersom att jag inte såg något. Han plockade ur massa saker ur bilen och fattade taget om min hand och började gå. Det kändes som att vi gick i minst en timme, men det visade sig bara vara 10 minuter genom skogen. Jag hörde hur det knakade under fötterna, och jag kände alla stubbar och stenar som jag höll på att snubbla på. Justin bara skrattade åt mig. ”Okej, vi är framme nu.”

När Justin plockade av mig ögonbindeln var jag tvungen att blinka några gånger för att få tillbaka min syn. Jag kollade mig omkring och helt seriöst höll jag på att svimma. Det var så vackert, han hade verkligen ansträngt sig, men han hade inte behövt göra det. Det hängde massa levande ljus i träden runt om, och det stod två tält uppställda. Vänta, varför två? ”Justin, varför är det två tält? Vill du inte sova med mig eller?” Han ställde ned väskorna han hade med sig och kom fram till mig. ”Klart jag vill, men vart ska våra vänner sova?” Ryan och Alessa kom fram ur skogen, ”Grattis på födelsedagen bästa vän.” Alessa kom fram och gav mig en kram. Ryan likadant, ”Grattis vännen.” Mellan tälten hade dem tänt en brasa så vi satte oss vid den.

”Jag blir helt knäpp på dig, varför ska du leka med döden varje gång du sätter dig bakom ratten i denna bil? Såg du inte att folk gick på övergångsstället?” Ibland kan jag bli irriterad på henne, men jag visar det aldrig öppet. ”Nej, det gjorde jag inte.” Att hon kan vara så kall när hon svarar förstår jag inte heller. Hon höll på att göra över ett äldre par, men det verkade inte hon bry sig om. När vi kom fram till Ryan, helt oskadda tack och lov. Klev jag ur bilen med andan i halsen, det är lika bra man inte andas när hon kör, det kan bli det sista andetaget man tar. Ryan var ute före innan vi kom fram till dörren. ”Du är helt vit i ansiktet Justin, vad har hänt?” Ryan började skratta när han såg mig. ”Ja, Clar körde hit, behöver jag säga mer?” Alessa kom ut och skrattade hon med, medan Clar stod lutad mot bilen en bit ifrån oss. ”Kom nu älskling.” Hon kom emot mig och gav mig en puss.



”Vi har ett uppdrag åt er.” Vi satt alla i soffan, Ryans föräldrar var iväg på någon middag tillsammans med deras vänner, så vi var själva hemma. Både Ryan och Alessa tittade på oss med funderande blickar. Jag kollade på Justin, och kysste honom. ”Eftersom att ni gav oss ett stort uppdrag, gudföräldrar till ert barn. Så vill vi ge samma förtroende till er. Vi ska också ha barn.” Alessa förstod nog redan från början vart det där samtalet skulle leda, med tanke på att hon redan innan visste att jag misstänkte att jag var gravid och för att hennes tårar började rinna innan jag ens hade kommit till slutpunkten. ”Grattis bästa vän.” Hon kastade sig runt halsen på mig och kramade om mig, så gott hon kunde med sin lilla kula på magen. Hennes tårar var av glädje, och det kunde jag se redan från början. ”Justin buddy, du börjar bli stor.” Ryan skulle alltid skämta till allt, och det kan man väl förstå. Dem är vänner, och då kan man göra det. ”Ja, jag börjar ju bli det.”

Hela kvällen spenderade vi hemma hos Ryan med massa gott och massa spel, egentligen tycker jag inte om sådant, då jag alltid förlorar. Alessa var den som utklassade grabbarna i nästan alla spel, utom ett där Justin plockade hem vinsten, men den hade med musik att göra. Så det vore nästan pinsamt om han inte klarade av det. ”Fan vad jag är bra alltså.” Den enda som verkligen tog åt sig av vinsten var ju självklart Justin, han skröt hejvilt om det, men det var ingen av oss som orkade lyssna på honom. Jag började plocka undan alla skålar som vi hade hanvänt, men Ryan hindrade mig. ”Jag fixar allt det där. Det är lugnt.” Jag bar ändå ut allt till köket som jag hade i mina händer, men jag ställde det bara på diskbänken. ”Tack för en trevlig kväll.” Jag kramade om både Ryan och Alessa. ”Det är vi som ska tacka. Gratta ska vi också göra.” Ryan kan det där med att göra en annan människa glad.

Vi åkte hem till Justin, för jag skulle hämta Liam och byta bil för att ta mig hem. ”Sova med mig, eller sova här?” Jag fattade taget om Justins hand när vi gick mot dörren, och innan vi kom fram snurrade han in mig i sin famn och kollade mig i ögonen. ”Gissa tre gånger.” Jag behövde inte, under tiden som jag jagade rätt på Liam så hämtade Justin lite saker. ”Tack så hemskt mycket för hjälpen med Liam.” Pattie stod med mig i hallen undertiden som jag väntade på Justin. ”Det är jag som ska tacka, jag har inte spenderat så mycket tid med honom som jag kanske borde göra. Men det har gått hur bra som helst, och han har vart lugn. Det är nog bara när han är med Justin som det är liv i honom.” Jag hann precis ge henne en kram innan han kom ned och drog på sig skorna. Liam hade redan gått ut i bilen och satt sig, han blir bara större och större för varje dag som går, och han klarar allt mer själv. ”Jag hör av mig imorgon.” Justin kramade om sin mamma och vi åkte därifrån.

”Hur kommer din mamma reagera nu då? När jag är med.” Han fattade taget om min hand och jag kände hur han kollade på mig, men jag ville inte mäta hans blick då jag körde bilen, jag lärde mig något när vi åkte till Ryan. ”Du kommer bli förvånad, det är det enda jag säger.” Han skrattade till bredvid mig. ”Vad kan göra mig mer förvånad än att en mamma inte stöttar sin dotter?” Jag hörde på honom att han var skeptisk, men jag svarade inte bara för att jag verkligen ville att han skulle se att hon hade ändrat attityd. Liam somnade som vanligt i bilen, och det tar inte ens 10 minuter att åka bil mellan mitt hem och Justins. Pattie kanske gav han en whiskey, därför han var så trött. Nejdå, det tror jag inte att hon gjorde.

Justin skulle precis bära upp Liam på sitt rum när mamma stoppade honom. ”Du kan gå upp med Liam, sen vill jag att du kommer tillbaka ned.” Hon lät trevlig, men sättet hon sa det på var inte så trevligt. Justin gjorde som hon sa och kom ned strax efter. Vi satte oss alla i köket, och jag hade ingen aning om vad hon ville för något. ”Jag vill be om ursäkt. Speciellt till dig Justin, jag vet inte vad det var som flög i mig här om dagen, och jag mår inte så bra över det. Självklart stöttar jag er i era beslut, och jag ser verkligen fram emot att bli mormor igen.” Justin tittade på mamma precis som att hon vore ett spöke, det var lite kul faktiskt. ”Det är lugnt, jag kanske ska be om ursäkt över hur jag betedde mig mot dig.” Dem kramade faktiskt om varandra och jag blev riktigt stolt över dem båda. Ingenting kan gå fel nu.

Vi gick inte och la oss på en gång när vi kom hem, eller att mamma hade pratat med oss. Utan jag gjorde te, och så var Justin redan ute på baksidan. Han satt på en bänk med knäna mot bröstet och kollade upp mot himmelen. Jag ställde ned det jag hade i händerna och plockade upp min mobil för att ta en bild, och den blev riktigt bra, men det vart att se ut som att det var dag istället för kväll. ”Älskling.” Jag ropade tyst på honom, för att Liam hade rummet på övervåning precis där vi satt, och jag orkade inte med att han skulle vakna. Jag hade tagit med mig en filt ut, så vi satt under den tillsammans. ”Jag älskar dessa mysiga stunder med dig. Allt annat i ett förhållande kan man få av vem som helst. Alla bråk, sex, glada stunder. Men det är detta som aldrig händer om man inte är tillsammans.” Det Justin precis sagt var så sant, det är verkligen så. ”Sant. Jag älskar det också, och dig.” Jag kysste han på kinden så han började le. Vi drack upp vårt te och gick upp på mitt rum.

”Vad du än gör, sjung inte med tandborsten i munnen.” Jag var verkligen allvarlig när jag sa det, så det var väl därför han gjorde tvärt emot det jag sa. Därför väntade jag med att borsta mina tänder tills han var klar. ”Snälla, du kan sjunga, men INTE med den där i munnen.” Nu kollade han upp på mig och såg sårad ut. ”Tack för den.” Han spelade sur, det såg jag på honom, för han bet sig i läppen flera gånger för att inte börja skratta. ”Kunde du inte sjunga skulle du inte ha plockat hem hur mycket priser för det.” Han nickade stolt, pussade mig i pannan och gick ut. Så nu kunde jag äntligen borsta mina egna tänder, och fläta mitt hår.

Han låg i sängen i bara kalsonger och höll på med mobilen, men la ned den på en gång då jag kom ut från badrummet. ”Varför är du så hemlig? Du vet vad jag har sagt.” Jag la mig ned bredvid honom och drog även på honom täcket, han började skratta. ”Tänk om inte jag vill ha täcket på mig.” Jag kollade bara på honom och la ned mitt huvud på kudden. ”Det vill du om du vill ha din flickvän kvar i livet.” ”Du vet hur jag ser ut, så jag förstår inte varför det kommer som en chock varje gång du ser mig.” Jag la mitt huvud på hans bröst och började rita massa mönster på hans mage, där man tydligt kunde känna hans extremt sexiga mage. ”För att jag blir helt svag när jag ser dig. Jag har samma känslor för dig som ett nykärt par har för varandra.” Vi låg ett tag och pratade med varandra, om allt mellan himmel och jord, något vi sällan gör.

”Har du funderat på något namn till bebis?” Första gången som Justin har glidit in på det område. ”Nej, faktiskt inte. Har du?” Jag la mig ned på sidan så vi kunde kolla på varandra. ”Jag låg och fundera på det nu. Det finns ju hur mycket olika som helst. Jag har tre tjejnamn, Adriana, Dilara, Naomi, och två pojknamn, Amel och Theo.” Han hade verkligen tänkt på det där, det trodde jag absolut inte, och alla namn han hade var fina. ”Dem var fina. Någon speciell anledning?” ”Jag har alltid velat ha en dotter som heter Adriana, och en son som heter Theo.” Han var ärlig, och det är bra. Vi pratade om det där ett tag, sedan vände jag mig om och la mig i hans famn och somnade.

Ni vet den där känslan man får i magen varje gång man ser personen man är kär i, den känslan lever jag med varje dag. Även om jag inte ser Justin varje dag så vet jag att han älskar mig, och bara det ger mig den känslan. Fjärilarna lever ett eget liv i min mage, och det får dem mer än gärna göra, jag gillar känslan, och jag vill alltid ha den inom mig. Mitt hjärta slår dubbla slag varje gång han tittar på mig, och vi ska inte ens prata om hur många slag det slår när han rör mig. Justin satt lutad mot väggen i sängen och hade mig i sitt knä, han drog fingrarna genom mitt hår flera gånger, ingen sa något och det var skönt. Inga plikter och ingen som kunde döma mig för mitt omdöme. Jag berättade allt för honom om vad som hade hänt med min mamma tidigare idag, och jag började gråta igen. Han fanns där, lyssnade och förstod. Jag kan inte tacka honom nog. Jag förstår inte hur han orkar med mig ibland, men jag är glad att han gör det.

Vi tillbringade stora delen i sängen den dagen, Liam var med ibland och bara myste. Jag älskar att se honom glad, och det är han när han får vara med Justins familj. Liam låg mellan oss i sängen som absolut inte är stor nog för oss tre, men vi gjorde ett gott försök. ”Jag tycker om att ni är tillsammans.” Liam var den som bröt tystnaden, och han gjorde både mig och Justin mållös. Vi tittade bara på varandra, men ingen sa något. ”När kommer mitt syskon, tjej eller kille?” Jag böjde mig över Liams huvud och pussade Justin snabbt. ”Vi vet inte vad det blir, och jag vet inte riktigt när den kommer.” Helt utan förvarning skuttade han upp ur sängen och ut ur rummet. Både jag och Justin tittade efter honom. ”Vad flög det i honom?” Jag blev så förvånad att jag började skratta. Justin vände blicken mot mig, och jag såg på honom att han tänkte flyga på mig.

”Snälla, kliv av mig.” Han skrattade bara åt mig där han satt över mig och stirrade på mig. ”Jag får inte göra såhär snart, så jag måste ta tillfällen i akt.” Han tryckte in sina fingertoppar i sidan på mig så att jag bröt ut i skratt, och har jag en gång gjort det är det svårt att sluta och det vet han, därför gör han det. ”Jag älskar ditt skratt.” ”Kliv av mig, och det är nu.” Jag försökte låta arg, men det gick inte, för han stirrade fortfarande på mig och det irriterade. Jag fick lös mina händer tillslut så jag kunde knuffa ned honom på rygg och sätta mig över honom. ”Du gillar inte att jag gång på gång får ned dig på rygg va?” Hans händer höll jag i ett fast grepp över hans huvud så gott jag kunde med tanke på att det är lite muskelskillnad på oss, och kysste honom på halsen samtidigt som jag viskade i hans öra. Jag märkte på honom direkt att hans andning gick över till panik, han hatar att vara i underläge.

