På dagens schema fanns inte speciellt mycket mer än att jag och Clar ska iväg på ultraljud. Jag är nervös, riktigt nervös. Medan hon går omkring som att inget har hänt, fast hon har ju i och för sig redan gjort detta en gång tidigare, så hon vet ju hur allt går till. Det ska bli kul att få se bebisen, samt höra hjärtljudet. ”Är du klar?” Clar stod i dörren till badrummet och kollade på mig, hon hade redan gjort sig klar, så det var bara jag kvar, och jag drog sista vändan med tandborsten. ”Nu är jag.” Bilresan var obehagligt tyst, och jag försökte inte ens bryta den, för jag visste inte vad jag skulle säga. När vi kom fram var det självklart massa papz utanför, men för första gången i mitt liv brydde jag mig inte. Alla visste redan att jag och Clar var tillsammans, och om dem nu skulle få veta att vi skulle ha barn gjorde mig inget. Jag älskar henne och det ska hela världen få veta.

Clarissa låg på sängen och hade dragit upp sin tröja, och för första gången så insåg jag att hon hade en liten bula. Ingenting jag märkt tidigare då jag inte har fokuserat på det, men den passade där den satt. Jag gillade att se att hon förändrades. ”Du har ju gjort detta en gång tidigare, men för att pappan ska kunna veta vad det är jag gör, kommer jag att berätta.” Hon tittade på mig samtidigt som hon hade på någon slags gel på Clarissas mage. ”Om ni tittar på skärmen här så ska ni snart få se er lilla bebis.” Hon rörde ultraljudet på hennes mage, och man såg massa saker på skärmen. ”Jag måste fråga, har någon utav er tvillingar i släkten?” Både jag och Clar tittade på varandra, jag skakade på huvudet, medan Clar vände tillbaka sitt huvud mot Summer. ”Ja, min mormor hade tvillingsystrar. Vadådå?” Hon fortsatte föra den där maskinen på hennes mage och kollade från alla olika håll. ”Det kan gå i arv, för du har nämligen tvillingar i magen.”

”Jag som tyckte att ett barn var nog, nu kommer vi få två. Dina fans kommer döda mig.” Clar lät verkligen seriös, men jag såg ett leende på hennes läppar. ”Jag älskar dig oavsett hur många barn du föder. Alla är mina och jag kommer älska dem lika mycket.” Jag svängde upp på mormor och morfars uppfart och gick runt för att öppna dörren åt Clar. Hon hatar när jag gör det, så jag gör det allt oftare. ”Vi är hemma.” Både mamma och mormor kom ut i hallen, morfar var ute och handlade. ”Hur gick det?” Clar plockade upp bilderna som vi fick med oss hem, så mamma kommer trilla av stolen när hon ser den sista. På dem tre första ser man bara en, men på den sista så ser man två. Den låg lite bakom så att till och med Summer höll på att missa den. Både jag och Clar gick ut i vardagsrummet och satte oss, medan mamma och mormor gick till köket där det var bättre ljus. ”TVÅ?” Clar kollade på mig och log.

Blicken och leendet som Justin gav mig när han hörde sin mamma var helt underbar. Det lyste stolthet om honom. Vi satt tätt i soffan och höll om varandra när Pattie kom ut och satte sig i den andra soffan, hon tittade på oss, och det såg ut som att hon ville att vi skulle förklara, men vad kan man förklara. Det är sådant som händer, och ingen kan göra något åt det. ”Du ska få två barnbarn.” Jag försökte lätta upp stämningen lite, men hon ville inte haka på. ”Jo, det ser jag väl. Hur ska ni hinna med det?” Min kropp spände sig omedvetet och det lät precis som att hon inte ville att vi skulle ha kvar dem. Hon som hade varit så glad för vår skull, och så händer detta. ”På samma sätt som med en?” Nu var det Justin som hoppade in och hjälpte mig, för jag tror att han märkte min osäkerhet.”Förlåt, jag blev bara chockad. Det är inget ni kan göra något åt.” Hon kramade om mig länge och viskade i mitt öra. ”Min son kunde inte få en bättre tjej.” Det gjorde min dag, och jag är glad att det är hon som kommer bli farmor till våra två vild djur. För det är det jag tror dem kommer bli, dem kommer säkert få Justins energi, och det kan bli farligt.

