Både jag och Justin tittade på varandra, och ingen av oss förstod nog vad vi skulle få höra av honom. Han gav oss inte ens en hint om vad det handlade om innan Ryan och Alessa lämnade oss. ”Jag har hört att det ska bli tillökning i familjen. Stämmer det?” Han lät inte glad, han lät inte arg, utan helt neutral. Jag tittade skrämt på Justin som inte gjorde en enda min, annars brukar det finnas en liten gnutta av något i hans ansikte, men ingenting visade han. ”Ja.” Var det enda han svarade. Precis som att det vore det enklaste i världen. ”Varför har ni inte sagt något?” Nu hörde man på Scooter att han var irriterad, och jag förstår inte varför. Det är min familj, inte hans, så han har inget att vara irriterad över. ”För att vi ville vara helt säkra, och det är vi när vi kommer hem. Det är bara två veckor kvar.” Scooter ändrade inte sitt ansikte för fem öre, han såg likadan ut som när han kom in. ”Okej.” Han sa inget mer, utan gick ut. Jag kollade chockat på Justin, precis som att det där hade varit någon dålig komedi film.

Jag orkade aldrig gå ut och titta på Justin, mitt huvud värkte som vanligt. Jag förstår inte vad det är som är fel. Jag och Kenny satt i samlingsrummet och spelade kort tillsammans, för en gångs skull fanns det andra vakter som kunde hålla koll på alla hysteriska brudar i publiken, så att han kunde få lite ledigt. Jag gick iväg på toa, och när jag kom tillbaka så låg Kenny och sov i soffan, det var jag bara tvungen att ha ett minne av, så jag tog ett kort på honom. Efter ett tag kom Alessa in till oss också och då hade Kenny vaknat till liv, efter att jag hade hällt lite vatten på honom, som han inte uppskattade, konstigt nog. ”Vad gör du här?” Frågade jag då hon klev in. ”Jag orkade inte stå något mer, denna mage tar kol på mig.” Jag skrattade till lite, men skulle inte ha gjort det, för både Kenny och Alessa sa samma sak mot mig. ”Skratta lagom, du är snart där du med.” Båda två hånlog mot mig.

Jag somnade redan i bilen tillbaka till hotellet, så trött var jag, och då hade vi egentligen inte gjort speciellt mycket under dagen. Men alla tårar gör väl sitt, och bråka med den man älskar är jobbigt som fan. Justin bar upp mig till hotellrummet och la ned mig i sängen samt klädde av mig. Jag var halvt vaken. ”Du kommer snart inte orka bära mig mer.” Viskade jag fram samtidigt som jag log. ”Klart jag kommer, jag får träna mer bara.” Jag skrattade till, men strax efter det föll jag i en djup sömn. Jag vaknade morgonen efter av att Justin kysste mig på magen, det kittlades lite, men jag orkade inte röra mig. ”Baby, här är mitt ansikte.” Han skrattade till lite, och kysste mig hela vägen upp till min mun. ”Ska vi gå ned och äta frukost?” Min mage kurrade till, och jag tror det var svar nog, för han studsade upp ur sängen och drog på sig ett par mjukisar och en t-shirt, likadana kläder blev det för mig med, jag orkade inte med något annat. Jag kammade igenom mitt hår och la luggen rätt.

Det fanns jordgubbar på bordet, och det var i stort sett det enda jag hade på min tallrik, om man bortser från en torr macka med lite smör. ”Ska du leva på jordgubbar eller?” Justin lät förvirrad, precis som att man inte kunde det. ”Nej, men det var det enda som är gott på det där bordet.” Justin själv hade både det ena och det andra. Jag förstår inte hur han orkar äta så mycket på morgonen, själv orkar jag knappt öppna munnen, och då kan det bli lite svårt att stoppa saker i den. ”Jag måste hitta ett par nya solglasögon, jag trampade sönder mina igår när jag bar upp dig på rummet.” Jag nickade åt honom och tog en jordgubbe. ”Då får vi väl ge oss ut och hitta ett par som passar stjärnan nog.” Jag sa det med ett leende, men Justin hann inte se det innan han öppnade munnen. ”Vadå? Menar du att jag är kräsen?” Jag skrattade till och tog hans hand som låg på bordet. ”Jag skojade med dig, humor du vet. Haha.” Nu skrattade även han, och passande med öppen mun så jag kastade in en jordgubbe. ”Mitt i prick.” Justin blev riktigt chockad, så han började hosta. Jag kunde inte sluta skratta.