När jag hade plågat han nog och gjort mig själv upphetsad på kuppen klev jag av honom och sprang ut ur rummet. Jag hörde på långa vägar hur han suckade och hade sig. Jag satte mig ned i soffan mellan Diane och Bruce bara för att han inte skulle få tag på mig, trodde jag. Han ställde sig bakom soffan och drog upp mig ur den. Han bokstavligen släpade mig tillbaka till hans rum och stängde dörren med ett sjukt leende på läpparna, jag har aldrig sett honom le så mycket. ”Vad gör du?” Min röst bar mig inte, för jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Hans blick var precis som att han såg rakt igenom mig, och han kom emot mig. ”Vad vill du att jag ska göra?” Han gav igen, genom att plåga mig. Kyssarna på halsen och sättet att prata till mig, gjorde mig galen. Jag ville slita av honom alla kläderna men jag hejdade mig. Hans kyssar ledde från halsen vidare till kinden och slutligen nådde dem mina läppar där dem sitter som bäst. Jag backade tills jag hade väggen bakom mig, och han tryckte hela sin kropp mot mig. Hans händer var mer innanför mina kläder än utanpå. Min hjärna sa att jag skulle få han att sluta medan min kropp skrek efter mer, och det var ett under att han inte hörde det.

”Jag kan sätta en miljon på att din MAMMA, mormor och morfar har hört oss.” Jag sjönk ned i sängen så att jag hamnade med hela kroppen under täcket som dolde min nakna kropp. Justin bara skrattade och drog bort täcket. ”Det är du som låter så mycket.” Varje gång jag diskuterar detta så är det alltid mitt fel, men det kan han glömma. ”Hade inte du plågat mig mot väggen hade detta aldrig hänt, så det är tekniskt sett ditt fel.” Hans hand vandrade på min mage och upp mot mina bröst, där dem konstigt nog stannade. Han kysste mig passionerat, och la sig halv över mig. ”Jag älskar dig.” Han kan verkligen det där med att byta ämne, men jag känner fortfarande inte för att gå ned till dem andra. Dessutom har hans mamma kommit nu också, hon var upp och knackade på men Justin skickade iväg henne illa kvickt och fortsatte sitt plågande. Justin klev upp ur sängen och klädde på sig. ”Kommer du eller?” Han var precis på väg att öppna dörren. ”Nej, det gör jag inte. Jag tänker smyga ut genom fönstret inatt när alla sover.” Jag lät verkligen allvarlig, men saken var väl kanske inte så illa. ”Haha, sluta nu. Klä på dig och kom ned.”

Efter mycket tänkande klädde jag på mig, och kammade igenom håret som stod åt alla håll och kanter. När jag kom ned fick jag mig blickar av dem alla, Justin gillade det för han flinade bara mot mig. ”Jag ska döda dig.” Viskade jag i hans öra när jag gick förbi honom mot Liam. Han skrattade bara åt mig, och slog till mig på rumpan. Killar, det är det enda jag tänker säga. ”När ska ni på ultraljud?” Pattie kom och satte sig bredvid mig i soffan. Det kändes som att hon kastade en pik på mig att vi kanske skulle sluta upp med det vi höll på med, men sedan kom jag på att jag faktiskt har en liten mini i magen, så jag började skratta, dock inte hysteriskt. ”Om en månad.” Hon nickade och drack sitt kaffe hon hade i handen. ”Justin, du vet att det är min födelsedag om två dagar va?” Jag såg hur paniken växte i hans ögon, och jag kunde inget annat än njuta av det. ”Klart jag vet.” Hackade han fram under tiden han funderade och såg helt virrig ut. ”Och du vet även att jag inte vill ha något, och du ska absolut INTE fixa något åt mig, det är en order.” Han log lite sött mot mig, men gick ut ur vardagsrummet. ”Förstår du att jag är allvarlig. Jag vill inte.” Han nickade bara och mm:ade.



Var hon tvungen att säga sådär, det får mig att framstå som världens sämsta pojkvän. Kan man inte ens komma ihåg när ens flickvän fyller år, då är det illa. Jag sprang upp på mitt rum på en gång jag försvann inom synhåll för Clar och plockade fram min mobil. Jag måste ha hjälp av Ryan och Alessa. Vi pratade i telefonen ett bra tag, och Ryan kom på att han inte hade planerat något åt Alessa på alla hjärtans dag, så vi sa att vi skulle göra något tillsammans, och vi fick en strålande idé. När jag hade pratat klart med Ryan knackade det på dörren, och jag kunde lätt räkna ut vem det var. ”Nyfiken?” Clar stod utanför dörren och såg inte speciellt glad ut. ”Jag har sagt ifrån mig allt vad uppvaktning heter. Kom ihåg det.” ”Ja, jag lovar” En vit lögn skadar väl aldrig?

”Ska vi åka hem till Ryan en vända? Det var ju ett tag sedan vi träffade dem.” Clar var ute ur rummet före mig. ”Mamma, kan du ta Liam? Eller orkar du inte?” Hon tittade på honom där han satt framför TV helt lugn. ”Ha, orkar? Han gör ju inget väsen.” Både jag och Clar kramade om mamma. ”Får jag köra?” Jag kastade nycklarna till Clar, ibland kan det vara skönt att sitta bredvid, så hon får mer än gärna köra, men enda anledningen att hon vill göra är för att min bil är mycket större och har mer kraft i sig, hon gasar verkligen ur den när hon kör, det kan jag lova. Jag har sagt åt henne många gånger att hon ska sakta ned, men det är inte alla gånger hon lyssnar på mig. Typ som denna. ”CLAAR, AKTA.”

Jag hittade mitt mobilabredband, och dammade av det bara för er. :) Jag vill inte göra er besvikna, men detta kapitel kom lite senare än planerat, jag fick inte igång på internet hemma. Men ja, nu har ni fått det iaf. :)

Kom igen nu, minst 35 kommentarer :)

Jag trodde verkligen att mamma skulle stötta mig i detta, men jag hade helt fel. Jag hade haft för stora förhoppningar på henne, hon har vart min bästa vän genom hela livet, och vi har kunnat prata om allt, och hon har alltid ställt upp för mig. Jag förstår inte vad det var som flög i henne nu. Mobilen ringde oavbrutet från det jag gick ut genom dörren tills jag kom fram till klippan, mitt favoritställe. Dit jag tog Justin den där dagen då jag drog upp honom ur sängen. Jag trivs här, och jag kan rensa mina tankar. När jag hade setat där i en halv timme hörde jag hur någon kom genom skogen, kvistar bröts under fötter, det kunde jag höra på långt håll. När jag kollade bakom mig fick jag syn på Justin. Jag reste mig upp och sprang fram till honom där han stod med armarna utsträckta. ”Gumman, försvinn aldrig från mig igen.” Han viskade mot mitt huvud och strök mig över ryggen. Mina tårar rann, och jag försökte inte ens hejda dem. ”Mamma vill inte att vi behåller barnet, och jag klarar mig inte utan henne.”

Vi satt där på klippan ett bra tag, Justin hade benen på varsin sida om mig, och armarna runt mig. Att sitta i hans famn, och känna hans värme, det finns inget bättre. Han kysste mig på halsen flera gånger, men det var inte på ett sexuellt sätt, utan mer för att visa att han fanns hos mig. Jag och Justin kan klara detta tillsammans, bara vi har viljan, och jag vet att den finns djupt inne i oss. Även om det inte känns som det just nu. ”Jag var nog lite hård mot din mamma innan jag gick ut för att leta efter dig.” Han lät lugn på rösten, men jag hörde på honom att han var besviken på sig själv, att han lät sig träffas av henne. Jag vände mitt ansikte mot honom så att jag kunde se hans perfekta drag i ansiktet. ”Vad kan du ha sagt som gjorde henne upprörd?” Han fick ett litet leende på läpparna, men det försvann innan han öppnade munnen. ”Jag sa åt henne att hon skulle inse att vi skulle bli en familj, annars kanske det slutade med att hon inte tillhörde den.” Han vek undan blicken från mig, men jag drog tillbaka hans huvud så han var tvungen att kolla på mig. ”Wow, jag trodde inte det fanns så mycket stake i dig.” Jag blev faktiskt glad över att han stod upp för mig mot min egen mamma. ”Haha, inte stake nog? Du om någon borde väl veta att det finns det.” Han log faktiskt, och smekte mig över magen, så jag förstod vad det var han syftade på.

Justin hade lovat att sova hemma hos sina morföräldrar, så natten skulle vi spendera på olika håll, vilket vi inte har gjort på länge, så det kommer kännas tomt. ”Jag kommer sakna din värme inatt.” Justin kysste mig innan jag hoppade ur bilen. ”Jag kommer sakna hela dig.” Dörren tills hans bil åkte igen, och han rullade ned för uppfarten. När jag kom in satt mamma framför TV:n tillsammans med Liam. Han var den enda som reagerade på att jag kom in, och kom fram till mig. ”Får jag sova hos dig inatt?” Jag lyfte upp honom och bar upp han på mitt rum. ”Klart du får.” Klockan på sängbordet visade lite över åtta. ”Ska vi slå på en film?” Liam var kvick nog, för innan jag hann blinka hade han sprungit in i sitt rum och hämtat sin favoritfilm, Bilar. Jag tog den bara och stoppade i den i dvd:n. Vi satte oss tillrätta i sängen och myste. ”Du vet väl att mamma älskar dig.” Han tittade upp, och pussade mig på näsan. ”Ja, och jag älskar dig mamma.”

När filmen var slut hade Liam redan somnat, så jag bäddade ned honom i sängen och gick in på badrummet. Jag kollade länge på mig själv i spegeln, och funderade flera gånger på vad det var Justin såg hos mig. Vad var det hos mig som fick honom att stanna kvar, trots att min mamma inte tycker om honom. Hon gjorde det i början, men efter att han krossade mitt hjärta sista gången så blev hon väldigt mycket mamma, och beskyddande. Jag klarar mig själv, och har alltid gjort, men jag behöver min mammas stöd till det. Jag borstade tänderna och flätade en fläta i håret, jag gör alltid det när jag ska sova. Jag stannade i dörren och kollade på Liam som låg och sov, han snarkade lite grann, men absolut inte som en gammal gubbe.

Jag låg och läste ett litet tag innan jag släckte lampan, och precis när jag hade gjort det lyste mobilen till. Displayen lyste upp och det stod Biebs, och jag fick ett leende på läpparna som ingen annan kan ge mig än han. ”Hej beautiful.” Tur jag låg ned, annars har jag ramlat ihop, med tanke på att hans röst gör mig knäsvag. ”Hej älskling.” Jag kunde nästan höra hur han log genom telefonen. ”Jag ville bara höra din röst innan jag skulle gå och sova. Jag saknar dig redan, och vi har vart från varandra i några timmar. Jag vill ha dig här.” Han lät ledsen, men han grät inte. ”Baby, jag finns ett stenkast bort. Klart saknar jag dig också, men vi måste klara detta, det vet du.” Han blev tyst ett tag, men jag hörde fortfarande hur han andades. ”Kan vi inte prata tills vi somnar då?” Jag började skratta lite, men jag höll med honom. Så vi pratade ett tag, tills jag bara hörde hans andetag, han somnade nog före mig.

På morgonen när jag vaknade sov Liam fortfarande och klockan var kvart över 8. Mamma satt i köket när jag kom ned, men hon tittade inte ens på mig, och ännu mindre pratade med mig. ”Snälla mamma, du är min bästa vän. Gör inte så här mot mig.” Hon tittade upp från tidningen hon satt och läste, och tog en klunk av sitt kaffe. ”Vad är det du vill att jag ska göra då?” Hon lät irriterad, men inte arg. ”Jag vill att min mamma ska stötta mig, jag älskar dig. Varför kan du inte se att Justin gör mig lycklig, alla förhållanden går upp och ned. Jag kan lova att du och pappa inte heller drog jämna linjer hela tiden.” Hon reste sig upp och kom emot mig med en hotfull blick. ”Nämn aldrig din pappa under sådana omständigheter. Förstår du det?” Jag blev rädd för min egen mamma, och det är inte ett gott tecken.

Jag rusade upp på mitt rum, låste dörren och började packa ned både mina och Liams kläder i en väska. ”Vad gör du mamma?” Liam hade vaknat, vilket var synd, men kanske lika bra. ”Jag packar, vi ska åka bort.” Han ställde inga fler frågor, utan började hjälpa mig att packa istället. Hans favorit gossedjur åkte ned i väskan och massa annat. När jag hade fått in Liam i bilen gick jag tillbaka för att hämta väskan. ”Jag drar nu, så du slipper se både mig och Liam igen. Ha så trevligt, MAMMA.” Mamma kom ut i hallen och såg mig då jag stod och höll väskan i handen redo att lämna mitt hem bakom mig. ”Gå inte, snälla.” Jag vände mig hastigt om och såg att hon grät. ”Du vill inte att jag behåller en del av mig, och du vill inte att jag ska vara tillsammans med Justin. Så jag ser ingen anledning med att stanna kvar på ett ställe där jag inte är älskad.” Utan att jag hann fundera eller ens ta in det jag själv hade sagt drog mamma in mig i hennes famn och mina tårar började rinna. ”Förlåt älskade vännen.” Hon grät precis lika mycket som jag, och min kraft i armen var slut så jag släppte väskan och la mina armar runt mamma. ”Jag älskar dig mamma, det gör jag. Men ibland måste jag få ta mina egna beslut. Jag ångrar absolut inte att jag behöll Liam, men tvingar du mig att göra abort så kommer jag aldrig att förlåta dig. Jag älskar Justin, och jag vill och är redo att spendera hela mitt liv med honom. Du måste förstå att han är allt jag någonsin önskat mig, och när jag väl får honom så gör du allt för att skrämma iväg honom.” Jag tittade henne i ögonen hela tiden, varje litet ord jag sa tog hon in. ”Förlåt, jag ska inte lägga mig i. Och jag lovar att stötta dig i alla dina beslut. Förlåt, förlåt, förlåt.” Det verkade faktiskt som att hon menade det hon sa.

