När vi skulle åka upp till högsta våningen på Grand Hotel som vi bodde på, så klev det ut en liten tjej med troligtvis hennes mamma ur hissen, och den lilla flickan blev så chockad att hon höll på att svimma. Inte kunde hon veta att Justin skulle stå mitt framför ögonen på henne. Hennes mamma reagerade inte på något fören hennes dotter inte ville kliva ur hissen. ”Justin?” Hon lät frågande då hon sa hans namn, och Justin mötte hennes blick. ”Yes.” Hon log blygt och hennes mamma tittade upp och flackade med blicken mellan både mig och Justin. ”Kan vi ta en bild?” Hon darrade på rösten, jag tyckte nästan lite synd om henne. ”Klart vi kan, sötnos.” Hennes mamma tog en bild då Justin stod bredvid henne i hennes höjd och log. Dem kramade och skiljdes åt. Samma visa varje gång, när vi kom upp till hotellrummet gick Justin direkt in och kastade sig i sängen. ”Varför gör du likadant varje gång?” Jag ställde mig i dörren och kollade på honom. ”För jag vill veta om man kan sova gott i den, och göra andra saker.” Min extremt snygga pojkvän låg i sängen och flirtade med mig, så jag gick därifrån. ”Baby, kom tillbaka.” Hörde jag han ropa, men jag tog min väska och började packa upp den.

På eftermiddagen valde vi att dra ut och kika lite. Kenny var med oss, och det kan man tacka Gud för. Folk var som galna, men efter ett tag började dem lugna ned sig lite, men inte speciellt mycket. Justin började fota massa olika graffiti målningar, och bad mig flera gånger att ta kort på honom. Vad har man en flickvän till om hon inte ställer upp på sådant? ”Jag är hungrig?” Säg någon gång Justin inte är det, så vad vore annorlunda nu? ”Det är du jämt.” Kenny tog orden ur munnen på mig, så jag började skratta. Justin spände ögonen i mig, så det gick inte att sluta skratta heller. ”Kan vi inte äta på McDonalds?” Både Kenny och jag tänkte på samma sak. ”Varför just där? Det finns hemma också.” Justin bara suckade, och blev sur. ”Baby, vi kan äta där. Sluta sura nu.” Jag pussade han på kinden och på halsen. ”Sluta, du vet att jag inte kan motstå dig.” Jag som gillar att retas kysste han på halsen igen, tillslut puttade han bort mig. ”Ge dig nu.” Han lät arg, samtidigt som han log. ”Okej, din förlust. Blir inget ikväll heller. Kenny kom nu, vi åker.” Justin stod kvar på samma ställe när vi började röra på oss mot bilen. ”Du kan inte göra så mot mig, hör du det.” Skrek han och sprang ifatt oss.

När vi kom tillbaka till hotellet var jag helt slut, Justin hade hållit på och drygat sig hela dagen med både Kenny och mig. Kenny somnade nog när han la sig ned på kudden, och det kan jag lova att jag också kommer göra. ”Hur orkar du? Vart får du alla energi ifrån?” Jag låg utslagen på soffan medan han höll på och springa fram och tillbaka på rummet, utan någon direkt anledning till det. ”Jag har mycket energi bara, har alltid haft det.” Han satte sig i fåtöljen bredvid soffan, la upp fötterna på bordet och plockade fram sin mobil. ”Nästa ställe vi ska till blir Sidney, och då flyger jag även dit Alessa och Ryan.” Jag reste mig hastigt upp i soffan så det till och med svartnade för ögonen, så jag var tvungen att lägga mig ned igen. ”Du gör vad?” Jag lät överglad när jag sa det, och det hörde även jag själv. ”Ja, du hörde mig.” Svarade han bara och log, så jag reste mig lugnt och satte mig i hans knä. ”Vill du inte vara med bara mig?” En tillgjord röst som ledsen funkar alltid. ”Klart jag vill, men vi kan behöva lite tid ifrån varandra, även om vi sover tillsammans på nätterna.”



Jag är van att vakna på morgonen av att Jazmyn hoppar på en, men denna morgon var annorlunda, Liam var också här. Det finns inget bättre än att se sin dotter umgås med en bra vän. Jag tror att Jazzy kommer få fler grabbar som vänner när hon blir äldre. Den enda som kommer sätta käppar i hennes hjul över det är Justin. Han är så fruktansvärt överbeskyddande, men det är väl något Jazzy får lära sig leva med. "Vad gör ni två busungar uppe nu, klockan är ju bara 8." Liam såg ledsen ut. "Jag saknar mamma, kan jag få ringa till henne?" "Självklart får du det." Jag sträckte mig efter min mobil från sängbordet. Justins nummer var det enda jag hade efter en incident med en vattenpöl. "Tjenare grabben, hur är det i Sverige?" Han svarade ganska på en gång, så jag antar att han satt med den framme. "Det är bra här, men kallt. Hur är det hemma, Jazzy mår hon bra?" Liam satt som en sten framför mig. "Allt är bra, har du Clar där?" Vi sa hejdå och han gav luren till henne, och jag min till Liam. "Mamma, kom hem. Jag saknar dig." Liam började gråta, det var då jag insåg hur mycket jag egentligen saknar Justin. Jag lät Liam prata i mobilen själv så jag tog med mig Jazzy ned till köket. När Liam kom ned mådde han mycket bättre än innan. "Mamma blev ledsen, men lovade att vi skulle ses snart." Han satte sig ned Vid bordet bredvid Jazzy. "Blir det någon frukost här eller?" Hans fråga kom med ett lika fint leende som Clar har.

Vi gick till parken på dagen då vi hade gjort oss klara, tänkte att dem skulle få leka av sig lite innan vi skulle hem till Erica på middag ikväll. Erin tog med sig Jaxon när hon åkte till sina föräldrar så jag fick spendera tiden med Jazmyn och Liam. Det gjorde mig inget, men jag känner att jag och Erin börjar glida ifrån varandra. Vi är inte som vi var när vi träffades, och det vi har blivit passar inte speciellt bra ihop enligt mig, men jag har inte sagt något till henne. ”Kommer du ihåg när jag trampade på spiken här?” Liam stod högst upp i borgen och pekade på stället där olyckan inträffades. ”Ja, det gör jag allt. Se till att det inte händer en gång till bara.” Liam nickade och kastade sig i rutschkanan, han kom ner i en väldig fart, Jazmyn gjorde lika dant, och så sprang dem upp igen. Så där höll dem på i säkert en timme innan dem tröttnade och ville gunga istället. ”Jag gungar högre än dig.” Hörde jag hur Jazmyn skrek åt Liam. ”Då slår du dig mer om du ramlar.” Det hade Liam verkligen rätt i, han kan inte ha fått sin klokhet från sin mamma i alla fall, eftersom hon är tillsammans med min knäppgök till son. Jag skrattade lite för mig själv när jag tänkte på det.

”Mormor, vi är här nu.” Liam sprang raka vägen in till köket där han förstod att Erica stod. ”Hej, välkomna.” Det kändes konstigt att vara här utan både Clar och Justin, jag vet inte varför. Jag och Erica ska ändå kunna umgås med varandra, men det var något annat som spökade. Jag kan inte sätta fingret på det. ”Vad gott det luktar.” Jag fick ett glas vin när jag kom in i köket, Liam och Jazzy hade redan slagit ned sig framför tv:n. ”Har du pratat något med ungdomarna på andra sidan Atlanten eller?” Jag satte mig ned vid bordet under tiden Erica höll på med det sista, innan hon kunde servera maten. ”Jo, jag pratade med Justin idag, en snabbis. Liam ville ringa Clarissa. Dem har det bra, dem befinner sig i Sverige just nu, och blir där i några dagar innan dem ska vidare till Sidney.” Vi fortsatte prata om dem två, och om hur bra vi tycker att det är att dem har hittat någon dem trivs med.

”Har Justin inga problem alls med att Clar har Liam?” Liam och Jazmyn hade redan lämnat bordet då vi redan hade ätit klart. Jag och Erica satt kvar och pratade lite. ”Han blev nog lite chockad när jag råkade släppa bomben, jag trodde absolut att Clar hade berättat det för honom. Men förstod ganska på en gång att hon inte hade det.” Hon fyllde på våra glas med mer vin. ”Jag förstår honom, och jag sa åt henne flera gånger att hon skulle berätta om Liam, bara just för att Justin har den positionen han har. Men allt har redan skett, och dem mår bra med varandra.” Det hade hon helt rätt i, jag har aldrig sett Justin så glad som han är tillsammans med Clar, även med Liam. Några timmar senare och ännu en vinflaska tom, så valde jag att ta med mig Jazmyn och åka hem, taxi självklart. ”Tack för en mycket trevlig kväll.” Det blev en hejdå kram innan vi gick, Jazmyn sov redan, så det var bara att bära ut henne i taxin.

Jag har inte drunknat, men jag börjar bli jävligt (ursäkta uttrycket.) trött på att folk inte kommenterar, jag har över 150 st som läser dagligen, och det är KNAPPT 15 som kommenterar. VILL NI HA MER ELLER VAD FAN ÄR DET FRÅGAN OM?! Det handlar om att GE och TA!

Efter en hel dag på Londons gator med livvakter och en hysterisk Pattie så var vi äntligen inne i Justins loge. Pattie var inte arg på någon av oss, men på dem hemska paparazzi som inte ville lämna oss ifred. Jag börjar vänja mig, men Justin säger hela tiden att det inte är något man ska behöva vänja sig vid. Dem hade varit lite för närgångna när vi var ute, så Pattie hade visat upp en sida jag absolut inte trodde fanns i en så liten kvinna, men alla kan vi ha fel. ”Okej, lugna ned er nu, jag vill att Justin fokuserar på konserten nu.” Scooter är verkligen pappa björn i detta. När han säger något då är det bara så, han bestämmer, och alla lyssnar. Strax innan vi alla skulle mötas utanför var jag och Justin ensamma och han var klar. Det var tyst mellan oss, ingen sa något, men vi satt och tittade på varandra. Tillslut rodnade jag då han började le mot mig. ”Ha, ge dig, sötnos.” Han smekte mina läppar lugnt och försiktigt med sina, och gav mig en varm kram. Det var länge sedan som vi kramades, höll armarna om varandra och smekte den andra på ryggen. Det kändes tryggt.

När Justin stod på scenen inför en fullsatt O2 arena i London, stod jag på sidan och skådade den vackra varelsen som rörde sig som en Gud. Tjejen han, eller ja någon i hans crew, plockade upp på scenen var blond, lång och vacker. Hon njöt av varje sekund som han rörde vid henne, och det kan jag förstå, för det gör jag också. När det var tre låtar kvar så valde jag att gå in i logen igen, mitt huvud valde att göra ont när det var som minst lägligt. Jag la mig på soffan och slöt mina ögon, men jag kunde inte somna. Alla tankar åkte runt i huvudet. Mina känslor för Justin blir bara starkare och starkare för varje dag. Han får mig att känna något som jag aldrig har känt förut, och jag kan inte förklara hur det känns. Det är magiskt. Jag reste på mig för att kolla om hade någon huvudverks tablett i väskan, vilket jag hittade. När jag ändå var uppe på benen passade jag på att ta en närmare titt på Justins scenkläder. Dem är mycket snyggare än dem han hade på förra turnén. Jag la mig ned igen och läste någon gammal tidning som låg på bordet, men som inte hade något intressant att erbjuda.

Pattie kom in först och satte sig ned i soffan där jag låg. "Hur mår du, gumma? Du verkar ha ont i huvudet rätt ofta." Hon lät lidande, bara ett bevis på att hon bryr sig, och det är det bästa med henne. Har jag inte min mamma här kan jag vända mig till henne. "Jo, jag har ju det. Men det går snart över." Hon tittade oroande på mig. "Du är väl inte med barn?" Hon vågade inte ens titta på mig när hon frågade mig, men jag blev rikligt chockad. "Nej, och är jag det så är du den andra som får veta det." Hon såg lugnande ut, vilket gjorde mig glad. "Jag vill bara ert bästa, men känner ni båda att ni är redo så tänker inte jag vara den som stoppar käppar i hjulet för er. Men jag vill ändå att ni tänker er för. Jag vet att Justin vill ha barn, och du har ett, men ett till barn kommer bli dubbelt så hårt." Jag satt och lyssnade på allt hon hade att säga, hon är klok, och jag förstår varför Justin verkligen älskar sin mamma. "Vi är försiktiga, och vi har pratat om barn flera gånger, men sagt att vi ska vänta för att det ska bli mer betydelsefullt." Jag tror att svaret jag gav henne var ett bra svar, för hon kramade om mig, en trygg kram.

Justin kom in med resten av sitt gäng, han kom fram till mig och gav mig en svettig kyss, men jag klagade inte av att få känna hans läppar mot mina. "Vad du var duktig idag." Jag försökte säga det så tydligt jag kunde samtidigt som han kysste mig. "Tack älskling." Vi gick tillsammans ut från arenan och mot bussarna, då allt var inhägnat kunde vi gå fritt. När vi kom in i bussen var jag på väg att gå mot sovrummet men Justin tog mig i armen och drog mig intill honom. "Duscha med mig?" Pattie kom precis in och troligen hörde hon vad Justin sa. "Du sover inte bredvid badrummet, så gnäll inte." Justin kunde sätta sin mamma på plats, men fruktansvärt onödigt. Jag skämdes ögonen ur mig så jag tryckte ansiktet mot Justins bröstkorg. "Kom nu." Han drog med mig till badrummet, och låste efter oss. Vi klädde av oss och hoppade tillsammans in i duschen, varmvattnet som flöt ned för min kropp gjorde sitt, men att Justin fanns med mig var allt jag behövde. Vi stod och kysste och smekte varandra en bra stund. Känslan när hans händer rör vid min kropp, får fjärilarna i magen att vakna till liv. Han kysste mig på halsen och vidare ned mot mina bröst. "Jag vill ha dig." Viskade han i mitt öra när han hade nått halsen igen.

Båda två iklädd handduk gick vi igenom bussen mot vårt sovrum, alla tittade på oss men det var inget jag orkade bry mig i. Det fanns viktigare saker att tänka på, än att någon kollade in min kropp. Vi klädde på oss, mjukiskläder och la oss i sängen hett omslingrade med varandra och kollade på tv, men egentligen var nog inte tv:n lika intressant för oss som den andre var. "Vart ska vi nu?" Justin funderade ett tag, tror inte han heller har sådan bra koll på vart vi skaulle "Jag tror vi ska till Sverige." "Okej." Jag la ned mitt huvud på hans bröst och ritade mönster på hans mage. "Finns det glass?" Helt plötsligt vart jag grymt sugen på något kallt och sött. Så Justin ropade på sin mamma som kom in med en Ben & Jerrys och två skedar. Vi smaskade och åt ända tills förpackningen var slut. "Åh, vad gott det där var." Justin la sig ned på rygg och suckade högt, medan jag började skratta åt honom. Han spände ut sin mage så mycket han kunde, vilket inte gjorde någon skillnad. "Du vet att det där inte gör någon skillnad va? Du är lika sexig ändå." Han bara log, och lyfte upp mig så jag hamnade på honom. "Och du är lika underbar som vanligt." Jag lutade min panna mot hans, så jag hamnade så pass nära honom att jag kunde känna choklad doften från glassen. Han bet sig i läppen och pressade sina läppar mot mina.

När vi vaknade dagen efter hade vi redan passerat den svenska gränsen och hade nu nästan 3 timmar kvar till Stockholm. Vi stannade till vid ett ställe för att käka frukost och det blev genast massa liv om att Justin Bieber var i staden. Vi satt på det lilla fiket och det kom fram fler och fler tjejer. Justin verkade inte ha något emot det, men jag tyckte det var obehagligt. "Snälla, jag orkar inte fler, det är tidigt på morgonen och jag ser ut som fan." Justin bara skrattade åt mig och tog min hand. "Oavsett vad du har på sig är du vacker." Kenny log mot mig. "Lyssna på lillen, han vet vad han snackar om." Vi fortsatte äta och flickor i alla åldrar kom fram. När jag var klar gav jag Justin en puss sen gick jag tillbaka till bussen.



Clar bara reste på sig och gick, jag fattade ingenting. "Hon har ett jävla morgontimme, ska du klara av att leva med det resten av ditt liv?" Kenny satt och pillade i det han hade kvar på tallriken. "Ja, det ska jag. Och det är inte så hemskt om man vänjer sig vid det. Vilket jag har." När jag var klar reste vi alla på oss och gick. Clar satt bredvid chauffören när vi kom tillbaka. "Varför sitter du där?" "För att jag tyckte synd om honom som sitter själv och inte kan prata med någon." Jag sträckte mig efter henne och hon tog min hand och reste på sig. Hon la sig i soffan medan jag hämtade Cola. "Baby, du är på tv:n." Clar höjde volymen när Baby spelades. Kan man bli mer trött på den låten än vad jag är? "Den där jävla låten." Hon bytte kanal på en gång jag sa det, sedan la jag mig ned bakom henne i soffan och drog fingrarna genom hennes hår. Jag kysste henne i nacken och höll om henne, men hon flyttade min hand, trodde nästan att hon skulle ta bort den, men hon la den över sitt hjärta, som jag trodde skulle dunka ur bröstet på henne. "Känner du?" Jag gav bara ifrån mig ett litet "mm". "Det slår hårdare och hårdare för varje gång du tar i mig, och för varje dag som går." Hon var ärlig och det är det bästa jag vet. "Då kanske vi ska spendera lite tid ifrån varandra, annars kommer hjärtat ligga utanför kroppen snart." Hon skrattade till och vände sig om. "Glöm det, jag älskar sig."

När vi kom fram till Stockholm var det väldigt mycket trafik inne i staden, och små gator, men väldigt mysigt. Vi alla var väldigt förväntansfulla över hur mycket folk det skulle finnas utanför hotellet. Min mamma bokar alltid i andra namn, men det spelar ingen roll, mina fans hittar mig ändå. När vi närmade oss såg vi att det var fullt med folk utanför ingången, och vår buss kan man ju inte direkt göra osynlig, så nog märkte dem allt att man kom. Kenny fick hjälpa mig och Clar in direkt, jag hade mer än gärna stannat kvar utanför, men det hade blivit total kaos då. I Sverige ska vi stanna i 4 dagar, bara just för att jag har två konserter och sedan för att få lite lugn och ro. Men så vitt jag har läst på nätet så finns det en hel del Belibers även här, så lugn och ro vet jag inte om jag kommer få, men jag kan inte klandra dem, och jag älskar dem alla lika mycket.

Klart ni ska få ett kapitel idag också. :) Nu ska jag iväg till badhuset. Hör ni inget från mig, har jag drunknat :P haha

”Hej Sel. Vi kan inte sms:a med varandra mer, om det inte är jobbrelaterat. Jag älskar Clar, och det är henne jag vill vara med. Jag vill inte såra dig, men det blir bäst så här. Hoppas du inte hatar mig.”

Jag låg där bredvid Clar och kollade på henne när hon sov, så vacker. Jag strök henne på kinden, där hennes tårar hade torkat in, tårar som jag har orsakat. Jag hatar att se henne gråta, och jag hatar att tårarna beror på mig. Mamma och alla hade sedan länge lämnat bussen, men hon lovade att hon skulle fixa med något till både mig och Clar. Jag ville inte lämna henne när hon behövde mig som mest, så jag låg kvar där och stirrade i taket, när mobilen plingade till.

”Justin, du behöver inte förklara dig. Jag förstår inte varför du skrev till mig från första början. Jag vet att du älskar henne, och jag har aldrig sett dig lyckligare. Du ska ta vara på henne, hon är allt du någonsin önskat dig. Jag hoppas verkligen att ni kommer leva tillsammans resten av era liv. Jag är glad för din skull. Ta hand om dig grabben, och jag hoppas verkligen att jag får träffa henne en vacker dag.”

Jag trodde faktiskt att hon skulle bli ledsen, men hon verkade uppriktigt sagt glad för min skull, och det glädjer verkligen mig. ”Är du kvar?” Clar´s röst fick mig att vakna upp ur mina tankar. ”Ja, det är jag. Jag ville inte lämna dig.” Hon vände sig om och tryckte ned mig på rygg, så hon kunde lägga sitt huvud på mitt bröst, och precis då kurrade min mage till. ”Du är ju hungrig, varför gick du inte med dem?” Hon tittade på mig med en besviken blick. ”Du ska inte behöva se mig så här.” Hon la ned sitt huvud igen, men jag såg till så att våra blickar möttes. ”Hur?” ”Svartsjuk, och ledsen.” Jag reste mig upp, och utan att göra något satte hon sig gränsle över mitt ben och la sina händer runt min nacke. ”Jag är glad att jag får se dig så, för det visar att du bryr dig. Och jag var dum som sms:ade med Selena, men det är fixat nu. Kolla.” Sa jag och plockade upp min mobil för att visa henne dem två sms:en vi hade skickat. Clar läste dem båda och såg ut att bli lite gladare. ”Jag älskar dig, förlåt.”

Mamma, Kenny och Alfredo hade kommit tillbaka när vi kom ut ur sovrummet, och alla kollade på oss, precis som att vi hade gjort något man inte ska. ”Gumman, har du gråtit?” Mamma är expert på att se sådana saker, så det förvånade mig inte att hon gjorde det även denna gång. Clar svarade inte men gjorde en liten ansats till nickning, troligtvis för att inte Kenny eller Alfredo skulle se det. Alfredo fick btw en rejäl utskällning av mamma när Clar hade låst in sig i sovrummet, så jag tror inte att han kommer skoja till det något mer. Jag har aldrig sett min mamma så arg, inte ens på mig, eller för min skull. Så det kändes faktiskt ganska skönt att hon stod upp för min tjej, vilket jag egentligen skulle ha gjort. Men jag trodde faktiskt inte att det var så allvarligt, som det egentligen var, men nu vet jag.

