”Jag blir helt knäpp på dig, varför ska du leka med döden varje gång du sätter dig bakom ratten i denna bil? Såg du inte att folk gick på övergångsstället?” Ibland kan jag bli irriterad på henne, men jag visar det aldrig öppet. ”Nej, det gjorde jag inte.” Att hon kan vara så kall när hon svarar förstår jag inte heller. Hon höll på att göra över ett äldre par, men det verkade inte hon bry sig om. När vi kom fram till Ryan, helt oskadda tack och lov. Klev jag ur bilen med andan i halsen, det är lika bra man inte andas när hon kör, det kan bli det sista andetaget man tar. Ryan var ute före innan vi kom fram till dörren. ”Du är helt vit i ansiktet Justin, vad har hänt?” Ryan började skratta när han såg mig. ”Ja, Clar körde hit, behöver jag säga mer?” Alessa kom ut och skrattade hon med, medan Clar stod lutad mot bilen en bit ifrån oss. ”Kom nu älskling.” Hon kom emot mig och gav mig en puss.



”Vi har ett uppdrag åt er.” Vi satt alla i soffan, Ryans föräldrar var iväg på någon middag tillsammans med deras vänner, så vi var själva hemma. Både Ryan och Alessa tittade på oss med funderande blickar. Jag kollade på Justin, och kysste honom. ”Eftersom att ni gav oss ett stort uppdrag, gudföräldrar till ert barn. Så vill vi ge samma förtroende till er. Vi ska också ha barn.” Alessa förstod nog redan från början vart det där samtalet skulle leda, med tanke på att hon redan innan visste att jag misstänkte att jag var gravid och för att hennes tårar började rinna innan jag ens hade kommit till slutpunkten. ”Grattis bästa vän.” Hon kastade sig runt halsen på mig och kramade om mig, så gott hon kunde med sin lilla kula på magen. Hennes tårar var av glädje, och det kunde jag se redan från början. ”Justin buddy, du börjar bli stor.” Ryan skulle alltid skämta till allt, och det kan man väl förstå. Dem är vänner, och då kan man göra det. ”Ja, jag börjar ju bli det.”

Hela kvällen spenderade vi hemma hos Ryan med massa gott och massa spel, egentligen tycker jag inte om sådant, då jag alltid förlorar. Alessa var den som utklassade grabbarna i nästan alla spel, utom ett där Justin plockade hem vinsten, men den hade med musik att göra. Så det vore nästan pinsamt om han inte klarade av det. ”Fan vad jag är bra alltså.” Den enda som verkligen tog åt sig av vinsten var ju självklart Justin, han skröt hejvilt om det, men det var ingen av oss som orkade lyssna på honom. Jag började plocka undan alla skålar som vi hade hanvänt, men Ryan hindrade mig. ”Jag fixar allt det där. Det är lugnt.” Jag bar ändå ut allt till köket som jag hade i mina händer, men jag ställde det bara på diskbänken. ”Tack för en trevlig kväll.” Jag kramade om både Ryan och Alessa. ”Det är vi som ska tacka. Gratta ska vi också göra.” Ryan kan det där med att göra en annan människa glad.

Vi åkte hem till Justin, för jag skulle hämta Liam och byta bil för att ta mig hem. ”Sova med mig, eller sova här?” Jag fattade taget om Justins hand när vi gick mot dörren, och innan vi kom fram snurrade han in mig i sin famn och kollade mig i ögonen. ”Gissa tre gånger.” Jag behövde inte, under tiden som jag jagade rätt på Liam så hämtade Justin lite saker. ”Tack så hemskt mycket för hjälpen med Liam.” Pattie stod med mig i hallen undertiden som jag väntade på Justin. ”Det är jag som ska tacka, jag har inte spenderat så mycket tid med honom som jag kanske borde göra. Men det har gått hur bra som helst, och han har vart lugn. Det är nog bara när han är med Justin som det är liv i honom.” Jag hann precis ge henne en kram innan han kom ned och drog på sig skorna. Liam hade redan gått ut i bilen och satt sig, han blir bara större och större för varje dag som går, och han klarar allt mer själv. ”Jag hör av mig imorgon.” Justin kramade om sin mamma och vi åkte därifrån.

”Hur kommer din mamma reagera nu då? När jag är med.” Han fattade taget om min hand och jag kände hur han kollade på mig, men jag ville inte mäta hans blick då jag körde bilen, jag lärde mig något när vi åkte till Ryan. ”Du kommer bli förvånad, det är det enda jag säger.” Han skrattade till bredvid mig. ”Vad kan göra mig mer förvånad än att en mamma inte stöttar sin dotter?” Jag hörde på honom att han var skeptisk, men jag svarade inte bara för att jag verkligen ville att han skulle se att hon hade ändrat attityd. Liam somnade som vanligt i bilen, och det tar inte ens 10 minuter att åka bil mellan mitt hem och Justins. Pattie kanske gav han en whiskey, därför han var så trött. Nejdå, det tror jag inte att hon gjorde.