Liam satt i bilen helt omedveten om tjafset jag hade haft med mamma innan. Jag lämnade väskan i hallen och åkte till Justin. Mamma var helt okej med det, och vi redde ut allt, jag älskar min mamma men ibland lägger hon näsan i blöt alldelens för mycket. När jag parkerade bilen på Bruce och Dianes uppfart kände jag en lättnad i magen, men jag hade fortfarande gråten i halsen. Han öppnade dörren i bara mjukisbyxor, så jag tappade hakan. Han såg nog på mig att jag hade gråtit, så han drog in mig i sin famn och kramade om mig. Liam kutade förbi oss i hallen och in till Bruce som troligtvis satt framför TV:n. ”Vad är det som har hänt?” ”Håll bara om mig, jag berättar sedan. Jag behöver din närhet nu.” Han bar upp mig i sin famn och gick upp till sitt rum, och la ned mig i sängen. Han la sig bredvid mig och höll om mig. ”Jag älskar dig Justin, och kommer alltid att göra det.”

”CLARISSA MELISSA JONES.” Att vakna på morgonen, eller ska jag säga dagen av att mamma skriker rakt ut, är ingenting jag rekommenderar. Jag skruvade på mig i sängen och märkte att jag låg där helt själv, och om jag inte är helt ute och cyklar så låg faktiskt Justin bredvid mig när jag somnade. Jag hatar när han gr så här, smyger ut, utan att ge mig en hint om vart eller varför. Jag kravlade mig ur sängen och drog på mig min morgonrock, för att gå ned och möta min mamma. När jag kom in i köket var det ingen mamma där, men en Justin, med ryggen mot mig. ”Hey, varför har du lämnat mig själv i sängen?” Jag kramade om honom bakifrån och pussade han på ryggen. ”Jag lät dig sova, för du var så fruktansvärt trött inatt när vi kom hem.” Mamma kom in i köket, så jag kastade mig runt halsen på henne. ”Fan vad jag har saknat dig mamma.” Hon kramade om mig riktigt hårt. ”Jag har saknat dig mer. Hur har ni haft det?” Vi satte oss ned vid köksbordet och både jag och Justin berättade om allt som hade hänt.

Jag gick upp och tog mig en dusch. När jag kom ut ur badrummet satt Justin på sängen och höll på med sin mobil. ”Ska vi berätta för mamma?” Han drog ned mig i sitt knä och pussade mig på axeln. ”Ska vi kanske ringa MVC först?” Han hade rätt, vi har redan blandat in allt för många i detta, så det är lika bra att göra det. ”Jag gör det när jag har klätt på mig, och så åker vi dit tillsammans?” Det sista lät som en fråga, för jag vet inte om han är redo att möta världen och deras fina rubriker i tidningarna. ”Klart vi gör. Du ska inte göra det själv, vi gör det tillsammans, kom ihåg det.” Jag nickade och kysste honom. Jag fick en konstig känsla i magen när jag klev in i min WIC, det var så längesedan jag var där inne, och fick se alla mina kläder som jag inte har sett på 2 månader. Det fick bli en enkel outfit, en t-shirt med ett tryck, och ett par ljusa jeansshorts.

När jag hade pratat med dem i telefonen så hade jag fått en tid, och massa råd. Senare på dagen vid 3 skulle vi vara där. Det var flera timmar kvar att ta död på innan det. ”Mamma, kan du ta Liam i några timmar, det är en sak jag måste göra. Du kommer få reda på det tids nog, men inte just nu.” Hon stod framför spisen och höll på med maten, Justin befann sig i duschen, och Liam satt i sitt rum, gud vet vad han gör där inne. ”Klart jag kan göra det, nu blev jag riktigt nyfiken, men jag ska inte fråga dig om vad det är.” Tillsammans satt vi vid köksbordet och högg in på mammas goda hemlagade mat. Stekt kött och pommes, det är något jag verkligen har saknat. ”Gud vad gott det var.” Både jag och Justin la ned besticken samtidigt och lutade oss tillbaka, men istället för att han la sina händer på sin mage, så la han dem på min och log, men mamma såg inget. Hon hade fullt upp med Liam som inte kunde skära köttet själv.

Jag och Justin satt tillsammans i väntrummet, hand i hand, och folk tittade verkligen illa på oss. Alla som satt där var över 30, och så kom vi in, då blev det mycket stirrande. Precis som att vi inte skulle kunna ta hand om ett barn bara för att vi själva inte har klivit ur tonåren. ”Clarissa Jones?” En ganska ung tjej kom och ropade upp mitt namn, och jag visste mycket väl att hon kände igen Justin, men som tur var la hon inte ned så mycket tid på det, hon hälsade på oss båda och presenterade sig som Summer. Hon visade oss ett rum och försvann ut sedan. ”Jag är sjukt nervös.” Justin lyfte upp mig och satte sig ned och drog ned mig i hans knä. ”Det kommer gå bra älskling. Jag finns med dig hela tiden.” Efter att jag hade tagit alla prover så fick vi svaret ganska på en gång efteråt, vilket var fruktansvärt skönt, jag hatar att gå omkring och vänta på massa svar. ”Det visar positivt, ni ska ha barn. Jag bokar in en tid för ultraljud åt er.” Hon sa det precis som att ingenting hade hänt, och jag blev inte chockad, det är hennes jobb.

I bilen på väg till Justins mormor och morfar satt vi och höll handen hela tiden, och leendet som Justin hade på sina läppar gick inte att ta bort. ”Jag ska bli pappa, fattar du? Jag trodde jag hade allt när jag skrev på ett papper för typ 4 år sedan, men sedan kom du, och nu detta. Mitt liv är bäst.” Han var hur glad som helst och det glädje mig, jag kunde inte önska mig någon bättre pojkvän än honom. Innan jag träffade honom var allt jag såg hans utseende, jag brydde mig inte så mycket om hur han var som person, men när jag väl träffade honom så visade han en helt annan sida än den jag innerst inne trodde om honom. Jag trodde han var som alla andra stora stjärnor, arrogant och ego, men shit, vad fel jag hade.



Mormor öppnade dörren och kastade sig genast över mig. ”Gud vad jag har saknat dig.” Hon var precis som en mormor ska vara när man kommer hem efter flera månader, hon nöp mig i kinden och kramade om mig. Hon gjorde samma sak med Clar bortsett från nypandet i kinden, och det ska hon vara glad över. Det är inte speciellt skönt. Morfar kom ut i hallen och gav mig en riktig kram, han lyfte till och med upp mig i luften. ”Du kommer bryta ryggen, om du inte släpper ned mig.” Han bara skrattade åt mig. Clar gick iväg för att ringa till sin mamma, hon skulle be henne komma hit, så att vi fick berätta det tillsammans. ”Så hur har ni haft det?” Samma visa en gång till. ”Det har vart helt annorlunda mot vad det brukar vara, och allt tack vare Clar. Hon har stöttat mig mer än någon annan.” Mormor tittade stolt på Clar, och hon vek undan blicken, för att hon blev generad.

Erica kom strax efter att vi hade satt oss vid bordet tillsammans med Liam, morfar tog honom och gick iväg. ”Kan du lämna oss ett tag mormor, det finns lite saker vi skulle vilja prata med Erica om.” Hon tittade skeptiskt på mig. ”Du får veta du med, men inte nu.” Erica såg otålig ut, och det kan jag förstå allt detta hyschande runt omkring henne. Erica satte sig ned på andra sidan bordet och väntade på att någon av oss skulle säga något. ”Okej, vi ska ha barn.” Jag vände blicken mot Clar, hon sa det rakt ut, ingen idé att säga något mot henne, hon vet nog hur hennes mamma vill ha saker och ting lite bättre än vad jag vet. ”Ni ska vad?” Hon lät inte glad, och det kunde man ju räkna ut. Alla andra har tagit detta så bra, så varför skulle det fortsätta åt det hållet? Jag tänkte inte lägga mig i detta, men jag satt ändå kvar och höll Clar i handen. ”Är du inte glad för vår skull?” Clar lät rent ut sagt livrädd för vad hennes mamma skulle svara.

Efter att Erica bad mig lämna dem ensamma i köket gick jag ut till mormor och morfar som satt i vardagsrummet och kollade på tecknat, bara för att Liam skulle vara upptagen nog att inte lyssna. ”Har du inte lärt dig någonting från förra gången?” Hennes mamma gick ut hårt mot henne, och så vitt jag vet kommer inte Clar ge sig lätt. ”Jag blev våldtagen mamma, fattar du hur det känns? Jag älskar Justin, och jag tänker aldrig, hör du det, ALDRIG göra abort.” Mormor tittade på mig, med en besviken blick. Säg bara inte att hon ska börja på samma bana som Erica, jag hoppas att hon står på min mammas sida. ”Grattis. Får man väl säga då.” Jag tittade på mormor som såg riktigt glad ut. ”Tack, du verkar vara den enda i detta hus som gillar det.” En besvikelse sköljde över mig.

Utan att jag hann tänka hörde jag hur dörren slogs igen och Erica kom ut ur köket. ”Vart är Clar?” Hon tittade upp och mötte min blick. ”Jag vet inte, hon bara stack.” Hon gick förbi mig och ut i vardagsrummet. ”Kan det ha något att göra med att du inte stöttar din dotter i hennes beslut?” Hon vände sig hastigt om. ”Lägg dig inte i detta. Du är väl kanske den sista som ska säga något sådant, du som har krossat min dotters hjärta, vad är det? 2 eller 3 gånger?” Ilskan steg i mig, men jag visste att det inte skulle bli bättre om jag visade det. ”Jag älskar din dotter, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Det är lika bra du inser att vi ska bli en familj, annars finns det nog risk att du inte kommer tillhöra den.”

Justin stod redo på scenen för att göra sina fans glada, och jag kunde inte vara mer glad över att det var sista gången på ett tag. Han såg fortfarande arg ut, men jag hoppades att det skulle försvinna under tiden. ”Idag hände det en sak, en tjej tog sig in i min privata buss, och skadade min flickvän. Jag gör det här för att jag älskar det, och för att jag har dem bästa fansen ever. Men när en av dem gör något sådant, så sjunker mitt mod till att ge resten det dem vill ha. Är det så ni vill ha det?” Jag stod med hakan i golvet och lyssnade på vad han hade att säga. Jag kunde inte tro mina egna öron, varför var han tvungen att ta upp det. ”Nej, det vill vi inte.” Hörde jag alla skrika tillbaka, och jag förstår dem. Visst hade jag fortfarande ont i ryggen, men det var inget jag inte kunde leva med. Pattie stod bredvid mig, precis likadan, hakan i golvet. Jag hade ingen aning om att Justin skulle ta upp detta på soundchecken, men det gjorde han, och överraskade oss alla. Liam stod bredvid mig, men senare under konserten skulle han få sitta på Kennys axlar.

Mellan soundchecken och konserten valde jag att gå ut och ta lite luft, jag stod på baksidan av arenan helt själv och det gick förbi massa tjejer som kollade elakt på mig, visst jag har något dem vill ha. Men jag tänker inte lämna över det, aldrig. En tjej som fångade min uppmärksamhet, hon hade rosa skrikande hår och en gul tröja, så hon synder verkligen bland alla svarta och gråa trista människor. När hon vände sig om och tittade på mig såg jag även att det var min bästa vän från Los Angeles. ”Jen?” Jag sa det så pass högt att hon skulle höra mig, och hon reagerade och kollade mot mitt håll. ”Clarissa.” Jag sprang fram och kramade om henne. ”Gud vad jag har saknat dig. Förlåt att jag inte har hört av mig, jag skäms.” Våra blickar möttes och hon log. ”Det är ingen fara, jag har inte heller hört av mig. Men fan så kul att se dig. Hur länge stannar du?” Hennes blick gick förbi mig och på någonting som fanns bakom mig. ”Clar, varför gick du bara ut?” Justin kom upp vid min sida, och jag log generat. ”Detta är min pojkvän Justin, och det här är min bästa vän från LA, Jen.” Jag presenterade dem för varandra. ”Jag åker hem inatt, efter konserten. Men du får jätte gärna göra mig sällskap, vill du?” hon såg skeptisk ut, men ett leende kom fram till slut. ”Okej, det kan jag göra.”

När vi kom in i samlingsrummet där alla satt, vändes alla blickar mot oss. Jag presenterade alla för Jen och hon gillade nog inte situationen, fram tills att hon fick syn på Liam. ”Liam, vad stor du har blivit.” Jen var med när Liam föddes, men bara någon månad, så det finns inte en chans att Liam kommer ihåg henne. ”Vem är hon mamma?” Han pekade med hela armen på Jen. ”Det är min bästa vän från stället vi bodde på innan vi flyttade till Kanada.” Jen lyfte upp honom och gav han en kram, och han verkade trivas i hennes famn. ”Vilket coolt hår du har.” Vi alla började skratta och Liam tittade på mig. ”Vad? Tycker inte du det mamma?”