Jag och Clar satte oss ned för att äta det mamma hade tagit med sig, chinamat bland det godaste jag vet, och det verkade lika för Clar. Vi åt under total tystnad, trodde jag. Hon satt och försökte äta med pinnarna som man fick med, men det gick inte så bra för henne så hon började skratta, och det var skönt att se henne glad igen, även om det hon skrattade åt gjorde henne frustrerad egentligen. ”Hur går det för dig?” Jag försökte att inte skratta, men det var svårt. ”Skrattar du, kommer jag peta ut dina ögon med dem här.” Hon började vifta med pinnarna hon inte kunde äta med, så jag började skratta. Jag tog min gaffel och tryckte ned den i hennes mat, och förde den till hennes mun. ”Gapa.” Hon log sitt söta leende och gjorde som jag sa. Efter massa mat och massa skratt orkade ingen av oss något mer. ”Åhh, inte en grej till får plats i min mage. Jag sprängs snart.” Hon kan verkligen det där med att överdriva, men jag älskar henne lika mycket i alla fall.



När vi väl var framme i London var det skönt att komma ut och få frisk luft. Att vara instängd på det där viset var inte så underbart som jag trodde, jag är verkligen imponerad på Justin som står ut med det. Jag hade aldrig klarat det, eftersom att vi bara skulle vara här en natt så skulle vi sova i bussarna. Det bästa med det här livet är att dela varje natt tillsammans med Justin, och alla fina stunder han delar med sig av när han står på scenen. Jag älskar hans mamma, hon är en riktig klippa trotts att Alfredo har kastat ur sig både det ena och det andra. När både jag och Justin klev ur bussen var det mörkt ute, men ändå så pass ljust så att vi såg alla tjejer som stod utanför staketet som skiljde oss från dem. "Ska vi gå och hälsa?" Justin tog min hand när jag hade fått tillräckligt med frisk luft i lungorna. "Det kan vi väl." Vi började gå mot alla tjejer och dem höll ljudnivån ganska högt. "Hej tjejer, hur mår ni?" Flera av tjejerna började gråta och andra blev helt tysta då dem troligtvis trodde dem drömde. En liten tjej längst fram sträckte fram en tröja och en penna. "Vill du ha Justins autograf?" Hon nickade, "och din." jag kommer aldrig vänja mig vid detta, varför folk vill ha min, det är ju Justin som är stjärnan av oss två. "Älskling, skriv här." Jag sträckte över tröjan till honom och pennan. Han skrev ned sitt namn och böjde sig ned till hennes nivå. "Vad kan en söt tjej som du heta då?" Den lilla tjejen rodnade och blev riktigt blyg. "Serena." svarade hon. Justin gav henne en kram. "Vi ses någon dag, vi ska röra oss tillbaka till bussarna nu."

Jag och Justin gick tillbaka till bussen hand i hand, och Kenny mötte upp oss på halva vägen. ”Vart har ni vart? Ni får inte gå utan mig.” Han såg riktigt orolig ut. ”Vi var till stängslet och hälsade på alla mina fans. Ge dig nu. Dem skulle aldrig skada mig.” Justin var kvick med att svara, så Kenny gav sig på en gång. ”Du kommer ju aldrig kunna sova inatt, du har ju gjort det hela dagen.” Han pussade min baksida på handen samtidigt som våra fingrar var flätade tillsammans. ”Jag kommer sova hur bra som helst med dig bredvid mig.” Han log mot mig, som han alltid gör. När vi kom in i bussen satt alla och spelade kort med varandra, Pattie utklassade Alfredo på poker, och det var det bästa som kunde hända. ”Nu skiter jag i det här.” Vrålade Alfredo och kastade iväg sina kort, och troligtvis gick och la sig.

Justin stod inne på badrummet som knappt rymde två personer, och borstade sina tänder när jag kom. Jag började borsta mina, och fick genast tillbaka minnen från den gången jag spottade ned hela min spegel i badrummet. Jag log för mig själv och tänkte på allt annat kul vi har gjort tillsammans. Jag är glad att jag har honom, han ger mig ett leende på läpparna det var länge sedan jag hade. Han stod och tittade på mig när han var klar, iklädd enbart ett par mjukisar. Han vet att jag blir helt till mig när han går klädd sådär, så jag förstår inte varför han gör det. ”Sluta dregla nu, och borsta klart dina tänder.” Han väckte mig ur mina tankar genom att knäppa med fingrarna. ”Inte mitt fel att min pojkvän vägrar klä på sig.” Vi bäddade ned oss i sängen när klockan visade halv 11, det kan vara skönt att bara ligga och vara bredvid varandra, utan att göra eller säga något. Han lät sin hand vandra på min mage fram och tillbaka samtidigt som han oskyldigt pussade mig i nacken. ”Jag älskar dig J.B.” Han hörde mig, trots att jag viskade. ”Och jag älskar dig, C.J”

Vad tycker ni om att Selena är snäll?

Jag vet inte om ni kommer få något imorgon, för jag ska ta guldbojen-märket inom simning. Jag kanske hinner skriva lite på kvällen. Vi får helt enkelt se, jag har ett halvt klart. Ni kanske få det. :)

På morgonen vid frukost bordet satt vi alla tysta, Alfredo hade en ny hobby, den stavades 'psyka mig'. Men jag gjorde allt för att inte bry mig. Jag satt bredvid Justin i bara linne och hotpants, så precis när jag skulle ta en klunk av mitt kaffe la Justin sin hans på mitt lår. Jag hostade till och kollade upp på honom. "Förlåt." Alla tittade på oss som satt runt bordet, men ingen förstod vad han hade gjort, men han själv gjorde det. Pattie kollade konstigt på Justin, men han märkte nog inte det med tanke på att han kollade på mig. "Ni vet att jag sover i rummet bredvid va?" Han vände blicken mot sin mamma och log. "Jag sa åt henne att vara tyst, men..." "Jag vill inte höra, men låt det inte upprepas, okej?" Hon avbröt honom och jag kände hur mina kinder blev allt mer röda än dem vanligtvis brukar vara. Min blick drogs mot Alfredo som bara hånlog mot mig, ibland vill jag döda honom, men jag vet att jag inte kan. Jag förstår inte hur en och samma människa kan vara så jobbig som han är. Det är väl något jag får vänja mig vid, eller lära mig att acceptera läget. När jag hade ätit klar reste jag på mig och gick in i vårt rum, även om jag hade sovit den mesta dels av natten så var jag fortfarande trött och sängen såg inbjudande ut. Eftersom att vi inte skulle vara framme på några timmar la jag mig ned och godast in mig i täcket och alla kuddarna. Vi var på väg mot England och London, men som sagt, kanske ikväll skulle vi vara framme.

Jag vaknade några timmar senare av att jag hörde hur Justin satt och skrek, och som svar skrek Kenny. Jag förstod inte ett smack av vad dem höll på med, men något som irriterade mig var det i alla fall. Jag kravlade mig upp ur sängen och öppnade dörren, och tillmötes fick jag se Kenny stå två centimeter från tv:n och Justin satt lugnt och fint i soffan, dem spelade NBA2K mot varandra, och Alfredo satt bredvid. ”Oh, hej älskling.” Justin tittade knappt på mig. ”Hej på dig med.” Svarade jag och gick förbi dem utan att ge någon av dem en blick, när jag hade vart på toa tänkte jag borsta tänderna men blev avbruten av att det knackade på dörren. ”Vad?” Jag började borsta tänderna. ”Älskling, vad är det?” Jag låste upp dörren och Justin klev in. ”Vaknar man av att det känns som att någon skriker en i örat kan man inte bli mer hysterisk. Ni är helt galna, det är ett TV spel ni spelar, ni håller inte på och dör.” Jag lät allvarlig nog för att Justin skulle köpa det. ”Baby, det är blodigt allvar mellan oss. Men jag ber så hemskt mycket om ursäkt att vi väckte dig.” Han pussade mig på kinden och var på väg ut, men jag tog tag i hans arm och höll kvar honom medan jag borstade klart och sköljde ur munnen. Innan vi båda gick ut tryckte jag upp honom mot dörren och kysste honom.

”Får vi spela mer, eller stör vi?” Alfredo stod utanför dörren när vi kom ut, och frågan var riktad till Justin. ”Kan du sluta, seriöst. Jag har aldrig sagt att ni inte får spela. Men däremot har jag bett dig sluta hacka på mig, och hålla på.” Jag började tappa tålamodet ordentligt när det kom till Alfredo. Snart kommer taket flyga på denna buss, om han ska fortsätta. ”Oh, kissemissen börjar bli aggressiv.” Droppen som fick bägaren att rinna över. Jag sket i att svara honom, jag drog igen dörren till sovrummet och låste, plockade fram min Ipod och la mig ned i sängen med högsta volymen på. För känner jag Justin rätt hänger han på dörren, och jag har absolut ingen lust att prata med varken han eller någon annan av dem där ute. Justins mobil låg på sängen och jag såg hur den lyste till. På displayen stod det Selena, så jag lyfte upp den och kollade vad hon hade skrivit. Det enda jag såg var ”Jag saknar dig också, vi ses sn..” Jag kunde nog räkna ut att det stod snart. Jag öppnade dörren och mycket riktigt stod Justin utanför, men jag gav han bara mobilen och låste den igen.

Jag låg och läste, jag hade plockat med mig alla Twilight böckerna, även om jag läst dem några gånger innan så är dem alltid lika bra. Ipoden hade jag sedan ett tag lagt ned och stängt av. Så jag hörde allt som hände utanför dörren, hur Pattie skällde ut Alfredo, det var ganska rogivande faktiskt. Men jag kunde ta hand om mig själv, jag behöver ingen som skyddar mig. Det knackade till på dörren, igen. ”Vem?” Var det enda jag frågade. ”Din älskling.” Hörde jag Justin säga nervöst, så jag reste mig upp och öppnade dörren, men gick och la mig lika fort igen. ”Du funderar säkert vad Selena ville?” Jag skakade bara på huvudet. ”Nej, jag bryr mig inte. Ni får väl sakna varandra hur mycket ni vill. Vad ska jag göra åt saken? Be henne komma hit också, så kan vi alla dela säng, eller jag kan sova bredvid Alfredo.” Jag fortsatte psyka boken, orkade inte se hur Justin reagerade. ”Vad sa du?” ”Du hörde mig.” Jag slog ihop boken och satte mig upp. ”Vad vill du?” Han tittade oförstående på mig, och tog mig i handen, men jag ryckte åt mig den illa kvickt. ”Vad är det jag har gjort?” Jag drog av mig mina kläder och bytte om. ”Alfredo är på mig hela dagarna, och du sms med Selena, kan det bli värre eller? Vi båda två vet att hur mycket du än förnekar det så gillar du henne. Fan, Justin. Jag såg hur du tittade på henne hemma hos Ryan. Förneka det inte, snälla. Jag vet att det är flera månader sedan, men du sms:ar med henne, och uppenbarligen skrev du till henne att du saknar henne, annars skulle hon inte svara ”också” i sitt svar till dig.”

Vi satt i hans säng i en timme och pratade med varandra, vi har aldrig pratat på detta sätt som vi gjorde då. Alla känslor kom fram, men jag var inte arg på honom, jag var bara glad att han berättar hur han känner. ”Jag har alltid gillat Selena, men jag älskar dig. Det är stor skillnad på dem två orden.” Han tittade på mig där han satt framför mig, och jag kunde inte vika ned blicken även om det var det jag ville, jag ville skrika rakt ut för det han just hade sagt. Jag ville inte sitta här med honom mer, jag vill att han bara ska titta på mig, bara vilja vara med mig, men uppenbarligen finns det en annan också. ”Okej.” Var det enda min hjärna skickade signaler till att säga. ”Okej, är det, det enda svaret man får?” Jag lutade mig mot väggen. ”Jag vet inte vad jag ska svara när min pojkvän säger att han gillar en annan.”



Jag var ärligt talat ledsen när vi satt där och pratade, jag grät inte, men det var inte långt ifrån. Jag älskar tjejen framför mig fruktansvärt mycket och jag vill inte att vi släpper taget om varandra. Att jag saknar Selena är inte längre någon hemlighet, men att Clar var tvungen att få reda på det genom ett sms, var elakt. ”Snälla lyssna på mig, jag gillar henne. Precis som jag kan gilla vilken annan tjej som helst, men jag älskar dig, och det är bara dig jag älskar.” Jag la mig ned och stirrade i taket. ”Justin, Clar. Vi ska snart stanna för att äta.” Mamma stod utanför dörren. ”Okej, vi kommer.” Jag tittade upp på Clar som skakade på huvudet. ”Jag är inte hungrig så gå med dem du.” Min mage sa att jag skulle det, men mitt hjärta sa att jag skulle stanna, och vad är det man säger. Mannens kärlek går genom magen? ”Nej, jag stannar här med dig. Jag vill vara med dig, jag vill inte att vi ska bråka eller tjafsa över något sådant.” Hon la sig ned och fingrade på kudden och jag såg att hon började gråta. ”Baby, gråt inte. Snälla, för min skull. Jag ber dig.” Jag la mig ned bakom henne och höll om henne. Hon tog min hand i sin och höll den hårt. Tillslut tror jag att hon somnade, och det finns inget värre än att se henne gråta sig själv till sömns.

Vad tycker ni?

Att få uppleva allt detta tillsammans med Justin är som en dröm. Jag menar, varför skulle jag av alla människor få vara med om något sådant? Det är sjukt, men jag njuter varje sekund, det är en häftig känsla. Jag stod med hela gänget på sidan av scenen till Kenny kom och kidnappade mig. ”Du ska med mig, kom nu.” Jag förstod ingenting, så det var bara att gå med honom. Jag hade med mig min systemkamera, den hängde runt halsen. ”Kan du inte gå ut på scenen och ta lite kort?” Jag kollade häpet på Kenny, hade jag hört honom rätt? ”Vill du att jag ska gå ut där?” Sa jag och pekade på den enorma scenen och Justin som satt på en pall bredvid Dan. Han nickade bara åt mig, och visade vilken väg jag skulle gå. Jag smög ut, precis som att ingen skulle se mig, vilket jag verkligen hoppades på. Jag ställde mig bredvid DJ Tay, och knäppte några bilder, dem blev faktiskt riktigt bra. Justin och Dan satt och spelade på introt till Favorite Girl, och alla tjejerna höjde volymen på deras rösten en aning.

När jag var på väg tillbaka till alla så stoppade Alfredo mig. ”Ge dig, jag vill se konserten. Har inte tid med dig.” Han bara skakade på huvudet och tog mig i armen. ”Du ska få se den, följ med mig bara. Jag har fått order av Justin, så streta inte emot.” Jag trodde honom inte, utan jag trodde det var ett av hans vanligt skämt, och något sådant hade jag inte tid med. Tillslut stod jag precis bakom scenen, och såg skynket som delade backstage med scenen. ”Vad gör jag här?” Alfredo bara skrattade åt mig. ”Stanna här, du går inte en meter, förstår du det?” Jag hade väl egentligen inget val. Så jag stod kvar och hörde introt till One Less Lonley Girl spelas, då klickade det upp för mig. Två av Justins dansare kom ut i mitten av låten och kollade på mig. ”Så det är du? Justin sa att han hade en överraskning.” Jag kliade mig i huvudet och ville inte mer än gå därifrån. ”Det ser så ut. Men jag förstår inte varför han gör så här mot mig, jag vill inte vara den där elaka subban som tar hans fans plats.” Dem skrattade bara åt mig, och tog mig i armen för att gå med mig ut.



Jag såg Clar i ögonvrån då hon stod vid Tay och tog massa bilder. Så det är säkert Kenny som har skickat ut henne, fast hon egentligen skulle ha kommit fram till mig, men jag förstår väl om hon inte vill bli sedd kanske. Jag hoppas hon gillar min överraskning, annars vet jag inte vart jag tar vägen. När jag var in och bytte kläder hörde jag hur hon och Alfredo stod och pratade med varandra, och jag kunde höra att hon var irriterad, det kanske inte var rätt person att be om hjälp, men nu är det gjort. Jag gick ut på scenen igen och introt till OLLG började. När andra versen kom och jag började gå upp för trappen på sidan så slog tanken mig att hon hade kunnat skita i det. Men när ljudet i arenan steg ytterligare några decibel förstod jag att det var hon som kom ut, och jag kunde inte bli gladare. Hon satt på pallen nedanför mig, och hon hade en keps på huvudet som dolde hennes vackra ansikte.

När jag tillslut stod framför henne, satte jag hennes keps åt andra hållet så att hennes ansikte inte gick att dölja. Jag fortsatte sjunga, och var mer närgången nu än dem gångerna när det sitter en hela annan tjej på pallen. Jag såg på Clar att hon egentligen hade velat stå på sidan, men det gick inte att ändra på det faktum att det faktiskt var hon som satt där. Hon fick sina blommor, stora röda rosor, och några tårar nådde hennes kinder som jag snabbt torkade bort. Jag såg på hennes läppar att hon mimade ”Jag älskar dig.” När låten var slut kramade jag om henne och kysste henne. Jag trodde faktiskt att hon skulle putta bort mig, men hon besvarade den, och vi gick tillsammans hand i hand tillbaka backstage.

”Varför gjorde du så där?” Clar stannade upp utanför min loge och tittade på mig. ”För att jag älskar dig, ända sedan jag träffade dig har jag blivit en bättre människa. Jag vill visa hela världen hur mycket du betyder för mig.” Hennes ansiktsuttryck gick från förvånad till verkligen chockad. Egentligen hade jag inte tid med detta så jag drog med henne in i logen och bytte snabbt om. "Jag älskar dig också, men att krossa dina fans hjärtan mitt framför ögonen på dem, tänker jag inte vara med på." Hon lämnade mig med dem orden och la sina blommor på bordet innan dörren slogs igen. Jag hann inte ens reagera innan jag stod själv där inne. Men jag hade en plikt som kallade så det var bara att gå ut på scenen igen, och lyckligtvis var det dags för Down to earth, så även om jag skulle fälla några tårar skulle ingen förstå varför. Jag sjöng hela låten utan en tår vilket var skönt. "Vill ni ha höra en till?" Alla skrek, baby. "So, who wants to be my baby?" När den låten äntligen var över tackade jag alla för en helt fantastisk kväll och gick av scenen. Alla mötte upp mig och gav mig varma kramar. "Vart är Clar?" Mamma kom upp bredvid mig och la en arm om min midja. "Hon åkte tillbaka till hotellet, för att packa. Inatt blir det bussarna, det vet du."



Efter det lilla och onödiga tjafset med Justin valde jag att åka tillbaka till hotellet då jag inte hade packat. Vi skulle kliva på bussarna inatt, och det skulle faktiskt bli skönt. Då kan jag ligga i sängen hela tiden och hålla om Justin. När jag nästan var klar med allt så hittade jag ännu mer kläder som jag inte hade packat ned. Justins kläder låg överallt, så jag började packa hans väska också, lite som ett 'förlåt för mitt utbrott'. Precis när jag drog igen dragkedjan på hans väska så öppnades dörren. "Baby, varför lämnade .. Har du städat och packat allt?" Han stannade upp precis i en mening och såg chockad ut. "Ja, det har jag. Jag ville säga förlåt för innan." Han kom fram och drog in mig i en varm kram samt pussade mig i pannan. "Förlåt Justin! Men jag hoppas verkligen att du förstod vad jag menade." han tittade på mig och tog ett djupt andetag. "Ja, jag förstår, men deras kärlek till mig är inte äkta, dem känner mig inte. Så enda anledningen till att dem vill ha mig är för mitt utseende, eller min fame." Det lät så ego när han sa det, så jag började skratta, men han hade rätt. Dem kände honom inte. "Du har rätt, men det känns som att jag stoppar käppar i hjulen för dem." Han lyfte upp mig och bar mig till soffan och satte sig ned med mig i sitt knä.

Kenny mötte upp oss utanför hotellet och vi hoppade tillsammans in i bilen, bara jag och Justin, då dem andra redan hade åkt till bussarna. När vi kom dit bar vi in alla väskor och själv gick jag in och la mig i Justins säng. Jag förstår inte vart han hittar alla sköna sängar. Jag har för det första aldrig sovit bättre än jag gjorde i hans säng hemma i Atlanta, men denna kommer inte ligga långt under på listan. "Baby, är du trött?" Justin stod i dörren och kollade på mig, med armarna i kors. "Lite, kan inte du komma och lägga dig bredvid mig?" Jag bad med mina ögon precis som han brukar göra, men uppenbarligen hjälpte det inte för han gav mig en kyss och gick ut. "Jag ska lira lite NBA med Alfredo, kommer snart." Jag bara suckade och gjorde mig klar för natten. Olyckligtvis låg toaletten på andra sidan bussen, så jag var tvungen att passera både Justin och Alfredo, när jag ändå gjorde det såg jag till att dem kom ihåg det, iklädd enbart ett linne och trosor gick jag förbi tv:n. "Damn, din brud är het!" Hörde jag Alfredo muttra, men hann aldrig uppfatta vad Justin svarade, men med tanke på att Alfredo skrek rakt ut fick han nog en smäll. Jag borstade mina tänder och gick tillbaka in i sovrummet.

Jag vaknade till efter ett tag då Justin kom och la sig bredvid, men var för trött för att öppna ögonen eller säga något. "Sover du?" Justin pussade mig på halsen och lät sin hand smeka min mage. "Mm." Var det enda som kom ur min mun. "Förlåt att jag inte gick och la mig när du gjorde det, men det var ett tag sedan vi lirade." Jag vände mig om för att kunna se på honom. "Det gör inget, det är skönt att du kan avvisa mig ibland. Vår kärlek växer då." Jag kysste honom passionerat och drog mina naglar längst hans kalsonger. Jag kände hur hans andetag ändrade sig och hur hans hjärta slog hårdare. Jag förde in min hand innanför och smekte honom, små lätta stön kom ur hans mun då och då. Jag slutade tvärt och la mig med ryggen mot honom. "Kom igen, det där är inte snällt." Jag log för mig själv men rörde mig inte. Han la ned mig på rygg och gjorde samma sak, smekte mig. "Vi kan inte, din mamma sover på andra sidan väggen." Han bara log mot mig. "Se till att vara tyst då." Jag tog ett stadigt tag om hans nacke så jag kunde kyssa honom för att kväva mina stön, men det var inte lätt, han gjorde det sjukt svårt för mig.

