Pappa tog allt hur bra som helst, nu är det bara en kvar, och den viktigaste, Liam. Clar sa att hon skulle ta det med honom själv, men jag övertalade henne att jag ville vara med. Även om inte jag har någon rätt att säga åt Liam att göra det ena eller det andra, så är vi ändå en familj snart. Vi tänkte att vi skulle berättade det innan Liam skulle hoppa i säng, det var lättast så, för då var han redan trött och orkade nog inte hoppa omkring eller bli arg. Det var i alla fall vad vi hoppades på. ”Liam, nu ska vi borsta tänderna.” Clar tog med sig honom in på toan och jag hörde hur han försökte dra sig ur allt. Mamma kom och satte sig ned bredvid mig där jag satt och spelade tv-spel. ”Hur tog Jeremy allt?” Jag pausade spelet och vände mig mot mamma. ”Han stöttar oss, och du kan inte förstå hur det känns att man har två föräldrar som stöttar en i allt man gör. Jag vet att vi är unga, men vi hjälps åt alla så kommer vi klara detta.” Hon kramade om mig och pussade mig i pannan, precis som när jag var liten. ”God natt.”

”Vad skulle du säga om du fick ett syskon?” Clar gick ut hårt mot Liam, men det var lika bra att säga det på en gång. ”Va?” Han satte sig ned i sängen och var tyst, troligtvis för att han ville att Clar skulle fortsätta. ”Jag älskar dig och kommer alltid göra det, du är min ögonsten och mitt allt. Men när jag träffade Justin, så fanns det en till som kommer att betyda väldigt mycket för mig, men absolut inte i din nivå. Jag har ditt syskon i min mage, och jag hoppas att du är okej med det. För jag vet att du kommer bli den bästa storebrodern som finns.” Liam satt helt still, och jag ville bara ge honom en kram, men jag höll mig i bakgrunden, bara just för att Clar skulle få ta detta själv med honom. ”Kommer du älska mig lika mycket?” Liam började gråta och jag kunde inte se eller höra mer, allt vändes upp och ned för den lilla grabben på bara några minuter, jag kan inte sätta mig in i hans situation, så jag gick.



Jag märkte att Justin gick, och att min son satt och grät, av rädsla av att jag inte kommer älska honom lika mycket. ”Liam, titta på mamma.” Han kollade upp på mig med tårar i ögonen. ”Jag kommer alltid att älska dig, oavsett vad som händer, och jag kommer älska dig mer när ditt syskon kommer, för jag vet att du kommer ta väl hand om honom/henne.” Jag kände själv att mina ögon vattnades och att jag var på väg att börja gråta, och jag lät dem rinna, för jag ville visa Liam att jag också är rädd för vad som kommer. ”Mamma, varför gråter du?” Han lät glad, men samtidigt väldigt ledsen med tårarna rinnandes. ”För att jag är rädd, jag är rädd att du ska bli ledsen. För mamma och Justin vill verkligen ha kvar ditt syskon.” Han kastade sig i min famn och kramade om mig. ”Jag kommer bli bäst som storebror.” Att så några ord, kan få mig så glad trodde jag aldrig.

Liam låg vaken ett tag och vi pratade om allt som kommer hända, han hade många frågor och jag försökte svara på dem alla så gott jag kunde. "Hur har bebisen kommit in i din mage mamma?" Jag blev mållös, och visste inte vad jag skulle svara, så det fick bli en räddning. "Läggdags för dig, little man." Liam var på väg att protestera, men jag hejdade honom. "Ingen ide du försöker, godnatt." Jag släckte lampan och gick ut till resten av gänget som satt i sofforna. Alla kollade spänt på mig, tror alla ville veta hur det gick, Justin kom fram och gav mig en kram. Ibland är det, det enda jag behöver av honom för att känna att jag betyder något. "Hur gick det?" Jeremy avbröt kramkalaset och jag satte mig bredvid honom. "Allt gick bra, det är väl kanske mycket för en liten människa att ta in, men jag tror att han kommer klara av det." Jag fick en kram av både Jeremy och Pattie, Justin stod kvar där jag lämnade honom och såg stolt ut. "Nu är det bara min mamma kvar, men henne behöver jag inte oroa mig för." Vi satt i soffan och åt chips och pratade om allt Liam frågade. "Han frågade hur jag kunde ha ett barn i magen, och jag visste inte vad jag skulle svara så jag sa att han skulle sova." Alla började skratta tills Jeremy öppnade munnen. "Jag har alltid funderat över det, så du som fick en sist kan väl förklara det för mig?" Han log med hela ansiktet och tittade på mig. Justin började skratta, så jag gav igen. "Fråga din son, jag var inte vid medvetandet." Justin slog till mig på axeln, inte hårt men det kändes. "Var du väl visst, det är alltid du som har börjat." Jag vände mig hastigt mot honom och han log med hela ansiktet. "Oh no! Du får mig att framstå som en kåtbock, inte snällt." Nu skrattade vi alla. "Okej ungdomar, jag går och lägger mig. Var inte uppe för länge, en hård dag imorgon, sen får ni åka hem." När Pattie sa hem kändes det så långt borta.