Vi stod på sidan av scenen på den vanliga platsen och tittade när Justin gjorde sin sista show på flera månader. Han ska nu efter detta spendera hela sommaren med mig, men det är oklart om vi kommer befinna oss i Stratford eller inte. Jen stod vid min sida och skådade min underbara pojkvän. ”Hur gick det till när du hittade honom?” Frågade hon och nickade mor Justins håll. ”På en fest hemma hos hans bästa kompis.” Sen berättade jag hela historien kort. ”Wow, låter som att ni har åkt en hel del berg och dalbana. Hur är det mellan er nu då?” ”Allt är perfekt.”



Efter mitt första klädbyte fick jag extra energi i kroppen, och det behöver jag verkligen. Att få gå ut på scenen och veta att det är sista gången på flera månader är hårt, men det känns samtidigt skönt, för då kan jag fokusera på min familj och mina vänner, samt skriva nya låtar. Egentligen vill jag kunna gå ned och gå bland alla mina fans, men dem skulle mosa mig på mindre än två sekunder. Det är lite synd, för jag vet att dem aldrig skulle göra det med flit, men olyckor händer så fort. Jag satte mig i hjärtat och spände fast mig, Dan gav mig min gitarr och jag kände hur det lyfte från golvet, och jag började föras ut och över publiken. Varje gång jag fick chansen kollade jag mot Clar, för att se om hon kollade mot mig, eller om hon gjorde annat. Och denna gång då jag förde min blick mot platsen hon alltid brukar stå på, så var den tom. Hon fanns inte bland mamma och pappa, eller någon annan. Inte Jen heller, hennes hår kan man ju inte missa.

”Jag vill tacka alla mina underbara fans som har följt mig sedan dag ett, ni vet inte hur mycket ni betyder för mig, och det finns inga ord som kan förklara det heller. Detta är sista låten på sista konserten, och jag kommer verkligen sakna detta. Men jag är tillbaka snarare än ni tror med nytt material, och nya konserter.” Jublet i arenan steg, och det kändes som att hela golvet skakade, jag vet inte hur dem lyckas, men dem gör det. ”Who wants to be my baby?” Alla förstod på en gång vilken låt det var som skulle komma, och jublet ökade. Under den sista refrängen öppnades dörrarna och hela mitt crew kom ut på scenen med massa skyltar och ståhej. Clar kom ut först, och jag försökte hindra mig från att gå fram till henne, men min kropp skrek efter kontakt med hennes. Jag fortsatte sjunga fast jag gick fram och gav henne en kram. Hon pussade mig på kinden och vände tillbaka till resten av gänget som stod på scenen.

Alla väskor var redan packade och vi satt i bilarna på väg till flygplatsen, alla skulle åt olika håll nästa, min familj, Clar och Liam skulle hem till Stratford, medan alla andra skulle till Atlanta. Så det var bara för oss att säga hejdå till alla på flygplatsen. Det kom lite tårar på oss alla, men vi skulle snart ses igen. Jag måste till Atlanta på massa möten inom en snar framtid, så då skulle vi ses igen. Vi flög privat, för jag orkade inte med massa hysteriska människor, och med tanke på Liam och Jazmyn så är det lättast för dem att inte försvinna då. Clar slog sig ned i ett säte och pustade ut. ”Du kommer aldrig förstå hur skönt det ska bli att komma hem och kasta sig i sin säng.” Hon tittade på mig och lutade sitt huvud på min axel när jag satte mig ned. ”Jo, din säng är rätt skön, så jag förstår dig.” Hon somnade på en gång, och hon var inte ensam om det, Liam och Jazmyn sov redan, så vi fick bära in dem i flygplanet.

”HEM LJUVA HEM!!!!!!” Skrek Clar när hon släppte ned sina väskor på golvet, hemma i hennes hall. Erica var inte hemma, utan befann sig i Toronto, så Clar kunde skrika hur högt hon ville. Klockan var bara 4 på morgonen och hon gick direkt upp och la sig. ”Jag åker till mormor och sover där.” Jag hann knappt säga klart meningen innan hon kastade sig upp och över mig. ”Det kan du glömma unge man.” Hon puttade ned mig i hennes säng och satte sig gränsle över mina ben. ”Du ska sova med mig inatt.” Att hon inte har fått nog av mig på två månader tillsammans är sjukt, men jag tackade inte nej till att stanna. ”Okej.” Svarade jag och la ned henne på rygg, så jag kunde klä av mig kläderna. Hennes sängkläder var kalla och helt underbara, jag la mig ned på rygg och hon la sitt huvud på mitt bröst. Vi låg där ett tag och bara lyssnade på varandras andetag och hjärtslag.

Pappa tog allt hur bra som helst, nu är det bara en kvar, och den viktigaste, Liam. Clar sa att hon skulle ta det med honom själv, men jag övertalade henne att jag ville vara med. Även om inte jag har någon rätt att säga åt Liam att göra det ena eller det andra, så är vi ändå en familj snart. Vi tänkte att vi skulle berättade det innan Liam skulle hoppa i säng, det var lättast så, för då var han redan trött och orkade nog inte hoppa omkring eller bli arg. Det var i alla fall vad vi hoppades på. ”Liam, nu ska vi borsta tänderna.” Clar tog med sig honom in på toan och jag hörde hur han försökte dra sig ur allt. Mamma kom och satte sig ned bredvid mig där jag satt och spelade tv-spel. ”Hur tog Jeremy allt?” Jag pausade spelet och vände mig mot mamma. ”Han stöttar oss, och du kan inte förstå hur det känns att man har två föräldrar som stöttar en i allt man gör. Jag vet att vi är unga, men vi hjälps åt alla så kommer vi klara detta.” Hon kramade om mig och pussade mig i pannan, precis som när jag var liten. ”God natt.”

”Vad skulle du säga om du fick ett syskon?” Clar gick ut hårt mot Liam, men det var lika bra att säga det på en gång. ”Va?” Han satte sig ned i sängen och var tyst, troligtvis för att han ville att Clar skulle fortsätta. ”Jag älskar dig och kommer alltid göra det, du är min ögonsten och mitt allt. Men när jag träffade Justin, så fanns det en till som kommer att betyda väldigt mycket för mig, men absolut inte i din nivå. Jag har ditt syskon i min mage, och jag hoppas att du är okej med det. För jag vet att du kommer bli den bästa storebrodern som finns.” Liam satt helt still, och jag ville bara ge honom en kram, men jag höll mig i bakgrunden, bara just för att Clar skulle få ta detta själv med honom. ”Kommer du älska mig lika mycket?” Liam började gråta och jag kunde inte se eller höra mer, allt vändes upp och ned för den lilla grabben på bara några minuter, jag kan inte sätta mig in i hans situation, så jag gick.



Jag märkte att Justin gick, och att min son satt och grät, av rädsla av att jag inte kommer älska honom lika mycket. ”Liam, titta på mamma.” Han kollade upp på mig med tårar i ögonen. ”Jag kommer alltid att älska dig, oavsett vad som händer, och jag kommer älska dig mer när ditt syskon kommer, för jag vet att du kommer ta väl hand om honom/henne.” Jag kände själv att mina ögon vattnades och att jag var på väg att börja gråta, och jag lät dem rinna, för jag ville visa Liam att jag också är rädd för vad som kommer. ”Mamma, varför gråter du?” Han lät glad, men samtidigt väldigt ledsen med tårarna rinnandes. ”För att jag är rädd, jag är rädd att du ska bli ledsen. För mamma och Justin vill verkligen ha kvar ditt syskon.” Han kastade sig i min famn och kramade om mig. ”Jag kommer bli bäst som storebror.” Att så några ord, kan få mig så glad trodde jag aldrig.

Liam låg vaken ett tag och vi pratade om allt som kommer hända, han hade många frågor och jag försökte svara på dem alla så gott jag kunde. "Hur har bebisen kommit in i din mage mamma?" Jag blev mållös, och visste inte vad jag skulle svara, så det fick bli en räddning. "Läggdags för dig, little man." Liam var på väg att protestera, men jag hejdade honom. "Ingen ide du försöker, godnatt." Jag släckte lampan och gick ut till resten av gänget som satt i sofforna. Alla kollade spänt på mig, tror alla ville veta hur det gick, Justin kom fram och gav mig en kram. Ibland är det, det enda jag behöver av honom för att känna att jag betyder något. "Hur gick det?" Jeremy avbröt kramkalaset och jag satte mig bredvid honom. "Allt gick bra, det är väl kanske mycket för en liten människa att ta in, men jag tror att han kommer klara av det." Jag fick en kram av både Jeremy och Pattie, Justin stod kvar där jag lämnade honom och såg stolt ut. "Nu är det bara min mamma kvar, men henne behöver jag inte oroa mig för." Vi satt i soffan och åt chips och pratade om allt Liam frågade. "Han frågade hur jag kunde ha ett barn i magen, och jag visste inte vad jag skulle svara så jag sa att han skulle sova." Alla började skratta tills Jeremy öppnade munnen. "Jag har alltid funderat över det, så du som fick en sist kan väl förklara det för mig?" Han log med hela ansiktet och tittade på mig. Justin började skratta, så jag gav igen. "Fråga din son, jag var inte vid medvetandet." Justin slog till mig på axeln, inte hårt men det kändes. "Var du väl visst, det är alltid du som har börjat." Jag vände mig hastigt mot honom och han log med hela ansiktet. "Oh no! Du får mig att framstå som en kåtbock, inte snällt." Nu skrattade vi alla. "Okej ungdomar, jag går och lägger mig. Var inte uppe för länge, en hård dag imorgon, sen får ni åka hem." När Pattie sa hem kändes det så långt borta.

"Mamma, mamma.. Har alla flickor bebisar i magen?" Att vakna på morgonen av att Liam ställer massa frågor är inte det roligaste. "Gå och lägg dig." Justin vaknade också av hans hysteriska morgonpigghet. "Justin, kan du svara då?" Liam var verkligen mån om att få veta, men både jag och Justin drog täcket över huvudet och höll om varandra. "Godmorgon" Jag kysste hans läppar passionerat. Hans händer trevade över min kropp, och jag rös till. "Kan ni i alla fall gå upp." Hade helt glömt att Liam var kvar, så det var bara att gå upp. Jag och Justin duschade tillsammans, det var längesedan men det var lika mysigt som jag minns det. När vi var klara gick vi ut och åt frukost tillsammans med dem andra. "Sovit gott?" Pattie är alltid så morgonpigg och det är mysigt att vara runt en familj som äter tillsammans varje morgon. ”Det har jag verkligen gjort. Du då?” Hon tittade på mig och tog en tugga av sin smörgås. ”Jodå, det har jag allt.” Liam satt och kladdade med sina smörgåsar, men han kunde väl få göra det. Jag orkade inte säga åt honom, det var för tidigt på morgonen.

”Älskling, förstår du att det är sista soundchecken om mindre än 30 minuter?” Justin stod bakom, och hade armarna om mig när jag stod och fixade håret. ”Nej, tiden har gått så fruktansvärt fort, men jag har haft the time of my life med dig.” Vi log mot varandra, och han släppte mig, så jag kunde fortsätta. Liam kom springandes och kastade sig över Justin som låg i sängen och kriget var i full gång. Liam satt på hans mage och hoppade upp och ned, jag hörde hur Justin började hosta. ”Lite hjälp kanske.” Kom det fram mellan hans andetag. ”Nej, nej. Har du gett dig in i leken, får du den tåla också.” Han suckade bara och jag gick ut därifrån. Precis när jag skulle öppna dörren och gå ut från bussen kom det in en tjej helt hysterisk, har aldrig sett henne tidigare. ”Vart är Justin? Jag måste få träffa honom.” Det tog ett tag för mig att koppla att det var ett fan som hade tagit sig förbi alla vakter på utsidan, så det var bara att försöka stoppa henne. ”Gå ut, du har ingen rätt att vara här inne.” Hon knuffade iväg mig så att jag flög in i toa dörren, och vidare ned på golvet, sen satte hon fart mot alla rum. Justin befann sig i sista delen på bussen och han måste ha hört oss, så som hon skrek och jag svarade. När jag kom upp på fötterna sprang jag ut. ”Kenny, vart fan är du?” Han kollade fram mellan dem andra bussarna. ”Det är ett fan där inne, helt galen. TA ut henne, min son befinner sig där.” Jag hann inte ens säga klart meningen innan han var på väg in i bussen, och strax där efter kom han ut igen med den där tjejen i ett hårt grepp. Hon tittade hotfullt på mig, men jag vände ned blicken i asfalten och väntade spänt på att Justin skulle komma ut med Liam, vilket skedde bara några sekunder efter att Kenny hade burit bort den där tjejen.

”Baby, är du okej?” Justin släppte ned Liam som sprang iväg till Jeremy, och kom fram till mig. ”Ja, har lite ont i ryggen bara. Hon knuffade in mig i handtaget på toa dörren.” Han kramade om mig och strök mig försiktigt på ryggen. ”Förlåt.” Jag kollade upp på honom och sökte hans blick, men fann den inte. ”Justin titta på mig. Det är inte ditt fel.” Jag strök honom över kinden och fick honom att titta mig i ögonen. Jag såg att han blev ledsen. Jag tog mig ur hans kram. ”Vad fan är det för fel? Varför kan inte folk bara acceptera att vi är tillsammans?” Jag skrek rakt ut så att alla på parkeringen kollade på oss. Jag brydde mig inte om så hela jorden hörde mig. ”Jag älskar dig, och det dina fans gör är inte ditt ansvar. Förstår du det. Du ska inte be om ursäkt över det dem gör.” Jag gick tillbaka in i hans famn där han fortfarande stod. Jag såg på honom att han var irriterad, och jag vet att det inte var på mig. ”Vet du hur sexig du är när du är sur eller irriterad?” Jag kysste han på halsen och viskade i hans öra. Hans grepp om mig blev hårdare, och jag förstod att han inte ville att jag skulle gå.