”Kan vi gå in här?” Justin hade hittat en affär med både vanliga glasögon och solglasögon, i alla dyra märken som fanns. Ryan och Kenny var dem som var med, och jag såklart, men Alessa valde att stanna kvar på hotellet med Pattie och Carin. Jag förstår henne, jag har själv vart i den där situationen, och det är jobbigt som fan, men väl värt det. ”Harry Potter och Ozzy Osbourne is in dah house.” Ryan skrek över hela affären, så jag och Kenny var tvungna att kolla på dem. Vi började båda skratta, jag trodde mitt liv var slut. ”Vänta, jag måste få ta en bild.” ”Du får inte lägga upp den någonstans.” Justin lät allvarlig. ”Vart ska jag lägga upp den, jag har ingenting som har med internet att göra.”

Vi låg i soffan i rummet och väntade på att klockan skulle bli läggdags, man kan inte gå och lägga sig när klockan är 6, då lär man ju vakna 4, och det är inget jag rekommenderar. Justin lekte med mina fingrar och pussade mig på huvudet flera gånger. Han höll om mig på ett sådant sätt att han säkert trodde att jag skulle försvinna om han släppte mig. Jag kan fortfarande inte förstå att jag är tillsammans med Justin, och det jag minst kan förstå är att en del av honom växer inuti mig. Att vi ska bli föräldrar. Mamma vet fortfarande inget, men det ska bli kul att berätta det för henne, jag vet att hon kommer stötta mig. Men hur Liam kommer ta allt detta har jag ingen aning, jag hoppas att han kommer bli en stolt storebror. ”Hur tror du att Liam kommer reagera när jag berättar att han ska få ett syskon?” Justin tittade på mig, och såg verkligen ut att fundera. ”Jag vet faktiskt inte, men jag hoppas verkligen att han kommer bli glad. En sak är säker i alla fall, han kommer bli den bästa storebrodern.” Svarade han och la sina händer på min mage.



Sista stoppet på turnén och vi befinner oss i LA, pappa, Jazzy och Liam kommer idag, och ska vara med dem sista dagarna här. Jag saknar dem alla tre, och det ska bli underbart att berätta för pappa att han ska bli farfar. Jag vet inte hur han kommer ta det, men sanningen är den att ingen kan hindra oss. Det är vårt val, och ingen annan kan göra det åt oss. ”Hey boyfriend. Varför har du inte väckt mig?” Jag stod framför spegeln och kände två armar runt min midja, samt pussar i nacken. ”För att du sov så fridfullt, och jag tycker att du förtjänar all sömn du kan få.” Jag vände mig om och mötte hennes underbara läppar. ”Du vet om att Liam kommer idag va?” Hon spärrade upp ögonen och stirrade chockat på mig. ”Det har jag sagt till dig flera gånger, lyssnar du inte på mig eller?” Jag skrattade och pussade henne i pannan. ”Jo, det har jag, men jag trodde inte tiden gick så fort.” Hon klädde på sig och vi gick tillsammans ut och åt frukost. Att bo i denna buss kan vara jobbigt, men att göra det tillsammans med Clar är bara mysigt, jag älskar henne och hennes närhet. Hon kan aldrig komma för nära inpå mig.

”Bieber.” Den där rösten kan man aldrig ta fel på. ”Jazzy, min älskade lillasyster.” Hon hoppade upp i min famn och gav mig en riktigt varm kram. ”Gud vad jag har saknat dig.” Hon tittade på mig och pekade bort mot Liam och Clar, hon grät. Troligtvis för att det var ett tag sedan hon såg sin ögonsten, och jag förstår henne. Kenny hade lite svårt att hålla koll på både mig och Clar, men pappa hjälpte till. Han höll sig runt mig, medan Kenny tog Clar. När vi kom till bussen kunde jag äntligen slappna av, jag hade alla mina kära tunt om mig, och Liam kom springandes mot mig. ”Justiiin. Jag har saknat dig.” Han hade växt, på nästan två månader hade han blivit mycket större. ”Jag har saknat dig också, men jag vet en som har saknat dig ännu mer.” Clar stod och tittade på oss, men kom samtidigt emot oss. ”Mina två älsklingar.” Hon pussade Liam i pannan och gav mig en kyss. Hennes ögon vattnades, och hon var på väg att börja gråta. ”Snälla, gråt inte älskling. Jag tycker inte om att se dig ledsen.” ”Det är inte sådana tårar, jag är lycklig, jag har dem två mest betydelsefulla med mig nu.”