"Snälla Alfredo, skaffa dig en egen flickvän och hacka på. Eller nej, ingen skulle stå ut med dig. Men låt min vara är du snäll." Justin tog över för han förstod nog hur jobbig jag tyckte att Alfredo var, och så slutade han skratta. "Jaja, jag ska vara snäll. Inte meningen att du skulle ta illa upp." Jag bara himlade med ögonen och la upp mina fötter i knä på Justin som satt mittemot mig. "Ikväll är det konsert, du följer med va?" Han tittade på mig och bad med sina ögon. ”Klart jag gör, jag behövde bara vara för mig själv igår.” Vi åt klart vår frukost sen gick vi tillbaka upp till vårt rum. Jag hoppade in i duschen och Justin började bädda vår säng, vilket jag inte förstod meningen med, men vill han sysselsätta sig med något är väl det bra.

När jag hade fått på mig kläderna och stod framför spegeln för att kamma ut mitt hår kom Justin och la sina armar om mig. Han lutade sitt huvud på min axel och bara tittade på mig. ”Vad?” Han skakade bara på huvudet och log. ”Inget, jag gillar att se dig bara.” Han fick mig att skratta, det är det bästa med honom. Han kan säga saker som egentligen inte ens är roliga utan bara söta, och han får mig att skratta. ”Snälla, kan inte vi sjunga? Precis som vi gjorde när vi var på hotellet hemma?” Han smekte mig över magen och gick till sängen. ”Jag kan inte sjunga, sluta plåga mig.” Gitarren hade han redan framme och jag hörde på en gång vilken låt det var han spelade. ”Snälla.” Jag kan inte säga nej till honom, varför börjar jag ens? Jag satte mig ned på golvet framför honom och hörde när han tog första tonen. ”Oceans apart, day after day and I slowly go insane. I hear your voice on the line but it doesn't stop the pain. If I see you next the never, how can we say forever.” Justin sjöng första versen, och tillsammans sjöng vi refrängen, sedan var det min tur.

Justin ställde ned gitarren på golvet och kollade mot dörren, hans ansiktsuttryck ändrade sig häftigt. ”Hur kom du in?” Scooter stod med öppen mun i dörren, så jag la mig ned på golvet och bad till Gud att han inte skulle ha hört mig. ”Genom dörren, vad tror du? Varför är det ingen av er två som sagt att du kan sjunga?” Nu kollade han på mig, det förstod jag, men jag ville inte möta hans blick, så jag fortsatte stirra i taket. ”Det kan jag inte heller.” Justin fnös till och reste på sig från sängen. ”Nehe, så jag hörde i syne?” ”Ingen idé du försöker prata med henne om hennes sång, tro mig. Jag har redan försökt.” Scooter skakade på huvudet då jag hade vänt mitt huvud för att se på honom, hur han lämnade rummet och gick efter Justin.

I bilen på väg mot arenan var det tyst, Justin höll mig hårt i handen och strök översidan med sin tumme. Scooter satt och tittade på mig, vilket jag tyckte var obehagligt. Det var precis som att jag hade ljugit för honom eller något i den stilen, vilket jag verkligen inte hade. ”Sluta psyka henne.” Justin fick nog och sa åt honom, men han bara skakade på huvudet och vände bort blicken. ”Jag förstår bara inte hur man kan hålla undan en sådan tallang. Du om någon borde förstå det.” Scooter tittade på Justin som blev helt tagen av hans ord. ”Hon vill inte, acceptera det. Glöm att du hörde henne.” Dem fortsatte tjafsa med varandra ett bra tag, men jag orkade inte höra på dem. Jag lutade mitt huvud mot Justins axel och slöt ögonen.

”Baby, vi är framme.” Justin pussade mig på näsan så jag började le. Jag letade febrilt efter hans läppar och när jag tillslut nådde dem skrattade han bara åt mig. ”Babe, förstår inte stämningen.” ”Förlåt.” Svarade han och kysste mig. Utanför bilen stod Kenny och väntade på oss, tillsammans med hundratals galna tjejer. Alla skrek när Justin klev ur bilen, så jag ryggade tillbaka. ”Kom nu.” Han sträckte handen efter mig, så jag fattade taget om den och klev ur bilen, ljudnivån blev om ens troligt ännu högre när jag klev ur. Justin stannade och skrev massa autografer, men vägrade släppa min hand. ”Kan jag få ta en bild mer er båda?” En liten tjej på kanske 8 år kom fram till oss precis innan vi skulle kliva in. ”Klart du får.” Justin tittade på mig, om det var okej, men jag svarade honom före. Kenny tog hennes kamera och hon ställde sig emellan oss och vi gick ned till hennes nivå. ”Ni är så fruktansvärt fina tillsammans.” Det var hennes sista ord innan hon gick. Hon var helt lugn, det var inte som att hon precis stått bredvid Justin.

”Jag trodde verkligen att alla dina fans hatade mig, men tydligen hade jag fel.” Jag satt tillsammans med Justin i sin loge då han höll på att organisera sina kläder. Det var bara vi två där inne, för dem tyckte att vi skulle få vara själva en stund. ”Det är ingen som hatar dig, ge dig nu.” ”Stopp nu. Fattar du hur många av dem tjejerna där ute som vill vara i mina skor eller? ALLA.” Och jag betonade verkligen ordet alla. Han log bara mot mig. ”Ja, det beror inte på mig. Det beror på att du är så fruktansvärt snygg.” Han satte sig ned bredvid mig i soffan och drog upp mig i sitt knä. För en gångs skull hade jag mitt hår utsläppt och det la han på andra sidan så han fick chansen att kyssa mig på halsen.



Jag stod på scenen redo för soundcheck. Alla mina underbara fans med biljetter för detta fanns även framför mig. Under denna tid hade dem chansen att ställa mig frågor och få vara med när jag drar igenom några låtar och kollar så att allt funkar. Alla i mitt crew satt på scenen, synligt, utom Clarissa. Jag såg inte henne, så jag funderade vart hon var någonstans. Ryan pekade på en tjej som höll upp sin hand. ”Kan inte Clar komma ut på scenen?” Jag kunde inte mer än hålla med henne, så jag försökte kolla efter henne, men fortfarande inga tecken på att hon var i närheten, så jag tog till mitt enda verktyg, mikrofonen. ”Baby, kan du komma ut till mig?” Jag såg att hon reste sig från en stol hon troligtvis hade setat på hela tiden. Hon kom fram mot mig, och ställde sig bredvid. Alla i publiken blev helt lyriska. ”Jag har en fråga till Clar. Vad är det bästa med Justin?” Jag gav henne min mikrofon och jag såg att hon funderade lite på vad hon skulle svara. ”Att han hela dagarna väljer att bry sig mer om alla andra än om sig själv. Och att han alltid är så måna om er, han älskar er minst lika mycket som ni älskar han.” Hon gav tillbaka mikrofonen, och jag gav henne en puss på kinden, fast jag mer än gärna hade tryckt mina läppar mot hennes.

När vi var tillbaka i min loge skulle jag byta om, så det var återigen bara jag och Clar. Vilket är fruktansvärt skönt då jag inte orkar med alla andra hundra människor runt om mig hela dagarna, som ska tjata att jag ska åt det ena eller det andra hållet. Clar låg i soffan och läste någon skvallertidning hon hade köpt på dagen, på framsidan var det en stor bild på oss och en text. ”Planerar Justin och Clarissa att skaffa barn?” Jag förstår inte hur hon orkar läsa om allt sådan, jag får ont i magen när jag är på framsidan av en tidning med ännu ett ryckte. När jag hade fått på mig mina byxor gick jag fram och tog bort tidningen från henne, då hon inte var beredd på att jag inte hade någon tröja på mig blev hennes ögon mycket större än innan. ”Försöker du döda mig?” Hon drog ned mig på henne och kysste mig. ”Inte mer än vanligt.” Svarade jag så gott jag kunde mot hennes läppar. Jag la mig försiktigt över henne och hon verkade inte klaga för hon tryckte min kropp närmare sin, så gott hon kunde. ”Jag älskar dig.” Mumlade hon mellan kyssarna, så jag började le. ”Varför ska du förstöra genom att börja le, kyss mig istället.” Så söt hon var, jag tryckte mina läppar återigen mot hennes och kyssen övergick till hångel.

Vi blev avbrutna av att det knackade på dörren. ”Biebs, du ska ut om 15 minuter, gör dig klar.” Kenny stod i dörren och talade om för mig vad jag skulle göra. Så det var bara att lyda annars skickar han in Scooter och det orkar jag inte med. Jag reste på mig, men Clar drog ned mig igen och kysste mig en sista gång, sedan fick jag resa på mig. Jag drog på mig min tröja och rättade till håret innan jag var på väg ut genom dörren. ”Hallå, har du tänk att lämna din flickvän här utan en puss, dålig stil Bieber.” Jag kunde inget annat än skratta, så jag gick fram till henne och lyfte upp henne i min famn och så gick jag ut genom dörren, och utanför stod hela mitt crew, antagligen för att vänta på mig. ”Där är du ju. Varför bär du på henne?” Mamma kom upp bredvid mig och skrattade lite. ”Hon orkade inte gå.” Clar slog till mig löst på axeln. ”Varför ljuger du för, du lyfte upp mig innan jag hann reagera, så släpp ned mig nu.” Jag gjorde som hon sa. Mamma drog mig åt sidan, så att alla andra försvann inom synhåll. ”Är allt klart för ikväll eller?” Hon lät verkligen glad, och jag nickade som svar.

Vad tror ni dem har planerat? :)  
Eftersom att ni gjorde ett bra jobb med kommentarerna, får ni ett nytt kapitel. Bara just för att jag känner mig så fruktansvärt glad idag. :) Minst 25 kommentarer!

Dagen är här nu, då Liam ska åka tillbaka hem till Kanada. Det kommer bli tomt, och Alfredo kommer gå mig på nerverna totalt, han har hållit sig upptagen med Liam fram tills nu, så får väl se hur han beter sig när dem har åkt. Han har kastat pikar mot både mig och Justin i hela två veckor och jag håller på och bryter ihop. "Mamma, jag kommer sakna dig." Att höra Liam säga dem orden precis innan han ska sätta sig i en taxi som tar den till flygplatsen var hårt. "Jag kommer sakna dig också, jätte mycket. Vill du ringa till mig säger du bara till mormor så hjälper hon dig." Justin stod bakom oss när jag kramade om Liam och jag hörde på hans andetag att han var på väg att fälla några tårar, vilket var bristningsgränsen för mig. Jag började gråta vilket fick Liam att göra samma sak. Han vägrade släppa mig så Jeremy fick ta honom även fast han grät annars hade dem missat planet. Justin la armarna om mig och pussade mig i pannan. "Baby, kom vi går upp på rummet." Jag grät så pass mycket att jag knappt orkade stå upp på mina ben, och jag tror att han märkte det för han lyfte upp mig och bar mig upp på rummet. Han la ned mig i sängen.

Justin skulle ha konsert på kvällen, men jag valde att inte följa med. Jag ville ha en stund för mig själv, och det får man knappast med flera tusen skrikande tjejer runt om sig. ”Är det säkert att du klarar dig själv?” Pattie stod i dörröppningen och jag hade en chans kvar att ändra mitt beslut, men nej. ”Ja, jag klarar mig. Vi syns i morgon.” Hon log sitt milda leende mot mig innan hon stängde igen dörren, och jag hörde hur hennes fotsteg försvann utanför. Jag sjönk ned med ryggen mot väggen och drog upp mina knän så nära bröstet det gick och la ned mitt huvud mot dem. Alla tankar om Liam kom tillbaka efter att Justin sakta hade försökt gett mig annat att tänka på. Jeremy lovade att dem skulle ringa när dem hade landat, och det var lite mer än en timme kvar. Så jag hoppas att allt har gått bra. Ingenting får hända min lilla grabb.



När jag ser Clarissa tillsammans med Liam, ser jag en stark ung kvinna med hennes son. Jag är verkligen glad att Justin har hittat henne, eller om det vart tvärt om? Jag vet inte, men är iallafall glad att dem har varandra. "Mamma, vart är Clar?" Justin kom ut från sin loge iklädd sina nya scenkläder för denna turné. "Hon ville stanna på hotellet, jag frågade henne flera gånger, men hon ville inte följa med." Han såg verkligen ut att bli besviken, men det är någonting han måste förstå. "Du kommer förstå själv sedan hur det är bär ens barn åker från en. Ge henne lite tid gubben." han suckade bara och gick därifrån vidare mot alla som stod samlade precis bakom scenen. När Justin kom upp ut och alla tjejer höjde volymen i arenan. Jag är en stolt mor som står på sidan, det är en sak som är säker. Jag är glad för hans skull, och gör att jag gav honom den här chansen. Det finns inget som skulle göra så att jag tog tillbaka mina beslut i livet, även om jag inte hade det lätt när Justin var liten så har det ändrat på sig ganska häftigt.

Efter varje konsert är mina öron helt slut. Men det finns en känsla i kroppen som inte går att beskriva med ord. "Grym show ikväll." Ryan gick fram och gav Justin en stor kram. Det finns nog ingen som inte är stolt över honom efter en sådan kväll. "Det är tack vare mina fans." Jag har aldrig sett eller varit med om att en artist eller skådespelare har tagit vara på varje litet fan på samma sätt som Justin gör. Han älskar sina fans och vem skulle inte? Dem går ju över lik för honom. Justin valde att åka tillbaka till hotellet efter konserten medan vi andra drog iväg för att käka. När vi satt på restaurangen och hade fått in vår mat var det Alfredo som bröt tystnaden. "Du Pattie, vad tycker du om att Justin och Clarissa delar hotellrum? Jag menar, vem förstår inte om vad som händer där inne." Han om någon älskar att reta oss andra till max och han tar varje tillfälle i akt att dra upp Justin och någon tjej, men det är något Clar inte är, någon tjej. "Det stör mig inte, Justin vet vad jag tycker och jag vet att dem är försiktiga." Alfredo var nog inte nöjd med mitt svar för han blev tyst, vilket det inte många som har lyckats med.



"Baby, vakna! Time for school." Jag var tvungen att väcka Clar, eftersom att hon aldrig hör klockan nu mera, vilket är konstigt eftersom att hon går i skolan när hon är hemma, och då kommer hon upp. ”Mmh.” Var det enda som hördes från henne, så jag kysste henne på halsen och vidare upp mot hennes läppar. Det brukar hon vakna av, och det var inget undantag denna gång heller. Hon slog upp sina klara vackra ögon och tittade intensivt på mig. ”Varför gör du så här mot mig?” Frågade hon med ett leende på läpparna. ”Jag var tvungen att få upp dig, och det är det enda sättet.” Hon suckade och drog täcket över huvudet, men jag gav henne inte en chans att somna om igen, så täcket försvann från henne, och hon huttrade till på en gång. ”Det är kallt.” Gnällde hon, jag la mina armar om henne och kysste hennes mjuka läppar intensivt. ”Klä på dig då.” Jag var redan halvvägs uppe ur sängen för att klä på mig.

Jag gick före Clar, hon tog sådan tid på sig och det kanske var mer acceptabelt att hon kom försent än att ja gjorde det. ”God morgon, är du redo för historia? Föresten, vart har du din tjej, hon skulle väl också vara med?” Hon kollade på mig och förväntade sig ett svar. ”Hon skulle bara på toa innan, hon kommer nog snart.” Jag slog upp min bok och började läsa, kapitel ett. Precis när jag hade läst en sida knackade det på dörren, och jag var på väg att resa mig. ”Du sitter still, och gör det du ska.” Jag antar att det var lika bra att göra som hon sa. Från dörren hörde jag hur dem började prata med varandra. ”Du måste vara Clarissa?” Jag kunde inte koncentrera mig. ”Anna, heter jag. Och ska väl undervisa er två.” När Clar kom in i rummet satte hon sig i soffan mittemot mig, och det kanske var bra, annars har vi nog inte fått speciellt mycket gjort. ”Du kan också börja läsa första kapitlet i denna bok.” Sa Anna och gav Clar en likadan bok som jag hade framför mig.

Två timmar senare och utslagen, i alla fall i huvudet. Clar låg i soffan med en bok över huvudet när Anna började plocka ihop alla sina böcker, så jag kunde inte annat än le åt henne. Var hon trött efter en dag, på två timmar? ”Samma tid i övermorgon också.” Jag hörde hur Clar suckade högt. Inte ett enda ord hade vi utbytt med varandra under dessa två timmar, och det har aldrig hänt förut. Jag reste på mig och gick för att slå mig ned bredvid henne i soffan hon låg i. Jag lyfte av boken från hennes ansikte och tittade på den vackraste jag någonsin har sett. ”Hej sötnos.” Hon log mot mig, precis som hon alltid gör när jag säger något. ”Hej snygging.” Hon tog ett stadigt tag om min nacke och drog ned mitt ansikte mot hennes så att våra läppar möttes.

”Ska vi gå ned och äta frukost?” Vi stod i vårt rum nu så att Clar fick byta kläder då hon hade gått i mjukisar och en av mina t-shirtar. ”Ja, äntligen. Trodde aldrig att du skulle fråga.” Tillsammans gick vi hand i hand till hissen, varje gång jag rör henne kommer den där känslan tillbaka, den där man har i kroppen när man är nykär, och det är en underbar känsla. När vi kom ned satt mamma och Alfredo vid ett bord, så vi gick för att ta frukost sedan satte vi oss vid dem. ”Hur gick det?” Jag förstod direkt vad mamma menade. ”Jodå, historia som är så roligt.” Svarade jag sarkastiskt och Clar skrattade till. ”Du ska inte skratta som la en bok över ansiktet och inte orkade mer efter en och en halv timme.” Mamma kollade på henne, och såg inte speciellt glad ut. ”Okej, hård natt, sov knappt något. Jag saknar Liam.” Alfredo hostade till och jag väntade bara på att han skulle säga något. ”Eller så var det något annat som höll dig vaken.” Clar spände ögonen i honom och jag kunde inte låta bli att skratta.

Kom igen nu, minnst 30 kommentarer! :)

”Alfredo, vad kan du ha på hjärtat, värt att knacka 200 gånger för?” Jag orkade inte ens skratta åt honom, så jag ändrade bara på linnet. Han log uppkäftigt mot mig, och det fick mig att dra på läpparna lite i alla fall. ”Ser att du är upptagen, men tänkte höra om ni skulle med ned och bada i poolen.” Justin kom ut ur sovrummet i bara mjukisar, så jag försökte koncentrera mig. Men både Alfredo och Justin förstod att jag inte kunde det, så jag gick där ifrån och lät dem två prata med varandra. Jag gick tillbaka och la mig under täcket, kudden jag hade var Justins, det kändes på doften, så jag borrade ned mitt ansikte ordentligt i kudden. Justin kom in i rummet och började skratta. ”Vad skrattar du åt?” Jag kollade upp på honom och mötte hans blick. ”Dig, älskling. Din min när jag kom ut ur sovrummet är oslagbar.” Jag fnös åt honom och la återigen ned huvudet på kudden. ”Om du kanske kunde ta och klä dig ordentligt slapp vi sådant.” Han la sig ned bredvid mig och drog täcket över sig. ”Så du vill att jag ska ha kläder på mig jämt? Du tar ju ändå av mig dem.” Han log, det kunde jag både höra och känna. Okej, han hade rätt. Men jag svarade honom inte.

Jag drog på mig min bikini och la ned min handduk i väskan jag hade med mig och gick ut till Justin som redan var klar, han stod med handduken hängandes över axlarna och sträckte ut sin hand för att jag skulle fatta taget om den. ”Ska du inte ha något över det där? Jag gillar inte tanken av att alla ska se din kropp.” Han flinade så jag förstod att han inte var allvarlig. ”Haha, kul. Så du tror att det är okej för mig att alla ser dig sådär eller?” När vi kom ned till poolen var alla redan i full gång med att leka i vattnet, Liam hade sina söta luftkuddar på armarna så att han inte ska drunkna. Jag la mig ned i en solstol men fick inte ligga där speciellt länge då jag kände ett par armar om mig. ”Snälla, inte vattnet. Gör vad som helst.” Justin flinade mot mig. ”Vad som helst?” Jag nickade bara och log så sött jag kunde, men det verkade inte funka, för helt plötsligt släppte han taget om mig och jag hamnade i vattnet. ”Du gör ändå allt jag vill.” Han lät överlägsen, och det skulle han allt få ångra, det kan jag lova.

Jag låg på min stol och solade ryggen, så att jag slapp titta på alla runt om. Väldigt många som bodde på hotellet tog massa kort, och jag kände mig obekväm i situationen, men jag sa inget. Så därför låg jag på mage. Justin försökte flera gånger prata med mig, men jag låtsades sova, bara för att han skulle få känna på det där med ”att jag gör vad som helst” för honom. Vilket kanske stämmer, men man säger inte så. ”Baby, jag vet att du inte sover. Sluta nu, jag skojade.” Han lät nervös, han kanske förstod att han hade gjort fel, och ville rätta till det, men inte då, och inte där. Jag varken svarade eller rörde på mig.

När vi kom upp till rummet igen så var Liam med oss. ”Liam, får jag prata med dig?” Han såg riktigt skärrad ut, och jag är fullt medveten om att jag inte skulle ha gjort som jag gjorde. ”Förlåt för tidigare, det var inte meningen att göra dig ledsen eller rädd. Jag är bara så rädd att något ska hända dig, förstår du det?” Han nickade och la sina korta armar om mig i ett försök till en kram, vilket alltid uppskattas. Justin gick direkt in i duschen när vi kom in, så han kom ut igen efter bara 10 minuter, i bara handduk. Han kom fram till mig och la armarna om mig. ”Jag skojade i poolen, du vet det va?” Han pussade mig i pannan och strök mig på ryggen. ”Ja, jag vet. Men det var onödigt. För du vet att det var sant det du sa.” Han tittade chockat på mig. ”Skulle du göra vad som helst för mig?” Jag lutade min panna mot hans bröst. ”Ja, det skulle jag.” ”Jag trodde det bara var jag som skulle göra vad som helst för dig.”