Idag fick jag Justin Bieber´s Someday i brevlådan, kan en vecka börja bättre eller? Den doften var heelt sjuuukt gooood. :) haha ^ Vill ni mig något så finns jag på MSN: [email protected] Det är bara ni addar mig, skickar mejl. Eller skiter i det ^ haha

En hel dag och inga måsten. Jag låg kvar i sängen efter att både Liam och Justin hade väkt mig med massa bus i sängen. Jag förstår inte hur dem orkar. Jag är glad att Justin finns i Liams liv, så att dem två kan busa med varandra, för det är ingen annan som orkar. ”Mamma, kliv upp. Vi har inte sets på flera veckor, och du väljer att sova bort tiden. Dålig stil.” Jag tittade på Justin som satt i sängen medan Liam hoppade omkring, och båda två började skratta. ”Vem har lärt dig prata på det där viset?” Liam tittade på mig. ”Jag hörde mormor prata i telefon, och sen lär man sig lite av Jeremy också.” Ni skrattade både jag och Justin ännu mer. Jag reste mig upp ur sängen och pussade Liam på huvudet och gick vidare in på badrummet, för att ta mig en dusch.

Jag och Justin tog med oss våra familjer plus Kenny på staden. Vi tyckte båda två att vi skulle spendera lite tid tillsammans med dem. Folk blev som galna när vi alla kom, men ingen av oss la ner speciellt mycket tid på det, förutom Justin som var fast i en klunga full med tjejer. ”Hur står du ut med det här?” Jeremy la en hand på min axel och kollade på mig. ”Jag gör det för Justins skull, skulle jag bli arg varje gång han pratade med en tjej så skulle jag inte få göra annat än vara arg på honom. Jag litar på honom, vi hör ihop.” Han tittade stolt på mig, och gav mig en kram. ”Saknat mig?” Justin kom tillbaka och la armen om mig. ”Ja, det har jag. Men det kan jag leva med.” Vi gick tillsammans in i en affär, och Jeremy tog en vagn som han kunde sätta Jazzy i, Liam skulle aldrig kunna sitta still, så Kenny tog honom på sina axlar, det gillade han mer.

När Justin tillslut bar på fler kassar än vad jag gjorde orkade jag inte gå något mer. ”Kan vi inte ta en fika?” Liam behövde bara höra orden fika, så vart det fart på honom. ”Jag vill ha glass mamma.” Jag nöp han i benet, inte hårt. ”Klart du ska få glass.” Vi gick och satte oss på ett café, så långt från alla människor det bara gick. Jag gick fram till kassan och beställde det vi skulle ha. När jag stod där i mina egna tankar kände jag en hand på min axel, och när jag vände mig om fick jag en chock. ”Selena. Hej.” Jag lät nog osäker, men försökte dölja det så gott jag kunde. ”Hej Clar, hur är det med dig?” Hon var trevlig, jag fick fel uppfattning om henne förra gången och det var tråkigt. ”Det är hur bra som helst, hur är det själv?” Vi stod där ett tag och pratade, och hon följde med till vårt bord. Justin blev nervös, men hade ingen anledning till att bli det, för jag visste att han var över henne, eller jag hoppades det.

Selena var med oss hela dagen, och jag gillade henne verkligen. Vi blev riktigt bra vänner, samtidigt som vi bytte nummer med varandra, Justin skådade oss på distans, det kunde man se på flera meters håll. ”Jag hoppas verkligen vi ses igen, och behöver du något, finns jag ett samtal bort.” Vi kramades och Selena hoppade in i en taxi som skulle ta henne till flygplatsen. Hon skulle flyga hem, och det kan jag inte längta mer till, att få komma hem och få sova i min säng. ”Så du och Selena?” Justin slöt upp vid min sida då vi var på väg bort från bilarna mot bussen, han lät verkligen chockad. ”Jag gillar henne, vi hamnade nog lite fel från början.” Han himlade med ögonen och log mot mig. ”Vad har du handlat föresten, du har ju hur många kassar som helst.” Han tittade ned på sina händer som var fulla med saker. Jag förstod inte hur han hann med allt det där, jag vet inte ens vad det är i hälften. ”Massa saker.”

Liam var hur trött som helst när vi kom tillbaka till bussarna och det kan jag förstå, han har inte varit still en enda sekund. Han gick och la sig frivilligt i sängen och somnade på stört. ”Titta vad söt han är.” Justin stod i dörröppningen till sovrummet och tittade på Liam, jag slöt upp bredvid och la armarna om honom. ”Snart ligger det två sådär, fast den ena lite mindre.” Jag såg i ögonvrån att Justin log, och han kunde inte sluta heller. Vi satt i soffan i sovrummet och tittade på Liam när han sov. "Är du verkligen redo för barn, och bli inte sur nu. Jag vill bara veta att vi gör rätt." Justin vände mitt ansikte mot hans och tittade mig djupt i ögonen. "Jag har aldrig varit säkrare, och barnet kommer få den bästa mamman." Jag kysste honom och lutade mig tillbaka in i hans famn igen. "Ska ni vara med och... Oj, sorry." Pattie kom in, men hon vände i dörren. "Hörru farmor, kom tillbaka." Jag kunde inte låta bli. Hon vände illa kvickt i dörren. "Kalla mig inte det, det låter gammalt. Men ska ni vara med och spela kort?" Jag reste mig upp och var på väg ut ur rummet utan att titta på Justin. "Hey, får man ingen puss?" Jag svarade honom inte utan pressade mina läppar mot hans.

Jag förlorade hela tiden, så tillslut kastade jag upp mina kort i luften. "Haha, vad gör du?" Justin tittade på mig och skrattade. "Jag hatar att förlora." "Jo, vi märker det." Jeremy kastade sina kort på mig, och där bröt kortkriget ut. Det slutade med att Justin brottade ned mig på golvet och låste fast mina händer i något hemskt ninja grepp. "Ger du dig?" Hans andetag mot min hals fick mig att rysa, och hur han viskade i mitt öra gjorde mig svimfärdig. "Plåga mig inte." Jag sa det tyst så ingen annan skulle höra. "Om jag ska?" Han flina hotfullt och kysste mig på halsen och vidare ned mot nyckelbenet, sen bröt helvetet löst, han kittlade mig i sidorna, jag skrek och han skrattade. "Jag ger mig." Skrek jag rakt ut när jag inte orkade mer. När han släppte mina händer slog jag runt honom så han hamnade på rygg, och satte mig gränsle över hans lår. Han log fortfarande mot mig, men leendet försvann fort när jag böjde mig fram och gav han samma sak han gett mig. Jag kysste han på halsen och nafsade han på örat, hans andetag blev ojämnare än innan och han placerade sina händer på min korsrygg och min rumpa. Jag fortsatte kyssa honom vidare upp över kinden tills jag nådde hans läppar. Han satte sig upp utan att avbryta, samt reste sig med mig i ett grepp så att han inte skulle tappa mig. Han gick in till vår säng och la ned mig lugnt och försiktigt, men vi avbröt inte kyssen, förrän han ställde sig upp och drog igen dörren, samt låste den. Liam hade vaknat och gått ut med dem andra när Justin kittlade mig, så det var bara vi kvar i bussen.

”Är jag den enda du självmant har legat med?” Justin lät skärrad, och det kan jag väl förstå, han tog upp våldtäkten och det river upp massa sår hos mig, men han vill väl veta. ”Ja, det är det. Och vet du en sak? Jag skulle inte byta ut dig mot något i världen.” Han fick ett självsäkert leende på läpparna. ”Är jag så bra?” Nu var det jag som log, men samtidigt blev jag generad, så jag drog täcket över ansiktet. ”Haha, sluta fjanta dig. Vi ska kunna prata om sådant.” Han har rätt, men det var pinsamt ändå, vi är snart 18 år och ska ha barn, men jag kan inte prata om sex med honom utan att bli helt röd i ansiktet. ”Jag vet, men det är pinsamt.” Han la sig tätt bakom, och la armen om mig, samtidigt som han kysste mig i nacken. ”Du plågar mig, och du vet det.” Han skrattade bara och fortsatte. ”Jag gillar att du är i min makt.” Han lät riktigt stolt över det, så jag lät han hållas.

”Pappa, kan vi få prata med dig?” Jeremy stod utanför bussen och pratade med Scooter, så jag och Justin gick dit för att äntligen få berätta att han ska bli farfar, men jag kände mig nervös, riktigt nervös. Jag vet inte varför, men känslan fanns där. ”Självklart, vad har ni på hjärtat då?” Vi gick tillbaka in i bussen och satte oss ned bland alla soffor. Justin tog mig i handen och kollade på Jeremy. ”Säg inte att ni ska gifta er, för det klarar nog inte mitt hjärta av.” Justin kollade chockat på honom och skakade nervöst på huvudet. ”Nej, det är något ännu bättre.” Jeremy flackade nu med blicken mellan både mig och Justin, och han såg ut att fundera en hel del. ”Vi ska ha barn pappa, och innan du börjar predika, ja vi har redan tänkt igenom allt.” Jeremy satt helt stilla i soffan mittemot oss, och stirrade ut i tomma intet, men sprack sedan upp i ett enda stort leende. ”Grattis, min lilla pojk växer upp och blir stor.” Han gav Justin en kram och sträckte sig sedan efter mig. ”Grattis Clar. Ni kommer klara detta. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, ni är menade för varandra.”

Både jag och Justin tittade på varandra, och ingen av oss förstod nog vad vi skulle få höra av honom. Han gav oss inte ens en hint om vad det handlade om innan Ryan och Alessa lämnade oss. ”Jag har hört att det ska bli tillökning i familjen. Stämmer det?” Han lät inte glad, han lät inte arg, utan helt neutral. Jag tittade skrämt på Justin som inte gjorde en enda min, annars brukar det finnas en liten gnutta av något i hans ansikte, men ingenting visade han. ”Ja.” Var det enda han svarade. Precis som att det vore det enklaste i världen. ”Varför har ni inte sagt något?” Nu hörde man på Scooter att han var irriterad, och jag förstår inte varför. Det är min familj, inte hans, så han har inget att vara irriterad över. ”För att vi ville vara helt säkra, och det är vi när vi kommer hem. Det är bara två veckor kvar.” Scooter ändrade inte sitt ansikte för fem öre, han såg likadan ut som när han kom in. ”Okej.” Han sa inget mer, utan gick ut. Jag kollade chockat på Justin, precis som att det där hade varit någon dålig komedi film.

Jag orkade aldrig gå ut och titta på Justin, mitt huvud värkte som vanligt. Jag förstår inte vad det är som är fel. Jag och Kenny satt i samlingsrummet och spelade kort tillsammans, för en gångs skull fanns det andra vakter som kunde hålla koll på alla hysteriska brudar i publiken, så att han kunde få lite ledigt. Jag gick iväg på toa, och när jag kom tillbaka så låg Kenny och sov i soffan, det var jag bara tvungen att ha ett minne av, så jag tog ett kort på honom. Efter ett tag kom Alessa in till oss också och då hade Kenny vaknat till liv, efter att jag hade hällt lite vatten på honom, som han inte uppskattade, konstigt nog. ”Vad gör du här?” Frågade jag då hon klev in. ”Jag orkade inte stå något mer, denna mage tar kol på mig.” Jag skrattade till lite, men skulle inte ha gjort det, för både Kenny och Alessa sa samma sak mot mig. ”Skratta lagom, du är snart där du med.” Båda två hånlog mot mig.

Jag somnade redan i bilen tillbaka till hotellet, så trött var jag, och då hade vi egentligen inte gjort speciellt mycket under dagen. Men alla tårar gör väl sitt, och bråka med den man älskar är jobbigt som fan. Justin bar upp mig till hotellrummet och la ned mig i sängen samt klädde av mig. Jag var halvt vaken. ”Du kommer snart inte orka bära mig mer.” Viskade jag fram samtidigt som jag log. ”Klart jag kommer, jag får träna mer bara.” Jag skrattade till, men strax efter det föll jag i en djup sömn. Jag vaknade morgonen efter av att Justin kysste mig på magen, det kittlades lite, men jag orkade inte röra mig. ”Baby, här är mitt ansikte.” Han skrattade till lite, och kysste mig hela vägen upp till min mun. ”Ska vi gå ned och äta frukost?” Min mage kurrade till, och jag tror det var svar nog, för han studsade upp ur sängen och drog på sig ett par mjukisar och en t-shirt, likadana kläder blev det för mig med, jag orkade inte med något annat. Jag kammade igenom mitt hår och la luggen rätt.

