Direkt när vi kom in på Gucci så gick Clar och kollade på väskor, vilket jag inte förstod varför, hon har typ tusen, och så vitt jag vet kan man bara använda en åt gången. Men det där var en typisk tjejgrej, att kunna handla väskor. Jag själv gick och kollade runt lite bara, hade inga planer på att köpa något, men kan alltid vara kul och se om dem har något intressant. ”Justin, vad gör du här?” Den rösten kände jag mycket väl igen, och nu kunde det sluta lite i en katastrof om jag inte skötte detta snyggt. ”Hej Jasmine. Det var inte igår.” Jag kramade om henne, och så stod vi där och pratade ett tag. ”Är du här själv eller?” Hennes fråga fick mig att kolla runt i affären efter Clar. Hennes blick mötte jag, och hon såg orolig ut. Jag vinkade henne till mig. ”Nej, jag är här min flickvän.” Clar kom fram och ställde sig bredvid mig, hon tittade på Jasmine och sedan på mig. Dem presenterade sig för varandra och Jasmine hade bråttom så vi kramades och lovade varandra att vi skulle ses. ”Vem var hon?” Jag tittade fundersamt på Clar. ”Vet du inte? Trodde du hade full koll på mig.” ”Ha, inte din karriär, men ditt utseende.” Hon fick mig att skratta, och jag förklarade vem Jasmine är. Men inte att jag haft en flirt med henne, det är sådana detaljer man lämnar utanför.

Efter flera timmar på staden och massa trevliga skratt tillsammans återvände vi till hotellet och pustade ut samt kastade oss i sängen. ”Vet du hur trött jag är i fötterna.” Det var precis som att mitt hjärta hade hamnat i skona och dunkade allt det kunde. ”Hum, prova gå i högklackat så kan vi börja snacka.” Vi låg kvar där helt utslagna tillsammans och bara stirrade i taket, det enda som hördes var våra andetag. ”Jag är lite smått hungrig, är du?” Hennes fråga fick mig att känna efter och precis då gjorde min mage ifrån sig ett ljud. ”Haha, ja, det låter som det.” Vi båda bytte om till mjukisar och gick ned till restaurangen på hotellet. Dem som jobbade där kollade lite konstigt på oss, men det var inget vi orkade lägga energi på.

”Du vet om att vi kommer vara på löpet imorgon va?” Hon höll på att sätta maten i halsen, så hon började hosta. Inte min mening att nästan döda henne, men hon var tvungen att få veta det. ”Varför?” Var det enda hon fick fram då hon lugnat ned sig lite. ”För att när vi var på Gucci var det folk som cirkulerade runt oss, och tog massa kort, såg du inte det?” Hon skakade på huvudet. ”Nej, jag hade fullt upp med att kolla på tjejen som min pojkvän flirtade med.” Hennes ord satte sig som pilar i mitt hjärta, jag fick ont i magen. ”Är det vad du tror om mig?” Jag såg smärtan i hennes ögon när hon nickade på huvudet. ”Jag skulle aldrig göra det. Okej, jag och Jasmine har haft något tillsammans, men det var länge sen.” ”Och det säger du till mig nu?” Hon reste sig upp från bordet och sprang ut från restaurangen. Jag hade ingen chans att hinna med henne, så jag vinkade till mig kyparen och fick betala, för den halvätna maten.

När jag kom upp på rummet var det helt tyst och mörkt, dörren till sovrummet var stängd, så jag trodde att hon var där inne. Men det var helt tomt när jag öppnade dörren. ”Clarissa. Vart är du?” Ingenting hördes, mer än mina oroliga fotsteg och mina andetag. En vindpust nådde mitt ansikte, så jag gick mot balkongen. Där ute satt hon, helt ihopkrupen. ”Baby, kom.” Jag försökte ta hennes hand men hon drog den ifrån mig. ”ALLT JAG GÖR BLIR FEL, JAG ÅKER HEM NU.” Skrek jag samtidigt som jag gick in mot sovrummet och tog fram min väska som låg under sängen. Det gjorde ont i mig, absolut. Men det spelar ingen roll vad jag gör, allt sårar henne. Vi kanske inte ska vara tillsammans. Vi kanske är för lika, som gör oss olika, eller tvärtom, jag vet inte. Allt jag vet är att den bruden gör mig knäsvag, och jag vet inte vad jag ska göra för att hon ska förstå att jag inte är en vanlig grabb som kan göra saker utan att det hamnar överallt.