Vi alla hade bestämt oss för att käka middag nere i restaurangen på hotellet, så att vi slapp gå ut efter incidenten med Liam. ”Baby, det känns så konstigt att det som hände med Liam idag ska påverka alla. Ni kanske inte ens vill äta på hotellet.” Justin stannade upp där han stod framför spegeln och fixade frisyren. Han kollade på mig genom spegeln. ”Ge dig. Liam är lika mycket med i gänget som jag är, och det vet du.” Jag bara skakade på huvudet och flätade klart mitt hår. Vi gick ned till alla andra och Liam blev lika glad som varje gång då han såg Jazzy. Det är så kul att han har någon han kan leka med nu när allt är som det är. Det är inte varje 3 åring som får byta hotell och land var och varannan dag. Det är inte så vanligt för mig heller, men jag kan hantera det lite bättre än honom, och behöver inte göra saker hela tiden.

Liam och Jazmyn satt bredvid varandra vid matbordet och Justin satt bredvid mig. Han läste menyn med den ena handen och höll mig i den andra. ”Du kan släppa mig, jag försvinner ingen stans, jag lovar.” Justin bara skrattade åt mig, och höll mig hårdare. Jag suckade och kollade runt bordet. Alfredo psykade oss, och log sitt vanligtvis hånfulla leende. Jag förstår inte vad hans problem är, och det börjar bli väldigt irriterande. Men det är väl så han är, så det är väl bara att acceptera läget. Justin beställde min mat, för jag kunde inte bestämma mig. Så när kyparen kom in med två spagetti bolognese i handen så förstod jag på en gång att det var till både mig och Justin. Det är ju nästan det enda han äter, så varför skulle det vara annorlunda denna gång?

Tillbaka på hotellrummet och Liam sov, jag och Justin låg i sängen och pratade lite, då Liam hade fått en egen säng han var super nöjd med. ”Hur tror du att ditt liv hade sett ut om du inte hade haft allt det här?” Frågade jag och blickade ut mot hotellrummet precis som att det vore hela världen, men han förstod vad jag menade. ”Jag har faktiskt ingen aning. Jag hade väl antagligen hängt med Chaz och Ryan hela dagarna, spanat tjejer. Allt en vanligt 17 åring skulle ha gjort.” Jag låg på hans bröst, och ritade mönster på hans bara mage. ”Om jag inte hade varit känd, hade vi vart tillsammans då?” Hans fråga fick mig att sluta andas. Vad menade han med det där? Att jag tog honom bara för att han råkade resa jorden runt några gånger om året och för att han hade lite mer nollor på kontot än jag. ”Det var utseendet på dig som jag föll pladask för, och att du sedan råkar vara en artist rör mig inte i ryggen. När du kysste mig på festen hemma hos Ryan, var det som en dröm som gick i uppfyllelse, att någon så snygg ens tittade på mig.” Han vred mitt huvud och spände ögonen i mig. ”Säg aldrig så där igen, vet du hur mycket jag skulle få kämpa för en brud som är hälften så snygg som du är.” Jag bara skrattade och skakade på huvudet. ”Sällan grabben, sällan.”

Justin somnade före mig, så jag låg vaken och tittade på honom. Han var så vacker, så jävla perfekt. Jag hoppas att jag en vacker dag få dela något så vackert med honom som ett barn, att vi verkligen kan bli en familj, att jag kan ge Liam syskon. För även om det är jobbigt att vara mamma samtidigt som jag går i skola så är det värt det, allt det jobbiga. Jag är så glad att jag behöll Liam efter allt som hände, jag planerade faktiskt på att göra en abort, men jag tror att jag hade ångrat mig efteråt, och då var det försent. Även om jag tänker på våldtäkten varje gång jag ser Liam så är det något jag tar mig igenom. Jag älskar honom, och det övervinner allt. Jag somnade säkert efter en timme av massa tankar och dialoger med mig själv.

Till er som gissade på Alfredo, GRATTIS!! :) haha ^ Tror inte det kommer någon till del idag, vi ska ha massa folk på middag, så jag har nog inte tid att lägga upp något mer, för nu ska jag börja skriva nya kapitel, tills dem kommer. Hoppas ni får en bra lördag. :)

Jag och Justin spenderade kvällen tillsammans med Liam, vi satt nere i aktivitetsrummet på hotellet och lät Liam göra vad han ville. Han lekte hej vilt med allt, och det var riktigt kul att se honom glad, han har nog aldrig varit så här glad, om jag tänker efter, och allt detta är tack vare Justin. Hur ska jag någonsin kunna ge något tillbaka till honom? ”Hur är det, gumman?” Justin satt med armen om mig, och jag lutade huvudet på hans axel. ”Allt är bra nu, när vi är tillsammans.” Jag pussade honom på kinden och log. ”Hörde du intervjun?” Han lät verkligen inte som vanligt när han frågade det. Så någonting var på G, men hade ingen aning om vad, så jag skakade bara på huvudet som svar. ”Okej, jag kan ha sagt något som du inte gillar.” Jag kollade honom i ögonen, och gav honom klartecknet om att berätta. ”Jag sa att.. att Liam alltid kommer vara en stor del av mig, och att jag.. jag älskar honom som att han vore.. min.” Hans röst utstrålade osäkerhet, och det kan jag förstå. ”Baby, att du älskar honom, gör bara vårt förhållande lättare att leva i. Det var ingenting som jag inte gillade. Jag är glad att du säger sådana saker. Det är en av anledningarna till att jag älskar dig, du klarar av att leva tillsammans med mig, även om jag har en son.”

Dagen efter skulle vi flyga vidare till Brasilien så vi gick och la oss i tid, vilket var skönt efter en händelserik dag. Jeremy skulle även komma dit, tillsammans med Jazmyn, vilket kan vara kul för Liam, så att han får någon att leka med, även om han alltid ha barn runt sig. Det är ju inte direkt så att Justins crew håller sig på sin nivå, alla ligger nere på Liams. Alfredo och Kenny är värst, men jag klandrar dem inte, Liam skulle kunna få vem som helst att leka med honom, han har sin charm att spela på. Han charmar nog till och med lite bättre än Justin, men det kommer jag aldrig säga till honom, Justin skulle bli förkrossad om han visste att en snart 3 åring slår ut honom. ”Mamma, Justin mamma är här, vakna.” Min son kan det där med att väcka folk. Men han är verkligen försiktig nu när Justin sover bredvid mig. ”Hon kan komma in.” Liam sprang ut ur sovrummet och kom tillbaka med Pattie i släptåg. Hon såg inte speciellt bekväm ut i situationen, hon är kanske inte van att se sin son sova med en tjej.

”Tänkte bara höra om ni har packat klart allt, vi ska åka om 40 minuter. Så det vore bra om du kunde väcka Justin.” Jag nickade åt henne, och vände mig om för att se om Justin var vaken eller inte, men inte en min gjorde han ifrån sig. ”Jag klär på Liam och tar med honom ned, så kan ni komma när ni är klara.” Jag vinkade halvt åt henne, innan hon stängde dörren. Sen la jag mig tillrätta igen. ”Jag är vaken, men orkade inte prata med mamma.” Hans morgonröst, den tar knäcken på mig. Jag rullade över på honom och kysste han. ”Din röst baby.” Han kysste mig en gång till. ”Din kropp, babe.” Han flirtade med ena ögat och pussade mig på näsan. ”Jag älskar dig.” Vi låg så ett tag, tills jag insåg att Pattie hade sagt att vi skulle åka om 40 minuter, och det var för ungefär 20 minuter sedan. ”Vi måste gå upp, om vi ska hinna med ditt gäng.” Justin klev upp ur sängen och drog på sig sina kläder, så det var bara för mig att göra likadant. En sak ska bli skönt när Liam åker hem, och det är att jag slipper sova i t-shirt. Han vill inte att Justin ska se mig. Kul grabb det där.

När vi kom ned till receptionen satt alla och väntade på oss. ”Vad kan ta så lång tid på morgonen?” Alfredo log hånfullt mot oss, och jag kunde inget annat än kolla bort från honom för att inte visa att jag blev röd i ansiktet. Även om vi inte hade gjort något så var det ändå pinsamt att han skulle hålla på så, speciellt framför Pattie. Hon gillar inte tanken av det, även om hon försöker få mig att tro något helt annat, för jag ser på henne direkt när det kommer på tal. ”Vi låg kvar i sängen ett tag, sedan packade vi det sista.” Justin kunde svara utan att känna sig obekväm. Alla våra resväskor stod redo vid utgången, och det var inte några, med tanke på att vi var en hel del som åkte.

På planet satt jag bredvid Liam, och Justin bredvid Kenny. Dem härjade med varandra dem första 20 minuterarna, sedan blev det tyst från deras håll, så jag funderade om den ena hade dödat den andra och sedan tagit livet av sig själv. Jag reste mig upp för att gå och kolla efter, då vi satt några rader ifrån varandra, men så var inte fallet, båda två hade somnat och Justin låg på Kennys axel, det var bara en sak jag var tvungen att ha bevis på, så jag tog ett kort med min kamera.

När vi landade i Brasilien var det lika mycket folk där om inte mer än i Japan. Liam blev lika förskräckt som förra gången, så nu höll han sig vid mig hela tiden. Skönt att han förstod att det var allvarligt, jag vill inte att något händer honom, bara för att jag har valt Justin som pojkvän. ”Mamma, mamma, där är Jazmyn.” Han blev lyrisk när han såg henne. Jeremy stod med deras väskor och väntade på oss. Justin sprang iväg, med Kenny efter sig och han kastade sig runt Jeremys hals. Liam tittade på mig. ”Spring du med.” Liam släppte sin väska och sprang fram till Justin och gänget medan jag gick med Ryan och Pattie.

Dörren till hotellrummet slogs igen och jag släppte allt jag höll i. Det hade varit kaos utanför hotellet och Liam hade försvunnit, och hysterin blev ännu värre. ”Går du ifrån mig en gång till Liam, då får du åka hem till mormor. Förstår du att jag är rädd om dig?” Jag höjde rösten på riktigt för första gången åt honom, han stannade upp med det han gjorde och tittade bara på mig. Jag såg på honom att han vart rädd, och att han började gråta. Justin stod bakom mig lika stel som Liam, men ingen sa något. ”Det var fel av mig att följa med Justin. Jag måste tänka på Liam i första hand, förlåt.” Det var det jag sa till Justin, sen gick jag in i sovrummet och stängde dörren. Jag var helt slut i kroppen, huvudet och öronen framför allt. Jag var inte van vid sådant, och så får man uppleva det varje dag. Efter säkert en kvart hörde jag hur dörren stängde sig, och att det blev tyst ute i vardagsrummet. Justin måste ha tagit med sig Liam och gått, vilket var skönt, för då kunde jag vara för mig själv.

Jag måste ha somnat till för jag vaknade av att dörren till sovrummet öppnades, men jag kunde inte se vem det var som kom in, men förstod på en gång att det var Justin, för han la sig bakom mig och höll om mig. Han sa inget, men det behövdes inte, han var lika ledsen som jag var. ”Det är inte du som ska säga förlåt, det är jag.” Jag la mig på rygg och tittade upp på honom med tårar i ögonen. ”Du har inget att be om ursäkt för.” Han strök mig över kinden och en tår föll från hans ögon. ”Inte du heller. Jag förstår att du är rädd om Liam, det är jag med. Men det är på grund av mig det är som det är…” Jag la ett finger över hans läppar och kysste honom, strök honom i nacken och drog mina fingrar genom hans hår. Vi låg bara och tittade på varandra ett tag, jag har aldrig riktigt sett honom på det här sättet förut, han hade dåligt samvete och jag fick en helt ny ansiktsbild av honom.

”Vart är Liam?” Jag hade helt glömt bort honom i allt kaos, och det är det jag inte får göra. Då kan något riktigt hemskt hända. ”Han är med pappa, jag gick ned med honom på en gång då du gick in hit.” Jag blundande när han pratade, för jag ville bara fokusera på hans röst, den där underbara stämman som får mig att smälta. Precis som allt annat som har med honom att göra. ”Liam blev riktigt rädd när du skrek på honom, men jag förklarade för honom varför du gjorde det. Så han lugnade ned sig innan vi kom till pappa.” Han stödde sig på ena armen där han låg bredvid mig, så jag puttade ned honom så han hamnade på rygg och la mig över honom. Jag började fingra på hans knappar i skjortan, men ville inte göra något förhastat.

”Har din mamma nyckel till det här rummet också, som hon hade i Japan?” Han skakade bara på huvudet och log. Jag knäppte upp den första knappen i hans skjorta, och vips låg jag på rygg. Han kysste mig på halsen och smekte mig under linnet. Han fortsatte kyssa mig upp över kinden och vidare mot mina läppar. ”Jag har saknat dig.” Sa han mellan kyssarna. ”Inte mer än jag saknat dig.” Svarade jag och puttade ned honom på rygg igen. Jag fick chansen att knäppa upp alla knappar och dra av honom den, jag kysste honom på halsen och ned över bröstet och magen, när jag närmade mig byxorna knäppte jag upp dem utan att möta hans blick. När hans byxor var av låg jag på rygg igen, och han drog av mig både mitt linne och mina leggings.

Vi låg kvar i sängen och höll om varandra, inlindade i täcket när det knackade på dörren. Både jag och Justin tittade på varandra och ingen av oss ville nog gå och öppna dörren, då det innebar att den var tvungen att klä på sig. Det knackade en gång till, så jag klev upp. ”Nej babe, kom tillbaka. Skit i det där.” Jag bara skakade på huvudet och började klä på mig. ”Det kanske har hänt någon något.” Jag drog på mig kläderna i all hast och gick mot dörren, då det ännu en gång knackade på dörren. Jag öppnade den, och personen som jag mötte bara log. ”Varför har du ditt linne åt fel håll?”

Efter många om och men på frukosten hade jag nu Kenny vid min sida. Det vore kul om jag förstår varför, men det gör jag inte. Efter flera timmar ute bland allt folk en tidig morgon satt vi nu vid lunch tid på en japansk restaurang. Kenny var helt okej att ha med sig, han betedde sig inte riktigt som en vakt, eller vad man ska kalla honom, man kunde prata med honom, och ännu bättre, Liam verkade gilla honom. Min mobil började ringa precis när vi hade fått in maten. ”Clar.” Jag vet inte varför, men jag har börjat svara utan att kolla vem det är. ”Babe, vart är du?” Justin, lika orolig som vanligt. Varför kan inte alla bara sluta oroa sig över mig? ”Jag är ute, med Liam..” ”Är du ute själv?” Tänk att ingen kan låta mig prata till punkt. ”Nej, om du lät mig prata så hade jag tänkt säga att Kenny är med, men jag förstår inte varför.”

Justin försökte förklara för mig varför Kenny var med, men allt han sa lät som att det kom från en dålig B-film eller något. Precis när vi skulle lämna restaurangen kom det fram ett gäng tjejer till mig, och jag såg direkt att Kenny tog fram försvarspositionen. ”Är det du som är Clarissa?” En av tjejerna kom närmare än dem andra, vilket inte störde mig. Så jag kollade på Kenny och mimade att det var okej, Liam höll sig i mitt ben. ”Ja, det är jag.” Jag försökte vara så trevlig jag bara kunde, även om jag inte var van vid detta. ”Kan vi få din autograf, och ta kort med dig?” Jag tittade på Kenny och han bara skrattade och skakade på huvudet. ”Ja, visst.” Jag var helt förvirrad, varför i hela friden ville dem ta kort med mig, och ännu mer ha min autograf? Jag skrev ned mitt namn på allt från papper till Justins tröjor, mobilskal och så vidare. Kenny fick ta en bild på oss alla, och Liam kollade storögt på mig.

Tillbaka på hotellet var alla andra redan iväg på Justins intervju, så det var bara jag, Kenny och Liam. När vi kom upp till vårt rum så låg det en lapp på bordet. Så jag tog med mig den och gick ut på balkongen, vilket jag inte skulle ha gjort. Eftersom att vi kom in bakvägen på hotellet så visste jag inte om att det stod minst hundra galna tjejer utanför. Hur hittar dem honom? Dem skrek när jag kom ut, så jag gick in lika fort igen. ”Förstår du nu varför Pattie ville att du skulle ha med dig mig?” Kenny stod bakom mig när jag backade, så jag gick in i honom. ”Ja, jag gör väl det.” Jag tog med mig lappen och gick in i sovrummet, och la mig ned i sängen.

”Hej babe! När du läser detta är jag antagligen på intervjun, men du finns fortfarande med mig. Hoppas det gick bra ute bland allt folk, och att alla var snälla mot dig. Jag ringer dig när jag är klar. Jag saknade dig i morse, du får inte lämna mig sådär på morgonen. Det är den enda tiden vi kommer få tillsammans, pleaaaaas. ;P Mamma ropar på mig nu, så jag måste sluta skriva. Men jag saknar dig, och jag älskar dig mer.”



Jag gillar radiointervjuer mer än sådana som visas live i tv, då är det ingen som ser hur man reagerar på dem olika frågorna som dem ställer, mer än personen som jag har framför mig, och möjligtvis alla dem andra som jobbar där. Om 10 minuter ska jag in, och det känns lite sådär, det var ett tag sedan jag gjorde det här, men det är något som man egentligen inte borde veta hur man gör, utan bara göra det. Jag hoppas verkligen att Clar inte kommer bli sur, för nu tänker jag verkligen svara ärligt på alla frågor. Mamma får säga vad hon vill, mina fans har rätt att få veta vem jag egentligen är, det är för många som säger vad jag får och inte får svara på alla frågor, och det är slut på det nu.

”Vår gäst idag, är ingen mindre än Justin Bieber. Hej Justin, hur mår du idag?” Jag satte mig ned och rättade till mikrofonen så att den hamnade i min höjd. ”Hej, jag mår hur bra som helst. Ni då?” Framför mig satt en man i medelåldern, och han hade massa folk runt om sig som satt vid olika datorer. ”Vi mår bra. Så, hur känns det att vara tillbaka ut i världen?” Att få den frågan ställd varje gång börjar bli lite tjatigt, men det är samma svar varje gång, så varför klaga? ”Det känns fantastiskt. Jag har längtat efter detta nu. Igår hade jag en underbar känsla i kroppen, att få stå på scenen igen, efter alla dessa månader. Det är höjdpunkten med att vara jag, att få stå framför alla mina underbara fans.” ”Jag förstår. Dem gör verkligen allt för dig, och lite till. Hur går det med låtskrivandet? Är det något nytt på G?” ”Det finns alltid massa saker på G hos mig, inte bara musik. Men låtar skriver jag dagligen, kanske inte hela, men bitar av nytt material skapas hela tiden.” ”Så vi kan räkna med en ny skiva detta år?” Jag svarade inte utan nickade bara, glömde helt bort att det var i radio vi var. Så han fick svara åt mig.

När vi tog en liten paus och dem spelade låtar i radion kunde jag sträcka på mina ben lite. Även om man inte har suttit speciellt länge så blir jag alltid lika trött, jag gillar att röra på mig. Jag har för mycket energi i kroppen för att kunna sitta still, vilket kan vara en plåga när det kommer till saker som denna. Mamma satt utanför studion och pratade med Scooter, så jag gick ut till dem en vända, även om man kanske inte ska lämna rummet. ”Har Clar hört av sig?” Mamma tittade upp på mig och log, men skakade på huvudet. ”Inte Kenny heller, men dem mår bra, du behöver inte oroa dig.” Hon har rätt, Kenny är med, då finns det inget som jag behöver oroa mig över, men jag gör det i alla fall. Speciellt när hon har Liam med sig. Jag vet inte varför, men jag tänker honom som min egen, det är fel. Men han är del av Clar och ska vårt förhållande fungera så måste Liam veta att jag också finns för honom, vilket jag tror att han gör vid det här laget.

”Tillbaka efter den korta pausen, men fortfarande med Justin Bieber. Vi fortsätter våra frågor, med en som kommer från en lyssnare, Carrie. Hur är allt mellan dig och Clarissa?” Jag är van att få sådana frågor, men oftast pratar jag bort dem eller väljer att inte svara över huvud taget. ”Hej Carrie. Allt är hur bra som helst. Det känns som att det har gått mycket upp och ned den senaste tiden, men nu har vi nog kommit på en lösning till allt, och det känns verkligen bra.” Han nickade och gillade nog att jag verkligen svarade på frågan, och faktiskt ännu en gång gav ett ordentligt svar. ”Hur ser framtiden ut för er då? Om vi ska fortsätta på den linjen.” ”Jag vet inte, jag gillar inte att tänka så långt fram, tar helst en dag i taget, allt kan hända. Jag vill njuta av varje timme jag får tillsammans med henne.” Jag kollade på mamma som iakttog oss, hon såg verkligen stolt ut. "Så jag har hört har Clarissa en son sedan tidigare, hur funkar det?" Nu satt jag nog i knipa, men jag tänker inte ljuga, det lovade jag mig när jag klev in här. "Det funkar hur bra som helst, och jag hoppas att jag och Clar en vacker dag kan få våra egna barn, men Liam är och kommer alltid att vara en stor del av mig. Jag älskar den grabben, precis som att han vore min egen."

När vi äntligen kom tillbaka till hotellet så var det självklart massa folk utanför, så det var bara att göra sitt bästa att ta sig igenom, men ett gäng tjejer stoppade mig precis innan jag skulle ta tag i dörren. ”Snälla, kan vi få en bild med dig?” Att svika mina fans är som att strunta i att äta när jag är vrålhungrig, inte en så bra idé. ”Självklart flickor.” En av mina vakter tog kameran från den ena tjejen och knäppte av några bilder. Efter 20 minuter med dem flesta tjejerna så kom jag äntligen in, och kunde pusta ut. Clar satt i foajén och hon sken upp när hon såg mig, och reste på sig för att komma fram. ”Hej baby, jag har saknat dig.” Hon lät verkligen glad att se mig. Jag pressade mina läppar mot hennes. Det känns skönt att kunna visa min kärlek öppen för folk, jag gillar inte att behöva tänka på hur jag beter mig när jag är med henne. ”Jag har saknat dig med, därför ska du inte smyga ut när jag sover.” Jag log lite smått mot henne, men höll henne fortfarande i mina armar.

