Pattie blev väldigt glad över vårt beslut, vilket jag absolut inte hade väntat mig, men den kvinnan kan förvåna en. Jag är faktiskt glad att det är just hon som ska bli farmor, och ingen annan. Jag tänker inte ringa till min mamma och berätta om detta, utan det tar jag med henne när vi kommer hem. Liam kommer nog kanske bli glad, jag vet inte. Han är för liten än, men han har fortfarande en egen röst som vill bli hörd, och bara för att det kommer ett till barn ska jag inte glömma bort honom. Han är min lilla älskling och kommer alltid vara. Justin ville inte att vi skulle berätta det för någon annan, inte fören vi var helt säkra på att barnet mådde bra och att allt var riskfritt, och jag kunde inte mer än hålla med honom. Pattie och Carin var dem enda som visste, jag hade inte ens berättat det för Alessa, hon viste att risken fanns, men inte att jag faktiskt var gravid.

Jag stod framför spegeln i Justins loge och vände och vred på mig. ”Du kommer fortfarande vara sjukt snygg, även med en liten bula på magen.” Jag vände mig mot honom och såg hur han log. ”Ha, kul. Fattar du vilken mage jag hade förra gången eller? Jag kämpade för allt jag hade, för att få denna kropp.” Jag suckade och han kom fram till mig och lutade sitt huvud på min axel. ”Oavsett hur stor mage du kommer få, så kommer jag alltid att älska dig. Det kommer finnas mer att älska av dig också.” Varför är han så söt mot mig? Jag förstår inte. ”När jag ser dig, vet du vad jag känner då?” Han snurrade runt mig så att jag stod med ansiktet mot honom, och skakade på huvudet. ”Jag känner mig nykär, du vet när det pirrar i magen och man får handsvett.” Jag log när jag sa det sista, bara för att han skulle förstå att jag var allvarlig. ”Precis samma känsla som jag har.” Han kysste mig, och det var längesedan jag kände den kraften, han backade oss bakåt så att jag tillslut stod mot väggen. Hans händer smekte mig över sidorna, mina händer drog sig automatiskt mot hans hår, så att jag kunde dra fingrarna genom det, och sedan dra naglarna löst i nacken på honom. ”Vi kommer klara detta, tillsammans.” Hans ord kom från ingen stans, och jag förstår att han verkligen menade dem. Han la sina händer på min mage. ”Vi ska bli en familj.” Hans leende på läpparna växte, och tillslut nådde det även hans ögon, som tindrade, likt en diamant.

Glädjen som Justin visade på scenen var det bara två som förstod sig på, och det var jag och Pattie. Carin visste faktiskt inte att vi skulle behålla barnet, så hon såg mest chockad ut, att han strålade så. Aldrig någonsin har jag sett honom sådär lycklig, och för första gången kan jag känna mig stolt, att det är jag som har gjort honom så. Han log, ett leende jag aldrig sett honom le förut. När vi åkte från arenan, lyste hela Globen upp i två färger, både lila och rosa. Rosa var för mig, och lila var för Justin. Jag kände sådan glädje inom mig att jag inte visste om jag skulle kunna vara tyst längre.

”God natt, jag älskar er.” Justin la sig bakom mig och höll om mig, det kändes skönt att han var tillbaka på sin rätta plats, jag vill aldrig mer uppleva det jag fick uppleva natten före. ”Vi älskar dig också.” Han kysste mig i nacken, och drog sin hand på min mage. Han somnade nog på en gång, medan jag låg vaken ett tag. Egentligen hade jag inget speciellt att tänka på, men tankarna flög iväg på allt möjligt. På morgonen vaknade jag av att Justin rörde sin hand fram och tillbaka. Jag gillar när har rör mig på ett icke sexuellt vis, det ger mig en annan känsla, kärleksfull. ”God morgon.” Jag vände mig mot honom och han kysste mig. ”God morgon, beautiful.” Vi låg kvar i sängen ett tag och bara tittade på varandra.

