”Vad sa jag just?” Både Ryan och Alessa kollade storögt på mig. Jag kom på mig själv efter att jag hade sagt det sista till Clar, vi ska ha barn och jag beter mig som ett as. Vad är det för fel på mig? ”Jadu, du bad nyss din tjej välja mellan sin pojkvän och en VÄN till både henne och dig.” Ryan betonade ordet vän, riktigt mycket. ”Jag måste prata med henne.” Jag lämnade båda två i mitt rum och gick mot Alfredos, men innan jag kom fram klev han ut ur rummet och hann inte stänga dörren. ”Vänta, låt mig prata med henne.” Han tvekade en stund men släppte sen in mig. ”Glömde du något eller?” Hon lät både arg och ledsen, och allt på grund av mig. ”Clar, det är jag. Snälla kom ut och prata med mig.” Jag hörde hur hon suckade från sovrummet och kom ut. ”Vad vill du?” På mindre än 10 minuter hann hennes ögon bli riktigt röda och hon såg helt förkrossad ut. ”Jag vill prata.” Jag satt i soffan och jag hörde hur hon kom mot den.

”Förlåt mig, jag var riktigt elak. Och jag vet det, det var fel av mig att säga så.” Hon tittade på mig där jag satt och man såg på henne att hon ville slå halvt ihjäl mig. Jag kan förstå henne. ”Det var förbannat fel. Litar inte du på mig?” Hon lät bestämd. ”Klart jag gör. Men ibland ser det ut som att ni är mer än vänner.” ”Skojar du med mig? Vet du ens vad jag har i min mage? En del av dig, och du säger att jag och Alfredo skulle ha något. Vet du en sak, jag orkar inge mer. Jag gör en abort, och så slipper du mig sen. Jag vill inte ha en pojkvän som inte kan lita på mig, oavsett om jag umgås med tjejer eller killar. Du får som du vill. Gå NU.” Jag försökte fortfarande ta in allt hon nyss sagt, vadå abort? Glöm det, det valet är man två om. ”Nej, du kan inte göra så mot mig. Sluta nu, jag älskar dig.” Mina tårar rann, och jag gjorde inget för att hejda dem.

Två timmar senare var jag tillbaka i mitt rum med Ryan och Alessa. ”Vad sa ni?” Ryan gav mig en riktig kram. ”Ja, fel av mig att ni ska få veta det såhär, men vi skulle ha barn ända tills hon själv bestämde sig för att göra en abort. Jag har tydligen ingenting att säga till om.” Alessa spände upp sina ögon. ”Vilket rum befinner hon sig i?” ”Två rum till höger, 254.” Hon rusade ut från mitt rum och slog igen dörren i en väldans fart. Både jag och Ryan kollade efter henne. ”Jag kan ju inte säga grattis. Men ah, va fan.” Ryan hade egentligen inget att säga, men jag förstod vart han ville komma med allt. Han ville kunna gratta mig, men samtidigt gick det ju inte.



”Är du helt knäpp eller?” Alessa hade kommit in här i 200 och skällt ut mig efter noter. ”Vad?” Kunde man bli mer irriterad eller? ”Du kan inte göra så mot Justin, gör du det sjunker du stort i mina ögon. Han var här och bad om förlåtelse, han sa själv att det var elakt det han gjorde. Och du sitter fortfarande kvar här inne och tycker synd om dig själv. Du ska vara i Justins armar, det är där du hör hemma.” Alessa hade rätt i det hon sa, jag hörde hemma med Justin. Men hur ska man kunna vara tillsammans med någon som inte litar på en? Efter många om och men följde jag med tillbaka till vårt rum. Jag hade ju fortfarande alla mina saker kvar, så det var mitt rum också. När vi kom in satt han och Ryan i soffan, men Ryan reste på sig och gick iväg med Alessa. ”Vi packar upp lite, hör av er sen.” Båda två nickade mot dem.

”Jag var hård mot dig, förlåt.” Jag vet att det jag sa till honom var riktigt elakt, men ibland flyger det bara saker ur min mun. ”Du tänker döda mitt barn, och jag har inget att säga till om. Kallar du det hård? Jag kallar det psykisktstörd.” Det han sa tog hårt, men jag förtjänade det nog. Jag har inte vart så jävla snäll mot honom heller, så han har rätt att kalla mig det. ”Ja, okej. Du har rätt. Men jag tänker inte göra det, men du måste lova mig att lita på mig. Jag skulle aldrig göra något sådant mot dig, du är hela min värld.” Jag försökte hålla tillbaka mina tårar, men det gick inte. Jag kände hur dem rann efter mina kinder, och jag kunde inte hejda dem. ”Snälla gråt inte gumman. Jag litar på dig, jag vet inte vad som flög i mig.” Han drog in mig i sin famn, och det var precis som första gången, den var varm och gosig. ”Jag älskar dig.” Viskade han mot mina läppar.

