”CLARISSA MELISSA JONES.” Att vakna på morgonen, eller ska jag säga dagen av att mamma skriker rakt ut, är ingenting jag rekommenderar. Jag skruvade på mig i sängen och märkte att jag låg där helt själv, och om jag inte är helt ute och cyklar så låg faktiskt Justin bredvid mig när jag somnade. Jag hatar när han gr så här, smyger ut, utan att ge mig en hint om vart eller varför. Jag kravlade mig ur sängen och drog på mig min morgonrock, för att gå ned och möta min mamma. När jag kom in i köket var det ingen mamma där, men en Justin, med ryggen mot mig. ”Hey, varför har du lämnat mig själv i sängen?” Jag kramade om honom bakifrån och pussade han på ryggen. ”Jag lät dig sova, för du var så fruktansvärt trött inatt när vi kom hem.” Mamma kom in i köket, så jag kastade mig runt halsen på henne. ”Fan vad jag har saknat dig mamma.” Hon kramade om mig riktigt hårt. ”Jag har saknat dig mer. Hur har ni haft det?” Vi satte oss ned vid köksbordet och både jag och Justin berättade om allt som hade hänt.

Jag gick upp och tog mig en dusch. När jag kom ut ur badrummet satt Justin på sängen och höll på med sin mobil. ”Ska vi berätta för mamma?” Han drog ned mig i sitt knä och pussade mig på axeln. ”Ska vi kanske ringa MVC först?” Han hade rätt, vi har redan blandat in allt för många i detta, så det är lika bra att göra det. ”Jag gör det när jag har klätt på mig, och så åker vi dit tillsammans?” Det sista lät som en fråga, för jag vet inte om han är redo att möta världen och deras fina rubriker i tidningarna. ”Klart vi gör. Du ska inte göra det själv, vi gör det tillsammans, kom ihåg det.” Jag nickade och kysste honom. Jag fick en konstig känsla i magen när jag klev in i min WIC, det var så längesedan jag var där inne, och fick se alla mina kläder som jag inte har sett på 2 månader. Det fick bli en enkel outfit, en t-shirt med ett tryck, och ett par ljusa jeansshorts.

När jag hade pratat med dem i telefonen så hade jag fått en tid, och massa råd. Senare på dagen vid 3 skulle vi vara där. Det var flera timmar kvar att ta död på innan det. ”Mamma, kan du ta Liam i några timmar, det är en sak jag måste göra. Du kommer få reda på det tids nog, men inte just nu.” Hon stod framför spisen och höll på med maten, Justin befann sig i duschen, och Liam satt i sitt rum, gud vet vad han gör där inne. ”Klart jag kan göra det, nu blev jag riktigt nyfiken, men jag ska inte fråga dig om vad det är.” Tillsammans satt vi vid köksbordet och högg in på mammas goda hemlagade mat. Stekt kött och pommes, det är något jag verkligen har saknat. ”Gud vad gott det var.” Både jag och Justin la ned besticken samtidigt och lutade oss tillbaka, men istället för att han la sina händer på sin mage, så la han dem på min och log, men mamma såg inget. Hon hade fullt upp med Liam som inte kunde skära köttet själv.

Jag och Justin satt tillsammans i väntrummet, hand i hand, och folk tittade verkligen illa på oss. Alla som satt där var över 30, och så kom vi in, då blev det mycket stirrande. Precis som att vi inte skulle kunna ta hand om ett barn bara för att vi själva inte har klivit ur tonåren. ”Clarissa Jones?” En ganska ung tjej kom och ropade upp mitt namn, och jag visste mycket väl att hon kände igen Justin, men som tur var la hon inte ned så mycket tid på det, hon hälsade på oss båda och presenterade sig som Summer. Hon visade oss ett rum och försvann ut sedan. ”Jag är sjukt nervös.” Justin lyfte upp mig och satte sig ned och drog ned mig i hans knä. ”Det kommer gå bra älskling. Jag finns med dig hela tiden.” Efter att jag hade tagit alla prover så fick vi svaret ganska på en gång efteråt, vilket var fruktansvärt skönt, jag hatar att gå omkring och vänta på massa svar. ”Det visar positivt, ni ska ha barn. Jag bokar in en tid för ultraljud åt er.” Hon sa det precis som att ingenting hade hänt, och jag blev inte chockad, det är hennes jobb.

