Torsdagen den 18 juni. ”Är du verkligen säker på detta?” Alessa var den enda som faktiskt visste om att jag skulle tatuera mig, men nu fanns även Celia och Jen vid min sida också. ”Ja, det är jag. Det är Justin jag ska leva hela mitt liv med, ingen kan ta min lycka ifrån mig.” Alla tre kollade på mig, innan jag försiktigt sköt upp dörren till tatueraren. Med ett brett leende mötte John upp mig precis innanför dörren, han kramade om mig och viftade med ett papper framför mitt ansikte. ”Är den klar?” Han log brett, och visade mig skissen. Jag blev så sjukt glad över att äntligen få se mitt verk, en bild jag egentligen bara har haft i huvudet tidigare. ”Den är så sjukt snygg.” Alessa hängde sig över axeln på mig. ”Sjuuukt snygg.” Jen och Celia instämde. ”Du kan ta av dig ditt linne och placera dig på britsen.” Han visade mig fram till platsen och slog sedan några slag på britsen. Han började plocka ihop maskinen och ta fram alla nålar, samt all färg. Jen satt med en tattoo tidning i handen och spanade in flera snygga som hon visade upp.

”Då åker vi.” Jag kunde höra hur maskinen gav ifrån sig det där hemska ljudet, och den första brännande känslan som tog fart. Jag lovade mig själv att göra klart hela på en gång, då jag absolut inte skulle ha tid med det dagen efter, just för att då var det naglar, hår och massa andra saker som stod på listan att göra. Nerverna flyttar sig för varje minut längre ut på kroppen. Det är nästan så att jag kan känna dem om jag till exempel drar med fingertopparna över magen eller något. Alessa kom och satte sig bredvid mig, och tog mig i handen. ”Hur känns det?” Jag blundade till för han var precis över ett känsligt ställe. ”Det är okej, än så länge. Hur ser det ut? Kommer det bli något som han kommer älska?” Hon flyttade sig och ställde sig bakom honom och tittade över axeln på honom. ”Han kommer älska dig mer, om det ens är möjligt.”

Efter en och en halv timme stannade han till och gjorde rent allt, så att man såg hur den såg ut just då, det var nästan inga färger med, då han precis hade börjat med. Men jag var sjukt nöjd med den, och den skulle bara bli snyggare. Jen och Celia kom tillbaka in i studion med varsin kaffe åt mig och Alessa. ”Tack så hemskt mycket.” Jag stod framför spegeln och skådade min tatuering. Jag behövde verkligen sträcka på mina ben, och få röra mina muskler, det är inte bra för mig som har tre barn och alltid rör sig, att ligga still i en och en halv timme. John gick ut och tog sig en cigg, och det tyckte jag han hade gjort sig förtjänt av. Jag satte mig ned bredvid tjejerna i soffan och snackade lite skit med dem. ”Jag åker hem till Justin sen, men kommer till dig ikväll. Det ger otur att se sin brud dagen före.” Alla skrattade åt mig, för dem vet alla hur jag skrockar med saker och ting. ”Gör det, Ryan får sova hemma hos er. Hur gör ni med barnen?” Jag kände hur koffeinet tog fart i min kropp. ”Jag kör Adriana till Pattie, och Liam samt Jamie till mamma, innan jag kommer till dig.”

Efter nästan 3 timmar i samma ställning kunde jag känna hur mina ben började domna bort, och hur endorfinerna i kroppen började ta slut och smärtan kom krypandes, i hela kroppen dessutom. Det var nästan så att jag ville skrika rakt ut, eller slita av mig håret. John tittade på mig med en lidande blick. ”Hur går det? Det är max 5 minuter kvar.” Jag kunde pusta ut, det kändes som att jag hade sprungit ett maraton. När jag hörde hur han slog av maskinen, och pustade ut, samt kände hur han gjorde rent hela sidan på mig. ”Nu är du klar. Kolla dig i spegeln.” Jen hjälpte mig upp från britsen och jag stapplade fram till spegeln på ostadiga ben. Jag skådade hela min sida, med tårar i ögonen. Jag hade förverkat min kärlek till Justin genom min tatuering. Han skulle älska den minst lika mycket som jag.

