Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter ninety-seven.


 

När klockan ringde på morgonen var jag näst intill medvetslös, jag orkade inte röra på mig, men jag slog av larmet på mobilen och vände mig om, samt borrade in mitt ansikte i bröstet på Justin. I början när jag gjorde det så vaknade han alltid, men inte längre, han är väl van antar jag. Jag insåg efter ett tag att jag var så illa tvungen att gå upp, så det gjorde jag. När jag kom ned i köket med väskan över armen så stod Pattie där med en tidning och en kaffekopp i varje hand. Hon tittade upp och la ned tidningen. ”God morgon, skola?” Jag nickade och suckade som svar. Hon log mot mig och tog med sig tidningen ut. Jag tog ett äpple innan jag skrev en lapp och sprang upp och la den på kudden bredvid Justin som fortfarande sov.

 

Alessa stod på sin vanliga plats och väntade på mig. Så jag skyndade mig dit. ”Hej, är jag sen?” Hon skakade på huvudet och krokade sin arm med min. När vi kom in i skolan stod Jen där tillsammans med sina vänner. Dem kollade på mig och alla spände blicken i mig. ”Vad har jag gjort nu då?” Alessa kollade på mig med en undrande blick. ”Har du inte läst tidningen?” Jag skakade på huvudet. ”Nej, borde jag?” ”Nej, helst inte. Men annars har jag den med mig, om du vill se?” Jag sträckte ut min hand i en gest om att hon skulle ge mig den. När jag hade den i handen såg jag rubriken på framsidan, och det kunde inte vara mer skrattretande, men jag fortsatte in i tidningen där det stod betydligt mer.

 

”Bieber sågs utanför MVC igår tillsammans med sin flickvän Clarissa Jones. Vi har länge undrat om dem väntar barn, och nu har vi fått det bekräftat. ”Att se dem tillsammans var obegripligt, sättet han tittade på henne och rörde vid henne får en att fundera vart alla andra prinsar befinner sig. Han är verkligen beskyddande när det kommer till Clarissa.” Säger vår källa Summer och hon fortsätter. ”Dem väntar tvillingar och är båda lika glada över det.”

 

När jag läste Summers namn kunde jag inte bli mer rasande än jag redan var. Hur kunde hon? Alessa kollade på mig när jag kastade iväg tidningen över korridoren. ”Vad är det?” Jag tog upp min hand för att visa att hon skulle vara tyst, samtidigt som jag slog in hennes nummer. ”Summer.” Bara av att höra hennes röst gjorde mig arg. ”Hur mycket fick du?” Hon kunde inte förstå att det var jag, och absolut inte vad jag menade. ”Va? Vem är det?” Hon lät chockad. ”Det är Clarissa. Hur mycket fick du för att informera tidningen?” Hon klickade mig innan hon gav mig ett svar. Så jag valde att ta kontakt med chefen på MVC, för att berätta att tystnadspliktsregeln tydligen inte gällde henne, hon hade säkert fått tillräckligt med pengar, så hon kunde gott och väl få sparken.

 


 

10.25 visade klockan när jag slog upp mina ögon, och var riktigt utvilad. Bredvid mig låg det en lapp på kudden och jag förstod på en gång att den var från Clar, men jag var för pissnödig för att hinna läsa den, så jag sprang iväg på toa. När jag kom tillbaka tog jag med mig den och drog på mig ett par mjukisar och gick ned. Jag satte mig i köket bredvid mamma och läste den.

 

”Sexii, en annan har ju skola. Du var så söt när du sov, så jag vågade inte ens ge dig en puss på kinden innan jag gick, jag ville inte väcka dig. Jag slutar vid 3 tror jag, så jag kommer hem då. Jag lånade din bil också, eftersom att jag inte hade min vid dig. Så jag hoppas inte du blir arg. ^ Jag älskar dig.”

 

Jag log fånigt för mig själv. ”Lapp från Clar eller?” Mamma satt och kollade på mig, och man kunde se ett leende på hennes läppar också. ”Japp.” Leendet försvann så fort vi slutade prata om det och hon la upp en tidning på bordet där rubriken på framsidan var ”Bieber och Jones, bekräftar barn på G.” Jag spärrade upp mina ögon. Det enda jag tänkte på var, hoppas inte Clar har sett detta. Strax efter att jag hade läst klart allt som stod i tidningen smällde dörren upp och Clar rusade förbi köket och upp på mitt rum. Både jag och mamma tittade efter henne, men hann egentligen inte se så mycket. ”Gå och prata med henne.” Jag reste mig upp och gick mot mitt rum.

 

När jag nådde min dörr var den stängd, så jag knackade innan, för jag visste inte om hon ville vara själv eller inte. ”Kom in.” När hon fick syn på mig rann hennes tårar längs kinderna, och jag såg på henne att hon gjorde allt för att hålla dem tillbaka, men det var utan resultat. ”Jag trodde att hon var lojal och ärlig.” Jag förstod ingenting till en början, men sedan insåg jag att hon hade läst tidningen. ”Jag vet inte vad jag ska säga.” Jag satte mig ned bredvid henne, hon satt på golvet och lutade sig mot sängen med knäna tryckta mot bröstet. Jag la min arm om henne och drog henne intill mig. ”Jag ringde och skällde ut henne, sen såg jag till så att hon fick sparken.” Orden flöt på ur hennes mun och jag blev chockad. Egentligen var det inte mer än rätt, men att min flickvän hade gjort det kändes lite konstigt. Jag trodde att det var jag som hade makten i denna familj, men tydligen inte. ”Jag tänker aldrig mer gå tillbaka till det stället, jag vill att vi skaffar en privat sköterska, och går inte du med på det så betalar jag han själv. Jag vill inte att folk ska tjäna pengar på vårt liv.” Hon gick rak på sak, och jag har aldrig sett henne så här upprörd, för det var precis det hon var.

 

”Du slutade inte skolan fören vid 3, vad gör du hemma?” Jag fick med mig Clar ned till mamma. Hon kollade på mig, och satte sig sedan vid köksbordet mitt emot mamma. ”För att jag inte var den enda som hade läst tidningen, jag fick höra en hel del. Och det blev för mycket för mig.” Jag satte mig ned bredvid henne och tog hennes hand. Hon ska inte behöva gå igenom detta själv. ”Jag finns här för dig, vi gör detta tillsammans. Och det är tack vare mig det blir så här.” Clar la ned sitt huvud på sina armar som hon hade lagt på köksbordet och suckade högt. Både jag och mamma tittade på henne. ”Jag orkar inte med detta. Jag vet vad jag gav mig in på när vi blev tillsammans, och jag ångrar det inte. Men detta är en sak mellan dig och mig, varför kan inte folk ta hänsyn till det? Jag är så arg så jag skulle kunna ha ihjäl någon just nu.” Jag tittade skrämt på henne, och lyfte upp hennes huvud så hon var tvungen att titta på mig. ”Nej, det ska du inte. Tillsammans ska du och jag klara det.”


 

Detta blir det sista kapitlet för dagen. Hoppas ni gillar det, även om det är bildlöst! :P
Trackback