”Baby.” Hennes röst skar i mina öron då jag hörde hur hon grät. Jag ville inte vara anledningen till tårarna som rann längs hennes kinder. ”Förlåt, jag skulle inte ha sprungit iväg.” Jag hade precis hunnit packa klart min väska, och var på väg med den ut ur sovrummet när hon kom emot mig. Hon tittade ned i golvet, garanterat för att hon inte vågade möta min blick. Jag släppte väskan och gick för att hålla om henne, hennes armar slöt sig runt min kropp och hon grät hysteriskt. Jag försökte hyscha henne, men det gick inte. ”Gråt inte. Snälla, det gör mig ledsen.” Att höra henne gråta gjorde verkligen ont, även fast det inte var jag som hade gjort något. Men det kändes som att det var mitt fel. Jag lyfte upp henne och bar henne till sängen, jag la ned henne och drog ett täcke över henne. Hon skakade, troligtvis för att hon frös. Jag gick ut till köket och hämtade en flaska vatten, och ställde det bredvid henne. Själv kröp jag ned bakom, och höll om henne. Smekte försiktigt över hennes mage och ner på hennes lår. Hon andades häftigt varje gång jag nådde benen.

När klockan började närma sig 8 på kvällen hade hon äntligen lugnat ned sig och kunde prata ordentligt. Hon satt upp mot sänggaveln med täcket om sig, och jag låg bredvid henne. ”Förlåt, jag vet inte vad som flög i mig.” Hon tittade fortfarande inte på mig, utan stirrade rakt fram. ”Titta på mig, snälla. Jag vill se dina vackra ögon.” Hon vred sitt huvud sakta mot mig, men blundande, tillslut öppnade hon ögonen och jag fick se den smärta hon själv kände. Jag reste mig upp så att jag satt bredvid, och la armen om henne. ”Jag älskar dig. Glöm inte det.” Hon tog ett djupt andetag och tittade på mig, en tår rann ner för hennes kind. ”Gör du?” Frågade hon lugnt med gråten i halsen. Jag nickade på huvudet och ett leende letade sig fram på hennes läppar, men det var inte överdrivet utan ett sött litet leende. ”Jag älskar dig också.” Med dem orden kysstes vi länge.

Vi beställde upp lite vin, ost och kex till kvällen. Vi hade picknick på golvet, Clar hade lagt ned våra täcken och massa kuddar på golvet, samt tänt massa ljus, så det var riktigt mysigt. ”Hur ska jag kunna få med mig alla rosor hem?” Hennes fråga fick mig att skratta till. ”Jag kan köpa dig hur många rosor som helst, så dessa behöver du inte.” Hon tittade fundersamt på mig. ”Men jag vill ha alla jag fått av dig, så jag kan torka dem.” Vilken rolig tjej, ska hon ha ett hus med bara massa rosor i. Vi lämnade det ämnet och förblev tysta ett tag, tills min mobil avbröt den speciella stämningen. Ett nytt sms från Ryan.

”Hej bro. Hur är det där borta i NY? Vi saknar dig massor här hemma i Stratford, och din mamma är orlig att du gjort något dumt. ;P Låt mig höra alla detaljer när du kommer hem. Hälsa Clar.”

Jag läste det högt för Clar och båda två började skratta. ”Vad är det din mamma inte vill att du ska göra?” Frågade hon med ett leende på läpparna. Jag såg på henne att hon förstod men ville se om jag kunde säga det. Men istället började jag visa henne. ”Det här.” Jag kysste henne på läpparna och ned över halsen, mina händer utforskade hennes kropp både innanför och utanpå kläderna, och så länge hon inte gjorde motstånd så höll jag på. Hon njöt, jag hörde det på henne. Hennes andetag blev tyngre och oregelbundna, små lätta stön kom från hennes läppar. För varje klädesplagg jag fick av henne kysste jag hela den kroppsdelen. När jag nådde troskanten stoppade hon mig, ”Sluta”