Väl på hotellet var det lugnt, inget galet fan fick komma innanför dörrarna. Vi alla stod vid receptionen och väntade spänt på att få våra nycklar till rummen. Tillslut kom Pattie fram till oss med två nycklar, och jag blev chockad, jag trodde hon skulle låta oss sova med varandra. ”Mamma..” Mer hann Justin inte säga till henne, fören hon avbröt honom. ”Ta det lugnt, det är till samma rum, men jag tänkte att ni behövde två nycklar eftersom att du har lite att göra, och Clar kanske inte vill följa med på allt.” Jag log lite inombords, men visade inte det så att Pattie såg det. Justin tog båda nycklarna och vi tre började gå mot hissen som skulle ta oss upp till högsta våningen.

När vi kom upp på rummet hoppade Liam direkt runt bland alla möbler och sängar. ”Hoppa inte i sängen.” Jag var trött, och ville inge annat än lägga mig ned och sova i några timmar, och att Liam höll på och reta gallfeber på mig gjorde inte saken bättre. ”Vart ska jag sova? Det finns ju bara en säng.” Jag kollade på Justin och han ryckte på axlarna. ”Du får sova bredvid mig, sen fixar vi en egen säng åt dig. Okej?” Han nickade och tog sin väska och hällde ur alla leksakerna på golvet, själv gick jag in i sovrummet och la mig i sängen. ”Baby, är du trött?” Justin kom in men stannade i dörren. ”Om jag är, mina öron susar BTW.” Han bara skrattade, och kom och la sig över mig. ”Jag älskar dig, och det ska bli så skönt att ha med dig här, och Liam. Jag bara önskar att pappa kunde komma, så han kunde ta Liam lite, så vi får lite ensam tid.” Varför ler han de där äckligt sexiga leende? Jag blir helt svag, allt börjar flyga i magen och det är nästan så att benen i kroppen är av mjöl. Ingenting bär mig när han ler. Kyssen han gav mig övergick till hångel och jag kunde inte låta bli att dra mina fingrar genom hans hår.

Kvällen kom och det var dags för mig och Liam att bege oss till arenan, tillsammans med Pattie. Hon hade inte heller vart med på soundchecken, så vi kunde åka tillsammans. ”Ska du verkligen ha den där tröjan på dig?” Liam stod framför spegeln med en Justin Bieber tröja, han förstår inte ens vad det är vi ska på. ”Klart jag ska, Ryan gav den till mig.” Han såg nöjd ut med tröjan, så jag lät han ha den på sig. Kepsen satte han på sned, och lagom till det knackade det på dörren, så han sprang och öppnade. ”Nej men hej, vilka snygging som kommer här då.” Jag hörde att det var Pattie som hade kommit, så jag plockade med mig kortet och min mobil, sen gick vi ned och ropade in en taxi.

När vi kom innanför den sista dörren som ledde oss till en lång korridor med dörrar åt både höger och vänster. Justins loge låg ganska långt in och när vi kom fram till hans dörr gick Pattie iväg med Liam, inte för att jag vet varför men det var snällt av honom. Jag knackade på och han öppnade dörren endast i byxor, så jag knuffade in honom. ”Öppna aldrig mer dörren klädd på det där sättet, du kunde inte veta att det var jag.” Jag använde en arg ton, men jag var inte arg. ”Baby, förlåt. Ska aldrig mer hända.” Han skrattade, och tryckte upp mig mot dörren då jag hade stängt den. ”Klä på dig grabben, plikten kallar. Du ska se hur Liam ser ut föresten.” Jag knuffade bort honom från mig och satte mig i soffan han hade där inne. ”Hur ser han ut?” Jag skakade bara på huvudet. ”Det får du se.”

Justin drog på sig sin nya outfit för denna turné och såg riktigt sexig ut. ”Jag förstår varför alla skriker när dem ser dig. Jag menar, kolla bara hur snygg du är.” Han log och gav mig en kyss, sedan tog han mig i handen och vi gick tillsammans ut. ”Jag vet, men du är snyggare, så tillsammans är vi perfekta.” Liam kom springandes mot oss och hoppade upp i Justins famn. ”Gud vilken snygg tröja du har, kan jag få en sådan?” Liam tittade bara på Justin och sedan pekade han på Ryan. ”Jag fick den av honom.” Vi började skratta och Justin släppte ned Liam och sprang vidare till alla dem andra. Vi samlades i en ring och Ryan höll ett högt och tydligt tal om hur stolt han var över Justin, och jag kan inte mer än hålla med, även om jag inte har varit med och sett honom riktigt så är jag ändå stolt över honom. Pattie bad en bön innan det var showtime.

Jag stod tillsammans med alla andra från Justins crew på sidan av scenen och kollade på honom. Sättet han rörde på sig, och hur han sjöng direkt från hjärtat berörde mig verkligen. Liam var helt extas och kunde absolut inte stå still, han förstod nog lite om hur allt stod till, hoppas jag. När Justin sjöng Down to earth, fick jag tårar i ögonen. Pattie kom fram till mig och la ena armen om mig. ”Det var länge sedan jag såg honom så här lycklig.” Det var det enda jag fick fram, eller kom på att säga över huvud taget. ”Jag ser honom så lycklig med dig varje dag ni är tillsammans.” Dem få orden berörde, men jag vet att det inte var sant. Ingenting gör honom lyckligare än när han får stå på scenen, och jag tänker aldrig vara ett hinder för det. Att få se och känna trycket från alla tjejer och killar i publiken var magiskt, jag rös över hela kroppen när dem nästan såg till så att taket lyfte. Sista låten som alltid är Baby fick verkligen publiken att nå max, tror jag. Han behövde inte ens sjunga låten själv, han hade bara kunnat låta bandet spela låten och sedan låtit publiken sköta resten.

Liam somnade i min famn innan vi var tillbaka på hotellet, så jag antar att detta var en av dem få gångerna som vi kommer spendera på Justins konsert. Jag ska försöka spendera så mycket egen tid med Liam som möjligt under dem här två veckorna, så att Justin får sköta sin karriär. När vi äntligen var tillbaka på hotellet och i vårt rum, efter att ha sagt hejdå till alla andra som gick in till sig, så la jag Liam i sängen och bäddade ned honom. Jag gick ut och ställde mig på balkongen och kollade på utsikten som vi hade, det hade jag inte tid med när vi kom. Justin kom ut och höll om mig bakifrån, några få tårar rann ned för min kind och det gick inte att stoppa dem. ”Gumman, gråter du?” Justin lät skärrad, nästintill rädd. Jag bara nickade, jag orkade inte prata. ”Varför?” Han vände mig om och torkade bort dem med sina tummar, och tittade mig djupt i ögonen. ”Jag har aldrig sett dig så lycklig, som du var på scenen.” Han kramade om mig. ”Jag är lyckligare med dig, och det vet du.” ”Nackdelen i det är ju att jag aldrig har sett dig så.” Han drog med mig in, då det var lite kallt ute, och vi satte oss i soffan. ”Jag älskar dig, men lyckan jag kände ikväll är inte av samma slag som jag känner med dig. Det är fortfarande du som gör mig glad, och du som får mig att kliva upp på morgonen.”

På morgonen när jag vaknade satt Liam upp i sängen, han sa inget utan blängde bara på mig. Jag tog med mig honom ut ur sovrummet och stängde dörren så att Justin inte skulle vakna, han hade haft en tuff kväll så han förtjänade lite sömn. Han hade inget arbete att passa förrän på eftermiddagen, och då fick hans mamma ta hand om honom. "Ska vi gå ut och kolla lite idag?" Liam satt vid tv när jag kom ut ur duschen. "Ja, nu?" Jag nickade och gick för att plockade fram rena kläder, enkla fick det bli. När jag och Liam kom ned till frukosten satt nästan alla andra redan där. "Godmorgon, vart är lillen?" Ryan tryckte in en halv macka i munnen. "Jag är här." Svarade Liam så vi alla började skratta. ”Kanske dags att ge Justin ett nytt namn, när vi har en ännu mindre och sötare grabb med oss nu.” Liam blev stolt över det Ryan sa till honom. ”Jag tänkte ta med mig Liam ut en vända, säg det till Justin sen.” Precis när jag tänkte resa mig upp och ta med mig Liam, stoppade Pattie mig. ”Du går ingenstans utan en vakt med dig.” Jag kollade på henne precis som att hon hade gått och blivit galen, men ingen annan såg ut att tänka samma som jag.

Han låg fortfarande och stirrade i taket, utan att säga något. ”Baby, du får säga att det bara var något som slank ur dig, jag blir inte sur. Men det här är något vi ska kunna prata om.” Han smekte mig över ryggen och pussade mig på hjässan. ”Ibland tänker jag på det, att jag vill ha någon, precis som du har Liam. Men det finns för mycket i mitt liv som är i vägen.” Han lät så allvarlig i det han sa, precis som att han aldrig skulle kunna bli pappa vilket irriterade mig lite. ”Varför ska vi stressa? Vi kan skaffa hur många barn som helst när vi bli äldre, eller jag ska ha ett barn från dig i alla fall. Ett barn med dina gener kan inte bli annat än det sötaste som finns.” Han skrattade till och satte sig upp, så jag hade inget val än att följa med honom. ”En vacker dag ska du och jag bli föräldrar. Där är det dina gener som kommer styra.” Det var skönt att han började prata om det, vi är ett steg närmare vuxen livet. Om mindre än 3 månader blir han 18, och jag om 2 månader och 13 dagar.

Liam och Pattie skulle komma med flyget vid 7, då jag hoppas att allt har gått bra. Jag saknar honom, så nu dem här två veckorna jag får med honom tänker jag ta vara på, för sedan flyger han hem med Jeremy och ska vara med mamma. "Vad tänker du på?" Vi två låg kvar i sängen fast klockan hade närmat sig 5. "Liam, och hur mycket jag saknar honom." Mina kinder blev lite blöta av att jag hade börjat gråta, och Justin märkte självklart det. Jag låg över hans bröst så tårarna rann ned på hans bara hud. "Han kommer snart, gumman gråt inte. Jag blir ju ledsen av att du gråter." Han strök mig över ryggen och försökte lugna ned mig, men det gick inte så bra då jag blev mer ledsen av att han var så snäll mot mig. Efter ett tag så slutade jag gråta och reste på mig helt plötsligt. "Vart ska du?" Jag gick mot hans balkongdörr och gick ut, i bara t-shirt och trosor. Det var iskallt ute men jag ställde mig där ändå, jag var tvungen att ha luft. "Baby, du kommer frysa ihjäl. Kom in nu." Justin stod med täcket runt sig och huttrade så jag kröp in i det med honom. "Du och Liam är det bästa som har hänt mig, jag hoppas jag alltid kommer ha kvar er två." Justin tittade frågande på mig. "Vad är det du säger, ingen av oss kommer lämna dig. Sluta nu." Han lyfte upp mig och bar mig till sängen, när han var på väg att gå drog jag ned honom över mig.

Vi låg och kysstes ett tag och mina händer vandrade över hans kropp och nådde tillslut kanten på hans kalsonger, jag lät min hand glida in och jag njöt av att se honom njuta, han förde in sin hand innanför mina trosor och smekte mig. Han rullade ned på ryggen och tog av sig sina kalsonger så jag tog av mig dem kläderna jag hade på mig och gränslade honom. "Du tar fram en känsla hos mig jag inte visste fanns." Jag viskade i hans öra samtidigt som jag kysste han på halsen. Hans händer smekte min kropp. När vi låg utmattade i sängen efter en vild timme, hörde vi hur dörren öppnades där nere. Jag reste mig upp fort och satte på mig mina mjukiskläder och gick ned, när jag kom i halva trappen såg jag en gestalt av Liam i spegeln som visade lite av hallen. "Mammas älskling." ropade jag, sprang ned och lyfte upp han i min famn och pussade honom i ansiktet. "Mamma, varför gör inte du så med mig?" Det var Justin som kom ned för trappen och pratade med Pattie, men hon bara skrattade åt honom. "Vad gör ni här nu? Ni skulle ju inte komma förrän efter 7." Liam hängde fortfarande runt halsen på mig. "Vi tog ett tidigare plan för vi ville överraska er."

Hela kvällen spenderade vi tillsammans, vi 4. Liam fick vara uppe så länge han orkade, och det var tydligen längre än jag hade trott, för när klockan blev 11 satt han fortfarande och byggde lego tillsammans med Justin. Jag och Pattie satt i soffan och kollade på dem två. Att två så betydelsefulla människor kunde komma så bra överens var helt otroligt, jag älskar dem båda och att se detta med mina egna ögon gör mig riktigt glad. ”Justin kommer bli en bra pappa.” Patties plötsliga ord fick mig att sätta vattnet i halsen som jag precis hade försökt svälja. Hon tittade på mig och log. ”Helt otroligt att du av alla säger något sådant.” Justin hörde inte vårt samtal vilket var ganska skönt, han var för inne i legot. ”Varför det?” Jag gjorde ett nytt försök att dricka mitt vatten, och det gick bra. ”För du tycker inte ens om att vi sover i samma säng, och det lär ju inte bli några barn gjorda med flera rum mellan oss.” Jag skrattade till då jag sa det, och hon kollade bara på mig, men hon log tillslut. ”Jag tycker ni är för unga, men när jag ser dig med din son så ser jag att du kan ta ansvar, och när jag ser Justin leka med honom så ser jag en bra pappa. Det kanske låter konstigt att jag säger det, men jag är bara rädd om honom.”

När vi tillslut kom i säng alla fyra eftersom att vi skulle med planet som gick tidigt dagen efter så var det verkligen skönt att gå och lägga sig. Även om vi inte hade gjort speciellt mycket under dagen så var det ändå skönt att komma säng. Liam sov mellan mig och Justin, det var mysigt och annorlunda. Det kändes som att vi var en riktig familj, jag vet inte varför, men känslan kom när vi låg där. Pattie gillade tanken av att Liam sov med oss, för då viste hon att vi inte gjorde någonting annat. På morgonen vaknade vi av att Pattie väckte oss. ”God morgon, det är dags att åka nu. Jag har gjort frukost åt Liam, men ni blir utan.” Både jag och Justin slog upp våra ögon. ”Mamma, gå ut.” Pattie bara skrattade samtidigt som hon gick ut. ”Baby, vi måste upp. Planet går snart.” Jag kollade på klockan och såg att den inte var mer än halv 6 på morgonen. Jag kröp över Liam försiktigt eftersom att fortfarande sov, och över på Justin. En riktig morgon kyss är allt jag behöver för att vakna till liv. ”Oh, god morgon på dig med.”

När vi alla på planet på väg mot Japan, Liam var hur lyriks som helst. Scooter gillade honom, det syntes, Liam satt i hans knä och dem busade med varandra. Jag och Justin satt tillsammans längst fram i planet, bara vi två. ”Hörde du vad din mamma sa till mig igår?” Eftersom att Pattie inte var i närheten så tänkte jag berätta för Justin vad hon sa till mig undertiden som dem lekte med lego. ”Nej, är det något jag vill höra?” Han log sitt sexiga leende som kunde få vilken tjej som helst att smälta. ”Hon sa att du skulle bli en bra pappa.” Justin som satt och kollade ut genom fönstret på planet vände huvudet mot mig blixt snabbt. ”Hon sa vad?” Jag bara nickade och log mot honom. Han höll nog på att svimma, precis som jag när hon sa det till mig. Han bara kliade sig i huvudet, och vände sig bak för att troligtvis se vart Pattie höll till i planet. Han vände sig tillbaka och kysste mig, riktigt passionerat. ”Vi kan ju börja nu då.” Han flirtade till det lite väl för mycket på planet bland alla vuxna.

Liam var den första att hoppa av planet i Japan, själv försökte jag hänga på i hans tempo, men det gick inte så bra då jag hade lite mer att bära än han. ”Liam, spring inte. Kom hit.” Min ton mot honom var kanske inte den snällaste, men han stannade och kom tillbaka. Pattie kom upp bredvid mig och erbjöd sig att ta mina saker jag hade i händerna, så jag kunde bära Liam. ”Mamma, varför måste du bära mig.” Jag tänkte att Liam skulle få se själv varför jag inte ville att han skulle springa omkring mellan oss alla. ”Du får se.” När vi började närma oss utgången efter att vi hade hämtat upp alla våra väskor, hade jag Liam på min arm och en väska i den andra. ”Snälla Liam, gör mig en tjänst. Håll för dina egna öron om du vill höra något för resten av livet.” Liam tittade skeptiskt på mig men gjorde som jag sa. Justin gick inte bredvid mig, och det är jag ganska glad över, jag hade Ryan Good på ena sidan och Pattie på den andra, Justin gick först av oss alla tillsammans med Kenny.

När vi kom ut stod det säkert flera hundra tjejer och alla skrek i samma tonart, vilket kommer ge mina öron men för livet. Liam försökte prata med mig, men det gick inte speciellt bra. Justin stannade kvar utanför bilen och skrev lite autografer och pratade med tjejerna, han såg så lycklig ut när han befann sig med dem, och jag kunde inte vara stoltare. ”Varför skrek alla tjejer så mycket?” Liam satt bredvid mig, men han såg fortfarande helt chockad ut. ”Du kommer förstå när du blir lite äldre. Jag kan inte förklara för dig, så att du förstår.” Han suckade och plockade upp sin målarbok ur väskan, tillsammans med lite pennor.

”Här gick det hett till.” Den där rösten kände jag igen, men kunde inte sätta ett ansikte på den, så jag vände mig om, och kände direkt igen personen. Chris Brown. Mina kinder blossade upp, och jag vände tillbaka huvudet mot Justin som log med hela ansiktet. ”Maan, varför störde du då?” Chris slog sig ned bredvid oss i soffan, och jag rörde inte en fena, jag tyckte allt bara blev väldigt pinsamt. ”Du har en blyg brud.” Ha, jag blyg. Knappast, men jag gillar inte att nästan bli påkommen. ”Hon är inte blyg egentligen, men jag vet inte vilken sida hon har dragit fram ikväll.” Jag skrattade till och mötte Justins blick, han log med ögonen. ”Hej, Clarissa.” Jag var artig och hälsa i alla fall. ”Så hur blir det att dra ut på turné igen då?” Dem började snacka om turnén så jag plockade upp min mobil och kollade om något hade hänt. Ett sms från Alessa.

”Hej bästa vän. Vi glider sakta ifrån varandra, och jag vill inte det. Våra pojkvänner är bästa vänner, precis som vi. Men vi ses aldrig. Vad är det som är på väg och hända. När du kommer hem efter din jorden runt resa måste vi umgås, vi måste handla baby saker, komma på namn och bara skratta som vi gjorde förut. Jag älskar dig, dumma unge.. Gott nytt år föresten. <3”

Jag fick riktigt dåligt samvete över det där, hon hade så rätt. Jag reste mig upp från Justins knä och gick till ett lite lugnare ställe för att kunna ringa upp henne. Hon svarade på andra signalen. ”Bästa vän, förlåt mig. Jag har vart så dum, man ska aldrig välja sin pojkvän över sina vänner. Jag skäms.” Hon skrattade till i luren. ”Gumman, ta det lugnt. Jag har inte heller vart så snäll.” Vi fortsatte prata lite, speciellt gamla minnen vi hade tillsammans, så jag började gråta, vilket inte fick hända. Min mascara hade runnit. När vi hade lagt på gick jag för att hitta Justin, men jag hittade han i armarna på en tjej på dansgolvet, och våra blickar möttes. Han kom mot mig, och jag torkade bort mina tårar. ”Baby, inte som du tror.” Jag började skratta, så han kollade underligt på mig. ”Jag bryr mig inte om du dansar med någon.” ”Men du har ju gråtit.” Just ja, det hade jag helt glömt bort. ”Ja, men jag pratade med Alessa och vi vart lite sentimentala, så nu vill jag ha en toa. Så jag kan rätta till det här.” Sa jag och pekade på mitt ansikte. Han skrattade bara och tog mig i handen, och drog mig genom massa folk.

Under tiden som jag tvättade bort det som hade runnit satt Justin på bänken bredvid handfatet och kollade på mig. Han psykade mig verkligen, som ett litet barn när den inte får tillräkligt med uppmärksamhet, och det gjorde mig lite rädd. ”Varför tittar du på mig sådär?” Han log sitt creepy smile och hoppade ned från bänken, han ställde sig bakom mig och la sina armar om mig så dem hamnade på min mage. ”Jag vill att vi blir en familj.” Han smekte mig över magen, och en klump i min hals växte så pass fort att jag inte visste om jag skulle kunna andas om några sekunder. Hade Justin Bieber just sagt det där till mig? Jag tittade på honom i spegeln, men var tvungen att vända mig om för att se han i ögonen. ”En vacker dag baby.” Jag var på väg att lämna toan, men han höll ett fast grepp om mig. ”Varje dag är vacker då du är med mig.” Hur tar man sig ur denna sist, han kommer troligtvis inte ens komma ihåg detta imorgon. ”Vi pratar om det här när du är nykter.” Jag såg hur besviken han blev, men vad ska jag göra?

Alla började röra sig ut på baksidan av huset när klockan började närma sig 12. Usher hade lovat oss fyrverkerier för några tusen, och jag kan väl bara tänka mig hur det skulle se ut. Justin stod bakom mig och höll om mig, han lutade sitt huvud mot min axel, han hade verkligen druckit en hel del, och jag hade gjort mitt bästa för att han skulle bete sig, och jag tror att jag lyckades ganska bra. Han började kyssa mig på halsen när klockan slog 12, så jag vände mig mot honom och la mina armar runt hans nacke och kysste honom. ”Gott nytt år älskling, nu lägger vi allt skit bakom oss och siktar framåt.” Hans ord värmde den kalla natten då jag fortfarande stod i bara klänningen. Jag hade min tröja i väskan, så jag plockade upp den tillslut och drog den över axlarna. ”Detsamma. Jag älskar dig, och kommer aldrig sluta med det.” Vi log mot varandra och masserade varandras läppar.