Idag skulle vi flyga vidare, Sidney stod som nästa stopp och att träffa både Ryan och Alessa. Vilket jag verkligen såg fram emot. Det är bara två veckor kvar på denna resa och sedan ska jag hem, hem till Liam och ringa mödravårdscentralen. Allt packande var redan klart och vi satt till och med på planet på väg att lyfta. Jag låg ned i Justins knä, då vi flög privat, som vanligt. När vi tog oss igenom alla människor på flygplatsen så var jag livrädd att någon skulle stöta till mig i magen, så jag skyddade den för allt jag var värd. ”Vad tänker du på?” Justin pussade mig på huvudet och la båda armarna om mig. ”Allt, hur vi ska kunna klara oss, vi bor inte ens i samma land.” Det lät så mycket mer verkligt när jag sa det högt, jag själv blev rädd, riktigt rädd. ”Vi kommer klara det. Jag finns allt vid din sida. Vi gör det här tillsammans, jag skulle aldrig lämna dig i sticket.” Vi låg och höll om varandra hela flygresan, vi sa nästan inget, men det behövdes inte. Bara värmen från honom gav mig allt jag behövde just då.

Alfredo och jag kommer mycket bättre överens med varandra nu, efter den lilla utskällningen han fick av Pattie. Jag trivs tillsammans med honom, han får mig att skratta. Justin gillar inte så mycket att vi umgås, men vad tycker han att jag ska göra då? Sitta på hotellrummet och ruttna medan han har flera tusen tjejer efter sig. Glöm det, kommer aldrig på frågan. ”Vad fan gör du?” Skrattade jag fram samtidigt som jag tog bort pankakan Alfredo precis hade tryckt upp i mitt ansikte med både grädde och sylt på. ”Du var inne i dina egna tankar, så jag väckte dig bara.” Han flinade hotfullt mot mig samtidigt som jag torkade bort grädden. ”Jag ger igen en vacker dag.” Han skojade till allt och bet på naglarna samt darrade av skräck. Justin satt på andra sidan bordet och psykade oss, jag förstår mig inte på honom. ”Han tycker inte om att vi umgås.” Sa jag tyst så att bara Alfredo hörde, och nickade diskret med huvudet mot Justin. Han kollade på mig och skrattade. ”Han får väl vänja sig.”

Ryan och Alessa skulle komma om mindre än en timme. Justin och Kenny skulle åka och hämta dem, medan jag skulle vara kvar på hotellet. Jag fick inte följa med, har ni hört något värre? Justin kan vara en sådan idiot ibland, och andra gånger så vill man äta upp honom för att han är så söt. Alfredo kom och gjorde mig sällskap, så vi satt och spelade kort på golvet när Justin, Ryan och Alessa kom in. ”Aaaaah, fan vad jag har saknat dig.” Jag kastade mig över min extremt runda vän. Magen har verkligen växt på henne, men fan så söt hon är. Hon skrattade till och höll på att tappa balansen. ”Jag har saknat dig också, knäppgök.” Ryan fick självklart en kram också, och så presenterade Justin Alfredo för Alessa. ”Kan jag få prata med dig?” Jag var tvungen att fråga Justin vad det var som var fel. Han skakade bara på huvudet, så jag blev riktigt irriterad, så jag drog med honom in i sovrummet. ”Vad är ditt problem?” Jag smällde igen dörren bakom mig, och jag såg att Justin blev rädd, han har nog aldrig sett mig så arg.

”Jag vill inte att du umgås med honom mer.” Jag hostade till, precis som att jag inte hörde det han precis sa. ”Ursäkta, men vad sa du just?” Han tittade upp på mig från golvet och upprepade det han precis hade sagt. ”Vet du en sak, jag sover hos Alfredo hädanefter.” Jag gick ut ur sovrummet, med Justin efter mig. ”Är det okej om jag sover hos dig?” Alfredo höll på att svimma, han förstod nog inte riktigt vad det var som hände. ”Gör du det, är det slut.” Dem sista tre orden som kom ur Justins mun vart vi alla chockade av. Men min irritation var större än att jag kunde bry mig. ”Fine, ditt val.” Jag tog med mig Alfredo ut. Jag orkade inte med någon, så jag lät han släppa in mig i rummet. Han hade för en gångs skull ett eget med två enkelsängar i.

Självklart får ni ett kapitel. Men jag vet inte när nästa kommer upp, troligtvis imorgon. Jag ska börja skriva igen, så att jag alltid ligger före er, så att ni kan få flera kapitel om dagen. :)