Justin skulle precis bära upp Liam på sitt rum när mamma stoppade honom. ”Du kan gå upp med Liam, sen vill jag att du kommer tillbaka ned.” Hon lät trevlig, men sättet hon sa det på var inte så trevligt. Justin gjorde som hon sa och kom ned strax efter. Vi satte oss alla i köket, och jag hade ingen aning om vad hon ville för något. ”Jag vill be om ursäkt. Speciellt till dig Justin, jag vet inte vad det var som flög i mig här om dagen, och jag mår inte så bra över det. Självklart stöttar jag er i era beslut, och jag ser verkligen fram emot att bli mormor igen.” Justin tittade på mamma precis som att hon vore ett spöke, det var lite kul faktiskt. ”Det är lugnt, jag kanske ska be om ursäkt över hur jag betedde mig mot dig.” Dem kramade faktiskt om varandra och jag blev riktigt stolt över dem båda. Ingenting kan gå fel nu.

Vi gick inte och la oss på en gång när vi kom hem, eller att mamma hade pratat med oss. Utan jag gjorde te, och så var Justin redan ute på baksidan. Han satt på en bänk med knäna mot bröstet och kollade upp mot himmelen. Jag ställde ned det jag hade i händerna och plockade upp min mobil för att ta en bild, och den blev riktigt bra, men det vart att se ut som att det var dag istället för kväll. ”Älskling.” Jag ropade tyst på honom, för att Liam hade rummet på övervåning precis där vi satt, och jag orkade inte med att han skulle vakna. Jag hade tagit med mig en filt ut, så vi satt under den tillsammans. ”Jag älskar dessa mysiga stunder med dig. Allt annat i ett förhållande kan man få av vem som helst. Alla bråk, sex, glada stunder. Men det är detta som aldrig händer om man inte är tillsammans.” Det Justin precis sagt var så sant, det är verkligen så. ”Sant. Jag älskar det också, och dig.” Jag kysste han på kinden så han började le. Vi drack upp vårt te och gick upp på mitt rum.

”Vad du än gör, sjung inte med tandborsten i munnen.” Jag var verkligen allvarlig när jag sa det, så det var väl därför han gjorde tvärt emot det jag sa. Därför väntade jag med att borsta mina tänder tills han var klar. ”Snälla, du kan sjunga, men INTE med den där i munnen.” Nu kollade han upp på mig och såg sårad ut. ”Tack för den.” Han spelade sur, det såg jag på honom, för han bet sig i läppen flera gånger för att inte börja skratta. ”Kunde du inte sjunga skulle du inte ha plockat hem hur mycket priser för det.” Han nickade stolt, pussade mig i pannan och gick ut. Så nu kunde jag äntligen borsta mina egna tänder, och fläta mitt hår.

Han låg i sängen i bara kalsonger och höll på med mobilen, men la ned den på en gång då jag kom ut från badrummet. ”Varför är du så hemlig? Du vet vad jag har sagt.” Jag la mig ned bredvid honom och drog även på honom täcket, han började skratta. ”Tänk om inte jag vill ha täcket på mig.” Jag kollade bara på honom och la ned mitt huvud på kudden. ”Det vill du om du vill ha din flickvän kvar i livet.” ”Du vet hur jag ser ut, så jag förstår inte varför det kommer som en chock varje gång du ser mig.” Jag la mitt huvud på hans bröst och började rita massa mönster på hans mage, där man tydligt kunde känna hans extremt sexiga mage. ”För att jag blir helt svag när jag ser dig. Jag har samma känslor för dig som ett nykärt par har för varandra.” Vi låg ett tag och pratade med varandra, om allt mellan himmel och jord, något vi sällan gör.

”Har du funderat på något namn till bebis?” Första gången som Justin har glidit in på det område. ”Nej, faktiskt inte. Har du?” Jag la mig ned på sidan så vi kunde kolla på varandra. ”Jag låg och fundera på det nu. Det finns ju hur mycket olika som helst. Jag har tre tjejnamn, Adriana, Dilara, Naomi, och två pojknamn, Amel och Theo.” Han hade verkligen tänkt på det där, det trodde jag absolut inte, och alla namn han hade var fina. ”Dem var fina. Någon speciell anledning?” ”Jag har alltid velat ha en dotter som heter Adriana, och en son som heter Theo.” Han var ärlig, och det är bra. Vi pratade om det där ett tag, sedan vände jag mig om och la mig i hans famn och somnade.