När vi kom hem på natten gick vi direkt och la oss, och somnade på en gång. Så när jag vaknade vid 12 dagen efter var jag faktiskt mer utvilad än jag trodde jag skulle vara. Justin låg och sov, så jag tänkte låta honom sova så länge han ville, eftersom han drack lite mer än mig dagen före. Jag duschade och gick ned till vardagsrummet och la mig i den stora sackosäcken som Justin hade placerat framför tv:n. Jag bläddrade igenom lite olika kanaler och hamnade på en nyhetskanal för kändisar, och det dem höll på att prata om var festen hemma hos Usher, och jag var med på några bilder som dem visade upp. Jag såg inte klok ut när jag lämnade festen, men sak samma. Efter det började dem prata om bara Justin. Olika rykten har spridits om att Liam skulle vara Justins son. Jag orkade inte ens bry mig, fan att folk inte kan fatta att ens liv blir förstört av sådant. När Justin eller någon i hans crew får höra detta kommer dem inte bli glada, men jag tänker inte vara den som berättar det för dem, aldrig. Min son ska inte bli inblandad i något som har med Justin Bieber att göra.

”Är du nere?” Justin hade tydligen vaknat till liv, för nu stod han uppe i trappen, men orkade nog troligtvis inte gå ned. ”Ja, det är jag. Vadå då?” Jag reste mig upp och gick mot trappen. ”Kan du ge mig en huvudverkstablett och vatten?” Han hörde nog inte ens när jag svarade honom, för han var på väg in på rummet igen. Men jag gick in i köket och öppnade medicinskåpet och tog med mig en flaska vatten, och gick upp till honom. ”Hur mår du, baby?” Han suckade högt, precis som att jag hånade honom, vilket jag absolut inte gjorde. ”Som jag förtjänar, antar jag.” Jag skrattade till lite, och ställde sakerna på sängbordet på hans sida. Sedan gick jag och la mig bredvid honom, men han rörde sig inte, så jag la mig med ryggen mot honom.

Jag måste ha somnat, för när jag vaknade igen var klockan vid 3, jag kanske inte var så utvilad som jag trodde. Justin låg fortfarande bredvid mig, fast nu höll han om mig. ”Är du vaken?” Jag viskade, ifall att han skulle sova, så var det onödigt att väcka honom. ”Ja, det är jag. Har vart det hela tiden, huvudverken vill inte gå över.” Jag vände mig mot honom och drog mina fingrar genom hans hår, och pussade honom på näsan. ”Jag måste få fråga dig en ganska allvarlig fråga.” Han tittade på mig och spärrade upp sina ögon och nickade. ”Vill du ha barn, nu?” Han reste sig upp, lite för hastigt tror jag, för han la sig ned och tog sig för huvudet. Han stirrade bara upp i taket. Han var säkert rädd att jag sedan skulle säga att jag var med barn, men så var inte fallet. ”Varför undrar du?” Han vände huvudet försiktigt mot mitt, och jag la mitt huvud på hans bröstkorg och smekte han på magen lite försiktigt, inget allvarligt. ”För att du sa igår att du ville att vi skulle bli en familj, och när jag svarade att det kunde bli så en vacker dag, sa du att alla dagar var vackra tillsammans med mig. Så jag undrar om du har funderat på det, eller om det bara var något du sa igår. För oavsett hur mycket du vill ha barn så är det något du måste prata med mig om, jag har spiral, och ingenting kan hända med den, jag lär plocka ur den.”

Efter att jag hade svimmat i nästan varje rum så var det ett rum kvar, vilket jag antar var hans egna. Kenny hade bara burit in våra väskor då vi lovade att vi skulle hålla oss inne, sedan hade han åkt. Så vi var ensamma, vilket det var ett tag sedan vi var. Bara han och jag, och ingen som kan störa. Justin öppnade dörren och drog med mig in, det såg inte ut som att en tonårsgrabb bodde där inne, men det var riktigt snyggt. Lila siden hade han i hela sängen i alla fall, och två posters på sig själv på väggen. ”Justin, varför har du dig själv på väggen?” Han skrattade till himlade med ögonen. ”För att jag är förbannat snygg.” Hans självklara svar var verkligen sanningen, han är det och det är ingenting han mår speciellt dåligt över. ”Det har du helt rätt i.” Svarade jag och gav honom en kyss. Han började backa mot sängen och jag förstod på en gång vad det var han ville, men när vi var nära nog puttade jag ned honom och gick ut ur hans rum. ”Snälla, varför retar du mig hela dagarna?” Jag svarade inte utan gick ned till mina väskor.

På kvällen när vi hade ätit mat och bara tagit det lugnt låg vi i en sackosäck och höll om varandra samtidigt som vi kollade på någon värdelös film som gick på tv:n. Helt plötsligt kom jag på det där med att Liam fyller den 1 mars. ”Vill du veta en kul grej, som jag kan garantera att du inte har en enda aning om?” Jag smekte honom över magen och pussade honom. Han nickade bara som svar. ”Min son fyller samma dag som du.” Innan tittade han på tv:n, men när jag sa det vände han sitt huvud mot mig. ”Vad fick dig att komma på det nu?” Han skrattade till och drog upp mig över honom, då han kunde placera sina händer på min rumpa. ”Jag tänkte på det idag innan vi åkte till din pappa.” Han kysste mig och smekte mig upp över ryggen men under mitt linne. ”Då får vi väl ha kalas tillsammans då.”

Vi gick och la oss när klockan började närma sig tolv, egentligen hade jag velat göra det tidigare, men jag orkade inte röra mig fören Justin frågade om vi skulle gå och sova. Om jag tyckte att hans säng hemma hos Diane och Bruce var skön, var den ingenting mot den han hade här. Mycket kuddar och fluffiga täcken låg det i sängen och det var helt i min smak. Justin la sin arm runt min midja och började fingra lite lätt runt troskanten, jag log för mig själv samtidigt som jag la min hand över hans. Ingen sa något, men båda förstod nog vad som skulle hända. Jag vände mig så jag låg mot honom och lät mina läppar utforska hans, samtidigt som jag löst bet honom i läppen. ”Oh, kinky.” Jag flinade till samtidigt som jag kysste han hungrigt.

När vi båda hade kommit låg vi och höll om varandra. ”Jag vill aldrig mer vara ifrån dig.” Jag var tvungen att få det sagt, även om det kanske river upp massa sår hos honom, så var han tvungen att få veta. ”Baby, jag ska inte lämna dig, jag lovar dig.” Att bara få höra honom säga något sådant gör mig lycklig, ett rus av lycka rinner genom min kropp. ”Jag älskar dig, god natt.” Jag kysste honom snabbt och vände mig sedan om, och gosade in mig i hans famn ordentligt. ”God natt min ängel.”

På morgonen efter vaknade jag av att det ringde i Justins mobil, men han måste ha sovit så tungt för han rörde inte en fena, och jag tyckte det var skapligt irriterande, så jag plockade upp mobilen och såg att det var Usher som ringde, så jag svarade. ”Clar i sömntutans mobil.” Usher skrattade i andra änden, men kunde tillslut prata. ”Jasså, är det så illa? Hur är det med dig då?” Jag reste mig upp ur sängen och insåg ganska på en gång att jag inte hade några kläder på mig, hade absolut inte det i mina tankar, så jag drog på mig mina trosor och en av Justins t-shirtar som låg på golvet, och så gick jag ned till köket. ”Jodå, jag mår hur bra som helst. Du då?” Vi pratade på ett tag om både det ena och det andra. Bland annat om hur Justin hade betett sig den där sista månaden innan han gjorde slut. Enligt Usher var han ett vrak, men det är förflutet. ”Anledningen till att jag ringer är för att jag tänkte tala om att jag skickar en limousin klockan 7.” Jag förstår mig inte på dessa kändisar, varför åka limousin när man ska till en privat fest. Jag får antagligen vänja mig med allt detta. ”Okej, jag ska säga det till han som sover som att han aldrig gjort det innan.” Vi skrattade båda två och sa hejdå.

Justin sov fortfarande när jag kom upp till rummet igen, men han hade vänt sig om och låg över hela sängen. Jag gick fram till sängen och la mig över hans rygg och kysste han i nacken, allt för att han ska vakna, men jag slutade direkt han rörde på sig. ”Baby, sluta inte.” Jag reste på mig och tog med mig rena kläder in på badrummet för jag tänkte ta mig en dusch. Strax efter att jag hade haft i shampoo öppnades dörren, det är en av anledningarna till att jag inte låser, då är jag ändå tvungen att gå för att öppna. ”Får man göra dig sällskap?” Jag nickade bara, annars hade jag fått shampoo i hela munnen. Tillsammans stod vi där i säkert en timme, vi låg inte med varandra, men allt annat.

Efter en hel dag med att välja kläder hade klockan äntligen blivit halv 6, så man kunde börja göra sig i ordning. En snabb dusch fick det bli, men jag tvättade inte håret då det är mycket enklare att fixa en snygg frisyr utan massa balsam och strunt i. Justin höll till inne på det andra badrummet som fanns på nedervåningen bara för att vi inte skulle springa in i varandra och för att vi inte skulle se hur den andra såg ut innan. Min klänning, en lila kort låg på sängen och väntade på att jag skulle trä den över benen och upp över brösten. Håret lät jag bara hänga helt rakt och luggen lika dant, det blev riktigt snyggt. Sminkningen var bara en vanlig, lite mascara, rouge och läppglans. Jag har så fin hy så jag behöver inget sådant klet. ”Älskling är du klar?” Jag ropade för att se om jag hann före eller inte. ”Ha, det har jag vart i en halv timme.” Ungjävel, han brukar aldrig vara klar före mig. Det ska bli ändring på det tills nästa gång. När jag kom ned till honom stod han med mina skor i handen och tittade storögt på mig. ”Vad vacker du är. Eller nej, sexig. Eller hmm, båda.” ”Tack, du ser inte heller så dålig ut. Du är ganska sexig själv, och du är bara min.”

Limousinen stod precis som Usher sagt, utanför huset och väntade på oss. ”Mr. Bieber.” Sa chauffören, och öppnade dörren. Jag skrattade till lite, samtidigt som Justin lät mig gå in före honom. Det ska vara en första gång till allt, och det var det för mig att åka limo. ”Är du nervös?” Justin tittade på mig då jag satt i trans, jag viste inte vart jag skulle ta vägen. Känslan att få träffa alla dessa människor, som jag bara kunde drömma om för några månader sedan, fick mig att bli illamående. ”Ne-nejdå.” Stammade jag fram med ett inte så ärligt leende på läpparna. ”Jag lämnar inte din sida, du behöver inte oroa dig. Jag finns med dig hela tiden.”

”Era namn tack.” En vakt stod vid dörren för att se till så att ingen oinbjuden kom in, och det kan jag förstå. Fast egentligen hade jag inte tid med honom, jag hade fullt upp med att kolla utsidan på huset. ”Bieber.” Hörde jag Justin svara på långt avstånd, tillslut vaknade jag upp då jag kände hur Justin gick, men han höll fortfarande sin hand i min. När vi kom in i huset, stod det en tjej med minimala kläder på sig, med en bricka i handen där det stod champagneglas. Justin tog två och gav mig ett. ”Ska jag verkligen dricka?” Jag lät skeptiskt, jag vet, men jag ville veta att det var okej. ”Varför skulle du inte?” Han stod framför mig och höll sin lediga hand runt min midja. ”Förra gången jag drack slutade inte så bra om du minns?” Han tog en klunk ur sitt glas, och förde återigen blicken rakt i mina ögon. ”Det blir inte som den gången, jag är här med dig nu.”

Usher kom fram till oss och snackade lite men han var tvungen att mingla vidare för att hälsa på alla andra gästerna. Han ska med på turnén så nog hinner vi prata allt. Lil Wayne dök upp bakom ryggen på mig och hälsade på Justin. Jag var som paralyserad, jag viste inte hur jag skulle bete mig, eller ännu mindre hur jag skulle prata. Har jag någon gång varit så här tyst? Tunghäftan var inte välkommen enligt mig, men den kom ändå. ”Så detta är den bedårande Clarissa?” Han flirtade lite med mig, men jag tänkte inte besvara det. ”Yeah, det är ju det.” Äntligen kunde jag prata igen. ”Ey, Justin, du är lyckligt lottad. Inte många brudar som har den kroppen.” Kunde man göra annat än skratta eller. Inte direkt så att jag tänker tacka, när det enda han gjorde var att kolla in den. ”Haha, hon kan tänka också.” Jag blev helt förbluffad av hur Justin pratade fast jag stod bredvid honom.

När klockan började närma sig elva satt vi tillsammans ned i en soffa, jag var så illa tvungen att vila mina fötter då jag valde stilettklackar i en lite högre höjd än jag egentligen klarar av. Jag började känna mig lite dragen, medan Justin hade dragit i sig lite för mycket för att festen nästan nyss hade börjat. Jag vågade inte tänka på hur han skulle vara när vi skulle dra, eller hur han skulle må imorgon när vi vaknar. Men det är ju som sagt hans bekymmer, jag vet att jag kommer må bra i alla fall. Justin ställde ned sitt tomma glas på bordet och lyfte upp mig så att jag hamnade i hans knä, gränsle över hans ben. ”Baby, vi är inte ensamma.” Han förde sina händer ned på min rumpa samtidigt som han kysste mig. Han ignorerade min mening allt han kunde. Kyssen övergick till hångel, och det spelade ingen roll hur mycket jag ville avsluta den, jag kunde inte.

Att få vakna upp bredvid Justin, och ha hans armar runt mig i hans säng är en underbar känsla. Jag känner mig lite egoistisk då det finns flera miljoner tjejer som mer än gärna skulle vilja vakna precis som jag får, men jag tänker fortsätta vara egoistisk, så länge det är jag och Justin. Jag kände hur han började röra sig bakom mig, hans hand gick fram och tillbaka över min mage. "Godmorgon sötnos. Varför är du vaken nu, du som brukar sova länge?" Han harklade sig bakom mig och pussade mig på skuldran. "Jag vill inte sova bort tiden med dig." Han hesa sexiga röst på morgonen vill jag ha i en ask så jag kan lyssna på den när jag vill. "Just det, glömde bort att jag inte ska prata med dig på morgonen." Han fnös till. "Vadå då?" Jag skrattade till och funderade hur jag skulle kunna säga det utan att låta som något freak. "För att din röst är det bästa som finns, och den tar fram känslor hos mig jag inte trodde fanns." Nu skrattade vi båda två lite löst, jag älskar hans skratt. Vi låg kvar i sängen och myste, båda visste att antingen skulle Jazzy eller Liam komma upp och väcka oss. Jag låg över Justin och kysste honom på bröstet samtidigt som han drog sina fingrar på min rygg. Helt plötsligt öppnades dörren av Pattie. "Oh sorry!" Justin hann stoppa henne innan hon gick. "Vi har underkläder på oss, oroa dig inte." Hon stannade till och tittade skeptiskt på oss, men jag kände mig inte säker nog för att visa henne att han talade sanning. "Jag tänkte bara se om ni var vakna för Liam vågade inte gå upp av någon konstig anledning."

När jag och Justin kom ned till dem andra som var vakna, vilket visade sig vara alla, så kom Liam fram till mig. ”Mamma, ska vi vara här hela dagen?” Jag vände mig om och mötte Justin blick, han såg lika frågande ut som jag kände mig. ”Vadå då?” Liam kliade sig i huvudet och såg riktigt fundersam ut, men jag kunde inte förstå vad det var han tänkte på, så jag hoppades att han skulle säga det. ”För jag vill leka med Jazzy idag.” Både jag och Justin började skratta, samtidigt som Justin lyfte upp Liam och gick iväg till Jazzy. ”Ni får leka hur mycket ni vill.” Liam tittade på honom. ”Tänkte bara ifall att du och mamma börjar bråka igen.” Oh, great, först mamma som skrämmer iväg Justin, sen Liam som drar upp samma sak. Men skillnaden var att mamma gjorde det medvetet, medan Liam bara var rädd att Justin och Jazzy skulle försvinna ur hans liv igen. ”Gubben, oavsett hur mycket jag och Justin bråkar, kommer jag aldrig att hindra dig från att träffa varken Justin eller Jazzy, du behöver inte oroa dig.” Liam log lite sött och ville ned från Justin, så han släppte ned honom och Liam sprang till Jazzy som satt och lekte med sina julklappar.

Efter frukosten satt jag och Justin och tittade på Liam och Jazzy när dem lekte, Liam med Jazzys barbiedockor, och hon med hans bilar. Barn är så roliga i den åldern att dem absolut inte bryr sig om vad dem leker med, bara dem gör det tillsammans. ”Tänk när vi har en liten knodd tillsammans.” Justin viskade i mitt öra, troligtvis för att Pattie inte skulle höra, men ack så fel han hade. ”Nej, nej. Tänk inte ens tanken.” Hon stod bakom soffan och kollade på ungarna som lekte, utan att vi hade märkt det. Justin tittade upp på sin mamma, medan jag inte ville se hennes ansiktsuttryck. ”Jag tänker tanken hur mycket jag vill, men jag planerar inte att skaffa barn just nu. Någon gång i framtiden mamma, inte imorgon.” Hon suckade och pustade ut innan hon gick tillbaka ut i köket. ”Haha, du höll på att ge henne en hjärtinfarkt. Du ska vara snäll mot sin mamma, du har bara en.” Han skrattade åt mig och pussade mig i pannan, samtidigt som han drog mig närmare honom.

”Vad ska du göra på nyår?” Hans fråga kom från ingenstans, vi hade setat tysta ett tag och bara lekt med varandras fingrar. ”Hade tänkt spendera den med min pojkvän.” Sa jag med ett leende på läpparna. ”Otur, jag som hade tänk ta med dig på en fest, men då får ni ha det så trevligt.” Nu skrattade vi båda åt hur otroligt löjligt det där lät, men samtidigt lite roligt att han spelade på det jag sa. ”Jag kanske kan avboka med honom.” Nu slog han till mig löst på axeln. ”Det där kändes kvinna. Inte säga så igen, du ska aldrig avboka något vi har planerat, hör du det.” Hans röst lät så tillgjord att jag inte kunde annat än skratta, och han försökte fortfarande spela arg, men han lyckades inte, för vi båda skrattade tillslut. ”Nej men allvarligt. Usher har fest hemma i Atlanta, och jag hade hoppats på att du kunde följa med. Så kan mamma ta med sig Liam sedan när hon flyger hem två dagar senare.” Hans plan lär rejält välplanerad, så han måste ha vetat om detta länge, eller i alla fall ett tag. ”Ja, det skulle väl kunna gå. Men jag vet inte om mamma kan ta Liam, så då kan det bli problem.” Han strök undan håret som låg i mitt ansikte och kysste mig. ”Det är redan fixat, pappa tar honom.” Min pojkvän tänker inte bara på mig, han tänker på min son också, och då är man värdefull i mina ögon.

Jag hade packat hela dagen, inte bara till mig, utan även till Liam som ska spendera två veckor med oss världen över. Han vet dock inte om det än, och det är nog lika bra annars kommer inte han kunna sova ordentligt, och det behöver han verkligen. Jag hade med mig alldelens för mycket kläder, vi skulle vara borta lite mer än 4 månader och hur sjutton packar man normalt till det? Den som kan ge mig ett svar är välkommen. Det var inte så svårt att packa till Liam då han bara ska vara med i 2 veckor, och sedan flyga hem tillsammans med Jeremy. Fast å andra sidan är han ett barn som kladdar ned sig direkt han tar i något man kan kladda med, så han har minst lika mycket kläder med sig. Det kan bli kul och se hur mycket jag får betala i övervikt, men det är ingenting vi snackar om. ”Liam, är du redo?” Han stod med ytterkläderna på sig, och kepsen på sned. ”Klart jag är, det är du som är så seg.” Helt otroligt att min son som fyller 3 år den 1 mars i år är klar före mig. Men vänta, 1 mars? Justin fyller samma dag som honom, tror inte att någon av dem är medvetna om det.

När vi kom hem till Jeremy satt Jazzy i soffan och kollade på Svamp Bob, Liams favorit program, så han försvann illa kvickt när vi kom in. ”Blir det några problem är det bara att du ringer mig, okej?” Jeremy tog emot alla väskor som jag hade med mig till Liam. Men jag hade en väska packad med saker han skulle ha idag, och imorgon då han och Pattie flyger till Atlanta. ”Det är lugnt, gumman. Ha så roligt nu. Och du, om Justin bråkar, slå han då.” ”Pappa, jag hörde det där.” Både jag och Jeremy började skratta, och Justin kom ned från övervåningen med sina 100 väskor. Jag är inte ensam om att ha packat för flera år. Fast å andra sidan så har han säkert mer han ska ha hemifrån också. ”Kom nu älskling, vi har ett plan att passa.”

Framme vid flygplatsen kollade vi båda två på varandra, och jag insåg att vi hade gjort ett stort misstag. Hur i hela friden kan alla hans fans veta att vi ska åka just idag, och denna tid? Jag kollade på Justin som fortsatte köra förbi flygplatsen, trodde jag, han svängde av så han kom på en väg bakom allt. En vakt släppte in honom och vi kunde i lugn och ro plocka ur våra väskor och gå mot incheckningen, vi skulle dock flyga privat, bara han och jag. Vilket jag tyckte var fruktansvärt skönt. När vi tillslut var uppe i luften kunde jag slappna av ordentligt. Justin plockade fram sin dator och hörlurar, han pluggade i dem och såg verkligen ut att njuta av musiken som strömmade genom dem. Jag var bara tvungen att ta en bild på honom som jag kunde ladda upp på instagram.

När Kenny parkerade bilen utanför Justin hus klev vi tillsammans ur, men jag stannade till då jag aldrig har sett hur han bott innan, och man kan ju säga att det var lite annorlunda mot hur han bodde hemma i Stratford. ”Skojar du med mig, bor du i ett slott?” Både han och Kenny började skratta, så jag gjorde ett försökt till att skratta till lite lätt, men det lät nog bara illa. Justin tog min hand och vi gick tillsammans in, i hallen var allt i vitt, så jag kan tänka mig att hela huset hade vitt i grunden. Han visade mig runt, och jag gapade mer och mer för varje rum vi kom in i. ”Snälla, sluta se så förvånad ut, det är här du ska bo dem närmsta dagarna.” Jag skrattade inombords men utåt måste jag ha sett ut som ett fån, jag höll på att svimma. Jag tyckte att vårt hus var av den lyxiga varianten, men ack så fel man hade där.

