”Gumman. Maten är klar.” Jag hade varit hemma i tre dagar och det kändes riktigt bra. Det första jag gjorde var att kasta mig i sängen, och tro mig, den hade jag verkligen saknat. Det fanns dock en annan sak jag saknat mer, och det var mammas hemlagade mat, så i tre dagar har jag ätit för nästan 3 personer, vilket verkligen kändes på min mage då den svällde mer och mer. Jag har alltid hört att man ska äta som att det vore den sista måltiden, vilket jag bokstavligen gjorde. Mamma blev inte alls förvånad då hon hörde mina elefantsteg i trappen då hon ropade att det var mat, den stora frågan var bara, vad hon skulle bjuda på den dagen. Hemlagad köttfärslimpa med färsk potatis. Det vattnades i mina mungipor och jag kunde inte hejda leendet som tog över mina läppar då jag satte mig vid bordet för att låta min pappa be bordsbönen. Det är något vi gör i vår familj, men jag gör det inte då jag är själv, eller på skolan. ”Varsågoda.”

Pappa åkte och jobbade på eftermiddagen då han klev på ett nattpass, tråkigt, men det är något han behöver göra. Jag är glad så länge han är i USA, då han jobbar inom organisationen läkare utan gränser. Jag och mamma planerade en riktig tjejkväll, med massa spa grejer och lite ost och kex, vilket jag verkligen har saknat, då min mamma alltid varit min bästa vän. Jag har alltid berättat allt för henne, men den senaste tiden har jag helt och hållet hållit Justin utanför det. Jag vill inte att min mamma ska börja fråga massa frågor som jag inte vill svara på, eller som jag inte kan svara på. Vardagsrummet var väl förberett då mamma i stort sett hela dagen hade hållit på och plockat fram allt från fotsalt till hårinpackningar. ”Är du redo för en dag med mamma?” Hon knuffade till mig lätt i sidan och la armen om mina axlar, för att sedan leda mig in i vardagsrummet.

Jag satt på golvet lutad mot väggen där jag även hade en kudde så att det inte skulle bli så hårt. Mamma höll på att måla mina tånaglar, efter att hon har filat dem och verkligen fått mig att börja skratta ett x antal gånger då jag är väldigt kittlig under fötterna. Hon säger att jag har fått det från pappa. Min mobil pep till, och jag antog att det var från Justin, då jag inte känner någon annan som skulle få för sig att kontakta mig. Och mycket riktigt, ett löjligt leende spred sig över mina läppar, men jag gjorde allt för att dölja det, just för att mamma inte skulle fråga. ”Sötnos, inte många dagar kvar tills jag får se dig igen.” Vi saknade varandra minst lika mycket, och det var egentligen bara det vi skrev till varandra, men jag hade lovat mig själv att jag skulle ringa honom när jag gick och la mig istället. Att dölja saker för mamma har aldrig varit min starka sida, och ni ska inte tro att jag lyckades denna gång heller.

”Vem är det som får dig att le så himla mycket?” Jag lovade mig själv att inte ljuga, så jag började berätta för henne om Justin. Hur han hade satt sig ned bredvid mig när jag grät, utan att säga något. Hur han hade följt med tillbaka efter balen, och hur vi nästan hade kyssts. Mamma tittade på mig hela tiden, och hon lyssnade verkligen. ”..Och innan han åkte hem till Canada och jag hit så tog jag initiativet på att kyssa honom.” Mamma såg chockad ut, precis som att det inte vore hennes dotter som gjort något sådant. Hon drog in mig i en kram och strök mig över ryggen. ”Min dotter börjar bli stor, och hon har definitivt hittat någon som gör henne glad.” Hon släppte taget om mig och gav mig lite andrum samt fortsatte med mina tånaglar. ”Om ni inte håller som par, släpp honom inte. Han verkar vara en bra kille över huvud taget, och det finns inte många sådana.” Det kändes skönt att ha berättat det för mamma, hon satt där tyst, men med ett stort leende på läpparna. Jag förstod att det var jag som hade satt det där.

♥

När klockan hade blivit midnatt valde både jag och mamma att städa upp efter oss och gå till sängs. Jag borstade tänderna och satte på mig mitt sidennattlinne, för att sedan krypa ned i min underbara säng. Jag satt lutad mot sänggaveln med en kudde bakom ryggen och mobilen i handen. Justins nummer var framme man jag tog mig inte för att trycka på den gröna luren. Jag kände mig nervös, jag vet inte varför, men känslan fanns där. Precis som att han inte skulle svara, eller bara vara kall mot mig. Det är min största rädsla. Jag visste att klockan var tre timmar mindre där han var, så jag tvivlade på att jag skulle väcka honom i alla fall. Jag tryckte och lät mobilen föras mot öra, signalerna gick fram, för sakta om ni frågar mig. ”Justin.” Att få höra hans röst, hans lugna stämma, det kändes så otroligt skönt. ”Hej.” Jag tog ett djupt andetag. ”Det är Pearl.” Han skrattade till och en värmande känsla spred sig i min kropp. ”Tro inte att jag har glömt bort din röst på så här få dagar.”