I bilen på väg till Justins mormor och morfar satt vi och höll handen hela tiden, och leendet som Justin hade på sina läppar gick inte att ta bort. ”Jag ska bli pappa, fattar du? Jag trodde jag hade allt när jag skrev på ett papper för typ 4 år sedan, men sedan kom du, och nu detta. Mitt liv är bäst.” Han var hur glad som helst och det glädje mig, jag kunde inte önska mig någon bättre pojkvän än honom. Innan jag träffade honom var allt jag såg hans utseende, jag brydde mig inte så mycket om hur han var som person, men när jag väl träffade honom så visade han en helt annan sida än den jag innerst inne trodde om honom. Jag trodde han var som alla andra stora stjärnor, arrogant och ego, men shit, vad fel jag hade.



Mormor öppnade dörren och kastade sig genast över mig. ”Gud vad jag har saknat dig.” Hon var precis som en mormor ska vara när man kommer hem efter flera månader, hon nöp mig i kinden och kramade om mig. Hon gjorde samma sak med Clar bortsett från nypandet i kinden, och det ska hon vara glad över. Det är inte speciellt skönt. Morfar kom ut i hallen och gav mig en riktig kram, han lyfte till och med upp mig i luften. ”Du kommer bryta ryggen, om du inte släpper ned mig.” Han bara skrattade åt mig. Clar gick iväg för att ringa till sin mamma, hon skulle be henne komma hit, så att vi fick berätta det tillsammans. ”Så hur har ni haft det?” Samma visa en gång till. ”Det har vart helt annorlunda mot vad det brukar vara, och allt tack vare Clar. Hon har stöttat mig mer än någon annan.” Mormor tittade stolt på Clar, och hon vek undan blicken, för att hon blev generad.

Erica kom strax efter att vi hade satt oss vid bordet tillsammans med Liam, morfar tog honom och gick iväg. ”Kan du lämna oss ett tag mormor, det finns lite saker vi skulle vilja prata med Erica om.” Hon tittade skeptiskt på mig. ”Du får veta du med, men inte nu.” Erica såg otålig ut, och det kan jag förstå allt detta hyschande runt omkring henne. Erica satte sig ned på andra sidan bordet och väntade på att någon av oss skulle säga något. ”Okej, vi ska ha barn.” Jag vände blicken mot Clar, hon sa det rakt ut, ingen idé att säga något mot henne, hon vet nog hur hennes mamma vill ha saker och ting lite bättre än vad jag vet. ”Ni ska vad?” Hon lät inte glad, och det kunde man ju räkna ut. Alla andra har tagit detta så bra, så varför skulle det fortsätta åt det hållet? Jag tänkte inte lägga mig i detta, men jag satt ändå kvar och höll Clar i handen. ”Är du inte glad för vår skull?” Clar lät rent ut sagt livrädd för vad hennes mamma skulle svara.

Efter att Erica bad mig lämna dem ensamma i köket gick jag ut till mormor och morfar som satt i vardagsrummet och kollade på tecknat, bara för att Liam skulle vara upptagen nog att inte lyssna. ”Har du inte lärt dig någonting från förra gången?” Hennes mamma gick ut hårt mot henne, och så vitt jag vet kommer inte Clar ge sig lätt. ”Jag blev våldtagen mamma, fattar du hur det känns? Jag älskar Justin, och jag tänker aldrig, hör du det, ALDRIG göra abort.” Mormor tittade på mig, med en besviken blick. Säg bara inte att hon ska börja på samma bana som Erica, jag hoppas att hon står på min mammas sida. ”Grattis. Får man väl säga då.” Jag tittade på mormor som såg riktigt glad ut. ”Tack, du verkar vara den enda i detta hus som gillar det.” En besvikelse sköljde över mig.

Utan att jag hann tänka hörde jag hur dörren slogs igen och Erica kom ut ur köket. ”Vart är Clar?” Hon tittade upp och mötte min blick. ”Jag vet inte, hon bara stack.” Hon gick förbi mig och ut i vardagsrummet. ”Kan det ha något att göra med att du inte stöttar din dotter i hennes beslut?” Hon vände sig hastigt om. ”Lägg dig inte i detta. Du är väl kanske den sista som ska säga något sådant, du som har krossat min dotters hjärta, vad är det? 2 eller 3 gånger?” Ilskan steg i mig, men jag visste att det inte skulle bli bättre om jag visade det. ”Jag älskar din dotter, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Det är lika bra du inser att vi ska bli en familj, annars finns det nog risk att du inte kommer tillhöra den.”