"Mamma, mamma.. Har alla flickor bebisar i magen?" Att vakna på morgonen av att Liam ställer massa frågor är inte det roligaste. "Gå och lägg dig." Justin vaknade också av hans hysteriska morgonpigghet. "Justin, kan du svara då?" Liam var verkligen mån om att få veta, men både jag och Justin drog täcket över huvudet och höll om varandra. "Godmorgon" Jag kysste hans läppar passionerat. Hans händer trevade över min kropp, och jag rös till. "Kan ni i alla fall gå upp." Hade helt glömt att Liam var kvar, så det var bara att gå upp. Jag och Justin duschade tillsammans, det var längesedan men det var lika mysigt som jag minns det. När vi var klara gick vi ut och åt frukost tillsammans med dem andra. "Sovit gott?" Pattie är alltid så morgonpigg och det är mysigt att vara runt en familj som äter tillsammans varje morgon. ”Det har jag verkligen gjort. Du då?” Hon tittade på mig och tog en tugga av sin smörgås. ”Jodå, det har jag allt.” Liam satt och kladdade med sina smörgåsar, men han kunde väl få göra det. Jag orkade inte säga åt honom, det var för tidigt på morgonen.

”Älskling, förstår du att det är sista soundchecken om mindre än 30 minuter?” Justin stod bakom, och hade armarna om mig när jag stod och fixade håret. ”Nej, tiden har gått så fruktansvärt fort, men jag har haft the time of my life med dig.” Vi log mot varandra, och han släppte mig, så jag kunde fortsätta. Liam kom springandes och kastade sig över Justin som låg i sängen och kriget var i full gång. Liam satt på hans mage och hoppade upp och ned, jag hörde hur Justin började hosta. ”Lite hjälp kanske.” Kom det fram mellan hans andetag. ”Nej, nej. Har du gett dig in i leken, får du den tåla också.” Han suckade bara och jag gick ut därifrån. Precis när jag skulle öppna dörren och gå ut från bussen kom det in en tjej helt hysterisk, har aldrig sett henne tidigare. ”Vart är Justin? Jag måste få träffa honom.” Det tog ett tag för mig att koppla att det var ett fan som hade tagit sig förbi alla vakter på utsidan, så det var bara att försöka stoppa henne. ”Gå ut, du har ingen rätt att vara här inne.” Hon knuffade iväg mig så att jag flög in i toa dörren, och vidare ned på golvet, sen satte hon fart mot alla rum. Justin befann sig i sista delen på bussen och han måste ha hört oss, så som hon skrek och jag svarade. När jag kom upp på fötterna sprang jag ut. ”Kenny, vart fan är du?” Han kollade fram mellan dem andra bussarna. ”Det är ett fan där inne, helt galen. TA ut henne, min son befinner sig där.” Jag hann inte ens säga klart meningen innan han var på väg in i bussen, och strax där efter kom han ut igen med den där tjejen i ett hårt grepp. Hon tittade hotfullt på mig, men jag vände ned blicken i asfalten och väntade spänt på att Justin skulle komma ut med Liam, vilket skedde bara några sekunder efter att Kenny hade burit bort den där tjejen.

”Baby, är du okej?” Justin släppte ned Liam som sprang iväg till Jeremy, och kom fram till mig. ”Ja, har lite ont i ryggen bara. Hon knuffade in mig i handtaget på toa dörren.” Han kramade om mig och strök mig försiktigt på ryggen. ”Förlåt.” Jag kollade upp på honom och sökte hans blick, men fann den inte. ”Justin titta på mig. Det är inte ditt fel.” Jag strök honom över kinden och fick honom att titta mig i ögonen. Jag såg att han blev ledsen. Jag tog mig ur hans kram. ”Vad fan är det för fel? Varför kan inte folk bara acceptera att vi är tillsammans?” Jag skrek rakt ut så att alla på parkeringen kollade på oss. Jag brydde mig inte om så hela jorden hörde mig. ”Jag älskar dig, och det dina fans gör är inte ditt ansvar. Förstår du det. Du ska inte be om ursäkt över det dem gör.” Jag gick tillbaka in i hans famn där han fortfarande stod. Jag såg på honom att han var irriterad, och jag vet att det inte var på mig. ”Vet du hur sexig du är när du är sur eller irriterad?” Jag kysste han på halsen och viskade i hans öra. Hans grepp om mig blev hårdare, och jag förstod att han inte ville att jag skulle gå.

Idag fick jag Justin Bieber´s Someday i brevlådan, kan en vecka börja bättre eller? Den doften var heelt sjuuukt gooood. :) haha ^ Vill ni mig något så finns jag på MSN: [email protected] Det är bara ni addar mig, skickar mejl. Eller skiter i det ^ haha