•

När jag kom hem igen hade jag en tjock munktröja på mig, för att Justin inte skulle se inplastningen och börja fundera på vad jag hade gjort. Han skulle få se den först på bröllopsnatten, om vi tog oss dit utan att hamna i trubbel vill säga. Adriana kom springandes när jag klev innanför dörren och kramade om mina ben. ”Kom och titta.” Jag hade lämnat Justin hemma tillsammans med alla barn, och han hade lovat att han skulle pyssla med dem, så det skulle bli intressant och se vad han hade lyckats med. Jag följde med henne upp för trappen och in i sitt rum. Jag fick en smärre chock när jag klev in, rummet såg inte ut så när jag lämnade dem, allt var precis som när vi köpte huset, och då jag klev in, var det verkligen ett Adriana rum. Åter igen hade hon fått sitt Hello Kitty rum, och Justin hade gjort allt. Han satt på golvet med en pensel i handen för att finslipa det sista på ena väggen. ”Gud vad fint du har gjort.” Adriana hade själv doppat händerna i färg och gjort handavtryck på väggen bredvid sängen. ”Är du hemma?” Han reste sig upp och kysste mig. ”Ser så ut.”

”Du vet att jag sover hos Alessa inatt, och imorgon natt, så imorgon ser du mig inte.” Jag vet att Justin är den som kommer må dåligast över det, och jag blir lite ledsen över det faktiskt. Han vill inte gärna lämna mig ur synfältet då han är rädd att jag ska försvinna. ”Prata inte om det.” Jag kunde höra besvikelsen på hans röst. ”Men Ryan kommer ju hit, så ni kan ha en grabb kväll.” Han kramade om mig bakifrån när jag klev in i Liams rum för att hälsa på honom. Jag möttes av en syn jag absolut inte var beredd på, Justin ryggade också tillbaka en aning. ”Sorry, jag ska lära mig att knacka.” Jag drog igen dörren illa kvickt och kollade på Justin. ”Liam och Jazzy. Hur gammal var du när din mamma pratade sex med dig?” Jag kunde inte göra annat än skratta. Jag hade kommit in precis när dem pussade varandra. Och så länge dem bara gör det, är jag glad, och låter dem göra det. Men jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Dem är 10 år, och ska väl kanske inte hålla på med sådant över huvud taget. ”Lägg av.” Justin fick en röd nyans i ansiktet, vilket fick mig att le en aning. ”Du får ju ta det med honom sen, jag gör det inte.” Jag klappade honom på axeln och gick in i köket för att plocka fram en vattenflaska.

Jag packade ihop allt jag skulle ha med mig, klänningen den skulle Ryan komma med på fredagen, så jag behövde inte oroa mig över den, vilket var fruktansvärt skönt, då jag hade andra saker att oroa mig över. ”Ska du flytta ifrån mig?” Justin stod i dörren och med armarna i kors och försökte tvinga fram tårarna. ”Klart jag inte ska, vad håller du på med?” Jag släppte allt jag höll på med och kramade om honom. Vi kysser varandra så fort vi får chansen, så att krama honom är inget som händer speciellt ofta, vilket kan vara skönt, för när det verkligen händer drar vi in varandra i sådana betydelsefulla kramar att man känner varandras kärlek genom bröstet. ”Det ser så ut på din packning.” Vi kollade på varandra, och jag kunde faktiskt se hur han var ledsen på riktigt. ”Baby, vi ses om två dagar, inte ens två dygn, och vet du vad det bästa är?” Han skakade lite på huvudet. ”Att jag kommer få se min blivande man i kostym, väntandes på mig.” Jag kunde skymta ett litet leende på hans läppar. Han närmade sig mina läppar, och kysste mig intensivt.

Jag vet inte om ni känner att novellen börjar lida mot sitt slut, eller om det känns som vilka kapitel som helst. :P Jag skriver för brinnande livet, så jag hoppas att jag ska kunna leverera det sista kapitlet i helgen. ^^ I LOVE U ♥♥♥ Kommentera.