Vi pratade lite om vad vi har gjort under tiden vi båda två har vart hemma, och han berättade om sina småsyskon som låg och sov i hans knä. Det lät så sött när han berättade om dem, han lät som den stoltaste storebrodern någonsin. Vilket verkligen gjorde mig glad. Helt plötsligt kunde jag höra hur Justin började prata med någon annan som fanns i rummet, en annan man. ”Jag bär upp Jazmyn, så kommer jag och hämtar Jaxon.” Jag antog att det var hans pappa, men var inte hundra på det. Justin kom tillbaka till luren. ”Vad ska du göra i morgon?” Jag tog ett djupt andetag och funderade ut ett vettigt svar. ”Jag vet faktiskt inte. Du då?” Jag tror att han stängde en dörr, så jag antar att han gick in på sitt rum. ”Jag ska till parken med mina syskon. Kom till pappa idag, nu på kvällen, så blev inte så mycket bus med dem idag.” Det lät bara som att han tog ett andetag, så jag sa inget. ”Du, jag tänkte på en sak. Jag flyger tillbaka till LA redan på lördag, kommer du till skolan då?” Jag kunde nästan höra glädjen i hans röst när han frågade mig, men samtidigt fanns det en nervös vibb genom luren. ”Vill du det?” Precis som ett flickebarn rodnade jag, även fast det var jag som frågade. ”Men självklart vill jag det.”

Jag sneglade på klockan bredvid sängen som hade ett vitt lysande sken, och den visade 01.13, vi hade alltså pratat i över en timme även fast vi inte hade pratat om något speciellt. Helt plötsligt blev det tyst i luren, och jag var tvungen att kolla på min mobil om han hade lagt på, men samtalet tickade fortfarande på. ”Vad har du på dig?” Han ändrade sin röst till en sexigare variant, och jag började skratta. Eller skratta är helt fel ord, jag fnissade, men han verkade inte helt nöjd med det. ”Pearl, har du ens några kläder på dig?” Han fortsatte, precis som att detta var något vi gjorde dagligen, eller som att det var helt normalt. ”Ge dig. Du skrämmer mig.” Även om jag kunde se honom framför mig, sitta eller ligga med sitt underbara leende på läpparna, så blev jag lite orolig, att han verkligen menade allvar. ”Jag skojade med dig. Jag saknar dig så mycket bara, jag börjar väl bli galen eller något.” Jag blev ställd, och rodnade på det. ”Erkänn du är rosig om kinderna.” Jag kollade omkring mig, så att jag var säker på att han inte fanns i min närhet, för så väl kunde han inte känna mig. ”Nej.” Svarade jag, precis som att det var sanningen. ”Haha, du ljuger.”

Vi sa god natt till varandra då jag kände hur mina ögonlock ville stängas, det var en kamp. Jag ville egentligen inte lägga på då jag trivdes med hans röst i mina öron, men efter många kamper med mina inre vänner så blev det tillslut så att jag la ned mobilen på bordet bredvid sängen och stoppade i laddaren. Många dagar hade gått utan att jag hade fått se honom, även om han varit med i någon tidning, då och då, men inget jag läst, har bara sett bilderna på löpet. Det var skönt att höra hans röst igen, det kändes som första gången han sa något till mig. Jag är nog kär, men jag tänkte inte avslöja mina känslor för honom fören jag vet att han känner samma sak, jag vill inte ha mitt hjärta krossat en gång till, det gjorde ont nog första gången. Och känner han inte samma som mig, får jag leva med mina känslor, för precis som mamma sa, jag tänker inte låta honom gå. Jag har honom hellre som vän, än inget alls. Ögonen föll ihop och jag sjönk in i en djup sömn som omslöt sig av underbara drömmar.

Självklart ska ni få ett till kapitel. :) Vet inte hur det ser ut i morgon då jag ska till IKEA, men jag hoppas kunna kasta in iallafall ett kapitel, så ni slipper sitta på helspänn hela dagen. ;) haha ^

Föresten, vad tycker ni om den nya JB låten? Die In Your Arms? Min PERSONLIGA åsikt är att den absolut inte föll mig i smaken, jag vet inte varför. Men jag hade förväntat mig något helt annat. Hoppas att resten av skivan inte låter så illa, för då blir jag besviken.