Det fanns jordgubbar på bordet, och det var i stort sett det enda jag hade på min tallrik, om man bortser från en torr macka med lite smör. ”Ska du leva på jordgubbar eller?” Justin lät förvirrad, precis som att man inte kunde det. ”Nej, men det var det enda som är gott på det där bordet.” Justin själv hade både det ena och det andra. Jag förstår inte hur han orkar äta så mycket på morgonen, själv orkar jag knappt öppna munnen, och då kan det bli lite svårt att stoppa saker i den. ”Jag måste hitta ett par nya solglasögon, jag trampade sönder mina igår när jag bar upp dig på rummet.” Jag nickade åt honom och tog en jordgubbe. ”Då får vi väl ge oss ut och hitta ett par som passar stjärnan nog.” Jag sa det med ett leende, men Justin hann inte se det innan han öppnade munnen. ”Vadå? Menar du att jag är kräsen?” Jag skrattade till och tog hans hand som låg på bordet. ”Jag skojade med dig, humor du vet. Haha.” Nu skrattade även han, och passande med öppen mun så jag kastade in en jordgubbe. ”Mitt i prick.” Justin blev riktigt chockad, så han började hosta. Jag kunde inte sluta skratta.

”Kan vi gå in här?” Justin hade hittat en affär med både vanliga glasögon och solglasögon, i alla dyra märken som fanns. Ryan och Kenny var dem som var med, och jag såklart, men Alessa valde att stanna kvar på hotellet med Pattie och Carin. Jag förstår henne, jag har själv vart i den där situationen, och det är jobbigt som fan, men väl värt det. ”Harry Potter och Ozzy Osbourne is in dah house.” Ryan skrek över hela affären, så jag och Kenny var tvungna att kolla på dem. Vi började båda skratta, jag trodde mitt liv var slut. ”Vänta, jag måste få ta en bild.” ”Du får inte lägga upp den någonstans.” Justin lät allvarlig. ”Vart ska jag lägga upp den, jag har ingenting som har med internet att göra.”

Vi låg i soffan i rummet och väntade på att klockan skulle bli läggdags, man kan inte gå och lägga sig när klockan är 6, då lär man ju vakna 4, och det är inget jag rekommenderar. Justin lekte med mina fingrar och pussade mig på huvudet flera gånger. Han höll om mig på ett sådant sätt att han säkert trodde att jag skulle försvinna om han släppte mig. Jag kan fortfarande inte förstå att jag är tillsammans med Justin, och det jag minst kan förstå är att en del av honom växer inuti mig. Att vi ska bli föräldrar. Mamma vet fortfarande inget, men det ska bli kul att berätta det för henne, jag vet att hon kommer stötta mig. Men hur Liam kommer ta allt detta har jag ingen aning, jag hoppas att han kommer bli en stolt storebror. ”Hur tror du att Liam kommer reagera när jag berättar att han ska få ett syskon?” Justin tittade på mig, och såg verkligen ut att fundera. ”Jag vet faktiskt inte, men jag hoppas verkligen att han kommer bli glad. En sak är säker i alla fall, han kommer bli den bästa storebrodern.” Svarade han och la sina händer på min mage.



Sista stoppet på turnén och vi befinner oss i LA, pappa, Jazzy och Liam kommer idag, och ska vara med dem sista dagarna här. Jag saknar dem alla tre, och det ska bli underbart att berätta för pappa att han ska bli farfar. Jag vet inte hur han kommer ta det, men sanningen är den att ingen kan hindra oss. Det är vårt val, och ingen annan kan göra det åt oss. ”Hey boyfriend. Varför har du inte väckt mig?” Jag stod framför spegeln och kände två armar runt min midja, samt pussar i nacken. ”För att du sov så fridfullt, och jag tycker att du förtjänar all sömn du kan få.” Jag vände mig om och mötte hennes underbara läppar. ”Du vet om att Liam kommer idag va?” Hon spärrade upp ögonen och stirrade chockat på mig. ”Det har jag sagt till dig flera gånger, lyssnar du inte på mig eller?” Jag skrattade och pussade henne i pannan. ”Jo, det har jag, men jag trodde inte tiden gick så fort.” Hon klädde på sig och vi gick tillsammans ut och åt frukost. Att bo i denna buss kan vara jobbigt, men att göra det tillsammans med Clar är bara mysigt, jag älskar henne och hennes närhet. Hon kan aldrig komma för nära inpå mig.

”Bieber.” Den där rösten kan man aldrig ta fel på. ”Jazzy, min älskade lillasyster.” Hon hoppade upp i min famn och gav mig en riktigt varm kram. ”Gud vad jag har saknat dig.” Hon tittade på mig och pekade bort mot Liam och Clar, hon grät. Troligtvis för att det var ett tag sedan hon såg sin ögonsten, och jag förstår henne. Kenny hade lite svårt att hålla koll på både mig och Clar, men pappa hjälpte till. Han höll sig runt mig, medan Kenny tog Clar. När vi kom till bussen kunde jag äntligen slappna av, jag hade alla mina kära tunt om mig, och Liam kom springandes mot mig. ”Justiiin. Jag har saknat dig.” Han hade växt, på nästan två månader hade han blivit mycket större. ”Jag har saknat dig också, men jag vet en som har saknat dig ännu mer.” Clar stod och tittade på oss, men kom samtidigt emot oss. ”Mina två älsklingar.” Hon pussade Liam i pannan och gav mig en kyss. Hennes ögon vattnades, och hon var på väg att börja gråta. ”Snälla, gråt inte älskling. Jag tycker inte om att se dig ledsen.” ”Det är inte sådana tårar, jag är lycklig, jag har dem två mest betydelsefulla med mig nu.”

”Vad sa jag just?” Både Ryan och Alessa kollade storögt på mig. Jag kom på mig själv efter att jag hade sagt det sista till Clar, vi ska ha barn och jag beter mig som ett as. Vad är det för fel på mig? ”Jadu, du bad nyss din tjej välja mellan sin pojkvän och en VÄN till både henne och dig.” Ryan betonade ordet vän, riktigt mycket. ”Jag måste prata med henne.” Jag lämnade båda två i mitt rum och gick mot Alfredos, men innan jag kom fram klev han ut ur rummet och hann inte stänga dörren. ”Vänta, låt mig prata med henne.” Han tvekade en stund men släppte sen in mig. ”Glömde du något eller?” Hon lät både arg och ledsen, och allt på grund av mig. ”Clar, det är jag. Snälla kom ut och prata med mig.” Jag hörde hur hon suckade från sovrummet och kom ut. ”Vad vill du?” På mindre än 10 minuter hann hennes ögon bli riktigt röda och hon såg helt förkrossad ut. ”Jag vill prata.” Jag satt i soffan och jag hörde hur hon kom mot den.

”Förlåt mig, jag var riktigt elak. Och jag vet det, det var fel av mig att säga så.” Hon tittade på mig där jag satt och man såg på henne att hon ville slå halvt ihjäl mig. Jag kan förstå henne. ”Det var förbannat fel. Litar inte du på mig?” Hon lät bestämd. ”Klart jag gör. Men ibland ser det ut som att ni är mer än vänner.” ”Skojar du med mig? Vet du ens vad jag har i min mage? En del av dig, och du säger att jag och Alfredo skulle ha något. Vet du en sak, jag orkar inge mer. Jag gör en abort, och så slipper du mig sen. Jag vill inte ha en pojkvän som inte kan lita på mig, oavsett om jag umgås med tjejer eller killar. Du får som du vill. Gå NU.” Jag försökte fortfarande ta in allt hon nyss sagt, vadå abort? Glöm det, det valet är man två om. ”Nej, du kan inte göra så mot mig. Sluta nu, jag älskar dig.” Mina tårar rann, och jag gjorde inget för att hejda dem.

Två timmar senare var jag tillbaka i mitt rum med Ryan och Alessa. ”Vad sa ni?” Ryan gav mig en riktig kram. ”Ja, fel av mig att ni ska få veta det såhär, men vi skulle ha barn ända tills hon själv bestämde sig för att göra en abort. Jag har tydligen ingenting att säga till om.” Alessa spände upp sina ögon. ”Vilket rum befinner hon sig i?” ”Två rum till höger, 254.” Hon rusade ut från mitt rum och slog igen dörren i en väldans fart. Både jag och Ryan kollade efter henne. ”Jag kan ju inte säga grattis. Men ah, va fan.” Ryan hade egentligen inget att säga, men jag förstod vart han ville komma med allt. Han ville kunna gratta mig, men samtidigt gick det ju inte.



”Är du helt knäpp eller?” Alessa hade kommit in här i 200 och skällt ut mig efter noter. ”Vad?” Kunde man bli mer irriterad eller? ”Du kan inte göra så mot Justin, gör du det sjunker du stort i mina ögon. Han var här och bad om förlåtelse, han sa själv att det var elakt det han gjorde. Och du sitter fortfarande kvar här inne och tycker synd om dig själv. Du ska vara i Justins armar, det är där du hör hemma.” Alessa hade rätt i det hon sa, jag hörde hemma med Justin. Men hur ska man kunna vara tillsammans med någon som inte litar på en? Efter många om och men följde jag med tillbaka till vårt rum. Jag hade ju fortfarande alla mina saker kvar, så det var mitt rum också. När vi kom in satt han och Ryan i soffan, men Ryan reste på sig och gick iväg med Alessa. ”Vi packar upp lite, hör av er sen.” Båda två nickade mot dem.

”Jag var hård mot dig, förlåt.” Jag vet att det jag sa till honom var riktigt elakt, men ibland flyger det bara saker ur min mun. ”Du tänker döda mitt barn, och jag har inget att säga till om. Kallar du det hård? Jag kallar det psykisktstörd.” Det han sa tog hårt, men jag förtjänade det nog. Jag har inte vart så jävla snäll mot honom heller, så han har rätt att kalla mig det. ”Ja, okej. Du har rätt. Men jag tänker inte göra det, men du måste lova mig att lita på mig. Jag skulle aldrig göra något sådant mot dig, du är hela min värld.” Jag försökte hålla tillbaka mina tårar, men det gick inte. Jag kände hur dem rann efter mina kinder, och jag kunde inte hejda dem. ”Snälla gråt inte gumman. Jag litar på dig, jag vet inte vad som flög i mig.” Han drog in mig i sin famn, och det var precis som första gången, den var varm och gosig. ”Jag älskar dig.” Viskade han mot mina läppar.

Vi tillbringade kvällen tillsammans med Alessa och Ryan, vi berättade även för dem att vi skulle ha barn, och att jag hade vart en idiot som sagt till Justin att jag tänkte göra abort. Men så är inte fallet, barnet ska växa och gro i mig, tills den vill komma ut. Jag och Justin låg i sängen och stirrade i taket. Jag vet inte varför, men det var något vi brukade göra när vi inte hade något att säga eller göra. Jag rullade runt så att jag låg på mage precis bredvid honom, och började fingra på kanten till hans tröja. Justin tittade på mig och log sexigt. Jag böjde mig fram och mötte hans läppar, fuktiga och mumsiga. Kyssen övergick till hett hångel och våra händer blev inblandade, kläderna flög och helt plötslig låg vi båda två helt nakna. Jag gränslade honom och lät han glida in i mig. Båda två gav ifrån sig ett högt stön.

”Varför tar du andan ur mig jämt?” Justin låg kvar på och i mig, men gled ur efter. ”För att jag är förbannat sexig?” Svarade jag och log med hela ansiktet. ”Ja, det bland annat, men det finns så mycket mer hos dig som du själv inte ser. Sättet du kollar på mig, får mig att smälta, sättet du pratar och rör dig. Hur du reagerar när jag pratar med en annan tjej.” Jag kände hur jag började rodna när han sa det sista. Jag vet att jag kan vara jobbig ibland, men det är sådant man får tåla om man ska vara med mig. Men jag vet innerst inne att Justin aldrig skulle göra mig illa varken på det ena eller andra sättet. ”Sluta, du generar mig.” Jag drog täcket över huvudet och log för mig själv, för jag visste att han inte skulle kunna se mig.

Dagen efter bestämde vi oss för att ta en vända ut bland allt folk. Justin tog med sig sin systemkamera, så då tyckte jag det var onödigt att ta med mig min. Alessa tyckte det var jobbigt att gå, men hon gjorde det i alla fall så att vi alla skulle kunna spendera lite tid med varandra. ”Jag är hungrig.” Justins vanliga replik ute bland folk. Så jag kunde inget annat än skratta åt honom. ”Vad ovanligt. Och tro inte att jag tänker äta någonstans där man äter med pinnar.” Svarade jag och tittade på Justin som började skratta. Ryan och Alessa kollade frågande på honom. ”Förra gången hon försökte sig på med pinnar slutade med att jag matade henne.” Nu fick dem också en anledning till att skratta, men det bjöd jag dem på. Jag tyckte faktiskt att det var ganska roligt själv.

Självklart kom det fram massa tjejer som både ville ta kort och ha Justins autograf. Jag som vanligt ville inte vara i vägen, så jag ställde mig lite på sidan, tillsammans med Alessa, som inte heller hade någon lust till det. Ryan och Justin såg ut att trivas i gänget, och jag tänker inte ta dem det ifrån dem. Jag är glad att jag får dela detta med Justin, det är hans liv, och det är något jag för längesedan har accepterat. ”Nå, blir det någon mat eller?” När dem kom tillbaka till oss la Justin sin arm runt min midja och drog mig intill sig och pussade mig i pannan. ”Kan vi inte bara ta något lätt, McDonalds?” Justin nickade och kollade på Ryan och Alessa. Kenny hade inte så mycket att säga till om, så honom frågade vi inte ens. Dem tyckte det lät som en bra idé, men vi valde att ta med oss det så vi tog drive in. När vi alla låg mätta på golvet i vårt rum så knackade Scooter på och sa att det var dags att åka. Men innan ville han prata med mig och Justin själva.