Diane kom in med massa kakor och dricka till oss, samt gav oss en varsin kram. ”Grattis.” Bruce hade ännu inte kommit hem, så vi hade inte berättat nyheten för honom än. Min mobil ringde och avbröt vårt samtal, så jag ursäktade mig och gick ut i köket för att svara. ”Clarissa.” ”Hej gumman, hur gick det idag?” Det var mamma och hon lät verkligen nyfiken, så nu kunde jag bara hoppas på att hon skulle bli glad. ”Jodå, dem mår bra.” Jag sa det så fort jag kunde, så att hon inte skulle kunna uppfatta det där ordet som skiljde sig från vad hon var beredd på att höra. ”Men det är väl br… Vänta, va? Dem?” Hon skrattade till och innan jag hann svara så fortsatte hon. ”Ska ni få tvillingar? Grattis, precis som mina mostrar.” Hon lät verkligen glad, och det gjorde mig gladare. Jag är glad att jag har min mamma, utan henne hade jag aldrig överlevt detta liv. Hon är min bästa vän, och min ängel. Jag älskar henne. Vi pratade ett tag och jag sa att jag skulle sova här, så hon valde att ta med sig Liam till New York i en vecka, eftersom att jag ändå har massa skola att ta igen, så gör hon mig bara en tjänst.

Jag vet inte om en sådan sak som att få reda på att man väntar tvillingar kan göra en trött, men det var jag, väldigt trött. ”Jag går upp och lägger mig.” Justin tittade på klockan och sedan på mig. ”Klockan är halv åtta gumman.” Han såg chockad ut, och det var jag också när jag fick höra hur mycket den var. ”Jag är helt medvetslös, jag måste få lägga mig ned.” Han reste sig upp och tog mig i handen. ”Ska du sova, ska jag.” Men jag hejdade honom. ”Nej, nej. Gör något, åk till Ryan och så kommer du hem sedan. Snälla, du kan inte gå och sova nu om du inte är trött.” Han kysste min panna. ”Är det okej då?” ”Ja, annars hade jag inte sagt det.” Han pressade sina läppar mot mina och jag backade så att jag hade väggen som stöd. Kyssen, den var precis som att vi aldrig skulle ses igen, men jag klagade inte.

Jag såg ryggen på Clar innan hon försvann på övervåningen, och jag sa hejdå till resten och åkte till Ryan. ”Hej Buddy.” Han släppte in mig, och det var konstigt nog bara han där, ingen Alessa. Jag som trodde att dem hade växt fast i varandra, men det kändes skönt att få spendera lite tid med bara Ryan, det var så länge sedan. ”Bli inte hysterisk nu, men vi väntar tvillingar.” Ryan tappade sin mugg han hade i handen och det var Cola över hela golvet, tillsammans med porslinsbitar. ”Det där var väl inte det smartaste du har gjort.” Ryan stod fortfarande kvar på samma ställe, men vaknade till liv och tog disktrasan och torkade upp allt. ”Grattis gånger två då. Jag trodde faktiskt att du skulle vänta med barn i alla fall några år till, med tanke på ditt liv. Men jag är grymt glad för din skull. Våra barn kommer bli bästa vänner, precis som vi.”

Vi satt framför TV:n i vardagsrummet och spelade xbox. Ryan får egentligen inte göra det där, för att han aldrig tar reda på varken dosorna eller alla glas han använder när han sitter där. Nu var dock hans föräldrar inte hemma och kunde säga åt honom, så då tog vi tillfället i akt. Jag spöade verkligen skiten ur honom, och han blir lika förbannad varje gång. Jag vet helt seriöst inte hur många dosor han har kastat i väggen, varje gång jag åker någonstans brukar jag köpa honom en, så att han har i reserv. Innan jag åkte från honom bestämde vi att vi skulle fika tillsammans med våra flickvänner efter att dem slutat skolan dagen efter.

När jag kom hem var hela huset släckt och tyst, så alla sova nog garanterat. En liten lampa i mitt fönster var det enda som lyste, och ljuset från den gjorde så att Clar såg ut som en ängel där hon låg och sov. Jag funderade ett tag på hur jag skulle kunna ta mig ned i sängen utan att väcka henne, men jag behövde inte fundera speciellt länge då hon vaknade till. ”Är du redan hemma?” Hon kisade mot mig, men gav upp och blundade igen. ”Ja, klockan är vid 11. Så du har sovit ett tag.” Hon sträckte ut sin hand mot mig och drog ned mig på henne. ”Akta din mage, baby.” Jag använde mina händer som stöd, så att all min tyngd inte var på henne. Hon la sin ena hand i nacken på mig och förde mitt huvud närmare hennes, när våra fuktiga läppar mötte varandra lät jag mig sära på hennes. Kyssen övergick till hångel, men vi avslutade den. ”Jag har saknat dig. Kryp ned nu.” Jag drog av mig mina kläder, satt min mobil på laddning och kröp ned bakom henne. Min hand placerade jag som vanligt på hennes mage, och gjorde små mönster med mitt pekfinger. Hon somnade först, men jag var inte långt efter.

Ni som vill ha drama får vänta ett tag till, jag hade redan skrivit klart 4 kapitel när ni började fråga om det. Men någonstans vid kapitel 99-100 kommer det komma drama, så håll utkik.

I LOVE U!