Jag förklarade för Justin att oavsett vad min mamma säger till mig kommer jag alltid att älska honom. Tillslut lyssnade han på mig, han kunde väl kanske inte förstå hur jag kunde gå emot min egen mamma, men i detta fall kunde jag det, och kommer göra det för att bevisa att hon har fel. Vi satt tillsammans i Liams rum och byggde lego med honom. ”Det är läggdags nu, annars kommer du aldrig orka öppna alla paket imorgon.” Liam skuttade ut och in på badrummet. ”Kom då, mamma.” Jag hann inte ens resa på mig fören Liam började ropa på mig, men innan jag hann lämna rummet stoppade Justin mig. ”Jag åker hem nu, så syns vi imorgon.” Egentligen ville jag att han skulle stanna, men det är lika bra vi spenderar så mycket tid ifrån varandra vi bara kan, för att förebygga saknade. ”Okej, vilken tid var det vi skulle komma?” ”Mamma, varför kommer du inte?” Justin Kysste mig och gick ned för trappen. ”Klockan 1, tror jag det var. Gå in till Liam nu innan han bryter ihop.” Justin skrattade då han gick mot hallen. Jag gick in till Liam, vi borstade tänderna och jag läste Musse Pigg för honom, men som vanligt hinner han somna innan jag hunnit in i berättelsen.

På morgonen när jag vaknade hade jag en sådan huvudverk, att jag inte ens orkade kliva ur sängen. ”Mamma, kan du komma med en huvudverkstablett.” Jag hörde henne utanför min dörr, så jag ropade på henne, men fick ondare av min egen röst. Hon öppnade dörren i klädd en skit snygg svart klänning, så jag började fundera vad klockan var. ”Har du ont i huvudet?” Jag nickade bara som svar. Hon gick och kom tillbaka med vatten som brusade, så jag antar att hon redan lagt i en brustablett. ”Vad fin du är.” Hon log och neg löjligt, så jag började skratta. Ingen av oss nämnde något om det som hände kvällen innan, och det var skönt, för jag ville inte förstöra julafton. När jag kom ut ur duschen så kändes det faktiskt bättre i mitt huvud, så jag hoppas att allt försvinner tills vi ska åka till Diane och Bruce. Min klänning hängde på min dörr till garderoben, mamma hade strykt den. ”Mamma, kan du komma och fläta mitt hår?” Mamma kom in med Liam och hjälpte mig med håret, det blev en inbakad fläta.

När vi parkerade bilen utanför Bruce och Dianes hus blev jag nervös, och jag har ingen aning om varför. Kan ha att göra med att min mamma inte kan bete sig. ”Snälla mamma, bete dig nu.” Hon klev ur bilen och gick till skuffen för att plocka ur alla påsar vi hade med oss med paket. Jag tog ur Liam, och lät han springa iväg till dörren. ”Ja, jag ska. Förlåt för igår.” Jeremy kom ut och hälsade på oss. ”Vill ni ha hjälp?” Mamma höll på att krångla med alla påsarna, denna jul är det inte jag som har handlat mest, det kan jag lova. ”Ja, det vore snällt.” Jag gav honom några påsar sen började vi gå mot huset. Vi fick med oss alla. När vi kom in stod alla i hallen och kollade på oss. ”Gud vad fin du är, välkommen.” Diane kom fram och gav mig en varm kram. ”Tackar.” Justin stod längst bak bland alla människorna, och jag såg på honom att han följde mig med blicken vart jag än gick, och vem jag än hälsade på. Jazmyn och Jaxon kom båda springandes mot mig. ”Men är det inte dem sötaste med efternamnet Bieber som kommer?” Jazmyn vände på sig i min famn och kollade på Justin. ”Ha, där hör du, jag är sötare än dig.” Alla började skratta, till och med Justin gjorde det.

”Kan jag låna din säng ett tag, jag har huvudverk?” När vi hade ätit kom huvudverken tillbaka, och jag orkade inte med alla barn som skrek, Liam var värst, han ville öppna alla paketen, helst alla på en gång. Jag försökte få han att förstå att det inte blir några paket fören om några timmar, då vi har smällt maten och tagit det lugnt, men han ville inte lyssna. ”Självklart, jag kommer upp med en huvudverkstablett åt dig.” Justin kysste mig innan jag gick upp. Hans säng är inte stor, men ack så skön den är. Det är helt sjukt, jag trodde man var tvungen att ha en stor säng för att man skulle kunna sova gott i den, men jag sover bättre i denna än i min egen. Jag måste ha somnat på en gång jag la ned mitt huvud på kudden, för jag vaknade till när Justin satte sig bredvid mig, och smekte bort håret som hade hamnat i mitt ansikte. ”Du har sovit i 2 timmar nu. Det var inte meningen att väcka dig, men jag kunde inte låta bli att sätta mig bredvid den vackraste i hela världen.” Huvudverken var borta så vitt jag kunde känna, och det är jag glad över. ”Naw, vad söt du är.”

Liam satt vid granen och öppnade paket när jag kom ned, men jag hann inte säga något innan Justin stoppade mig. ”Jag sa att det var okej att han öppnade ett, Jazzy och Jaxon har också fått varsitt och öppna, dem var helt hysteriska.” Jag tittade bara på honom. ”Jag vet att jag inte ska lägga mig i, men pappa gav dem en varsin, så jag tyckte att det var orättvist.” Han fick ett leende från mig och en puss på näsan. Mamma kom ut med en stor bricka med kaffe och dricka på, efter henne kom alla andra vuxna. Jag satte mig ned på golvet, för jag vet hur Liam är. Han kommer annars be mig sätta mig vid honom, så han kan visa mig alla paket. Justin gav mig en filt som jag skulle sätta mig på, och satte sig bakom mig lutad mot väggen. ”Ska du sitta här, gör jag dig sällskap.” Hans famn är så gosig, och jag skulle aldrig vilja kliva upp här ifrån.

Av mamma fick jag hur mycket saker som helst, en ny Apple dator och en systemkamera, massa kläder och små saker, som kan komma behövas en vacker dag. Men jag hade en sak kvar att öppna från henne och Pattie, ett kuvert. I det låg det en handskriven lapp som sa att jag skulle med på Justins turné efter nyår. Jag skulle gå i skola med honom och Liam skulle med dem första två veckorna. "Mamma, varför? Du gillar inte ens vårt förhållande." Hon kom fram till mig och gav mig en kram. "Jag ser hur lycklig han gör dig, och hur ledsen du är när han är borta." Mamma kramade om mig och tittade sedan på Justin. "Förlåt för igår, är bara rädd om min dotter." Liam fick så mycket leksaker att jag är tvungen att bygga ut hans rum. "Är du nöjd med alla julklapparna?" Liam låg i mitt knä och var hur trött som helst. Han höll nog på att somna. "Ja, det är jag." Vi satt fortfarande på golvet, och Justin satt bakom mig. "Baby, du har en till sak att öppna." Justin kysste mig i nacken och masserade mina axlar. Vi hade sagt till varandra att inte köpa något, men tror vi båda bröt det, då jag hade en sak till honom. Liam somnade så jag la honom på en madrass på golvet bredvid Jazmyn och Jaxon, sedan gick jag och Justin upp på hans rum. På sängen låg det ett lagom stort paket riktigt fint inslaget. "Till dig min sköna." Sa han och sträckte fram det. Jag öppnade det försiktigt för man aldrig vet vad man hittar i. Jag blev riktigt överraskad när jag öppnade och såg att det låg en nalle i, mellan sina tassar höll den ett hjärta där det stod, I Love U, Clar. Jag tittade på Justin som satt bredvid mig, utan att ge honom en hint så kysste jag han. Han besvarade min kyss med mer passion än jag känt på länge.

Justin satt med paketet från mig i sina händer. ”Öppna det.” Han började fiffla lite med snöret och tog sig sedan an papperet. När han tillslut hade öppnat det kollade han storögt på mig, och plockade upp en silverkedja ur asken. ”Jag kan inte…” Jag la mitt pekfinger över hans läppar. ”Jo, du kan, och du ska.” Jag tog halsbandet ur handen och hängde det runt halsen på honom. Vi satt bara och kollade på varandra tills han började närma sig mig, hans läppar nuddade mina, inte hett och vilt utan så lugnt och försiktigt. Vi lekte med varandra och det var ingenting jag hade något emot. Jag skulle sova här inatt, så att jag slapp dra upp Liam som redan hade somnat, men Pattie gillade inte tanken av att vi skulle sova i samma säng, men Justin lyckas som med allt annat att övertala henne.

Mamma tog en taxi hem vid 11 på kvällen då hon lämnade bilen för mig, plus att hon hade druckit. Justins mormor och morfar hade sedan länge gett upp, så nu var det bara jag, Justin, Pattie och Jeremy vakna. Jag och Justin satt i soffan och myste under en filt, medan Jeremy och Pattie höll på att städa undan massor i köket. ”Jag älskar dig, glöm aldrig bort det.” Justin satt och viskade betydelsefulla ord i mitt öra, och varje gång han gjorde det så rös jag. ”Jag älskar dig mer, och det ska bli så fruktansvärt underbart att få se världen med dig. Även om jag inte ens vet vart vi ska.” Båda två började skratta, jag hade ingen aning om vart vi skulle, men det spelade mig ingen roll, bara jag har honom med mig. ”Vi kommer ha så kul.” Jag mötte hans blick, och var redo för att viska, för jag ville inte att Pattie skulle höra. ”Får vi dela hotellrum, eller är det blankt nej?” Jag log mot honom och pussade han på kinden. ”Jag vet inte, ska höra med henne.”

Pattie kom in tillsammans med Jeremy, och dem satte sig ned i varsin fåtölj. ”Mamma, när vi åker, får Clar och Liam sova inne i mitt rum då?” Hon vände huvudet mot Justin lika fort som ljuset försvinner när man släcker en lampa, och jag gjorde allt för att hålla mig för skratt. Jeremy mötte min blick, och han såg nog att jag höll på att börja skratta. ”Låt dem sova tillsammans, vi har också vart unga. Justin är stor nog att förstå allvaret i vad som kan hända om man inte skyddar sig, och Clar vet redan.” Pattie suckade, antagligen för att hon förstod att Jeremy hade rätt, så det enda hon gjorde var att nicka. Justin kramade om mig under filten. ”Du och jag på ett hotellrum baby.”

En dag kvar till julafton och alla julklappar är klara. Vi ska fira jul hemma hos Diane och Bruce, och det ser jag verkligen fram emot. Jag och Justin gav vårt förhållande en ny chans, ingenting får gå för fort fram, för då har jag sagt att jag avslutar det. Jag vill hinna njuta av tiden med honom. Liam kommer hem ikväll, han har varit med mamma sedan den dagen då hon sa dem skulle vara borta en vecka, det blev lite längre då hon var tvungen att flyga till LA och New York för att kolla till sina affärer. Det har vart skönt att vara själv, men jag saknar Liam fruktansvärt mycket. ”Vad vill du göra idag?” Justin vände sig i sängen där vi låg, så vi hamnade med ansiktena mot varandra. Ni tror säkert att vi har sovit hos varandra varje natt sedan dagen på berget, men det här är första gången vi spenderar natten tillsammans, sedan dess. Och det är ännu längre tillbaka till då vi låg med varandra sist. Jag är stolt över mig själv, att jag har kunnat motstå hans underbara kropp, precis på samma sätt som han har hållit händerna från mig. ”Kan vi inte bara vara inne? Ligga i sängen och äta godis och kolla på film?”

Justin fick i uppdrag att välja filmer medan jag gick ned och plockade fram godisskålen som stod i skafferiet, och dricka till oss båda. Eftersom att han dricker Fanta och jag Sprite så är det alltid något som finns hemma hos mig. När jag kom tillbaka upp på rummet så hade han bäddat sängen och lagt upp alla mina kuddar i sängen vilket är en hel del. Han hade tänt ljus och ställt dem på mina två sängbord och själv låg han i sängen med dvd dosan i högsta hugg. Fodralet som låg vid dvd:n visade att han hade valt första säsongen av Prison Break. ”Bra val av film måste jag säga.” Sa jag samtidigt som jag ställde ned allt på ena bordet, och la mig ned bredvid honom. Han tryckte på play samtidigt som jag gav honom en kyss.

När vi hade kollat på en skiva, hade vi även smällt i oss godis som gjorde oss proppmätta. ”Jag orkar inte en enda grej till nu.” Justin låg raklång i sängen och tittade i taket, med båda sina händer på magen, och så vitt jag kunde se spände han ut den så att han såg större ut. Även om det inte var så mycket större. Han har nog gått upp sina kilon som han gick ned där den där veckan då han inte ville äta. ”Baby, du behöver inte äta mer.” Jag log mot honom samtidigt som jag la min hand på hans mage, och mitt huvud på hans bröst. ”Vad får jag av dig i julklapp?” Han är expert på att ställa idiotiska frågor, som han vet att hur mycket han än tjatar så svarar jag inte på dem. ”Sluta, det får du se imorgon. Du är som ett litet barn.” Nu var det han som skrattade, och pussade mig på huvudet.

Jag hade förvarnat Liam att Justin skulle vara hemma hos oss när han kommer hem, så jag kan tänka mig att han har tjatat hål i örat på mamma om att han vill åka hem, han har inte träffat Justin på nästan 3 veckor. ”När kommer Liam och din mamma?” Vi satt tillsammans vid min dator och kollade igenom en hel del skvaller sidor, det stod massor om oss två, en hel del olika rykten och vissa sanna och vissa falska. Men jag har lärt mig att inte ta åt mig av vad som skrivs, det kommer bara förstöra för oss två, och det orkar jag inte med en gång till. Varje gång det stod något elakt om mig tittade Justin på mig, troligast för att se hur jag reagerade. ”Jag vet inte, ikväll någon gång. Kanske vid 8-9. Vadådå?” Han kysste mig i nacken där han satt bakom mig i sängen, då jag hade datorn i knä. Mitt hår la han över på ena sidan och fortsatte kyssa mig ned på axeln. ”Justin, sluta.” Jag skrattade samtidigt som jag lutade mig bakåt så han inte kom åt nå mer. Han la sina händer på min mage och sitt huvud på min axel.

”Justins Bieber´s flickvän gravid?” En rubrik som fick mina ögon att svälla upp till stora tennisbollar. Jag var tvungen att klicka upp den artikeln och läsa allt dem hade att skriva. Justin var iväg på toa så jag kunde läsa i lugn och ro, annars hade han tvingat mig att sluta läsa.

”Clarissa Jones bästa vän såg vara på ett apotek i Stratford och inhandla ett graviditetstest, och vi alla vet ju att Clar inte kan göra det själv för att det då skulle börja snackas ordentligt. Så nu undrar vi, är det till henne, eller är det bästa kompisen själv som väntar barn, med Justins bästa vän, Ryan Butler?”

Jag kunde inge annat än skratta, för allt dem skrev var så sant att jag fick ont i magen, jag skulle aldrig gå in på ett apotek, för jag vet hur fort det skulle komma ut, och jag vill inte förstöra Justins liv genom en sådan sak. Men att dem hoppar på Alessa det gjorde mig irriterad. Va fan, dem har ingenting med Justin och hans kändisskap att göra, så varför inte lämna två helt oskyldiga människor ifred? Justin kom ut från toan, och han såg nog direkt att jag var arg. ”Älskling, vad är det?” Han satte sig ned bredvid mig, och jag bara pekade på skärmen, en stor bild på Alessa inne på apoteket visades. Han skakade bara på huvudet och slog igen locket på datorn. ”Du ska inte läsa sådant.” ”Men fattar du inte, det var inte om mig, det var om Alessa. Hon ska inte behöva hamna över nätet bara för att hon är tillsammans med din bästa vän.” Han kramade om mig. ”Nej, jag tycker också att det är elakt. Men jag kan inget göra åt det.” Han pussade mig i pannan, och på näsan. Så vi båda började skratta.

”Mamma, vart är duuuuu?” Jag hörde Liam från hallen så både jag och Justin sprang ned och Liam kom emot oss, för att sedan kasta sig i armarna på mig. ”Gud vad jag har saknat dig, och vad du har växt.” Han snurrade ett varv på sig och tog av sig skona. Justin lyfte upp honom och pussade honom på huvudet. ”Jag har också saknat dig.” Liam log mot honom och gav han en stor kram, så stor som en liten människa kan ge. Mamma kom in med alla väskor och kramade om mig. ”Jag har saknat dig kiddo.” Jag tittade fundersamt på mamma när hon sa det sista. ”Det var något jag hörde en säga till sin dotter.” Skrattade hon fram, så jag följde på henne och skrattade lite. Hon gav Justin en kram. ”Välkommen till familjen, igen.” Mamma kunde verkligen förstöra stämningen. ”Mamma, sluta. Vi har redan snackat om det här. Det är mitt val, och jag vill vara med honom.” Jag såg att Justin vart osäker, så jag lyfte upp Liam och tog Justin i handen för att gå upp på mitt rum.

”Mamma menade inget illa.” Justin hade gått och satt sig i sängen, och jag såg att han tog illa upp av det mamma sa till honom. Jag satte mig gränsle över hans ben och la mina armar om honom, han besvarade min kram och jag hörde att han snyftade till. ”Stanna här med Liam, jag ska prata med mamma.” Justin spände sig i min famn, och jag förstod att han skulle protestera, så jag drog mig ur hans grepp innan han hann hålla fast mig. När jag kom ned till köket stod mamma och plockade in lite matvaror i kylskåpet. ”Var du tvungen att säga så där? Precis som att jag och Justin inte har haft nog med problem.” Hon stängde kylen och tittade på mig. ”Han har sårat dig. Jag förstår inte hur du kan ta tillbaka honom.” Jag tog ett djupt andetag, bara just för att inte flippa ur totalt. Jag visste att allt vi sa skulle Justin höra. ”Vill du veta varför? Jo, för att jag ÄLSKAR honom, jag har aldrig varit så lycklig som jag är med honom, varför kan du inte bara acceptera det?” Hon tittade storögt på mig, och satte sig ned vid köksbordet. ”Jag trodde att du stöttade mig, men jag hade helt fel. Han blev sjukt ledsen över det du sa, för han vet själv att han har sårat mig. Han mår dåligt över det varje dag, och tack vare dig kommer han nog aldrig glömma det heller. Fan mamma, låt mig få älska honom.” Med dem orden lämnade jag henne i köket, helt stum. Hon sa ingenting när jag vände mig om och gick, och det är jag glad över. Annars hade jag nog tappat fokus på en gång.

Dem senaste dagarna har allt bara gått nedför. Allt jag någonsin velat ha, har jag haft, och bara kastat iväg. Sängen hemma hos mormor och morfar börjar bli väl använd just nu, jag gör inget annat än ligger i den, mobilen är avstängd och dörren är låst. Ibland kommer mormor upp och knackar på för att se om jag lever, men jag bara svarar med ett enkelt ”Mmm.” Jag orkar inte med folk just nu, jag måste få smälta allt jag har ställt till med. Varje gång jag blundar ser jag Clarissas ansikte framför mig, då vi stod tillsammans i hotellrummet då jag hade fyllt det med rosor för henne. Jag gör allt för att inte blunda, men jag är för trött för att hålla dem öppna.

När Ryan ringde och skällde på mig fick jag mig en tankeställare, det var då jag förstod vad det var jag hade gjort, ljuset gick upp. Jag förstår inte varför jag inte har lyssnat på Clar innan, det är ju hon som borde ha fått mig att förstå, men det vart Ryan, och då var det redan försent. När jag hörde hur hon skrek på honom genom luren, hörde jag hur arg och ledsen hon lät, hur liten hon egentligen kände sig. Allt hon ville var att ha ett fungerande förhållande tillsammans med någon som älskade henne, och det gör jag, jag älskar henne något så fruktansvärt. Men istället för att visa henne det ligger jag i min säng och tycker synd om mig själv. Jag är inte bra för henne.

Pappa kom förbi tidigare idag och då fick jag mig en rejäl utskällning, det kan jag lova. Det var nästan som att jag hade blivit tagen med handen i kakburken. ”Hur tänker du?” Hans ton i rösten visade bara hur besviken han var på mig, hur fel jag hade gjort. ”Jag tänkte inte.” Mumlade jag fram, i hopp om att han inte skulle höra mig. Men eftersom att det var tyst runt oss, så var det självklart att han gjorde det. ”Nej, jag märker det. Tar inte du dig i kragen snart och visar tjejen med det största men olyckligtvis mest krossade hjärta vad du egentligen känner för henne så har du nog sumpat den bästa tjejen du någonsin kommer kunna få.” Pappas ord var hårda, men så fruktansvärt sanna att jag fick ont i magen. Hur kan han ha så rätt, han lämnade min mamma när hon behövde honom som mest, det kanske är det han vill att jag inte ska göra. Samma misstag som honom. ”Vad ska jag göra? Allt är redan försent, hon vill inte se mig mer. Hon älskar mig inte mer, och det har jag full förståelse för. Jag har vart ett sådant svin mot henne. Den som får henne kommer bli fruktansvärt lycklig, det vet jag, för jag har haft henne.” Pappa tittade bara på mig, skakade på huvudet och suckade. Han reste sig upp men stanna i dörren. ”Vad är det du inte förstår? Hon älskar dig precis lika mycket som hon alltid har gjort.” Med dem orden lämnade pappa rummet och stängde dörren efter sig.

En vecka senare och fortfarande liggandes i sängen, men nu har jag satt på mobilen och låst upp dörren. Mamma är här och hon försöker få mig att kliva upp, men jag vill inte. Jag orkar inte, jag har inte ätit speciellt mycket dem senaste dagarna, så det kan bero på det. Ryan har varit förbi och berättat att han och Alessa ska ha barn. Jag är uppriktigt sagt glad för hans skull. Han frågade mig om jag ville bli gudfader och det är jag mer än gärna, det är väl det närmsta barn jag kommer så som jag beter mig. ”Du har magrat Justin. Du måste äta.” Ryan lät skärrad när han sa det, men jag bara skakade på huvudet och vände mig om. ”Jag måste ingenting.” Dörren till rummet slogs igen, och jag förstod att Ryan hade gått. Alla som kommer i min närhet sårar jag, så det är lika bra alla låter mig vara.