Jag känner mig så elak, jag vill kunna ge er fler kapitel, för det förtjänar ni verkligen. Men vad gör jag, jo slöar en hel dag istället för att skriver. Ett kapitel har jag i alla fall skrivit ihop åt er. Jag vet inte om dem håller måttet, men jag gör mitt bästa. Och jag älskar er! :)

BTW.. jag har slut på inspiration, kan ni ge mig lite :)

Pattie blev väldigt glad över vårt beslut, vilket jag absolut inte hade väntat mig, men den kvinnan kan förvåna en. Jag är faktiskt glad att det är just hon som ska bli farmor, och ingen annan. Jag tänker inte ringa till min mamma och berätta om detta, utan det tar jag med henne när vi kommer hem. Liam kommer nog kanske bli glad, jag vet inte. Han är för liten än, men han har fortfarande en egen röst som vill bli hörd, och bara för att det kommer ett till barn ska jag inte glömma bort honom. Han är min lilla älskling och kommer alltid vara. Justin ville inte att vi skulle berätta det för någon annan, inte fören vi var helt säkra på att barnet mådde bra och att allt var riskfritt, och jag kunde inte mer än hålla med honom. Pattie och Carin var dem enda som visste, jag hade inte ens berättat det för Alessa, hon viste att risken fanns, men inte att jag faktiskt var gravid.

Jag stod framför spegeln i Justins loge och vände och vred på mig. ”Du kommer fortfarande vara sjukt snygg, även med en liten bula på magen.” Jag vände mig mot honom och såg hur han log. ”Ha, kul. Fattar du vilken mage jag hade förra gången eller? Jag kämpade för allt jag hade, för att få denna kropp.” Jag suckade och han kom fram till mig och lutade sitt huvud på min axel. ”Oavsett hur stor mage du kommer få, så kommer jag alltid att älska dig. Det kommer finnas mer att älska av dig också.” Varför är han så söt mot mig? Jag förstår inte. ”När jag ser dig, vet du vad jag känner då?” Han snurrade runt mig så att jag stod med ansiktet mot honom, och skakade på huvudet. ”Jag känner mig nykär, du vet när det pirrar i magen och man får handsvett.” Jag log när jag sa det sista, bara för att han skulle förstå att jag var allvarlig. ”Precis samma känsla som jag har.” Han kysste mig, och det var längesedan jag kände den kraften, han backade oss bakåt så att jag tillslut stod mot väggen. Hans händer smekte mig över sidorna, mina händer drog sig automatiskt mot hans hår, så att jag kunde dra fingrarna genom det, och sedan dra naglarna löst i nacken på honom. ”Vi kommer klara detta, tillsammans.” Hans ord kom från ingen stans, och jag förstår att han verkligen menade dem. Han la sina händer på min mage. ”Vi ska bli en familj.” Hans leende på läpparna växte, och tillslut nådde det även hans ögon, som tindrade, likt en diamant.

Glädjen som Justin visade på scenen var det bara två som förstod sig på, och det var jag och Pattie. Carin visste faktiskt inte att vi skulle behålla barnet, så hon såg mest chockad ut, att han strålade så. Aldrig någonsin har jag sett honom sådär lycklig, och för första gången kan jag känna mig stolt, att det är jag som har gjort honom så. Han log, ett leende jag aldrig sett honom le förut. När vi åkte från arenan, lyste hela Globen upp i två färger, både lila och rosa. Rosa var för mig, och lila var för Justin. Jag kände sådan glädje inom mig att jag inte visste om jag skulle kunna vara tyst längre.

”God natt, jag älskar er.” Justin la sig bakom mig och höll om mig, det kändes skönt att han var tillbaka på sin rätta plats, jag vill aldrig mer uppleva det jag fick uppleva natten före. ”Vi älskar dig också.” Han kysste mig i nacken, och drog sin hand på min mage. Han somnade nog på en gång, medan jag låg vaken ett tag. Egentligen hade jag inget speciellt att tänka på, men tankarna flög iväg på allt möjligt. På morgonen vaknade jag av att Justin rörde sin hand fram och tillbaka. Jag gillar när har rör mig på ett icke sexuellt vis, det ger mig en annan känsla, kärleksfull. ”God morgon.” Jag vände mig mot honom och han kysste mig. ”God morgon, beautiful.” Vi låg kvar i sängen ett tag och bara tittade på varandra.

Idag skulle vi flyga vidare, Sidney stod som nästa stopp och att träffa både Ryan och Alessa. Vilket jag verkligen såg fram emot. Det är bara två veckor kvar på denna resa och sedan ska jag hem, hem till Liam och ringa mödravårdscentralen. Allt packande var redan klart och vi satt till och med på planet på väg att lyfta. Jag låg ned i Justins knä, då vi flög privat, som vanligt. När vi tog oss igenom alla människor på flygplatsen så var jag livrädd att någon skulle stöta till mig i magen, så jag skyddade den för allt jag var värd. ”Vad tänker du på?” Justin pussade mig på huvudet och la båda armarna om mig. ”Allt, hur vi ska kunna klara oss, vi bor inte ens i samma land.” Det lät så mycket mer verkligt när jag sa det högt, jag själv blev rädd, riktigt rädd. ”Vi kommer klara det. Jag finns allt vid din sida. Vi gör det här tillsammans, jag skulle aldrig lämna dig i sticket.” Vi låg och höll om varandra hela flygresan, vi sa nästan inget, men det behövdes inte. Bara värmen från honom gav mig allt jag behövde just då.

Alfredo och jag kommer mycket bättre överens med varandra nu, efter den lilla utskällningen han fick av Pattie. Jag trivs tillsammans med honom, han får mig att skratta. Justin gillar inte så mycket att vi umgås, men vad tycker han att jag ska göra då? Sitta på hotellrummet och ruttna medan han har flera tusen tjejer efter sig. Glöm det, kommer aldrig på frågan. ”Vad fan gör du?” Skrattade jag fram samtidigt som jag tog bort pankakan Alfredo precis hade tryckt upp i mitt ansikte med både grädde och sylt på. ”Du var inne i dina egna tankar, så jag väckte dig bara.” Han flinade hotfullt mot mig samtidigt som jag torkade bort grädden. ”Jag ger igen en vacker dag.” Han skojade till allt och bet på naglarna samt darrade av skräck. Justin satt på andra sidan bordet och psykade oss, jag förstår mig inte på honom. ”Han tycker inte om att vi umgås.” Sa jag tyst så att bara Alfredo hörde, och nickade diskret med huvudet mot Justin. Han kollade på mig och skrattade. ”Han får väl vänja sig.”

Ryan och Alessa skulle komma om mindre än en timme. Justin och Kenny skulle åka och hämta dem, medan jag skulle vara kvar på hotellet. Jag fick inte följa med, har ni hört något värre? Justin kan vara en sådan idiot ibland, och andra gånger så vill man äta upp honom för att han är så söt. Alfredo kom och gjorde mig sällskap, så vi satt och spelade kort på golvet när Justin, Ryan och Alessa kom in. ”Aaaaah, fan vad jag har saknat dig.” Jag kastade mig över min extremt runda vän. Magen har verkligen växt på henne, men fan så söt hon är. Hon skrattade till och höll på att tappa balansen. ”Jag har saknat dig också, knäppgök.” Ryan fick självklart en kram också, och så presenterade Justin Alfredo för Alessa. ”Kan jag få prata med dig?” Jag var tvungen att fråga Justin vad det var som var fel. Han skakade bara på huvudet, så jag blev riktigt irriterad, så jag drog med honom in i sovrummet. ”Vad är ditt problem?” Jag smällde igen dörren bakom mig, och jag såg att Justin blev rädd, han har nog aldrig sett mig så arg.

”Jag vill inte att du umgås med honom mer.” Jag hostade till, precis som att jag inte hörde det han precis sa. ”Ursäkta, men vad sa du just?” Han tittade upp på mig från golvet och upprepade det han precis hade sagt. ”Vet du en sak, jag sover hos Alfredo hädanefter.” Jag gick ut ur sovrummet, med Justin efter mig. ”Är det okej om jag sover hos dig?” Alfredo höll på att svimma, han förstod nog inte riktigt vad det var som hände. ”Gör du det, är det slut.” Dem sista tre orden som kom ur Justins mun vart vi alla chockade av. Men min irritation var större än att jag kunde bry mig. ”Fine, ditt val.” Jag tog med mig Alfredo ut. Jag orkade inte med någon, så jag lät han släppa in mig i rummet. Han hade för en gångs skull ett eget med två enkelsängar i.

Självklart får ni ett kapitel. Men jag vet inte när nästa kommer upp, troligtvis imorgon. Jag ska börja skriva igen, så att jag alltid ligger före er, så att ni kan få flera kapitel om dagen. :)

När jag vaknade på morgonen gick jag direkt över till mamma, som jag tror antagligen sov, men jag behövde henne verkligen, och jag vet att hon alltid ställer upp oavsett vad klockan är på dygnet. "Gubben, vad för dig hit nu?" Hon såg verkligen nyvaken ut, men hon släppte ändå in mig. Vi satte oss i soffan och började prata, jag behövde inte ens säga vad det handlade om, hon fattade på en gång, kanske på grund av min osäkerhet. "Jag vet inte vad jag ska göra." Både jag och mamma hade en varsin kopp te i handen, men jag tog inte för mig att dricka. Ingen sa något, men jag tror att hon såg på mig att jag hade flera frågor, men jag visste inte hur jag skulle fråga dem. "Hur känner du för det här?" Jag pillade på koppens öra, och funderade ett tag. "Jag vet inte. Jag vill inte vara boven i det här och säga att jag inte är redo." "Hon kommer förstå dig. Hon gör det som är bäst för dig, glöm inte det." Jag nickade, och började förstå allvaret i det hela. Frågan är bara om Clar förstår varför jag reagerar som jag gör. Jag vill inte förlora henne. "Prata med henne, hon kommer förstå." Jag lämnade mamma och gick tillbaka till Clar, som troligtvis fortfarande sov, men jag hade fel. Hon satt i soffan inlindad i täcket när jag kom, med en kopp te i handen. Hon tittade inte ens på mig, men jag vet att hon hörde mig, för dörren smälldes igen. "Gumman, förlåt." Hon tittade upp och mötte min blick, och jag såg på en gång att hon var på bristningsgränsen till att börja gråta.

”Jag älskar dig, men jag tror inte att jag är redo.” Jag visste att oavsett hur jag sa det, så kommer hon bli sårad, och jag hade rätt, hennes kinder blev våta av tårarna som rann. ”Jag förstår dig, jag bokar en tid för abort, så behöver vi inte tänka på det här mer.” Hon reste sig ur soffan och gick in i sovrummet, men hon kom inte tillbaka. Det kändes precis som att jag hade krossat hennes hjärta, precis som att jag hade gjort slut med henne. Jag hörde från sovrummet hur hon grät, så jag gick och ställde mig i dörröppningen och tittade på henne. Hon märkte att jag stod där, för ljuset från vardagsrummet försvann just i hennes ansikte. ”Snälla, gå.” Jag fick en klump i magen när hon sa det, men jag gjorde som hon sa. Jag gick bort till Kennys rum, även om han jobbar för mig, så är han den närmsta vännen jag har här, jag berättar allt för honom, och jag behöver verkligen honom nu.

”Gravid?” Kenny lät verkligen överraskad, och han var inte den. Jag nickade bara lite smått. ”Men.. Jaha.. Hur ska ni göra då?” När han ställde frågan kändes det som att han skulle döma mig om jag berättade vad jag hade sagt till Clar, men han är min bästa vän här, så jag kan inte ljuga. ”Jag sa till henne att jag inte var redo, och hon kastade ut mig ur rummet.” Jag skrattade till ett glädjelöst skratt, och tänkte tillbaka på nyår. Vilken jävla nolla jag är egentligen. ”Vad är det som är kul?” Jag tittade upp och mötte hans genomträngliga blick. ”Jag tänkte tillbaka på nyår, jag drack och sa till henne att jag ville ha en familj med henne, och så gör jag så här.” Kenny slog till mig i bakhuvudet och tittade strängt på mig. ”Vad håller du på med? Den Justin jag känner ger aldrig upp, han kämpar även om det är svårt, och framför allt han beter sig inte som ett as. Ta dig i kragen nu. Det låter på dig som att du ångrar ditt beslut, och du tog det för vadå, 2 timmar sedan? Förstår du då hur resten av ditt liv kommer se ut?”

Jag gick tillbaka in till vårt rum, men hon var inte där. En lapp låg på bordet bredvid sin mobil. ”Jag är ute, leta inte efter mig, jag kommer när jag har rensat skallen.” Hur kan hon vara så dum, varför går hon ut själv? Jag rusade bort till mammas rum och knackade på. ”Vad är det som har hänt?” Jag gav henne lappen och kollade efter hennes reaktion. ”Men lugna ned dig, hon har väl mobilen med sig?” ”Den här?” Frågade jag och höll upp hennes mobil. Mamma suckade bara. ”Har ni bråkat?” Hon kunde läsa mina tankar, mamma är omänsklig. ”Nej, men jag sa som jag kände, och hon kastade ut mig ur rummet, sen när jag gick tillbaka var hon borta.” Hon fortsatte med sitt suckande. ”Hon kommer tillbaka, hon behöver väl bara tänka igenom allt.” Vilken mamma man har, antingen står hon så nära framför mig att jag inte ens ser vägen jag går på, eller så står hon framför min flickvän, mot mig. Helt sjukt, men det är väl något jag får leva med. Jag har egentligen inte tid med detta. Ikväll är det ännu en show i Globen. Igår var trycket underbart, så det kan inte bli bättre.

