Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter eighty-seven.





Jag trodde verkligen att mamma skulle stötta mig i detta, men jag hade helt fel. Jag hade haft för stora förhoppningar på henne, hon har vart min bästa vän genom hela livet, och vi har kunnat prata om allt, och hon har alltid ställt upp för mig. Jag förstår inte vad det var som flög i henne nu. Mobilen ringde oavbrutet från det jag gick ut genom dörren tills jag kom fram till klippan, mitt favoritställe. Dit jag tog Justin den där dagen då jag drog upp honom ur sängen. Jag trivs här, och jag kan rensa mina tankar. När jag hade setat där i en halv timme hörde jag hur någon kom genom skogen, kvistar bröts under fötter, det kunde jag höra på långt håll. När jag kollade bakom mig fick jag syn på Justin. Jag reste mig upp och sprang fram till honom där han stod med armarna utsträckta. ”Gumman, försvinn aldrig från mig igen.” Han viskade mot mitt huvud och strök mig över ryggen. Mina tårar rann, och jag försökte inte ens hejda dem. ”Mamma vill inte att vi behåller barnet, och jag klarar mig inte utan henne.”

Vi satt där på klippan ett bra tag, Justin hade benen på varsin sida om mig, och armarna runt mig. Att sitta i hans famn, och känna hans värme, det finns inget bättre. Han kysste mig på halsen flera gånger, men det var inte på ett sexuellt sätt, utan mer för att visa att han fanns hos mig. Jag och Justin kan klara detta tillsammans, bara vi har viljan, och jag vet att den finns djupt inne i oss. Även om det inte känns som det just nu. ”Jag var nog lite hård mot din mamma innan jag gick ut för att leta efter dig.” Han lät lugn på rösten, men jag hörde på honom att han var besviken på sig själv, att han lät sig träffas av henne. Jag vände mitt ansikte mot honom så att jag kunde se hans perfekta drag i ansiktet. ”Vad kan du ha sagt som gjorde henne upprörd?” Han fick ett litet leende på läpparna, men det försvann innan han öppnade munnen. ”Jag sa åt henne att hon skulle inse att vi skulle bli en familj, annars kanske det slutade med att hon inte tillhörde den.” Han vek undan blicken från mig, men jag drog tillbaka hans huvud så han var tvungen att kolla på mig. ”Wow, jag trodde inte det fanns så mycket stake i dig.” Jag blev faktiskt glad över att han stod upp för mig mot min egen mamma. ”Haha, inte stake nog? Du om någon borde väl veta att det finns det.” Han log faktiskt, och smekte mig över magen, så jag förstod vad det var han syftade på.

Justin hade lovat att sova hemma hos sina morföräldrar, så natten skulle vi spendera på olika håll, vilket vi inte har gjort på länge, så det kommer kännas tomt. ”Jag kommer sakna din värme inatt.” Justin kysste mig innan jag hoppade ur bilen. ”Jag kommer sakna hela dig.” Dörren tills hans bil åkte igen, och han rullade ned för uppfarten. När jag kom in satt mamma framför TV:n tillsammans med Liam. Han var den enda som reagerade på att jag kom in, och kom fram till mig. ”Får jag sova hos dig inatt?” Jag lyfte upp honom och bar upp han på mitt rum. ”Klart du får.” Klockan på sängbordet visade lite över åtta. ”Ska vi slå på en film?” Liam var kvick nog, för innan jag hann blinka hade han sprungit in i sitt rum och hämtat sin favoritfilm, Bilar. Jag tog den bara och stoppade i den i dvd:n. Vi satte oss tillrätta i sängen och myste. ”Du vet väl att mamma älskar dig.” Han tittade upp, och pussade mig på näsan. ”Ja, och jag älskar dig mamma.”

När filmen var slut hade Liam redan somnat, så jag bäddade ned honom i sängen och gick in på badrummet. Jag kollade länge på mig själv i spegeln, och funderade flera gånger på vad det var Justin såg hos mig. Vad var det hos mig som fick honom att stanna kvar, trots att min mamma inte tycker om honom. Hon gjorde det i början, men efter att han krossade mitt hjärta sista gången så blev hon väldigt mycket mamma, och beskyddande. Jag klarar mig själv, och har alltid gjort, men jag behöver min mammas stöd till det. Jag borstade tänderna och flätade en fläta i håret, jag gör alltid det när jag ska sova. Jag stannade i dörren och kollade på Liam som låg och sov, han snarkade lite grann, men absolut inte som en gammal gubbe.