Vi tillbringade kvällen tillsammans med Alessa och Ryan, vi berättade även för dem att vi skulle ha barn, och att jag hade vart en idiot som sagt till Justin att jag tänkte göra abort. Men så är inte fallet, barnet ska växa och gro i mig, tills den vill komma ut. Jag och Justin låg i sängen och stirrade i taket. Jag vet inte varför, men det var något vi brukade göra när vi inte hade något att säga eller göra. Jag rullade runt så att jag låg på mage precis bredvid honom, och började fingra på kanten till hans tröja. Justin tittade på mig och log sexigt. Jag böjde mig fram och mötte hans läppar, fuktiga och mumsiga. Kyssen övergick till hett hångel och våra händer blev inblandade, kläderna flög och helt plötslig låg vi båda två helt nakna. Jag gränslade honom och lät han glida in i mig. Båda två gav ifrån sig ett högt stön.

”Varför tar du andan ur mig jämt?” Justin låg kvar på och i mig, men gled ur efter. ”För att jag är förbannat sexig?” Svarade jag och log med hela ansiktet. ”Ja, det bland annat, men det finns så mycket mer hos dig som du själv inte ser. Sättet du kollar på mig, får mig att smälta, sättet du pratar och rör dig. Hur du reagerar när jag pratar med en annan tjej.” Jag kände hur jag började rodna när han sa det sista. Jag vet att jag kan vara jobbig ibland, men det är sådant man får tåla om man ska vara med mig. Men jag vet innerst inne att Justin aldrig skulle göra mig illa varken på det ena eller andra sättet. ”Sluta, du generar mig.” Jag drog täcket över huvudet och log för mig själv, för jag visste att han inte skulle kunna se mig.

Dagen efter bestämde vi oss för att ta en vända ut bland allt folk. Justin tog med sig sin systemkamera, så då tyckte jag det var onödigt att ta med mig min. Alessa tyckte det var jobbigt att gå, men hon gjorde det i alla fall så att vi alla skulle kunna spendera lite tid med varandra. ”Jag är hungrig.” Justins vanliga replik ute bland folk. Så jag kunde inget annat än skratta åt honom. ”Vad ovanligt. Och tro inte att jag tänker äta någonstans där man äter med pinnar.” Svarade jag och tittade på Justin som började skratta. Ryan och Alessa kollade frågande på honom. ”Förra gången hon försökte sig på med pinnar slutade med att jag matade henne.” Nu fick dem också en anledning till att skratta, men det bjöd jag dem på. Jag tyckte faktiskt att det var ganska roligt själv.

Självklart kom det fram massa tjejer som både ville ta kort och ha Justins autograf. Jag som vanligt ville inte vara i vägen, så jag ställde mig lite på sidan, tillsammans med Alessa, som inte heller hade någon lust till det. Ryan och Justin såg ut att trivas i gänget, och jag tänker inte ta dem det ifrån dem. Jag är glad att jag får dela detta med Justin, det är hans liv, och det är något jag för längesedan har accepterat. ”Nå, blir det någon mat eller?” När dem kom tillbaka till oss la Justin sin arm runt min midja och drog mig intill sig och pussade mig i pannan. ”Kan vi inte bara ta något lätt, McDonalds?” Justin nickade och kollade på Ryan och Alessa. Kenny hade inte så mycket att säga till om, så honom frågade vi inte ens. Dem tyckte det lät som en bra idé, men vi valde att ta med oss det så vi tog drive in. När vi alla låg mätta på golvet i vårt rum så knackade Scooter på och sa att det var dags att åka. Men innan ville han prata med mig och Justin själva.

Jag känner mig så elak, jag vill kunna ge er fler kapitel, för det förtjänar ni verkligen. Men vad gör jag, jo slöar en hel dag istället för att skriver. Ett kapitel har jag i alla fall skrivit ihop åt er. Jag vet inte om dem håller måttet, men jag gör mitt bästa. Och jag älskar er! :)

BTW.. jag har slut på inspiration, kan ni ge mig lite :)