Vi satt i restaurangen på hotellet och åt lunch, Clar hade fortfarande inte kommit tillbaka, 3 timmar har hon vart borta. Jag börjar faktiskt bli orolig, samtidigt som jag vet att hon kan ta vara på sig själv, men samtidigt är hon ute i ett främmande land, och jag har ingen aning om vart hon har tagit vägen, så det finns ju inte en chans att jag hittar henne heller. ”Justin, är det något du vill dela med dig till resten av gänget?” Scooter satt mitt emot mig, och han såg nog på mig att jag egentligen inte mådde sådär jätte bra, eller var lika pigg på saker som jag alltid vart annars. ”Nej, helst inte.” Svarade jag och reste mig för att gå upp på rummet igen. Scooter höll på att stoppa mig, men mamma hejdade honom. ”Låt honom gå, tro mig, han mår inte bra.” Det var ingen som reagerade att Clar var borta, och det var ingen som verkade bry sig heller. Mamma visste såklart, men hon låtsades som inget, och det stör mig lite, min egen mamma.



Jag gick runt på gatorna i Stockholm, utan att veta vart jag befann mig någonstans. Klockan började närma sig 2, och vi skulle åka från hotellet vid 4, så det var väl lika bra att börja gå tillbaka. Men jag hade ingen aning om vart jag var, så jag var tvungen att fråga mig fram, och jag såg till att jag frågade äldre människor, så att personen inte skulle kunna känna igen mig. Jag vet att det var en stor risk för mig att gå ut, men jag var tvungen, det kändes som att jag skulle kvävas när jag var på rummet. Precis som att någon hade låst in mig, och kastat bort nyckeln. När jag äntligen såg hotellet kände jag en lättnad, och jag började gå lite fortare. När jag klev in innanför dörrarna såg jag att Justin satt i en av fåtöljerna i foajén. ”Baby, snälla gör inte såhär mot mig.” Han kom fram och la armarna om mig, och jag kände direkt att jag ville gråta. Vad är det jag inte ska göra mot honom? Jag krånglade mig ur hans grepp och gick mot hissen, utan att säga ett ord. Han följde såklart efter mig.

”Vi måste prata om det.” Jag vände mig hastigt mot honom när vi stod innanför dörren. ”Prata om vad? Det finns inget att prata om, du har sagt att du vill ha barn, men nu vill du inte. Jag vet inte om det är mig du inte vill ha det med. Men som sagt så finns det inget att prata om, problemet är snart ur världen.” Min mobil låg inte på bordet där jag lämnade den, så jag antog att Justin hade den, och han stod fortfarande helt still efter mitt lilla utlåtande. ”Kan jag få min mobil?” Jag sträckte ut handen åt honom, så han skulle fatta. Och han grävde i fickan efter den. ”Jag vill visst ha barn med dig, sluta nu. Jag trodde du skulle förstå mig..” ”Oh, jag förstår dig allt. Sluta prata om det nu.” Han suckade bara, men gav sig inte. ”Men låt min prata då. Jag blev chockad, okej. Jag älskar dig, och skulle göra allt för dig, det vet du. Jag vill att vi behåller det. Jag vill ha familjen jag alltid ha drömt om, du, jag och en liten mini. Jag vill.” Han kom emot mig och la sina händer på min mage, och drog dem sakta upp och ned. ”Jag älskar dig, dig, dig.” Jag blev helt stum, jag visste inte vad jag skulle svara. Jag kollade upp på honom och kände tårarna hur dem rann på min kind, men dem var inte sorgliga, dem var av glädje. ”Jag älskar dig också.”

Pattie knackade på precis innan vi skulle åka, men hon tog sig tid att prata lite med oss före. Hon vet inte att hon ska bli farmor, hon tror fortfarande att jag ska göra abort. ”Jag vill bara att ni ska vara helt säkra på hur ni vill ha det. Jag är bara rädd om er.” Jag tittade på Justin som satt bakom mig i soffan, och jag tror att han förstod min blick. ”Mamma, kan du vara tyst i 2 minuter?” Pattie kollade skräckslaget på Justin, jag tror aldrig han har sagt så till sin mamma innan, och jag var tvungen att hålla mig för skratt. ”Du ska bli farmor.”

Jag älskar er alla så jävla mycket, så ni får ett till kapitel idag, vet inte hur många det är som hinner läsa det, men ni får ett iaf. :) 24 kommentarer på kapitlet under, ni lär er. Och jag älskar er alla, glöm aldrig bort det. Det är för er jag gör detta. (",)

Det var skönt att få prata med Liam, gud vad jag har saknat honom, och anledningen till att jag inte har ringt har vart för att han inte ska bli att sakna mig mer. Jag kan leva med min saknad efter honom, men jag skulle inte klara av att höra han ledsen för ofta, en gång går bra, men nästa gång han kanske ringer, kanske jag rent av sätter mig på ett plan hem, och det vill jag verkligen inte. På morgonen när jag vaknade spydde jag, och alla vet vi ju vad det beror på. Frågan är bara om vi verkligen är redo, och jag ska inte dra några förhastade slutsatser, för det kan lika gärna vara magsjuka. Justin vaknade som tur var inte när jag rusade iväg till toaletten, så jag kunde lugnt och stilla gå tillbaka och lägga mig ned igen, utan att han får reda på detta, men jag måste prata med Pattie, hon måste hjälpa mig. Andra gången jag vaknade var det av att Justin stirrade på mig. ”Sluta psyka mig så här tidigt på morgonen, knäppis.” Vi skrattade lite tyst åt situationen och han böjde sig ned och pussade mig på näsan. ”Hey, får man ingen riktig kyss eller?” Jag lät mer besviken än jag skulle låta, men han köpte det, för han pressade sina läppar hårt och passionerat mot mina, och jag njöt av varje sekund.

”Jag går till din mamma, måste prata med henne om en sak.” Justin tittade konstigt på mig, precis som att jag dolde någonting för honom, och jag fick fruktansvärt ont i magen. Jag vill inte göra så här mot honom. ”Varför då?” Han lät bestämd, och orolig på samma gång. ”Jag bara måste, vi ses sen.” Jag pussade honom snabbt innan han hann reagera att jag var ute ur rummet. När jag hade knackat på hos Pattie och Carin, Scooters fru så öppnade Carin. ”Hej Clar. Vad har du på hjärtat då?” Det kändes som att hon kunde se rakt igenom mig, men jag vet att det är helt omöjligt. ”Är Pattie här, skulle vilja prata med henne.” Carin släppte in mig och Pattie mötte upp mig i vardagsrummet. ”Hej gumman, vad är det?” Jag tittade mot Carin, precis som att jag inte ville att hon skulle vara med. ”Hon säger inget.” Pattie förstod vad jag ville. ”Jag ska hjälpa dig, kom tillbaka hit om en timme.” Jag kramade om henne, och det kändes hur bra som helst att slippa fråga henne om hon kunde köpa ett graviditetstest, och speciellt framför Carin.

”Vad är det du inte kan säga till mig?” Justin satt tyst i soffan när jag kom tillbaka, men tillslut sa han något. ”Jag kan säga allt till dig, men inte detta. Du får reda på det tids nog, lita på mig.” Han tittade skeptiskt på mig, och jag kunde inte läsa vad han ville säga bara genom blicken han gav mig. ”Lita på mig Justin, du måste.” Han nickade och fortsatte hålla på med sin mobil. Det kändes verkligen som att jag hade svikit honom, och det kändes förjävligt. Jag skrek inombords, slet mig i håret och grät, men fick inte fram ett enda ljud eller en enda rörelse där jag stod. Han var besviken, på mig, och jag blev att må sämre. Jag gick in och la mig i sängen, med mobilen framme. Jag ville ringa till Alessa, men jag kunde inte. Jag ville inte att Justin skulle höra mig. Så jag bestämde mig till sist att skicka ett sms till henne och fråga om hon var själv, och hon svarade med ett enkelt ja.

”Bra, detta sms raderar du efter att du har läst det. Det jag säger till dig nu vet inte Justin om, och ska inget veta fören jag är helt säker heller. Jag kan vara gravis, och fråga mig inte hur, för det vet jag inte med tanke på att jag har spiral. Men Pattie ska hjälpa mig. Jag vet inte hur Justin kommer reagera på detta om det blir ett faktum att han ska bli pappa, jag vet att han vill ha barn, men jag vet inte. Jag vet ingenting just nu. =/ Hur mår du föresten, och bäbisen? Jag saknar dig, men vi ses snart.”

Jag låg med mobilen i handen ifall att jag skulle somna så att Justin inte kunde ta den, även om jag raderade sms:et jag skickade till Alessa. Men för att vara på den säkra sidan. Det tog ett tag innan hon svarade, och när hon väl gjorde det så var jag snabb med att läsa vad jag fick för svar.

”Gumman, var inte rädd. Allt kommer att gå bra. Som du själv säger, Justin vill ha barn. Men berätta inget för honom fören det är säkert, åt båda hållen. Du kan alltid komma till mig, det vet du. Jag har redan raderat sms:et, jag vill inte att Ryan ska se det, och förstöra allt. Jag saknar dig också, grymt mycket. Vi alla mår bra, den växer och står i.”

Vi fortsatte sms:a ett tag, men inget märkvärdigt vart sagt så jag kollade på klockan och såg att det hade gått över en timme sedan jag var till Pattie, så det var lika bra att gå tillbaka. Justin låg och sov i soffan, så jag smög ut, och jag tror att jag lyckades utan att väcka honom, vilket kändes hemskt att göra, men nödvändigt. Pattie öppnade dörren och släppte in mig. ”Carin var iväg, jag kunde inte gå själv. Folk känner igen mig för väl.” Hon gav mig påsen med testet i, och känslan jag fick i magen var hemsk. Hur ska jag kunna berätta detta för Justin? ”Jag lämnar dig själv en stund, ta den tiden du behöver, och jag finns på mobilen om du vill mig något.” Han gav mig en varm kram, och jag kunde inte krama henne tillbaka, för jag var som förstenad. Jag nickade bara henne som svar, och gick sedan in på toan. Jag hörde hur dörren slogs igen, så jag förstod att hon hade gått.

På testet stod det att man skulle vänta 15 minuter innan resultatet var framme, så jag lät det ligga på toan och gick ut och satte mig i soffan. Jag läste igenom instruktionerna, bara för att ha något att göra, för jag kan dem redan då jag har gjort några sådana då jag väntade Liam. På tal om han, undra vad han kommer säga om ett syskon, det känns som att jag knappt har haft tid med honom sedan jag träffade Justin. När det hade gått en kvart gick jag tillbaka, och kollade på det. Allt slog mig i ansiktet när det visade positivt. Jag var tvungen att berätta för Justin, jag kan inte undanhålla något så stort för honom, det går inte.

När jag kom tillbaka till vårt rum hade han vaknat och stod nu i duschen, men dörren var upplåst, så jag gick in till honom med testet i handen helt synligt. Han varken såg eller hörde mig, så jag satte mig på bänken runt handfatet och väntade på att han skulle vara klar. När han tog sin handduk såg han mig. ”Shit vad rädd jag blev. Vart har du varit?” Han torkade sig och satte handduken runt höften och kom emot mig, samtidigt la jag testet i knä så han såg det. Hans ögon vidgades och jag kunde se att han var nervös. ”Jag var till din mamma.” Han kollade på testet och blev ståendes med huvudet nedåt, så att jag inte kunde se hans ansikte. ”Jag vill inte sätta dig i en konstig situation inför kvällens show, men jag vill att du ska veta att oavsett hur du vill ha det så älskar jag dig. Hör du det?” Han tittade upp på mig med tårar i ögonen, han nickade lite löst och gick sedan ut. Jag lät honom vara, för jag förstår själv hur det känns att få reda på att man ska bli förälder, det är väldigt mycket att ta in. Det kanske var dumt av mig att säga det innan en kväll som denna, men jag ville inte lämna honom utanför. När jag kom ut hade han klätt på sig, och kom fram till mig. ”Jag älskar dig också, glöm aldrig det.” Jag kunde inte bli mer glad, att höra honom säga dem orden gör mig lycklig.

Kvällens konsert hade gått hur bra som helst och Pattie hade frågat mig hur allt annat hade gått vilket jag förstod vad hon menade, och det enda jag hade svarat var ”positivt.” Hon reagerade inte ens, jag vet inte vad det berodde på, men jag trodde jag skulle få mig en uppläxning, men hon kanske har menat allt hon har sagt hittills. På kvällen när vi låg i sängen, så hände något som aldrig hänt tidigare, och då menar jag aldrig. Vi låg under varsitt täcke och med ryggarna mot varandra, fråga mig inte varför, men det var han som la sig sist, så han gjorde valet. Jag kände att mina tårar var på väg att börja rinna, men jag gjorde allt för att hålla undan dem, och jag tror att jag lyckades. För jag hade inget minne av några när jag vaknade på morgonen. Justin hade redan lämnat rummet, utan ett ord eller lapp, och jag fattade ingenting. Han har tjatat om barn, och så beter han sig såhär när jag har ett i magen. Jag är inte så säker på att jag vill behålla det, för tänker inte han vara närvarande så kommer jag aldrig klara mig med två.