”Justin?” Nu börjar mitt huvud spela mig ett spratt också, inte nog med att jag ser Clar, nu hör jag henne också. Jag låg med ansiktet mot väggen och blundade, i hopp om att jag skulle höra henne igen, men allt var tyst. ”Snälla, titta på mig.” Där kom det igen, den där rösten. Men skulle jag vända mig om och kolla efter skulle allt bara bekräftas om att jag var galen. ”Sluta ignorera mig innan jag blir hysterisk. Jag ger dig en chans till att prata med mig, och du ligger och trycker i sängen.” Hon var inte en inbillning, hon stod faktiskt i rummet, och såg inte speciellt glad ut. ”Vad gör du här?” Hon satte sig ned med ryggen mot den stängda dörren, och tittade på mig. ”Ryan skickade hit mig, och vet du, han behövde inte ens övertala mig.” Hennes röst, den underbara stämman som flöt in i mina öron. Hennes vackra ansikte som kollade mot mig, hennes markerande kindben, och hennes fylliga läppar. Alla perfekta drag ett ansikte behöver. ”Du kan gå igen, jag kommer garanterat såra dig ännu mer, och det vill jag inte.” Hon kastade en bok på mig och ställde sig upp. ”GE DIG NU, kan du gå in i duschen i alla fall?”

Boken hon kastade på mig tillsammans med hennes ord var precis som en order, så det var lika bra jag gjorde det. När jag kom ut ur duschen kände jag mig faktiskt mycket bättre. Handduken hade jag runt höften och gick in i mitt rum igen, hon satt på min säng och stirrade på mig. ”Äter du ingenting?” Hon kollade alltså inte på det sättet på mig. Jag kollade på mig själv i spegeln och insåg nog att jag hade magrat lite. ”Nej, har inte blivit så mycket av det.” Hon rotade runt i min väska, och kastade massa kläder på mig. Allting hon säger åt mig, gör jag. Jag har aldrig varit så förut, att jag gjort som en tjej sagt åt mig. Jag klädde på mig, och satte mig bredvid henne. Vi satt lutade mot väggen och bara stirrade rakt fram, det var skönt att ha henne bredvid mig. Men jag vill inte vara självgod, jag vill veta att hon inte tycker det är jobbigt att vara med mig.

”Tycker du det är jobbigt att vara här, så tvivla inte att gå.” Hon tittade på mig och tog min hand i sin, att äntligen få känna fjärilarna i magen igen efter alla dessa dagar gjorde mig glad, riktigt glad, men ett leende bekom inte på mina läppar. "Jag tycker inte att det är jobbigt, jag älskar dig och kommer troligtvis aldrig att komma över dig. Vi kan inte ändra på det förflutna, men på framtiden. Tillsammans kan vi bygga något från början som ingen har haft tidigare, vi är unga och har hela livet framför oss." Hon gjorde mig förvirrad, jag förstod ingenting av det hon sa. "Vad menar du?" Jag tittade på henne för att se om hon mötte min blick. Hennes perfekta ögon mötte mina, dem var så sårbara. "Det jag menar är att jag aldrig har gett upp oss, är bara fruktansvärt trött på att du hela tiden krossar mitt hjärta. Det finns snart inga bitar kvar. Men jag vill vara med dig, jag vill föda dina barn, bo med dig, leva ditt liv, älska dig som du aldrig blivit älskad." Mitt huvud spelade nog ett spratt med mig, hon kunde inte sitta och säga sådana saker, jag kände det på mig. Jag har sårat henne för mycket, för att hon ens ska sitta här och prata med mig, än mindre älska mig, men skulle jag fråga henne en gång till vad hon sa, så skulle hon troligtvis bara bli irriterad. Hon satte sig framför mig i sängen, och flätade samman våra fingrar. ”Jag älskar dig, hör du det?” Jag nickade och tittade på henne. ”Ja, det gör jag, och jag älskar dig också.”

”Snälla kan du äta något.” Hon reste sig upp från sängen och sträckte sin hand mot mig. ”Om jag får en puss.” Jag gjorde ett försök till att le, men jag vet inte om jag lyckades. Hon drog upp mig från sängen och släpade mig ned för trappen. Så jag antar att jag misslyckades med leendet, annars hade hon gett mig en. Mormor stod i köket och höll på med maten när vi kom ned. ”Nämen, har du hittat ut ur råttboet?” Hon skrattade åt mig, och jag kan förstå det. ”Ja, jag har ju det. Clar vill att jag äter, så det är lika bra jag gör som hon säger, annars kastar hon väl en hel bokhylla på mig.” Både mormor och Clar skrattade, och att få höra hennes skratt igen, betyder allt.

När tallriken var tom framför mig, var jag proppmätt. Jag skulle inte ens få ner en klunk vätska. ”Är du nöjd nu?” Clar satt mitt emot mig, och hade mat kvar på tallriken, men hon sa att hon inte orkade mer. ”Ja, det är jag. Du gör framsteg.” Jag tackade för maten och var på väg upp på mitt rum när Clar stoppade mig. ”Vart tror du att du ska? Går du upp och lägger dig igen, då går jag och du ser mig inte igen.” Jag tvär vände i trappen och gick ned igen. Hur fan kan hon styra mig som hon gör. ”Vad ska vi göra då?” Hon satte på sig sina skor och gick mot dörren. ”Jag ska ta dig till mitt favorit ställe, dit jag inte tagit någon innan.”

Vi kom fram till en skog, och det enda man såg var en stig som gick rakt in i den, varför har jag inte sett detta förut? Clar klev ur bilen och började gå på den stigen, så det var lika bra att jag följde efter henne. Hon snubblade till när vi hade kommit in en bit, hon skrapade upp knä, men vägrade vända. Jag lyfte upp henne i min famn och började gå mot det hållet hon pekade. ”Är det långt kvar?” Vi hade gått en bra bit, så jag började bli rädd att vi gått vilse. ”Är jag tung? Du kan släppa ned mig i så fall.” Jag skakade på huvudet och fortsatte gå. När vi kom fram till hennes speciella ställe så släppte jag ned henne och hon gick ut på en bergsklippa. ”Visst är det vackert här?” Hon stod där och såg ut över vattnet. ”Du är vackrare.” Hon vände sig om mot mig och la sina armar om min nacke och kysste mig, fjärilarna i magen levde sitt eget liv, och det kändes som att hon kysste mig för första gången. Jag lyfte upp henne så att hennes ben var fria, till att göra vad dem ville.

Ett inlägg under detta hittar ni svaren till frågestunden, och två kapitel under hittar ni en fråga jag vill att ni svarar på, det har med novellens framtid att göra.

Alessa sprang emot mig när jag kom till skolan. ”Berätta allt. Precis allt.” Jag hann inte ens reagera innan hon hade kastat sig runt min hals och sagt att jag skulle berätta allt. Men jag gjorde som hon sa och hon brann, hon var hysterisk. Och jag visste inte riktigt hur mycket hon kunde kontrollera sig själv. Ryan kom emot oss, och skulle precis ge henne en kyss när hon knuffade bort honom och gick raka vägen mot Jen. Ryan stod som förstenad kvar och kollade efter sin hysteriska flickvän. Jag slöt upp bredvid Ryan och gav honom en kram. ”Vad var det med henne?” Han lät riktigt chockad, men det kan jag förstå, för jag har aldrig sett henne så någon gång, så jag tvivlar starkt på att han har gjort det. ”Justin var och fikade med Jen igår, jag berättade det för henne.” Han kollade storögt på mig, plockade fram sin mobil, och gick en bit ifrån mig. Alla bara lämna mig så här tidigt på morgonen.

När jag fick syn på Alessa igen kom hon gåendes emot mig med ett brett leende på läpparna, men hon höll sin hand i sin andra, precis som att hon hade ont. ”Tänk inte på det, Jen har ondare.” Jag suckade högljutt, och knuffade till henne i sidan. ”Du behöver inte skydda mig, jag kan ta hand om mig själv. Du kommer få massor med skit för det här.” Hon skakade på huvudet, och jag kunde inte undgå att höra Ryan vara minst lika hysterisk som sin flickvän var för mindre än 5 minuter sedan. ”Hur fan tänker du? – Nej, jag märker det. – Lärde du dig ingenting förra gången, när Selena var med i bilden?” Nej, nej. Han skäller på Justin. ”Ryan, ge dig. Det räcker nu, ingen av er behöver försöka rädda mig, förstår ni det. Du har vart bästa vän med Justin så länge jag kan minnas, så sumpa det inte över att ta min sida. Det räcker nu. Fan, ni två går mig på nerverna. Ta hand om era egna bekymmer och skit i mig, okej?” Nu var det jag som var arg. Riktigt arg var jag också. Alessa´s ansikte ändrade sig häftigt, men jag kunde inte bry mig mindre.

När jag gick in i skolan passade jag på att springa på toa, och där inne stod Jen hukad över ett handfat. ”Förlåt för det där, det är mitt fel.” Hon tittade upp på mig, och jag såg att hon hade en sprucken läpp. Hon svarade mig inte, men hon gav mig ett svagt leende. Jag struntade i att gå på toa, jag tog min väska och lämnade skolan istället. Jag mötte både Ryan och Alessa i dörren, men jag gav dem inte ens en blick. Jag är så trött på människor som tror att dem kan göra vad dem vill. Ska man inte kunna berätta någonting för dem mer, utan att dem ska skälla ut eller slå dem det handlar om? Mamma har åkt till Toronto och har tagit med sig Liam, hon tycker inte att alla andra ska ta hand om honom under tiden som jag går i skolan, så hon tar mer än gärna med sig honom. Jag är glad att jag har henne.

Väl hemma och i mitt rum så rotade jag i min väska efter min mobil, men hittade den inte, utan jag hittade lappen som satt på min bil dagen före. Jag tog med mig lappen och gick ut i min bil, där på instrumentpanelen låg min mobil, och lyste. Jag hade precis fått ett meddelande. Jag gick tillbaka in och upp på mitt rum, la mig i sängen och vecklade upp lappen. ”Förlåt mig.” Var det enda som stod på den, och jag visste direkt vem den kom ifrån. Jag kastade den mot papperskorgen men missade, men orkade inte gå upp och kasta den, så den fick ligga kvar där. Jag låste upp mobilen och såg att jag hade tre meddelanden, Justin, Alessa och Ryan. Dem tre människorna jag absolut inte hade någon lust att varken se eller prata med nu. Men jag öppnade Ryans först.

”Förlåt mig Clar. Men jag är så trött på att Justin sitter och gråter mot min axel över dig, och gör tvärt emot sig själv när jag inte är i närheten. Han sårar dig, och det sårar mig. Du är min flickväns bästa kompis och jag vill att du ska vara lycklig. Jag vill att du ska känna samma kärlek, som jag känner när jag ser Alessa. Jag vill att du ska vara glad. Snälla, förlåt mig.”

Jag började faktiskt gråta över hans fina ord, och jag kan inte vara arg på honom, även om jag vill. För jag tycker inte att varken han eller Alessa har rätt att lägga sig i mitt liv. Jag ska kunna berätta saker för dem utan att dem ska försöka rätta till det. Jag öppnade det från Alessa, för att se om det var bättre eller om det var i samma stuk.

”Bästa vän, jag vill dig inget illa. Jag vill att du ska må bra, jag har sett dig krossad nu allt för länge. Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill hjälpa dig, jag vill kunna ge dig allt du saknar i livet. Jag hoppades verkligen att Justin skulle göra dig lycklig, för ni var så jävla vackra tillsammans. Fan, du förstår inte hur mycket jag vill döda honom bara för att han har sårat den mest underbara människan på hela jorden. Från en dålig sak till en bra sak. Jag och Ryan har valt att behålla barnet och jag hoppas verkligen att du vill bli gudmoder? Det skulle betyda allt för mig, för jag vet att du är den perfekta.”

Tårarna fortsatte rinna, och jag visste absolut inte hur jag skulle göra för att få dem att sluta. Hon visste hur man gjorde för att få mig att le, och det var precis det jag gjorde på slutet, när hon gav mig ett sådant ansvar. Jag kommer älska den ungen precis som att det vore min egen. Den enda nackdelen jag kan tänka mig är att Ryan troligtvis kommer fråga Justin om han vill vara gudfader. Men jag får ta det, jag ska inte förstöra mellan dem. Jag älskar dem alla. Nu var det bara Justins sms kvar, och jag tvekade en sekund innan jag öppnade det. Jag ville nog inte förstöra momentet då jag faktiskt kände mig lite glad, men jag tog tjuren i hornen och öppnade det.

”Clarissa Melissa Jones, född den 14 februari i Los Angeles. Jag är den största idioten som går i ett par skor, och jag erkänner det. Mitt hjärta svider, men det är garanterat inget mot vad ditt gör. Det enda jag gör är sårar dig, och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har aldrig älskat en annan människa så mycket som jag älskar dig, och ja, jag vet att jag visar det förbannat konstigt. Kommer det en dag då du väljer att ta mig till dig så lovar jag dig, att jag ska visa dig hur mycket jag vill ha dig, och hur mycket jag är villig att kämpa för vårt förhållande. Du är näst intill mitt allt. Jag har mycket i mitt liv, mycket som står på spel, men vet du vad? Jag är villig att satsa allt, bara för att få tillbringa resten av mitt liv med dig.”

Jag satt själv kvar i soffan där jag hade haft honom så nära mig en människa kan vara. Innan han gick pussade han mig på kinden och viskade att han älskade mig i örat på mig. Förstår han inte att han gör allt svårare för mig hela tiden, jag måste ta avstånd från honom. Jag kan inte träffa honom mer, det är enda sättet att komma över honom. Liam satt på golvet framför tv och kollade på tecknat. ”Det är snart läggdags.” Liam tittade upp på mig och gäspade. ”Sötnosen, vill du sova nu?” Han reste på sig och kröp upp i mitt knä. ”Ja, jag är jätte trött mamma. Justin har lekt med mig så mycket idag.” Åh nej, hur ska Liam ta detta nu då. Det kommer gå tillbaka till samma visa igen, han kommer inte prata med mig igen. Jag bar upp honom och styrde mina steg mot badrummet, vi borstade tänderna och så bäddade jag ned honom. Han somnade ganska på en gång.

Liam skulle vara med Jeremy under tiden som jag var i skolan. Så han skulle komma om bara några minuter och hämta honom. Liam satt vid köksbordet och åt fil och flingor. Själv sprang jag omkring och packade min väska med alla böcker jag hade spridit ut över hela huset. Inte nog med det så ringde det på dörren också. ”Hej Jeremy, kom in. Han är snart klar.” Sa jag stressat och han kom in och gick till köket på en gång, för jag pekade ditåt. ”Hur går allt med Justin?” Han lät lite irriterad, och jag hoppas inte att det berodde på mig. ”Jag vet inte, jag kan inte förlåta honom, det går inte.” Han nickade på huvudet och satte sig ned bredvid Liam. ”Jag som trodde jag hade uppfostrat min son ordentligt, men tydligen inte. Jag ska prata med honom.” Det var nog ingen idé att säga emot honom, det lät redan som att han hade bestämt sig.

När jag kom till skolan så stod Alessa och Ryan tillsammans vid hennes bil, och kysstes. Dem såg riktigt lyckliga ut, och jag ska inte förstöra för dem bara för att mitt liv går åt helvete. ”Hello turturduvor.” Dem log mot mig, och dem gick hand i hand mot skolan, med mig i släptåg. Vi satt tillsammans i ett litet rum och räknade matte, det var bara vi tre för Chaz var sjuk. ”Justin berättade om er igår. Han är uppriktigt sagt ledsen, och det säger jag inte bara för att han är min bästa vän. Han kommer snart slita håret av sig för din skull.” Jag kollade upp från matteboken och vart riktigt förvånad över hur han hade börjat prata. ”Vad berättade han?” Jag visste inte vad det var han hade sagt till Ryan, och jag har inget att dölja för varken han eller Alessa, så det gör mig absolut inget om Justin berättade att vi låg med varandra. ”Han berättade vad ni gjorde igår, och om hur du hade sagt att det inte skulle hända igen.” Jag räknade ut talet jag hade börjat med. ”Men jag kan inte vara med honom, två gånger gjorde han nästan samma sak mot mig, och jag orkar helt seriöst inte en tredje gång. Då kommer jag göra något värre än slita mitt hår, tyvärr. Jag älskar honom, och det kommer jag alltid göra. Han visade mig vad kärlek betydde, men det var även han som sårade mig mest.” Ryan nickade och det såg ut som att han förstod mig, men jag kräver inte att han ska stå på min sida i detta, han är bästa vän med Justin och har känt honom hela sitt liv.

Vi hade idrott efter matten och denna gång hade alla idrottskläder med sig, så det var bara att byta om till dem. Jag och Alessa stod på ena sidan av skåpen och Jen och hennes vänner på den andra sidan, och jag kunde hela tiden höra om hur hon pratade om Justin, men det var vid ett tillfälle jag la all min uppmärksamhet på henne. ”Efter skolan idag ska jag träffa Justin. Han skrev till mig igår, och frågade om jag ville ta en fika med honom.” Min haka åkte i golvet, och Alessa uppfattade också hennes ord, hon kollade på mig, troligen för att se hur jag reagerade, men jag blev bara så chockad att jag inte visste vad jag skulle säga. Hennes vänner blev helt till sig, jag förstår inte hur dem orkar, vill dem inte leva sitt egna liv, vill dem verkligen följa Jen och hennes fotsteg resten av livet. Det enda jag kunde tänka på under idrottslektionen var det Jen hade sagt. Egentligen ville jag skälla ut Justin, men nej, jag tänker inte lägga ned energi på honom mer, det kommer vara lättare för mig att glömma honom om han hittar någon ny.

Precis när jag gick ut från skolan tillsammans med Alessa och Ryan kom Chris mot oss, och han log. Han hade verkligen vackert leende, men jag ska inte tänka så. ”Clar, får jag prata med dig?” Ryan och Alessa kollade på mig med skeptiska blickar, men jag brydde mig inte. Jag har inga plikter till någon annan. ”Jag hör av mig senare.” Dem fattade vinken och gick mot bilarna, och jag vart kvar med honom. ”På festen, du var verkligen vacker, och… Jag gillar dig.” Hur kommer det sig att alla grabbar är så rak på sak nu för tiden, förut skulle dem skicka fram sin polare, eller en lapp. Nu kommer dem fram själva och säger något sådant. Jag blev stum, precis som jag har blivit en hel del dem senaste dagarna. ”Oj, ja vad ska jag säga? Tack, antar jag. Sen känner jag inte så för dig, eller jag känner dig inte.” Han kramade om mig, och den var verkligen varm och inbjudande. ”Men det kanske vi kan ändra på, en fika?” Han lyste upp, och vi gick tillsammans till min bil. ”Vart vill du fika?” Han skakade på huvudet. ”Bestäm du.”

Jag valde mitt och Alessa´s café, det är mysigt, och sällan mycket folk. Skönt med lite enskild tid tillsammans, så vi kan lära känna varandra. Saken är ju den att han absolut inte ser dålig ut, snarare tvärt om, han är faktiskt riktigt snygg. Och att grabbar fortfarande kollar på mig, när alla vet att jag har en son, det brukar inte vara så vanligt, det brukar oftast bli massa snack, men inget sådant har jag fått stå ut med. Saken har vart värre med alla Belibers. Jag tog en kaffe och en kladdkaksbit, Chris insisterade på att betala, så jag sa inte emot. Vi satte oss längst in i hörnet, han med ryggen ut mot resten av caféet, jag gillar inte att sitta med ryggen mot civilisationen efter allt jag har vart med om, jag kollar alltid bakom ryggen när jag är ute själv, och väljer helst att se allt.

”Hur är det att ha en son och gå i skola samtidigt?” Han lät faktiskt riktigt intresserad, och det tvivlar jag lite på att han egentligen är. Men det visar väl sig senare om han verkligen är det eller inte. ”Det är jobbigt, men jag försöker så gott jag kan. Det är ingenting jag skulle rekommendera för andra om man säger så.” Jag skrattade lite när jag sa det där, men fortsatte. ”Men han är det bästa som har hänt mig, så jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.” Vi fortsatte prata om massor mellan himmel och jord. Vi satt säkert där i 2 timmar, innan det värsta av allt kunde hända. På MITT café av alla ställen kliver ingen mindre än Jen in, och hon har seriöst med sig Justin. Mitt hjärta krossades i två tusen bitar, men jag försökte att inte visa mig stött, då skulle bara Chris börja fundera och det fick han inte. Jag vill verkligen kunna behålla en vän, även om han känner mer för mig än vad jag känner för honom. Flera gånger märkte jag hur Justin tittade på mig, men jag gjorde allt för att inte ge honom min blick. Jag ville inte krossas mer än jag redan hade.

Jag hämtade mer kaffe till både mig och Chris, och precis när jag skulle gå från disken kom Justin, men jag bara vände på klacken och gick där ifrån, det såg precis ut som att han skulle börja prata med mig. Men jag ville inte lyssna, han ska ut ur mitt liv. När vi hade fikat klart var vi dem enda som var kvar på caféet, Jen och Justin hade gått för säkert 1 timme sedan, och Chris hade inte märkt något som tur var. Jag kunde kanske hålla masken ändå. ”Vill du att jag kör hem dig?” ”Ja, det vore snällt.” Vi gick tillsammans mot min bil, och på vindrutetorkaren satt det en pappersbit, som jag plockade bort och stoppade ned i väskan illa kvickt, jag förstod direkt vad det var. Chris beskrev vägen hem till sig, och han skulle precis hoppa ur bilen då han vände sitt ansikte mot mitt. Han pussade mig på kinden. ”Vi ses imorgon i skolan. Tack för en trevlig dag.” Jag log fånigt med hela ansiktet. ”Tack själv.” Det var absolut inget fel på Chris, en vacker dag kanske jag kan gilla honom, så som han gillar mig.