Jag låg och läste ett litet tag innan jag släckte lampan, och precis när jag hade gjort det lyste mobilen till. Displayen lyste upp och det stod Biebs, och jag fick ett leende på läpparna som ingen annan kan ge mig än han. ”Hej beautiful.” Tur jag låg ned, annars har jag ramlat ihop, med tanke på att hans röst gör mig knäsvag. ”Hej älskling.” Jag kunde nästan höra hur han log genom telefonen. ”Jag ville bara höra din röst innan jag skulle gå och sova. Jag saknar dig redan, och vi har vart från varandra i några timmar. Jag vill ha dig här.” Han lät ledsen, men han grät inte. ”Baby, jag finns ett stenkast bort. Klart saknar jag dig också, men vi måste klara detta, det vet du.” Han blev tyst ett tag, men jag hörde fortfarande hur han andades. ”Kan vi inte prata tills vi somnar då?” Jag började skratta lite, men jag höll med honom. Så vi pratade ett tag, tills jag bara hörde hans andetag, han somnade nog före mig.

På morgonen när jag vaknade sov Liam fortfarande och klockan var kvart över 8. Mamma satt i köket när jag kom ned, men hon tittade inte ens på mig, och ännu mindre pratade med mig. ”Snälla mamma, du är min bästa vän. Gör inte så här mot mig.” Hon tittade upp från tidningen hon satt och läste, och tog en klunk av sitt kaffe. ”Vad är det du vill att jag ska göra då?” Hon lät irriterad, men inte arg. ”Jag vill att min mamma ska stötta mig, jag älskar dig. Varför kan du inte se att Justin gör mig lycklig, alla förhållanden går upp och ned. Jag kan lova att du och pappa inte heller drog jämna linjer hela tiden.” Hon reste sig upp och kom emot mig med en hotfull blick. ”Nämn aldrig din pappa under sådana omständigheter. Förstår du det?” Jag blev rädd för min egen mamma, och det är inte ett gott tecken.

Jag rusade upp på mitt rum, låste dörren och började packa ned både mina och Liams kläder i en väska. ”Vad gör du mamma?” Liam hade vaknat, vilket var synd, men kanske lika bra. ”Jag packar, vi ska åka bort.” Han ställde inga fler frågor, utan började hjälpa mig att packa istället. Hans favorit gossedjur åkte ned i väskan och massa annat. När jag hade fått in Liam i bilen gick jag tillbaka för att hämta väskan. ”Jag drar nu, så du slipper se både mig och Liam igen. Ha så trevligt, MAMMA.” Mamma kom ut i hallen och såg mig då jag stod och höll väskan i handen redo att lämna mitt hem bakom mig. ”Gå inte, snälla.” Jag vände mig hastigt om och såg att hon grät. ”Du vill inte att jag behåller en del av mig, och du vill inte att jag ska vara tillsammans med Justin. Så jag ser ingen anledning med att stanna kvar på ett ställe där jag inte är älskad.” Utan att jag hann fundera eller ens ta in det jag själv hade sagt drog mamma in mig i hennes famn och mina tårar började rinna. ”Förlåt älskade vännen.” Hon grät precis lika mycket som jag, och min kraft i armen var slut så jag släppte väskan och la mina armar runt mamma. ”Jag älskar dig mamma, det gör jag. Men ibland måste jag få ta mina egna beslut. Jag ångrar absolut inte att jag behöll Liam, men tvingar du mig att göra abort så kommer jag aldrig att förlåta dig. Jag älskar Justin, och jag vill och är redo att spendera hela mitt liv med honom. Du måste förstå att han är allt jag någonsin önskat mig, och när jag väl får honom så gör du allt för att skrämma iväg honom.” Jag tittade henne i ögonen hela tiden, varje litet ord jag sa tog hon in. ”Förlåt, jag ska inte lägga mig i. Och jag lovar att stötta dig i alla dina beslut. Förlåt, förlåt, förlåt.” Det verkade faktiskt som att hon menade det hon sa.

Liam satt i bilen helt omedveten om tjafset jag hade haft med mamma innan. Jag lämnade väskan i hallen och åkte till Justin. Mamma var helt okej med det, och vi redde ut allt, jag älskar min mamma men ibland lägger hon näsan i blöt alldelens för mycket. När jag parkerade bilen på Bruce och Dianes uppfart kände jag en lättnad i magen, men jag hade fortfarande gråten i halsen. Han öppnade dörren i bara mjukisbyxor, så jag tappade hakan. Han såg nog på mig att jag hade gråtit, så han drog in mig i sin famn och kramade om mig. Liam kutade förbi oss i hallen och in till Bruce som troligtvis satt framför TV:n. ”Vad är det som har hänt?” ”Håll bara om mig, jag berättar sedan. Jag behöver din närhet nu.” Han bar upp mig i sin famn och gick upp till sitt rum, och la ned mig i sängen. Han la sig bredvid mig och höll om mig. ”Jag älskar dig Justin, och kommer alltid att göra det.”



Oj, nu är det inte trubbel i paradiset, men på hemmaplan. Hur kommer det gå?! =)

Minst 30 kommentarer.
Trackback